Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)

1959-03-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:104, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1959

1

Nr 104

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207); given Stockholms slott

den 20 mars 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207).

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Länsstyrelse äger för närvarande under vissa förutsättningar meddela

tillstånd att anordna lotteri, där insatserna, stämpelavgift däri ej inbegripen,

icke uppgår till högre sammanlagt belopp än 30 000 kronor. I propositionen

föreslås, att detta belopp höjes till 50 000 kronor. 1

1 Dihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 104

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1959

Förslag

till

förordning

om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)

Härigenom förordnas, att 3 § lotteriförordningen den 19 maj 19391 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3

(Nuvarande lydelse)

Lotteri, däri---handen, an
ordnas
a)

efter anmälan -—- -—- — 3 000

kronor;

b) i annan---- 5 000 kronor;

c) efter tillstånd av länsstyrelsen

under förutsättning

att lotteriet anordnas till förmån

för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt

ändamål eller till svenska

konstidkares understöd och uppmuntran,

att lotteriet bedrives allenast inom

länet,

att vinsterna icke till större del än

som motsvarar därå belöpande skatt

utgöras av penningar eller värdepapper,

samt

att insatserna, stämpelavgift däri ej

inbegripen, icke uppgå till högre sammanlagt

belopp än 30 000 kronor.

§•

(Föreslagen lydelse)

Lotteri, däri —---handen, an
ordnas
a)

efter anmälan — — — 3 000

kronor;

b) i annan — --- 5 000 kronor;

c) efter tillstånd av länsstyrelsen

under förutsättning

att lotteriet anordnas till förmån

för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt

ändamål eller till svenska

konstidkares understöd och uppmuntran,

att lotteriet bedrives allenast inom

länet,

att vinsterna icke till större del än

som motsvarar därå belöpande skatt

utgöras av penningar eller värdepapper,

samt

att insatserna, stämpelavgift däri ej

inbegripen, icke uppgå till högre sammanlagt

belopp än 50 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den

1 juli 1959. 1

1 Senaste lydelse av 3 §, se SFS 1956: 114.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 10''i år 1959

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler fråga om

ytterligare decentralisering av ärenden angående tillstånd att anordna

lotteri och anför därvid följande.

Efter beslut av 1952 års riksdag företogs samma år viss ändring av lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207) i syfte bl. a. att nedbringa antalet

av de ärenden rörande tillstånd att anordna lotteri, vilkas prövning

ankommer på Kungl. Maj :t.

I en inom handelsdepartementet den 28 februari 1959 upprättad promemoria

har nu föreslagits att handläggningen av ärenden rörande lotteritillstånd

skall ytterligare decentraliseras.

Nuvarande bestämmelser om rätt att anordna lotteri m. m.

Enligt 1 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) må lotteri om

penningar eller penningars värde ej utan tillstånd av Kungl. Maj :t anordnas

för allmänheten i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen.

I denna anges förutsättningarna dels för de fall, när lotteri får

anordnas utan särskilt tillstånd — nämligen då fråga är om lotterier med

karaktär av tivoli- eller basarnöjen (2 §), s. k. egentliga lotterier av ringa

omfattning [3 § a)] och smärre s. k. tidningslotterier (5 §) — dels ock för

de fall när tillstånd fordras och polismyndighet [3 § b)] respektive länsstyrelse

[3 § c)] äger befogenhet att meddela sådant.

Såsom förutsättning för anordnande av egentligt lotteri efter tillstånd av

polismyndigheten eller länsstyrelsen (länsstyrelselotteri) gäller att lotteriet

anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål

eller till svenska konstidkares understöd och uppmuntran, att lotteriet bedrives

allenast inom polismyndighetens förvaltningsområde respektive inom

länet, att vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande

skatt utgöres av penningar eller värdepapper samt att insatserna, stämpelavgift

häri ej inbegripen, icke uppgår till högre sammanlagt belopp än 5 000

respektive 30 000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 104 år 1959

Departementspromemorian

I den inom handelsdepartementet upprättade promemorian erinras om

att vid lotteriförordningens tillkomst år 1939 värdegränsen för länsstyrelselotterierna

fastställdes till 5 000 kronor. Denna gräns kvarstod oförändrad

till 1949, då den genom ändring av förordningen (SFS nr 227: 1949) efter

förslag av den s. k. decentraliseringsutredningen höjdes till 15 000 kronor.

