Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt H av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

1959-03-20 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:137, Med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt H av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

1

Nr 137

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av punkt H av anvisningarna till 29 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); given Stockholms slott den 20 mars 1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 14 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att försäkringsbolagen vid inkomsttaxeringen skall

få åtnjuta avdrag för vissa avgifter och bidrag, som lämnas för att stödja

verksamhet av skadeförebyggande art. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 137

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 14 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 14 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar Anvisningar

till 29 §. till 29 §.

14. Inländsk försäkringsanstalt må

från bruttointäkt av sjuk-, olycksfalls-

eller skadeförsäkringsrörelse

njuta avdrag bl. a. för avgifter och bidrag,

som utgivits till kommun, förening

eller sammanslutning och som

avser att understödja verksamhet

med syfte att förebygga skador, vilka

falla inom ramen för den av anstalten

bedrivna rörelsen.

14. I fråga---hörande anvis- I fråga — — —- hörande anvisningar.

ningar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall aga

tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering

verkställes i första instans år 1959. 1

1 Senaste lydelse av punkt 14 av anvisningarna till 29

se 1950:308.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1959

3

JJtdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 mars 1959.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler viss fråga rörande

beskattningen av inländsk försäkringsanstalt och anför därvid följande.

1. Inledning. Vid 1949 års riksdag framlade Kungl. Maj:t i proposition nr

173 förslag till ändrade regler angående avdragsrätt och skatteplikt för

medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen. På förslag av bevillningsutskottet

(betänkande nr 48) avslog riksdagen propositionen och anhöll att Kungl. Maj :t

ville låta utarbeta ett nytt förslag i ämnet,

I anledning härav uppdrogs den 29 juni 1950 åt skattelagssakkunniga att

utarbeta det nya förslaget. Till de sakkunniga har även överlämnats sedermera

inkomna skrivelser i samma och närliggande frågor, nämligen från

Sveriges advokatsamfund rörande advokaters avgifter till samfundet och

bidrag till dess ersättningsfond, från Svenska försäkringsbolags riksförbund

m. fl. angående försäkringsbolags bidrag till skadeförebyggande verksamhet

samt från Sveriges akademikers centralorganisation i fråga om bl. a. avgifter

till löntagarorganisationer.

Den 2 december 1958 avlämnade skattelagssakkunniga en promemoria

(stencilerad) angående avdragsrätt vid beskattningen för vissa medlemsavgifter

och bidrag. Promemorian upptar dels de med medlemsavgifterna sammanhängande

beskattningsfrågorna dels ock, i ett särskilt avsnitt, den skattemässiga

behandlingen av bidrag till skadeförebyggande verksamhet.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs

och Bobus, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län, allmänna

ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Kooperativa förbundet,

Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk,

Skånes handelskammare, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges advokat
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

samfund, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

lantbruksförbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Tjänstemännens

centralorganisation. Stockholms handelskammare, Svenska bankföreningen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges industriförbund

har åberopat ett av delegerade för dessa institutioner upprättat gemensamt

yttrande. Yttranden över promemorian har vidare inkommit från

Svenska brandkårernas riksförbund och Svenska brandskyddsföreningen

samt från Svenska ^^arbetsgivareföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt Sveriges redareförening.

Vidare torde få omnämnas att organisationskommittén för trafiksäkerhet

1958 i augusti förra året avlämnat betänkande med förslag rörande trafiksäkerhetsarbetets

organisation m. m. I betänkandet behandlas bl. a. frågan

om rätt att vid taxering erhålla avdrag för bidrag till trafiksäkerhetsarbetet,

såväl forskning som upplysning och propaganda. Såsom framgår av årets

statsverksproposition (bilaga 8, s. 77 ff.) har yttranden över betänkandet inhämtats

från ett stort antal myndigheter och organisationer.

Slutligen vill jag i detta sammanhang nämna att Föreningen för arbetarskydd

och Göteborgs arbetarskyddsförening i en den 16 december 1958 till

mig inkommen skrivelse aktualiserat frågan om avdragsrätt för bidrag till

arbetarskydd.

Vid genomgång av remissvaren har kunnat konstateras, att förslaget om

avdragsrätt för medlemsavgifter inrymmer åtskilliga problem, i fråga om

vilka skilda lösningar kan diskuteras. Denna fråga synes därför böra underkastas

mera ingående överväganden än som hittills kunnat ske. I samband

därmed synes önskvärt att närmare klarlägga de statsfinansiella konsekvenserna

av skattelagssakkunnigas förslag i angivna del. Jag är således för närvarande

inte beredd att härvidlag taga någon slutgiltig ståndpunkt.

Det nu sagda gäller däremot inte frågan om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen

för avgifter och bidrag till skadeförebyggande verksamhet. Såsom

framgår av den följande redogörelsen för remissyttrandena har förslaget i

denna del genomgående tillstyrkts. Det står också klart, att en snar lösning

av denna fråga är angelägen.

Jag avser därför att redan nu anmäla de sakkunnigas förslag i vad angår

avgifter och bidrag till skadeförebyggande verksamhet.

2. Utredningsförslagen. Skattelagssakkunniga framhåller inledningsvis

att direkta bestämmelser om den skattemässiga behandlingen av

bidrag till skadeförebyggande verksamhet inte finns i kommunalskattelagen.

