Sök i Ratio Lex

Angående bestridande med statsmedel av den å svensk sjöfart och handel vid passage av Suezkanalen utgående tilläggsavgiften till täckande av Förenta Nationernas kostnader för kanalens röjning

1958-10-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 B:53, Angående bestridande med statsmedel av den å svensk sjöfart och handel vid passage av Suezkanalen utgående tilläggsavgiften till täckande av Förenta Nationernas kostnader för kanalens röjning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr B 53 år 1958

1

Nr B 53

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bestridande

med statsmedel av den å svensk sjöfart och handel

vid passage av Suezkanalen utgående tilläggsavgiften

till täckande av Förenta Nationernas kostnader för

kanalens röjning; given Stockholms slott den 24 oktober

1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Förenta Nationernas generalförsamling antog den 14 december 1957 en

resolution, vari godkändes ett av Förenta Nationernas generalsekreterare

framlagt förslag, att Förenta Nationernas kostnader för Suez-kanalens röjning

skulle täckas genom att en tilläggsavgift på 3 % av den ordinarie kanalavgiften

uttoges av sjöfart och handel vid passage av Suez-kanalen.

I propositionen föreslås, att riksdagen måtte dels godkänna ett med Förenta

Nationernas generalsekreterare träffat arrangemang om avräkning från

och med den 15 september 1958 av de på svensk sjöfart och handel fallande

tilläggsavgifterna mot visst svenskt tillgodohavande hos Förenta Nationerna,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att överföra härigenom uppkommen förlust till

fonden för oregleradc kapitalmedelsförluster.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. T samt. Nr Ii 53

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr B 53 år 1958

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 24 oktober

1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför t.f.

chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Kling, följande.

Med bifall till Kungl. Maj :ts proposition den 1 februari 1957 (nr 58) medgav

riksdagen, att ett räntefritt belopp av 4 miljoner kronor skulle få tillhandahållas

Förenta Nationerna såsom bidrag till utlägg för igångsättandet

av Förenta Nationernas röjningsarbete i Suezkanalen, och anvisade i samband

härmed ett investeringsanslag på samma belopp till Utlägg för Förenta

Nationernas kostnader för röjning av Suezkamden å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1956/57 under fonden för förlag till statsverket.

I propositionen i fråga lämnades en närmare redogörelse för bakgrunden

till det uppkomna behovet av röjning av Suezkanalen och för den förfrågan,

som FN:s generalsekreterare i anledning härav riktat till regeringarna i ett

antal länder, däribland Sverige, om möjligheten att förskottsvis erhålla bidrag

till arbetets igångsättande. Det upplystes, att kostnaderna för röjningen

beräknats till mellan 12 och 15 miljoner dollar.

Förutom Sverige bidrog följande länder till täckandet av de med röjningen

förenade utgifterna: Amerikas Förenta Stater, Australien, Canada, Ceylon,

Danmark, Italien, Liberia, Nederländerna, Norge och Förbundsrepubliken

Tyskland.

FN:s röjningsarbete tog sin början vid årsskiftet 1956/57 och ledde, trots

arbetets betydande omfattning, till att kanalen kunde öppnas för ordinär

trafik redan den 10 april 1957.

De totala röjningskostnaderna visade sig mindre än väntat och uppgick

till 8 376 042:87 dollar. De totala, förskottsvis lämnade bidragen hade belöpt

sig till 11 227 543:23 dollar. Största delen av det överskjutande bidragsbeloppet

