Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m
12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1959:25, Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1959
1
Nr 25
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående frågor
om befrielse från ersättningsskyldighet till
kronan m. m.; given Stockholms slott den 12
december 1958.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
Riksdagen har genom skilda beslut för tidigare budgetår bemyndigat
Kungl. Maj :t att avgöra vissa frågor om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan. I den föreliggande propositionen hemställes (p. 1) om bemyndigande
för Kungl. Maj :t att i viss utsträckning jämväl för budgetåret
1959/60 medgiva befrielse från ersättningsskyldighet till kronan. Vidare
underställes riksdagens prövning (p. 2—5) fyra frågor om befrielse från
ersättningsskyldighet.
1746 6g Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 25.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1959
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 december 1958.
Närvarande
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, vissa frågor om
befrielse från ersättningsskyldighet och anför härutinnan följande.
1.
I propositionen 1958:41 (punkt 1) föreslog Kungl. Maj :t riksdagen att
bemyndiga Kungl. Maj :t att under budgetåret 1958/59 avgöra dels frågor
om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan på grund av förlust av
eller skada å krigsmakten tillhörig eller av krigsmakten med nyttjanderätt
innehavd egendom, dels ock frågor om efterskänkande av fordran, som
grundade sig på kronans regressrätt mot förare av kronans eller av kronan
med nyttjanderätt innehaft motorfordon, luftfartyg etc. enligt de i ämnet
gällande ansvarsreglerna, allt i den män kronans fordran i det särskilda
fallet icke överstege 5 000 kronor. Sedan statsutskottet i utlåtande 1958:39
hemställt, att riksdagen måtte bifalla framställningen, anmälde riksdagen,
i skrivelse 1958:122, att riksdagen fattat beslut i överensstämmelse med vad
utskottet i utlåtandet föreslagit.
Med stöd av detta och tidigare erhållet liknande bemyndigande har
Kungl. Maj :t — med beaktande av vad riksdagen framhållit i skrivelse
1945:155 — under år 1958 medgivit befrielse från ersättningsskyldighet
på sätt framgår av en förteckning, vilken torde få såsom bilaga
fogas vid delta protokoll (motsvarande förteckningar över likartade, med
stöd av riksdagens tidigare bemyndiganden, avgjorda ärenden återfinns
såsom bilagor till propositionerna 1946:82, 1947:56, 1948:46, 1949:145,
1950:74, 1951:57, 1952: 54, 1953:45, 1954:44, 1955:41, 1956:36, 1957:6 samt
1958:41).
Nu ifrågavarande ärenden uppgår visserligen icke till samma betydande
antal som under åren närmast efter beredskapstidens slut. Ärendenas art
synes dock motivera det förenklade behandlingssätt, som vinnes, om dessa
frågor i viss utsträckning kan avgöras av Kungl. Maj :t. Med hänsyn härtill
bör enahanda bemyndigande som under budgetåret 1958/59 utverkas
Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1959 3
även för budgetåret 1959/60.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret 1959/60
avgöra dels frågor om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan på grund av förlust av eller skada å krigsmakten
tillhörig eller av krigsmakten med nyttjanderätt innehavd
egendom, dels ock frågor om efterskänkande av fordran, som
grundar sig på kronans regressrätt mot förare av kronans eller
av kronan med nyttjanderätt innehaft motorfordon, luftfartyg
etc. enligt de i ämnet gällande ansvarsreglerna, allt
i den män kronans fordran i det särskilda fallet icke överstiger
femtusen kronor.
21.
Sedan värnpliktige flaggkorpralen J. häktats den 22 maj 1940, fann
fältkrigsrätten vid Vaxholms kustartilleriregemente genom lagakraftvunnet
utslag den 17 augusti 1940 utrett, att J. under tjänstgöring som värnpliktig
intendent avvikit olovligen den 11 mars 1940 i avsikt att undandraga
sig krigstjänsten och därefter hållit sig undan till den 22 maj samma
år, att J. vid avvikandet medtagit och för egen räkning förbrukat 4 500
kronor, utgörande anförtrodda avlöningsmedel, samt att J. under sin bortovaro
pantsatt vissa till honom i tjänsten utlämnade beklädnadspersedlar.