I ett antal av regeringsrätten den 8 och den 9 februari 1956 (RÅ 1956 not. Fi

192—268) avgjorda mål kom emellertid frågan om försäkringsanstalters

rätt till avdrag för sådana bidrag under prövning. Regeringsrätten fann att

avdragsrätt för anstalterna inte förelåg för olika bidrag till organisationer

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1959

med uppgift att förebygga skador. Avdrag vägrades sålunda bl. a. för bidrag

till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Svenska brandskyddsföreningen

och Svenska brandkårernas riksförbund.

De förut nämnda skrivelserna från Svenska försäkringsbolags riksförbund

m. fl. har tillkommit i anledning av dessa utslag. Organisationerna hemställde

om sådan ändring i gällande skattelagar att bidrag av nyssnämnd art

blev avdragsgilla i skattehänseende.

Skattelagssakkunniga har på grundval av en av Svenska försäkringsbolags

riksförbund upprättad promemoria lämnat en redogörelse för ändamålet

med vissa av de bidrag, som avsågs i nyssnämnda regeringsrättsavgöranden.

Redogörelsen torde i sina huvuddrag få fogas vid detta protokoll såsom

Bihang.

De sakkunniga finner att bidrag till skadeförebyggande verksamhet har

beröringspunkter med bidrag till teknisk vetenskaplig forskning och till organ

som eljest främjar givarens ekonomiska verksamhet samt bidrag till

allmännyttiga ändamål.

För bidrag till forskning som äger rum inom ämnesområde, som berör

den skattskyldiges bransch, är den skattskyldige enligt praxis berättigad till

avdrag, påpekar de sakkunniga. Sådan utgift har nämligen ansetts komma

vederbörande företag till godo. Försäkringsanstalt som drev bland annat

sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse har sålunda enligt Riksskattenämndens

meddelande nr 2 år 1954 ansetts berättigad till avdrag för

bidrag till forsknings- och experimentverksamhet inom eftersjukvård och

arbetsvärd (s. k. rehabiliteringsverksamhet), och ett brandförsäkringsbolag

har erhållit avdrag för bidrag till en stiftelse för brandskyddsteknisk forskning.

Vidare nämnes bl. a. att avdrag medgivits dels ett väveribolag för

bidrag till teknisk högskola för ett laboratorium för teknisk forskning m. m.

(RÅ 1946 ref. 8), dels ett företag i kartong- och pappersbranschen för bidrag

till Svenska pappersbruksföreningens forskningsinstitut (RÅ 1947 not Fi

1166) och dels ett boktryckeri och förlag för bidrag till Stiftelsen grafisk

forskning (RÅ 1947 not Fi 245).

Såsom exempel på fall då avdrag vägrats nämner de sakkunniga bl. a.

Svenska superfosfat försäljningsaktiebolag, som ej erhöll avdrag för bidrag

till fond med uppgift att främja praktiskt-vetenskapligt forskningsarbete

inom teoretiska och praktiska ärftlighctsläran (RÅ 1947 not Fi 1080). Vidare

har ett verkstadsföretag icke erhållit avdrag för avgift till Föreningen för

främjande av teknisk-vetenskaplig forskning. Denna förening hade till ändamål

att ekonomiskt stödja och främja teknisk vetenskaplig forskningsverksamhet,

sådan den bedrives av Ingeniörsvetcnskapsakadeinien. Hela

medlemsavgiften skulle tillföras Ingeniörsvetenskapsakademien. Vidare vägrades

företaget avdrag för avgifter till Föreningen för undersöknings- och

upplysningsverksamhet om industriella förhållanden (RÅ 1947 not Fi 1475).

Bidrag till handelshögskolan i Stockholm från olika företag inom industri

och handel har enligt förhandsbesked av riksskattenämnden, vilket av rege
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

ringsrätten lämnats utan ändring, förklarats vara icke avdragsgill kostnad

med hänsyn till den allmänna naturen av den vid handelshögskolan bedrivna

verksamheten.

Avdrag för bidrag till allmännyttiga ändamål har vägrats bl. a. rederiaktiebolag

som lämnat bidrag till semesterhem för Stockholms hamnarbetare

och till Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrutna (RÅ 1950 not Fi

165) samt till Svenska livräddningssällskapet, sjömanskyrkor in. in. (RÅ

1950 not Fi 918).

Som sammanfattande omdöme om de redovisade rättsfallen anför de sakkunniga.

Förutsättning för avdragsrätt för bidrag till teknisk-vetenskaplig forskning

m. m. synes enligt gällande praxis vara, att mottagaren driver verksamhet

av sådan art, att kostnaderna för verksamheten skulle vara avdragsgilla för

bidragsgivaren, därest denne själv utövat verksamheten. Såsom belysande

torde kunna angivas, att avdrag icke medgivits för bidrag till Handelshögskolan

i Stockholm men att däremot avdrag erhållits för bidrag till Chalmers

tekniska högskola för ett laboratorium för teknisk forskning. Mottagarens

verksamhet — om avdragsrätt skall föreligga — får således å ena sidan icke

vara av alltför allmän natur men å andra sidan synas icke heller alltför stora

krav ställas på en omedelbart direkt påtaglig nytta för bidragsgivarens verksamhet.

I fråga om försäkringsbolagens nu ifrågavarande bidrag framhålles i utredningspromemorian,

att bidrag till humanitära, sociala eller allmännyttiga

ändamål lämnas oberoende av arten av bidragsgivarens försäkringsrörelse.

