Med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt H av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
1959-03-20 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1959:137, Med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt H av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959
1
Nr 137
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av punkt H av anvisningarna till 29 §
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370); given Stockholms slott den 20 mars 1959.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 14 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att försäkringsbolagen vid inkomsttaxeringen skall
få åtnjuta avdrag för vissa avgifter och bidrag, som lämnas för att stödja
verksamhet av skadeförebyggande art. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 137
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av punkt 14 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928
(nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 14 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Anvisningar Anvisningar
till 29 §. till 29 §.
14. Inländsk försäkringsanstalt må
från bruttointäkt av sjuk-, olycksfalls-
eller skadeförsäkringsrörelse
njuta avdrag bl. a. för avgifter och bidrag,
som utgivits till kommun, förening
eller sammanslutning och som
avser att understödja verksamhet
med syfte att förebygga skador, vilka
falla inom ramen för den av anstalten
bedrivna rörelsen.
14. I fråga---hörande anvis- I fråga — — —- hörande anvisningar.
ningar.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall aga
tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering
verkställes i första instans år 1959. 1
1 Senaste lydelse av punkt 14 av anvisningarna till 29
se 1950:308.
Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1959
3
JJtdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 mars 1959.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler viss fråga rörande
beskattningen av inländsk försäkringsanstalt och anför därvid följande.
1. Inledning. Vid 1949 års riksdag framlade Kungl. Maj:t i proposition nr
173 förslag till ändrade regler angående avdragsrätt och skatteplikt för
medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen. På förslag av bevillningsutskottet
(betänkande nr 48) avslog riksdagen propositionen och anhöll att Kungl. Maj :t
ville låta utarbeta ett nytt förslag i ämnet,
I anledning härav uppdrogs den 29 juni 1950 åt skattelagssakkunniga att
utarbeta det nya förslaget. Till de sakkunniga har även överlämnats sedermera
inkomna skrivelser i samma och närliggande frågor, nämligen från
Sveriges advokatsamfund rörande advokaters avgifter till samfundet och
bidrag till dess ersättningsfond, från Svenska försäkringsbolags riksförbund
m. fl. angående försäkringsbolags bidrag till skadeförebyggande verksamhet
samt från Sveriges akademikers centralorganisation i fråga om bl. a. avgifter
till löntagarorganisationer.
Den 2 december 1958 avlämnade skattelagssakkunniga en promemoria
(stencilerad) angående avdragsrätt vid beskattningen för vissa medlemsavgifter
och bidrag. Promemorian upptar dels de med medlemsavgifterna sammanhängande
beskattningsfrågorna dels ock, i ett särskilt avsnitt, den skattemässiga
behandlingen av bidrag till skadeförebyggande verksamhet.
Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i
Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs
och Bobus, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län, allmänna
ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Kooperativa förbundet,
Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk,
Skånes handelskammare, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges advokat
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959
samfund, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
lantbruksförbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Tjänstemännens
centralorganisation. Stockholms handelskammare, Svenska bankföreningen,
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges industriförbund
har åberopat ett av delegerade för dessa institutioner upprättat gemensamt
yttrande. Yttranden över promemorian har vidare inkommit från
Svenska brandkårernas riksförbund och Svenska brandskyddsföreningen
samt från Svenska ^^arbetsgivareföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt Sveriges redareförening.
Vidare torde få omnämnas att organisationskommittén för trafiksäkerhet
1958 i augusti förra året avlämnat betänkande med förslag rörande trafiksäkerhetsarbetets
organisation m. m. I betänkandet behandlas bl. a. frågan
om rätt att vid taxering erhålla avdrag för bidrag till trafiksäkerhetsarbetet,
såväl forskning som upplysning och propaganda. Såsom framgår av årets
statsverksproposition (bilaga 8, s. 77 ff.) har yttranden över betänkandet inhämtats
från ett stort antal myndigheter och organisationer.
Slutligen vill jag i detta sammanhang nämna att Föreningen för arbetarskydd
och Göteborgs arbetarskyddsförening i en den 16 december 1958 till
mig inkommen skrivelse aktualiserat frågan om avdragsrätt för bidrag till
arbetarskydd.
Vid genomgång av remissvaren har kunnat konstateras, att förslaget om
avdragsrätt för medlemsavgifter inrymmer åtskilliga problem, i fråga om
vilka skilda lösningar kan diskuteras. Denna fråga synes därför böra underkastas
mera ingående överväganden än som hittills kunnat ske. I samband
därmed synes önskvärt att närmare klarlägga de statsfinansiella konsekvenserna
av skattelagssakkunnigas förslag i angivna del. Jag är således för närvarande
inte beredd att härvidlag taga någon slutgiltig ståndpunkt.
Det nu sagda gäller däremot inte frågan om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen
för avgifter och bidrag till skadeförebyggande verksamhet. Såsom
framgår av den följande redogörelsen för remissyttrandena har förslaget i
denna del genomgående tillstyrkts. Det står också klart, att en snar lösning
av denna fråga är angelägen.
Jag avser därför att redan nu anmäla de sakkunnigas förslag i vad angår
avgifter och bidrag till skadeförebyggande verksamhet.
2. Utredningsförslagen. Skattelagssakkunniga framhåller inledningsvis
att direkta bestämmelser om den skattemässiga behandlingen av
bidrag till skadeförebyggande verksamhet inte finns i kommunalskattelagen.
