Sök i Ratio Lex

Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:25, Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1959

1

Nr 25

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående frågor

om befrielse från ersättningsskyldighet till

kronan m. m.; given Stockholms slott den 12

december 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen har genom skilda beslut för tidigare budgetår bemyndigat

Kungl. Maj :t att avgöra vissa frågor om befrielse från ersättningsskyldighet

till kronan. I den föreliggande propositionen hemställes (p. 1) om bemyndigande

för Kungl. Maj :t att i viss utsträckning jämväl för budgetåret

1959/60 medgiva befrielse från ersättningsskyldighet till kronan. Vidare

underställes riksdagens prövning (p. 2—5) fyra frågor om befrielse från

ersättningsskyldighet.

1746 6g Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 25.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1959

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 december 1958.

Närvarande

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, vissa frågor om

befrielse från ersättningsskyldighet och anför härutinnan följande.

1.

I propositionen 1958:41 (punkt 1) föreslog Kungl. Maj :t riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj :t att under budgetåret 1958/59 avgöra dels frågor

om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan på grund av förlust av

eller skada å krigsmakten tillhörig eller av krigsmakten med nyttjanderätt

innehavd egendom, dels ock frågor om efterskänkande av fordran, som

grundade sig på kronans regressrätt mot förare av kronans eller av kronan

med nyttjanderätt innehaft motorfordon, luftfartyg etc. enligt de i ämnet

gällande ansvarsreglerna, allt i den män kronans fordran i det särskilda

fallet icke överstege 5 000 kronor. Sedan statsutskottet i utlåtande 1958:39

hemställt, att riksdagen måtte bifalla framställningen, anmälde riksdagen,

i skrivelse 1958:122, att riksdagen fattat beslut i överensstämmelse med vad

utskottet i utlåtandet föreslagit.

Med stöd av detta och tidigare erhållet liknande bemyndigande har

Kungl. Maj :t — med beaktande av vad riksdagen framhållit i skrivelse

1945:155 — under år 1958 medgivit befrielse från ersättningsskyldighet

på sätt framgår av en förteckning, vilken torde få såsom bilaga

fogas vid delta protokoll (motsvarande förteckningar över likartade, med

stöd av riksdagens tidigare bemyndiganden, avgjorda ärenden återfinns

såsom bilagor till propositionerna 1946:82, 1947:56, 1948:46, 1949:145,

1950:74, 1951:57, 1952: 54, 1953:45, 1954:44, 1955:41, 1956:36, 1957:6 samt

1958:41).

Nu ifrågavarande ärenden uppgår visserligen icke till samma betydande

antal som under åren närmast efter beredskapstidens slut. Ärendenas art

synes dock motivera det förenklade behandlingssätt, som vinnes, om dessa

frågor i viss utsträckning kan avgöras av Kungl. Maj :t. Med hänsyn härtill

bör enahanda bemyndigande som under budgetåret 1958/59 utverkas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1959 3

även för budgetåret 1959/60.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret 1959/60

avgöra dels frågor om befrielse från ersättningsskyldighet

till kronan på grund av förlust av eller skada å krigsmakten

tillhörig eller av krigsmakten med nyttjanderätt innehavd

egendom, dels ock frågor om efterskänkande av fordran, som

grundar sig på kronans regressrätt mot förare av kronans eller

av kronan med nyttjanderätt innehaft motorfordon, luftfartyg

etc. enligt de i ämnet gällande ansvarsreglerna, allt

i den män kronans fordran i det särskilda fallet icke överstiger

femtusen kronor.

21.

Sedan värnpliktige flaggkorpralen J. häktats den 22 maj 1940, fann

fältkrigsrätten vid Vaxholms kustartilleriregemente genom lagakraftvunnet

utslag den 17 augusti 1940 utrett, att J. under tjänstgöring som värnpliktig

intendent avvikit olovligen den 11 mars 1940 i avsikt att undandraga

sig krigstjänsten och därefter hållit sig undan till den 22 maj samma

år, att J. vid avvikandet medtagit och för egen räkning förbrukat 4 500

kronor, utgörande anförtrodda avlöningsmedel, samt att J. under sin bortovaro

pantsatt vissa till honom i tjänsten utlämnade beklädnadspersedlar.

