Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet

1959-05-14 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:160, Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

1

Nr 160

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande

av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och

förmögenhet; given Stockholms slott den 15 maj 1959.

Under åberopande av bilagda ntdrag av statsrådsprotokollen över finansoch

utrikesdepartementsärenden för den 17 april 1959 och över finansärenden

för denna dag samt med överlämnande av ett den 14 maj 1959 undertecknat

avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å inkomst och förmögenhet vill Kungl. Maj :t härmed

föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

1 Bihting till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 100

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

Avtal mellan Konungariket Sverige och

Republiken Österrike för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande skatter å

inkomst och förmögenhet

Hans Majestät Sveriges Konung och

Republiken Österrikes President hava,

föranledda av önskan att såvitt

möjligt undvika dubbelbeskattning

beträffande skatter å inkomst och

förmögenhet, överenskommit att ingå

ett avtal.

För detta ändamål hava till befullmäktigade

ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:
Ministern

för utrikes ärendena Östen

Undén.

Republiken Österrikes President:

Sitt utomordentliga och befullmäktigade

sändebud, Dr. Rudolf

Krippl-Redlich-Redensbruck.

De befullmäktigade ombuden hava,

efter att hava utväxlat sina fullmakter

som befunnits i god och behörig

form, överenskommit om följande

bestämmelser:

Artikel 1

§ 1. Detta avtal är tillämpligt å fysiska

och juridiska personer, som enligt

artikel 2 äga hemvist i Konungariket

Sverige eller i Republiken Österrike

eller i båda staterna.

§ 2. Avtalet är tillämpligt å skatter

å inkomst och förmögenhet (skatter,

som utgå i form av tilläggsskatter,

härunder inbegripna), vilka uppbäras

av envar av de båda staterna eller

av deras delstater, kommuner eller

kommunalförbund, oberoende av

sättet för skatternas uttagande.

Abkommen zrwischen der Republik österreich

und dem Königreich Schweden zur

Vermeidung der Doppelbesteuerung auf

dem Gcbiete der Steuem vom Einkommen

und vom Vermögen

Der Rundespräsident der Republik

Österreich und Seine Majestät, der

König von Schweden sind, von dem

Wunsche geleitet, auf dem Gebiete

der Steuern vom Einkommen und

vom Vermögen die Doppelbesteuerung

nach Möglichkeit zu vermeiden,

iibereingekommen ein Abkommen

abzuschliefien. Zu diesem Zweck haben

zu ihren Bevollmächtigten ernannt:
Der

Bundespräsident der Republik

österreich:

Herrn Dr. Rudolf Krippl-RedlichRedensbruck,

Seinen ausserordentlichen

und bevollmächtigten Botschafter.

Seine Majestät, der König von

Schweden:

Herrn Östen Undén, Minister fur

Auswärtige Angelegenheiten.

Die Bevollmächtigten haben nach

Austausch ihrer in guter und gehöriger

Form befundenen Vollmachten

folgendes vereinbart:

Artikel 1

(1) Dieses Abkommen findet Anwendung

auf naturliche und juristische

Personen, die ihren Wohnsitz

im Sinne des Artikels 2 im Königreich

Schweden oder in der Republik

österreich oder in beiden Staaten haben.

(2) Dieses Abkommen gilt, ohne

Riicksicht auf die Art der Erhebung,

för Steuern vom Einkommen und

vom Vermögen, die för Rechnung eines

jeden der beiden Staaten, seiner

Länder, Gemeinden oder Gemeindeverbände

(auch in Form von Zuschlägen)

erhoben werden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

3

§ 3. Med skatter å inkomst och förmögenhet

förstås alla skatter, som

utgå å inkomst eller å förmögenhet i

dess helhet eller å delar av inkomst

eller förmögenhet (därunder inbegripna

skatter å vinst genom avyttring

av lös eller fast egendom), ävensom

skatter å förmögenhetsökning.

§ 4. De skatter, å vilka avtalet

skall äga tillämpning, äro för närvarande

särskilt:

1. i Konungariket Sverige:

a) den statliga inkomstskatten,

b) kupongskatten,

c) sjömansskatten,

d) utskiftningsskatten och ersättningsskatten,

e) den statliga förmögenhetsskatten,

f) skogsvårdsavgiften,

g) den allmänna kommunalskatten,

h) bevillningsavgifterna för särskilda

förmåner och rättigheter;

2. i Republiken Österrike:

a) inkomstskatten (med däri ingående

skatt å arbetsinkomst och

skatt å kapitalinkomst),

b) bolagsskatten (med däri ingående

skatt å kapitalinkomst),

c) förmögenhetsskatten,

d) avgiften till främjande av bostadsbyggande

samt till bestridande

av bidrag till familjeförsörjare,

e) skatt å styrelsearvoden,

f) näringsskatten (med däri ingående

skatt å utbetalda löner),

g) fastighetsskatten.

§ 5. Avtalet skall likaledes tillämpas

å skatter av samma eller liknande

slag, vilka framdeles uttagas vid

sidan av eller i stället för de för närvarande

utgående skatterna. De högsta

finansmyndigheterna i de båda

staterna skola vid slutet av varje år

meddela varandra vilka ändringar

som ägt rum beträffande skattelagstiftningen

i respektive stater.

(3) Als Steuern vom Einkommen

und vom Vermögen gelten alle

Steuern, die vom Gesamteinkommen,

vom Gesamtvermögen oder von Teilen

des Einkommens oder des Vermögens

erhoben werden, einschlieBlich

der Steuern vom Gewinn aus der

VeräuCerung beweglichen oder unbeweglichen

Vermögens sowie der

Steuern vom Vermögenszuwachs.

(4) Zu den Steuern, fur die dieses

Abkommen gilt, gehören zur Zeit insbesondere:
1.

im Königreich Schweden

a) die staatliche Einkommensteuer,

b) die Kuponsteuer,

c) die Seemannsteuer,

d) die Sondersteuern von Aktiengesellschaften

auf Ausschiittungen

bei Kapitalherabsetzung und bei

Nichtausschiittung vorhandener Gewinne,

e) die staatliche Vermögensteuer,

f) die Waldpflegeabgabe,

g) die allgemeine Gemeindesteuer,

h) die Abgaben auf besondere Vorteile

und Gerechtigkeiten;

2. in der Republik österreich

a) die Einkommensteuer (einschlieBlich

der Lohnsteuer und der

Kapitalertragsteuer),

b) die Körperschaftsteuer (einschlieBlich

der Kapitalertragsteuer),

c) die Vermögensteuer,

d) der Beitrag vom Einkommen

zur Förderung des Wohnbaues und

för Zwecke des Familienlastenausgleiches,

e) die Aufsichtsratsabgabe,

f) die Gewerbesteuer (einsehlieBlich

der Lohnsummensteuer),

g) die Grundsteuer.

(5) Dieses Abkommen gilt aucli

för alle Steuern gleicher oder ähnlicher

Art, die kiinftig neben den geltenden

Steuern oder an deren Stelle

erhoben werden. Die obersten Finanzbehörden

der beiden Staatcn

werden sich am Ende eines jeden

Jahres die in ihren Steuergesetzcn

eingetretenen Änderungen mitteilen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

§ 6. De högsta finansmyndighetcrna

i de båda staterna skola i samförstånd

avgöra uppkommande tvivelsmål

rörande vilka skatter som

inbegripas under avtalet.

§ 7. De i detta avtal åsyftade högsta

finansmyndigheterna äro för Republiken

Österrikes vidkommande finansministeriet

(das Bundesministerium

för Finanzen) och för Konungariket

Sveriges vidkommande

finansdepartementet eller den myndighet,

åt vilken uppdragits att i finansdepartementets

ställe handhava

frågor enligt detta avtal.

Artikel 2

§ 1. Då en person med hemvist i en

av staterna uppbär inkomst, beträffande

vilken ingen bestämmelse meddelats

i detta avtal, äger denna stat

beskatta inkomsten ifråga.

§ 2. Med uttrycket »person med

hemvist i eu av staterna» förstås i

detta avtal eu fysisk eller juridisk

person, som enligt den statens lagstiftning

är underkastad beskattning

därstädes på grund av att han där

har sitt hemvist eller där stadigvarande

vistas eller att dess verkliga

ledning är där belägen eller på grund

av något annat därmed jämförbart

förhållande.

§ 3. Då på grund av bestämmelserna

i paragraf 2 ovan en fysisk person

äger hemvist i båda staterna,

skall följande gälla:

a» Han skall anses äga hemvist i

den stat, i vilken han har ett hem

som stadigvarande står till hans förfogande.

Om han har ett sådant hem

i envar av de båda staterna, anses

han äga hemvist i den stat, med vilken

han har de starkare personliga

och ekonomiska förbindelserna (centrum

för levnadsintressena).

b) Kan det icke avgöras, i vilken

stat centrum för hans levnadsintressen

befinner sig, eller om han icke i

(6) Die obersten Finanzbeliörden

der beiden Staaten werden im bciderseitigen

Einvernehmen etwaige Zweifel

daruber klären, för welche

Steuern dieses Abkommen zu gelten

hat.

(7) Die in diesein Abkommen genannten

obersten Finanzbehörcjen

sind auf seiten der Republik Österreich

das Buudesministerium för

Finanzen und auf seiten des Königreiches

Schweden das Finanzministerium

oder die Behörde, der es ubertragen

worden ist, an Stelle des Finanzministeriums

Fragen dieses Abkommens

zu behandeln.

Artikel 2

(1) Bezieht eine Person mit Wohnsitz

in einem der beiden Staaten Einkunfte,

för die in diesem Abkommen

keine Regelung getroffen ist, so hat

diesel- Staat das Besteuerungsrecht

för diese Einkunfte.

(2) Im Sinne dieses Abkommens

bedeutet der Ausdruck »eine Person

mit Wolinsitz in einem der beiden

Staaten» eine naturliche oder juristische

Person, die nach dem Rechte

dieses Staates dort auf Grund ihres

Wohnsitzes, ihres gewöhnlichen Aufcnthaltes,

des Ortes ihrer tatsächlichen

Leitung oder eines anderen

ähnlichen Merkmals steuerpflichtig

ist.

(3) Ergibt sicli nach den Bestiinmungen

des Absatzes 2 för eine naturliche

Person ein Wohnsitz in beiden

Staaten, so ist der Wohnsitz im

Sinne dieses Abkommens wie folgt

zu ermittelu:

(a) Der Wohnsitz einer naturlichen

Person gilt als in dem Staat gelegen,

in dem sie iiber eine ständige Wohnstätte

verfugt. Verfugt sie in beiden

Staaten uber eine ständige Wohnstätte,

so gilt ilir Wohnsitz als in dem

Staat gelegen, zu dem sie die engeren

persönlichen und wirtschaftlichen

Beziehungen hat (Mittelpunkt der

Lebensinteressen);

(b) kann nicht bestimmt werden,

in welchem der beiden Staaten die

Person den Mittelpunkt der Lebens
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

någondera staten har ett hem, som

stadigvarande står till hans förfogande,

anses han äga hemvist i den stat,

där han stadigvarande vistas.

c) Om han stadigvarande vistas i

båda staterna eller om han icke vistas

stadigvarande i någon av dem,

anses han äga hemvist i den stat, i

vilken han är medborgare.

d) Om han är medborgare i båda

staterna eller om han icke är medborgare

i någon av dem, skola de

högsta finansmyndigheterna i de båda

staterna avgöra frågan genom

överenskommelse.

§ 4. Då på grund av bestämmelserna

i paragraf 2 ovan en juridisk person

äger hemvist i båda staterna, anses

dess hemvist förefinnas i den

stat, där dess verkliga ledning är belägen.

Detsamma gäller ifråga om

handelsbolag, kommanditbolag, enkla

bolag, partrederier och gruvbolag

(Personengesellschaften) samt andra

sammanslutningar, vilka enligt vederbörande

stats lagstiftning icke äro

juridiska personer.

