Angående fortsatt bemgndigande för Kungl. Maj.t att medgiva viss utvidgning av gällande rätt till varvsindustrirestitution, in. m
1959-02-06 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1959:64, Angående fortsatt bemgndigande för Kungl. Maj.t att medgiva viss utvidgning av gällande rätt till varvsindustrirestitution, in. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1959
1
Nr 64
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt bemgndigande
för Kungl. Maj.t att medgiva viss utvidgning
av gällande rätt till varvsindustrirestitution,
in. m.; given Stockholms slott den 6 februari 1959.
Under åberopande av härvid fogade utdrag ur statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 §
förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution;
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genom särskilda tidsbegränsade bemyndiganden har Kungl. Maj :t av riksdagen
fått befogenhet att medgiva viss utvidgning av rätten till varvsindustrirestitution
enligt 1929 års förordning angående tullrestitution. Nu gällande
bemyndigande utgår den 30 juni 1959. I propositionen hemställes om
fortsatt bemyndigande i angivet hänseende för tiden till utgången av år
1901.
Vidare föreslås visst tillägg i tullrestitutionsförordningen beträffande den
materiel för vilken varvsindustrirestitution må kunna åtnjutas.
llihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 04
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1959
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 4 oktober 1929
(nr 307) angående tullrestitution
Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 4 oktober 1929 angående
tullrestitution skall erhålla följande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse)
3 §.
läkare av varvs- eller verkstadsrörelse
ävensom fartygsägare äger att
efter verkställd byggnad, ombyggnad,
reparation, inredning eller utrustning,
inberäknat förseende med reservdelar,
av svenskt eller utländskt
fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet,
utländskt järnfartyg även av
70 tons bruttodräktighet eller därunder,
eller av skeppsdocka, dockport,
ponton, slip, stapelbädd eller mudderverk,
för vilkas byggnad, ombyggnad,
reparation, inredning, utrustning
eller sjösättning använts av honom
från utlandet införda materialier
eller andra artiklar, åtnjuta restitution
av tull (varvsindustri,
restitution) för en motsvarande
myckenhet materialier eller andra
artiklar av samma slag, vilka inom
fem år före arbetets slutförande av
honom införts från utlandet. I fråga
om svenskt fartyg, som är undantaget
från ovillkorlig mätningsskyldighet,
skall beträffande varvsindustrirestitution
70 tons bruttodräktighet
anses motsvara 20 meters längd, mätt
enligt gällande förordning angående
fartygs byggnad och utrustning. Rätt
till varvsindustrirestitution gäller
jämväl i avseende å materialier, som
gått förlorade vid arbetets utförande.
(Föreslagen lydelse)
3 §.
läkare av varvs- eller verkstadsrörelse
ävensom fartygsägare äger att
efter verkställd byggnad, ombyggnad,
reparation, inredning eller utrustning,
inberäknat förseende med reservdelar,
av svenskt eller utländskt
fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet,
utländskt järnfartyg även av
70 tons bruttodräktighet eller därunder,
eller av skeppsdocka, dockport,
ponton, slip, stapelbädd, utrustningskaj
eller mudderverk, för vilkas byggnad,
ombyggnad, reparation, inredning,
utrustning eller sjösättning använts
av honom från utlandet införda
materialier eller andra artiklar,
åtnjuta restitution av tull (varvsindustrirestitution)
för en
motsvarande myckenhet materialier
eller andra artiklar av samma slag,
vilka inom fem år före arbetets slutförande
av honom införts från utlandet.
I fråga om svenskt fartyg, som
är undantaget från ovillkorlig mätningsskyldighet,
skall beträffande
varvsindustrirestitution 70 tons bruttodräktighet
anses motsvara 20 meters
längd, mätt enligt gällande förordning
angående fartygs byggnad
och utrustning. Rätt till varvsindustrirestitution
gäller jämväl i avseende
å materialier, som gått förlorade
vid arbetets utförande.
Denna förordning skall äga tillämpning från och med den 1 januari 1958.
Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1959
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 februari
1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för handelsdepartementet fråga om fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj.t att medgiva viss utvidgning av gällande rätt
till varvsindustrirestitution, m. in. samt anför följande.
I 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare
äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller
utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt
fartyg av mer än 70 lons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även av 70
lons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport, ponton,
slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad, reparation,
inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från
utlandet införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull
(varvsindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier eller
andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande
av honom införts från utlandet.