Fältkrigsrätten — soin fann att J. vid brottets begående måste antagas

ha befunnit sig i sådant sinnestillstånd som i 5 kap. 6 § strafflagen

sägs — dömde J. för rymning delvis begången under tid då han

tillhört mobiliserad avdelning av krigsmakten, för ett brott innefattande

uppsåtlig förbrytelse i tjänsten till egen fördel och uppsåtlig förskingring

av honom anförtrodda medel samt för persedelförskingring till straffarbete

i tio månader. Jämlikt sitt medgivande förpliktades J. härjämte

att utgiva ersättning till kronan för förskingrade medel med 4 500 kronor,

för vid inventering konstaterad kassabrist med 700 kronor 15 öre samt

för värdet av nämnda beklädnadspersedlar med 9 kronor eller sålunda

med tillhopa 5 209 kronor 15 öre.

I en av försvarets civilförvaltning med eget yttrande den 1 april 1958

överlämnad skrift har J. anhållit att bliva befriad från den ådömda

skadeståndsskyldigheten och till stöd härför åberopat, att han på grund

av nervsjukdom under flera år haft kraftigt nedsatt arbetsförmåga, alt

han vårdas på Beckomberga sjukhus och att hans framtida arbetsmöjligheter

är mycket osäkra.

1 Försvarsdepartementets dnr 1442/1958.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Knngl. Maj:t$ proposition nr 25 år i''.''52

I ett ansökningen bifogat läkarintyg av den 19 februari 1958 har uppgivits

att J„ som är född den 24 juni 1913, lider av sådan psykisk

abnormitet att han efter en framtida utskrivning från Beckomberga sjukhus

sannolikt aldrig kommer att besitta full arbetsförmåga.

Försvarets civilförvaltning bär i sitt yttrande anfört: Försök till verkställighet

av fältkrigsrättens utslag har gjorts den 27 september 1941, den

20 december 1950 och den 2 juli 1957 utan att någon utmätningsbar egendom

anträffats. Vederbörande kurator vid Beckomberga sjukhus har uppgivit,

att J. icke har annan tillgång än 59 kronor för månad i socialhjälp,

att han är ogift samt att han icke har försörjningsplikt mot

annan person. J. har ådragit sig ersättningsskyldighet genom brott,

som förskyllt straffarbete i tio månader. I princip är det således tveksamt,

om eftergift över huvudtaget bör beviljas. Med hänsyn såväl till att J.

vid brottens begående antagits ha befunnit sig i sådant sinnestillstånd, som

i 5 kap. 6 § strafflagen sägs, som till hans sannolikt bestående psykiska

invaliditet och mycket svaga ekonomiska ställning, förefaller tillmötesgående

emellertid böra visas honom. Då någon praktisk möjlighet att erhålla

betalning av J., vare sig nu eller framdeles, icke lärer föreligga, vill civilförvaltningen

icke motsätta sig bifall till ansökningen.

Statskontoret har i utlåtande den 16 april 1958 anslutit sig till vad

civilförvaltningen anfört.

Departementschefen

Med hänsyn till vad som upplysts om J:s personliga och ekonomiska

förhållanden vill jag icke motsätta mig att han i enlighet med myndigheternas

förslag helt befrias från skadeståndsskyldighet.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vederbörande befrias från skadeståndsskyldighet till

kronan enligt fältkrigsrättens vid Vaxholms kustartilleriregemente

utslag den 17 augusti 1940.

3.

Under stridsövningar med sjätte militärområdets krigsförband den 5

oktober 1950 avlossade värnpliktige J. Markström ett skott mot värnpliktige

E. M. Norlin. Skottet var skarpt och träffade Norlins hjälm, varvid

Norlin tillfogades skalltrauma med hjärnskakning m. in.

