Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård

1959-03-13 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:101, Angående understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1959

1

]\r 101

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt

båttrafiken i Stockholms skärgård; given Stockholms

slott den 13 mars 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begäres anslag för budgetåret 1959/60 till understöd åt

skärgårdsrederier m. m. med 215 000 kronor. Anslaget skall begagnas för

fortsatt subvention åt båttrafiken i Stockholms skärgård efter den 30 april

1959, då nuvarande överenskommelser med Waxholms nya ångfartygs aktiebolag

upphör att gälla. Det skall ankomma på Kungl. Maj :t att inom ramen

för anslaget vidtaga erforderliga åtgärder för trafikens upprätthållande.

Det förutsättes att även Stockholms stad och Stockholms läns landsting

liksom hittills skall lämna bidrag till trafiken.

I Ilihang till riksdagens protokoll 1 samt. Kr 101

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1959

Utdrag ao protokollet över handelsärenden, hållet inför Han?

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om understöd åt

skärgårdstrafiken i Stockholms skärgård och anför följande.

I årets statsverksproposition (X ht p. 90) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Understöd åt skärgårdsrederier

för budgetåret 1959/60 beräkna ett reservationsanslag av

350 000 kronor. Denna fråga torde nu åter få upptagas.

Nuvarande förhållanden

Waxholms nya ångfartygs aktiebolag har under en följd av år erhållit bidrag

av allmänna medel för att ombesörja viss båttrafik inom mellersta

och norra delen av Stockholms skärgård. Från och med seglationsåret 1952/

53 har stödet till bolaget väsentligen reglerats genom två mellan Stockholms

stad och bolaget den 28 februari och den 28 mars 1952 träffade avtal gällande

tiden t. o. in. den 30 april 1959. I anslutning till dessa avtal har staten

och Stockholms läns landsting lämnat utfästelser om bidrag till staden.

Beträffande den allmänna bakgrunden till de ekonomiska stödåtgärderna

och avtalens närmare innehåll torde få hänvisas till proposition 163/1952.

Här torde endast få erinras om att huvudtanken i statsmakternas planläggning

för skärgårdstrafikens ordnande på längre sikt har varit och alltjämt

är att genom en successiv utbyggnad av kombinerade land- och sjötransporter

småningom skapa ett ekonomiskt självbärande trafiksystem baserat på

landtrafikföretag. Innan detta byggnadsprogram, som framför allt gäller

väg-, bro- och färjeförbindelser, kunnat genomföras, anses ett visst stöd åt

sjötrafiken vara nödvändigt.

Subventionen till Waxholmsbolaget bestämdes i 1952 års avtal till högst

490 000 kronor för år med viss indexreglering. Stockholms stad får bidrag

av staten med hälften av det belopp, som staden enligt avtalet har att årligen

utgiva till bolaget, och av landstinget med ett indexreglerat belopp om

ursprungligen 75 000 kronor för år.

Trots subventionen försämrades Waxholmsbolagets ekonomiska läge efter

hand, och på grundval av överläggningar mellan representanter för sta
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 101 år 1959

3

ten, de kommunala intressena samt bolaget har tilläggsöverenskommelser

träffats mellan staden och bolaget om ytterligare ekonomiskt stöd med

400 000 kronor för seglationsåret 1956/57 och med 220 000 kronor för vart

och ett av seglationsåren 1957/58 och 1958/59. Häri deltar staten, landstinget

och Stockholms stad med en tredjedel vardera. Samtidigt har från och

med seglationsåret 1957/58 bolagets förpliktelser i fråga om trafikprestationer

minskats från 24 100 till 19 000 gångtimmar. Riksdagen har lämnat

sin medverkan till dessa ytterligare ekonomiska åtaganden från statens

sida (jfr prop. 196/1956, 124/1957 och 1958 års stalsverksproposition, X

ht p. 101).

