Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

1959-02-13 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:63, Med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 63 år 1959

1

>ir 63

Iiungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni

1953 (nr 272); given Stockholms slott den 13 februari

1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i källskattebestämmelserna, sammanhängande

med den år 1958 beslutade omläggningen av den statliga personalpensioneringen.

Vidare föreslås vissa förenklingar i bestämmelserna om restavgift och

om ränta på restituerad skatt. I samband därmed förordas även en viss

jämkning i bestämmelserna om rätt att erhålla ränta på överskjutande preliminär

skatt.

! Biluuuj till riksdagens protokoll 1999. I samt

.Yr 63

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1959

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 3 § 3 mom., 39 § 1 mom., 43 § 1 mom., 58 §

1 mom. och 69 § uppbördsförordningen

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

3 §■

3 mom. Kungl. Maj:t må förordna,

att preliminär A-skatt skall utgå

jämväl för annan inkomst än sådan

som i 2 mom. under 1 första och andra

styckena sägs.

(Se vidare anvisningarna.)

39 §.

1 m o in. Vid utbetalning--—

erlägga (skatteavdrag).

Har arbetstagare,--— första

utbetalningstillfället.

43 §.

1 mom. Arbetsgivare skall — — •—

skatteavdraget angivits.

Efter utgången av den sista uppbördstermin,

under vilken skatt enligt

debetsedel skall erläggas, eller, om

arbetstagare tidigare slutat sin anställning,

vid dennas slut skall arbetsgivaren

till arbetstagaren återställa

debetsedeln. Därvid skall arbetsgivaren

hava å debetsedeln lämnat

uppgift om summan av verkställda

skatteavdrag och den tid av

1 Senaste lydelse av 39 § 1 mom. och 58 §

1957: 667.

den o juni 1953’ skola erhålla ändrad

(Föreslagen lydelse)

3 §•

3 m o m. Kungl. Maj :t må förordna,

att preliminär A-skatt skall utgå

jämväl för sådan folkpension enligt

lagen om folkpensionering som utbetalas

i särskild ordning med hänsyn

till samordning med statlig personalpensionsförmån,

så ock för annan inkomst

än sådan som i 2 mom. under

1 första och andra styckena sägs.

(Se vidare anvisningarna.)

39 §.

1 mom. Vid utbetalning —---

erlägga (skatteavdrag).

Har arbetstagare,---första

utbetalningstillfället.

Kungl. Maj.t må föreskriva, att

statlig pensionsmyndighet skall verkställa

skatteavdrag för kvarstående

skatt i annan ordning än i nästföregående

stycke sägs.

43 §.

1 m o m. Arbetsgivare skall---

skatteavdraget angivits.

Efter utgången av den sista uppbördstermin,

under vilken skatt enligt

debetsedel skall erläggas, eller,

om arbetstagare tidigare slutat sin

anställning, vid dennas slut skall arbetsgivaren

till arbetstagaren återställa

debetsedeln. Därvid skall arbetsgivaren

lämna arbetstagaren

skriftlig uppgift om summan av verkställda

skatteavdrag och den tid av

1 mom. se 1958: 300 samt av 69 § 1 mom. se

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1959

(Nuvarande lydelse)

inkomståret som avdragen avse. Dylik

uppgift, som skall vara av arbetsgivaren

eller någon hos honom anställd

undertecknad eller signerad,

skall tillika omfatta arbetsgivarens

namn och adress.

Har debetsedel — — — kvarstående

skatten.

Det ankommer---tillhanda
hållas

arbetsgivare.

58 §.

1 m o in. Har skattskyldig eller arbetsgivare

som verkställt skatteavdrag

underlåtit att inbetala skatt i

tid och ordning, som i 53 eller 54 §

eller 56 § 3 mom. sägs, skall utgå

restavgift, beräknad efter fyra öre

för varje hel krona av den del av

skatten, som sålunda icke erlagts,

dock ej mindre än tjugufem öre.

Vad nu sagts skall i fall, som avses

i 56 § 3 mom. andra stycket, gälla

endast om där angiven inbetalning

icke verkställts senast under den

uppbördstermin, som infaller närmast

efter utgången av den månad,

under vilken skatteavdraget verkställts,

eller, såvitt gäller inbetalning

från arbetsgivare som avses i 53 §

1 mom. tredje stycket, senast den

18 i den månad under vilken nämnda

uppbördstermin infaller.

69 §•

1 mom. Därest den preliminära

skatt, som enligt 27 § 2 inom. skall

gottskrivas skattskyldig vid debitering

av slutlig skatt, till den del densamma

erlagts överstiger den slutliga

skatten med minst en femtedel av

denna eller med minst tiotusen kronor,

äger den skattskyldige erhålla

(Föreslagen lydelse)

inkomståret som avdragen avse. Dylik

uppgift, som skall vara av arbetsgivaren

eller någon hos honom

anställd undertecknad eller signerad,

skall tillika omfatta arbetsgivarens

namn och adress. Uppgift som nu

sagts skall tecknas å debetsedeln, om

arbetstagaren slutat sin anställning

före utgången av månaden närmast

före den sista uppbördstermin, under

vilken skatt enligt debetsedeln

skall erläggas.

Har debetsedel —• — —- kvarstående

skatten.

Det ankommer---tillhanda
hållas

arbetsgivare.

58 §.

1 m o in. Har skattskyldig eller arbetsgivare

som verkställt skatteavdrag

underlåtit att inbetala skatt i tid

och ordning, som i 53 eller 54 § eller

56 § 3 mom. sägs, skall utgå restavgift,

beräknad efter fyra öre för varje

hel krona av den del av skatten, som

sålunda icke erlagts, dock ej mindre

än en krona. Restavgiften skall vid

öretal över femtio avrundas uppåt

och vid annat öretal avrundas nedåt

till helt krontal. Vad nu sagts skall

i fall, som avses i 56 § 3 mom. andra

stycket, gälla endast om där angiven

inbetalning icke verkställts senast

under den uppbördstermin, som infaller

närmast efter utgången av den

månad, under vilken skatteavdraget

verkställts, eller, såvitt gäller inbetalning

från arbetsgivare som avses

i 53 g 1 mom. tredje stycket, senast

den 18 i den månad under vilken

nämnda uppbördstermin infaller.

69 §.

1 in o in. Därest den preliminära

skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall

gottskrivas skattskyldig vid debitering

av slutlig skatt, till den del densamma

erlagts överstiger den slutliga

skatten, äger den skattskyldige

erhålla ränta med fem procent, för

en beräknad tid av ett år, å den del

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1059

(Nuvarande lydelse)

ränta med fem procent, för en beräknad

tid av ett år, å den del av det

överskjutande beloppet, som överstiger

ettusen kronor; dock att det belopp,

varå ränta sålunda skall beräknas,

skall avrundas till närmast

lägre hundratal kronor. Vid bedömandet

av om och med vilket belopp

ränta skall utgå, skall i den preliminära

skatten icke inräknas sådan i

27 § 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts efter

den 30 april året näst efter inkomståret;

vidare skall med slutlig skatt

likställas sådan tillkommande skatt,

som enligt vad i 68 § 4 mom. andra

stycket sägs helt eller delvis skall

gäldas med där omförmäld preliminär

skatt.