Enligt 7 § nämnda förordning skall prövning av fråga angående rätt till
varvsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor för
rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma
på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium. Rätt till
restitution kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller tills
vidare.
I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter
till nämnda förordning föresltrives, att prövning av fråga om utbekommande
av restitution sbelopp eller om avförande av sådant belopp i fall, då
befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankommer
på generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen icke finner prövningen lämpligen
kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande eller
avförande av restitutionsbelopp skall ha inkommit till den prövande
myndigheten inom tre år, räknat från den dag då arbetet slutförts. Generaltullstyrelsen
kan, då skäl därtill är, för särskilt fall medgiva utsträckning av
ansökningstiden. Enligt 11 § samma kungörelse skall, därest varans in- eller
4
Kungl. Maj.ts propositoin nr 64 år 1959
utförsel ombesörjts av annan än sökanden, ansökningen om restitution
åtföljas av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran, att den som
omhänderhaft in- eller utförseln varit sökandens befullmäktigade ombud
för ändamålet, vilket förhållande skall vara av ombudet bestyrkt.
I proposition nr 19/1944 hemställde Ivungl. Maj:t om riksdagens bemyndigande
att under tiden till och med den 31 december 1946 i fall, då särskilda
skäl därtill förelåg, medgiva att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution,
fick åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av honom
använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda
slag av tullrestitution. Såsom motivering för detta förslag anfördes
i propositionen, bland annat, att de till följd av kriget försämrade handelsförbindelserna
vållat varvsindustrien särskilda svårigheter beträffande materialanskaffningen
och att företagen i detta avseende i större utsträckning
än tidigare var beroende av varandras bistånd. Det syntes därför rimligt,
att så länge nämnda svårigheter bestod, varvsindustrien bereddes sådan
lättnad i villkoren för erhållande av tullrestitution, att samarbetet mellan
företagen vid anskaffande av material utomlands såvitt möjligt underlättades.
Den lättnad i fråga om villkoren för erhållande av varvsindustrirestitution,
som kunde anses påkallad, var att kravet på identitet mellan importören
och förbrukaren av de ifrågavarande materialierna i viss utsträckning eftergavs.
I fall, då särskild anledning därtill fanns, borde sålunda tullrestitution
kunna erhållas, oaktat sådan identitet icke förelåg, om blott importören
och förbrukaren båda var berättigade till varvsindustrirestitution. Härför
erfordrades emellertid riksdagens medverkan. På grund härav och då
frågan om undantag från berörda restitutionsvillkor borde ankomma på
Kungl. Maj:ts prövning, borde bemyndigande för Kungl. Maj :t inhämtas
att under viss tid, förslagsvis till och med den 31 december 1946, medgiva
sådant undantag.
Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 23).
I skrift den 28 oktober 1946 hemställde Sveriges varvsindustriförening,
att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om att det såsom ett särskilt tidsbegränsat
undanlag reglerade medgivandet av restitutionsrätt, då varan införts avett
restitutionsberättigat varv och överlåtits till och använts av annat sådant
varv-, måtte upptagas såsom en icke tidsbegränsad bestämmelse under 3 §
i tullrestitutionsförordningen. Därest denna hemställan icke kunde bifallas,
anhöll föreningen i andra hand att den på bemyndigandet för Kungl. Maj:t
grundade undantagsbestämmelsen måtte få förlängd giltighet under minst
tre år från den 1 januari 1947.
Som motivering för denna framställning anförde föreningen följande.
Bakgrunden till undantagsbestämmelsen var givetvis de under kriget uppkomna
materialsvårigheterna inom varvsindustrien. Det förekom då ofta
att varven för att lösa de aktuella materialproblemen måste samarbeta på så
sätt att importerat material överläts från ett varv till ett annat. Situationen i
fråga om varvens material är emellertid fortfarande synnerligen svår och
det synes föga sannolikt att någon avgörande förbättring kan komma att
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1959
inträda inom de närmaste åren. Även om en återgång till mera normala
förhållanden skulle ske relativt snabbt, vill föreningen framhålla, att möjligheten
till överlåtelse av material eller hyte av material mellan varven
är av stort värde, då det gäller att hålla i gång en effektiv och kontinuerlig
produktion inom varvsindustrien. I detta sammanhang bör även beaktas,
att produktionen av valsplåt, särskilt i Amerikas Förenta Stater, i framtiden
torde komma att rationaliseras på sådant sätt att varven få svårare att
inköpa vissa mera specialiserade materialsorter.
