Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1959

1959-03-20 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:113, Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1959

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1959

1

Nr 113

Kungl. Maj:ts proposition Ull riksdagen angående ytterligare ersättningar

till förutvarande ombordanställda m. fl. å

motorfartyget Ningpo; given Stockholms slott den 20

mars 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att viss del av det belopp, som i anledning av

förslag från nämnden för fördelning av japanska medel kan komma att

tilldelas statens krigsförsäkringsnämnd, skall •— i stället för att såsom tidigare

beslutits disponeras för statsskuldsamortering -—- användas till ytterligare

ersättningar till förutvarande ombordanställda in. fl. å det vid Hongkong

i december 1941 sänkta motorfartyget Ningpo.

1 llihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 113

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ls proposition nr 113 år 1959

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och cheferna

för social- och finansdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Lange, fråga om ytterligare ersättningar till de förutvarande

ombordanställda å det vid Hongkong den 11 december 1941 sänkta

motorfartyget Ningpo m. m. samt anför därvid följande.

Motorfartyget Ningpo och dess sista svenska besättning

Vid tiden för det japanska överfallet på Pearl Harbour och de därpå följande

amerikanska och brittiska krigsförklaringarna mot Japan — i början

av december 1941 — befann sig motorfartyget Ningpo, då tillhörigt Aktiebolaget

Svenska ostasiatiska kompaniet, utanför Hongkong, dit fartyget,

som skadats vid en minsprängning i Singapores hamn, bogserats för reparation.

Under den resa, då skadan skedde, var fartyget befraktat av statens

reservförrådsnämnd. På order av brittiska myndigheter i Hongkong, vilka

befarade att fartyget skulle falla i japanernas händer, blev detta den 11

december 1941 sänkt genom befälhavarens försorg. Fartyget, som efter

sänkningen stod delvis över vatten, sköts påföljande dag i brand genom

artillerield från brittiska batterier.

Ningpo, vilket såsom förstört av krigsåtgärd avfördes ur fartygsregistret

i juni 1942, var försäkrat mot krigsfara hos statens krigsförsäkringsnämnd

för sammanlagt 5,5 miljoner kronor. Försäkringssumman utbetalades till

bolaget, varvid krigsförsäkringsnämnden övertog all rätt till fartyget. Jämväl

Ningpos last var försäkrad hos nämnden mot krigsfara.

I slutet av december 1941 erövrade japanerna Hongkong. Under ockupationen

av Hongkong lät japanska marinen bärga Ningpo och sätta fartyget

i stånd. Fartyget seglade därefter under japansk flagg och gick därvid förlorat

genom krigshaveri.

Innan Ningpo sänktes i december 1941 bestod dess besättning — till vil
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 113 år 1959

3

ken i del följande räknas även befälhavaren — av 30 man.1 Av dessa var

en dansk medborgare, under det att de övriga var svenska medborgare. Besättningen,

som lämnade fartyget den It december 1941, avmönstrades i

Hongkong den 15 samma månad. Sedan japanerna erövrat Hongkong kvarblev

besättningen i staden omkring fem månader. Därunder dödades tre

man2 av kinesiska plundrare. I maj 1942 överfördes den återstående delen

av besättningen till Shanghai, som likaledes hölls besatt av japanerna.

I nämnda stad avled tre man3 på grund av sjukdomar. Först hösten 1945

efter krigtillståndets upphörande kunde besättningens hemresa börja. Befälhavaren

avreste till Sverige i oktober. Tjugotvå medlemmar av besättningen

Jämnade Shanghai i november och anlände till hemlandet i början

av år 1946. En man, som på grund av sjukdom nödgats kvarstanna i Shanghai,

återkom till Sverige först senare.

Under uppehållet i Shanghai kunde arbetsanställning icke beredas besättningen,

och den nödgades leva under förhållanden, som medförde svåra

fysiska och psykiska lidanden.

Jämlikt sjömanslagen och gällande kollektivavtal utbetalade bolaget lön

till besättningen under sex månader efter tjänsteavtalens upphörande ävensom

under hemresan. Dessutom erlade bolaget efter behovsprövning sammanlagt

123 195 kronor till hemmavarande anhöriga till vissa medlemmar

av besättningen. Av statsmedel utbetalades till besättningen för bestridande

av kostnader för underhåll, sjukvård, kläder och resor m. m. under tiden

från Ningpos förolyckande till besättningsmedlemmarnas återkomst till Sverige

sammanlagt 292 618 kronor 63 öre, varav 65 076 kronor 25 öre i form

av försträckning. För ett belopp om (292 618: 63 — 65 076: 25 =) 227 542

kronor 38 öre har återbetalningsskyldighet ej ansetts föreligga. Av beloppet

å 65 076 kronor 25 öre har sedermera 58 973 kronor 60 öre efterskänkts.