Norlin förde vid Västerbottens mellersta domsagas häradsrätt ersättningstalan

mot kronan. Kronan bestred Norlins talan.

Häradsrätten uttalade i dom den 13 september 1956 att kronan på

grund av den fara för olycksfall av förevarande slag, som vore förenad med

eldstrid under fälttjänstövning, måste anses skyldig att utgiva ersättning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 är 1959 5

till Norlin. Häradsrätten förpliktade därför kronan att utgiva skadestånd

till Norlin.

Hovrätten för övre Norrland, dit målet fullföljdes av kronan, uttalade

i dom den 16 mars 1957: I målet saknas upplysning under vilka omständigheter

och vid vilken tidpunkt Markström kommit i besittning av

det skarpa skottet. Med hänsyn härtill finner hovrätten icke styrkt, att

förekomsten av skottet vid olyckstillfället berott på försummelse av vederbörande

befäl. Ej heller eljest har visats, att vållande till olyckan ligger

någon till last, för vilkens handlande kronan svarar. På grund härav och då

sådant fall ej föreligger, att kronan oberoende av vållande är skyldig att

ersätta Norlin den skada varom i målet är fråga, finner hovrätten Norlins talan

icke kunna bifallas. Med upphävande av häradsrättens domslut, såvitt

det överklagats, ogillar hovrätten Norlins talan samt förpliktar honom att

ersätta kronan dess rättegångskostnader i häradsrätten med fordrade 668

kronor. Norlin skall ersätta kronan dess rättegångskostnader i hovrätten

med fordrade 698 kronor 50 öre.

Sedan Norlin fullföljt talan mot hovrättens dom fann Kungl. Maj :t enligt

beslut den 18 oktober 1957 ej skäl meddela prövningstillstånd.

I en den 12 november 1957 dagtecknad skrift har Norlin, såvitt nu är i

fråga, anhållit att bliva befriad från att utgiva de utdömda rättegångskostnaderna.

Norlin har i samband härmed framhållit att han på grund av

olycksfallet tvingats omskola sig från skofabriksarbetare till fotograf samt

att han på grund av ombytet av yrke nödgats upptaga lån och fått vidkännas

ett betydande inkomstbortfall.

Försvarets skadereglering snämnd, som på begäran av försvarets civilförvaltning

avgivit yttrande den 29 januari 1958, har föreslagit, att Norlin

befrias från skyldighet att utgiva ersättning för rättegångskostnaderna.

Försvarets civilförvaltning och statskontoret har i utlåtanden den 4 mars

respektive den 2 april 1958 förklarat sig icke ha något att erinra mot att

Norlin befrias från skyldighet att utgiva ersättning för ifrågavarande kostnader.

Departementschefen

Norlin har under militärövning träffats av ett skarpt skott och därvid

tillfogats huvudskada. Av Norlin mot kronan förd skadeståndstalan har

bifallits av häradsrätt men ogillats av hovrätt, som tillika förpliktat

Norlin att ersätta kronans rättegångskostnader med tillhopa 1 366 kronor

50 öre.

Norlin har i anledning av olyckan nödgats upptaga lån och fått vidkännas

elt betydande inkomstbortfall. Med hänsyn härtill och till omständigheterna

vid olyckan samt med beaktande av riksdagens beslut i liknande

fall anser jag mig böra föreslå, att Norlin befrias från skyldigheten att

ersätta kronans rättegångskostnader.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1959

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att E. M. Norlin befrias från honom jämlikt hovrättens för

Övre Norrland dom den 16 mars 1957 åvilande skyldighet att

ersätta kronans rättegångskostnader.

4.

Den 30 april 1955, då värnpliktige E. B. Jerry Andersson fullgjorde

värnpliktstjänstgöring vid militärbefälsstaben i Karlstad, avvek han olovligen

från tjänstgöringsstället och brukade i samband med undanhållandet

utan lov en kronan tillhörig personbil, varvid han påkörde och skadade

fru Beda Andersson, Karlstad, när hon skulle passera öven en gata.