I ett antal av regeringsrätten den 8 och den 9 februari 1956 (RÅ 1956 not. Fi
192—268) avgjorda mål kom emellertid frågan om försäkringsanstalters
rätt till avdrag för sådana bidrag under prövning. Regeringsrätten fann att
avdragsrätt för anstalterna inte förelåg för olika bidrag till organisationer
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1959
med uppgift att förebygga skador. Avdrag vägrades sålunda bl. a. för bidrag
till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Svenska brandskyddsföreningen
och Svenska brandkårernas riksförbund.
De förut nämnda skrivelserna från Svenska försäkringsbolags riksförbund
m. fl. har tillkommit i anledning av dessa utslag. Organisationerna hemställde
om sådan ändring i gällande skattelagar att bidrag av nyssnämnd art
blev avdragsgilla i skattehänseende.
Skattelagssakkunniga har på grundval av en av Svenska försäkringsbolags
riksförbund upprättad promemoria lämnat en redogörelse för ändamålet
med vissa av de bidrag, som avsågs i nyssnämnda regeringsrättsavgöranden.
Redogörelsen torde i sina huvuddrag få fogas vid detta protokoll såsom
Bihang.
De sakkunniga finner att bidrag till skadeförebyggande verksamhet har
beröringspunkter med bidrag till teknisk vetenskaplig forskning och till organ
som eljest främjar givarens ekonomiska verksamhet samt bidrag till
allmännyttiga ändamål.
För bidrag till forskning som äger rum inom ämnesområde, som berör
den skattskyldiges bransch, är den skattskyldige enligt praxis berättigad till
avdrag, påpekar de sakkunniga. Sådan utgift har nämligen ansetts komma
vederbörande företag till godo. Försäkringsanstalt som drev bland annat
sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse har sålunda enligt Riksskattenämndens
meddelande nr 2 år 1954 ansetts berättigad till avdrag för
bidrag till forsknings- och experimentverksamhet inom eftersjukvård och
arbetsvärd (s. k. rehabiliteringsverksamhet), och ett brandförsäkringsbolag
har erhållit avdrag för bidrag till en stiftelse för brandskyddsteknisk forskning.
Vidare nämnes bl. a. att avdrag medgivits dels ett väveribolag för
bidrag till teknisk högskola för ett laboratorium för teknisk forskning m. m.
(RÅ 1946 ref. 8), dels ett företag i kartong- och pappersbranschen för bidrag
till Svenska pappersbruksföreningens forskningsinstitut (RÅ 1947 not Fi
1166) och dels ett boktryckeri och förlag för bidrag till Stiftelsen grafisk
forskning (RÅ 1947 not Fi 245).
Såsom exempel på fall då avdrag vägrats nämner de sakkunniga bl. a.
Svenska superfosfat försäljningsaktiebolag, som ej erhöll avdrag för bidrag
till fond med uppgift att främja praktiskt-vetenskapligt forskningsarbete
inom teoretiska och praktiska ärftlighctsläran (RÅ 1947 not Fi 1080). Vidare
har ett verkstadsföretag icke erhållit avdrag för avgift till Föreningen för
främjande av teknisk-vetenskaplig forskning. Denna förening hade till ändamål
att ekonomiskt stödja och främja teknisk vetenskaplig forskningsverksamhet,
sådan den bedrives av Ingeniörsvetcnskapsakadeinien. Hela
medlemsavgiften skulle tillföras Ingeniörsvetenskapsakademien. Vidare vägrades
företaget avdrag för avgifter till Föreningen för undersöknings- och
upplysningsverksamhet om industriella förhållanden (RÅ 1947 not Fi 1475).
Bidrag till handelshögskolan i Stockholm från olika företag inom industri
och handel har enligt förhandsbesked av riksskattenämnden, vilket av rege
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959
ringsrätten lämnats utan ändring, förklarats vara icke avdragsgill kostnad
med hänsyn till den allmänna naturen av den vid handelshögskolan bedrivna
verksamheten.
Avdrag för bidrag till allmännyttiga ändamål har vägrats bl. a. rederiaktiebolag
som lämnat bidrag till semesterhem för Stockholms hamnarbetare
och till Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrutna (RÅ 1950 not Fi
165) samt till Svenska livräddningssällskapet, sjömanskyrkor in. in. (RÅ
1950 not Fi 918).
Som sammanfattande omdöme om de redovisade rättsfallen anför de sakkunniga.
Förutsättning för avdragsrätt för bidrag till teknisk-vetenskaplig forskning
m. m. synes enligt gällande praxis vara, att mottagaren driver verksamhet
av sådan art, att kostnaderna för verksamheten skulle vara avdragsgilla för
bidragsgivaren, därest denne själv utövat verksamheten. Såsom belysande
torde kunna angivas, att avdrag icke medgivits för bidrag till Handelshögskolan
i Stockholm men att däremot avdrag erhållits för bidrag till Chalmers
tekniska högskola för ett laboratorium för teknisk forskning. Mottagarens
verksamhet — om avdragsrätt skall föreligga — får således å ena sidan icke
vara av alltför allmän natur men å andra sidan synas icke heller alltför stora
krav ställas på en omedelbart direkt påtaglig nytta för bidragsgivarens verksamhet.
I fråga om försäkringsbolagens nu ifrågavarande bidrag framhålles i utredningspromemorian,
att bidrag till humanitära, sociala eller allmännyttiga
ändamål lämnas oberoende av arten av bidragsgivarens försäkringsrörelse.
