Sök i Ratio Lex

Angående vissa frågor rörande bekämpandet av växtsjukdomar m. m

1959-01-30 · 28 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:43, Angående vissa frågor rörande bekämpandet av växtsjukdomar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 43 år 1959

1

Nr 43

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa frågor

rörande bekämpandet av växtsjukdomar m. m.; given

Stockholms slott den 30 januari 1959.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed

dels föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att anlita det å riksstalen

under nionde huvudtiteln upptagna anslaget till Bekämpande av

växtsjukdomar för utbetalande av ersättningar för skador i vissa fall,

dels anhålla om riksdagens yttrande över ett i statsrådsprotokollet angivet

förslag att uttaga avgifter för att täcka kostnader för den yttre växtinspektionen

och därmed sammanhängande verksamhet hos statens växtskyddsanstalt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

1 Bihang till riksdagens protokoll 1D5''J. t samt. A r 4i

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr i3 år 1959

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 januari 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kung,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, vissa frågor rörande bekämpandet

av växtsjukdomar m. m. och anför därom följande.

Inledning

Sverige har den 9 maj 1952 ratificerat internationella växtskyddskonven:

tionen av den 6 december 1951. I enlighet med vad som framgår av propositionen

1953: 70 och riksdagens skrivelse 1953: 149 har vårt land vidare

anslutit sig till Europeiska växtskyddsorganisationen (EPPO).

Härigenom har vi åtagit oss att vidtaga sådana lagstiftningsåtgärder samt

sådana tekniska och administrativa åtgärder, som angives i konventionen och

eventuella tilläggsöverenskommelser till denna. Åtagandena avser bl. a. inspektion

av försändelser av växter, växtprodukter och vissa andra varor

samt av lagrings- och transportmedel för växter och växtdelar, desinfektion

mot skadedjur och växtsjukdomar samt utfärdande av sundhetscertifikat.

Vidare har vid nordiska överläggningar i Stockholm i december 1957 vissa

riktlinjer uppdragits för den kontroll, som vid införsel av växter och växtdelar

m. in. borde ske ur växtskyddssynpunkt.

I motionen I: 37 till 1955 års riksdag har hemställts, att åt statens växtskyddsanstalt

skulle uppdragas att företaga utredning och inkomma med

förslag till bestämmelser om krav på frihet från skadegörare i importerade

vegetabiliska produkter och om inspektion vid import av sådana varor. Vid

utskottsbehandlingen framkom, att lantbruksstyrelsen i samråd med statens

växtskyddsanstalt påbörjat en utredning i ämnet. Med åberopande härav

hemställde jordbruksutskottet i sitt utlåtande 1955: 40, att motionen icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Detta blev också riksdagens

beslut.

Nyssnämnda utredning har under hösten 1958 slutförts. I anledning härav

har växtskyddsanstalten i sin anslagsskrivelse för budgetåret 1959/60

hemställt om en förstärkning av anstaltens personal och övriga resurser för

att möjliggöra en förbättring ur växtskyddssynpunkt av kontrollen av till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Knngl. Moj:ts proposition nr 43 år 1959

3

landet införda växter och växtprodukter. I skrivelser den 21 och 30 oktober

1958 har anstalten gjort ytterligare framställningar i ämnet samt framlagt

förslag till kungörelse angående införsel av växter in. m., till taxa för anmälningsavgift

samt till förordning angående inspektionsavgift vid införsel

av vissa växter in. in.

Över nämnda skrivelser har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, statens sakrevision, kommerskollegium, gcneralpos

t styrelsen, järnvägsstyrelsen, generaltullstyrelsen, lan tbruksst yrelsen,

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, statens

jordbruksnämnd, skogsstyrelsen, statens lönenämnd, Sveriges lnntbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Hushållningssällskapens förbund,

Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund, Stockholms handelskammare,

Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a., Sveriges speditörförbund,

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Svenska plantskolornas

riksförbund, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Sveriges redareförening,

Svenska hamnförbundet, handelskammaren i Göteborg, handelskammaren

i Gävle samt Skånes handelskammare.

Med hänsyn till behovet av ett förbättrat skydd mot utifrån kommande

växtsjukdomar och växtparasiter har i årets statsverksproposition (IX ht p.

41) föreslagits, att växtskyddsanstaltens yttre inspektion förstärkes med 4

inspektörsassistentcr i lönegrad Ae 12, 4 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång

samt deltidsanställda inspektörer på platser, som är belägna på

större avstånd från de heltidsanställda växtinspektörernas stationsorter.

Kostnaderna för inspektörsassistentema och kontorsbiträdena beräknas till

83 800 kr. och för deltidsinspektörerna till 25 000 kr. Därjämte har förordats,

att en tjänst som assistent i reglerad befordringsgång vid huvudanstaltens

inspektionsavdelning ändras till en tjänst som förste assistent i lönegrad

Ae 21 och att en tjänst som kontorsbiträde i lönegrad Ae 5 vid samma

avdelning ändras till en tjänst som kanslibiträde i lönegrad Ae 7. Den totala

ökningen av växtskyddsanstaltens avlöningsanslag till följd av nämnda personalförstärkningar

och tjänsteförändringar har beräknats till 112200 kr.

I anslutning till den föreslagna personalförstärkningen har i statsverkspropositionen

(IX ht p. 42) växtskyddsanstaltens omkostnadsanslag föreslagits

skola höjas med sammanlagt 75 000 kr. för täckande av beräknade löpande

omkostnader samt för anskaffning av utrustning och bilar för den

yttre växtskyddsinspektionen.

I samband med framläggandet av förslagen till nyssnämnda personalförstärkningar

har jag anmält min avsikt alt föreslå Kungl. Maj :t att i särskild

proposition förelägga 1959 års riksdag förslag i anledning av växtskyddsanstaltens

framställningar i fråga om kungörelse angående införsel av växter

m. in. samt inspektions- och anmälningsavgifter vid införsel av vissa

växter in. in. I anslutning härtill har i statsverkspropositionen å riksstatens

inkomstsida beräknats ett belopp av 800 000 kr. under titeln Uppbörd i statens

verksamhet: Inkomster vid statens växtskyddsanstalt.

.lag torde nu få upptaga växtskyddsanstaltens framställningar i vad de

opaginerad Kontrollera mot PDF

-1

Kungl. Maj.ts proposition nr ''iS år 1959

avser förslag att i vissa fall ersättning av allmänna medel skall kunna utgå

i anledning av förluster, som uppstår vid ingrepp i växtskyddssyfte. De föreslagna

avgifterna är avsedda att endast täcka de kostnader för växtskyddsanstaltens

verksamhet som sammanhänger med den i växtskyddssyfte bedrivna

importkontrollen. Frågan härom torde därför vara av beskaffenhet

att kunna avgöras av Kungl. Maj :t utan riksdagens hörande. Då avgifter för

detta ändamål emellertid icke tidigare upptagits, synes det lämpligt att frågan

anmäles för riksdagen. Jag torde därför redan nu böra lämna en redogörelse

för växtskyddsanstaltens förslag i denna del samt remissinstansernas

och min egen ståndpunkt. Växtskyddsanstaltens framställningar avser i övrigt

förslag till bestämmelser, som på grund av internationella åtaganden

eller eljest kan anses erforderliga för att förebygga att till riket införes växtsjukdomar

och växtskadedjur, som kan vålla allvarliga skador på inhemska

odlingar eller på inom landet lagrade växtprodukter. Då utformningen av

dessa bestämmelser, vilken bör ankomma på Kungl. Maj :t, delvis är beroende

av de resurser, som ställes till växtskyddsanstaltens förfogande, torde riksdagens

ställningstagande till de i årets statsverksproposition föreslagna förstärkningarna

av växtskyddsanstaltens personal in. in. böra avvaktas, innan

frågan anmäles för Kungl. Maj:t. Emellertid torde jag redan nu få som en

bakgrund till de ekonomiska frågorna lämna en redogörelse för huvuddragen

av växtskyddsanstaltens förslag även i denna del.

Internationella överenskommelser m. m.

Efter det senaste världskriget intensifierades det internationella samarbetet

på växtskyddets område. Det understöddes därvid av Förenta Nationernas

livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). Denna organisation

rekommenderade bildandet av regionala sammanslutningar av länder för

det internationella växtskyddssamarbetet. En av dessa sammanslutningar

är den år 1950 bildade Europeiska växtskyddsorganisationen (European

Plant Protection Organization eller förkortat EPPO). Denna har framsprungit

ur en europeisk kommitté för bekämpandet av koloradoskalbaggen,

som under kriget utbredde sig över nästan hela Västeuropa frånsett

Storbritannien och Skandinavien. EPPO ändrade för några år sedan sitt

namn till European and Mediterranean Plant Protection Organization, dock

med bibehållande av EPPO som förkortning. Till EPPO är numera 24 länder

i Europa och i Medelhavsområdet anslutna, däribland Sovjetunionen

och Polen. Sverige har tillhört EPPO sedan år 1954.

FAO har även medverkat till att den senaste internationella växtskyddskonventionen

kommit till stånd. Denna är daterad i Rom den 6 december

1951 och undertecknad av representanter för 40 länder, däribland Sverige.

Konventionen innehåller bl. a. bestämmelser av följande innehåll.

I syfte att trygga gemensamma och effektiva åtgärder för att förebygga

införande och spridande av skadedjur och sjukdomar hos växter och växtprodukter

samt för att främja åtgärder för deras bekämpande förbinder sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj.ts proposition nr i 3 år 1959

r>

de avtalsslutande regeringarna att vidtaga sådana lagstiftningsåtgärder

samt sådana tekniska och administrativa åtgärder, som angives i konventionen

och i eventuella tilläggsöverenskommelser (artikel I, punkt 1). I

artikel III meddelas bestämmelser om tilläggsöverenskommelser. Sådana kan

föreslås av FAO på rekommendation av avtalsslutande regering eller på

denna organisations eget initiativ för att lösa särskilda växtskyddsfrågor,

som kräver synnerlig uppmärksamhet eller särskilda åtgärder. Tilläggsöverenskommelse

träder för varje avtalsslutande regering i kraft, sedan den

godkänts enligt FAO:s stadgar och procedurregler.

I punkt 1 av artikel IV lämnas närmare föreskrifter om de åtaganden,

vilka regeringarna förbinder sig till enligt konventionen. Härom stadgas

följande.