Artikel 3

§ 1. Då en person med hemvist i

en av staterna uppbär inkomst av

fast egendom (varunder inbegripas

tillbehör därtill ävensom levande och

döda inventarier i lantbruk eller

skogsbruk), som är belägen i den

andra staten, äger denna andra stat

beskatta inkomsten ifråga. Rättigheter,

å vilka privaträttsliga föreskrifter

angående fastigheter äga tillämpning,

skola anses likställda med fast egendom.

§ 2. Bestämmelsen i paragraf 1 gäller

såväl inkomst, som förvärvas genom

den fasta egendomens omedelbara

nyttjande, som ock inkomst genom

uthyrning, utarrendering och

interessen hat, oder verfiigt sie in

keinem der Staaten iiber eine ständige

Wohnstätte, so gilt ihr Wohnsitz

als in dem Staat gelegen, in dem

sie ihren gewöhnlichen Aufenthalt

hat;

(c) hat die Person ihren gewöhnlichen

Aufenthalt in beiden oder in

keinem der beiden Staaten, so gilt

ihr Wohnsitz als in dem Staat gelegen,

dessen Staatsangehörigkeit sie

besitzt;

(d) gehört die Person beiden oder

keinem der Staat en an, so werden die

obersten Finanzbehörden der beiden

Staaten die Frage im beiderseitigen

Einvernehmen regeln.

(4) Ergibt sich nach den Bestimmungen

des Absatzes 2 fur eine juristische

Person ein Wohnsitz in beiden

Staaten, so gilt ihr Wohnsitz im

Sinne dieses Abkommens als in dem

Staat gelegen, in dem sich der Ort

ihrer tatsächlichen Leitung befindet.

Dasselbe gilt fur Personengesellschaften

(handelsbolag, kommanditbolag,

enkelt bolag, partrederi, gruvbolag)

und andere Personenvereinigungen,

die nach den fiir sie maCgebenden

innerstaatlichen Gesetzen keine juristischen

Personen sind.

Artikel 3

(1) Bezieht eine Person mit Wohnsitz

in einem der beiden Staaten Einkiinfte

aus unbeweglichem Vermögen

(einschlieClich des Zubehörs sowie

des einem land- oder forstwirtschaftlichen

Betrieb dienenden lebenden

und toten Inventars), das in dem anderen

Staate liegt, so hat der andere

Staat das Besteuerungsrecht fur diese

Einkiinfte. Berechtigungen, auf

welclie die privatrechtlichen Vorschriften

iiber Grundstucke Anwendung

finden, sind dem unbeweglichen

Vermögen gleichzustellen.

(2) Absatz 1 gilt sowolil för die

durch unmittelbare Nutzung als aucli

för die durch Vermietung, Vcrpachlung

und jede andere Art der Nutzung

des unbeweglichen Vcrmögens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

varje annat slags nyttjande av egendomen,

särskilt inkomst i form av

fasta eller varierande ersättningar för

utnyttjandet av naturtillgångar, ävensom

inkomst, som förvärvas genom

avyttring av fast egendom.

§ 3. Paragraferna 1 och 2 tillämpas

jämväl då förmögenhetstillgångarna

ingå i rörelse (artikel 4 och 7).

§ 4. Vad som förstås med fast egendom

eller tillbehör därtill eller med

rättigheter, likställda med fast egendom,

eller med nyttjanderätt avgöres

enligt lagstiftningen i den stat, där

den ifrågavarande tillgången — eller

den tillgång, till vilken ifrågavarande

rättighet hänför sig — är belägen.

Artikel 4

§ 1. Då en person med hemvist i en

av staterna uppbär inkomst av en rörelse,

vars verksamhet sträcker sig in

pa den andra statens område, äger

den andra staten beskatta denna inkomst

allenast i den mån inkomsten

är hänförlig till ett inom den staten

beläget fast driftställe för rörelsen.

§ 2. Bestämmelserna i paragraf 1

skola även tillämpas i fråga om inkomst

genom delägarskap i företag,

med undantag för delägarskap genom

aktier, delaktiglietsbevis i gruvföretag

(Kuxe), vinstandelsbevis. (Genufischeine),

obligationer med rätt till

andel i vinst, andra värdepapper

ävensom andelar i ekonomiska föreningar

(Genossenschaften) samt i

bolag med begränsad ansvarighet

(Gesellschaften mit beschränkter

Haftung).

§ 3. Paragraferna 1 och 2 äro tilllämpliga

å såväl inkomst, som förvärvas

genom rörelsens omedelbara bedrivande,

som ock inkomst genom uthyrning,

utarrendering och varje annat

slags nyttjande av rörelsen även

erzielten Einkunfte, insbesondere aus

festen oder veränderlichen Vergutungen

fur die Ausbeutung von

Grund und Boden sowie fur Einkunfte,

die bei der VeräuBerung von unbeweglichem

Vermögen erzielt werden.

(3) Die Absätze 1 und 2 gelten

auch dann, wenn die genannten Vermögensgegenstände

zu einem gewerblichen

Unternelimen (Artikel 4 und

7) gehören.

(4) Was als unbewegliches Vermögen

oder als Zubehör gilt und was

als dem unbewegliclien Vermögen

gleichgestellte Berechtigung oder als

Nutzungsrecht anzusehen ist, beurteilt

sich nach den Gesetzen des Staates,

in dem der betreffende Gegenstand

oder der Gegenstand, auf den

sich das in Rede stehende Recht bezieht,

liegt.

Artikel 4

(1) Bezieht eine Person mit Wohnsitz

in einem der beiden Staaten Einkunfte

aus einem gewerblichen Unternehmen,

dessen Wirkung sich auf

das Gebiet des anderen Staates erstreckt,

so hat der andere Staat das

Besteuerungsrecht fur diese Einkiinfte

nur insoweit, als sie auf eine dort

befindliche Betriebstätte des Unternehmens

entfallen.

(2) Die Bestimmungen des Absatzes

1 sind auch auf Einkunfte aus

offenen oder stillen Beteiligungen an

einem gesellschaftlichen Unternehmen

anzuwenden, mit Ausnahme der

Beteiligungen in Form von Aktien,

Kuxen, GenuBsclieinen, Obligationen

mit Gewinnbeteiligung, sonstigen

Wertpapieren sowie der Anteile an

Genossenschaften und Gesellschaften

mit beschränkter Haftung.

(3) Die Absätze 1 und 2 gelten

sowohl för die durch unmittelbare

Nutzung als auch för die durch Vermietung,

Verpachtung und jede

andere Art der Nutzung des gewerblichen

Unternehmens erzielten Ein
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

soin inkomst genom avyttring av eu

rörelse i dess helhet, en andel i ett

företag, en del av rörelsen eller av

föremål, som användas i rörelsen.

§ 4. Till det fasta driftstället skola

hänföras sådana inkomster, som det

fasta driftstället skulle hava uppburit,

därest detsamma varit ett självständigt

företag med samma eller liknande

verksamhet, bedriven under

samma eller liknande villkor samt utövat

verksamheten såsom ett oberoende

företag.

§ 5. Vid bestämmandet av den genom

verksamheten vid det fasta driftstället

förvärvade inkomsten skall i

princip såsom utgångspunkt tagas

driftställets balansräkning. Därvid

skola beaktas alla till driftstället

hänförliga omkostnader, härunder

inbegripen en andel i kostnaderna för

företagets allmänna förvaltning.

Konstlade vinstdispositioner — särskilt

överenskommelser om ränta eller

royalty mellan ett och samma företags

driftställen — skola lämnas

utan avseende.

§ 6. I särskilda fall må vid inkomstens

bestämmande uppdelning ske av

företagets hela vinst. I fråga om försäkringsföretag

må i sådana fall till

grund för uppdelningen läggas förhållandet

mellan det fasta driftställets

bruttopremieintäkter och summan

av företagets bruttopremieintäkter.

De båda staternas högsta finansmyndigheter

skola — därest för inkomstfördelningen

i enskilt fall så

erfordras — snarast möjligt överenskomma

i frågan.

S 7. Paragraf 1 skall äga motsvarande

tillämpning ifråga om den näringsskatt,

vilken utgår på annat beskattningsunderlag

än inkomst.

Artikel 5

§ 1. Med uttrycket »fast driftställe»

förstås eu stadigvarande affärs
-

kiinfte, sowie fur Einkiinfte aus der

VeräuBerung eines Unternehmens im

ganzen, eines Anteiles am Unternehmen,

eines Teilbetriebes oder von

Gegenständen, die im Unternehmen

benutzt werden.

(4) Der Betriebstätte sollen diejenigen

Einkiinfte zugewiesen werden,

die sie erzielt hätte, wenn sie sich als

selbständiges Unternehmen mit gleichen

oder ähnlichen Geschäften unter

gleichen oder ähnlichen Bedingungen

befaBte und Geschäfte wie ein unabhängiges

Unternehmen tätigte.

(5) Bei der Ermittlung der aus der

Tätigkeit einer Betriebstätte erzielten

Einkiinfte ist grundsätzlich vom Bilanzergebnis

der Betriebstätte auszugehen.

Dabei sollen alle der Betriebstätte

zurechenbaren Ausgaben

einschlieBlich eines Anteils an den

allgemeinen Verwaltungskosten des

Unternehmens beriicksichtigt, jedoch

kiinstliche Gewinnverlagerungen ausgeschlossen

werden; insbesondere ist

die Vereinbarung von Zinsen oder

Lizenzgebiihren zwischen den Betriebstätten

desselben Unternehmens

unbeachtlich.

(6) In besonders gelagerten Fällen

kann bei der Ermittlung der Einkiinfte

der Gesamtgewinn des Unternehmens

aufgeteilt werden. Bei Versicherungsunternehmen

kann in

solchen Fällen als MaBstab das Verliältnis

der Rohprämieneinnahmen

der Betriebstätte zu den gesamten

Rohprämieneinnahmen des Unternehmens

zu Grunde gelegt werden.

Die obersten Finanzbehörden der beiden

Slaaten sollen sich zu einem

möglichst friihen Zeitpunkt verständigen,

wenn dies för die Aufteilung

der Einkiinfte im einzelnen Fall erforderlich

ist.

(7) Absatz 1 ist entsprechend auf

die Gewerbesteuer anzuwenden, die

von einer anderen Bemessungsgrundlage

als den Einkiinften erhoben

wird.

Artikel 5

(1) Der Begriff »Betriebstätte»

bedeutet eine feste Gcschäftsein
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1959

anordning, i vilken företagets verk

samhet helt eller delvis utövas.

§ 2. Såsom fast driftställe anses

särskilt:

a) plats för företagsledning,

b) filial,

c) kontor,

d) fabrik,

e) verkstad,

f) gruva, stenbrott eller annan

plats för utnyttjandet av naturtillgångar,

g) plats för byggnadsföretag eller

anläggnings- eller installationsarbete,

vars utförande överskrider en tidrymd

av tolv månader.

§ 3. Uttrycket »fast driftställe»

skall icke anses innefatta:

a) användningen av anordningar,

avsedda uteslutande för lagring, utställning

eller utlämnande av företaget

tillhöriga varor,

b) innehavet av ett företaget tillhörigt

varulager, avsett uteslutande för

lagring, utställning eller utlämnande,

c) innehavet av ett företaget tillhörigt

varulager, avsett uteslutande

för bearbetning eller förädling genom

ett annat företags försorg,

d) innehavet av en stadigvarande

affärsanordning, avsedd uteslutande

för inköp av varor eller införskaffande

av upplysningar för företagets

räkning,

e) innehavet av en stadigvarande

affärsanordning, avsedd uteslutande

för ombesörjande av reklam, meddelande

av upplysningar, bedrivande

av vetenskaplig forskning eller utövande

av liknande verksamhet, under

förutsättning att verksamheten

inom företagets ram är av förberedande

eller biträdande art.

§ 4. En person, som är verksam i

en av staterna för ett företag i den

andra staten — härunder icke inbegripen

sådan oberoende representant

som avses i paragraf 5 nedan — be
-

riclitung, in der die Tätigkeit des Unternehmens

ganz oder teilweise ausgeiibt

wird.