återbetalades i början av år 1958 till långivarländerna i proportion

till deras bidrag. På sitt mot 4 miljoner kronor svarande bidrag av

772 201 dollar erhöll Sverige sålunda åter 192 578: 21 dollar, vars motvärde

i svenskt myntslag, 997 555: 13 kronor, såsom kapitalåterbetalning tillgodoförts

fonden för förlag till statsverket. Av det från svensk sida lämnade bidraget

skulle följaktligen återstå oguldet 579 622: 79 dollar eller i runt tal

3 miljoner kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr B 53 år 1958

Vid den tidpunkt, då bidragen ställdes till FN:s disposition hade det av

olika skäl ännu icke varit möjligt att lösa frågan, hur medel skulle uppbringas

för den siulliga finansieringen av röjningsarbetet. Vid diskussioner,

som vid mitten av år 1957 fördes mellan de närmast berörda länderna om

finansieringssättet, konstaterades betydande anslutning till tanken, att ifrågavarande

röjningskostnader skulle bäras av dem, som framför allt drog

nytta av kanalen. Kanalens blockering genom krigshandlingar kunde likställas

med skador orsakade av naturkatastrofer, sabotage eller dylikt, vilka

skador normalt icke kunde ersättas på annat sätt än inom ramen för

kanalförvaltningens ordinarie budget eller genom en tilläggsbudget innebärande

upptagande av en särskild avgift för detta speciella ändamål. Därigenom

skulle kostnaderna för tillhandahållandet av den tjänst, som kanalens

öppethållande utgör, bäras av dem, som drager nytta av denna tjänst,

det vill säga i första hand av sjöfarten och handeln och i sista hand — genom

inverkan på priset på varor och tjänster •— av de slutliga konsumenterna.

I enlighet med det resultat, som förenämnda diskussioner lett till, föreslog

FN:s generalsekreterare i en rapport den 1 november 1957 till generalförsamlingen,

att återbetalning av lånen skulle ske genom att en frivillig

tilläggsavgift på 3 % av den ordinarie kanalavgiften uttoges av sjöfarten vid

passage av kanalen. Denna tilläggsavgift skulle inbetalas till FN:s sekretariat,

som därefter skulle återgälda bidragen allt eftersoan medel genom tillläggsavgiften

inflöt.

Vid behandlingen av generalsekreterarens rapport i generalförsamlingen

antogs den 14 december 1957 en resolution, enligt vilken generalskreterarens

förslag om en tilläggsavgift godkändes. Förslaget antogs med 54 röster mot

0, medan 19 medlemsstater nedlade sina röster (Sovjetunionen och övriga

öststater ävensom Burma, Ceylon, Egypten, Etiopien, Irak, Israel, Jordan,

Malajiska Förbundet och Sudan). Sverige röstade för resolutionen, då densamma

syntes erbjuda den rimligaste och ändamålsenligaste lösningen.

Enligt resolutionen uppdrogs åt FN:s generalsekreterare att träffa de närmare

föranstaltningarna för tilläggsavgiftens uttagande. Efter konsultationer

med de närmast berörda staterna framlades en teknisk plan, som i huvudsak

går ut på att tilläggsavgiften betalas av de juridiska eller fysiska

personer, som har att erlägga den ordinarie avgiften, eller av dessas agenter.

Detta innebär, att avgiften betalas av redaren i det fall, då ett fartyg

befraktas för en eller flera i befraktningsavtalet angivna resor (resebefraktning),

inbegripet linjetrafik, och av befraktaren i det fall, då ett fartyg betraktats

för viss tid (tidsbefraktning). Enligt avtal mellan FN:s generalsekreterare

och Banque de In Société Générale de Belgique, Bryssel, är banken

FN:s ombud för avgiftens uppbärande. Det har beräknats, att det av

FN för Suezkanalens röjning utlagda beloppet med tillämpning av detta

system skulle kunna vara återbetalt tre år efter planens ikraftträdande. Planen

började tillämpas den 15 september 1958.

