Sök i Ratio Lex

Angående dispositionen av vissa prisutjämningsavgiftsmedel

1959-01-30 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:61, Angående dispositionen av vissa prisutjämningsavgiftsmedel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1959

1

Nr Öl

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dispositionen

av vissa prisutjämningsavgiftsmedel; given Stockholms

slott den 30 januari 1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen, vilken innehåller en sammanfattande redovisning avpris-

och konjunkturutjämningsavgiftsmedlen och deras disposition, föreslås

Kungl. Maj :t erhålla bemyndigande att taga i anspråk vissa resterande

prisutjämningsavgiftsmedel för bidragsgivning till skogliga och skogligt

sociala ändamål.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr til

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1959

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 januari 1959.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om disposition

av vissa medel som influtit i form av prisutjämningsavgifter samt anför

följande.

Enligt den med stöd av riksdagens bemyndigande utfärdade förordningen

den 25 maj 1945 (nr 256) angående prisutjämningsavgift, vilken förordning

upphörde att gälla med utgången av juni månad 1957, ägde Kungl. Maj :t,

när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövades föreligga, förordna

att viss avgift (prisutjämningsavgift) skulle erläggas för vara som utfördes

ur riket. I förordningen stadgades bl. a., att prisutjämningsavgift

skulle utgå enligt grunder och med belopp, som Kungl. Maj :t bestämde, samt

att medel, som influtit genom uttagande av prisutjämningsavgift, skulle fonderas

och användas enligt vad särskilt stadgades.

Med stöd av bestämmelserna i förenämnda förordning har under åren

1945—1952 prisutjämningsavgift uttagits vid export av olika skogsprodukter.

Prisutjämningsavgift har dock icke uttagits i fråga om varor, för vilka

avgift erlagts enligt särskilda avtal. Med Kungl. Maj:ts godkännande har

statliga myndigheter ingått sådana avtal med vissa branschorganisationer,

vilka därvid åtagit sig att av sina medlemmar uppbära viss avgift — s. k.

konjunkturutjämningsavgift — vid export av i avtalen berörda skogsprodukter.

Pris- och konjunkturutjämningsavgifter åren 1945—1950

Bestämmelser om uttagande av prisutjämningsavgift å vissa trävaror

meddelades i kungörelsen den 25 maj 1945 (nr 247), vilken författning sedermera

ersattes av kungörelsen den 9 maj 1947 (nr 184). Bestämmelser om

prisutjämningsavgift å pappersmassa av trä meddelades i kungörelsen den

11 juni 1948 (nr 293), vilken dock endast fick begränsad giltighetstid. I

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1959

1947 och 1948 års kungörelser stadgades bl. a., att prisutjämningsavgift ej

skulle uttagas beträffande varuparti, för vilket jämlikt av Kungl. Maj:t godkänd

överenskommelse belopp motsvarande prisutjämningsavgiften skulle

avsättas i annan ordning. För ettvart av åren 1947 och 1948 träffade statens

bränslekommission med Kungl. Maj:ts godkännande sådana överenskommelser

med respektive Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen

och Svenska trävaruexportföreningen. I överenskommelserna förband

sig föreningarna att av sina medlemmar vid export av vissa varor uppbära

avgifter för avsättning till särskilda konjunkturutjämningsfonder.

Fondmedlen skulle för sterilisering omhänderlias av riksgäldskontoret fram

till januari 1951, varefter de skulle delvis återbetalas till företagen och i

övrigt avsättas till vissa skogliga och skogligt sociala stiftelser. Statens

bränslekommission träffade år 1949 och i början av år 1950 avtal med Svenska

trävaruexportföreningen om fortsatta avsättningar till föreningens konjunkturutjämningsfond.

Sammanlagt inbetalades enligt angivna avtal avgifter

om 224 milj. kronor.

De prisutjämningsavgifter, vilka inbetalats enligt förenämnda kungörelser

den 25 maj 1945, den 9 maj 1947 och den 11 juni 1948, tillfördes en

inom statskontoret bildad diversemedelsfond. Ifrågavarande medel, vilka

sammanlagt uppgick till 90 milj. kronor, har numera helt tagits i anspråk

för olika skogliga och sociala ändamål. För närmare uppgifter om dispositionen

hänvisas till propositionerna nr 255/1945, 237/1946, 285/1947,

269/1948, 178/1949, 124/1950, 167/1951, 78/1952 och 80/1953.

