Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m

1959-02-06 · 62 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 62 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:52, Med förslag till lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

1

Nr 52

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse

vid krig m. m.; given Stockholms slott den 6 februari

1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig

m. in.; och

2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket

vid krig m. m.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1940 års lag med vissa bestämmelser om inländsk

försäkringsrörelse vid krig in. m. samt motsvarande lag beträffande

den utländska försäkringsrörelsen här i riket ersättes med ny lagstiftning.

Förslaget har utarbetats under beaktande av försäkringsbolagens krigsplanläggning.

De nya lagarna, vilka i likhet med nuvarande lagstiftning givits

fullmaktskaraktär, upptar förutom de beredskapsbefogenheter, som hittills

tillkommit Kungl. Maj:t eller försäkringsinspektionen, viktiga nya befogenheter

syftande till att i ett extraordinärt läge anpassa försäkringsverksamhelen

efter förhållandena.

För att möjliggöra att vissa försäkringsgrenar enligt beredskapsplaneringen

nedlägges i ett krigsläge och försäkringsverksamheten koncentreras till

mera betydelsefulla branscher, föreslås sålunda att Kungl. Maj:t får befogenhet

förordna att försäkringsavtal, dock ej beträffande livförsäkring, inom

viss gren för bestämd tid eller tills vidare skall upphöra att gälla. Även i

andra hänseenden ges Kungl. Maj:t möjlighet ingripa i gällande försäkringsavtal.

Enligt förslaget öppnas vidare viss möjlighet att göra avvikelse från

gällande bestämmelser om aviseringsskyldighet samt att medgiva anstånd

1 llihang till riksdagens protokoll l''J5D. 1 samt. Nr 52

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

med premiebetalning och fullgörande av betalningsskyldighet som åvilar

försäkringsgivaren. För att under krigsförhållanden vidmakthålla brandförsäkringarna

å byggnader även om premiebetalning uteblir föreslås befogenhet

för Kungl. Maj :t att förordna att underlåtenhet att erlägga premie ej

skall inverka på försäkringsgivarens ansvarighet enligt försäkringsavtalet.

För tid under vilken sådant förordnande gäller skall enligt förslaget försäkringsgivaren

äga förmånsrätt i den försäkrade egendomen för oguldna premier.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

3

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—13 §§ och 17 § äga tilllämpning.

Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet

av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna

icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den

mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande

enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda

bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att

det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning

av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke

inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är

detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet senast före nästkommande

riksdagssessions avslutande av Konungen upphävas.

Föreligga eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden, äger

Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2—13 §§ och 17 §

stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga

tillämpning.

2 §.

Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, å vilket

lagen om försäkringsrörelse äger tillämpning, att utan återförsäkring

ikläda sig ansvarighet på en och samma risk för högre belopp än som jämlikt

bolagsordningen kunnat ske. Inspektionen må även medgiva ömsesidigt

försäkringsbolag att överskrida i bolagsordningen angiven begränsning av

återförsäkringen i förhållande till den direkta försäkringen.

3 §•

Inländskt försäkringsbolag, varå lagen om försäkringsrörelse äger tilllämpning,

må inom försäkringsgren, som omfattas av koncession för återförsäkringsrörelse,

meddela återförsäkring utan hinder av föreskrift i bolagsordningen

om begränsning av bolagets verksamhet till riket eller viss

del av riket eller till" visst slag av egendom. Äterförsäkring som nu sagts

må dock ej avse livförsäkring eller annan personförsäkring.

4 §•

Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, som

driver livförsäkringsrörelse, att för anskaffande av medel till bestridande

av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till försäk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

ringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om försäkringsrörelse till försäkringstagarnas

säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som för

ändamålet erfordras.

5 §•

Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva inländskt försäkringsbolag,

som driver livförsäkringsrörelse, tillstånd att uppskjuta utbetalandet

av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse från skyldighet

att lämna lån å sådana försäkringar.

6 §.

Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag att avvikelse

göres från vad i bolagsordning eller lagen om försäkringsrörelse stadgas

angående tid och plats för vidtagande av åtgärd. Sådant medgivande

må dock ej avse föreskrift om talans väckande eller om åtgörande som ankommer

på domstol.

7 §-

Finnes på grund av förhållanden, som i 1 § avses, oundgängligt att starkt

begränsa försäkringsverksamheten i riket, äger Konungen beträffande viss

försäkringsgren förordna, att avtal, varigenom annan försäkring än livförsäkring

meddelats av inländskt försäkringsbolag, skall för bestämd tid eller

tills vidare upphöra att gälla. Om vad därvid är att iakttaga beträffande

försäkringstagares rätt meddelas bestämmelser av Konungen.

8 §.

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag meddela förordnande

om premies storlek samt, beträffande försäkringsavtal som ej avser

livförsäkring, om självrisk att gälla utan hinder av att försäkringsavtal innehåller

därifrån avvikande villkor.

9 §.

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag medgiva avvikelse

från bestämmelserna i 14 § andra stycket lagen om försäkringsavtal, däremot

svarande försäkringsvillkor eller 16 § lagen om krigsansvarighet för

liv- och invaliditetsförsäkring.

10 §.

Konungen äger medgiva försäkringstagare hos inländskt försäkringsbolag

anstånd med erläggande av premie under högst tre månader från förfallodagen.

Konungen må ock medgiva inländskt försäkringsbolag anstånd under

högst tre månader med fullgörande av betalningsskyldighet i anledning av

annan försäkring än sådan, varå lagen om krigsansvarighet äger tillämpning.

11 §•

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna, att försäkringstagares

underlåtenhet att erlägga premie för brandförsäkring å

byggnad, hörande till fast egendom eller tomträtt eller vattenfallsrätt, icke

skall inverka å försäkringsgivarens ansvarighet jämlikt försäkringsavtalet.

För fordran å ogulden premie, som avser tid under vilken förordnande enligt

första stycket gäller, äger försäkringsgivaren ur den försäkrade egendomen

njuta betalning med samma förmånsrätt som enligt 17 kap. 6 § han
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

delsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock

att förmånsrätt må åtnjutas utan hinder av att premie stått ogulden längre

tid än ett år efter förfallodagen.

Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även

ränta å oguldet premiebelopp.

12 §.

Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt på grund av

förhållanden, som i 1 § avses, icke kommer att fullfölja avtal, varigenom

den meddelat återförsäkring åt svenskt försäkringsbolag, äger Konungen

förbjuda svenskt försäkringsbolag att under tid, då bestämmelserna i denna

paragraf äga tillämpning, fullfölja avtal, varigenom det meddelat återförsäkring

åt försäkringsanstalter, som tillhöra den utländska anstaltens hemland,

ävensom att sluta nya sådana avtal med dem.

13 §.

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna om avvikelse

från 18 och 21 §§ lagen om trafikförsäkring å motorfordon.

14 §.

Vid krig, vari riket befinner sig, eller efter det sådant krig upphört äger

Konungen i fråga om inländskt försäkringsbolag med avseende å bestämmelserna

i 93 §,'' i 205 § såvitt däri hänvisas till 93 § samt i 262 § lagen om

försäkringsrörelse föreskriva sådana avvikelser, som kunna erfordras i anledning

av kriget.

15 §.

Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med

stöd av 2 § eller någon av 4—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.

Har försäkringsinspektionen lämnat medgivande enligt 2 § och därvid

föreskrivit villkor, skall, om villkoret åsidosättes, vad i 288, 289, 320, 321,

323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse är stadgat för överträdelse

av bolagsordningen äga motsvarande tillämpning.

16 §.

Försäkring, som under tid då bestämmelserna i 2 eller 3 § ägt tillämpning

meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla utan hinder

därav att nämnda tid gått till ända.

Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån

medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt någon av bestämmelserna

i 4—15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelsen upphört att

äga tillämpning.

17 §.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen alt fullgöra vad som

enligt denna lag ankommer på Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 541) med vissa bestämmelser

om inländsk försäkringsrörelse vid krig in. m.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid

krig m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—14 §§ och 19 § äga tilllämpning.

Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet

av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna

icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den

mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande

enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda

bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att

det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning

av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom

två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är detsamma

förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet senast före nästkommande

riksdagssessions avslutande av Konungen upphävas.

Föreligga eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden, äger

Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2—14 §§ och 19 §

stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga

tillämpning.

2 §•

Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt, som jämlikt lagen

om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här

i riket driver sådan rörelse, på grund av förhållanden som i 1 § sägs (krigsförhållanden)

icke kommer att infria härstädes ingångna förbindelser till

försäkringstagare, äger Konungen förbjuda anstalten att under tid, då bestämmelserna

i denna paragraf äga tillämpning, fortsätta verksamheten

här i riket.

3 §•

Har på sätt i 2 § sägs förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt alt

fortsätta verksamheten här i riket, skall, där verksamheten omfattar livförsäkring,

för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild administration

inträda. Med avseende å denna skall i tillämpliga delar gälla vad

i 296 §, 297 § 1 mom. och 298 § lagen om försäkringsrörelse finnes stadgat;

dock att vad i 297 § 1 mom. fjärde stycket sägs om registrering i stället

skall avse tillkännagivande i allmänna tidningarna. Har särskild administration

inträtt skall vad i 165 § lagen om försäkringsrörelse är stadgat

om förbud mot att meddela nya försäkringar äga motsvarande tillämpning.

I fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske, förutom till

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

svenskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som erhållit koncession

för livförsäkringsrörelse bär i riket.

Där vid försäkringarnas överlåtande uppstått överskott, skall ur detta i

första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bidrag,

varom förmäles i 26 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket, varefter återstoden skall, där ej

Konungen annorlunda föreskriver, efter det krigsförhållandena upphört överlämnas

till den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.

4 §•

Har utländsk försäkringsanstalt i annat fall än i 3 § avses upphört att

driva livförsäkringsrörelse här i riket, äger Konungen, under förutsättning

som i 2 § sägs, besluta, att administration på sätt i 3 § förmäles skall inträda.

Konungen äger ock med avseende å sådan anstalt besluta, att i denna

lag föreskrivet administrationsförfarande helt eller delvis skall tillämpas

jämväl vid administration, som inträtt på grund av bestämmelserna i lagen

om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i

riket.

5 g.

Kommer icke i den ordning, som avses i 3 §, överlåtelse av livförsäkringarna

till stånd, skall, där ej Konungen annorlunda bestämmer, administrationen

fortsättas så länge krigsförhållandena äro för handen eller tills dessförinnan

samtliga livförsäkringar upphört.

Vid krigsförhållandenas upphörande skall, såvitt ej Konungen annorlunda

bestämmer, försäkringsinspektionen till den utländska försäkringsanstalten

avgiva redovisning för administrationen samt, om då livförsäkringar

finnas löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga

samtliga till administrationsboet hörande livförsäkringar. Sådant övertagande

må ej ske, med mindre vid övertagandet förefintlig brist i belopp, som

jämlikt 6 eller 15 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva

försäkringsrörelse här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld.

Har ej anstalten inom två månader från erbjudandet återtagit rörelsen och

fyllt bristen, vare frågan förfallen och åligger det försäkringsinspektionen

att hos Konungen göra anmälan om förhållandet.

Har anmälan enligt andra stycket gjorts, ankommer det på Konungen

att förordna om administrationens fortsättande eller om administrationsboets

avveckling genom fördelning av tillgångarna. I senare fallet meddelar

Konungen tillika erforderliga föreskrifter angående avvecklingen och

fördelningen.

0 §■

Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som

driver livförsäkringsrörelse bär i riket, att för anskaffande av medel till

bestridande av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till

försäkringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket till försäkringstagarnas

säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som för ändamålet

erfordras.

7 §•

Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva utländsk försäkringsanstalt,

som driver livförsäkringsrörelse här i riket, tillstånd att uppskjuta

utbetalandet av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse från

skyldighet att lämna lån å sådana försäkringar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mcij.ts proposition nr 52 år 1959

8 §•

Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som

driver försäkringsrörelse här i riket, att avvikelse göres från vad i lagen om

rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket

stadgas angående tid och plats för vidtagande av åtgärd. Sådant medgivande

må dock ej avse föreskrift om talans väckande eller om åtgörande

som ankommer på domstol.

9 §•

Finnes på grund av förhållanden, som i 1 § avses, oundgängligt att starkt

begränsa försäkringsverksamheten i riket, äger Konungen beträffande viss

försäkringsgren förordna, att avtal, varigenom annan försäkring än livförsäkring

meddelats av utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse

här i riket, skall för bestämd tid eller tills vidare upphöra att gälla.

Om vad därvid är att iakttaga beträffande försäkringstagares rätt meddelas

bestämmelser av Konungen.

10 §.

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse

här i riket, meddela förordnande om premies storlek samt, beträffande

försäkringsavtal som ej avser livförsäkring, om självrisk att gälla

utan hinder av att försäkringsavtal innehåller därifrån avvikande villkor.

11 ,§•

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse

här i riket, medgiva avvikelse från bestämmelserna i 14 §

andra stycket lagen om försäkringsavtal, däremot svarande försäkringsvillkor

eller 16 § lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

12 §.

Konungen äger medgiva försäkringstagare hos utländsk försäkringsanstalt,

som driver försäkringsrörelse här i riket, anstånd med erläggande av

premie under högst tre månader från förfallodagen.

Konungen må ock medgiva anstalt som i första stycket sägs anstånd under

högst tre månader med fullgörande av betalningsskyldighet i anledning

av annan försäkring än sådan, varå lagen om krigsansvarighet äger tilllämpning.

13 §.

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse

här i riket, förordna, att försäkringstagares underlåtenhet

att erlägga premie för brandförsäkring å byggnad, hörande till fast egendom

eller tomträtt eller vattenfallsrätt, icke skall inverka å försäkringsgivarens

ansvarighet jämlikt försäkringsavtalet.

För fordran å ogulden premie, som avser tid under vilken förordnande enligt

första stycket gäller, äger försäkringsgivaren ur den försäkrade egendomen

njuta betalning med samma förmånsrätt som enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock

att förmånsrätt må åtnjutas utan hinder av att premie stått ogulden längre

tid än ett år efter förfallodagen.

Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även

ränta å oguldet premiebelopp.

14 §.

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse

här i riket, förordna om avvikelse från 18 och 21 §§ lagen

om trafikförsäkring å motorfordon.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

9

15 §.

Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med

stöd av någon av 6—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.

16 §.

Har jämlikt 2 § förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt, som driver

livförsäkringsrörelse här i riket, att fortsätta verksamheten eller har

beslut meddelats jämlikt 4 §, skola, såvitt ej Konungen annorlunda förordnar,

bestämmelserna i denna lag rörande administrationen äga giltighet

jämväl efter det att ifrågavarande lagbestämmelser upphört att äga tillämpning.

Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån

medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt någon av bestämmelserna

i 6—15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelsen upphört att

äga tillämpning.

17 §.

Vad i 3—5 §§ och 16 § stadgas angående livförsäkring skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för

livstid eller längre tid än tio år.

18 §.

Konungen bestämmer den dag, då med avseende å denna lag krigsförhållandena

skola anses hava upphört.

19 §.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att fullgöra vad som

enligt denna lag ankommer på Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 542) med vissa bestämmelser

om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig in. m.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 december 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om ny lagstiftning om

försäkringsrörelse vid krig m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Bestämmelser till reglering av försäkringsverksamheten i ett krigsläge har

upptagits i två beredskapslagar, nämligen lagen den 21 juni 1940 (nr 541)

med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. och

lagen den 21 juni 1940 (nr 542) med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse

här i riket vid krig m. m. Båda lagarna har fullmaktskaraktär

och innefattar befogenheter för Kungl. Maj :t och försäkringsinspektionen

syftande till en anpassning av försäkringsverksamheten efter extraordinära

förhållanden.

Med två skrivelser, båda av den 29 juni 1957, har försäkringsinspektionen

framlagt förslag till ny lagstiftning, avsedd att ersätta nu nämnda båda beredskapslagar.

Till den del inspektionens förslag tar sikte på nya bestämmelser

om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. in. har detsamma grundats

på en av Svenska försäkringsbolags riksförbund i skrivelse till inspektionen

av den 31 mars 1955 gjord framställning med förslag i ämnet.

över inspektionens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av Svea

hovrätt, statskontoret, kommerskollegium, riksnäinnden för ekonomisk försvarsberedskap,

statens krigsskadenämnd, Folksam, Trafikförsäkringsföreningen,

Husdjursförsäkringsföretagens förening, Föreningen av utländska

försäkringsbolags generalagenter. Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges allmänna hypoteksbank och Sveriges fastighetsägareförbund,

varjämte dels Svenska försäkringsbolags riksförbund och

Svenska livförsäkringsbolags förening dels konungariket Sveriges stadshy
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959 11

potekskassa och Svenska bostadskreditkassan å ömse håll avgivit gemensamt

yttrande.

Kommerskollegium har bifogat utlåtanden från Sveriges industriförbund,

Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Smålands och Blekinge handelskammare, Gotlands handelskammare,

Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, handelskammaren

i Karlstad, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, handelskammaren

i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Sveriges allmänna hvpoteksbank har bilagt utlåtanden från fyra hypoteksföreningar.

II. Den inländska försäkringsrörelsen

Nuvarande bestämmelser

Såsom inledningsvis framgått har 1940 års lag med vissa bestämmelser

om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. karaktären av en fullmaktslag.

För att lagens bestämmelser (2—7 §§) skall träda i tillämpning fordras

särskilt förordnande enligt 1 §. Dylikt förordnande kan meddelas vid krig

eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden. Förordnandet meddelas av Kungl. Maj :t med

riksdagens samtycke. Om riksdagen ej är samlad, kan provisoriskt förordnande

meddelas av Kungl. Maj :t. Sådant förordnande skall underställas

nästföljande riksdag. Godkännes det icke inom trettio dagar från riksdagens

början, skall förordnandet efter utgången av nämnda tid upphöra att lända

till efterrättelse.

Har förordnande meddelats om tillämpning av bestämmelserna i 2—7 §§,

gäller i huvudsak följande.

Enligt 2 § äger försäkringsinspektionen medgiva inländskt försäkringsbolag

— med undantag av bolag som avses i 265 § c) 1917 års lag om försäkringsrörelse

(sockenbolag) — att under iakttagande av de villkor, inspektionen

finner skäligt föreskriva, utan återförsäkring ikläda sig ansvarighet

på samma risk för högre belopp än som kunnat ske jämlikt bolagsordningen.

Har sådant medgivande lämnats, skall påföljd, som eljest enligt

lagen om försäkringsrörelse är stadgad för överträdelse av bolagsordningen,

inträda där villkor som inspektionen föreskrivit åsidosättes.

Lagen ger i 3 § inländskt försäkringsbolag —• dock ej sockenbolag — rätt

att, utan hinder av föreskrift i bolagsordningen om begränsning av bolagets

verksamhet till visst slag av egendom eller till riket eller viss del av riket,

meddela återförsäkring å brandförsäkring av egendom av annat slag eller

å annan ort än sålunda föreskrivits. Med hänsyn till utformningen av bestämmelserna

i 1917 års lag stadgas samtidigt, att därest ömsesidigt försäkringsbolag,

vars verksamhet endast avser att meddela försäkring av egendom

inom ett län, med stöd av vad nyss sagts meddelar återförsäkring å brand
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

försäkring av egendom utom länet, bolaget dock skall anses vara av det slag

som avses i 262 § 1917 års lag (länsbolag).

I 4 § stadgas, att inländskt ömsesidigt försäkringsbolag må, utan hinder

av stadgandet i 118 § 1917 års lag, vid meddelande åt annat bolag av återförsäkring

å brandförsäkring träffa förbehåll, att det sistnämnda bolaget ej

skall vara delägare i det förra bolaget. Har sådant förbehåll träffats, skall, i

händelse av brist som avses i 139 § 1917 års lag, delägarna ej vara pliktiga att

vidkännas uttaxering till infriande av förbindelse på grund av återförsäkringen.

