Sök i Ratio Lex

Med förslog till lag angående ändrad hjdelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskcip och adoption

1959-04-08 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:144, Med förslog till lag angående ändrad hjdelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskcip och adoption

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1959

1

Nr 1 44

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslog till lag angående

ändrad hjdelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den

8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, förmynderskcip och

adoption; given Stockholms slott den 8 april 1959.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 kap.

5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 (nr 2(3 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, förmynderskap och adoption.

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa lagändringar med sikte främst på att vidga

vigselbehörigheten för sjömanspräster i de nordiska länderna. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 144

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1959

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904

(nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap, förmynderskap och adoption

Härigenom förordnas, att 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och

adoption1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 kap.

5

Har med — — -------- -

Har med Konungens tillstånd präst

i utländsk, evangelisk-luthersk församling

här i riket erhållit uppdrag

av den stat han tillhör att förrätta giftermål,

skall äktenskap, som i enlighet

med den främmande statens lag

blivit inför sådan präst här ingånget,

anses vara i behörig form avslutat,

såframt mannen och kvinnan eller endera

av dem var undersåte i den staten.

8

Är giftermål mellan svenska undersåtar

å utrikes ort av präst inom

svenska kyrkan förrättat i enlighet

med svensk lags föreskrifter, vare 1

§■

- form avslutat.

Har med Konungens tillstånd präst

i utländsk, evangelisk-luthersk församling

här i riket eller den som, utan

att vara verksam i sådan församling,

är präst i danska folkkyrkan, Finlands

evangelisk-lutherska kyrka eller

norska statskyrkan erhållit uppdrag

av den stat han tillhör att förrätta

giftermål, skall äktenskap, som i

enlighet med den främmande statens

lag blivit inför sådan präst här ingånget,

anses vara i behörig form avslutat,

såframt mannen och kvinnan

eller endera av dem var undersåte

i den staten.

§•

Är giftermål mellan svenska undersåtar

å utrikes ort av präst inom

svenska kyrkan förrättat i enlighet

med svensk lags föreskrifter, vare

1 Senaste lydelse av 5 och 8 §§, se SFS 1921:194.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 14t år 1959

3

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

det här för gillt hållet. Samma lag

vare, där präst i svensk församling

inom främmande stat i enlighet med

svensk lags föreskrifter förrättat giftermål

i den staten mellan svensk undersåte

och undersåte i främmande

stat, såframt Konungen uppdragit åt

prästen att förrätta sådant giftermål.

Om giftermål-------------

det här för gillt hållet. Samma lag

vare, där präst i svensk församling

inom främmande stat eller präst som

tillhör svenska kyrkans sjömans vård

i enlighet med svensk lags föreskrifter

förrättat giftermål i den staten

mellan svensk undersåte och undersåte

i främmande stat, såframt

Konungen uppdragit åt prästen att

förrätta sådant giftermål.

— •— särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 744 år 1959

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms

slott den 20 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga om vidgad behörighet

för präst i svenska kgrkan att förrätta vigsel utom riket m. m. samt anför

därvid följande.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 27 september 1957, nr 16, har 1957 års

kyrkomöte anhållit om åtgärder för att med övriga nordiska länder skulle

träffas sådan överenskommelse, att präst i svenska kyrkan, som i nämnda

länder innehar eller utövar befattning som präst vid svensk beskickning, i

svensk församling, för vilken kyrkoordning blivit av Kungl. Maj :t fastställd,

eller såsom sjömanspräst hos svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, måtte

erhålla rätt att i samma länder på svenskt lysningsbevis förrätta vigsel av

svenska medborgare. Med anledning av skrivelsen har inom justitiedepartementet

utarbetats en i januari 1958 dagtecknad promemoria med förslag till

ändrade bestämmelser om äktenskaps ingående utom riket m. m., vilken promemoria

varit föremål för remissbehandling. Sedermera har Nordiska rådets

presidium i skrivelse den 2 september 1958 hos Kungl. Maj:t hemställt

om sådan lagändring, att vigsel som förrättats av den svenske sjömansprästen

i Narvik eller av den norske sjömansprästen i Göteborg erhåller allmän

giltighet.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Rättsläget. Lagen den 8 juli 190b om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, förmgnderskap och adoption innehåller i 1 kap. bl. a.

följande bestämmelser om äktenskaps ingående. Om med Kungl. Maj:ts tillstånd

präst i utländsk, evangelisk-luthersk församling här i riket erhållit i

uppdrag av den stat han tillhör att förrätta giftermål, skall enligt 5 § andra

stycket äktenskap, som i enlighet med den främmande statens lag blivit in-''

för sådan präst ingånget här, anses vara avslutat i behörig form, under

förutsättning att mannen och kvinnan eller endera av dem var medborgare i

den staten. Enligt 8 § första stycket första punkten skall giftermål, som å utrikes

ort förrättats mellan svenska medborgare av präst inom svenska kyrkan

och i enlighet med svensk lags föreskrifter, anses giltigt här i riket. Enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj. ts proposition nr 144 år 195!)

