Sök i Ratio Lex

Angående förlängning av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS m. ni

1959-04-03 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:134, Angående förlängning av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS m. ni

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1959

1

Nr 134

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förlängning

av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS

m. ni.; given Stockholms slott den 3 april 1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begäres bemyndigande för Kungl. Maj :t att godkänna en

av de i SAS-konsortiet samverkande skandinaviska luftfartsbolagen träffad

överenskommelse om förlängning av konsortialavtalet den 8 februari 1951

mellan dessa bolag, överenskommelsen innebär, att man redan nu bestämmer

sig för att konsortialavtalet, som utlöper med utgången av september

1975, förlänges att gälla ytterligare tio år.

Tillika begäres i propositionen bemyndigande för Kungl. Maj :t att med

de danska och norska regeringarna träffa avtal om fortsatt garanti för

femårsperioden 1 oktober 1960—30 september 1965 till bolagen. Garantibeloppet

föreslås för Sveriges del höjt från nuvarande 5 milj. kr. till 7,5

milj. kr. för år.

I llihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 134

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 1959

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 april 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förlängning

av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS m. m., samt

anför därvid följande.

Gällande avtal

I proposition den 17 november 1950, nr 260, föreslog Kungl. Maj :t riksdagen

bland annat att bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna ett förslag

till konsortialavtal mellan Aktiebolaget Aerotransport (ABA), Det Danske

Luftfartselskab A/S (DDL) och Det Norske Luftfartselskap A/S (DNL).

Vid propositionen var som bilaga fogat ett betänkande angående utvidgning

av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom Scandinavian Airlines System

(SAS), avgivet av en utav de danska, norska och svenska kommunikationsministrarna

tillsatt tjänstemannadelegation.

Sedan riksdagen lämnat Kungl. Maj:t det begärda bemyndigandet, godkände

Kungl. Maj :t den 23 februari 1951 ifrågavarande konsortialavtal, vilket

den 8 februari 1951 undertecknats av de tre bolagen. Detta avtal är

gällande till och med den 30 september 1975, såvida icke avtalet enligt särskilda

bestämmelser i detsamma upphör att gälla vid en tidigare tidpunkt.

Till konsortialavtalet har sedermera eller den 7 maj 1956 mellan de tre

bolagen träffats ett tilläggsavtal innefattande bestämmelser om bolagens

inbördes förhållande i händelse av krig eller liknande omständigheter.

Sedan således SAS-konsortiet bildats år 1951, träffade de danska, norska

och svenska regeringarna den 20 december samma år ett avtal rörande

samarbete på luftfartens område. Detta avtal gäller så länge samarbetet

i SAS upprätthålles. Efter den 1 oktober 1974 kan avtalet emellertid sägas

upp av envar av de fördragsslutande parterna med tolv månaders varsel.

De tre regeringarna träffade den 20 december 1951 även en överenskommelse

om vissa ekonomiska garantier till de i konsortiet ingående bolagen.

Denna överenskommelse grundade sig på tjänstemannadelegationens betänkande.

Delegationen, vars förslag redovisades i propositionen 1950: 260,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 1M år 1959

hade funnit det uppenbart, att vissa ekonomiska risker var förbundna med

driften av konsortiets verksamhet till dess verksamheten stabiliserats. På

grund av verksamhetens utpräglat internationella karaktär kunde konsortiets

driftsintäkter i hög grad komma att bero på yttre politiska och ekonomiska

förhållanden, som bolagen och de tre skandinaviska länderna icke

rådde över. Vidare kunde den luftfartspolitik, som fördes i de av SAS trafikerade

länderna, få direkt inflytande på konsortiets driftsförhållanden.

Konkurrensen från andra luftfartsbolag, som drev internationell linjefart,

kunde också drabba SAS på ett sätt, som icke kunde förutses. Delegationen

hade funnit, att stödet från staternas sida icke borde ha karaktären av lån

eller subventioner. Stödet borde i stället få formen av en särskild garanti

med syfte att övervinna SAS’ eventuella likviditetssvårigheter.

