Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter

1959-03-20 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:157, Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

1

Nr 157

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter å inkomst och förmögenhet ävensom

beträffande vissa andra skatter; given Stockholms

slott den 24 april 1959.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch

utrikesdepartementsärenden för den 20 mars 1959 och över finansärenden

för denna dag samt med överlämnande av ett den 17 april 1959

undertecknat avtal mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst

och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter vill Kungl.

Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 157

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1959

Avtal mellan Konungariket Sverige och

Förbundsrepubliken Tyskland för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande

skatter å inkomst och förmögenhet ävensom

beträffande vissa andra skatter

Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland hava,

föranledda av önskan att undvika

dubbelbeskattning beträffande skatter

å inkomst och förmögenhet ävensom

beträffande vissa andra skatter,

överenskommit att ingå ett avtal.

För detta ändamål hava till befullmäktigade

ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:
Ministern

för utrikes ärendena Östen

Undén

Förbundsrepubliken Tysklands

President:

Förbundsrepubliken Tysklands ambassadör

i Stockholm, Dr. Hans-Ulrich

von Marchtaler,

vilka, efter att hava utväxlat sina fullmakter

som befunnits i god och behörig

form, överenskommit om följande

bestämmelser:

Artikel 1

§ 1. Detta avtal har till syfte att

förebygga dubbelbeskattning av personer,

som äga hemvist i en av staterna

eller i båda staterna, såvitt fråga

är om sådana skatter (skatter,

som utgå i form av tilläggsskatter,

härunder inbegripna), vilka enligt

lagstiftningen i envar av de båda staterna

utgå direkt å inkomst eller förmögenhet

eller enligt vissa andra

grunder samt uppbäras av staten eller

av delstater, kommuner eller kommunalförbund.

§ 2. Uttrycket »person» omfattar

enligt detta avtal såväl fysiska som

Abkommen zwischen der Bundesrepublik

Deutschland und dem Königreich Schweden

zur Yermeidung der Doppelbesteuerung auf

dem Gebiete der Steuern vom Einkommen

und vom Vermögen sowie verschiedener

anderer Steuern

Die Bundesrepublik Deutschland

und das Königreich Schweden sind,

von dem Wunsche geleitet, die Doppelbesteuerung

auf dem Gebiete der

Steuern vom Einkommen und vom

Vermögen sowie verschiedener anderer

Steuern zu vermeiden, ubereingekommen,

ein Abkommen abzuschliessen.

Zu diesem Zwecke haben zu Bevollmäclitigten

ernannt:

Der Präsident der Bundesrepublik

Deutschland:

Herrn Dr. Hans-Ulrich von Marchtaler,

Botschafter der Bundesrepublik

Deutschland in Stockholm

Seine Majestät der König von

Schweden:

Herrn östen Undén, Minister för

Auswärtige Angelegenheiten,

die nach Austausch ihrer in guter

und gehöriger Form befundenen

Vollmachten folgendes vereinbart haben:
Artikel

1

(1) Durch dieses Abkommen soli

vermieden werden, dass die in einem

der beiden oder in beiden Staaten

ansässigen Personen doppelt zu

Steuern herangezogen werden, die

nach der Gesetzgebung jedes der beiden

Staaten unmittelbar vom Einkommen

oder vom Vermögen oder

nach verschiedenen anderen Bemessungsgrundlagen

för die Staaten, die

Länder, die Gemeinden oder die Gemeindeverbände

(auch in Form von

Zuschlägen) erhoben werden.

(2) Der Begriff »Person» im Sinne

dieses Abkommens umfasst sowohl

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959

3

juridiska personer. Personsammanslutningar

(Per sonenvereinigungen)

samt stiftelser (Vermögensmassen)

anses, därest de i beskattningshänseende

behandlas på samma sätt som

en juridisk person, enligt detta avtal

vara juridiska personer.

Artikel 2

§ 1. De skatter, som avses i detta

avtal, äro:

1. i Förbundsrepubliken Tyskland:

a) inkomstskatten (med däri ingående

skatt å arbetsinkomst, skatt å

kapitalinkomst och skatt å styrelsearvoden),

b) bolagsskatten,

c) förmögenhetsskatten,

d) näringsskatten (die Gewerbesteuer),

e) fastighetsskatten (die Grundsteuer);
2.

i Konungariket Sverige:

a) den statliga inkomstskatten,

b) kupongskatten,

c) skogsvårdsavgiften,

d) sjömansskatten,

e) utskiftningsskatten och ersättningsskatten,

f) den statliga förmögenhetsskatten,

g) den allmänna kommunalskatten,

h) bevillningsavgifterna för särskilda

förmåner och rättigheter.

§ 2. Avtalet skall äga tillämpning

på varje annan skatt av samma eller

likartat slag, som efter avtalets undertecknande

införes av en av staterna.

§ 3. Då nya skatter införas eller de

bestående skatter, vilka avses i detta

avtal, upphävas eller bliva föremål

natiirliche als auch juristische Personen.

Personenvereinigungen und

Vermögensmassen, die als solche der

Besteuerung wie eine juristische Person

unterliegen, gelten im Sinne dieses

Abkommens als juristische Personen.

Artikel 2

(1) Steuern im Sinne dieses Abkommens

sind:

1. in der Bundesrepublik Deutschland:
a)

die Einkommensteuer (einschliesslich

der Lohnsteuer, der Kapitalertragsteuer

und der Aufsichtsratsteuer),

b) die Körperschaftsteuer,

c) die Vermögensteuer,

d) die Gewerbesteuer,

e) die Grundsteuer;

2. im Königreich Schweden:

a) die staatliche Einkommensteuer,

b) die Couponsteuer,

c) die Waldpflegeabgabe,

d) die Seemannsteuer,

e) die Sondersteuern von Aktiengesellschaften

auf Ausschuttungen

bei Kapitalherabsetzung (utskiftningsskatt)

und bei Nichtausschiittung

vorhandener Gewinne (ersättningsskatt),

f) die staatliche Vermögensteuer,

g) die allgemeine Gemeindesteuer,

h) die Abgaben auf besondere

Vortcile und Gerechtigkeiten (bevillningsavgifter

för särskilda förmåner

och rättigheter).

(2) Das Abkommen ist auf jede

andere ihrem Wesen nach gleiche

oder ähnliche Steuer anzuwenden,

die nach seiner Unterzeichnung von

einem der Staatcn eingefiihrt wird.

(3) Die obersten Finanzbehörden

der Staaten wcrden sich gegenscitig

iiber die Einfiihrung neuer Steuern,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Knngl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

för mera betydande ändringar, skola

de båda staternas högsta finansmyndigheter

härom underrätta varandra.

§ 4. De högsta finansmyndigheterna

i de båda staterna skola i samförstånd

avgöra uppkommande tvivelsmål

rörande vilka skatter som inbegripas

under avtalet.

Artikel 3

§ 1. Då uttrycket »person med

hemvist i en av staterna» användes i

detta avtal, gäller följande:

a) Med uttrycket »person med

hemvist i en av staterna» förstås i

detta avtal en fysisk eller juridisk

person, som enligt den statens lagstiftning

är underkastad beskattning

därstädes på grund av att han där

har sitt hemvist eller där stadigvarande

vistas eller att dess ledning är

där belägen eller på grund av något

annat därmed jämförbart förhållande.

b) Då på grund av bestämmelserna

i punkt a) ovan en fysisk person äger

hemvist i båda staterna, skall följande

gälla:

1) Han skall anses äga hemvist

i den stat, i vilken han har ett hem

som stadigvarande står till hans

förfogande. Om han har ett sådant

hem i envar av de båda staterna,

anses han äga hemvist i den stat,

med vilken han har de starkaste

personliga och ekonomiska förbindelserna

(centrum för levnadsintressena).

2) Kan det icke avgöras, i vilken

stat centrum för hans levnadsintressen

befinner sig, eller om han

icke i någondera staten bär ett

hem, som stadigvarande står till

hans förfogande, anses han äga

hemvist i den stat, där han stadigvarande

vistas.

3) Om han stadigvarande vistas

i båda staterna eller om han icke

vistas stadigvarande i någon av

dem, anses han äga hemvist i den

stat, i vilken han är medborgare.

wesentliche Änderungen oder die

Aufhebung bestehender Steuern, die

von diesem Abkommen betroffen

werden, unterrichten.

(4) Die obersten Finanzbehörden

der Staaten werden im beiderseitigen

Einvernehmen alle etwaigen Zweifel

dariiber klären, för welche Steuern

dieses Abkommen zu gelten hat.

Artikel 3

(1) Soweit der Begriff »eine in

einem Staat ansässige Person» verwendet

wird, gilt folgendes:

(a) Im Sinne dieses Abkommens

bedeutet der Begriff »eine in einem

Staat ansässige Person» eine Person,

die nach dem Rechte dieses Staates

dort auf Grund ihres Wohnsitzes,

ihres ständigen Aufenthaltes, des Örtes

ihrer Geschäftsleitung oder eines

anderen ähnlichen Merkmals steuerpflichtig

ist.

b) Ist nach Buchstabe a eine natiirliche

Person in beiden Staaten ansässig,

so gilt folgendes:

(aa) Die Person gilt als in dem

Staat ansässig, in dem sie iiber

eine ständige Wohnstätle verfugt.

Verfiigt sie in beiden Staaten iiber

eine ständige Wohnstätte, so gilt

sie als in dem Staat ansässig, zu

dem sie die engeren persönlichen

und wirtschaftlichen Bezieliungen

hat (Mittelpunkt der Lebensinteressen).

(bb) Kann nicht bestimmt werden,

in welchem Staate die Person

den Mittelpunkt der Lebensinteressen

hat, oder verfugt sie in keinem

der Staaten iiber eine ständige

Wohnstätte, so gilt sie als in dem

Staat ansässig, in dem sie ihren

gewöhnlichen Aufenthalt hat.

(ce) Hat die Person ihren gewöhnlichen

Aufenthalt in beiden

Staaten oder in keinem der Staaten,

so gilt sie als in dem Staat ansässig,

dessen Staatsangehörigkeit

sie besitzt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

5

4) Om lian är medborgare i båda

staterna eller om han icke är

medborgare i någon av dem, skola

de högsta finansmyndigheterna i

de båda staterna avgöra frågan genom

överenskommelse,

c) Har på grund av bestämmelserna

i punkt a) ovan en juridisk

person hemvist i båda staterna, anses

dess hemvist förefinnas i den stat,

där dess verkliga ledning är belägen.

§ 2. Uttrycket »företag i en av staterna»

eller »företag i den andra staten»

betyder, allteftersom sammanhanget

kräver, ett rörelseidkande företag,

som bedrives av en person med

hemvist i Konungariket Sverige eller

av en person med hemvist i Förbundsrepubliken

Tyskland.

§ 3. Med uttrycket »fast driftställe»

förstås en stadigvarande affärsanordning,

i vilken företagets verksamhet

helt eller delvis utövas.

a) Såsom fast driftställe anses särskilt:
1)

plats för företagsledning,

2) filial,

3) kontor,

4) fabrik,

5) verkstad,

6) gruva, stenbrott eller annan

plats för utnyttjandet av naturtillgångar,

7) plats för byggnadsföretag eller

anläggnings- eller installationsarbete,

vars utförande överskrider

en tidrymd av tolv månader.

b) Uttrycket »fast driftställe» skall

icke anses innefatta:

1) användningen av anordningar,

avsedda uteslutande för lagring,

utställning eller utlämnande av företaget

tillhöriga varor,

2) innehavet av ett företaget

tillhörigt varulager, avsett uteslutande

för lagring, utställning eller

utlämnande,

3) innehavet av ett företaget till
-

(dd) Gehört die Person beiden

oder keinem der Staaten an, so werden

die obersten Finanzbehörden

der Staaten die Frage in beiderseitigem

Einvernehmen regeln.

(c) Ist nach Buchstabe (a) eine

juristische Person in beiden Staaten

ansässig, so gilt sie als in dem Staat

ansässig, in dem sich der Ort ihrer

tatsächlichen Geschäftsleitung befindet.

(2) Der Begriff »Unternehmen

eines der Staaten» oder »Unternehmen

des anderen Staates» bedeutet

je nach dem Zusammenhang ein gewerbliches

Unternehmen, das von

einer im Königreich Schweden ansässigen

Person oder von einer in der

Bundesrepublik Deutscliland ansässigen

Person betrieben wird.

(3) Der Begriff »Betriebstätte» bedeutet

eine feste Geschäftseinrichtung,

in der die Tätigkeit des Unternehmens

ganz oder teilweise ausgeiibt

wird.

(a) Als Betriebstätten gelten insbesondere:
(aa)

ein Ort der Leitung,

(bb) eine Zweigniederlassung,

(ce) eine Geschäftsstelle,

(dd) eine Fabrikationsstätte,

(ee) eine Werkstätte,

(ff) ein Bergwerk, Steinbruch

oder eine andere Stätte der Ausbeutung

von Bodenschätzen,

(gg) eine Bauausfiihrung oder

Montage, deren Dauer zwölf Monate

iiberschreitet.