5

andra punkten i samma stycke skall såsom giltigt bär i riket även anses

giftermål, som präst i svensk församling inom främmande stat i enlighet

med svensk lags föreskrifter förrättat i den staten mellan svensk medborgare

och medborgare i främmande stat, under förutsättning att Kungl. Maj:t

uppdragit åt prästen att förrätta sådant giftermål.

Rörande innebörden av de återgivna bestämmelserna må följande anföras.

Stadgandet i 8 § första stycket första punkten förutsättes enligt förarbetena

(prop. 1904 nr 21 s. 26) vara tillämpligt i det fall, att giftermålet enligt

lagen i det land där det förrättats icke vinner giltighet i samma land.

Enligt en vedertagen internationell regel kan giftermålet i sådant fall icke

heller påräkna erkännande i andra länder. Stadgandet är emellertid motiverat

utifrån den synpunkten, att det knappast skulle vara tilltalande alt

här i riket vägra erkänna ett giftermål, som förrättats mellan svenska medborgare

å utrikes ort av svensk präst och med iakttagande av svensk lags

föreskrifter.

Stadgandena i 5 § andra stycket och 8 § första stycket andra punkten

tillkom genom en lagändring år 1921. Enligt förarbetena (prop. 1921 nr

216) föranleddes ändringen närmast av önskemål, att möjlighet måtte beredas

svensk medborgare att i Norge erhålla giltig svensk vigsel av pastorn i

svenska församlingen i Oslo. Behörighet att med laga verkan förrätta vigsel

i Norge mellan kontrahenter av vilka den ena var svensk medborgare skulle

visserligen enligt då gällande norska bestämmelser kunna tillerkännas denne,

under förutsättning alt svenska församlingen anmäldes såsom dissenterförsamling.

Eftersom svenska kyrkan företräder samma trosuppfattning

som norska statskyrkan, ansågs emellertid denna lösning föga tilltalande. De

lagliga hindren för önskemålets förverkligande undanröjdes i stället på det

sätt, att i 8 § första stycket infördes bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj :t

att bekläda präst i utrikes svensk församling med behörighet att viga kontrahenter,

av vilka en var svensk medborgare och en var medborgare i främmande

stat. Därvid förutsattes att sådant uppdrag skulle kunna meddelas

endast med den främmande regeringens medgivande. Av vedertagna mellanfolkliga

rättsgrundsatser ansågs följa, att medgivande kunde påräknas endast

under förutsättning av ömsesidighet. I 5 § tillädes därför i ett andra

stycke ett stadgande, på grund varav motsvarande befogenhet skulle kunna

tillerkännas utländsk församlings prästerskap här i riket. Att i sistnämnda

hänseende stadgandet begränsades till att avse evangelisk-luthersk församling

föranleddes därav att, beträffande annan utländsk församling, frågan

om prästerskapets vigselbehörighet ansågs liksom tidigare böra bedömas i enlighet

med de om dissenterförsamlingar gällande föreskrifterna (jfr numera

4 kap. 2 och 8 §§ giftermålsbalken).

Någon utländsk evangelisk-luthersk församling finns icke här i riket, och

fråga om meddelande av tillstånd jämlikt 5 § andra stycket har därför icke

uppkommit. Bemyndigande att förrätta vigsel jämlikt 8 § första stycket

andra punkten har av Kungl. Maj :t meddelats för kyrkoherdarna i svenska

församlingarna i Köpenhamn och Oslo.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

