Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 54 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse, m. m

1959-01-23 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:33, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 54 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1959

1

Nr 33

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 54 § lagen den 31 mars 1955 (nr

183) om bankrörelse, m. m.; given Stockholms slott

den 23 januari 1959.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

1) lag om ändrad lydelse av 54 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om

bankrörelse;

2) lag om ändrad lydelse av 32 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om

sparbanker; samt

3) lag om ändrad lydelse av 40 § lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om

jordbrukskasserörelsen.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att affärsbankerna, vilka för närvarande äger

förvärva bostadsrätt till lägenhet endast för inrymmande av banklokalerna,

får befogenhet att förvärva bostadsrätt jämväl i syfte att bereda bostad åt

bankernas befattningshavare. Motsvarande utvidgning av gällande bestämmelser

föreslås även beträffande sparbankerna och jordbrukets kreditkassor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1959

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 54 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183)

om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 54 § lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

54

Bankaktiebolag må — —--—

Bankbolag må förvärva:

dels fast egendom eller tomträtt, såframt

med fånget åsyftas att bereda

banken lokaler för dess inrymmande,

eller bostadsrätt till lägenhet för sådant

ändamål, aktie i bolag, som uteslutande

har till syfte att förvalta för

omförmälda användning förvärvad

fast egendom eller tomträtt och vars

aktiekapital uppgår till minst en

tredjedel av egendomens bokförda

värde, eller förlagsbevis, utfärdat av

bolag, som nu nämnts;

dels inventarier, ■—-------

dels ock,---------- n

(Föreslagen lydelse)

§■

---annorlunda stadgas.

dels fast egendom eller tomträtt, såframt

med fånget åsyftas att bereda

banken lokaler för dess inrymmande,

bostadsrätt till lägenhet för sådant

ändamål eller för att bereda bostad

åt befattningshavare hos banken,

aktie i bolag, som uteslutande

har till syfte att förvalta för omförmälda

användning förvärvad fast

egendom eller tomträtt och vars aktiekapital

uppgår till minst en tredjedel

av egendomens bokförda värde,

eller förlagsbevis, utfärdat av bolag,

som nu nämnts;

--övrigt innehaver;

i nämnts.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1959

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 32 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416)

om sparbanker

Härigenom förordnas, att 32 § lagen den 3 juni 1955 om sparbanker skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

32

Sparbank må ej förvärva fast egendom

eller tomträtt, såframt ej med

fånget åsyftas att bereda sparbanken

lokaler för dess inrymmande. För

samma ändamål må jämväl förvärvas

bostadsrätt till lägenhet, aktie i bolag,

som uteslutande har till syfte att

förvalta för omförmälda användning

förvärvad fast egendom eller tomträtt,

eller förlagsbevis, utfärdat av sådant

bolag. Vill sparbank förvärva

fast egendom, tomträtt eller aktie

som nyss sagts eller förbättra byggnad,

vari sparbankens lokaler äro eller

avses bliva inrymda, för belopp,

vilket sammanlagt med det belopp,

vartill sparbanken förut tillhörig fast

egendom, tomträtt eller aktie av ifrågavarande

art bör uppskattas, överstiger

hälften av fonderna, skall frågan

härom hänskjutas till huvudmännens

prövning. Åtgärden må ej vidtagas,

där ej minst två tredjedelar av

de i frågans avgörande deltagande huvudmännen

uttalat sig för densamma

samt beslutet tillika vunnit länsstyrelsens

stadfästelse.

Vid tillämpning av första stycket

tredje punkten skall uppskattningen

av egendom, som där sägs, ske enligt

stadgandena i 48 §, dock att värdet av

aktie skall beräknas till belopp motsvarande

den andel av bokförda värdet

å bolagets egendom, vilken belöper

å aktien.

Av lös — --------- till

§•

Sparbank må ej förvärva fast egendom

eller tomträtt, såframt ej med

fånget åsyftas att bereda sparbanken

lokaler för dess inrymmande. För

samma ändamål må jämväl förvärvas

bostadsrätt till lägenhet, aktie i bolag,

som uteslutande har till syfte att

förvalta för omförmälda användning

förvärvad fast egendom eller tomträtt,

eller förlagsbevis, utfärdat av sådant

bolag. Bostadsrätt till lägenhet

må även förvärvas för att bereda bostad

åt befattningshavare hos sparbanken.

Vill sparbank förvärva fast

egendom, tomträtt eller aktie som

nyss sagts eller förbättra byggnad,

vari sparbankens lokaler äro eller avses

bliva inrymda, för belopp, vilket

sammanlagt med det belopp, vartill

sparbanken förut tillhörig fast egendom,

tomträtt eller aktie av ifrågavarande

art bör uppskattas, överstiger

hälften av fonderna, skall frågan

härom hänskjutas till huvudmännens

prövning. Åtgärden må ej vidtagas,

där ej minst två tredjedelar av de i

frågans avgörande deltagande huvudmännen

uttalat sig för densamma

samt beslutet tillika vunnit länsstyrelsens

stadfästelse.

Vid tillämpning av första stycket

fjärde punkten skall uppskattningen

av egendom, som där sägs, ske enligt

stadgandena i 48 §, dock att värdet

av aklie skall beräknas till belopp

motsvarande den andel av bokförda

värdet å bolagets egendom, vilken belöper

å aktien.

föreningen eller aktiebolaget.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1959

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 40 § lagen den 25 maj 1956 (nr 216)

om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas, att 40 § lagen den 25 maj 1956 om jordbrukskasserörelsen

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

40 §.

