Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av punkten 3 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 23 november 1956 (nr 554) om investeringsavgift för år 1957

1958-06-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 B:8, Med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av punkten 3 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 23 november 1956 (nr 554) om investeringsavgift för år 1957

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: Is proposition nr B 8 år 1958

1

Sr B 8

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad Igdelse av punkten 3 av övergångsbestämmelserna

till förordningen den 23 november

1956 (nr 554) om investeringsavgift för år 1957;

given Stockholms slott den 6 juni 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av punkten

3 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 23 november 1956 (nr

554) om investeringsavgift för år 1957.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt övergångsbestämmelserna till förordningen om investeringsavgift

för år 1957 kan sådan avgift i vissa fall komma att uttagas för investeringar

som verkställts efter utgången av nämnda år. Man har därmed velat skapa

garantier mot att de avgiftspliktiga genom omläggning av räkenskapsår förkortar

den tid för vilken investeringsavgift skall uttagas. I propositionen föreslås

av arbetsmarknadspolitiska skäl, att bär avsedda investeringar, i den

mån de verkslälles efter utgången av februari 1958, icke skall drabbas av

investeringsavgift.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. / samt. AV U 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr B 8 år 1958

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av punkten 3 av övergångsbestämmelserna

till förordningen den 23 november 1956 (nr 554) om

investeringsavgift för år 1957

Härigenom förordnas, att punkten 3 av övergångsbestämmelserna till förordningen

den 23 november 1956 om investeringsavgift för år 1957 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3. Har någon-------trettiosex månader.

Vid tillämpning av bestämmelserna

i första stycket skall iakttagas,

att investering, som verkställts efter

utgången av februari 1958, icke skall

anses såsom avgifts pliktig investering

samt att beräkning av avgiftsbelagd

investeringskostnad skall ske,

som om räkenskapsåret utgått den

28 februari 1958.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr B 8 år 1958

3

Utdrag ao protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 juni

1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Länge, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler, efter gemensam

beredning med chefen för socialdepartementet, fråga om viss ändring av

övergångsbestämmelserna till förordningen om investeringavgift för år 1957

samt anför därvid följande.

För investeringar, som verkställts under åren 1955—1957, utgår i vissa

fall allmän investeringsavgift med 12 procent av investeringskostnaden. Särskilda

författningar har utfärdats med avseende på avgiften för vart och ett

av nämnda år. Beträffande 1957 års avgift gäller förordningen den 23 november

1956 (nr 554) om investeringsavgift för år 1957. I samband med

energiskattens införande beslöts, att någon ytterligare förlängning av avgiftsplikten

inte skulle ske. Investeringar, som verkställes efter utgången av

år 1957, är sålunda i allmänhet fria från investeringsavgift, och taxering till

sådan avgift verkställes i princip sista gången under 1958.

Emellertid har lagstiftningen i ämnet måst taga hänsyn till att de avgiftspliktiga

kan ha verkställt omläggning av räkenskapsår under den tid då avgiftsplikt

förelegat. Eftersom taxering till investeringsavgift, liksom den

vanliga inkomstskattetaxeringen, sker per räkenskapsår — om detta inte

sammanfaller med kalenderåret — kan en omläggning medföra, att den tid

för vilken avgift skall utgå blir förkortad. I anledning härav har i punkten

3 av övergångsbestämmelserna till 1957 års förordning föreskrivits följande.

Om någon på grund av omläggning av räkenskapsår antingen icke taxerats

till inkomstskatt år 1958 eller nämnda år taxerats till dylik skatt för ett

beskattningsår, som omfattar kortare tid än 12 månader, eller om någon, likaledes

på grund av omläggning av räkenskapsår, åren 1957 och 1958 taxerats

till dylik skatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattat kortare tid

än 24 månader, skall förordningens bestämmelser äga motsvarande tillämpning

jämväl beträffande investeringar under beskattningsår, vari ingår kalenderåret

1957 eller del därav och för vilket taxering sker år 1959 eller 1960.