Sedan rådhusrätten i Karlstad genom lagakraftvunnen dom den 9

september 1955 fällt Jerry Andersson till ansvar för undanhållande, olovligt

brukande och vårdslöshet i trafik, förde Beda Andersson och kronan

vid rådhusrätten ersättningstalan i anledning av olyckan. Beda Andersson

yrkade förpliktande för kronan att till henne utgiva skadestånd med vissa

angivna belopp jämte ränta därå, medan kronan yrkade förpliktande för

Jerry Andersson att ersätta kronan vad kronan kunde komma att åläggas

utgiva till Beda Andersson jämte ränta å detta belopp. Beda Andersson

och kronan yrkade tillika ersättning för rättegångskostnader.

Rådhusrätten fann i dom den 4 juni 1957 utrett, att Jerry Andersson

icke varseblivit Beda Andersson så snart som han med tillbörlig uppmärksamhet

kunnat och därigenom vållat skadan, att Beda Andersson

ej varit tillräckligt uppmärksam, då hon begav sig ut i körbanan och således

genom egen oförsiktighet medverkat till skadan, att det henne tillkommande

skadeståndet därför skäligen borde jämkas till två tredjedelar av vad eljest

skolat utgå samt att Jerry Andersson i enlighet med sitt medgivande vore

pliktig att ersätta kronan vad kronan enligt domen hade att utgiva till

Beda Andersson. I anslutning härtill meddelade rådhusrätten följande

domslut: Kronan förpliktas att till Beda Andersson utgiva 4 883 kronor

60 öre jämte 5 procent ränta därå från den 5 januari 1957, till dess

betalning sker. Kronan skall vidare ersätta Beda Andersson hennes kostnader

å målet med 645 kronor samt gottgöra henne visad kostnad för en

utskrift av domen med lagakraftbevis. Jerry Andersson ålägges att ersätta

kronan dels belopp, motsvarande vad kronan visar sig i anledning av

domen hava utgivit till Beda Andersson i kapitalbelopp, ränta och rättegångskostnader,

jämte 5 procent ränta från dag då kronan visar sig hava

fullgjort sin betalningsskyldighet gentemot Beda Andersson, till dess betalning

sker, dels ock dess kostnader å målet med 788 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1959

7

Rådhusrättens dom vann laga kraft.

I en av försvarets civilförvaltning med eget yttrande den 22 oktober 1957

överlämnad skrift har Jerry Andersson anhållit om befrielse från den

ådömda ersättningsskyldigheten och därvid anfört bl. a. följande:

Jag har visserligen av rådhusrätten dömts för vårdslöshet i trafik, men

såväl av domen i ansvarsmålet som av utgången i skadeståndsmålet framgår

att min förseelse närmast är att betrakta som ringa. En samling olyckliga

omständigheter medverkade till olyckan och även om jag på intet vis

vill fritaga mig från ansvar anser jag dock omständigheterna förmildrande.

— Jag är född den 31 maj 1933. Någon yrkesutbildning utöver den jag erhållit

genom mitt arbete har jag icke. För närvarande är jag anställd

såsom guldlistarbetare i hemtrakten och har min bostad hos mina föräldrar

i Bäsna. Min fader och moder är icke beroende av min inkomst. Under

normala förhållanden brukar jag tjäna 4 kronor per timme. Min anställning

är emellertid icke kontinuerlig och jag har bland annat under hela april

månad tvingats gå permitterad. Permitteringar förekomma även i övrigt

och månadsinkomsten blir därför ofta låg. Anledningen till permitteringen

är icke på något vis att hänföra till min skötsel på arbetsplatsen. Några

direkta skulder utöver de som åsamkats mig i samband med rättegången

mot kronan och Beda Andersson har jag icke. Jag är ogift och har icke

någon underhållsskyldighet förutom den mot min fader och moder.

Militärbefälhavaren för femte militärområdet har i yttrande den 1

augusti 1957 tillstyrkt Jerry Anderssons ansökan.