Efterlevande till de tre medlemmar av besättningen, som dödades i Hongkong,

erhöll — likaledes av statsmedel — tillhopa 27 000 kronor samt vissa

livräntor.

I anledning av en av Svenska sjöfolksförbundet gjord, till krigsförsäkringsnämnden

ställd ansökning, vari bolaget instämde, förklarade sig nämnden

i utlåtande den 17 februari 1948 finna det behjärtansvärt, att skälig

ersättning utbetalades till de ombordanställda för de svåra lidanden och

umbäranden, som dessa fått utstå under det långa tvångsuppehållet i Shanghai.

Nämnden hemställde, att Kungl. Maj :t ville pröva huruvida ersättning

kunde tillerkännas besättningen på Ningpo. Därvid framhölls, att det låg

1 Befälhavaren It. W. Ahlborg, maskinchefen P. J. Boman, överstyrmannen G. W. Lundin,

2: e styrmannen A. W. Forsberg, 3: e styrmannen P. I. Lindqvist, 1: e maskinisten T. A. Andersson,

2: e maskinisten E. A. Hellqvist, 3: e maskinisten K. V. Andersson, timmermannen V. H,

Lind, båtsmannen K. Johansson, matroserna K. A. Falk, A. Lundberg, S. E. Hansson, l:e motormännen

E. G. Lundberg och S. L. Svensson, 2: e motormännen K. O. Almqvist, A. V. Svensson,

G. A. Pålsson och Å. Andersson, lättmatroserna J. A. Lindgren, N. Sepstrup (dansk medborgare),

S. E. Christensson, S. E. Nilsson, A. Karlsson, G. E. Hassel, stewarden S. E. Nilsson,

1: e kocken G. T. Larsson, kockeleven S. G. Carlsson samt uppassama K. H. S. Höglin och

H. Magnusson.

2 Styrmännen Forsberg och Lindqvist samt 3: e maskinisten Andersson.

3 överstyrmannen Lundin samt motormännen Lundberg och Svensson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 113 år 1959

utanför nämndens kompetensområde att bevilja sådan ersättning, enär denna

icke kunde grundas på de av nämnden å Ningpo och dess last meddelade

krigsförsäkringarna. Vidare upplystes, att den förlust, som åsamkats besättningen

genom att den på grund av tvångsuppehållet i Shanghai gått miste

om alla möjligheter att genom nya anställningar skaffa sig inkomster, uppgick

till i runt tal 1 052 700 kronor.

Sedan bl. a. sjöfolksförbundet i skrivelse den 13 februari 1951 framlagt

ytterligare synpunkter i ämnet, avgav kommerskollegium den 1 mars samma

år utlåtande i ämnet. Jämväl kollegium förordade, att ersättning bereddes

besättningen.

Propositionen 1952: 86 angående ersättning till Ningpos besättning

I proposition till riksdagen den 22 februari 1952, nr 86, föreslog Kungl.

Maj:t, att ett reservationsanslag av 370 000 kronor skulle anvisas för att

användas till ersättningar åt de förutvarande ombordanställda å Ningpo

och åt efterlevande till en avliden medlem av besättningen.

I propositionen konstaterade föredragande departementschefen bl. a., att

enligt brittisk praxis ersättning icke utbetalades i sådana fall som Ningpos

och att krav från besättningen om ersättning icke torde kunna riktas mot

japanska staten, eftersom de japanska myndigheterna i Shanghai ej hindrade

besättningens hemsändande, samt att över huvud taget besättningen

saknade juridisk möjlighet att erhålla gottgörelse utöver den som besättningen

då redan erhållit.

Departementschefen anförde angående frågan huruvida staten med hänsyn

till de särskilda omständigheter, som förelåg beträffande besättningen

å Ningpo, ur billighets- och skälighetssynpunkt borde lämna ytterligare

ekonomiskt bistånd till besättningen.