Ränta som----- — den skattskyl
dige.

2 mom. Den som jämlikt 68 § 2

mom. äger återbekomma för mycket

erlagd skatt skall erhålla ränta därå

efter fem procent för år. Sådan ränta

skall dock icke utgå å belopp som

dödsbo i anledning av skattskyldigs

frånfälle befriats från att erlägga eller

å räntebelopp som påförts enligt

stadgandet i 27 § 3 mom. I fall varom

i 68 § 3 mom. sägs skall ränta utgå

endast å den del av det för mycket erlagda

beloppet, som skall utbetalas

till den skattskyldige.

Vid beräkning —• — — beloppet

återbetalas.

(Föreslagen lydelse)

av det överskjutande beloppet, som

överstiger ettusen kronor; dock att

det belopp, varå ränta sålunda skall

beräknas, skall avrundas till närmast

lägre hundratal kronor. Vid bedömandet

av om och med vilket belopp

ränta skall utgå, skall i den preliminära

skatten icke inräknas sådan i

27 § 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts efter

den 30 april året näst efter inkomståret;

vidare skall med slutlig skatt

likställas sådan tillkommande skatt,

som enligt vad i 68 § 4 mom. andra

stycket sägs helt eller delvis skall

gäldas med där omförmäld preliminär

skatt.

Ränta som — — — den skattskyldige.

2 in o in. Den som jämlikt 68 § 2

mom. äger återbekomma för mycket

erlagd skatt skall erhålla ränta därå

efter fem procent för år. Uppkommer

öretal vid beräkning av sådan ränta,

skall räntebeloppet jämnas till närmast

högre hela krontal. Ränta skall

dock ej utgå, om räntebeloppet skulle

understiga fem kronor. Ränta som nu

sagts skall icke heller utgå å belopp

som dödsbo i anledning av skattskyldigs

frånfälle befriats från att erlägga

eller å räntebelopp som påförts

enligt stadgandet i 27 § 3 mom. I fall

varom i 68 § 3 mom. sägs skall ränta

utgå endast å den del av det för mycket

erlagda beloppet, som skall utbetalas

till den skattskyldige.

Vid beräkning — — — beloppet

återbetalas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959, dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som

erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1959

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

februari 1959.

Närvaran de:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för civildepartementet fråga om vissa ändringar

i uppbördsförordningen samt anför därvid följande.

Nu gällande uppbördsförordning tillkom 1953 som ett resultat av en allmän

översyn av det 1945 införda källskattesystemet. Under aren efter 1953

har vissa ändringar genomförts. Dessa har avsett att förbättra uppbördssystemet

i olika detaljer men har också varit en följd av reformer på andra

områden, inte minst inom sociallagstiftningen.

Ytterligare ändringar kan förutses. När en allmän tjänstepensionering

införes, erfordras sålunda bestämmelser om avgiftsnppbörd in. in. På längre

sikt kan en omläggning av det tekniska förfaringssättet vid skatteuppbörden

komma att genomföras på grundval av den nyss påbörjade utredningen

om ökad användning av maskinella hjälpmedel vid folkbokföring, debitering

och uppbörd. Vid sidan av dessa större reformer har en rad andra uppbördsfrågor

aktualiserats under senare år. Eu del av dessa frågor är sådana,

att de inte kan lösas utan närmare utredning. Detta gäller exempelvis besvärsförfarandel

i nppbördsmål och den skattskyldiges möjligheter att utverka

uppskov med inbetalning av skatt i anledning av ett från hans sida

överklagat taxeringsbeslut. Jag avser att vid ett senare tillfälle anmäla dessa

frågor.

Vissa smärre spörsmål synes emellertid vara av beskaffenhet att kunna

behandlas redan nu. Sålunda bar riksdagens revisorer tagit initiativ till

vissa förenklingar i bestämmelserna om restavgiften och räntan på restituerad

skatt. I samband därmed avser jag att föreslå viss jämkning av bestämmelserna

om rätt att erhålla ränta på överskjutande preliminär skatt. Vidare

nödvändiggör den av 1958 års B-riksdag beslutade omläggningen av den

statliga personalpensioneringen vissa specialregler angående skatteavdrag

in. in. Jag anhåller att nu få upptaga dessa frågor, varvid början lämpligen

torde få göras med de spörsmål som sammanhänger med den statliga

personalpcnsioneringen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1950

I. Uppbördsfrågor vid den statliga personalpensioneringen

Inledning

Vid 1958 års B-riksdag antogs nya grunder för den statliga personalpensioneringen

(propositionen nr B 31 och statsutskottets utlåtande nr B 52).

Dessa grunder byggde på en överenskommelse med de statsanställdas huvudorganisationer,

vid vars tillkomst har förutsatts, att gemensam utbetalning

av statlig personalpension och allmän pension skall anordnas. Det

nya pensionssystemet avses träda i kraft den 1 juli 1959.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 maj 1958 tillkallades generaldirektören

A. E. V. Swartling att verkställa erforderlig planering av gemensam

utbetalning av personalpension och allmän pension. Biktpunkten för

planeringsarbetet angavs vara att pensionstagarna skall erhålla personalpension

och allmän pension genom en och samma utbetalningshandling.

Den 14 november 1958 överlämnade utredningsmannen en promemoria

angående de ändringar i uppbördsförordningen som påkallas av en gemensam

pensionsutbetalning. De ifrågasatta ändringarna skulle innebära att beträffande

pensioner, som utbetalas till statstjänstemän in. fl. och deras efterlevande,

a) preliminär A-skatt även utgår på den del av det samordnade pensionsbeloppet

som avser folkpension,

b) skatteavdrag för kvarstående skatt verkställes på de pensionsbelopp

som utbetalas för februari—-maj månader, samt

c) viss lättnad medgives i fråga om skyldigheten för arbetsgivare att å

debetsedel lämna uppgift om summan av verkställda skatteavdrag in. in.

Preliminär A-skatt för folkpension

Gällande bestämmelser. Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt

eller preliminär B-skatt. Preliminär A-skatt skall i princip utgöras för inkomst

av tjänst, däribland pension. Kungl. Maj:t äger, enligt en i 3 § 3 mom.

uppbördsförordningen intagen bestämmelse, förordna att preliminär Askatt

skall utgå även för annan inkomst. Skatten erlägges genom skatteavdrag,

som verkställes av den som utbetalar löne- eller pensionsbeloppet.

Skatteavdragets storlek anges i skattetabeller, som visar den preliminära

skatt som belöper på olika inkomstbelopp. — Preliminär B-skatt avser alla

slag av inkomst och utgår enligt särskild debitering.

från huvudregeln att preliminär A-skatt skall beräknas för inkomst av

tjänst göres i 10 § uppbördsförordningen vissa undantag. Där anges sålunda

bl. a., att preliminär A-skatt inte skall utgå för folkpension enligt lagen

om folkpensionering.