Pris- och konjunkturutjämningsavgifter åren 1951 och 1952

Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 3 november 1950 träffade statens

handels- och industrikommission i december månad samma år särskilda

avtal med Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen,

Svenska pappersbruksföreningen och Svenska trävaruexportföreningen angående

erläggande av konjunkturutjämningsavgifter vid export av vissa

skogsprodukter under år 1951. Avgifterna skulle uppbäras av vederbörande

branschförening och av denna överlämnas till riksgäldskontoret för sterilisering.

I fråga om dispositionen av medlen, som skulle utbetalas successivt

under femårsperioden 1958—1962, gällde följande. Av avgifterna skulle 70

procent återbäras till företagen. Återstående 30 procent skulle lagas i anspråk

för vissa skogliga och sociala ändamål. Sålunda skulle enligt avtalen

med Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen och Svenska

trävaruexportföreningen 10 procent avsättas till särskilda länsstiftelser för

det enskilda skogsbruket, 10 procent tillföras vid företagen bildade sociala

stiftelser samt 10 procent tillföras en stiftelse benämnd centralfonden för

anställda inom skogsbruket och skogsindustrien. Jämlikt avtalet med pappersbruksföreningen

skulle berörda 30 procent fördelas sålunda, att 7 procent

tillföll länssliftelserna, 20 procent de sociala företagsstiftelserna samt

3 procent viss forskningsstiftelse. I samtliga fall gällde att utbetalning skul
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1959

le ske med en femtedel årligen under den angivna tidsperioden. Dock kunde

Kungl. Maj :t i vissa fall medgiva tidigare utbetalning.

I anslutning till nämnda avtal utfärdades kungörelsen den 3 november

1950 (nr 586) om prisutjämningsavgift å vissa trävaror, pappersmassa av

trä samt vissa slag av papp och papper. Genom kungörelsen, som trädde i

kraft den 1 januari 1951, upphävdes kungörelsen den 9 maj 1947 (nr 184)

om prisutjämningsavgift å vissa trävaror. Enligt bestämmelse i den nya

kungörelsen undantogs från dess tillämpning varor, för vilka avgift erlades

enligt särskilt avtal. Genom kungörelse den 15 december 1950 (nr 652)

utvidgades kungörelsen den 3 november 1950 att även avse pappersved och

pappersavfall. — Liksom fallet varit med tidigare uttagna prisutjämningsavgifter

inbetalades 1951 års avgifter till statskontoret och tillfördes där

diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.

Under hösten 1951 och våren 1952 ingicks nya avtal mellan statens handels-

och industrikommission samt Svenska cellulosaföreningen, Svenska

trämasseföreningen och Svenska pappersbruksföreningen angående konjunkturutjämningsavgifter

vid export under år 1952. Med Svenska trävaruexportföreningen

träffades den uppgörelsen, att det för 1951 ingångna avtalet

skulle förlängas att gälla under januari 1952. Vad angår de tre förstnämnda

branschföreningarna, innebar överenskommelserna bl. a. att 66

procent av inbetalda avgifter skulle tillkomma företagen, därvid staten dock

omedelbart ägde innehålla viss del såsom förskottsskatt. Av återstående 34

procent skulle viss del — 4 procent enligt massaavtalen och 6 procent enligt

pappersavtalet — tillföras sociala företagsstiftelser och viss del — 12 procent

enligt massaavtalen och 10 procent enligt pappersavtalet — avsättas

till en inom riksgäldskontoret bildad fond för skogsvårdsändamål (skogsvårdsfonden).

Vidare skulle 15 procent avsättas till två inom riksgäldskontoret

bildade fonder att användas för arbetsanskaffning inom skogsindustrierna

respektive papp- och pappersindustrien (lågkonjunkturfonderna)

samt 3 procent tillföras vissa forskningsstiftelser. Enligt överenskommelserna

gällde, att andelarna till företagen, de sociala företagsstiftelserna

och forskningsstiftelserna skulle utbetalas under femårsperioden 1959—

1963 med en femtedel årligen, dock att Kungl. Maj:t under särskilda omständigheter

kunde medge tidigare utbetalning. Beträffande skogsvårdsfonden

och lågkonjunkturfonderna stadgades, att de skulle användas, när detta

efter Kungl. Maj :ts bestämmande befanns vara ur konjunktur synpunkt

lämpligt.