Beträffande rättsläget i förevarande avseende i Danmark, Finland och

Norge, vilka länder närmast beröres av denna lagstiftningsfråga, må följande

nämnas. Enligt dans k rätt kan kyrklig vigsel icke förrättas i dansk ordning

utom landet. Inom Danmark äger — med vissa undantag, bl. a. för kyrkoherden

i svenska församlingen i Köpenhamn -— endast präst i danska folkkyrkan

förrätta kyrklig vigsel. Enligt finsk lagstiftning kan präst inom finskt

religionssamfund som har vigselrätt bemyndigas att i annat land viga kontrahenter

av vilka åtminstone den ena är finsk medborgare. Likaledes kan

präst, som är anställd i utländsk kyrklig församling i Finland, bemyndigas

att där viga kontrahenter, av vilka åtminstone den ena är medborgare i

prästens hemland. De norska bestämmelserna innebär att sjömanspräster

och andra utrikes verksamma norska präster kan bemyndigas att

utanför hemlandet förrätta vigsel jämlikt norsk lag. Bemyndigande lämnas

endast om vigseln erkännes som giltig beträffande formen i vigsellandet. När

särskilda skäl föreligger, kan sjömanspräst även erhålla tillstånd att förrätta

vigsel ombord på norskt fartyg som befinner sig utanför verksamhetslandets

sjöterritorium. Beträffande utländsk prästs vigselbehörighet i Norge gäller

att präst, som är verksam i församling i Norge, tillhörande utländskt evangeliskt-lutherskt

kyrkosamfund, kan erhålla tillstånd att förrätta vigsel

enligt detta samfunds ordning om åtminstone den ena av kontrahenterna är

medborgare i prästens hemland och prästen enligt delta lands lagstiftning

äger förrätta vigseln. Sådant tillstånd lämnas endast om enligt det främmande

landets lagstiftning norsk präst kan erhålla motsvarande tillstånd.

Med tillämpning av dessa bestämmelser har norske sjömansprästen i Göteborg

erhållit bemyndigande att förrätta vigsel ombord på norskt fartyg som

befinner sig utanför svenskt territorialvatten. Vidare har kyrkoherden i

svenska församlingen i Oslo erhållit norskt tillstånd att förrätta vigsel i

svenska kyrkans ordning.

Kyrkomötets skrivelse. I motion nr 43 till 1953 års kyrkomöte anfördes,

att svenske sjömansprästen i Narvik ofta blir ombedd av uteseglande

svenska sjömän att förrätta vigsel i svenska sjömanskyrkan därstädes. Eftersom

detta icke låter sig göra med nuvarande bestämmelser, hemställdes

i motionen att kyrkomötet ville föreslå Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder

för att bereda svenske sjömansprästen i Narvik rätt att viga svenska medborgare.

På förslag av kyrkomötets första tillfälliga utskott uppdrog kyrkomötet

åt utredningsnämnden att till nästa kyrkomöte avgiva yttrande och

förslag rörande det i motionen berörda ämnet. Utredningsnämnden erinrade

i betänkande, nr 3, om att ett stort antal svenska sjömän årligen kommer

till Narviks hamn och att av dem många är anställda på svenska eller utländska

fartyg som går i regelbunden trafik mellan Narvik och annan utländsk

hamn. Enligt vad utredningsnämnden inhämtat är i allmänhet uppehållet

i Narvik mycket kortvarigt, och dessa sjömän har därför ofta under

långa perioder icke möjlighet att besöka hemlandet. För dem blir i praktiken

Narvik »hemmahamn» och svenska sjömanskyrkan i staden »hemför
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 1''i''i år 195!)

7

samling». När en sådan sjöman önskar ingå äktenskap med sin svenska fästmö,

ställer det sig ur många synpunkter mest lämpligt att de blivande makarna

sammanträffar i Narvik för erhållande av vigsel. Ett förhållandevis

stort antal sjömän brukar också anhålla att den svenske sjömansprästen

förrättar vigseln i svenska sjömanskyrkan. Eftersom han icke har bemyndigande

därtill, måste i stället endera av följande utvägar anlitas. Antingen

anmodas en norsk präst att förrätta vigseln, i vilket fall vigseln sker

enligt norska kyrkans ritual. Om kontrahenterna i stället önskar erhålla

svensk vigsel, måste brudparet tillsammans med sjömansprästen begiva sig

till den svenska sidan av gränsen för vigselns förrättande. I senare fallet

måste vigseln med hänsyn till tågtiderna i regel ske under stor brådska.

Vigseln brukar i detta fall förrättas på turisthotellet i Riksgränsen eller, när

detta är stängt, på telefonstationen.

Efter att ha redogjort för dessa förhållanden anförde utredningsnämnden.