Fortlöpande kontakt har i spörsmålet upprätthållits mellan utrikesdepar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj.ts proposition nr B 53 år 1958

tementet och den svenska rederinäringen. Under intryck bl. a. av den försämrade

sjöfartskonjunkturen, som väntades omöjliggöra övervältring av

tilläggsavgiften genom frakthöjning, yppades under de första månaderna av

år 1958 från såväl svenskt som utländskt redarehåll opposition mot den

planerade ordningen för röjningskostnadernas täckande i den mån tilläggsavgiften

skulle åvila redaren. Frågan behandlades vid internationella sjöfartskammarens

sammanträde i London den 16 april 1958, varvid de brittiska

representanterna vid mötet fasthöll sin tidigare gentemot brittiska

regeringen hävdade ståndpunkt att vägra erlägga tilläggsavgiften, därest de

icke erhöll gottgörelse av statsmedel. Kammaren antog en resolution, vari

rederinäringen gav uttryck för sitt bestämda avståndstagande från att en

avgift av detta slag pålades sjöfarten ensam men ansåg sig kunna rekommendera

sina medlemmar att erlägga avgiften under förutsättning av att

densamma ersattes av vederbörande regering.

I det inträdda läget såg sig brittiska regeringen i maj 1958 föranledd att

deklarera, att den komme att av statsmedel ersätta brittiska redare och betraktare

deras kostnader för tilläggsavgiften. En förutsättning härför var

emellertid, att andra berörda stater träffade sådana föranstaltningar, som

för deras vidkommande möjliggjorde planens genomförande.

Storbritanniens beslut har därefter följts av en rad andra länder, främst

Amerikas Förenta Stater, Danmark, Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge

och Förbundsrepubliken Tyskland.

Vad beträffar tekniken för statsmakternas övertagande av det slutliga

ansvaret för tilläggsavgiftens erläggande har endera av två vägar valts: medan

brittiska, danska och franska redare och betraktare betalar avgiften

och därelter erhåller gottgörelse av sina respektive regeringar, har Amerikas

Förenta Stater, Italien, Nederländerna, Norge och Förbundsrepubliken

Tyskland ansett sig böra ordna saken så, att de på dessa länders sjöfart

och handel fallande tilläggsavgifterna avräknas på de förskottsvis lämnade

bidrag, som länderna i fråga ställt till FN:s disposition.

I överensstämmelse med den rederinäringens ståndpunkt, som kommit till

uttryck vid internationella sjöfartskammarens förenämnda sammanträde,

har Sveriges Redareförening förklarat sig beredd, under förutsättning att

de svenska myndigheterna åtager sig att gottgöra de svenska rederierna alla

eventuella utlägg, att under den tidsperiod, som ett dylikt åtagande gäller,

till sina medlemmar rekommendera en inkassering av kostnaderna för kanalröjningen

i huvudsaklig överensstämmelse med den tidigare berörda planen.

Departementschefen

Svenska regeringen bar liksom regeringarna i andra sjöfartsländer icke

funnit det vara en framkomlig väg att genom lagstiftning ålägga representanterna

för sjöfarten och handeln att erlägga tilläggsavgiften. Sedan andra

länders redare och tidsbefraktare såsom nämnts befriats från det slutliga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr B 53 år 1i)58

5

betalningsansvaret för denna tilläggsavgift, synes det heller icke rimligt

ifrågasätta, att endast svensk sjöfart och handel skulle belastas med avgiften.

I betraktande härav och med hänsyn till intresset att förverkliga den

även av Sverige biträdda FN-resolutionen bär regeringen i förhållande till

FN:s generalsekreterare förklarat sig beredd att medverka till att den förutsedda

anordningen med en tilläggsavgift genomföres. I valet mellan de i

det föregående berörda båda sätten för övertagandet av det slutliga ansvaret

för tilläggsavgiftens erläggande har det från svensk sida ansetts mest

praktiskt att tillämpa den senare av dessa, d. v. s. att låta de på svensk sjöfart

