Med förslag till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft
1959-11-20 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1959:185, Med förslag till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1959
1
Nr 185
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
reglering av förbrukningen av elektrisk kraft; given
Stockholms slott den 20 november 1959.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om reglering av förbrukningen av
elektrisk kraft.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
BERTIL
Gösta Skoglund
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genom propositionen framlägges förslag till lag, som möjliggör reglering
av förbrukningen av elektrisk kraft. Förslaget är utformat i nära överensstämmelse
med de lagar i ämnet som gällde under åren 1949—1954 och
första halvåret 1956. Giltighetstiden för den nya lagen begränsas till den
30 juni 1960.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 185
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1959
Förslag
till
Lag
om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Därest på grund av bristande tillgång på vattenkraft eller av annan orsak
tillgången på elektrisk kraft inom riket under viss tidsperiod kan förutses
ej komma att förslå för att tillgodose behovet därav, må reglering av förbrukningen
av dylik kraft ske i enlighet med vad i denna lag sägs.
2 §.
Förordnande om åtgärder, som i 1 § avses, meddelas av Konungen samt
må innefatta föreskrift såväl om kraftens fördelning mellan förbrukarna
som om användningen i övrigt av tillgänglig kraft.
Konungen äger uppdraga åt myndighet eller annat för ändamålet lämpat
organ, som Konungen bestämmer, att meddela närmare föreskrifter om till—
lämpningen av förordnande, som avses i första stycket.
3 §.
Vid meddelandet av föreskrift enligt 2 § skall tillses, att behov, vilkas
täckande är av särskild vikt för befolkningen eller produktionen eller eljest
för det allmänna, i främsta rummet bliva tillgodosedda.
. 4 §''
Meddelas föreskrift enligt 2 §, åligger det ägare eller innehavare av sådan
anläggning för alstrande eller tillhandahållande av elektrisk kraft (kraftföretag),
som avses med föreskriften eller som tillhandahåller kraft åt förbrukare
vilka beröras av föreskriften, att enligt anvisningar av Konungen
eller organ, som i 2 § sägs, vidtaga åtgärder för att i görligaste mån förhindra
överträdelser av föreskriften.
5 §.
Förbrukare av elektrisk kraft, som uttager större myckenhet kraft än han
enligt föreskrift jämlikt 2 § äger uttaga, skall där Konungen så förordnar
vara skyldig att för den myckenhet kraft, som uttages utöver den enligt
föreskriften medgivna, erlägga förutom till kraftföretaget utgående avgift
en särskild överuttagningsavgift.
Överuttagningsavgift utgår enligt grunder, som Konungen bestämmer,
samt tillfaller kronan.
Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1959
3
6 §.
Det åligger ägare eller innehavare av kraftföretag att enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen eller organ som i 2 § sägs, uppbära och redovisa
överuttagningsavgifter för elektrisk kraft, som för mycket uttagits från
företaget.
Underlåter förbrukare av elektrisk kraft att i föreskriven ordning erlägga
överuttagningsavgift, åligger det ägaren eller innehavaren av kraftföretaget
att enligt anvisningar av Konungen eller organ som i 2 § sägs avstänga
förbrukaren från vidare kraftuttag.
Konungen må, då särskilda skäl därtill föranleda, befria förbrukare från
skyldighet att erlägga överuttagningsavgift, som påförts honom.
7 §•
Har ägare eller innehavare av kraftföretag eller av sådan järnvägs- eller
spårvägsanläggning eller industriell eller därmed jämförlig anläggning, vid
vilken elektrisk kraft användes för annat ändamål än för belysning, uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet åsidosatt beträffande företaget eller anläggningen
meddelad föreskrift enligt 2 §, dömes till dagsböter eller fängelse.
Har annan förbrukare av kraft än i första stycket avses uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet använt kraft för annat ändamål än sådant, vartill han
enligt meddelad föreskrift äger använda kraft, dömes som i första stycket
sägs.
8 §•
Underlåter ägare eller innehavare av kraftföretag att fullgöra vad honom
åligger enligt 4 eller 6 §, må organ, som i 2 § sägs, vid vite tillhålla den försumlige
att fullgöra dylikt åliggande.
9 §•
Vad i denna lag är stadgat angående ägare eller innehavare av kraftföretag
eller av anläggning, varom förmäles i 7 §, skall, såvitt angår kommunalt
kraftföretag eller kommunal anläggning, i stället äga tillämpning å
föreståndaren.
10 §•
Konungen äger meddela närmare föreskrifter angående tillämpningen av
denna lag.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 30 juni 1960. Föreskrift, som meddelas med stöd av lagen,
skall ej gälla längre än lagen äger giltighet.