Motsvarande skall gälla, om någon åren 1956, 1957 och 1958 på grund av

omläggning av räkenskapsår taxerats till inkomstskatt för beskattningsår,

som sammanlagt omfattat kortare tid än trettiosex månader. Bestämmelsens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Knngl. Maj. ts proposition nr B 8 år 1958

innebörd är alltså den, att om en omläggning av räkenskapsår lett till en förkortning

av den tid för vilken investeringsavgift skall utgå, skall taxering

till investeringsavgift ske även år 1959, ev. 1960, allt i den mån taxeringen

avser räkenskapsår, vari ingår kalenderåret 1957 eller del därav. Den avgiftspliktige

kan under sådana omständigheter få betala investeringsavgift

även för tid efter 1957 års utgång.

I skrivelse den 24 april 1958 har Mo och Domsjö aktiebolag samt Wifstavarfs

aktiebolag anfört följande.

De nyss återgivna bestämmelserna är så avfattade, att deras effekt kan

komma att gå utöver deras syfte. En omläggning av räkenskapsåret 1956

eller 1957 från kalenderår till exempelvis den 1/10—den 30/9 skulle enligt

bestämmelsernas ordalydelse komma att föranleda skattskyldighet till investeringsavgift

för företaget icke blott för sista kvartalet år 1957 — som

eljest på grund av omläggningen skulle undgått investeringsavgift — utan

därutöver för de tre första kvartalen 1958. Att skattskyldighet för sista

kvartalet 1957 inträder är nödvändigt för att den gjorda omläggningen av

räkenskapsåret icke skall föranleda något bortfall av beskattningsunderlag

vid taxering till investeringsavgift. Däremot kommer avgiftsbeläggningen

av de tre första kvartalen 1958 att medföra en extra skattebörda på grund av

räkenskapsårets omläggning, »i det att dessa tre kvartal är fria från investeringsavgift

för alla företag utom sådana, som under investeringsavgiftsperioden

ändrat sitt räkenskapsår».

De båda företagen har under investeringsavgiftsperioden övergått till brutet

räkenskapsår, nämligen den 1/9—den 31/8. Wifstavarfs AB genomförde

omläggningen per 31/8 1956 och Mo och Domsjö AB per samma dag 1957. I

båda fallen skedde åtgärden i syfte att ansluta redovisningen till driftsåret

inom bolagens skogshantering.

I skrivelsen anföres därefter.

Vid de tidpunkter, då de av oss verkställda omläggningarna beslutades,

fanns det för näringslivet ingen anledning antaga, att investeringsavgiften

skulle slopas. Ej heller fanns anledning antaga annat än att vid den slutliga

avvecklingen av investeringsavgiften — i likhet med vad som skedde vid

krigskonj unkturskattens avveckling — sådana bestämmelser skulle komma

att utfärdas, att omläggningar av räkenskapsår och andra i och för sig fullt

normala och legitima åtgärder icke skulle komma att medföra vare sig skatteförlust

för det allmänna eller någon extra, i och för sig omotiverad skattebörda

för företagen.

Det framhålles vidare, att konjunkturen för skogsindustrin har försämrats

i sådan grad att sysselsättningssvårigheter uppkommit för den anställda

personalen, något som speciellt gäller Norrland. I detta läge synes det icke

kunna komma i fråga att av företagen uttaga en skatt med syfte att begränsa

investeringarna. I det allmännas intresse synes för närvarande tvärtom ligga,

att de norrländska skogsindustriernas investeringar snarare kommer till

stånd förr än enligt tidigare uppgjorda program. Den nu rådande situationen

torde få anses särskilt allvarlig på grund av det förhållandet, att investe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr B 8 år 1958

5

ringsavgiften i en vikande konjunktur med nödvändighet kommer att få en

vida större betydelse vid företagens avvägning av investeringarna än som är

fallet i en utpräglad högkonjunktur, då icke blott skatter och avgifter utan

även andra kostnader av varjehanda slag kan tänkas rymmas inom marginalerna

för branschen.

Skrivelsen utmynnar i hemställan, att till de förut nämnda övergångsbestämmelserna

fogas ett stadgande av innebörd, att ingen skattskyldig på

grund av desamma skall påföras investeringsavgift för längre tid än som

skulle gällt, för den händelse någon omläggning av räkenskapsåret icke

kommit till stånd.