Vid prövningen av denna fråga bör en viss betydelse tillmätas den omständigheten,

att Ningpo förliste under en resa som var föranledd av ett

befraktningsavtal mellan rederiet och staten. Detta avtal avsåg att tillförsäkra

vårt land ett tillskott av viktiga och till följd av avspärrningen under

kriget svåråtkomliga varor. De förhållanden, varunder besättningen levde

under tvångsuppehållet i Hongkong och Shanghai, inneburo vidare stora lidanden

i såväl psykiskt som fysiskt avseende. Arbete kunde icke erhållas

och umbärandena voro svåra; klimatet var påfrestande och besättningen

hade föga kraft att motstå sjukdomar. Krigsförhållandena medförde bombanfall

och gerillastrider. Tre medlemmar bragtes om livet av krigsplundrare

och tre andra dukade under i olika sjukdomar.

Det vill synas som om händelsen med Ningpo och dess besättning vore

ensam i sitt slag i den svenska sjöfarten under det andra världskriget. Visserligen

vistades i Shanghai under kriget — förutom besättningen å Ningpo

•— ytterligare ett antal svenska sjömän, men bakom dessa sjömäns vistelse

därstädes lågo ej samma betingelser som i fråga om Ningpos besättning.

Några framställningar om ersättning ha ej av vederbörande riktats mot

staten.

Krigsförsäkringsnämnden har i utlåtande över framställningarna från

Ningpos besättning ansett det vara behjärtansvärt att skälig ersättning utbetalades

till besättningen för de svåra umbäranden och lidanden den åsamkats.

Jämväl kommerskollegiuin har förordat, att ersättning beredes.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 113 år 1939

5

Departementschefen var för egen del också av den meningen, att staten

borde hjälpa besättningen, som till följd av krigshandling utsatts för osedvanligt

stora påfrestningar. Departementschefen fann det icke lämpligt att

den föreslagna ersättningen skulle anses såsom en gottgörelse för mistade

avlöningsförmåner. Han förordade i stället, att ersättningen utformades

såsom en gottgörelse för det lidande och den psykiska skada, som åsamkats

genom det nödtvungna uppehållet i Shanghai. På närmare angivna skäl

ansåg departementschefen, att till envar av de till Sverige återkomna besättningsmännen,

vilka hade försörjningsplikt, borde utgå ersättning med

19 000 kronor samt att envar av de övriga borde erhålla 10 000 kronor.

Dessutom skulle till änkan efter en avliden medlem av besättningen utgå

19 000 kronor. För ändamålet begärdes ett reservationsanslag å 370 000 kronor

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/52.

Propositionen bifölls av riksdagen (rskr. 1952: 211). Därefter utbetalades

enligt Kungl. Maj :ts beslut den 6 juni och den 18 juli 1952 till envar av

11 medlemmar av besättningen och till änkan 19 000 kronor samt till envar

av 13 medlemmar 10 000 kronor, eller sålunda tillhopa 358 000 kronor.

Propositionen 1952: 145 angående statens krigsförsäkringsnämnds

överskottsmedel

I proposition den 7 mars 1952, nr 145, framlades förslag om dispositionen

av överskottsmedel från statens krigsförsäkringsnämnds verksamhet, då

uppgående till ca 294 miljoner kronor. Enligt propositionen skulle av dessa

medel först sammanlagt 12 miljoner kronor avsättas till vissa sjöfartsändamål

och 102 500 kronor avskiljas för vissa pensioner m. in., varefter det

återstående överskottet — minskat med en mindre del, vilken skulle stå

till likvidatorernas i nämnden förfogande för bestridande av eventuellt

uppkommande utgifter — skulle användas för att nedbringa statsskulden.

Vad som ej åtgick för dylika utgifter liksom de ytterligare överskottsmedel,

vilka möjligen kunde inflyta, skulle — när alla av likvidatorerna behandlade

ärenden blivit helt slutförda •— ävenledes utnyttjas för statsskuldsamortering.

Riksdagen biföll propositionen (rskr. 1952:423). Enligt Kungl. Maj :ts

beslut den 19 december 1952 föreskrevs bl. a., alt av överskottsmedlen skulle

285 miljoner kronor överföras till riksgäldskontoret alt disponeras för nedbringande

av statsskulden. Kungl. Maj :t förklarade Sig därjämte vilja

framdeles meddela bestämmelser rörande dispositionen av det av nämnden

slutligt redovisade överskottet. Något sådant beslut har ännu icke kunnat

meddelas.

Propositionen 1958: 43 angående viss överenskommelse med Japan m. m.

I proposition den 24 januari 1958, nr 43, anhölls om godkännande av en

den 20 september 1957 undertecknad överenskommelse mellan Sverige och

Japan samt om medgivande för Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1959

gärder för överenskommelsens genomförande. Överenskommelsen är avsedd

att slutligt reglera svenska ersättningsanspråk mot Japan, vilka uppstått

på grund av folkrättsstridiga japanska åtgärder mot svenska intressen

under andra världskriget.