1. Varje avtalsslutande regering skall snarast och efter bästa förmåga

vidtaga åtgärder för

(a) att upprätta en officiell växtskyddsorganisation med följande huvudsakliga

funktioner:

(i) inspektion av växande plantor, av områden under kultur samt av

växter och växtprodukter under lagring eller transport, särskilt i syfte att

rapportera förekomst, utbrott eller spridning av växtsjukdomar och skadedjur,

samt att bekämpa desamma;

(ii) inspektion av försändelser av växter och växtprodukter i internationell

trafik och, så långt möjligt, inspektion av försändelser av andra artiklar

eller varor i internationell trafik under sådana förhållanden att dessa tillfälligtvis

kan uppträda som bärare av skadedjur och sjukdomar hos växter

och växtprodukter ävensom inspektion och övervakning av för internationell

trafik avsedda lagrings- och transportmedel av alla slag för växter och

växtprodukter eller av andra varor, särskilt i syfte att förebygga spridning

av skadedjur och sjukdomar hos växter och växtprodukter över nationsgränser;
(iii)

desinfektion mot skadedjur och sjukdomar av försändelser av växter

och växtprodukter i internationell trafik och av behållare, lagringsplatser

eller transportmedel av alla ifrågakommande slag;

(iv) utfärdande av certifikat rörande i försändelser förekommande växters

och växtprodukters sundhetstillstånd och ursprung;

(b) spridande av upplysning inom landet rörande skadedjur och sjukdomar

hos växter och växtprodukter samt i fråga om medlen för dessas

förebyggande och bekämpande;

(c) främjande av forskning och undersökningar inom växtskyddets område.

Enligt punkt 1 av artikel V skall varje avtalsslutande regering vidtaga

åtgärder i syfte att inom dess territorier utfärdade sundhetscertifikat

bringas i överensstämmelse med andra avtalsslutande regeringars växtskyddsbestämmelser.

Till garanti för att certifikaten blir tillförlitliga lämnas

vidare vissa föreskrifter. Inspektion skall sålunda utföras och certifikat

utfärdas allenast av tekniskt kvalificerade och vederbörligen auktori
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Kungl. Maj.ts proposition nr ''iö ur 1959

serade tjänstemän eller av dessa därtill bemyndigade personer samt under

sådana förhållanden och med sådan sakkunskap och sådana informationer

hos dessa tjänstemän, att myndigheterna i importländerna med förtroende

kan godkänna sådana certifikat som tillförlitliga handlingar. I vissa fall

skall certifikaten utfärdas enligt fastställt formulär.

I artikel VI punkt 1 lämnas följande importföreskrifter.

I syfte att förebygga införsel av skadedjur och sjukdomar hos växter till

sina territorier skall de avtalsslutande regeringarna äga full befogenhet att

reglera införseln av växter och växtprodukter och må i detta syfte:

(a) föreskriva restriktioner eller uppställa fordringar rörande importen

av växter och växtprodukter;

(b) förbjuda import av vissa växter eller växtprodukter eller av vissa

försändelser av växter eller växtprodukter;

(c) inspektera eller kvarhålla vissa försändelser av växter eller växtprodukter;
(d)

behandla, förstöra eller avvisa vissa försändelser av växter eller växtprodukter,

eller fordra att sådana försändelser underkastas särskild behandling

eller förstöras.

I punkt 2 av samma artikel lämnas vissa föreskrifter i avsikt att förhindra

att större ingrepp än nödvändigt göres i den internationella handeln.

Därvid stadgas bl. a. under (d), att avtalsslutande regering, som fordrar

att försändelser av vissa växter och växtprodukter skall införas endast över

särskilda införselorter, skall välja dessa orter så, att den internationella

handeln icke därigenom onödigtvis hindras. Sådana begränsningar beträffande

införselorter får icke göras med mindre det erfordras att berörda

växter och växtprodukter åtföljes av sundhetscertifikat eller kommer att

inspekteras eller underkastas särskild behandling. Enligt (f) i samma punkt

skall de avtalsslutande regeringarna, dock utan att därigenom äventyra sin

egen växtproduktion, träffa nödiga anstalter för att till ett minimum nedbringa

antalet fall, i vilka sundhetscertifikat erfordras för växter och växtprodukter,

som ej är avsedda för plantering, såsom sädesslag, frukter, grönsaker

och avskurna blommor. Vid konventionen har såsom bilaga fogats

formulär för sundhetscertifikat.

I samband med bedömandet av avgiftsfrågan torde även vissa bestämmelser

i det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) böra uppmärksammas.

Enligt artikel III i detta avtal skall produkter från en avtalsslutande

parts område, som införts till en annan avtal sslutande parts område, icke,

vare sig direkt eller indirekt, vara underkastade något slag av inre skatter

eller andra inre avgifter utöver dem, som direkt eller indirekt tillämpas

på samma slags produkter av inhemskt ursprung. Enligt avtalet, artikel

VIII p. 1. a), skall alla avgifter, andra än tullar och de i artikel III

berörda, som av parterna uttages å eller i samband med import, till sitt

belopp begränsas till den ungefärliga kostnaden för lämnade tjänster och

icke innebära ett indirekt skydd för inhemska produkter eller en beskattning

av importvaror i statsfinansiellt syfte. Bestämmelserna i artikel VIII

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1959

7

äger tillämpning bl. a. på avgifter, som avser analys, inspektion, karantän,

hälsovård och desinfektion (p. 4. g) och li)). Vidare uttalas i p. 1. b), att

parterna erkänner behovet av att minska antalet och variationen av de avgifter

som åsyftas under a).

I detta sammanhang må påpekas, att samtliga åtgärder, som ett land

vidtager för att förebygga att växtsjukdomar eller växtskadedjur inkommer

till landet, enligt internationellt språkbruk sammanfattas under benämningen

»växtkarantän».

Bestämmelser om växtskyddskontroll vid införsel

Huvuddragen av växtskyddsanstaltens förslag

Beträffande de nu gällande bestämmelserna om vad som ur

växtskyddssynpunkt skall iakttagas vid införsel av växter och växtprodukter

till riket anför växtskyddsanstalten, att dessa huvudsakligen återfinnes

i följande författningar, nämligen kungörelsen den 29 september 1876 (nr

36) angående förbud tills vidare mot införsel av potatis, kommande från

Amerika ävensom från vissa länder inom Europa, kungörelsen den 11 januari

1927 (nr 3) angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av potatis,

kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 50) angående införsel av levande

växter och växtdelar in. in., kungörelsen den 12 januari 1951 (nr 8) med

förbud mot införsel av levande almväxter, almbark och almvirke, kungörelsen

den 5 maj 1952 (nr 222) om förbud mot införsel, försäljning och

plantering av berberisbuskar samt kungörelsen den 16 augusti 1955 (nr

510) med förbud mot införsel i vissa fall av frukter och växter in. m. Som

bihang till vissa av nyssnämnda kungörelser hade lantbruksstyrelsen efter

förslag av växtskyddsanstalten upprättat förteckningar över de olika skadedjur

och sjukdomar på växter, som ansetts skola importförbjudas. Den senaste

revisionen av dessa förteckningar skedde år 1955 på grund av den

väsentligt förändrade utbredningen av växtskadegörare i Europa sedan år

1936, då den föregående förteckningen utfärdades. Växtskyddsanstalten

framhåller, att i skadegörarförteckningen av år 1936 endast de skadegörare

var medtagna, som kunde upptäckas vid okulär besiktning. Följaktligen

saknades såväl potatiskräfta som potatisål. Om man bortsåg från kungörelsen

1955: 510 och den nyssnämnda revisionen av skadegörarförteckningen,

vilka båda tillkom som provisorier i avvaktan på revision av de allmänna

införselbestämmelserna, hade ca 20 år förflutit utan att större ändringar

skett i införselbestämmelserna.

Beträffande omfattningen av den kontrollerade varuinförseln

anför anstalten att en väsentlig ökning skett under senare år.

År 1936 infördes av de varukategorier, som genom kungörelsen 1936: 50

belädes med krav på sundhetscertifikat vid införsel, ca 15 000 ton. Denna

årskvantitet var tämligen oförändrad fram till det senaste världskriget för

att under krigets gång fram till år 1944 efter band sjunka till endast ca

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 43 år 1959

4 000 ton per år. Efter kriget steg införseln åter och ett utmärkande drag

under de första efterkrigsåren var de stora mängder fruktträd och grundstammar,

som infördes för att ersätta den nedgång i fruktträdsantalet, vilket

blivit följden av de svåra köldskadorna under de kalla vintrarna 1940—

1942. Sedan dess minskade emellertid denna del av införseln betydligt

och den årligen införda mängden av plantskolealster höll sig på ungefär

samma nivå genom åren. Detsamma var förhållandet med blomsterlöksimporten.

Däremot steg införseln av konsumtionsvarorna bland de varugrupper

det här är fråga om oavbrutet under senare år. Särskilt gällde detta

grönsakerna. Potatisimporten varierade ganska mycket beroende på skördeutfallet

i Sverige men även denna införsel ökade i genomsnitt starkt.

Under år 1954 infördes sålunda endast ca 9 000 ton, under 1955 däremot

ca 130 000 ton, under 1956 ca 80 000 ton, under 1957 ca 11 000 ton och under

första halvåret 1958 ca 56 000 ton. Den sammanlagda införseln av

certifikatbelagda varor var under år 1947 ca 12 000 ton, under år 1952 eu

48 0001 ton och år 1956 ca 102 000 ton. Till det sista talet borde läggas

de ca 200 000 ton färska frukter, bär och grönsaker, vilka genom kungörelsen

1955:510 lagts under växtskyddsanstaltens införselkontroll.

Växtskvddsanstalten lämnar härefter en redogörelse för svagheterna

i och olägenheterna med de nuvarande införselbestämmelser

n a. I fråga om potatisimporten anför anstalten, att denna

regleras av kungörelsen 1876: 36, som förbjuder införsel av potatis från

Amerika, och kungörelsen 1927:3, som avser att ge säkerhet mot införsel

av kräftsmittad potatis samt behandlar skyddet mot koloradoskalbagge, potatismal

och potatisål. Dessutom gäller kungl. brevet 1932:517, vilket ger

växtskyddsanstalten rätt att medgiva undantag från bestämmelserna i de båda

kungörelserna. Anstalten framhåller, att det är allenast på grund av förefintligheten

av denna dispensmöjlighet som de senaste årens potatisinförsel

varit möjlig från något land. I synnerhet är det koloradoskalbaggens nuvarande

utbredning samt bestämmelsen att exportlandet skall ha införselförbud

för potatis från kräftsmittat land, som omöjliggör import enligt de ursprungliga,

ännu gällande bestämmelserna. Tidigare utfärdades med stöd

av nyssnämnda kungl. brev 1932: 517 varje importsäsong dispenser för de

olika importörerna. Sedan år 1954 har i stället säsongmässiga dispensvillkor

utarbetats och delgivits importörerna, exportländernas växtskyddsmyndigheter

och EPPO. Det måste emellertid enligt anstaltens mening anses otillfredsställande

att på detta vis införseln av potatis helt och hållet försiggår

enligt dispens och att de gällande bestämmelserna i praktiken satts ur kraft.