Bidragen till skadeförebyggande verksamhet är däremot direkt knutna till
den försäkringsbransch, inom vars område den skadeförebyggande verksamheten
utövas. De sakkunniga exemplifierar detta på följande sätt.
Sålunda lämnas bidrag till Svenska brandskyddsföreningen och till Svenska
brandkårernas riksförbund uteslutande av brandförsäkringsbolag.
bidrag till skogsbrandskydd lämnas endast av de fyra bolag som bedriva
skogsbrandförsäkring.
Bidragen till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande och Motormännens
riksförbunds trafiksäkerhetsfrämjande verksamhet lämnas av
trafik- och motorfordonsförsäkringsbolagen. Här må anmärkas, att dessa
bidrag icke falla under Trafikförsäkringsföreningens verksamhet. Denna
förening fungerar i fråga om nämnda bidrag endast som centralt insamlingsställe
och beloppen ingå icke i föreningens räkenskaper.
Kostnaderna för Föreningen Front mot tjuven med Polisens tekniska rådfrågningsbyrå
bestridas numera helt med bidrag från inbrottsförsäkringsbolagen.
Det är således ej fråga om föreningsavgifter och ej heller om bidrag
till humanitära, sociala eller allmännyttiga ändamål utan om rena driftskostnader.
Till utgifter för skadeförebyggande verksamhet äro vidare att hänföra trafikförsäkringsbolagens
kostnader för en för lärare anordnad trafiksäkerhetskurs,
för två svenska läkares resa till Amerikas förenta stater samt för
undersökning rörande orsakerna till trafikolyckor, ävensom de bidrag som
livförsäkringsbolag, olycksfallsförsäkringsbolag'' och sjöförsäkringsbolag lämnat
till Sällskapet för räddning av skeppsbrutna. Dessa kostnader äro icke
heller att anse som utgifter av »humanitär, allmänt social eller liknande
art».
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959
De sakkunniga påpekar att i 1949 års proposition rörande avdragsrätt för
medlemsavgifter berördes frågan om industriföretags avgifter till sammanslutningar
av olika slag för stödjande av vetenskaplig forskning m. m. Det
framhölls att avdragsrätten i dylika fall borde få bedömas ur synpunkten,
huruvida det huvudsakliga ändamålet med den bedrivna verksamheten kan
sägas vara att främja medlemmarnas intäktsförvärv. Därvid borde ledning
kunna hämtas av praxis rörande avdrag för bidrag till teknisk-vetenskaplig
forskning.
De sammanslutningar, som uppbär förut nämnda bidrag till skadeförebyggande
verksamhet, bedriver icke — fortsätter de sakkunniga — sådan
verksamhet, som har till huvudsakligt syfte att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen. Verksamheten kan snarare betecknas såsom allmännyttig,
d. v. s. av den art, att bidrag till densamma enligt av statsmakterna
vid flera tillfällen gjorda uttalanden i förekommande fall bör bestridas
direkt genom statsunderstöd och icke indirekt genom avdrag för lämnade bidrag.
De sakkunniga finner dock att den verksamhet, som bedrives exempelvis
av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Svenska
brandskyddsföreningen, Brandkårernas riksförbund och Föreningen Front
mot tjuven klart är sådan, att det kan betecknas som ett ekonomiskt intresse
för försäkringsbolagen, att verksamheten upprätthålles. Från denna synpunkt
sett anser de sakkunniga, att hinder i princip icke bör möta mot att
beträffande bidrag till dessa och liknande sammanslutningar anlägga samma
synpunkter som på bidragsgivarnas direkta kostnader för ändamål, som
främjas av7 sammanslutningarna.
Med hänsyn till omständigheterna anser de sakkunniga, att en lagstiftning
i förevarande fall för närvarande bör begränsas till att avse blott försäkringsbolagens
bidrag till sammanslutningar, som driver skadeförebyggande verksamhet.
I enlighet med det anförda föreslås i utredningspromemorian, att i 29 §
kommunalskattelagen intas en bestämmelse att försäkringsanstalt äger rätt
till avdrag för bidrag till kommun, förening eller sammanslutning, vilken
bedriver skadeförebyggande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för
försäkringsanstaltens rörelse. Avgörande för avdragsrätten bör, påpekas
det, vara om det ändamål, till vilket avgiften eller bidraget utgår, ligger
inom ramen för försäkringsanstaltens verksamhet. Någon bedömning av
mottagarens allmänna verksamhet är således icke avsedd.
De sakkunniga föreslår, att bestämmelserna skall tillämpas första gången
vid 1959 års taxering.
Organisationskommittén för trafiksäkerhet 1958
har i sitt betänkande om trafiksäkerhetsarbetets organisation in. in. framhållit
följande. Även om staten måste slå för den huvudsakliga delen av kostnaderna
för trafiksäkerhetsarbetet, är det önskvärt att frivilliga bidrag till
dessa kostnader lämnas i största möjliga utsträckning. Sådana bidrag utgår
redan nu. Trafikförsäkringsföreningen har sålunda under en följd av år
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1959
lämnat avsevärda bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.
