Med förslag till lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror, m. m
1959-10-23 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1959:177, Med förslag till lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1959
1
Nr 177
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror,
m. m.; given Stockholms slott den 23 oktober
1959.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror; samt
2) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475).
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en teknisk omläggning av tobaksbeskattningen i
syfte att underlätta en anpassning till de normer som kan väntas bli tilllämpade
i ett blivande frihandelsområde med Sverige som medlem. Skyddet
för den inhemska tobakstillverkningen avses i fortsättningen skola tillgodoses
genom tull å de importerade produkterna och icke, såsom nu är fallet,
genom högre skatt å importvarorna. I samband därmed föreslås viss jämkning
av den inbördes skatteavvägningen mellan cigarrer och cigariller, å ena
sidan, samt cigarretter, å andra sidan.
Förslaget, som är avsett att träda i kraft den 1 januari 1960, beräknas
icke nämnvärt påverka storleken av de nu inflytande statsintäkterna från
beskattning av tobaksvaror. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 177
2
Kiingl. Maj:ts proposition nr i77 år 1959
Förslag
till
lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror
Härigenom förordnas, att 16, 17, 26, 28 och 29 §§ lagen den 11 juni 1943
angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
16 § *
(Föreslagen lydelse)
16 §.
1 varje tobaksvaras rikt pris skall
skatt ingå dels med ett belopp, vilket
motsvarar nedanstående procent av
riktpriset, dels ock med nedan angivna,
i förhållande till varans myckenhet
bestämda belopp, nämligen:
För tobaksvara skall skatt utgå
med nedan angivna, i förhållande till
varans myckenhet bestämda belopp,
nämligen:
Varuslag
Vikt för 1 st. gram
Belopp för
1 st. öre
1 kg kr.
Cigarrer och cigariller grupp I ..........
t. o. m. 1,7
9,5
» II..........
över 1,7 t. o. m. 3,0
12,0
» III ........
» 3,0 » 5,0
12,4
» IV ........
* 5,0
16,8
Cigarretter » I ..........
t. o. m. 0,85
6,9
» II..........
över 0,85
11,4
Röktobak ..............................
_
54:25
Tuggtobak..............................
_
21:60
Snus ..................................
—
9:10
I skattehänseende utgöres skillnaden
mellan cigarr och cigarrcigarrett
därav, att den senare saknar spets
samt i vikt uppgår till högst 3,3
gram.
17 §. 17 §.
Skatt utgår---å proviante- Skatt utgår -----å proviante
ringsfrilager.
ringsfrilager.
Vad i denna lag är stadgat om befrielse
från eller återbäring av skatt
skall äga motsvarande tillämpning i
1 Senaste lydelse av 16 § se 1958: 70, av 17 § se 1957: 120, av 26 § se 1948: 230 och 1952:
710 samt av 28 och 29 §§ se 1957: 99.
2 Skattetabellen i 16 § har upptagits endast i föreslagen lydelse.
Kungl. Maj.ts proposition nr 177 år 1959
3
(Gällande lydelse)
26 §.
1. Färdiga tobaksvaror, som inkomma
till riket såsom gåva till enskild
person för dennes eget bruk,
må av tullverket utlämnas mot att
stadgad tull erlägges, dock endast intill
så stor myckenhet som av
Konungen för dylikt fall fastställts.
2. Resande, som — — — därifrån
avmönstrar.
3. Medför resande tobaksvaror i
större myckenhet än i 2 mom. är
sagt, må han för eget bruk införa
den överskjutande myckenheten mot
erläggande av stadgad tull.
4. Tobaksvara, som---— eget
bruk.
28 §.
Prov å färdiga tobaksvaror, som
medföras av handelsresande, må till
riket införas i vanlig ordning mot erläggande
av stadgad tull.
29 §.
1. Återförsäljare av ----— kun
na
förväxlas.
Riktpriset å---monopolets
utövare.
Till ledning — — •— finner erforderliga.
2. Tobaksvara, som enligt denna
paragraf införes till riket, skall vara
förpackad. Innan förpackningen
på importörens bekostnad försetts
med kontrollstämpel och åsatts riktpris
samt importören erlagt den på
varan belöpande skatten, må importören
icke förfoga över varan; dock
må importör, i avvaktan på varans
förbrukning inom riket eller utförsel
till svensk frihamn eller utrikes
ort, utan erläggande av å varan belöpande
skatt upplägga densamma un
-
(Föreslagen lydelse)
fråga om tull för tobaksvara, som av
monopolets utövare eller av återförsäljare
införes till riket.
26 §.
1. Färdiga tobaksvaror, som inkomma
till riket såsom gåva till enskild
person för dennes eget bruk,
må av tullverket utlämnas mot erläggande
av för sådana fall särskilt
stadgad tull, dock endast intill så
stor myckenhet som Konungen bestämmer.
2. Resande, som — — — därifrån
avmönstrar.
3. Medför resande tobaksvaror i
större myckenhet än i 2 mom. är sagt,
må han för eget bruk införa den
överskjutande myckenheten mot erläggande
av tull enligt vad i 1 mom.
sägs.