Den år 1951 träffade garantiöverenskommelsen gällde under en femårsperiod

till och med den 30 september 1955.

I proposition den 11 mars 1955, nr 147, hemställde Kungl. Maj:t om riksdagens

bemyndigande att med de danska och norska regeringarna träffa

avtal om förlängning av garantien till de i SAS-konsortiet ingående tre bolagen.

Sedan riksdagen lämnat det begärda bemyndigandet, träffade de tre

regeringarna den 29 september 1955 ny överenskommelse om ekonomisk

garanti till bolagen. Denna nya överenskommelse avvek från 1951 års överenskommelse

allenast i det avseendet att garantibeloppen höjdes.

1955 års garantiöverenskommelse, som torde såsom bilaga 1 få fogas till

detta protokoll, innebär i huvudsak följande.

Bolagen kan under femårsperioden 1 oktober 1955—30 september 1960

få täckning för sina underskott intill ett för varje år fastställt maximibelopp,

som ställes till disposition av de tre ländernas regeringar. Om ett bolags

underskott för visst år är större än garantibcloppet, kan bolaget av

följande års garantibelopp erhålla täckning för skillnaden. De belopp, som

tages i anspråk, skall återbetalas av eventuella överskott under senare år.

De närmare reglerna om återbetalningen skall fastställas genom överenskommelse

mellan vederbörande stat och bolag. En garantiavgift om 1 procent

för år skall utgå å de garantibelopp, som vid varje tidpunkt tagits i

anspråk och ännu ej hetalats tillbaka. Så länge återbetalningsplikten icke

är helt uppfylld, får utdelning till aktieägarna icke ske utan tillstånd av

vederbörande statsmyndigheter. Lämnas sådant tillstånd, kan utdelningen

icke överstiga 5 procent av aktiekapitalet. Belopp, som icke är återbetalt

den 1 oktober 1975 då konsortialavtalet utlöper, må efterskänkas, om konsortiets

och det nationella bolagets ekonomiska ställning gör detta skäligt.

I 1955 års överenskommelse fastställdes garantiens totalbelopp till omkring

60 milj. kr. för perioden 1 oktober 1955—30 september 1960 och fördelades

med lika stora belopp på vart och ett av de fem åren. Med en fördelning

av det samlade stödet på de tre staterna i stort sett i förhållande

till ABA:s, DDL:s och DNL:s andelar i SAS-konsortiet (d. v. s. enligt relationstalen

3: 2: 2), kom Sveriges andel att utgöra 25 milj. kr., eller 5 milj.

kr. för år. De totala beloppen för Danmark och Norge blev resp. 22,5 milj.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr t3k år 195!)

danska och norska kr. I avtalet intogs slutligen en bestämmelse, att regeringarna

i händelse av ned- eller uppskrivning av någon av de skandinaviska

ländernas valutor skulle taga upp förhandlingar om reglering av

garantibeloppen.

Till följd av garantiavtalet har riksdagen för ett vart av budgetåren 1956/

57—1958/59 under fonden för låneunderstöd anvisat 5 milj. kr. till Garanti

till Aktiebolaget Aerotransport för räkenskapsåren 1955/56—1957/58. I

årets statsverksproposition har för budgetåret 1959/60 samma belopp äskats

för räkenskapsåret 1958/59.

Garantibeloppen har ännu icke till någon del behövt tagas i anspråk.

Framställning från ABA

I skrivelse den 12 januari 1959 har ABA framhållit att det icke minst mot

bakgrunden av SAS’ starka utveckling visat sig synnerligen angeläget att

förlänga såväl konsortialavtalet som därmed sammanhängande regeringsavtal

berörande det skandinaviska luftfartssamarbetet. Det har i ökad utsträckning

blivit nödvändigt i SAS’ verksamhet att träffa dispositioner av långfristig

karaktär, vilka ej sällan sträcker sig utöver den kvarvarande giltighetstiden

för konsortialavtalet. I detta sammanhang nämnes långfristiga

hyresavtal om hangar- och verkstadsbyggnader vilka är erforderliga för

verksamheten, förvärv eller uppförande av andra byggnader, inköp av flygmateriel,