Även från andra organisationer och från enskilda företag har bidrag
erhållits. Vid överläggningar som kommittén haft med representanter för
trafikförsäkringsföreningen och för bilindustri, gummiindustri och oljeföretag
rörande möjligheten att öka dessa bidrag har beskattningsfrågan trätt i
förgrunden. Det har sålunda framhållits att en viktig förutsättning för en
ökning av de frivilliga bidragen på området är att bidragen blir skattefria.
Kommittén anser för egen del, att det inte är rimligt, att de bidrag från
försäkringsföretagen som lämnas till nationalföreningen genom trafikförsäkringsföreningen
inte skall vara avdragsgilla. Ur de synpunkter kommittén
företräder är det emellertid önskvärt, att även frågan om avdragsrätten för
andra företag m. fl. tas upp till behandling. Kommittén anför härom bl. a.
följande.
Kommittén har kommit till den uppfattningen, att om skattefrågan blir
löst det finns vissa förutsättningar för att de frivilliga bidragen till trafiksäkerhetsarbetet
kan komma att ökas väsentligt. Det kan därför även från
statssynpunkt vara en god affär att avdragsrätt medges. Innan detta sker,
finns det för kommitténs del inte möjlighet att föra underhandlingarna med
de berörda företagen till något avgörande.
3. Remissyttrandena. Vad skattelagssakkunniga föreslagit i
fråga om försäkringsanstalts bidrag till skadeförebyggande verksamhet har i
regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I några yttranden ifrågasätts
om inte reformen bör gå längre än de sakkunniga föreslagit.
Sålunda anser länsstyrelsen i Jönköpings län det önskvärt att avdragsrätten
utsträckes även till andra företag än de inländska försäkringsanstalterna.
Länsstyrelsen anger som exempel att transport- eller trafikföretag samt
i viss mån bilproducenter och bilhandlare för sin rörelse kan sägas ha stort
intresse av trafiksäkerhetens främjande. Länsstyrelsen i Hallands län anser
att även livförsäkringsanstalters bidrag till skadeförebyggande verksamhet
bör omfattas av förslaget.
Riksskattenämnden ger uttryck åt viss tvekan inför förslaget. Nämnden
framhåller såsom materiellt och författningstekniskt otillfredsställande att
en kasuistisk lagstiftning av föreslagen art införes. Särskilt när praxis — såsom
i förevarande fall — får anses oklar, medför en dylik lagstiftning risk
för inte åsyftade motsatsslut. Riksskattenämnden tillägger emellertid följande.
Då de ändamål, som tillgodoses med ifrågavarande bidrag, äro i hög grad
allmännyttiga och då det är angeläget, att verksamheten icke stoppas upp i
avbidan på mera generella regler om avdragsrätt, anser riksskattenämnden
sig emellertid icke böra avstyrka att avdragsrätt införes för dessa bidrag i
enlighet med förslaget. Riksskattenämnden förutsätter dock därvid att frågan
om avdrag för bidrag till sådana allmännyttiga ändamål, som ligga inom
ramen för bidragsgivarens verksamhet, senare upptages till prövning i ett
vidare sammanhang än vad som är fallet i förevarande förslag.
Kammarrätten anser att det i och för sig är önskvärt, att försäkringsanstalt
erhåller avdrag för ifrågavarande bidrag. Emellertid kan det enligt
kammarrättens mening icke vara befogat att i detta hänseende införa be
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1959
stämmelser till förmån för en viss begränsad kategori av skattskyldiga. Om
man anser en lagstiftning på ifrågavarande område erforderlig, bör man
därför enligt kammarrättens mening inte begränsa den på sätt de sakkunniga
föreslagit. Kammarrätten framhåller vidare följande.
Enligt gällande rättstillämpning torde avdrag för bidrag till allmännyttiga
ändamål medgivas allenast för det fall, att utbetalningen med hänsyn till
den mottagande organisationens verksamhet varit till direkt nytta för givaren.
Enligt vad kammarrätten kan finna innebär de sakkunnigas förslag i denna
del huvudsakligen, att de principer, vilka enligt förslaget skola gälla
med avseende å avdragsrätt för medlemsavgifter till branschorganisationer,
för en viss grupp av skattskyldiga utsträckas till att avse vissa anslag till
allmännyttig verksamhet. Man torde med fog kunna fråga sig, varför just
denna grupp av skattskyldiga skall erhålla denna förmån. Bidrag till den
verksamhet, varom här är fråga, kunna lämnas även av andra rörelseidkare
än försäkringsanstalter, och man kan ifrågasätta, om just denna art av
skadeförebyggande verksamhet är i behov av särskild lagstiftning.
Riksskattenämnden berör även frågan om sådana bidrag till skadeförebyggande
verksamhet för vilka avdrag medgivits utgör skattepliktig inkomst
för mottagaren. Nämnden anser att, eftersom denna fråga inte reglerats i
förslaget till lagtext, skulle skattepliktsfrågan bli att bedöma enligt allmänna
regler. I många fall torde bidragen då anses skattefria för mottagaren.
Med hänsyn till bidragens allmännyttiga natur och då viss kontroll
över bidragsverksamheten utövas genom försäkringsinspektionen, torde —
framhåller nämnden — någon saklig erinran mot skattefriheten knappast
kunna framställas.
De synpunkter på frågan som framlagts av organisationskommittén
för trafiksäkerhet 1958 har allmänt delats eller lämnats
utan erinringar av de över kommitténs betänkande hörda myndigheterna
och organisationerna.
