Sök i Ratio Lex

Angående förbättrade inkomstförhållanden för distriktsveterinärer m. m

1958-10-24 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 B:54, Angående förbättrade inkomstförhållanden för distriktsveterinärer m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr B 54 år 1958

1

Nr JJ 54

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förbättrade inkomstförhållanden

för distriktsveterinärer m. m.; given

Stockholms slott den 2b oktober 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 2

och 3 §§ statens löneförordning den 31 maj 1957 (nr 228),

dels ock bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sigurd Lindholm

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anslutning till en inom civildepartementet träffad förhandlingsöverenskommelse

föreslås i propositionen, att distriktsveterinärerna från och med

den 1 januari 1959 skall erhålla förbättrade inkomster dels genom fastställande

av ny praktiktaxa, dels genom höjning av löneplanslönerna. Härigenom

avses dessa tjänstemän genomsnittligt skola erhålla en sammanlagd inkomst

av sin tjänst, som överensstämmer med det relativa löneläge, som blev följden

av 1952 års reglering av distriktsveterinärernas inkomstförhållanden. De

årliga kostnaderna för lönehöjningen beräknas till inemot 200 000 kronor.

Den nya praktiktaxan beräknas medföra eu årlig inkomstökning för distriktsveterinärerna

om inemot 500 000 kronor.

I Bihang till riksdagens protokoll 1958. I samt. Nr B Si

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kvngl. Maj:ts proposition nr B 54 år 1958

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löneförordning

den 31 maj 1957 (nr 228)

Härigenom förordnas, att 2 och 3 § § statens löneförordning den 31 maj

1957 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Löneplaner

Löneplan D

Löneklass

Lönegrupp

nr

I

II

III

IV

V

Årslön, kronor

i

12 240

13 500

14 868

16 404

18 084

2

12 852

14 172

15 624

17 220

18 984

3

13 500

14 868

16 404

18 084

19 932

4

14172

15 624

17 220

18 984

20 940

3 §.

Grundlönetabeller

Tabell till löneplan D, lönegrupp I

Löneklass

nr

Månadslön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

i

1020

36,45

35,15

34,00

32,90

5,95

2

1071

38,25

36,95

35,70

34,55

6,15

3

1125

40,20

38,80

37,50

36,30

6,45

4

1181

42,20

40,70

39,35

38,10

6,85

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ii 54 år 1958

3

Tabell till löneplan D, lönegrupp II

Löneklass

nr

Månadslön,

kronor

Daglön 1 kalendermånad

om

A-avdrag

lör dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

i

1125

40,20

38,80

37,50

36,30

5,95

2

1181

42,20

40,70

39,35

38,10

6,15

3

1 239

44,25

42,70

41,30

39,95

6,45

4

1302

46,50

44,90

43,40

42,00

6,85

Tabell till löneplan D, lönegrupp III

Löneklass

nr

Månadslön,

kronor

Daglön i kalendermånad

om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

i

1239

44,25

42,70

41,30

39,95

5,95

2

1302

46,50

44,90

43,40

42,00

6,15

3

1367

48,80

47,15

45,55

44,10

6,45

4

1435

51,25

49,50

47,85

46,30

6,85

Tabell till löneplan D, lönegrupp IV

Löneklass

nr

Månadslön,

kronor

Daglön i kalendermånad

om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

i

1367

48.80

47,15

45,55

44,10

5,95

2

1435

51.25

49,50

47,85

46,30

6,15

3

1507

53,80

51,95

50,25

48,60

6,45

4

1582

56,50

54,55

52,75

51,05

6,85

Tabell till löneplan D, lönegrupp V

Löneklass

nr

Månadslön,

kronor

Daglön i kalendermånad

om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

i

1507

53,80

51,95

50,25

48,60

5,95

2

1582

56,50

54,55

52,75

51,05

6,15

3

1661

59,30

57,30

55,35

53,60

6,45

4

1745

62,30

60,15

58,15

56,30

6,85

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr R 54 år 1958

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet å

Stockholms slott den 24 oktober 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för civildepartementet, statsrådet Lindholm, fråga om förbättrade inkomstförhållanden

för distriktsveterinärer in. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Genom prop. 1952:240 underställdes riksdagens prövning en inom civildepartementet

den 26 september 1952 träffad förhandlingsöverenskommelse

angående distriktsveterinärernas inkomstförhållanden, överenskommelsen,

som godkändes av riksdagen (SU 213, rskr 424), innebar bl. a. att å de i veterinärtaxan

den 8 december 1933 (nr 630) intagna arvodesbeloppen skulle

utgå tillägg med 25 procent samt att de i den då gällande löneplanen 4 i

statens löneplansförordning angivna grundlönerna skulle undergå viss höjning.

Överenskommelsen skulle lända till efterrättelse fr. o. m. den 1 januari

1953. Genom överenskommelsen avsågs distriktsveterinärerna genomsnittligt

skola erhålla en sammanlagd inkomst av sin tjänst, som överensstämde med

eller något översteg det relativa löneläge, som för dessa tjänstemän blev en

följd av 1947 års lönereglering.

Distriktsveterinärernas fasta lön, som numera utgår enligt den i statens

löneförordning intagna löneplanen D, har efter nyss angivna tidpunkt följt

löneutvecklingen för statstjänstemännen i allmänhet. Taxebeloppen har däremot

varit oförändrade. Den sammanlagda inkomsten av taxa och lön för

distriktsveterinärerna är till följd härav nu relativt sett lägre än den som

uppnåddes genom nyssnämnda överenskommelse.

Vid de förhandlingar om ändrad lönegradsplacering av tjänster m. m.

(de s. k. B-förhandlingarna), som under våren fördes med statstjänstemännens

huvudorganisationer, framställdes yrkande om viss uppjustering av

såväl lönedelen som taxedelen av distriktsveterinärernas inkomster. Vid

överläggningarna i denna fråga uppnåddes enighet om att en höjning av distriktsveterinärernas

inkomstnivå skulle — efter närmare undersökning om

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr B 54 år 1958

5

formen för justeringen — ske fr. o. in. den 1 januari 1959 i syfte att återställa

det relativa löneläge, som för dessa tjänstemän avsågs genom 1952 års

överenskommelse. Det förutsattes vid överläggningarna, att vid nyssnämnda

undersökning det av 1954 års veterinärtaxeutredning den 25 maj 1957 avgivna

betänkandet med förslag till ny veterinärtaxa in. m. (SOU 1957: 20)

skulle ligga till grund vid avvägningen av taxeinkomsterna. Mot vad som sålunda

förekommit har riksdagen ej haft något att erinra (prop. 1958: 158;

statsverkspropositionen B 1958, bil. 2, SU B 14, rskr Bil).

Efter förhandlingar under hösten mellan företrädare för civil- och jordbruksdepartementen,

å ena sidan, och Sveriges akademikers centralorganisation,

å andra sidan, har den 23 oktober 1958 — under förbehåll för Kungl.

Maj :ts och riksdagens godkännande — träffats en överenskommelse angående

förbättrade inkomstförhållanden för distriktsveterinärer m. m.

Innan jag övergår till en redovisning av överenskommelsens innehåll torde

böra lämnas en redogörelse för veterinärtaxeutredningens nyssnämnda

förslag samt däröver avgivna remissyttranden.

Veterinärtaxeutredningens förslag till praktiktaxa

Den 21 maj 1954 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en utredningsman1 för att verkställa utredning om och

avgiva förslag till ny veterinärtaxa. För utredningen antogs benämningen

1954 års veterinärtaxeutredning. I direktiven för utredningen anfördes, att

utgångspunkten för taxesättningen borde vara, att arvodesbeloppen avpassades

så, att de åstadkom den genomsnittliga inkomst av taxa, som åsyftades

med 1952 års överenskommelse. Hinder borde således ej föreligga att

sänka eller höja vissa av de efter den 25-procentiga höjningen gällande

arvodesbeloppen under förutsättning att sådana ändringar totalt sett i huvudsak

uppvägde varandra. I fråga om den tekniska utformningen av taxan

syntes böra övervägas, om den i likhet med den nya provinsialläkartaxan

borde utgå som grupptaxa. Största möjliga överskådlighet och enkelhet borde

eftersträvas. I övrigt syntes det få ankomma på utredningen att förutsättningslöst

bedöma den lämpliga utformningen av taxan.