Utrednings promemorian. I promemorian frainhålles, att det vid gemensam

utbetalning av tjänstepension och folkpension måste anses oegentligt och

även ur arbetssynpunkt besvärande, om preliminär A-skatt utgår på endast

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1959

en del av det samordnade beloppet. I anledning därav föreslås, att uppbördsförordningen

ändras så, att möjlighet finns alt verkställa skatteavdrag å

folkpension. Ändringen bör enligt utredningsmannen innebära, att Kungl.

Maj :t erhåller rätt alt i särskilda fall bestämma, att skatteavdrag skall verkställas

å folkpension.

Departementschefen. Enligt gällande bestämmelser skall preliminär Askatt

inte innehållas vid utbetalning av folkpension. I den mån mottagaren

bär en tjänsteinkomst vid sidan av folkpensionen, t. ex. en personalpension,

skall källskatteavdrag däremot verkställas på denna inkomst. I dessa

fall kommer skatten på folkpensionen att uttagas i form av kvarskatt, försåvitt

mottagaren inte själv begärt höjning av kallskatteavdraget. Är åter

folkpensionen den huvudsakliga inkomstkällan, resulterar taxeringen i regel

i att pensionen inte alls eller endast till viss mindre del blir beskattad.

Ortsavdraget och det extra avdrag för nedsatt skatteförmåga som kan erhållas

vid taxeringen motsvarar nämligen i regel hela folkpensionen eller i

vart fall större delen därav. Förutsättningar har därför hittills inte ansetts

föreligga, för att uttaga källskatt pa folkpensionerna.

Den vid nyssnämnda överenskommelse förutsatta samordningen vid utbetalning

av statlig tjänstepension och folkpension ställer för de därav berörda

pensionärernas del frågan i ett ändrat läge. De båda slagen av pensioner

kommer att utbetalas av samma myndighet och beräknas gemensamt.

Något hinder för att uttaga källskatt på folkpensionen kommer då

inte att föreligga. Såsom utredningsmannen påpekat bör tvärtom av samordningen

följa, att avdraget för preliminär A-skatt beräknas på det utbetalda

pensionsbeloppet i dess helhet. En sådan ordning bor vara till fordel

även för pensionären. Han behöver nämligen inte, såsom nu ofta är fallet,

riskera att bli påförd kvarskatt för folkpensionen.

På grund härav förordar jag, att bestämmelser införes, som möjliggör att

källskatt avdrages på folkpension, när den utbetalas i särskild ordning

med hänsyn till samordning med statliga personalpensionsformåner. Med

tanke på bestämmelsernas speciella natur synes det härvid lämpligt att anknyta

till den befogenhet som Kungl. Maj :t äger enligt 3 § 3 mom. uppbördsförordningen

att förordna om uttag av preliminär A-skatt även för

annan inkomst än tjänsteinkomst. Denna befogenhet bör utvidgas så att

den omfattar jämväl här avsedda fall. Därjämte är det önskvärt, att en redaktionell

jämkning vidtages i 10 §. Denna jämkning synes emellertid kunna

anstå, till dess ställning tagits till föreliggande förslag att ändra namnda

paragraf i annat hänseende. De närmare bestämmelserna i ämnet bör

lämpligen utfärdas i administrativ ordning och bl. a. innebära, att viss reduktion

av de i skattetabellerna angivna skattebeloppen skall ske med hänsyn

till att pensionsmottagarna i förekommande fall inte skall betala pensionsavgift

och sjukförsäkringsavgift.

Enligt 37 § taxeringsförordningen behöver kontrolluppgift inte lämnas

för folkpension. Denna bestämmelse utgör självfallet inte något hinder for

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1959

pensionsmyndigheten att, om så befinnes praktiskt lämpligt, lämna uppgift

om samtliga utbetalda förmåner, alltså även om folkpensionen. Om så sker,

bör det dock till förebyggande av missförstånd uttryckligen angivas att beloppet

i fråga inkluderar folkpension.

Skatteavdrag för kvarstående skatt

Gällande bestämmelser. Med kvarstående skatt förstås skatt, som återstår

att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutlig skatt. Beloppet av

den kvarstående skatten framgår av debetsedeln å slutlig skatt.

Kvarstående skatt som inte uppgår till fem kronor efterskänkes. Annan

kvarstående skatt förfaller till betalning, om skatten uppgår till högst 50

kronor, under uppbördsterminen i mars året efter taxeringsåret. Om kvarskatten

överstiger oO kronor, skall hälften inbetalas under mars och resten

under uppbördsterminen i maj.

Kvarstående skatt, som påförts löntagare eller pensionär, erlägges i regel

genom skatteavdrag på samma sätt som preliminär skatt. Skyldighet att vidkännas

skatteavdrag för kvarstående skatt, som påförts i hemortskommunen,

föreligger nämligen för den som har att erlägga preliminär A-skatt.

Skatteavdrag för kvarstående skatt kan ifrågakomma blott under januari_

april månader.

För att arbetsgivaren skall kunna fullgöra sin skyldighet att göra skatteavdrag

för kvarstående skatt, åligger det arbetstagaren att snarast efter

det han mottagit debetsedeln å slutlig skatt antingen till arbetsgivaren

överlämna denna eller också — om han inte fått kvarskatt sig påförd

— för arbetsgivaren uppvisa debetsedeln eller intyg från lokal skattemyndighet

att kvarstående skatt inte skall erläggas.

Skatteavdrag för kvarstående skatt sker på så sätt att vid varje avlöningstillfälle

— såvitt avser månatliga utbetalningar — hälften av den kvarstående

skatt som förfaller till betalning vid nästföljande uppbördstermin

innehålles av arbetsgivaren.

Om den anställde inte fullgjort sin skyldighet att överlämna eller uppvisa

debetsedeln å slutlig skatt eller vederbörligt intyg, skall arbetsgivaren

vid avlöningstillfällena i januari—april verkställa skatteavdrag för kvarstående

skatt med en fjärdedel av avlöningsbeloppet.

Bestämmelserna om skatteavdrag för kvarstående skatt är intagna i 39

och 40 §§ uppbördsförordningen.

De skattebelopp som innehållits av arbetsgivaren skall av denne inbetalas

eller gireras till skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden. Inbetalningen

anses behörigen verkställd om —- såvitt avser arbetsgivare med

minst två arbetstagare -— inbetalningskortet eller girokortet inkommit till

postanstalt senast den 18 i den månad, under vilken uppbördsterminen

infaller.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1959

Utredningspromemorian. I promemorian framhålles, att gemensam utbetalning

av folkpension in. in. och statlig personalpension avses skola ske den 15 i

varje månad. För närvarande utbetalas de statliga personalpensionerna vid

månadens slut. Utredningsmannen förutser, att den ändrade tidpunkten för

utbetalningen, som ansluter till nuvarande tidpunkt för folkpensionsutbetalning,

kommer att medföra än större svårigheter än för närvarande att

verkställa avdrag för kvarstående skatt vid utbetalningen under januari månad.