4. Tobaksvara, som---eget
bruk.
28 §.
Prov å färdiga tobaksvaror, som
medföras av handelsresande, må till
riket införas i vanlig ordning mot erläggande
av tull emigt vad i 26 § 1
mom. sägs.
29 §.
1. Återförsäljare av---kun
na
förväxlas.
Riktpriset å--— monopolets
utövare.
Till ledning--— finner erfor
derliga.
2. Tobaksvara, som enligt denna
paragraf införes till riket, skall vara
förpackad. Innan förpackningen på
importörens bekostnad försetts med
kontrollstämpel och åsatts riktpris
samt importören till monopolets utövare
erlagt på varan belöpande tull
och skatt, må importören icke förfoga
över varan.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1959
(Gällande lydelse)
der importörens och monopolets utövares
lås å särskilt lager (tobaksskattelager)
samt därstädes förfoga
över varan.
3. På framställning av importör
må monopolets utövare, när skäl
därtill äro, medgiva nedsättning av
fastställt rikt pris å importerad vara
och därvid bevilja återbäring av skatt
med skillnaden mellan den för varan
erlagda skatten och den skatt,
som skall utgå å det nedsatta riktpriset.
Importör må återbekomma erlagd
skatt för importerad vara, vilken såsom
obrukbar av monopolets utövare
övertagits för förstöring.
Därest å tobaks skattelag er upplagd
vara genom olyckshändelse går förlorad,
må befrielse åtnjutas från den
å varan belöpande skatten. Går varan
annorledes förlorad, skall ägaren
ändock vidkännas skatt för varan
efter det riktpris, som enligt föreliggande
handlingar eller eljest
skäligen kan antagas, att varan skolat
åsättas. För vara, vilken såsom
obrukbar uttages från tobaksskattelager,
må befrielse från skatt åtnjutas,
därest varan omedelbart i betryggande
ordning förstöres.
(Föreslagen lydelse)
3. Importör må återbekomma erlagd
skatt för importerad vara, vilken
såsom obrukbar av monopolets
utövare övertagits för förstöring eller
genom olyckshändelse gått förlorad
under transport till eller förvaring
hos importören.
Vad i 146 § tullstadgan sågs om
befrielse från avgift skall äga tilllämpning
även i fråga om skatt för
tobaksvara, som kvarligger i tullverkets
omedelbara förvar eller å tulllager.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1959
5
Förslag
till
förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475)
Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall i angiven
del erhålla ändrad lydelse på sätt framgår av härvid fogad bilaga.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.
Bilaga
Kap. 24. Tobak
24.01 Råtobak samt avfall av tobak............................ fri
24.02 Tobaksvaror och tobak sex trakt:
A. cigarrer och cigariller:
1. vägande per styck högst 1,7 g................ 10 st. 0: 33
2. vägande per styck mer än 1,7 g men icke mer än
3 g ....................................... 10 st. 0:64
3. vägande per styck mer än 3 g men icke mer än 5 g 10 st. 1: 31
4. vägande per styck mer än 5 g................ 10 st. 1: 77
B. cigarretter:
1. vägande per styck högst 0,85 g................ 10 st. 0: 12
2. vägande per styck mer än 0,85 g.............. 10 st. 0: 21
C. röktobak ................................... 100 kg 975: —
D. andra tobaksvaror................................... fri
E. tobaksextrakt........................................ fri
Anm. För tobaksvaror, inkommande i den ordning som avses i 26 § 1 mom., 26 §
3 mom. eller 28 § lagen den It juni 1943 angående statsmonopol å tillverkning och
import av tobaksvaror, skall tull utgå med följande belopp:
cigarrer och cigariller vägande per styck mer än 3 g .......... 1 st. 0:50
cigarrer och cigariller vägande per styck högst 3 g ............. 1 st. 0: 25
cigarretter utan fast pappersmunstycke ........................ 1 st. 0:10
cigarretter med fast pappersmunstycke ........................ 1 st. 0:05
andra slag av färdiga tobaksvaror .............................. 1 kg 50: —
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 177 år 1959
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 23 oktober 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga angående teknisk omläggning
av tobaksbeskattningen, m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning
Med skrivelse den 20 november 1958 har styrelsen för Aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet till Kungl. Maj:t överlämnat en promemoria (stencilerad)
med förslag till ändrade bestämmelser rörande prissättningen på tobaksvaror
m. m. Promemorians förslag innebär bland annat, att det system med riktprissättning
å tobaksvaror, varom beslut fattades vid 1957 års riksdag,
ersättes av en helt fri prisbildning utan den bindning som ett på förpackningarna
angivet riktpris innebär. Vidare föreslås en teknisk omläggning av
tobaksbeskattningen till en styckeskatt (i fråga om vissa varor viktskatt)
kombinerad med en procentuell skatt på vissa normvärden för de olika skattegrupper,
som tobaksvarorna uppdelats i. Enligt promemorian skulle tobaksskatten
utgå efter samma normer för såväl inhemska som importerade
tobaksvaror och det nuvarande skatteskyddet för den inhemska tillverkningen
omläggas till tull enligt de beräkningsgrunder och de tullsatser, som
nordiska ekonomiska samarbetsutskottet föreslagit i sin tilläggsrapport
(SOU 1958: 31). Förslaget har i denna del utformats med utgångspunkt från
att statsintäkterna skulle bli i stort sett oförändrade. Slutligen innehåller
promemorian förslag om att det statliga tobaksmonopolet i fråga om importen
av tobaksvaror upphäves samt att — som följd härav — statens tobaksnämnd
avskaffas. De framlagda förslagen har föranletts av överväganden rörande
bolagets försäljningspolitik efter den 1 januari 1960 och är att se mot
bakgrunden av de förhandlingar som förts rörande tobaksvarorna i en gemensam
nordisk marknad.