Vad i lagen stadgas i fråga om sådant under tiden för lagens giltighet begånget
brott, som i lagen avses, skall dock äga tillämpning även efter det
lagen i övrigt upphört att gälla. Vad nu sagts skall ock, i den mån Konungen
ej annorledes förordnar, äga tillämpning i fråga om skyldighet att erlägga
överuttagningsavgift för elektrisk kraft, som uttagits under tid, då föreskrift
jämlikt 5 § om dylik avgift varit gällande.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1959
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i
statsrådet å Stockholms slott den 20 november 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, fråga om lagstiftning
angående reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och anför
därvid följande.
Tidigare lagstiftning. Med anledning av bristen på kraft och bränsle under
det senaste kriget genomfördes lagen den 12 december 1941 (nr 925) om
reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas (prop. 1941: 347, första
lagutskottets utlåtande 1941:49). Enligt denna lag ägde Kungl. Maj:t eller,
efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens bränslekommission vid behov
meddela föreskrift om kraftens och gasens fördelning mellan förbrukarna
samt om användningen i övrigt av tillgänglig kraft och gas. I likhet med ett
flertal andra av de lagar av kristidslags natur som tillkom under kriget skulle
lagen äga tillämpning först efter särskilt förordnande. Sådant förordnande
meddelades av Kungl. Maj :t, efter inhämtande av riksdagens samtycke,
samtidigt med lagens utfärdande. Lagen gällde till en början till och med
den 30 juni 1943, men den förlängdes sedermera successivt med ett år i
sänder, sista gången till och med den 30 juni 1949.
Med stöd av 1941 års lag utfärdades vid ett flertal tillfällen av Kungl.
Maj:t och bränslekommissionen föreskrifter angående inskränkningar i och
reglering av förbrukningen av kraft och gas.
Från och med den 1 juli 1949 ersattes 1941 års lag med lagen den 6 maj
1949 (nr 182) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft (prop.
1949: 82, andra lagutskottets utlåtande 1949: 9), vilken senare lag gällde till
och med den 30 juni 1954. I denna lag stadgades, i 1 §, att därest på grund
av bristande tillgång på vattenkraft eller av annan orsak tillgången på elektrisk
kraft inom riket under viss tidsperiod kunde förutsättas ej komma att
förslå för att tillgodose behovet därav, reglering av förbrukningen av dylik
kraft finge ske i enlighet med vad i lagen föreskrevs. Förordnande om reglering
fick enligt 2 § meddelas av Kungl. Maj :t och kunde innefatta föreskrift
såväl om kraftens fördelning mellan förbrukarna som om använd
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1959
ningen i övrigt av tillgänglig kraft. Kungl. Maj :t ägde vidare uppdraga åt
myndighet som Kungl. Maj :t bestämde att meddela närmare föreskrifter om
tillämpningen av sådant förordnande. I 3 § stadgades, att vid meddelande av
föreskrifter skulle tillses, att behov vilkas täckande var av särskild vikt för
befolkningen eller produktionen eller eljest för det allmänna, i främsta rummet
blev tillgodosedda. Kraftföretagarna ålades enligt 4 § att vidtaga åtgärder
för att i görligaste mån förhindra överträdelser av meddelade föreskrifter.
Bestämmelser om skyldighet för förbrukare, som uttog för mycket kraft,
att erlägga särskild överuttagningsavgift meddelades i 5 och 6 §§. I 7 11 §§
slutligen meddelades vissa ansvars- och vitesbestämmelser och i övrigt föreskrifter
av formell natur.
Då giltighetstiden för den år 1949 utfärdade lagen utlöpte den 30 juni 1954,
räknade man icke med att det i fortsättningen skulle föreligga behov av ransonering,
varför lagen icke förlängdes.
Kraftbehovet stegrades emellertid i en takt som icke var väntad och den
långvariga torkan under sommaren 1955 skärpte ytterligare läget. På grund
därav utfärdades såsom en beredskapsåtgärd lagen den 25 november 1955 om
reglering av förbrukningen av elektrisk kraft (prop. 1955: 207, tredje lagutskottets
utlåtande 1955: 28). Denna lag, vars giltighetstid var begränsad till
och med den 30 juni 1956, var utformad i nära överensstämmelse med den
lag i ämnet, som gällde under åren 1949—1954.
Framställning av centrala driftledningen. I framställning till Kungl. Maj .t
den 18 november 1959 har centrala driftledningen — i samråd med vattenfallsstyrelsen,
svenska elverksföreningen och svenska vattenkraftföreningen
— hemställt om åtgärder för att en reglering av förbrukningen av elektrisk
kraft vid behov må kunna företagas.