(b) Als Betriebstätten gelten

nicht:

(aa) die Bcnntzung von Einrichtungen

ausschliesslich zur Lagerung,

Ausstellung oder Auslieferung

von dem Unternehmen gehörenden

Giitern oder Waren;

(bb) das Unterhalten eines Bestandes

von dem Unternehmen gehörenden

Giitern oder Waren ausschliesslich

zur Lagerung, Ausstellung

oder Auslieferung;

(ce) (las Unterhalten eines Be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1959

hörigt varulager, avsett uteslutande

för bearbetning eller förädling

genom ett annat företags försorg,

4) innehavet av en stadigvarande

affärsanordning, avsedd uteslutande

för inköp av varor eller införskaffande

av upplysningar för

företagets räkning,

5) innehavet av en stadigvarande

affärsanordning, avsedd uteslutande

för ombesörjande av reklam,

meddelande av upplysningar, bedrivande

av vetenskaplig forskning

eller utövande av liknande verksamhet,

under förutsättning att

verksamheten inom företagets ram

är av förberedande eller biträdande

art.

c) En person, som är verksam i en

av staterna för ett företag i den andra

staten — härunder icke inbegripen

sådan oberoende representant som

avses i punkt d) nedan — behandlas

såsom ett fast driftställe i den förstnämnda

staten i sådana fall, då personen

innehar och i den förstnämnda

staten regelbundet använder en

fullmakt att sluta avtal i företagets

namn; dock att personen ej heller i

dessa fall behandlas såsom ett fast

driftställe, därest verksamheten begränsas

till inköp av varor för företagets

räkning.

d) Ett företag i en av staterna anses

icke hava ett fast driftställe i den

andra staten allenast å den grund, att

företaget uppehåller affärsförbindelser

i den andra staten genom förmedling

av en mäklare, kommissionär

eller annan fullständigt oberoende

representant, under förutsättning

att dessa personer fullgöra uppdrag,

vilka tillhöra deras vanliga affärsverksamhet.

e) Den omständigheten, att ett bolag

med hemvist i en av staterna

kontrollerar eller kontrolleras av ett

bolag, som har sitt hemvist i den

andra staten eller som uppehåller affärsförbindelser

i denna andra stat

(antingen genom ett fast driftställe

standes von dem Unternehmen gehör

enden Gutern oder Waren ausschliesslich

zur Bearbeilung oder

Verarbeitung durch ein anderes

Unternehmen;

(dd) das Unterlialten einer

festen Geschäftseinrichtung ausschliesslich

zum Einkauf von Gutern

oder Waren oder zur Beschaffung

von Informationen för das

Unternehmen;

(ee) das Unterlialten einer

festen Geschäftseinrichtung ausschliesslich

zur Werbung, zur Erteilung

von Auskiinften, zur wissenschaftlichen

Forschung oder zur

Ausiibung ähnlicher Tätigkeiten,

die för das Unternehmen vorbereitender

Art sind oder eine Hilfstätigkeit

darstellen.

(c) Eine Person, die in einem der

Staaten för ein Unternehmen des

anderen Staates tätig ist — mit Ausnahme

eines unabhängigen Vertreters

im Sinne des Buchstabens d —

gilt als eine in dem erstgenannten

Staate belegene Betriebstätte, wenn

sie eine Vollmacht besitzt, im Namen

des Unternehmens in diesem

Staate Verträge abzuschliessen, und

diese Vollmacht dort gewöhnlich ausubt,

es sei denn, dass sich ihre Tätigkeit

auf den Einkauf von Gutern

oder Waren för das Unternehmen beschränkt.

(d) Ein Unternehmen eines der

Staaten wird nicht schon deshalb so

behandelt, als habe es eine Betriebstätte

in dem anderen Staate, ledighet!

weil es dort Geschäftsbeziehungen

durch einen Makler, Kommissionär

oder einen anderen unabhängigen

Vertreler unterhält, sofern

diese Personen im Rahmen ihrer ordentlichen

Geschäftstätigkeit handeln.

(e) Die Tatsache, dass eine in einem

Staat ansässige Gesellschaft eine

Gesellschaft beherrscht oder von einer

Gesellschaft beherrscht wird, die in

dem anderen Staat ansässig ist oder

dort (entweder durch eine Betriebstätte

oder in anderer Weise) Ge
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1959

7

eller annorledes), skall icke i och för

sig medföra att någotdera bolaget betraktas

såsom ett fast driftställe fö/''

det andra bolaget.

§ 4. Uttrycket »utdelning» betyder

inkomst av aktier, delaktigbetsbevis

i tyska gruvföretag (Kuxen), vinstandelsbevis

(Genusscheine), andelar

i bolag med begränsad ansvarighet

(Gesellschaften mit beschränkter

Haftung) och i kolonialbolag (Kolonialgesellschaften)

samt inkomst genom

delägarskap i ett tyst bolag då

bolagsmannen icke äger del i företagets

förmögenhet. Såsom utdelning

behandlas jämväl inkomst av andelsbevis

i ett investeringsbolag (Kapitalanlagegesellscliaft).

§ 5. De högsta finansmyndigheterna

äro för Förbundsrepubliken Tysklands

vidkommande finansministern

(der Bundesminister der Finanzen)

och för Konungariket Sveriges vidkommande

finansdepartementet eller

den myndighet, åt vilken uppdragits

att i finansdepartementets ställe

handhava frågor enligt detta avtal.

§ 6. Då en av staterna tillämpar

detta avtal, skall, såvitt icke sammanhanget

annorlunda kräver, varje

uttryck, vars innebörd icke angivits i

avtalet, anses hava den betydelse,

som uttrycket har enligt gällande lagar

inom den ifrågavarande staten rörande

sådana skatter, som äro föremål

för avtalet.

Artikel 4

§ 1. Då en person med hemvist i en

av staterna uppbär inkomst av fast

egendom (varunder inbegripas tillbehör

därtill), som är belägen i den

andra staten, äger denna andra stat

beskatta inkomsten ifråga.

§ 2. Bestämmelsen i paragraf 1

gäller såväl inkomst, som förvärvas

genom den fasta egendomens omedelbara

förvaltande och nyttjande, som

ock inkomst genom uthyrning, utarrendering

ocli varje annat slags nyttjande

av egendomen (härunder inbe
-

schäftsbeziehungen unterhält, macht

fur sich allein die eine der beiden Gesellschaften

nicht zur Betriebstätte

der anderen Gesellschaft.

(4) Der Begriff »Dividenden» bedeutet

Einkiinfte aus Aktien, Kuxen,

Genusscheinen, Anteilen an Gesellschaften

mit beschränkter Haftung,

Kolonialgesellschaften und Einkiinfte

aus der Beteiligung als stiller Gesellschafter,

wenn dieser nicht am Vermögen

des Unternehmens beteiligt ist.

Als Dividenden gelten auch Ausschiittungen

auf Anteilscheine einer

Ivapitalanlagegesellschaft.

(5) Die obersten Finanzbehörden

sind in der Bundesrepublik Deutschland

der Bundesminister der Finanzen,

im Königreich Schweden das Finanzministerium

oder die Behörde,

der es iibertragen worden ist, an Stelle

des Finanzministeriums Fragen

dieses Abkommens zu behandeln.

(6) Bei der Airwendung dieses Abkommens

durch einen der Staaten

wird jeder Begriff, der in diesem Abkommen

nicht erläutert worden ist,

die Auslegung erfaliren, die sich aus

den Gesetzen ergibt, die in dem Staat

in Kraft sind und sich auf Steuern

im Sinne dieses Abkommens beziehen,

falls der Zusammenhang keine

andere Auslegung erfordert.

Artikel 4

(1) Bezieht eine in einem der Staaten

ansässige Person Einkiinfte aus unbeweglichem

Vermögen (einschliesslich

des Zubehörs), das in dem anderen

Staate liegt, so hat der andere

Staat das Besteuerungsreclit för diese

Einkiinfte.

(2) Die Vorschrift des Absatzes 1

gilt sowohl för die durch unmittelbare

Verwaltung und Nutzung als

auch fur die durch Vermietung, Verpachtung

und jede andere Art der

Nutzung des unbeweglichen Vermögens

(einschliesslich der land- und

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

gripna binäringar till jordbruk och

skogsbruk), särskilt inkomst i form

av fasta eller varierande ersättningar

för utnyttjandet av naturtillgångar,

ävensom inkomst, som förvärvas genom

avyttring av fast egendom. Till

inkomst, som förvärvas genom avyttring

av fast egendom, hänföres även

inkomst genom avyttring av jordbruk

och skogsbruk.

§ 3. Paragraferna 1 och 2 tillämpas

jämväl då förmögenhetstillgångarna

ingå i rörelse.

Artikel 5

§ 1. Då en person med hemvist i en

av staterna uppbär inkomst av en av

honom bedriven rörelse, vars verksamhet

sträcker sig in på den andra

statens område, äger den andra staten

beskatta denna inkomst i den

mån inkomsten är hänförlig till ett

inom den staten beläget fast driftställe

för rörelsen. Som inkomst av

rörelse betraktas även inkomst genom

delägarskap i rörelse, med undantag

av inkomst som utgöres av

utdelning samt av inkomst av andelar

i ekonomiska föreningar (Genossenschaften).

§ 2. Paragraf 1 är tillämplig å såväl

inkomst, som förvärvas genom

rörelsens omedelbara bedrivande, som

ock inkomst genom uthyrning, utarrendering

och varje annat slags

nyttjande av rörelsen ävensom inkomst

genom avyttring av en rörelse

i dess helhet, en andel i ett företag,

en del av rörelsen eller av föremål,

som användes i rörelsen.

§ 3. Till det fasta driftstället skola

hänföras sådana inkomster, som

det fasta driftstället skulle hava uppburit

därest detsamma varit ett

forstwirtschaftlichen Nebenbelriebe)

erziellen Einkunfte, insbesondere aus

festen oder veränderlichen Vergiitungen

fur die Ausbeutung von Grund

und Boden sowie fur Einkunfte, die

bei der Veräusserung von unbeweglichem

Vermögen erzielt werden. Zu

den Einldinften, die bei der Veräusserung

von unbeweglicliem Vermögen

erzielt werden, gehören aucli Einkiinfte

aus der Veräusserung eines

land- und forstwirtschaftlichen Betriebes.

(3) Die Absätze 1 und 2 gelten

auch dann, wenn die genannten Vermögensgegenstände

zu einem gewerblichen

Betriebsvermögen gehören.

Artikel 5

(1) Bezieht eine in einem der Staaten

ansässige Person als Unternehmer

Einkunfte aus einem gewerblichen

Unternehmen, dessen Wirkung

sich auf das Gebiet des anderen

Staates erstreckt, so hat der

andere Staat das Besteuerungsrecht

fur diese Einkunfte insoweit, als

sie auf eine dort befindliche Betriebstätte

des Unternehmens entfallen.

Wie Einkunfte aus Gewerbebetrieb

werden auch Einkunfte aus Beteiligungen

an einem gewerblichen Unternehmen

behandelt mit Ausnahme

der Einkunfte, die Dividenden darstellen,

sowie der Einkunfte aus Anteilen

an Genossenschaften (ekonomiska

föreningar).

(2) Absatz 1 gilt sowohl fiir die

durch unmittelbare Verwaltung und

Nutzung als auch fiir die durch Vermietung,

Verpachtung und jede andere

Art der Nutzung des gewerblichen

Unternehmens erzielten Einkunfte,

sowie fiir Einkunfte aus der

Veräusserung eines Gew^erbebetriebes

im ganzen, eines Anteiles am Unternehmen,

eines Teiles des Betriebes

oder eines Gegenstandes, der im Betriebe

benutz wird.

(3) Der Betriebstätte sollen diejenigen

Einkunfte zugewiesen werden,

die sie als selbständiges Unternehmen

durch eine gleiche oder ähnliche Tä
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

9

självständigt företag med samma eller

liknande verksamhet, bedriven

under samma eller liknande villkor

och utan varje beroende av det företag,

till vilket driftstället hör. Vid inkomstfördelningen

skall i princip

såsom utgångspunkt tagas driftställets

balansräkning. Därvid skola beaktas

alla till driftstället hänförliga

omkostnader, härunder inbegripna

kostnader för företagets ledning

och allmänna förvaltning. Konstlade

vinstdispositioner — särskilt överenskommelser

om sådana ersättningar

mellan ett och samma företags driftställen,

vilka ersättningar betecknas

såsom ränta eller royalty — skola

lämnas utan avseende. I särskilda

fall må vid inkomstfördelningen uppdelning

ske av företagets hela vinst.

§ 4. Paragraf 1 skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om den näringsskatt

(die Gewerbesteuer), vilken

utgår på annat beskattningsunderlag

än inkomst.

Artikel 6

§ 1. Därest ett företag i en av staterna

deltager i ledningen av ett företag

i den andra staten eller äger inflytande

å detta företag i ekonomiskt

hänseende och på grund härav med

detta andra företag avtalar eller för

detsamma föreskriver sådana villkor

i fråga om företagens handelsförbindelser

eller andra ekonomiska förbindelser,

vilka avvika från de villkor,

som skulle hava avtalats med ett

oberoende företag, må vinster, som

under normala förhållanden skulle

hava tillkommit endera företaget om

sagda villkor icke funnits men som

på grund av villkoren ifråga icke

tillkommit detta företag, inräknas i

detta företags inkomster och beskattas

i överensstämmelse därmed.

§ 2. Paragraf 1 äger motsvarande

tillämpning i förhållandet mellan två

företag i sådana fall, då samma person

eller personer deltaga i företagens

ledning eller äga inflytande å

företagen i ekonomiskt hänseende.

tigkeit unter gleichen oder ähnlichen

Bedingungen und oline jede Abhängigkeit

von dem Unternehmen,

dessen Betriebstätte sie ist, erzielt

liätte. Bei der Ermittlung ist grundsätzlich

vom Bilanzergebnis der Betriebstätte

auszugehen. Dabei sollen

alle der Betriebstätte zurechenbaren

Ausgaben einschliesslich der Geschäftsfuhrungs-

und der allgemeinen

Verwaltungskosten des Unternehmens

berucksichtigt werden.

Kunstliche Gewinnverlagerungen, insbesondere

die Vereinbarung von Entgelten

als sogenanntc Zinsen oder Lizenzgebuhren

zwischen den Betriebstätten

desselben Unternehmens sind

unbeachtlich. In besonderen Fällen

kann bei der Ermittlung der Einkunfte

der Gesamtgewinn des Unternehmens

aufgeteilt werden.

(4) Absatz 1 ist entsprechend auf

die Gewerbesteuer anzuwenden, die

nach einer anderen Bemessungsgrundlage

als den Einkunften erlioben

wird.