Införseln av växter och växtdelar, vartill utom blomsterlökar, växthusväxter

och plantskolealster även rotsaker, grönsaker med underjordiska delar

och matlök räknas, regleras genom kungörelsen 1936: 50. Olägenheterna är

här, anför växtskyddsanstalten, av flera slag. Enligt kungörelsen skall certifikaten

för att kunna godkännas innehålla ett antal uppgifter beträffande

sändningarnas och odlingsplatsernas frihet från koloradoskalbagge, potatisål,

potatiskräfta samt sådana skadegörare, som nämnes i lantbruksstyrel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Knngl. Maj:ts proposition nr 13 år WHO

sens förut berörda förteckning över för svenska odlingar farliga parasiter

och sjukdomar. Denna förteckning har visserligen, som förut nämnts, tämligen

nyligen blivit reviderad men stora möjligheter finnes för brister i de

uppgifter, som skall tillfogas certifikatet, om detta är av Internationella växtskyddskonventionens

modell (om certifikatet är av äldre modell återfinnes

uppgifterna vanligen i den tryckta texten). Sådana brister måste då rättas

till genom kompletterande uppgifter från exportlandets växtskyddsmyndigheter,

telegramledes eller genom brev, innan sändningarna får frisläppas

för införsel, även om dessa annars skulle vara tadelfria. Det är nämligen

omöjligt att avgöra, om de utelämnade uppgifterna saknas på grund av förbiseende

vid utskrivandet eller på grund av att sändningarna icke fyller gällande

fordringar för införsel.

Vidare erinrar växtskyddsanstalten om att ett krav i kungörelsen 1936: 56

på 20 km avstånd mellan växternas odlingsplats och närmaste fyndort lör

koloradoskalbagge efter kriget blev omöjligt att uppfylla för 2 av våra viktigaste

leverantörländer, Nederländerna och Belgien. Detta ledde till att den

s. k. Köpenhamns-överenskommelsen ingicks i december 1946 mellan å ena

sidan växtskyddsmyndigheterna i Nederländerna och Belgien och å andra

sidan motsvarande myndigheter i Danmark, Norge, Sverige och Finland. Det

beslöts — för Sveriges del med stöd av 8 § kungörelsen 1936: 50 — att man

på vissa villkor skulle bortse från kravet på visst avstånd mellan odlingsplats

och fyndort för koloradoskalbagge. Denna överenskommelse gällde dock endast

blomsterlökar, blomsterknölar, växthusväxter samt plantskolealster och

ej konsumtionsvaror såsom grönsaker med rot och matlök. Dessa senare blev

därför realiter avstängda från införsel till Sverige fram till år 1955, då man

här ansåg, att de borde kunna få införas på villkor motsvarande dem, som

växtskyddsanstalten medgivit beträffande potatisinförsel. När Västtyskland

efter hand började exportera växter efter senaste världskriget kom Köpenhamns-överenskommelsen

att tillämpas även vid införsel från detta land,

dock med vissa undantag beträffande plantskoleväxter.

Utbredningen av San José-sköldlusen har efter kriget blivit betydligt mera

vidsträckt än förut och några av våra leverantörländer, bl. a. Frankrike och

Västtyskland, har blivit smittade. I våra nuvarande införselbestämmelser

är detta skadedjur upptaget bland de införselförbjudna skadegörarna men,

framhåller växtskyddsanstalten, något särskilt försiktighetsmått mot ifrågavarande

djur är icke nämnt. Det internationellt använda desinfektions- och

bekämpningsmedlet mot detta djur är emellertid cyanväte. Anstalten upplyser,

att detta användes i vissa länder både vid inre karantänsgränser och

i internationell handel, om minsta misstanke om förekomst av San Josésköldlus

föreligger. Okulär besiktning är nämligen alldeles otillräcklig för

att fastställa att ett parti är fritt från detta djur. Vid införsel av vissa vedartade

plantskoleväxter från länder med konstaterad förekomst av sköldlus

har anstalten därför ansett sig böra fordra, alt sändningarnas frihet

från detta skadedjur skall vara säkerställd genom att växterna begasats med

cyanväte före avsändandet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr i 3 år 1959

Växtskyddsanstälten anför sammanfattningsvis, att — liksom fallet är beträffande

potatisimporten — undantagsbestämmelserna kommit att spela

stor roll även vid införseln av växter och växtdelar och att importvillkoren

blivit alltför svåröverskådliga.

I fråga om införseln av de varuslag, som genom kungörelsen 1955:510

lagts under växtskyddsanstaltens kontroll, är förhållandet något annorlunda.

Eftersom anstalten endast medgivits inspektionsrätt och certifikat

ännu icke fordras vid införsel av dessa varor — färsk frukt, snittblommor,

snittgrönt och grönsaker utan rot — har växtskyddsanstalten svårigheter

att få kännedom om hur och när dessa sändningar anländer till riket. Anstalten

framhåller, att om det endast skulle vara fråga om små kvantiteter,

skulle inspektionen av dessa kunna ske jämsides med den ordinarie inspektionen.

Det gäller emellertid att kontrollera en årlig kvantitet av ca 250 000

ton utöver de ca 40 000—80 000 ton varor, som är certifikatbelagda, och dessa

250 000 ton utgöres helt av mycket lättförstörbara varor, för vilka dröjsmål

vid införseln och förtullningen kan leda till stora värdeförsämringar.

Man kan därför ej uppehålla varorna i samband med inspektionen utöver

i extrema fall några timmar. En av orsakerna till att dröjsmål för dessa

varor kan leda till värdeförsämringar är, att de ofta försäljes först efter

ankomsten till mottagningsorten. De måste, för att ej förlora i värde, snabbt

bli tillgängliga för kunderna. Detta är mindre ofta fallet med de hittills

certifikatbelagda varorna.

Inspektionsrätten beträffande färsk frukt m. m. tillkom genom att San

José-sköldlusen påträffats i inkommande sändningar år 1955. Växtskyddsanstalten

erinrar om att under sommaren 1955 10 vagnslaster med plommon

behäftade med sköldlus avvisades. Under de 3 importsäsonger, som färsk

frukt sedan dess blivit inspekterad, har inalles 72 vagnslaster blivit avvisade,

representerande ett värde av inemot 1 miljon kr. Detta visar enligt anstalten

tillfyllest, att denna inspektion är långt ifrån oviktig. Frågan om hur

sådana kostsamma avvisningar skall kunna undgås, har varit föremål för

talrika överläggningar. Bl. a. besökte anstaltens chef år 1957 Sydeuropa för

att undersöka exportförhållandena. Det enklaste sättet att undgå avvisningar

skulle vara, att endast oklanderlig vara exporterades. Detta förutsätter

emellertid noggrann inspektion före avsändandet och en sådan inspektion

sker i allmänhet endast om införsellandet fordrar sundhetscertifikat vid införseln.

Om sådant krav uppställdes för införsel till Sverige även beträffande

färsk frukt skulle enligt anstalten vinnas även, att anstaltens kontroll

blev fastare och att inspektionen i motsats till vad nu var fallet blev

mindre slumpartad. Det sistnämnda hörde f. n. till de vanligaste klagomålen

på den nuvarande inspektionen av frukt. Även ett annat skäl talar enligt

anstalten för införande av certifikattvång för dessa varor. Om så ej sker,

är det nämligen, framhåller anstalten, fara för att Sverige, liksom andra

länder utan certifikattvång, vid införseln får de sämre kvaliteterna och att

de bättre förbehålles länder med strängare införselkrav. Vanlig kvalitets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1959 11

kontroll räknades ej här, lika litet som i andra länder, liöra till växtskyddets

arbetsområde.

Med hänsyn till det nu anförda framlägger växtskyddsanstalten ett förslag

till ny kungörelse angående införsel av växter in. in.

Förslaget bygger på de nu gällande bestämmelserna jämte de allmänna

dispensvillkor, som under senare år tillämpats, samt de riktlinjer, som

uppdrogs vid nordiska överläggningar i december 1957. EPPO:s och FAO:s

rekommendationer beträffande certifiering av växter har även hållits i

minne. Det har dessutom ansetts vara av vikt att få de förut omtalade olägenheterna

i de nuvarande bestämmelserna ur världen. De principiella

skiljaktigheterna i förslaget gentemot hittills gällande bestämmelser anger

anstalten i korthet sålunda.

Växtskyddsanstalten föreslås bli, förutom verkställande, även utfärdande

myndighet. Internationella växtskyddskonventionens certifikatmodell utan

detaljerad tilläggsdeklaration antages. Certifikattvånget utsträckes till färska

frukter och bär, grönsaker utan rot och snittnejlikor. Införselförbud införes

för värdväxter till San José-sköldlus från länder, där detta skadedjur

påvisats. Viss inskränkning av införselorter föreskrives.

Utöver denna allmänna redogörelse torde som bakgrund för frågan om

finansieringen av växtinspektionen blott vissa bestämmelser i anstaltens

författningsförslag behöva omnämnas. Enligt 3 § skall växtinspektörer

finnas fast stationerade endast i Göteborg, Hälsingborg, Malmö och Stockholm,

men anstalten skall äga förordna, att växtinspektionspersonal skall

tinnas även å andra orter. Vidare stadgas i 5 §, att införsel av de varor, för

vilka sundhetscertifikat skall fordras (potatis, levande växter och växtdelar,

som kan användas till plantering och förökning, rotsaker, matlök,

grönsaker utan rot, färska frukter, bär samt snittnejlikor), endast får äga

rum över Göteborg, Hälsingborg, Landskrona, Malmö, Trelleborg eller

Stockholm eller över annan ort, där växtinspektion vid införseltillfället

finnes anordnad. I 4 § första stycket angives i vilken utsträckning det skall

råda förbud mot införsel av växter och växtdelar, som är angripna av skadegörare

eller tillhör vissa arter, eller av levande insekter och spindeldjur

in. in. I förteckning, vilken såsom bilaga fogats till kungörelsen, har gjorts

en uppräkning av de skadegörare, som skall anses farliga och medföra, att

därav angripna växter ej får införas. Enligt andra stycket äger anstalten

emellertid, om vid införsel befinnes att växt eller växtdel är angripen av

skadegörare, som icke finnes upptagen i förteckningen men som enligt

anstaltens bedömande får anses vara i lika hög grad farlig för växtodlingen,

som där angivna skadegörare, förbjuda införsel av den angripna varan. I

sådant fall skall emellertid varuhavaren, därest ekonomisk förlust uppkommer

för honom, enligt 24 § kunna erhålla ersättning av allmänna medel

med belopp, som anstaltens styrelse bestämmer. I 18—22 §§ föreslås bestämmelser

om inspektion av växter och växtdelar m. in., som inkommit

till riket. Enligt 21 och 22 §§ äger anstalten, om därvid befinnes att växt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1959

eller växtdel är angripen av farlig skadegörare eller alt skadegörare finnes i

inkommet transportmedel, meddela de föreskrifter till förekommande av

skadegörarens vidare spridning, som anstalten finner påkallade. Det föreslås

i 24 § att, om ingripandet skett med stöd av 4 § andra stycket, ersättning

av statsmedel även i sådant fall skall kunna utgå till varuhavaren eller

transportmedlets ägare eller brukare för den skada han lidit.