I detta sammanhang skall slutligen beröras frågan om avdrag för bidrag
till arbetarskydd. Inledningsvis har nämnts, att Föreningen för arbetarskydd
och Göteborgs arbetar sky dds förening i en särskild skrivelse
hemställt att denna fråga tages under övervägande. Därvid avses bidrag från
såväl försäkringsinrättningar som andra företag. Föreningarna framhåller,
att de årliga förlusterna genom olycksfall i arbete beräknas till omkring 650
miljoner kronor, vilket mycket väl kan jämställas med förlusterna genom
trafik- och brandskador.
4. Departementschefen. När det gäller att ta ställning till frågan om avdragsrätt
för bidrag till skadeförebyggande verksamhet, bör till en början
beaktas, att eu sådan avdragsrätt inte kan grundas på det förhållandet att
bidragen går till allmännyttiga ändamål. Det är sålunda en vedertagen princip,
som vid olika tilfällcn understrukits från riksdagens sida, att i den mån
stöd skall ges från det allmänna till föreningar och stiftelser med allmän
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959
nyttig verksamhet, detta bör ske på annat sätt än genom att medge avdrag
vid taxeringen för bidrag till föreningens eller stiftelsens verksamhet.
I fråga om försäkringsanstalternas bidrag till skadeförebyggande verksamhet
träder emellertid en annan synpunkt i förgrunden. Dessa företag har
ett direkt intresse i att nedbringa antalet skadefall och därmed de försäkringsersättningar
som skall utbetalas. Den skadeförebyggande verksamheten
bar sålunda betydelse för anstalternas ekonomiska verksamhet. I den mån
varje företag för sig bedriver sådan verksamhet torde det knappast råda
tvekan om att kostnaderna härför är avdragsgilla.
Tidigare torde i regel ha ansetts att även de bidrag som försäkringsföretag
lämnat olika organisationer och sammanslutningar varit att anse som
avdragsgill kostnad för företaget. Regeringsrättens i det föregående omnämnda
utslag torde allmänt ha uppfattats som en ändring av beskattningsmyndigheternas
praxis i denna fråga.
Av den föregående framställningen torde framgå, att allmän enighet råder
hland hörda myndigheter och organisationer om att försäkringsföretagens
bidrag till verksamhet av förevarande art bör vara avdragsgilla. Avgörande
torde därvid ha varit bidragens karaktär av omkostnad för företagen.
Jag ansluter mig till denna uppfattning och förordar därför att anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen kompletteras med en bestämmelse av sådan
innebörd. Med hänsyn till de särskilda regler som gäller för taxering av
livbolag bör avdragsrätt inte tillkomma dessa.
Avdragsrätten bör, på sätt skattelagssakkunniga föreslagit, föreligga redan
vid innevarande års taxering. Några tekniska svårigheter härför föreligger
inte, eftersom antalet skattskyldiga som berörs av avdragen är mycket begränsat.
Såsom riksskattenämnden uttalat bör beskattningen av den organisation
som mottar bidrag till skadeförebyggande verksamhet icke påverkas av
försäkringsföretagens rätt till avdrag. Frågan om mottagarens skattskyldighet
får sålunda bedömas enligt allmänna regler. I
I betänkandet om trafiksäkerhetsarbetets organisation m. in. har uttalats,
att motsvarande avdragsrätt bör föreligga även för andra företag än
försäkringsanstalter. Föreningen för arbetarskydd och Göteborgs arbetarskyddsförening
liksom även vissa myndigheter, som yttrat sig över skattelagssakkunnigas
förslag, har samma uppfattning.
Beträffande de bidrag, som här åsyftas, synes emellertid enligt min mening
läget vara ett annat än i fråga om bidragen från försäkringsanstalterna.
Det föreligger i regel inte samma omedelbara sammanhang mellan det
bidragsgivande företagets utgifter och den med bidragen avsedda verksamheten,
utan bidragsgivningen är i större eller mindre grad påverkad av en
önskan att stödja det allmännyttiga ändamål som mottagaren tillgodoser.
Om avdrag skulle medges i dylika fall, skulle konsekvenserna bli svåra att
överblicka. Jag är därför inte beredd att på antytt sätt utvidga den nyss
förordade avdragsrätten.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 15 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370). Jag
hemställer att förslaget måtte genom proposition framläggas för riksdagen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ingrid Qvarnström
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1959
Bihnng
I skattelagssakkunnigas promemoria intagen redogörelse1 för försäkringsanstalters
bidrag till olika ändamål
Föreningen Front mot tjuven
Beloppen inbetalas av vederbörande försäkringsanstalt till Sjöassuradörernas
förening, som sedan i sin tur vidarebefordrar beloppen till mottagaren.
Det bidragsgivande bolaget vägrades avdrag.
Då handeln och sjötrafiken åter kommo i gång efter kriget, visade det
sig snart att stöldskadorna på gods stegrades i oroväckande omfattning.
Problemets storlek framgår av att exempelvis år 1947 de svenska sjöförsäkringsbolagen
för stöldskador å importgods utbetalade ersättningar uppgående
till sammanlagt 4,2 miljoner kronor. Varken polis- eller tullväsende
hade kunnat upprätthålla en tillfredsställande bevakning inom hamnområdena,
vilket från dessa myndigheters sida förklarats bero på otillräcklig personal
och otillräckliga anslag.