Artikel 6

(1) Wenn ein Unternehmen eines

der Staaten vermöge seiner Beteiligung

an der Geschäftsfuhrung oder

an der finanziellen Struktur eines

Unternehmens des anderen Staates

mit diesem Unternehmen wirtschaftliche

oder finanzielle Bedingungen

vereinbart oder ihm solche auferlegt,

die von denjenigen abweichen, die

mit einem unabbängigen Unternehmen

vereinbart wurden, so durfen

Gewinne, die eines der beiden Unlernebmen

ublicberweise erzielt hätte,

aber wegen dieser Bedingungen nicht

erzielt hat, den Gewinnen dieses Unternehmens

zugerechnet und entsprechend

besteuert werden.

(2) Absatz 1 gilt sinngemäss im

Verhältnis zweier Unternehmen, an

deren Geschäftsfuhrung oder deren

finanzieller Struktur dieselhe Person

beteiligt ist.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

Artikel 7

§ 1. Då en person med hemvist i

en av staterna uppbär inkomst genom

utövande av sjöfart eller luftfart

i internationell trafik, äger den

stat beskatta inkomsten, i vilken orten

för det ifrågavarande företagets

verkliga ledning är belägen.

§ 2. Paragraf 1 tillämpas även då

rörelsen bedrives med chartrade eller

förhyrda fartyg. Sagda paragraf

är jämväl tillämplig i fråga om agenturer,

för så vitt agenturen har omedelbart

samband med rörelsen eller

med transportförmedlingen till och

från fartygen eller luftfartygen.

§ 3. Paragraf 1 tillämpas även i fall

då sjöfarts- eller luftfartsföretag deltaga

i en pool, en gemensam trafikorganisation

eller ett internationellt

trafikföretag.

§ 4. Paragraf 1 skall äga motsvarande

tillämpning å den näringsskatt

(die Gewerbesteuer), vilken utgår på

annat beskattningsunderlag än inkomst.

Artikel 8

§ 1. Då en person med hemvist i

en av staterna förvärvar inkomst genom

att avyttra en andel i ett sådant

bolag med hemvist i den andra staten,

vars delägare icke personligen

ansvara för bolagets förbindelser

(Kapitalgesellscliaft),äger förstnämnda

stat beskatta denna inkomst.

§ 2. Paragraf 1 är icke tillämplig,

därest den avyttrade andelen ingår i

förmögenhet som är nedlagd i ett av

säljaren i den andra staten innehaft

fast driftställe. I dylikt fall äger denna

andra stat beskatta den genom avyttringen

förvärvade inkomsten.

Artikel 9

§ 1. Då en person med hemvist i en

av staterna uppbär utdelning från

den andra staten, äger hemviststaten

beskatta denna inkomst.

Artikel 7

(1) Bezieht eine in einem der Staaten

ansässige Person als Unternehmer

Einkiinfte aus dem Betriebe von

Seeschiffen oder Luftfahrzeugen, die

dem inlernationalen Verkehr dienen,

so steht das Besteuerungsrecht för

diese Einkiinfte dem Staate zu, in

dem sich der Ort der tatsächlichen

Geschäftsleitung des Unternehmens

befindet.

(2) Absatz 1 gilt auch, wenn der

Betrieb mit gecharterten oder gemieteten

Fahrzeugen durchgefiihrt wird.

Er gilt ebenfalls för Agenturen, soweit

die Tätigkeit der Agentur unmittelbar

mit dem Betrieb oder dem Zubringerdienst

zusammenhängt.

(3) Absatz 1 gilt auch för Beteiligungen

von Unternehmen der Seeschiffahrt

oder der Luftfahrt an

einem Pool, einer gemeinsamen Betriebsorganisation

oder einer internationalen

Betriebskörperschaft.

(4) Absatz 1 ist entsprechend auf

die Gewerbesteuer anzuwenden, die

nach einer anderen Bemessungsgrundlage

als den Einkunften erhoben

wird.

Artikel 8

(1) Bezieht eine in einem der Staaten

ansässige Person Einkunfte aus

der Veräusserung einer Beteiligung

an einer Kapitalgesellscliaft, die in

dem anderen Staat ansässig ist, so

hat der erstgenannte Staat das Besteuerungsrecht

för diese Einkiinfte.

(2) Absatz 1 gilt nicht, wenn die

veräusserte Beteiligung zum Vermögen

einer Betriebstätte gehört, die der

Veräusserer im anderen Staat unterliält.

In diesem Fall hat der andere

Staat das Besteuerungsrecht för die

Einkunfte aus der Veräusserung.

Artikel 9

(1) Bezieht eine in einem der Staaten

ansässige Person aus dem anderen

Staate Dividenden, so hat der

Staat, in dem die Person ansässig ist,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

11

§ 2. Såframt i den andra staten

skatt å inländsk utdelning uttages genom

avdrag (vid källan), får dylikt

skatteavdrag alltjämt verkställas.

Skatteavdraget får dock icke överstiga

15 procent av utdelningens belopp.

§ 3. Så snart den i Förbundsrepubliken

Tyskland utgående bolagsskatten

å utdelad vinst icke längre understiger

skatten å icke utdelad vinst eller

skillnaden mellan de båda skattesatserna

nedgår till 5 procent eller

därunder, skall den i paragraf 2 angivna

skattesatsen nedsättas till 10

procent.

§ 4. Så länge den i Förbundsrepubliken

Tyskland utgående bolagsskatten

å utdelad vinst understiger skatten

å icke utdelad vinst och skillnaden

mellan de båda skattesatserna

utgör 20 procent eller mera, får —

oberoende av bestämmelsen i § 2

andra punkten — i Förbundsrepubliken

Tyskland skatteavdraget icke

överstiga 25 procent av utdelningens

belopp, därest utdelningen utbetalas

av ett sådant bolag i Förbundsrepubliken

Tyskland, vars delägare icke

personligen ansvara för bolagets förbindelser

(Kapitalgesellschaft), till

ett aktiebolag eller en ekonomisk förening

med hemvist i Sverige och detta

bolag eller denna förening äger

minst 25 procent av andelarna i det

tyska bolaget.

§ 5. Paragraferna 1—4 äro icke tilllämpliga,

därest en person med hemvist

i en av staterna innehar ett fast

driftställe i den andra staten och förvärvar

utdelningen genom detta

driftställe. I dylikt fall äger denna

andra stat beskatta utdelningen.

Artikel 10

§ 1. Då eu person med hemvist i eu

av staterna uppbär ränta från den

das Besteuerungsrecht fur diese Einkunfte.

(2) Soweit in dem anderen Staate

die Steuer von inländischen Dividenden

im Abzugsweg (an der Quelle)

erhoben wird, bleibt das Recht zur

Vornahme des Steuerabzugs unberiihrt.

Jedoch darf der Steuerabzug

15 vom Hundert der Dividenden nicht

iibersteigen.

(3) Sobald in der Bundesrepublik

Deutschland der Satz der Körperschaftsteuer

för ausgeschuttete Gewinne

nicht mehr niedriger ist als

der Steuersatz för nicht ausgeschuttete

Gewinne oder sich der Unterschied

zwischen den beiden Steuersätzen

auf 5 vom Hundert oder weniger

verringert, ermässigt sich der

in Absatz 2 festgesetzte Satz auf 10

vom Hundert.

(4) Solange in der Bundesrepublik

Deutschland der Satz der Körperschaftsteuer

för ausgeschuttete Gewinne

niedriger ist als der Steuersatz

för nicht ausgeschuttete Gewinne und

der Unterschied 20 vom Hundert oder

mehr beträgt, darf, abweichend von

Absatz 2 Satz 2, in der Bundesrepublik

Deutschland der Steuerabzug 25

vom Hundert der Dividenden nicht

ubersteigen, wenn die Dividenden

von einer in der Bundesrepublik

Deutschland ansässigen Kapitalgesellschaft

an eine in Schweden ansässige

Aktiengesellschaft oder Genossenschaft

(ekonomisk förening) gezahlt

werden, der mindestens 25 vom Hundert

der Anteile der Kapitalgesellschaft

gehören.

(5) Die Absätze 1 bis 4 gelten nicht,

wenn eine in eincm der Staaten ansässige

Person eine Betriebstätte in

dem anderen Staal hat und die Dividenden

durch diese Betriebstätte

crzielt. In diesem Fall hat der andere

Staat das Besteuerungsrecht för diese

Dividenden.

Artikel 10

(1) Bczieht eine in eincm der Staaten

ansässige Person aus dem ande
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959

andra staten, äger heniviststaten beskatta

denna inkomst.

§ 2. Med ränta förstås inkomst å

försträckningar, obligationer (varunder

inbegripas lån, som kunna omvandlas

till andel i rörelse (Wandelanleihen)

samt obligationer med extra

räntetillägg i förhållande till storleken

av verkställd utdelning (Gewinnobligationen))

samt å varje annat

slag av skuldförbindelse, oberoende

av huruvida säkerhet ställts i

form av inteckning i fast egendom.

§ 3. Paragraf 1 är icke tillämplig,

om en person med hemvist i en av

staterna innehar ett fast driftställe

i den andra staten och förvärvar räntan

genom detta driftställe. I dylikt

fall äger denna andra stat beskatta

inkomsten.

Artikel 11

§ 1. Då en person med hemvist i

en av staterna från den andra staten

uppbär royalty eller annan ersättning

för nyttjandet eller rätten att

nyttja litterära eller konstnärliga

verk, patent, mönster, fabrikationsmetoder,

varumärken eller annan dylik

egendom (med undantag av rätten

att nyttja naturtillgångar), äger

hemviststaten beskatta inkomsten i

fråga.

§ 2. Med royalty likställas hyresavgifter

och liknande ersättningar för

överlåtelse av kinematografisk film,

för nyttjande av utrustning avsedd

för industriell, kommersiell eller vetenskaplig

verksamhet eller för överlåtelse

av i rörelse gjorda erfarenhetsrön.

§ 3. Paragraferna 1 och 2 äga icke

tillämpning i sådana fall, då en person

med hemvist i en av staterna innehar

ett fast driftställe i den andra

staten och förvärvar inkomsten ge
-

ren Staat Einkunfte aus Zinsen, so

hat der Staat, in dem die Person ansässig

ist, das Besteuerungsreclit fur

diese Einkunfte.

(2) Zinsen sind Einkiinfte aus

Darlehen, Obligationen (einschliesslich

der Wandelanleihen und Gewinnobligationen)

oder aus irgendeiner

anderen Schuldverpflichtung

ohne Riicksicht darauf, ob diese

durch ein Grundpfandrecht gesichert

ist oder nicht.

(3) Absatz 1 gilt nicht, wenn eine

in einem der Staaten ansässige Person

eine Betriebstätte in dem anderen

Staat hat und die Zinsen durch

diese Betriebstätte erzielt. In diesem

Fall hal der andere Staat das Besteuerungsrecht

lur diese Einkunfte.

Artikel 11

(1) Bezieht eine in einem der Staaten

ansässige Person aus dem anderen

Staat Einkunfte aus Lizenzgebiihren

und anderen Vergutungen

fur die Benutzung oder das Recht

auf Benutzung von Urheber rechten,

Patenten, Gebrauchsmustern, Herstellungsverfahren,

Warenzeichen oder

ähnlichen Rechten (ausser Rechten,

die die Ausbeutung von Grund und

Boden betreffen), so hat der Staat,

in dem die Person ansässig ist, das

Besteuerungsreclit fur diese Einkunfte.

(2) Wie Lizenzgebuliren werden

Mietgebuhren und ähnliche Vergiitungen

fiir die uberlassung kinematographischer

Filme, fur die Benutzung

gewerblicher, kaufmännischer

oder wissenschaftlicher Ausrustungen

oder fur die uberlassung von gewerblichen

Erfahrungen behandelt.

(3) Die Absätze 1 und 2 gelten

nicht, wenn eine in einem der Staaten

ansässige Person eine Betriebstätte

in dem anderen Staat hat und

die Einkunfte durch diese Betrieb
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959

13

nom detta driftställe. I dylikt fall äger

denna andra stat beskatta inkomsten.

Artikel 12

§ 1. Då en person med hemvist i

en av staterna förvärvar inkomst av

frilt yrke, äger den andra staten beskatta

inkomsten ifråga i den mån

personen där utövar sin verksamhet

under användande av en stadigvarande

anordning, som regelmässigt

står till hans förfogande. Då den fria

yrkesutövningen sker genom uppträdande

vid offentliga nöjestillställningar

i den andra staten, t. ex. genom

verksamhet som skådespelare,

filmskådespelare eller radioartist,

musiker, artist eller professionell

idrottsman, må dock härigenom förvärvad

inkomst beskattas i denna stat

även då därstädes icke förefinnes

någon sådan stadigvarande anordning,

som i första punkten avses.

§ 2. Artikel 5 paragraf 2 skall äga

motsvarande tillämpning.

§ 3. Då en person med hemvist i

en av staterna förvärvar inkomst av

självständigt bedrivet arbete (med

undantag för sådan inkomst varå

paragraferna 1 och 2 äro tillämpliga),

äger den andra staten beskatta denna

inkomst, därest arbetet utföres eller

bär utförts i denna andra stat.

Artikel 19

§ 1. Då en fysisk person med hemvist

i en av staterna uppbär lön, arvode

eller liknande ersättning, som

utbetalas av en av staterna eller av

delstat, kommun, kommunalförbund

eller annan offentligrättslig juridisk

person i en av staterna, äger den

stal, varifrån utbetalningen sker, beskatta

inkomsten ifråga.

§ 2. År den fysiska personen medborgare

i hemviststaten utan att

samtidigt vara medborgare i den stat,

stätte erzielt. In diesem Fall hat der

andere Staat das Besteuerungsrecht

för diese Einkunfte.

Artikel 12

(1) Bezieht eine in einem der Staaten

ansässige Person Einkunfte aus

freiberuflicher Tätigkeit, so hat der

andere Staat das Besteuerungsrecht

för diese Einkunfte insoweit, als die

Person dort ihre Tätigkeit unter Benutzung

einer ihr regelmässig zur

Verfugung stehenden ständigen Einrichtung

ausubt. Einkunfte aus einer

in dem anderen Staate freiberuflich

ausgeubten Tätigkeit in Form von

öffentlichen Unterhaltungsdarbietungen,

wie z. B. als Scliauspieler,

Filmschauspieler oder Rundfunkkunstler,

Musiker, Artist oder Berufssportler,

können jedoch in diesem

Staate besteuert werden, auch wenn

dort keine ständige Einrichtung im

Sinne des Satzes 1 vorhanden ist.