Kreditkassa må ej förvärva fast

egendom eller tomträtt, såframt ej

med fånget åsyftas att bereda kassan

eller ansluten kassa lokaler för

dess inrymmande. För samma ändamål

må jämväl förvärvas bostadsrätt

till lägenhet, aktie i bolag, som uteslutande

har till syfte att förvalta för

omförmälda användning förvärvad

fast egendom eller tomträtt och vars

aktiekapital uppgår till minst en

tredjedel av egendomens bokförda

värde, eller förlagsbevis, utfärdat av

sådant bolag. Vill kreditkassa göra

förvärv som här sägs skall frågan

härom upptagas på stämma. Åtgärden

må ej vidtagas, om ej minst två

tredjedelar av samtliga röstande uttalat

sig för densamma samt beslutet

tillika godkänts av riksorganisationen.

Av lös--------till

Kreditkassa må ej förvärva fast

egendom eller tomträtt, såframt ej

med fånget åsyftas att bereda kassan

eller ansluten kassa lokaler för

dess inrymmande. För samma ändamål

må jämväl förvärvas bostadsrätt

till lägenhet, aktie i bolag, som uteslutande

har till syfte att förvalta för

omförmälda användning förvärvad

fast egendom eller tomträtt och vars

aktiekapital uppgår till minst en

tredjedel av egendomens bokförda

värde, eller förlagsbevis, utfärdat av

sådant bolag. Bostadsrätt till lägenhet

må även förvärvas för att bereda

bostad åt befattningshavare hos

kassan eller ansluten kassa. Vill kreditkassa

göra förvärv som här sägs

skall frågan härom upptagas på

stämma. Åtgärden må ej vidtagas, om

ej minst två tredjedelar av samtliga

röstande uttalat sig för densamma

samt beslutet tillika godkänts av

riksorganisationen,

föreningen eller aktiebolaget.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPgift utkommit från tricket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1959

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 november

1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om utvidgad rätt för

bank att förvärva bostadsrätt, m. m. samt anför därvid följande.

I en den 20 mars 1958 dagtecknad skrivelse har Svenska bankföreningen

hemställt, att Kungl. Maj :t måtte förelägga riksdagen förslag dels om införande

i 54 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse av föreskrift

att bank må förvärva bostadsrätt till lägenhet, avsedd att upplåtas till bostad

åt befattningshavare hos banken, dels ock om sådan ändring av 59 §

samma lag att bank må lämna kredit mot pant av aktier i och förlagsbevis

utställda av förvaltnings- eller emissionsbolag, där bolagets aktier inregistrerats

vid fondbörs inom riket och därstädes dagligen uppropas.

Över bankföreningens skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av

bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, bostadsstyrelsen, fullmäktige

i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska sparbanksföreningen

och Svenska jordbrukskreditkassan. Yttrande i ärendet har därjämte

inkommit från Sparbankernas bank aktiebolag.

Svenska sparbanksföreningen samt Svenska jordbrukskreditkassan har

i sina remissyttranden hemställt, att, därest de av bankföreningen föreslagna

ändringarna i banklagen genomföres, motsvarande ändringar måtte

komma till stånd i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker respektive

lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

I. Gällande bestämmelser m. m.

Med bankrörelse förstås sådan verksamhet, i vilken ingår inlåning från

allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas. Bankrörelse

må, förutom av Sveriges riksbank, drivas i princip endast av bankaktiebolag,

som därtill erhållit Konungens tillstånd (oktroj). Bankaktiebolagens

verksamhet regleras av lagen om bankrörelse. Angående sparbankerna och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1959

jordbrukets kreditkassor är särskilt stadgat i lagen om sparbanker och lagen

om jordbrukskasserörelsen.

Affärsbankerna och jordbrukets kreditkassor står under tillsyn av bankoch

fondinspektionen. Tillsynsmyndigheten för sparbankerna är sparbanksinspektionen.

Därjämte utövar vederbörande länsstyrelse viss tillsyn.

Enligt 54 § banklagen gäller såsom huvudregel, att bank för egen räkning

får driva handel allenast med guld, mynt, växlar, checkar, anvisningar ävensom

obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,

dock ej förlagsbevis. Egendom, varmed bank ej må driva handel, äger

den i princip ej heller förvärva. Från sistnämnda förbud har dock av naturliga

skäl medgivits vissa undantag bl. a. i fråga om förvärv, som avser

att tillgodose behovet av lokaler för bankens inrymmande. Redan lagen den

19 november 1886 angående bankaktiebolag medgav undantag från huvudregeln

i detta hänseende. För erhållande av banklokaler får bank enligt gällande

lagstiftning förvärva såväl fast egendom som tomträtt eller bostadsrätt

ävensom i viss utsträckning också aktie i eller förlagsbevis utställt av

bolag, som förvaltar för nämnda ändamål förvärvad fast egendom eller

tomträtt. Däremot äger affärsbank icke förvärva nu nämnd egendom enbart

i syfte att bereda bostäder åt anställda.

Sparbankerna har till ändamål att befordra sparsamhet genom att bedriva

in- och utlåning av penningar och i samband därmed stående verksamhet.