Över promemorian har, efter remiss, yttranden inkommit från statskontoret,
kommerskollegium (som inhämtat utlåtande från rikets handelskamrar),
generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, statens tobaksnämnd, ombudsmannaämbete!
för näringsfrihetsfrågor, statens pris- och kartellnämnd, Sve
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1959
riges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Tobakshandlarnas riksförbund,
Aktiebolaget Svenska pressbyrån, Sveriges kioskidkares riksförbund,
Svenska kioskhandlareförbundet, Sveriges hotell- och restaurangförbund
samt Kooperativa förbundet.
De förslag promemorian innehåller har väsentligen tillstyrkts eller lämnats
utan erinran vid remissbehandlingen.
Med hänsyn till att en tullunion mellan de nordiska länderna för närvarande
icke syntes vara aktuell har tobaksmonopolet sedermera förklarat sig
iqke ha något att erinra mot att tills vidare allenast de författningsändringar
genomföres, som avser en omläggning av tobaksskatten till en ren styckeskatt
eller, såvitt avser röktobak, tuggtobak och snus, viktskatt. Beträffande
importerad vara förutsättes därjämte att det nuvarande skatteskyddet för
den inhemska tillverkningen omlägges till tull för att underlätta en anpassning
till de normer som kan förväntas bli tillämpade i ett blivande frihandelsområde
med Sverige som medlem.
II. Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning
och import av tobaksvaror utgår tobaksskatten dels med viss procent
av varans pris (värdeskatt) och dels med visst efter varans myckenhet
bestämt belopp (styckeskatt eller viktskatt). Skattesystemet är så konstruerat
att skatten å importerade varor i princip är högre än å inhemska. Härigenom
har åstadkommits ett skydd för den svenska tillverkningen av tobaksvaror.
De nuvarande skattesatserna har — utom beträffande cigarretter och importerad
tuggtobak — beslutats av 1957 års riksdag på grundval av propositionen
nr 175. I anledning av propositionen nr 53 har 1958 års riksdag
fastställt nuvarande skattesatser för cigarretter och importerad tuggtobak.
Nu gällande skattesatser framgår av följande sammanställning.
Varuslag
Vikt för
1 st. gram
För inom riket
tillverkad vara
För till riket införd
vara
Procent av
riktpriset
Belopp för
Procent av
riktpriset
Belopp för
1 st.
öre
1 kg
kr.
1 St.
öre
1 kg
kr.
Cigarrer ........
grupp
I
t.o.m. 5,0
35
4,3
_
35
12,4
_
» .......
»
II
över 5,0
35
5,6
—
35
15,6
—
Cigarrcigarretter.
»
I
t.o.m. 1,7
35
4,0
—
35
6,6
—
»
»
II
över 1,7
35
6,0
—
35
9,5
—
Cigarretter .....
»
I
t.o.m. 0,75
40
3,34
—
40
4,34
—
» .....
»
II
över 0,75
40
5,58
—
40
6,93
—
Röktobak.......
—
40
—
24:60
40
—
31:—
Tuggtobak .....
—
40
—
3:70
40
—
3:70
Snus...........
—
40
—
3:80
40
5: —
Vad som sägs om riktpris skall intill den 1 januari 1960 ha avseende
å priskurantpris.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1959
I skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett (i
tobaksmonopolets förslag i enlighet med numera gängse terminologi benämnd
cigarill) därav att den senare saknar spets samt i vikt uppgår till
högst 3,3 gram. Uppdelningen av cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter i
två skattegrupper har skett genom lag den 15 maj 1952 (nr 242) om ändrad
lydelse av 16 § monopollagen. Syftet härmed var att reducera värdeskattens
prisfördyrande inverkan.
All uppbörd och kontroll av skatt sker genom tobaksmonopolets försorg.
Monopollagen innehåller vissa bestämmelser om undantag från monopolrättigheten.
Här må nämnas, att enskild person äger för eget bruk förfärdiga
cigarretter (23 §). Resande, som ankommer från utrikes ort, får i viss
omfattning införa tobaksvaror (26 §). Närmare föreskrifter härom återfinnes
i kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 429) med vissa bestämmelser
rörande tillämpningen av monopollagen. Enligt 29 § monopollagen får av
monopolet antagen återförsäljare på vissa villkor till riket införa färdig
tobaksvara för försäljning. Priskurantpriset å sådan vara fastställes av
tobaksmonopolet och skall utgöra summan av varans inköpspris, kostnaden
för dess införande till riket, den å varan belöpande skatten samt ett belopp
motsvarande den återförsäljarrabatt, som skolat utgå om varan tillhandahållits
av tobaksmonopolet. Importerade varor må i avvaktan på förbrukning
inom riket eller utförsel skattefritt uppläggas å särskilt lager (tobaksskattelager).