(2) Artikel 5 Abs. 2 gilt sinngemäss.

(3) Bezieht eine in einem der Staaten

ansässige Person Einkunfte aus

selbständiger Arbeit (mit Ausnahme

der unter die Absätze 1 und 2 fallenden

Einkunfte), so hat der andere

Staat das Besteuerungsrecht för diese

Einkunfte, wenn die Arbeit in

dem anderen Staat ausgeubt wird

oder ausgeubt worden ist.

Artikel 13

(1) Bezieht eine in einem der Staaten

ansässige naturliclie Person Einkunfte

aus Löhnen, Gehältern oder

ähnlichen Vergutungen, die einer der

beiden Staaten oder ein Land, eine

Gemeinde, ein Gemeindeverband oder

eine andere juristische Person des

öffentlichen Rechts eines der beiden

Staaten gewährt, so hat der Staat der

öffentlichen Kasse das Besteuerungsrecht

för diese Einkunfte.

(2) Ist die naturliche Person

Staatsangehöriger des Staates, in dem

sie ansässig ist, ohne zugleich Staats
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1959

varifrån utbetalningen sker, och utövar

han sin verksamhet i hemviststaten,

äger — oberoende av vad i paragraf

1 stadgas — hemviststaten beskatta

inkomsten ifråga.

§ 3. I fråga om ersättning för tjänster,

vilka utförts i samband med rörelse

som endera staten eller en offentligrättslig

juridisk person i en av

staterna bedrivit i förvärvssyfte, skall

artikel 14 tillämpas. Paragraferna 1

och 2 äro dock tillämpliga beträffande

lön, arvode och liknande ersättning

som utbetalas, såvitt avser Förbundsrepubliken

Tyskland, av »die

Deutsche Bundespost», »die Deutsche

Bundesbahn» och »die Deutsche Bundesbank»

samt, såvitt avser Konungariket

Sverige, av postverket, televerket,

statens järnvägar och Sveriges

riksbank.

Artikel It

g 1. Då en fysisk person med hemvist

i en av staterna förvärvar inkomst

av arbetsanställning, äger den

andra staten beskatta inkomsten i

fråga, därest arbetet utföres i denna

andra stat. Bestämmelsen i artikel

13 beröres dock ej härav.

§ 2. Då arbetet helt eller till huvudsaklig

del fullgöres ombord å fartyg

eller luftfartyg och den verkliga ledningen

för det företag, som är arbetsgivare,

utövas å en ort inom en

av staterna, anses arbetet vid tilllämpningen

av paragraf 1 vara utfört

i denna stat.

§ 3. Oberoende av vad i paragraf 1

stadgas må inkomst av arbetsanställning

beskattas i den stat, i vilken

den fysiska personen äger hemvist,

därest

1) han uppehåller sig i den andra

staten allenast tillfälligtvis, sammanlagt

högst 183 dagar under ett och

samma kalenderår,

2) ersättningen för hans under

denna tid utövade verksamhet erläg
-

angehöriger des Staates der offentlichen

Kasse zu sein, und iibt sie

ihre Tätigkeit im erstgenannten Staat

aus, so hat abweichend von Absatz

1 diesel- Staat das Besteuerungsrecht

fur diese Einkunfte.

(3) Auf Entgelte för Dienste, die

in Verbindung mit einer auf Gewinnerzielung

gerichteten gewerblichen

Tätigkeit eines Staates oder einer juristischen

Person des öffentliclien

Rechts eines der beiden Staaten geleistet

worden sind, ist Artikel 14 anzuwenden.

Löhne, Gehälter und ähnliche

Vergutungen, die auf seiten der

Bundesrepublik Deutschland die

Deutsche Bundespost, die Deutsche

Bundesbahn, die Deutsche Bundesbank,

und auf seiten des Königreichs

Schweden »postverket», »televerket»,

»statens järnvägar», »Sveriges riksbank»

gewähren, fallen unter die Absätze

1 und 2.

Artikel 74

(1) Bezieht eine in einem der Staaten

ansässige naturliche Person Einkunfte

aus nichtselbständiger Arbeit,

so hat der andere Staat das Besteuerungsrecht

för diese Einkunfte,

wenn die Arbeit in dem anderen

Staat ausgeubt wird. Artikel 13 bleibt

unberuhrt.

(2) Wenn die Arbeit ausschliesslich

oder uberwiegend auf Schiffen

oder Luftfahrzeugen ausgeubt wird

und der Ort der tatsäclilichen Geschäftsleitung

des Unternehmens, das

Arbeitgeber ist, sich in einem der

Staaten befindet, so gilt im Sinne des

Absatzes 1 die Arbeit als in diesem

Staat ausgeubt.

(3) Abweichend von Absatz 1 können

Einkunfte aus nichtselbständiger

Arbeit in dem Staate besteuert

werden, in dem die naturliche Person

ansässig ist, wenn diese Person

1. sich nur vorubergehend, insgesamt

nicht länger als 183 Tage während

eines Kalenderjahres, in dem

anderen Staat aufhält,

2. för ihre während dieser Zeit

ausgeubte Tätigkeit von einem År
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959

15

ges av en arbetsgivare, som bär sitt

hemvist i samma stat som den fysiska

personen, och

3) ersättningen för hans verksamhet

icke belastar ett av arbetsgivaren

i den andra staten innehaft fast

driftställe eller en av honom där innehavd

stadigvarande anordning.

§ 4. Studerande vid universitet,

högskola eller liknande undervisningsanstalt

i en av staterna, vilka

mot ersättning äro anställda vid ett

företag i den andra staten under

högst 100 dagar under ett och samma

kalenderår i syfte att erhålla

praktisk utbildning, må oberoende av

vad i paragraf 1 stadgas beskattas för

ifrågavarande ersättning allenast i

den förstnämnda staten.

§ 5. Med inkomst av arbetsanstäilning

förstås i denna artikel arvoden,

löner, tantiem, gratifikationer eller

andra belopp, vilka tillkomma i enskild

tjänst anställda personer, ävensom

andra dem tillkommande, i penningar

uppskattbara förmåner ocl?

gottgörelser.

§ 6. Är arbetsgivaren ett handelsbolag,

kommanditbolag, enkelt bolag,

partrederi eller gruvbolag (Personengesellschaft),

anses företaget vid tilllämpningen

av paragraf 3, 2) äga

hemvist å den ort, där företagets

verkliga ledning utövas.

Artikel 15

§ 1. Då en person med hemvist i

en av staterna uppbär pension, änkeeller

pupillpension därunder inbegripen,

eller liknande periodiskt utgående

belopp eller i penningar uppskattbar

förmån som äger samband med

förutvarande arbetsanställning, äger

hemviststaten beskatta inkomsten

ifråga.

§ 2. Då fråga är om pension, änkeeller

pupillpension därunder inbegripen,

eller liknande periodiskt utgående

belopp eller i penningar uppskattbar

förmån, som äger samband med

förutvarande arbetsanställning och

som utbetalas av endera staten eller

beitgeber entlolmt wird, der in dem

gleichen Staate wie die naturliche

Person ansässig ist, und

3. för ilire Tätigkeit nicht zu Lasten

einer in dem anderen Staate befindlichen

Betriebstätte oder ständigen

Einrichtung des Arbeitgebers entlohnt

wird.

(4) Abweichend von Absatz 1 können

Studenten einer Universität,

Hochschule oder ähnlichen Lehranstalt

eines der beiden Staaten, die gegen

Entgelt bei einem Unternehmen

des anderen Staates nicht mehr als

100 Tage während eines Kalenderjahres

beschäftigt sind, um eine

praktische Ausbildung zu erhalten,

hinsichtlich dieses Entgeltes nur im

erstgenannten Staate besteuert werden.

(5) Als Einkunfte aus nichtselbständiger

Arbeit im Sinne dieses Artikels

gelten: Gehälter, Besoldungen,

Löhne, Tantiemen, Gratifikationen

oder sonstige Bezuge, geldwerte Vorteile

und Entschädigungen der im

privaten Dienst beschäftigten naturlichen

Personen.

(6) Ist der Arbeitgeber eine Personengesellscliaft

(handelsbolag, kommanditbolag,

enkelt bolag, partrederi,

gruvbolag), so gilt die Gesellschaft

als in dem Staat ansässig, in dem sicli

der Ort ihrer tatsäclilichen Geschäftsleitung

befindet.

Artikel 15

(1) Bezieht eine in einem der Staaten

ansässige Person Wartegelder,

Ruhegehälter, Wit^ven- oder Waisenpensionen

oder ähnliche wiederkehrende

Bezuge oder geldwerte Vorteile

för fröhere Dienstleistungen, so hat

der Staat, in dem die Person ansässig

ist, das Besteuerungsrecht för diese

Einkunfte.

(2) Abweichend von Absatz 1 slebt

das Besteuerungsrecht för Wartegelder,

Ruhegehälter, Witwen- und Waisenpensionen

oder ähnliche wicderkehrende

Bezuge oder geldwerte Vorteile

för fröhere Dienstleistungen,

die einer der beiden Staaten oder ein

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959

av delstat, kommun, kommunalförbund

eller annan offentligrättslig juridisk

person i endera staten till dess

arbetstagare eller dennes efterlevande,

äger — oberoende av vad i paragraf

1 stadgas — denna stat beskatta

inkomsten ifråga.

§ 3. Paragraf 2 är även tillämplig

å sådana pensioner, livräntor och

andra periodiskt eller icke periodiskt

utgående belopp, vilka utbetalas av

en av staterna eller av en offentligrättslig

juridisk person i endera staten

såsom ersättning för skada, vilken

uppkommit till följd av krigshandlingar

eller politisk förföljelse.

Artikel 16

Studenter, lärlingar, praktikanter

och volontärer från en av staterna,

vilka allenast i studie- eller utbildningssyfte

uppehålla sig i den andra

staten, underkastas icke någon beskattning

i denna andra stat för belopp,

som de mottaga för sitt underhåll,

sina studier eller sin utbildning,

därest beloppen ifråga utbetalas till

dem från utlandet.

Artikel 17

Då en person med hemvist i en av

staterna uppbär sådan inkomst, beträffande

vilken i föregående artiklar

inga bestämmelser rörande beskattningsrättens

uppdelning meddelats,

äger hemviststaten beskatta denna

inkomst.

Artikel 18

§ 1. Förmögenhet, som äges av en

person med hemvist i en av staterna,

beskattas allenast i den stat, vilken

enligt detta avtal äger beskatta inkomst

av samma förmögenhet, såframt

förmögenheten består av

a) fast egendom (med tillbehör

därtill),

b) egendom, som nyttjas i ett rörelseidkande

företag.

Land, eine Gemeinde, ein Gemeindeverband

oder eine andere juristische

Person des öffentlichen Rechts eines

der beiden Staaten an seine Arbeitnehmer

oder deren Hinterbliebene

zahlt, diesem Staate zu.

(3) Absatz 2 ist auch anzuwenden

auf Pensionen, Leibrenten sowie andere

wiederkehrende oder nichtwiederkehrende

Beziige, die von einem

der Staaten oder einer juristischen

Person des öffentlichen Rechts eines

der beiden Staaten als Vergiitung fur

einen Schaden gezahlt werden, der

als Folge von Kriegshandlungen oder

politischer Verfolgung entstanden ist.

Artikel 16

Studenten, Lehrlinge, Praktikanten

und Volontäre aus einem der Staaten,

die sich nur zu Studien- oder zu Ausbildungszwecken

in dem anderen

Staat aufhalten, werden wegen der

von ihnen fur Lebensunterhalt, Studien

und Ausbildung empfangenen

Beziige von diesem anderen Staate

nicht besteuert, wenn diese ihnen von

ausserhalb dieses Staates zufliessen.

Artikel 17

Bezieht eine in einem der Staaten

ansässige Person Einkiinfte, fur die

in den vorhergehenden Artikeln

keine Regelung iiber die Zuteilung

des Besteuerungsrechts getroffen ist,

so hat der Staat, in dem die Person

ansässig ist, das Besteuerungsrecht

fur diese Einkiinfte.

Artikel 18

(1) Das Besteuerungsrecht fur

Vermögen einer in einem der Staaten

ansässige Person, soweit es besteht

aus:

a) unbeweglichem Vermögen (einschliesslich

des Zubehörs),

b) Vermögen, das einem gewerblichen

Unternehmen dient,

hat der Staat, der nach diesem Ab
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1959

17

§ 2. Annan förmögenhet (fordringar

med säkerhet i inteckningar i fast

egendom härunder inbegripna), som

äges av en person med hemvist i en

av staterna, beskattas allenast i denna

stat.

§ 3. Paragraferna 1 och 2 äro även

tillämpliga i fråga om engångsskatter

å förmögenhet eller förmögenhetsökning,

vilka påföras efter ikraftträdandet

av detta avtal.

§ 4. Bestämmelserna i överenskommelsen

av den 22 mars 1956 mellan

Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland rörande den

tyska Lastenausgleich beröras icke av

föreskrifterna i denna artikel.

Artikel 19

§ 1. Då rätten att beskatta viss inkomst

eller viss förmögenhet enligt

föregående artiklar tillkommer den

stat, där den skattskyldige äger hemvist,

får den andra staten icke beskatta

denna inkomst eller förmögenhet.

Bestämmelserna i artikel 9 paragraferna

2—4 beröras dock icke härav.