I 5 och 6 §§ meddelas vissa särskilda bestämmelser, som rör inländska

försäkringsbolag, vilka driver livförsäkringsrörelse. Enligt den förstnämnda

paragrafen äger försäkringsinspektionen medgiva sådant bolag att för anskaffande

av medel till bestridande av återköp av eller förskott å livförsäkringar,

för vilka avsättning till försäkringsfonden ägt rum, av de enligt lagen

om försäkringsrörelse till försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna

utbekomma vad som för ändamålet erfordras, i den mån det av försäkringsinspektionen

prövas kunna ske utan förfång för försäkringstagarnas

säkerhet. Jämlikt 6 § äger inspektionen vidare att helt eller delvis medgiva

sadant bolag rättighet att uppskjuta utbetalandet av livförsäkringars

återköpsvärden samt befria det från skyldighet att lämna förskott å sådana

försäkringar.

Om det finns anledning alt antaga, att utländsk försäkringsanstalt på

grund av krigsförhållanden icke kommer att fullfölja avtal, varigenom den

meddelat återförsäkring åt svenskt försäkringsbolag, äger Kungl. Maj :t enligt

7 § förbjuda svenska försäkringsbolag att under tid, då förordnande

enligt 1 § gäller, fullfölja avtal, varigenom de meddelat återförsäkring åt

försäkringsanstalter som tillhör den utländska anstaltens hemland, ävensom

att sluta nya sådana avtal med dem.

I 8 § regleras frågan om giltighetstiden för medgivanden in. m. som gjorts

enligt lagen. Sålunda fastslås där, att försäkring, som under tid, då förordnande

enligt 1 § gäller, meddelats med tillämpning av 2, 3 eller 4 §, är

giltig utan hinder därav att nämnda tid gått till ända. Det förklaras vidare

att det ankommer på försäkringsinspektionen att avgöra, i vad mån enligt

5 eller 6 § lämnat medgivande må gälla även efter sagda tid.

Enligt lagens sista paragraf, 9 §, gäller att Kungl. Maj :t vid krig, vari

riket befinner sig, eller efter det sådant krig upphört i fråga om vissa regler

angående upprättande av balansräkning (48, 149 och 212 §§ 1917 års lag)

äger föreskriva sådana avvikelser, som kan erfordras i anledning av kriget.

Det må anmärkas att beslut i enlighet med paragrafen får meddelas oberoende

av förordnande enligt 1 §.

Genom kungörelse den 21 juni 1940 (nr 543) har Kungl. Maj :t, efter inhämtande

av riksdagens samtycke, förordnat att vad i 2—7 §§ stadgas skall

äga tillämpning tills vidare. Detta förordnande har icke sedermera upphävts.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 195!)

Försäkringsväsendets krigsorganisation

Enligt försäkringsbolagens krigsplanläggning skall i händelse av krig inrättas

ett antal för bolagen gemensamma distriktscentraler. I varje län

skall finnas en eller två sådana centraler. Dessa skall i första hand bistå

allmänheten med erforderliga upplysningar och anvisningar på försäkringsområdet.

Distriktscentralerna skall också samarbeta med statens krigsskadenämnd.

I den mån enskilda försäkringsbolag på grund av krigsförstörelse,

sammanbrott av den lokala representationen eller andra förhållanden blir

urståndsatta att själva fortsätta verksamheten, skall distriktscentralerna

träda in och mottaga skadeanmälningar, registrera inträffade försäkringshändelser

samt om möjligt utreda försäkringsfallen, allt i syfte att skapa

underlag för en framtida återuppbyggnad av vederbörande bolags verksamhet.

Beträffande försäkringsspörsmål, som rör fungerande försäkringsbolag,

innefattar således distriktscentralernas planerade verksamhet endast en

orientering och hänvisning. Arbetet är begränsat till de branscher, som under

kriget upprätthålles. Ingen nyteckning, premieuppbörd eller skadeutbetalning

skall ske genom förmedling av centralerna.

Flertalet försäkringsbolag avser att i ett krigsläge helt eller delvis nedlägga

försäljnings- och organisationsavdelningarna.

Även vissa försäkringsgrenar anses böra nedläggas i fall av krig. Orsaken

härtill är dels att grenarna ifråga är av mindre betydelse för folkhushållet

och dels att det uppkommer svårigheter av olika slag att driva dem. Svenska

försäkringsbolags riksförbund har i sin tidigare omnämnda skrivelse gjort

en angelägenhetsgradering av de vanligen förekommande försäkringsgrenarna

genom att inordna dem i tre grupper, där grupp I representerar de

mest angelägna och grupp III de minst angelägna branscherna.

Till grupp 1 räknar förbundet livförsäkring, brandförsäkring, sjöförsäkring,

trafikförsäkring, traktorförsäkringens obligatoriska del samt transportförsäkring.

Till denna grupp anses också möjligen böra föras övrig motorfordonsförsäkring,

dock i så fall med en självrisk som begränsar försäkringen

till mera katastrofliknande skador.

Grupp II omfattar brandavbrottsförsäkring, maskinavbrottsförsäkring,

maskinförsäkring (med undantag av traktor- och värmeledningsförsäkring),

ansvarighetsförsäkring (försedd med ökad självrisk), sjuk- och olycksfallsförsäkring

(begränsad till invaliditets- och dödsfallsersättning), inbrottsförsäkring,

rånförsäkring och vattenledningsskadeförsäkring.

Till grupp III hänföres cykelförsäkring, garantiförsäkring, glasförsäkring,

kreditförsäkring, regnförsäkring, resgodsförsäkring, smyckeförsäkring, stormförsäkring,

traktorförsäkring (med undantag av den obligatoriska delen), värmeledningsförsäkring,

yachtförsäkring och diverseförsäkring.

Enligt förbundets uppfattning bör de till grupp III hörande försäkringsgrenarna

nedläggas i fall av krig. Befinnes det nödvändigt, att jämväl verksamheten

inom någon eller några av branscherna inom grupp II nedlägges,

anser förbundet att sjuk- och olycksfallsförsäkring samt inbrotts-, rån- och

vattenledningsskadeförsäkring därvid i första hand bör komma i fråga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

På återförsäkringsområdet påkallar ett krigsläge särskilda organisatoriska

åtgärder. Om en återförsäkringsgivare faller bort, möter det under normala

förhållanden icke några oöverstigliga svårigheter för direktförsäkringsgivaren

att på annat håll avbörda sig den risk han icke anser sig själv kunna stå.

Skulle vårt land på grund av krigsförhållanden bli avspärrat, kan däremot

situationen bli den, att de svenska försäkringsgivarnas förbindelser med de

utländska återförsäkringsgivarna brytes och att därför de svenska bolagens

faktiska ansvarighet ökas med ett belopp motsvarande vad som avgivits i

återförsäkring till utländska bolag. I ett sådant läge kan också de i Sverige

såsom direktförsäkringsgivare arbetande utländska bolagen bli tvingade

att upphöra med sin verksamhet. Om icke de försäkringstagare, som täckt

hela eller en del av sitt försäkringsbehov hos ett sådant utländskt bolag,

kan få försäkringarna överförda på svenska bolag, blir de helt eller delvis

ulan försäkringsskydd. Skall de svenska bolagen övertaga dessa de utländska

försäkringsgivarnas direktförsäkringar, kommer deras ansvarighet att ytterligare

ökas. Detta kommer att medföra stora svårigheter särskilt ifråga om

de försäkringsobjekt, beträffande vilka de svenska bolagen redan tidigare svarar

för så stora försäkringssummor, som de anser sig ha möjlighet att täcka.

I början av det andra världskriget träffades vissa anordningar för att bemästra

en dylik situation. Sålunda bildades år 1940 tre s. k. krigskonsortier,

nämligen Svenska Brandstodskonsortiet, Svenska Tariffbrandförsäkringsbolags

konsortium och Svenska Brandförsäkringsanstalters konsortium.

Samtidigt bildades motsvarande konsortier i Norge. Dessa konsortiers verksamhetsområde

är enligt hittills gällande avtal begränsat till brandförsäkring

(inkl. brandavbrottsförsäkring). Avsikten är emellertid att i viss utsträckning

utvidga konsortiernas verksamhet.

Samtliga konsortier är avsedda att träda i funktion endast om extraordinära

förhållanden till följd av krig eller krigsfara så föranleder. Av de tre

svenska konsortierna är Svenska Brandstodskonsortiet och Svenska Tariffbrandförsäkringsbolags

konsortium (kallade konsortierna nr 1) sinsemellan

likartade med den skillnaden, att det förra omfattar de ömsesidiga bolagen

och det senare de bolag, som tillhör Svenska tarifföreningen. Medlemmar

i det ömsesidiga konsortiet är samtliga riksomfattande svenska ömsesidiga

brandförsäkringsbolag. Medlemmar i tariffkonsortiet är tarifföreningens

svenska brandförsäkrande medlemmar. Svenska Brandförsäkringsanstalters

konsortium (kallat konsortium nr 2) omfattar däremot båda grupperna av

bolag.

Konsortierna nr 1 har till uppgift att ta hand om de i Sverige koncessionerade

utländska bolagens direkta svenska affär och fakultativa återförsäkringar,

att i mindre utsträckning övertaga även för medlem av konsortiet

gällande obligatoriska återförsäkringsavtal samt att såsom reassuradör stödja

motsvarande konsortier i Norge.

De båda konsortierna tjänstgör som återförsäkrare åt varandra, varjämte

återförsäkringsavtal är träffade dels med återförsäkringsbolagen i

Sverige, dels också med de norska konsortierna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

15

Konsortium nr 2 är avsett att sättas i funktion endast i yttersta nödfall,

d. v. s. vid bortfall i väsentlig utsträckning av obligatoriska återförsäkringskontrakt

o. d. Om så sker, skall de inhemska bolagen i återförsäkring överlåta

hela sitt bestånd på konsortiet och likaså 100 % av varje nytecknad

eller förnyad försäkring. Konsortiet har icke självt att utställa några försäkringsbrev

utan varje konsortiemedlem framträder gentemot allmänheten

individuellt såsom förut. Konsortiet är följaktligen endast en stor reassuranspool,

vars medlemmar praktiskt taget är desamma som ingår i de båda

konsortierna nr 1. Återförsäkrare är även här de svenska brandassuransbolagen

och de norska konsortierna. Även om konsortium nr 2 skulle komma

att träda i verksamhet, är det meningen, att konsortierna nr 1 skall kvarstå

och det av dem i reassurans eller direkt försäkring övertagna ansvaret skall

då återförsäkras i konsortium nr 2.

Såväl den till konsortierna nr 1 som den till konsortium nr 2 inflytande

affären skall fördelas på konsortiernas medlemmar och återförsäkrare efter

deras andelar i konsortierna. I fråga om de ömsesidiga bolagen är storleken

av varje medlems andel beroende av hans ansvarssumma för direkt

brandförsäkring inom landet och beträffande tariffbolagen står medlems andel

i proportion till hans premieinkomster i direkt svensk brandförsäkring.

I fråga om transportförsäkring och brandförsäkring har staten möjlighet

att enligt 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring

m. m. inträda som återförsäkrare åt svenskt försäkringsbolag eller

sammanslutning av sådana bolag.

Försäkringsinspektionens förslag

Inspektionens förslag innefattar dels en mera redaktionell anpassning

av nuvarande bestämmelser till 1948 års lag om försäkringsrörelse dels vissa

betydande nyheter. I sistnämnda hänseende innebär förslaget en utvidgning

av de befogenheter Kungl. Maj :t och försäkringsinspektionen har enligt

gällande lag.

Inledningsvis framhåller försäkringsinspektionen, att det från ekonomiska

och psykologiska synpunkter är ett samhällsintresse att stora delar av försäkringsväsendet

i görligaste mån fungerar även under ett krig. Samtidigt

måste enligt inspektionen beaktas att i ett dylikt läge landets försvarsåtgärder

av olika slag kommer alt framtvinga en stark begränsning av försäkringsbolagens

fredsmässiga verksamhet. Bolagen måste realistiskt räkna

med att deras personalresurser kommer att bli mycket kraftigt beskurna

samtidigt som de kan bli utsatta för allvarliga störningar även av andra

slag. Inspektionen har i stort sett intet att erinra mot huvudlinjerna i den

krigsorganisation av försäkringsväsendet, som bolagen planerat.

Enligt försäkringsinspektionens förslag skall den nya lagen, liksom den

nu gällande, ha karaktären av eu beredskapslag, vars centrala bestämmelser

om befogenheter i skilda hänseenden för Kungl. Maj:t eller administrativ

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

myndighet kan tillämpas i vissa extraordinära lägen, nämligen vid krig eller

krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden.

Vad angår de formella förutsättningarna för tillämpning

av bestämmelserna, föreslår inspektionen, att samma regler

bör gälla som enligt flera moderna beredskapslagar. Kommer riket i

krig, skall således bestämmelserna i fråga automatiskt, utan särskilt förordnande,

äga tillämpning. Vid krigsfara eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden föreslås bestämmelserna träda i tilllämpning

först efter särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. Sådant förordnande

skall inom en månad underställas riksdagen och förfaller, om detta

ej sker eller om det icke blir gillat inom två månader efter underställningen.

För att möjliggöra att mindre betydelsefulla branscher nedlägges i ett

krigsläge föreslogs i försäkringbolagens förutnämnda skrivelse, att enligt

lagen förordnande skulle kunna meddelas om upphävande av vissa

försäkringsavtals giltighet. Försäkringsinspektionen förordar

en lagbestämmelse, som ger Kungl. Maj :t rätt att med föreskrivande av de

villkor, som kan finnas skäliga, förordna att i fråga om en eller flera försäkringsgrenar

avtal, varigenom annan försäkring än livförsäkring meddelats

av inländskt försäkringsbolag, skall för viss tid eller tills vidare upphöra

att gälla.

Såsom motivering för ett sådant lagstiftningsingrepp har från försäkringsbolagens

sida åberopats, att de inom försäkringsområdet talrikt förekommande

flerårsavtalen omöjliggör ett nedläggande i den enkla formen,

att vederbörande försäkringsbolag vid utgången av den period, för vilken

premie erlagts, uppsäger försäkringarna ifråga och vägrar förnyelse. Givet

är, anför inspektionen, att hithörande problem lättast skulle kunna lösas,

därest försäkringsavtalen över hela linjen vore ettåriga. Vid en sådan ordning

skulle försäkringbolagen i fredstid bl. a. ganska snabbt kunna genomföra

reviderade avtalstexter, inrymmande en utvidgad krigsklausul som gåve

bolagen rätt att låta avtalen upphöra att gälla i händelse av krig. Inspektionen

påpekar emellertid att det i och för sig synes föreligga möjlighet att

utvidga krigsklausulen även i de flesta bestående fleråriga avtal. I försäkringsavtalen

i de aktuella branscherna finns nämligen i allmänhet en bestämmelse,

som ger försäkringsbolagen möjlighet att under löpande avtalstid

genomföra villkorsändringar (och premieändringar) med verkan från

nästa premieförfallodag. Godtager en försäkringstagare icke en sådan skärpning

av villkoren, skall han enligt avtalsbestämmelsen ifråga underrätta försäkringsgivaren

härom och upphör då försäkringen att gälla med, i allmänhet,

utgången av löpande premieperiod. På grundval av denna bestämmelse

i försäkringsavtalen finns enligt inspektionens uppfattning möjlighet

för försäkringsbolagen att även i flertalet löpande avtal ändra försäkrings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

17

villkoren så att avtalen automatiskt eller efter åtgärd från bolagets sida

upphör att gälla i händelse av krig.

Till förmån för att man på detta sätt avtalsvägen skapar de nödvändiga

förutsättningarna för att vissa försäkringsgrenar skall kunna nedläggas

vid krig kan enligt inspektionens mening åberopas, att en sådan lösning

icke innefattar något ingrepp av statsmakterna i bestående avtalsförhållanden.

Å andra sidan framhåller inspektionen att om alla våra försäkringsbolag

genomför en utvidgning av antytt slag av sina krigsklausuler, tvånget

mot försäkringstagarna i praktiken blir lika starkt som vid en lagstiftning

i ämnet. Härtill kommer att ett genomförande av en förändring av försäkringsavtalens

innehåll på nu ifrågavarande punkt skulle medföra ett kostnadskrävande

och mycket omfattande administrativt arbete för försäkringsbolagens

del. Inspektionen framhåller slutligen till stöd för att lösa frågan

lagstiftningsvägen, att ett nedläggande i krig av vissa för samhället mindre

betydelsefulla försäkringsgrenar synes böra betraktas såsom ett led i skapandet

av en rationell krigshushållning.

Försäkringsinspektionen behandlar i detta sammanhang vissa frågor rörande

innehållet i förordnande enligt det föreslagna lagrummet. Inspektionen

anför.

Det lägges således i Kungl. Majrts hand att bestämma, i vad mån och när

ett nedläggande av en försäkringsgren skall äga rum. Möjlighet finnes därvid

för Kungl. Maj:t att välja bl. a. mellan att antingen låta alla de berörda

avtalen upphöra att gälla från ett visst, angivet datum eller att låta varje

enskilt avtal upphöra att gälla vid utgången av den tid, för vilken premie

redan erlagts då Kungl. Maj:ts förordnande i ämnet meddelas. Givet är att

ett beslut av förstnämnda typ medför den största omedelbara arbetslättnaden

för försäkringsbolagen. Dessa befrias praktiskt taget omedelbart från

nya ersättningsärenden. Denna fördel bör dock icke överskattas. En övergångsvis

kvarstående skadereglering inom de grenar, som i första hand

kommer i fråga att läggas ned, torde knappast kunna bliva så betungande,

att den i väsentlig grad inverkar på vederbörande försäkringsbolags förmåga

att handlägga övriga delar av försäkringsverksamheten. Från försäkringstagarnas

synpunkt är dessutom ett beslut av förstnämnda typ förenat

med den nackdelen, att försäkringstagarna eventuellt icke får full valuta för

erlagda premier. Någon omedelbar återbetalning av överskjutande premie

kan nämligen på grund av förhållandena svårligen komma ifråga. Försäkringstagarna

måste hänvisas till att utbekomma beloppet, antingen kontant

eller såsom avräkning å premie för fortsatt försäkring, först sedan

lugnare förhållanden inträtt. En krigsinflation kan emellertid lätt medföra,

att värdet av det hos försäkringsbolaget innestående tillgodohavandet

uttunnas. Såvitt försäkringsinspektionen kan finna torde man därför närmast

böra tänka sig, att Kungl. Maj :ts förordnande gives det innehållet,

att de berörda avtalen upphör att gälla först vid utgången av den lid, för

vilken premie erlagts. Med hänsyn till ovissheten i de situationer, som en

beredskapslagstiftning hänför sig till, synes det dock ändamålsenligt, att

lagbestämmelsen i ämnet erhåller en så allmän utformning alt Kungl. Maj:t

har fria händer.

*2 Bihang till riksdagens protokoll W5(J. 1 samt. Nr 52

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Från försäkringsbolagshåll har även föreslagits, att försäkringsinspektionen

i fråga om avtal, varigenom försäkring meddelats av inländskt skadeförsäkringsbolag,

skall äga att under löpande avtalstid medgiva sådana

avvikelser från försäkringsvillkoren med avseende å premier och

självris k bestämmelser, som kan erfordras i anledning av kriget.

Ehuru inspektionen yppat vissa betänkligheter mot en bestämmelse av

antytt innehåll förklarar sig inspektionen icke vilja motsätta sig ett stadgande,

som i huvudsak innebär att Kungl. Maj :t ifråga om andra försäkringsavtal

än livförsäkringsavtal äger förordna om ändringar i avtalens

bestämmelser om självrisk och premie.