Den 25 maj 1957 avgav veterinärtaxeutredningen förslag till ny veterinärlaxa

(SOU 1957: 20).

Över utredningens förslag har utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens sakrevision, lantbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen,

styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt, styrelsen för veterinärhögskolan,

medicinalstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser,

statens lönenämnd, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Hushållningssällskapens förbund, Svenska landskommunernas

förbund samt Sveriges veterinärförbund efter hörande av Svenska länsveterinärföreningen,

Svenska distriktsveterinärföreningen, Svenska stadsveteri
1

Byråchefen i veterinärstyrelsen C. S. Lindström.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ls proposition nr B 54 år 1958

närföreningen och Sveriges yngre veterinärers förening. Lantbruksstyrelsen

har därjämte överlämnat yttranden av hushållningssällskapen, varjämte

huvuddelen av länsstyrelserna vid sina utlåtanden fogat yttranden av resp.

länsveterinärer.

Nu gällande veterinärtaxa liksom utredningens förslag till ny taxa omtattar

två avdelningar, praktiktaxan och tjänstetaxan. Praktiktaxan reglerar

ersättningar och arvoden för den djursjukvård, som rekvireras hos distriktsveterinär

eller annan veterinär med skyldighet att fullgöra distriktsveterinärs

åligganden, medan tjänstetaxan upptar bestämmelser om arvoden

lör av veterinär verkställda förrättningar, som är i lag eller allmän författning

eller av offentlig myndighet påbjudna. Då den träffade uppgörelsen om

distriktsveterinärernas inkomstförhållanden i vad avser veterinärtaxan endast

berör praktiktaxan, begränsas den följande redogörelsen till sistnämnda

taxa.

Utredningens förslag. Utredningen framhåller, att den i 1933 års veterinärtaxa

ingående praktiktaxan i sina huvuddrag nära överensstämmer med sin

föregångare, som hade gällt alltsedan år 1915. Detta innebär, att den veterinära

praktiktaxan i väsentliga delar är densamma ännu efter mer än 40

år. Behov av revision har efter hand framträtt och gör sig numera starkt

gällande. Orsakerna härtill är flera. Följande förhållanden träder enligt utredningens

mening därvid särskilt i förgrunden.

Utvecklingen inom veterinärmedicinen har medfört betydande förskjutningar

på veterinärvårdens område. Undan för undan har"de profylaktiska

åtgärderna erhållit ökat utrymme. Samtidigt har diagnostiseringsmöjligheterna

vidgats, vilket medfört, att veterinärerna i större utsträckning än

förr ägnar tid åt undersökningar för fastställande av sjukdomsbilden. Allt

detta gör att inom veterinärpraktiken besiktningar och undersökningar av

djur intager en mera framträdande plats än tidigare. Så skiftande i fråga

om arbetsinsatsens beskaffenhet och tidslängd, som dessa besiktningar och

undersökningar är, framstår de i praktiktaxan upptagna ersättningsbeloppen

för desamma både för låga och för litet differentierade. Å andra sidan

kan pekas på att de förbättrade tekniska hjälpmedlen vid vissa rutinåtgärder

så underlättar utförandet, att arvodena för desamma bör kunna

jämkas nedåt. Även i övrigt kan förändringar i behandlingsmetoder motivera

en reglering av nu gällande arvoden, uppåt eller nedåt.

Ett i viss mån förändrat innehåll av veterinärvården föranledes vidare av

nya företeelser inom husdjursskötselns område. Så medför det på vissa

håll begynnande lösdriftssystemet i ladugårdarna beträffande såväl mjölksom

numera även gödboskap en del nya veterinära aspekter. En viss förskjutning

inom det veterinära arbetsområdet har föranletts av dels hästavelns

kraftiga tillbakagång, dels svinskötselns tilltagande betydelse. Utredningen

erinrar även om den under de senare decennierna framvuxna

pälsdjursskötseln, särskilt räv- och minkaveln, samt den ökade betydelsen

av smådj ursskötseln, t. ex. hönsaveln.

Den nuvarande praktiktaxan bygger i fråga om bestämmandet av förrättningsarvode

på en uppräkning eller specificering av de olika förekommande

åtgärder, som berättigar till sådant arvode. Nyss antydda förhållan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr B 54 år 1958

den medför, att denna specificering numera framstår som ofullständig.

Bristerna i specifikationen har medfört, att de praktiserande veterinärerna

genom sina organisationer ombesörjt upprättande av en inofficiell rådgivande

taxa. Detta har bidragit till att behovet av en revision av praktiktaxan

i någon mån kunnat överskylas.

Praktiktaxans bestämmelser om inställelsearvode finner utredningen numera

vara helt föråldrade. De bygger på äldre kommunikationsförhållanden

Vad beträffar reseersättningsbestämmelserna synes en närmare anknytning

av de i praktiktaxan intagna bestämmelserna till de regler, som

kommer till uttryck i allmänna resereglementet, vara önskvärd.

Det fr. o. m. år 1953 utgående tillägget av 25 procent på taxans belopp

försvårar uträkningen av arvodesbeloppen och gör att dessa understundom

får en mycket ojämn slutsumma. Enligt utredningens mening bör lfragavarande

tillägg inarbetas i de nya taxebeloppen.

Vid sin översyn av praktiktaxan har utredningen jämlikt direktiven haft

att till en början ta ställning till om förutsättningar föreligger för tillämpning

inom djursjukvården av det system, som kommit till användning i den

fr. o. in. den 1 juli 1953 gällande provinsialläkartaxan, d. v. s. det s. k. grupptaxesvstemet.

Härom anför utredningen bl. a. följande.

Att arvode utgår efter grupptaxa innebär, att samtliga åtgärder vid ett

konsultationstillfälle räknas som en enhet i ersättningshänseende. För att

ett sådant system skall vara användbart är det en förutsättning, att det arbete

som läkaren eller veterinären utför vid konsultationer å sm mottagning

eller vid sjukbesök, låter sig inpassa i ett fåtal grupper och inom varje grupp

uppvisar någorlunda jämnhet i fråga om den tid det fordrar och de krav det

ställer på läkaren resp. veterinären. Provinsialläkarens sjukvårdande verksamhet

har ansetts äga sådan relativ homogenitet, att den väl lämpar sig

för användning av ett grupptaxesystem. Det har härigenom varit möjligt att

komma fram till en provinsialläkartaxa, som är synnerligen enkel och lättöverskådlig.

Vid sina överväganden har utredningen funnit, att förhållandena på djuisjukvårdens

område uppvisar sådana skiljaktigheter i jämförelse med läkarvården,

att ett grupptaxesystem lämpligen skulle kunna ifrågakomma endast

beträffande ett mycket litet antal av de mångskiftande förrättningstyper,

som förekommer inom veterinärpraktiken. Utredningen erinrar därvid,

att det för veterinärernas vidkommande är fråga om olika slag av husdjur,

för vilka de sjukvårdande åtgärderna i flera avseenden skiljer sig från

varandra samt att det ofta rör sig om ett flertal patienter hos samma djurägare.

Vidare påpekar utredningen att distriktsveterinären i motsats till provinsialläkaren

saknar möjlighet att avskärma en stor del åtgärder genom

remiss till specialist.

Utredningen har sålunda funnit sig nödsakad avvisa tanken på tillämpning

av grupptaxesystem inom veterinärernas prakliktaxa. Utredningen har

i stället stannat för en konstruktion av taxan, som framgår av följande förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Knngl. Maj. ts proposition nr B 54 år 1958

Förslag till praktiktaxa

1 §•

Allmänna bestämmelser

1. Distriktsveterinär samt vikarie för sådan veterinär äga, där ej annor
stadgat,

att för inom distriktet på anmodan av enskild person uttord

förrättning erhålla arvode och resekostnadsersättning enligt här nedan

givna bestämmelser.