Fältkrigsrätten — soin fann att J. vid brottets begående måste antagas
ha befunnit sig i sådant sinnestillstånd som i 5 kap. 6 § strafflagen
sägs — dömde J. för rymning delvis begången under tid då han
tillhört mobiliserad avdelning av krigsmakten, för ett brott innefattande
uppsåtlig förbrytelse i tjänsten till egen fördel och uppsåtlig förskingring
av honom anförtrodda medel samt för persedelförskingring till straffarbete
i tio månader. Jämlikt sitt medgivande förpliktades J. härjämte
att utgiva ersättning till kronan för förskingrade medel med 4 500 kronor,
för vid inventering konstaterad kassabrist med 700 kronor 15 öre samt
för värdet av nämnda beklädnadspersedlar med 9 kronor eller sålunda
med tillhopa 5 209 kronor 15 öre.
I en av försvarets civilförvaltning med eget yttrande den 1 april 1958
överlämnad skrift har J. anhållit att bliva befriad från den ådömda
skadeståndsskyldigheten och till stöd härför åberopat, att han på grund
av nervsjukdom under flera år haft kraftigt nedsatt arbetsförmåga, alt
han vårdas på Beckomberga sjukhus och att hans framtida arbetsmöjligheter
är mycket osäkra.
1 Försvarsdepartementets dnr 1442/1958.
4
Knngl. Maj:t$ proposition nr 25 år i''.''52
I ett ansökningen bifogat läkarintyg av den 19 februari 1958 har uppgivits
att J„ som är född den 24 juni 1913, lider av sådan psykisk
abnormitet att han efter en framtida utskrivning från Beckomberga sjukhus
sannolikt aldrig kommer att besitta full arbetsförmåga.
Försvarets civilförvaltning bär i sitt yttrande anfört: Försök till verkställighet
av fältkrigsrättens utslag har gjorts den 27 september 1941, den
20 december 1950 och den 2 juli 1957 utan att någon utmätningsbar egendom
anträffats. Vederbörande kurator vid Beckomberga sjukhus har uppgivit,
att J. icke har annan tillgång än 59 kronor för månad i socialhjälp,
att han är ogift samt att han icke har försörjningsplikt mot
annan person. J. har ådragit sig ersättningsskyldighet genom brott,
som förskyllt straffarbete i tio månader. I princip är det således tveksamt,
om eftergift över huvudtaget bör beviljas. Med hänsyn såväl till att J.
vid brottens begående antagits ha befunnit sig i sådant sinnestillstånd, som
i 5 kap. 6 § strafflagen sägs, som till hans sannolikt bestående psykiska
invaliditet och mycket svaga ekonomiska ställning, förefaller tillmötesgående
emellertid böra visas honom. Då någon praktisk möjlighet att erhålla
betalning av J., vare sig nu eller framdeles, icke lärer föreligga, vill civilförvaltningen
icke motsätta sig bifall till ansökningen.
Statskontoret har i utlåtande den 16 april 1958 anslutit sig till vad
civilförvaltningen anfört.
Departementschefen
Med hänsyn till vad som upplysts om J:s personliga och ekonomiska
förhållanden vill jag icke motsätta mig att han i enlighet med myndigheternas
förslag helt befrias från skadeståndsskyldighet.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vederbörande befrias från skadeståndsskyldighet till
kronan enligt fältkrigsrättens vid Vaxholms kustartilleriregemente
utslag den 17 augusti 1940.
3.
Under stridsövningar med sjätte militärområdets krigsförband den 5
oktober 1950 avlossade värnpliktige J. Markström ett skott mot värnpliktige
E. M. Norlin. Skottet var skarpt och träffade Norlins hjälm, varvid
Norlin tillfogades skalltrauma med hjärnskakning m. in.