För att söka i någon mån råda bot för detta missförhållande anlitade sjöförsäkringsbolagen
detektiver för bevakning inom hamnar och hamnmagasin
och därav föranledda kostnader utgjorde självfallet för bolagen avdragsgilla
omkostnader i rörelsen. Detektivbevakningen visade viss effekt genom
att tjuvar avslöjades, men då förklarade hamnarbetarna, att de vägrade
fortsätta arbetet under sådan bevakning. En annan lösning av frågan måste
därför utfinnas. Med Föreningen Front mot tjuven uppgjordes att denna
organisation skulle anställa en kriminalman för bevakning inom Stockholms
hamnar. Kostnaden skulle helt bestridas av sjöförsäkringsbolagen. Bolagens
bidrag till ändamålet — år 1949 sammanlagt 8 000 kronor -— användes helt
och uteslutande till avlöning åt bevakningsmannen. — ■— -—-
Ingeniör sakademiens transportforskning skommitté
Även här är Sjöassuradörernas förening mellanhand.
Nu ifrågavarande förening utgör ett av Kungl. Maj:t anbefallt förvaltningsorgan,
med obligatorisk anslutning av samtliga trafikförsäkringsanstalter,
med uppgift att handhava vissa för anstalterna gemensamma angelägenheter.
Genom föreningen hava de anslutna bolagen gemensamt bestritt vissa
kostnader, vilka hänföra sig till följande ändamål.
Anslag till en för lärare anordnad trafiksäkerhet skurs. Härmed förhåller
sig så, att en folkskollärare, Hj. Rimby i Borlänge, sedan många år under
medverkan från Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF)
anordnat en trafiksäkerhetskurs sommartid för lärare och lärarinnor, vid
vilken dessa utbildats för att i sin tur kunna meddela trafiksäkerhetsundervisning
i skolorna. För att möjliggöra kursens hållande har nyssnämnda
anslag utbetalats under flera år som ett led i Trafikförsäkringsföreningens
trafiksäkerhetsverksamhet. Numera lämnas ifrågavarande anslag genom
Anslag till kostnaden för två svenska läkares resa till Amerikas förenta
stater för studium av de amerikanska läkarnas behandlingsmetoder i fråga
om skallskador. Härom må meddelas följande.
1 Redogörelsen bygger på en av Svenska försäkringsbolags riksförbund upprättad promemoria.
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959
13
Våren 1948 vände sig två läkare vid Serafimerlasarettet i Stockholm —
experter beträffande skallskador — till försäkringsanstalterna med anhållan,
att dessa måtte ekonomiskt stödja en av dem planerad studieresa till
Amerikas förenta stater. De hade erfarit, att de amerikanska läkarna i samband
med sista världskriget gjort stora framsteg beträffande behandlingen
av skallskador och de framhöllo, att det skulle vara av synnerligen stort
värde för skallskadebehandlingen i Sverige att få del av amerikanarnas rön.
Då skallskadorna hade en betydande frekvens i försäkringsanstalternas
skadereglering, borde det vara av stort intresse för dessa, att de amerikanska
moderna behandlingsmetoderna blevo kända även i Sverige. De båda
läkarna hade anhållit om anslag till resan hos Statens forskningsråd men
hade därvid erfarit, att rådets medel redan voro förbrukade för ifrågavarande
år. Hos Kungl. medicinalstyrelsen inhämtades av Trafikförsäkringsföreningen,
att det måste anses vara av stor vikt, att skallskadebehandlingen i
Amerikas förenta stater bleve studerad och att de båda läkarna voro väl
lämpade för studieresan. Trafikförsäkringsanstalterna anslogo efter det
Kungl. försäkringsinspektionens godkännande inhämtats 5 000 kronor för
resan.--- —
Undersökning beträffande orsakerna till trafikolyckor, vilken fråga år
1947 upptogs till behandling av 1945 års trafiksäkerhetskommitté (SOU
1948: 20). Kommittén tänkte sig, att undersökningen skulle utföras av Trafikförsäkringsföreningen
i samråd med Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande (NTF). Man ansåg att det skulle vara av vikt för det
framtida trafiksäkerhetsarbetet, om man finge klarlagt, vilka de huvudsakliga
orsakerna till trafikolyckor vore och olyckornas fördelning på dessa
orsaker, vilka undersökningar skulle kunna verkställas genom granskning
och bearbetning av trafikförsäkringsanstalternas skadeakter. Trafikförsäkringsföreningen
ställde sig helt naturligt till förfogande för ändamålet
och orsaksundersökningen påbörjades under år 1948. För orsaksgranskningen
tillsattes en särskild kommitté med bland andra en representant
för NTF. För kontorsarbetet, som ej kunde utföras av föreningens
ordinarie personal, måste extra arbetskraft anställas, material av olika slag
inköpas in. in. Kostnaderna för undersökningen hava i sista hand burits
av de till föreningen anslutna bolagen, d. v. s. samtliga här i landet verksamma
trafikförsäkringsanstalter, och utgöra uppenbarligen för dem avdragsgilla
omkostnader i rörelsen.