Jordbrukskasserörelsens huvudsakliga ändamål är att tillgodose jordbrukets

kreditbehov samt att främja sparverksamhet. Såsom en naturlig konsekvens

av huvudregeln angående sparbankernas och jordbrukskreditkassornas ändamål

är dessas rätt att förvärva fast egendom och bostadsrätt inskränkt

till att avse förvärv i syfte att bereda instituten lokaler för rörelsen. I 32 §

första stycket sparbankslagen och i 40 § första stycket lagen om jordbrukskasserörelsen

har upptagits bestämmelser liknande dem i 54 § banklagen. För\ärv

av bostadsrätt i syfte som nyss nämnts är ej underkastat någon begränsning

i sparbankslagen. Vill däremot jordbrukskreditkassa göra sådant

iorvarv skall frågan upptagas på stämma. Åtgärden må ej vidtagas, om ej

minst två tredjedelar av samtliga röstande uttalat sig för densamma samt

beslutet tillika godkänts av riksorganisationen.

I 59 § andra stycket banklagen stadgas, att bank icke må såsom pant

mottaga aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta

eller driva handel med aktier eller som idkar emissionsrörelse. Av tredje

stycket i samma paragraf framgår, att ej heller förlagsbevis som utfärdats

av sådant bolag får av bank mottagas såsom pant. Motsvarande bestämmelser

infördes år 1933 i då gällande banklag av år 1911 och grundades i huvudsak

på förslag som framlagts av 1924 års bankkommitté. Såsom motivering

för deras införande anfördes, att förbindelser av ifrågavarande slag

visat sig vara och enligt sakens natur också måste vara riskfyllda.

1949 års banklagssakkunniga vitsordade i sitt betänkande med förslag

till ny lag om bankrörelse in. m. (SOU 1952: 2), att det rent teoretiskt fanns

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1959

fog för att betrakta aktiekapitalet i ett holding- eller emissionsbolag såsom

i dubbel måtto riskbärande; i ett sådant bolag bestod ju även tillgångarna

av riskbärande kapital. Samtidigt framhöll emellertid de sakkunniga, att de

förvaltningsbolag, vilkas aktier då var noterade på A:l-listan pa fondbörsen,

hade en tillfredsställande relation mellan eget och främmande kapital

samt att detta också i stor utsträckning var fallet med de företag, vilkas

aktier ingick i deras portföljer. De sakkunniga påpekade också att de nämnda,

på börsen introducerade förvaltningsbolagen hade sina tillgångar placerade

i ett flertal sinsemellan oberoende företag, vilket verkade utjämnande

och stabiliserande på värdet av aktierna i bolagen. Av dessa skäl och

då de sakkunniga fann det från samhällssynpunkt vara av intresse att tillgången

på riskvilligt kapital ökades, föreslog de sakkunniga att förbudet

mot belåning av förvaltningsbolags aktier och förlagsbevis skulle uppmjukas

så, att undantag gjordes beträffande bolag, vilkas aktier inregistrerats

vid fondbörs inom riket och därstädes dagligen uppropades.

Förslaget tillstyrktes av de remissinstanser, som yttrade sig i ämnet.

I den på betänkandet grundade propositionen anförde dåvarande departementschefen,

att vissa skäl talade för en uppmjukning av förbudet i enlighet

med vad de sakkunniga föreslagit, men att han likväl icke var beredd

att omedelbart tillstyrka en sådan uppmjukning. Enligt hans mening var

nämligen konsekvenserna av förslaget svåra att överblicka, varför ytterligare

överväganden i vissa hänseenden måste ske, innan man tog slutlig

ståndpunkt i frågan.

Bankoutskottet anförde i sitt utlåtande över propositionen, att utskottet

funnit frågan vara av sådant intresse, att utskottet ville understryka vikten av

att den i fortsättningen ägnades ingående uppmärksamhet av Kungl. Maj:t.

Enligt lagen den 29 juni 1923 om sparbanker ägde sparbankerna lämna

lån mot pant av aktier och förlagsbevis till ett sammanlagt belopp motsvarande

högst hälften av sparbankens fonder. 1948 års sparbankssakkunniga

upptog denna regel oförändrad i sitt betänkande med förslag rörande ny

lagstiftning om sparbanker. Under remissbehandlingen ifrågasattes om

icke sparbankernas frihet att bevilja kredit mot säkerhet av förvaltningsbolags

aktier eller förlagsbevis borde begränsas. Bank- och fondinspektionen

erinrade sålunda i sitt remissvar om den av banklagssakkunniga föreslagna

uppmjukningen av bestämmelserna rörande förvaltningsbolagen i 46 § i 1911

års banklag. Inspektionen ansåg att det knappast kunde vara åsyftat att härutinnan

medgiva sparbank större frihet än affärsbank samt föreslog att banklagsförslagets

nyss angivna bestämmelser i tillämpliga delar borde inarbetas

i sparbankslagen. Föredragande departementschefen fann remissynpunkterna

böra beaktas samt framhöll, att vad han uttalat i motsvarande fråga i

bank lagspropositionen hade avseende även å sparbankerna. I enlighet härmed

upptar 28 § fjärde stycket sparbankslagen stadgande, som svarar mot

förbudet i 59 § banklagen. Efter mönster av nämnda lagar har i 37 § andra

stycket lagen om jordbrukskasserörelsen intagits motsvarande förbud för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1959

jordbrukskassornas vidkommande. I den mån centralkassa eller jordbrukskassa

efter centralkassans medgivande enligt nuvarande bestämmelser äger

utlämna lån mot pant av aktier eller förlagsbevis får detta dock ske högst

till ett sammanlagt belopp motsvarande hälften av den långivande kassans

eget kapital.