Detaljbestämmelser om sådant lager finns i nyssnämnda tillämpningskungörelse.
Genom lag den 26 april 1957 (nr 99) om ändring i monopollagen, vilken
träder i kraft den 1 januari 1960, skall tobaksmonopolet, i enlighet med vad
i lagen stadgas och av Kungl. Maj :t godkända grunder, bestämma visst pris
för tobaksvara (riktpris) att utan bindande verkan gälla till ledning vid
försäljning till allmänheten (15 §). -— I varje tobaksvaras riktpris skall
skatt ingå — såsom hittills — med viss procent av riktpriset samt med visst
efter varans myckenhet bestämt belopp (16 §). Riktpriset skall utsättas å
varje förpackning (19 §). Återförsäljarna får rätt att importera färdig tobaksvara.
För sådan vara skall riktpriset efter framställning av importören
fastställas av tobaksmonopolet i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer och
enligt samma grunder som för vara, vilken införes av tobaksmonopolet.
Tobaksnämnden skall enligt 1957 års beslut bibehållas tills vidare såsom
kontaktorgan mellan tobaksmonopolet och dess kunder.
III. Tobaksmonopolets förslag
Tobaksmonopolets ursprungliga förslag innebar, att tobaksskatten skulle
utgå efter samma normer för såväl inhemska som importerade tobaksvaror.
Det nuvarande diskriminerande skatteskyddet för den inhemska tillverkningen
måste nämligen, framhålles det i promemorian, vid genomförandet av en
gemensam marknad omläggas till tull. Även om en gemensam marknad inte
kommer till stånd synes det lämpligt att skyddet omlägges till tull. Enligt
GATT-avtalet bör nämligen skyddet för inhemsk tillverkning utgå i form
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1959 9
av tull. Med hänsyn härtill utgick förslaget från att färdiga tobaksvaror vid
import kommer att tullbeläggas.
Vidare innebar förslaget, att tobaksskatten utformas såsom en styckeskatt
eller, såvitt avser röktobak, tuggtobak och snus, såsom en viktskatt. En
dylik omläggning av tobaksskatten medför, framhåller tobaksmonopolet, flera
fördelar. Sålunda vinnes framför allt enkelhet i tillämpningen. Vidare
ger en sådan skatteform bättre skydd mot dumping än en värdeskatt. Härtill
kommer att — genom värdeskatteandelens borttagande -— konsumenterna
slipper, i motsats till vad nu är fallet, betala en kvalitetshöjning med
en prisökning, som genom värdeskattens inverkan blir inemot dubbelt så
hög som den ökade produktionskostnaden. Härigenom åstadkommes bland
annat bättre möjligheter att i fabrikationen använda råtobak av högre kvalitet,
vilket kan få betydelse ur folkhälsosynpunkt, eftersom sådan tobak
ofta innehåller mindre nikotin och tjärprodukter än lågklassig tobak. Denna
effekt av det föreslagna skattesystemet medför att prisdifferenserna inom
de olika varugrupperna minskas. I förhållande till vad som nu gäller skulle
varor med låga framställningskostnader bli något dyrare och varor med
höga framställningskostnader billigare för konsumenterna än vid nuvarande
skattesystem. Det är emellertid endast en obetydlig del av konsumtionen,
som skulle drabbas av relativt måttliga prishöjningar. Beträffande
indelningen i skattegrupper synes icke anledning föreligga, framhåller tobaksmonopolet,
att frångå den huvudsakliga gruppindelning, som tillämpas
enligt gällande lagstiftning. Då uppdelningen av cigarretter i två skattegrupper
genomfördes år 1952, var avsikten att cigarretter med fast pappersmunstycke
skulle vara hänförliga under grupp 1 och övriga cigarretter
under grupp II. Med utgångspunkt härifrån bestämdes viktgränsen till
0,75 g, därvid munstyckscigarretternas vikt beräknades exklusive pappersmunstycket.
Av praktiska skäl bör emellertid, uttalar tobaksmonopolet, vid
bestämmandet av skattegrupp — liksom tull — hela cigarrettens vikt vara
avgörande. För att samtliga cigarretter med fast pappersmunstycke liksom
hittills skall bli hänförliga till grupp I måste viktgränsen höjas till 0,85 g.