Remissyttrandena

I fråga om remissyttrandena torde här endast böra lämnas en kort redogörelse

för remissinstansernas allmänna inställning till förslaget och för

dessas ståndpunkt i fråga om införselorterna och ersättningsbestämmelserna.

Vad först beträffar remissinstansernas principiella inställning till k u ngörelseförslaget

ansluter sig lantbruksstvrelsen, skogsstyrelsen, statens

jordbruksnämnd, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lanlbruksförsök,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk.

Hushållningssällskapens förbund, Skånes handelskammare, Svenska plantskolornas

riksförbund, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund samt Sveriges

agronom- och lantbrukslärareförbund till växtskyddsanstaltens uppfattning,

att en utbyggnad av gränsskyddet i fråga om växter och vegetabiliska

produkter är nödvändig. De nämnda remissinstanserna — med undantag

av jordbruksnämnden — tillstyrker i stort sett även förslaget till införselkungörelse.

I några utlåtanden ifrågasättes nödvändigheten av skärpta

bestämmelser på hithörande område. Sveriges redareförening finner, att

behovet av kontrollåtgärder i importländerna snarast borde ha minskat till

följd av det internationella samarbetet. I gemensamt yttrande av Sveriges

grossistförbund, Stockholms handelskammare och Svenska importföreningen

för färsk frukt u. p. a., anföres att den nuvarande ordningen

fungerar tillfredsställande. De nämnda organisationerna — liksom handelskammaren

i Göteborg — betvivlar, att de praktiska riskerna för skador

motiverar den förordade utvidgningen av kontrollen. Mot den av växtskyddsanstalten

föreslagna utsträckningen och utformningen av skyddsbestämmelserna

göres principiella invändningar av jordbruksnämnden och

kommerskollegium samt av flertalet organisationer på handelns och transportväsendets

områden. Därvid understrykes främst, att växtskyddssynpunkterna

tillåtits alltför mycket dominera vid utformningen av kungörelsen

och att näringslivets behov liksom de praktiska svårigheterna ej i tillräcklig

grad beaktats. Den intensifierade kontrollen befaras komma att

medföra fördyrande dröjsmål när det gäller färska frukter och bär samt

andra varuslag, som fordrar snabb gränspassage.

De utvidgade certifik a tsbestä in melserna samt förslaget,

att införsel av vissa varor skall få ske endast över orter där

växtinspektion är anordnad, har kritiserats i några remissyttranden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr b3 år 1939

13

Kommerskollegium anför, att det med hänsyn till sjöfartsnäringens och

distributionens berättigade intressen är betänkligt, om rätten att till riket

införa t. ex. färsk frukt skall begränsas till vissa hamnar, där växtinspektion

finnes anordnad. Vad växtskyddsanstalten härvidlag egentligen avsett

synes kollegium tveksamt. Strängt tillämpad medgiver den föreslagna kungörelsen

import allenast över 6 hamnar — därav endast 1 på den långsträckta

ostkusten — där fast inspektion skall finnas. Å andra sidan har

anstalten tydligen tänkt sig att tillfällig inspektion skall kunna anordnas i

andra hamnar. I vilken omfattning och under vilka förutsättningar detta

skall ske förmäles icke. Huvudprincipen bör enligt kommerskollegii mening

liksom hittills vara att införsel får äga rum i varje hamn. De nuvarande

fartygsstorlekarna torde hindra att dessa kan bli för många. För fullständighetens

skull erinrar kollegium om att under senare år förhållandevis stora

mängder frukt, bär och grönsaker införes till vårt land med flyg. Växtskyddsanstaltens

framställning ger icke någon ledning för huru anstalten

tänkt sig titt erforderliga inspektioner i detta fall skall ordnas. Detsamma

gäller varor som anländer till landet i plomberade kylvagnar, vilka icke utan

olägenhet kan öppnas före ankomsten till bestämmelseorten.

Statens jordbruksnämnd ifrågasätter med hänsyn till gränsskyddets inverkan

på de prispolitiska åtgärderna på jordbrukets område samt intresset

av fri omsättning och låga kostnader lämpligheten av de föreslagna utvidgningarna

av växtskyddsanstaltens befogenheter. Det förefaller jordbruksnämnden

tveksamt, huruvida effekten av dessa kommer att stå i rimligt

förhållande till det ökade intrång och de ökade kostnader desamma kommer

-att medföra. Som exempel åberopar nämnden det föreslagna certifikattvånget

och inskränkningen av införselorterna. Bl. a. med hänsyn till de

mycket stora — och ständigt ökande — varukvantiteter det här gäller framstår

det för nämnden som sannolikt, att de föreslagna bestämmelserna kommer

att medföra ökat besvär och ökade kostnader utan att i praktiken den

avsedda totala skyddseffekten kan ernås. Det till stöd för certifikattvånget

åberopade skälet att Sverige eljest riskerar att vid införseln erhålla de sämre

kvaliteterna anser jordbruksnämnden sakna betydelse i sammanhanget.

Vanlig kvalitetskontroll bör ej räknas höra till växtskyddets arbetsområde.

På förevarande varuområden torde goda förutsättningar finnas för handel

och konsumenter att i vanlig ordning hävda kvalitetsintresset.

Ledamöterna av jordbruksnämnden Bengtsson och Håkansson har anmält

skiljaktig mening och i en gemensam reservation uttalat, att de icke

kan ansluta sig till nämndens negativa bedömning av förslaget till införselbestämmelser.

Det är självfallet, framhåller reservanterna, att här som

överallt annars kostnaderna för skyddet — de direkta såväl som eventuella

följdkostnader — måste avvägas mot värdet av det, som skall skyddas, i

detta fall den svenska växtodlingen. Beträffande jordbruksnämndens påstående,

att det föreslagna växtskydd^ kan komma att inverka på nämndens

prispolitiska åtgärder, erinrar reservanterna, att redan i dag tillämpas

ett på växtskyddsbestämmelser grundat förbud att från ett antal länder in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1959

föra exempelvis potatis utan att detta förbud på något sätt förtagit verkan

av de prispolitiska åtgärder nämnden f. n. beslutat om. Exemplet kan mångfaldigas.

I själva verket torde det vara så, att man i prispolitiken, som ju är

föremål för översyn med jämna mellanrum, bedömer behovet av prismässigt

gränsskydd på basis av gällande importpriser på frisk vara.

Reservanterna kan ej heller acceptera jordbruksnämndens invändning, att

förslaget i dess nuvarande utformning skulle innebära ett ökat intrång i

handelns arbete och en inskränkning i dess möjligheter till fri omsättning,

som icke skulle stå i rimligt förhållande till skyddseffekten. De erinrar om

att vårt land tack vare det geografiska läget fortfarande är i stort sett fritt

från de flesta av de sjukdomar och parasiter, som det föreslagna skyddet

riktar sig mot. Växtskyddsanstaltens utredning lämnar en högst oroande

skildring av dagsläget i grannländerna. Varje ytterligare år som det lyckas

växtskyddsanstalten att hålla landet fritt från nya skadedjur eller växtsjukdomar

betyder i själva verket, att ekonomiska värden, mångdubbelt överstigande

samtliga slag av kostnader för växtskyddet, kan räddas åt landet.

Under sådana förhållanden finner reservanterna det knappast orimligt, att

handeln får finna sig i sådana inskränkningar i den fria omsättningen, som

ligger däri, att man endast får importera varor, som vid kontroll visat sig

vara fria från vissa skadedjur och sjukdomar. Vad gäller förslaget om sundhetscertifikat

för vissa varor torde några särskilda kostnader härför knappast

behöva uppkomma. Detta omdöme grundar reservanterna på det förhållandet,

att redan i dag finnes ett sådant certifikattvång på ett stort antal

varor utan att någon form av kostnadsfördyring inträtt. För övrigt existerar

certifikattvång redan i ett flertal länder och det hör närmast till undantagen,

att exportlandet icke avkräves sundhetscertifikat för de varuslag det

här gäller. För importören och importlandets myndigheter torde ett sundhetscertifikat

underlätta en snabb kontroll.

Järnvägsstyrelsen anser, att växtskyddsanstalten bör bemyndigas att

meddela lättnader i fråga om bl. a. de föreslagna bestämmelserna om införselorter.

Kooperativa förbundet uttalar, att förbudet att importera varor över andra

än vissa angivna hamnar kommer att vålla importhandeln onödiga kostnader

och förseningar, och framhåller särskilt, att snittnejlikor oftast importeras

med flyg och bör vidaretransporteras inom några timmar efter ankomsten

till landet. Vidare påpekas, att avsevärd import av t. ex. färsk

frukt sker över ett flertal andra hamnar och gränsorter än de, där växtinspektörer

fast skall vara stationerade.

Sveriges grossistförbund, Svenska importföreningen för färsk frukt

u. p. a. och Stockholms handelskammare efterlyser i ett gemensamt yttrande,

vilket även biträtts av handelskammaren i Gävle, en realistisk avvägning

av å ena sidan de praktiska risker ur växtskyddssynpunkt, som importen

innebär, och å andra sidan kostnaderna för deras effektiva eliminerande.

I sammanhanget erinras om att Sverige i likhet med andra länder,

som ratificerat den internationella växtskyddskonventionen, enligt artikel

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1959

15

VI (f) förpliktat sig »att till ett minimum nedbringa antalet fall i vilka

sundhetscertifikat erfordras för växter och växtprodukter, som ej är avsedda

för plantering, såsom sädesslag, frukter, grönsaker och avskurna

blommor».

Organisationerna avvisar utvidgningen av certifikatbeläggningen och införande

av anmälningsskyldighet även beträffande frukt, blommor och

grönsaker utan rot bl. a. på den grund, att det icke torde vara praktiskt

möjligt att tillämpa ett sådant system med den snabba gränspassage, som

erfordras med hänsyn till varornas lättförstörbarhet och, i vissa fall, nödvändigheten

att få varorna ut i detaljhandeln i rätt tid. I varje fall lär detta

icke låta sig göra utan en utbyggnad av den personella inspektionsapparaten

till en omfattning, som icke förutsetts i förslaget och som dessutom i och

för sig måste anses orimlig. Vidare framhålles, att kylvagnar destinerade

till platser inom landet icke utan risk för skador å varorna kan brytas för

kontroll. Denna kontroll måste äga rum vid varornas framkomst och slutliga

utexpediering. Ej heller vanliga vagnar innehållande här diskuterade

varor bör under transporten öppnas vid starkare kyla. Det lär därför icke

vara möjligt att begränsa inspektionen till de ifrågasatta hamnarna.

Svenska hamnförbundet anför, att förbundet bestämt måste avstyrka att

importen begränsas till vissa städer. Enligt nu gällande näringsfrihetsregler

får import och export ske över alla hamnorter i Sverige utan undantag.

Det är av väsentlig principiell och praktisk betydelse, att denna generella

frihet ej rubbas. Transporter bör enligt förbundets mening få gå över den

hamn, som varuägaren finner vara för sig fördelaktigast, varigenom den

svenska allmänheten torde komma att kunna köpa varorna till lägsta pris.