På grund av särskilda överenskommelser med landstinget jämte ett par

skärgårdskommuner har Waxholmsbolaget under 1957 och 1958 i viss utsträckning

utfört passbåtstrafik mellan fastlandet och vissa öar i norra

skärgården. För denna trafik har bolaget erhållit särskild ersättning, för

innevarande seglationsperiod med 17 500 kronor.

Enligt de sålunda träffade avtalen uppgår det ekonomiska understöd, som

bolaget under seglationsåret den 1 maj 1958—den 30 april 1959 uppbär av

allmänna medel, till sammanlagt omkring 793 000 kronor, varav på staten

belöper cirka 352 000 kronor.

De nuvarande avtalen mellan Stockholms stad och Waxholmsbolaget upphör

att gälla den 1 maj 1959. Frågan om hur båttrafiken i Stockholms

norra skärgård skall ordnas för tiden därefter har ansetts böra bli föremål

för ny utredning och förutsättningslösa förhandlingar. Chefen för handelsdepartementet

tillkallade därför den 17 juli 1957, med stöd av tidigare bemyndigande

av Kungl. Maj :t, en särskild utredningsman att såsom företrädare

för staten deltaga i fortsatta förhandlingar rörande skärgårdstrafikens

ordnande. Det räknades med att utredningsarbetet och förhandlingarna

skulle vara färdiga i sådan tid, att förslag i ämnet kunde underställas

1959 års riksdag.

Föreliggande förslag

I skrivelse den 23 februari 1959 har utredningsmannen anmält att, efter

vissa rätt omfattande förberedelsearbeten, överläggningar har ägt rum mellan

företrädarna för det allmänna och Waxholmsbolaget rörande fortsatt

ekonomiskt stöd till bolaget, men att det därvid visat sig icke möjligt att

sammanjämka motsatta uppfattningar i ersättningsfrågan, med påföljd att

förhandlingarna avbrutits. Av utredningsmannens redogörelse inhämtas följande.

Mot bakgrunden av den utveckling, som under de senaste åren skett i

fråga om skärgårdens väg- och färjcförbindelser, beslöt de förhandlingsdelegerade

för staten, staden och landstinget att såsom en första arbetsuppgift

pröva frågan i vilken utsträckning åtgärder numera påkallas från det allmännas

sida för att tillgodose behovet av reguljära båtförbindelser inom

Waxholmsbolagets trafikområde. För ändamålet tillsattes ett arbetsutskott.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 101 år 1959

Utskottet genomförde under 1957 och 1958 en omfattande trafikundersökning

av såväl sjö- som landförbindelserna till öarna inom ifrågavarande del

av skärgården. Därjämte anordnades ett flertal sammanträden med representanter

för ortsbefolkningen. På grundval av det statistiska material och

de uttalanden, som därvid framkom, utarbetades en trafikplan, avseende båtförbindelser

till de öar, som enligt utskottets mening borde bli föremål för

det allmännas omtanke i förevarande sammanhang. Trafikplanen bygger

på den uppfattningen, att det allmännas stöd till båttrafiken i skärgården

numera kan och bör begränsas till sådana öar, som saknar bro- eller färjeförbindelse

och som icke kan väntas få tillfredsställande kommunikationer

med fastlandet ordnade genom privat initiativ. Därjämte har i viss utsträckning

tillämpats den principen, att direkttrafiken mellan öarna och Stockholm

bör utbytas mot passbåtstrafik i syfte att minska tonnagebehovet och

därmed även kostnaderna för trafiken. Närmare rörande innehållet i trafikplanen

anför utredningsmannen.