Bidragen till skadeförebyggande verksamhet är däremot direkt knutna till

den försäkringsbransch, inom vars område den skadeförebyggande verksamheten

utövas. De sakkunniga exemplifierar detta på följande sätt.

Sålunda lämnas bidrag till Svenska brandskyddsföreningen och till Svenska

brandkårernas riksförbund uteslutande av brandförsäkringsbolag.

bidrag till skogsbrandskydd lämnas endast av de fyra bolag som bedriva

skogsbrandförsäkring.

Bidragen till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande och Motormännens

riksförbunds trafiksäkerhetsfrämjande verksamhet lämnas av

trafik- och motorfordonsförsäkringsbolagen. Här må anmärkas, att dessa

bidrag icke falla under Trafikförsäkringsföreningens verksamhet. Denna

förening fungerar i fråga om nämnda bidrag endast som centralt insamlingsställe

och beloppen ingå icke i föreningens räkenskaper.

Kostnaderna för Föreningen Front mot tjuven med Polisens tekniska rådfrågningsbyrå

bestridas numera helt med bidrag från inbrottsförsäkringsbolagen.

Det är således ej fråga om föreningsavgifter och ej heller om bidrag

till humanitära, sociala eller allmännyttiga ändamål utan om rena driftskostnader.

Till utgifter för skadeförebyggande verksamhet äro vidare att hänföra trafikförsäkringsbolagens

kostnader för en för lärare anordnad trafiksäkerhetskurs,

för två svenska läkares resa till Amerikas förenta stater samt för

undersökning rörande orsakerna till trafikolyckor, ävensom de bidrag som

livförsäkringsbolag, olycksfallsförsäkringsbolag'' och sjöförsäkringsbolag lämnat

till Sällskapet för räddning av skeppsbrutna. Dessa kostnader äro icke

heller att anse som utgifter av »humanitär, allmänt social eller liknande

art».

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

De sakkunniga påpekar att i 1949 års proposition rörande avdragsrätt för

medlemsavgifter berördes frågan om industriföretags avgifter till sammanslutningar

av olika slag för stödjande av vetenskaplig forskning m. m. Det

framhölls att avdragsrätten i dylika fall borde få bedömas ur synpunkten,

huruvida det huvudsakliga ändamålet med den bedrivna verksamheten kan

sägas vara att främja medlemmarnas intäktsförvärv. Därvid borde ledning

kunna hämtas av praxis rörande avdrag för bidrag till teknisk-vetenskaplig

forskning.

De sammanslutningar, som uppbär förut nämnda bidrag till skadeförebyggande

verksamhet, bedriver icke — fortsätter de sakkunniga — sådan

verksamhet, som har till huvudsakligt syfte att främja medlemmarnas ekonomiska

intressen. Verksamheten kan snarare betecknas såsom allmännyttig,

d. v. s. av den art, att bidrag till densamma enligt av statsmakterna

vid flera tillfällen gjorda uttalanden i förekommande fall bör bestridas

direkt genom statsunderstöd och icke indirekt genom avdrag för lämnade bidrag.

De sakkunniga finner dock att den verksamhet, som bedrives exempelvis

av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Svenska

brandskyddsföreningen, Brandkårernas riksförbund och Föreningen Front

mot tjuven klart är sådan, att det kan betecknas som ett ekonomiskt intresse

för försäkringsbolagen, att verksamheten upprätthålles. Från denna synpunkt

sett anser de sakkunniga, att hinder i princip icke bör möta mot att

beträffande bidrag till dessa och liknande sammanslutningar anlägga samma

synpunkter som på bidragsgivarnas direkta kostnader för ändamål, som

främjas av7 sammanslutningarna.

Med hänsyn till omständigheterna anser de sakkunniga, att en lagstiftning

i förevarande fall för närvarande bör begränsas till att avse blott försäkringsbolagens

bidrag till sammanslutningar, som driver skadeförebyggande verksamhet.

I enlighet med det anförda föreslås i utredningspromemorian, att i 29 §

kommunalskattelagen intas en bestämmelse att försäkringsanstalt äger rätt

till avdrag för bidrag till kommun, förening eller sammanslutning, vilken

bedriver skadeförebyggande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för

försäkringsanstaltens rörelse. Avgörande för avdragsrätten bör, påpekas

det, vara om det ändamål, till vilket avgiften eller bidraget utgår, ligger

inom ramen för försäkringsanstaltens verksamhet. Någon bedömning av

mottagarens allmänna verksamhet är således icke avsedd.

De sakkunniga föreslår, att bestämmelserna skall tillämpas första gången

vid 1959 års taxering.

Organisationskommittén för trafiksäkerhet 1958

har i sitt betänkande om trafiksäkerhetsarbetets organisation in. in. framhållit

följande. Även om staten måste slå för den huvudsakliga delen av kostnaderna

för trafiksäkerhetsarbetet, är det önskvärt att frivilliga bidrag till

dessa kostnader lämnas i största möjliga utsträckning. Sådana bidrag utgår

redan nu. Trafikförsäkringsföreningen har sålunda under en följd av år

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1959

lämnat avsevärda bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.

Även från andra organisationer och från enskilda företag har bidrag

erhållits. Vid överläggningar som kommittén haft med representanter för

trafikförsäkringsföreningen och för bilindustri, gummiindustri och oljeföretag

rörande möjligheten att öka dessa bidrag har beskattningsfrågan trätt i

förgrunden. Det har sålunda framhållits att en viktig förutsättning för en

ökning av de frivilliga bidragen på området är att bidragen blir skattefria.