Ett bröllop i främmande land, där man inte kan samla släkt och vänner

till högtiden och där vigseln dessutom måste ske under några korta timmars

permission, innan brud och brudgum ånyo reser åt var sitt håll, bär i allt

prägel av nödlösning. Men då vissa sjömän på grund av sitt arbete måste

anlita denna utväg för att lösa sin vigselfråga, bör man givetvis försöka göra

det bästa möjliga av en i sig själv ogynnsam situation — detta så mycket

mer som den grupp svenska medborgare, det här gäller, i många avseenden

måste avstå från förmåner, vilka man i Sverige betraktar som självklara.

En sådan strävan ligger helt i linje med den personliga omvårdnad om sjöfolket,

vartill all sjömansvård syftar.

Då anmäler sig önskvärdheten av att den svenske sjömanspastorn får

vigselrätt, eftersom valet av vigselförrättare även i detta sammanhang icke

är en oväsentlig faktor. Sjömannen och hans trolovade känner icke den

norske prästen, tillhör icke norska kyrkan och är dessutom främmande för

den ordning, enligt vilken vigsel där förrättas. Däremot har de sjömän,

som besöker Narvik, vant sig vid att där som annorstädes i de allra flesta

angelägenheter söka sjömanskyrkans bistånd. De känner sig hemma där,

eftersom miljön är svensk, och de har vanligen god kontakt med sjömansprästen.

Det är följaktligen helt naturligt, att de helst vill ingå äktenskap i

den svenska sjömanskyrkan med den svenske sjömanspastorn som vigselförrättare

och efter den ritual, som gäller för vigsel inom svenska kyrkan.

Vid övervägande av frågan vilka åtgärder som borde vidtagas för att bereda

sjömansprästen i Narvik den önskade vigselbehörigheten fann utredningsnämnden,

att frågan lämpligast löstes genom en överenskommelse

mellan Sverige och Norge av innehåll, att svensk sjömanspräst får i Norge

sammanviga svenska medborgare och att norsk sjömanspräst erhåller motsvarande

rätt i Sverige. Nämnden framlade därför till kyrkomötets övervägande

det förslaget, att kyrkomötet måtte hemställa hos Kungl. Maj :t atl

initiativ skulle tagas till eu dylik överenskommelse.

Vid 1957 års kyrkomöte hemställdes i motion nr ,''14, att mötet ville hos

Kungl. Maj:t anhålla om åtgärder för att med övriga nordiska länder skulle

träffas sådan överenskommelse, att präst i svenska kyrkan, som i nämnda

länder innehar befattning som präst vid svensk beskickning, i svensk församling

eller som svensk sjömanspräst eller ställföreträdare för sådan,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr /44 år 1959

måtte äga att i dessa länder på svenskt lysningsbevis förrätta vigsel av svenska

medborgare. Till stöd för denna hemställan anfördes, att det förhållandet

att svensk präst i utlandet icke utan särskilt bemyndigande kan förrätta

vigsel, med nuvarande livliga kommunikationer mellan de nordiska länderna,

för många vigselsökande ter sig som en onödig begränsning av vigselmöjligheterna.

Kyrkomötets första tillfälliga utskott, som behandlade förevarande motion

gemensamt med utredningsnämndens betänkande, erinrade i betänkande,

nr 2, om att, enligt en år 1953 träffad överenskommelse mellan de

nordiska länderna, vigsel i ett nordiskt land numera kan förrättas på grundval

av lysning, som ägt rum i ett annat nordiskt land. Ett realiserande av

det i motionen framförda förslaget skulle ligga helt i linje med strävandena

att samordna den internordiska rätten på äktenskapslagstiftningens område

samt bidraga till stärkandet av bandet mellan dessa länders närbesläktade

kyrkor. Ett bifall till motionen skulle också i det väsentliga täcka det förslag,

som framställts av ulredningsnämnden. Utskottet hemställde att kyrkomötet

måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder för att med de övriga

nordiska länderna skulle träffas sådan överenskommelse, att präst i svenska

kyrkan, som i nämnda länder innehar eller utövar befattning som präst vid

svensk beskickning, i svensk församling, för vilken kyrkoordning blivit av

Kungl. Maj :t fastställd» eller såsom sjömanspräst hos svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse,

måtte äga att i nämnda länder på svenskt lysningsbevis

förrätta vigsel av svenska medborgare.

Kyrkomötets förut omnämnda skrivelse, nr 1(5, är avfattad i enlighet med

utskottets hemställan.

Departementspromemorian och yttrandena över denna. I anledning av

kyrkomötets skrivelse har, såsom inledningsvis omnämnts, inom justitiedepartementet

utarbetats eu promemoria med förslag till ändrade bestämmelser

om äktenskaps ingående utom riket och därmed sammanhängande

spörsmål.