Förutom angivna branschöverenskommelser träffade statens handelsoch

industrikommission särskilda avtal med vissa till dessa icke anslutna

företag angående avgifter vid export under år 1952. Av intresse i detta

sammanhang är avtalet med Graningeverkens aktiebolag, Sandvikens cellulosa

aktiebolag och Utansjö cellulosa aktiebolag. Enligt avtalet åtog sig

företagen att vid export av massa erlägga avgifter motsvarande vad som

enligt berörda branschöverenskommelser uttogs i form av konjunkturutjämningsavgifter.

Av de sålunda för 1952 erlagda avgifterna — vilka in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr C>1 år 1959

betalats till statskontoret och där redovisats såsom prisutjämningsavgifter

_ägde företagen år 1901 återfå 66,6 procent. Såsom förutsättning för överenskommelsens

giltighet gällde bl. a., att företagen även skulle återfå 70

procent av de prisutjämningsavgifter, som erlagts för massa och trävaroi

under år 1951, på samma villkor som gällde enligt branschöverenskommelserna

för detta år, varjämte viss del skulle återbetalas som kompensation

för företagen påförd konjunkturskatt.

I överenskommelserna för år 1952 stadgades, alt avgifternas storlek skulle

bestämmas på grundval av ett på visst sätt beräknat genomsnittligt exportpris.

Om detta låg under en viss i avtalen angiven nivå, skulle ingen

avgift utgå. I juni 1952 hade exportpriset sjunkit under nämnda nivå, varför

någon avgift därefter icke ut togs.

I anslutning till de för år 1952 ingångna avtalen utfärdades kungörelsen

den 21 december 1951 (nr 800) med ändring av kungörelsen den 3 november

1950 om prisutjämningsavgift å vissa trävaror, pappersmassa av trä

samt vissa slag av papp och papper. Sistnämnda kungörelse utsträcktes

därigenom att fr. o. m. ingången av år 1952 gälla vissa slag av trävaror,

vilka tidigare icke varit belagda med avgift, huvudsakligen rundvirke såsom

gruvstolpar, sågtimmcr samt telefon- och telegrafstolpar. På grund a\ de

under år 1952 successivt sjunkande exportpriserna på skogsprodukter upphävdes

efter hand de för de olika varuslagen utgående prisutjämmngsavgifterna.

Kungörelsen den 3 november 1950 upphävdes i sin helhet från och

med den 1 november 1952.

Influtna avgiftsmedel åren 1951 och 1952

Konjunktnrutjämningsavgifter har enligt överenskommelserna för åren

1951 och 1952 influtit med i det följande redovisade belopp (milj. kronor).

Anmärkas må, att 1951 års siffra för trävaruexportföreningen även inbegriper

avgifterna för januari 1952.

1951

1952

Cellulosaföreningen ............

476,2

181,9

Trämasseföreningen.............

23,5

2,7

Pappersbruksföreningen ........

139,9

39,1

Trävaruexportföreningen........

28,0

—

Enskilda företag (enligt särskilda

avtal) .......................

2,2

Summa

667,7

225,9

Sammanlagt har sålunda för åren 1951 och 1952 erlagts konjunkturutjämningsavgifter

med 893,6 milj. kronor. Dessa medel skall disponeras på sätt

föreskrivits i överenskommelserna. Nämnas bör dock, att viss ändring

skett i den sålunda bestämda fördelningen genom eu senare träffad tillläggsöverenskommelse

(jfr prop. nr 37/1956), enligt vilken 20 milj. kronor

ur skogsvårdsfonden samt av länsstiftelsemedel på visst sätt skulle avsättas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr Öl år 1959

för central skoglig forskning. Om icke ytterligare ändringar överenskommes

skulle fördelningen bli den, att 485,9 milj. kronor tillfaller företagen

— därvid innehållen förskottsskatt borträknats — 90,6 milj. kronor tillföres

sociala företagsstiftelser, 52,8 milj. centralfonden för anställda inom

skogsbruket och skogsindustrien, 52,6 milj. länsstiftelserna för det enskilda

skogsbruket, 16,3 milj. skogsvårdsfonden, 33,9 milj. lågkonjunkturfonderna

och 11 milj. vissa forskningsstiftelser.