II. Svenska bankföreningens framställning

Frågan om bostadsrättslägenheterna

Bankföreningen framhåller i sin skrivelse till en början, att på senare tid

alltmera börjat framträda ett starkt behov för bankerna att kunna disponera

lokaler ej blott för själva bankverksamheten utan också för att bereda bostäder

åt anställd personal. Det förekommer i stor utsträckning att bankernas

befattningshavare får sin tjänstgöring flyttad från en ort till en annan,

vilket mången gång är enda utvägen att befordra en duglig tjänsteman och

därigenom behålla honom i bankens tjänst. Flyttningar är emellertid på

grund av läget på hyresmarknaden ofta förenade med betydande olägenheter

för den enskilde och medför ej sällan att denne under lång tid tvingas leva

åtskild från sin familj och därigenom underkasta sig både minskad trivsel

och avsevärt ökade levnadskostnader. Helt naturligt måste detta ofördelaktigt

påverka tjänstemännens intresse för flyttningar och därmed också i

längden begränsa urvalet av allsidigt utbildade kandidater till högre poster.

Bostadsbristen försvårar även nyrekrytering utifrån, särskilt i fråga om mera

kvalificerade befattningar vid bankkontor i landsorten. Till följd av nämnda

förhållanden har det också blivit allt vanligare, att företag i landsorten

skaffar sig egna fastigheter eller bostadsrätter för att på så sätt kunna lösa

personalens bostadsfrågor. Jämväl för att bankerna ej skall komma i efterhand

i konkurrensen om arbetskraften är det därför önskvärt att de erhåller

möjlighet att förvärva bostadslägenheter, som vid behov kan upplåtas

till deras tjänstemän.

Möjlighet härtill föreligger i viss utsträckning redan nu, fortsätter föreningen.

Om en bank förvärvat en fastighet för att i den inrätta banklokal,

är det nämligen intet som hindrar att återstoden av byggnaden helt eller delvis

uthyres till bostäder åt anställda. En sådan lösning ter sig dock ofta

föga rationell. En banklokal måste ha ett gott affärsläge och ett fastighetsförvärv

för inrymmande av en sådan lokal blir följaktligen i allmänhet mycket

kostnadskrävande. Det är därför ej sällan att föredra att bankens lokalfråga

ordnas på annat sätt, t. ex. genom att banklokalen innehas med

bostadsrätt. Därtill kommer att ett gott affärsläge långtifrån alltid är ett

lämpligt bostadsläge. Det finnes därför starka skäl för att bankerna bör få

rätt inneha bostadslägenheter för de anställda även i andra fastigheter än

de egna bankhusen. Föreningen vill framhålla, att ett dylikt medgivande

sannolikt skulle underlätta försäljning och ombyggnad av en del äldre,

omoderna fastigheter, som för närvarande befinner sig i bankernas ägo

och som förutom banklokaler också innehåller personalbostäder.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1959

9

Frågan om kreditgivning mot säkerhet av vissa aktier m. m.

Bankföreningen uttalar i sin skrivelse, att den utveckling, som ägt rum

på det ekonomiska området sedan banklagssakkunniga år 1952 avgav sitt betänkande,

givit nya belägg för hur angeläget det är, att tillgången på riskvilligt

kapital kan ökas. Näringslivets kapitalförsörjning utgör i nuvarande

läge ett av de mest brännande problemen i vår samhällsekonomi. Allt tyder

också på, att detta icke är någon övergående företeelse. Tvärtom kan förutses

att den nya tekniska utvecklingen och den påbörjade ekonomiska integrationen

i Västeuropa kommer att medföra ett ytterligare stegrat kapitalbehov

under den närmaste framtiden. Det är därför enligt bankföreningens mening

angeläget, att man så långt möjligt undanröjer det hinder mot kapitalanskaffning

genom nyemissioner i förvaltningsbolag som förbudet mot belåning

i bank av dylika bolags aktier och förlagsbevis otvivelaktigt utgör.

III. Yttrandena

Frågan om bostadsrättslägenheterna

Bankföreningens hemställan har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

samtliga, som yttrat sig i ämnet.

Bank- och fondinspektionen anknyter inledningsvis till vad bankföreningen

nämnt om bankernas möjligheter att enligt gällande lagstiftning bereda

bostäder åt anställda. Inspektionen understryker, att den genom gällande

banklag införda rätten för bank att genom förvärv av bostadsrätt anskaffa

lokaler för rörelsen icke ger banken möjlighet att — på samma sätt som

vid förvärv av fastighet — lösa eventuell bostadsfråga för anställd. Denna

omständighet framstår särskilt som en besvärande olägenhet i fall, där

bank i rationaliseringssyfte vill försälja bankfastighet och därefter tillgodose

lokalbehovet genom förvärv av bostadsrätt. Härtill kommer, att det under

nu rådande situation på bostadsmarknaden kan vara angeläget för bank att

möjligheterna att ordna en trängande bostadsfråga vidgas. Å andra sidan erinrar

inspektionen om att det numera förefinnes en allmän strävan att

minska antalet tjänstebostäder. Inspektionen har vid övervägande av de skäl

som anförts ansett att ämbetsverket icke bör motsätta sig en viss utvidgning

av bankernas befogenheter i förevarande avseende. Ett generellt medgivande

att förvärva bostadsrätt för att bereda bostad åt anställd bör emellertid, hävdar

inspektionen, utnyttjas med stor varsamhet, och en förutsättning för

ett införande i banklagen av en bestämmelse härom bör därför vara att en

sådan rätt begagnas med stor urskillning.