2. I denna taxa förstås med veterinärvård varje av veterinär inom området

för veterinärkonstens utövande vidtagen åtgärd med syfte att faslstalla,

utesluta, förebygga, bota eller lindra sjukdom eller annat tillstånd

hos husdjur.

Ersättning för förrättningsbesök och rådfrågning

1- För varje av veterinären företaget förrättningsbesök utgår

ett inställelsearvode av............................... kronor 7:__

År avståndet från veterinärens bostad eller annat ställe inom

distriktet, där veterinären i tjänsten uppehåller sig, till platsen

för besöket mer än 10 km, må vid framresan för varje därefter

påbörjad sträcka av 10 km av våglängden t. o. m. 50 km

utgå ett ytterligare arvode av............................. kronor 2:__

samt för varje därefter påbörjad sträcka av 10 km ett ytterligare

arvode av.......................................... kronor 1: —

Begagnar veterinären vid resa för förrättningsbesök eller del

av sådan resa annat färdsätt än resa med bil, skall han i stället

beräkna det ytterligare arvodet efter den tid, som åtgått för

lärden eller del därav, sålunda att arvodet för en tid utöver en

timme utgår för varje påbörjad halvtimme med............ kronor 3- _

Vid bestämmandet av den tid, som åtgått för resan, inberäknas

även den tid, veterinären måst under färden avvakta luftfartygs-,

järnvägs-, båt- eller busslägenhet. Däremot inberäknas

icke den tid, som åtgått för nattlogi.

2. För rådfrågning, med eller utan receptgivning, å veterinärens

mottagning eller annorstädes utgår ett arvode av____ kronor 2:__

3. För förnyelse av recept utan samtidig rådfrågning utgår

ett arvode av.........................................ö kronor j . _

4. Vid resa för förrättningsbesök tillkommer veterinären

även resekostnadsersättning enligt i allmänna resereglementet

eller eljest stadgade grunder.

Vid resa, varunder veterinären företager förrättning hos

mer än en djurägare (samordnad förrättningsresa), skall

resekostnaden i görligaste mån lika fördelas mellan de besökta

djurägarna, dock att icke nagon av dem må belastas med

högre resekostnad än som för förrättningsresa till honom

ensam.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr B 54 år 1958 9

3 §•

Ersättning för veterinärvård m. m.

För veterinärvård, annan veterinär åtgärd samt för intyg eller utlåtande

utgår, utöver i förekommande fall ersättning enligt 2 §, arvode med belopp

som nedan angives.

Avd. I: För enklare undersökning, besiktning, ingrepp, behandling

och intyg in. m....................... kronor 3: —

Avd. II: För mera ingående eller besvärligare undersök
ning,

besiktning, ingrepp och behandling, mindre

operation samt utförligare intyg m. m...........kronor 5: —

Avd. III: För särskilt kvalificerad undersökning, mera omfattande

besiktning, större ingrepp och operation

samt längre utlåtande m. m..................... kronor 10: —

Avd. IV: För särs kilt svår operation......................enligt över
enskommelse
Avd.

V: A. För annan injektion än intravenös, per injektion

utöver den första...................... kronor 0:50

B. För provtagning av blod, lung- och slidslem,

mjölk, träck och var m. in. med undantag av

vad i D. angives, per prov............... .. . kronor 0: 50

C. För kontroll med tuberkulin, för varje kontrollerat

djur................................. kronor 0: 70

D. För provtagning och kontroll, som under B. och

C. säges, på nötkreatur i lösdrift samt för provtagning

av blod på svin, per prov eller kontrollerat

djur................................. kronor 1: —

Anmärkningar

Därest för en och samma persons räkning vid ett och samma tillfälle vidtagas

ett flertal ensartade åtgärder enligt'' Avd. I eller utföras ett flertal

ensartade undersökningar och besiktningar enligt Avd. II och III, utgår arvode

för var och en utöver den första med i Avd. I kronor 1: —, i Avd. II

kronor 2: — och i Avd. III kronor 5: —.

4 §.

Ersättning för förrättning på obekväm arbetstid

Anlitas veterinären mellan kl. 21.00 och kl. 7.00 eller å sön- eller helgdag,

utgå de i 2 och 3 §§ angivna arvodena med 50 procent förhöjning.

5 §•

Ersättning för material, läkemedel, handräckning m. m.

För förbandsmaterial, narkos-, bedövnings- och läkemedel samt röntgenfilm

liksom för övriga utlägg, vilka veterinären kan åsamkas för en förrättning,

utgår ersättning enligt självkostnadspris.

Den, för vilkens räkning förrättningen verkställes, eller den som påkallat

densamma har att tillhandahålla veterinären erforderlig handräckning. Därest

så ej sker och veterinären måste anskaffa eller tillhandahålla dylik, utgår

ersättning till veterinären jämväl härför till självkostnadspris.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr B 54 år 1958

6 §•

Ersättnings erläggande m. m.

Den, för vilkens räkning förrättningen verkställes, har att vid anfordran

erlägga ersättning, varom i denna taxeavdelning förmäles, och äger han, om

han därom framställer begäran, erhålla kvitto å vad som erlagts.

Tredskas den betalningsskyldige att erlägga utgående ersättning, njute

veterinären för utbekommande därav handräckning hos överexekutor, därest

han styrker att räkning å beloppet blivit minst fjorton dagar tidigare tillställd

den betalningsskyldige.

Vägledande förteckning över veterinära åtgärder enligt 3 §

veterinärtaxan

Avdelning I

1. Vanlig rutinundersökning med hjälp av inspektion, palpation, permission

och auskultation, rektal- och vaginalundersökning.

2. Dräktighetsundersökning (dock ej på sto).

3. Enkel fysikalisk, kemisk eller mikroskopisk undersökning.

4. Enklare besiktning eller utredning.

5. Undersökning av kadaver från mindre djur.

6. Erforderlig besvärligare fängslingsåtgärd.

7. Bedövning.

8. Intravenös injektion.

9. Infusion, annan än intravenös.

10. Sårtoalett och annan enklare särbehandling.

11. öppnande av abscesser in. in.

12. Avlägsnande av smärre inkar eller vårtor.

13. Nosringning.

14. Extraktion av mjölktänder.

15. Avlägsnande av främmande kropp i konjunktivalsäcken.

16. Otitisbchandling.

17. Avhorning av mindre djur.

18. Anläggande av strup- eller nässvalgsond.

19. Normalkastration av spädgris, mindre kalv, får, get och katt.

20. Klämning av gul kropp och äggstockscysta.

21. Luftinpumpning i juver.

22. Avlägsnande av övertaliga spenar på kalv.

23. Tappning av urinblåsa.

24. Ingivande av lavemang.

25. Sutur av vulva.

26. Svanskupering på mindre valpar.

27. Identitetsmärkning av djur.

28. Enklare intyg.

Avdelning II

1. Mera ingående eller besvärlig undersökning t. ex. undersökning av munhåla

och svalg med användande av munstege, undersökning av komplicerade

hältor m. in.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr B 54 år 1958

11

2. Ingående besiktning eller utredning.

3. Undersökning av kadaver från större djur.

4. Resningsåtgärder på större djur.

5. Mera omfattande särbehandling.

6. Avlägsnande av smärre svulster.

7. Punktion av leder, bröst- och bukhåla.

8. Tandraspning.

9. Avhorning av större djur.

J O. Avlägsnande av främmande kropp i foderstrupe.

11. Tracheotomi.

12. Åderlåtning.