anskaffning av tekniska hjälpmedel m. m. För finansiering av

SAS’ verksamhet, speciellt finansieringen av inköp av ny flygmateriel, har

det varit nödvändigt att träffa kreditarrangemang av mycket betydande omfattning,

särskilt i Amerikas förenta stater. SAS har därvid eftersträvat att

uppnå så långfristiga krediter som möjligt och även lyckats uppnå utfästelser

om sådana krediter hos amerikanska kreditinstitutioner. För att SAS

skall kunna utnyttja dessa lånemöjligheter förutsättes från de amerikanska

långivarnas sida bl. a. att konsortialavtalet och därmed sammanhängande

regeringsavtal före utgången av år 1959 förlänges minst fram till den 1 januari

1980.

På grund härav har de i konsortiet ingående bolagen den 16 december

1958 träffat avtal om att på oförändrade villkor förlänga konsortialavtalet

med tio år, d. v. s. fram till och med den 30 september 1985. Samtidigt har

bolagen enats om att förlänga tilläggsavtalet den 7 maj 1956 på samma tid.

Avtalet om förlängning förutsätter det godkännande av behöriga myndigheter

i de tre staterna som må erfordras.

Under åberopande av anförda förhållanden och då konsortialavtalet godkänts

av statsmakterna har ABA hemställt om godkännande av förlängningen

av detta avtal.

1 framställningen framhålles vidare att som en följd av konsortialavtalets

förlängning regeringsavlalet den 20 december 1951 bör ersättas med ett

nytt avtal av enahanda innehåll som det nuvarande, dock med den ändringen

i förhållande till detta att uppsägning skall kunna ske först efter den

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr IM år t!)5U

1 oktober 1984. Som en konsekvens av dessa förlängningar borde de för

ABA, DDL och DNL till och med den 30 september 1975 gällande trafiktillstånden

förlängas att med oförändrad principiell innebörd gälla till och

med den 30 september 1985. Vidare förutsättes att samma principer för lösandet

av bl. a. skattefrågor och valutaspörsmål, vilka för närvarande gäller

för SAS veiksamhet, skall komma att tillämpas under den förlängda giltighetstiden

för konsortialavtalet.

Därjämte framhålles, att de amerikanska långivarna uppställt som villkor

att ett statligt garantiarrangemang kommer att finnas även i fortsättningen.

Dessa förutsätter således att garantiöverenskommelsen före 1959 års utgång

förlänges för ytterligare en femårsperiod (1 oktober 1960—30 september

1965) och att garantibeloppen för denna period höjes med 50 procent.

En sådan förlängning av garantien och en ökning av garantibeloppen

motiveras enligt ABA även av det förhållandet att SAS’ verksamhet kraftigt

ökats undei de senaste aren. Således har omsättningen från verksamhetsåret

1954/55 till verksamhetsåret 1957/58 stigit med 68 procent. För en

okmng av garantibeloppen talar jämväl det förhållandet att SAS nyligen

; utan st«d från staternas sida — skaffat ytterligare kapital å inemot 79

mdj. kr. genom att taga upp ett långfristigt förlagslån i de tre länderna.

I samband med förlängningen av garantiöverenskommelsen hemställer

moderbolagen om vissa ändringar i överenskommelsens text. Enligt gällande

överenskommelse, artikel 2, angives som förutsättning för att garantien

skall kunna tagas i anspråk att underskott uppkommit i respektive moderbolags

verksamhet. Syftet med garantiarrangemanget torde ha varit att

i första hand täcka underskott i SAS’ verksamhet. Detta framgår emellertid

icke av avtalstexten, varför ett förtydligande på denna punkt är

önskvärd. Detta har också förutsatts av de amerikanska långivarna.__I

garantiöverenskommelsens artikel 4 stadgas att garantibelopp, som icke

återbetalats den 1 oktober 1975, under vissa förutsättningar kan efterskänkas.

Som en följd av konsortialavtalets förlängning borde detta datum ändras

till den 1 oktober 1985.