Kommittén anser för egen del, att det inte är rimligt, att de bidrag från

försäkringsföretagen som lämnas till nationalföreningen genom trafikförsäkringsföreningen

inte skall vara avdragsgilla. Ur de synpunkter kommittén

företräder är det emellertid önskvärt, att även frågan om avdragsrätten för

andra företag m. fl. tas upp till behandling. Kommittén anför härom bl. a.

följande.

Kommittén har kommit till den uppfattningen, att om skattefrågan blir

löst det finns vissa förutsättningar för att de frivilliga bidragen till trafiksäkerhetsarbetet

kan komma att ökas väsentligt. Det kan därför även från

statssynpunkt vara en god affär att avdragsrätt medges. Innan detta sker,

finns det för kommitténs del inte möjlighet att föra underhandlingarna med

de berörda företagen till något avgörande.

3. Remissyttrandena. Vad skattelagssakkunniga föreslagit i

fråga om försäkringsanstalts bidrag till skadeförebyggande verksamhet har i

regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I några yttranden ifrågasätts

om inte reformen bör gå längre än de sakkunniga föreslagit.

Sålunda anser länsstyrelsen i Jönköpings län det önskvärt att avdragsrätten

utsträckes även till andra företag än de inländska försäkringsanstalterna.

Länsstyrelsen anger som exempel att transport- eller trafikföretag samt

i viss mån bilproducenter och bilhandlare för sin rörelse kan sägas ha stort

intresse av trafiksäkerhetens främjande. Länsstyrelsen i Hallands län anser

att även livförsäkringsanstalters bidrag till skadeförebyggande verksamhet

bör omfattas av förslaget.

Riksskattenämnden ger uttryck åt viss tvekan inför förslaget. Nämnden

framhåller såsom materiellt och författningstekniskt otillfredsställande att

en kasuistisk lagstiftning av föreslagen art införes. Särskilt när praxis — såsom

i förevarande fall — får anses oklar, medför en dylik lagstiftning risk

för inte åsyftade motsatsslut. Riksskattenämnden tillägger emellertid följande.

Då de ändamål, som tillgodoses med ifrågavarande bidrag, äro i hög grad

allmännyttiga och då det är angeläget, att verksamheten icke stoppas upp i

avbidan på mera generella regler om avdragsrätt, anser riksskattenämnden

sig emellertid icke böra avstyrka att avdragsrätt införes för dessa bidrag i

enlighet med förslaget. Riksskattenämnden förutsätter dock därvid att frågan

om avdrag för bidrag till sådana allmännyttiga ändamål, som ligga inom

ramen för bidragsgivarens verksamhet, senare upptages till prövning i ett

vidare sammanhang än vad som är fallet i förevarande förslag.

Kammarrätten anser att det i och för sig är önskvärt, att försäkringsanstalt

erhåller avdrag för ifrågavarande bidrag. Emellertid kan det enligt

kammarrättens mening icke vara befogat att i detta hänseende införa be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1959

stämmelser till förmån för en viss begränsad kategori av skattskyldiga. Om

man anser en lagstiftning på ifrågavarande område erforderlig, bör man

därför enligt kammarrättens mening inte begränsa den på sätt de sakkunniga

föreslagit. Kammarrätten framhåller vidare följande.

Enligt gällande rättstillämpning torde avdrag för bidrag till allmännyttiga

ändamål medgivas allenast för det fall, att utbetalningen med hänsyn till

den mottagande organisationens verksamhet varit till direkt nytta för givaren.

Enligt vad kammarrätten kan finna innebär de sakkunnigas förslag i denna

del huvudsakligen, att de principer, vilka enligt förslaget skola gälla

med avseende å avdragsrätt för medlemsavgifter till branschorganisationer,

för en viss grupp av skattskyldiga utsträckas till att avse vissa anslag till

allmännyttig verksamhet. Man torde med fog kunna fråga sig, varför just

denna grupp av skattskyldiga skall erhålla denna förmån. Bidrag till den

verksamhet, varom här är fråga, kunna lämnas även av andra rörelseidkare

än försäkringsanstalter, och man kan ifrågasätta, om just denna art av

skadeförebyggande verksamhet är i behov av särskild lagstiftning.

Riksskattenämnden berör även frågan om sådana bidrag till skadeförebyggande

verksamhet för vilka avdrag medgivits utgör skattepliktig inkomst

för mottagaren. Nämnden anser att, eftersom denna fråga inte reglerats i

förslaget till lagtext, skulle skattepliktsfrågan bli att bedöma enligt allmänna

regler. I många fall torde bidragen då anses skattefria för mottagaren.

Med hänsyn till bidragens allmännyttiga natur och då viss kontroll

över bidragsverksamheten utövas genom försäkringsinspektionen, torde —

framhåller nämnden — någon saklig erinran mot skattefriheten knappast

kunna framställas.

De synpunkter på frågan som framlagts av organisationskommittén

för trafiksäkerhet 1958 har allmänt delats eller lämnats

utan erinringar av de över kommitténs betänkande hörda myndigheterna

och organisationerna.