Norlin förde vid Västerbottens mellersta domsagas häradsrätt ersättningstalan
mot kronan. Kronan bestred Norlins talan.
Häradsrätten uttalade i dom den 13 september 1956 att kronan på
grund av den fara för olycksfall av förevarande slag, som vore förenad med
eldstrid under fälttjänstövning, måste anses skyldig att utgiva ersättning
Kungl. Maj:ts proposition nr 25 är 1959 5
till Norlin. Häradsrätten förpliktade därför kronan att utgiva skadestånd
till Norlin.
Hovrätten för övre Norrland, dit målet fullföljdes av kronan, uttalade
i dom den 16 mars 1957: I målet saknas upplysning under vilka omständigheter
och vid vilken tidpunkt Markström kommit i besittning av
det skarpa skottet. Med hänsyn härtill finner hovrätten icke styrkt, att
förekomsten av skottet vid olyckstillfället berott på försummelse av vederbörande
befäl. Ej heller eljest har visats, att vållande till olyckan ligger
någon till last, för vilkens handlande kronan svarar. På grund härav och då
sådant fall ej föreligger, att kronan oberoende av vållande är skyldig att
ersätta Norlin den skada varom i målet är fråga, finner hovrätten Norlins talan
icke kunna bifallas. Med upphävande av häradsrättens domslut, såvitt
det överklagats, ogillar hovrätten Norlins talan samt förpliktar honom att
ersätta kronan dess rättegångskostnader i häradsrätten med fordrade 668
kronor. Norlin skall ersätta kronan dess rättegångskostnader i hovrätten
med fordrade 698 kronor 50 öre.
Sedan Norlin fullföljt talan mot hovrättens dom fann Kungl. Maj :t enligt
beslut den 18 oktober 1957 ej skäl meddela prövningstillstånd.
I en den 12 november 1957 dagtecknad skrift har Norlin, såvitt nu är i
fråga, anhållit att bliva befriad från att utgiva de utdömda rättegångskostnaderna.
Norlin har i samband härmed framhållit att han på grund av
olycksfallet tvingats omskola sig från skofabriksarbetare till fotograf samt
att han på grund av ombytet av yrke nödgats upptaga lån och fått vidkännas
ett betydande inkomstbortfall.
Försvarets skadereglering snämnd, som på begäran av försvarets civilförvaltning
avgivit yttrande den 29 januari 1958, har föreslagit, att Norlin
befrias från skyldighet att utgiva ersättning för rättegångskostnaderna.
Försvarets civilförvaltning och statskontoret har i utlåtanden den 4 mars
respektive den 2 april 1958 förklarat sig icke ha något att erinra mot att
Norlin befrias från skyldighet att utgiva ersättning för ifrågavarande kostnader.
Departementschefen
Norlin har under militärövning träffats av ett skarpt skott och därvid
tillfogats huvudskada. Av Norlin mot kronan förd skadeståndstalan har
bifallits av häradsrätt men ogillats av hovrätt, som tillika förpliktat
Norlin att ersätta kronans rättegångskostnader med tillhopa 1 366 kronor
50 öre.
Norlin har i anledning av olyckan nödgats upptaga lån och fått vidkännas
elt betydande inkomstbortfall. Med hänsyn härtill och till omständigheterna
vid olyckan samt med beaktande av riksdagens beslut i liknande
fall anser jag mig böra föreslå, att Norlin befrias från skyldigheten att
ersätta kronans rättegångskostnader.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1959
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att E. M. Norlin befrias från honom jämlikt hovrättens för
Övre Norrland dom den 16 mars 1957 åvilande skyldighet att
ersätta kronans rättegångskostnader.
4.
Den 30 april 1955, då värnpliktige E. B. Jerry Andersson fullgjorde
värnpliktstjänstgöring vid militärbefälsstaben i Karlstad, avvek han olovligen
från tjänstgöringsstället och brukade i samband med undanhållandet
utan lov en kronan tillhörig personbil, varvid han påkörde och skadade
fru Beda Andersson, Karlstad, när hon skulle passera öven en gata.