För öarna väster och öster om Yxlan—Blidö (Högmarsö, Hemmarö, Norröra,

Söderöra, Rödlöga och Svartlöga) samt för öarna mellan Yxlan och

Ljusterö (Själbottna, Vettersö, Siarö och östra Lagnö) skulle anordnas

passbåtsförbindelse året om med avbrott endast för den period, då ishinder

råder. Förbindelserna till öarna i Husaröområdet inklusive Grinda skulle

fortfarande upprätthållas genom direktgående båtar till Stockholm. För öarna

i Saxarfjärden (Stora Elgö, Mjölkö, Betsö, Vårholma m. fl.) skulle under

maj—september anordnas passbåtsförbindelse till Österskär. Vid förhandlingarna

med Waxholmsbolaget har såsom ett alternativ även diskuterats

direkt båttrafik till Stockholm för detta område. Från Tynningö och Ramsö

m. fl. öar i Vaxholmsområdet, slutligen, skulle gå dels passbåt till Vaxholm

under hela året och dels direktbåtar till Stockholm under maj—september.

Passbåtstrafiken till öarna mellan Yxlan och Ljusterö liksom även

viss vintertrafik till öarna i västra Saxarfjärden har ansetts kunna ombesörjas

genom medverkan av ortsbefolkningen.

Utredningsmannen tillägger att trafikplanen, som anger fartygsbehovet

till maximalt nio skärgårdsbåtar vid topptrafik under högsommaren och tre

båtar vid bottentrafik, har uppgjorts närmast med tanke på den flotta, som

Waxholmsbolaget för närvarande disponerar, men att den med vissa justeringar

kan ligga till grund även för ett trafikprogram i annan regi. I förhållande

till den med bolaget senast överenskomna gångtiden, 19 000 timmar

per år, innebär den nu ifrågasatta trafikplanen en minskning med

8 300 gångtimmar.

På grundval av trafikundersökningen anser sig utredningsmannen kunna

konstatera, att skärgårdsborna själva begagnar sig av de reguljära bålförbindelserna

i huvudsak endast för godstransporter och att ur den synpunkten

måhända enklare och billigare lösningar av trafikfrågan kan väljas än

enligt den föreslagna trafikplanen. Det heter härom.

De numera föreliggande möjligheterna att genom helikoptertrafik tillgodose

behovet av postutdelning och brådskande sjuktransporter samt livsmedelstillförsel

vid avspärrning har på sitt sätt gjort skärgårdsbefolkningen

mindre beroende av de reguljära båtförbindelserna. Ännu ha dessa förbin
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts proposition nr 101 år 1959

5

delser dock en icke ringa betydelse för vissa av öarna, när det gäller godstransporter.

Om man ser endast till den bofasta befolkningens behov, kan

det likväl ifrågasättas om icke betydligt enklare och billigare lösningar av

trafikfrågan skulle kunna väljas än den, som innefattas i ovannämnda trafikplan,

t. ex. genom att sjöförbindelsen till Husaröskärgården och öarna

i norra skärgården anordnas med båmateriel och turer, som i första hand

äro avpassade efter godstransportbehovet. Då reguljär trafik måste upprätthållas

för sommargästernas resor icke blott under högsommaren utan även

under viss del av året i övrigt, skulle emellertid en jämsides härmed bedriven

särskild godstrafik komma att leda till konkurrens om det även för

persontrafiken värdefulla godstrafikunderlaget och därigenom skapa vissa

organisatoriska och ekonomiska problem för båda trafikgrenarna.

Utredningsmannen ansluter sig därför till den samordningslösning, som

arbetsutskottets trafikplan utgör, dock under förutsättning att den kan genomföras

till rimlig kostnad för statsverket. Även företrädarna för Stockholms

stad och landstinget har godkänt planen som underlag för fortsatta

förhandlingar.

Såsom grundval för förhandlingarna lades en av arbetsutskottet — med

ledning av bl. a. det insamlade statistiska materialet, Waxholmsbolagets avgiftstariffer

samt kostnads- och gångtidsuppgifter, hämtade direkt ur bolagets

räkenskapsmaterial för åren 1954—1957 — gjord kalkyl över intäkter

och kostnader vid tillämpning av den föreslagna trafikplanen och en beräkning

av det underskott, som skulle behöva täckas av allmänna medel.