Försvarets civilförvaltning har i sitt yttrande anfört: Enligt domen är

Jerry Andersson skyldig att till kronan utgiva dels det belopp kronan

utgivit till Beda Andersson, tillhopa 5 697 kronor 55 öre, dels ränta å detta

belopp efter fem procent från den 25 juni 1957, dels ock ersättning för

kronans rättegångskostnader med 788 kronor. Jerry Andersson har icke betalat

någon del av skulden. Såvitt handlingarna utvisar synes den förseelse,

varigenom Jerry Andersson ådragit sig ersättningsskyldighet, vara jämförelsevis

ringa. Ehuru han för närvarande icke har någon försörjningsplikt,

förefaller den belastning av hans relativt svaga ekonomiska ställning,

som gäldande av ifrågavarande belopp skulle medföra, icke stå i rimligt

förhållande till förseelsen. Visst tillmötesgående förefaller därför böra visas

honom. På grund härav har civilförvaltningen icke något att erinra mot

bifall till ansökningen i så måtto, att Jerry Andersson, därest han inom

tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, till ämbetsverket inbetalar 2 000 kronor,

må vara befriad från vidare betalningsskyldighet på förevarande grund.

Statskontoret har i utlåtande den 21 december 1957 förklarat sig icke

ha något att erinra mot bifall till ansökningen på sätt civilförvaltningen

föreslagit.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1959

Departementschefen

På grund av Jerry Anderssons trafikförseelse har kronan ålagts utgiva

betydande belopp i skadestånd och rättegångskostnader, vilka belopp kronan

dock enligt rådhusrättens lagakraftvunna dom i sin helhet äger söka

åter av Jerry Andersson, som tillika enligt domen förpliktats att ersätta

kronan dess kostnader å målet.

Väl har skadeståndsskyldigheten uppkommit i samband med att Jerry

Andersson olovligen brukat kronans bil. Då emellertid den ovarsamhet som

förorsakade påkörningen får anses relativt ringa och utredningen visar att

Jerry Anderssons ekonomi är svag, vill jag icke motsätta mig att han befrias

från ersättningsskyldighet i den utsträckning myndigheterna föreslagit.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Jerry Andersson, därest han inom tid som Kungl. Maj :t

bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp

av 2 000 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet

till kronan enligt rådhusrättens i Karlstad dom den 4

juni 1957.

51.

Allmän åklagare yrkade vid Stockholms rådhusrätt ansvar å förmannen

S. och extra tjänstemannen vid flygstaben H. för, såvitt nu är i fråga, följande

gärningar: S. och H. överenskom i maj 1950, då H. tjänstgjorde som

uppbördsman vid flygstabens bokförråd, att från ett aktiebolag, där bokförrådet

gjort inköp av böcker och viss kontorsmateriel, beställa böcker och

sälja dem för egen räkning. H. har därefter, genom att giva sken av att han

gjorde beställningar för flygvapnets räkning, vid 89 tillfällen under tiden

från och med den 21 maj 1950 till och med den 7 oktober 1953 vilselett bolaget

att till H. utlämna böcker till ett sammanlagt värde av 32 531 kronor

och 78 öre. De av H. rekvirerade böckerna uthämtades av S. vid olika bokförlag

och godsinlämningar i Stockholm. S. utkvitterade vid 60 tillfällen

böckerna i falskt namn och sålde dem sedan i olika antikvariat. Vid försäljningarna

influtna belopp delades mellan H. och S. Sedan till flygstaben

från bolaget inkommit fakturor å de av H. rekvirerade böckerna, har H.

vilselett vederbörande befattningshavare vid flygstaben att attestera sådana

fakturor till ett sammanlagt belopp om 25 540 kronor 26 öre, som därefter

utbetalats till bolaget.

Kronan förde vid rådhusrätten skadeståndstalan mot S. och H. på grund

av brotten.