I promemorian lämnas en redogörelse för rättsläget på förevarande område

ävensom för frågans behandling inom kyrkomötet. Därjämte återges

innehållet i eu skrivelse som under utredningsarbetet inkommit till justitiedepartementet

från Svenska kyrkans sjömans vårds styrelse. I skrivelsen

säger sig styrelsen ha erfarit att de i styrelsens tjänst verksamma prästerna

ofta får ta ställning till frågan om möjligheten att erhålla svensk vigsel

i främmande land. Till en del är här frågan om svenska turister som önskar

kombinera en semesterresa med vigsel. Dessa har i många fall mycket

dunkla begrepp om vigselrätten i utlandet och kommer icke sällan utan att i

förväg ha förvissat sig om huruvida vigsel kan ordnas. Gällande bestämmelser

medför alltså ibland olägenheter för sådana vigselsökande. Styrelsen

anser dock icke att enbart hänsynen till dem — som dock utan större svårigheter

kan ordna sin vigsel i hemlandet — bör föranleda en utvidgad befogenhet

för svensk präst att förrätta vigsel i annat land. Vida betydelseful
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1959

lare synes det styrelsen vara att bereda det uteseglande sjöfolket möjlighet

att i främmande hamnstäder bli vigda genom svensk sjömansprästs förmedling.

De av kyrkomötets utredningsnämnd beskrivna förhållandena i

Narvik äger i viss mån motsvarighet i andra utländska hamnstäder där

svensk sjömanspräst är verksam. Stora grupper svenska sjömän går sålunda

i trampfart eller vistas på långresor på svenska eller utländska fartyg under

långa tider — ett par år är icke ovanligt — utan att fartyget anlöper svensk

eller annan skandinavisk hamn. För dessa sjömän skulle det vara en uppenbar

förmån att kunna få svensk vigsel i en hamn som fartyget anlöper och

dit den andra kontrahenten kan resa. Med gällande bestämmelser måste

sjömannen antingen uppskjuta vigseln till eu ganska avlägsen framtid eller

också mönstra av fartyget med de ekonomiska olägenheter som detta medför.

Vad angår frågan om en eventuell lagändring erinrar styrelsen om att

i de hamnstäder, varom här är fråga, finnes mestadels ingen svensk koloni

av nämnvärd storleksordning, och alt de som skulle komma i åtnjutande

av utvidgad vigselbehörighet är icke i första rummet bofasta svenskar utan

uteseglande sjömän. Det för närvarande gällande villkoret att vigselförrättaren

är »präst i svensk församling inom främmande stat» bör enligt styrelsens

mening icke ha avgörande betydelse för vigselbehörigheten. Styrelsen

anser det därför vara befogat om »församlingskravet» i 1 kap. 8 § första

stycket av 1904 års lag slopades för att vigselbehörighet skulle kunna beredas

de utom riket stationerade svenska prästerna.

Beträffande behovet av en lagändring på förevarande område anföres härefter

i promemorian följande. Svenska församlingar finnes utom riket i

Köpenhamn, Oslo, Helsingfors, London, Paris, Berlin och Buenos Aires.

Bemyndigande att förrätta vigsel jämlikt 1 kap. 8 § första stycket andra

punkten i 1904 års lag har emellertid meddelats endast för ett par präster,

nämligen svenska kyrkoherdarna i Köpenhamn och Oslo. Vad som anförts

både inom kyrkomötet och av sjömansvårdsstyrelsen synes giva vid handen,

att gällande bestämmelser icke medgiver, att svensk medborgare kan erhålla

kyrklig vigsel utom riket i önskvärd utsträckning. Det kan även erinras

om att många svenskar för studier eller yrkesverksamhet vislas i främmande

länder under långa tider, och att också deras eventuella önskemål att i uppehållslandet

erhålla svensk kyrklig vigsel om möjligt synes böra tillgodoses.