Departementschefen. Genom den förut återgivna övergångsbestämmelsen

har man velat tillse, att de avgiftspliktiga icke verkställer omläggning av

räkenskapsår på sådant sätt att tiden för avgiftsplikt förkortas. Såsom nyss

framhållits kommer nämnda tid för de av bestämmelsen berörda företagen

att sträcka sig över årsskiftet 1957/58 och bestämmelsen kan leda till att

samma tid kan bli längre än för andra avgiftspliktiga. Detta har ansetts

motiverat både med hänsyn till intresset av att motverka spekulation i eventuella

förmåner beträffande investeringsavgiften och med tanke på taxering>

kontrollen.

Företag, som verkställt omläggning av räkenskapsår under den tid avgiftsplikt

förelegat, har haft att räkna med att åtgärden skulle få de angivna konsekvenserna.

Mot dessa konsekvenser har man fått väga de skäl som talat

för omläggningen. I vad den föreliggande ansökningen är baserad på allmänt

skattemässiga synpunkter, skulle det därför i och för sig knappast vara

skäl att tillmötesgå densamma.

I rådande arbetsmarknadsläge är det emellertid ett starkt intresse att företag,

som har svårigheter att sysselsätta sin personal, kan göra investeringar

utan att dessa belastas med avgifter som eljest normalt inte utgår. Vissa

sysselsättningssvårigheter har angivits föreligga inom skogsindustrin, särskilt

i Norrland. Enligt vad som upplysts i ärendet har ytterligare ett antal

norrländska skogsföretag verkställt omläggning av räkenskapsår under den

aktuella perioden. Ett bifall till framställningen skulle sålunda kunna få viss

arbetsmarknadspolitisk betydelse.

Av dessa skäl förordar jag, att den ifrågavarande övergångsbestämmelsen

till förordningen om investeringsavgift för år 1957 kompletteras så att syftet

med framställningen tillgodoses. Övergångsbestämmelsen avser räkenskapsår,

för vilka taxering skall äga rum senare än 1958, d. v. s. räkenskapsåret

skall sluta efter den 28 februari 1958. Under de första två månaderna av

detta år kan däremot avgiftsplikt — beroende på tiden för räkenskapsårets

slut — föreligga redan på grund av de allmänna bestämmelserna i förordningen.

För att tillgodose framställningens syfte erfordras sålunda att investeringsavgift

inte skall utgå för investeringar, verkställda efter nämnda

dag. Delta synes lämpligen kunna ske genom att tillfoga ett stadgande av

innebörd att vid övergångsbestämmelsens tillämpning investering, som verk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr B 8 år 1958

ställts efter utgången av februari 1958, icke skall anses såsom avgiftspliktig.

När en investering är verkställd blir att bedöma med tillämpning av 6 §

förordningen om investeringsavgift för år 1957. Den avgiftsbelagda investeringskostnaden

skall beräknas som om räkenskapsavslutningen gjorts per

den 28 februari 1958 och räkenskapsåret i fråga endast omfattat tiden t. o. m.

nämnda dag. Detta innebär, att om t. ex. en nybyggnad blir färdig först

efter den 28 februari 1958, drabbas denna investering inte av avgift. I den

mån det rör sig om löpande underhållsarbeten o. d., som inte närmare specificerats

i bokföringen, torde kostnaderna i förekommande fall få schablonmässigt

fördelas på tiden före och efter februari månads utgång. Procentavdrag,

som beräknas enligt bestämmelserna i 7 § tredje stycket, skall endast

avse tiden t. o. m. den 28 februari 1958. Det avgiftsfria beloppet enligt 8 § blir

däremot oförändrat 30 000 kronor.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till förordning angående ändrad Igdelse av punkten 3 av övergångsbestämmelserna

till förordningen den 23 november 1956 (nr 55i) om investeringsavgift

för år 1957. Jag hemställer, att förslaget måtte genom proposition

framläggas för riksdagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Waldau

580962 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.