I detta sammanhang skall slutligen beröras frågan om avdrag för bidrag

till arbetarskydd. Inledningsvis har nämnts, att Föreningen för arbetarskydd

och Göteborgs arbetar sky dds förening i en särskild skrivelse

hemställt att denna fråga tages under övervägande. Därvid avses bidrag från

såväl försäkringsinrättningar som andra företag. Föreningarna framhåller,

att de årliga förlusterna genom olycksfall i arbete beräknas till omkring 650

miljoner kronor, vilket mycket väl kan jämställas med förlusterna genom

trafik- och brandskador.

4. Departementschefen. När det gäller att ta ställning till frågan om avdragsrätt

för bidrag till skadeförebyggande verksamhet, bör till en början

beaktas, att eu sådan avdragsrätt inte kan grundas på det förhållandet att

bidragen går till allmännyttiga ändamål. Det är sålunda en vedertagen princip,

som vid olika tilfällcn understrukits från riksdagens sida, att i den mån

stöd skall ges från det allmänna till föreningar och stiftelser med allmän
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

nyttig verksamhet, detta bör ske på annat sätt än genom att medge avdrag

vid taxeringen för bidrag till föreningens eller stiftelsens verksamhet.

I fråga om försäkringsanstalternas bidrag till skadeförebyggande verksamhet

träder emellertid en annan synpunkt i förgrunden. Dessa företag har

ett direkt intresse i att nedbringa antalet skadefall och därmed de försäkringsersättningar

som skall utbetalas. Den skadeförebyggande verksamheten

bar sålunda betydelse för anstalternas ekonomiska verksamhet. I den mån

varje företag för sig bedriver sådan verksamhet torde det knappast råda

tvekan om att kostnaderna härför är avdragsgilla.

Tidigare torde i regel ha ansetts att även de bidrag som försäkringsföretag

lämnat olika organisationer och sammanslutningar varit att anse som

avdragsgill kostnad för företaget. Regeringsrättens i det föregående omnämnda

utslag torde allmänt ha uppfattats som en ändring av beskattningsmyndigheternas

praxis i denna fråga.

Av den föregående framställningen torde framgå, att allmän enighet råder

hland hörda myndigheter och organisationer om att försäkringsföretagens

bidrag till verksamhet av förevarande art bör vara avdragsgilla. Avgörande

torde därvid ha varit bidragens karaktär av omkostnad för företagen.

Jag ansluter mig till denna uppfattning och förordar därför att anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen kompletteras med en bestämmelse av sådan

innebörd. Med hänsyn till de särskilda regler som gäller för taxering av

livbolag bör avdragsrätt inte tillkomma dessa.

Avdragsrätten bör, på sätt skattelagssakkunniga föreslagit, föreligga redan

vid innevarande års taxering. Några tekniska svårigheter härför föreligger

inte, eftersom antalet skattskyldiga som berörs av avdragen är mycket begränsat.

Såsom riksskattenämnden uttalat bör beskattningen av den organisation

som mottar bidrag till skadeförebyggande verksamhet icke påverkas av

försäkringsföretagens rätt till avdrag. Frågan om mottagarens skattskyldighet

får sålunda bedömas enligt allmänna regler. I

I betänkandet om trafiksäkerhetsarbetets organisation m. in. har uttalats,

att motsvarande avdragsrätt bör föreligga även för andra företag än

försäkringsanstalter. Föreningen för arbetarskydd och Göteborgs arbetarskyddsförening

liksom även vissa myndigheter, som yttrat sig över skattelagssakkunnigas

förslag, har samma uppfattning.

Beträffande de bidrag, som här åsyftas, synes emellertid enligt min mening

läget vara ett annat än i fråga om bidragen från försäkringsanstalterna.

Det föreligger i regel inte samma omedelbara sammanhang mellan det

bidragsgivande företagets utgifter och den med bidragen avsedda verksamheten,

utan bidragsgivningen är i större eller mindre grad påverkad av en

önskan att stödja det allmännyttiga ändamål som mottagaren tillgodoser.

Om avdrag skulle medges i dylika fall, skulle konsekvenserna bli svåra att

överblicka. Jag är därför inte beredd att på antytt sätt utvidga den nyss

förordade avdragsrätten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 15 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370). Jag

hemställer att förslaget måtte genom proposition framläggas för riksdagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingrid Qvarnström

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1959

Bihnng

I skattelagssakkunnigas promemoria intagen redogörelse1 för försäkringsanstalters

bidrag till olika ändamål

Föreningen Front mot tjuven

Beloppen inbetalas av vederbörande försäkringsanstalt till Sjöassuradörernas

förening, som sedan i sin tur vidarebefordrar beloppen till mottagaren.

Det bidragsgivande bolaget vägrades avdrag.

Då handeln och sjötrafiken åter kommo i gång efter kriget, visade det

sig snart att stöldskadorna på gods stegrades i oroväckande omfattning.

Problemets storlek framgår av att exempelvis år 1947 de svenska sjöförsäkringsbolagen

för stöldskador å importgods utbetalade ersättningar uppgående

till sammanlagt 4,2 miljoner kronor. Varken polis- eller tullväsende

hade kunnat upprätthålla en tillfredsställande bevakning inom hamnområdena,

vilket från dessa myndigheters sida förklarats bero på otillräcklig personal

och otillräckliga anslag.