I detta sammanhang framhålles i skrivelsen att i några av de amerikanska

låneavtalen föreskrivits ett villkor som under vissa förutsättningar kan

begränsa återbetalningen av garantibelopp. Villkoret innebär, att garantibelopp

icke får betalas tillbaka om summan av återbetalade garantibelopp

och 200 procent av de utdelningar, som från och med den 1 oktober 1957

\erkstallls till moderbolagen, överstiger summan av samtliga erhållna

garantibelopp och konsortiets på visst sätt beräknade nettoresultat från och

med samma tidpunkt. Med hänsyn till denna bestämmelse borde enligt ABA

i den nya överenskommelsens artikel 3 tagas in eu föreskrift att återbetalning

av erhallna garantibelopp icke får ske om återbetalningen skulle komma

att stå i strid med bestämmelserna i de amerikanska låneavtalen.

I lllsammans med framställningen har inlämnats ed den 16 december

, mcllan de '' konsortiet ingående bolagen Iräffat avtal om förlängning

av konsortialavtalet den 8 februari 1951 och tilläggsavtalet den 7 mai 1956,

vilket forstnamnda avtal torde såsom bilaga 2 få fogas till detta protokoll.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år 1959

Yttrande

Luf tf artsstyrelsen har i utlåtande den 2 februari 1959 icke haft något att

erinra mot bifall till ABA:s framställning. Styrelsen har i samband därmed

föreslagit vissa ändringar i det för ABA gällande trafiktillståndet, vilka ändringar

är huvudsakligen av formell karaktär.

Departementschefen

Det nuvarande samarbetet inom SAS-konsortiet bar skapat förutsättningar

för och även resulterat i att de tre skandinaviska länderna i dag tillsammans

har ett väl utbyggt flygföretag, som driver en vittgrenad inrikes och

internationell lufttrafik och som hittills förmått framgångsrikt hävda sig i

konkurrensen med andra länders flygbolag. Det torde vara en allmän uppfattning,

att det inom konsortiet etablerade samarbetet varit till gemensamt

gagn för de skandinaviska länderna och att det är ett samfällt intresse för

dessa att samarbetet bevaras.

De inom konsortiet samverkande moderbolagen har funnit det angeläget,

att man redan nu bestämmer sig för att samarbetet, som enligt gällande avtal

upphör den 30 september 1975, förlänges ytterligare tio år. Ett av skälen

härtill är att det blivit mer och mer nödvändigt för SAS att träffa dispositioner

av långfristig karaktär, som ofta sträcker sig in i tiden efter det nuvarande

avtalets utgång. Bland annat har SAS på grund av flygets snabba

utveckling och då särskilt övergången till jetmateriel för finansiering av

sina investeringar sökt skaffa sig långfristiga krediter och även lyckats få

utfästelser därom hos amerikanska kreditinstitutioner. För att SAS skall

kunna utnyttja ifrågavarande lånemöjliglieter är det erforderligt, att det nu

gällande konsortialavtal^ mellan moderbolagen förlänges. Bolagen är ense

om att denna förlängning lämpligen bör ske med ytterligare tio år eller till

och med den 30 september 1985. Detsamma gäller det den 7 maj 1956 träffade

tilläggsavtalet innefattande bestämmelser om moderbolagens inbördes

förhållanden i händelse av krig och liknande omständigheter.

Det svenska moderbolaget, ABA, har hemställt att statsmakterna, som tidigare

godkänt konsortialavtalet, nu även måtte godkänna den mellan moderbolagen

träffade överenskommelsen om förlängning av detsamma.

Enligt min mening talar tungt vägande skäl för att statsmakterna konfirmerar

den mellan bolagen överenskomna förlängningen av konsortialavtalet.

Efter samråd med de danska och norska transportministrarna vill jag

därför förorda att förlängningen godkännes av statsmakterna.

Vad beträffar ABA:s framställning om ändring av det den 20 december

1951 träffade regeringsavtalet rörande samarbete på luftfartens område

faller denna fråga inom ramen för Kungl. Maj:ts befogenheter. Jag torde

framdeles få återkomma till detta spörsmål, sedan frågan om förlängning

av konsortialavtalet slutligt avgjorts.