Inspektionen framhåller sin tveksamhet beträffande en bestämmelse av

angivet innehåll redan av den anledningen att priset och försäkringsprestationens

innehåll i princip torde böra bestämmas av parterna själva. Det

synes inspektionen icke utan tungt vägande skäl böra överlämnas åt en

administrativ myndighet att ändra avtalade premier och självriskbestämmelser.

Å andra sidan menar inspektionen, att förhållandena under ett

nutida krig så starkt avviker från det läge, för vilket den fredsmässiga lagstiftningen

är avpassad, att det i och för sig kan föreligga skäl att i en

beredskapslagstiftning göra betydande avsteg från gängse rättsprinciper

på det ekonomiska livets område. Det är enligt inspektionens mening icke

uteslutet, att förhållandena inom försäkringsväsendet under ett krig kan

bliva sådana, att skaderegleringen i vissa betydelsefulla försäkringsgrenar

kan upprätthållas endast under förutsättning att alla småskador undantages

från ersättning. Inom vissa branscher förekommer redan i fredstid vissa

självriskbestämmelser. Under ett krig kan det vara rationellt att höja självriskbeloppen

och även att införa viss självrisk i grenar, där sådan under

normala förhållanden icke förekommer. I samband med införande eller ökning

av självrisk bör premierna för försäkringarna ifråga i allmänhet jämkas.

Även utan samband med införande eller utvidgning av självriskklausuler

kan premieändringar aktualiseras under ett krig. Ehuru försäkringsbolagen

i flertalet skadeförsäkringsgrenar friskrivit sig från ansvar för

skador, som direkt eller indirekt förorsakats av krig, kan det nämligen

visa sig att skadeutfallet för försäkringsbolagen under ett krig blir sämre

och därigenom ekonomiskt mera betungande för bolagen än vad fallet är

under fredsmässiga förhållanden. Denna omständighet kan, anför försäkringsinspektionen,

utgöra en berättigad anledning till genomförande av premiehöjningar.

Åtföljes kriget av en inflation, kan krigsinflationen också

utgöra skäl för en premiejustering uppåt. Beträffande alla former av försäkring

kan nämligen, påpekar inspektionen, det i premierna ingående förvaltningskostnadstillägget

behöva höjas i en inflationssituation. I vissa fall

kan jämväl riskpremien behöva ökas, exempelvis vid trafikförsäkring och

andra försäkringar på första risk.

Försäkringsinspektionen påpekar att man på detta område liksom i fråga

om den tidigare diskuterade utvidgningen av krigsklausulerna i försök
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år W59

19

ringsavtalen har vissa möjligheter att avtalsvägen genomföra önskvärda

förändringar. Inspektionen förordar emellertid lagstiftning och anför att

läget i samband med ett krig torde kunna bliva sådant, att det framstår

såsom ändamålsenligt, att självriskbestämmelser och premieändringar genomföres

med omedelbar verkan eller utan den omgång, som individuella

underrättelser till försäkringstagarna innefattar. Inspektionen förutsätter

härvid att direkta premiehöjningar icke kommer att medgivas utan att

försäkringstagarna i samband med att premien skall betalas underrättas

om höjningarna.

I 14 § andra stycket försäkringsavtalslagen har till skydd för försäkringstagaren

bestämmelser meddelats för det fall att förbehåll träffats om att

underlåtenhet att erlägga premie för en senare period skall medföra att försäkringsgivarens

ansvarighet upphör. Enligt lagrummet får sådan påföljd

icke inträda innan en vecka förflutit efter det försäkringsgivaren givit försäkringstagaren

meddelande med erinran om premiens förfallo

d a g. Vad sålunda stadgats äger ej tillämpning å premie, som förfaller

innan två månader förflutit från det föregående premie skolat betalas.

Likartade bestämmelser finns meddelade i lagen den 11 juni 1943 (nr

338) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

I den förenämnda skrivelsen från Svenska försäkringsbolags riksförbund

anföres det sasom nödvändigt att lagstiftningsvägen befria försäkringsgi\

ai en från påföljden av att avisering om premieförfallodag på grund av

kriget icke kan äga rum. Eljest skulle i ett dylikt läge försäkringsavtalet

fortsätta att löpa utan premiebetalning med oviss möjlighet för bolaget

att i efterhand kunna utkräva premien annat än i samband med inträffade

försäkringsfall.

Försäkringsinspektionen föreslår att Kungl. Maj:t får möjlighet att medgiva

avvikelser från bestämmelserna i 14 § andra stycket försäkringsavtalslagen

och däremot svarande försäkringsvillkor ävensom från 14 § krigsansvarighetslagen.

Till motivering för sin ståndpunkt anför inspektionen alt förhållandena

under ett krig lätt kan bliva sådana, att det icke synes rimligt att försäkringsbolagen

skall vara tvungna att avsända meddelanden till försäkringstagarna

med erinran om premies förfallodag för att de skall kunna göra

gällande förbehåll om att underlåtenhet att erlägga premie för en senare

period skall medföra upphörande av försäkringsgivarens ansvarighet. För

möjligheten av en dispens från ifrågavarande aviseringsskyldighet talar enligt

inspektionens mening hl. a. det förhållandet, att genom krigshandlingar

av olika slag postgången under ett krig kan bliva så rubbad, att det framstår

såsom ganska meningslöst att avsända premieaviseringar. Även om

postförbindelserna skulle fungera förhållandevis normalt, kan det för övi

igt befaras att genomförandet av en omfattande evakuering av våra tätorter

kommer att medföra, afl till försäkringstagarna under deras fredsadresser

avsända premieaviseringar ofta icke kommer vederbörande till handa

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

i rätt tid. Härtill kommer den viktiga omständigheten, att försäkringsbolagen

icke kan räkna med att under ett krig disponera över de personella och

andra resurser, som erfordras för genomförandet av en fredsmässig premieavisering.

Det synes icke heller förenligt med en klok krigshushållning

att söka tvinga försäkringsbolagen att under ett krig utsända massmeddelanden

av ifrågavarande slag. Inspektionen anför vidare.

Givet är att vid meddelande av dispenser från 14 § andra stycket försäkringsavtalslagen

och 14 § lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring

det måste tillses, att försäkringstagarnas intressen blir tillräckligt

beaktade. Det kan ligga nära till hands att Kungl. Maj :t såsom villkor för

befrielse från underrättelseskyldighet uppställer att försäkringsbolagen skall

genom tillkännagivanden i tidningar och meddelanden i radio med jämna

mellanrum påminna försäkringstagarna om vikten av att erlägga sina försäkringspremier.

Vad särskilt angår de krigspremier, som avses i lagen om

krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring, är det nödvändigt att

försäkringstagarna i en eller annan form erhåller klart besked om skyldigheten

att inom viss tid erlägga sådana premier. Försäkringsavtalet ger

nämligen icke någon upplysning härutinnan.

I syfte att ytterligare tillvarataga försäkringstagarnas intressen föreslår

försäkringsinspektionen en bestämmelse av innehåll, att efter förordnande

av Kungl. Maj :t försäkringstagare hos inländskt försäkringsbolag äger åtnjuta

anstånd med er läggande av premie under en tid av

högst tre månader från förfallodagen. Ett sådant anstånd kan enligt inspektionens

mening vara skäligt icke blott i samband med en utebliven premieavisering

utan även på grund av de betalningssvårigheter som lätt kan

uppkomma i anledning av ett inträffat eller väntat krigsutbrott. Inspektionen

erinrar i sammanhanget om att man även på försäkringsbolagens sida

varit inne på tanken att utsträcka bolagens ansvarighet under krig till tre

månader efter premiens förfallodag. En bestämmelse av föreslaget innehåll

synes inspektionen vara av visst värde oaktat tillgången till 1940 års moratorielag.

Den förordade lagbestämmelsen öppnar nämligen enligt inspektionen

möjlighet till en viss specialreglering på försäkringsområdet även i

sådana lägen, där man av psykologiska eller andra skäl icke vill utnyttja

den allmänna moratorielagstiftningen.

Inspektionen påpekar, att avbrott i tillströmningen av premiemedel kan

medföra betalningssvårigheter för försäkringsbolagen. Den nyss berörda

lagregeln om anstånd för försäkringstagare med premiebetalning bör därför,

anför inspektionen, lämpligen kompletteras med ett stadgande, som -— vid

sidan av moratorielagstiftningen — ger Kungl. Maj :t rätt att samtidigt medgiva

inländskt försäkringsbolag anstånd med betalning av ersättning

i anledning av inträffade försäkringsfall under en tid av

högst tre månader från det betalning rätteligen skulle ha erlagts. På grund

av utformningen av lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring

anser inspektionen denna specialbestämmelse icke behöva gälla beträffande

försäkring, varå krigsansvarighetslagen äger tillämpning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Försäkringsinspektionen tar i detta sammanhang upp en från försäkringsbolagshåll

väckt fråga om dispensmöjlighet beträffande 84 § försäkringsavtalslagen,

där det i fråga om brandförsäkring stadgas, att om ett försäkringsavtal

är gällande för ett år och icke uppsäges å någondera sidan senast

en vecka före försäkringstidens utgång, avtalet anses förlängt för ett år i

sänder. Denna bestämmelse om tyst förlängning av brandförsäkringsavtal

synes inspektionen ändamålsenlig icke blott för fredsutan

även för krigstid. Inspektionen är därför icke beredd tillstyrka att

någon avvikelse från bestämmelsen möjliggöres i den tilltänkta beredskapslagen.

Skulle emellertid ett försäkringsbolag beträffande någon enstaka ettårig

brandförsäkring vilja bringa densamma till upphörande vid försäkringstidens

utgång, synes det inspektionen rimligt att bolaget även i krigstid

är skyldigt att verkställa uppsägning av avtalet. Anser sig ett bolag på

grund av krigsförhållandena tvunget att lägga ner hela sin brandförsäkringsverksamhet

anser inspektionen att förutsättningar härför bör skapas

icke genom dispens från 84 § försäkringsavtalslagen utan genom att bolaget

utverkar förordnande av Kungl. Maj :t att brandförsäkringsavtalen i

fråga skall för viss tid eller tills vidare upphöra att gälla. I detta sammanhang

erinrar inspektionen om att det dock är tänkt att försäkringsbolagen

under ett krig skall fortsätta sin brandförsäkringsverksamhet så länge det

över huvud taget är möjligt.

Såsom tidigare anförts innefattar försäkringsinspektionens förslag att

Kungl. Maj :t skall äga att dispensera från den i 14 § andra stycket försäkringsavtalslagen

föreskrivna aviseringsskyldigheten. Försäkringsbolagen

har framställt önskemål om att bolagen under ett krig även skall kunna

bli fria från skyldigheten att underrätta inteckningshavare om att den intecknade

egendomens ägare underlåtit att erlägga brandförsäkringspremie

för egendomen ifråga. För att tillvarataga i första hand inteckningshavarnas

men även vederbörande egendomsägares intressen har försäkringsbolagen

tänkt sig, att i fråga om egendom, som kan intecknas, försäkringsbolagens

ansvarighet skulle kvarstå orubbad vid underlåten betalning av

brandförsäkringspremie, men att i gengäld försäkringsbolaget skulle kunna

tillerkännas viss förmånsrätt för ogulden premie vid betalning

ur den fasta egendomen.

På grundval av försäkringsbolagens förslag förordar inspektionen att i

lagen upptages en bestämmelse av innehåll att Kungl. Maj :t äger rätt att

med föreskrivande av erforderliga villkor förordna att inländskt försäkringsbolag

i fråga om rätt till ogulden premie för brandförsäkring å byggnad

till fast egendom skall äga företräde till betalning ur egendomen med

samma rätt som den, vilken i egendomen bär inteckning för fordran, och

därvid åtnjuta förmånsrätt före inteckningshavare och den, som för ogulden

köpeskilling äger fordran med förmånsrätt, som avses i 11 kap. 2 §

jordabalken. Så länge sådant förordnande gäller, skall icke brandförsäk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

i ingsgivaiens ansvarighet upphöra på den grund att premie ej erlägges i

rätt tid. Med byggnad hörande till fast egendom jämställes i förslaget b} ggnad,

som utgör tillbehör till tomträtt eller vattenfallsrätt, ävensom egendom

som är föremål för förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier.

Försäkringsinspektionen framhåller att förordnande enligt det föreslagna

stadgandet skulle innebära ett djupgående ingrepp i nu gällande civilrättsliga

förhallanden och att inspektionen därför varit tveksam om lämpligheten

att föreslå en dylik lagbestämmelse. Inspektionen anför att den övervunnit

sin tveksamhet, därför att det icke synes möjligt att finna en annan

oidning, som i samma grad tillvaratager de olika berörda parternas intressen

under ett krig. Även om, såsom inspektionen tänkt sig, egendomsägare

beviljas ett anstånd på tre månader från förfallodagen med erläggande av

försäkringspremier, maste man realistiskt räkna med att situationen i samband

med ett krig kan bliva sådan, att ett mycket stort antal ägare av intecknad

egendom icke blir i stånd att erlägga brandförsäkringspremierna

för egendomen före utgången av tremånadersfristen. Försäkringsbolagen

skulle då på grund av 87 § försäkringsavtalslagen och avtal med försäkringstagare

och inteckningshavare bliva tvungna att underrätta ett stort

antal inteckningshavare om egendomsägarens dröjsmål med betalningen.

Därest de icke utsände sadana meddelanden, skulle de stå ansvarighet mot

inteckningshavarna utan att ha garantier för att få in de oguldna premierna.

Då man måste räkna med att försäkringsbolagen i händelse av krig

icke har personella och andra resurser att utsända individuella massmeddelanden,

skulle bolagen sålunda kunna komma i en mycket svår belägenhet.

Situationen blir däremot en annan, anför inspektionen vidare, om bolagen

efter förordnande av Kungl. Maj :t kan erhålla en tillfredsställande

förmånsrätt för oguldna brandförsäkringspremier. Bolagen har i så fall

goda utsikter att i framtiden få in oguldna premiebelopp av nu ifrågavarande

slag och kan därför stå ansvarighet — gentemot såväl inteckningsha^aie

som ägare och andra intressenter — för inträffade brandskador

oberoende av inträffade dröjsmål med premiebetalningen. Inspektionen anför

ytterligare följande.

En sådan ordning måste rimligen anses vara förenlig med egendomsägarnas

intressen; under ett krig kan det ju mycket lätt inträffa att vederböiande

icke har möjlighet att inbetala brandförsäkringspremien. Vad

angår inteckningshavarna måste det även för dem innebära en väsentlig

att veta, att brandlörsäkringsbolaget är ansvarigt utan hinder av

premiedröjsmål; bl. a. elimineras den under ett krig kanske icke obetydliga

risken att meddelanden till inteckningshavare om underlåten premiebetalning

från fastighetsägarens sida förkommer på vägen till adressaten.

Då brandförsäkringspremierna uppgår till förhållandevis obetydliga belopp,

utgör icke heller den försämring i förmånsrätten för inteckningar, som

inträder därest oguldna brandförsäkringspremier får förmånsrätt före inteckningar,

något tungt vägande skäl mot den skisserade ordningen. Framhållas

må i delta sammanhang, att ett krig ofta åtföljes av inflation och att

i ett dylikt läge inteckningshavarnas säkerhet för att de får ut sina nomi
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

23

nella fordringar blir större än förut. Beträffande sådana borgenärer, som

har sämre rätt än inteckningshavarna, torde det i stort sett ligga även i

deras intresse, att en brandförsäkring å ifrågavarande slag av egendom består

under krigsförhållanden oberoende av dröjsmål med premiebetalningen.

I detta sammanhang erinrar inspektionen slutligen om att Stockholms

stads brandförsäkringskontor för s. k. premielån (d. v. s. försträckning av

försäkringspremien) jämte viss ränta därå sedan gammalt åtnjuter förmånsrätt

i det brandförsäkrade huset framför alla intecknade fordringar.

Försäkringsinspektionen erinrar om att i lagen om försäkringsrörelse

ävensom i försäkringsbolagens bolagsordningar finns åtskilliga bestämmelser

rörande tid och plats för olika åtgärder. Inspektionen

framhåller såsom givet, att det i samband med ett krig kan bliva svårt eller

rent av omöjligt för bolagen att iakttaga ifrågavarande bestämmelser. Försäkringsinspektionen

föreslår därför, att en bestämmelse införes som ger

inspektionen rätt att medgiva inländskt försäkringsbolag att göra avvikelser

från vad i bolagsordning eller lagen om försäkringsrörelse stadgas

angående tid och ort för åtgärds vidtagande.

Enligt inspektionens förslag upptages i lagen bestämmelse om delegationsrätt,

som ger Kungl. Maj :t befogenhet att uppdraga åt försäkringsinspektionen

att fullgöra vad som enligt lagen ankommer på Kungl.

Maj :t. I

I fråga om trafikförsäkringen behandlar försäkringsinspektionen

vissa önskemål från försäkringsbolagen om särregler i händelse av krig.

Önskemålen utmynnar bl. a. i att avvikelser skall kunna göras från bestämmelserna

i 18 och 21 §§ lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordon.

Enligt förstnämnda paragraf gäller i huvudsak att försäkringsgivaren —

därest försäkringsavtalet efter uppsägning eller eljest upphört — ändå gentemot

den, som lidit skada, är ansvarig för skadestånd på grund av händelse,

som inträffat innan trettio dagar förflutit från det anmälan om dagen,

då avtalet upphörde, inkommit till länsstyrelsen där fordonet är

registrerat.

I 21 § trafikförsäkringslagen ålägges samtliga trafikförsäkringsanstalter

solidariskt ersättningsansvar, då skada inträffat i följd av trafik med oförsäkrat

fordon eller när det ej kan utrönas vilket fordon, som förorsakat

skadan.

I detta sammanhang må även erinras om den ansvarighetsregel, som

upptages i 2 § första stycket lagen den 30 juni 1916 angående ansvarighet

för skada i följd av automobiltrafik. Enligt nämnda regel är fordonets ägare

(försäkringstagaren) ansvarig för skada, som i följd av trafik med fordonet

tillfogas annan person än föraren eller sådan egendom, som ej be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

fordras med fordonet, oaktat ägaren icke är vållande till skadan. Ägaren

är dock fri från ansvarighet, där det framgår av omständigheterna, att

skadan varken förorsakats av bristfällighet å motorfordonet eller vållats

av föraren. I fråga om de omständigheter, som kan verka till befrielse från

ersättningsansvar, åvilar följaktligen bevisbördan ägaren.

I den av försäkringsbolagens riksförbund avlåtna skrivelsen anfördes,

att en högst betydande arbetsbesparing kunde ernås, om en sådan provisorisk

lagregel infördes, att en trafikförsäkring kunde anses avanmäld i samma

ögonblick som vederbörande fordon avfördes ur bilregistret. Vidare

framhölls, att det icke torde vara möjligt att under krig upprätthålla nuvarande

omfattning av trafikförsäkringslagen och bilansvarighetslagen.

Inom trafikförsäkringsföreningen hade två alternativa modifikationer diskuterats,

nämligen antingen att slopa regeln om omkastad bevisbörda eller

att i trafikförsäkringslagen införa en krigsklausul motsvarande den som nu

finnes för övrig motorfordonsförsäkring. Vad ytterligare angår ansvaret under

krig för skador förorsakade av okända fordon, ansågs detta i tveksamma

fall böra åvila kronan. Trafikförsäkringsbolagens solidariska ansvar för

skador av okända fordon ansågs böra begränsas till vad som svarar mot

den under ett krig inskränkta civila fordonsparken. Lagbestämmelser borde

enligt förbundets uppfattning utfärdas som ålägger kronan dess ansvar

i enlighet med den nämnda presumtionen. Om det befinnes, att trafikförsäkringsanstalternas

nämnd icke kan fungera under ett krig, ansågs ej alltför

stora betänkligheter möta mot att låta bolagen själva reglera skador,

som egentligen bort hänskjutas till nämnden för yttrande.