Prisutjämningsavgifter har för åren 1951 och 1952 influtit med i det

följande redovisade belopp (i 1 000 kronor). Anmärkas bör, att 1951 års

siffra för sågade trävaror inbegriper avgifterna för januari 1952, vilka sålunda

ej medräknats i 1952 års siffra. Erinras må vidare, att de avgifter

som inbetalats jämlikt det med Graningeverkens aktiebolag, Sandvikens

cellulosa aktiebolag och Utansjö cellulosa aktiebolag träffade avtalet ingår

i de redovisade beloppen.

1951 1952

Pappersved in. in............. 892 4 391

Sågade trävaror .............. 23 791 5 617

Pappersmassa ................ 21 032 357

Pappersavfall .................. 5116 1112

Papp och papper.............. 359 57

Telegraf- och telefonstolpar .... -— 48

Summa 51 190 11 582

Sammanlagt har sålunda i prisutjämningsavgifter för de båda åren er

lagts ca 62,8 milj. kronor.

Dispositionen av influtna prisutjämningsavgiftsmedel

Beträffande dispositionen av de för åren 1951 och 1952 inbetalda prisutjämningsavgifterna

har riksdagen godkänt vissa allmänna riktlinjer i anslutning

till propositionerna nr 167/1951 (BevU 52, Rskr 242), 78/1952

(BevU 23, Rskr 139) och 80/1953 (BevU 29, Rskr 176).

1951 års avgifter. Enligt prop. nr 167/1951 skulle återbäring till företagen

kunna ske såvitt angick avgifter för sågade trävaror, massa samt papp

och papper. Däremot ansågs icke återbäring böra ifrågakomma beträffande

avgifterna för pappersved och pappersavfall. — Med stöd av de närmare

uttalanden i ämnet, som gjorts i propositionen — och även i prop. nr

78/1952 såvitt gällde avgifter som inbetalats vid export av sågade trävaror

under januari 1952- förordnade Kungl. Maj :t genom beslut den 22 november

1957, att under åren 1958—1962 återbäring skulle ske med 70 procent av

de avgifter, som erlagts vid export av sågade trävaror under år 1951 och

under januari månad 1952 samt vid export av massa och papper under

år 1951. Återbäringen skulle ske successivt med en femtedel årligen under

den angivna tidsperioden. Vad sålunda beslutats överensstämde i princip

med vad som enligt branschöverenskommelserna gällde för återbetalning

av 1951 års konjunkturutjämningsavgifter. — Nämnas må i samman
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1959

7

hanget, att Kungl. Maj:t i vissa särskilda fall medgivit tidigare återbetalning

av prisutjämningsmedel. Av rättviseskäl med hänsyn till andra företag har

medlen då som regel tillhandahållits i form av lån mot ränta, varvid

amortering sker genom avräkning å de belopp som jämlikt angivna beslut

successivt tillkommer vederbörande företag. Uppburna räntebelopp tillföres

diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.

Vad i övrigt angår dispositionen av 1951 års prisutjämningsmedel uttalades

i förenämnda proposition i fråga om avgifterna för sågade trävaror, att

sedan återbäring skett med 70 procent återstoden borde tagas i anspråk

med 20 procent för sociala och 10 procent för skogliga ändamål. Sådana

sågverk som hade erforderliga förutsättningar för inrättande av sociala

företagsstiftelser borde efter särskild prövning kunna erhålla återbäring

med hälften av de för sociala ändamål reserverade medlen för inrättande

av dylika stiftelser. Beträffande de avgifter som erlagts för massa och papper

ansågs också möjlighet böra föreligga för Kungl. Maj:t att efter särskild

prövning besluta om utbetalning med 10 procent av medlen för bildande

av sociala företagsstiftelser. Huvudparten av de avgifter som erlagts för

pappersmassa bar inbetalats av Graningeverkens aktiebolag, Sandvikens cellulosa

aktiebolag och Utansjö cellulosa aktiebolag. Det avtal som träffats

med nämnda företag reglerar icke hur de medel skall disponeras som ej

återbetalas till företagen. I prop. nr 80/1953 uttalades beträffande ifrågavarande

medel, att i den mån återbetalning icke skedde till sociala förelagsstiftelser

i princip borde gälla att hälften tillfördes vederbörande länssliftelser

för det enskilda skogsbruket och hälften centralfonden för anställda

inom skogsbruket och skogsindustrien, d. v. s. enligt fördelningsgrunder

som tillämpades i branschöverenskommelserna med massaindustrien.