och handel fallande tilläggsavgifterna avräknas å det tillgodohavande

hos FN, som Sverige äger till följd av sitt förskottsvis lämnade bidrag till

täckande av kostnaderna för Suezkanalens röjning. Regeringen har följaktligen

med FN:s generalsekreterare träffat ett arrangemang av innebörd,

att dessa avgifter fr. o. m. den 15 september 1958 tills vidare avräknas å det

svenska tillgodohavandet hos FN. Såsom förutsättningar för arrangemanget

har från svensk sida angivits, att systemet med den 3 % tilläggsavgiften

vinner allmän anslutning från övriga berörda länders sida och att riksdagens

bifall till överenskommelsen erhålles. Intill dess meddelande om dylikt bifall

lämnats FN:s generalsekreterare, får icke någon för Sverige bindande

avräkning innebärande minskning av den svenska fordran på FN företagas.

Om arrangemanget har Sveriges Redareförening underrättats.

Såsom i det föregående nämnts avses tilläggsavgiften skola erläggas av

redare i de fall, då fartyget befraktas för en eller flera i befraktningsavtalet

angivna resor (resebefraktning), inbegripet linjetrafik, och av befraktaren

i de fall, då fartyget befraktats för viss tid (tidsbefraktning). Verkställda

beräkningar ger vid handen, att trafiken genom Suezkanalen med

svenska fartyg under förutsättning av en fortsatt jämn utveckling torde

komma att under de närmaste åren uppgå till mellan 4 och 5 miljoner nettoregisterton

årligen. Härav kommer mellan 75 och 85 % att utgöras av tanktonnage,

som till mer än nio tiondelar är tidsbefraktat, till största delen

av amerikanska och brittiska bolag. Sedan det tidsbefraktade tanktonnaget

borträknats, sknlle således del svenska resebefraktade tonnaget utgöras av

dels högst 1,25 miljoner nettoton torrlastfartyg, dels högst 0,4 miljoner nettoton

tankfartyg, sammanlagt högst 1,65 miljoner nettoton.

Det av svenska företag eller medborgare tidsbefraktade tonnaget är svårare

alt till sin storleksordning uppskatta. Som eu högsta siffra härvidlag

torde i detta sammanhang dock 1 miljon nettoton årligen kunna användas.

Med utgångspunkt från förestående siffror har summan av de tilläggsavgifter,

som under den förutsedda treårsperioden för täckande av kostnaderna

för Suezkanalens röjning kan komma att falla på svensk sjöfart och

handel, synnerligen approximativt uppskattats till omkring 1 miljon kronor.

Det har tidigare nämnts, att det av Sverige lämnade bidraget för igångsättandet

av FN:s röjningsarbete i Suezkanalen uppgått till 4 miljoner kronor.

Härav har i det närmaste 1 miljon kronor redan återbetalats. Av åter
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr B 53 år 1958

stående 3 miljoner kronor skulle, enligt vad nyss sagts, ungefär 1 miljon

kronor åtgå för tilläggsavgiftens erläggande. Det kan således beräknas, att

Sverige i sinom tid kommer att erhålla ytterligare omkring 2 miljoner kronor

i återbetalning från FN.

Kostnaderna för tilläggsavgifterna torde få avräknas mot det tillgodohavande

å omkring 3 miljoner kronor, som Sverige på sätt förut angivits äger

hos FN. Sedan slutlig avräkning ingått från FN:s generalsekreterare, torde

den uppkomna förlusten böra överföras från fonden för förlag till statsverket

till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster för avskrivning.

Med åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

a) godkänna det med FN:s generalsekreterare träffade arrangemanget

om avräkning från och med den 15 september

1958 av de på svensk sjöfart och handel fallande tilläggsavgifterna

mot det tillgodohavande hos FN, som Sverige alltjämt

äger till följd av sitt förskottsvis lämnade bidrag till

täckande av kostnaderna för Suezkanalens röjning.

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att överföra härigenom uppkommen

förlust från fonden för förlag till statsverket till

fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster för avskrivning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Forsse

Stockholm 1958. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söne

581667

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.