Försäkringsinspektionen anser i likhet med förbundet, att i krig eller i

en krigsliknande situation en rationell arbetsbesparing kan göras, därest

en trafikförsäkring kan anses avanmäld i och med att vederbörande fordon

avförts ur bilregistret. Likaså synes det rimligt, att trafikförsäkringsföreningen

icke står ansvaret för alla skador av okända fordon i en situation,

där de trafikförsäkringspliktiga fordonen utgör en mindre anpart av de fordon

som trafikerar våra vägar. Försäkringsinspektionen tillstyrker därför

att möjlighet öppnas för Kungl. Maj:t att förordna om de avvikelser

från 18 och 21 §§ trafikförsäkringslagen, som kan prövas

erforderliga.

Försäkringsinspektionen är däremot icke beredd att nu tillstyrka en omläggning

av fordonsägarens bevisbörda enligt bilansvarighetslagen eller

införande av någon särskild krigsklausul i trafikförsäkringen.

Om domstolarna tager tillbörlig hänsyn till de speciella förhållandena på

trafikområdet under ett krig, anför inspektionen, torde icke trafikförsäkringen

behöva bli orimligt belastad med skadeersättningar. Skulle det trots

allt under ett krig visa sig, att trafikförsäkringen får bära mer än som kan

anses rimligt, menar inspektionen att möjlighet finns att taga upp förevarande

fråga till omprövning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

25

Vad angår spörsmålet om nedläggande under ett krig av trafikförsäkringsanstalternas

nämnd har försäkringsinspektionen intet

att erinra mot en dylik åtgärd. Det påpekas, att någon lagbestämmelse

i ämnet icke erfordras. Erforderligt medgivande kan direkt lämnas av

Kungl. Maj :t. Nämndens verksamhet regleras nämligen av de av Kungl.

Maj :t föreskrivna koncessionsvillkoren för trafikförsäkringsbolagen.

III. Den utländska försäkringsrörelsen

Nuvarande bestämmelser

Lagen den 21 juni 1940 med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse

här i riket vid krig m. in. är en fullmaktslag av samma konstruktion

som motsvarande författning för den inländska försäkringsrörelsen.

Enligt 1 § i lagen äger Kungl. Maj :t sålunda, under de förutsättningar

och i den ordning som angivits i fråga om den inländska försäkringsrörelsen,

att ensam eller med riksdagens samtycke förordna om tillämpning

av lagens bestämmelser (2—7 §§).

Enligt 2 § äger Kungl. Maj :t, där anledning finnes att antaga, att utländsk

försäkringsanstalt, som driver rörelse här i riket, på grund av krigsförhållanden

icke kommer att infria här ingångna förbindelser till försäkringstagare,

förbjuda anstalten att under tid, då förordnande enligt 1 §

gäller, fortsätta verksamheten här i riket.

I 3 § föreskrives, att om förbud enligt 2 § meddelats utländsk anstalt

att fortsätta verksamheten här i riket och denna omfattar livförsäkring,

skall en särskild administration inträda för att tillvarataga livförsäkringstagarnas

rätt. Med avseende å denna administration skall i tillämpliga delar

gälla vad som stadgas i 231—233 §§ och 234 § 1—4 mom. i 1917 års

lag om försäkringsrörelse, överlåtelse av livförsäkringarna må dock ske

även till utländsk anstalt, som äger tillstånd att driva livförsäkringsrörelse

här i riket. Där överskott uppstått vid överlåtelsen, skall ur detta i första

hand gäldas administrationskostnaden samt oguldet bidrag till försälcringsinspektionens

organisation och verksamhet, varefter återstoden, där ej

Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver, efter krigsförhållandenas upphörande

skall överlämnas till den anstalt, vars försäkringar varit föremål för

administration.

Kungl. Maj :t kan vidare, enligt 4 §, besluta om särskild administration

därest utländsk anstalt, i annat fall än i 3 § avses, upphört att driva livförsäkringsrörelse

här i riket. En förutsättning härför är dock att anledning

finns att antaga att anstalten på grund av krigsförhållanden icke kommer

att infria här ingångna förbindelser till försäkringstagare. Med avseende

å sådan anstalt äger Kungl. Maj:t även besluta, att i lagen föreskri
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

vet administrationsförfarande helt eller delvis skall tillämpas även vid administration,

som inträtt på grund av bestämmelserna i lagen om utländsk

försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.

Enligt 5 § skall, där överlåtelse i den ordning, som avses i 3 §, icke kan

komma till stånd och Kungl. Maj :t ej annorlunda bestämmer, administrationen

fortsättas så länge krigsförhållandena är förhanden eller tills dessförinnan

samtliga livförsäkringar upphört. Vid krigsförhållandenas upphörande

skall, såvitt ej Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer, försäkringsinspektionen

till den utländska anstalten avgiva redovisning för administrationen,

samt, om då livförsäkringar finnes löpande, erbjuda anstalten att

återtaga rörelsen och därvid övertaga samtliga till administrationsboet hörande

livförsäkringar. Övertagande må dock ej ske med mindre vid övertagandet

förefintlig brist i belopp, som jämlikt 4 eller 8 § i 1903 års lag

om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket

skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld. Om ej anstalten inom två månader

från erbjudandet återtagit rörelsen och fyllt bristen, är frågan förfallen

och skall, där ej nytt bolag kan komma till stånd enligt 235 § i 1917

års lag om försäkringsrörelse eller samtliga försäkringstagare överenskommer

om administrationens fortsättande, fördelning av administrationsboets

tillgångar äga rum. För denna fördelning skall verkställas beräkning av

det belopp, vartill försäkringsfonden uppgår. Vid fördelningen skall varje

försäkringstagares fordran anses motsvara hans andel i fonden. För de fall

där administrationen fortsättes ankommer det på försäkringsinspektionen

att bestämma, huruvida ytterligare åtgärder bör vidtagas för att överlåta

livförsäkringarna eller, där administrationen fortsättes efter överenskommelse

som nyss nämnts, för att bilda nytt bolag.

Beträffande 6 och 7 §§, vilka till innehållet överensstämmer med 5 och

6 §§ i lagen med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid

krig m. in., torde få hänvisas till den i tidigare avsnitt lämnade redogörelsen

för sistnämnda paragrafer.

Enligt 8 § skall med livförsäkring förstås jämväl livränteförsäkring och

kapitalförsäkring för livsfall. Där stadgas även att vad i lagen föreskrives

om livförsäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring,

som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år.

Jämlikt 9 § ankommer det på Kungl. Maj:t att bestämma den dag, då

med avseende å lagen krigsförhållandena skall anses ha upphört.

Slutligen föreskrives i 10 §, att om förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt

att fortsätta verksamheten eller om beslut meddelats jämlikt

4 §, skall bestämmelserna i lagen, såvitt ej Kungl. Maj :t annorlunda förordnar,

även efter det att förordnande enligt 1 § upphört att gälla, tillämpas

i fråga om administrationen. Försäkringsinspektionen äger enligt samma

paragraf avgöra i vad mån medgivande som lämnats enligt 6 eller 7 § må

gälla jämväl sedan förordnande enligt 1 § upphört att lända till efterrättelse.

Genom kungörelse den 21 juni 1940 (nr 543) har Kungl. Maj:t, efter

inhämtande av riksdagens samtycke, förordnat att vad i 2—7 §§ stadgas

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959 27

skall äga tillämpning tills vidare. Detta förordnande har icke sedermera

upphävts.

Försäkringsinspektionens förslag

De allmänna synpunkter på behovet av en modernisering av beredskapslagstiftningen,

som försäkringsinspektionen anfört beträffande den inländska

försäkringsrörelsen, äger även giltighet i fråga om motsvarande lagstiftning

för de utländska försäkringsanstalterna, som driver rörelse här i

riket. Inspektionen framhåller även betydelsen av att lagstiftningen på sistnämnda

område anpassas såväl till den av inspektionen föreslagna nya lagen

om inländsk försäkringsrörelse vid krig som till den nya lagstiftning

om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i

riket, som trätt i kraft efter tillkomsten av nu gällande beredskapslag.

I fråga om de grundläggande förutsättningarna för lagens tillämpning

överensstämmer inspektionens förslag med vad som föreslagits beträffande

lagen om den inländska försäkringsrörelsen vid krig m. m.

Enligt inspektionens förslag upptages i den nya lagen i huvudsak nuvarande

bestämmelser om förbud för utländsk anstalt att fortsätta verksamheten

och om särskild administration i vissa fall av försäkringsverksamhet

som bedrivits av sådan anstalt. Likaså bibehålies i förslaget gällande

bestämmelse om medgivande för utländsk anstalt att i vissa fall taga i

anspråk de till försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna

ävensom nuvarande stadgande angående uppskov med utbetalandet av livförsäkringars

återköpsvärden och befrielse från skyldighet att lämna lån å

sådana försäkringar.

De nya bestämmelser, syftande till att anpassa försäkringsrörelsen till ett

extraordinärt läge, som försäkringsinspektionen förordat med avseende på

den inländska försäkringsverksamheten, har sin motsvarighet i inspektionens

förslag till ny beredskapslag för de utländska anstalterna.

Sålunda föreslås, att Kungl. Maj:t skall äga förordna att försäkringsavtal

skall för viss tid eller tills vidare upphöra att gälla samt besluta om

ändring i avtals bestämmelser om självrisk och premie. Likaså skall Kungl.

Maj:t äga medgiva avvikelser från bestämmelserna i 14 § andra stycket

lagen om försäkringsavtal, motsvarande försäkringsvillkor eller 14 § lagen

om krigsansvarighet. Vidare upptages i den föreslagna lagen reglerna om

anstånd med premiebetalning och betalning av ersättning i anledning av

försäkringsfall samt bestämmelserna om försäkringsanstalts förmånsrätt

för ogulden brandförsäkringspremie. Slutligen äger försäkringsinspektionen

enligt förslaget medgiva utländsk försäkringsanstalt att göra avvikelser

från vad i lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse

här i riket stadgas angående tid och ort för åtgärds vidtagande.

Enligt inspektionens förslag skall Kungl. Maj:t — i överensstämmelse

med vad nu gäller — bestämma den dag, då med avseende på lagen krigsförhållandena

skall ha upphört.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

I likhet med vad som föreslagits för de inländska försäkringsbolagens del

äger Kungl. Maj :t enligt den föreslagna lagen om den utländska försäkringsrörelsen

uppdraga åt försäkringsinspektionen att i Kungl. Maj :ts ställe

fullgöra vad som enligt lagen ankommer på Kungl. Maj :t.

IV. Remissyttrandena

Remissinstanserna tillstyrker allmänt att nu gällande lagar om försäkringsrörelse

vid krig in. m. ersättes av en modern lagstiftning. I stort sett

godtages försäkringsinspektionens förslag. På några punkter göres dock

från ett par remisshåll erinringar.

I några yttranden beröres planeringen för försäkringsväsendets

krigsorganisation.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller det angelägna

i att försäkringsväsendets funktionsduglighet kan bevaras även vid krig

eller krigsfara. Riksnämnden har intet att erinra mot försäkringsbolagens

planläggning i fråga om försäkringsverksamhetens inriktning i krig. Den

skisserade krigsorganisationen synes nämnden ändamålsenlig, varför beredskapsplaneringen

enligt nämndens mening bör fortgå efter de huvudlinjer,

som angivits.

Statens krigsskadenämnd anför, att den planerade krigsorganisationen i

ett allvarligt läge torde bli av mycket stort värde för såväl försäkringsväsendet

som krigsskadeskyddet. Nämnden understryker vikten av att vid genomförandet

av planerade åtgärder samordningsfrågor beaktas så att om

möjligt någorlunda enhetliga normer för försäkringsväsendet och krigsskadeskyddet

blir gällande.

I ett par yttranden anföres vissa kritiska synpunkter på den av försäkringsbolagens

riksförbund gjorda gruppindelningen efter angelägenhetsgrad

av förekommande försäkringsgrenar.

Folksam förutsätter, att kombinerad försäkring, vari ingår bransch hänförlig

till grupp I, i sin helhet föres till denna grupp även om bransch med

lägre angelägenhetsgrad innefattas i försäkringen. Folksam anser dessutom

i motsats till riksförbundet, att olycksfalls- och sjukförsäkringsbranschen

rimligen bör tillmätas större betydelse än inbrotts-, rån- och vattenledningsskadeförsäkring.

Detta gäller framförallt försäkringar, som innefattar ersättning

vid långvarig arbetsoförmåga och vid invaliditet och som i dessa

avseenden utgör ett betydelsefullt komplement till den obligatoriska sjukoch

yrkesskadeförsäkringen. I detta sammanhang framhålles även alt det

bör kunna övervägas att under ett krig upprätthålla de lokalt ordnade kollektiva

olycksfalls- och sjukförsäkringarna (i Folksam oftast kombinerade

med grupplivförsäkring), vars organisatoriskt fasta anknytning till den

försäkrade gruppen kan möjliggöra ett fortsättande av verksamheten t. o. m.

om kontakten under ett krig skulle brytas mellan gruppen och Folksam.

Sveriges allmänna hgpoteksbank jämte ytterligare några av de hörda

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

29

hypoteksinrättningama understryker brandförsäkringsverksamhetens betydelse

i ett krigsläge och att denna gren först i sista hand bör nedläggas.

Svenska sparbanksföreningen menar, att kreditförsäkring bör ingå i den

grupp av branscher, vilka avses icke skola nedläggas. Föreningen anför att

denna försäkringsform bl. a. har till syfte att i särskilda fall skapa underlag

för eller komplettera underlaget för kreditgivning såsom att på vissa

punkter stärka eller fullständiga den enligt banklagstiftningen nödvändiga

säkerheten för utlämnade lån. Kreditförsäkringen ligger ur många synpunkter

nära brandförsäkringen, vars uppgift är att skydda i den brandförsäkrade

egendomen placerade medel.

Husdjursförsäkringsföretagens förening riktar uppmärksamheten på att

husdjursförsäkringen inte medtagits i någon av de uppräknade försäkringsgrupperna.

Föreningen upplyser att till densamma är anslutna nio bolag,

varav fem riksbolag och fyra läns- och häradsbolag. Frånsett att ett av medlemsbolagen

bedriver jämväl hagelskadeförsäkring — vilken försäkringsgren

heller icke berörts i förslaget — bedriver samtliga medlemsbolag, i likhet

med samtliga svenska bolag inom denna försäkringsgren, uteslutande

husdjursförsäkring. Det påpekas att tanken att vissa försäkringsgrenar skulle

helt nedläggas i syfte att berörda bolag skulle kunna koncentrera sina ansträngningar

på att fullfölja verksamheten inom andra försäkringsgrenar,

med hänsyn till nyss anförda förhållande, icke är direkt tillämplig på husdjursförsäkringsbolagen

och deras verksamhet. Föreningen förutsätter att

detta beaktas vid bedömandet av frågan om ett nedläggande, helt eller delvis,

av verksamheten inom lmsdjursförsäkringsgrenen.

Ifrågaom förutsättningarna för lagarnas tillämpning

godtages inspektionens förslag av det övervägande flertalet remissinstanser.

Betänkligheter mot den föreslagna utformningen av fullmakten för Kungl.

Maj :t anföres dock av Svea hovrätt, Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund

och ett par handelskammare.

Svea hovrätt framhåller, att en del av de nya stadgandena är av mycket

ingripande natur, särskilt till den del de innefattar rätt för Kungl. Maj :t att

förordna om upphävande eller ändring av bestående försäkringsavtal. Såsom

motivering för dessa bestämmelser har åberopats framför allt under

krigsförhållanden uppkommande personalbrist och andra organisatoriska

svårigheter ävensom rubbningar i postgång och kommunikationer. Hovrätten

finner det uppenbart, att, i händelse landet kommer i krig eller

utsättes för så allvarlig krigsfara att krigsmakten och civilförsvaret mobiliseras,

försäkringsbolagens fredsmässiga verksamhet måste starkt begränsas

samt att därvid även sådana åtgärder, som avses med nyssnämnda stadganden,

kan bli nödvändiga. Med hänsyn till de allvarliga betänkligheter av

rättslig natur, som möter mot eu lagstiftning som ingriper i redan ingångna

avtal, anser hovrätten däremot att ifrågavarande stadganden icke bör kunna

sättas i kraft i mindre krisartade situationer, som enligt vad erfarenheten

visat kan sträcka sig under långa tidrymder.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Svenska bankföreningen anlägger liknande synpunkter och menar att det

icke bör komma i fråga att ingrepp av nyssnämnda art skall kunna ske i

mindre tillspetsade lägen, jämförliga t. ex. med det som rådde under större

delen av beredskapen i samband med andra världskriget. Enligt föreningens

mening har icke heller några bärande skäl för att de nytillkomna stadgandena

skall göras tillämpliga jämväl under dylika relativt sett lugnare

förhållanden anförts.

Sveriges industriförbund anser det vara en förutsättning för att ifrågavarande

befogenheter för Kungl. Maj :t skall kunna godtagas att de begränsas

till att gälla allenast vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig.

Skånes handelskammare och Smålands och Blekinge handelskammare

föreslår att det tämligen genomgående beträffande de föreslagna nya reglerna

bör gälla att de får sättas i kraft endast vid krig, vari riket befinner

sig.

Kommerskollegium ställer sig däremot positivt till förslaget i denna del

och erinrar om att beredskapslagar av denna natur regelmässigt kan sättas

i tillämpning ej endast vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig,

utan också under andra utomordentliga av krig föranledda förhållanden.

Tillräckliga skäl att frångå denna ordning i förevarande sammanhang synes

kommerskollegium icke kunna anföras.

Vad angår de nya befogenheter för Kungl. Maj:t, som inspektionen föreslagit

såväl beträffande den inländska som i fråga om den utländska försäkringsrörelsen,

har remissinstansernas yttranden främst gällt möjligheterna

att ingripa i bestående avtalsförhållanden, genom att häva avtals

giltighet eller förordna om ändring i avtals bestämmelser om

sj älvrisk och premie.

Av den tidigare redovisningen framgår, att Svea hovrätt jämte ytterligare

några remissinstanser uttalat sig för att Kungl. Maj:t formellt icke gives

befogenheter i nyssnämnda hänseende annat än i ett mera skärpt läge.

Enligt kommerskollegiets mening är det obestridligt att ett förordnande

av nu ifrågavarande beskaffenhet kan synas vara ett väl långt gående ingrepp

i den enskilda avtalsfriheten och att det vore lämpligare om hithörande

frågor reglerades genom överenskommelser mellan parterna i försäkringsavtalet.

Vad nu sagts gäller enligt kollegiets mening framförallt

förordnanden i fredstid, dvs. under tid då landet ej är i krig eller krigsfara

men utomordentliga av krig föranledda förhållanden råder.

Kollegium vill dock icke motsätta sig inspektionens nu berörda, på framställning

av Svenska försäkringsbolags riksförbund framlagda förslag. Dess

praktiska fördelar är enligt kollegiets uppfattning påtagliga, och just den

omständigheten, att det icke torde i och för sig bereda försäkringsbolagen

större svårigheter att så ordna verksamheten att samma resultat som åsyftas

med lagstiftningen kan uppnås medelst egna åtgöranden, minskar avsevärt

betänkligheterna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

31

Svea hovrätt framhåller ytterligare följande angående de föreslagna bestämmelserna

om avtals giltighet samt om premie- och självriskbestämmelscr.