I propositionen anmäldes bl. a., att förhandlingar i ämnet upptagits i slutet

av år 1952, att de på folkrätten grundade fordringsanspråken, vilka var

av natur att kunna stödjas av svenska regeringen, värdemässigt uppgick

till 13,5 miljoner kronor, samt att enligt överenskommelsen japanska regeringen

förbundit sig att till svenska regeringen erlägga ett globalbelopp av

7 250 000 kronor såsom reglering av alla anspråk på ersättning för skada

och lidanden, vilka åsamkats svenska fysiska och juridiska personer under

andra världskriget av japanska regeringens organ och för vilka skador och

lidanden Japans regering ansetts ansvarig enligt folkrätten.

Propositionen bifölls av riksdagen (rskr. 1958: 105).

Genom beslut den 30 maj 1958 tillsatte Kungl. Maj:t en nämnd med uppdrag

att under beaktande av de riktlinjer, som angivits i propositionen

1958:43, utarbeta och till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till fördelning

av det för ersättningsbetalningarna tillgängliga beloppet.

Nämnden, som antagit namnet nämnden för fördelning av japanska medel,

kallas i det följande japannämnden.

Vissa hos japannämnden framställda ersättningsanspråk

Hos japannämnden framställdes ersättningsanspråk bl. a. dels av Svenska

sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen och Svenska maskinbefälsförbundet

— i fortsättningen benämnda förbunden ■— såsom företrädare för

medlemmar av besättningen på Ningpo eller för dödsbon efter de i Shanghai

avlidna besättningsmedlemmarna eller efter två under senare år avlidna

medlemmar, dels av ett antal andra sjömän, som jämväl nödtvunget vistades

i Shanghai under det andra världskriget, dels av Aktiebolaget Svenska

ostasiatiska kompaniet och dels av krigsförsäkringsnämnden.

Förbunden yrkade — under åberopande av folkrättsliga regler och den

mellan Sverige och Japan gällande handels- och sjöfartstraktaten den 19

maj 1911 — att gottgörelse måtte tillerkännas de medlemmar av besättningen

å Ningpo, vilka överfördes till Shanghai, för skador och lidanden

med belopp motsvarande den lön jämte krigsrisktillägg och semesterersättning,

som skulle ha tillkommit dem under tiden för uppehållet i Shanghai.

Gottgörelsen — sådan densamma slutligen beräknats — har av föihunden

uppgivits till 1 052 227 kronor 03 öre.

Med hänvisning till vissa av förbunden hos japannämnden närmare angivna

omständigheter och även till förhållandena i övrigt anförde förbunden

till stöd för yrkandet, att det fick anses utrett att den japanska regeringen

i sitt förhållande till besättningen handlat i strid med folkrätten.

Förbunden framhöll därvid.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 113 år 1959

7

Visserligen kan det icke styrkas, att besättningen, därest den fått lämna

Shanghai, skulle ha haft de inkomster, för vilka nu fordras ersättning, men

det är uppenbart, att dylika inkomster varit att påräkna.

Vad angår krigsriskersättningen bör beaktas, att vistelsen i Shanghai

hade varit förenad med större risker än sjötjänst under kriget. För de psykiska

lidanden, som tillfogats besättningen, erhöll denna viss ersättning

enligt 1952 års proposition (nr 86). Denna ersättning var icke tillräcklig,

och utbetalandet därav kan i allt fall icke medföra inskränkning i det nu

framställda kravet på ersättning avseende förlorad arbetsförtjänst och utgörande

ersättning för skador och lidanden under vistelsen i Shanghai.

Kraven från de ytterligare sjömän, som nödtvunget vistades i Shanghai

under andra världskriget, avsåg ersättning för förlorad arbetsförtjänst och

för utståndna lidanden. Dessa sjömän hade alla avmönstrat i Shanghai

under år 1941 eller i andra ostasiatiska hamnar vid samma tidpunkt.

Aktiebolaget Svenska ostasiatiska kompaniet fordrade ersättning för förut

angivna, av bolaget gjorda utlägg, tillhopa 123 195 kronor. Till grund för

kravet anfördes, att bolaget vid utgivandet av beloppen fullgjort vad som

rätteligen bort åvila det allmänna och därvid inträtt i mottagarnas rätt, samt

att, även om bolaget icke i förhållande till vare sig svenska eller japanska

staten ägde någon laglig rätt till ersättning för utläggen, starka skälighetssynpunkter

talade för att bolaget erhöll dylik ersättning.