13. Intravenös infusion.

14. Trokarisering.

15. Normalkastration av djur, ej nämnda under Avd. I och III.

16. Operation av navel-, inguinal- och scrotalbråck hos smågris.

17. Operation av kryptorchism hos smågris.

18. Operation av atresia ani och prolapsus recti hos mindre djur.

19. Manuellt avlägsnande av efterhörd.

20. Skölj ning av livmoder.

21. Reposition av torsk» uteri.

22. Artificiell insemination på särskild begäran.

23. Enklare spenoperation.

24. Anläggande av gips- eller stödbandage.

25. Exstirpation av sporrar på hund.

26. Operation av hov- eller klövböld samt okomplicerat spiktramp.

27. Utförligare intyg.

Avdelning 111

1. Dräktighetsundersökning på sto.

2. Fullständig urinundersökning.

3. Fullständig spermaundersökning.

4. Blodkroppsräkning, blodgruppsbestämning och SR.

5. Aciditetsbestämning i magsaft.

6. Hj ärtundersökning med Ekg.

7. Undersökning med endoskop.

8. Röntgenfotografering och -genomlysning.

9. Fullständigt kör- och belastningsprov.

10. Omfattande besiktning (större lokaler o. d.) eller utredning.

11. Särskilt komplicerad särbehandling.

12. Avlägsnande av större inkar och svulster.

13. Ögonlocksoperationer.

14. Extraktion och klippning av permanenta tänder.

15. Blodlransfusion och anläggande av intravenöst dropp.

16. Laparatomi.

17. Normalkastration av hingst, större tjur och större galt samt av hund.

18. Operation av sädessträngfistel.

19. Förlossning.

20. Reposition av prolapsus uteri.

21. Enkel spenoperation på flera spenar.

22. Operation av spenfistel och andra större spenskador.

23. Operation av patellaupphakning.

24. Streck- och punktbränning.

25. Kolnervsnitt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. is proposition nr B 54 år 1958

26. Klövamputation.

27. Svanskupering, ej nämnd under Avd. I.

28. Analsäcksoperation på hund.

29. Längre skriftligt utlåtande.

Avdelning IV

1. Operation av sinusiter.

2. Utstämpling av tänder.

3. Enucleation av bulben.

4. Operation av nack- och mankfistel.

5. Operation av krubbitare.

6. Operation av struppipning.

7. Operation av djupliggande bogsvulst.

8. Operation av främmande kropp (traumatisk peritonit).

9. Operation av bråck på större djur och hund.

10. Operation av inre bråck och tarmresektion.

11. Förlossning med svårare embryotomi på större djur.

12. Kejsarsnitt.

13. Amputation av uterus.

14. Ovariotomi.

15. Operation av rektovaginalfistel eller kloakbildning.

16. Operation av skidframfall (radikalt).

17. Amputation av juver.

18. Operation av penisframfall.

19. Operation av urinrörs- eller biåssten.

20. Operation av klapphingst.

21. Höga nervsnitt.

22. Spikning av benbrott.

23. Meniskoperation.

24. Operation av perforerande spiktramp.

25. Operation av hornpelare.

26. Operation av hovbroskfistel.

27. Operation av hovkräfta (radikalt).

28. Operation av otitis på hund.

29. Operation av spottcysta på hund.

30. Operation av främmande kropp på hund.

Anmärkning

Som mindre djur skola anses: får, get, hund, katt, pälsdjur, fjäderfä samt

individer under 4 månader av häst-, nötkreaturs- och svinsläktet.

I anslutning till det framlagda, i förhållande till nu gällande taxa förenklade

förslaget framhåller utredningen, att det måhända kan göras gällande,

att enkelheten i konstruktionen blott är skenbar, då den i förslagets 3 §

gjorda indelningen i avdelningar måste kompletteras med en omfångsrik

vägledande förteckning, vari angives, till vilken avdelning förekommande

undersökningar, behandlingar och ingrepp är att hänföra. En sådan invändning

synes dock utredningen sakna berättigande. Vill man icke gå in för den

typ av taxa, som kan betraktas som motpolen till det nu framlagda förslaget,

d. v. s. införande i själva taxan av en fullständig specifikation av ifrågakommande

veterinära åtgärder, torde en särskild vägledande förteckning

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr B 54 år 1958

13

vara ofrånkomlig. Utredningen erinrar om att även den nya, enligt grupptaxesystemet

uppbyggda provinsialläkartaxan är försedd med en dylik vägledande

förteckning. Den överskådlighet, som vinnes med förslaget, är enligt

utredningens mening värdefull. En fördel med att flytta uppräkningen av de

olika veterinära åtgärderna utanför själva taxan ligger vidare däri att, då

utvecklingen på veterinärmedicinens område påkallar ändringar i eller tilllägg

till denna, sådan justering kan ske utan ändring i själva taxan.

Med det system för praktiktaxans uppbyggnad, som utredningen stannat

för, kommer taxan att begränsa sig till ett ringa antal arvodesbelopp. Detta

har till följd att i en och samma arvodesavdelning i 3 § kommer att ingå

många slag av åtgärder, som beträffande den tid de tar i anspråk väsentligt

skiljer sig från varandra eller som eljest ställer olika stora krav på veterinären.

För en ordinärt sammansatt distriktsveterinärpraktik spelar detta ur

inkomstsynpunkt icke någon roll, då den omständigheten, att de mest krävande

veterinäråtgärderna i en viss arvodesavdelning kan te sig för lågt betalda,

uppväges av att de enklaste åtgärderna i samma avdelning framstår

som jämförelsevis väl ersatta.

I syfte att vinna överblick över hur distriktsveterinärernas praktik i skilda

delar av landet är sammansatt och vad den inbringar har utredningen införskaffat

uppgifter härom för år 1955. Praktikuppgifter har begärts och erhållits

från 49 distrikt, varav i regel två distrikt inom varje län. Dessa distrikt

har utvalts med tanke på att olika beskaffade bygder skall bli representerade,

t. ex. dels skogsbygden, dels den rena jordbruksbygden. Slutligen

har utredningen funnit lämpligt, med hänsyn till de betydande förändringar

i frekvens och sammansättning, som veterinärpraktiken uppvisar under skilda

årstider, att från varje uppgiftslämnande distrikt begära praktikuppgifter

för tre kalendermånader, varav en vårmånad, en sommarmånad och en

höstmånad. Det synes enligt utredningen föreligga anledning räkna med att

de taxeinkomster, som enligt del gjorda urvalet erhållits för år 1955, tämligen

väl avspeglar taxeinkomsterna inom samtliga distrikt.

Med begagnande av uppgiftsmaterialet har utredningen verkställt mer eller

mindre omfattande provdebiteringar enligt de taxesystem, som överhuvud

ansetts kunna ifrågakomma. Sedan utredningen stannat vid den nu framlagda

typen av taxa, har samma material utnyttjats för provdebiteringar med

varierande arvodesbelopp i de olika arvodesavdelningarna för att i överensstämmelse

med direktiven nå en arvodesbestämning, som genomsnittligt ger

i det närmaste samma taxeinkomst som den nu gällande veterinärtaxan.

En provdebitering inom vart och ett av de 49 uppgiftslämnande distrikten

under de på året fördelade tre praktikmånaderna har med iakttagande av bestämmelserna

i det framlagda taxeförslaget givit till resultat en sammanlagd

taxeinkomst, som med 2,f> procent överstiger vad som med tillämpning av

nuvarande laxa uppburils av distriktsveterinärerna i samma distrikt.

I delta sammanhang berör utredningen de nu gällande maximi- och minimigränserna

för arvoden samt anför härom bl. a. följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr B 54 år 1958

Redan i 1914 års taxa för distriktsveterinärer hade dessa ålagts att i viss

mån taga hänsyn till den betalningsskyldiges ekonomiska ställning. Det föreskrevs

nämligen beträffande bestämning av s. k. förrättningsarvode, vilket

kunde fixeras till belopp inom vissa angivna gränser, att veterinären skulle

taga hänsyn ej blott till förrättningens mer eller mindre svåra beskaffenhet

och den tid, som därtill åtgått, utan även till den betalningsskyldiges förmåga

att utgöra arvodet. Denna regel om beaktande av djurägarens ekonomiska

läge upptogs i 1933 års praktiktaxa och utvidgades därvid till att avse

även inställelsearvode, beträffande vilket i motsats till vad tidigare gällt nu

liksom i avseende å förrättningsarvode gavs utrymme för dess bestämmande

inom angivna minimi- och maximigränser. Dessutom tillädes då den satsen,

att »endast det lägsta beloppet må fordras av personer, som är i ringa förmögenhetsvillkor».