Enär den ifrågasatta uppmjukningen av 54 § banklagen kan underlätta

för bankerna att lösa tjänstemännens bostadsproblem och då den icke synes

äventyra det syfte lagrummet har att tillgodose, har fullmäktige i riksbanken

icke något att erinra mot bankföreningens förslag i denna del. Fullmäktige

i riksgäldskontoret förutsätter, därest den föreslagna lagändringen blir ge
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1959

nomförd, att bank- och fondinspektionen med särskild uppmärksamhet kommer

att följa tillämpningen av denna.

Bostadsstijrelsen tillstyrker den föreslagna kompletteringen av 54 § banklagen

samt anför, att styrelsen för långivning till bostadsbyggnadsföretag,

som uppföres av bostadsrättsföreningar, principiellt förutsätter att varje bostadslägenhet

skall upplåtas med bostadsrätt till den i lägenheten boende

men att undantag från denna regel kan medgivas, dock endast i sådan omfattning

och i fråga om sådana lägenheter, att det kooperativa syftet icke

förfelas. Lägenheter om ett rum och kök eller kokvrå är enligt styrelsens

åsikt ofta icke lämpade för upplåtelse med bostadsrätt med hänsyn till de

täta omflyttningarna i dessa lägenheter och undantag brukar därför kunna

medgivas för denna lägenhetstyp. Även beträffande enstaka familjebostäder

kan, fortsätter styrelsen, den långivande myndigheten medgiva, att lägenheter

får disponeras av exempelvis kommunen eller en industri för uthyrning till

anställd, varvid då allmänt brukar förutsättas, att den person som bebor

lägenheten med hyresrätt beredes möjlighet att förvärva bostadsrätten, därest

han under en följd av år varit hyresgäst och uttrycker önskemål om att få bli

bostadsrättshavare. En bank torde i detta avseende få bedömas på samma

sätt som en kommun eller ett industriföretag.

Såväl sparbanksinspektionen som Svenska sparbanksföreningen framhåller,

att samma skäl som anförts av bankföreningen till stöd för dess framställning

även har sin giltighet för sparbankernas del. Beträffande behovet

av ändring i sparbankslagen säger inspektionen att det redan med nu gällande

regler icke synes vara uteslutet för sparbank att förvärva bostadsrätt till

lägenhet för beredande av bostad åt anställd. Inspektionen anför.

Det kommer härvid helt an på vad som bör förstås med lagens föreskrift

att syftet med förvärvet skall vara att bereda sparbanken lokaler för dess

inrymmande. Det synes icke ha varit avsett att föreskriften skulle fattas alltför

bokstavligt. I Kungl. Maj:ts proposition 1955: 151 uttalade departementschefen

vid denna frågas handläggning, att i den mån sparbank hade att sörja

för bostäder och semesterhem för anställda rimligt hållna utgifter härför torde

kunna anses vara godtagbara inom sparbanksverksamheten. Samma ståndpunkt

intog bankoutskottet i utlåtande 1955: 19, där utskottet dels uttalade

sig för en tämligen liberal tolkning av uttrycket »sparbankens inrymmande»

och dels ytterligare framhöll, att det torde kunna anses att vissa lokalbehov,

som närmast dikterades av sparbankens tillbörliga omsorg om den

anställda personalen, torde kunna tillgodoses med stöd av nu behandlade

lagregler, oaktat lokalerna i fråga ej vore att betrakta som egentliga expeditionslokaler.

Sparbanksinspektionen har därför icke ansett sig böra göra

erinran, när sparbank såsom i ett par fall förekommit anmält, att den förvärvat

eller ämnade förvärva bostadsrätt till lägenhet för beredande av bostad

åt anställd. Samma ståndpunkt i tolkningsfrågan har inspektionen

även intagit i ett fall, då sparbank avsåg att för en byggnadskostnad av omkring

100 000 kronor uppföra en bostad till den nytillträdande verkställande

direktören i sparbanken. Avgörande för inspektionens ställningstagande

var då att fastigheten helt skulle utnyttjas som tjänstebostad och att bostad

för verkställande direktören ej kunde inrymmas i sparbankens nuvarande

fastighet eller i tillbyggnad till denna och lämplig lägenhet ej heller fanns

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1959

att hyra å orten. Inspektionen uttalade därvid att sparbanken givetvis hade

att iakttaga normal sparsamhet vid byggnadens uppförande samt beakta att

de årliga kostnaderna för fastigheten vore att betrakta som en lönekostnad

i den mån de icke skulle komma att täckas av den hyra, som skulle erläggas

av verkställande direktören. Ej heller länsstyrelsen i vederbörande län, hos

vilken sparbanken hemställt om prövning av förvärvet, gjorde någon erinran

mot detsamma. Sparbanksinspektionen vill understryka att under den tolkning,

varom nu är fråga, endast torde kunna inrymmas förvärv, som enligt

departementschefens ovan återgivna uttalande innebär rimligt hållna utgifter.