För att söka i någon mån råda bot för detta missförhållande anlitade sjöförsäkringsbolagen

detektiver för bevakning inom hamnar och hamnmagasin

och därav föranledda kostnader utgjorde självfallet för bolagen avdragsgilla

omkostnader i rörelsen. Detektivbevakningen visade viss effekt genom

att tjuvar avslöjades, men då förklarade hamnarbetarna, att de vägrade

fortsätta arbetet under sådan bevakning. En annan lösning av frågan måste

därför utfinnas. Med Föreningen Front mot tjuven uppgjordes att denna

organisation skulle anställa en kriminalman för bevakning inom Stockholms

hamnar. Kostnaden skulle helt bestridas av sjöförsäkringsbolagen. Bolagens

bidrag till ändamålet — år 1949 sammanlagt 8 000 kronor -— användes helt

och uteslutande till avlöning åt bevakningsmannen. — ■— -—-

Ingeniör sakademiens transportforskning skommitté

Även här är Sjöassuradörernas förening mellanhand.

Nu ifrågavarande förening utgör ett av Kungl. Maj:t anbefallt förvaltningsorgan,

med obligatorisk anslutning av samtliga trafikförsäkringsanstalter,

med uppgift att handhava vissa för anstalterna gemensamma angelägenheter.

Genom föreningen hava de anslutna bolagen gemensamt bestritt vissa

kostnader, vilka hänföra sig till följande ändamål.

Anslag till en för lärare anordnad trafiksäkerhet skurs. Härmed förhåller

sig så, att en folkskollärare, Hj. Rimby i Borlänge, sedan många år under

medverkan från Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF)

anordnat en trafiksäkerhetskurs sommartid för lärare och lärarinnor, vid

vilken dessa utbildats för att i sin tur kunna meddela trafiksäkerhetsundervisning

i skolorna. För att möjliggöra kursens hållande har nyssnämnda

anslag utbetalats under flera år som ett led i Trafikförsäkringsföreningens

trafiksäkerhetsverksamhet. Numera lämnas ifrågavarande anslag genom

Anslag till kostnaden för två svenska läkares resa till Amerikas förenta

stater för studium av de amerikanska läkarnas behandlingsmetoder i fråga

om skallskador. Härom må meddelas följande.

1 Redogörelsen bygger på en av Svenska försäkringsbolags riksförbund upprättad promemoria.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

13

Våren 1948 vände sig två läkare vid Serafimerlasarettet i Stockholm —

experter beträffande skallskador — till försäkringsanstalterna med anhållan,

att dessa måtte ekonomiskt stödja en av dem planerad studieresa till

Amerikas förenta stater. De hade erfarit, att de amerikanska läkarna i samband

med sista världskriget gjort stora framsteg beträffande behandlingen

av skallskador och de framhöllo, att det skulle vara av synnerligen stort

värde för skallskadebehandlingen i Sverige att få del av amerikanarnas rön.

Då skallskadorna hade en betydande frekvens i försäkringsanstalternas

skadereglering, borde det vara av stort intresse för dessa, att de amerikanska

moderna behandlingsmetoderna blevo kända även i Sverige. De båda

läkarna hade anhållit om anslag till resan hos Statens forskningsråd men

hade därvid erfarit, att rådets medel redan voro förbrukade för ifrågavarande

år. Hos Kungl. medicinalstyrelsen inhämtades av Trafikförsäkringsföreningen,

att det måste anses vara av stor vikt, att skallskadebehandlingen i

Amerikas förenta stater bleve studerad och att de båda läkarna voro väl

lämpade för studieresan. Trafikförsäkringsanstalterna anslogo efter det

Kungl. försäkringsinspektionens godkännande inhämtats 5 000 kronor för

resan.--- —

Undersökning beträffande orsakerna till trafikolyckor, vilken fråga år

1947 upptogs till behandling av 1945 års trafiksäkerhetskommitté (SOU

1948: 20). Kommittén tänkte sig, att undersökningen skulle utföras av Trafikförsäkringsföreningen

i samråd med Nationalföreningen för trafiksäkerhetens

främjande (NTF). Man ansåg att det skulle vara av vikt för det

framtida trafiksäkerhetsarbetet, om man finge klarlagt, vilka de huvudsakliga

orsakerna till trafikolyckor vore och olyckornas fördelning på dessa

orsaker, vilka undersökningar skulle kunna verkställas genom granskning

och bearbetning av trafikförsäkringsanstalternas skadeakter. Trafikförsäkringsföreningen

ställde sig helt naturligt till förfogande för ändamålet

och orsaksundersökningen påbörjades under år 1948. För orsaksgranskningen

tillsattes en särskild kommitté med bland andra en representant

för NTF. För kontorsarbetet, som ej kunde utföras av föreningens

ordinarie personal, måste extra arbetskraft anställas, material av olika slag

inköpas in. in. Kostnaderna för undersökningen hava i sista hand burits

av de till föreningen anslutna bolagen, d. v. s. samtliga här i landet verksamma

trafikförsäkringsanstalter, och utgöra uppenbarligen för dem avdragsgilla

omkostnader i rörelsen.