En kraftig skärpning av denna skyldighet att beakta

djurägarens ekonomiska ställning tillkom i samband med införandet fr. o. in.

den 1 juli 1937 av möjlighet för mindre bemedlade djurägare att erhålla

statsbidrag. Den nyss citerade satsen utbyttes därvid mot det stadgandet, att

»endast det lägsta "beloppet må fordras av person, som är berättigad till statsbidrag

enligt gällande bestämmelser om lindring i mindre bemedlades kostnader

för djursjukvård, eller eljest är i ringa förmögenlietsvillkor».

Med nuvarande bestämmelser rörande statsbidrag till mindre bemedlade

för djursjukvårdskostnader har utredningen funnit att en bestämmelse om

skyldighet att gentemot djurägare i ringa förmögenhetsvillkor tillämpa lägre

taxesatser än gentemot andra djurägare praktiskt taget har förlorat sitt berättigande.

Utredningen påpekar, att resultatet i flertalet fall endast blir det,

att arvodesbegränsningen kommer statsverket till godo. Utredningen anser

det vidare begripligt, att distriktsveterinärerna står oförstående inför en föreskrift,

som innebär hinder att för en förrättning betinga det arvode, den

enligt sin beskaffenhet skulle berättiga till. Arbetet bör därför enligt utredningen

betalas med det arvode det objektivt sett är värt och icke efter rekvirentens

förmögenhetsställning. Utredningen har till följd härav i sitt förslag

till praktiktaxa -— i överensstämmelse med den nya provinsialläkartaxan —

slopat systemet med minimi- och maximigränser för arvoden och i stället

gjort dessa fixa.

I cn närmare kommentar till taxeförslaget har utredningen anfört — här

i sammanfattning — bl. a. följande.

I fråga om inställelsearvodet (2 §) har utredningen övervägt,

huruvida icke ifrågavarande arvode skulle kunna fastställas till ett fixt, av

avståndet mellan djurägarens hemort och veterinärens stationsort oberoende

belopp. Utredningen bär emellertid ej ansett sig kunna biträda ett sådant

förslag. Utredningen finner nämligen med hänsyn till de kraftigt varierande

avstånden från distriktsveterinärens station till djurägarna, att det är

nödvändigt att med växande sådant avstånd kompensera den tid, som veterinären

måste sätta till, genom förhöjning av inställelsearvodet. Förslaget till

arvodessättning innebär en viss utjämning på det sättet, att arvodet blir

högre än nu på korta avstånd, därefter i genomsnitt oförändrat på medelavstånden

för att sjunka något under det nuvarande genomsnittet på längre

avstånd. De föreslagna bestämmelserna innebär vidare bl. a., att distriktsveterinär,

som vid förrättningsresa eller del av sådan resa icke begagnar

sig av bil, skall äga för sådan resa resp. del av resa beräkna det ytterligare

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr B 54 är 1058

arvodet efter tid. Vidare skall resekostnaden vid resa, varunder veterinären

företager förrättning hos mer än en djurägare (samordnad förrättningsresa),

i görligaste mån lika fördelas mellan de besökta djurägarna, dock att

icke någon av dem må belastas med högre resekostnad än för förrättningsresa

till honom ensam.

I fråga om 3 § i förslaget framhåller utredningen, att den vägledande förteckningen

gjorts så fullständig som möjligt. I densamma har i regel endast

medtagits sådana åtgärder, som kan tänkas komma under de allmänpraktiserande

veterinärernas område. I taxan har införts ett allmänt

undersökningsår v ode. Avsikten härmed har varit att bereda veterinären

någon ersättning för den tid en undersökning numera kräver. För

provtagning i allmänhet in. in. å nötkreatur i lösdrift samt för blodprovstagning

å svin har utredningen förordat en med en krona förhöjd avgift.

I 6“ § stadgas, att kvitto skall utfärdas, om begäran därom framställes.

Utredningen anser, att rekvirenten i regel ej bör äga påfordra utförligare

kvitto än att däri angives dels arvode, dels kostnadsersättning för läkemedel

in. m., dels ock resekostnadsersättning. Vid t r e d s k a att erlägga ersättning

äger veterinären påkalla handräckning av överexekutor för utbekommande

av beloppet, därest han styrker, att räkning å beloppet blivit

minst 14 dagar tidigare tillställd den betalningsskyldige.

Yttranden. Statskontoret, som icke ansett sig kunna ingå på någon

granskning av relationerna mellan arvodesutmätningen för olika förekommande

undersökningar, har funnit sig kunna godtaga de normer, efter vilka

praktiktaxan utformats. Utredningens förslag till utformning av praktiktaxan

har icke föranlett statens lönenämnd till något uttalande från de

synpunkter nämnden har att beakta. Veterinärstijrelsen finner, att den av

utredningen föreslagna avdelningsgrupperingen måste anses utgöra ett betydelsefullt

steg i riktning mot en förenkling. Länsstyrelsen i Västmanlands

lön finner, att förenklingarna i taxan måhända kunde ha drivits längre,

därest utredningen icke funnit sig bunden vid direktiven rörande de genomsnittliga

inkomsterna av taxan. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser det

svårt att bedöma, huruvida taxeförslaget verkligen leder till en så ringa

höjning av praktikinkomsten, som utredningen synes räkna med.

Stockholms läns och stads hushållningssällskap framhåller, att de omfattande

och snabbt växlande ändringar bl. a. i penningvärdet, som ägt rum

sedan år 1952, medfört, att det föreliggande förslaget förlorat en hel del

i aktualitet. Enligt sällskapets mening borde en smidigare anpassning till

ändrade förhållanden kunna åstadkommas exempelvis genom att arvodena

trappvis följde penningvärde eller levnadskostnadsindex. Kristianstads

läns hushållningssällskap anser, att det föreliggande förslaget borde kunna

förenklas ytterligare beträffande olika avgifter och beskrivning av olika

arbeten. Värmlands läns hushållningssällskap ifrågasätter om icke en överarbetning

borde ske i syfte att uppnå ytterligare förenklingar. Älvsborgs

läns norra hushållningssällskap avstyrker, att utredningens förslag till

veterinärtaxa lägges till grund för ett slutgiltigt ställningstagande, och

föreslår, att frågan underkastas förnyad prövning, varvid även representanter

för djurägarna beredes tillfälle att deltaga.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr B 54 år 1958

Sveriges lantbruksförbund tillstyrker, att förslaget om ny praktiktaxa genomföres.

Även enligt Hushållningssällskapens förbunds mening bör det av

utredningen framlagda förslaget i allt väsentligt kunna ligga till grund för

den nya taxan. Sveriges veterinärförbund framhåller, att vad utredningen

anfört i fråga om svårigheten att enligt grupptaxemetoden förenkla taxan

enligt förbundets mening får anses vara bärande. Med hänsyn härtill finner

förbundet den uppställning av taxan, som utredningen föreslagit, vara

acceptabel.

I övrigt har i yttrandena utredningens principförslag till konstruktion av

taxan tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

I anslutning till utredningens förslag till allmänna bestäm me 1- ser avseende praktiktaxan har bl. a. veterinärstyrelsen, länsstyrelsen i

Stockholms län samt hushållningssällskapet i sagda län förordat, att det i

1 §, första stycket, angivna uttrycket »enskild person» måtte utgå. Därest

aktiebolag eller ekonomisk förening anlitar veterinär, syntes den av utredningen

föreslagna beteckningen icke vara fullt adekvat. Sveriges veterinärförbund

framhåller, att en viss inkonsekvens föreligger i förslagets 1 §,

första stycket, jämfört med 1 § i det samtidigt framlagda förslaget till kungörelse

om statsbidrag till lindring i enskildas kostnader för djursjukvård.