Även med den här hävdade tolkningen av de bestämmelser, som reglera

sparbanks rätt att förvärva bostadsrätt till lägenhet för beredande av bostäder

åt anställda kommer frågan i ett delvis annat läge, därest uttrycklig

sådan rätt skulle tillerkännas affärsbankerna genom bestämmelse i banklagen.

Den skillnad i uttryckssättet som sedan skulle föreligga mellan sparbankslagen

och banklagen kunde lätt leda till den uppfattningen, att det

även förelåge en skillnad i sak. Någon anledning till större restriktivitet för

sparbankerna än för affärsbankerna i denna förvärvsfråga förefinnes enligt

sparbanksinspektionens mening icke i annan mån än att de mindre sparbankerna,

varav antalet är stort, givetvis böra iakttaga särskild försiktighet

vid förvärv av bostadsrätt liksom vid förvärv av annan egendom. Införande

i sparbankslagen av uttrycklig rätt för sparbank att förvärva bostadsrätt till

lägenhet för beredande av bostäder åt anställda torde emellertid kunna förses

med den kommentaren, att det i fortsättningen liksom hittills endast bör

vara fråga om försiktigt hållna utgifter för ändamålet.

Svenska jordbrukskreditkassan anser, såsom tidigare nämnts, att man

även inom jordbrukskasserörelsen bör få samma möjlighet som bankerna

att förvärva bostadsrätt.

Frågan om kreditgivning mot säkerhet av vissa aktier m. m.

Bankföreningens i denna del gjorda framställning har föranlett vissa reservationer

från några remissinstansers sida, men i övrigt lämnats utan

erinran vid remissbehandlingen.

Bank- och fondinspektionen yttrar i sitt remissvar.

1949 års banklagssakkunniga föreslog---, att förbudet mot belåning

av förvaltningsbolags aktier eller förlagsbevis skulle uppmjukas så, att undantag

skulle göras beträffande bolag vilkas aktier inregistrerats vid fondbörs

inom riket och därstädes dagligen uppropades. Förslaget tillstyrktes

av bland andra bank- och fondinspektionen men ledde icke till lagstiftning.

Bankföreningen yrkar nu på anförda skäl att förslaget upptages till ny

prövning.

Inspektionen har icke anledning frångå sin positiva inställning i princip

till nämnda förslag. För att närmare klargöra sin uppfattning vill inspektionen

anföra följande.

Medgivande att belåna holdingbolagsaktier måste förenas med vissa regler,

så att ej sådana risker och förluster uppkommer, som man genom nuvarande

förbud velat förhindra. Den omständigheten, alt ett holdingbolags

aktier representerar toppvärdet i andra företag utgör obestridligen en svaghet,

men betydelsen av denna svaghet kan väsentligt reduceras av eu tillfredsställande

riskfördelning. Enligt inspektionens mening bör därför så
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1959

som villkor för belåningsbarhet i första hand fordras att vederbörande förvaltningsbolag

har en utpräglad riskfördelning: tillgångarna skall vara placerade

i ett flertal sinsemellan oberoende företag. En sådan fördelning verkar

utjämnande och stabiliserande på värdet av aktierna i bolagen. Aktier i

förvaltningsbolag, som helt bygger sin verksamhet på endast ett eller ett fåtal

företag, bör sålunda icke godtagas såsom säkerhet i bank. Vidare bör

förvaltningsbolaget såsom förutsättning för belåningsbarhet av dess aktier

ha en tillfredsställande relation mellan eget och främmande kapital. Detta

innebär närmast att företaget icke har permanent behov av större upplåning,

d. v. s. icke långfristigt har sitt aktieinnehav satt som säkerhet för

skuld. En sådan panlsättning medför nämligen att det läge uppstår, som

man genom förbudet mot belåning velat undvika. Slutligen är del av stor

betydelse för belåningsbarhet att det också finns en marknad för aktierna,

d- v. s. de skall vara lätt realiserbara; en viss garanti för att så är förhållandet

föreligger, om aktierna är inregistrerade på fondbörsen och där är föremål

för daglig notering.

Inspektionen har med det sagda velat ange tre huvudvillkor som enligt

ämbetsverkets uppfattning bör vara uppfyllda för att bank skall få belåna

ett holdingbolags aktier, nämligen en bred riskfördelning, en tillfredsställande

relation mellan eget och främmande kapital samt notering av aktierna

på fondbörsen. Föreligger samtliga dessa förutsättningar, torde rimlig försiktighet

vara iakttagen och aktierna kunna godtagas såsom säkerhet.

Vid börsstyrelsens prövning av inregistrering beaktas emellertid även andra

synpunkter än sådana, som har speciellt avseende å belåningsbarhet, och

därtill kommer, att de på fondbörsen inregistrerade förvaltningsbolagen är

av varierande art och alt karaktären efter hand kan ändras utan att aktierna

därför avregistreras. Att ställa krav på inregistrering vid fondbörsen

torde därför icke vara tillräckligt för att åstadkomma den sovring, som inspektionen

anser erforderlig. Det torde emellertid ej heller vara möjligt att

i lagtexten fixera de nu angivna riktlinjerna för belåningsrättens utövande.