Rådhusrätten fann i dom den 16 februari 1954, att S. och H. gjort sig

skyldiga till nu ifrågavarande gärningar. Jämte det rådhusrätten utlät sig

1 Försvarsdepartementets dnr 1338/1958.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 25 är 1959

9

i ansvarsfrågan förpliktade rådhusrätten genom domen S. och H. att solidariskt

utgiva skadestånd till kronan med 32 531 kronor 78 öre jämte ränta

efter fem procent om året från den 26 januari 1954, tills betalning skedde.

Rådhusrättens dom i skadeståndsfrågan vann laga kraft. Svea hovrätt,

dit anvarsfrågan fullföljdes, dömde genom lagakraftvunnen dom den 26

maj 1954 — jämte det hovrätten fällde H. till ansvar — S. för urkundsförfalskning

och medhjälp till grov trolöshet mot huvudman till straffarbete

tio månader. Rörande villkorlig dom för S. uttalade hovrätten följande i

domskälen:

Vid bedömandet av frågan, huruvida med hänsyn till arten av S:s brottslighet

villkorlig dom må kunna meddelas honom, beaktar hovrätten, att enligt

S:s — av H. ej direkt bestridda — uppgift det varit H. som tagit initiativet

till det första av dem begångna brottet. Då brotten möjliggjorts genom

H:s ställning som uppbördsman vid bokförrådet samt S. erhållit endast

en tredjedel av de vid försäljningarna influtna medlen, ligger det närmast

till hands att antaga, att H. jämväl under deras fortsatta brottsliga

verksamhet varit den pådrivande av dem. I betraktande av det anförda och

då med hänsyn till vad i målet blivit upplyst om S:s karaktär och personliga

förhållanden i övrigt skälig anledning finnes till antagande att S. utan

att undergå straff skall avhålla sig från att ånyo begå brott, finner hovrätten,

att han bör komma i åtnjutande av villkorlig dom.

I en av försvarets civilförvaltning med eget yttrande den 18 mars 1958

överlämnad skrift har S. anhållit om befrielse från den honom ådömda

skadeståndsskyldigheten och därvid anfört följande:

Jag har sedan min dom 1954 månatligen betalat 100 kronor, vilken

summa till 1957 års utgång är uppe i 4 600 kronor. Sedan år 1952 har jag

varit anställd vid ett aktiebolag, där jag är förman och har hand om

transporter och bolagets förråd. Min nuvarande lön är sedan den 1 september

1957 1500 kronor per månad. Någon förmögenhet eller några andra

skulder har jag inte. Efter den villkorliga domen i maj 1954 har jag gift

mig, bildat hem och i juni 1957 fick vi ett barn. Min hustru som är knuten

till ett försäkringsbolag med en lön av 780 kronor per månad har sedan

juni 1957 ej haft någon inkomst, då hon måst ägna sig åt barn och hem.

Då emellertid ekonomien icke går ihop under dessa förhållanden, har hon

nu återupptagit sin tjänst, men måste vi då anlita hemhjälp. Detta inkomstbortfall

gör att min ekonomiska situation blivit sämre. Någon förmögenhet

eller några skulder har min hustru inte. Samtidigt försöker jag hjälpa

min åldriga och sjuka moder så mycket jag kan.

De förpliktelser, som för närvarande åvilar mig, äro mycket betungande

och framför allt ser jag inget slut på dessa svårigheter, då ju mina inbetalningar

inte ens räcka till att betala räntan för del belopp, som jag tillsammans

med H. ådöints att betala. Då jag förmodar, att H. icke är

i stånd att göra några avbetalningar, kan jag under hela mitt liv

icke bli kvitt denna skuld. Det vore för mig en oändlig hjälp, därest min

anhållan helt eller delvis kunde bifallas, så att jag inom överskådlig framlid

åter kunde tå känna mig som eu fri och nyttig samhällsmedborgare.

Flyg förvaltningen har efter samråd med flygstaben i yttrande (ill för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 är 1959

svarets civilförvaltning den 6 mars 1958 uttalat bland annat: Starka betänkligheter

möter att befria någon från ersättningsskyldighet, som ålagts på

grund av brottslig gärning. Å andra sidan måste det vara ett samhälleligt

intresse att den som begått ett brott inte efter straffets avtjänande under

oöverskådlig tid befinner sig i en situation, som bär hopplöshetens prägel.