De i flertalet försäkringsbrev återgivna försäkringsvillkoren innehåller

regelmässigt en s. k. krigsklausul, enligt vilken försäkringsbolagen fritages

från ersättningsskyldighet för skador som direkt eller indirekt förorsakats

av krig. Det vore enligt hovrättens mening ägnat att vilseleda försäkringstagaren

därest försäkringsvillkoren upptoge en sådan klausul men icke

gåve någon antydan om en ytterligare möjlighet för försäkringsbolaget till

befrielse från ansvar under krigsförhållanden. I händelse den föreslagna

lagstiftningen genomföres, synes försäkringsbolagen därför böra rekommenderas

att, till undvikande av missförstånd, i försäkringsvillkoren till

de avtal som ingås efter lagens ikraftträdande intaga en erinran om den

Kungl. Maj:t enligt förevarande stadgande tillkommande befogenheten.

Sveriges allmänna hypoteksbank samt Sveriges stadshypotekskassa och

Svenska bostadskreditkassan uttalar sig mot att Kungl. Maj :t ges befogenhet

att förordna om upphörande av brandförsäkringsavtal. — Hypoteksbanken

menar, att i vart fall bör i lagen införas en angelägenhetsgradering,

varav framgår att brandförsäkringsverksamheten först i sista hand skall

kunna nedläggas.

Svenska stadshypotekskassan och Svenska bostadskreditkassan utvecklar

sin ståndpunkt sålunda.

Enligt kassornas mening bör Kungl. Maj :ts befogenhet att förordna om

upphörande av försäkringsverksamhelen begränsas till de försäkringsgrenar,

som icke äro att hänföra till den viktigaste gruppen. Det kan visserligen

synas vanskligt att med utgångspunkt från de av försäkringsinspektionen

berörda synpunkterna verkställa en riktigt avvägd angelägenhetsgradering.

Någon tvekan torde emellertid knappast kunna råda därom, att

brandförsäkringen med de angivna utgångspunkterna måste hänföras till

den viktigaste gruppen. Ur kreditgivningssynpunkt är det givetvis angeläget,

att brandförsäkringsverksamheten även under krig eller därmed jämförliga

förhållanden uppehälles så långt överhuvud taget är möjligt. Kassorna

vilja därför föreslå, att åtminstone även brandförsäkringsverksamheten

undantages från Kungl. Maj :ts här ifrågasatta befogenhet.

Svea hovrätt ifrågasätter viss jämkning av de föreslagna bestämmelserna

om anstånd under högst tre månader med erläggande av premie och utbetalande

av försäkringsersättning. Hovrätten förklarar sig icke kunna bedöma

huruvida den föreslagna tiden av tre månader är tillräcklig för att

möta de betalningssvårigheter för såväl försäkringsbolagen som försäkringstagarna,

som kan uppkomma i samband med ett krig. Det bör dock enligt

hovrättens mening övervägas om icke med hänsyn till ovissheten i de situationer,

som en beredskapslagsliftning hänför sig till, ifrågavarande bestämmelse

borde erhålla en mera allmän utformning. Härvid hänvisas till 1940

års moratorielag, enligt vilken förordnande om betalningsanstånd kan meddelas

för viss tid eller tills vidare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Förslaget att Kungl. Maj :t skall kunna förordna om förmånsrätt

för ogulden brandförsäkringspremie tillstyrkes av samtliga remissinstanser.

Från ett par håll påpekas dock det principiellt betänkliga i att på detta sätt

skapa en ny förmånsrätt i fast egendom.

Sveriges stadshgpotekskassa och Svenska bostadskreditkassan anför, att

det visserligen kan synas betänkligt att på sätt föreslås inrycka en ny förmånsrätt

före inteckningshavares. Den ifrågasatta förmånsrätten avser emellertid

belopp, som torde få betecknas som jämförelsevis obetydliga. Den försämring

i inteckningshavares säkerhet, som kan uppstå till följd av den

nya förmånsrätten synes därför kassorna bli så ringa, att den väl uppväges

av den ökade trygghet, som brandförsäkringens giltighet även vid utebliven

premiebetalning medför för inteckningshavare. Med hänsyn härtill

och med beaktande av att förmånsrätten i fråga icke kan bli aktuell annat

än vid krig, krigsfara eller under eljest av krig föranledda utomordentliga

förhållanden, kan den föreslagna lösningen enligt kassornas mening accepteras.

Sveriges industriförbund framhåller, att förbundet utgår från att förmånsrätten

skall gälla oavsett om den egendom, varom är fråga, faktiskt är

intecknad eller icke.

Svenska bankföreningen finner förslaget innefatta en god och lämplig utväg

ur de förutsedda svårigheter som föranlett dess framläggande. Föreningen

understryker att förordnande varom nu är fråga bör meddelas allenast

under förutsättning, att möjligheterna till brevsändning eller betalningsförmedling

blivit väsentligt inskränkta, samt upphävas så snart mera ordnade

förhållanden inträtt i dessa avseenden.

Svea hovrätt erinrar om att så länge förordnande om förmånsrätt för

fordran å brandförsäkringspremie gäller, kvarstår brandförsäkringsbolagets

ansvarighet mot såväl innehavare av inteckning i den brandförsäkrade egendomen

som vederbörande egendomsägare även om premierna ej betalas. Härav

synes enligt hovrätten följa att under nämnda tid utrymme icke torde

finnas för ett medgivande till avvikelse från bestämmelserna i 14 § andra

stycket försäkringsavtalslagen såvitt gäller brandförsäkring av egendom i

vilken försäkringsbolaget har angivna förmånsrätt.

Svea hovrätt ifrågasätter lämpligheten av att den allmänna rätt, som enligt

förslaget tillkommer Kungl. Maj :t att delegera sina befogenheter på

försäkringsinspektionen, omfattar även sådana förordnanden vilka innefattar

ingrepp i gällande avtal. Uttalande i samma riktning göres av Mälarprovinsernas

hgpoteksförening.

Sveriges fastighetsägareförbund avvisar i likhet med försäkringsinspektionen

tanken att dispensmöjligheter skulle öppnas för försäkringsbolagen från

bestämmelserna i 84 § försäkringsavtalslagen om s. k. tyst förlängning

av brandförsäkringsavtal. Fastighetsägareförbundet instämmer i

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

33

försäkringsinspektionens synpunkt att det synes rimligt att bolagen även

i krigstid är skyldiga att verkställa uppsägning av avtalen.

Försäkringsinspektionens ställningstaganden i fråga om trafikförsäkringen

i ett krigsläge godtages eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Trafikförsäkringsföreningen — vars yttrande i denna del biträdes av

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska livförsäkringsbolags förening

och Folksam — ställer sig på vissa punkter kritisk till försäkringsinspektionens

lösningar.

Enligt Trafikförsäkringsföreningens mening är den av försäkringsinspektionen

föreslagna förenklingen i fråga om avanmälan av trafikförsäkring

värdefull men icke ägnad att lösa alla problem. Föreningen belyser

detta med följande exempel.

Bilregistret är helt förstört av krigsskada. Varken trafikförsäkringsgivaren

eller motorfordonsägaren har därför möjlighet vända sig dit med avanmälan

av trafikförsäkring, resp. ansökan om avregistrering av motorfordonet.

— Trafikförsäkringsgivarens kontorsorganisation är skadad och man

har ej möjlighet verkställa avanmälan av trafikförsäkringen till bilregistret.

Då motorfordonsägaren ej går att få tag på, kan dennes nödvändiga medverkan

för åstadkommande av en genom avregistrering verkställd avanmälan

ej erhållas. — Initiativ till avregistrering av motorfordon skall tagas av motorfordonsägaren.

Om denne mot bakgrunden av de omvälvande krigshändelserna

finner frågan om avregistrering likgiltig och ej kan förmås att

medverka, kan en genom avregistrering verkställd avanmälan överhuvudtaget

ej komma till stånd.

Föreningen understryker det angelägna i att frågan om avanmälan av

upphörd trafikförsäkring erhåller en helt tillfredsställande lösning.

Vad angår ansvaret för skador orsakade av okända fordon konstaterar

Trafikförsäkringsf öreningen med tillfredsställelse, att det ansetts rimligt,

att trafikförsäkringsbolagen ej ensamma skall bära ansvaret för skador

genom okända motorfordon under krigsförhållanden och att staten på

lämpligt sätt skall deltaga i kostnaderna för dessa skador. Föreningen är

beredd att även då sköta ifrågavarande skadereglering. De utgivna ersättningarna

kan sedan fördelas mellan staten och föreningen på visst sätt,

exempelvis i proportion till det antal motorfordon, som staten respektive

trafikförsäkringsbolagen bär trafikförsäkringsansvaret för. Avräkning mellan

staten och föreningen bör kunna ske med vissa intervaller, exempelvis

halvårsvis eller årsvis.

Svea hovrätt uttalar sig till förmån för den från försäkringsbolagshåll

hävdade uppfattningen att åtminstone under ett krig den huvudsakliga presuintionen

bör vara att skador, som härrör från okända fordon, skall anses

vara orsakade genom statliga fordon.

Trafikförsäkringsf öreningen framhåller att även bestämmelsen att försäkringsbolagen

står solidariskt ansvar för skador av oförsäkrade for
3

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 52

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

don under krigsförhållanden kan få sådana verkningar att man måste

tänka sig vissa avvikelser från densamma. Enligt föreningens mening bör

en lämplig undantagsbestämmelse införas i trafikförsäkringslagen. Föreningen

utvecklar sin ståndpunkt enligt följande.

Under krigsförhållanden torde ett mycket stort antal motorfordon komma

att vara avregistrerade och alltså ej trafikförsäkrade. Måhända blir det fråga

om flera hundratusen. Dessa komma att vara placerade litet varstans och

ej sällan torde de komma att vara helt utanför ägarens kontroll. Om ett sådant

fordon behövs för en förflyttning av något slag, så kommer man nog

ofta att taga detsamma i anspråk trots att det är avregistrerat, i varje fall

om fråga är om angelägen och brådskande körning, exempelvis evakueringskörning.

Visserligen torde bensinrestriktioner komma att lägga vissa hinder

i vägen för körning men man torde nog kunna räkna med, att under de rådande

onormala förhållandena kommer trots restriktionerna bensin i viss

utsträckning att kunna anskaffas på ett eller annat sätt. Det kan också tänkas,

att gengasutrustning ånyo kan bliva tillgänglig. Om motorfordon av nu

ifrågavarande slag orsakar skada blir föreskriften i 21 § trafikförsäkringslagen

om att trafikförsäkringsbolagen gemensamt skola svara för skadan

aktuell. Föreskriften, som är skriven för fredsförhållanden, bygger på

att alla motorfordon i trafik i princip skola vara trafikförsäkrade och att

en väl fungerande statlig kontrollapparat skall vaka över att trafikförsäkringsplikten

1''ullgöres. Under de onormala krigsförhållandena existera ej längre

dessa förutsättningar för lagbestämmelsen. Vid sådant förhållande kan det

inte vara riktigt att låta de fåtaliga trafikförsäkringspliktiga motorfordonsägarna

genom sina premier svara för de skador, som kunna orsakas av

alla de avregistrerade och oförsäkrade motorfordonen. Föreningen anser

därför, att en lämplig undantagsbestämmelse bör införas i lagtexten.

Föreningen förordar sådan ändring i trafikförsäkringslagstiftningen att

krigsskador undantages från försäkringsbolagens ansvarighet. Det anföres

bl. a. att det icke är rimligt, att ersättning utgår ur trafikförsäkringen på

samma sätt i krig som i fred. Fn hel del trafikolyckor kommer att vara direkt

orsakade av krigsförhållandena, t. ex. trafikolyckor i samband med nödvändiga

och snabba körningar på krigsskadade vägar, trafikolyckor under

mörkläggning, trafikolyckor i samband med körningar, som kompliceras genom

beskjutning eller bombardemang, trafikolyckor i samband med körningar

bland panikpåverkade flyende människor etc. Det kan enligt föreningens

mening knappast anses skäligt att ålägga motorfordonsägarna att bära premiekostnader

anpassade efter sådana onormala risker. Det synes föreningen

som om domstolarna knappast har möjlighet att utan lagändring ta hänsyn

till de speciella förhållandena vid krig på trafikområdet. Enligt föreningens

mening borde det vara riktigare att i trafikförsäkringslagstiftningen göra

undantag för krigsskador och undantaget borde kunna utformas ungefärligen

på samma sätt, som skett i fråga om andra försäkringsbranscher, i

vilka man i sina försäkringsvillkor tagit in en s. k. krigsklausul.

Föreningen har intet att erinra mot atttrafikförsäkringsanstaltemas

nämnd, i enlighet med vad försäkringsinspektionen anfört, nedlägges

under vissa krigsförhållanden.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

35

Avslutningsvis understryker trafikförsäkringsföreningen betydelsen av

att man redan i fredstid tar ställning till de problem, som enligt vad föreningen

anfört återstår att lösa. Föreningen föreslår i enlighet härmed, att

man redan nu försöker att så vitt möjligt fastställa de lagbestämmelser, vilka

skall gälla för trafikförsäkringen under krigsförhållanden.

V. Departementschefen

Gällande lagstiftning om försäkringsrörelse i krig har ägt bestånd sedan

år 1940 och är numera föråldrad i huvudsakligen två hänseenden. Dels bygger

lagstiftningen på den äldre lagen av år 1917 om försäkringsrörelse, vilken

sedermera ersatts av 1948 års lag i ämnet, dels skiljer sig den nuvarande

planläggningen av försäkringsväsendets krigsorganisation i väsentliga stycken

från den planering som förelåg vid 1940 års lagstiftning. Det av försäkringsinspektionen

nu framlagda förslaget syftar till en modernisering av beredskapslagstiftningen

i båda nämnda hänseenden. Förslaget bar i allt väsentligt

godtagits under remissbehandlingen och jag finner det ägnat att nu

läggas till grund för ny lagstiftning om försäkringsverksamheten i krig och

under därmed jämförliga förhållanden.

Försäkringsinspektionens förslag bygger i huvudsak på eu från försäkringsbolagens

riksförbund gjord framställning om ny beredskapslagstiftning

för försäkringsverksamheten i krig och ansluter sig till den av försäkringsbolagen

verkställda krigsplanläggningen. I korthet innebär denna planläggning

följande. Försäkringsverksamheten inskränkes väsentligt vid ett

krigsfall. Ett flertal försäkringsbolag nedlägger helt försäljnings- och organisationsavdelningarna.

Mindre betydelsefulla försäkringsgrenar nedlägges;

i ett svårare läge bibehålies endast de allra angelägnaste såsom livförsäkring

och brandförsäkring. För att i möjligaste mån upprätthålla verksamheten

under krigsförhållanden skapas ett antal för bolagen gemensamma lokala

organ, s. k. distriktscentraler, med uppgift bl. a. att fullgöra vissa löpande

administrativa göromål i lägen där bolagen icke själva kan fortsätta verksamheten.

I fråga om återförsäkringarna avses att träffa liknande anordningar

som dem, vilka vidtogs under det senaste världskriget. Sålunda skapas

två särskilda konsortier med uppgift att vid behov övertaga de i Sverige

koncessionerade utländska bolagens och — i mindre utsträckning — även

svenska bolags återförsäkringar åt inhemska bolag. Konsortierna skall tjänstgöra

såsom återförsäkrare bl. a. åt varandra och åt svenska återförsäkringsbolag.

Ett tredje konsortium är avsett att sättas i funktion endast i yttersta

nödfall och skall då övertaga de inhemska bolagens hela bestånd av återförsäkringar.

I sådant fall skall de båda förstnämnda konsortierna kvarstå och

meningen är att det av dem övertagna försäkringsansvaret då skall återförsäkras

i det tredje konsortiet. Konsortieorganisationen har även till ändamål

att bl. a. omhändertaga de i vårt land verksamma utländska försäkringsanstalternas

direkta svenska affär.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Den av försäkringsbolagen planerade krigsorganisationen har till sina

huvuddrag godtagits av försäkringsinspektionen och under remissbehandlingen

i stort sett lämnats utan erinran. För egen del anser jag mig kunna

tillstyrka att ifrågavarande beredskapsplanläggning tages till utgångspunkt

vid utformningen av den nya lagstiftningen.

I fråga om såväl den inländska som den utländska försäkringsrörelsen bör

beredskapslagstiftningen liksom hittills varit fallet ha fullmaktskaraktär.

Lagstiftningen bör ge Kungl. Maj :t befogenheter att genomföra de erforderliga

åtgärderna för att anpassa försäkringsväsendet efter ett krisläge. Till

frågan om förutsättningarna för lagstiftningens tillämpning vill jag återkomma

i det följande.

Den inländska försäkringsrörelsen

En viktig beredskapsuppgift är att möta den situation som uppstår när

återförsäkringarna hos bolag utomlands eller hos utländska bolag i vårt land

till följd av krigsutbrott icke längre fungerar. I 1940 års lag om inländsk

försäkringsrörelse vid krig har bestämmelser härom meddelats i 2—4 §§. Till

den del bestämmelserna efter ikraftträdandet av 1948 års lag om försäkringsrörelse

fortfarande har aktualitet innebär de i huvudsak följande. Försäkringsinspektionen

kan medge inländskt försäkringsbolag att utan återförsäkring

ikläda sig ansvarighet på samma risk för högre belopp än som kunnat

ske enligt bolagsordningen. Vidare ges svenska försäkringsbolag möjlighet

att meddela återförsäkring å brandförsäkring utan hinder av föreskrift i

bolagsordningen om begränsning av bolagets verksamhet till visst slag av

egendom eller till riket eller viss del av riket.

De ekonomiska anspråken på ett livförsäkringsbolag kan under krig komma

att medföra stora påfrestningar på bolagets betalningsförmåga, icke

minst med hänsyn till att normala återförsäkringsförbindelser inte kan påräknas.

I första hand är fråga om utbetalningar av förfallna försäkringsbelopp,

men i stor utsträckning torde anspråken även komma att gälla återköp

av och förskott å livförsäkringar. För att skänka bolaget erforderlig

likviditet kan det därför bli nödvändigt att ta i anspråk de värdehandlingar,

som i vanliga fall ligger såsom pant för bolagens föx-bindelser gentemot

försäkringstagarna. Såväl enligt 1917 års lag om försäkringsrörelse

som enligt 1948 års lagstiftning kan försäkringsbolag efter prövning av försäkringsinspektionen

utfå sådana pantsatta värdehandlingar för anskaffande

av medel till utbetalning av förfallet försäkringsbelopp. Enligt 5 § i 1940

års lag äger försäkringsinspektionen medgiva alt inländskt livförsäkringsbolag

utfår värdehandlingar även för att finansiera återköp av eller förskott

å livförsäkringar. Inspektionen har dessutom enligt 6 § befogenhet att

medgiva livförsäkringsbolag att uppskjuta utbetalning av återköpsvärden

liksom att befria det från skyldighet att lämna förskott å livförsäkringar.

Enligt 7 § äger Kungl. Maj :t vid befarat avtalsbrott från utländsk försäkringsanstalts

sida förbjuda svenska försäkringsbolag att fullfölja avtal, va:-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

igenom de meddelat återförsäkring åt försäkringsanstalter i den utländska

anstaltens hemland, ävensom att sluta nya sådana avtal med dem. Slutligen

har i 9 § upptagits bestämmelse, enligt vilken Kungl. Maj:t vid krig, vari

riket befinner sig, eller efter sådant krig äger föreskriva avvikelser från vissa

bokföringsregler i försäkringslagen.

Försäkringsinspektionen föreslår, att de stadganden, som gällande beredskapslag

sålunda upptager, i stora drag bibehålies i den blivande lagstiftningen.

Förslaget har i denna del under remissbehandlingen tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Även jag finner bestämmelser av ifrågavarande innehåll

inte kunna undvaras i den tillämnade beredskapslagen.