Sedan underhandsöverenskommelse träffats mellan företrädarna för det

allmänna rörande principerna för fördelningen mellan staten, staden och

landstinget av kostnaderna för den subvention, som ansågs kunna komma i

fråga, inleddes, efter viss föregående skriftväxling, den 24 januari 1959

muntliga underhandlingar med Waxliolmsbolaget i syfte att undersöka, under

vilka villkor bolaget vore villigt att fullgöra de i trafikplanen angivna

trafikuppgifterna.

Samtidigt som bolaget vid detta och följande sammanträden har avgivit

olika anbud i anslutning till trafikplanen, har bolaget även framfört förslag

om att det allmänna genom köp skulle övertaga bolagets trafikapparat

och trafikrörelse. Utredningsmannen säger sig icke ha kunnat biträda denna

tanke. Han uttalar härom.

Frågan om ett allmänägt rederi för Stockholms skärgård var år 1952

föremål för statsmakternas prövning men avvisades då. Kommunikationsproblemen

i skärgården ansågos i stället böra så långt som möjligt lösas

genom utbyggnad av vägsystemet och detta har sedermera också i stor utsträckning

skett, bl. a. genom tillkomsten av färjorna vid Ljusterö, Yxlan

och Blidö. Utredningsmannen har — med hänsyn bl. a. till de begränsade

uppgifter i fråga om reguljär båttrafik, som han finner numera påkalla medverkan

från statens sida för tillgodoseende av den bofasta skärgårdsbefolkningens

behov — funnit skälen för ett allmänägt skärgårdsrederi ännu

mindre nu än 1952. I)å även företrädarna för Stockholms stad och landstinget

förklarat sig icke intresserade av underhandlingar i denna fråga,

har bolagets förslag avböjts. Likaledes ha företrädarna avböjt förhandlingar

om ett annat av bolaget framfört förslag, innebärande att det allmänna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr lOi år 1959

skulle garantera bolaget en viss total minimiintäkt per år för fullgörandet

av de trafikprestationer, det allmänna begärde av bolaget.

Beträffande bolagets inställning till den av företrädarna för det allmänna

utarbetade trafikplanen anför utredningsmannen, att bolaget förklarat sig

icke kunna genomföra densamma utan en ökning av gångtiden till cirka

13 700 timmar per år. Vid sammanträde den 14 februari 1959 erbjöd sig bolaget

att under en avtalstid av sju år ombesörja de önskade trafikuppgiflerna

mot en subvention av 960 000 kronor per år jämte ett amorteringslån

å 425 000 kronor, avsett för modernisering av ett av bolagets större ångfartyg.

Företrädarna för det allmänna erbjöd såsom ett slutligt motbud en

årlig subvention av 400 000 kronor för en avtalstid av fem år. Då bolagets

representanter icke accepterade dessa villkor och förutsättningar för fortsatta

underhandlingar ej syntes föreligga, avbröts överläggningarna med

bolaget.

Utredningsmannen framhåller, att det trafikbehov, som beräknats behöva

tillgodoses genom den subventionerade trafiken, omfattar omkring 160 000

resor per år och att det av bolaget begärda subventionsbeloppet alltså motsvarar

ett bidrag av icke mindre än genomsnittligt 12 kronor per tur- och

returresa.

I skrivelsen anmäles vidare att förhandlingsdelegerade för staten, staden

och landstinget avser att fortsätta sitt samarbete för att pröva andra möjligheter

till lösning av skärgårdstrafikfrågan. Waxholmsbolagets verkställande

direktör har i ett offentligt uttalande förklarat, att bolaget i varje fall

under instundande sommar kommer att bedriva viss trafik i skärgården.