§ 2. Då en person äger hemvist i

Förbundsrepubliken Tyskland, skall

vid fastställandet av därstädes skattepliktig

inkomst och förmögenhet

hänsyn icke tagas till sådana inkomster

och förmögenlietstillgångar, vartill

enligt föregående artiklar beskattningsrätten

tillkommer Konungariket

Sverige. Å sådana inkomster eller

förmögenlietstillgångar, vilka Förbundsrepubliken

Tyskland äger beskatta,

uttages emellertid skatten efter

en skattesats, som motsvarar den,

som skulle belöpa å den skattskyldiges

hela inkomst eller förmögenhet.

Utan hinder av vad i första punkten

stadgas skall utdelning, med undanlag

för sådan utdelning, som avses

i paragraf 3, medtagas vid fastställandet

av den skattepliktiga inkomsten;

å sådan utdelning belöpande,

genom avdrag uttagen svensk

skatt skall avräknas å Förbundsre
-

kommen das Besteuerungsrecht för

die Einkiinfte aus diesem Vermögen

hat.

(2) Das Besteuerungsrecht för anderes

Vermögen (einschliesslich der

durch Grundpfandrechte gesicherten

Forderungen) einer in einem der

Staaten ansässigen Person hat dieser

Staat.

(3) Die Absätze 1 und 2 gelten

auch för einmalige Steuern vom Vermögen

oder Vermögenszuwachs, die

nach dem Inkrafttreten dieses Abkommens

erhoben werden.

(4) Die Vorschriften des Abkommens

zwischen der Bundesrepublik

Deutschland und dem Königreich

Schweden zum deutschen Lastenausgleich

vom 22. März 1956 bleiben unberuhrt.

Artikel 19

(1) Wenn der Staat, in dem eine

Person ansässig ist, nach den

vorhergehenden Artikeln för Einkiinfte

oder Vermögensteile das Besteuerungsrecht

hat, so darf der andere

Staat diese Einkiinfte oder Vermögensteile

nicht besteuern. Artikel

9 Abs. 2 bis 4 bleibt unberuhrt.

(2) Ist die Bundesrepublik Deutschland

der Staat, in dem die Person ansässig

ist, so wird sie die Einkiinfte

und Vermögensteile dieser Person aus

der Bemessungsgrundlage ausnelimen,

för die nach den vorhergehenden

Artikeln das Königreich Schweden

ein Besteuerungsrecht hat. Die

Steuern fur die Einkiinfte oder Vermögensteile,

die der Bundesrepublik

Deutschland zur Besteuerung iiberlassen

sind, werden jedoch nach dem

Satz erhoben, der dem Gesamteinkommen

oder Gesamtvermögen der

steuerpflichtigen Person entspricht.

Dividenden, mit Ausnahme der unter

Absatz 3 fallenden Dividenden,

sind abweichcnd von Satz 1 nicht aus

der Bemessungsgrundlage auszunehmen;

die von diesen Einkiinften im

Abzugsweg erhobene schwedisclie

Steuer wird auf die nach einem

durchschnittlichen Satze berechneten

Bihung till riksdagens protokoll 195d. 1 sawl. .Yr l-~>7

it

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

publiken Tysklands efter en genomsnittlig

skattesats beräknade skatter

å samma inkomst.

§ 3. Andelar i ett aktiebolag med

hemvist i Konungariket Sverige, vilka

ägas av ett sådant bolag med hemvist

i Förbundsrepubliken Tyskland,

vars delägare icke personligen ansvara

för bolagets förbindelser (Kapitalgesellschaft),

ävensom utdelning å

dessa andelar äro fritagna från beskattning

i Förbundsrepubliken Tyskland,

därest det tyska bolaget äger

minst 25 procent av de röstberättigade

andelarna i det svenska bolaget.

§ 4. Då en person äger hemvist i

Konungariket Sverige, skall vid fastställande

av därstädes skattepliktig

inkomst och förmögenhet hänsyn icke

tagas till sådana inkomster och förmögenhetstillgångar,

vartill enligt

föregående artiklar beskattningsrätten

tillkommer Förbundsrepubliken

Tyskland. Å sådana inkomster eller

förmögenjiefstillgångar, vilka Konungariket

^éi^i^Éger beskatta, uttages

emellertid skatten efter en skattesats,

som motsvarar den, som skulle

belöpa å den skattskyldiges hela

inkomst eller förmögenhet. Utan hinder

av vad i första punkten stadgas

skall utdelning, med undantag för sådan

utdelning som avses i paragraf

5, medtagas vid fastställandet av den

skattepliktiga inkomsten; å sådan utdelning

belöpande, genom avdrag uttagen

tysk skatt skall avräknas å

den svenska efter en genomsnittlig

skattesats beräknade skatten å samma

inkomst.

§ 5. Då ett sådant bolag med hemvist

i Förbundsrepubliken Tyskland,

vars delägare icke personligen ansvara

för bolagets förbindelser (Kapitalgesellschaft),

verkställer utdelning

till ett aktiebolag eller en ekonomisk

förening med hemvist i Konungariket

Sverige, är utdelningen fritagen från

beskattning i Konungariket Sverige,

därest dels det svenska bolaget eller

föreningen äger minst 25 procent av

de röstberättigade andelarna i det tys
-

Steuern der Bundesrepublik Deutschland

fur diese Einkiinfte angerechnet.

(3) Anteile an einer im Königreich

Schweden ansässigen Aktiengesellschaft,

die einer in der Bundesrepublik

Deutschland ansässigen Ivapitalgesellschaft

gehören, sowie die

auf diese Anteile gezahlten Dividenden

sind in der Bundesrepublik

Deutschland steuerfrei, wenn der

deutschen Gesellschaft mindestens 25

vom Hundert der stimmberechtigten

Anteile der im Königreich Schweden

ansässigen Gesellschaft gehören.

(4) Ist das Königreich Schweden

der Staat, in dem die Person ansässig

ist, so wird es die Einkiinfte und

Vermögensteile diesel- Person aus der

Bemessungsgrundlage ausnehmen, fur

die nach den vorhergehenden Artikeln

die Bundesrepublik Deutschland

ein Besteuerungsrecht hat. Die Steuern

fur die Einkiinfte oder Vermögensteile,

die dem Königreich Schweden

zur Besteuerung iiberlassen sind,

werden jedoch nach dem Satz erhoben,

der dem Gesamteinkommen

oder Gesamtvermögen der steuerpflichtigen

Person entspricht. Dividenden,

mit Ausnahme der unter Absatz

5 fallenden Dividenden, sind abweichend

von Satz 1 nicht aus der

Bemessungsgrundlage auszunehmen;

die von diesen Einkiinften im Abzugsweg

erhobene deutsche Steuer

wird auf die nach einem durclischnittlichen

Satzeberechneten schwedischen

Steuern för diese Einkiinfte

angerechnet.

(5) Dividenden, die von einer in

der Bundesrepublik Deutschland ansässigen

Kapitalgesellschaft an eine

im Königreich Schweden ansässige

Aktiengesellschaft oder Genossenschaft

(ekonomisk förening) gezalilt

werden, sind im Königreich Scliweden

steuerfrei, wenn

1. der schwedischen Gesellschaft

oder Genossenschaft mindestens 25

vom Hundert der stimmberechtigten

Anteile der in der Bundesrepublik

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

19

ka bolaget och dels utdelningen enligt

den svenska lagstiftningen skulle

hava varit fritagen från beskattning,

därest jämväl det utdelande bolaget

hade ägt hemvist i Konungariket

Sverige. Vid tillämpningen av denna

bestämmelse skall ett tyskt bolag med

begränsad ansvarighet (Gesellschaft

mit beschränkter Haftung) anses såsom

ett aktiebolag.

Artikel 20

Detta avtal påverkar icke rätten till

eventuella, längre gående befrielser,

vilka enligt folkrättens allmänna regler

tillkomma diplomatiska eller konsulära

befattningshavare. I den mån

på grund av sådana längre gående

befrielser inkomst och förmögenhet

icke beskattas i anställningsstaten,

förbehålles beskattningen hemlandet.

Artikel 21

De svenska författningarnas bestämmelser

om beskattning av oskifta

dödsbon skola, då en dödsbodelägare

äger hemvist i Förbundsrepubliken

Tyskland, icke tillämpas i den

mån dödsbodelägaren jämlikt detta

avtal därstädes direkt beskattas för i

dödsboet ingående inkomst eller däri

ingående förmögenhet.

Artikel 22

§ 1. Medborgare i den ena staten

skola icke i den andra staten bliva föremål

för någon beskattning eller något

därmed sammanhängande skattekrav,

som är av annat slag eller mera

tyngande än den beskattning och

därmed sammanhängande skattekrav,

som medborgarna i denna andra stat

under samma förhållanden äro eller

kunna bliva underkastade.

Deutschland ansässigen Gesellschaft

gehören und

2. die Dividenden nach den schwedischen

Gesetzen von der Besteuerung

ausgenommen wären, wenn auch die

ausschiittende Gesellschaft im Königreich

Schweden ansässig sein

wtirde.

Bei der Anwendung diesel- Vorschrift

wird eine deutsche Gesellschaft

mit beschränkter Haftung wie

eine Aktiengesellschaft behandelt.

Artikel 20

Dieses Abkommen beriihrt nicl t

den Anspruch auf etwaige weitergehende

Befreiungen, die nach den allgemeinen

Regeln des Völkerrechts

den diplomatischen oder lconsularischen

Beamten zustehen. Soweit auf

Grund solcher weitergehenden Befreiungen

Einkiinftc und Vermögen im

Empfangsstaate nicht besteuert werden,

bleibt die Besteuerung dem Entsendestaate

vorbehalten.

Artikel 21

Die Vorschriften der schwedischen

Gesetze liber die Besteuerung unverteilter

Erbschaften finden, wenn eine

an dem Nachlass beteiligte Person

in der Bundesrepublik Deutschland

ansässig ist, in soweit keine Anwendung,

als diese Person dort mit

den aus der Erbschaft herriihrenden

Einkiinften oder dem daraus

herrtihrenden Vermögen nach den

Vorschriften dieses Abkommens unmittelbar

zur Steuer herangezogen

werden kann.

Artikel 22

(1) Die Staatsangehörigen eines

Staates durfen in dem anderen Staate

keiner Besteuerung oder einer damii

zusammenhängenden Verpflichtung

unterworfen werden, die änders oder

belastender ist als die Besteuerung

und die damit zusammenhängenden

Verpflichtungcn, denen die Staatsangehörigen

des anderen Staates unter

gleichen Vcrhältnissen unterworfen

sind oder unterworfen werden

können.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959

§ 2. Uttrycket »medborgare» betyder

:

a) beträffande Förbundsrepubliken

Tyskland: alla tyska medborgare enligt

artikel 116 punkt 1 i Förbundsrepubliken

Tysklands grundlag;

b) beträffande Konungariket Sverige,

alla svenska medborgare;

c) alla juridiska personer, firmor

och sammanslutningar, som bildats

jämlikt gällande lagstiftning i en av

staterna.

§ 3. Beskattning med avseende å

ett fast driftställe, som ett företag i

en stat innehar i den andra staten,

skall i denna andra stat icke vara

mindre fördelaktig än beskattningen

för ett företag i den andra staten,

som bedriver samma verksamhet.

Denna bestämmelse skall icke anses

medföra någon förpliktelse för en

stat att medgiva personer med hemvist

i den andra staten några sådana

personliga avdrag vid beskattningen,

skattebefrielser och skattenedsättningar

på grund av civilstånd

eller försörjningsplikt mot familj,

som medgivas i den förstnämnda staten

bosatta personer.

§ 4. Företag i en stat, vilkas kapital

helt eller delvis ägas eller kontrolleras,

direkt eller indirekt, av en eller

flera personer med hemvist i den

andra staten, skola icke i den förstnämnda

staten bliva föremål för någon

beskattning eller något därmed

sammanhängande skattekrav, som är

av annat slag eller mera tyngande än

den beskattning och därmed sammanhängande

skattekrav, som andra

liknande företag i denna förstnämnda

stat äro eller kunna bliva underkastade.

§ 5. I denna artikel avser uttrycket

»beskattning» skatter av varje slag

och beskaffenhet.

(2) Der Ausdruck »Staatsangehörige»

bedeutet:

(a) in bezug auf die Bundesrepublik

Deutschland: alle Deutschen im

Sinne des Artikels 116 Abs. 1 des

Grundgesetzes för die Bundesrepublik

Deutschland;

(b) in bezug auf das Ivönigreich

Schweden alle schwedischen Staatsangehörigen;
(c)

alle juristischen Personen, Personengesellschaften

und anderen Personenvereinigungen,

die nach dem in

einem der Staaten geltenden Recht

errichtet worden sind.

(3) Die Besteuerung einer Betriebstätte,

die ein Unternehmen eines

Staates in dem anderen Staat hat,

darf in dem anderen Staate nicht

ungunstiger sein als die Besteuerung

von Unternehmen dieses anderen

Staates, die die gleiche Tätigkeit ausiiben.

Diese Vorsehrift ist nicht dahin

auszulegen, dass sie einen Staat verpflichtet,

den in dem anderen Staat

ansässigen Personen Steuerfreibeträge,

-vergunstigungen und -ermässigungen

auf Grund des Personenstandes

oder der Familienlasten zu gewähren,

die er den in seinem Gebiet

ansässigen Personen gewährt.

(4) Die Unternehmen eines Staates,

deren Kapital ganz oder teihveise,

unmittelbar oder mittelbar, einer in

dem anderen Staat ansässigen Person

oder mehreren solchen Personen gehört

oder der Kontrolle diesel- Personen

unterliegt, diirfen in dem erstgenannten

Staate keiner Besteuerung

oder einer damit zusammenhängenden

Verpflichtung unterworfen werden,

die änders oder belastender ist

als die Besteuerung und die damit

zusammenhängenden Verpflichtungen,

denen andere älinliche Unternehmen

des erstgennanten Staates

unterworfen sind oder unterworfen

werden können.