1 proposition nr 28/1947 hemställde Kungl. Maj:t om bemyndigande att
under tiden till och med den 30 juni 1949 i fall, då särskilda skäl därtill
förelåg, medgiva att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution,
fick åtnjuta sådan tullrestitulion, oaktat de av honom använda artiklarna
införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda slag
av tullrestitution. Såsom motivering härför anfördes bl. a. att de särskilda
skäl, som föranlett att rätten till varsindustrirestitution i enlighet med 1944
års riksdagsbeslut utvidgats på angivet sätt, alltjämt var för handen. Fortsatt
bemyndigande för Kungl. Maj :t borde inhämtas för en begränsad tidsperiod,
lämpligen för tiden till och med den 30 juni 1949.
Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 42).
Efter framställningar av varvsindustriföreningen har Kungl. Maj:t därpå
i skilda propositioner hemställt om fortsatt bemyndigande av förut angivet
slag för tiden efter den 30 juni 1949. Sådana bemyndiganden har med bifall
till propositionerna regelmässigt beviljats för tvåårsperioder, senast för tiden
den 1 juli 1957—den 30 juni 1959 (prop. 47/1957, rskr 122/1957).
I anslutning till riksdagens skrivelser har Kungl. Maj:t i särskilda brev
till generaltullstyrelsen, senast den 15 mars 1957, förklarat alt Kungl. Maj:t
ville, efter framställning av vederbörande näringsidkare, i varje särskilt fall
pröva huruvida uti ifrågavarande avseende undantag från gällande restitutionsvillkor
kunde beviljas.
Generaltullstyrelsen har den 15 januari 1959 med eget utlåtande överlämnat
en framställning från Sveriges varvsindustriförening om sådan förlängning
av bestämmelsen i Kungl. Maj:ts brev den 15 mars 1957, att varven
även efter den 30 juni 1959 måtte få komma i åtnjutande av varvsindustrirestitution
i fall som avses i nämnda brev. Föreningen framhåller, att svårigheten
för varven alt erhålla material av olika slag för sin produktion för
närvarande är lika utpräglad som vid de tidigare tillfällen, då frågan om
dessa bestämmelser varit föremål för prövning. Huru länge dessa svårigheter
kommer att beslå kan icke nu bedömas, men utan tvivel kommer de alt
göra sig gällande även lång tid efter den 30 juni 1959.
Generaltullstyrelsen uttalar, att de förhållanden som föranlett tidigare bemyndiganden
kan förutsättas komma att vara för handen under ännu någon
tid. Vidare torde vissa förluster för varven kunna befaras uppstå, om
bemyndigandet skulle upphöra att gälla med utgången av juni 1959. Styrelsen
hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för ti
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1959
den från och med den 1 juli 1959 förslagsvis till och med den 30 juni 1961
lämna bemyndigande av enahanda innehåll som det hittillsvarande.
I törevarande sammanhang torde få nämnas, att varvsindustriföreningen
i skrivelse, som inkommit till finansdepartementet den 19 december 1957,
hemställt om sådan ändring i tullrestitutionsförordningen att varvsindustrien
kan erhålla restitution icke blott för materiel, som ingår i själva fartygen
och de därmed jämförliga objekten, idan jämväl för materiel, som ingår
i varvens tekniska utrustning för byggande, utrustning eller reparation
av fartyg eller liknande. I skrivelsen erinras om att metoderna för byggande
av fartyg i grund förändrats sedan 1929, då förordningen tillkom. Föreningen
anför vidare.
De förändrade byggmetoderna ha framför allt kommit till uttryck i kortare
bäddtider, dels på grund av att hela skrovsektioner byggas i verkstäder
för hopmontering på bädden, dels också genom att skroven färdigställas vid
utrustningskajer, där de förses med maskineri, inredning och all övrig utrustning.
Varvsindustrirestitutionen har vid denna utveckling icke kunnat fylla
sitt syfie att bereda idkare av varvsrörelse tullfrihet för sådan materiel och
utrustning, som erfordras för byggandet av fartyg. I sin nuvarande utformning
medger förordningen tullrestitution för materiel, som ingår i själva fartyget,
men är beträffande varvens tekniska utrustning begränsad till att bereda
möjlighet till tullrestitution för materiel avseende »skeppsdocka, dockport,
ponton, slip, stapelbädd eller mudderverk». Förordningen har tolkats
så, att tullrestitution icke kunnat erhållas för materiel, som kommit till användning
i en verkstad för byggandet av skrovsektioner eller vid en utrustningskaj.