I framställningen anföres:
Den senaste sommarens intensiva torka med efterföljande nederbördsfattiga
höst har medfört, att kraftförsörjningen för tiden fram till nästa vårflod
kommer att bli svårbemästrad. Trots att utgångsläget för innevarande belastningsår
i början av sommaren var gott och trots att tillgängliga värmekraftresurser
utnyttjats under hela hösten i en efter kraftsituationens successiva
försämring allt större omfattning, ha vattenmagasinen fått avtappas
så hårt, att man nu måste räkna med att påtaglig risk föreligger for att landets
samlade och maximalt utnyttjade produktionsresurser komma att vara
otillräckliga för att täcka elkraftbehovet. Det kan därför, om v äderleksläget
i fortsättningen icke radikalt förändras till det bättre, bli oundvikligt att
vidtaga tvångsmässig konsumtionsbegränsning. Centrala driftledningen bedömer
läget vara sådant, att åtgärder nu böra vidtagas för att en statlig reglering
av förbrukningen av elektrisk kraft skall kunna genomföras i vinter. Lämpligen
synes i "detta syfte en lag motsvarande lagen den 25 november 1955
med erforderliga följdförfattningar böra tillskapas. Lagen bör träda i kraft
snarast och gälla till och med den 30 juni 1960.
I en vid framställningen fogad promemoria lämnar centrala driftledningen
följande redogörelse för utvecklingen av kraftförsörjningsläget under hösten
1959.
6
Kungi. Maj:ts proposition nr 185 år 1959
Kraftförsörjningsutsikterna inför belastningsåret 1959/60. Under belastningsåret
1958/59 togs i drift nya vattenkraftstationer med en produktionsförmåga
under normalår på 1 400 miljoner kWh och under hösten
1959 har hittills nya vattenkraftstationer med 550 miljoner kWh norinalarsproduktion
blivit färdigställda. Samtidigt har flera nva värmekraftaggregat
tillkommit och ytterligare några väntas i drift den närmaste månaden.
1 otalt har härigenom den möjliga kraftproduktionen under torrår beräknats
stiga med 2 500 miljoner kWh från föregående belastningsår till innevarande
år 1959/60. Eftersom elkraftförbrukningen under samma tid beräknats
öka med 2 000 miljoner kWh, förväntades innevarande år en ej
obetydlig förbättring av kraftförsörjningsläget även under torrårsförhållanden.
Under våren 1959 var vattentillgången riklig. Kraftförbrukningen låg
fortfarande avsevärt lägre än gällande prognoser, vilket för övrigt ledde till
en nedjustering av Centrala Driftledningens långtidsprognos för belastningsutvecklingen.
Stora vattenkraftöverskott förelåg och trots att alla
möjligheter att leverera sekundakraft utnyttjades, kunde ej undgås att
väsentliga elkraftbelopp måste spillas förbi vattenkraftstationerna. Vattenmagasinen
fylldes planenligt och vid det nya belastningsårets ingång den
1 juli 1959 var fyllnadsgraden 86 %. Vid denna tidpunkt gjorda beräkningar
över kraftförsörjningsläget under vintern 1959/60 visade, att sannolikt
ett ej obetydligt vattenkraftöverskott skulle föreligga. De på normalt
sätt beräknade produktionsresurserna under ett exceptionellt torrår,
dvs. ett år med den minsta tillrinning till de vattenkraftproducerande
älvarna, som hittills konstaterats, var tillräckliga för att täcka den väntade
kraftförbrukningen. Någon risk för en kraftransonering ansågs därför ej
föreligga och inga förberedande åtgärder härför företogs.
Kraftförsörjningslägets utveckling under hösten 1959. Den nederbördsfattiga
sommaren 1959 medförde, att tillrinningen till de vattenkraftsproducerande
älvarna blev exceptionellt låg. Kraftförbrukningen var lägre än
den på våren uppgjorda långtidsprognosen, som förutsatte en årlig belastnmgsökning
inom landet på 2 200 miljoner kWh per år från 1958 års
verkliga förbrukning på 28 600 miljoner kWh. Belastningsutvecklingen syntes
närmast peka mot en förbrukning under belastningsåret 1959/60 på
31 600 miljoner kWh motsvarande en ökning under året på 1 900 miljoner
kWh. Denna belastningstendens har stått sig senare under hösten.