(2) Als Betriebstätten gelten insbesondere:
(a)

ein Ort der Leitung,

(b) eine Zweigniederlassung,

(c) eine Geschäftsstelle,

(d) eine Fabrikationsstätte,

(e) eine Werkstätte,

(f) ein Bergwerk, ein Steinbruch

oder eine andere Stätte der Ausbeutung

von Bodenschätzen,

(g) eine Bauausfuhrung oder Montage,

deren Dauer zwölf Monate

iiberschreitet.

f3) Als Betriebstätten gelten nicht:

(a) die Benutzung von Einrichtungen

ausschlieBlich zur Lagerung, Ausstellung

oder Auslieferung von dem

Unternehmen gehörenden Giitern

oder Waren;

(b) das Unterhalten eines Bestandes

von dem Unternehmen ge

hörenden Giitern oder Waren ausschlieBlich

zur Lagerung, Ausstellung

oder Auslieferung;

(c) das Unterhalten eines Bestandes

von dem Unternehmen gehörenden

Giitern oder Waren ausschlieBlich

zur Bearbeitung oder Verarbeitung

durch ein anderes Unternehmen

;

(d) das Unterhalten einer festen

Geschäftseinrichtung ausschlieBlich

zum Einkauf von Giitern oder Waren

oder zur Beschaffung von Informationen

fur das Unternehmen;

(e) das Unterhalten einer festen

Geschäftseinrichtung ausschlieBlich

zur Werbung, zur Erteilung von Auskiinften,

zur wissenschaftlichen Forschung

oder zur Ausiibung ähnlicher

Tätigkeiten, die för das Unternehmen

vorbereitender Art sind oder

eine Hilfstätigkeit darstellen.

(4) Eine Person, die in einem der

beiden Staaten för ein Unternehmen

des anderen Staates tätig ist — mit

Ausnahme eines unabhängigen Vertreters

im Sinne des Absatzes 5 —

s. 9 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj. ts proposition nr 160 år 1959

9

handlas såsom ett fast driftställe i

den förstnämnda staten i sådana fall,

då personen innehar och i den förstnämnda

staten regelbundet använder

eu fullmakt att sluta avtal i företagets

namn; dock att personen ej heller

i dessa fall behandlas såsom et5

fast driftställe, därest verksamheten

begränsas till inköp av varor för företagets

räkning.

§ 5. Ett företag i en av staterna

anses icke hava ett fast driftställe i

den andra staten allenast å den

grund, att företaget uppehåller affärsförbindelser

i den andra staten

genom förmedling av en mäklare,

kommissionär eller annan fullständigt

oberoende representant, under

förutsättning att dessa personer fullgöra

uppdrag, vilka tillhöra deras

vanliga affärsverksamhet.

§ 6. Den omständigheten, att en juridisk

person med hemvist i en av

staterna kontrollerar eller kontrolleras

av en juridisk person, som har

sitt hemvist i den andra staten eller

som uppehåller affärsförbindelser i

denna andra stat (antingen genom ett

fast driftställe eller annorledes),

skall icke i och för sig medföra att

någondera juridiska personen betraktas

såsom ett fast driftställe för den

andra juridiska personen.

Artikel 6

§ 1. Därest ett företag i eu av staterna

deltager i ledningen av ett företag

i den andra staten eller äger

inflvtande å detta företag i ekonomiskt

hänseende och på grund härav

med detta andra företag avtalar eller

för detsamma föreskriver sådana villkor

i fråga om företagens handelsförbindelser

eller andra ekonomiska förbindelser,

vilka avvika från de villkor,

som skulle hava avtalats med

ett oberoende företag, må inkomst,

som under normala förhållanden

skulle hava tillkommit ettdera företaget

men som på grund av villkoren

ifråga icke tillkommit delta företag,

inräknas i delta företags inkomst och

gilt als eine in dem erstgenannten

Staat belegene Betriebstätte, wenn

sie eine Vollmacht besitzt, im Namen

des Unternehmens in diesem Staat

Verträge abzuschlieCen, und diese

Vollmacht dort gewöhnlich ausubt

cs sei denn, dal3 sich ihre Tätigkeit

auf den Einkauf von Giitern oder

Waren för das Unternehinen beschränkt.

(5) Ein Unternehinen eines der

beiden Staaten wird nicht schon deshalb

so behandelt, als liabe es eine

Betriebstätte in dem anderen Staat,

weil es dort Geschäftsbeziehungen

durch einen Makler, Kommissionär

oder einen anderen unabhängigen

Vertreter unterhält, sofern diese Personen

im Ralnnen ihrer ordentlichen

Geschäftstätigkeit handeln.

(6) Die Tatsache, dal? eine juristische

Person mit Wohnsitz in einem

der beiden Staaten eine juristische

Person beherrscht oder von einer solchen

beherrscht wird, die in dem anderen

Staat ihren Wohnsitz hat oder

dort (entwcder durch eine Betriebstätte

oder in anderer Weise) Geschäftsbeziehungen

unterhält, macht

för sich allein keine dieser juristischen

Personen zur Betriebstätte der

anderen.

Artikel 6

(1) Wcnn ein Unternehmen eines

der beiden Staaten vermöge seiner

Beteiligung an der Geschäftsfiihrung

oder am finanziellen Aufbau eines

Unternehmens des anderen Staates

mit diesem Unternehmen wirtscliaftliclie

oder finanziellc Bedingungen

vereinbart oder ihm solche auferlegt,

die von denjenigen abweichen, die

mit einem unabhängigen Unternehmen

vereinbart wurden, so dörfen

Einkunfte, die eines der beiden Unternehmen

ublicherweise erzielt hätte,

aber wegen dieser Bedingungen

nicht erzielt hat, den Einkunften dieses

Unternehmens zugerechnct und

cntsprechend besteuert werden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

beskattas i överensstämmelse därmed.

§ 2. Paragraf 1 äger motsvarande

tillämpning i förhållandet mellan två

företag i sådana fall, då samma person

eller personer, direkt eller indirekt,

deltaga i företagens ledning eller

äga del i deras kapital.

Artikel 7

§ 1. Då en person med hemvist i

eu av staterna uppbär inkomst genom

utövande av sjöfart eller luftfart i

internationell trafik, äger — oberoende

av bestämmelserna i artikel 4

— allenast den av de båda staterna

beskatta inkomsten, i vilken orten för

det ifrågavarande företagets verkliga

ledning är belägen. Det sagda gäller

oavsett huruvida rörelsen bedrives

med egna eller chartrade fartyg

eller luftfartyg.

§ 2. Paragraf 1 tillämpas även då

ett sjöfarts- eller luftfartsföretag i

den ena staten bedriver agenturverksamhet

på den andra statens område

för transport av personer eller varor.

Det sagda gäller dock allenast för så

vitt verksamheten bar omedelbart

samband med sjöfarts- eller luftfartsrörelsen,

härunder inbegripen transporten

till och från fartygen eller luftfartygen.

§ 3. Bestämmelserna i paragraferna

1 och 2 tillämpas även i fall då

luftfartsföretag deltaga i en pool eller

en gemensam trafikorganisation,

särskilt beträffande Aktiebolaget

Aerotransports deltagande i konsortiet

Scandinavian Airlines System.

§ 4. Paragraf 1 skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om den näringsskait,

vilken utgår på annat beskattningsunderlag

än inkomst.

Artikel k

Då en person med hemvist i en av

staterna förvärvar inkomst genom att

(2) Absatz 1 gilt sinngemäB im

Verhältnis zweier Unternehmen, an

deren Geschäftsfiihrung oder Vermögen

dieselben Personen unmittelbar

oder mittelbar beteiligt sind.

Artikel 1

(1) Bezieht eine Person mit Wohnsitz

in einem der beiden Staaten Einkiinfte

aus dem Betrieb der Schifffahrt

oder der Luftfahrt im internationalen

Verkehr, so steht das Besteuerungsrecht

abweichend von Artikel

4 fur diese Einkiinfte nur jenem

der beiden Staaten zu, in dem sicli

der Ort der tatsächlichen Leitung des

betreffenden Unternehmens befindet,

gleichgultig, ob der Betrieb mit eigenen

oder gecharterten Fahrzeugen

durchgefuhrt wird.

(2) Absatz 1 gilt auch, wenn ein

Unternehmen der Schiffahrt oder der

Luftfahrt eines der beiden Staaten

im Gebiet des anderen Staates eine

Agentur för die Beförderung von

Personen oder Waren betreibt. Dies

gilt jedoch nur för Tätigkeiten, die

unmittelbar mit dem Betrieb der

Schiffahrt oder der Luftfahrt einschliefilich

des Zubringerdienstes zusaminenhängen.

(3) Die Bestimmungen der Absätze

1 und 2 gelten auch fur Beteiligungen

von Unternehmen der Luftfahrt an

einem Pool oder einer Betriebsgemeinschaft

und insbesondere för die

Beteiligung der Gesellschaft »Aktiebolaget

Aerotransport» an dem Konsortium

»Scandinavian Airlines System».

(4) Absatz 1 ist entsprecliend auf

die Gewerbesteuer anzuwenden, die

von einer anderen Bemessungsgrundlage

als den Einkunften erhoben

wird.

Artikel S

Bezieht eine Person mit Wohnsitz

in einem der beiden Staaten Einkunf
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

11

avyttra en andel i ett sådant bolag te aus der VeräuBerung einer Beteilimed

hemvist i den andra staten, vars gung an einer Kapitalgesellschaft, die

delägare icke personligen ansvara för ihren Wohnsitz in dem anderen Staat

bolagets förbindelser (Kapitalgesell- hat, so hat der erstgenannte Staat das

schaft), äger förstnämnda stat be- Besteuerungsrecht'' för diese Einskatta

denna inkomst. Därest in- kunfte. Werden diese Einkunfte

kom sten ifråga förvärvas genom ett i durch eine im anderen Staat gelegeden

andra staten beläget fast drift- ne Betriebstätte erzielt, so steht das

ställe, äger allenast denna andra stat Besteuerungsrecht nur diesem andebeskatta

inkomsten. ren Staat zu.

Artikel 9

§ 1. Då en person med hemvist i

en av staterna från den andra staten

uppbär royalty eller annan ersättning

för nyttjandet av eller rätten att

nyttja litterära eller konstnärliga

verk, patent, mönster, fabrikationsmetoder,

varumärken eller annan dylik

egendom (med undantag av rätten

att nyttja naturtillgångar), äger

hemviststaten beskatta inkomsten

ifråga, överstiger emellertid den för

egendomen ifråga erlagda ersättningen

ett skäligt belopp, gäller vad nu

sagts allenast den del av ersättningen,

som motsvarar ett sådant skäligt

belopp. Till den del ersättningen icke

motsvarar ett skäligt belopp, äger —

med iakttagande av föreskrifterna i

övrigt i detta avtal — den andra staten

beskatta inkomsten ifråga.

§ 2. Då royalty, som i paragraf 1

avses, utbetalas av ett sådant bolag

med hemvist i en av staterna, vars

delägare icke personligen ansvara för

bolagets förbindelser (Kapitalgesellschaft),

till en person med hemvist i

den andra staten, vilken person äger

mer än 50 procent av aktie- eller insatskapitalet

i det utbetalande bolaget,

må dock royaltyn, oberoende av

bestämmelserna i sagda paragraf, beskattas

i den förstnämnda staten.

Skattesatsen får dock icke överstiga

10 procent av royaltyns bruttobelopp.

Pa ansökan av den, som uppburit

royaltyn, skall den sålunda uttagna

Artikel 9

(1) Bezieht eine Person mit Wohnsitz

in einem der beiden Staaten aus

dem anderen Staat Einkunfte aus Lizenzgebuhren

oder anderen Vergutungen

för die Benutzung oder das

Recht auf Benutzung von Urheberrechten,

Patenten, Gebrauchsmustern,

Herstellungsverfahren, Warenzeichen

oder ähnlichen Rechten (ausser

Rechten, die die Ausbeutung von

Grund und Boden betreffen), so hat

der Wohnsitzstaat das Besteuerungsrecht

för diese Einkunfte. Sind jedoch

derartige Vergutungen unverhältnismässig

hoch, so gift der erste

Satz lediglich för den Teil der Vergutungen,

der einer angemessenen

Gegenleistung entspricht. Insoweit

solclie Vergutungen einer angemessenen

Gegenleistung nicht entsprechen,

hat der andere Staat unter Beachtung

der ubrigen Bestimmungen dieses Abkommens

das Besteuerungsrecht för

diese Einkunfte.