Sedan rådhusrätten i Karlstad genom lagakraftvunnen dom den 9
september 1955 fällt Jerry Andersson till ansvar för undanhållande, olovligt
brukande och vårdslöshet i trafik, förde Beda Andersson och kronan
vid rådhusrätten ersättningstalan i anledning av olyckan. Beda Andersson
yrkade förpliktande för kronan att till henne utgiva skadestånd med vissa
angivna belopp jämte ränta därå, medan kronan yrkade förpliktande för
Jerry Andersson att ersätta kronan vad kronan kunde komma att åläggas
utgiva till Beda Andersson jämte ränta å detta belopp. Beda Andersson
och kronan yrkade tillika ersättning för rättegångskostnader.
Rådhusrätten fann i dom den 4 juni 1957 utrett, att Jerry Andersson
icke varseblivit Beda Andersson så snart som han med tillbörlig uppmärksamhet
kunnat och därigenom vållat skadan, att Beda Andersson
ej varit tillräckligt uppmärksam, då hon begav sig ut i körbanan och således
genom egen oförsiktighet medverkat till skadan, att det henne tillkommande
skadeståndet därför skäligen borde jämkas till två tredjedelar av vad eljest
skolat utgå samt att Jerry Andersson i enlighet med sitt medgivande vore
pliktig att ersätta kronan vad kronan enligt domen hade att utgiva till
Beda Andersson. I anslutning härtill meddelade rådhusrätten följande
domslut: Kronan förpliktas att till Beda Andersson utgiva 4 883 kronor
60 öre jämte 5 procent ränta därå från den 5 januari 1957, till dess
betalning sker. Kronan skall vidare ersätta Beda Andersson hennes kostnader
å målet med 645 kronor samt gottgöra henne visad kostnad för en
utskrift av domen med lagakraftbevis. Jerry Andersson ålägges att ersätta
kronan dels belopp, motsvarande vad kronan visar sig i anledning av
domen hava utgivit till Beda Andersson i kapitalbelopp, ränta och rättegångskostnader,
jämte 5 procent ränta från dag då kronan visar sig hava
fullgjort sin betalningsskyldighet gentemot Beda Andersson, till dess betalning
sker, dels ock dess kostnader å målet med 788 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1959
7
Rådhusrättens dom vann laga kraft.
I en av försvarets civilförvaltning med eget yttrande den 22 oktober 1957
överlämnad skrift har Jerry Andersson anhållit om befrielse från den
ådömda ersättningsskyldigheten och därvid anfört bl. a. följande:
Jag har visserligen av rådhusrätten dömts för vårdslöshet i trafik, men
såväl av domen i ansvarsmålet som av utgången i skadeståndsmålet framgår
att min förseelse närmast är att betrakta som ringa. En samling olyckliga
omständigheter medverkade till olyckan och även om jag på intet vis
vill fritaga mig från ansvar anser jag dock omständigheterna förmildrande.
— Jag är född den 31 maj 1933. Någon yrkesutbildning utöver den jag erhållit
genom mitt arbete har jag icke. För närvarande är jag anställd
såsom guldlistarbetare i hemtrakten och har min bostad hos mina föräldrar
i Bäsna. Min fader och moder är icke beroende av min inkomst. Under
normala förhållanden brukar jag tjäna 4 kronor per timme. Min anställning
är emellertid icke kontinuerlig och jag har bland annat under hela april
månad tvingats gå permitterad. Permitteringar förekomma även i övrigt
och månadsinkomsten blir därför ofta låg. Anledningen till permitteringen
är icke på något vis att hänföra till min skötsel på arbetsplatsen. Några
direkta skulder utöver de som åsamkats mig i samband med rättegången
mot kronan och Beda Andersson har jag icke. Jag är ogift och har icke
någon underhållsskyldighet förutom den mot min fader och moder.
Militärbefälhavaren för femte militärområdet har i yttrande den 1
augusti 1957 tillstyrkt Jerry Anderssons ansökan.