Krigsförsäkringsnämnden yrkade — under framhållande av att japanska

staten måste anses ersättningsskyldig med det värde Ningpo ägde då japanerna

satte sig i besittning av fartyget — att nämnden, som övertagit all rätt

till fartyget, måtte erhålla gottgörelse med 1 970 000 kronor motsvarande

nämnda värde.

Japannämndens förslag i hithörande delar

Med skrivelse den 12 mars 1959 har japannämnden avlämnat förslag till

fördelning av de medel, som avses med propositionen 1958:43.

Vad angår förbundens och bolagets krav har desamma ej godkänts av

nämnden, som därvid anfört.

Den förebragta utredningen ger icke vid handen, att den japanska regeringen

eller organ, för vilka denna regering varit ansvarig, kvarhållit Ningpos

besättning i Shanghai under förhållanden, som varit att likställa med internering,

eller att den japanska regeringen eller dess organ eljest i strid

med folkrätten hindrat besättningen att lämna nämnda stad. Fastmera får

anses framgå, att besättningens kvarstannande därstädes berott av kriget

och omständigheter, som legat utom den japanska regeringens kontroll.

Av den åberopade handels- och sjöfartstraktaten mellan Sverige och

Japan kan icke anses följa, att den japanska regeringen varit pliktig att aktivt

medverka till besättningens hemsändande.

De fysiska och psykiska lidanden, som besättningen nödgats utstå i

Shanghai, kunna icke för den japanska regeringen medföra ersättningsskyldighet

enligt folkrätten.

På grund av vad sålunda anförts — och då såsom i den allmänna motiveringen

framhållits nu ifrågavarande medel skola utgöra ersättning allenast

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 113 år 1959

för skador och lidanden, för vilka den japanska regeringen ansetts ansvarig

enligt folkrätten — finner nämnden, att ersättning ur dessa medel icke

kan tillerkännas besättningen.

Med den ståndpunkt nämnden sålunda intagit saknar nämnden anledning

att ingå på frågan huruvida den omständigheten att en besättningsman vid

tiden för uppehållet i Shanghai icke var svensk medborgare, bör hindra, att

ersättning tillägges honom.

Att bolaget frivilligt erlagt vissa belopp till hemmavarande anhöriga till

medlemmar av besättningen kan icke för bolaget grunda rätt att av annan

återkräva dessa belopp. Redan av detta skäl kan ersättning för utbetalningarna

icke tillerkännas bolaget.

Beträffande övriga här ifrågavarande sjömän har japannämnden funnit,

att av utredningen i ärendet ej framgår att de förluster och lidanden, som

må ha åsamkats dem, uppkommit under sådana omständigheter, att japanska

regeringen kan anses ansvarig för desamma enligt folkrätten. Dessa

sjömäns krav har alltså ej heller godkänts av nämnden.

Krigsförsäkringsnämndens yrkande om gottgörelse med 1 970 000 kronor

har däremot i och för sig godkänts av japannämnden. Denna föreslår därför,

att till krigsförsäkringsnämnden utbetalas 62,8 procent av det godkända

ersättningsbeloppet, eller 1 237 160 kronor.

Förnyat anspråk på ersättning till Ningpos besättning

I skrivelse den 16 mars 1959 till statsrådet och chefen för handelsdepartementet

har Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen och

Svenska maskinbefälsförbundet — med förmälan att de ej ha för avsikt

att anföra besvär över japannämndens förslag — och Sveriges fartygsbefälsförening

anhållit, att till 1959 års riksdag måtte avlåtas proposition med

förslag att av medel, som i anledning av japannämndens förslag kan komma

att tilldelas krigsförsäkringsnämnden, största möjliga belopp måtte tillerkännas

de förutvarande ombordanställda å Ningpo och efterlevande efter

vissa besättningsmedlemmar.

Sökandena, som i det följande kallas organisationerna, har, utöver vad

som anförts till stöd för det hos japannämnden framställda yrkandet, framhållit

följande.

Motorfartyget »Ningpo» var vid tiden för sänkningen i december 1941

befraktat av svenska statens reservförrådsnämnd. I anledning härav anser

organisationerna, att svenska staten, som hade att ansvara för att fri lejd

gällde för fartyget, har att genom statens krigsförsäkringsnämnd ersätta icke

enbart rederiets förlust utan jämväl de ombordanställda för det inkomstbortfall

de förorsakats under det ofrivilliga uppehållet i Shanghai. Icke

minst gäller detta nu, när krigsförsäkringsnämnden kommer att tillföras

medel från de japanska medlen.