Förbundet anser icke, att en inspektör skall finnas i varje hamn utan att

de inspektörer, som finnes på vissa platser, skall ha skyldighet att på begäran

efter fastställd taxa utföra inspektion även i varje annan hamn, när så

av varuägare påkallas.

Även handelskammaren i Göteborg ställer sig avvisande till förslaget om

att begränsa importen till vissa hamnar.

De föreslagna bestämmelserna om ersättning av allmänna

medel i vissa fall för skador, som enskilda tillfogats genom ingrepp i

växtskyddssyfte, har i allmänhet ej föranlett yttranden av remissinstanserna.

Några har emellertid uttalat sig i denna del.

Riksräkenskapsverket, som förutsätter att ersättning av allmänna medel

endast i undantagsfall skall behöva ifrågakomma, förordar att frågor härom

underställes Kungl. Maj:t.

Skånes handelskammare anser, att ersättningsfrågorna bör prövas av

lantbruksstyrelsen i stället för växtskyddsanstalten.

I det gemensamma yttrandet från Sveriges grossist förbund m. fl. ifrågasättcs

om icke vid en mera allmän tillämpning av ett system med certifikattvång

och därutöver inspektion i importlandet importören borde äga erhålla

ersättning på samma sätt som vid de i förslagets 24 § angivna fallen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1959

därest myndigheten såg sig nödsakad avvisa ett parti trots förefintligheten

av ett giltigt certifikat. Även frågan om certifikatens bevisvärde och

relevans i olika hänseenden samt konsekvenserna av olika inspektionsresultat

i export- och importlandet motiverade enligt organisationernas mening

en fortsatt utredning av hela problemkomplexet. Härutöver framhålles,

att det icke är principiellt tillfredsställande, att skadeståndsfrågan skall

prövas i administrativ väg. Denna borde i stället avgöras av domstol eller

också genom lämpligt skiljemannaförfarande.

Svenska hamnförbundet framhåller, att även hamnförvaltningar kan

åsamkas skada, t. ex. genom att ett varuparti tillhörigt en utländsk exportör

blir kvarliggande i en hamn utan att hamnmyndigheten har möjlighet

att av honom få ersättning för sina avgifter och kostnader. Förbundet föreslår

därför, att i 24 § införes rätt till ersättning för ekonomisk förlust jämväl

för hamn.

Departementschefen

Vaxtskvddsanstaltens förslag till införselbestämmelser innebär till stor del,

att gällande föreskrifter bearbetats och sammanförts till en författning. Vidare

har viss utvidgning av kontrollen föreslagits. Det väsentligaste är härvid,

att certifikattvång föreslås även beträffande färska frukter och bär,

grönsaker utan rot och snittnejlikor. De föreslagna bestämmelserna synes

helt stå i överensstämmelse med EPPO-konventionen och utgör ett fullföljande

av de åtaganden vi gjort genom att ansluta oss till denna konvention.

Dock kan på en punkt tvekan råda. Som jag tidigare nämnt skall enligt konventionen

de avtalsslutande länderna, utan att därigenom äventyra sin

egen växtproduktion, träffa nödiga anstalter för att till ett minimum nedbringa

antalet fall, i vilka sundhetscertifikat erfordras för växter och växtprodukter,

som ej är avsedda för plantering, såsom sädesslag, frukter, grönsaker

och avskurna blommor. I anledning härav torde böra övervägas huruvida

den föreslagna utvidgningen av eertifikattvånget kan inskränkas utan

att kontrollen därigenom i nämnvärd grad försvåras. Härvid bör beaktas,

att certifikattvång i hög grad torde minska faran för att växtsjukdomar

och skadegörare införes i landet och att i anledning härav inspektionen bör

kunna inskränkas i förhållande till vad eljest skulle vara nödvändigt. Vidare

medför eertifikattvånget, att växtinspektionen i förväg får reda på,

när sändningar väntas inkomma och därigenom bättre kan planera inspektionsarbetet.

Av remissyttrandena framgår vidare, att ett flertal andra frågor

bör närmare övervägas, innan slutlig ståndpunkt tages till utformningen

av införselbestämmelserna. Som jag inledningsvis anfört bör även riksdagens

ställningstagande till de föreslagna förstärkningarna av växtinspektionens

resurser avvaktas. Detta ställningstagande har bl. a. avgörande betydelse

för frågan om det skall bli nödvändigt att beträffande vissa varor

föreskriva, att införsel endast får ske över vissa orter. Att bestämmelser av

sådan innebörd kan erfordras har förutsatts i EPPO-konventionen men de

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1959

17

bör såsom flera remissinstanser framhållit om möjligt undvikas. Genomföres

det i statsverkspropositionen framlagda förslaget, att befattningar som

inspektörsassistenter inrättas och att medel även ställes till förfogande för

anställning av ytterligare kontorspersonal och för deltidsanställd inspektionspersonal,

bör enligt min uppfattning bestämmelser om begränsning av

införsel till vissa orter kunna undvikas.

Mot växtskyddsanstaltens förslag, att ersättning av allmänna medel skall

kunna utgå i vissa fall, då skada uppstått genom ingripande i växtskyddssyfle,

har jag intet att erinra. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen

avser ersättningsbestämmelserna blott sådana fall, då ingrepp sker i anledning

av att en skadegörare upptäckts, som ej medtagits i utfärdade förteckningar

men av växtskyddsanstalten bedömes vara i lika hög grad farlig

som de däri angivna. Det gäller alltså ingrepp, som varuhavare — eller

i vissa fall ägare eller brukare av transportmedel — ej haft anledning räkna

med. Däremot kan jag icke förorda att, på sätt Sveriges grossistförbund

in. fl. ifrågasatt, ersättningsreglerna utsträckes att avse alla fall, då ett parti

avvisas trots förefintligheten av ett giltigt certifikat. Ej heller kan jag biträda

Svenska hamnförbundets förslag att ersättning i vissa fall skall kunna utgå

till hamn. Såsom riksräkenskapsverket framhållit torde frågor om ersättning

enligt anstaltens förslag uppkomma endast i undantagsfall. Det

får nämligen förutsättas, att växtskyddsanstalten, då anstalten genom EPPO

eller på annat sätt erhåller kännedom om att någon ny farlig skadegörare

upptäckts i land, varifrån export av växter eller växtdelar kan väntas komma

att ske till Sverige, föranstaltar om komplettering av den förut omnämnda

förteckningen. Då det här är fråga om en skälighetsprövning, torde

anledning saknas att, såsom Sveriges grossistförbund in. fl. föreslagit,

överlämna avgörandet till domstol eller skiljemannaförfarande. I likhet med

riksräkenskapsverket anser jag emellertid att avgörandet av ersättningsfrågorna

bör förbehållas Kungl. Maj :t. Som jag tidigare anfört, torde av riksdagen

böra begäras bemyndigande för Kungl. Maj :t att för ersättningar, som

här avses, använda medel ur förslagsanslaget Bekämpande av växtsjukdomar.

Avgifterna

Växtskyddsanstaltens förslag

Växtskyddsanstalten har såsom jag inledningsvis anfört föreslagit, att

kostnaderna för den yttre växtinspektionen och därmed sammanhängande

verksamhet skall täckas genom avgifter. Dessa förelås skola vara av 2 slag

nämligen dels eu anmälningsavgift, dels en inspektionsavgift.

An målnings a vgiften är avsedd att täcka anstaltens kostnader

för granskning av sundhetscertifikat med tillhörande fakturor ävensom för

behandling av inkommande ansökningar rörande undantag från bestämmel
2

Dihartg till riksdagens protokoll W5U. 1 samt. Nr 43

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1959

serna i den föreslagna införselkungörelsen. Avgiften skall utgå enligt taxa,

som efter förslag av anstalten fastställes av Kungl. Maj:t, och erläggas i

samband med ingivandet till anstalten eller växtsinspektör av handling som

nyss nämnts. Rörande denna avgift anför anstalten vidare.

Anmälningsavgiften är ett komplement till den föreslagna inspektionsavgiften.

Då den skall utgå för granskning av införselhandlingar, bör den sättas

lika för alla varuslag och till samma belopp, som nu föreskrives för utställande

av exportcertifikat, nämligen 3 kr. för sändning (kungörelsen

1951: 115). I vissa fall bör dock högre avgift utgå. Anmälningsavgiften bör

lämpligen uppbäras av anstalten men skall liksom inspektionsavgiften kunna

upptagas genom tullverkets försorg. Anmälningsavgifterna kommer enligt

anstaltens beräkningar att uppgå till sammanlagt ca 100 000 kr. för år.

Växtskyddsanstaltens förslag till taxa för anmälningsavgift är av följande

lydelse.

1. I 17 § kungörelsen den--- 1959 (nr 00) angående införsel av

växter m. m. föreskriven anmälningsavgift skall utgå med 3 kronor för varje

sändning av växter och växtdelar, för vilka sundhetscertifikat erfordras vid

införseln, såvida införselhandlingarna kunna godkännas i befintligt skick.

År detta icke fallet, eller om certifikat saknas, men ansökan om dispens för

införsel ändock kan beviljas, skall avgiften utgå med 6 kronor för sändning.

Om införsel icke kan medgivas, skall avgift icke uttagas.

2. Som sändning skall räknas den mängd varor av en varukategori som

vid ett importtillfälle införes från en avsändare till en mottagare enligt fakturaangivelse.

3. De olika kategorierna äro: potatis, blomsterlökar och -knölar, plantskoleväxter

(både vedartade och örtartade), skogsplantor (enligt skogsstyrelsens

mening), växthusväxter, snittnejlikor, grönsaker, rotsaker, niatlök

samt färska frukter och bär.

4. Om flera sändningar införas under samma certifikat (samsändning)

skall avgiften debiteras särskilt för varje delsändning. Likaså skall avgift

utgå särskilt för varje varukategori om flera olika kategorier äro upptagna

på en och samma faktura.

Bestämmelserna angående inspektionsavgiften har av växtskyddsanstalten

upptagits i ett förslag till särskild förordning. Beträffande

denna avgift anför anstalten följande.

Enligt anstaltens mening bör det avgiftspliktiga godset omfatta sådana

varor, för vilka sundhetscertifikat erfordras och mera regelbunden växtinspektion

genomföres. Då bestämmelser om ifrågavarande kontroll kommer

att utfärdas i annan ordning, synes de blivande bestämmelserna om inspektionsavgift

icke böra innehålla en specifikation av de varuslag, för vilka avgift

skall erläggas, utan endast i fråga om varuområdet hänvisa till bestämmelserna

angående växtkarantänen.

Inspektionsavgiftens belopp synes böra fastställas med hänsyn till dels

kostnaderna för växtskyddsinspektionen, dels därmed sammanhängande

andra växtskyddsåtgärder. I bestämmelserna rörande inspektionsavgifter

bör lämpligen fastställas avgiftens högsta belopp, varefter det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att bestämma den avgift, som skäligen må uttagas.