Utöver de bestämmelser, som enligt det nyss anförda bör övertagas från

nuvarande lagstiftning, föreslår försäkringsinspektionen betydande nyheter.

Enligt den planerade krigsorganisationen av försäkringsväsendet skall

vissa försäkringsgrenar kunna helt nedläggas och verksamheten

koncentreras till de mest betydelsefulla branscherna. För att underlätta

en sådan omställning föreslås att Kungl. Maj:t skall äga förordna

att försäkringsavtalen inom viss eller vissa branscher, dock ej i fråga om

livförsäkring, skall upphöra att gälla för viss tid eller tills vidare. Vid remissbehandlingen

har allmänt godtagits att Kungl. Maj:t får befogenhet av detta

slag. De hörda hypoteksinrättningarna menar dock att brandförsäkringsavtalen

i detta sammanhang bör ges en särställning.

Det är icke att räkna med att man i ett krigsfall skall kunna driva försäkringsverksamhet

i normal utsträckning. För att försäkringsväsendet i ett

sådant läge alls skall kunna upprätthållas kan det visa sig nödvändigt att

koncentrera verksamheten till de branscher, som bedömes vara viktigast,

särskilt liv- och brandförsäkring. En sådan omställning förutsätter att de

mindre betydelsefulla försäkringsgrenarna nedlägges. Såsom framgått av

det föregående står försäkringsbolagen icke utan möjligheter att på egen

hand genomdriva den åsyftade omläggningen av verksamheten. De ettåriga

försäkringsavtalen inom berörda branscher skulle i vanlig ordning kunna

uppsägas. Beträffande avtal, löpande på längre tid, skulle såsom försäkringsinspektionen

påpekat i och för sig finnas möjlighet för bolagen att under

löpande avtalsperiod ändra försäkringsvillkoren så att avtalen automatiskt

eller efter åtgärd från bolagets sida upphör att gälla i händelse av krig.

Jag är emellertid ense med inspektionen om att man icke bör på detta sätt

överlåta på försäkringsbolagen att åstadkomma de nödvändiga förutsättningarna

för en omorganisation av försäkringsväsendet efter krigsförhållanden.

Det skulle ställa sig kostnadskrävande och medföra ett omfattande

administrativt arbete för försäkringsbolagen att införa behövliga krigsklausuler

i samtliga berörda försäkringsavtal. Eu avtalsförändring på denna

väg skulle med säkerhet på många håll uppfattas som eu extraordinär tvångsåtgärd

vilken det icke borde ankomma på de enskilda bolagen att genomföra.

Naturligast torde även vara att, såsom också försäkringsinspektionen antytt,

betrakta nedläggandet av mindre betydelsefulla försäkringsgrenar så
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kiingl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

som ett sådant led i en rationell krigshushållning, för vilket det allmänna

har att ta ansvaret. Det synes därför vara att föredra att den åsyftade

förändringen av försäkringsväsendets struktur åvägabringas genom lagstiftning.

Den tilltänkta beredskapslagen bör lämpligen innehålla befogenhet för

Kungl. Maj:t att förordna om upphörande för viss tid eller tills vidare av försäkringsavtalen

inom viss försäkringsgren. Det torde icke vara möjligt att på

förhand taga ställning till det närmare innehållet i sådant förordnande. Självfallet

bör ingreppet i avtalsförhållandet mellan försäkringsgivare och försäkringstagare

ske så smidigt som möjligt.

Kungl. Maj :ts befogenhet att sätta försäkringsavtal ur kraft hör ej omfatta

livförsäkringar. Att i övrigt begränsa befogenheterna med avseende

å olika försäkringsgrenar synes ej motiverat. Enighet torde råda om att man

i det längsta bör söka upprätthålla brandförsäkringsverksamheten. Det synes

dock ej lämpligt att, såsom från något håll ifrågasatts under remissbehandlingen,

av denna anledning i beredskapslagen göra en angelägenhetsgradering

av de olika branscherna och därigenom i förväg ta ställning till i

vilken ordning som ett eventuellt nedläggande av dessa skall äga rum.

Beträffande premiesättning och villkor om självrisk torde

behovet av statligt ingripande vara mindre. I allmänhet lärer frågor härom

utan olägenhet kunna lösas avtalsvägen. Å andra sidan kan tänkas situationer,

då exempelvis generella regler om självrisk bör tillämpas ulan hinder

av eljest gällande avtalsvillkor. Det kan sålunda under ett krig visa sig

rationellt att inom en försäkringsgren genomgående höja självriskbeloppen

eller att införa självrisk inom en bransch, där sådan tidigare icke förekommit.

Sådan avtalsjämkning förutsätter motsvarande justering av premienivån.

Även utan samband med självriskfrågor kan tänkas påkallat att genom

statligt ingripande vidtaga premiejustering. Närmast kominer väl i fråga

sådana fall där en statlig åtgärd enligt lagen rubbar förutsättningarna för

premiesättningen. Jag finner mig därför böra biträda förslaget i denna del.

Det må påpekas, att den föreslagna befogenheten för Kungl. Maj :t icke är

avsedd för sådan prisreglering, varom bestämmelser är meddelade i allmänna

prisregleringslagen.

Försäkringspremier erlägges regelmässigt i förskott. En allmän förutsättning

för att försäkringsgivarens ansvarighet skall inträda är att premien erlagts.

Avser försäkringen flera premieperioder brukar gälla, att premien

skall erläggas förskottsvis för varje period. Därvid träffas i allmänhet förbehåll

att försäkringsgivarens ansvarighet skall upphöra om premie för en

senare period inte erlagts i rätt tid. För att skydda försäkringstagaren från

alltför sträng påföljd av underlåten premiebetalning gäller

enligt 14 § försäkringsavtalslagen, att försäkringsgivarens ansvarighet i

sådant fall icke må upphöra innan en vecka förflutit efter det försäkringsgivaren

givit försäkringstagaren meddelande med erinran om premiens förfallodag.

Stadgandet har ej avseende å försäkringsavtal med speciellt korta

premieperioder.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

En likartad regel upptages i 1943 års lag om krigsansvarighet för liv- och

invaliditetsförsäkring ävensom i det förslag till ny lag i ämnet, som jag tidigare

denna dag anmält.

Såsom försäkringsinspektionen anfört kan den aviseringsskyldighet, som

sålunda åvilar försäkringsbolagen, under krigsförhållanden leda till orimliga

konsekvenser. Det kan nämligen till följd av exempelvis rubbad postgång

eller bolagens brist på erforderliga administrativa resurser visa sig

ogörligt att genomföra premieavisering i vanlig ordning. För att i sådana

lägen möjliggöra att försäkringsbolagen befrias från ansvarighet när premiebetalningen

upphört föreslår inspektionen att Kungl. Maj :t får medgiva

avvikelse från de berörda stadgandena i försäkringsavtalslagen och krigsansvarighetslagen.

Förslaget har godtagits under remissbehandlingen. För

egen del vill jag understryka att en befogenhet av föreslaget innehåll bör

bedömas med hänsyn till möjligheterna att på andra vägar än genom premieavisering

skydda försäkringstagarna från rättsförluster till följd av tillfälliga

dröjsmål med premiebetalningen. Såsom försäkringsinspektionen påpekat

bör vara naturligt att försäkringsbolag som befrias från aviseringsskyldighet

åiägges att genom tillkännagivanden i tidningarna eller på annat

effektivt sätt upplysa försäkringstagarna om att premieavisering icke

kommer att ske samt erinra om betydelsen av att premiernas förfallodagar

iakttages. Angeläget är att innehavarna av liv- och invaliditetsförsäkring

erhåller klart besked om vikten av att inom föreskriven tid erlägga krigspremier.

Försäkringsavtalen innehåller nämligen i allmänhet icke någon

upplysning härom.

Av väsentlig betydelse i detta sammanhang är försäkringsinspektionens

förslag att Kungl. Maj:t skall äga förordna om anstånd med erläggande av

premie. Uppmjukas på detta eller liknande sätt försäkringsavtalens villkor

om förskottsbetalning — vilket jag anser mig kunna förorda — synes några

allvarligare betänkligheter icke behöva hysas mot att i ett ansträngt läge

befria försäkringsbolagen från skyldigheten att underrätta om förfallodag

för premie. I fråga om brandförsäkring å bl. a. fast egendom gör sig, såsom

jag i det följande kommer att utveckla, delvis andra synpunkter gällande.

Beträffande utformningen av den förordade regeln om befogenhet att bevilja

anstånd med premiebetalning kan, såsom Svea hovrätt gjort, ifrågasättas

huruvida icke regeln bör ges ett mera allmänt innehåll och icke i enlighet

med inspektionens förslag vara begränsad till alt avse anstånd under

eu lid av högst tre månader. Till förmån för hovrättens mening talar

svårigheterna alt bedöma det behov som kan komma alt finnas av ett specialmoratorium

på detta område. För egen del är jag dock mest böjd alt

förorda den utformning inspektionen givit regeln och att följaktligen anståndstiden

maximeras till tre månader. Det synes mig nämligen riktigast

att icke ge regeln en vidare omfattning än som är betingat av syftet att

åstadkomma en uppmjukning av kravet på rättidig premiebetalning såsom

förutsättning för försäkringsskydd. För detta ändamål torde eu tremåna
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

dersfrist vara tillräcklig. En längre frist skulle kunna motiveras om avsikten

med stadgandet vore att lösa sådana ekonomiska krissituationer, som

förutsätts för tillämpning av 1940 års moratorielag. En sådan uppgift bör

dock enligt min mening icke tilläggas den tillämnade lagstiftningen.

I likhet med försäkringsinspektionen finner jag en anståndsregel såsom

den nu förordade böra kompletteras med stadgande som ger Kungl. Maj :t

befogenhet att medgiva försäkringsbolag anstånd under samma tid med utbetalning

av försäkringsersättning.

Jag har i det föregående ansett mig kunna förorda, att Kungl. Maj :t får

möjlighet att efterge skyldigheten för försäkringsgivare att avisera försäkringstagaren

om underlåtenhet att erlägga premie. Försäkringstagarnas intressen

skulle i dylika fall vara på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda genom

generella påminnelser om premieförfallodagar samt genom utsträckning

av betalningsfristerna. I fråga om sådan egendom som allmänt utnyttjas

såsom kreditsäkerhet och för detta ändamål intecknas gör sig emellertid

delvis andra synpunkter gällande. Hänsyn måste tagas till brandförsäkringens

centrala betydelse för kreditväsendet och behovet att trygga inteckningssäkerheterna.

I fråga om fast egendom är att märka stadgandet i 87 § försäkringsavtalslagen

till skydd för innehavare av inteckning i egendomen. Under förutsättning

att inteckningshavaren låtit anmäla namn och adress hos försäkringsbolaget

måste nämligen bolaget vid bristande premiebetalning avisera

även inteckningshavaren om dröjsmålet. Först sedan en vecka förflutit från

sådan underrättelse äger försäkringsgivaren gentemot inteckningshavaren

åberopa den uteblivna betalningen till befrielse från ansvarighet.

Försäkringsinspektionens förslag innebär att försäkringsgivarnas ansvarighet

i fråga om brandförsäkring å byggnader tillhörande fast egendom,

efter förordnande av Kungl. Maj:t, skall kunna kvarstå utan inverkan av

att premiebetalning uteblivit, samt att försäkringsgivare beträffande oguldet

premiebelopp skall äga företräde till betalning ur egendomen framför

alla intecknade fordringar, inräknat fordringar med förmånsrätt enligt It

kaj). 2 § jordabalken. Med nämnda byggnader jämställes i förslaget byggnader

som är att betrakta som tillbehör till tomträtt eller vattenfallsrätt.

Den sålunda föreslagna ordningen innebär i och för sig icke någon nyhet.

Sedan gammalt åtnjuter på liknande sätt Stockholms stads brandförsäkringskontor

förmånsrätt i det brandförsäkrade huset för vissa premiefordringar.

Förslaget har i förevarande del också allmänt accepterats vid remissbehandlingen.

För egen del kan jag i stort sett ansluta mig till de synpunkter

som anförts från försäkringsinspektionens sida. Det må tillfogas,

att det beträffande egendom, vilken omfattas av förordnande som här avses,

självfallet icke ifrågakommer skyldighet att avisera ägare eller inteckningshavare

vid dröjsmål med premiebetalningen.

Enligt försäkringsinspektionens förslag skall förordnande som nu sagts

kunna meddelas även i fråga om annan inteckningsbar egendom som är

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Ma j. ts proposition nr 52 år 1959

brandförsäkrad. Här kommer i fråga industriell förlagsegendom, jordbruksinventarier

samt, sedan numera lag om förlagsinteckning i vissa oljelager

(SFS 54/1958) trätt i kraft, lager som där avses.

Att skapa en förmånsrätt för brandförsäkringspremier i nämnda egendom

efter samma mönster som beträffande fast egendom låter sig emellertid

enligt min mening knappast göra. Den lösa egendom som kan komma

i fråga för förlagsinteckning m. in. är icke till sin natur så avgränsad från

annan egendom att den utan vidare kan göras till föremål för ett generellt

förordnande om bibehållet försäkringsskydd och förmånsrätt för premier.

Icke heller torde någon godtagbar lösning erbjuda sig därest man, såsom

försäkringsinspektionen tänkt sig, begränsar befogenheten till att avse sådan

egendom som är intecknad. Redan att göra skillnad mellan intecknad

och ointecknad förlagsegendom synes leda till en godtycklig gränsdragning

mellan försäkringsmässigt skyddad och oskyddad egendom, som i praktisk

tillämpning knappast skulle komma att mötas med förståelse. Med hänsyn

till variationerna i inteckningsförhållandena från tid till annan torde

det icke heller vara lämpligt att låta brandförsäkringsskyddet av egendomen

och förmånsrätten däri för oguldna premier bero av att egendomen

är intecknad.

På grund av det anförda är jag icke beredd att nu förorda någon beredskapsmässig

reglering av brandförsäkringsskyddet av annan egendom än

sådan som är att hänföra till fast egendom och därmed jämförliga objekt.

Det är uppenbarligen också främst i fråga om sistnämnda egendom som behov

av statligt ingripande för att vidmakthålla brandförsäkringarna gör

sig gällande.

Vidkommande det från försäkringsbolagshåll framförda förslaget om

dispens möjlighet beträffande 84 § försäkringsav
tal

s 1 a g e n delar jag försäkringsinspektionens mening, att den nuvarande

automatiska förlängningen av ettåriga brandförsäkringsavtal bör bestå

även under krigsförbållanden. Det synes icke ligga något orimligt i att

kräva att försäkringsgivare, som i ett enskilt fall ej längre vill meddela försäkring,

i vanlig ordning uppsäger avtalet med försäkringstagaren.

I såväl lagen om försäkringsrörelse som enskilda bolagsordningar finns

åtskilliga bestämmelser om tid och plats för åtgärder som skola

vidtagas. En uppmjukning av sådana bestämmelser kan under krigsförhållanden

te sig påkallad och jag finner mig därför kunna biträda försäkringsinspektionens

förslag att inspektionen ges befogenhet medgiva att försäkringsbolag

avviker från vad sålunda kan vara föreskrivet. Ifrågavarande

befogenhet bör dock ej omfatta processuella stadganden.

Försäkringsinspektionen behandlar i sitt framlagda förslag även viss bcredskapsmässig

reglering av trafikförsäkringen i händelse av krig.

Enligt 18 § lagen om trafikförsäkring å motorfordon står försäkringsgi
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 195!)

varen visst ansvar även sedan försäkringsavtalet t. ex. efter uppsägning

upphört att gälla. Försäkringsgivaren är nämligen gentemot skadelidande ansvarig

för skadestånd på grund av händelse som inträffat inom trettio dagar

från det anmälan gjorts till bilregistret om dagen då avtalet upphörde. Denna

regel medför att försäkringsbolagen måste sörja för att anmälan om att

trafikförsäkringsavtal upphört göres snarast möjligt. Under krigsförhållanden

kan det administrativa arbetet härmed — med hänsyn till det stora antalet

avregistreringar och bolagens begränsade personella resurser — bli

alltför betungande. Såsom framhållits av försäkringsinspektionen skulle

en betydande arbetslättnad kunna beredas försäkringsbolagen om en trafikförsäkring

kunde anses avanmäld i och med att vederbörande fordon avfördes

ur bilregistret. Jag delar därför inspektionens uppfattning att det ur

beredskapssynpunkt vore värdefullt att öppna möjlighet för Kungl. Maj:t

att när förhållandena så påkallade förordna om avvikelse från den ordning

som nu föreskrives i 18 §. I vilken mån avvikelse kan ske i annat hänseende

än det nyss antydda synes svårt att bedöma utan kännedom om hur utvecklingen

efter ett krigsutbrott kommer att gestalta sig. Det torde få ankomma

på försäkringsinspektionen att ur beredskapssynpunkt ytterligare

överväga de spörsmål som bär återstår att lösa. Det är självfallet att varje

avsteg från nuvarande regler måste föregås av noggrann prövning att

icke rimliga anspråk på ett effektivt försäkringsskydd eftersättes.

Enligt 21 § trafikförsäkringslagen svarar samtliga trafikförsäkringsbolag

solidariskt för skador som orsakas av oförsäkrade motorfordon eller

motorfordon som ej kunna påträffas och identifieras. Under krigsförhållanden,

då statliga motorfordon utgör en stor del av hela fordonsparken, synes

skäligt att ifrågavarande skadeansvar inte odelat lägges på försäkringsbolagen.

Jag anser mig därför kunna biträda förslaget om befogenhet för

Kungl. Maj:t att meddela från gällande ordning avvikande bestämmelser

om ansvarsfördelningen såvitt rör trafikskador som orsakats av oförsäkrade

eller okända motorfordon.

Jag är emellertid i likhet med försäkringsinspektionen icke villig förorda

att man nu skapar möjlighet att under krigsförhållanden frångå de allmänna

ansvarighetsreglerna enligt bilansvarighetslagen. En jämkning av de

centrala ansvarighctsgrunderna i fråga om trafikskador synes nämligen

icke kunna ske utan att betänkligt försvaga trafikförsäkringsskyddet. Av

samma skäl synes den tillämnade beredskapslagstiftningen icke heller böra

utformas med sikte på införandet av en krigsklausul i trafikförsäkringen.

De nu förordade bestämmelserna rörande trafikförsäkringen upptages i

försäkringsinspektionens förslag såsom ett tillägg i lagen om trafikförsäkring

å motorfordon. Från synpunkten att man i möjligaste mån bör sammanföra

de bestämmelser som reglerar försäkringsverksamheten i krig är

dock att föredraga att ifrågavarande stadganden inlemmas i redan befintlig

beredskapslagstiftning.

Vad angår trafikförsäkringsanstalternas nämnd torde det i ett krigsläge

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

43

få ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn till förhållandena besluta huruvida

nämnden skall finnas kvar eller avvecklas.

Enligt försäkringsinspektionens förslag har Kungl. Maj:t givits rätt att

delegera sina befogenheter enligt lagen på underlydande myndighet. Vid

remissbehandlingen har betänkligheter häremot anförts av bl. a. Svea hovrätt.

För egen del vill jag erinra om den befogenhet att delegera beslutanderätt,

som tillkommer Kungl. Maj:t enligt lagen den 13 mars 1942 (nr 87)

med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara in. in. (administrativa fullmaktslagen).

Denna lag lär väl i flertalet fall kunna utnyttjas för sådan

delegering som nu är i fråga. I speciella krissituationer kan det dock te sig

önskvärt att redan på ett förberedande stadium, innan administrativa fullmaktslagen

blivit satt i tillämpning, överföra beslutanderätt enligt den tilllämnade

lagen på försäkringsinspektionen. Jag finner mig därför av beredskapshänsyn

böra biträda inspektionens förslag att i lagen intaga en särskild

bestämmelse om delegationsrätt.