Försvarets civilförvaltning har i sitt yttrande anfört: Enligt domen är
Jerry Andersson skyldig att till kronan utgiva dels det belopp kronan
utgivit till Beda Andersson, tillhopa 5 697 kronor 55 öre, dels ränta å detta
belopp efter fem procent från den 25 juni 1957, dels ock ersättning för
kronans rättegångskostnader med 788 kronor. Jerry Andersson har icke betalat
någon del av skulden. Såvitt handlingarna utvisar synes den förseelse,
varigenom Jerry Andersson ådragit sig ersättningsskyldighet, vara jämförelsevis
ringa. Ehuru han för närvarande icke har någon försörjningsplikt,
förefaller den belastning av hans relativt svaga ekonomiska ställning,
som gäldande av ifrågavarande belopp skulle medföra, icke stå i rimligt
förhållande till förseelsen. Visst tillmötesgående förefaller därför böra visas
honom. På grund härav har civilförvaltningen icke något att erinra mot
bifall till ansökningen i så måtto, att Jerry Andersson, därest han inom
tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, till ämbetsverket inbetalar 2 000 kronor,
må vara befriad från vidare betalningsskyldighet på förevarande grund.
Statskontoret har i utlåtande den 21 december 1957 förklarat sig icke
ha något att erinra mot bifall till ansökningen på sätt civilförvaltningen
föreslagit.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1959
Departementschefen
På grund av Jerry Anderssons trafikförseelse har kronan ålagts utgiva
betydande belopp i skadestånd och rättegångskostnader, vilka belopp kronan
dock enligt rådhusrättens lagakraftvunna dom i sin helhet äger söka
åter av Jerry Andersson, som tillika enligt domen förpliktats att ersätta
kronan dess kostnader å målet.
Väl har skadeståndsskyldigheten uppkommit i samband med att Jerry
Andersson olovligen brukat kronans bil. Då emellertid den ovarsamhet som
förorsakade påkörningen får anses relativt ringa och utredningen visar att
Jerry Anderssons ekonomi är svag, vill jag icke motsätta mig att han befrias
från ersättningsskyldighet i den utsträckning myndigheterna föreslagit.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Jerry Andersson, därest han inom tid som Kungl. Maj :t
bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp
av 2 000 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet
till kronan enligt rådhusrättens i Karlstad dom den 4
juni 1957.
51.
Allmän åklagare yrkade vid Stockholms rådhusrätt ansvar å förmannen
S. och extra tjänstemannen vid flygstaben H. för, såvitt nu är i fråga, följande
gärningar: S. och H. överenskom i maj 1950, då H. tjänstgjorde som
uppbördsman vid flygstabens bokförråd, att från ett aktiebolag, där bokförrådet
gjort inköp av böcker och viss kontorsmateriel, beställa böcker och
sälja dem för egen räkning. H. har därefter, genom att giva sken av att han
gjorde beställningar för flygvapnets räkning, vid 89 tillfällen under tiden
från och med den 21 maj 1950 till och med den 7 oktober 1953 vilselett bolaget
att till H. utlämna böcker till ett sammanlagt värde av 32 531 kronor
och 78 öre. De av H. rekvirerade böckerna uthämtades av S. vid olika bokförlag
och godsinlämningar i Stockholm. S. utkvitterade vid 60 tillfällen
böckerna i falskt namn och sålde dem sedan i olika antikvariat. Vid försäljningarna
influtna belopp delades mellan H. och S. Sedan till flygstaben
från bolaget inkommit fakturor å de av H. rekvirerade böckerna, har H.
vilselett vederbörande befattningshavare vid flygstaben att attestera sådana
fakturor till ett sammanlagt belopp om 25 540 kronor 26 öre, som därefter
utbetalats till bolaget.
Kronan förde vid rådhusrätten skadeståndstalan mot S. och H. på grund
av brotten.