(5) In diesem Artikel bedeutet der

Ausdruck »Besteuerung» Steuern jeder

Art und Bezeichnung.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 157 år 1959

21

Artikel 23

§ 1. Kan en person visa att av beskattningsmyndigheterna

i de båda

staterna vidtagna åtgärder för lionom

medfört eller kunna medföra

dubbelbeskattning i strid mot principerna

i detta avtal, äger han —

utan att lians rätt att använda sig

av i den interna rättsordningen givna

rättsmedel därav påverkas — göra

framställning hos den högsta finansmyndigheten

i den stat, i vilken lian

äger hemvist.

§ 2. Anses framställningen grundad,

skall den enligt paragraf 1 behöriga

finansmyndigheten söka att

med den högsta finansmyndigheten i

den andra staten träffa överenskommelse

till undvikande av dubbelbeskattning.

Artikel 24

De högsta finansmyndigheterna i

de båda staterna skola utbyta de

upplysningar, som jämlikt de båda

staternas skattelagar stå till beskattningsmyndigheternas

förfogande under

deras sedvanliga tjänsteutövning

och vilka äro erforderliga för att genomföra

detta avtal, särskilt för att

förhindra skatteflykt. I fråga om sådana

upplysningar tillämpas i envar

av de båda staterna där gällande författningsbestämmelser

rörande tystnadsplikt

och handlingars hemlighållande.

Upplysningar, som skulle innebära

röjandet av någon affärs-,

handels- eller yrkeshemlighet, må

icke utbytas.

Artikel 25

§ 1. De högsta finansmyndigheterna

i de båda staterna må vid behandlingen

av frågor, vilka uppkomma i

anledning av detta avtal, träda i direkt

förbindelse med varandra.

§ 2. De högsta finansmyndigheterna

skola upplaga förhandlingar då så

erfordras till undanröjande av svårigheter

eller tvivelsmål, som upp
-

Artikel 23

(1) Weist einc Person nach, dass

Massnahmen der Finanzbehörden der

beiden Staaten för sie die Wirkung

einer Doppelbesteuerung gehabt haben

oder haben werden, die den

Grundsätzen dieses Abkommens

widerspricht, so kann sie sich, unbeschadet

eines innerstaatlichen

Rechtsmittels, an die oberste Finanzbehörde

des Staates wenden, in dem

sie ansässig ist.

(2) Werden die Einwendungen för

begrundet eraclitet, so soll die nach

Absatz 1 zusländige oberste Finanzbehörde

versuclien, sich mit der obersten

Finanzbehörde des anderen

Staates zu verständigen, um eine Doppelbesteuerung

zu vermeiden.

Artikel 21

Die obersten Finanzbehörden der

beiden Staaten werden sich die Mitteilungen

machen, die den Steuerbehörden

auf Grund der Steuergesetze

der beiden Staaten auf dem normalen

Verwaltungswege zur Verfugung stehen

und die erforderlich sind, um

dieses Abkommen durchzufuhren,

insbesondere um Steuerverkurzungen

zu verhindern. Auf die Mitteilungen

finden in jedem der beiden Staaten

die gesetzliclien Vorscliriften dieses

Staates uber die Amtsverschwiegenheit

und Geheimhaltung Anwendung.

Mitteilungen, die ein Geschäfts-, Betriebs-

oder Gewerbegeheimnis offenbaren

wurden, durfen nicht ausgetauscht

werden.

Artikel 25

(1) Die obersten Finanzbehörden

der beiden Staaten können bei der Beliandlung

von Fragen, die sich aus

diesem Abkommen ergeben, unmittelbar

miteinander verkehren.

(2) Zur Beseitigung von Schwierigkeiten

und Zwcifeln, die bei der Auslegung

oder Anwendung dieses Abkominens

auftreten, sowie zur Be
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

komma vid detta avtals tolkning eller

tillämpning, ävensom till undanröjande

av obillighet på grund av

dubbelbeskattning i fall, som icke

regleras i detta avtal.

Artikel 26

§ 1. Avtalet gäller även beträffande

Land Berlin, såvida icke Förbundsrepubliken

Tysklands regering inom

tre månader från ikraftträdandet av

avtalet till Konungariket Sveriges regering

avgiver förklaring av motsatt

innebörd.

§ 2. Vid tillämpning av avtalet beträffande

Land Berlin skall så anses

som om hänvisningarna i avtalet till

Förbundsrepubliken Tyskland även

vore hänvisningar till Land Berlin.

Artikel 27

§ 1. Detta avtal skall ratificeras,

för Konungariket Sveriges del av

Hans Majestät Konungen av Sverige

med riksdagens samtycke. Ratifikationshandlingarna

skola snarast möjligt

utväxlas i Bonn.

§ 2. Detta avtal träder i kraft en

månad efter ratifikationshandlingarnas

utväxling.

Artikel 28

§ 1. Efter ikraftträdandet av detta

avtal skola avtalets bestämmelser äga

tillämpning

a) i Förbundsrepubliken Tyskland:

beträffande skatter, som uttagas

för tiden efter den 31 december 1958;

b) i Konungariket Sverige:

beträffande statlig inkomstskatt

och allmän kommunalskatt, som utgå

på grund av taxering under kalenderåret

1960 (avseende inkomst under

kalenderåret 1959 eller motsvarande

räkenskapsår) och senare kalenderår;
-

seitigung von Härten auf Grund

einer Doppelbesteuerung in Fällen,

die in diesem Abkommen nicht geregelt

sind, werden sich die obersten

Finanzbehörden verständigen.

Artikel 26

(1) Dieses Abkommen gilt auch för

das Land Berlin, sofern nicht die Regierung

der Bundesrepublik Deutschland

gegenuber der Regierung des

Königreichs Schweden innerhalb von

drei Monaten nach Inkrafttreten des

Abkommens eine gegenteilige Erklärung

abgibt.

(2) Bei der Anwendung dieses Abkommens

auf das Land Berlin gelten

die Bezugnahmen in diesem Abkommen

auf die Bundesrepublik Deutschland

auch als Bezugnahmen auf das

Land Berlin.

Artikel 27

(1) Dieses Abkommen soll ratifiziert

werden, und zwar schwedischerseits

durch Seine Majestät den König

von Schweden mit Zustimmung des

Riksdags. Die Ratifikationsurkunden

sollen baldmöglichst in Bonn ausgetauscht

werden.

(2) Dieses Abkommen tritt einen

Monat nach Austausch der Ratifikationsurkunden

in Kraft.

Artikel 28

(1) Nach Inkrafttreten dieses Abkommens

sind die Vorschriften des

Abkommens anzuwenden:

(a) in der Bundesrepublik Deutschland:
auf

die Steuern, die för die Zeit

nach dem 31. Dezember 1958 erhoben

werden;

(b) im Königreich Schweden:

auf die staatliche Einkommensteuer

und die allgemeine Gemeindesteuer,

die Gegenstand der Veranlagungen

des Kalender jahres 1960

(hinsichtlich der Einkunfte des Kalenderjahres

1959 oder des entsprechenden

Rechnungsjahres) und

späterer Kalenderjahre bilden;

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

beträffande kupongskatt å sådan

utdelning, som förfaller till betalning

efter den 31 december 1958;

beträffande sjömansskatt, som uttages

för tiden efter den 31 december

1958;

beträffande bevillningsavgifter för

särskilda förmåner och rättigheter,

som belöpa å tiden efter den 31 december

1958;

beträffande statlig förmögenhetsskatt,

som utgår på grund av taxering

under kalenderåret 1960 (avseende

förmögenhet vid utgången av kalenderåret

1959) och senare kalenderår;
beträffande

övriga svenska skatter,

som utgå på grund av taxering under

kalenderåret 1960 och senare kalenderår.

§ 2. Avtalet mellan Konungariket

Sverige och Tyska riket av den 25

april 1928 angående utjämnande av

den in- och den utländska beskattningen

särskilt till undvikande av

dubbelbeskattning såvitt angår direkta

skatter skall sista gången tilllämpas

å de skatter, beträffande vilka

detta avtal jämlikt paragraf 1

ännu icke trätt i tillämpning.

§ 3. Den mellan Kungliga svenska

regeringen och Förbundsrepubliken

Tysklands regering den 18 februari

1957 ingångna överenskommelsen rörande

beskattning av studenter och

praktikanter skall upphöra att gälla.

Denna överenskommelse skall sista

gången äga tillämpning beträffande

inkomster, som förvärvas under ka-r

lenderåret 1958.

Artikel 29

Detta avtal förbliver i kraft utan

tidsbegränsning, men envar av de

båda staterna äger alt — senast den

30 juni under ett kalenderår, dock

icke tidigare än år 1963 — hos den

andra staten på diplomatisk väg

skriftligen uppsäga avtalet. I händelse

av sådan uppsägning skall detta

avtal upphöra att gälla

auf die Couponsteuer von Dividenden,

die nach dem 31. Dezember 1958

fällig werden;

auf die Seemannsteuer, die för die

Zeit nach dem 31. Dezember 1958 erhoben

wird;

auf die Abgaben auf besondere

Vorteile und Gerechtigkeiten, die fur

die Zeit nach dem 31. Dezember 1958

erhoben werden;

auf die staatliche Vermögensteuer,

die Gegenstand der Veranlagungen

des Kalenderjahres 1960 (hinsichtlich

des Vermögens am Ende des Kalenderjahres

1959) und späterer Kalender

jahre biidet;

auf die sonstigen schwedischen

Steuern, die Gegenstand der Veranlagungen

des Kalenderjahres 1960

und späterer Kalender jahre bilden.

(2) Das zwischen dem Deutschen

Reich und dem Königreich Schweden

am 25. April 1928 abgeschlossene Abkommen

zur Ausgleichung der inund

ausländischen Besteuerung, insbesondere

zur Vermeidung der Doppelbesteuerung

auf dem Gebiete der

direkten Steuern, ist letztmalig auf die

Steuern anzuwenden, fur die dieses

Abkommen nach Absatz 1 noch keine

Anwendung findet.

(3) Die zwischen der Regierung

der Bundesrepublik Deutschland und

der Königlich Schwedischen Regierung

am 18. Februar 1957 getroffene

ubereinkunft iiber die Besteuerung

von Studenten und Praktikanten wird

aufgehoben. Diese ubereinkunft ist

letztmalig auf die Einkunfte anzuwenden,

die im Kalenderjahr 1958

bezogen werden.

Artikel 29

Dieses Abkommen bleibt auf unbestimmte

Zeit in Kraft, jedoch kann

jeder der beiden Staaten am oder vor

dem 30. Juni eines jeden Kalenderjahres,

aber nicht vor 1963, das Abkommen

gegeniiber dem anderen

Staatc schriftlich auf diplomatischem

Wege kiindigen. In diesem Fall ist

das Abkommen nicht melir anzuwenden

:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1959

a) i Förbundsrepubliken Tyskland:

beträffande skatter, som uttagas

för tiden efter den 31 december det

kalenderår, varunder uppsägningen

ägde rum (uppsägningsåret);

b) i Konungariket Sverige:

beträffande statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt och allmän

kommunalskatt, som utgå på grund

av taxering under det andra kalenderåret

efter uppsägningsåret och senare

kalenderår;

beträffande kupongskatt å sådan

utdelning, som förfaller till betalning

efter den 31 december uppsägningsåret;
beträffande

sjömansskatt, som uttages

för tiden efter den 31 december

uppsägningsåret;

beträffande bevillningsavgifter för

särskilda förmåner och rättigheter,

som belöpa å tiden efter den 31 december

uppsägningsåret;

beträffande övriga svenska skatter,

som utgå på grund av taxering under

det andra kalenderåret efter uppsägningsåret

och senare kalenderår.

Till bekräftelse härå hava de båda

avtalsslutande staternas befullmäktigade

ombud undertecknat avtalet,

som är utställt i originalexemplar å

svenska och tyska språken, vilka

båda texter äga lika vitsord, och försett

detsamma med sina sigill.

(a) in der Bundesrepublik Deutscliland:
auf

die Steuern, die för die Zeit

nach dem 31. Dezember des Kalender

jahres erhoben werden, in dem

die Kiindigung ausgesprochen vård

(Kundigungsjahr);

(b) im Königreich Schweden:

auf die staatliche Einkommen
steuer,

die staatliche Vermögensteuer

und die allgemeine Gemeindesteuer,

die Gegenstand der Veranlagungen

des zweiten Kalender jahres,

das auf das Kundigungsjahr folgt,

und späterer Kalenderjahre bilden;

auf die Couponsteuer von Dividenden,

die nach dem 31. Dezember des

Kundigungsjahres fällig werden;

auf die Seemannsteuer, die för die

Zeit nach dem 31. Dezember des

Kundigungsjahres erhoben wird;

auf die Abgaben auf besondere Vorteile

und Gerechtigkeiten, die för die

Zeit nach dem 31. Dezember des

Kundigungsjahres erhoben werden;

auf die sonstigen schwedischen

Steuern, die Gegenstand der Veranlagungen

des zweiten Kalender jahres,

das auf das Kundigungsjahr folgt,

und späterer Kalenderjahre bilden.

Zu Urkund dessen haben die beiderseitigen

Bevollmächtigten dieses

Abkommen, das in deutscher und in

schwedischer Urschrift gefertigt ist,

wTobei jeder Wortlaut gleichermassen

verbindlich ist, unterschrieben und

mit ihren Siegeln versehen.

Som skedde i Stockholm den 17 Geschehen zu Stockholm am 17.

april 1959. April 1959.

(L.S.)

Östen Undén

Hans-UIrich von Marchtaler

(L.S.)

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

25

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om godkännande

av förslag till avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland för

undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet

ävensom beträffande vissa andra skatter samt anför därvid följande.

Den 25 april 1928 undertecknades mellan Sverige och Tyska Riket ett

avtal angående utjämnande av den in- och utländska beskattningen, särskilt

till undvikande av dubbelbeskattning, såvitt angår direkta skatter (se SFS

1928: 485). Den 27 juni 1951 utfärdades av Förbundsrepubliken Tysklands

regering en kungörelse, varigenom tillkännagavs att nämnda avtal därefter

liksom tidigare var i kraft. Den 18 februari 1957 träffades med Förbundsrepubliken

en särskild överenskommelse angående beskattning av vissa

praktikanters inkomster under praktiktjänstgöring (SFS 1957:352).

