Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 23 §§ förordningen den 19 november 19H (nr 383) angående stämpelavgiften
1959-10-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1959:178, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 23 §§ förordningen den 19 november 19H (nr 383) angående stämpelavgiften
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1959
1
Nr 178
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 och 23 §§ förordningen
den 19 november 19H (nr 383) angående stämpelavgiften;
given Stockholms slott den 23 oktober 1959.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 23 §§
förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
Under Hans Maj:ls
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
Förslag framlägges till vissa ändringar i stämpelförordningen, föranledda
av ändrade regler om utformningen av gravationsbevis. Härjämte föreslås
en av kostnadsutvecklingen betingad höjning av stämpelavgiften å gravationsbevis.
1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 178
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1959
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3 och 23 §§ förordningen den 19
november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
Härigenom förordnas, att 3 och 23 §§ förordningen den 19 november 1914
angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
3 §.
I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 6 och 7 §§ nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas
om inteckningskontrollstämpel, denna tariff.
Bevis angående anteckning om innehav av
inteckningshandling eller uppvisande
1
Avd.
2
Avd.
3
Avd.
4
Avd.
5
Avd.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
åt
Kr.
ö.
Kr.
ö.
» gravations- ........................
Anteckning å gravationsbevis, vilken
innefattar allenast komplettering av
beviset med uppgift som omförmäles
i 3 § tredje stycket kungörelsen den
25 februari 1921 med vissa bestäm- melser att iakttaga vid utfärdande av
gravationsbevis rörande fast egendom,
tomträtt eller vattenfallsrätt samt av
äganderättsbevis och bevis om innehav
av tomträtt eller vattenfallsrätt, är fri
från stämpel.
» å dom eller utslag, huruvida talan där-
emot fullföljts, såvida beviset utfärdas
för någon, som i målet åtnjutit fri
3
ut
3
1
23 §.
Där ej enligt 7 § frihet från stämpel äger rum, skola till utdrag av inteckningsprotokoll
användas de under 22 § 1 mom. a) omförmälda särskilda helarksstämplarna.
Till handlingar,--— dubbla beläggningsstäinplar.
Om användande---rubriken skuldebrev.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.
1 Senaste lydelse av 3 § se 1959: 268 och av 23 § se 1929:143.
Kungl. Maj:ls proposition nr 178 år 1959
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 23 oktober 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om vissa ändringar
i stämpelförordningen och anför därvid följande.
Tidigare denna dag har Kungl. Maj :t beslutat om ändring i den s. k.
gravationsbeviskungörelsen, som innehåller föreskrifter om vilka uppgifter
som skall ingå i gravationsbevis rörande fast egendom m. m. Ändringen
träder i kraft den 1 januari 1960 och innebär bl. a. att vissa uppgifter som
hittills varit obligatoriska i dessa bevis ej behöver medtagas; uppgifterna
skall inflyta endast om det begäres av bevisets beställare. De nya föreskrifterna
leder till att gravationsbevisen i allmänhet kan förenklas, samtidigt
som de blir mera överskådliga och lättillgängliga för läsaren. Till grund
för författningsändringen ligger ett förslag av statens organisationsnämnd i
dess utredningsrapport år 1956 över organisationsundersökningen vid domstolsväsendet.
Under remissbehandlingen av organisationsnämndens rapport framfördes
från flera håll önskemål om att komplettering av ett utfärdat förkortat gravationsbevis
med sådana uppgifter, som ej längre blir obligatoriska, borde
kunna erhållas utan ytterligare kostnad för beställaren. Vetskapen om att
komplettering sedermera kan erhållas utan kostnad torde göra beställaren av
ett gravationsbevis mera benägen än eljest att nöja sig med ett förkortat bevis.
Avgiftsfrihet för sådan komplettering synes alltså kunna främja användningen
av de förkortade bevisen. Sedan år 1954 har man vid ett tiotal domsagor
vid utfärdandet av gravationsbevis på försök tillämpat i huvudsak
samma regler som nu upptagits i författningen. Erfarenheterna från denna
försöksverksamhet visar, att komplettering av utfärdade gravationsbevis
endast i undantagsfall behövt göras. Man kan förvänta att detta kommer
att bli fallet även då reglerna blir tillämpliga vid samtliga domstolar. En
avgift för komplettering av gravationsbevis skulle således bli utan någon
egentlig betydelse för inkomsterna från domstolsverksamheten. Då användningen
av förkortade gravationsbevis bör främjas, synes stämpelavgift för
anteckning, som göres på gravationsbevis och innefattar komplettering av
4
K un f/l. Mcij.ts proposition nr 178 år 1959
beviset, ej lämpligen böra utgå. Jag föreslår därför, att ett stadgande om frihet
från stämpel å sådan anteckning upptages i 3 § stämpelförordningen.