Fn ändring bör därför komma till stånd i förevarande avseende. En diplomatisk

överenskommelse om vigselbehörigheten inom de nordiska länderna,

som av kyrkomötet föreslagits, torde emellertid vara av alltför begränsat

praktiskt värde. Såsom sjömansvårdsstyrelsen erinrat är, jämte prästerna

i de svenska församlingarna utom riket, många svenska präster verksamma

i skilda delar av världen. Präster tillhörande svenska kyrkans sjömansvård

tjänstgör sålunda i Narvik, Hull, Rotterdam, Gent, Genua, Rio de Janeiro,

Melbourne m. fl. städer. På dessa platser torde, såsom sjömansvårdsstyrelsen

anfört, icke finnas erforderligt svenskt befolkningsunderlag för alt grunda

eu svensk församling i egentlig mening. Andra utom riket verksamma präster

är missionärer och diplomatpräster.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr It4 år 1959

På grund av det anförda föreslås i promemorian att genom ändring av 1

kap. 8 § första stycket andra punkten av 1904 års lag möjlighet skall öppnas

att — med medgivande av vederbörande främmande stat — meddela bemyndigande

att förrätta svensk vigsel utom riket åt envar utomlands verksam

präst i svenska kyrkan, oavsett om denne är anknuten till svensk församling.

Det erinras emellertid om att det praktiska värdet av en lagändring

i enlighet härmed förringas därav att i länder, där borgerlig vigsel är obligatorisk,

ett giltigt äktenskap icke torde kunna komma till stånd genom där förrättad

kyrklig vigsel. Obligatorisk borgerlig vigsel förekommer, enligt tillgängliga

uppgifter, i Schweiz, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Österrike, östeuropeiska

stater, Turkiet, Thailand, Chile, Kuba och Peru. I övriga nordiska

länder — utom i Danmark, där utländsk präst endast i undantagsfall kan

erhålla behörighet att viga — och inom det anglo-sachsiska rättsområdet

torde emellertid principiella hinder icke föreligga mot att svensk vigselbehörighet

förlänas åt där verksamma svenska präster. Därjämte föreslås i

promemorian att vigselbehörigheten på grund av bemyndigande skall avse

även vigsel mellan svenska medborgare samt att präster i frikyrkliga trossamfund

skall kunna erhålla bemyndigande att förrätta vigsel mellan kontrahenter,

av vilka åtminstone den ena tillhör samfundet. Eftersom av allmänna

rättsgrundsatser torde följa att beträffande lagstiftning av förevarande

slag reglerna för det ena landets medborgare bör överensstämma med reglerna

för medborgare i annat land, föreslås att i 1 kap. 5 § andra stycket av

1904 års lag skall i tillämpliga delar vidtagas motsvarande ändringar som

dem vilka förordats i det föregående. Promemorian åtföljes av ett i enlighet

med det anförda utarbetat lagförslag, vilket torde få fogas till statsrådsprotokollet

(bilaga B).

Yttranden över promemorian har avgivits av Svea hovrätt, kammarkollegiet,

statistiska centralbyrån, domkapitlen i Uppsala, Skara, Lund, Göteborg

och Härnösand, svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse,

familjerätt ssakkunniga, folkbokföringssakkunniga, Evangeliska

fosterlandsstiftelsens missionsstyrelse, Frikyrkliga samarbetskommittén

och Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Även svenska prästförbundet

har erhållit tillfälle att yttra sig över promemorian men har icke begagnat

sig därav.

I yttrandena har lagförslaget i sak genomgående tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Flera remissinstanser vitsordar behovet av vidgad behörighet

för präst i svenska kyrkan att förrätta vigsel utom riket. Lunds domkapitel

uttalar sålunda härom, att utredningen klart och tydligt påvisar olägenheterna

av de begränsade möjligheter som står till buds för svensk medborgare

att erhålla kyrklig vigsel i utlandet. Den snabba utvecklingen på samfärdsmedlens

område accentuerar också detta förhållande, och enligt domkapitlets

mening är det nödvändigt att en ändring av gällande bestämmelser

kommer till stånd. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm önskar en ytterligare

uppmjukning av bestämmelserna till förmån för präster i frikyrkliga

trossamfund.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1959

Skrivelsen från Nordiska rådets presidium. I den inledningsvis omnämnda

skrivelsen från Nordiska rådets presidium anföres följande. Nordiska

rådets juridiska 9-mannakommitté har på ett par möten under år 1958 —

särskilt med tanke på en eventuell behandling i rådet — diskuterat frågan

om vigselbehörigheten för den svenske sjömansprästen i Narvik och den

norske sjömansprästen i Göteborg. Till grund för överläggningarna har legat

justitiedepartementets förutnämnda promemoria. Kommittén har också erhållit

upplysningar om rättsläget i övriga nordiska länder. Man har inom

kommittén varit ense om att det nuvarande rättstillståndet icke kan betecknas

som tillfredsställande, men med hänsyn till att rådet redan år 1955 hemställt

till regeringarna att verkställa en översyn av äktenskapslagstiftningen

har man funnit, att förevarande spörsmål icke lämpar sig för behandling

i rådet. Kommittén har härvid förutsatt, att en mer allmän lösning av vigselfrågan