Om — såsom det nya statliga pensionssystemet kräver — utbetalningarna

centraliseras till en enda myndighet, blir det enligt utredningsmannen

omöjligt för denna att på ett riktigt sätt verkställa sådant avdrag.

I promemorian föreslås därför, att avdragen för kvarstående skatt i fråga

om statliga pensionärer skall ske vid utbetalningarna den 15 i månaderna

februari, mars, april och maj. Det tillägges, att förfaringssättet, trots tidsförskjutningen,

inte behöver innebära någon försening med redovisningen

av innehållna kvarskattemedel. Dessa kan nämligen i vanlig ordning redovisas

i mars och maj.

Departementschefen. Debetsedlarna å slutlig skatt skall tillställas de skattskyldiga

senast den 15 december under taxeringsåret. Om debetsedeln upptar

kvarstående skatt, skall den dock, enligt särskild bestämmelse i uppbördskungörelsen,

om möjligt översändas senast den 10 december. Den tid

som förflyter mellan debetsedlarnas utsändande och det första avlöningstillfälle,

då skatteavdrag för kvarstående skatt skall ske, uppgår således till omkring

en månad.

Den avsedda centraliseringen och mekaniseringen av utbetalningen av de

statliga personalpensionerna medför, att pensionsmyndigheten i samband

med årsskiftena skall registrera alla de data som erfordras för att bestämma

skatteavdragen för ca 70 000, sedermera 120 000 pensionärer. Även med

anlitande av extra arbetskraft torde det vara ogörligt att slutföra detta arbete

före den 15 januari, då den samordnade pensionen för nämnda månad

avses skola utbetalas.

Utredningsmannens förslag att framflytta skatteavdragen för kvarstående

skatt en månad är att se mot bakgrunden av de särskilda förhållanden

som sålunda kommer att föreligga. Uppenbart är, att vissa specialbestämmelser

på området är erforderliga.

Vid övervägande av de olika möjligheter som härvidlag kan föreligga

har jag funnit, att den föreslagna förskjutningen av skatteavdragen erbjuder

den ur skilda synpunkter bästa lösningen. Den tillgodoser pensionsmyndighetens

behov av rådrum för det administrativa arbetet med avdragens

verkställande men försenar inte kvarskattemedlens inlevererande. Förslaget

bör därför biträdas. Då de olika detaljbestämmelser, som påkallas härav,

inte lämpligen kan införas i uppbördsförordningen, förordar jag, att Kungl.

Maj :t genom ett tillägg till 39 § 1 mom. nämnda förordning erhåller befogenhet

alt utfärda sådana bestämmelser i administrativ väg.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1959

Dessa bestämmelser bör i främsta rummet reglera de situationer som kan

uppkomma, om pensionsmyndigheten inte är att anse som pensionstagarens

huvudarbetsgivare under hela den tid avdrag för kvarstående skatt kan

ifrågakomma, d. v. s. under månaderna januari—maj. Den avsedda förskjutningen

av sådana avdrag bör sålunda inte ske, om pensionsmyndigheten

först efter utgången av januari blivit huvudarbetsgivare. Det kan nämligen

då ha ankommit på annan arbetsgivare att inleverera den på den första

månaden belöpande kvarskatten. Om åter pensionsmyndigheten före utgången

av maj upphör att vara huvudsaklig arbetsgivare, bör myndigheten

— med hänsyn till förskjutningen av avdragen — vara skyldig att det

oaktat göra erforderligt avdrag för kvarstående skatt vid den närmast följande

pensionsutbetalningen. Ytterligare erfordras en särskild bestämmelse

för det fall att pensionen upphör att utgå under tidsperioden i fråga. Sker

detta redan före pensionsutbetalningen i januari, bör skatteavdrag verkställas

vid sistnämnda tillfälle och någon förskjutning av kvarskatteavdraget

inte äga rum. Upphör pensionsrätten senare, bör pensionären eller, om han

avlidit, hans dödsbodelägare erinras om att en del av den kvarstående skatten

ännu inte erlagts.

Uppgift om verkställda skatteavdrag

Gällande bestämmelser. Det åligger arbetsgivare att vid varje avlöningstillfälle

lämna särskilt kvitto på skatteavdraget, om inte lönen utkvitterats

på avlöningslista, på vilken skatteavdraget anges.

Därutöver skall arbetsgivaren lämna arbetstagaren uppgift om summan

av verkställda skatteavdrag och den tid av inkomståret som skatteavdragen

avser. I normalfallet, d. v. s. om arbetstagaren överlämnat sin debetsedel

till arbetsgivaren, skall uppgiften tecknas på debetsedeln och undertecknas

eller signeras av arbetsgivaren eller någon hos honom anställd. Uppgiften

lämnas så snart arbetsgivaren fullgjort sin skyldighet att verkställa skatteavdrag

enligt debetsedeln, d. v. s. — om inte anställningen upphört dessförinnan

— i regel under januari såvitt gäller preliminär A-skatt och i maj

beträffande kvarstående skatt. — Av arbetsgivare utfärdad uppgift om verkställda

skatteavdrag torde i regel äga vitsord gentemot statsverket, såvitt

gäller arbetstagarens rätt att få räkna sig avdraget till godo.

Skyldigheten att på debetsedeln lämna uppgift om summan av verkställda

skatteavdrag infördes år 1953 (43 § 1 mom. andra stycket uppbördsförordningen).

Denna anordning ersatte förut gällande bestämmelser om att postens

kvitto på inbetald skatt skulle tecknas eller fastsättas på debetsedeln.

I sammanhanget torde jämväl få erinras om stadgandet i 37 § 2 mom.

sjätte stycket taxeringsförordningen, enligt vilket kontrolluppgift om löneinkomst

och liknande skall innehålla uppgift om skatteavdrag, som skett

för uttagande av preliminär A-skatt.

Utrednings promemorian. I promemorian erinras till en början om att

uppgift om verkställda skatteavdrag för preliminär A-skatt skall anges på

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år i959

den kontrolluppgift, som arbetsgivaren enligt 37 § taxeringsförordningen

lämnar till ledning för den anställdes taxering. Vidare framhålles, alt den

centraliserade pensionsutbetalning som avses komma till stånd för statstjänstemän

blir av mycket stor omfattning.

Skyldigheten att verkställa föreskrivna anteckningar å debetsedlarna kommer,

framhåller utredningsmannen, att bli synnerligen arbetskrävande. Så

skulle bli fallet, även om uppgiftsskyldigheten enligt uppbördsförordningen

fullgjordes på det sätt att särskild handling, på vilken tids- och beloppsuppgifter

angivits maskinellt, vidhäftas debetsedeln. Kontrollen av att handlingen

anbringats på rätt debetsedel synes nämligen förutsätta ett manuellt

förfaringssätt. Utredningsmannen föreslår därför, att uppgiftsskyldigheten

beträffande avdragen för preliminär A-skatt skall få fullgöras så, att å

debetsedeln medelst en stämpel, innehållande utbetalningsmyndighetenis

namn, intygas, att skatteavdrag verkställts enligt vad angiven kontrolluppgift

utvisar. Ett exemplar av kontrolluppgiften skulle tillställas den skattskyldige.