Sedan underhandlingarna med Waxholmsbolaget avbröts, har vissa andra

rederier, omtalar utredningsmannen, anmält intresse att fullgöra sådana

trafikuppgifter, som i den uppkomna situationen kan vara önskvärda från

det allmännas sida. Även andra möjligheter föreligger enligt utredningsmannen

att engagera tonnage för att lösa trafikproblemen. De åtgärder, som

bör vidtagas, torde i viss mån få bli beroende av i vilken utsträckning Waxholmsbolaget

kommer att fortsätta sin trafik. Med hänsyn bl. a. till att närmare

uppgifter härom ännu ej föreligger, framlägger utredningsmannen

icke några preciserade förslag till lösning av trafikfrågan. I avvaktan på att

så skall bliva möjligt, redovisas dock en preliminär beräkning rörande storleken

av de anslagsmedel, som kan komma att erfordras för ändamålet.

Utredningsmannen anser ett belopp av 200 000 kronor vara tillräckligt för

att täcka kostnaderna för de stödåtgärder, som under nästa budgetår kan

vara påkallade från statens sida. Han tillägger upplysningsvis att statens andel

av den årssubvention, som företrädarna för det allmänna slutligt erbjöd

Waxholmsbolaget, rymmes inom ett anslag av nämnda storlek. — Då det

för budgetåret 1958/59 anvisade anslaget är beräknat endast med hänsyn

till subventionsmedelsbehovet fram till den 1 maj 1959, bör tillkomma ett

visst mindre belopp, förslagsvis 15 000 kronor, avseende månaderna maj

och juni 1959. Det förutsattes att av anslagsmedlen erforderligt belopp får

tas i anspråk för bestridande av de administrationskostnader, som kan uppkomma

för ordnande och övervakning av den subventionerade trafiken.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1959

7

Yttrandena

I ärendet har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret, sjöfartsstyrelsen

och länsstyrelsen i Stockholms län. De av utredningsmannen föreslagna

åtgärderna har därvid tillstyrkts eller lämnats i huvudsak utan erinran.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser mot bakgrunden av de förbättringar,

som genomförts i fråga om väg- och färjeförbindelser under senare år,

att i princip knappast något finns att invända mot den av utredningsmannen

framlagda trafikplanen, som siktar till subventionering av i första hand

sjötrafiken till öar utan färjeförbindelse. Därest resultatet skulle bli väsentliga

inskränkningar i den icke understödda sjötrafiken, d. v. s. mellan Stockholm,

alternativt fastlandsbryggor, och öar med färjeförbindelse, torde man

emellertid få räkna med att på olika sätt underlätta möjligheterna till direkt

busstrafik till Stockholm, ökad övergång till landtrafik i kombination

med färje- och passbåtsförbindelser måste också enligt länsstyrelsens uppfattning

förbindas med anspråk på förbättrade ekonomiska resurser för att

tillgodose det stegrade behovet av vägförbindelser på öarna och av parkeringsplatser

och småbåtshamnar. — Länsstyrelsen erinrar om att skärgårdstrafiken,

utan att vara koncessionsreglerad, är uppdelad på områden, som

trafikförsörjes av olika företag, därvid givetvis subventionsavtalet har inneburit

en trafikgaranti för sitt verkningsområde. Fördelen med att inte ha

för små enheter som trafikförsörj are är emellertid här som på andra trafikområden,

att ekonomiskt goda trafikleder och årstider kan bära upp eu

del av mindre goda leder och tider. Oavsett formen för den framtida trafiken

i det aktuella området är det angeläget, att så snart som möjligt klarhet

bringas i hur skärgårdstrafiken skall ombesörjas, framför allt sjötrafiken

till ytterskärgården samt vår-, höst- och vintertrafiken. Möjligheter

till praktiska lösningar får inte saknas, om den nuvarande trafiken skulle

inskränkas eller inom något område upphöra. Härvid måste enligt länsstyrelsens

mening det allmänna på olika sätt medverka.

Ej heller sjöfartsstyrelsen har något att erinra mot den redovisade planen

för utformandet av den framtida båttrafiken i Stockholms norra skärgård.