(2) Lizenzgebuhren im Sinne des

Absatzes 1, die von einer Kapitalgesellschaft

mit Wohnsitz in einem der

beiden Staaten an eine Person mit

Wohnsitz im anderen Staat bezahlt

werden, die zu mehr als 50 v.H. am

Grund- oder Stammkapital der auszahlenden

Kapitalgesellschaft beteiligt

ist, können abweichend von den

Bestimmungen des Absatzes 1 in dem

erstgenannten Staat besteuert werden;

die Steuer darf jedoch 10 v.H.

des Rohbetrages der Lizenzgebuhren

nicht ubersteigen. Auf Antjrag des

Empfängers der Lizenzgebuhren ist

diese Steuer vom anderen Staat auf

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

skatten i den andra staten avräknas

å dess på royaltybeloppet belöpande

skatt.

§ 3. Paragraf 1 är även tillämplig

å inkomst, som förvärvas genom avyttring

av i paragrafen angiven egendom.

§ 4. Med royalty likställas hyresavgifter

och liknande ersättningar för

överlåtelse av kinematografisk film,

för nyttjande av utrustning avsedd

för industriell, kommersiell eller vetenskaplig

verksamhet eller för överlåtelse

av i rörelse gjorda erfarenhetsrön.

§ 5. Paragraferna 1—4 äga icke

tillämpning i sådana fall, då en person

med hemvist i en av staterna innehar

ett fast driftställe i den andra

staten och förvärvar inkomsten genom

detta driftställe. I dylikt fall

äger denna andra stat beskatta inkomsten.

Artikel 10

§ 1. Då en person med hemvist i

en av staterna uppbär inkomst av kapital

från den andra staten, äger

hemviststaten beskatta denna inkomst.

Därest inkomsten ifråga förvärvas

genom ett i den andra staten

beläget fast driftställe, äger denna

andra stat beskatta inkomsten.

§ 2. Såframt i den andra staten

skatt å inländsk kapitalavkastning

uttages genom avdrag vid källan, beröres

ej rätten att verkställa dylikt

skatteavdrag av bestämmelsen i paragraf

1. Därest skatt uttages genom

sådant avdrag, skall densamma på

ansökan restitueras. Ansökan om

restitution skall hava ingivits till vederbörlig

myndighet i hemviststaten

inom två år efter utgången av det kalenderår,

under vilket det beskattningsbara

beloppet blivit tillgängligt

för lyftning.

§ 3. De högsta finansmyndigheterna

i de båda staterna skola träffa

överenskommelse angående förfaran
-

seine Steuer anzurechnen, die ant

diese Einkiinfte entfällt.

(3) Absatz 1 gilt auch fur die Einkiinfte

aus der Veräusserung der dört

genannten Rechte.

(4) Wie Lizenzgebuhren werden

Mietgebiihren und ähnliche Vergiitungen

fur die uberlassung kinematographiseher

Filme, för die Beniitzung

gewerblicher, kaufinänniseher

oder wissenschaftlicher Ausriistungen

oder för die uberlassung

gewerblicher Erfahrungen behandelt.

(51 Die Absätze 1 bis 4 gelten

nicht, wenn eine Person mit Wohnsitz

in einem der beiden Staaten eine

Betriebstätte in dem anderen Slaat

liat und die Einkiinfte durch diese

Betriebstätte erzielt. In diesem Fall

hat der andere Staat das Besteuerungsrecht

fur diese Einkiinfte.

Artikel 10

(1) Bezielit eine Person mit Wolinsitz

in einem der beiden Staaten Einkiinfte

aus beweglichem Kapitalvermögen

aus dem anderen Staat, so hat

der Wohnsitzstaat das Besteuerungsrecht

för diese Einkiinfte. Werden

diese Einkiinfte durch eine im anderen

Staat gelegene Betriebstätte erzielt,

so steht das Besteuerungsrecht

diesem anderen Staat zu.

(2) Soweit im anderen Staat die

Steuer von inländischen Kapitalerträgen

im Abzugsweg an der Quelle

erhoben wird, wird das Recht zur

Vornahme dieses Steuerabzuges

durch Absatz 1 nicht beriihrt. Wenn

die Steuer im Abzugsweg erhoben

wird, ist sie auf Antrag ruckzuerstatten.

Der Antrag auf Riickerstattung

mull innerhalb von zwei Jahren nacli

Ablauf des Kalenderjahres, in dem

die der Steuer unterliegende Leistung

fällig geworden ist, bei der zuständigen

Behörde des Wolinsitzstaates

eingebracht werden.

(3) Die obersten Finanzbehörden

der beiden Staaten werden sich uber

das Verfahren zur Durchfuhrung der

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:1a proposition nr 160 år 1059

13

det för genomförande av befrielse

från de genom avdrag vid källan uttagna

skatterna a inkomst av kapital,

särskilt rörande formen för de erforderliga

intygen och ansökningarna,

rörande de slag av bevis, som skola

företes, ävensom beträffande de åtgärder,

som böra företagas till förebyggande

av missbruk vid framställande

av anspråk på skattebefrielse.

Härvid skall ingendera staten vara

förpliktad att vidtaga åtgärder, vilka

icke stå i överensstämmelse med dess

lagstiftning.

§ 4. Beträffande de anspråk, som

enligt paragraf 2 må tillkomma personal

vid beskickningar och konsulat

ävensom internationella organisationer,

deras organ och tjänstemän,

skola följande bestämmelser äga tililämpning:
a)

Då en person tillhör en av staternas

beskickning eller konsulat och

i denna sin egenskap är stationerad i

den andra staten eller i eu tredje stat

samt personen äger medborgarskap

i den förstnämnda staten, anses han

äga hemvist i denna förstnämnda

stat, såframt han där är skyldig att

erlägga skatt å sådan inkomst av kapital,

som i den andra staten är underkastad

skatt genom avdrag vid

källan.

b) Internationella organisationer

och deras organ ävensom dylika organisationers

tjänstemän samt personer

tillhörande eu tredje stats beskickning

eller konsulat, vilka uppehålla

sig eller i sin berörda egenskap

äro stationerade i en av de båda staterna

samt därstädes äro befriade

från att erlägga skatt å inkomst av

kapital, hava ej något anspråk på befrielse

från skatt uttagen i den andra

staten genom avdrag vid källan.

§ 5. 1 sådana fall, då redan jämlikt

lagstiftningen i den stat, som uttager

skatten, rätt till fullständig befrielse

från källskatt tillkommer inkomsttagaren,

må sådan befrielse icke erhål
-

Entlastung von den im Abzugsweg an

der Quelle erhobenen Steuern vor:

Einkunften aus beweglichem Kapitalvermögen,

insbesondere iiber die

Form der erforderlichen Bescheinigungen

und Anträge, iiber die Art

der beizubringenden Beweise sowie

iiber die gegen die mifjbräuchlichc

Geltendmachung von Entlastungsanspriiclien

zu treffenden MaBnalimen

verständigen. Hiebei soll keiner

der beiden Staaten verpflichtet werden,

MaBnahmen zu treffen, die seiner

Gesetzgebung nicht entsprechen.

(4) Bezuglich der Anspriiche, die

nach Absatz 2 den Angehörigen diplomatischer

oder konsularischer Vertretungen

sowie den internationalen

Organisationen, ihren Organen und

Beamten zustehen, sind die folgenden

Regeln anzuwenden:

a) Bei Angehörigen einer diplomatisclien

oder konsularischen Vertretung

des einen Staates, die im anderen

Staat oder in einem dritten Staal

residieren und die Staatsangehörigkeit

des Entsendestaates besitzen,

gilt der Wohnsitz als in diesein letzteren

Staat gelegen, sofern sie dort

zur Entriclitung direkter Steuern von

Einkiinften aus beweglichem Kapitalvermögen,

die im anderen Staat einer

im Abzugswcg an der Quelle erhobenen

Steuer unterliegen, verpflichtet

sind;

b) internationale Organisationen

und ilire Organe sowie die Beamten

solcher Organisationen und das Personal

diplomatischer oder konsularischer

Vertretungen eines dritten

Staates, die sich in einem der beiden

Staaten aufhalten oder dort residieren

und in diesem Staat von der Entrichtung

direkter Steuern von Einkiinften

aus beweglichem Kapitalvermögen

befreit sind, haben keinen

Anspruch ant'' Entlastung von den im

anderen Staat im Abzugswcg an der

Quelle erhobenen Steuern.

(5) Stebt dem Einkommensempfänger

bereits nach der Gesetzgehung

des sleuererhebenden Staates ein

Anspruch auf völlige Entlastung von

den Quellensteuern zu, so kanu die

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

las enligt paragraf 2 i denna artikel

utan allenast jämlikt den interna lagstiftningen

i sagda stat.

§ 6. Utdelning eller vinstmedel, som

av ett sådant bolag med hemvist i eu

av staterna, vars delägare icke personligen

ansvara för bolagets förbindelser

(Kapitalgesellschaft), utbetalas

till ett dylikt bolag med hemvist

i den andra staten, skall vara fritagen

från beskattning i denna andra

stat i den utsträckning som utdelningen

eller vinstandelen enligt lagstiftningen

i denna andra stat skulle

hava varit undantagen från beskattning,

därest båda bolagen hade ägt

hemvist i denna stat. Vid tillämpning

av denna bestämmelse skall i Sverige

ett österrikiskt bolag med begränsad

ansvarighet (Gesellschaft mit beschränkter

Haftung) anses såsom ett

aktiebolag.

§ 7. Såsom inkomst av kapital anses

utdelning och annan vinstandel

belöpande å aktier, delaktighetsbevis i

gruvföretag (Kuxe), vinstandelsbevis

(Genuftscheine), andelar i bolag med

begränsad ansvarighet (Gesellschaften

mit beschränkter Haftung) och andelar

i ekonomiska föreningar (Genossenschaften),

ävensom ränta å obligationer

eller andra skuldförbindelser,

även om dessa äro utfärdade med säkerhet

i fast egendom.

Artikel 11

§ 1. Då en fysisk person med hemvist

i en av staterna förvärvar inkomst

av fritt yrke, äger den andra

staten beskatta inkomsten allenast i

den mån personen där utövar sin

verksamhet under användande av en

stadigvarande anordning, som regelmässigt

står till hans förfogande.

§ 2. Artikel 4 paragraf 3 skall

äga motsvarande tillämpning.

§ 3. Till fria yrken räknas särskilt

självständigt bedriven vetenskaplig,

konstnärlig, litterär, undervisande

och uppfostrande förvärvsverksam
-

Entlastung nicht gemäC Absatz 2 dieses

Artikels, sondern nur nacli der

inneren Gesetzgebung des genannten

Staates erfolgen.

(6) Dividenden oder Gewinnanteile,

die von einer Kapitalgesellschaft

mit Wohnsitz in einem der beiden

Staaten an eine Kapitalgesellschaft

mit Wohnsitz in dem anderen Staat

ausgeschiittet werden, sollen in diesem

anderen Staat steuerbefreit

sein, aber nur insofern die Dividenden

oder Gewinnanteile gemäg den

Gesetzen dieses Staates von der Besteuerung

ausgenommen wären, wenn

die beiden Gesellschaften ihren

Wohnsitz in diesem Staat gehabt

hätten. Bei der Anwendung dieser

Vorschrift wird in Schweden eine

österreiehische Gesellschaft mit beschränkter

Haftung wie eine Aktiengesellschaft

behandelt.