För att avgiften icke skall innebära ett indirekt tullskydd bör avgiftsbelop
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1959

pet maximeras till ett relativt obetydligt belopp, förslagsvis 2 kr. för 100

kg och beträffande varuparti med vikt av mindre än 100 kg högst 2 kr. för

varuparti. Med ett avgiftsbelopp av 2 kr. för konvaljer, perenner och bloms

terlök, 1 kr. för växthus- och plantskolealster, 40 öre för apelsiner, citroner

och vindruvor, 20 öre för potatis samt 50 öre för övriga växtslag, allt för

100 kg räknat, synes kostnaden för växtskyddskontrollen och därmed sammanhängande

andra växtskyddsåtgärder kunna täckas.

Inspektionsavgiften bör enligt anstaltens mening debiteras vid varans förtullning.

Debitering och uppbörd torde böra ombesörjas av tullverket. Ett

åläggande för växtskyddsanstalten att svara för uppbörd och debitering

skulle medföra en kostnadskrävande utvidgning av anstaltens kamerala resurser.

Anstalten finner, att detta om möjligt bör undvikas och förordar

därför uppbörd och redovisning genom tullverket. Vid uppbörd på sätt nu

föreslagits bör avgiftsbefrielse och restitution åtnjutas i huvudsak enligt

samma bestämmelser som gäller beträffande tull. Då växtskyddskontroll

skall utövas även i frihamn, kan restitution av inspektionsavgift vid utförsel

till frihamn i allmänhet icke ifrågakomma. Inspektionsavgiften torde i riksstaten

böra upptagas under inkomsttiteln Uppbörd i statens verksamhet.

1 fråga om den föreslagna växtinspektionsavgiftens överensstämmelse med

bestämmelserna i GATT-avtalet anför växtskyddsanstalten, att inspektionsavgiften

torde vara att anse som en sådan avgift, varom sägs i artikel VIII.

Avgiften är avsedd att utgöra ersättning för lämnade tjänster. Den kan

däremot icke anses innebära ett indirekt skydd för den inhemska produktionen

och icke heller en beskattning i statsfinansiellt syfte. Bestämmelsen

i artikel VIII om att avgift till sitt belopp skall begränsas till den ungefärliga

kostnaden för lämnade tjänster synes i princip innebära att avgiften

utformas såsom en förrättningsavgift, som beräknas i relation till de direkta

och indirekta kostnaderna för varje särskild inspektion. Det torde

emellertid såväl av praktiska skäl som ur rättvisesynpunkt vara önskvärt,

att kostnaderna för växtskyddskontrollen och därmed sammanhängande

andra växtskyddsåtgärder mera likformigt fördelas mellan de avgiftsskyldiga.

En sådan fördelning av inspektionskostnaderna torde erhållas, om avgiften

beräknas i förhållande till den införda varans mängd. Därmed synes

GATT-avtalets föreskrift om avgiftens begränsning till att motsvara den

ungefärliga kostnaden för lämnade tjänster vara iakttagen.

Anstalten har uppgjort en ungefärlig beräkning av vad inspektionsavgifterna,

om de bestämdes på sätt anstalten föreslagit, i medeltal skulle ha inbringat

under åren 1955—1957. Beräkningarna slutar på ett årligt belopp

av i medeltal 1 140 435 kr., motsvarande ca 4 promille av varornas importvärde.

Remissyttrandena

Mot de föreslagna inspektions- och anmälningsavgifterna har i flertalet

remissyttranden icke riktats några principiella invändningar. Emellertid har

.såväl jordbruksnämnden som de börda handelskamrarna, Kooperativa för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1959

bundet och andra organisationer inom handeln och transportväsendet framhållit

som sin mening, att växtinspektionen utgör sådan kontrollverksamhet,

som bedrives i hela samhällets intresse och som därför bör finansieras

av statsmedel. Sakrevisionen, som granskat avgifterna enligt de principer,

som ämbetsverket brukar tillämpa vid undersökningar av taxesättningen

vid vissa statliga myndigheter, finner att avgifternas sammanlagda belopp

täcker kostnaderna för inspektionsavdelningen men endast viss del av kostnaderna

för den övriga växtskyddsanstaltens verksamhet för inspektionsavdelningens

räkning. Sakrevisionen anser sig kunna godkänna inspektionsavgiften

men föreslår, att anmälningsavgiften höjes till det dubbla. Bland

remissinstanserna råder olika meningar om huruvida de föreslagna avgifterna

står i överensstämmelse med landets internationella åtaganden. Bl. a.

kommerskollegium framhåller, att växtskyddsanstaltens framställning synes

ge vid handen att summan av avgifterna överstiger kostnaderna för inspektionsverksamheten,

och ifrågasätter därför avgifternas förenlighet med

GATT. Statskontoret och riksräkenskapsverket finner det mest rationellt,

att båda avgifterna uppbäres genom tullverkets försorg. Generaltullstyrelsen

å sin sida föreslår, att inkasseringen sker genom växtskyddsanstalten.

Statskontoret tillstyrker den föreslagna utbyggnaden av växtinspektionen

endast under förutsättning att den kostnadsmässigt helt uppväges av inflytande

avgifter. Beträffande uppbörden av avgifterna finner ämbetsverket

det mest rationellt, att tullverket omhänderhar uppbörden av såväl inspektions-

som anmälningsavgiften.

Riksräkenskapsverket framhåller, att införande av inspektionsavgift icke

erfordrar en med stöd av riksdagens beslut utfärdad förordning. I stället

bör stadgandet om inspektionsavgiften — liksom motsvarande bestämmelser

om anmälningsavgiften —■ ingå i den föreslagna kungörelsen om införsel

av växter in. in. och innehålla, att för täckande av inspektionskostnaderna

skall uttagas en inspektionsavgift enligt särskild taxa, som utfärdas av

Kungl. Maj:t och som sedermera vid behov kan ändras genom beslut av

Kungl. Maj :t utan att frågan härom behöver i förväg underställas riksdagen.

Härigenom understrykes även starkare, att inspektionsavgiften enbart

har karaktär av ersättning för lämnade tjänster, vilket är angeläget med

hänsyn till innehållet i GATT.

Båda slagen av avgifter bör enligt ämbetsverkets mening upptagas genom

tullverkets försorg. Avgifterna bör i riksstaten tillgodoföras en särskild inkomsttitel

under rubriken Uppbörd i statens verksamhet. Till den nya inkomsttiteln

bör jämväl överföras redovisningen av sådana inkomster, som

t. n. bokföres såsom särskilda uppbördsmedel å växtskyddsanstaltens orakostnadsstat.

Statens sakrevision erinrar, att intäkterna av de föreslagna avgifterna

har beräknats till ca (100 000 -f 1 140 000 =) 1 240 000 kr. per år. Kostnaderna

för inspektionsarbetet har — enligt vad sakrevisionen inhämtat —

av växtskyddsanstalten uppskattats till ca 1 000 000 kr. Anstalten har där
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1959

21

vid utgått ifrån nuvarande löner och omkostnader för inspektionsavdelningen,

vartill lagts motsvarande kostnader för den utvidgade inspektionen

enligt anstaltens anslagsäskanden för budgetåret 1959/60 (totalt ca 465 000

kr.). Dessutom har anstalten räknat med 1/3 av löner och omkostnader för

övriga avdelningar, sådana dessa kostnader upptagits i nämnda anslagsäskanden

(ca 550 000 kr.). Skillnaden mellan beräknade intäkter och kostnader

utgör enligt anstalten den marginal, som erfordras med hänsyn till

ovissheten av den framtida importen och osäkerheten i de gjorda beräkningarna.

Enligt de principer, som sakrevisionen tillämpat vid tidigare

granskning av taxesättningen vid vissa statliga myndigheter, bör i kostnadskalkylen

även ingå beräknade pensioneringskostnader samt kapitalkostnader

i form av avskrivning å byggnader och utrustning ävensom ränta ä

anläggning, utrustning och övrigt driftkapital. Även om dessa kostnader beaktas

vad gäller inspektionsavdclningen, synes intäkterna av de båda avgifterna

väl täcka avdelningens totala kostnader. Övriga avdelningar inom

anstalten är i viss mån inspektionsavdelningen behjälpliga med inspektionsarbetet.

Det är icke möjligt att nu bedöma, i vilken utsträckning dessa

avdelningars resurser kommer att tagas i anspråk för växtskyddsinspektionen.

De föreslagna avgifterna synes dock enligt sakrevisionens mening

ge täckning även för viss del av ifrågavarande avdelningars totalkostnader.

Då växtskyddsanstalten icke räknat med några pensionerings- eller kapitalkostnader

för vare sig inspektionsavdelningen eller övriga avdelningar, torde

emellertid avgifterna — i synnerhet om hänsyn skall tagas till viss marginal

på grund av ovissheten av den kommande importen — icke kunna

beräknas täcka så stor del av övriga avdelningars totalkostnader, som växtskyddsanstalten

utgått ifrån vad gäller avdelningarnas löner och omkostnader.

Med hänsyn till vad sålunda anförts angående kostnadstäckningen

och i betraktande av att växtskyddsanstaltens beräkning av övriga avdelningars

medverkan i inspektionsarbetet uppgivits vara synnerligen approximativ,

har sakrevisionen icke något att erinra mot storleken av den föreslagna

inspektionsavgiften.

Anmälningsavgiften bör enligt växtskyddsanstalten utgå med samma belopp

(3 kr.) som nu gällande anmälningsavgift för utställande av exportcertifikat.

Enligt vad sakrevisionen inhämtat uppgår enbart de direkta

lönekostnaderna för den personal, som nu är sysselsatt med ifrågavarande

arbete, till mellan 6 och 7 kr. Om anmälningsavgiften — liksom inspeklionsavgiften

— skall beräknas med hänsynstagande även till omkostnader

samt pensionerings- och kapitalkostnader, är en avsevärd avgiftshöjning

erforderlig.

Enligt sakrevisionens mening bör anmälnings- och inspektionsavgifterna

bedömas i ett sammanhang, när det gäller storleken av avgifternas belopp.

Även under sådana förhållanden bör anmälningsavgiften dock täcka åtminstone

de med granskning av införselhandlingar förenade direkta lönekostnaderna,

vilka kan beräknas till 6 å 7 kr. Avgiften torde därför enligt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1959

sakrevisionens uppfattning böra minst fördubblas. Samma böjning bör i

förevarande sammanhang vidtagas i fråga om anmälningsavgiften vid utställande

av exportcertifikat.