-— Vad slutligen angår de avgifter som inbetalats för pappersved

och pappersavfall skulle dessa enligt förenämnda prop. nr 167/1951 disponeras

för sådana skogliga ändamål, som riksdagen framdeles kunde godkänna.

1 anslutning till vad sålunda uttalats har vissa av de angivna prisutjämningsmedlen

sedermera tagits i anspråk. Sålunda bar de avgifter som inbetalats

för pappersved och pappersavfall i sin helhet disponerats för olika

skogliga ändamål. Av de medel som erlagts för sågade trävaror har 2,3 milj.

kronor avsatts till den s. k. sågverkslånefonden. Vidare har av de avgifter,

som Graningeverkens aktiebolag, Sandvikens cellulosa aktiebolag och Utansjö

cellulosa aktiebolag inbetalat för pappersmassa, 500 000 kronor anslagits

till visst utbildningsändamål. Sistnämnda belopp förutsattes avräknat på

den andel, som enligt givna riktlinjer skulle tillföras centralfonden. —

För närmare uppgifter om vad sålunda tagits i anspråk hänvisas -— förutom

till förenämnda prop. nr 78/1952 och 80/1953 — till prop. nr 62/1954,

95/1954, 72/1955, 37/1956, 138/1957 och 114/1958.

Mot bakgrund av den lämnade redogörelsen ges bär en siffermässig sammanställning,

varav framgår vilka belopp som återbäres till företagen resp.

förutsättes bli avsatta till sociala företagsstiftelser (10 procent av inbetala
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1959

de medel) samt vilka belopp som tagits i anspråk för särskilda ändamål.

I fråga om härefter återstående medel har — såsom nämnts —- vissa riktlinjer

givits. Endast i fråga om avgifter som erlagts för pappersmassa av

Graningeverkens aktiebolag, Sandvikens cellulosa aktiebolag och Utansjö

cellulosa aktiebolag är de dock mera preciserade. I fråga om sågade trävaror

har endast uttalats, att berörda medel bör tagas i anspråk för skogliga och

sociala ändamål. Vad slutligen beträffar de avgifter, som inbetalats för pappersmassa

av andra än nämnda företag samt för papp och papper, har överhuvud

inga riktlinjer givits. I det följande kommer att framläggas förslag

till närmare riktlinjer resp. ändrade sådana för dispositionen av berörda

återstående medel.

(1 000 kr.)

In-

betalat

Åter-

bäring

Före-

tags-

stifteiser

Eljest

dispo-

nerat

Åter-

stod

Pappersved ..........^

892

892

Sågade trävaror ......

Pappersmassa

Graningeverkens AB

23 791

16 735

2 378

2 300

2 378

I prop. nr 167/1951 har

uttalats att beloppet bör

disponeras för skogliga

och sociala ändamål

etc ...............

20 469

16 785

2 047

500

1137

I prop. nr 80/1953 har

uttalats att beloppet bör

avsättas till vederböran- de länsstiftelserresp. cen- trallonden

Övriga ............

563

394

56

—

113

Pappersavfall ........

5116

_

_

5116

_

Papp o. papper......

359

251

36

—

72

Summa

51190

34165

4 517

8808

3 700

1952 års avgifter. 1952 och 1953 års riksdagar godkände vissa i prop. nr

78/1952 och 80/1953 föreslagna riktlinjer för dispositionen av 1952 års

prisutjämningsavgifter. Sålunda ansågs viss återbäring kunna ifrågakomma,

såvitt gällde trävaror, papper och pappersmassa. Med stöd av de närmare

uttalanden i ämnet, som gjordes i sammanhanget, förordnade Kungl.