De låga tillrinningarna medförde givetvis, att kraftförsörjningsläget följdes
omsorgsfullt. Risken för att värmekraft skulle behöva tillgripas under
en stor del av vintern ökades successivt. Sekundaleveranserna till elektriska
ångpannor hade bortkopplats redan under juli. Förutom den billiga mottryckskraften
startades i mitten av augusti de billigaste kondenskraftstationerna.
En i slutet av augusti uppgjord kraftbalans för vintern visade
emellertid fortfarande, att vattenkraften sannolikt skulle ensam vara tillräcklig
för att täcka kraftförbrukningen. Ingen risk för kraftransonering
kunde skönjas. Vattenmagasinen hade visserligen sjunkit till 75 %, men
sannolikheten talade för att de under hösten normalt kommande regnen
skulle hålla uppe magasinsfvllnaden på betryggande nivå, innan vintern
satte in.
Den extremt torra väderleken fortsatta under september. Trots en successivt
stegrad värmekraftproduktion kunde därför ej undvikas, att vattenmagasinen
ytterligare avtappades, så att fyllnadsgraden i slutet av månaden
var 69 %, ett för årstiden lågt, ehuru ej exceptionellt värde. En
den 28 september uppgjord kraftbalans visade en avsevärd försämring.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1959
Fortfarande bedömdes dock landets värmekraftresurser tillräcklig för att
täcka belastningen även under ett extremt torrår.
Under oktober och första hälften av november föll ej obetydliga nederbördsmängder
i södra hälften av landet. Fortfarande var emellertid nederbörden
avsevärt lägre än normalt i större delarna av norrlandsälvarnas
källområden, vilka områden ur kraftförsörjningssynpunkt är av största
betydelse, eftersom 75 % av landets vattenkraftproduktion kommer från
dessa älvar. Tillrinningarna till de vattenkraftproducerande älvarna låg därför
alltjämt på extremt låga värden. För hela perioden från 1 juli till slutet
av oktober hade den totala tillrinningen uppgått endast till hälften av normalvärdet
och inte mindre än 20 % iägre än för motsvarande period under
det hittills extremaste torråret. Värmekraftproduktionen hade under oktober
successivt vuxit upp till tidigare ej noterade rekordvärden. I slutet av
oktober utgjorde således veckoproduktionen av värmekraft inklusive importen
från Danmark ca 160 miljoner kWh, medan tidigare noterade högsta
värden var ca 130 miljoner kWh under torråret 1955.
I slutet av oktober kunde ej längre förbises, att vattenförhållandena
under vintern 1959/60 skulle komma att bli katastrofalt dåliga och väsentligt
sämre än vad som noterats under tidigare extrema torrår i kraftföretagens
statistik. En i slutet av oktober uppgjord kraftbalans visade att
under sådana förhållanden en ej obetydlig risk för kraftransonering skulle
föreligga. Fortfarande ansågs dock goda möjligheter till en förbättring av
kraftförsörjningsläget föreligga under förutsättning, att nederbörden under
november bleve mera normal. Mot bakgrunden av dessa fakta beslöt
därför Centrala Driftledningen vid sammanträde den 29 oktober att rekommendera
kraftföretagen dels att mobilisera alla ännu icke i gång va"
rande värmekraftverk, dels att utnyttja de kontraktsmässiga möjligheter,
som förelåg till avkoppling av vissa kraftleveranser. Däremot beslöts att
avvakta läget ytterligare någon tid, innan mera omfattande förberedelser
för en kraftransonering företogs.
Det aktuella kraftförsörjningsläget den 17 november 1959. En förnyad
genomgång av kraftförsörjningsläget ägde rum den 17 november med arbetsutskottet
för Centrala Driftledningen. Härvid kunde följande konstateras.
Kraftförbrukningen utvecklades fortfarande enligt den under sommaren
uppgjorda prognosen och anledning förelåg därför ej att justera denna.
Tillrinningarna var fortfarande låga för landet som helhet, även om en
viss förbättring skett i södra delen av landet. Vattenmagasinen hade till
den 9 november sjunkit till 60 %, vilket är 23 % lägre än medelvärdet
för åren 1950—58. Endast under ransoneringsåret 1947/48 har lägre magasinsfyllnad
noterats vid denna tid av året. Värmekraftproduktionen hade
de senaste veckorna ökats ytterligare något och uppgick nu till ca 175 miljoner
kWh per vecka, inklusive importen från Danmark. Detta motsvarar
nära 30 % av den totala kraftproduktionen. Kraftbalansen för vintern visade,
att mycket stor värmekraftproduktion under alla omständigheter skulle
komma att erfordras för att täcka belastningen. Risken för en kraftransonering
hade växt väsentligt och det bedömdes, att ungefär lika stora
risker nu förelåg för en dylik ransonering som chanserna fortfarande var
att den skulle kunna undvikas. Under de extremaste tillrinningsförhållanden,
som ansågs nödvändigt att räkna med, skulle bristen trots maximal
värmekrafttillsats kunna komma att uppgå till nära 1 000 miljoner kWh,
vilket motsvarar 3 % av den totala årsförbrukningen. Eftersom en kraftransonering
ej kan omfatta landets samtliga elförbrukare och endast kan
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1959
sträcka sig över en begränsad period av året, skulle i detta fall ransoneringen
bli hård. Även om man antager, att tillrinningarna under den resterande
delen av vintern ej bleve sämre än de hittills sämsta under något
år, uppkommer en brist, som kan uppskattas till ca 600 miljoner kWh.