inom alla de nordiska länderna skulle komma att övervägas i samband

med denna översyn. Enligt kommitténs mening bör man emellertid,

oberoende av den allmänna översynen av äktenskapslagstiftningen, söka få till

stånd en mer tillfredsställande ordning beträffande sjömansprästerna i Narvik

och Göteborg, på vilka platser det praktiska behovet av en ändring gjort

sig gällande särskilt starkt. Presidiet hemställde med hänvisning härtill, att i

Norge och Sverige måtte redan nu genomföras begränsade lagändringar,

varigenom det blir möjligt att bemyndiga den norske sjömansprästen i

Göteborg och den svenske sjömansprästen i Narvik alt förrätta vigsel med

verkan att de ingångna äktenskapen blir giltiga i både Norge och Sverige.

Motsvarande framställning har av presidiet riktats till norska regeringen.

Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen har

från kyrkomötet framförts önskemål om utsträckning av möjligheterna att

i övriga nordiska länder få till stånd vigsel i svenska kyrkans ordning. Även

Nordiska rådet har intresserat sig för hithörande spörsmål och särskilt pekat

på behovet av en mera tillfredsställande, ordning beträffande vigselbehörigheten

för den svenske sjömansprästen i Narvik och den norske sjömansprästen

i Göteborg.

Den utredning som med anledning av de framförda önskemålen verkställts

inom justitiedepartementet synes bekräfta, att lagstiftningen på området för

närvarande är mindre tillfredsställande utformad. Utredningen visar därjämte,

att bristerna hänför sig inte bara till förhållandena inom Norden

utan att det föreligger behov av en översyn av vigselmöjligheterna utom riket

över huvud taget. I den utredningspromemoria som upprättats har också

ifrågasatts lagändringar med sikte på en väsentlig vidgning av möjligheterna

alt utomlands erhålla vigsel i svenska kyrkans ordning. .lag är dock ej beredd

att nu upptaga frågan om lagändringar med denna vidare syftning.

Vår lagstiftning på den internationella familjerättens område är även i andra

avseenden otillfredsställande, och det är min avsikt att inom den närmaste

liden en mera allmän översyn av denna lagstiftning skall påbörjas. Det sy
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr år 1959

nes ändamålsenligt att frågan om vigselbehörigheten för präster utom landet

upptages till granskning i detta större sammanhang. Tills vidare torde därför

ändring böra vidtagas endast i fråga om vigselbehörigheten för sjömansprästerna,

i vilket avseende utredningen visar att påtagliga praktiska olägenheter

av den nuvarande ordningen uppkommit.

Enligt 1 kap. 8 § första stycket första punkten i 1904 års lag om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och

adoption kan präst i svenska kyrkan viga svenska medborgare på utrikes

ort. Stadgandet ger ej någon garanti för att äktenskap som tillkommit i sådan

ordning vinner erkännande i annat land än Sverige. Härför torde i allmänhet

krävas, att vigselförrättaren är behörig även enligt vigsellandets

lag. Såvitt på den svenska lagstiftningen ankommer påkallas emellertid ej någon

åtgärd då det gäller vigsel utom riket mellan svenska medborgare. Vad

angår vigsel mellan svensk undersåte och undersåte i främmande stat stadgar

andra punkten i 1 kap. 8 § första stycket, att präst i svensk församling

inom främmande stat kan erhålla Kungl. Maj:ts uppdrag att förrätta sådan vigsel

enligt svensk lags föreskrifter. Om dylikt uppdrag — såsom är förutsatt —

lämnas med den främmande statens medgivande, blir vigseln även gällande

i vigsellandet och kan antagas bli erkänd jämväl i andra främmande länder.

Sistnämnda bestämmelse torde böra kompletteras så, att med präst i

svensk församling jämställes präst, som tjänstgör inom svenska kyrkans

sjömansvård. Med stöd av stadgandet kan då, om tillstånd av vederbörande

stat föreligger, bemyndigande att förrätta vigsel meddelas såväl för sjömansprästen

i Narvik som för svenska sjömanspräster som är verksamma på

andra utländska orter.

Då det är särskilt angeläget att vigselbehörighet ordnas för den svenske

sjömansprästen i Narvik, har i samband med utredningen i lagstiftningsärendet

undersökts i vad mån möjlighet föreligger att erhålla norskt medgivande

till sådan behörighet. Enligt vad som inhämtats från norska justisdepartementet

kan dylikt medgivande påräknas efter erforderlig komplettering

av den norska lagstiftningen i ämnet.