Maj :t genom beslut den 21 november 1958, att under åren 1959—1963 återbäring

skulle ske med 50 procent av de avgifter som för 1952 erlagts vid

export av sågade trävaror — dock ej vid export under januari månad

nämnda år —- samt med sextiosex procent av de avgifter, som erlagts för

pappersmassa och papper. Vad sålunda beslutats i fråga om massa och

papper överensstämde i princip med vad som gällde enligt motsvarande

branschöverenskommelser. För trävarorna hade däremot någon branschöverenskommelse

icke träffats för tiden efter den 1 februari nämnda år.

Vad angår dispositionen av medlen i övrigt uttalades i prop. nr 80/1953

i fråga om avgifterna för sågade trävaror, att dessa finge disponeras av

Kungl. Maj :t enligt de riktlinjer, som riksdagen framdeles kunde godkänna.

Nämnas må, att av nämnda medel sedermera tagits i anspråk 2,7 milj.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. i\Iaj:ts proposition nr Öl år 1959

9

kronor för avsättning till den s. k. sågverkslånefonden (jfr prop. nr 62/1954).

Beträffande resterande avgifter för pappersmassa och papper -— vilka uppgår

till förhållandevis obetydliga belopp — utsädes i nyssnämnda proposition,

att Kungl. Maj:t borde efter prövning i varje särskilt fall kunna medge

viss utbetalning till sociala företagsstiftelser. Därefter kvarstående belopp

borde disponeras av Kungl. Maj :t enligt de riktlinjer riksdagen framdeles

kunde godkänna. Några sådana riktlinjer har ännu icke givits. — I fråga

om avgifterna för rundvirke — pappersved och telegraf- och telefonstolpar

— samt för pappersavfall ansågs någon återbäring icke böra ifrågakomma.

De medel som inbetalats för rundvirke borde i stället tagas i anspråk för

skoglig forskning på visst i propositionen närmare angivet sätt. Beträffande

dispositionen av de avgiftsbelopp som hänförde sig till pappersavfall finge

frågan därom framdeles underställas riksdagen. Sistnämnda medel har

sedermera helt tagits i anspråk för olika skogliga ändamål (jfr prop. nr

138/1957 och 114/1958).

I anslutning till den lämnade redogörelsen ges här en siffermässig redovisning

av 1952 års prisutjämningsmedel. Av sammanställningen framgår

vilka belopp som återbäres till företagen samt vilka belopp som disponerats

i särskild ordning. Såsom närmare kommer att beröras i det följande har utbetalning

till sociala företagsstiftelser i allmänhet icke ansetts böra ske av

ifrågavarande års avgifter. Vad angår dispositionen i övrigt har några riktlinjer

icke givits.

(1 000 kr.)

Inbetalat

Återbäring

Eljest

disponerat

Återstod

Pappersved samt telegraf- o. telefonstolpar.

4 439

_

4 439

_

Sågade trävaror ........................

5 617

2 808

2 700

109

Pappersmassa..........................

357

238

—

119

Pappersavfall ..........................

1112

—

1112

—

Papp o papper........................

57

38

—

19

Summa

11582

3 084

8 251

247

Departementschefen

Under åren 1945—1957 hade Kungl. Maj:t riksdagens bemyndigande att

i prisstabiliserande syfte uttaga prisutjämningsavgift vid export av varor.

Förordnande om sådan avgift meddelades beträffande olika skogsprodukter

vid export under åren 1945—1952. Sålunda uttogs avgift för vissa trävaror

under åren 1945—1952, för kemisk och mekanisk massa under åren

1947—1948 och 1951—1952 samt för pappersavfall, papp och papper under

åren 1951—1952. Från bestämmelserna om avgift undantogs export, för

vilken avgift erlades enligt särskilda avtal. Sådana träffades för åren 1947—

1952 med olika branschorganisationer, vilka därvid åtog sig att av sina medlemmar

uppbära viss avgift, konjunkturutjämningsavgift, vid export av i

avtalen berörda varor. I själva verket har branschavtalen svarat för den

helt övervägande delen av inbetalade avgifter. Bestämmelserna om prisut2

JUhaiuj till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. AV 61

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1959

jämningsavgift har sålunda närmast utgjort en komplettering till avtalen

för att träffa till dessa icke anslutna exportörer.