Medlemsavgift till NTF. För att markera sitt intresse för trafikförsäkringsfrågor
har Trafikförsäkringsföreningen inträtt som medlem i NTF
och erlägger dit en årsavgift av 100 kronor. Denna avgift torde enligt rättspraxis
icke vara av avdragsgill natur, men fördelad på de 32 till föreningen
anslutna bolagen rör det sig endast om drygt 3 kronor per bolag, vilket ju
är utan betydelse för taxeringen. ——-•—
Bidrag till NTF.---Fortlöpande hava trafikförsäkringsanstalterna
lämnat betydande bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande ändamål och innan
anslag för sådana ändamål givits hava anstalterna haft att inhämta Försäkringsinspektionens
godkännande av utgifterna, vilket väl måste anses visa,
att bidrag av ifrågavarande art äro att hänföra till utgifter för trafikförsäkringsrörelsen
av nödvändig karaktär.
NTF:s verksamhet bcstrides i huvudsak av statsanslag och bidrag från
trafikförsäkringsanstalterna. Här må framhållas, att kommunikationsministern
i 1949 års statsverksproposition i samband med frågan om anslag
till NTF uttalade, att trafiksäkerhetsarbetet är eu angelägenhet beträffande
vilken insatser från — jämte andra — trafikförsäkringsanstalterna böra
kunna påräknas i betydande utsträckning. Liknande uttalanden hava gjorts
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959
i tidigare statsverkspropositionen Ytterligare må framhållas, att 1945 års
försäkringsutredning i sitt betänkande SOU 1949: 26 utgår från som givet,
att trafikförsäkringsanstalterna skola stödja trafiksäkerhetsarbetet. Betänkandet
utmynnar i ett förslag om förstatligande av trafikförsäkringsrörelsen.
Som ett av skälen härför anföres, att det statliga trafikförsäkringsbolaget
måhända skulle komma att visa ändå större intresse för trafiksäkerhetsarbetet,
än vad fallet kan vara då trafikförsäkringen drives av flera
olika enskilda försäkringsanstalter. Härom säger utredningen bland annat
följande: »Att materialet rörande motortrafikolyckorna samlas hos en central
anstalt bör vidare underlätta ett systematiskt studium av olyckornas
karaktär och orsaker, vilket skulle kunna ingå såsom ett led i arbetet för
trafiksäkerhetens främjande. Ävenså bör framhållas, att en central försökringsanstalt
skulle få ett mycket påtagligt intresse och goda möjligheter att
medverka i detta arbete. Ett sådant intresse förefinnes givetvis redan nu
hos trafikförsäkringsanstalterna och har också på flerfaldiga sätt kommit
till uttryck. Sannolikt är dock, att intresset för insatser på området kan bli
än större inom ett företag, som ensamt drager nytta av de till följd av trafiksäkerhetsarbetet
minskade skadeutbetalningarna och som därjämte uteslutande
sysslar med försäkring å motorfordon etc.»
Det må nämnas att trafikförsäkringsrörelsen för flertalet bolag under senare
år gått med stor förlust (inalles cirka 20 miljoner kronor sedan år
1945). Det oaktat hava bolagen, klart inseende vikten för verksamheten av
trafiksäkerhetsfräinjande åtgärder, årligen anslagit avsevärda belopp för
dylika åtgärder.
Bidrag till Motormännens riksförbund (M) för dess trafiksäkerhetsfrämjande
verksamhet. Om dessa bidrag gäller i allt väsentligt vad ovan anförts
i fråga om bidragen till NTF.
Bidrag till M:s servicebyrå. Med denna byrå hava trafikförsäkringsbolagen
träffat avtal, att hyrån mot en ersättning av 5 000 kronor per år skall
tillhandagå M:s medlemmar med upplysningar, råd och anvisningar i frågor
rörande tecknandet av motorfordonsförsäkring in. m., en uppgift, som
eljest skulle ankomma på bolagens fältmän och tjänstemän. Här är alltså
fråga om en rent affärsmässig ersättning för utförda tjänster och avdragsrätten
beträffande kostnaden torde vara fullt klar.
Svenska brandskydds föreningen
Svenska brandskyddsföreningen har till uteslutande ändamål »att höja
och fullkomna brandskyddet i vårt land». Av föreningens räkenskaper
framgår, att dess verksamhet i huvudsak bestrides med medel, som vid sidan
av de stadgeenliga relativt obetydliga årsavgifterna frivilligt tillskjutas
av försäkringsbolagen. För år 1949 belöpte sig föreningens samtliga inkomster
till 284 000 kronor, varav icke mindre än 202 000 kronor utgjordes
av dylika tillskott. Härav belöpte 161 000 kronor på den allmänna verksamheten
och 41 000 kronor på särskilda ändamål. Föreningen har i själva
verket ursprungligen tillskapats som och kan alltjämt sägas utgöra brandförsäkringsbolagens
gemensamma organ för handhavande av den förebyggande
brandskyddsverksamheten.
Beträffande nyss nämnda särskilda ändamål må anföras följande.
Elektriska nämnden bildades år 1925 av ett femtiotal brandförsäkringsbolag
med uppgift att övervaka revisionsbesiktningsverksamheten i fråga
om elektriska anläggningar vid industrier, brädgårdar, lantgårdar och större
varulager samt i kyrkor, biograflokaler, hotell och teatrar. År 1936 ägde
viss omorganisation av nämnden rum, varvid den förlädes under Brand
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959
skyddsföreningen. Verksamheten utvidgades samtidigt till att omfatta även
auktorisation av besiktningsmän. Nämnden kontrollerar numera besiktningen
av över 25 000 anläggningar och utsänder årligen över 5 000 påminnelser
till anläggningsägare angående skyldigheten att låta utföra revisionsbesiktning.