Vidare anser organisationerna, att — därest det nu genom japannämndens

förslag fastslagits att japanska regeringen icke folkrättsstridigt hindrade

besättningens hemresa ansvaret för besättningens kvarblivande i

Shanghai måste falla på svenska staten, som icke kunde för Japans krigsmotståndare

framlägga ett praktiskt genomförbart förslag avseende besättningens

hemsändande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 113 år 1959

9

Organisationerna vill också såsom grund för anspråket göra gällande, att

tanken att kräva ersättning för skrovet knappast skulle ha uppkommit, om

icke besättningen genom sina aktioner låtit aktualisera fallet, samt att, därest

ersättning ur de japanska medlen ej tillerkännes besättningen, svenska

staten utan egen förskyllan skulle erhålla ett betydande belopp, som enligt

organisationernas åsikt rimligen bör tillfalla besättningen.

Vid de ombordanställdas återkomst till Sverige 1945 var dessa helt utblottade,

helt beroende utav att de under den långa tidsperioden i Shanghai

varit helt utan inkomst. Hade förhållandet varit sådant att de givits

möjlighet utöva sitt yrke på haven, hade dessa sjömän i likhet med alla

de ombordanställda som under kriget frivilligt bemannade den svenska

handelsflottan, haft ett sparkapital å det KX-conto, som upprättats för dem

som utövade sjömansyrket och där enligt lag viss procent av krigsrisken

insattes genom rederiets försorg. Förutom stora lidanden har dessa ombordanställda

således även förlorat inkomst under det ofrivilliga uppehållet i

Shanghai och många av dem även under lång tid efter det de anlände till

Sverige, beroende på att sjukdomar etc. har påverkat dem, så att de icke

haft möjlighet utöva sitt yrke eller haft möjlighet komma in i produktionen

i land.

Beträffande de till japannämnden gjorda framställningarna från de andra

sjömän, som jämväl nödtvunget vistades i Shanghai under åren 1942—

1945, upplyser organisationerna, att de tagit del av dessa framställningar.

Organisationerna anför vidare.

Ehuru organisationerna givetvis i och för sig finner det behjärtansvärt,

att även dessa sjömän beredes ersättning, kan organisationerna icke bortse

från det förhållandet, att sjömännen i fråga — i motsats till vad som var

fallet med besättningen å »Ningpo» — vid det aktuella tillfället icke var

anställda på fartyg, som befraktats av svenskt statligt organ. Detta förhållande

torde vara av principiell betydelse för en bedömning av frågan om

dessa sjömäns anspråk bör tillgodoses av statliga medel. I vart fall synes

det icke böra komma i fråga, att de medel, som nu kan komma att tilldelas

krigsförsäkringsnämnden för Ningpos skrov, tages i anspråk för ändamålet.

Organisationerna finner i övrigt, att det för nu ifrågavarande sjömän i

intet fall föreligger sådan orsak, som föranledde Ningpobesättningens avmönstring.

Organisationerna finner därför, att kraven från dessa sjömän

har ett helt annat utgångsläge än vad som gäller för Ningpos besättning.

Till följd av vad nu anförts anser sig organisationerna icke kunna stödja

dessa sjömäns krav på ersättning ur medel, som erhålles för Ningpos skrov.

Departementschefen

Under den resa, då motorfartyget Ningpo minsprängdes, var fartyget befraktat

av svenskt statligt organ. I anledning av sänkningen av fartyget

vid Hongkong, där fartyget skulle repareras för sina skador, tvingades de

förutvarande ombordanställda å fartyget att under svåra förhållanden kvarbliva

först i Hongkong och därefter under tiden juni 1942—november 1945

i Shanghai. Under vistelsen i Hongkong dödades tre medlemmar av besättningen,

och i Shanghai avled tre man på grund av sjukdomar. För bestri2

Dihang till riksdagens protokoll 11)5.9. 1 samt. Nr 113

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:Is proposition nr 113 år 1959

dande av kostnader för underhåll, sjukvård, kläder och resor in. in. under

tiden från Ningpos sänkning till besättningens återkomst till hemlandet utbetalades

av statsmedel sammanlagt 292 618 kronor 63 öre, varav 65 076

kronor 25 öre i försträckning. För ett belopp om 227 542 kronor 38 öre har

återbetalningsskyldighet icke ansetts föreligga. Av beloppet å 65 076 kronor

25 öre har sedermera 58 973 kronor 60 öre efterskänkts. Efterlevande

till de tre besättningsmedlemmar, som dödades i Hongkong, erhöll — likaledes

av statsmedel — tillhopa 27 000 kronor samt vissa livräntor. Bolaget

utbetalade efter behovsprövning sammanlagt 123 195 kronor till hemmavarande

anhöriga till vissa medlemmar av besättningen.