Inspektionen föreslår därför, alt undantagsstadgandets tillämplighet göres

beroende av en prövning i varje särskilt fall och att denna prövning lämpligen

anförtros åt tillsynsmyndigheten.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer inspektionen, att 59 §

andra stycket banklagen utformas så, att kredit mot pant av aktie i bolag,

vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller driva handel med

aktier eller som idkar emissionsrörelse, må lämnas allenast där bolagets

aktier inregistrerats vid fondbörs inom riket och därstädes dagligen uppropas,

dock först efter medgivande i varje särskilt fall av tillsynsmyndigheten.

Fullmäktige i riksbanken uttalar, att det nära personella sambandet mellan

de större förvaltningsbolagen och bankerna måhända förtjänar att uppmärksammas

och att på grund därav en lagändring kan tänkas öppna icke

invändningsfria möjligheter alt finansiera förvaltningsbolagens nyemissioner

på grundval av bankkrediter. Ur de synpunkter fullmäktige har att

företräda synes icke föreligga någon större anledning till erinran mot förslaget,

men fullmäktige har ansett sig böra fästa uppmärksamheten på att

den utredning, som av både Kungl. Maj :t och riksdagen förutsatts för en

lagändring på ifrågavarande punkt, icke kommit till stånd.

Fullmäktige i riksgäldskontoret förutsätter att, därest föreslagen lagändring

kommer till stånd, bank- och fondinspektionen med särskild uppmärksamhet

skall följa bestämmelsens tillämpning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 33 år 1959

Svenska sparbanksföreningen erinrar om att den tidigare sparbankslagen

icke innehöll något förbud mot belåning av förvaltningsbolags aktier och förlagsbevis

och att ej heller 1948 års sparbankssakkunnigas förslag upptog

något förbud i nämnda hänseende. Sparbanksinspektionen hänvisar till att

förbudet — såsom framgår av uttalanden i propositionen rörande 1955 års

sparbankslag — hämtats från banklagen. De skäl som dikterat det kategoriska

förbudet mot belåning av aktier i holdingbolag har enligt inspektionens

åsikt givetvis samma principiella betydelse antingen det gäller affarsbank

eller sparbank. Sker emellertid en uppmjukning av förbudet vad affärsbankerna

angår, finnes enligt inspektionens mening icke tillräcklig anledning

att det i oförändrad form skall kvarstå för sparbankernas del. För

övrigt, fortsätter inspektionen, kan sägas, att förbudet överhuvud taget har

mindre uppgift att fylla för sparbankernas vidkommande, då enligt 28 §

sparbankslagen lån mot pant av aktier eller förlagsbevis må utlämnas högst

till sammanlagt belopp motsvarande hälften av sparbankens fonder.

Svenska jordbrukskreditkassan framhåller betydelsen av att även jordbrukskassorna

erhåller möjlighet till belåning av aktier och förlagsbevis av

ifrågavarande slag.

IV. Departementschefen

Frågan om bostadsrättslägenheterna

Banklagen upptager detaljerade bestämmelser om banks rätt att för egen

räkning förvärva egendom av olika slag. Utformningen av dessa bestämmelser

präglas av naturliga skäl av restriktivitet. Sålunda äger bank i princip

rätt att förvärva fast egendom endast när det är fråga om att tillgodose

behovet av lokaler för själva bankrörelsen. Denna sedan gammalt gällande

bestämmelse utvidgades genom 1955 års banklag till att jämväl avse förvärv

av bostadsrätt till lägenhet under förutsättning att med fånget åsyftas

att bereda banken lokaler för dess inrymmande. Bankföreningen har nu

begärt en ytterligare utökning av befogenheterna, så att bank skall kunna

förvärva bostadsrätt även för att bereda bostadslägenheter åt bankens anställda.

I anledning av bankföreningens hemställan har från sparbankernas

och jordbrukets kreditkassors sida yrkats att motsvarande befogenhet

måtte komma dem till del.

Det torde såsom framgår av bostadsstyrelsens yttrande icke vara ovanligt

att kommuner och industriföretag köper bostadsrättslägenheter i avsikt

att upplåta dem åt anställda. Härigenom ökas kommunernas och företagens

möjligheter att försäkra sig om erforderlig arbetskraft. Vad särskilt angår

bankerna har dessa visserligen redan nu möjligheter att i av dem ägda fastigheter,

vilka inrymmer banklokaler, till sina tjänstemän uthyra eventuellt

disponibla bostadslägenheter. På grund av läget på hyresmarknaden

begränsas dock möjligheterna för bankerna att förfoga över ytterligare lägenheter,

som må finnas i dessa fastigheter. Såsom nämnts kan bank nu
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1959

mera tillgodose sitt behov av lokaler för själva bankrörelsen genom att

förvärva bostadsrätt. För den händelse en bank förvärvar bostadsrätt till

banklokalen i stället för att inköpa hela fastigheten minskar emellertid,

vilket bank- och fondinspektionen påpekat, bankens möjligheter att bereda

bostad åt de anställda. De gällande bestämmelserna är särskilt besvärande

för bank, som i rationaliseringssyfte vill sälja en fastighet, som är mindre

lämplig för bankrörelsen, och övergå till att inneha banklokal med bostadsrätt.

Under remissbehandlingen har anförts, att det numera finns en strävan

att minska antalet tjänstebostäder. Vad i detta hänseende framhållits

synes emellertid icke utgöra hinder för ett genomförande av en lagändring

med den jämförelsevis begränsade räckvidd, varom här är fråga.