Den utländska försäkringsrörelsen

I fråga om den utländska försäkringsrörelsen under krigsförhållanden biträder

jag försäkringsinspektionens förslag att nuvarande bestämmelser angående

förbud för utländsk anstalt att fortsätta verksamheten och om särskild

administration i vissa fall skall bibehållas i den nya lagstiftningen.

I övrigt torde, såsom försäkringsinspektionen föreslagit, de stadganden

rörande den inländska försäkringsrörelsen, som åsyftar att anpassa försäkringsverksamheten

efter extraordinära förhållanden, böra i huvudsak motsvaras

av en liknande reglering för de utländska anstalternas del. Eftersom

de utländska anstalterna inte ingår i något av de planerade konsortierna

kan dock sådana bestämmelser uteslutas som är direkt betingade av denna

organisatoriska planläggning.

Förutsättningarna för lagstiftningens tillämpning

De nu gällande beredskapslagarna om försäkringsrörelse vid krig är av

permanent karaktär. För att de materiella bestämmelserna skall träda i tilllämpning

fordras särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. Sådant förordnande

om tillämpning förutsätter att riket befinner sig i krig eller krigsfara eller

att eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden råder. Är riksdagen

samlad skall förordnande meddelas först sedan riksdagens samtycke inhämtats.

I annat fall äger Kungl. Maj :t ensam förordna om tillämpning men

skall i närmare angiven ordning i efterhand underställa förordnandet riksdagens

prövning. Kungl. Maj:ts befogenhet att ensam meddela förordnande

torde dock lia mist sin betydelse då riksdagen numera anses samlad hela

året (se särskilda utskottets utlåtande nr 1/1948 s. 24 och 27).

Försäkringsinspektionens förslag innefattar en modernisering av de nuvarande

lagarnas fullmaklskonstruktion i enlighet med vad som numera

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

gäller för flera beredskapslagar. Sålunda skall enligt förslaget den tillämnade

lagstiftningen automatiskt träda i tillämpning när riket indrages i krig.

Vid krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden

föreslås att Kungl. Maj :t skall kunna förordna om tillämpning av

de centrala lagbestämmelserna. Sådant förordnande skall inom en månad

underställas riksdagen och förfaller, om detta ej sker eller om det icke blir

gillat inom två månader efter underställningen.

I likhet med övrig modern beredskapslagstiftning torde de båda tillämnade

lagarna utan vidare böra träda i tillämpning om riket indrages i krig.

Det torde även råda enighet om att de föreslagna befogenheterna behöver

kunna utnyttjas i det fall att vårt land är utsatt för krigsfara. Efter mönster

från bl. a. ransonerings- och förfogandelagstiftningen bör Kungl. Maj :t i

ett dylikt läge äga förordna om tillämpning av de materiella bestämmelserna.

Sådant förordnande bör i vanlig ordning underställas riksdagen och godkännas

för att bestå.

Försäkringsinspektionens förslag innebär att lagstiftningen skall kunna

på samma sätt bringas i tillämpning även vid andra av krig föranledda

utomordentliga förhållanden. Betänkligheter häremot har anförts av vissa

remissinstanser, vilka under hänvisning till de möjligheter till djupgående

ingripanden i träffade avtal som lagarna erbjuder, motsatt sig att befogenheterna

skall gälla annat än vid krig eller krigsfara.

Det kan emellertid icke förnekas att situationer kan förekomma då lagarna

behöver tillämpas trots att vårt land ej är i krig eller krigsfara. Närmast

liggande är det fall att svenska försäkringsbolags förbindelser med

utländska återförsäkringsgivare i betydande omfattning avbrytes till följd

av krig eller liknande förhållanden utanför våra gränser utan att vårt land

är i fara och att de planerade försäkringskonsortierna får träda i verksamhet

för att täcka del behov av återförsäkringsskydd som uppstått. Fn sådan

utveckling påkallar tillämpning av de regler som tar sikte på de svenska

försäkringsbolagens medverkan i konsortieverksamheten. I fråga om

de i vårt land verksamma utländska försäkringsanstalterna kan ett krigsläge,

utan att direkt beröra oss, medföra sådana svårigheter för dessa att

infria sina försäkringsförbindelser att tillämpning av bestämmelserna om

förbud för sådan anstalt att fortsätta verksamheten kan ifrågakomma.

Även andra situationer är tänkbara då ingripanden måste ske i den in- eller

utländska försäkringsverksamheten. Lagstiftningen bör därför kunna

sättas i bruk också i sådana lägen då utomordentliga av krig föranledda

förhållanden föreligger ehuru vårt land ej befinner sig i krig eller krigsfara.

De anförda betänkligheterna torde bli betydligt mindre om det föreskrives

att Kungl. Maj :t, då krig eller krigsfara ej föreligger, skall inhämta riksdagens

samtycke innan förordnande enligt lagstiftningen meddelas. Visserligen

kan en sådan ordning medföra dröjsmål med genomförandet av

nödvändiga regleringar, något som ur allmänna beredskapssynpunkter kan

förefalla olämpligt. Men såvitt nu kan bedömas torde man knappast i freds
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

tid behöva räkna med lägen då förordnanden aktualiseras så plötsligt eller

eljest bli så brådskande att ett dylikt dröjsmål kan vålla större olägenheter.

Jag vill därför föreslå att lagstiftningen utformas så att den i andra fall

än när riket är i krig eller hotas av krigsfara kan tillämpas först efter riksdagens

samtycke.

De nya beredskapslagarna torde av beredskapsskäl böra träda i kraft omedelbart

efter utfärdandet.

I enlighet med det anförda bär inom handelsdepartementet upprättats

förslag till

1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig

m. m., samt

2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket

vid krig m. m.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet (Bilaga 1 och 2).

Jag övergår härefter till att behandla vissa detalj spörsmål i anslutning till

de enskilda paragraferna i de båda lagförslagen.

Lagen rörande den inländska försäkringsrörelsen

1 §■

Paragrafen behandlar förutsättningarna för lagens tillämpning. Den föreslagna

utformningen har motiverats i det tidigare.

2 §.

Paragrafen motsvarar 2 § gällande lag.

I överensstämmelse med vad som stadgas i sistnämnda lagrum upptages

i den föreslagna paragrafen bestämmelse, som ger försäkringsinspektionen

rätt alt medge försäkringsbolag att ikläda sig ansvarighet på en och samma

risk för högre belopp än som kunnat ske jämlikt bolagsordningen.

Enligt den nya lagen om försäkringsrörelse skall bolagsordningen för ömsesidigt

försäkringsbolag, vars verksamhet avser såväl direkt försäkring som

återförsäkring, innehålla regler för ålerförsäkringens begränsning i förhållande

till den direkta försäkringen. Även dylik begränsning kan behöva överskridas

i en krissituation. I enlighet med försäkringsinspektionens förslag

inrymmes därför i departementsförslaget befogenhet för inspektionen att

också medgiva sådant överskridande.

Dispensregeln i nuvarande lag omfattar inländskt försäkringsbolag, med

undantag av bolag som avses i 265 § c) 1917 års lag om försäkringsrörelse

d. v. s. sockenbolagen. Sistnämnda bolag var nämligen tidigare helt undantagna

från försäkringslagens tillämpning. Den nya försäkringslagen gäller

emellertid i princip även vissa sockenbolag, nämligen dem som driver brandeller

sjöförsäkring. Stadgandet torde därför i sin nya lydelse böra avse varje

inländskt försäkringsbolag, varå försäkringslagen är tillämplig.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

3 §■

Paragrafen motsvarar 3 § första stycket gällande lag och syftar till att

underlätta den återförsäkringsverksamhet som förutsätts skola ske genom

särskilda konsortier. För att möjliggöra en utvidgning av konsortiernas

verksamhet till även andra grenar än brandförsäkring föreslår försäkringsinspektionen

att den nuvarande begränsningen av återförsäkringsmöjligheten

till att avse enhart brandförsäkring slopas och alt bestämmelsen i fortsättningen

skall gälla all återförsäkring, som ej avser liv- eller annan personförsäkring.

Den föreslagna utvidgningen av lagrummets räckvidd finner jag ändamålsenlig.

Det må anmärkas att den större återförsäkringsrätt som stadgandet

erbjuder självfallet endast kan utnyttjas av bolag, som har koncession för

återförsäkring i ifrågavarande försäkringsgren.

4 §.

Paragrafen motsvarar 5 § nuvarande lag. I överensstämmelse med vad

där stadgas ges försäkringsinspektionen rätt att medgiva lättnad i livbolagens

pantsättningsskyldighet för att möjliggöra för bolagen att anskaffa

medel till återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning skett

till livförsäkringsfonden. I ett ansträngt läge kan livbolagen för detta ändamål

erhålla tillåtelse att i erforderlig utsträckning utfå de värdehandlingar,

som enligt försäkringslagen skall förvaras såsom pant till säkerhet för fullgörandet

av bolagens förbindelser enligt försäkringsavtalen.

5 §■

Till paragrafen har överförts den i 6 § gällande lag upptagna bestämmelse,

som ger försäkringsinspektionen rätt att medge livbolag uppskov med

utbetalning av livförsäkringars återköpsvärden och befrielse från skyldighet

att lämna lån å sådana försäkringar.

6 §.

Paragrafen, som innefattar en nyhet i förhållande till nuvarande lag, har

behandlats i den allmänna motiveringen. Såsom där nämnts bör befogenheten

att meddela särbestämmelser beträffande tid och plats för åtgärder icke

avse föreskrift om väckande av talan eller om åtgörande som ankommer

på domstol. Avvikelser från sådana stadganden av processuell natur regleras

i lagen den 26 april 1957 (nr 132) med särskilda bestämmelser angående

domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.

Dispens kan enligt det föreslagna stadgandet ges varje inländskt försäkringsbolag,

av de s. k. sockenbolagen således även sådant bolag varå försäkringslagen

ej är tillämplig.

7—10 §§.

I paragraferna upptages de nya befogenheter för Kungl. Maj:t i fråga om

nedläggande av försäkringsgren (7 §), premiesättning och villkor om själv
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

risk (8 §), aviseringsskyldighet (9 §) samt anstånd med betalning av premie

respektive försäkringsersättning (10 §), vilka behandlats i den allmänna

motiveringen.

Vid hänvisningen i 9 § till aviseringsbestämmelserna i krigsansvarighetslagen

har angivits numret å den paragraf, under vilken bestämmelserna

upptagits i det förslag till ny lag i ämnet som tidigare denna dag anmälts av

mig.

11 §■

Paragrafen behandlar den i det tidigare förordade befogenheten för Kungl.

Maj:t att förordna att utebliven premiebetalning i fråga om brandförsäkring

å byggnader icke skall inverka på försäkringsansvarigheten. För att bereda

försäkringsgivaren trygghet för att utfå utestående premiebelopp bör

sådant förordnande automatiskt medföra, att försäkringsgivaren tillerkänns

förmånsrätt för sin fordran i den försäkrade egendomen. Det synes vara

lämpligt att premiefordran jämställes med sådana fordringar •— t. ex. avbetalnings-

och räntebelopp i fråga om avdikningslån och vissa uttaxeringar

enligt lagen om enskilda vägar — för vilka förmånsrätt åtnjutes

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken. Förmånsrätten bör omfatta oguldna premier

såvitt dessa belöper sig å tid när förordnandet är i kraft. Den bör i

övrigt gälla utan särskild begränsning med hänsyn till den tid premierna

stått oguldna. I vilken mån förmånsrätten även skall omfatta ränta å oguldet

premiebelopp torde få bestämmas av Kungl. Maj:t.

I praktiken torde företrädesrätten till betalning komma att ofta beröra

även egendom som ej omfattas av den meddelade försäkringen, t. ex. mark

varå den brandförsäkrade byggnaden är uppförd. I åtskilliga fall kommer

kanske värdet av den egendom som ligger utanför försäkringen att betydligt

överstiga värdet av det försäkrade. Detta förhållande, som knappast lärer

kunna undvikas, torde dock icke medföra någon olägenhet.

12 §.

Paragrafen motsvarar 7 § gällande lag och upptager där stadgade befogenhet

för Kungl. Maj:t att under vissa förhållanden förbjuda svenska försäkringsbolag

att sluta eller fullfölja återförsäkringsavtal med utländska försäkringsans

talter.

13 §.

Paragrafen upptager den i det föregående förordade befogenheten för

Kungl. Maj:t att förordna om avvikelse från 18 och 21 §§ trafikförsäkringslagen.

Stadgandet har närmare behandlats i den allmänna motiveringen.

n §■

Till paragrafen har överförts stadgandet i 9 § gällande lag utan annan

ändring än att paragrafhänvisningarna enligt förslaget avser den nya försäkringslagen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

15 §.

Paragrafen upptager i första stycket befogenhet för Kungl. Maj :t och försäkringsinspektionen

att vid beslut enligt lagen fästa de villkor som finnes

skäliga.

Andra stycket i paragrafen motsvarar det i 2 § gällande lag upptagna

stadgandet om påföljd för åsidosättande av villkor som föreskrivits vid medgivande

för försäkringsbolag att överskrida ansvarighetsbegränsning i bolagsordningen.

16 §.

I paragrafen har med viss redaktionell jämkning upptagits de stadganden

som 8 § gällande lag innehåller.

17 §.

Paragrafen upptager bestämmelse om den rätt för Kungl. Maj :t att delegera

befogenheterna enligt lagen till försäkringsinspektionen, som jag tidigare

förordat. Det är att märka att beslut om delegering kan fattas först

sedan paragrafen satts i tillämpning enligt 1 §.

Lagen rörande den utländska försäkringsrörelsen

1 §■

Förutsättningarna för tillämpning av lagens centrala bestämmelser har

reglerats på samma sätt som för den inländska försäkringsrörelsen.

2 §.

Paragrafen ger Kungl. Maj :t samma befogenhet som 2 § gällande lag att

förbjuda utländsk försäkringsanstalt att fortsätta verksamheten här i riket

om det finns anledning att antaga att anstalten på grund av krigsförhållanden

inte kommer att infria sina här ingångna förbindelser till försäkringstagare.

Den nya avfattningen av 1 § har medfört att definitionen av begreppet

krigsförliållanden upptagits i förevarande paragraf.

3—5 §§.

Förevarande paragrafer upptager, liksom 3—5 §§ gällande lag, bestämmelser

om särskilt administrationsförfarande i vissa fall för att tillvarataga

livförsäkringstagarnas rätt.

Bestämmelserna har anpassats till de nya föreskrifterna om särskild administration

i 1948 års försäkringslag och 1950 års lag om rätt för utländsk

försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket.

I 3 § tages sikte på det fall att förbud enligt 2 § meddelats utländsk anstalt

att fortsätta verksamheten här i riket. I överensstämmelse med nuvarande

lags utformning innehåller paragrafen en hänvisning till de lagrum

i försäkringslagen vilka behandlar den särskilda administration som skall

s. 49 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

49

inträda när försäkringsbolag som meddelar livförsäkring trätt i likvidation

eller kommit i konkurstillstånd. Vad som föreskrives i 297 § 1 mom.

fjärde stycket om registrering av beslut, varigenom Kungl. Maj :t godkänt

anbud om övertagande av administrationsboets försäkringsbestånd, skall i

stället avse tillkännagivande i allmänna tidningarna. I likhet med vad nu

gäller skall överlåtelse av livförsäkringarna få ske förutom till svenskt försäkringsbolag

jämväl till utländsk anstalt som erhållit koncession för livförsäkringsrörelse

här i riket. Uppstår överskott vid försäkringarnas överlåtande

skall ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen

och oguldet bidrag till försäkringsinspektionens organisation och verksamhet.

Återstoden av överskottet skall därefter om ej Kungl. Maj :t föreskriver

annorlunda, efter krigsförhållandenas upphörande överlämnas till den

anstalt vars försäkringar varit föremål för administration.

Till 4 § i departementsförslaget har med en formell jämkning överförts

stadgandet i gällande lags 4 § om rätt för Kungl. Maj :t att låta administration

inträda jämväl i vissa andra fall än då jämlikt 2 § förbud meddelats

utländsk försäkringsanstalt att fortsätta livförsäkringsverksamhet här

i riket.

I 5 § behandlas det fortsatta administrationsförfarandet i fall där överlåtelse

av livförsäkringarna icke kommer till stånd i den ordning som avses

i 3 §. I sådant fall skall liksom enligt gällande lag administrationen i normala

fall fortsättas så länge krigsförhållandena är för handen eller tills dessförinnan

samtliga livförsäkringar upphört. Kungl. Maj:t äger dock besluta

om annan ordning, t. ex. förordna om avveckling av administrationsboet.

Vid krigsförhållandenas upphörande skall, såvitt ej Kungl. Maj :t bestämmer

annorlunda, försäkringsinspektionen till den utländska försäkringsanstalten

avgiva redovisning för administrationen samt, om då livförsäkringar

finns löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga

samtliga till administrationsboet hörande försäkringar. Innan sådant

övertagande får ske, skall dock anstalten först fylla förefintlig brist i belopp,

som skall vara nedsatt jämlikt 6 eller 15 § 1950 års lag om rätt för

utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket. Har

ej anstalten inom två månader från erbjudandet återtagit rörelsen och

fyllt bristen, är frågan förfallen. I anslutning till administrationsbestämmelserna

i 1948 års lag om försäkringsrörelse har föreskrivits att i sådant

fall inspektionen skall anmäla förhållandet till Kungl. Maj :t. På Kungl.

Maj :t ankommer att därvid förordna om administrationens fortsättande eller

om administrationsboets avveckling genom fördelning av tillgångarna. För

det sistnämnda fallet krävs det att Kungl. Maj:t meddelar erforderliga föreskrifter

angående avvecklingen och fördelningen.

6 och 7 §§.

Paragraferna, som motsvarar 0 och 7 § § gällande lag, har avfattats i enlighet

med 4 och 5 §§ i förslaget till lag rörande den inländska försäkringsrörelsen.

4 Bilmng till riksdagens protokoll 19.r>9. I samt. Xr 52

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

8 §■

Paragrafen upptager, i överensstämmelse med 6 § i förslaget till lag om

den inländska försäkringsrörelsen, nytt stadgande som möjliggör avvikelse

från bestämmelser i bolagsordning eller försäkringslagen angående tid och

plats för vidtagande av åtgärd.

9—15 §§.

De nya befogenheter för Kungl. Maj :t, som jag förut förordat för den

inländska försäkringsrörelsens del, bör i enlighet med försäkringsinspektionens

förslag även kunna utnyttjas i fråga om de utländska anstalternas

verksamhet här i riket. Bestämmelser härom har därför införts i lagförslaget

om den utländska försäkringsrörelsen. Av förevarande paragrafer har

sålunda 9—13 §§ sin motsvarighet i 7—11 §§ lagförslaget rörande den inländska

försäkringsrörelsen. De följande 14 och 15 §§ har avfattats i nära

överensstämmelse med 13 § respektive 15 § första stycket i sistnämnda förslag.

16 §.

Paragrafen stadgar, i överensstämmelse med 10 § gällande lag, att administrationsbestämmelserna

skall, om Kungl. Maj :t inte förordnar om annat,

även efter det lagens bestämmelser upphört att äga tillämpning gälla i fråga

om försäkringsverksamhet beträffande vilken förbud enligt 2 § eller beslut

enligt 4 § meddelats. I fråga om medgivanden och förordnanden, som meddelats

jämlikt bestämmelserna i 6—15 §§, ankommer det — i principiell

överensstämmelse med vad hittills gällt — på den beslutande myndigheten

att avgöra om beslutet skall gälla jämväl efter det att bestämmelserna upphört

att äga tillämpning.