Lantbruks styrelsen anser det skäligt, att de kostnader, som importkontrollen

medför, skall bestridas av avgifter på av växtskyddsanstalten föreslaget

sätt. Vad avgifternas storlek beträffar har lantbruksstyrelsen liksom

sakrevisionen under hand från statens växtskyddsanstalt erfarit, att kostnaderna

för budgetåret 1959/60 för den utbyggda inspektionen beräknats

uppgå till ca 1 000 000 kr., vilket innefattar de direkta kostnaderna för inspektionsavdelningen

och kostnaderna för den »service», som anstaltens

övriga avdelningar lämnar inspektionsavdelningen. Vid ett godtagande av

den självfallet approximativa beräkningen av sistnämnda kostnader finner

lantbruksstyrelsen de föreslagna avgifterna till en början vara erforderliga.

Styrelsen förutsätter dock, att avgifterna årligen omprövas och taxa fastställes,

så att avgiften kommer att motsvara den ungefärliga kostnaden för

inspektionen. Lantbruksstyrelsen erinrar slutligen, att växtinspektionskostnaderna

enligt förslaget i genomsnitt kommer att uppgå till 4 promille av

varuvärdet, under det att t. ex. i Frankrike uttages en inspektionsavgift,

som beräknas efter 5,75 promille av varornas värde.

Skogsstyrelsen har intet att erinra mot principen, att de med en förstärkt

kontroll förenade kostnaderna bestrides av konsumenterna. Styrelsen har

ej heller något att anmärka mot anmälningsavgiftens storlek när det gäller

skogsplantor. Dessa transporteras i regel med mycket stora lastbilar eller

undantagsvis med järnvägsvagn och samlastas icke med annat gods. Med

en plantkvantitet per sändning av 350 000—500 000 plantor alltefter dessas

storlek, kommer det slutliga plantpriset, oftast uttryckt i kr. per 1 000 plantor,

icke att nämnvärt påverkas av anmälningsavgiften. Vad därefter angår

den föreslagna inspektionsavgiften, påpekar skogsstyrelsen följande.

Avgiften torde efter 1 kr. per 100 kg för eu normal billast av skogsplantor

om 400 000 st. med en vikt av 12—14 ton komma att uppgå till 120 å

140 kr. eller ca 35 öre per 1 000 plantor. Denna avgift gör sig märkbar i

plantpriset, ehuru icke i särskilt betydande grad. Möjligen kan den plantköpande

allmänheten dock uppfatta avgiften som en slags tullavgift, vilket

styrelsen finner beklagligt, då det numera är väl känt, att de tidigare tullavgifterna

på skogsplantor upphävts med hänsyn till den i landet rådande

plantbristen. Enbart dessa skäl skulle emellertid knappast ha föranlett

skogsstyrelsen att motsätta sig förslaget. Det är i stället den höga totalavgiften

för en sändning, d. v. s. en hel billast, som ämbetsverket anser vara

en orimligt hög ersättning för det utförda arbetet. Delta sker nämligen enligt

vad styrelsen har sig bekant i form av ett stickprov, som enligt styrelsen

icke tager längre tid för dessa stora sändningar än för mindre sådana

i form av exempelvis paket eller dylikt. Emot metoden att slumpmässigt uttaga

endast 1 prov finnes intet att invända, då antalet prov skulle bli alltför

stort, därest varje vrå av hela lastvolymen undersöktes. Detta är icke heller

önskvärt, då därvid risk förelåge för att den minutiöst och efter visst system

genomförda lastningen, tillika av största betydelse för plantornas kondition,

därigenom kunde rubbas. Lastbilen har nämligen i många fall kvar

600—800 km av transportsträckan efter kontrollproceduren.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1959

På grund av nämnda skäl föreslår skogsstyrelsen, att inspektionsavgiften

i fråga om skogsplantor sättes till 1 kr. per 100 kg, dock högst 25 kr. per

sändning. Samtidigt framhåller styrelsen, att enligt växtskyddsanstalten

skogsplantornas andel av den totala importvikten av växter m. m. utgjorde

ej fullt 1 procent år 1955, 1,3 procent år 1956 och 1,4 procent år 1957. En

reduktion av inspektionsavgiften för skogsplantor torde sålunda sakna

nämnvärd betydelse för totalintäkten från verksamheten.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruks försök tillstyrker

i princip förslagen till avgifter.

Generaltullstyrelsen anser, att inspektionsavgiften ej strider mot GATT,

därest avgiften fastställes till belopp, som ger en totaluppbörd ungefärligen

motsvarande de sammanlagda direkta och indirekta kostnaderna för växtkarantänen.

Generaltullstyrelsen finner det särskilt angeläget, att uppbörd

och redovisning av den föreslagna inspektionsavgiften, vilken blir av ringa

storlek, anordnas på ett så enkelt sätt som möjligt. Tullverkets redovisningssystem

är utformat för uppbörd och redovisning av avgifter av en helt

annan storleksordning och därför mera komplicerat än som torde vara

erforderligt beträffande inspektionsavgifterna. En av olägenheterna med

det av växtskyddsanstalten föreslagna uppbördsförfarandet är, att antalet

debiteringar -— bl. a. beroende på varupartiernas uppdelning vid förtullning

i frihamn — blir väsentligt större, om avgiften skall uppbäras vid varans

förtullning, än om uppbörden skall ordnas i samband med granskningen

av sundhetscertifikaten. Vidare kommer tullsedlar som upptager eljest avgiftsfria

varuslag, såsom apelsiner, att underkastas den mera omständliga

kamerala behandling, som tillämpas beträffande avgiftsbelagda varor. Med

anledning härav föreslår styrelsen, att uppbörd och redovisning av inspektionsavgiften

sker genom växtskyddsanstaltens försorg. Styrelsen har uppgjort

förslag till ett dylikt uppbördsförfarande, vilket enligt styrelsens mening

torde kräva en föga omfattande kameral organisation.

Generalpoststyrelsen framhåller, att ersättningen för av tullverket i samband

med förtullning genom postverkets försorg debiterade tull- och andra

införselavgifter uttages av postverket och erlägges månadsvis av generalpoststyrelsen

till generaltullstyrelsen. Vad angår inspektions- och anmälningsavgifterna

kommer dessa att uttagas av postverket i den ordning, som

gäller för nyssnämnda, redan befintliga tull- och andra införselavgifter.

Mot denna utökning av uppbörden genom postverkets försorg finnes från

generalpoststyrelsens sida intet att erinra.

Järnvägsstyrelsen har intet att erinra mot förslaget till inspektionsavgift.

Sveriges lantbruksförbund finner förslaget till finansiering av växtinspeklionen

rikligt såväl i princip som vad gäller de tilltänkta tillämpningsreglerna.

Liknande kontrollarbeten finansieras mångenstädes utomlands på i

princip likartat sätt. Enligt förbundets mening är inspektionsavgifter av

denna art utan vidare tillåtna i GATT.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att de föreslagna avgifterna

helt allmänt ej synes oskäliga. Förbundet anser dock att det skulle ha varit

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1959

värdefullt med en närmare utredning rörande avgifternas beräkning. Förbundet

har intet att invända mot principen, att avgifterna skall svara mot

kostnaderna för kontrollen och inspektionen. Tvärtom är det helt i sin ordning

att införseln får bära ifrågavarande kostnader. Till dessa kostnader höi

uppenbarligen även räknas kostnaderna för en avsevärd del av växtskyddsanstaltens

undersökningsverksamhet i laboratorier och på fält, vilken verksamhet

i långa stycken har ett nära samband med inspektionsverksamheten.

Förbundet har därför kommit till den uppfattningen, att de avgifter, som

föreslagits, icke kan anses för högt tilltagna.

Riksförbundet Landsbygdens folk förutsätter, att Kungl. Maj :t vid fastställandet

av avgifterna anpassar dessa efter de verkliga kostnaderna för

certifikatgranskning och inspektion. I samband härmed ifrågasätter riksförbundet

om en inspektionsavgift på 20 öre per 100 kg potatis är tillräcklig

för att täcka den verkliga inspektionskostnaden.

Svenska plantskolornas riksförbund och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

efterlyser en förklaring till att den ifrågavarande verksamheten

nu skall finansieras genom avgifter, då den tidigare — om också i mindre

omfattning — har bedrivits avgiftsfritt. Då avgifter för kontrollåtgärderna

emellertid är vedertagna i flertalet andra länder, vill inte förbunden motsätta

sig att så sker även hos oss. Beräkningen av avgifterna bör dock ske

så, att det uppburna beloppet ungefär motsvarar de omkostnader, den utökade

inspektionsverksamheten kommer att draga (113 000 kr.). Även om

det skulle kunna anses befogat att av kontrollavgifterna bestrida hela avdelningens

kostnader och därtill viss del för upprustning av växtskyddsanstaltens

resurser för nemalod- och virusforskning, är dock den beräknade

inkomsten av avgifterna på ca 1 240 000 kr. tilltagen i överkant.

Allvarliga erinringar anser förbunden böra riktas mot beräkningen av

avgifternas storlek för olika varuslag, exempelvis blomsterlök, perenna växter,

plantskole- och växthusväxter samt potatis. Om en differentierad tariff

skall fastställas, anser förbunden del helt orimligt, att blomsterlök, konvaljer

och perenna växter skall subventionera kontrollen av potatis genom

en 10 gånger så hög avgift för ett kanske i regel endast obetydligt mera

omfattande arbete. Enligt förbundens uppfattning måste den riktigaste beräkningen

av avgifternas storlek vara, att samma avgift fastställes för samtliga

varuslag.

Svenska redareföreningen framhåller, att kostnaden för inspektionen i

lastningshamnen får bäras av godset. Härtill kommer ett flertal andra utgifter,

som var för sig icke är så betydande men sammanlagda blir kännbara.

Detta kommer att inverka på fraktsättningen för de svenska rederier,

vilka upprätthåller ifrågavarande trafik. Om inspektionsverksamheten skall’

kunna utföras med erforderlig snabbhet, torde växtskyddsanstalten behöva

resa krav på ökad personal med högre inspektionsavgifter som följd.

Kommerskollegium anser den nu gällande ordningen med finansiering

av växtinspektionen med statsmedel som den i princip riktiga. Kommerskollegium

framhåller, att växtskyddsanstaltens verksamhet är avsedd att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1959

25

bereda skydd för jordbruket och dess binäring trädgårdsskötsel, och jordbruket

anses allmänt vara av sådan vikt för landet i olika avseenden att

enighet uppnåtts därom att statsmakterna bör på olika sätt stödja detsamma.

Med hänsyn härtill torde det vara uteslutet att belasta jordbruket med

kostnader av detta slag. Å andra sidan kan det då ej vara rimligt att belägga

importen av växter m. m. med avgifter, avsedda att bestrida den i jordbrukets

och därmed i folkförsörjningens intresse bedrivna växtskyddsverksamheten.

Vad nu anförts talar starkt mot att inspektionsavgifter uttages vid

införsel av hithörande varor för att täcka anstaltens utgifter för inspektionen.