I samband med utformningen av förslaget till nytt skattesystem har det
emellertid, framhåller tobaksmonopolet i sin promemoria, befunnits erforderligt
att närmare granska skattesatsernas inverkan på skyddet för den
inhemska tillverkningen och i samband därmed överväga storleken av det
skydd, som kan anses vara erforderligt för de olika varuslagen. Riktpunkten
har därvid varit, att skyddet icke bör vara högre än att importen bibehålies
som en konkurrensfaktor av sådan betydelse, att den kan utgöra en
effektiv stimulans av den inhemska tillverkningen. Med hänsyn till att den
inhemska fabrikationen av cigarrer och cigariller är utsatt för en mycket
hård utländsk konkurrens, synes det vara motiverat att nuvarande skydd
i stort sett bibehålies. För cigarretternas del föreligger enligt tobaksmonopolets
mening anledning att sänka skyddet. De prishöjningar, som på grund
av skatteökning vidtogs den 1 maj 1958, har nämligen fått till följd att de
importerade cigarretternas andel i konsumtionen nedgått högst väsentligt,
10
Kungl. Maj.ts proposition nr ill år 1959
trots att skatteskyddet för den inhemska tillverkningen något minskades. I
enlighet med den angivna riktlinjen för bedömandet av skyddshöjden synes
även skyddet för röktobaken böra något sänkas, eftersom importen av detta
varuslag under en följd av år minskat och för närvarande utgör en relativt
obetydlig del av konsumtionen.
Vidare bar det, framhålles i promemorian, i samband med omläggningen
av skattesystemet ansetts föreligga bärande motiv för en sänkning av skatten
på cigarrer och cigariller. Vidtagna rationaliseringsåtgärder har icke
kunnat uppväga ökningen av råvara-, arbets- och rabattkostnaderna för
dessa varuslag. Tobaksmonopolet har emellertid icke ansett sig kunna höja
priserna till den nivå, som med gällande skatter skulle vara erforderlig för
att ge kostnadstäckning och normal vinst. En sänkning synes därför böra
ske av skatten på cigarrer och cigariller så att dessa tillverkningsgrenar
blir lönande vid ett bibehållande av konsumentpriserna i stort sett på nuvarande
nivå. Det är inte rimligt, att cigarr- och cigarillfabrikationen fortsättningsvis
skall subventioneras av övriga tillverkningsgrenar. Tobaksmonopolet
anser sig i detta sammanhang böra påpeka, att det från medicinska
utgångspunkter icke synes vara försvarligt att tillämpa en sådan prissättning
på cigarrer och cigariller, att en övergång från dessa varuslag till
cigarretter stimuleras. Nyssnämnda justering bör dock icke få leda till någon
nämnvärd ändring i den totala skatteintäkten. Med hänsyn härtill bör
skatten på svenska cigarretter höjas något för att kompensera det skattebortfall,
som kan bli följden av skattesänkningen på inhemska cigarrer och
cigariller samt på cigarretter, röktobak m. in. av utländsk tillverkning.
Såsom redan nämnts förutsätter den föreslagna omläggningen av tobaksbeskattningen
att tobaksvaror vid import konnner att tullbeläggas. Behandlingen
i tullhänseende av importerade tobaksvaror kan därför, anför tobaksmonopolet,
i huvudsak ske i enlighet med för tullpliktiga varor i allmänhet
gällande bestämmelser. Vid införande av ett system med både skatter och
tullar torde därför särskilda för behandling i tullhänseende av importerade
tobaksvaror meddelade bestämmelser i stort sett kunna utgå. Bland annat
torde den lagerform som tobaksskattelager innebär kunna slopas. Denna
lagerform inrättades år 1924 i samband med att tobakstullen då överfördes
till tobaksskatt. När tullen borttogs, upphörde enligt tullbestämmelserna rätten
att upplägga tobaksvaror på tullnederlag och provianteringsfrilager.
Med hänsyn bl. a. till tullverkets personalkostnader för kontrollen vid tullnederlag
och svårigheten att övervaka uttagandet av tobaksskatt för de från
provianteringsfrilager utlämnade varorna ansågs det då icke lämpligt förklara
att tullfriheten ej skulle utgöra hinder för bibehållande av rätten till
uppläggning å dylika lager. De väsentligaste fördelarna med dessa lager ansågs
dock böra alltjämt tillförsäkras varuägarna. Dessa fördelar bestod i att
dels få tidpunkten för införselavgifternas erläggande förlagd så nära intill
försäljningstillfället som möjligt, och dels, i fråga om provianteringsfrilager,
Kungl. Maj.ts proposition nr 177 år 1950
11
få för fartygsproviantering i större eller mindre partier fördela och uttaga
på lagret liggande varukolli. För att meddela berörda förmåner inrättades en
ny lagerinstitution, som benämndes tobaksskattelager. Uppläggning å provianteringsfrilager
av tobaksvaror, såväl importerade som inom riket tillverkade,
är sedan år 1958 medgiven. Tobaksskattelagret utgör således numera
närmast en ersättning för tullnederlaget.
Vid återinförande av tull å tobaksvaror torde systemet med tobaksskattelager
icke längre vara erforderligt, enär uppläggning å tullnederlag kan väntas
ge varuägarna i huvudsak samma förmåner som uppläggning å förstnämnda
lager. För tullverket synes en sådan omläggning av lagerrörelsen icke
behöva medföra någon nämnvärd ökning av arbetet eller personalstyrkan för
kontrollen vid tullnederlag. Rörelsen vid tobaksskattelager har nämligen visat
sig vara av ringa omfattning i jämförelse med nederlagsrörelsen.