(7) Als Einkiinfte aus beweglichem

Kapitalvermögen gelten Dividenden

und andere Gewinnanteile aus Aktien,

Kuxen, Genugscheinen, Anteilen

an Gesellschaften mit beschränkter

Haftung und Genossenschaften sowie

Zinsen aus Obligationen oder anderen

Schuldverpflichtungen, auch

wenn solche grundbucherlich sichergestellt

sind.

Artikel 11

(1) Bezieht eine natiirliche Person

mit Wohnsitz in einem der beiden

Staaten Einkiinfte aus freien Berufen,

so hat der andere Staat das Besteuerungsrecht

för diese Einkunfte

nur insoweit, als die Person ihre Tätigkeit

in dem anderen Staat unter

Benutzung einer ihr dort regelmägig

zur Verfugung stehenden ständigen

Einrichtung ausubt.

(2) Artikel 4 Absatz 3 gilt sinngemäl3.

(3) Als freier Beruf gilt insbesondere

die selbständige wissenschaftliche,

kunstlerische, schriftstellerische,

unterriehtende oder erzieheri
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1950

15

het samt självständigt bedriven förvärvsverksamhet

som läkare, advokat,

arkitekt, ingenjör, revisor pch patentombud.

Artikel 12

Då en fysisk person med hemvist i

en av staterna i sin egenskap av ledamot

av styrelsen (Aufsichtsrat) eller

icke-verkställande ledamot av direktionen

(Verwaltungsrat) eller liknande

övervakande organ uppbär ersättning

från aktiebolag, kommanditaktiebolag,

bolag med begränsad ansvarighet

(Gesellschaften mit beschränkter

Haftung) eller ekonomiska

föreningar (Genossenschaften),

beträffande vilka orten för den verkliga

ledningen är belägen i den andra

staten, äger förstnämnda stat beskatta

ersättningen ifråga. Den stat,

i vilken orten för det utbetalande

bolagets eller den utbetalande föreningens

verkliga ledning är belägen,

är dock berättigad att å den ifrågavarande

ersättningen uttaga särskild

skatt (skatt å styrelsearvoden).

Artikel 13

§ 1. Då en fysisk person med hemvist

i en av staterna förvärvar inkomst

av arbetsanställning (löner,

arvoden och liknande ersättningar),

som utövas i den andra staten, äger

denna andra stat beskatta inkomsten

ifråga.

§ 2. Oberoende av vad i paragraf 1

stadgas må inkomst av arbetsanställning

beskattas allenast i den stat, i

vilken arbetstagaren äger hemvist,

därest han antingen

a) uppehåller sig i den andra staten

allenast tillfälligtvis — sammanlagt

högst 183 dagar under ett och

samma kalenderår — samt uppbär

ersättning för sin under denna tid

utövade verksamhet av en arbetsgivare,

som äger hemvist i förstnämnda

stat, under sådana förhållanden

sche Erwerbstätigkeit und die selbständige

Erwerbstätigkeit der Ärzte,

Rechtsanwälte, Architekten, Ingenieure,

Wirtschaftstreuhänder und Patentanwälte.

Artikel 12

Bezieht eine natiirliche Person mit

Wohnsitz in einem der beiden Staaten

in ihrer Eigenschaft als Aufsichtsratsmitglied

oder nichtgeschäftsfuhrendes

Mitglied des Verwaltungsrates

oder ähnlicher uberwachender Organe

Vergiitungen von Aktiengesellschaften,

Kommanditgesellschaften

auf Aktien, Gesellschafteni mit beschränkter

Haftung oder Genossenschaften,

die den Ort der tatsäclilichen

Leitung in dem anderen Staat

haben, so hat der erstgenannte Staat

das Besteuerungsrecht för diese Vergutungen.

Der Staat, in dem sich der

Ort der tatsächlichen Leitung der auszahlenden

Gesellschaft oder Genossenschaft

befindet, bleibt jedoch berechtigt,

von diesen Vergutungen eine

besondere Steuer (Aufsichtsratsabgabe)

zu erheben.

Artikel 13

(1) Bezieht eine natiirliche Person

mit Wohnsitz in einem der beiden

Staaten Einkunfte aus nichtselbständiger

Arbeit (Löhne, Gehälter und

ähnliche Vergutungen), die in dem

anderen Staat ausgeöbt vvird, so hat

der andere Staat das Besteuerungsrecht

för diese Einkunfte.

(2) Abweichend von Absatz 1 können

Einkunfte aus nichtselbständiger

Arbeit nur in dem Staat faesteuert

vverden, in dem der Arbeitnehmer

seinen Wohnsitz hat, wenn dieser

Arbeitnchmer entweder

a) sicli vorubergehend, insgesamt

niclit länger als 183 Tage während

eines Kalenderjahres, in dem anderen

Staat aufhält und för seine vvährend

diesel- Zeit ausgeöbte Tätigkeit

von einem Arbeilgeber entlohnt wird,

der seinen Wohnsitz nur in dem

erstgenannten Staat hat, und för sei
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

att ersättningen icke belastar ett av

arbetsgivaren i den andra staten innehaft

fast driftställe eller eu av denne

där innehavd stadigvarande anordning,

eller

b) helt och hållet eller till huvudsaklig

del fullgör arbete ombord å

luftfartyg, som nyttjas av ett luftfartsföretag

i en av staterna (särskilt

konsortiet Scandinavian Airlines System).

§ 3. Då arbetet helt och hållet eller

tili huvudsaklig del fullgöres ombord

å fartyg och den verkliga ledningen

för det företag, som nyttjar fartygen,

är belägen å en ort inom en av staterna,

anses arbetet vid tillämpningen

av paragraf 1 vara utfört i denna

stat.

§ 4. Paragraf 1 är icke tillämplig

i fråga om studerande vid högskola,

teknisk skola eller liknande undervisningsanstalt

i en av staterna, vilka

mot ersättning äro anställda vid ett

företag i den andra staten under

högst 100 dagar under ett och samma

kalenderår i sylte att erhålla

praktisk utbildning.

Artikel U

Då eu fysisk person med hemvist i

eu av staterna förvärvar inkomst i

den andra staten — antingen under

utövande av fritt yrke eller på grund

av arbetsanställning — genom verksamhet,

vars ändamål är att bereda

underhållning, t. ex. såsom teater-,

radio-, televisions- eller filmartist,

skådespelare, musiker och professionell

idrottsman, äger — oberoende av

bestämmelserna i artikel 11 och artikel

13 paragraf 2 — allenast denna

andra stat beskatta inkomsten

ifråga. Bestämmelserna i artikel 9

paragraf 1 beröras icke härav.

Artikel 15

Då en fysisk person med hemvist i

en av staterna uppbär från den andra

staten pensioner, änke- och pupillpensioner

därunder inbegripna, även
-

ne Tätigkeit nicht zu Lasten einer in

dem anderen Staat befindlichen

Betriebstätte oder ständigen Einrichtung

des Arbeitgebers entlohnt wird,

oder

b) ausschlieBlich oder vorwiegend

an Bord von Flugzeugen eines Unternehmens

der Luftfahrt eines der beiden

Staaten (insbesondere bei dem

Konsortium »Scandinavian Airlines

System») tätig ist.

(3) Wenn die Arbeit ausschlieBlich

oder vorwiegend an Bord von Schiffen

ausgeiibt wird und der Ort der

tatsächlichen Leitung des Unternehmens,

das die Fahrzeuge betreibt,

sich in einem der beiden Staaten bcfindet,

so gilt im Sinne des Absatzes

1 die Arbeit als in diesem Staat ausgeubt.

(4) Absatz 1 gilt nicht för Studenten

einer Hochschule, technischen

Schule oder ähnliclien Leliranstalt

eines der beiden Staaten, die gegen

Entgelt bei einem Unternehmen in

dem anderen Staat nicht länger als

100 Tage während eines Kalenderjahres

beschäftigt werden, um einc

praktische Ausbildung zu erhalten.

Artikel 14

Bezieht eine naturliche Person mit

Wohnsitz in einem der beiden Staaten

Einkiinfte aus freiberuflicher

oder nichtselbständiger Arbeit för

Tätigkeiten, die in dem anderen Staat

för Unterhaltungsdarbietungen ausgeiibt

werden, wie z.B. als Buhnen-,

Radio-, Fernseh-, Filmkunstler und

Scliauspieler, Musiker, Artist und

Berufssportler, so stelit das Besteuerungsreclit

för diese Einkunfte abwreichend

von den Bestimmungen des

Artikels 11 und des Artikels 13 Absatz

2 nur diesem anderen Staat zu.

Die Bestimmungen des Artikels 9 Absatz

1 bleiben unberöhrt.

Artikel 15

Bezieht eine naturliche Person mit

Wohnsitz in einem der beiden Staaten

aus dem anderen Staat Ruhegehälter,

Witwen- oder Waisenpensio
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

som andra belopp eller i penningar

uppskattbara förmåner på grund av

förutvarande arbetsanställning, äger

hemviststaten beskatta denna inkomst.

Artikel 16

§ 1. Då en person med hemvist i

en av staterna uppbär lön, arvode eller

liknande ersättning eller pension,

änke- och pupillpensioner därunder

inbegripna, av den andra staten eller

av delstat, kommun, kommunalförbund

eller annan offentligrättslig juridisk

person i den staten på grund

av förhandenvarande eller tidigare

arbetsförhållande, äger — oberoende

av bestämmelserna i artikel 13 och

15 —■ denna andra stat beskatta inkomsten

ifråga. Det sagda gäller även

i fråga om belopp, som utbetalas på

grund av lagstadgad socialförsäkring

i denna andra stat.

§ 2. Paragraf 1 äger icke tillämpning

å

a) ersättningar till personer, som

äga medborgarskap i den förstnämnda

staten,

b) ersättningar för tjänster, vilka

utföras eller utförts i samband med

rörelse, som den i paragraf 1 åsyftade

juridiska personen bedrivit i förvärvssyfte.

§ 3. Frågan, huruvida en juridisk

person är offentligrättslig, skall bedömas

enligt lagstiftningen i den stat,

i vilken densamma tillkommit.

nen sowie andere Beziige oder geldwerte

Vorteile fur fruhere Dienstleistungen,

so hat der Wohnsitzstaat

das Besteuerungsrecht fur diese Einkiinfte.

Artikel 16

(1) Bezieht eine Person mit Wohnsitz

in einem der beiden Staaten Einkiinfte

aus Gehältern, Löhnen und

ähnlichen Vergiitungen oder aus

Ruhegehältern, Witwen- und Waisenpensionen,

die der andere Staat

oder die Länder, Gemeinden oder Gemeindeverbände

oder andere juristische

Personen des öffentlichen Rechtes

jenes anderen Staates fur gegenwärtige

oder fruhere Dienst- oder

Arbeitsleistungen gewähren, so hat

abweichend von den Bestimmungen

der Artikel 13 und 15 dieser andere

Staat das Besteuerungsrecht för diese

Einkunfte. Das gleiche gilt auch för

Bezuge aus der gesetzlichen Sozialversicherung

dieses anderen Staates.

(2) Absatz 1 findet keine Anwendung
a)

auf Zahlungen, die an Personen

geleistet werden, wclche die Staatsangehörigkeit

des erstgenannten Staates

besitzen,

b) auf Zahlungen för Dienste, die

im Zusammenhang mit einer in Gewinnerzielungsabsicht

durchgefuhrten

gewerblichen Tätigkeit einer der

in Absatz 1 genannten juristischen

Personen geleistet werden oder geleistet

worden sind.

(3) Öb eine juristische Person eine

solche des öffentlichen Rechtes ist,

wird nach den Gesetzen des Staates

entscliieden, in dem sie errichtet ist.