Vidare övervakar nämnden att anläggningsägare som
underlåtit att inom föreskriven tid låta avhjälpa vid besiktning påtalade
brandfarliga detaljer i den elektriska anläggningen uppmärksammas på att
för brandförsäkringen gällande villkor icke äro uppfyllda. Även vederbörande
försäkringsbolag underrättas därom. Kostnaderna för nämndens verksamhet
bestridas helt av försäkringsbolagen genom särskilt anslag.
Genom särskilt anslag bestrida försäkringsbolagen också helt kostnaderna
för Brandskyddsföreningens brandorsakscentral. Denna inrättades år
1936 för att tillgodose polismyndigheternas behov av teknisk hjälp vid utredningar
rörande orsakerna till uppkomna eldsvådor. Sådan hjälp lämnas
utan kostnad för myndigheterna. Vid större och ur brandskyddssynpunkt
mera intressanta eldsvådor verkställer brandorsakscentralen självständiga
undersökningar för att med hjälp av de erfarenheter som därvid vinnas
söka förebygga återupprepanden.
Svenska brandkårernas riksförbund. De bidrag försäkringsbolagen lämna
till Svenska brandkårernas riksförbund äro liksom bidragen till Brandskyddsföreningen
utgifter av rent skadeförebyggande natur.
Skogsbrandskydd. Till skadeförebyggande verksamhet på skogsbrandskyddets
område lämna de fyra skogsbrandförsäkringsbolagen årligen vissa
bidrag, vilkas storlek fastställes för varje år med hänsyn till de från olika
håll i landet anmälda behoven. De anslagna medlen hava under senare år
huvudsakligen använts för inköp av skogsbrandjeepar. Hithörande frågor
handläggas av bolagens skogsbrandtariffkommitté.
Försäkringsbolagens brandförsvarskommitté
Denna kommitté är ett gemensamt organ för de flesta över hela riket
arbetande hrandförsäkringsbolagen och har till uppgift att genom undersökningar
av samhällenas bebyggelse och brandförsvar insamla och bearbeta
material, som är av betydelse för bolagens premiesättning för civilrisker
samt att handlägga övriga frågor rörande brandsläckningsväsendet,
vilka sammanhänga med bolagens verksamhet.
Brandförsvarskommittén har sålunda att för bolagens gemensamma räkning
handlägga vissa frågor, som eljest skulle ankomma dels på Svenska
tarifföreningen för till denna anslutna bolag och dels på Ömsesidiga brandförsäkringsbolags
tariffnämnd för en annan grupp av bolag. Bolagens kostnader
för de nu nämnda organisationerna hava av prövningsnämnden godkänts
såsom avdragsgilla och det ligger i sakens natur att så hör vara förhållandet
även i fråga om kostnaderna för Brandförsvarskommittén, vilka
fördelas på de deltagande bolagen i förhållande till beståndet av civilbrandförsäkringar.
Föreningen Front mot tjuven med Polisens tekniska rädfrågningsbyrå
På initiativ av inbrottsförsäkringsbolagen och i samarbete med statens
kriminaltekniska anstalt anordnades år 1942 eu utställning, kallad »Front
mot tjuven», avsedd att på ett åskådligt sätt för allmänheten klargöra nödvändigheten
av all genom säkerhetsanordningar av olika slag skydda sin
egendom mot stöld och inbrott. Utställningen visades i Stockholm och ett
antal landsortsstäder. Den bakom utställningen liggande idén fullföljdes
på hösten samma år genom inrättandet i Stockholm av »Polisens tekniska
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1959
rådfrågningsbyrå». Byrån, som sköttes i kriminalpolisens och kriminaltekniska
anstaltens regi, hade till uppgift att kostnadsfritt lämna råd om säkerhetsanordningar
mot inbrott och stöld. Inbrottsförsäkringsbolagen svarade
helt för kostnaderna för byrån.
Sedermera hava liknande rådfrågningsbyråer öppnats i Göteborg och
Malmö, varjämte ledningen av verksamheten övertagits av en föreningsbildning,
benämnd Föreningen Front mot tjuven.
Ovan har i avsnittet om Sjöassuradörernas förening omnämnts, att Föreningen
Front mot tjuven på uppdrag och bekostnad av sjöförsäkringsbolagen
avlönar en kriminalman för bevakning av hamnområdena. Alla övriga
kostnader för verksamheten bestridas av inbrottsförsäkringsbolagen.
Kostnaderna äro av rent skadeförebyggande natur.
Sällskapet för räddning av skeppsbrutna
I det föregående har framhållits, att de bidrag som livförsäkringsbolagen
via Svenska livförsäkringsbolags förening lämnat till Sällskapet för räddning
av skeppsbrutna såsom kostnader för skadeförebyggande verksamhet
äro att anse som avdragsgilla omkostnader i rörelsen.1 Till sällskapet hava
lämnats bidrag jämväl av olycksfallsförsäkringsbolagen och av sjöförsäkringsbolagen.
1 Avser förhållandena före 1950 års lagstiftning om beskattning av försäkringsbolag.
590554 Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin (1)
- Bernhard Staedler, Förvaltningsrätt i högsta domstolens praxis 1976-1981, FT 1984 nr 3 s. 105, på s. 142 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1959:48 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 14 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den 28 sep s. 1 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- FT 1984 s. 105 Bernhard Staedler, Förvaltningsrätt i högsta domstolens praxis 1976-1981 s. 142 i texten