Frågan om ytterligare gottgörelse till besättningen anmäldes av min företrädare

i ämbetet i propositionen 1952: 86. Därvid togs ställning till spörsmålet

huruvida staten med hänsyn till de särskilda omständigheter, som

förelåg beträffande besättningen å Ningpo, ur billighets- och skälighetssynpunkt

borde lämna ekonomiskt bistånd till besättningen utöver den hjälp,

som besättningen då redan erhållit. Vid prövningen av denna fråga tillmättes

den omständigheten, att Ningpo förliste under en resa, som var föranledd

av ett befraktningsavtal mellan Ningpos rederi och staten, viss betydelse.

De förhållanden, varunder besättningen levde under tvångsuppehållet

i Hongkong och Shanghai, ansågs vidare innebära stora lidanden i

såväl psykiskt som fysiskt avseende. I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna

var departementschefen av den meningen, att staten borde hjälpa

Ningpos besättning, vilken till följd av krigshandling utsatts för osedvanligt

stora påfrestningar. Jämväl riksdagen (statsutskottets uti. 1952:

108) ansåg med hänsyn till de alldeles särskilda omständigheter, som

förelåg i fallet Ningpo, att staten borde ur billighets- och skälighetssynpunkt

lämna besättningen ytterligare ekonomiskt bistånd. För det lidande

och den psykiska skada, som åsamkats genom besättningens nödtvungna

uppehåll i Shanghai, utbetalades sedermera under år 1952 till tjugofyra

överlevande medlemmar av besättningen och till änkan efter en avliden besättningsman

sammanlagt 358 000 kronor över ett å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1951/52 för ändamålet beviljat reservationsanslag.

Bortsett från ersättningarna jämte livräntor till de efterlevande efter de

i Hongkong dödade besättningsmedlemmarna har alltså de överlevande tjugofyra

medlemmarna av besättningen och änkan efter en avliden besättningsman

av statsmedel utan vidare återbetalningsskyldighet erhållit

(227 542: 38 -j- 58 973: 60 -j- 358 000 =) 644 515 kronor 98 öre.

Framställningar om ytterligare ersättningar i anledning av Ningpos sänkning

och besättningens förhållanden därefter har nu gjorts. Ansökningar

om sådana ersättningar ingavs sålunda till den s. k. japannämnden, som

hade att fördela det från Japan erlagda ersättningsbeloppet för folkrättsstridiga

handlingar under andra världskriget. Enligt sitt nyligen avlämnade

förslag har japannämnden emellertid funnit, att sådana omständigheter

ej förelegat att ersättningar från dessa japanska medel kan tillerkännas

besättningen på Ningpo. Däremot har japannämnden föreslagit, att till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1959

11

krigsförsäkringsnämnden utbetalas 1 237 160 kronor, utgörande 62,8 procent

av den av krigsförsäkringsnämnden yrkade ersättningen för värdet

av Ningpos skrov. I anledning av japannämndens beslut beträffande Ningpobesättningen

har de ombordanställdas organisationer nu hemställt, att

det belopp, som i anledning av japannämndens förslag kan komma att såsom

ersättning för Ningpos skrov tilldelas krigsförsäkringsnämnden från

de japanska medlen, skall användas för beredande av största möjliga ytterligare

ersättning till de förutvarande ombordanställda å Ningpo. Organisationerna

hävdar, att svenska staten har ett särskilt ansvar för besättningen

å Ningpo. Dessutom anser organisationerna, att de genom sina aktioner

har medverkat till att tanken på att kräva ersättning för Ningpos skrov

över huvud taget aktualiserades. Man finner det därför från organisationernas

sida rimligt, att denna ersättning skall av staten till största möjliga

belopp överlåtas på besättningen, som till följd av fartygets sänkning fick

utstå svåra påfrestningar och gick miste om arbetsförtjänst under tvångsuppehållet

i Shanghai och som även därefter under lång tid fått finna sig

i inkomstbortfall på grund av avsaknad av möjlighet att utöva sjömansyrket

eller yrke i land.