Vad beträffar den form av tull, som bör väljas därest förslaget till nordisk
tullunion icke genomföres, torde det, framhåller tobaksmonopolet, ur teknisk
synpunkt utgöra en förenkling att tullen för cigarrer, cigariller och
cigarretter beräknas efter samma grunder som skatten, d. v. s. efter stycketal.
Beträffande den s. k. resandetullen föreslås icke någon ändring av tullsatserna,
vilka för att underlätta avgiftsberäkningen är uttagna med avrundade
belopp. För tuggtobak och snus föreslås tullfrihet. Skyddet för tuggtobak
är redan borttaget och för snus saknas anledning att upprätthålla ett
skydd, enär det icke synes sannolikt att ett slopande av skyddet skulle
medföra avbräck för den inhemska snustillverkningen. För närvarande förekommer
nämligen praktiskt taget icke någon import av snus.
Vid en omläggning av tobaksbeskattningen i enlighet med angivna riktlinjer
torde det vara rationellt, framhåller tobaksmonopolet, att det fastställande
av införda tobaksvarors art och myckenhet, som erfordras för
tullavgifternas beräkning, sker under medverkan av tobaksmonopolet. En
ytterligare förenkling av uppbördsförfarandet utan olägenhet ur fiskal synpunkt
skulle uppnås om tobaksmonopolet — såsom redan nu är fallet beträffande
den protektiva delen av skatten — ansvarade för beräkning och
uppbörd av tullen å tobaksvaror. Därvid skulle influtna tullmedel levereras
till generaltullstyrelsen på motsvarande sätt som enligt avtalet med staten
gäller beträffande tobaksskattens leverering till statskontoret. Ett dylikt tillvägagångssätt
torde böra tillämpas såväl i fråga om tobaksmonopolets egen
som återförsäljares import. Vidare torde, för att icke komplicera tobaksmonopolets
beräkning av tullavgifterna, i monopollagen meddelade föreskrifter
rörande befrielse från och återbäring av skatt böra tillämpas även i fråga
om tull å tobaksvaror. Motsvarande föreskrifter i tullförfattningarna är mera
restriktiva. Ur tullverkets synpunkt torde dock icke vara något att erinra
mot en sådan samordning av reglerna för avgiftsbefrielse i fråga om skatt och
tull å tobaksvaror, särskilt som för närvarande samma regler tillämpas för
den protektiva delen av tobaksskatten som för skatten i övrigt. För att underlätta
tobaksmonopolets beräkning av tullen bär vidare de taxor tillämpas,
som gäller den dag, vilken är avgörande för frågan om tillämplig skattesats.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 177 år 1959
IV. Remissyttrandena
I det följande redovisas endast sådana under remissbehandlingen framkomna
synpunkter, som är ägnade att belysa tobaksmonopolets förslag i de
delar och med den utformning det här framlagts. Såsom redan nämnts har de
förslag promemorian innehåller väsentligen tillstyrkts eller lämnats utan
erinran.
I fråga om beskattningens utformning såsom en styckeskatt (i vissa fall
viktskatt) anser kommerskollegium, ehuru kollegium icke i allo kan godtaga
de i promemorian åberopade skälen, att denna skatteform är den lämpligaste.
Kollegium finner sig i princip böra förorda att avgiftsbelastningen
å importerade tobaksvaror blir väsentligt lägre än tobaksmonopolet tänkt
sig. Då det emellertid på grund av det kraftiga skydd bolagets tillverkning
hittills åtnjutit kan befaras att bolaget skulle råka i svårigheter om skyddet
plötsligt minskades bör övergången till en dylik ordning ske etappvis;
härigenom får bolaget möjlighet att anpassa sig till de nya förhållandena.
Inhemska tobaksvaror bör icke åtnjuta annat skydd än ett rent tullskydd.
Jämväl statens tobaksnämnd anser sig i fråga om skyddets storlek böra
ifrågasätta, om det icke är befogat att ytterligare minska detsamma beträffande
cigarretter, där den nuvarande prisskillnaden visat sig vara alltför
stor för att de utländska cigarretterna skall kunna utgöra en effektiv
konkurrens för de av tobaksmonopolet tillverkade.
Sveriges grossistförbund anser, att de liberaliseringssträvanden, som är
kännetecknande icke endast för vår inhemska näringspolitik utan även
för den internationella handeln, kräver att hittills framlagda utredningar
och förslag angående tobakshandelns frigörande snarast möjligt fullföljes
genom ingående utredning rörande tobaksmonopolets ställning och det
skydd den svenska tobaksindustrien åtnjuter. Liknande synpunkter framföres
i ett gemensamt yttrande av Sveriges köpmannaförbund och Tobakshandlarnas
riksförbund.
Utgångspunkten vid uppgörandet av förslaget till omläggning av tobaksbeskattningen
har varit att de totala statsintäkterna skall bli oförändrade.