I veterinärtaxan omnämnes distriktsveterinär samt vikarie men i kungörelsen

distriktsveterinär eller länsveterinär med praktikområde. Därtill kommer

att extra veterinär ej medtagits i någondera formuleringen. Enligt förbundets

mening borde samtliga kategorier kunna inrymmas i formuleringen

»veterinär äger . . . inom område där han är pliktig att på kallelse tillhandagå

med enskild liusdjurssjukvård». Även veterinärstyrelsen och länsstyrelsen

i Stockholms län har erinringar att framföra på denna punkt.

Styrelsen för veterinärhögskolan finner uttrycket »annat tillstånd» i 1 §,

andra stycket, böra utbytas mot en mera preciserad formulering med positiv

inriktning, t. ex. »husdjurens hälsotillstånd och produktion».

Utredningens förslag rörande inställelsearvode m. m. (2 §)

bör enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län omarbetas. Inställelsearvodet bör

avvägas så, att djurägaren icke onödigt betungas. En skälig jämkning av

arvodet bör sålunda äga rum, när flera resor samtidigt företages. Länsstyrelsen

i Jämtlands län ifrågasätter om grundbeloppet bör höjas, eftersom

det övervägande antalet resor företages inom avstånd, där inställelsearvodet

blir högre än enligt nu gällande taxa. Länsstyrelsen i Norrbottens län

gör gällande, att det tilläggsarvode, som föreslås utgå efter fem mils körning,

kommer att missgynna ödemarksveterinärerna.

Kristianstads läns hushållningssällskap anser, att inställelsearvodet kan

vara berättigat för att motverka anlitande av veterinär för rena bagatellfall.

Sällskapet finner det emellertid med hänsyn till de moderna kommunikationsmedlen

icke vara berättigat med något ytterligare arvode för inställelse

utöver grundbeloppet och föreslår, att statsbidrag utgår antingen för färd

över fem mil eller till motsvarande höjning av distriktsveterinärernas löner

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr B 54 år 1958

På orter med stora avstånd. Älvsborgs läns södra hushållningssällskap

framhåller, att kostnaderna för djurägarna vid tillämpning av den föreslagna

taxan kommer att öka mer än som avsetts, och anser, att reglering skulle

kunna ske beträffande inställelsearvodet. Älvsborgs läns norra, Gävleborgs

läns, Västernorrlands läns, Jämtlands läns och Västerbottens läns hushållningssällskap

anser, att inställelsearvodet vid kortare avstånd satts för

högt. Sistnämnda hushållningssällskap framhåller härvid, att ett fixt, av avståndet

oberoende inställelsearvode skulle innebära avsevärda fördelar och

ifrågasätter, om icke en viss fast kompensation i samband med veterinärernas

lön borde ge möjlighet att genomföra en dylik anordning. Lantbruksstgrelsen

och Sveriges veterinärförbund har föreslagit vissa jämkningar

beträffande inställelsearvodenas avvägning.

Frågan om skyldighet för veterinär att samordna förrättningsresor

har uppmärksammats i vissa remissvar. Sålunda anser Kalmar läns

södra samt Västerbottens läns hushållningssällskap, att föreskrifter bör

upptagas i taxan rörande skyldighet för veterinär att samordna sådana resor,

när detta med hänsyn till förrättningens art är möjligt. Även lantbruksstgrelsen

och Hushållningssällskapens förbund hyser en liknande uppfattning.

1 fråga om bestämmelserna i 3 § angående ersättning för veterinärvård

in. m. samt den vägledande förteckningen har i

åtskilliga yttranden, bl. a. från veterinärstyrelsen, styrelsen för statens veterinärmedicinska

anstalt, vissa hushållningssällskap samt Sveriges veterinärförbund,

framförts förslag om förtydliganden samt om kompletteringar och

ändringar.

I fråga om ersättning för förrättning på obekväm arbetstid

(''r §) anser Gotlands läns hushållningssällskap, att bestämmelserna

därom bör förtydligas på det sätt, att den förhöjda taxan skall gälla i de

lall rekvisition göres på obekväm arbetstid. Lantbruksstyrelsen uttalar, att

förhöjd ersättning för förrättning på obekväm arbetstid bör uttagas endast

om arvode utgår under sådan tid.

Kalmar läns södra hushållningssällskap anser, att veterinär bör ha obetingad

skyldighet att lämna kvitto (6 §), specificerat på inställelsearvode,

resekostnadsersättning och vårdersättning. Även lantbruksstyrelsen,

Gotlands läns hushållningssällskap, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk och Hushållningssällskapens förbund hyser samma

uppfattning och föreslår, att dylik skyldighet införes.

Länsstyrelsen i Kristianstads län är tveksam, huruvida rätt till h a n dräckning

genom överexekutor alltjämt bör tillkomma veterinär

för utbekommande av fordran. Länsstyrelsen erinrar om att motsvarande

bestämmelse är borttagen i den nya provinsialläkartaxan. Hushållningssällskapet

i samma län finner den i 6 §, andra stycket, angivna tidsfristen

på 14 dagar vara alltför sträng. Sällskapet framhåller, att i affärslivet

indrivning av fordran ej brukar ske förrän tre till sex månader efter

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr B 54

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr B 5b år 1958

det räkning utfärdats. Lantbruksstijrelsen föreslår, att ifrågavarande tidsfrist

fastställes till två månader, därest tredskobestämmelse alltjämt anses

erforderlig.

I detta sammanhang föreslår Sveriges veterinärförbund införande av en

bestämmelse, som medgiver förmånsrätt för veterinär vid betalningsskyldigs

insolvens. Därjämte ifrågasätter länsstyrelsen i Södermanlands län,

om icke möjlighet att erhålla ersättning av statsmedel borde föreligga för

veterinär vid betalningsskyldigs insolvens. Enligt länsstyrelsens mening bör

frågan härom utredas.

Överenskommelsen

Vid de nu förda överläggningarna har enighet nåtts om den förbättring

av distriktsveterinärernas inkomstförhållanden, som erfordras för ett återställande

av det relativa löneläge, som för dessa tjänstemän avsågs genom

1952 års uppgörelse. Då som framgår av det föregående försämringen av

inkomstläget för distriktsveterinärerna uppkommit därigenom, att taxedelen

legat stilla medan lönedelen följt löneutvecklingen för statst jänstemännen

i allmänhet, skulle det legat närmast till hands att inkomstförbättringen

i dess helhet uttoges på taxedelen. Av skilda skäl har det emellertid

vid överläggningarna överenskommits, att en del av inkomstökningen skall

tillföras distriktsveterinärerna genom en höjning av löneplanslönerna. överenskommelsen

innebär i denna del, att de i löneplan D, statens löneförordning,

angivna grundlönebeloppen samt de för år 1958 gällande totallönebeloppen

skall, med verkan fr. o. m. den 1 januari 1959, uppräknas med i

princip 4 procent. Det har härvid förutsatts, att kommande förhandlingar

om statstjänstemännens löner skall vad angår distriktsveterinärerna föras

från den utgångspunkten, att dessa tjänstemäns totallöner vid utgången av

år 1958 uppgick till nyss angiven nivå.

Vad så angår inkomsterna av taxa innebär överenskommelsen att, med

verkan fr. o. m. den 1 januari 1959, den i veterinärtaxan intagna praktiktaxan

skall — med vissa ändringar varom enighet vunnits vid överläggningarna

— utformas i överensstämmelse med veterinärtaxeutredningens förslag.

Praktiktaxan i den föreslagna nya utformningen med bilagd vägledande

förteckning till veterinära åtgärder torde som bilaga få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende.

I den nya praktiktaxan har, för att den åsyftade höjningen av distriktsveterinärernas

inkomster av taxan skall erhållas, vissa taxebelopp satts högre

än i veterinärtaxeutredningens förslag. De höjningar, som härvid kan

väntas ge den övervägande inkomstökningen för veterinärerna, är dels höjningen

av inställelsearvodet i 2 §, 1 punkten, från 7 till 8 kronor, dels en

höjning av arvodesbeloppen i 3 § Avd. I och II från 3 resp. 5 kronor till 4

resp. 6 kronor. Vidare har som närmare framgår av förenämnda bilaga

vissa justeringar vidtagits i den vägledande förteckningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr B 54 år 1958

19

Beträffande övriga ändringar i praktiktaxan får framhållas följande.