Från såväl tysk som svensk sida har vid skilda tillfällen framställts

önskemål om en översyn av den mellan Sverige och Förbundsrepubliken

gällande avtalsmässiga regleringen av dubbelbeskattningsfrågan. I syfte att

genomföra en dylik översyn upptogs i juni 1957 förhandlingar mellan två

av de båda regeringarna särskilt utsedda delegationer. Förhandlingarna,

som ägde rum i Stockholm under tiden den 17—den 21 juni 1957 och i

Bonn under tiden den 24—den 27 september 1957, fördes å svensk sida av

en delegation under ordförandeskap av chefen för finansdepartementets

rättsavdelning Carl Åbjörnsson och bestående i övrigt av f. d. skatledirektören

K. G. A. Sandström, lagbyråchefen i finansdepartementet Sten Walbcrg

och byråchefen i samma departement Ivan Eckersten. Sistnämnda dag, den

27 september 1957, undertecknades ett förhandlingsprotokoll av ordförandena

i de båda delegationerna samt paraferades ett på tyska språket avfattat

förslag till avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet

ävensom beträffande vissa andra skatter. Det föreslagna avtalet

avsågs skola i förhållandet mellan Sverige och Förbundsrepubliken ersätta

förenämnda svensk-tyska avtal av den 25 april 1928 ävensom den särskilda

överenskommelsen av den 18 februari 1957. Det den 27 september 1957 undertecknade

förhandlingsprotokollet torde såsom bilaga få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Sedan genom efterföljande skriftväxling vissa ändringar överenskommits

i den i Bonn paraferade avtalstexten, överlämnades densamma jämte

svensk text till finansdepartementet. Avtalsförslaget remitterades till kammarrätten,

som i utlåtande den 7 mars 1958 förklarade att detsamma icke

föranlett några kammarrättens erinringar.

Från tysk sida påyrkades därefter vissa ändringar i avtalsförslaget, vilka

föranleddes av ändrad tysk lagstiftning på bolagsbeskattningens område.

Från tysk sida upptogs jämväl fråga om iakttagande i ett nytt svenskt-tyskt

avtal av vissa rekommendationer i fråga om dubbelbeskattning, vilka antogs

av rådet för organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete

(OEEC) den 11 juli 1958. I anledning av de sålunda framförda ändringsförslagen

har särskilda överläggningar samt skriftväxling ägt rum, varvid

enighet uppnåtts om vissa ändringar i det tidigare föreliggande avtalsförslaget.

Det sålunda modifierade förslaget till avtal mellan Sverige och

Förbundsrepubliken Tyskland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra

skatter — vilket torde såsom bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet i detta

ärende — har därefter underställts respektive regeringar för godkännande.

Under hand har meddelats att man å tysk sida är beredd att underteckna

det föreliggande avtalsförslaget. Jag torde nu få anmäla frågan om godkännande

av detsamma å svensk sida.

Såsom nyss antytts har vid utarbetandet av det nu föreliggande avtalsförslaget

även beaktats vissa av OEEC.s ministerråd antagna rekommendationer

på dubbelbeskattningens område. Dessa rekommendationer har tillkommit

på förslag av en av ministerrådet genom beslut den 16 mars 1956

tillsatt skattekommitté (Fiscal Committee). Kommittén har huvudsakligen

till uppgift att framlägga förslag till bestämmelser om undvikande av dubbelbeskattning

att intagas i avtal på detta område som ingås mellan medlemsstaterna

i OEEC. Bland medlemsstaterna har på olika håll ett starkt

behov av enhetliga bestämmelser rörande dubbelbeskattning gjort sig gällande

och kommittén, i vars arbete man jämväl från svensk sida allt sedan

dess början deltagit, avser att inom loppet av några år utarbeta och framlägga

ett så fullständigt förslag som möjligt till avtal om undvikande av

dubbelbeskattning på såväl inkomst- som förmögenhetsbeskattningens om
1

Bilagan har här uteslutits. Det vid propositionen fogade avtalet överensstämmer med förslaget

utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen till avtalsförslaget, att ratifikationsortens

namn införts i artikel 27 § 1 samt att, sedan datering och underskrifter verkställts,

uppgift därom införts.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959

rade. Under föregående år avgav skattekommittén en rapport med förslag

till avtalsbestämmelser i följande hänseenden: 1) vilka skatter, som skall

inbegripas under dubbelbeskattningsavtalet, 2) vad som förstås med uttrycket

»fast driftställe», 3) vad som förstås med uttrycket »skatterättsligt

hemvist» samt 4) icke-diskriminering i skattehänseende med hänsyn till

medborgarskap eller av liknande grunder. Kommitténs rapport offentliggjordes

av OEEC i september 1958 under titeln »The Elimination of double

taxation». Till de föreslagna bestämmelserna fogades vissa kommentarer,

om vilka enighet uppnåtts inom kommittén och som avses skola vara vägledande

vid bestämmelsernas tillämpning.

De föreslagna bestämmelserna (artiklarna) lades, såsom förut angivits,

till grund för en rekommendation av OEEC:s ministerråd den 11 juli 1958.

Medleiusregeringarna anmodades därvid att antaga desamma då nya bilaterala

dubbelbeskattningsavtal ingås eller då äldre avtal revideras. Samtidigt

uppmanades medlemsregeringarna att underrätta organisationen om

dylika avtal ävensom ange huruvida rekommendationen följts.

I det förslag till nytt dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland som nu framlägges har de av OEEC rekommenderade

bestämmelserna i allt väsentligt iakttagits. Bestämmelsen rörande

vilka skatter som omfattas av avtalet återfinnes i artikel 2 av avtalsförslaget,

bestämmelserna om »skatterättsligt hemvist» och »fast driftställe» i

artikel 3 §§ 1 och 3 samt bestämmelsen om icke-diskriminering i artikel 22.

Beträffande de sålunda föreslagna bestämmelserna torde här få erinras

om följande.

Från OEECrs skattekommittés sida har ett förenhetligande och största

möjliga förenkling av bestämmelsen om »fast driftställe» ansetts vara av

särskild vikt med hänsyn till dess betydelse för de kommersiella förbindelserna

mellan medlemsstaterna. Denna bestämmelse användes nämligen i

avtalen i första hand för att fastställa när skattskyldighet för ett rörelseidkande

företag uppkommer för rörelse som företaget bedrivit i den andra

avtalsslutande staten. Bestämmelsen ifråga, som återfinnes i artikel 3 § 3

av del nu föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken,

överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelse i flertalet

av de dubbelbeskattningsavtal Sverige tidigare ingått. Anmärkas må

dock att i motsats till vad som är fallet i en del svenska avtal en agent ej

behandlas som fast driftställe för det exporterande företaget endast av den

anledningen alt han förfogar över ett varulager, från vilket han regelbundet

effektuerar order för företagets räkning.

Bestämmelsen rörande »skatterättsligt hemvist», som återfinnes i artikel

3 § 1 av avtalsförslaget, innebär i viss mån en omläggning i förhållande till

de tidigare ingångna avtalen med västeuropeiska stater (med undantag av

Storbritannien). De nu gällande avtalen med dessa stater, inbegripet det

svensk-tyska avtalet, innehåller eu i och för sig uttömmande reglering av

uttrycken »hemvist» eller »bosättning». Dock må påpekas att de ifrågavarande

bestämmelserna ansetts praktiskt taget genomgående motsvara de

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959

föreskrifter om bosättning som återfinnes i den svenska kommunalskattelagen.

Enligt den nu föreslagna avtalsbestämmelsen avses uttrycket »hemvist»

skola i första hand helt följa den interna skattelagstiftningens regler

(art. 3 § 1 a)). Då genom ett dylikt förfarande »dubbelt hemvist» eller »dubbel

bosättning» kan bli resultatet — d. v. s. den skattskyldige kan enligt den

interna lagstiftningen i den ena avtalsslutande staten anses äga hemvist i

denna stat och samtidigt enligt den interna lagstiftningen i den andra staten

anses äga hemvist i denna andra stat — har särskilda föreskrifter varit erforderliga

för att lösa denna konfliktsituation. Dessa föreskrifter, som återfinnes

i atikel 3 § 1 punkterna b) och c), överensstämmer i huvudsak med

motsvarande föreskrifter i gällande svenska dubbelbeskattningsavtal.

Jämväl i fråga om den föreslagna bestämmelsen om icke-diskriminering,

som återfinnes i artikel 22, finnes motsvarighet i vissa av de avtal Sverige

redan ingått med västeuropeiska stater, t. ex. i 1949 års svensk-brittiska

dubbelbeskattningsavtal. I likhet med vad som skett i motsvarande sammanhang

i anledning av de tidigare avtalen torde i en blivande tillämpningskungörelse

rörande det nya svensk-tyska avtalet böra intagas en uttrycklig föreskrift

om att —- såsom ett undantag sålunda från regeln i 6 § 1 mom. c) förordningen

om statlig förmögenhetsskatt — bolag i Förbundsrepubliken Tyskland

ej får påföras förmögenhetsskatt i Sverige.

Vad härefter angår vilka skatter som inbegripes under det föreslagna avtalet

må framhållas att i artikel 2 § 1 intagits en uttömmande uppräkning

av skatterna ifråga. I motsats till vad som är fallet med gällande svensktyska

avtal faller under avtalet jämväl kupongskatten samt bevillningsavgifterna

för särskilda förmåner och rättigheter.

Inledningsvis har angivits att efter upprättandet av avtalsförslaget i september

1957 ändrad tysk lagstiftning på bolagsskattelagstiftningens område

i viss utsträckning påverkat utformningen av det nu föreliggande avtalsförslaget.

Innan jag redogör för hithörande avtalsbestämmelser torde jag

därför få något beröra ifrågavarande tyska lagstiftning.

Tyska aktiebolag och tyska bolag med begränsad ansvarighet (Gesellschaften

mit beschränkter Haftung) har att erlägga inkomstskatt (Körperschaftsteuer)

enligt olika skattesatser allteftersom vinsten fonderas hos bolaget

eller utdelas till aktieägarna. Enligt den under 1958 genomförda ändringen

utgör från och med den 1 januari samma år skattesatsen för icke utdelad

vinst 51 % och för utdelad vinst 15 %. (I vissa fall, varå jag saknar anledning

att närmare ingå, utgör dock skattesatserna respektive 49 % och

26,25 %.) Då vinsten utdelas till annat tyskt bolag, som äger minst 25 %

av andelarna i det utdelande bolaget, är utdelningen hos det mottagande

bolaget (moderbolaget) fri från skatt därest densamma vidareutdelas till

moderbolagets aktieägare. I annat fall uttages hos moderbolaget en särskild

bolagsskatt (Nachsteuer) av 36 % av utdelningens bruttobelopp, vilken skattesats

motsvarar skillnaden mellan skattesatserna å icke utdelad och utde
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

lad vinst (51 — 15 = 36 %). Då utdelningsmottagaren ej är sådant moderbolag

som nyss sagts avdrages av det utdelande bolaget 25 % av utdelningens

belopp såsom skatt å kapitalinkomst (Kapitalertragsteuer). Är utdelningsmottagaren

bosatt i Tyskland avräknas det sålunda avdragna beloppet

å betalningsmottagarens inkomstskatt i Tyskland. I fråga om utländska aktieägare

är det vid källan avdragna skattebeloppet, 25 % av utdelningen, definitivt

och den utländske betalningsmottagaren är sålunda ej för utdelningen

underkastad någon ytterligare beskattning i Tyskland.

Enligt den lagstiftning som gällde för tiden före den 1 januari 1958 var

skillnaden i skattesatsen för icke utdelad och för utdelad vinst 15 % (49,09—

34,09 = 15 %), vilket också utgjorde skattesatsen för den förenämnda särskilda

bolagsskatten (Nachsteuer).

Jämlikt 1928 års svensk-tyska avtal gäller beträffande beskattningen av

inkomst av kapital den huvudprincipen att sådan inkomst skall beskattas

endast i den stat där den skattskyldige är bosatt. Härvidlag stadgas emellertid

i avtalet ett undantag för det fall skatt å inländsk kapitalavkastning uttages

i avdragsväg (vid källan). Detta innebär bl. a. att i fråga om aktieutdelningar

mellan de båda länderna dubbelbeskattning ej undanröjes genom

det gällande avtalet.

I de dubbelbeskattningsavtal Sverige ingått under senare år med västeuropeiska

stater har dubbelbeskattningen av aktieutdelningar merendels undanröjts

på så sätt att den stat, varifrån utdelningen kommer (källstaten),

helt eller nästan helt avstått från sitt skatteanspråk och beskattningsrätten

överlåtits till den stat där betalningsmottagaren är bosatt (bosättningsstaten).

Med hänsyn till den nyss redovisade utformningen av beskattningen i

Tyskland av bolags icke utdelade respektive utdelade vinster har man å tysk

sida ej ansett sig kunna godtaga en reglering av dubbelbeskattningsfrågan på

angivet sätt. Med den före den 1 januari 1958 gällande lagstiftningen var man

dock enligt det i september 1957 paraferade avtalsutkastet beredd att överväga

en begränsning av beskattningen i källstaten till 15 % av utdelningens

belopp. De under 1958 genomförda lagändringarna framtvingade emellertid

en omprövning i visst hänseende av denna generella reglering. Enligt det nu

föreliggande avtalsförslaget gäller beträffande beskattning av aktieutdelning

följande.