Styrelsen understryker emellertid vikten av att skärgårdstrafiken tillförsäkras

ett ändamålsenligt båtmaterial för de i planen angivna transportuppgifterna.

Det är av betydelse jämväl med hänsyn til! önskemålet att

hålla nere kostnaderna för isbrytning inom området. För alt begränsa utgifterna

för reservbåtliållning m. in. är det vidare angeläget, att båtmaterielen

icke splittras på för många ägarenheter. — Styrelsen tillägger att om

lånefonden för den mindre skeppsfarten erhåller det betydande medelstillskott,

varom förslag framlagts till årets riksdag, bör det kunna bli möjligt

att erhålla lån från fonden till nybyggnad eller modernisering av för passbåtstrafik

lämpade enheter.

Statskontoret anför att skäligheten av det av utredningsmannen beräknade

medelsbehovet väsentligen undandrager sig ämbetsverkets bedöman
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj. ts proposition nr 101 år 1959

de på grund av det föreliggande materialets knapphet. Med hänsyn till den

förutsatta begränsningen av den subventionerade trafiken i Stockholms

skärgård har ämbetsverket dock icke funnit anledning till erinran mot vad

utredningsmannen i förevarande hänseende föreslagit. Ämbetsverket utgår

från att Stockholms stad och Stockholms läns landsting kommer att svara

för subventionskostnaderna i minst den utsträckning, som förutsatts i de

senaste årens överenskommelser i ämnet.

Departementschefen

Båttrafiken i Stockholms skärgård har sedan länge varit föremål för statsmakternas

intresse. Utgångspunkten har varit att det allmänna bör tillse,

att den bofasta skärgårdsbefolkningens behov av fastlandsförbindelser tillgodoses

i rimlig utsträckning. Enligt de av 1952 års riksdag godkända riktlinjerna

för skärgårdstrafikens ordnande skulle detta ske genom kombinerade

land- och sjötransporter, därvid vägsystemet skulle utbyggas och sjötransporternas

längd förkortas. Härigenom skulle på längre sikt förutsättningar

åstadkommas för ett ekonomiskt självbärande trafiksystem. Tills

vidare borde subvention av det allmänna i viss utsträckning ges åt sjötrafiken.

Detta program har under de senaste åren i flera väsentliga delar förverkligats

genom att väg-, bro- eller färjeförbindelser anordnats till några av de

större öarna samt vissa vägar i kustlandet och på öarna förbättrats. Inom

stora delar av Stockholms skärgård föreligger sålunda numera förutsättningar

för en tillfredsställande lösning av trafikproblemen genom direkt

landtrafik eller genom kombination av sådan trafik och passbåtstrafik. Särskilt

inom norra och mellersta delen av området upprätthålles emellertid

fortfarande en ganska omfattande reguljär trafik med från Stockholm utgående

passagerarfartyg, ehuru betingelser skapats för övergång i ökad utsträckning

till andra trafikformer.

Större delen av sjötrafiken inom Stockholms mellersta och norra skärgård

har sedan länge ombesörjts av Waxholms nya ångfartygs aktiebolag. Genom

det ökade utnyttjandet av landtransportmedel i skärgårdstrafiken har resandeunderlaget

inom bolagets trafikområde successivt minskat, varigenom lönsamheten

i driften försvagats. Från bolagets sida aktualiserades därför i slutet

av 1940-talet krav på det allmänna om stöd till upprätthållande av särskilt

den förlustbringande vintertrafiken. Under den senaste tioårsperioden

har också staten i subvention till bolaget utbetalat sammanlagt omkring 2

milj. kronor. Under samma lid har bolaget även uppburit ej oväsentliga

bidrag från Stockholms stad och från Stockholms läns landsting.