Härav skulle påkallas ändring av bestämmelserna i 43 § 1 mom.

uppbördsförordningen.

Departementschefen. Genom det »kvitto» som arbetsgivaren tecknar på

debetsedeln erhåller arbetstagaren bevis om att det där angivna skattebeloppet

innehållits. Han har också användning för uppgiften i fråga när han

skall deklarera.

Enligt utredningsmannens förslag skulle den statliga pensionsmyndigheten

inte behöva angiva beloppet av den innehållna skatten pa debetsedeln.

Där skulle i stället hänvisas till det exemplar av kontrolluppgiften för taxeringen

som tillställes pensionstagaren. På kontrolluppgiften tinnes uppgift

om beloppet. Härigenom skulle det bli möjligt att anlita maskiner för arbetet

med alt lämna pensionärerna uppgift om innehållen skatt. Efter vad

jag under hand erfarit torde motsvarande önskemål föreligga även inom

andra institutioner och företag.

Föreskriften att arbetsgivarens uppgift om innehållen skatt skall tecknas

på debetsedeln har närmast tillkommit av hänsyn till sådana arbetstagare

som bytt anställning under den tid debetsedeln använts för skatteavdrag.

Han kan därigenom på eu handling få uppgifter om de belopp som

innehållits vid de olika anställningarna. För en arbetstagare, som hela tiden

haft samma arbetsgivare, torde det däremot knappast spela någon roll om

uppgiften i fråga tecknas på debetsedeln eller på annan handling. Har en

arbetstagare haft flera arbetsgivare torde det inte heller vara till nämnvärd

olägenhet för honom, om den arbetsgivare som haft att göra det sista skatteavdraget

enligt debetsedeln utfärdar sitt kvitto separat.

Den avsedda centraliseringen av pensionsutbetalningarna förutsätter, att

även uppgifterna till pensionärerna om innehållen skatt kan framställas

maskinellt. Om bestämmelserna ändras så att de möjliggör en sådan ordning,

skulle detta även vara till fördel för enskilda företag och institutioner

med många anställda och pensionärer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1959

En viss jämkning av bestämmelserna på området synes därför böra företagas.

Möjlighet bör sålunda föreligga alt teckna uppgiften om innehållen

skatt på särskild handling, därest arbetsgivaren verkställt skatteavdrag för

arbetstagaren under hela den tid debetsedeln avser. Detsamma synes böra

gälla, om anställningen börjat först under nämnda tid men fortsatt under

hela den tid som återstår för skatteavdrag enligt debetsedeln. Såsom utredningsmannen

förutsatt, bör uppgiftsskyldigheten i dessa fall anses rätteligen

fullgjord, om pensionsmyndigheten till pensionstagaren översänder

avskrift av den kontrolluppgift för taxeringen som myndigheten bar att

avgiva och som skall innehålla uppgift om beloppet av innehållen preliminär

A-skatt. Avskriften av kontrolluppgiften måste därvid vara undertecknad

eller signerad på sätt som nu gäller den på debetsedeln lämnade uppgiften.

Däremot bör skyldigheten att teckna uppgiften på debetsedeln kvarstå

i övriga fall, d. v. s. då anställningen slutat innan samtliga skatteavdrag enligt

densamma skolat verkställas. Om uppgiften angående innehållen skatt

tecknas på annan handling än debetsedeln, är det önskvärt att debetsedeln,

på sätt utredningsmannen antytt, förses med hänvisning till nämnda handling.

Det synes dock knappast erforderligt alt utfärda särskilda föreskrifter

härom.

Jag förordar, att bestämmelserna i 43 § 1 mom. uppbördsförordningen

ändras i enlighet med vad jag här anfört.

II. Restavgiften m. m.

Förenklad beräkning av restavgift

Riksdagens år 1956 församlade revisorer föreslog i sin till 1957 års riksdag

avlämnade berättelse (Del I, s. 247—249), att restavgiften i fortsättningen

skall utgå i jämna krontal. Förslaget behandlades av statsutskottet

i utlåtande nr 93 under 22:o), varvid utskottet uttalade sig för författningsändringar

i anslutning till revisorernas förslag. På hemställan av utskottet

anhöll riksdagen i skrivelse, nr 249, att Kungl. Maj :t ville vidta åtgärder i

det av utskottet angivna syftet.

Gällande bestämmelser. Om skattskyldig eller arbetsgivare, som verkställt

skatteavdrag, underlåtit att inbetala skatt i föreskriven tid och ordning, skall

enligt 58 § 1 mom. uppbördsförordningen restavgift utgå, beräknad efter

fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som sålunda icke erlagts,

dock ej mindre än 25 öre.

För indrivning av skatt som ankommit på landsfiskal skall restavgiften

enligt 64 § tillfalla statsverket. Har landsfiskalen anlitat exekutionsbiträde,

äger dock biträdet uppbära hälften av restavgiften, men högst 50 kronor för

varje restförd skattepost.

Om indrivningen ankommit på annan utmätningsman än landsfiskal, äger

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1959

sådan utmätningsman uppbära restavgiften, i den mån denna inte överstiger

100 kronor för varje restförd skattepost. Exekutionsbiträdet har dock rätt

till hälften härav, i den mån han tagit befattning med indrivningen. I städerna

kan särskilda föreskrifter ha meddelats rörande dispositionen av

restavgiften. Till den del restavgiften överstiger 100 kronor skall den tillfalla

statsverket.

Riksdagens revisorer påpekar, att restavgiften kan utgå med belopp vilket

utgöres av eller i vilket ingår öretal, samt anför vidare.

Av den föregående redogörelsen framgår emellertid, att under senare år åtgärder

i skilda hänseenden vidtagits för att förenkla arbetet i samband med

debitering och uppbörd av skatter av olika slag in. in. Sålunda ha, för att

taga ett exempel, öretalen numera bortarbetats från samtliga de i slutlig

skatt ingående delposterna. Då arbetsbördan för de myndigheter som handha

de administrativa bestyren i samband med uppbörden av skatt alltjämt

är betydande, synas ytterligare åtgärder i förenklande syfte böra vidtagas.

Revisorerna vilja i sådant hänseende föreslå, att restavgiften i fortsättningen

skall utgå i jämna krontal, varvid minsta belopp bör fastställas till en krona.

Som särskild anledning till eu dylik föreskrift må framhållas, att användningen

av hålkorts- och andra kontorstekniska maskiner av komplicerat slag

försvåras, så länge öretal ingå i heloppen för restavgifter. En dylik olägenhet

har bl. a. framkommit vid de försök, som statens organisationsnämnd

f. n. bedriver rörande användandet av hålkortssystem för debitering och

längdföring inom skatteväsendet. Även från näringslivets sida ha, enligt

vad revisorerna erfarit, påtalats de mindre tillfredsställande förhållanden,

som äro förbundna med de nuvarande bestämmelserna om restavgift.