Rådhusrätten fann i dom den 16 februari 1954, att S. och H. gjort sig
skyldiga till nu ifrågavarande gärningar. Jämte det rådhusrätten utlät sig
1 Försvarsdepartementets dnr 1338/1958.
Kuiigl. Maj:ts proposition nr 25 är 1959
9
i ansvarsfrågan förpliktade rådhusrätten genom domen S. och H. att solidariskt
utgiva skadestånd till kronan med 32 531 kronor 78 öre jämte ränta
efter fem procent om året från den 26 januari 1954, tills betalning skedde.
Rådhusrättens dom i skadeståndsfrågan vann laga kraft. Svea hovrätt,
dit anvarsfrågan fullföljdes, dömde genom lagakraftvunnen dom den 26
maj 1954 — jämte det hovrätten fällde H. till ansvar — S. för urkundsförfalskning
och medhjälp till grov trolöshet mot huvudman till straffarbete
tio månader. Rörande villkorlig dom för S. uttalade hovrätten följande i
domskälen:
Vid bedömandet av frågan, huruvida med hänsyn till arten av S:s brottslighet
villkorlig dom må kunna meddelas honom, beaktar hovrätten, att enligt
S:s — av H. ej direkt bestridda — uppgift det varit H. som tagit initiativet
till det första av dem begångna brottet. Då brotten möjliggjorts genom
H:s ställning som uppbördsman vid bokförrådet samt S. erhållit endast
en tredjedel av de vid försäljningarna influtna medlen, ligger det närmast
till hands att antaga, att H. jämväl under deras fortsatta brottsliga
verksamhet varit den pådrivande av dem. I betraktande av det anförda och
då med hänsyn till vad i målet blivit upplyst om S:s karaktär och personliga
förhållanden i övrigt skälig anledning finnes till antagande att S. utan
att undergå straff skall avhålla sig från att ånyo begå brott, finner hovrätten,
att han bör komma i åtnjutande av villkorlig dom.
I en av försvarets civilförvaltning med eget yttrande den 18 mars 1958
överlämnad skrift har S. anhållit om befrielse från den honom ådömda
skadeståndsskyldigheten och därvid anfört följande:
Jag har sedan min dom 1954 månatligen betalat 100 kronor, vilken
summa till 1957 års utgång är uppe i 4 600 kronor. Sedan år 1952 har jag
varit anställd vid ett aktiebolag, där jag är förman och har hand om
transporter och bolagets förråd. Min nuvarande lön är sedan den 1 september
1957 1500 kronor per månad. Någon förmögenhet eller några andra
skulder har jag inte. Efter den villkorliga domen i maj 1954 har jag gift
mig, bildat hem och i juni 1957 fick vi ett barn. Min hustru som är knuten
till ett försäkringsbolag med en lön av 780 kronor per månad har sedan
juni 1957 ej haft någon inkomst, då hon måst ägna sig åt barn och hem.
Då emellertid ekonomien icke går ihop under dessa förhållanden, har hon
nu återupptagit sin tjänst, men måste vi då anlita hemhjälp. Detta inkomstbortfall
gör att min ekonomiska situation blivit sämre. Någon förmögenhet
eller några skulder har min hustru inte. Samtidigt försöker jag hjälpa
min åldriga och sjuka moder så mycket jag kan.
De förpliktelser, som för närvarande åvilar mig, äro mycket betungande
och framför allt ser jag inget slut på dessa svårigheter, då ju mina inbetalningar
inte ens räcka till att betala räntan för del belopp, som jag tillsammans
med H. ådöints att betala. Då jag förmodar, att H. icke är
i stånd att göra några avbetalningar, kan jag under hela mitt liv
icke bli kvitt denna skuld. Det vore för mig en oändlig hjälp, därest min
anhållan helt eller delvis kunde bifallas, så att jag inom överskådlig framlid
åter kunde tå känna mig som eu fri och nyttig samhällsmedborgare.
Flyg förvaltningen har efter samråd med flygstaben i yttrande (ill för
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 25 är 1959
svarets civilförvaltning den 6 mars 1958 uttalat bland annat: Starka betänkligheter
möter att befria någon från ersättningsskyldighet, som ålagts på
grund av brottslig gärning. Å andra sidan måste det vara ett samhälleligt
intresse att den som begått ett brott inte efter straffets avtjänande under
oöverskådlig tid befinner sig i en situation, som bär hopplöshetens prägel.