De av ABA upptagna koncessionsspörsmålen kan också lösas inom ramen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1959

för de befogenheter, som tillkommer Kungl. Maj :t. Även dessa spörsmål

torde jag ånyo få anmäla vid ett senare tillfälle. Skattefrågorna synes liksom

hittills icke föranleda några åtgärder från statsmakternas sida. Valutaspörsmålen

torde förutsättas alltjämt kunna bli lösta genom överenskommelse

mellan de tre ländernas centralbanker i den mån så är nödvändigt.

Med liänsyn till vad som anförts i ABA:s framställning anser jag att garantiöverenskommelsen

bör förlängas för ytterligare fem år räknat från och

med den 1 oktober 1960 och att garantibeloppen därvid bör höjas med 50

procent. Ett bifall härtill från statsmakternas sida innebär ett åtagande att

anvisa 7,5 milj. kr. årligen under en femårsperiod från och med budgetåret

1961/62. I likhet med vad som gäller de anslag, som anvisats på grund av

den nuvarande garantien, bör någon avskrivning av beloppen icke ske.

Vad beträffar den närmare utformningen av villkoren för åtnjutande av

garantien ansluter jag mig till förslaget om att i garantiöverenskommelsen

införes en bestämmelse av innehåll att garantien i första hand bör användas

för att täcka underskott som uppkommit i den genom konsortiet drivna

rörelsen. En sådan bestämmelse torde lämpligen böra intagas i artikel 2.

Vidare anser jag att bestämmelsen i artikel 4 uti gällande garantiöverenskommelse

bör överföras till den nya överenskommelsen med den ändringen

att garantibelopp, som ej betalts tillbaka den 1 oktober 1985, under vissa

förutsättningar kan eftergivas.

Såsom framgår av det föregående har i några av de amerikanska låneavtalen

införts en bestämmelse som enligt ABA under vissa förutsättningar

skulle kunna begränsa moderbolagens möjligheter att av sina överskott betala

tillbaka erhållna garantibelopp. Sådan återbetalning får således enligt

låneavtalen icke ske om summan av återbetalade garantibelopp och 200

procent av de utdelningar, som SAS från och med den 1 oktober 1957 betalt

ut till moderbolagen, överstiger summan av de garantibelopp, som moderbolagen

erhållit av staterna, och konsortiets på visst sätt beräknade nettoresultat

från och med samma tidpunkt. Syftet med denna begränsning

torde vara att konsortiet skall få behålla rörelsekapital i tillräcklig omfattning.

I detta sammanhang må erinras om att enligt artikel 3 i gällande garantiöverenskommelse

moderbolagen är skyldiga att betala tillbaka lyftade garantibelopp

av sina respektive överskott. Däremot stadgas icke i överenskommelsen

när och hur återbetalningen skall ske. Det föreskrives allenast

att närmare regler om återbetalning skall fastställas genom överenskommelse

mellan vederbörande stat och bolaget. Syftet med denna föreskrift torde

ha varit — liksom nu avses med nyssnämnda klausul i de amerikanska

låneavtalen — att ordna återbetalningen på sådant sätt, att konsortiet icke

försättes i likviditetssvårigheter. Med hänsyn härtill och då SAS dessutom

enligt låneavtalen åtagit sig att till moderbolagen dela ut högst 50 procent

av dess på visst sätt beräknade nettoresultat, torde låneavtalen i praktiken

knappast medföra någon förändring i redan nu gällande förhållanden. Därest

emellertid denna begränsning i visst fall skulle bli av betydelse, måste

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 13i år 1959

artikel 3 i garantiöverenskommelsen, vid träffandet av sådan överenskommelse

om de närmare reglerna för återbetalning, varom talas i samma artikel,

anses ge vederbörande stat och bolag möjlighet att taga vederbörlig

bänsvn till nu ifrågavarande bestämmelse i de amerikanska låneavtalen.

Jag förutsätter därför att, därest riksdagen ej uttalar någon erinran häremot,

vid uppgörandet av sådan överenskommelse, som angives i artikel 3,

den åsyftade bestämmelsen i låneavtalen kommer att beaktas av statsmakterna.