Vad angår dispositionen av de sålunda influtna medlen kan i det följande

bortses från de före år 1951 uttagna avgifterna, då dessa numera helt tagits

i anspråk. I fråga om 1951 och 1952 års avgifter — ca 890 milj. kronor i

konjunkturutjämningsavgifter och ca 60 milj. i prisutjämningsavgifter —

gäller för konjunkturutjämningsavgifterna vad som bestämts i vederbörande

branschavtal. Enligt dessa kommer under åren 1958—1963 viss del att

återbäras till företagen och återstoden att fördelas på olika skogliga och

sociala ändamål. Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen kommer

därvid ansenliga belopp att tillföras länsstiftelserna för det enskilda

skogsbruket, centralfonden för anställda inom skogsbruket och skogsindustrien

samt de sociala företagsstiftelserna.

För dispositionen av prisutjämningsmedlen bar vissa riktlinjer godkänts

av riksdagen. I enlighet med dessa har Kungl. Maj:t förordnat om successiv

återbetalning från och med år 1958 av viss del av de avgifter som för åren

1951 och 1952 erlagts vid export av sågade trävaror, massa och papper. Någon

återbäring har däremot icke ansetts böra ifrågakomma beträffande avgifter

som inbetalats för rundvirke och pappersavfall. Sistnämnda medel

har i stället — efter riksdagens hörande eller med stöd av dess bemyndigande

— tagits i anspråk för olika skogliga projekt. Även vissa belopp av

avgifterna för övriga varugrupper har disponerats för dylika ändamål.

De nämnda riktlinjerna innebar bl. a., att i fall där förutsättningar förelåg

för att bilda sociala företagsstiftelser viss avsättning borde kunna ske

till sådana enligt grunder liknande dem som tillämpades i branschöverenskommelserna.

I anslutning härtill vill jag anmäla, att jag inom den närmaste

tiden kommer att föranstalta om dylik avsättning med tio procent av de

avgifter som erlagts för trävaror, massa och papper under 1951 — för trävaror

jämväl under januari 1952. I fråga om 1952 års avgifter synes däremot

förutsättningar i allmänhet saknas för en utbetalning till företagsstiftelser.

Särskilt i fråga om trävaror samt papp och papper framstår resterande

disponibla belopp såsom alltför obetydliga — absolut sett eller i relation

till inbetalade avgifter — för att en sådan utbetalning sknlle tjäna något

praktiskt syfte.

Efter avräkning för vad som återbäres till företagen resp. avsättes till

sociala företagsstiftelser samt för vad som tagits i anspråk för särskilda

skogliga ändamål, återstår ett belopp av ca 3 950 000 kronor, varav 3 700 000

kronor hänför sig till år 1951 och ca 250 000 kronor till år 1952. För dispositionen

av ifrågavarande medel har närmare riktlinjer endast meddelats beträffande

en avgiftskategori, nämligen återstoden av de avgifter som år

1951 inbetalats för pappersmassa av Graningeverkens aktiebolag, Sandvikens

cellulosa aktiebolag och Utansjö cellulosa aktiebolag. Beträffande denna

återstod har uttalats, att den bör tillföras vederbörande länsstiftclser samt

centralfonden. I fråga om resterande trävaruavgifter för 1951 bar endast uttalats,

att de skall användas för skogliga och sociala ändamål. Vad angår

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr (it år 1059

11

medlen i övrigt — som härrör från 1952 års avgifter för trävaror samt

från 1951 och 1952 års avgifter för massa ocli papper — har överhuvud

inga riktlinjer givits.