Statskontoret understryker i sitt yttrande, att varje prisändring medför risker
för förskjutningar såväl i fråga om konsumtionens inriktning som beträffande
den totala varuförbrukningens storlek. Dessa förändringar i konsumtionsvanorna,
som kan bli av väsentligt större omfattning än som på förhand
kan beräknas, påverkar i sin tur storleken av de inkomster, som i form
av skatt eller tull inlevereras till statsverket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1959
13
V. Departementschefen
I syfte att bereda skydd åt den inhemska tobakstillverkningen är beskattningen
i Sverige liksom i flertalet andra länder högre på importerade tobaksvaror
än på de inom landet tillverkade produkterna. Skyddsintresset tillgodoses
i vårt land på det sättet att den för alla tobaksvaror gemensamma
skatten uttages efter högre skattesatser på importvarorna, medan det protektiva
elementet i vissa andra länder — vilket tidigare varit fallet även i
Sverige — har formen av tull. Ett system med tull har förordats i det allmänna
tull- och handelsavtalet (GATT), till vilket Sverige är anslutet, och
är även ägnat att möjliggöra en smidigare anpassning till de stadganden,
som torde komma att gälla i det planerade frihandelsområde i Europa (de
yttre sju), i vilket vårt land avses bli medlem.
Tobaksmonopolet har i sin föreliggande framställning, såvitt nu är fråga,
föreslagit en teknisk omläggning av tobaksbeskattningen så att skyddet för
den inhemska tillverkningen i fortsättningen skall tillgodoses genom tullar
och icke genom en högre beskattning på importvarorna. Vad sålunda föreslagits
har i huvudsak lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Förslaget,
som ursprungligen anknutits till den då aktuella gemensamma nordiska
marknaden, får nu ses mot bakgrunden av det planerade europeiska
frihandelsområdet.
Riktpunkten för förslaget är att de nuvarande statsintäkterna av tobaken
skall vara i huvudsak oförändrade. Förslaget utgår vidare från att skyddet
för den inhemska tillverkningen icke bör vara högre än att importen bibehålies
som en konkurrensfaktor av sådan betydelse, att den kan utgöra
en effektiv stimulans för den inhemska tobakstillverkningen. Därvid har i
förslaget cigarrfabrikationen tillgodosetts med en något lägre beskattning
än tidigare samt det protektiva skyddet för cigarretter och röktobak undergått
viss mindre sänkning jämfört med vad som för närvarande är fallet.
Dessa justeringar har vidtagits i syfte att bibehålla cigarrproduktionen vid
dess nuvarande nivå samt att beträffande fördelningen mellan inhemska
och importerade cigarretter samt röktobak i huvudsak återställa den jämvikt
som förelåg före 1958 års prishöjningar.
Enligt min mening talar starka skäl för att man nu genomför en teknisk
omläggning av tobaksbeskattningen i enlighet med vad tobaksmonopolet föreslagit.
Det förordade systemet för att tillgodose behovet av skydd för den
inhemska tillverkningen, d. v. s. genom tull å importvarorna, är som redan
nämnts förordat i GATT-avtalet, och även den nu pågående planläggningen
av ett frihandelsområde med Sverige som medlem utgår från detta system
såsom det normala. Vid förverkligande av planerna på frihandelsområdet
kommer, såvitt nu kan bedömas, tullarna att i förhållande till andra medlemsstater
successivt avvecklas under en tid av tio år; mot icke-medlemsstater
kan de bibehållas oförändrade. Härigenom erhåller den svenska tobaks
-
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 177 år 1959
tillverkningen möjligheter att anpassa sig till den slutliga tullfriheten i frihandelsområdet.
En omläggning av tobaksbeskattningen i enlighet med vad nu sagts bör
självfallet icke nämnvärt påverka storleken av statens intäkter av tobaksbeskattningen.
Tullen bör sålunda i princip motsvara den nuvarande skillnaden
i skattebelastning mellan importerade och inhemska varor. Å andra
sidan bör, såsom tobaksmonopolet också framhållit, tullskyddet icke vara
högre än att importen kan utgöra en stimulerande konkurrensfaktor. En
viss minskning av skyddet för svensktillverkade cigarretter och röktobak
torde emellertid kunna ske utan att statsintäkterna nämnvärt påverkas.
Även den av tobaksmonopolet föreslagna något lägre beskattningen av cigarrer
och cigariller synes kunna förordas med de nu angivna utgångspunkterna.
Någon sänkning av skyddet för den svenska tillverkningen av sistnämnda
varor bör däremot icke ske. Vad slutligen angår tuggtobak och snus finner
jag i likhet med tobaksmonopolet icke erforderligt med något tullskydd.
Vid införandet av tull å importerade tobaksvaror bör, i enlighet med
tobaksmonopolets slutliga förslag, den enhetliga skatten å inhemska och importerade
varor utformas såsom en ren styckeskatt eller i vissa fall viktskatt.
På samma sätt bör tullen få formen av en ren stycketull resp. vikttull. Tullen
bör i enlighet med tobaksmonopolets förslag beräknas och uppbäras av
tobaksmonopolet samt av detta inlevereras till tullverket. Tulltaxeringen bör
anses avslutad den dag inleverans sker, vilket kommer att innebära att
nämnda dag blir utgångspunkt för den frist av i regel två månader, varunder
klagan må föras över tulltaxeringen.