Med anledning av vad sålunda anförts finner jag ej nödvändigt att i

detta hänseende föreslå någon ändring i nu gällande garantiöverenskommelse.

Jag vill vidare framhålla, att moderbolagen förklarat sig icke ha något

att erinra mot att i garantiöverenskommelsen intages en föreskrift av

innebörd att moderbolag är skyldigt att betala tillbaka lyftade garantibelopp

icke allenast av sitt överskott utan jämväl av andra medel, som av konsortiet

må komma att ställas till förfogande för sådant ändamål.

Det förhållandet att garantiöverenskommelsen prövas av riksdagen, bör

enligt mitt förmenande icke utgöra hinder för Kungl. Maj :t att, efter hörande

av moderbolagen, komma överens med de danska och norska regeringarna

om de mindre jämkningar i garantiöverenskommelsen, som i framtiden

må kunna befinnas påkallade.

Jag vill slutligen upplysa om iatt förslag om godkännande av förlängning

av konsortialavtalet och om förlängning av garantien till de i SAS-konsortiet

ingående bolagen inom den närmaste framtiden torde komma att framläggas

i Danmark och i Norge.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen,

I. att bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna det vid statsrådsprotokollet

fogade avtalet om förlängning av konsortialavtalet

den 8 februari 1951 mellan de samverkande skandinaviska

luftfartsbolagen,

II. att bemyndiga Kungl. Maj :t att med de danska och

norska regeringarna träffa avtal om förlängning för perioden

den 1 oktober 1960—den 30 september 1965 av garantien

till bolagen och om förhöjning samtidigt av de årliga

garantibeloppen till högst 6,75 milj. danska kr. för Danmark,

6,75 milj. norska kr. för Norge och 7,5 milj. svenska kr. för

Sverige.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Engdahl

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år 1959

9

Bilaga 1

överenskommelse mellan Sverige, Danmark och Norge om ekonomisk

garanti till vissa flygbolag

Hans Majestät Konungen av Sverige, Hans Majestät Konungen av Danmark

och Hans Majestät Konungen av Norge hava funnit lämpligt förnya

den i Oslo den 20 december 1951 träffade överenskommelsen om ekonomiska

garantier till de tre moderbolagen i konsortiet Scandinavien Airlines

System (SAS), nämligen A/B Aerotransport (ABA), Det Danske Luftfartselskab

A/S (DDL) och Det Norske Luftfartselskap A/S (DNL).

De fördragsslutande parterna hava till sina fullmäktige utsett: Hans Majestät

Konungen av Sverige: Sin utomordentlige och befullmäktigade Ambassadör

i Köpenhamn, Friherre Hans Gustaf Beck-Friis; Hans Majestät

Konungen av Danmark: Sin utrikesminister, Herr Hans Christian Svane

Hansen; Hans Majestät Konungen av Norge: Sin utomordentlige och befullmäktigade

Ambassadör i Köpenhamn, Herr Jens Steenberg Bull; vilka, därtill

behörigen befullmäktigade, överenskommit om följande:

Artikel 1

Staterna lämna bolagen garantier med följande belopp:

Räkenskapsår

Den danska staten

garanterar DDL

milj. d. kr.

Den norska staten

garanterar DNL

milj. n. kr.

Den svenska staten

garanterar ABA

milj. sv. kr.

1/10 1955—30/9 1956 ........

4,5

4,5

5,0

1/10 1956—30/9 1957 ........

4,5

4,5

5,0

1/10 1957—30/9 1958 ........

4,5

4,5

5,0

1/10 1958—30/9 1959 ........

4,5

4,5

5,0

1/10 1959—30/9 1960 ........

4,5

4,5

5,0

22,5

22,5

25,0

Vid nedskrivning eller uppskrivning av någon av de skandinaviska valutorna

skola regeringarna upptaga förhandlingar rörande den reglering av

garantibeloppen, som erfordras för att i huvudsak återställa nuvarande värdeförhållanden

mellan garantibeloppen och som i övrigt kan finnas skälig

med hänsyn till de förhållanden, som ligga till grund för denna överenskommelse.