Jämlikt artikel 9 § 1 tillkommer beskattningsrätten till aktieutdelning i

princip den stat, där aktieägaren har hemvist. Källstaten äger dock enligt § 2

verkställa skatteavdrag med högst 15 % av utdelningens belopp. Den sålunda

avdragna källskatten skall enligt artikel 19 §§ 2 och 4 avräknas å betalningsmottagarens

inkomstskatt i hemviststaten. Dubbelbeskattningen avses

sålunda i dessa fall skola undanröjas med anlitande av den s. k. eredit-oftax

metoden i överensstämmelse med vad som skett i vissa andra svenska

dubbelbeskattningsavtal. För tillämpningen av dessa avtal har för Sveriges

vidkommande föreskrivits, att den utländska skatten skall i första hand

avräknas mot den statliga inkomstskatten och att avräkning å den kommu
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

nala inkomstskatten skall ske endast i den mån den statliga inkomstskatten ej

förslår för avräkningen. En liknande föreskrift synes böra lämnas för tilllämpningen

av de nu ifrågavarande avtalsbestämmelserna. I §§ 3 och 4 av artikel

9 har vidare intagits bestämmelser som anknyter till den förutnämnda

uppläggningen av bolagsbeskattningen i Tyskland med skilda skattesatser

för icke utdelad och utdelad vinst. Enligt § 3 skall källskatteuttaget reduceras

till 10 %, om skillnaden i de berörda skattesatserna minskar i den i paragrafen

angivna omfattningen. Jämlikt § 4 får å andra sidan i Tyskland i

vissa fall uttagas en källskatt av 25 %. Beträffande sistnämnda fall må särskilt

framhållas följande.

Såsom förut angivits är för närvarande bolagsskatten i Tyskland i regel för

icke utdelad vinst 51 % och för utdelad vinst 15 %. Skillnaden mellan de båda

skattesatserna uppgår således till 36 %. Då ett tyskt bolag verkställer utdelning

till ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening, som

äger minst 25 % av andelarna i det tyska bolaget, uttages av bolaget i Tyskland

sålunda 15 % i bolagsskatt (Körperschaftsteuer) å det utdelade beloppet.

Jämlikt § 4 får i Tyskland uttagas jämväl en källskatt å utdelningen

av 25 % av densamma. Under i artikel 19 § 5 angivna förutsättningar blir

utdelningen i Sverige fritagen från skatt. Enligt sagda paragraf förutsättes

för skattefrihet i Sverige dels att det svenska bolaget eller föreningen äger

minst 25 % av de röstberättigade andelarna i det tyska bolaget och dels att

utdelningen varit skattefri i Sverige om jämväl det utdelande bolaget varit

ett svenskt aktiebolag.

Vad beträffar det motsatta fallet — d. v. s. då ett tyskt moderbolag uppbär

utdelning från ett svenskt aktiebolag, vari det tyska bolaget äger minst

25 % av de röstberättigade aktierna — må erinras om att det svenska dotterbolaget

har att erlägga inkomstskatt enligt samma skattesats för icke utdelad

och för utdelad vinst (f. n. 50 % i statlig inkomstskatt). Å utdelningen

uttages kupongskatt med 15 % (art. 9 § 2). Jämlikt artikel 19 § 3 blir utdelningen

skattefri i Tyskland. Då i Tyskland även bolag normalt har att

erlägga förmögenhetsskatt, må nämnas att enligt sagda paragraf befrielse

medges jämväl för förmögenhetsskatt å aktierna.

Såsom framgår av den i artikel 3 § 4 intagna definitionen å utdelning är

vad i det föregående angivits i fråga om aktieutdelning jämväl tillämpligt

å bland annat utdelning å andelar i bolag med begränsad ansvarighet (Gesellschaften

mit beschränkter Haftung). Det må även påpekas att i artikel 19 § 5

intagits en uttrycklig erinran om att bestämmelsen i sagda paragraf skall

tillämpas även i fråga om utdelning från nyssnämnda bolag med begränsad

ansvarighet.

För ränteinkomster gäller liksom beträffande aktieutdelningar att 1928

års svensk-tyska avtal ej undanröjer uppkommande dubbelbeskattning. Inkomst

av fordringar med säkerhet i fastighetshypotek faller helt utanför

avtalet och i fråga om annan ränteinkomst äger vardera staten rätt att

uttaga skatt i avdragsväg (vid källan). Då i Sverige ej utgår någon käll
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

31

skatt å räntor som härifrån utbetalas till utlandet, har förbehållet om källskatt

för Sveriges del saknat betydelse. I nu föreliggande avtalsförslag har

något förbehåll ej medtagits utan beskattningsrätten till ränteinkomst föreslås

enligt artikel 10 skola helt tillkomma hemviststaten. Såsom framgår av

§ 2 av sagda artikel inbegripes — i motsats till vad som nu gäller — även

ränteinkomst å sådan skuldförbindelse, för vilken säkerhet ställts i form

av inteckning i fast egendom. I samband med de senare överläggningarna

om beskattningen av aktieutdelning visade det sig möjligt att genomföra

nyssnämnda ändrade reglering, vilken bättre motsvarar gällande svenska

beskattningsprinciper.

Vad beträffar avtalsförslagets innehåll i övrigt torde det — utöver en hänvisning

till själva avtalstexten — vara tillfyllest att här framhålla följande.

Beträffande beskattning av inkomst av arbete föreslås bestämmelser som

i huvudsak motsvarar de bestämmelser vilka är tillämpliga enligt gällande

avtal. Bestämmelserna återfinnes i artiklarna 12—15. Såsom inledningsvis

angivits inbegripes under avtalsförslaget bevillningsavgifterna för särskilda

förmåner och rättigheter. Dessa samt motsvarande tyska skatter å tillfällig

utövning av fritt yrke har utgått utan inskränkning genom gällande avtal.

Enligt avtalsförslaget undanröjes jämväl den härutinnan kvarstående dubbelbeskattningen.

Slutligen må i anledning av uttalande därom i d&t den 27 september 1957

undertecknade förhandlingsprotokollet med några ord beröras uttagandet

i Tyskland av näringsskott (Gewerbesteuer) vid utbetalning av royalty till

svenska bolag. Näringsskatten erlägges av alla aktiebolag och bolag med

begränsad ansvarighet (Gesellschaften mit beschränkter Haftung) som driver

verksamhet i Tyskland. Skattens grundbelopp är 5 % av årsvinsten och

varje kommun bestämmer årligen uttagsprocenten (i regel 240 % av grundbeloppet).

Beskattningsgrundval är den vid taxering till inkomstskatt (Körperschaftsteuer)

uppskattade rörelsevinsten med vissa tillägg och avdrag.

Tillägg göres bl. a. med hälften av utbetalda royaltybelopp, dock med visst

undantag då beloppet utbetalas till ett tyskt bolag. Såsom framgår av förhandlingsprotokollet

har man å tysk sida förklarat sig beredd att vid senare

tidpunkt ompröva den från svensk sida upptagna frågan.

I fråga om ikraftträdandet av det nya avtalet, som enligt artikel 27 skall

ratificeras, föreslås (artikel 28) att detsamma skall för Sveriges del tilllämpas

för första gången vid 1960 års taxering, d. v. s. i princip för inkomst

som uppburits under 1959, och för Förbundsrepubliken Tysklands vidkommande

för motsvarande inkomstår. Genom det nya avtalet upphör jämlikt

artikel 28 § 2 1928 års svensk-tyska avtal alt äga tillämpning mellan Sverige

och Förbundsrepubliken och enligt § 3 samma artikel skall jämväl den särskilda

överenskommelsen av den 18 september 1957 upphöra att gälla. Jämlikt

artikel 29 skall det nya avtalet gälla utan tidsbegränsning, dock med

sedvanlig uppsägningsklausul.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959

Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Det svensk-tyska dubbelbeskattningsavtalet

av den 25 april 1928 var det första fullständiga avtal

som Sverige ingick på dubbelbeskattningens område. Detta avtal har i många

stycken tjänat som en förebild för senare ingångna dubbelbeskattningsavtal.

I det stora hela synes 1928 års avtal ha väl gagnat utvecklingen av de

svensk-tyska ekonomiska förbindelserna. Redan vid avtalets ingående stod

det emellertid klart att uppkommande dubbelbeskattning i vissa fall ej

kunnat helt undanröjas. Genom uttryckliga bestämmelser förutsattes —

såsom i det föregående angivits — dubbelbeskattning i vissa avseenden skola

kvarstå. Även i andra hänseenden har utvecklingen medfört ett behov av

en översyn av avtalsbestämmelserna och av en anpassning till de principer

vilka kommit till uttryck i senare ingångna dubbelbeskattningsavtal samt

i det samarbete, som jämväl på dubbelbeskattningens område etablerats

inom ramen för organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete

(OEEC). Med hänsyn till de livliga ekonomiska förbindelserna mellan Sverige

och Förbundsrepubliken Tyskland är en modernisering av gällande

regler för undvikande av dubbelbeskattning i förhållande till detta land av

särskild betydelse. Det föreliggande avtalsförslaget, som utformats i så

nära anslutning som möjligt till nyare svenska dubbelbeskattningsavtal och

med beaktande av OEEC:s ministerråds rekommendation den 11 juli 1958,

synes väl ägnat att främja de ekonomiska förbindelserna mellan de båda

länderna. Jag vill därför tillstyrka att förslaget godkännes i dess nu föreliggande

lydelse.

Under erinran att det torde ankomma på chefen för utrikesdepartementet

att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande

departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte för sin del godkänna

det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Ingrid Qvarnström

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

33

Bilaga

(Översättning)

Verhandlungsprotokoll Förhandlingsprotokoll

Nach Verhandlungen in Stockholm

und in Bonn haben die schwedische

und die deutsche Delegation ubereinstimmung

iiber den Entwurf eines

Abkommens erzielt. Der Entwurf des

Abkommens ist beigefugt.

Die Delegationen verständigten

sich iiber folgende Erklärungen:

1. Artikel 6 des Abkommens iiber

die Ermittlung des Gewinns von wirtschaftlich

verflochtenen selbständigen

Unternehinen enthält Vorschriften,

die § 30 des deutschen Einkommensteuergesetzes

einschränken. Gewinnkorrekturen

auf Grund zwischenstaatlicher

Verflcchtungen können

nach Inkrafttreten des Abkommens

deshalb nur im Rahmen des

Artikels 6 des Abkommens vorgenommen

werden.

2. Der Vorschlag der sclrwcdischen

Delegation, bei der Anwendung des

§ 8 Ziff. 8 des deutschen Gewerbesteuergesetzes

auf deutsche Unternehmen,

die Lizenzgebiihren an schwedische

Aktiengesellschaften zahlen,

diese Unternehinen so zu behandeln,

als ob die Zahlungen an eine deutsche

Kapitalgesellschaft geleistet worden

wären, wurde eingehend erörtert. Die

deutsche Delegation war nicht in der

Lage, diesen Vorschlag anzunehmen.

Sie erklärt jedoch, dass bci ciner Reform

des Gewerbesteuergesetzes oder

bei einer anderen geeignetcn Gelegenheit

gepruft werden soll, ob und inwieweit

Lizenzzahlungen an ausländische

Empfänger mit Wohnsitz

in einem Staate, mit dem die Bundesrepublik

ein Doppelbesteuerungsabkommen

abgeschlossen hat, den Zah
-

Efter förhandlingar i Stockholm

och i Bonn ha de svenska och tyska

delegationerna nått enighet om ett

utkast till avtal. Avtalsutkastet närslutes

härjämte.

Delegationerna enades om följande

uttalanden:

1. Artikel 6 i avtalet angående omräkning

av vinstfördelning mellan

självständiga men sinsemellan i ekonomiskt

hänseende beroende företag

innehåller bestämmelser, vilka innebära

en inskränkning i § 30 i den

tyska inkomstskattelagen. Följaktligen

kan efter avtalets ikraftträdande

omräkning av vinstfördelning

mellan sådana företag i de båda staterna

endast ske inom ramen för bestämmelserna

i avtalets artikel 6.

2. Av den svenska delegationen

framfördes förslag om att vid tilllämpningen

av § 8 punkt 8 i den

tyska näringsskattelagen (Gewerbesteuergesetz)

i fråga om tyska företag,

vilka utbetala royalty till svenska

aktiebolag, dessa företag skulle behandlas

på samma sätt som om royaltyn

utbetalades till ett sådant tyskt

bolag, vars delägare icke personligen

ansvara för bolagets förbindelser

(Kapitalgesellschaft). Detta förslag

blev ingående diskuterat. Den tyska

delegationen kunde icke godtaga förslaget.

Den tyska delegationen förklarar

emellertid, att i händelse av en

reform av näringsskattelagstiftningen

eller vid annat lämpligt tillfälle

frågan skall prövas huruvida och i

vilken utsträckning utbetalningar av

royalty till utländska mottagare med

3 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. AV 157

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

lungen an inländische Unternehmen

gleichgestellt werden können.

Bonn, den 27. September 1957

För die schwedische Delegation:

Carl Åbjörnsson

För die deutsche Delegation:

W. Mersmann

hemvist i stat, med vilken Förbundsrepubliken

slutit dubbelbeskattningsavtal,

kunna behandlas på samma

sätt som utbetalningar till inhemska

företag.

Bonn den 27 september 1957

För den svenska delegationen:

Carl Åbjörnsson

För den tyska delegationen:

W. Mersmann

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

35

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Kungl. Maj :t har denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet

godkänt förslag till avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst

och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter. Enligt

artikel 27 i avtalet skall det ratificeras.

Kungl. Maj :t finner gott bemyndiga chefen för utrikesdepartementet att

underteckna avtalet.

Ur protokollet:

Gunnar Lorentzon

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2i april 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj:t den 20 mars 1959 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet

att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och

Förbundsrepubliken Tyskland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra

skatter av en lydelse svarande mot det förslag Kungl. Maj :t tidigare samma

dag för sin del godkänt, har avtalet den 17 april 1959 blivit vederbörligen

undertecknat.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 20

mars 1959 anfört i ärendet, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå

riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån det för genomförande av

ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar i verkställda taxeringar,

vare sig dessa har avseende å statliga eller kommunala skatter, ävensom i

eljest vidtagna åtgärder, varigenom sådana skatter påförts.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alice Magnusson

580360 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland för undvikande av a1 i texten
  2. Rskr. 1959:272 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 14 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelag a1 i texten
  3. BevU 1959:51 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland för undvikande av dubbelbeskatt s. 1 i texten