Från och med seglationsåret 1952/53 regleras det allmännas stöd till bolaget

väsentligen genom två mellan Stockholms stad och bolaget träffade

avtal, vilka gäller till och med den 30 april 1959. Subventionen är i dessa avtal

bestämd till 490 000 kronor för år med viss indexreglering. Av subventionen

faller hälften på staten och ett indexreglerat belopp om ursprungligen

75 000 kronor på landstinget. Trots dessa stödåtgärder försämrades

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 195!)

9

bolagets ekonomiska läge efter hand, och på grundval av överläggningar mellan

företrädare för det allmänna och bolaget har tilläggsöverenskommelser

träffats om ytterligare subvention. Det ekonomiska understöd, som Waxholmsbolaget

under seglationsåret den 1 maj 1958—den 30 april 1959 uppbär

av allmänna medel, uppgår till sammanlagt nära 800 000 kronor, varav på

staten belöper omkring 350 000 kronor.

Frågan om hur kommunikationerna inom Waxholmsbolagets trafikområde

skall ordnas efter den 30 april 1959, när de nuvarande avtalen upphör, har

under den senaste tiden varit föremål för utredning och nya förhandlingar.

Den för deltagande häri såsom företrädare för staten tillkallade utredningsmannen

har emellertid i skrivelse den 23 februari 1959 anmält, att det vid

underhandlingar med Waxholmsbolaget visat sig icke möjligt att sammanjämka

motsatta uppfattningar i ersättningsfrågan och att överläggningarna

med bolaget därför avbrutits.

Till grund för överläggningarna har legat en av företrädarna för staten

samt Stockholms stad och Stockholms läns landsting gemensamt utarbetad

trafikplan, som bygger på uppfattningen att det allmännas stöd till båttrafiken

i skärgården numera kan och bör begränsas till sådana öar, som saknar

bro- eller färjeförbindelse och som icke kan väntas få tillfredsställande

kommunikationer med fastlandet ordnade genom privat initiativ. I viss ututsträckning

har också tillämpats den principen, att direkttrafik mellan

öarna och Stockholm bör utbytas mot passbåtstrafik i syfte att minska tonnagebehovet

och därmed även kostnaderna för trafiken. Fartygsbehovet anges

till maximalt nio skärgårdsbåtar vid största trafikfrekvens under högsommaren

och tre båtar då trafikvolymen är minst. Gångtiden har i den

föreslagna trafikplanen beräknats till 10 700 timmar per år mot 19 000 för

närvarande. — Vaxholmsbolaget erbjöd sig vid förhandlingarna att under

en avtalsperiod av sju år ombesörja de önskade trafikuppgifterna mot en

subvention av 960 000 kronor för år jämte ett amorteringslån å 425 000

kronor, avsett för modernisering av ett av bolagets större fartyg. Företrädarna

för det allmänna erbjöd slutligt en årlig subvention av 400 000 kronor

för en avtalsperiod av fem år.

Under nuvarande förhållanden bör enligt min mening staten fortsätta

att ekonomiskt stödja båttrafiken i Stockholms skärgård tillsammans med

Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Stödet torde, såsom utredningsmannen

förordat, böra begränsas till sådana öar, som saknar broeller

färjeförbindelse och som icke kan väntas få sina kommunikationer med

fastlandet tillfredsställande ordnade på privat initiativ. Denna princip ansluter

till de av statsmakterna tidigare godkända riktlinjerna för skärgårdstrafikens

ordnande. De senaste årens väg- och brobyggnader samt de nya

färjelederna till de största öarna har otvivelaktigt minskat de områden

inom skärgården, vilka är beroende av reguljär båttrafik för sina förbindelser

med fastlandet. Den trafikplan, som upprättats av företrädarna för

det allmänna som grundval för förhandlingarna, har utformats i överensstämmelse

med det nu anförda, och några erinringar mot den har icke

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. i samt. Nr 101

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 101 år 1959

framkommit under remissbehandlingen. Den har även i huvudsak godtagits

av skärgårdsbefolkningen inom området, och för min del anser jag att

den bör läggas till grund för bedömningen av det allmännas stöd till skärgårdstrafiken

i Stockholms skärgård.