Så ter sig emellertid S:s situation i fråga om hans möjligheter att fullgöra
sin betalningsskyldighet, då vad han månatligen kan avsätta inte ens räcker
att betala räntan på det belopp som han solidariskt med H. är skyldig
erlägga. Ur denna allmänna synpunkt tillstyrker flygförvaltningen att S:s
ansökan såtillvida beviljas att skadeståndet för hans del nedsättes.
Försvarets civilförvaltning har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande:
H. har numera inbetalat 1 500 kronor och S. 4 600 kronor. Upplupen ränta
utgör för närvarande å den gemensamma skulden cirka 6 780 kronor.
Vad S. och H. tillhopa betalat eller 6 100 kronor förslår alltså icke ens att
täcka räntan å förevarande gäld. Såsom flygförvaltningen framhållit är det
i princip betänkligt att bevilja eftergift i fall av den art, varom här är
fråga. Emellertid har brottet ansetts kunna sonas genom villkorligt ådömt
straff som numera förfallit. S. har vidare genom punktliga inbetalningar
ådagalagt god vilja att göra rätt för sig och har även erhållit goda vitsord
av sin förutvarande övervakare. Med hänsyn härtill och på skäl, som flygförvaltningen
anfört, är civilförvaltningen benägen biträda flygförvaltningens
förslag. Med hänsyn till hovrättens domskäl kunde övervägas att bestämma
vad S. har att utgiva till kronan till en tredjedel av den gemensamma
skulden med ränta därå. Med avseende å anförda omständigheter samt å
S:s ekonomiska ställning synes dock vidare tillmötesgående kunna förordas.
Om S:s skuld till kronan bestämdes till förslagvis 7 000 kronor
i ett för allt skulle han å ena sidan få tåla en kännbar utgift, medan
å andra sidan betalning av ytterligare 2 400 kronor icke skulle innebära en
alltför svår belastning i hans nuvarande läge. På grund härav har civilförvaltningen
icke något att erinra mot att S. — därest han, förslags\is
inom två år från erhållen del av Kungl. Maj :ts beslut i ärendet, till ämbetsverket
inbetalar ytterligare 2 400 kronor — må vara befriad från vidare
ersättningsskyldighet till kronan på förevarande grund.
Statskontoret har i utlåtande den 12 april 1958 uttalat: Statskontoret har
tidigare i olika sammanhang uttalat, att starka betänkligheter möta mot
befrielse från ersättningsskyldighet, som har sin grund i brottsliga handlingar.
Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall vill ämbetsverket
likväl icke motsätta sig, att S. befrias från att utgiva vidare skadestånd,
därest han inom av Kungl. Maj:t fastställd tid inbetalar visst
ytterligare belopp till kronan. Detta torde emellertid med beaktande bland
annat av S:s ekonomiska ställning icke böra understiga 6 200 kronor. Härigenom
skulle S:s ersättningsskyldighet begränsas till (4 600 + 6 200 =)
10 800 kronor, vilket belopp, därest ränta ej inräknas, motsvarar en tredjedel
av vad han solidariskt med H. dömts att utgiva.
Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1959
11
Departementschefen
S. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet och därvid åsamkat
kronan betydande ekonomisk skada. Det är givetvis i hög grad tveksamt
om skadeståndsskyldigheten bör till någon del eftergivas. Viss hänsyn bör
emellertid tagas till Svea hovrätts uttalanden, att H. enligt S:s av H. ej
bestridda uppgifter varit den som tagit initiativet till det första av S:s brott
samt att det låge närmast till hands att antaga, att H. jämväl under S:s fortsatta
brottsliga verksamhet varit den pådrivande. S. har vidare enligt vad
hans övervakare och arbetsgivare uttalat allvarligt bättrat sin livsföring och
skött sig utan anmärkning under den villkorliga prövotiden. Han har även
under ett par års tid gjort regelbundna inbetalningar på skulden till kronan.