Vid införandet av en föreskrift av här angivet slag uppkomma vissa praktiska

problem. Såsom i det föregående föreslagits bör lägsta beloppet för

restavgiften fastställas till en krona. Uppkommer vid uträkning av restavgift

öretal, bör detta — i likhet med vad som redan gäller i andra fall enligt

uppbördsförordningen — vid belopp över femtio avrundas uppåt och vid

annat öretal nedåt till helt krontal. Eu dylik åtgärd innebär bl. a., att avgiften

för belopp t. o. in. trettiosju kronor blir en krona. Enligt gällande bestämmelse

skall inflytande restavgift i vissa fall fördelas på två håll, vilket

medför att restavgifter, som bestå av ojämna krontal, efter delningen komma

att utgöras av belopp, i vilket ingår öretal. Det synes emellertid önskvärt,

att även i sådant fall öretal undvikes. På vad sätt detta lämpligen

skall ske, torde böra bli beroende på närmare överväganden.

Revisorerna anse sålunda, att författningsändringar i här angivet syfte

snarast böra vidtagas.

Yttranden, över revisorernas förslag har yttranden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge, Jämtlands och Norrbotlens

län. Revisorernas förslag har i princip tillstyrkts i samtliga yttranden.

Statskontoret kan helt ansluta sig till vad revisorerna i förevarande hänseende

anfört. 1 anledning av vad i ärendet uttalats beträffande i stad utgående

restavgifter framhälles den betydelse, som resultatet av 1955 års stadsutrednings

pågående arbete kan erhålla beträffande den framtida organisationen

av den åt vissa släder anförtrodda uppbördsverksamheten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1959

Enligt riksräkenskapsverket torde revisorernas förslag innebära en viss

arbetsbesparing för uppbörds- och indrivningsmyndigheterna. Med hänsyn

till restavgiftens speciella karaktär av påföljd för försummad skattebetalning

och då den i vissa fall jämväl utgör en löneförmån torde vid införandet

av en sådan föreskrift en hel del praktiska avvägningsproblem uppkomma.

Riksräkenskapsverket vill emellertid icke motsätta sig att frågan om öretalens

slopande göres till föremål för utredning.

Statens organisationsnamnet biträder förslaget att restavgiften skall utgå

i helt krontal och med ett minsta belopp av er. krona. Nämnden framhåller

vidare, att bestämmelserna bör få sådan innebörd, att när restavgift skall

fördelas på två håll, jämväl varje avgiftsdel i förekommande fall avrundas

till helt krontal, enär eljest den avsedda effekten av ändringen i vissa fall

begränsas.

Överståthållarämbetet ansluter sig i princip till förslaget men vill ifrågasätta

huruvida icke i förenklingssyfte det vore lämpligare att låta även överskjutande

öretal över femtio öre bortfalla.

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner förslaget väl värt beaktande såsom

ett led i den fortgående förenklingen av uppbörds- och indrivningsförfarandet.

Visserligen kommer väl det föreslagna bestyret med avrundning

till helt krontal uppåt vid öretal över 50 och nedåt vid öretal om 50 och

därunder icke att för vederbörande visa sig mer tidsbesparande än den

nuvarande ordningen, men fördelarna i andra avseenden av detta förfaringssätt,

särskilt med hänsyn till det tilltänkta hålkortssystemet, synes dock

överväga. En ytterligare förenkling, som förtjänar att övervägas, vore givetvis

att helt låta öretalet bortfalla, så att restavgifter som icke uppginge

till helt krontal alltid skulle avrundas nedåt till närmaste hela krontal.

Då en förenkling i av revisorerna föreslagen riktning enligt länsstyrelsens

mening bör genomföras, vill länsstyrelsen för sin del förorda att en utredning

på grundval av revisorernas uttalande kommer till stånd. Därvid bör

i enlighet med revisorernas uttalande särskild uppmärksamhet ägnas de fall,

då restavgiften skall fördelas mellan staten å ena och enskilda eller kommun

å andra sidan och öretal därvid uppkommer.

Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker revisorernas förslag samt framhåller,

att restavgiften även vid delbetalning bör utgöras med helt krontal.

Enligt länsstyrelsens mening synes det angeläget, att förekommande fördelning

av restavgift mellan statsverket och exekutionsbiträde verkställes så

att redovisningen till statsverket verkställes i hela krontal. Då restavgift utgjorts

med udda krontal, bör den udda kronan enligt länsstyrelsen varannan

gång tillfalla statsverket respektive exekutionsbiträdet.

I yttrandet från länsstyrelsen i Norrbottens län anföres följande.

Givetvis skulle en viss förenkling vid längdföring och redovisning av

restförda skatter och restavgifter uppnås, om restavgifterna på sätt föreslagits

endast skulle påföras i krontal. Vid delning av restavgifter, som

bestå av ojämna krontal, kunde man tänka sig den regeln, att även delningen

skall ske i hela krontal så att statsverket avstår sin 50-öring till den

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj: Is proposition nr 63 år 1959

provisionsberättigade. Då sportelsystemet är på avskrivning - enligt länsstyrelsens

mening visserligen till skada för indrivningsverksamhetens rationella

bedrivande — och allt färre utmätningsmän och exekutionsbiträden

äga rätt att uppbära del av restavgift, torde den ekonomiska betydelsen

av länsstyrelsens sistberörda förslag för statsverkets del bliva ringa.

Länsstyrelsen har sålunda intet att erinra emot en sadan ändring av

bestämmelserna att restavgift, som icke uppgår till minst en krona, icke

skall uttagas, att restavgift i övrigt blott påföres i hela krontal med jämkning

uppåt och nedåt på sätt revisorerna föreslagit samt att restavgifter,

som uppgå till ojämna krontal och skola fördelas, bliva delade så att den

provisionsberättigade tjänstemannen får en krona mer än statsverket.

Det må dock framhållas, att man genom nu ifrågakomna åtgärder icke

undgår att i ett flertal fall under indrivningsarbetet och redovisningen

därav arbeta med öretal. Länsstyrelsen är dock icke beredd att nu föreslå

några ytterligare åtgärder till undvikande härav.

Statsutskottet framhåller i sitt förut nämnda utlåtande, att revisorernas

förslag ansluter sig väl till de under senare år vidtagna åtgärderna för att

förenkla arbetet i samband med debitering och uppbörd av skatter av olika

slag in. in. Författningsändringar i det av revisorerna angivna syftet synes

därför enligt utskottets mening böra vidtagas. Innan så sker torde dock, såsom

revisorerna själva framhållit, vissa praktiska problem böra upptagas

till närmare övervägande, varvid självfallet även de av remissmyndigheterna

framförda synpunkterna och förslagen bör beaktas.