Tyvärr har nytt avtal med Waxholmsbolaget icke kunnat träffas på basis

av ifrågavarande trafikplan. Den utredning som förebragts ger emellertid

vid handen att en subvention av den storleksordning, som Waxholmsbolaget

begärt — 960 000 kronor per år jämte ett amorteringslån om 425 000 kronor

— är alltför hög. Jag finner det därför riktigt att förhandlarna ej godtog

bolagets erbjudande. Genom det allmännas försorg bör därför snarast andra

vägar sökas för lösning av trafikproblemen. Fråga kan därvid uppkomma om

understöd till andra rederier eller till privata företagare eller eventuellt om

direktförhyrning av fartyg. Det är emellertid måhända icke helt uteslutet,

att förhandlingarna med Waxholmsbolaget kan komma att återupptas och

att bolaget därvid visar sig villigt att ombesörja de föreslagna trafikuppgifterna

inom en subventionsram av i huvudsak den omfattning, 400 000 kronor,

som företrädarna för staten, staden och landstinget bedömt rimlig. Förhandlingsdelegerade

har i vart fall beslutat att fortsätta sitt samarbete i

syfte att nå en tillfredsställande lösning av trafikfrågan. De åtgärder som

bör vidtas torde i viss mån få bli beroende av i vilken utsträckning Waxholmsbolaget

kommer att fortsätta sin trafik. Då uppgifter härom ännu saknas,

är jag icke för närvarande beredd att framlägga några preciserade förslag

i organisationsfrågan. Utredningsmannen har ansett ett belopp av

200 000 kronor vara tillräckligt för att under nästa budgetår täcka statens

andel i kostnaderna för de stödåtgärder, som i den uppkomna situationen

kan vara påkallade från det allmännas sida. Närmare underlag för bedömning

av medelsbehovet föreligger visserligen icke för närvarande, men jag

anser mig likväl — med hänsyn bl. a. till vad utredningsmannen anfört om

de intäkts- och kostnadsberäkningar, som legat till grund för subventionserbjudandet

till Waxholmsbolaget — böra godtaga den nu framlagda beräkningen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att inom ramen för nämnda

belopp besluta om åtgärder till upprätthållande av båttrafiken i Stockholms

skärgård i huvudsaklig överensstämmelse med den i det föregående redovisade

trafikplanen. Jag förutsätter att de sammanlagda utgifterna för ändamålet

kommer att i ungefär samma proportioner som för närvarande delas mellan

staten, landstinget och staden.

Det för innevarande budgetår anvisade anslaget till Understöd åt skärgårdsrederier

är beräknat med hänsyn till subventionsmedelsbehovet endast

för tiden fram till den 1 maj 1959. Då vissa utbetalningar från anslaget

kommer att avtalsenligt äga rum först efter den 30 juni 1959, kan därur

gäldas även de mindre utgifter, uppskattningsvis 15 000 kronor, som kan

behövas för ordnande av skärgårdstrafiken under instundande maj och juni

månader. Anslaget för budgetåret 1959/60 bör därvid ökas i motsvarande

mån och alltså upptagas med sammanlagt 215 000 kronor. Med hänsyn till

att anslaget kan komma att tagas i anspråk även för andra åtgärder än un
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 101 år 1959

derstöd till rederiföretag — bl. a. torde uppkommande administrationskostnader

för ordnande och övervakning av den subventionerade trafiken få

belasta anslaget — bör rubriken ändras till Understöd åt skärgårdsrederier

in. in. Till detsamma bör överföras den 80 juni 1959 kvarstående medel

under anslaget för innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till Understöd åt skärgårdsrederier m. m. för budgetåret

1959/60 anvisa ett reservationsanslag av 215 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Pierre Vinde

5K0II5 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård. a1 i texten
  2. SU 1959:75 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård. s. 20 i texten