17 §.

Paragrafen motsvarar 8 § andra stycket gällande lag. Första stycket sistnämnda

paragraf upptager förklaring alt med livförsäkring skall förstås

jämväl livränteförsäkring och kapitalförsäkring för livsfall. Numera torde

det framstå såsom självklart att sistnämnda båda försäkringstyper inrymmes

under begreppet livförsäkring. Förklaringen har därför — i enlighet

med försäkringsinspektionens förslag — utgått vid paragrafens överförande

till den tillämnade lagen.

Enligt 8 § andra stycket nuvarande lag skall vad i lagen stadgas angående

livförsäkring äga motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring,

som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år. Vid utformningen

av bestämmelsen i departementsförslaget har dess tillämplighet begränsats

till 3—5 §§ och 16 §. Däremot har 7 och 8 §§ — i nuvarande lag

motsvarande 6 och 7 §§ — uteslutits. Skälet härtill är att återköps- och

lånerätt som förutsättes i nämnda paragrafer endast förekommer vid vissa

typer av livförsäkring men saknar aktualitet när fråga är om annan personförsäkring.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

51

18 §.

Enligt paragrafen, som är likalydande med 9 § gällande lag, ankommer pa

Kungl. Maj :t att bestämma den dag, då med avseende på denna lag krigsförhållandena

skall anses hava upphört.

19 §.

Paragrafen stadgar, i likhet med 17 § i förslaget till lag rörande den inländska

försäkringsrörelsen, rätt för Kungl. Maj :t att delegera befogenheterna

enligt lagen till försäkringsinspektionen.

VI. Departementschefens hemställan

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de inom handelsdepartementet

upprättade båda lagförslagen måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Björn Bergman

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Bilaga 1

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—13 §§ och 17 § äga tilllämpning.

Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet

av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna

icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den

mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande

enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda

bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att

det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning

av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke

inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är

detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet senast före nästkommande

riksdagssessions avslutande av Konungen upphävas.

Föreligga eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden, äger

Konungen med riksdagens samtycke föror dna, att vad i 2—13 §§ och 17 §

stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga

tillämpning.

2 §•

Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, å vilket

lagen om försäkringsrörelse äger tillämpning, att utan återförsäkring

ikläda sig ansvarighet på en och samma risk för högre belopp än som jämlikt

bolagsordningen kunnat ske. Inspektionen må även medgiva ömsesidigt

försäkringsbolag att överskrida i bolagsordningen angiven begränsning av

återförsäkringen i förhållande till den direkta försäkringen.

3 §•

Inländskt försäkringsbolag, varå lagen om försäkringsrörelse äger tilllämpning,

må inom försäkringsgren, som omfattas av koncession för återförsäkringsrörelse,

meddela återförsäkring utan hinder av föreskrift i bolagsordningen

om begränsning av bolagets verksamhet till riket eller viss

del av riket eller till visst slag av egendom. Återförsäkring som nu sagts

må dock ej avse livförsäkring eller annan personförsäkring.

4 §•

Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, som

driver livförsäkringsrörelse, att för anskaffande av medel till bestridande

av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till försäk
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

ringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om försäkringsrörelse till försäkringstagarnas

säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som

för ändamålet erfordras.

5 §•

Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva inländskt försäkringsbolag,

som driver livförsäkringsrörelse, rättighet att uppskjuta utbetalandet

av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse från skyldighet

att lämna lån å sådana försäkringar.

6 §-

Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag att göra

avvikelse från vad i bolagsordning eller lagen om försäkringsrörelse stadgas

angående tid och plats för vidtagande av åtgärd. Sådant medgivande

må dock ej avse föreskrift om talans väckande eller om åtgörande som

ankommer på domstol.

7 §.

Konungen äger beträffande viss försäkringsgren förordna, att avtal, varigenom

annan försäkring än livförsäkring meddelats av inländskt försäkringsbolag,

skall för bestämd tid eller tills vidare upphöra att gälla.

8 §.

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag meddela förordnande

om premies storlek samt, beträffande försäkringsavtal som ej avser

livförsäkring, om självrisk att gälla utan hinder av att försäkringsavtal innehåller

därifrån avvikande villkor.

9 §•

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag medgiva avvikelser

från bestämmelserna i 14 § andra stycket lagen om försäkringsavtal, motsvarande

försäkringsvillkor eller 16 § lagen om krigsansvarighet för liv- och

invaliditet sförsäkring.

10 §.

Konungen äger medgiva försäkringstagare hos inländskt försäkringsbolag

anstånd med erläggande av premie under högst tre månader från förfallodagen.

Konungen må ock medgiva inländskt försäkringsbolag anstånd med fullgörande

av betalningsskyldighet i anledning av annan försäkring än sådan,

varå lagen om krigsansvarighet äger tillämpning.

11 §•

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna, att försäkringstagares

underlåtenhet att erlägga premie för brandförsäkring å

byggnad, hörande till fast egendom eller tomträtt eller vattenfallsrätt, icke

skall inverka å försäkringsgivarens ansvarighet jämlikt försäkringsavtalet.

För fordran å ogulden premie som avser tid, under vilken förordnande enligt

första stycket gäller, äger försäkringsgivaren ur den försäkrade egendomen

njuta betalning med samma förmånsrätt som enligt 17 kaj». 6 § handelsbalken

tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock

att förmånsrätt må åtnjutas utan binder av att premie stått ogulden längre

tid än ett är efter förfallodagen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även

ränta å oguldet premiebelopp.

12 §.

Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt på grund av

förhållanden, som i 1 § avses, icke kommer att fullfölja avtal, varigenom

den meddelat återförsäkring åt svenskt försäkringsbolag, äger Konungen

förbjuda svenskt försäkringsbolag att under tid, då bestämmelserna i denna

paragraf äga tillämpning, fullfölja avtal, varigenom det meddelat återförsäkring

åt försäkringsanstalter, som tillhöra den utländska anstaltens hemland,

ävensom att sluta nya sådana avtal med dem.

13 §.

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna om avvikelse

från 18 och 21 §§ lagen om trafikförsäkring å motorfordon.

14 §.

Vid krig, vari riket befinner sig, eller efter det sådant krig upphört äger

Konungen i fråga om inländskt försäkringsbolag med avseende å bestämmelserna

i 93 §, 205 § såvitt däri hänvisas till 93 § samt i 262 § lagen om

försäkringsrörelse föreskriva sådana avvikelser, som kunna erfordras i anledning

av kriget.

15 §‘

Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med

stöd av 2 samt 4—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.

Har försäkringsinspektionen lämnat medgivande enligt 2 § och därvid

föreskrivit villkor, skall påföljd, som eljest enligt 288, 320 eller 321 § lagen

om försäkringsrörelse är stadgad för överträdelse av bolagsordningen, inträda

där sålunda föreskrivet villkor åsidosättes.

16 §.

Försäkring, som under tid då bestämmelserna i 2 eller 3 § ägt tillämpning

meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla utan hinder

därav att nämnda tid gått till ända.

Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån

medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt bestämmelserna i 4

—15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelserna upphört att äga

tillämpning.

17 §-

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att fullgöra vad som

enligt denna lag ankommer på Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 541) med vissa bestämmelser

om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. in.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

55

Bilaga 2

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid

krig m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—14 §§ och 19 § äga tilllämpning.

Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet

av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna

icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den

mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande

enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda

bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att

det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning

av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom

två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är detsamma

förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet senast före nästkommande

riksdagssessions avslutande av Konungen upphävas.

Föreligga eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden, äger

Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2—14 §§ och 19 §

stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga

tillämpning.

2 §.

Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt, som jämlikt lagen

om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här

i riket driver sådan rörelse, på grund av förhållanden som i 1 § sägs (krigsförhållanden)

icke kommer att infria härstädes ingångna förbindelser till

försäkringstagare, äger Konungen förbjuda anstalten att under tid, då bestämmelserna

i denna paragraf äga tillämpning, fortsätta verksamheten

här i riket.

3 §•

Har på sätt i 2 § sägs förhud meddelats utländsk försäkringsanstalt att

fortsätta verksamheten här i riket, skall, där verksamheten omfattar livförsäkring,

för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild administration

inträda. Med avseende å denna skall i tillämpliga delar gälla vad

i 296 §, 297 § 1 mom. och 298 § lagen om försäkringsrörelse finnes stadgat;

dock att vad i 297 § 1 mom. fjärde stycket sägs om registrering i stället

skall avse tillkännagivande i allmänna tidningarna. Har särskild administration

inträtt skall vad i 165 § lagen om försäkringsrörelse är stadgat

om förbud mot att meddela nya försäkringar äga motsvarande tillämpning.

I fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske, förutom till

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 dr 1959

svenskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som erhållit koncession

för livförsäkringsrörelse här i riket.

Där vid försäkringarnas överlåtande uppstått överskott, skall ur detta i

första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bidrag,

varom förmäles i 26 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket, varefter återstoden skali, där ej

Konungen annorlunda föreskriver, efter det krigsförhållandena upphört överlämnas

till den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.

4 §•

Har utländsk försäkringsanstalt i annat fall än i 3 § avses upphört att

driva livförsäkringsrörelse här i riket, äger Konungen, under förutsättning

som i 2 § sägs, besluta, att administration på sätt i 3 § förmäles skall inträda.

Konungen äger ock med avseende å sådan anstalt besluta, att i denna

lag föreskrivet administrationsförfarande helt eller delvis skall tillämpas

jämväl vid administration, som inträtt på grund av hestämmelserna i lagen

om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i

riket.

5 §.

Kommer icke i den ordning, som avses i 3 §, överlåtelse av livförsäkringarna

till stånd, skall, där ej Konungen annorlunda bestämmer, administrationen

fortsättas så länge krigsförhållandena äro för handen eller tills dessförinnan

samtliga livförsäkringar upphört.

Vid krigsförhållandenas upphörande skall, såvitt ej Konungen annorlunda

bestämmer, försäkringsinspektionen till den utländska försäkringsanstalten

avgiva redovisning för administrationen samt, om då livförsäkringar

finnas löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga

samtliga till administrationsboet hörande livförsäkringar. Sådant övertagande

må ej ske, med mindre vid övertagandet förefintlig brist i belopp, som

jämlikt 6 eller 15 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva

försäkringsrörelse här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld.

Har ej anstalten inom två månader från erbjudandet återtagit rörelsen''och

fyllt bristen, vare frågan förfallen och åligger det försäkringsinspektionen

att hos Konungen göra anmälan om förhållandet.

Har anmälan enligt andra stycket gjorts, ankommer det på Konungen

att förordna om administrationens fortsättande eller om administrationsboets

avveckling genom fördelning av tillgångarna. I senare fallet medde>- lar Konungen tillika erforderliga föreskrifter angående avvecklingen och

fördelningen.

6 §.

Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som

driver försäkringsrörelse här i riket, att för anskaffande av medel till bestridande

av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till

•försäkringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket till försäkringstagarnas

säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som för ändamålet

erfordras.

7 §.

Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva utländsk lorsäkringsanstalt,

som driver livförsäkringsrörelse här i riket, rättighet att

uppskjuta utbetalandet av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse

från skyldighet att lämna lån å sådana försäkringar.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

57

8 §•

Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som

driver försäkringsrörelse här i riket, att avvikelse göres från vad i lagen om

rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket

stadgas angående tid och plats för vidtagande av åtgärd. Sådant medgivande

må dock ej avse föreskrift om talans väckande eller om åtgörande

som ankommer på domstol.

9 §.

Konungen äger beträffande viss försäkringsgren förordna, att avtal, varigenom

annan försäkring än livförsäkring meddelats av utländsk försäkringsanstalt,

som driver försäkringsrörelse här i riket, skall för bestämd

tid eller tills vidare upphöra att gälla.

10 §.

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse

här i riket, meddela förordnande om premies storlek samt beträffande

försäkringsavtal som ej avser livförsäkring, om självrisk att gälla

utan hinder av att försäkringsavtal innehåller därifrån avvikande villkor.

11 §•

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse

här i riket, medgiva avvikelser från bestämmelse i 14 §

andra stycket lagen om försäkringsavtal, motsvarande försäkringsvillkor eller

16 § lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

12 §.

Konungen äger medgiva försäkringstagare hos utländsk försäkringsanstalt,

som driver försäkringsrörelse här i riket, anstånd med erläggande av

premie under högst tre månader från förfallodagen.

Konungen må ock medgiva anstalt som i första stycket sägs anstånd med

fullgörande av betalningsskyldighet i anledning av annan försäkring än

sådan, varå lagen om krigsansvarighet äger tillämpning.

13 §.

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse

här i riket, förordna, att försäkringstagares underlåtenhet

att erlägga premie för brandförsäkring å byggnad, hörande till fast egendom

eller tomträtt eller vattenfallsrätt, icke skall inverka å försäkringsgivarens

ansvarighet jämlikt försäkringsavtalet.

För fordran å ogulden premie som avser tid, varunder förordnande enligt

första stycket gäller, äger försäkringsgivaren ur den försäkrade egendomen

njuta betalning med samma förmånsrätt som enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock

att förmånsrätt må åtnjutas utan hinder av att premie stått ogulden längre

tid än ett år efter förfallodagen.

Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även

ränta å oguldet premiebelopp.

14 §.

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse

här i riket, förordna om avvikelse från 18 och 21 §§ lagen

om trafikförsäkring å motorfordon.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

15 §.

Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med

stöd av 6—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.

16 §.

Har jämlikt 2 § förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt, som driver

livförsäkringsrörelse här i riket, att fortsätta verksamheten eller har

beslut meddelats jämlikt 4 §, skola, såvitt ej Konungen annorlunda förordnar,

bestämmelserna i denna lag rörande administrationen äga giltighet

jämväl efter det att ifrågavarande lagbestämmelser upphört att äga tillämpning.

Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån

medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt bestämmelserna i 6—- 15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelserna upphört att äga tilllämpning.

17 §.

Vad i 3—5 §§ och 16 § stadgas angående livförsäkring skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för

livstid eller längre tid än tio år.

18 §.

Konungen bestämmer den dag, då med avseende å denna lag krigsförhållandena

skola anses hava upphört.

19 §.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att fullgöra vad som

enligt denna lag ankommer på Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 542) med vissa bestämmelser

om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

59

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 januari

1959.

N ärvarande:

justitieråden Beckman,

E. SÖDERLUND,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 21 januari 1959 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

19 december 1958, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig

m. m. samt

2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket

vid krig m. in.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av lagbyråchefen G. Borggård.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse

vid krig m. m.

7 §•

Det förutses att läget kan bli sådant, att försäkringsbolagens verksamhet

måste starkt begränsas. Verksamheten anses därvid böra inriktas huvudsakligen

på det eller de områden som tillmätas den största betydelsen,

medan verksamheten inom andra försäkringsgrenar skulle temporärt nedläggas.

För att detta må kunna ske utan hinder av ingångna avtal föreslås

i denna paragraf, att Konungen skall äga att beträffande viss försäkringsgren

förordna, att avtal, varigenom annan försäkring än livförsäkring meddelats

av inländskt försäkringsbolag, skall för bestämd tid eller tills vidare

upphöra att gälla.

Mot det sålunda utformade förslaget ha i vissa yttranden anförts allvarliga

betänkligheter och erinrats att det åsyftade ingripandet mot redan ingångna

avtal borde medgivas endast i händelse av krig eller krigsfara.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

Lagrådet, som delar dessa betänkligheter, kan icke finna att med den

föreslagna lydelsen tillräckligt inskärpts kravet på en restriktiv tillämpning.

Enligt lagrådets uppfattning bör den nödsituation, som avses med

stadgandet och som utgör en förutsättning för att det åsyftade ingreppet i

bestående avtalsförhållanden må anses försvarligt, klart framhävas i lagtexten

och sålunda den begränsning som bör utmärka stadgandet tydligt

komma till uttryck. Detta synes kunna ske, därest stadgandet erhölle den

lydelsen, att Konungen äger meddela där angivet förordnande, om på grund

av förhållanden, som i 1 § avses, finnes oundgängligt att starkt begränsa

försäkringsverksamheten i riket.

Enligt vad försäkringsinspektionen uttalat torde Konungens förordnande

närmast komma att innebära, att de berörda avtalen upphöra att gälla först

vid utgången av den tid, för vilken premie erlagts. Med hänsyn till ovissheten

i de situationer, i vilka lagbestämmelsen kan bli aktuell, har denna visserligen

erhållit en så allmän avfattning att Konungen har fria händer, men

tydligt är att, om avtal upphör att gälla före utgången av den tid för vilken

premie erlagts, försäkringstagaren i en eller annan form måste erhålla gottgörelse

för vad han erlagt för mycket. I anslutning till förordnande om att

avtal skola upphöra att gälla bör Konungen därför meddela bestämmelser

om vad därvid är att iakttaga beträffande försäkringstagares rätt. Lagrådet

hemställer, att en erinran härom upptages som en andra punkt i paragrafen.

10 §.

Enligt första stycket äger Konungen medgiva försäkringstagare anstånd

med erläggande av premie under högst tre månader. Den i andra stycket

stadgade möjligheten att medgiva försäkringsbolag anstånd med betalningsskyldighet

skulle enligt motiven avse samma tid. Lagrådet hemställer, att

denna tidsbegränsning kommer till uttryck i lagtexten genom att orden »under

högst tre månader» upptagas jämväl i andra stycket.

15 §•

Enligt 15 § andra stycket skall — om försäkringsinspektionen lämnat

medgivande enligt 2 § och därvid föreskrivit villkor — påföljd, som eljest

enligt 288, 320 eller 321 § lagen om försäkringsrörelse är stadgad för överträdelse

av bolagsordning, inträda där sålunda föreskrivet villkor åsidosattes.

För att undvika användning av ordet påföljd i en betydelse, som avviker

från numera gängse terminologi, hemställes att uttryckssättet här jämkas

till överensstämmelse med det som kommit till användning i 24 § av den

samtidigt föreslagna lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

Efter denna jämkning i nu förevarande styckes lydelse skall, om

villkoret åsidosättes, vad i 288, 289, 320, 321, 323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse

är stadgat för överträdelse av bolagsordningen äga motsvarande

tillämpning.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

61

Förslaget till lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse

här i riket vid krig m. m.

Lagrådet hemställer, att 9 § ändras på motsvarande sätt som ovan angivits

beträffande 7 § i förslaget till lag med vissa bestämmelser om inländsk

försäkringsrörelse vid krig m. m. samt 12 § på samma sätt som angivits beträffande

10 § i nämnda förslag.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Utdrag av protokollet över handetsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 februari 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 27 januari

1959 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 19 december 1958 remitterade

förslagen till

1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig

m. m.; samt

2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket

vid krig m. m.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden följande.

Självfallet bör de i 7 § lagen med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse

och i 9 § lagen om den utländska försäkringsrörelsen stadgade

möjligheterna att ingripa i gällande försäkringsavtal begagnas blott i sådana

nödsituationer som gör ingripandet oundgängligt. För att i görlig mån tillmötesgå

de betänkligheter i denna del som yppats i de av lagrådet åberopade

remissyttrandena har också i det remitterade förslaget införts den begränsningen

att lagstiftningen, då krig eller krigsfara ej föreligger, inte skall kunna

sättas i tillämpning annat än med riksdagens samtycke. Jag har intet

emot att denna restriktivitet ytterligare betonas genom de jämkningar i lagrummen

som lagrådet föreslagit. Jämväl vad lagrådet i övrigt påpekat torde

böra iakttagas. Härutöver torde vissa redaktionella jämkningar få vidtagas.

Föredraganden hemställer härefter att de sålunda ändrade lagförslagen

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet;

Pierre Vinde

580238 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1959:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. s. 1 i texten