Japannämndens förslag har den 16 mars 1959 tillställts dem som ansökt

om ersättning. De som har något att erinra mot förslaget har tillfälle

att inom en månad från nämnda dag till utrikesdepartementet inkomma

med ansökan om ändring av förslaget. Organisationerna har förklarat, att

de icke ämnar ansöka om sådan ändring. Det är med hänsyn till de ändringar

i förslaget, som kan komma att vidtagas, icke möjligt att f. n. exakt

angiva storleken av det belopp, som kommer att tillföras krigsförsäkringsnämnden.

Det får emellertid förutsättas, att vid den slutliga behandlingen

av förslaget krigsförsäkringsnämnden kommer att från de japanska medlen

tilldelas det föreslagna beloppet utan någon större jämkning. Ifrågavarande

behandling beräknas kunna avslutas före utgången av juni 1959.

Vid bedömningen av frågan huruvida ytterligare ersättningar i anledning

av Ningpos sänkning bör utgå, torde hänsyn böra tagas till den omständigheten,

att statsmakterna då 1952 års ersättning till Ningpobesättningen beslöts

icke kunde förutse, att någon gottgörelse för Ningpos skrov skulle

utgå. Jag finner mig böra tillstyrka, att av de medel, som vid Kungl. Maj :ts

prövning av japannämndens förslag tilldelas krigsförsäkringsnämnden såsom

ersättning för värdet av Ningpos skrov, visst belopp undantages att

användas till sådana ersättningar, som avses med organisationernas framställning.

I likhet med vad som skedde vid meddelandet av 1952 års beslut vill

jag förorda, att ersättningarna utformas såsom en gottgörelse för det lidande

och den psykiska skada, som åsamkats genom besättningens nödtvungna

uppehåll i Shanghai.

I anledning av Ningpos sänkning har av statsmedel hittills utbetalats i

runt tal 644 000 kronor. Med hänsyn härtill finner jag det skäligt, ait det

belopp, som enligt vad jag förut förordat bör användas till ytterligare ersättningar,

begränsas till högst 300 000 kronor. Ersättningsbeloppen torde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Knngl. Maj:ts proposition nr 113 år 1959

böra efter förslag av organisationerna bestämmas av Kungl. Maj :t efter behovsprövning

och med hänsyn till förhållandena i de särskilda fallen.

Vid anmälan av propositionen 1952:86 förklarade föredraganden, att

det ville synas som om händelsen med Ningpo och dess besättning vore

ensam i sitt slag i den svenska sjöfarten under det andra världskriget. Det

konstaterades i propositionen, att det visserligen i Shanghai under kriget

vistades — förutom besättningen å Ningpo — ytterligare ett antal svenska

sjömän, men att det bakom dessa sjömäns vistelse därstädes ej låg samma

betingelser som i fråga om Ningpos besättning. Såsom framgår av den tidigare

redogörelsen om vissa hos japannämnden framställda ersättningsanspråk

och nämndens förslag i anledning därav ansåg sig japannämnden

icke kunna godkänna yrkanden av vissa ytterligare sjömän, som jämväl

nödtvunget vistades i Shanghai under andra världskriget, om ersättning för

förlorad arbetsförtjänst och för utståndna lidanden. Organisationerna har

funnit, att kraven från dessa sjömän hänför sig till andra förhållanden än

dem som gäller för Ningpos besättning. Ehuru organisationerna finner det

i och för sig behjärtansvärt att även ifrågavarande sjömän beredes ersättning,

anser sig organisationerna i nu förevarande sammanhang icke kunna

stödja deras krav. Av principiella skäl anser även jag mig nödsakad att

lämna frågan om ersättning till dessa sjömän utan åtgärd.

Vad jag föreslagit om ytterligare ersättningar i anledning av Ningpos

sänkning innebär en ändring av riksdagens beslut i anledning av propositionen

1952:145 angående dispositionen av överskottsmedel från statens

krigsförsäkringsnämnds verksamhet. På grund härav bör förslaget underställas

riksdagens prövning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att medgiva att ett belopp av högst 300 000 kronor av statens

krigsförsäkringsnämnds överskottsmedel må användas

enligt av mig i det föregående angivet förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rutger Croneborg

590540 Stockholm 1059. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1959:160 Utlåtande i anledning av väckt motion i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare ersättningar till förutvarande ombordanställda m. fl. å moto s. 5 i texten
  2. Rskr. 1959:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård. a1 i texten
  3. SU 1959:76 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gtterligare ersättningar till förutvarande ombordanställda m. fl. å motorfartgget Ningpo jämte i ämn s. 25 i texten