Även vid den föreslagna omläggningen av beskattningssystemet kvarstår
behovet av ett förenklat debiterings- och uppbördsförfarande beträffande
färdiga tobaksvaror, som från utrikes ort medföres av resande. För närvarande
utgår för sådana varor särskild tullavgift, s. k. resandetull, som
beräknas efter stycke (i vissa fall vikt) och är bestämd med avrundade
belopp. Någon anledning att ändra dessa tullsatser synes icke föreligga.
Erinras må att resandetullen skall utgöra ersättning för både tullen och
skatten å tobaksvarorna.
Med åberopande av vad nu anförts föreslår jag en teknisk omläggning av
tobaksbeskattningen enligt de här angivna riktlinjerna. De av mig förordade
skatte- och tullsatserna torde få framgå av de författningsförslag jag
kommer att framlägga.
Omläggningen av tobaksbeskattningen bör med hänsyn till det planerade
frihandelsområdet sättas i kraft den 1 januari 1960. Den torde icke medföra
någon ändring av de i kompletteringspropositionen gjorda beräkningarna
av statsintäkterna av tobaken för budgetåret 1959/60, 850 miljoner
kronor. Viss del av skatteintäkterna kommer emellertid i fortsättningen att
inflyta såsom tull. För helt budgetår kan tullintäkterna av tobaken beräknas
till ca 12 miljoner kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr ill år 1959
15
Den föreslagna omläggningen av tobaksbeskattningen föranleder vissa ändringar
i monopollagen samt ändrad lydelse av tulltaxan. Förslag härtill har
upprättats inom finansdepartementet. Härutöver bör vissa smärre jämkningar
vidtagas i provianteringsfrilagersförordningen och varuinförsellagen. Sistnämnda
ändringar synes emellertid lämpligen kunna anstå till en senare
tidpunkt. Jag vill i sammanhanget nämna, att förslag till ny lag om straff
för varusmuggling, m. m. torde komma att anmälas senare för att föreläggas
nästkommande års riksdag.
Beträffande de olika författningsrummen i de nu aktuella författningsförslagen
kan — utöver vad i det föregående anförts — anmärkas följande beträffande
ändringarna i monopollagen.
16 §.
Det skattepliktiga varuområdet överensstämmer med det nu gällande. Av
praktiska skäl har cigarrer och cigariller (cigarrcigarretter) sammanförts i
en kategori, fördelad i viktgrupper.
17 §.
Föreskrifterna i monopollagen rörande befrielse från och återbäring av
skatt bör tillämpas även i fråga om tull. Ett uttryckligt stadgande härom har
intagits i ett andra stycke av förevarande paragraf. Härigenom vinnes en
förenkling vid tobaksmonopolets beräkning av tullavgifterna. Bestämmelserna
i tullförfattningarna rörande befrielse från och återbäring av tull är
visserligen mera restriktiva än motsvarande föreskrifter rörande skatt i monopollagen.
Med hänsyn till att för närvarande samma regler rörande befrielse
från och återbäring av skatt tillämpas för såväl den protektiva delen
som den övriga delen av tobaksskatten, har jag emellertid inte funnit något
att erinra mot att enhetliga regler tillämpas både för skatt och tull.
26 och 28 §§.
Ett par smärre jämkningar har vidtagits för att markera att med tull i
dessa paragrafer avses resandetull.
29 §.
I förevarande paragraf har bestämmelserna om tobaksskattelager fått utgå.
Genom att tobaksvaror belägges med tull föreligger möjlighet att upplägga
sådana varor på tullnederlag. Då denna lagerform kan väntas ge varuägarna
i huvudsak samma förmåner som uppläggning på tobaksskattelager, synes
något behov av dylika lager ej längre föreligga.
Innan importör äger förfoga över den införda varan, bör han erlägga förutom
skatt även den å varan belöpande tullen. I förevarande paragraf har
intagits stadgande om sådan skyldighet. Med hänsyn till att tobaksskatten
enligt förslaget icke skall beräknas på riktpriset har den nuvarande bestämmelsen
i 3 mom. första stycket om möjlighet för importör att få nedsättning
16
Kungl. Maj:ts proposition nr t77 år 1959
av riktpris och i samband därmed återbäring av skatt ansetts böra utgå. Till
3 mom. andra stycket har föreslagits ett tillägg i syfte att i likhet med vad
som gäller beträffande av tobaksmonopolet försåld tobaksvara bereda jämväl
importör möjlighet att erhålla återbäring av skatt för vara som genom
olyckshändelse gått förlorad.
För vara, som kvarligger i tullverkets omedelbara förvar eller å tullager,
må i vissa fall, t. ex. då vara genom olycka förstörts eller gått förlorad, med
stöd av 146 § tullstadgan befrielse erhållas från tull och annan införselavgift.
Därest tobaksvaror tullbelägges, blir nämnda paragraf tillämplig även
i fråga om dylika varor. Då här avsedd befrielse från tull åtnjutes, bör motsvarande
befrielse kunna erhållas även i fråga om skatten. En bestämmelse
av sådan innebörd har intagits i 3 mom. av förevarande paragraf.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga de inom finansdepartementet
upprättade förslagen till
1) lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror; samt
2) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Alice Magnusson
591472
Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:348 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 a1 i texten