Medlemsavgift till NTF. För att markera sitt intresse för trafikförsäkringsfrågor

har Trafikförsäkringsföreningen inträtt som medlem i NTF

och erlägger dit en årsavgift av 100 kronor. Denna avgift torde enligt rättspraxis

icke vara av avdragsgill natur, men fördelad på de 32 till föreningen

anslutna bolagen rör det sig endast om drygt 3 kronor per bolag, vilket ju

är utan betydelse för taxeringen. ——-•—

Bidrag till NTF.---Fortlöpande hava trafikförsäkringsanstalterna

lämnat betydande bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande ändamål och innan

anslag för sådana ändamål givits hava anstalterna haft att inhämta Försäkringsinspektionens

godkännande av utgifterna, vilket väl måste anses visa,

att bidrag av ifrågavarande art äro att hänföra till utgifter för trafikförsäkringsrörelsen

av nödvändig karaktär.

NTF:s verksamhet bcstrides i huvudsak av statsanslag och bidrag från

trafikförsäkringsanstalterna. Här må framhållas, att kommunikationsministern

i 1949 års statsverksproposition i samband med frågan om anslag

till NTF uttalade, att trafiksäkerhetsarbetet är eu angelägenhet beträffande

vilken insatser från — jämte andra — trafikförsäkringsanstalterna böra

kunna påräknas i betydande utsträckning. Liknande uttalanden hava gjorts

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

i tidigare statsverkspropositionen Ytterligare må framhållas, att 1945 års

försäkringsutredning i sitt betänkande SOU 1949: 26 utgår från som givet,

att trafikförsäkringsanstalterna skola stödja trafiksäkerhetsarbetet. Betänkandet

utmynnar i ett förslag om förstatligande av trafikförsäkringsrörelsen.

Som ett av skälen härför anföres, att det statliga trafikförsäkringsbolaget

måhända skulle komma att visa ändå större intresse för trafiksäkerhetsarbetet,

än vad fallet kan vara då trafikförsäkringen drives av flera

olika enskilda försäkringsanstalter. Härom säger utredningen bland annat

följande: »Att materialet rörande motortrafikolyckorna samlas hos en central

anstalt bör vidare underlätta ett systematiskt studium av olyckornas

karaktär och orsaker, vilket skulle kunna ingå såsom ett led i arbetet för

trafiksäkerhetens främjande. Ävenså bör framhållas, att en central försökringsanstalt

skulle få ett mycket påtagligt intresse och goda möjligheter att

medverka i detta arbete. Ett sådant intresse förefinnes givetvis redan nu

hos trafikförsäkringsanstalterna och har också på flerfaldiga sätt kommit

till uttryck. Sannolikt är dock, att intresset för insatser på området kan bli

än större inom ett företag, som ensamt drager nytta av de till följd av trafiksäkerhetsarbetet

minskade skadeutbetalningarna och som därjämte uteslutande

sysslar med försäkring å motorfordon etc.»

Det må nämnas att trafikförsäkringsrörelsen för flertalet bolag under senare

år gått med stor förlust (inalles cirka 20 miljoner kronor sedan år

1945). Det oaktat hava bolagen, klart inseende vikten för verksamheten av

trafiksäkerhetsfräinjande åtgärder, årligen anslagit avsevärda belopp för

dylika åtgärder.

Bidrag till Motormännens riksförbund (M) för dess trafiksäkerhetsfrämjande

verksamhet. Om dessa bidrag gäller i allt väsentligt vad ovan anförts

i fråga om bidragen till NTF.

Bidrag till M:s servicebyrå. Med denna byrå hava trafikförsäkringsbolagen

träffat avtal, att hyrån mot en ersättning av 5 000 kronor per år skall

tillhandagå M:s medlemmar med upplysningar, råd och anvisningar i frågor

rörande tecknandet av motorfordonsförsäkring in. m., en uppgift, som

eljest skulle ankomma på bolagens fältmän och tjänstemän. Här är alltså

fråga om en rent affärsmässig ersättning för utförda tjänster och avdragsrätten

beträffande kostnaden torde vara fullt klar.

Svenska brandskydds föreningen

Svenska brandskyddsföreningen har till uteslutande ändamål »att höja

och fullkomna brandskyddet i vårt land». Av föreningens räkenskaper

framgår, att dess verksamhet i huvudsak bestrides med medel, som vid sidan

av de stadgeenliga relativt obetydliga årsavgifterna frivilligt tillskjutas

av försäkringsbolagen. För år 1949 belöpte sig föreningens samtliga inkomster

till 284 000 kronor, varav icke mindre än 202 000 kronor utgjordes

av dylika tillskott. Härav belöpte 161 000 kronor på den allmänna verksamheten

och 41 000 kronor på särskilda ändamål. Föreningen har i själva

verket ursprungligen tillskapats som och kan alltjämt sägas utgöra brandförsäkringsbolagens

gemensamma organ för handhavande av den förebyggande

brandskyddsverksamheten.

Beträffande nyss nämnda särskilda ändamål må anföras följande.

Elektriska nämnden bildades år 1925 av ett femtiotal brandförsäkringsbolag

med uppgift att övervaka revisionsbesiktningsverksamheten i fråga

om elektriska anläggningar vid industrier, brädgårdar, lantgårdar och större

varulager samt i kyrkor, biograflokaler, hotell och teatrar. År 1936 ägde

viss omorganisation av nämnden rum, varvid den förlädes under Brand
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1959

skyddsföreningen. Verksamheten utvidgades samtidigt till att omfatta även

auktorisation av besiktningsmän. Nämnden kontrollerar numera besiktningen

av över 25 000 anläggningar och utsänder årligen över 5 000 påminnelser

till anläggningsägare angående skyldigheten att låta utföra revisionsbesiktning.