I övrigt har några egentliga invändningar icke rests mot förslaget. Vid

sådant förhållande och då ett genomförande därav, såsom framgår av det

tidigare sagda, icke synes äventyra syftet med bestämmelserna i 54 § lagen

om bankrörelse, tillstyrker jag bankföreningens hemställan. Jag utgår därvid

från att ett medgivande för bankerna att förvärva bostadsrätt för bostäder

åt anställda begagnas med varsamhet samt att bank- och fondinspektionen

med särskild uppmärksamhet följer tillämpningen av en sådan

bestämmelse.

De skäl jag åberopat i fråga om affärsbankerna äger giltighet jämväl för

sparbankerna och jordbrukets kreditkassor. Jag förordar därför att motsvarande

ändringar göres i lagen om sparbanker och lagen om jordbrukskasserörelsen.

Även härvidlag bör gälla att undantagsregeln begagnas med

försiktighet och att vederbörande tillsynsmyndighet ägnar uppmärksamhet

åt tillämpningen.

Frågan om kreditgivning mot säkerhet av vissa aktier m. m.

Pa grund av stadgandet i 59 § banklagen äger bankbolag icke såsom pant

mottaga aktie i eller förlagsbevis utställt av bolag, vars verksamhet huvudsakligen

består i att förvalta eller driva handel med aktier eller som idkar

emissionsrörelse. I fråga om sparbankerna och jordbrukets kreditkassor

finnes ett motsvarande stadgande i 28 § sparbankslagen och 37 § lagen om

jordbrukskasserörelsen. Svenska bankföreningen har i den föreliggande

framställningen hemställt om sådan ändring av banklagen, att affärsbankerna

skall äga såsom pant mottaga aktier eller förlagsbevis i bolag av

nämnda slag, för så vitt bolagets aktier inregistrerats å Stockholms fondbörs

och därstädes dagligen uppropas. Motsvarande hemställan har för

sparbankernas och kreditkassornas vidkommande gjorts av Svenska sparbanksföreningen

respektive Svenska jordbrukskreditkassan.

Vid remissbehandlingen av bankföreningens framställning har uttalats

vissa betänkligheter mot ett genomförande av den av föreningen föreslagna

lagändringen. Sålunda har fullmäktige i riksbanken påtalat, att det nära

personella sambandet mellan de större förvaltningsbolagen och bankerna

kan tänkas öppna icke invändningsfria möjligheter att finansiera nyemis
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1959

15

sioner i förvaltningsboiagen medelst bankkrediter. Bank- och fondinspektionen

har i sitt remissyttrande funnit sig icke kunna utan vidare godtaga förslaget.

Med hänsyn till att förvaltningsboiagen är av varierande art och

att karaktären efter hand kan ändras, anser inspektionen, att tillräcklig

sovring i förevarande hänseende icke erhålles enbart genom villkoret om

inregistrering å fondbörsen. Inspektionen finner det därför erforderligt att

undantagsstadgandets tillämpning blir beroende av prövning i varje särskilt

fall av tillsynsmyndigheten.

Den av bankföreningen föreslagna uppmjukningen av förbudet i 59 §

banklagen överensstämmer med det förslag som 1949 års banklagssakkunniga

framlade i sitt år 1952 avgivna betänkande. I likhet med vad som uttalades

i 1955 års proposition till riksdagen med förslag till ny banklag

finner jag konsekvenserna av den ifrågasatta lagändringen i viss mån

svåra att överblicka. Under remissbehandlingen av den nu föreliggande

framställningen har också från vissa håll givits uttryck för en restriktivare

hållning än tidigare. Vid angivna förhållanden synes ytterligare överväganden

i frågan tills vidare böra anstå. Det bör också nämnas, att — därest

kreditgivning varom nu är fråga göres beroende av vederbörande tillsynsmyndighets

prövning — vissa spörsmål aktualiseras med hänsyn till

att tillsynen över sparbankerna utövas av annan myndighet än fallet är

med bankerna och jordbrukets kreditkassor.

Under hänvisning till det anförda är jag ej beredd att för närvarande

framlägga något förslag med anledning av bankföreningens framställning

i nu förevarande hänseende.

V. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 54 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om

bankrörelse;

2) lag om ändrad lydelse av 32 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker;

samt

3) lag om ändrad lydelse av 40 § lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nämnda lagförslag — vilka såsom Bilaga1 torde få fogas vid

statsrådsprotokollet för denna dag — måtte för det i 87 § regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Åke Sanell

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

uteslutits.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1959

IJtdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 16 januari

1959.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. SÖDERLUND,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 14 januari 1959 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 28

november 1958, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 54 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om

bankrörelse;

2) lag om ändrad lydelse av 32 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker;

samt

3) lag om ändrad lydelse av 40 § lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om

jordbrukskasserörelsen.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

hovrättsassessorn Åke Åhström.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1959

17

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 januari

1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 16 januari

1959 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 28 november 1958 remitterade

förslagen till

1) lag om ändrad Igdelse av 54 § lagen den 31 mars 1955 (nr 1S3) om

bankrörelse;

2) lag om ändrad Igdelse av 32 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker;

samt

3) lag om ändrad Igdelse av 40 § lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserör

elsen.

Föredragande departementschefen hemställer, att förslagen, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Sanell

.)

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 33

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:117 Skrivelse till styrelsen för riksdagsbiblioteket angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets styrelse och förvaltning man. s. 1 i texten