Departementschefen. När skatt inbetalas för sent eller indrives, skall restavgift

erläggas. Avgiften är inte konstruerad som en dröjsmålsränta. Den

utgår med fyra procent av det restförda beloppet oberoende av hur länge

skattens erläggande fördröjts. Avgiflen kan sålunda redan nu sägas vara

i viss mån schablonmässigt utmätt, öretal kan emellertid uppkomma vid

beräkning av restavgiften.

Revisorernas förslag syftar till att borttaga öretalsberäkningen. Härvid har

man i första hand avsett det avgiftsbelopp som debiteras gäldenären. Man

har emellertid också ansett önskvärt att undgå öretalsberäkning vid bestämmandet

av den andel i restavgiften som i vissa fall skall tillkomma exekutionsbiträde.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag det önskvärt,

att förenklingar genomföres på ifrågavarande område. Förslaget att restavgiften

skall utgå i hela kronor bör därför genomföras.

Vad åter angår tanken alt på motsvarande sätt förenkla avräkningen av

exekutionsbiträdenas andel i restavgiften bör framhållas, att sportelsystemet

vid skatteindrivningen befinner sig under avveckling. Det framstår därför

såsom tveksamt, om man nu bör företaga en ändring, som speciellt syftar

till att underlätta tillämpningen av detta system. Härtill kommer att det

visat sig vara förenat med svårigheter att finna en lösning, som på clt tillfredsställande

sätt tillgodoser önskemålet i fråga. Dessa svårigheter sammanhänger

främst med att sportelinkomsterna är sammansatta av ett stort antal

ofta ganska små poster och alt ändringar i fråga om beräkningen av varje

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1959

post kan få ganska avsevärda följdverkningar på sportelinkomstens storlek.

Om man vill undvika sådana konsekvenser, skulle närmast ifrågakomma att

föreskriva en avjämning av restavgiften till närmaste krontal som är jämnt

delbart med två. Detta skulle emellertid innebära större ändring av restavgiftens

storlek än som eljest hade varit erforderlig. Storleken av det belopp

som avkräves gäldenären skulle sålunda i viss, om än ringa mån göras beroende

av en intern fördelningsfråga inom förvaltningsapparaten, något som

knappast synes tilltalande.

Jag har därför inte ansett mig kunna förorda, att reglerna utformas så att

öretal undgås jämväl vid beräkning av exekutionsbiträdenas andel av restavgiften.

Det synes inte heller möjligt att tillgodose ett vid remissbehandlingen

framkommet önskemål om att avgiften vid delbetalningar skall beräknas

enbart i kronor. Avjämningen bör sålunda endast innebära att avgiften

för varje restförd post skall utgå i helt krontal.

Reglerna härom bör införas i 58 § 1 mom. uppbördsförordningen och synes

i enlighet med vad revisorerna antytt böra ges det innehållet att avgiften

vid öretal över femtio skall avrundas uppåt och vid annat öretal skall avrundas

nedåt till helt krontal. Avgiften skall dock vara lägst en krona.

Genomföres detta förslag, vinnes att särskild beräkning av avgiften blir

obehövlig, om det oguldna skattebeloppet inte överstiger 37 kronor; avgiften

blir då alltid en krona. I de distrikt där exekutionsbiträdena alltjämt

uppbär andel i restavgiften, blir avräkningen av denna andel såtillvida

mindre komplicerad att andra öretal än 50 öre, bortsett från fall av delbetalningar,

inte ifrågakommer.

Förenklad beräkning av restitutionsränta

Riksdagens revisorer har även upptagit frågan om förenkling av vissa

skatterestitutioner. I berättelsen till 1955 års riksdag föreslog sålunda de

år 1954 församlade revisorerna, att vid restitution av skatt ränta, som ej

utgöres av visst minsta belopp, förslagsvis fem kronor, ej skall utgå samt

att räntebeloppen skall utbetalas i helt antal kronor, därvid öretal skall

bortfalla (Del I, s. 174 och 175). Över förslaget avgavs yttranden av statskontoret,

riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Stockholms, Hallands och Västerbottens län, vilka samtliga tillstyrkte förslaget.

Förslaget behandlades av statsutskottet i utlåtande nr 119 under

13:o), varvid utskottet fann förslagen välgrundade. På hemställan av utskottet

anhöll riksdagen i skrivelse, nr 272, att Kungl. Maj:t ville föranstalta

om åtgärder i den av revisorerna angivna riktningen.

Gällande bestämmelser. Envar, som vinner nedsättning i eller befrielse

från honom påförd slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt eller berättigas

återbekomma överskjutande preliminär skatt utöver vad som tillgodoräknats

hononu, äger att genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen

skett, kostnadsfritt återbekomma vad han erlagt för mycket. Han äger

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 är 1:05!)

tillika enligt 69 § 1 mom. uppbördsförordningen — bortsett från vissa

undantagsfall — erhålla ränta å beloppet efter fem procent för år. För

ränteberäkningen gäller särskilda regler, som i huvudsak innebär följande.

Om skatten erlagts preliminärt under vederbörligt uppbördsår, utgår räntan

från utgången av nämnda år. För annan skatt, som erlagts under förra

hälften av ett uppbördsår — detta är i allmänhet fallet med kvarstående

skatt — utgives ränta från och med den 1 därpå följande september. Har

skatten betalats under senare hälften av ett uppbördsår, vilket ofta sker

med tillkommande skatt, räknas räntan från och med den 1 därpå följande

mars. Räntan utgår till och med den dag, då beloppet återbetalas.

Riksdagens revisorer återger i berättelsen vissa av dem inhämtade uppgifter,

varav framgår att antalet fall, där dylik restitutionsränta till ett belopp

av mindre än fem kronor utbetalats från länsstyrelserna, är betydande.

Efter att vidare ha framhållit att under senare år åtgärder i skilda hänseenden

vidtagits i syfte att förenkla arbetet med debitering och uppbörd

av skatter av olika slag in. in. gör revisorerna följande uttalande

Såsom framgår av det föregående ha olika åtgärder vidtagits i syfte att

förenkla de administrativa bestyren i samband med uträkning och uppbörd

av skatter av olika slag. Då arbetsbördan för de myndigheter, som

handha dessa göromål, del oaktat är betydande, böra om möjligt ytterligare

förenklingar genomföras. Vad som därvid bl. a. förtjänar övervägas

är att ändra bestämmelserna om restitution av slutlig skatt m. in. i de fall,

då ränta därå utgår. Som ovan visats är antalet fall då smärre belopp i

ränta gottskrivas de skattskyldiga betydande. Av samma skäl som eu regel

införts att preliminär skatt, som ej uppgår till fem kronor, ej återbetalas,

torde enligt revisorernas mening böra föreskrivas, att ränta, som ej utgöres

av visst minsta belopp, förslagsvis fem kronor, ej skall utgå. Räntebeloppen

böra vidare utbetalas i helt antal kronor, därvid öretal bör bortfalla.