Så ter sig emellertid S:s situation i fråga om hans möjligheter att fullgöra

sin betalningsskyldighet, då vad han månatligen kan avsätta inte ens räcker

att betala räntan på det belopp som han solidariskt med H. är skyldig

erlägga. Ur denna allmänna synpunkt tillstyrker flygförvaltningen att S:s

ansökan såtillvida beviljas att skadeståndet för hans del nedsättes.

Försvarets civilförvaltning har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande:

H. har numera inbetalat 1 500 kronor och S. 4 600 kronor. Upplupen ränta

utgör för närvarande å den gemensamma skulden cirka 6 780 kronor.

Vad S. och H. tillhopa betalat eller 6 100 kronor förslår alltså icke ens att

täcka räntan å förevarande gäld. Såsom flygförvaltningen framhållit är det

i princip betänkligt att bevilja eftergift i fall av den art, varom här är

fråga. Emellertid har brottet ansetts kunna sonas genom villkorligt ådömt

straff som numera förfallit. S. har vidare genom punktliga inbetalningar

ådagalagt god vilja att göra rätt för sig och har även erhållit goda vitsord

av sin förutvarande övervakare. Med hänsyn härtill och på skäl, som flygförvaltningen

anfört, är civilförvaltningen benägen biträda flygförvaltningens

förslag. Med hänsyn till hovrättens domskäl kunde övervägas att bestämma

vad S. har att utgiva till kronan till en tredjedel av den gemensamma

skulden med ränta därå. Med avseende å anförda omständigheter samt å

S:s ekonomiska ställning synes dock vidare tillmötesgående kunna förordas.

Om S:s skuld till kronan bestämdes till förslagvis 7 000 kronor

i ett för allt skulle han å ena sidan få tåla en kännbar utgift, medan

å andra sidan betalning av ytterligare 2 400 kronor icke skulle innebära en

alltför svår belastning i hans nuvarande läge. På grund härav har civilförvaltningen

icke något att erinra mot att S. — därest han, förslags\is

inom två år från erhållen del av Kungl. Maj :ts beslut i ärendet, till ämbetsverket

inbetalar ytterligare 2 400 kronor — må vara befriad från vidare

ersättningsskyldighet till kronan på förevarande grund.

Statskontoret har i utlåtande den 12 april 1958 uttalat: Statskontoret har

tidigare i olika sammanhang uttalat, att starka betänkligheter möta mot

befrielse från ersättningsskyldighet, som har sin grund i brottsliga handlingar.

Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall vill ämbetsverket

likväl icke motsätta sig, att S. befrias från att utgiva vidare skadestånd,

därest han inom av Kungl. Maj:t fastställd tid inbetalar visst

ytterligare belopp till kronan. Detta torde emellertid med beaktande bland

annat av S:s ekonomiska ställning icke böra understiga 6 200 kronor. Härigenom

skulle S:s ersättningsskyldighet begränsas till (4 600 + 6 200 =)

10 800 kronor, vilket belopp, därest ränta ej inräknas, motsvarar en tredjedel

av vad han solidariskt med H. dömts att utgiva.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1959

11

Departementschefen

S. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet och därvid åsamkat

kronan betydande ekonomisk skada. Det är givetvis i hög grad tveksamt

om skadeståndsskyldigheten bör till någon del eftergivas. Viss hänsyn bör

emellertid tagas till Svea hovrätts uttalanden, att H. enligt S:s av H. ej

bestridda uppgifter varit den som tagit initiativet till det första av S:s brott

samt att det låge närmast till hands att antaga, att H. jämväl under S:s fortsatta

brottsliga verksamhet varit den pådrivande. S. har vidare enligt vad

hans övervakare och arbetsgivare uttalat allvarligt bättrat sin livsföring och

skött sig utan anmärkning under den villkorliga prövotiden. Han har även

under ett par års tid gjort regelbundna inbetalningar på skulden till kronan.