Då det gäller att taga ställning till berörda återslående medel, vill jag

erinra om den fördel det inneburit att under gångna år ha haft tillgång till

vissa prisutjämningsmedel — närmast då avgiftsmedlen från exporten av

rundvirke och pappersavfall -— för att stödja olika skogliga ändamål, som

det varit svårt att tillgodose i annan ordning. Behov av sådana särskilda

anslagsmöjligheter föreligger fortfarande. Skogliga ändamål anmäler sig

sålunda tid efter annan, vilka ehuru angelägna kanske icke faller inom

ramen för bidragsgivningen från de förenämnda, närmast av konjunklurutjämningsmedel

bildade skogliga och skogligt sociala stiftelserna och för

vilka icke heller bidrag kan erhållas ur andra källor. Det synes därför mest

ändamålsenligt att ifrågavarande ännu icke ianspråktagna medel disponeras

för att möta sådana fall. Enligt min mening skulle de härigenom komma till

bättre användning än om de tillfördes existerande stiftelser eller fonder

som redan förfogar över betydande belopp. Jag utgår sålunda ifrån att även

de avgifter skall kunna disponeras, vilka år 1951 inbetalats av Graningeverkens

aktiebolag m. fl. företag vid export av pappersmassa, oaktat dessa medel

tidigare avsetts bli tillförda vissa länsstiftelser samt centralfonden.

I anslutning till det anförda föreslår jag sålunda, att nämnda återstående

medel — ca 3 950 000 kronor — tages i anspråk för skogliga ändamål i

vidsträckt mening, som icke i annan ordning kan tillgodoses. Jag förutsätter

därvid, att medlen skall kunna användas för sådana åtgärder, som

på olika sätt — direkt eller indirekt — kan förbättra skogsnäringarnas

produktionsförutsättningar. För bidragsgivning hör kunna ifrågakomma

forsknings- och försöksverksamhet, utbildnings- och upplysningsändamål

etc. Även skogligt sociala ändamål bör kunna beaktas i den mån de icke får

anses falla inom ramen för vad som rimligen bör tillgodoses genom t. ex. centralfonden

eller de sociala företagsstiftelserna. Det är alltså fråga om bidragsgivning

till ändamål av sådant slag som tidigare — efter riksdagens hörande

eller med stöd av dess bemyndiganden — erhållit anslag av prisutjämningsmedel.

Med hänsyn härtill och till beloppens förhållandevis begränsade storlek

synes det kunna ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om medlens fördelning

på olika tänkbara anslagsobjekt.

Bemyndigandet för Kungl. Maj :t att disponera de angivna medlen torde

även böra innefatta de restbelopp, som i olika sammanhang kan uppstå

vid dispositionen av prisutjämningsmedlen. Det kan t. ex. vid den återbäring,

som enligt förenämnda beslut skall ske till företagen, i enstaka fall

visa sig vara omöjligt att identifiera det företag, till vilket återbetalning

skulle ske. Vad angår de medel, som förutsatts utbetalda till sociala förelagsstiftelscr,

kan det tänkas fall, där av någon anledning förutsättningar

saknas att bilda företagsstiftelser eller att på annat sätt lillgodoföra de anställda

ifrågakommande belopp. Andra restbelopp kan uppstå genom all

medel som tidigare ställts till förfogande för särskilda ändamål icke tages

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mnj.ts proposition nr 61 år 1959

i anspråk. Av besked från statskontoret framgår, att sådana restbelopp

eventuellt kan komma att uppgå till några tiotal tusen kronor. Därvid har

då även medräknats vissa belopp, som hänför sig till anslagsbeslut avseende

prisutjämningsmedel inbetalda före 1951. Jag vill i detta sammanhang också

erinra om att Kungl. Maj :t i särskilda fall medgivit omedelbar återbäring

till företag av medel, som eljest först successivt skulle återbetalats till

dem. Av rättviseskäl mot andra företag brukar de i förväg utbetalda beloppen

då tillhandahållas i form av lån mot ränta, varvid föreskrives att influtna

räntemedel skall tillföras diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.

Även ifrågavarande räntemedel bör här beaktas.

De sålunda uppkommande restbeloppen torde bli av förhållandevis obetydlig

storleksordning. Närmast för att möjliggöra en slutlig avveckling avfonden

för prisutjämningsavgifter synes det emellertid ändamålsenligt att

låta ifrågavarande belopp disponeras i enlighet med de i det föregående

föreslagna riktlinjerna.

Åberopande vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen av

influtna prisutjämningsavgifter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rutger Croneborg

590168 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dispositionen av vissa prisutjåmningsavgiftsmedel. a1 i texten
  2. JoU 1959:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående dispositionen av vissa prisutjåmningsavgiftsmedel. s. 1 i texten