I den proposition i frågan som förelädes 1949 års riksdag (prop. 1949: 97)

förordade föredragande departementschefen utredningens förslag och uttalade

bl. a. att det syntes lämpligt att gå något längre i decentralisering än

som föranleddes enbart av penningvärdets fall, eftersom det för lotterianordnarna

torde vara förenat med praktiska fördelar om tillståndsgivningen

i utökad utsträckning överflyttades till länsstyrelserna. Förslaget godtogs

av riksdagen (L4U 27; Rskr 209).

Frågan om en utökad överflyttning till länsstyrelserna av tillståndsgivningen

beträffande lotterier aktualiserades återigen 1952. I en inom handelsdepartementet

då utarbetad promemoria föreslogs att värdegränsen för

länsstyrelselotterierna skulle höjas till 30 000 kronor. Förslaget om en höjning

biträddes av samtliga remissinstanser utom en. Några länsstyrelser

ifrågasatte om icke gränsen borde höjas ytterligare. Frågan anmäldes i propositionen

nr 189 till 1952 års riksdag. Föredragande departementschefen

framhöll att de skäl, vilka anförts till stöd för den 1949 genomförda höjningen

av värdegränsen, alltjämt kunde åberopas. Vidare påpekades att genom

en överflyttning av lotteriärendena till länsstyrelserna en viss arbetsbesparing

skulle uppstå, eftersom länsstyrelserna ändock hade att avge yttrande

till Kungl. Maj :t i ärendena. Propositionen bifölls av riksdagen (L2U

35; Rskr 255).

I promemorian framhålles, att den penningvärdesförändring, som inträffat

efter 1952, torde ha medfört vissa svårigheter för lotterianordnarna. Den

behållning som lotterierna nu lämnar förslår sålunda icke lika långt som

tidigare. Prishöjningarna på olika områden har gjort det svårare att anskaffa

attraktiva vinster i lotterier som icke överstiger den gällande värdegränsen

för länsstyrelselotterier, d. v. s. en omslutning, exklusive stämpelavgift,

av 30 000 kronor. Eftersom lotterivinstskatten inräknas i vinstvärdena,

har sistnämnda svårighet blivit än större genom den höjning av nämnda

skatt från 20 till 30 procent som beslöts av riksdagen våren 1958. Detta har

medfört en ökad benägenhet hos organisationer med lokal karaktär att hos

Kungl. Maj :t ansöka om lotterier över länsstyrelsegränsen, avsedda att bedrivas

endast inom ett län. Av de skäl, som anförts vid de tidigare höjningarna,

synes det därför enligt promemorian finnas anledning överväga om

icke en höjning av värdegränsen återigen bör företagas. Några säkra utgångspunkter

för bedömning av den erforderliga höjningens storlek torde

icke vara möjlig att erhålla. En ökning i ungefärligen samma omfattning

som skedde 1952 eller till 50 000 kronor, exklusive stämpelavgiften, kan

emellertid antagas tillräcklig för att åstadkomma den ursprungligen avsedda

fördelningen av lotteritillståndsärendena mellan Kungl. Maj:t och läns
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1959

styrelsen. Den sålunda ifrågasatta höjningen av värdegränsen torde även nu

innebära en arbetsbesparing om än av betydligt mindre omfattning än tidigare.

Ändringen av värdegränsen torde tämpligen böra genomföras fr. o. m.

den 1 juli 1959.

Yttranden

Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser har avgivit yttranden

över departementspromemorian. Remissinstanserna har tillstyrkt det i promemorian

framlagda förslaget eller lämnat detta utan erinran. De skäl som

i promemorian anföres till stöd för förslaget godtages också allmänt.

I några yttranden upptages vissa andra frågor om ändring i lotteriförordningen.

Några länsstyrelser föreslår sålunda att gränsen för polismyndighetens

tillståndsgivning höjes; sålunda förordar länsstyrelserna i Uppsala,

Kalmar och Gotlands län att gränsen höjes till 10 000 kronor.