Motsvarande ändring i expeditionslösenförordningen torde få anmälas i annat
sammanhang.
I samband med nu anmälda författningsändring vill jag även beröra frågan
om storleken av avgifterna för gravationsbevis. Det stora flertalet gravationsbevis
rör inteckningar i fastigheter. Å sådant bevis utgår vid underrätt stämpel
och lösen med sammanlagt sex kronor. Då beviset avser flera fastigheter,
tillkommer ytterligare lösen, beroende på antalet fastigheter. Motsvarande avgiftsregler
gäller för gravationsbevis rörande tomträtt, vattenfallsrätt, förlagsinteckningar
och inteckningar i fartyg eller luftfartyg. Grundbeloppet
är även för dessa bevis sex kronor. För de mera sällan förekommande gravationsbevisen
rörande inteckningar i järnväg och i jordbruksinventarier in. in.
utgår avgifterna med andra belopp. Samtliga gravationsbevis skall därjämte
förses med s. k. inteckningskontrollstämpel. Avgiften härför utgör 25 öre.
Avgifterna för gravationsbevis har varit oförändrade sedan år 1943 och
framstår numera såsom alltför låga. Uppenbart är, att avgifterna icke ens
tillnärmelsevis motsvarar statsverkets självkostnader för arbetets utförande.
Erinras må att riksdagen tidigare i år av liknande skäl beslutat höja avgifterna
för avskrifter i inskrivningsärenden. Såsom jag anförde i den proposition
(nr 132) som låg till grund för detta beslut, är jag icke beredd att föreslå
någon mera allmän höjning av lösen- och stämpelavgifterna med hänsyn
till den pågående utredningen på detta område. I avbidan på prövningen
av utredningens blivande förslag bör emellertid statsmakterna vara oförhindrade
att provisoriskt jämka de nuvarande avgifterna i särskilda fall.
Enligt min mening talar starka skäl för att i sammanhang med den nyss
anmälda ändringen i fråga om gravationsbevisens stämpelbeläggning genomföra
en begränsad höjning av grundavgifterna. Dessa avgifter bör för de vanliga
typerna av gravationsbevis lämpligen höjas från nuvarande sex kronor
till tio kronor. Höjningen bör fördelas lika mellan stämpel och lösen. Jag föreslår
således att stämpelavgiften höjes med två kronor. Motsvarande ändring
i lösenförordningen torde få anmälas i annat sammanhang.
Även om goda skäl enligt min mening talar för att systemet med den
särskilda inteckningskontrollstämpeln avskaffas, anser jag likväl att ett
slutligt ställningstagande i denna fråga — vilken kan väntas bli behandlad
av den pågående utredningen — bör anstå tills vidare. Anmärkas kan, att ny
inteckningskontrollstämpel självfallet icke skall åsättas förkortat gravationsbevis,
när det endast kompletteras i enlighet med vad tidigare sagts. Det
rör sig nämligen icke bär, såsom vid s. k. påskrift å gravationsbevis, om att
tullständiga beviset med avseende å nya inteckningsåtgärder eller med uppgift
om att sådana åtgärder icke tillkommit.
Vid stämpelbeläggning förses vanligen den handling, varom är fråga,
med stämpelmärken till del belopp som skall utgå i stämpel. För grava
-
Kungl. Maj:ls proposition nr 178 år 1959
5
tionsbevis gäller emellertid jämlikt 23 § stämpelförordningen det undantaget
att de skall skrivas på papper, som är försett med stämpeltryck, helarksstämplar.
Bärande skäl för bibehållandet av denna ordning synes icke
föreligga. Statens organisationsnämnd har i sin tidigare nämnda utredningsrapport
(s. 178) påpekat att åtskilliga olägenheter är förenade med detta
system. Vid fel- eller misskrivning i samband med utskrift av gravationsbevis
måste helarksstämplarna makuleras och utbytas. Utbytesförfarandet
medför kostnader, som ej tillnärmelsevis uppväger kostnaderna för avgiftens
fastställande, bokföring och uppbörd. Ej heller torde systemet innebära
några garantier mot förfalskning o. dyl. Vidare leder den genomförda ändringen
av gravationsbeviskungörelsen till att bevisen kan skrivas på blankett
enligt visst formulär. Distributionen och användningen av dessa blanketter
kan avsevärt underlättas, om helarksstämplar ej behöver begagnas. Av nu
anförda skäl föreslår jag, att 23 § stämpelförordningen ändras på så sätt att
föreskriften om användande av helarksstämplar till gravationsbevis utgår.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 23 §§
förordningen den 19 november 191b (nr 383) angående stämpelavgiften.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Alice Magnusson
691471
Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1959:357 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 23 §§ förordningen den 19 november 1914 a1 i texten
- BevU 1959:69 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 23 §§ förordningen den 19 november 191b s. 1 i texten