Artikel 17 Artikel 17

Studerande, lärlingar, praktikanter Studenten, Lehrlinge, Praktikanoch

volontärer från en av staterna, ten und Volontäre eines der beiden

vilka allenast i studie- eller utbild- Staaten, die sieh nur zu Studien- oder

ningssyfte uppehålla sig i den andra Ausbildungszwecken in dem anderen

staten, underkastas icke någon bo- Staat aufhalten, werden von den för

skattning i denna andra stat för be- ihren Lebensunterhalt, ihre Studien

lopp, som de mottaga för sitt under- und ihre Ausbildung empfangenen

håll, sina studier eller sin utbildning, Bezugen in diesem anderen Staat

Bihang till riksdagens protokoll W5''J. 1 samt. Nr 100

w>

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

därest beloppen ifråga utbetalas till

dem från förstnämnda stat eller eljest

från utlandet.

Artikel 18

§ 1. Förmögenhet, som äges av en

person med hemvist i en av staterna,

beskattas allenast i den stat, vilken

enligt detta avtal äger beskatta

inkomst av samma förmögenhet, såframt

förmögenheten består av

a) fast egendom (artikel 3),

b) egendom, som nyttjas i rörelse

(artikel 4 och 7),

c) egendom, som nyttjas vid utövningen

av fritt yrke (artikel 11).

§ 2. Annan förmögenhet, som äges

av en person med hemvist i en av

staterna, beskattas allenast i denna

stat.

§ 3. Med avseende å fall, som angivas

i paragraferna 1 och 2, skola bestämmelserna

i artikel 10 paragraf

6 äga motsvarande tillämpning.

§ 4. Förmögenhet, som äges av en

juridisk person med hemvist i en av

staterna, må i den andra staten icke

underkastas någon beskattning, som

är högre eller mera tyngande än den

beskattning, som åvilar förmögenhet

tillkommande en juridisk person av

samma eller liknande slag med hemvist

i denna andra stat.

Artikel 19

De svenska författningarnas bestämmelser

om inkomst- och förmögenhetsbeskattning

av oskifta dödsbon

tillämpas icke i den mån dödsbodelägare

för i dödsboet ingående

inkomst eller däri ingående förmögenhet

direkt beskattas i Österrike

enligt bestämmelserna i detta avtal.

nicht besteuert, wenn ihnen diese

Beziige aus dem erstgenannten Staat

oder sonst aus dem Ausland zuflieBen.

Artikel 18

(1) Das Besteuerungsrecht fur Vermögen

einer Person mit Wohnsitz in

einem der beiden Staaten, soweit es

besteht aus:

a) unbeweglichem Vermögen (Artikel

3),

b) Vermögen, das einem gewerbIichen

Unternehmen dient (Artikel

4 und 7),

c) Vermögen, das der Ausiibung

freier Berufe dient (Artikel 11),

hat der Staat, dem das Besteuerungsrecht

fur die Einkiinfte aus diesem

Vermögen zusteht.

(2) Das Besteuerungsrecht fur anderes

Vermögen einer Person hat der

Staat, in dem diese Person ihren

Wohnsitz hat.

(3) Hinsichtlich der in den Absätzen

1 und 2 angefiihrten Fälle finden

die Bestimmungen des Artikels 10 Absatz

6 sinngemäB Anwendung.

(4) Das Vermögen einer juristischen

Person mit Wohnsitz in einem

der beiden Staaten darf in dem anderen

Staat keiner Besteuerung unterworfen

werden, die höher oder belastender

ist als die Besteuerung des

Vermögens einer juristischen Person

derselben oder ähnlicher Art mit

Wohnsitz im anderen Staat.

Artikel 19

Die Vorschriften der schwedischen

Gesetze iiber die Einkommens- und

Vermögensbesteuerung ruhender Erbschaften

finden insoweit keine Arwendung,

als för das aus der Erbschaft

herriihrende Einkommen und

Vermögen der Erwerber in Österreich

nach den Bestimmungen dieses Abkommens

unmittelbar zur Steuer herangezogen

wird.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

19

Artikel 20

§ 1. Då rätten att beskatta viss inkomst

eller viss förmögenhet enligt

bestämmelserna i detta avtal tillkommer

en av staterna, får den andra

staten icke beskatta denna inkomst

eller förmögenhet, och således ej heller

genom skatteavdrag vid källan.

Bestämmelserna i artikel 9, 10 och

12 beröras dock icke härav.

§ 2. Detta avtal inskränker icke befogenheten

för envar av de båda staterna

att beträffande personer, vilka

äga hemvist inom statens område,

uttaga skatt å sådana inkomster eller

förmögenhetstillgångar, som denna

stat äger beskatta, efter en skattesats,

som motsvarar den, som skulle

belöpa å den skattskyldiges hela inkomst

eller hela förmögenhet. Bestämmelsen

i paragraf 1 inverkar

icke härå.

Artikel 21

Detta avtal påverkar icke rätten

till eventuella, längre gående befrielser,

vilka enligt folkrättens allmänna

regler eller på grund av särskilda

överenskommelser tillkomma diplomatiska

eller konsulära befattningshavare.

I den mån på grund av sådana

längre gående befrielser inkomst

och förmögenhet icke beskattas i anställningsstaten,

förbehålles beskattningen

hemlandet.

Artikel 22

§ 1. Kan en person med hemvist i

en av staterna visa att av beskattningsmyndigheterna

i de båda staterna

vidtagna åtgärder för honom

medföra eller kunna medföra dubbelbeskattning

i strid mot principerna

i detta avtal, äger han — utan att

hans rätt att använda sig av i den

interna rättsordningen givna rättsmedel

därav påverkas — göra framställning

hos den högsta finansmyndigheten

i den stat, i vilken han äger

hemvist.

§ 2. Anses framställningen grun
-

Artikel 20

(1) Einkiinfte und Vermögen, die

nach den Bestimmungen dieses Abkommens

der Besteuerung in einem

der beiden Staaten unterliegen, durfen

in dem anderen Staat auch nicht

durch Abzug an der Quelle besteuert

werden. Vorbehalten bleiben die Bestimmungen

der Artikel 9, 10 nnd 12.

(2) Ungeachtet der Bestimmung

des Absatzes 1 beschränkt dieses Abkommen

nicht die Befugnis jedes der

beiden Staaten, die Steuern bei jenen

Personen, die ihren Wohnsitz in seinem

Gebiet haben, auf die ihm zur

Besteuerung zugewiesenen Einkommensteile

oder Vermögensteile zu den

dem Gesamteinkommen oder Gesamtvermögen

des Steuerpflichtigen entsprechenden

Sätzen zu berechnen.

Artikel 21

Dieses Abkommen beruhrt nicht

den Anspruch auf etwaige weitergehende

Befreiungen, die nach den allgemeinen

Regeln des Völkerrechtes

oder besonderen Vereinbarungen den

Angehörigen der diplomatischen oder

konsularischen Vertretungen zustehen.

Soweit auf Grund solcher weitergehenden

Befreiungen Einkiinfte

und Vermögen im Empfangsstaat

nicht besteuert werden, bleibt die

Besteurung dem Entsendestaat vorbehalten.

Artikel 22

(1) Weist eine Person mit Wohnsitz

in einem der beiden Staaten nach,

daB MaBnahmen der Finanzbehörden

der beiden Staaten fur sie die Wirkung

einer Doppelbesteuerung haben

oder haben werden, die den Grundsätzen

dieses Abkommens widerspricht,

so kann sie sich, unbeschadet

eines innerstaatlichen Rechtsmittels,

an die oberste Finanzbehörde des

Staates wenden, in dem sie ihren

Wohnsitz hat.

(2) Werden die Einwendungen fur

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

dad, skall den enligt paragraf 1 behöriga

högsta finansmyndigheten,

såframt densamma icke vill avstå

från sitt eget skatteanspråk, söka att

med den högsta finansmyndigheten i

den andra staten träffa överenskommelse

till undvikande av dubbelbeskattning.

Artikel 23

§ 1. De högsta finansmyndjgheterna

i de båda staterna skola utbyta

de upplysningar, vilka äro erforderliga

för att genomföra detta avtal eller

för att förhindra skatteflykt. De

högsta finansmyndigheterna äro dock

icke förpliktade att meddela sådana

upplysningar, som icke kunna lämnas

på grundval av hos skattemyndigheterna

tillgängligt material utan

kräva särskild undersökning. De sålunda

utbytta upplysningarna skola

behandlas såsom hemliga, dock att

desamma må göras tillgängliga för

personer och myndigheter (svenska

förvaltningsdomstolar härunder inbegripna),

vilka enligt i lag meddelade

föreskrifter handlägga taxering eller

uppbörd av de skatter, som avses i

detta avtal. Samma förpliktelse, som

åvilar de högsta finansmyndigheterna,

åligger jämväl nyssnämnda personer

och myndigheter.

§ 2. Paragraf 1 får icke i något fall

anses innebära, att någon av staterna

är pliktig att

a) tillgripa verkställighetsåtgärder,

som icke stå i överensstämmelse med

dess lagstiftning eller administrativa

praxis,

b) meddela upplysningar, vilka

icke kunna infordras enligt i lag

meddelade föreskrifter i den ena eller

den andra avtalsslutande staten.

§ 3. Upplysningar, vilka skulle yppa

en affärs- eller yrkeshemlighet,

få icke utbytas.

Artikel 2b

§ 1. Då en av staterna tillämpar

detta avtal, skall, såvitt icke sam
-

begrundet erachtet, so soll die nacli

Absatz 1 zuständige oberste Finanzbehörde,

wenn sie auf ihren eigenen

Steueranspruch nicht verzichten will.

versuchen, sich mit der obersten Finanzbehörde

des anderen Staates zu

verständigen, um eine Doppelbesteue

rung zu vermeiden.

Artikel 23

(1) Die obersten Finanzbchörden

der beiden Staaten werden sich die

Mitteilungen machen, die zur Durchfuhrung

dieses Abkommens oder zur

Vermeidung von Steuerverkurzungen

notwendig sind. Die obersten Finanzbehörden

sind jedoch nicht verpflichtet,

Auskiinfte zu erteilen, die nicht

auf Grund der bei den Finanzbehörden

vorhandenen Unterlagen gegeben

werden können, sondern gesonderte

Ermittlungen erfordern wiirden. Der

Inhalt der auf Grund dieses Artikels

zur Kenntnis der obersten Finanzbehörden

gelangten Mitteilungen ist geheim

zu halten, unbeschadet der Befugnis,

ihn Personen und Behörden

(einschlieBlich der Verwaltungsgerichte

in Schweden) zugänglich zu

machen, die nach den gesetzlichen

Vorschriften bei der Festsetzung oder

Einhebung der Steuern im Sinne dieses

Abkommens mitwirken. Diese

Personen und Behörden haben die

gleiche Verpflichtung wie die obersten

Finanzbehörden.

(2) Absatz 1 ist in keinem Falle so

auszulegen, daB einem der Staaten die

Verpflichtung auferlegt wird,

a) VerwaltungsmaBnahmen durchzufuhren,

die seinen gesetzlichen Vorschriften

oder seiner Verwaltungspraxis

widersprechen,

b) Einzelheiten mitzuteilen, deren

Angabe nach den gesetzlichen Vorschriften

des einen oder anderen

Staates nicht gefordert werden kann.

(3) Mitteilungen, die ein gewerbliches

oder berufliches Geheimnis offenbaren

wiirden, durfen nicht gegeben

werden.

Artikel 2b

(1) Bei der Anwendung dieses Abkommens

durch einen der beiden

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 ar 1959

manlianget annorlunda kräver, varje

uttryck, vars innebörd icke angivits i

avtalet, anses hava den betydelse,

som uttrycket har enligt gällande lagar

inom den ifrågavarande staten

rörande sådana skatter, som avses i

detta avtal.

§ 2. De högsta finansmyndigheterna

i de båda staterna må vid behandlingen

av frågor, vilka uppkomma i

anledning av detta avtal, träda i direkt

förbindelse med varandra.

§ 3. De högsta finansmyndigheterna

skola träffa överenskommelse då

så erfordras till undanröjande av

svårigheter eller tvivelsmål, som uppkomma

vid detta avtals tolkning eller

tillämpning, ävensom till undanröjande

av obillighet på grund av

dubbelbeskattning i fall, som icke

regleras i detta avtal, såvitt fråga är

om däri avsedda skatter.