Kommerskollegium finner frågan om inspektionsavgiftens överensstämmelse

med GATT tveksam. Enligt kollegii mening kan det ifrågasättas, om

den tilltänkta avgiften utgör ersättning endast för lämnade tjänster och om

den ej med hänsyn till storleken av inflytande belopp till viss del är att anse

som en pålaga av närmast skattemässig natur. För att artikel VIII skall bli

tillämplig kräves att utgående avgifter icke är så stora att överskott uppstår,

som användes till täckande av andra utgifter. Växtskyddsanstaltens

framställning ger snarast vid handen, att sådant överskott kan väntas. Kollegium

finner denna fråga böra närmare utredas, innan beslut om uttagande

av inspektionsavgift fattas.

Kommerskollegium ställer sig även tveksamt till frågan om det är principiellt

riktigt att belasta importen med anmälningsavgift. I vart fall bör

riksdagens samtycke inhämtas härtill i likhet med vad som tillämpas beträffande

stämpelavgiften.

Statens jordbruksnämnd anför, att den ifrågavarande inspektionsverksamheten

icke utgör någon serviceverksamhet för enskildas räkning utan utgör

en typisk statlig kontroll- och ordningshållningsverksamhet av i princip

samma slag som tullkontroll och viss polisverksamhet. Principen att sådan

verksamhet skall bestridas med statsmedel bör icke överges utan att särskilda

skäl kräver detta. Någon anledning att överge denna ordning i förevarande

fall har enligt nämnden icke förebragts. Därest statlig verksamhet av

denna typ skall baseras på avgiftsuppbörd, uppstår efter hand vid sidan av

befintliga direkta och indirekta skatter ett system av »administrationskostnadsavgifter»

med samma praktiska effekt som punktvis insatta omsättningsskatter.

Beträffande de föreslagna avgifternas förenlighet med GATT påpekar

jordbruksnämnden, att de totala avgifterna per år kommer att väsentligt

överstiga den direkta kostnaden för hela yttre växtinspektionen. I den mån

avgiftsintäkten överstiger kostnaden för den yttre inspektionen, låter sig avgifterna

enligt nämndens mening icke förena med våra åtaganden enligt

GATT. Avgifterna står ej heller i överensstämmelse med avtalets artikel

VIII punkt 1 b, enligt vilken de avtalsslutande parterna erkänner behovet

av alt minska antalet och variationerna av bl. a. avgifterna för analys och

inspektion. Jordbruksnämnden kan av de anförda skälen icke ansluta sig till

avgiftsförslagen.

it Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samI. Nr 4S

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1959

Ledamöterna Bengtsson och Håkansson har reserverat sig mot jordbruksnämndens

beslut och uttalat, att de finner förslaget om självfinansiering av

gränsskyddskontrollen genom en särskild inspektionsavgift naturligt och

ändamålsenligt.

Kooperativa förbundet har beräknat, att kostnaderna för den utökade inspektionen

och för dennas andel i växtskyddsanstaltens övriga verksamhet

endast uppgår till hälften av de beräknade inflytande avgifterna och finner

med hänsyn härtill att avgifterna strider mot GATT. Förbundet anser de

höga avgifterna vara en maskerad finanstull.

Beträffande anmälningsavgiften framhåller förbundet, att kända firmor

bör beviljas kredit, eventuellt mot lämnad säkerhet. I annat fall bör avgiften

uttagas genom tullverkets försorg på samma sätt som övriga av tullverket

inkasserade avgifter och därmed automatiskt innefattas i den vanliga tullkrediten.

Sveriges grossistförbund, Svenska importföreningen för färsk frukt u. p. a.

och Stockholms handelskammare anför i sitt gemensamma yttrande, som

biträtts av handelskammaren i Gävle, att några klara principer i fråga om finansieringen

av statlig verksamhet av ifrågavarande slag icke torde finnas.

Då frågan om självfinansiering av statlig verksamhet i det nu aktuella fallet

prövas, bör det särskilt beaktas, att kontrollverksamheten icke syftar till

att skydda mottagarna eller konsumenterna av just de varor, som införes,

utan att det här är fråga om en kontroll, som utövas i hela samhällets intresse,

enkannerligen för att skydda inhemsk produktion mot skadegörare.

Organisationerna anser därför, att någon avgiftsbeläggning i detta fall icke

bör komma i fråga. I yttrandet framhålles att det under inga förhållanden

kan godtagas, att inspektionsavgifterna tillmätes på sådant sätt, att de ger

täckning för mer än den egentliga yttre inspektionen och än mindre att de

därutöver skulle ge ett överskott. Att avgifterna även skall bidraga till att

bestrida växtskyddsanstaltens gemensamma kostnader, innebär en diskriminering

av importen i förhållande till den inhemska produktionen. För kontrollen

av denna utgår inga motsvarande avgifter. Organisationerna ifrågasätter

också starkt om förslaget står i överensstämmelse med GATT. Som

ett ytterligare skäl mot en avgiftsbeläggning överhuvudtaget anföres jämväl,

att tullarna för hithörande artiklar merendels ligger väsentligt över

normaltullnivån, varigenom statsverket tillföres mycket stora inkomster vid

importen av dessa varor och därigenom på denna väg erhåller bidrag till

finansieringen av den särskilda växtskyddskontrollen vid varornas passerande

över gränsen.

Enligt Svenska hamnförbundets mening går den föreslagna principen att

lägga hela kostnaden för den yttre inspektionen på enbart de exporterade

och importerade varorna direkt emot det arbete som f. n. bedrives för att

åstadkomma frihandelsområden i Europa. Hamnförbundet kan icke dela

uppfattningen, att de föreslagna inspektionsavgifterna, maximalt 20 kr. per

ton, är obetydliga. Som jämförelse nämnes att inom hamnverksamheten förekommer

en strävan att genom rationaliseringar av olika slag spara på ören

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i3 år 1959

27

per ton och ett par kr. per ton betraktas som betydande belopp. Hamnförbundet

framhåller, att för varor som importeras i stora partier åt gången,

såsom apelsiner, äpplen, päron och potatis, lossningskvantiteten per arbetsdag

och båt ofta uppgår till 400 ton eller mer. Inspektionskostnaden för angivna

kvantitet skall med de föreslagna avgifterna uppgå till 800 kr. för potatis

och 1 600 kr. för apelsiner, äpplen och päron. Hamnförbundet saknar möjlighet

att bedöma om inspektionskostnaden för 1 dags lossning verkligen

kan motivera så höga avgifter men anser, att denna fråga bör närmare utredas,

innan de föreslagna avgifterna fastställes.

Handelskammaren i Göteborg kan ej bifalla förslaget till inspektionsavgifter

utan föreslår att en allsidig utredning, i vilken bör ingå representanter

för näringslivet och konsumenterna samt handelspolitiska experter, ytterligare

undersöker frågan. Handelskammaren anför härutöver i huvudsak,

att den finner kostnadsfrågan lättvindigt behandlad och betvivlar avgifternas

överensstämmelse med GATT. Den förordade beräkningsgrunden

för inspektionsavgiften är enligt handelskammarens uppfattning icke tilllåten

enligt GATT. En importavgift, som uttages i relation till den införda

varans mängd, kan, oavsett avgiftens storlek, närmast jämställas med en

vikt- eller stycketull, och som en sådan torde den föreslagna importavgiften

också komma att uppfattas av betydande delar av näringslivet såväl i Sverige

som i utlandet.

Även Skånes handelskammare avstyrker förslaget om avgifter. Ifrågavarande

kostnader bör som hittills bestridas av statsmedel genom anslag över

budgeten. Om avgifter likväl skall förekomma, förordar handelskammaren,

att dessa beräknas som särskilda förrättningsavgifter efter den faktiska tid,

som åtgår för varje särskild undersökning.

Departementschefen

Kostnaderna för den yttre växtinspektionen och därmed sammanhängande

verksamhet inom växtskyddsanstalten har hittills helt bestridits av statsmedel.

Däremot utgår avgifter i samband med anstaltens utfärdande av

exportcertifikat ävensom för undersökningar som anstalten utför vid kontroll

av uppgifter rörande sammansättningen av växtskyddsmedel, varom

anmälan gjorts enligt kungörelsen den 22 september 1953 (nr 589) angående

registrering av växtskyddsmedel in. m. Avgifterna är avsedda alt

täcka statsverkets självkostnader för sådana undersökningar. På motsvarande

sätt uttages avgifter bland annat för vissa undersökningar, som staten

institut för folkhälsan utför enligt författningar rörande farmaceutiska

specialiteter samt vitaminerade livsmedel och fodermedel. Såsom förutsatts

i statsverkspropositionen bör jämväl för den ur växtskyddssynpunkt bedrivna

införselkontrollen avgifter upptagas. Sådant system tillämpas i ett

flertal andra till EPPO anslutna länder. Då avgifterna är avsedda att täcka

endast självkostnader för verksamheten, innebär bestämmelserna i GATT

enligt min mening icke något hinder mot att upptaga avgifterna. Dessa

självkostnader bör beräknas i enlighet med de i sakrevisionens yttrande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1959

angivna principerna. Om hänsyn tages till den förstärkning av växtskyddsanstaltens

personal och resurser i övrigt, som föreslagits i statsverkspropositionen,

torde kostnaderna för den yttre växtinspektionen och därmed sammanhängande

verksamhet inom anstalten för nästa budgetår kunna beräknas

till det i statsverkspropositionen nämnda beloppet cirka 800 000 kronor.

Anmälnings- och inspektionsavgifterna bör därför avpassas så, att de för

närvarande gemensamt täcker ungefärligen detta belopp. Såsom jag inledningsvis

anfört torde Kungl. Maj:t äga att utan riksdagens medverkan besluta

om avgifter av förevarande slag. Det bör vidare ankomma på Kungl.

Maj :t att bestämma, hur mycket av de erforderliga medlen som bör täckas

genom anmälningsavgifter, samt att fastställa taxa för såväl sådana avgifter

som inspektionsavgifterna.

Det bör åligga växtskyddsanstalten att årligen undersöka, huruvida med

hänsyn till importens storlek, kostnadsutvecklingen och andra omständigheter

avgifterna bör ändras för att självkostnadsprincipen skall upprätthållas.

Befinnes ändring erforderlig bör förslag härom ingivas till Kungl.

Maj :t.

Då avgifter ej tidigare upptagits för att täcka ifrågavarande kostnader,

synes det lämpligt att Kungl. Maj :t bereder riksdagen tillfälle att yttra sig

över vad jag här förordat.

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition till riksdagen

dels föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att

anlita det å riksstaten under nionde huvudtiteln upptagna

anslaget till Bekämpande av växtsjukdomar för utbetalande

av ersättningar för skador i förut angivna fall

dels anhålla om riksdagens yttrande över förslaget att uttaga

avgifter för att täcka kostnader för den yttre växtinspektionen

och därmed sammanhängande verksamhet hos

statens växtskyddsanstalt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

590107 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:134 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan rörande anslag för budgetåret 1959/60 till Statens växtsky a1 i texten
  2. JoU 1959:10 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan rörande anslag för budgetåret 1959/60 till Statens växtskgddsanstalt: A s. 1 i texten