Som S. och myndigheterna framhållit torde hans möjligheter att ensam gälda

mer än knappt räntan på skulden vara ytterst obetydliga. Med hänsyn

härtill och då S. numera bildat familj vill jag icke motsätta mig att S. befrias

från skadeståndsskyldighet om han i enlighet med statskontorets förslag

inbetalar ytterligare 6 200 kronor till kronan.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vederbörande, därest han inom tid som Kungl. Maj :t

bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp

av 6 200 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet

till kronan enligt Stockholms rådhusrätts dom den 16

februari 1954.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, under

punkterna 1—5 hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Nilsson

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1959

Bilaga

Förteckning över av Kungl. Maj:t under år 1958 avgjorda, helt eller delvis

bifallna ärenden angående befrielse från ersättningsskyldighet

Grund för ersätt- ningsskyldighet

Ersättnings-

belopp

Kungl. Maj:ts beslut

Sökande

Dag

Beslutets

innebörd

1

2

3

4

5

Vicekorpralen G. A.

Wollberg

Trafikskada vid olov- ligt brukande av

kronan tillhörig jeep

2 017 kr. 6 öre

(Härav inbetalat

950 kr.)

"Ii 58

Hel befrielse

Ryttmästaren O. E.

Platerud

Kylskada å traktorer

555 kr. 40 öre jämte

ränta

28/2 58

Befrielse mot

inbetalning

av 250 kr.

Värnpliktige K. 0.

Lindholm

Skada å kronan till- hörig bil vid olov- ligt brukande m.m.

839 kr. 21 öre

7/3 58

Befrielse mot

inbetalning

av 200 kr.

Chauffören K. B. G.

Lindvall

Förskingrade medel

1 013 kr. 40 öre jämte

ränta (Härav in- betalat 270 kr. 50

öre)

’/. 58

Befrielse mot

inbetalning

av 500 kr.

Värnpliktige furiren

B. E. E. Glaad

Skada å kronan till- hörig jeep vid olov- ligt brukande

2 300 kr.

ce

to

Befrielse mot

inbetalning

av 500 kr.

Värnpliktige furiren K.

G. Dahn

Skada å kronan till- hörig motorcykel

vid olovligt brukan- de m.m.

1 459 kr. 27 öre

jämte ränta

nU 58

Befrielse mot

inbetalning

av 200 kr.

Chauffören S. G. Hassel- qvist

Skada å kronan till- hörig bil m.m.

2 143 kr. 93 öre

jämte ränta m.m.

‘/. 58

Befrielse mot

inbetalning

av 600 kr.

Värnpliktige E. V. Näs- sén

Skada vid tältbrand

2 210 kr. 83 öre

e/6 58

Befrielse mot

inbetalning

av 200 kr.

Montören B. G. L.

Lindeberg

Kylskada å bil

515 kr. 1 öre

13U 58

Befrielse mot

inbetalning

av 250 kr.

Löjtnanten S. S. Dacke- vall

Skada å kronan till- hörig bil vid olov- ligen medgiven

körning

531 kr. 40 öre jämte

ränta

13/e 58

Hel befrielse

Kontrollanten vid flyg- vapnet Å. E. Olsson

Brandskada å flyg- plan vid start

865 kr.

10/, 58

Befrielse mot

inbetalning

av 300 kr.

Förre landstormslöjt- nanten U. Axell

Oredlighetsbrott

3 099 kr. 76 öre

jämte ränta

12U 58

Befrielse mot

inbetalning

av 500 kr.

Värnpliktige E. Bohlin

Kylskada å bil

1 545 kr. 38 öre so- lidariskt med an- nan person

5/i2 58

Befrielse mot

inbetalning

av 350 kr.

Sthlm 1959. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:71 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fråga om befrielse från viss betalningsskyldighet till kronan. a1 i texten
  2. SU 1959:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan 771. 777. s. 3 i texten