Artikel 25

§ 1. Detta avtal skall ratificeras,

för Sveriges del av Hans Maj:t Konungen

av Sverige med riksdagens

samtycke och för Österrikes del av

Republiken Österrikes President. Ratifikationshandlingarna

skola snarast

möjligt utväxlas i Wien.

§ 2. Detta avtal träder i kraft i och

med ratifikationshandlingarnas utväxling.

Artikel 26

§ 1. Efter utväxling av ratifikationshandlingarna

skola avtalets bestämmelser

tillämpas

a) i Österrike:

beträffande skatter, som uttagas

för tiden efter den 31 december 1958;

b) i Sverige:

beträffande statlig inkomstskatt

och allmän kommunalskatt, som utgå

på grund av taxering under kalenderåret

19(50 (avseende inkomst under

kalenderåret 1959 eller motsvarande

räkenskapsår) och senare år;

Staaten ist, soweit sich aus dem Zusammenhang

nichts anderes ergibt,

jeder in diesem Abkommen nicht umschriebene

Begriff nach den Gesetzen

dieses Staates auszulegen, die sich

auf die Steuern im Sinne des Abkommens

beziehen.

(2) Die obersten Finanzbehörden

der beiden Staaten können bei der

Behandlung von Fragen, die sich aus

diesem Abkommen ergeben, unmittelbar

miteinander verkehren.

(3) Zur Beseitigung von Schwierigkeiten

und Zweifeln, die bei der Auslegung

oder Anvvendung dieses Abkommens

auftreten, sovvie zur Beseitigung

von Härten auf Grund einer

Doppelbesteuerung bei den Steuern

im Sinne dieses Abkommens in Fällen,

die in diesem Abkommen nicht

geregelt sind, werden sich die obersten

Finanzbehörden verständigen.

Artikel 25

(1) Dieses Abkommen soll ratifiziert

werden, und zwar schwedischerseits

durch Seine Majestät den König

von Schweden mit Zustimmung des

Riksdags, österreichischerseits durch

den Bundespräsidenten der Republik

Österreich. Die Ratifikationsurkunden

sollen so bald wie möglich in

Wien ansgetauscht werden.

(2) Dieses Abkommen tritt mit

dem Austauscli der Ratifikationsurkunden

in Kraft.

Artikel 26

(1) Nach Auslausch der Ratifikationsurkunden

finden die Bestimmungen

des Abkommens Anwendung:
a)

in Österreich:

auf die Steuern, die fiir die Zeit

nach dem 31. Dezember 1958 erhoben

werden;

b) in Schweden:

auf die staatliche Einkommensteuer

und die allgemeine Gemeindesteuer,

die Gegenstand der Veranlagungen

des Kalenderjalires 1960

(hinsichtlich der Einkiinfte des Kalendcrjahres

1959 oder des ent
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

beträffande kupongskatt å sådan

utdelning, som förfaller till betalning

efter den 31 december 1958;

beträffande sjömansskatt, som belöper

å tiden efter den 31 december

1958;

beträffande bevillningsavgifter för

särskilda förmåner och rättigheter,

som belöpa å tiden efter den 31 december

1958;

beträffande statlig förmögenhetsskatt,

som utgår på grund av taxering

under kalenderåret 1960 (avseende

förmögenhet vid utgången av

kalenderåret 1959) och senare år;

beträffande övriga svenska skatter,

som utgå på grund av taxering

under kalenderåret 1960 och senare

år.

§ 2. Beträffande skatter, vilka uttagas

för tiden före tillämpningen av

detta avtal, skola tillämpas de bestämmelser,

som på grundval av ömsesidighet

till undvikande av dubbelbeskattning

överenskommits genom

noteväxlingen den 19 juli 1951 (kompletterad

genom noteväxlingen den

14 augusti 1956).

Artikel 27

Detta avtal förbliver i kraft, så

länge detsamma icke uppsäges av en

av staterna. Envar av staterna må — - med iakttagande av en uppsägningstid

av sex månader -— uppsäga avtalet

att gälla vid slutet av ett kalenderår.

I händelse av sådan uppsägning

skall avtalet sista gången tillämpas:

a) i Österrike:

beträffande skatter, som uttagas

för tiden intill den 31 december det

kalenderår, till vars slut avtalet uppsagts

(uppsägningsåret);

b) i Sverige:

beträffande statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt och allmän

sprechenden Rechnungsjahres) und

späterer Kalenderjahre bilden;

auf die Kuponsteuer von Dividenden,

die nach dem 31. Dezember 1958

fällig werden;

auf die Seemannsteuer, die fur die

Zeit nach dem 31. Dezember 1958 erhoben

wird;

auf die Abgaben auf besondere Vorteile

und Gerechtigkeiten, die för die

Zeit nach dem 31. Dezember 1958 erhoben

werden;

auf die staatliche Vermögensteuer,

die Gegens tand der Veranlagung des

Kalenderjahres 1960 (hinsichtlich des

Vermögens am Ende des Kalenderjahres

1959) und späterer Kalenderjahre

biidet;

auf die sonstigen schwedischen

Steuern, die Gegenstand der Veranlagungen

des Kalenderjahres 1960

und späterer Kalender jahre bilden.

(2) För die Steuern, die fur die

Zeit bis zur Anwendung der Bestimmungen

dieses Abkommens erhoben

werden, sind die Bestimmungen des

durch den Notenwechsel vom 19. Juli

1951 (ergänzt durch den Notenwechsel

vom 14. August 1956) zur

Vermeidung der Doppelbesteuerung

vereinbarten Gegenseitigkeitsverhältnisses

anzuwenden.

Artikel 27

Dieses Abkommen bleibt in Kraft,

solange es nicht von einem der beiden

Staaten gekiindigt worden ist.

Jeder Staat kann das Abkommen unter

Einhaltung einer sechsmonatigen

Frist auf das Ende eines Kalenderjahres

kundigen. In diesem Falle

wird das Abkommen letztmals angewendet:
a)

in Österreich:

auf die Steuern, die fur die Zeit

bis zum 31. Dezember des Jahres erhoben

werden, zu dessen Ende die

Kundigung erfolgt ist;

b) in Schweden:

auf die staatliche Einkommensteuer,

die staatliche Vermögen
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1959

23

kommunalskatt, som utgå på grund

av taxering under kalenderåret efter

uppsägningsåret;

beträffande kupongskatt å sådan

utdelning, som förfaller till betalning

under uppsägningsåret;

beträffande sjömansskatt, som belöper

å uppsägningsåret;

beträffande bevillningsavgifter för

särskilda förmåner och rättigheter,

som belöpa å uppsägningsåret;

beträffande övriga svenska skatter,

som utgå på grund av taxering

under kalenderåret efter uppsägningsåret.

Till bekräftelse härå hava de båda

avtalsslutande staternas befullmäktigade

ombud undertecknat detta avtal

och försett detsamma med sigill.

Som skedde i Stockholm den 14

maj 1959 i vardera två originalexemplar

å svenska och tyska språken,

vilka båda texter äga lika vitsord.

Östen

Dr. Rudolf Krippl

steuer und die allgemeine Gemeindesteuer,

die Gegenstand der Veranlagungen

des Kalenderjahres, das auf

das Kundigungsjahr folgt, bilden;

auf die Kuponsteuer von Dividenden,

die während des Kiindigungsjahres

fällig werden;

auf die Seemannsteuer, die fur das

Kundigungsjahr erhoben wird;

auf die Abgaben auf besondere Vorteile

und Gerechtigkeiten, die fur das

Kundigungsjahr erhoben werden;

auf die sonstigen schwedischen

Steuern, die Gegenstand der Veranlagungen

des Kalender jahres, das auf

das Kundigungsjahr folgt, bilden.

Zu Urkund dessen haben die Bevollmächtigten

der beiden Staaten

dieses Abkommen unterzeichnet und

mit Siegeln versehen.

Geschehen zu Stockholm am 14.

Mai 1959 in je zweifacher Ausfertigung

in deutscher und schwedischer

Sprache, wobei beide Texte authentisch

sind.

Undén

Redlich-Redensbruck

(L. S.)

(L. S.)

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

17 april 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om godkännande av

förslag till avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å inkomst och förmögenhet samt anför därvid

följande.

Den 19 juli 1951 utväxlades med Österrike noter om provisorisk tillämpning

i förhållandet mellan Sverige och detta land av bestämmelserna i 1928

års svensk-tyska avtal för undvikande av dubbelbeskattning (se SFS 1951:

739 samt prop. 1951:202). Den 14 augusti 1956 utväxlades skrivelser om

visst tillägg till överenskommelsen den 19 juli 1951 (se SFS 1956: 449).

Under hösten 1957 aktualiserades från österrikisk sida frågan om att

ersätta 1951 års provisoriska reglering med ett dubbelbeskattningsavtal av

sedvanlig typ. I anslutning därtill upptogs förhandlingar mellan särskilt

utsedda delegationer. Förhandlingarna, som ägde rum i Stockholm under

tiden den 5—9 maj och i Wien under tiden den 14—17 juli 1958, fördes å

svensk sida av en delegation under ordförandeskap av chefen för finansdepartementets

rättsavdelning Carl Åbjörnsson och bestående i övrigt av f. d.

skattedirektören K. G. A. Sandström, byråchefen för lagärenden i finansdepartementet

Sten Walberg och byråchefen i samma departement Ivan Eckersten.

Efter kompletterande skriftväxling nåddes enighet om ett på tyska

och svenska språken avfattat förslag till avtal mellan Konungariket Sverige

och Republiken Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter å inkomst och förmögenhet. Avtalsförslaget — vilket torde få såsom

bilaga1 fogas vid protokollet i detta ärende — har därefter underställts respektive

regeringar för godkännande.

Avtalsförslaget har remitterats till kammarrätten, som i sitt yttrande den

18 februari 1959 förklarat sig icke ha funnit något att erinra mot de principer

på vilka förslaget är grundat.

1 Förslaget till avtal har här uteslutits. Det vid propositionen fogade avtalet överensstäm - mer med avtalsförslaget utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen, att ratifika - tionsortens namn införts i artikel 25 § 1 samt att, sedan datering och underskrift verkställts ,

uppgift därom införts.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

Under hand har meddelats att man å österrikisk sida är beredd att underteckna

avtalsförslaget. Jag får nu anmäla frågan om godkännande av detsamma

å svensk sida.

Innan jag redogör för innehållet i det föreliggande avtalsförslaget torde jag

få något beröra det österrikiska skattesystemet.

I Österrike uttages inkomst- och förmögenhetsskatt av såväl fysiska som

juridiska personer. Då fråga är om fysiska personers inkomst utgår »Einkommenstcuer»

och i fråga om inkomst, som förvärvas av juridiska personer,

»Körperschaftsteuer». Såsom ett tillägg till båda inkomstskatterna

uttages en avgift till främjande av bostadsbyggande samt till bestridande av

bidrag till familjeförsörjare (»Beitrag vom Einkommen zur Förderung des

Wohnbaues und för Zweckc des Familienlastenausgleiches»). Förmögenhetsskatt

(tVermögensteuer) utgår, såsom nyss nämnts, i fråga om såväl

fysiska som juridiska personer.

Fysisk person, som har sitt hemvist i Österrike eller där stadigvarande

vistas, har att i princip erlägga inkomst- resp. förmögenhetsskatt för all

sin inkomst eller förmögenhet, oavsett var inkomsten förvärvats eller förmögenheten

är nedlagd. Samma oinskränkta skattskyldighet föreligger för

österrikiskt bolag eller annan juridisk person vars ledning eller säte är förlagt

till Österrike. Vad beträffar fysisk eller juridisk person, som ej i enlighet

med vad nyss sagts är oinskränkt skattskyldig, föreligger begränsad

skattskyldighet, d. v. s. en sådan person har att erlägga skatt för vissa från

Österrike härflytande inkomster och viss där nedlagd förmögenhet.

Den österrikiska skatten uttages i regel på grundval av taxering. En stor

del av inkomstskatten erlägges emellertid genom skatteavdrag vid källan.