Länsstyrelsen i Älvs borgs län upplyser att vissa lotterianordnande organisationer

har landskapet Västergötland som verksamhetsområde och påpekar,

att dessa organisationer måste ha Kungl. Maj :ts tillstånd för att få

anordna lotteri med försäljning inom hela verksamhetsområdet även om

lotteriet håller sig inom 30 000-kronorsgränsen. Länsstyrelsen anser att möjlighet

bör öppnas för länsstyrelserna att bevilja lotterier som skall bedrivas

i två angränsande län.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att det förekommer, att ett flertal

organisationer i en och samma rörelses länsorganisation inom kort tidrymd

inkommer med ansökningar om lotterier. Länsstyrelsen ställer med anledning

därav frågan om insatserna i de lotterier, som beviljats de skilda organisationerna

inom rörelsen, skall summeras och därvid tillses, att summan

ej överstiger det i förordningen medgivna maximum, eller om man skall betrakta

varje delorganisation såsom sökande till ett självständigt lotteri och

draga konsekvenserna härav i vad avser maximeringen. Länsstyrelsen tar

också — under erinran om första lagutskottets uttalande i utlåtande den

16 mars 1939, nr 17, i anledning av propositionen med förslag till lotteriförordning

— upp frågan om den tidrymd för vilken insatsmaximeringen

skall gälla och om länsstyrelsen t. ex. under ett och samma kalenderår kan

bevilja sökande, som tidigare under året beviljats lotteri med högsta möjliga

insats, ytterligare lotteritillstånd.

Departementschefen

Den nuvarande värdegränsen för länsstyrelsernas tillståndsgivning beträffande

lotterier fastställdes 1952 till 30 000 kronor, exklusive stämpelavgiften

å lottsedlarna. I en inom handelsdepartementet utarbetad promemoria

framhållcs att den därefter inträffade penningvärdesförändringen

medfört svårigheter för lotterianordnarna att kunna anordna lotterier inom

nyssnämnda gräns med tillräckligt lockande vinster och med utsikt till behållningar

som motsvarar vad s. k. länsstyrelselolterier tidigare kunde ge.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1959

Dessa svårigheter har blivit än mera framträdande efter den under våren

1958 genomförda höjningen från 20 till 30 procent av lotterivinstskatten.

Härigenom har en viss benägenhet uppkommit hos lokala organisationer att

hos Kungl. Maj :t ansöka om lotterier utöver länsstyrelsegränsen. I promemorian

föreslås att gränsen för länsstyrelsernas tillståndsgivning höjes till

50 000 kronor exklusive stämpelavgiften. Detta förslag har godtagits av remissinstanserna.

Förslaget medför en ytterligare decentralisering av ärendena om lotteritillstånd.

Några principiella hinder häremot torde icke föreligga. Ej heller

kan någon nämnvärd ökning av länsstyrelsernas arbetsbörda väntas om

förslaget genomföres. Totalt torde i stället någon arbetsbegränsning kunna

uppnås. För de lokala lotterianordnarna synes det vara en viss fördel att

kunna erhålla lotteritillstånd av en myndighet i det egna länet. Jag tillstyrker

därför att förslaget genomföres. Däremot anser jag mig icke nu böra

pröva de av några länsstyrelser väckta förslagen om ändring av gränsen för

polismyndighets tillståndsgivning och om befogenhet för länsstyrelse att

meddela tillstånd till lotteri som skall bedrivas även utanför länet.

Länsstyrelsen i Örebro län har tagit upp frågan om tillståndsgränsens

tillämpning i det fall där inom en kort tidrymd lotteritillstånd sökes av

ett flertal organisationer inom en och samma rörelses länsorganisation. Enligt

min mening torde några generella regler härvidlag icke kunna fastställas

utan det torde få bli fråga om ett bedömande från fall till fall huruvida

den lotterisökande organisationen är en självständig organisation eller en

del av en större enhet. Den av samma länsstyrelse berörda frågan om den

tidrymd, för vilken tillståndsgränsen bör gälla föranleder mig — under

erinran om det av länsstyrelsen åberopade utlåtandet av första lagutskottet

— endast att framhålla, att när det gäller lotterier som beviljas av Kungl.

Maj:t en och samma organisation som regel beviljas blott ett lotteritillstånd

per kalenderår.

Det av mig förordade förslaget till höjning av värdegränsen för de lotterier,

där länsstyrelse lämnar tillstånd, föranleder viss ändring i 3 § lotteriförordningen.

Ändringen hör lämpligen träda i kraft den 1 juli 1959.

Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med det anförda

inom handelsdepartementet upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse

av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rutger Croneborg

590581 Stockholm 1959, Isaac Marcas Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 a1 i texten
  2. 2LU 1959:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 s. 1 i texten