Framställningen utmynnar i en hemställan, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga
sådana åtgärder, att en reglering av den elektriska kraftförbrukningen
i den omfattning och under sådana förutsättningar, som angavs i lagen
den 25 november 1955, kan bli möjlig med verkan snarast och med giltighet
till och med den 30 juni 1960.
Departementschefen. Som framgår av den föregående redogörelsen har 1955
års lag om reglering av elektricitetsförbrukningen numera upphört att gälla.
Då giltighetstiden för lagen utlöpte den 30 juni 1956, räknade man icke
med att det i fortsättningen skulle föreligga behov av ransonering. I kraftutbyggnadsprogrammet
har man strävat efter en sådan ökning av produktionsapparaten
att den skulle kunna klara belastningen icke endast under
normalår utan jämväl under relativt svåra torrår. En betryggande marginal
för sådana torrår föreligger emellertid ännu icke för landet i dess
helhet. Den intensiva och långvariga torkan under den förflutna sommaren
och hösten torde komma att medföra allvarliga återverkningar på kraftförsörjningen.
Om icke en väsentlig förändring i vattentillgången inträder
under den närmaste tiden, måste man räkna med att åtgärder för en reglering
av elektricitetsförbrukningen åter blir påkallad. Det är därför nödvändigt
att myndigheterna äger alla erforderliga befogenheter för att kunna
ingripa med tillräcklig snabbhet då så kräves. .Tåg anser mig därför nödsakad
att — i överensstämmelse med centrala driftledningens framställning
— föreslå genomförandet ånyo av en lagstiftning, som ger möjlighet
att införa en statlig reglering på detta område. Om en sådan reglering skulle
bli nödvändig är meningen att låta den avse i första hand förbrukningen
av elektrisk kraft för industriellt ändamål samt för reklambelysning. Däremot
torde det icke bli möjligt att ransonera elektricitetsförbrukningen för
hushållsändamål. Lagstiftningen bör träda i kraft snarast möjligt. Den
bör emellertid liksom 1955 års lag få provisorisk karaktär, varför dess giltighetstid
torde få begränsas till den 30 juni 1960.
Den nya lagen torde helt kunna utformas i överensstämmelse med 1955
års lag i ämnet. Handhavandet av regleringen föreslås således skola uppdragas
åt ett för ändamålet särskilt bildat organ, vilket bör ha nära anknytning
till centrala driftledningen. I detta organ bör ingå representanter
för de olika intressen som kan komma att beröras av en reglering; även den
s. k. borgerliga förbrukningen synes härvid böra vara representerad. Närmare
bestämmelser härom liksom beträffande tillämpningen i övrigt av
lagen torde få meddelas av Kungl. Maj:t.
Avsikten är, att kostnaderna för en eventuell reglering skall förskotteras
av vattenfallsstyrelsens driftmedel. Något anslag för ändamålet behöver alltså
icke nu begäras av riksdagen. Om en reglering skulle komma att genom
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1959
9
föras, torde frågan om det slutliga bestridandet av kostnaderna få upptagas
till särskild prövning.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till lag om reglering av förbrukningen av
elektrisk kraft.
Föredraganden hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget, av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Curt Ohrner
1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 185
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1959
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 20 november
1959.
Närvarande:
justitieråden Beckman,
E. SÖDERLUND,
Tammelin,
regeringsrådet Nevrell.
Enligt utdrag av protokoll över kommunikationsärenden hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet denna dag,
hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
avdelningschefen i kommunikationsdepartementet G. von Sydow.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Clas A milon
Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1959
11
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet å Stockholms slott den 20 november
1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, lagrådets
denna dag avgivna utlåtande över det till lagrådet tidigare denna dag remitterade
förslaget till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft.
Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer
föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Curt Ohrner
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1959:350 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. a1 i texten
- 1LU 1959:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. s. 1 i texten