Detta gäller skatten å arbetsinkomst (»Lohnsteuer»), skatten å inländsk

kapitalavkastning (»Kapitalertragsteuer») ävensom skatten å vissa av de

inkomster som uppbäres av personer vilka är begränsat skattskyldiga.

I fråga om arvoden, som utbetalas till styrelseledamöter eller liknande

befattningshavare i österrikiska bolag, utgår en särskild skatt benämnd

»Aufsichtsratsabgabe». Denna uttages genom avdrag vid källan oavsett om

den ifrågavarande befattningshavaren har sitt hemvist i Österrike eller ej.

I Österrike utgår vidare kommunalskatter i form av dels näringsskatt

(»Gewerbesteuer») och dels fastighetsskatt (*Griindsteucr»). Näringsskatten

kan uttagas i form av skatt å utbetalda löner (»Lohnsummensteuer»).

Vad beträffar de skatter som inbegripes under det föreslagna avtalet må

nämnas att i uppräkningen i art. 1 § 4 å österrikisk sida medtagits nyssnämnda

skatter. Vad angår de för Sveriges del i sagda paragraf angivna

skatterna må framhållas att — i motsats till vad som är fallet beträffande

den nu gällande avtalsmässiga regleringen — avtalet avses skola omfatta

jämväl de i Sverige utgående bevillningsavgifterna för särskilda förmåner

och rättigheter.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

Såsom angivits i samband med anmälan den 20 mars 1959 av förslag till

nytt dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland

antogs den 11 juli 1958 av rådet för organisationen för europeiskt ekonomiskt

samarbete (OEEC) vissa rekommendationer i fråga om dubbelbeskattning

innehållande bl. a. förslag till avtalsbestämmelser avseende vad

som förstås med uttrycken »skatterättsligt hemvist» och »fast driftställe».

Dessa förslag har beaktats i det nu föreliggande förslaget till avtal med Österrike

och bestämmelserna ifråga återfinnes vad avser skatterättsligt hemvist

i art. 2 §§ 2—4 och beträffande fast driftställe i art. 5 av avtalsförslaget.

Vad angår innehållet i dessa bestämmelser torde få hänvisas till

den redogörelse som lämnats i anslutning till nyssnämnda avtal med Förbundsrepubliken

Tyskland. Även den i det föregående angivna artikel 1 av

förslaget till avtal med Österrike, avseende vilka skatter som omfattas av

dubbelbeskattningsavtalet, har utformats i nära anslutning till de av OEEC

genom rekommendationerna den 11 juli framlagda förslagen. Förutom bestämmelser

i nu angivna hänseenden innehåller nämnda rekommendationer

förslag till bestämmelser rörande icke-diskriminering i skattehänseende med

hänsyn till medborgarskap eller av liknande grunder. I det nu föreliggande

avtalsförslaget har ur berörda synpunkter regler intagits endast om förmögenhetsbeskattning

i fråga om juridisk person (art. 18 § 4), då en reglering

av diskriminationsproblemet i övrigt ej nu ansetts påkallad i förhållandet

mellan Sverige och Österrike.

1 fråga om principerna för uppdelningen av beskattningsrätten till olika

slag av inkomst och förmögenhet ävensom metoden för dubbelbeskattningens

undanröjande har avtalsförslaget utformats i nära anslutning till de bestämmelser

som nu tillämpas i förhållandet mellan Sverige och Österrike. I

vissa hänseenden föreligger dock avvikelser. Vad beträffar det nu föreliggande

avtalsförslaget torde det vara tillfjdlest att bär framhålla följande.

I avtalsförslaget har i princip tillämpats den metoden för dubbelbeskattningens

undanröjande, som innebär att beskattningsrätten till viss inkomst

eller förmögenhet förbehålles den ena staten med den andras uteslutande.

En särskild bestämmelse härom har införts i art. 20 § 1 av avtalsförslaget.

Enligt art. 9 § 2 skall emellertid i visst fall tillämpas den s. k. avräkningsmetoden

(credit of tax systemet), vilken för Sveriges del kommit till användning

i begränsad utsträckning i ett flertal tidigare ingångna avtal. Bestämmelsen

i art. 9 § 2 innebär följande.

Jämlikt huvudregeln i art. 9 § 1 skall rogalty, som utbetalas såsom ersättning

för nyttjande av författar- och förlagsrätt, patent, mönster eller dylikt,

beskattas i den stat där inkomsttagaren äger hemvist och således vara

undantagen från beskattning i den stat, varifrån royaltyn härrör (källstaten).

Enligt bestämmelsen i § 2 av samma artikel skall dock källstaten vara

bibehållen vid rätt att beskatta royaltyn i sådant fall då densamma utbetalas

av ett aktiebolag eller annat bolag, vars delägare icke personligen ansvarar

för bolagets förpliktelser, till en person som äger mer än halva aktie
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

27

eller insatskapitalet i det utbetalande bolaget. Beskattningsrätten i källstaten

avses emellertid skola begränsas till 10 procent av royaltyns bruttobelopp.

I syfte att undvika dubbelbeskattning även i dessa fall föreslås att den

i källstaten uttagna skatten skall få avräknas å den skatt, som inkomsttagaren

har att erlägga för royaltyn i den stat där han äger hemvist. I likhet

med vad som skett i motsvarande fall i fråga om tidigare ingångna dubbelbeskattningsavtal

bör vid tillämpningen av denna bestämmelse — då den

som uppbär royaltyn har hemvist i Sverige — gälla att den österrikiska

skatten skall i första hand avräknas mot den statliga inkomstskatten och

att avräkning å den kommunala inkomstskatten skall ske endast om den

statliga inkomstskatten ej förslår för avräkningen. Då royaltyn ifråga utbetalas

från Sverige synes — när den svenska skatt som belöper å royaltyn

överstiger 10 procent av royaltyns bruttobelopp — på motsvarande sätt erforderlig

nedsättning böra göras i första hand av den statliga inkomstskatten.

Föreskrifter av angiven innebörd bör intagas i blivande tillämpningskungörelse

rörande avtalet.

Enligt den avtalsmässiga reglering som nu gäller i förhållandet mellan

Sverige och Österrike tillämpas i fråga om inkomst av kapital (aktieutdelning

och ränta) den huvudregeln, att sådan inkomst skall beskattas allenast

i den stat där den skattskyldige är bosatt. Därest den stat varifrån inkomsten

härrör (källstaten) uttager skatt genom avdrag vid källan, är dock

denna stat oförhindrad att uttaga sådan skatt. Den hittills härigenom uppkommande

dubbelbeskattningen föreslås nu skola undanröjas. Stadgandet

om avdragsrätt i källstaten har visserligen bibehållits i avtalsförslaget men

därtill har gjorts det tillägget att den i källstaten avdragna skatten i viss

ordning skall restitueras (art. 10 § 2). En särskild överenskommelse rörande

förfarandet härvidlag förutsättes skola träffas mellan de i avtalet omnämnda

högsta finansmyndigheterna. För Sveriges vidkommande blir här

fråga om befrielse från svensk kupongskatt å aktieutdelning och sådan befrielse

torde böra meddelas med tillämpning av föreskrifter motsvarande

dem som nu gäller i förhållandet till ett flertal andra länder med vilka Sverige

ingått dubbelbeskattningsavtal.

Vad särskilt beträffar aktieutdelning må vidare nämnas att i förslaget

fart. 10 § 6) intagits bestämmelser av innebörd att aktiebolag och andra bolag,

vars delägare icke personligen ansvarar för bolagets förpliktelser, blir

frikallade från beskattning för utdelningar från annat sådant bolag i samma

utsträckning och på samma villkor som gäller enligt den interna lagstiftningen

för utdelning från annat inhemskt bolag. Motsvarande bestämmelser

bar intagits i ett flertal dubbelbeskattningsavtal som Sverige ingått

under senare år.

I fråga om ikraftträdandet av det nya avtalet, som enligt art. 25 skall

ratificeras, föreslås (art. 26) att detsamma skall för Sveriges del tillämpas

för första gången vid 1960 års taxering, d. v. s. i princip för inkomst

som uppburits under 1959, och för Österrikes vidkommande för motsvarande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

inkomstår. Vad beträffar tiden före det nya avtalets ikraftträdande konstateras

i art. 26 § 2 att den genom noteväxlingen den 19 juli 1951 överenskomna

provisoriska regleringen skall äga tillämpning. Jämlikt art. 27 gäller

det nya avtalet utan tidsbegränsning men kan uppsägas till kalenderårsskifte

med iakttagande av en uppsägningstid av sex månader.

Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Frågan om ett dubbelbeskattningsavtal

med Österrike beträffande inkomst- och förmögenhetsskatter

har varit aktuell sedan ett flertal år tillbaka. Under tiden närmast före

och under det andra världskriget tillämpades å österrikisk sida 1928 års

svensk-tyska dubbelbeskattningsavtal. Från och med den 9 maj 1945 upphörde

emellertid tillämpningen av detta avtal och därmed aktualiserades önskemålet

om en särskild avtalsmässig reglering av dubbelbeskattningsfrågan i

förhållandet mellan Sverige och Österrike. Såsom i det föregående antytts,

överenskoms den 19 juli 1951 att i avbidan på ingåendet av ett särskilt avtal

bestämmelserna i 1928 års svensk-tyska avtal skulle tills vidare alltjämt användas

i de svensk-österrikiska förbindelserna. Under 1957 upptogs med

Förbundsrepubliken Tyskland förhandlingar om ett nytt dubbelbeskattningsavtal

och dessa förhandlingar har lett till att förslag till sådant avtal

framlagts och av Kungl. Maj:t godkänts den 20 mars 1959. I anslutning till

de svensk-tvska förhandlingarna upptogs även förhandlingar med Österrike

i syfte att ingå ett särskilt avtal med detta land. Det förslag, som nu föreligger

som ett resultat av dessa förhandlingar, har utformats i så nära anslutning

som möjligt till svenska dubbelbeskattningsavtal med andra länder,

främst avtalen med de nordiska länderna samt med Förbundsrepubliken Tyskland.

Den dubbelbeskattning, som i vissa hänseenden alltjämt består i förhållandet

mellan Sverige och Österrike, undanröjes i allt väsentligt genom det

framlagda förslaget och förslaget till avtal synes även i övrigt vara väl ägnat

att underlätta ekonomiska och andra förbindelser mellan Sverige och Österrike.

Jag vill tillstyrka att förslaget godkännes.

Under erinran att det torde ankomma på chefen för utrikesdepartementet

att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande

departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte dels för sin del

godkänna det föreliggande förslaget till avtal mellan Konungariket Sverige

och Republiken Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter å inkomst och förmögenhet dels förklara, att sedan avtalet undertecknats

detsamma måtte få offentliggöras.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Åke Sanell

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i60 år 1959

29

lltdrag av protokollet över utrikesdepartemcntsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 april 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Kungl. Maj :t har denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet

godkänt förslag till avtal mellan Konungariket Sverige och Republiken

Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å

inkomst och förmögenhet. Enligt artikel 25 i avtalet skall det ratificeras.

Kungl. Maj:t finner gott bemyndiga chefen för utrikesdepartementet att

underteckna avtalet.

Ur protokollet:

Alf Ros

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 maj

1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj:t den 17 april 1959 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet

att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och Österrike

för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet

av en lydelse svarande mot det förslag Kungl. Maj :t tidigare samma

dag för sin del godkänt, har avtalet den 14 maj 1959 blivit vederbörligen

undertecknat.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 17

april 1959 anfört i ärendet samt under framhållande att det inte torde vara

något att erinra mot att propositionen av riksdagen behandlas senare än under

innevarande vårsession, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå

riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån det för

genomförande av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar

i verkställda taxeringar, vare sig dessa har avseende

å statliga eller kommunala skatter, ävensom i eljest vidtagna

åtgärder, varigenom sådana skatter påförts.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Göran Waldau

590155 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:318 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av 1959 års internationella veteavtal. a1 i texten
  2. BevU 1959:56 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande s s. 1 i texten