Som S. och myndigheterna framhållit torde hans möjligheter att ensam gälda
mer än knappt räntan på skulden vara ytterst obetydliga. Med hänsyn
härtill och då S. numera bildat familj vill jag icke motsätta mig att S. befrias
från skadeståndsskyldighet om han i enlighet med statskontorets förslag
inbetalar ytterligare 6 200 kronor till kronan.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vederbörande, därest han inom tid som Kungl. Maj :t
bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp
av 6 200 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet
till kronan enligt Stockholms rådhusrätts dom den 16
februari 1954.
Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, under
punkterna 1—5 hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Jan Nilsson
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1959
Bilaga
Förteckning över av Kungl. Maj:t under år 1958 avgjorda, helt eller delvis
bifallna ärenden angående befrielse från ersättningsskyldighet
Grund för ersätt- ningsskyldighet
Ersättnings-
belopp
Kungl. Maj:ts beslut
Sökande
Dag
Beslutets
innebörd
1
2
3
4
5
Vicekorpralen G. A.
Wollberg
Trafikskada vid olov- ligt brukande av
kronan tillhörig jeep
2 017 kr. 6 öre
(Härav inbetalat
950 kr.)
"Ii 58
Hel befrielse
Ryttmästaren O. E.
Platerud
Kylskada å traktorer
555 kr. 40 öre jämte
ränta
28/2 58
Befrielse mot
inbetalning
av 250 kr.
Värnpliktige K. 0.
Lindholm
Skada å kronan till- hörig bil vid olov- ligt brukande m.m.
839 kr. 21 öre
7/3 58
Befrielse mot
inbetalning
av 200 kr.
Chauffören K. B. G.
Lindvall
Förskingrade medel
1 013 kr. 40 öre jämte
ränta (Härav in- betalat 270 kr. 50
öre)
’/. 58
Befrielse mot
inbetalning
av 500 kr.
Värnpliktige furiren
B. E. E. Glaad
Skada å kronan till- hörig jeep vid olov- ligt brukande
2 300 kr.
ce
to
Befrielse mot
inbetalning
av 500 kr.
Värnpliktige furiren K.
G. Dahn
Skada å kronan till- hörig motorcykel
vid olovligt brukan- de m.m.
1 459 kr. 27 öre
jämte ränta
nU 58
Befrielse mot
inbetalning
av 200 kr.
Chauffören S. G. Hassel- qvist
Skada å kronan till- hörig bil m.m.
2 143 kr. 93 öre
jämte ränta m.m.
‘/. 58
Befrielse mot
inbetalning
av 600 kr.
Värnpliktige E. V. Näs- sén
Skada vid tältbrand
2 210 kr. 83 öre
e/6 58
Befrielse mot
inbetalning
av 200 kr.
Montören B. G. L.
Lindeberg
Kylskada å bil
515 kr. 1 öre
13U 58
Befrielse mot
inbetalning
av 250 kr.
Löjtnanten S. S. Dacke- vall
Skada å kronan till- hörig bil vid olov- ligen medgiven
körning
531 kr. 40 öre jämte
ränta
13/e 58
Hel befrielse
Kontrollanten vid flyg- vapnet Å. E. Olsson
Brandskada å flyg- plan vid start
865 kr.
10/, 58
Befrielse mot
inbetalning
av 300 kr.
Förre landstormslöjt- nanten U. Axell
Oredlighetsbrott
3 099 kr. 76 öre
jämte ränta
12U 58
Befrielse mot
inbetalning
av 500 kr.
Värnpliktige E. Bohlin
Kylskada å bil
1 545 kr. 38 öre so- lidariskt med an- nan person
5/i2 58
Befrielse mot
inbetalning
av 350 kr.
Sthlm 1959. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1959:71 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fråga om befrielse från viss betalningsskyldighet till kronan. a1 i texten
- SU 1959:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan 771. 777. s. 3 i texten