Då bestämmelser av angivet innehåll — mot vilka några principiella skäl

knappast kunna anföras — enligt de upplysningar revisorerna inhämtat

skulle medföra en viss arbetsbesparing, torde erforderliga författningsändringar

snarast möjligt böra vidtagas.

Departementschefen. Av den nyss lämnade redogörelsen framgår, att

viss arbetsbesparing skulle kunna åstadkommas på länsstyrelserna genom

att förenkla ränteberäkningen vid skatterestitutioner, som verkställes i

anledning av beslut om nedsatt taxering o. dyl. Härmed skulle även kunna

vinnas, att restitutionerna kan expedieras något snabbare än för närvarande

är fallet.

Revisorernas förslag innebär i första hand, att ränta ej skall utbetalas,

om räntan skulle uppgå till mindre belopp än fem kronor. Såsom ett alternativ

till detta förslag skulle kunna övervägas att föreskriva, att ränta inte

skall erläggas på restitutionsbelopp av mindre storlek, exempelvis under

50 kronor. En regel av denna innebörd kunde såtillvida synas vara all

föredra, som man i samtliga fall utan vidare skulle kunna konstatera, när

ränta inte skall betalas. Nackdelen med eu sådan lösning är emellertid atl

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. Isarnl. Nr 05

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1959

den inte utesluter att mycket små räntebelopp utanordnas, nämligen då

den tid på vilken ränta skall beräknas är kort. Å andra sidan skulle, när

nämnda tid är lång, det indragna räntebeloppet kunna bli åtskilligt högre

än fem kronor. Det bör tillika framhållas, att man, även med den av revisorerna

föreslagna regeln, utan särskilda beräkningar kan avskilja huvuddelen

av de fall då ränta ej ifrågakommer.

Jag förordar därför i enlighet med revisorernas förslag, att ränta ej skall

utgå, om räntebeloppet skulle understiga fem kronor. Det kan här erinras

om att Kungl. Maj :t i propositionen nr 3 till innevarande riksdag föreslagit

en regel av enahanda innehåll med avseende på restitution av vissa konsumtionsskatter.

Den här förordade bestämmelsen ansluter sig också väl till

vad i 28 § och 68 § 1 mom. uppbördsförordningen stadgas om att kvarstående

skatt under fem kronor inte skall erläggas och att restitution inte heller

skall ske av överskjutande skatt som ej uppgår till nämnda belopp.

Såsom revisorerna förutsatt bör öretalsberäkning undvikas. Därvid bör

emellertid, i likhet med vad som föreslagits i propositionen nr 3, gälla den

för de restitutionsberättigade förmånligare regeln att räntebeloppet skall

avrundas uppåt till närmaste hela krontal.

Vad jag här förordat föranleder ändring i 69 § 2 mom. uppbördsförordningen.

Räntan på överskjutande skatt

Såsom inledningsvis antytts, avser jag att i samband med det nyss behandlade

spörsmålet om beräkning av ränta på restituerad skatt upptaga

fråga om viss jämkning av bestämmelserna rörande rätt att erhålla ränta

på överskjutande skatt, d. v. s. för mycket inbetald preliminär skatt.

Gällande bestämmelser. Om den preliminära skatt som skall gottskrivas

skattskyldig vid debitering av slutlig skatt överstiger den slutliga skatten,

äger den skattskyldige enligt 69 § 1 mom. uppbördsförordningen erhålla

ränta för en beräknad tid av ett år. För att ränta skall utgå kräves, att den

erlagda preliminära skatten överstiger den slutliga med minst en femtedel

av denna eller med minst 10 000 kronor. Ränta erhålles för den del av det

överskjutande beloppet som överstiger 1 000 kronor. Det belopp varå ränta

beräknas skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Räntesatsen

idgör sedan den 1 januari 1958 fem procent.

I 27 § 3 mom. uppbördsförordningen meddelas bestämmelser av motsvarande

innehåll angående skyldighet för skattskyldig att utge ränta

på kvarstående skatt. Räntesatsen är för detta fall bestämd till nio procent.

Departementschefen. De nyss beskrivna reglerna om ränta på kvarstående

och överskjutande skatt har närmast utformats med sikte på att erhålla en

godtagbar avvägning av skyldigheten att betala kvarskatteränta. Skälig hänsyn

till sådana skattskyldiga, som under inkomståret har svårt att överblicka

sina inkomster, har sålunda ansetts kräva, att ränta inte skall erläggas med

mindre den kvarstående skatten utgör minst en femtedel av den slutliga

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 är 1959

19

skatten eller också i kronor räknat minst 10 000 kronor. Regeln att ränta

endast skall beräknas på den del av kvarskatten, som överstiger 1 000 kronor,

tjänar i viss mån samma syfte. Denna regel är emellertid också tillkommen

för att myndigheterna inte skall betungas med alltför många

ränteuträkningar.

Att dubbla spärrar gäller för rätten att erhålla ränta på överskjutande

skatt är alltså en följd av att motsvarande spärregler ansetts erforderliga

i fråga om skyldigheten att erlägga kvarskatteränta. För de myndigheter

som har hand om restitutionen av överskjutande skatt är iakttagandet av

de dubbla spärrarna emellertid ägnat att i viss mån komplicera arbetet.

I anslutning till de nyss anmälda förenklingarna i reglerna om restavgift

och ränta på skatt som restitueras i anledning av nedsatt taxering o. dyl.

har jag ansett mig böra uppta frågan om att göra jämväl reglerna om ränta

på överskjutande skatt något enklare. Vad som därvid närmast skulle

ifrågakomma är att slopa kravet på att den överskjutande skatten skall

uppgå till minst en femtedel av den slutliga skatten eller till minst tiotusen

kronor. Myndigheterna skulle då endast behöva undersöka, om den överskjutande

skatten — jämkad nedåt till närmast lägre helt hundratal kronor

— överstiger ettusen kronor. Ränta skulle utgå på den del av den återbetalda

skatten som överstiger sistnämnda belopp.

En sådan ordning skulle innebära vissa fördelar från administrativ synpunkt.

Att man därvid har att räkna med någon ökning av antalet fall i

vilka ränta skall utgå synes inte behöva väcka betänkligheter. Det kan från

andra synpunkter snarast betraktas som en fördel, att de skattskyldiga erhåller

något ökade möjligheter att erhålla räntegottgörelse på för mycket

erlagd preliminär skatt.

Jag förordar, att 69 § 1 mom. uppbördsförordningen ändras på sätt här

angivits. Av skäl som tidigare antytts bör däremot de dubbla spärrarna

kvarstå i fråga om skyldigheten att betala kvarskatteränta.

III. Departementschefens hemställan

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272). Då det nya systemet för pensionsutbetalningarna avses bli tillämpat

fr. o. in. den 1 juli 1959, bör förordningen träda i kraft nämnda dag. Jag

hemställer, att författningsförslaget måtte genom proposition framläggas

för riksdagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Waldau

590S107 Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:204 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 a1 i texten
  2. BevU 1959:30 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 s. 1 i texten