Vidare övervakar nämnden att anläggningsägare som

underlåtit att inom föreskriven tid låta avhjälpa vid besiktning påtalade

brandfarliga detaljer i den elektriska anläggningen uppmärksammas på att

för brandförsäkringen gällande villkor icke äro uppfyllda. Även vederbörande

försäkringsbolag underrättas därom. Kostnaderna för nämndens verksamhet

bestridas helt av försäkringsbolagen genom särskilt anslag.

Genom särskilt anslag bestrida försäkringsbolagen också helt kostnaderna

för Brandskyddsföreningens brandorsakscentral. Denna inrättades år

1936 för att tillgodose polismyndigheternas behov av teknisk hjälp vid utredningar

rörande orsakerna till uppkomna eldsvådor. Sådan hjälp lämnas

utan kostnad för myndigheterna. Vid större och ur brandskyddssynpunkt

mera intressanta eldsvådor verkställer brandorsakscentralen självständiga

undersökningar för att med hjälp av de erfarenheter som därvid vinnas

söka förebygga återupprepanden.

Svenska brandkårernas riksförbund. De bidrag försäkringsbolagen lämna

till Svenska brandkårernas riksförbund äro liksom bidragen till Brandskyddsföreningen

utgifter av rent skadeförebyggande natur.

Skogsbrandskydd. Till skadeförebyggande verksamhet på skogsbrandskyddets

område lämna de fyra skogsbrandförsäkringsbolagen årligen vissa

bidrag, vilkas storlek fastställes för varje år med hänsyn till de från olika

håll i landet anmälda behoven. De anslagna medlen hava under senare år

huvudsakligen använts för inköp av skogsbrandjeepar. Hithörande frågor

handläggas av bolagens skogsbrandtariffkommitté.

Försäkringsbolagens brandförsvarskommitté

Denna kommitté är ett gemensamt organ för de flesta över hela riket

arbetande hrandförsäkringsbolagen och har till uppgift att genom undersökningar

av samhällenas bebyggelse och brandförsvar insamla och bearbeta

material, som är av betydelse för bolagens premiesättning för civilrisker

samt att handlägga övriga frågor rörande brandsläckningsväsendet,

vilka sammanhänga med bolagens verksamhet.

Brandförsvarskommittén har sålunda att för bolagens gemensamma räkning

handlägga vissa frågor, som eljest skulle ankomma dels på Svenska

tarifföreningen för till denna anslutna bolag och dels på Ömsesidiga brandförsäkringsbolags

tariffnämnd för en annan grupp av bolag. Bolagens kostnader

för de nu nämnda organisationerna hava av prövningsnämnden godkänts

såsom avdragsgilla och det ligger i sakens natur att så hör vara förhållandet

även i fråga om kostnaderna för Brandförsvarskommittén, vilka

fördelas på de deltagande bolagen i förhållande till beståndet av civilbrandförsäkringar.

Föreningen Front mot tjuven med Polisens tekniska rädfrågningsbyrå

På initiativ av inbrottsförsäkringsbolagen och i samarbete med statens

kriminaltekniska anstalt anordnades år 1942 eu utställning, kallad »Front

mot tjuven», avsedd att på ett åskådligt sätt för allmänheten klargöra nödvändigheten

av all genom säkerhetsanordningar av olika slag skydda sin

egendom mot stöld och inbrott. Utställningen visades i Stockholm och ett

antal landsortsstäder. Den bakom utställningen liggande idén fullföljdes

på hösten samma år genom inrättandet i Stockholm av »Polisens tekniska

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1959

rådfrågningsbyrå». Byrån, som sköttes i kriminalpolisens och kriminaltekniska

anstaltens regi, hade till uppgift att kostnadsfritt lämna råd om säkerhetsanordningar

mot inbrott och stöld. Inbrottsförsäkringsbolagen svarade

helt för kostnaderna för byrån.

Sedermera hava liknande rådfrågningsbyråer öppnats i Göteborg och

Malmö, varjämte ledningen av verksamheten övertagits av en föreningsbildning,

benämnd Föreningen Front mot tjuven.

Ovan har i avsnittet om Sjöassuradörernas förening omnämnts, att Föreningen

Front mot tjuven på uppdrag och bekostnad av sjöförsäkringsbolagen

avlönar en kriminalman för bevakning av hamnområdena. Alla övriga

kostnader för verksamheten bestridas av inbrottsförsäkringsbolagen.

Kostnaderna äro av rent skadeförebyggande natur.

Sällskapet för räddning av skeppsbrutna

I det föregående har framhållits, att de bidrag som livförsäkringsbolagen

via Svenska livförsäkringsbolags förening lämnat till Sällskapet för räddning

av skeppsbrutna såsom kostnader för skadeförebyggande verksamhet

äro att anse som avdragsgilla omkostnader i rörelsen.1 Till sällskapet hava

lämnats bidrag jämväl av olycksfallsförsäkringsbolagen och av sjöförsäkringsbolagen.

1 Avser förhållandena före 1950 års lagstiftning om beskattning av försäkringsbolag.

590554 Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin (1)

  1. Bernhard Staedler, Förvaltningsrätt i högsta domstolens praxis 1976-1981, FT 1984 nr 3 s. 105, på s. 142 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1959:48 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 14 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den 28 sep s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1984 s. 105 Bernhard Staedler, Förvaltningsrätt i högsta domstolens praxis 1976-1981 s. 142 i texten