Bestämmelserna i 1 §, 1 punkten, har förtydligats i fråga om vilka befattningshavare

som skall vara bundna av taxan. Vidare har i anslutning till

vad som framkommit under remissbehandlingen punkten givits viss ändrad

lydelse med hänsyn därtill, att uttrycket »enskild person» ej torde vara en

fullt adekvat beteckning för alla avsedda rekvirenter av veterinärvård (exempelvis

ekonomiska föreningar). — Vad beträffar definitionen av termen

veterinärvård i 1 §, 2 punkten, får med anledning av vad som i detta hänseende

anförts i remissyttrandena framhållas, att i den nya praktiktaxan

uttrycket »eller annat tillstånd hos husdjur» bibehållits för att även sådana

åtgärder som kastrering, identitetsmärkning m. m. tydligt skall kunna hänföras

under taxan. För att dessutom markera, att rena hälsovårdsåtgärder

inbegripes under veterinärtaxan har orden »ävensom att förbättra husdjurens

hälsotillstånd» tillagts.

Enligt 2 § sista stycket i veterinärtaxeutredningens förslag skall veterinären

vid resa, varunder han företager förrättning hos mer än en djurägare,

i görligaste mån lika fördela resekostnaden mellan de besökta djurägarna.

I vissa remissyttranden har på denna punkt framförts yrkande om skärpning

av bestämmelsen därhän, att skyldighet för veterinären att samordna förrättningsresorna

skall direkt fastslås i taxan. Vid överläggningarna har enighet

nåtts om att förrättningsresor skall samordnas, där så lämpligen kan ske.

I anmärkningen till 3 § har intagits en hänvisning till den vägledande förteckningen.

I 6 § veterinärtaxeutredningens förslag till praktiktaxa har intagits en föreskrift,

att den för vilkens räkning förrättningen verkställts skall äga erhålla

kvitto å vad som erlagts om han framställer begäran därom. Flera remissmyndigheter

har velat införa skyldighet för veterinär att utan anmodan

lämna djurägaren specificerat kvitto å erlagt belopp. I det förslag till praktiktaxa,

som nu godtagits av personalorganisationen, har bestämmelsen givits

den innebörden, att veterinären har att erbjuda kvitto, vari angives hur

mycket av det erhållna beloppet, som belöper på inställelsearvode, på resekostnadsersättning

och på ersättning för veterinärvård.

Till nyssnämnda paragraf har veterinärtaxeutredningen från den nu gällande

veterinärtaxan överfört en bestämmelse av innehåll, att veterinären

skall, i fall av tredska hos djurägaren, äga påkalla handräckning hos överexekutor

för utbekommande av ersättning, därest han styrker, att räkning å

beloppet blivit minst 14 dagar tidigare tillställd vederbörande. Vid överläggningarna

har enighet nåtts om att betalningsfristen skall förlängas till 30

dagar.

Förslagens genomförande m. m.

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet förordar jag, att den

träffade överenskommelsen godtages och underställes riksdagens prövning.

Förslagen bör genomföras fr. o. m. den 1 januari 1959.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr B 54 år 1958

I anslutning till vad överenskommelsen innehåller i fråga om distriktsveterinärernas

löner har inom civildepartementet upprättats förslag till förordning

om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löncförordning den 31 maj

1957 (nr 228). Förslaget torde få föreläggas riksdagen för antagande. Bemyndigande

torde vidare böra inhämtas för Kungl. Maj:t att i anslutning till

överenskommelsen meddela föreskrifter om förhöjning av gällande totallönebelopp

för distriktsveterinärer.

Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga ändringar i

veterinärtaxan.

Lönekostnadsökningen för statsverket vid ett genomförande av förslagen

kan för ar uppskattas till inemot 200 000 kronor. Taxehöjningen har beräknats

medföra en arlig ökning av distriktsveterinärernas inkomster med sammanlagt

inemot 500 000 kronor, varav en mindre del kommer att belasta det

under nionde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till Lindring i mindre

bemedlades kostnader för djursjukvård.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

1) godkänna den i det föregående redovisade överenskommelsen,

2) antaga förenämnda förslag till förordning om ändrad

lydelse av 2 och 3 §§ statens löneförordning den 31 maj 1957

(nr 228) samt

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att i anslutning till överenskommelsen

meddela föreskrifter om förhöjning av gällande

totallönebelopp för distriktsveterinärer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Axel Lindholm

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr B 5b år 1958

21

Bilaga

Praktiktaxa

1 §•

Allmänna bestämmelser

1. Distriktsveterinär ävensom annan veterinär som har att fullgöra distriktsveterinärs

skyldigheter äga, där ej annorlunda är stadgat, att inom

område, där de äro pliktiga att på kallelse tillhandagå med enskild husdjurssjukvård,

erhålla arvode och resekostnadsersättning enligt här nedan givna

bestämmelser.

2. I denna taxa förstås med veterinärvård varje av veterinär inom området

för veterinärkonstens utövande vidtagen åtgärd med syfte att fastställa, utesluta,

förebygga, bota eller lindra sjukdom eller annat tillstånd hos husdjur

ävensom att förbättra husdjurens hälsotillstånd.

2 §.

Ersättning för förrättningsbesök och rådfrågning

1. För varje av veterinären företaget förrättningsbesök utgår

ett inställelsearvode av .................................. kronor 8: —

År avståndet från veterinärens bostad eller annat ställe inom

distriktet, där veterinären i tjänsten uppehåller sig, till platsen

för besöket mer än 10 km, må vid framresan för varje därefter

påbörjad sträcka av 10 km av våglängden t. o. in. 50 km

utgå ett ytterligare arvode av ............................ kronor 2: —

samt för varje därefter påbörjad sträcka av 10 km ett ytterligare

arvode av.......................................... kronor 1: —

Begagnar veterinären vid resa för förrättningsbesök eller

del av sådan resa annat färdsätt än resa med bil, skall han i

stället beräkna det ytterligare arvodet efter den tid, som åtgått

lör färden eller del därav, sålunda att arvodet för varje påbörjad

halvtimme utöver den första utgår med ............ kronor 3: —

Vid bestämmandet av den tid, som åtgått för resan, inberäknas

även den tid, veterinären måst under färden avvakta luftfartygs-,

järnvägs-, båt- eller busslägenhet. Däremot inberäknas

icke den tid, som åtgått för nattlogi.

2. För rådfrågning, med eller utan receptgivning å veterinärens

mottagning eller annorstädes utgår ett arvode av .... kronor 2: -—

3. För förnyelse av recept utan samtidig rådfrågning utgår

ett arvode av .......................................... kronor 1: —

4. Vid resa för förrättningsbesök tillkommer veterinären även resekostnadsersättning

enligt i allmänna resereglementet eller eljest stadgade grunder.

Veterinären skall, där så lämpligen kan ske, samordna förrättningsresor.

Vid sådan samordnad förrättningsresa skall resekostnaden i görli
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr B 54 år 1958

gaste mån lika fördelas mellan de besökta djurägarna, dock att icke någon

av dem må belastas med högre resekostnad än som skulle hava utgått för

förrättningsresa till honom ensam.

Ersättning för veterinärvård in. m.

För veterinärvård, annan veterinär åtgärd samt för intyg eller utlåtande

utgår, utöver i förekommande fall ersättning enligt 2 §, arvode med belopp

som nedan angives.

Avd. I: För enklare undersökning, besiktning, ingrepp, behandling

och intyg in. m.......................kronor 4: —

Avd. II: För mera ingående eller besvärligare undersökning,

besiktning, ingrepp och behandling, mindre operation

samt utförligare intyg m. m................. kronor 6: -—

Avd. III: För särskilt kvalificerad undersökning, mera omfattande

besiktning, större ingrepp och operation

samt längre utlåtande m. m................... kronor 10: —

Avd. IV: För särskilt svår operation ....................enligt överens
kommelse
Avd.