I fråga om vigselbehörigheten för utländska sjömanspräster som är verksamma

i Sverige har som förut nämnts särskilt uppmärksammats, att denna

fråga är otillfredsställande ordnad för norske sjömansprästen i Göteborg.

Svenskt tillstånd för denne att här i landet förrätta norsk vigsel kan ej meddelas

med nuvarande lagstiftning. Härför erfordras alltså lagändring, som

lämpligen torde ske genom komplettering av 1 kap. 5 § andra stycket i 1904

års lag. Den danske sjömansprästen i Göteborg äger enligt dansk lag över

huvud icke rätt att förrätta vigsel utom hemlandet, och någon finsk sjömanspräst

är icke för närvarande verksam i vårt land. Det synes likväl

lämpligt att i förevarande avseende icke göra skillnad mellan danska, finska

och norska präster. Ändringen bör därför innebära att med präst i utländsk

evangelisk-luIhersk församling här i riket — eller alltså präst som enligt

den nuvarande lydelsen av lagrummet kan erhålla vigselbehörighet — jäm
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1959

13

ställes den som, utan att vara verksam i sådan församling, är präst i danska

folkkyrkan, Finlands evangelisk-lutherska kyrka eller norska statskyrkan.

Lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 januari 1960.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen

den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden ro*

rande äktenskap, förmynderskap och adoption.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den

lydelse bilaga d1 till delta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Margit Hircn

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1959

Bilaga B

Vid den remitterade promemorian fogat förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904

(nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap, förmynderskap och adoption

Härigenom förordnas, att 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och

adoption (nr 26 s. 1) skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande Igdelse) (Föreslagen Igdelse)

1 kap.

5

Har med--------------------

Har med Konungens tillstånd präst

i utländsk, evangelisk-luthersk församling

här i riket erhållit uppdrag

av den stat han tillhör att förrätta giftermål,

skall äktenskap, som i enlighet

med den främmande statens lag

blivit inför sådan präst här ingånget,

anses vara i behörig form avslutat,

såframt mannen och kvinnan eller

endera av dem var undersåte i den

staten.

8

Är giftermål mellan svenska undersåtar

å utrikes ort av präst inom

svenska kyrkan förrättat i enlighet

med svensk lags föreskrifter, vare det

här för gillt hållet. Samma lag vare,

där präst i svensk församling inom

främmande stat i enlighet med svensk

lags föreskrifter förrättat giftermål i

den staten mellan svensk undersåte

och undersåte i främmande stat, såframt

Konungen uppdragit åt prästen

att förrätta sådant giftermål.

form avslutat.

Har med Konungens tillstånd präst

eller den som eljest är behörig att förrätta

giftermål i utländskt trossamfund

erhållit uppdrag av den stat han

tillhör att här i riket förrätta giftermål,

skall äktenskap, som i enlighet

med den främmande statens lag blivit

inför denne här ingånget, anses vara

i behörig form avslutat, såframt mannen

och kvinnan eller endera av dem

var undersåte i den staten.

§•

Har med tillstånd av främmande

stat präst i svenska kyrkan eller den

som enligt Konungens förordnande är

behörig att förrätta giftermål i annat

svenskt trossamfund erhållit Konungens

uppdrag att förrätta giftermål i

den staten, skall äktenskap som i enlighet

med svensk lags föreskrifter

blivit inför denne i samma stat ingånget

anses vara i behörig form avslutat,

såframt mannen och kvinnan

eller endera av dem var svensk un
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr IM år 1959

15

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om giftermål------

dersåte. Är giftermål eljest mellan

svenska undersåtar å utrikes ort av

präst inom svenska kyrkan förrättat

i enlighet med svensk lags föreskrif- ter, vare det ock här för gillt hållet.

----särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr lii år 1959

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Ma j. ts lagråd den i april

1959.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. SÖDERLUND,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 1 april 1959 lillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 20 mars 1959, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen

den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap, förmynderskap och adoption.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsrådet Sara Falk.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1959

17

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 april 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, lagrådets den 4 april

1959 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 20 mars 1959 remitterade förslaget

till lag angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli

1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,

förmynderskap och adoption.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer

föredraganden, att förslaget måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 144

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:237 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 a1 i texten
  2. 1LU 1959:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 s. 1 i texten