Artikel 2

Uppkommer under något av de i artikel 1 angivna räkenskapsåren underskott

i ett bolags verksamhet, skall vederbörande bolag av de medel, som

vederbörande stat ställer till förfogande, kunna erhålla täckning för underskottet,

dock högst inom det för samma år angivna garantibeloppet.

Är bolagets underskott större än garantibeloppet, skall bolaget under följande

år av garantiperioden kunna av dessa års garantibelopp erhålla täckning

för skillnaden, såframt detta är möjligt.

Bolaget kan efter framställning hos vederbörande regering erhålla förskott

på de i första stycket angivna beloppen.

2 Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 134

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1959

Bolaget skall till vederbörande stat erlägga en garantiavgift på 1 % för

år å de vid varje tidpunkt ianspråktagna och ännu ej återbetalade garantibeloppen.

Artikel 3

Del åligger vederbörande bolag att av sitt överskott återbetala lyftade garantibelopp.

Så länge ianspråktagna garantibelopp icke äro helt återbetalade, kan bolaget

icke utan tillstånd av vederbörande statsmyndighet utbetala utdelning;

och denna skall icke kunna överstiga 5 % av aktiekapitalet.

Närmare regler om återbetalningen fastställas genom överenskommelse

mellan vederbörande stat och bolaget.

Artikel 4

Belopp, som icke hava återbetalats den 1 oktober 1975, kunna eftergivas,

därest konsortiets och det nationella bolagets ekonomiska ställning gör detta

skäligt.

Till bekräftelse härav hava de respektive fullmäktige undertecknat denna

överenskommelse och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Köpenhamn den 29 september 1955, i tre originalexemplar

å svenska, danska och norska språken, vilka tre texter äga lika vitsord.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13A år 1959

11

Bilaga 2

Översättning från engelska

ENÄR undertecknade Aktiebolaget Aerotransport, Det Danske Luftfartselskab

A/S och Det Norske Luftfartselskap A/S den 8 februari 1951 avslutat

ett konsortialavtal som ledde till bildandet av konsortiet Scandinavian

Airlines System, Denmark—Norway—Sweden,

ENÄR sagda konsortialavtal förtydligades genom ett tilläggsavtal avslutat

mellan parterna den 7 maj 1956,

ENÄR sagda avtal stadga att de skall kvarstå och binda parterna till och

med den 30 september 1975, med mindre de enligt konsortialavtalets stadgar

skulle upphöra tidigare,

och ENÄR parterna numera önska framflytta avtalets förfallodag till

och med den 30 september 1985,

har NUMERA överenskommits parterna emellan:

Bestämmelsen enligt den första satsen av § 18 (1) av konsortialavtalet,

och hänvisningen därtill i tilläggsavtalet, modifieras och revideras härmed

sålunda att konsortialavtalet och tilläggsavtalet skall kvarstå efter den 30

september 1975 och binda parterna till och med den 30 september 1985

med mindre de enligt konsortialavtalets stadgar skulle upphöra tidigare.

Detta avtal förutsätter varje godkännande av behöriga myndigheter i

Danmark, Norge och Sverige som möjligen kan erfordras.

Detta avtal har utfärdats i tre original på engelska språket, av vilket vardera

part erhållit ett. Var och en av parterna skall översätta avtalet till det

egna språket och dessa översättningar skall utväxlas parterna emellan, men

i fall av avvikelser i de nationella texterna, skall den engelska vara gällande.

Köpenhamn, Oslo och Stockholm den 16/12 1958.

AB AEROTRANSPORT

Axel Gjöres

M. Wallenberg

DET DANSKE LUFTFARTSELSKAB A/S

P. Kampmann

H. Bech-Bruun !

DET NORSKE LUFTFARTSELSKAP A/S

Per M. Hansson

E. F. Eckhoff

590294 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående införlivande med statens järnvägar av Stockholm—Roslagens järnvägar. a1 i texten
  2. SU 1959:81 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förlängning av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS m. m. s. 1 i texten