V: A. För annan injektion än intravenös, per injektion

utöver den första .......................... kronor 0: 50

B. För provtagning av blod, lung- och slidslem,

mjölk, träck och var in. in. med undantag av

vad i D. angives, per prov .................. kronor 0:50

C. För undersökning med tuberkulin med undan
-

tag av vad i D. angives, för varje undersökt djur kronor 0: 70

D. För provtagning eller undersökning, som under

B. och C. sägs, på nötkreatur i lösdrift samt

för provtagning av blod på svin, per prov eller

undersökt djur ............................ kronor 1: —

Anmärkningar

Därest för en och samma persons räkning vid ett och samma tillfälle

vidtagas ett flertal ensartade åtgärder enligt Avd. I eller utföras ett flertal

ensartade undersökningar och besiktningar enligt Avd. II och III, utgår arvode

för var och en utöver den första med i Avd. I kronor 2: —, i Avd. II

kronor 3: —- och i Avd. III kronor 5: —.

Vid tillämpningen av Avd. I—IV skall bifogade förteckning tjäna till vägledning.

4 §.

Ersättning för förrättning på obekväm arbetstid

Anlitas veterinären mellan kl. 21.00 och kl. 7.00 eller å sön- eller helgdag,

utgå de i 2 och 3 §§ angivna arvodena med 50 procent förhöjning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr B 54 år 1958 23

5 §.

Ersättning för material, läkemedel, handräckning m. m.

För förbandsmaterial, narkos-, bedövnings- och läkemedel samt röntgeniilm

liksom för övriga utlägg, vilka veterinären kan åsamkas för en förrättning,

utgår ersättning enligt självkostnadspris.

Den, för vilkens räkning förrättningen verkställes, eller den som påkallat

densamma har att tillhandahålla veterinären erforderlig handräckning.

Därest så ej sker och veterinären måste anskaffa eller tillhandahålla dylik,

utgår ersättning till veterinären jämväl härför till självkostnadspris.

6 §•

Ersättnings erläggande m. m.

Den, för vilkens räkning förrättningen verkställes, har att vid anfordran

erlägga ersättning, varom i denna taxeavdelning förmäles. Därvid har veterinären

att erbjuda kvitto vari angives hur mycket av det erhållna beloppet,

som belöper å inställelsearvode, å resekostnadsersättning och å ersättning

för veterinärvård. Har räkning, specificerad på nu angivet sätt,

utställts och betalning erlagts genom postverket erfordras dock icke att veterinären

utfärdar särskilt kvitto.

Tredskas den betalningsskyldige att erlägga utgående ersättning, njute

veterinären för utbekommande därav handräckning hos överexekutor, därest

han styrker att räkning å beloppet blivit minst trettio dagar tidigare tillställd

den betalningsskyldige.

Vägledande förteckning över veterinära åtgärder enligt 3 § veterinärtaxan

Avdelning 1

1. Vanlig rutinundersökning med hjälp av inspektion, palpation, permission

och auskultation, rektal- och vaginalundersökning

2. Dräktighetsundersökning (dock ej på sto)

3. Enkel fysikalisk, kemisk eller mikroskopisk undersökning

4. Enklare besiktning eller utredning

5. Erforderlig besvärligare fängslingsåtgärd

6. Bedövning

7. Intravenös injektion

8. Infusion, annan än intravenös

9. Sårtoalett och annan enklare särbehandling

10. Öppnande av abscesser m. in.

11. Avlägsnande av smärre inkar eller vårtor

12. Nosringning

13. Extraktion av mjölktänder

14. Avlägsnande av främmande kropp i konjunktivalsäcken

15. Behandling för öroninflammation (otitisbehandling)

10. Avhorning av mindre djur

17. Anläggande av strup- eller nässvalgsond

18. Normalkastration av spädgris, mindre kalv, får och get

It). Klämning av gul kropp och äggstockscysta

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr B 54 år 1958

20. Luftinpumpning i juver

21. Avlägsnande av övertaliga spenar på kalv

22. Tappning av urinblåsa

23. Ingivande av lavemang

24. Sutur av vulva

25. Identitetsmärkning av djur

26. Enklare intyg

Avdelning II

1. Mera ingående eller besvärlig undersökning t. ex. undersökning av munhåla

och svalg med användande av munstege, undersökning av komplicerade

hältor m. m.

2. Ingående besiktning eller utredning

3. Undersökning av kadaver från mindre djur

4. Resningsåtgärder på större djur

5. Mera omfattande särbehandling

6. Avlägsnande av smärre svulster

7. Punktion av leder, bröst- och bukhåla

8. Tandraspning

9. Avhorning av större djur

10. Avlägsnande av främmande kropp i foder strupe

11. Tracheotomi (operativ öppning av luftstrupen)

12. Åderlåtning

13. Intravenös infusion

14. Trokarisering (våmstick)

15. Operation av inguinal- och scrotalbråck hos smågris

16. Operation av atresia ani (blind ändtarm) och prolapsus recti (ändtarmsframfall)

hos mindre djur

17. Manuellt avlägsnande av efterhörd

18. Sköljning av livmoder

19. Reposition av torsk) uteri (lägerättning av livmoderomvridning)

20. Artificiell insemination på särskild begäran

21. Enklare spenoperation

22. Anläggande av gips- eller stödbandage

23. Operation av hov- eller klövböld samt okomplicerat spiktramp

24. Utförligare intyg

Avdelning III

1. Dräktighetsundersökning på sto

2. Fullständig urinundersökning

3. Fullständig spermaundersökning

4. Blodkroppsräkning, blodgruppsbestämning och SR

5. Aciditetsbestämning i magsaft

6. Hjärtundersökning med Ekg

7. Undersökning med endoskop

8. Röntgenfotografering och -genomlysning

9. Fullständigt kör- och belastningsprov

10. Omfattande besiktning (större lokaler o. d.) eller utredning

11. Undersökning av kadaver från större djur

12. Särskilt komplicerad särbehandling

13. Avlägsnande av större svulster

14. Ögonlocksoperationer

15. Extraktion oqh klippning av permanenta tänder

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:is proposition nr B 54 år 1958

25

16. Blodtransfusion och anläggande av intravenöst dropp

17. Normalkastration av hingst, tjur och galt

18. Operation av sädessträngfistel

19. Operation av kryptorchism och navelbråck hos smågris

20. Förlossning

21. Reposition av livmoderframfall

22. Enkel §penoperation på flera spenar

23. Operation av spenfistel och andra större spenskador

24. Operation av patellaupphakning

25. Streck- och punktbränning

26. Kotnervsnitt

27. Längre skriftligt utlåtande

Avdelning IV

1. Operation för sinusiter

2. Utstämpling av tänder

3. Exstirpation av ögonbulb

4. Operation av nack- och mankfistel

5. Operation för krubbitning

6. Operation för struppipning

7. Operation av djupliggande bogsvulst

8. Laparatomi

9. Operation av främmande kropp (traumatisk peritonit)

10. Operation av bråck på större djur och hund

11. Operation av inre bråck och tarmresektion

12. Förlossning med embryotomi

13. Kejsarsnitt

14. Exstirpation av livmoder

15. t> » äggstockar

16. Operation av rektovaginalfistel eller kloakbildning

17. Operation av skidframfall (radikalt)

18. Exstirpation av juver

19. Operation av penisframfall

20. Operation av urinsten

21. Operation av klapphingst

22. Höga nervsnitt

23. Operation av benbrott

24. Meniskoperation

25. Operation av perforerande spiktramp

26. Operation av hornpelare

27. Operation av hovbroskfistel

28. Operation av hovkräfta (radikalt)

29. Klövamputation

30. Operation för öroninflammation (otitis) på hund

31. Operation av spottcysta på hund

32. Analsäcksoperation på hund

33. Operation av främmande kropp på hund

Anmärkning

Som mindre djur skola anses: får, get, hund, katt, pälsdjur, fjäderfä samt

individer under 4 månader av häst-, nötkreaturs- och svinsläktet.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr B 54

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.