Som exempel härpå kan anföras, att tullrestitution medgivits för en
från utlandet importerad lyftkran, som monterats på en fartygsbädd, medan
sådan restitution icke kunnat erhållas för samma kran, om den monterats på
en utrustningskaj, ehuru fartygets byggande försiggått i lika hög grad vid
utrustningskajen som på bädden.
Generaltullstyrelsen, till vilken skrivelsen remitterats för yttrande, har i
sitt förutnämnda utlåtande även berört denna framställning. Styrelsen har
emellertid ansett sig ännu icke böra avgiva något förslag i ärendet, enär ett
ställningstagande till den ifrågasatta författningsändringen torde vara beroende
av utvecklingen av planerna för det nordiska ekonomiska samarbetet.
Vidare är att nämna, att riksdagens revisorer i sin år 1958 avgivna berättelse
över den av dem verkställda granskningen angående statsverket ifrågasatt
en förenkling av det nuvarande tullrestitutionsförfarandet. Detta ärende
är, efter remissförfarande, föremål för behandling hos statsutskottet.
Departementschefen. Genom särskilda tidsbegränsade, i regel tvååriga bemyndiganden
har Kungl. Maj :t av riksdagen fått befogenhet att medgiva viss
utvidgning av rätten till varvsindustrirestitution enligt 1929 års förordning
angående tullrestitution. Nu gällande bemyndigande utgår den 30 juni 1959.
Sveriges varvsindustriförening har hemställt att förlängning av bemyndigandet
måtte utverkas. Generaltullstyrelsen har tillstyrkt framställningen.
7
Kungl. Maj. ts proposition nr år 1959
De särskilda skäl, som föranlett den utvidgade rätten till varvsindustrirestitution,
torde alltjämt vara för handen. I enlighet härmed synes det även
i fortsättningen vara erforderligt att Kungl. Maj :t äger möjlighet att medgiva
sådan utvidgning. Ett fortsatt bemyndigande härtill bör lämpligen gälla
till utgången av år 1961. Jag förordar sålunda att Kungl. Maj :t hos riksdagen
begär bemyndigande i angivet hänseende för tiden den 1 juli 1959—den
31 december 1961.
Därest riksdagen bifaller en framställning i detta syfte torde liksom tidigare
få förutsättas, att tullrestitution må kunna beviljas även för materialier,
som införts till riket före den tidpunkt, då nu ifrågavarande bemyndigande
erhållits. Restitution bör emellertid icke ifrågakomma i sådant fall då
det arbete, varom fråga är, avslutats först efter bemyndigandets giltighetstid.
Såsom framgått av den föregående redogörelsen har varvsindustriföreningen
även hemställt om sådan ändring av de grundläggande bestämmelserna i
tuilrestitutionsförordningen att möjligheten till restitution utsträckes till alt
gälla all materiel, som ingår i varvens tekniska utrustning för byggande, utrustning
och reparation av fartyg m. m. Generaltullstyrelsen har i anledning
härav framhållit att ett ställningstagande till saken torde vara beroende av
utvecklingen av planerna för det nordiska ekonomiska samarbetet. Även
enligt min mening föreligger ännu icke förutsättningar för cn slutlig bedömning
av frågan. .lag är således för närvarande icke beredd att framlägga förslag
till författningsändringar av den omfattning föreningen begärt.
Utan att det blivande ställningstagandet i nyssnämnda fråga föregripes,
synes emellertid i ett avseende viss jämkning av gällande bestämmelser redan
nu böra genomföras. Jag åsyftar därvid det av varvsindustriföreningen
påtalade förhållandet att de nuvarande bestämmelserna tillämpats så, att
restitution beviljats för lyflkran å fartygsbädd men däremot icke för sådan
kran å utrustningskaj, oaktat far tygsbyggande t ägt rum vid kajen i lika stor
utsträckning som på stapelbädden. Med hänsyn till den utveckling, som metoderna
för fartygsbyggande undergått, anser jag att anledning icke längre
föreligger alt i restitutionshänseende göra skillnad mellan materiel till utrustningskajer
och till exempelvis stapelbäddar. För att undvika att ojämnhet
uppkommer vid den praktiska tillämpningen, bör tuilrestitutionsförordningen
ändras i förevarande avseende. Härigenom skulle sålunda restitution
kunna erhållas av tullen för t. ex. en — hel eller i delar införd — lyftkran,
som uppställes på eu utrustningskaj liksom fallet nu är om den monteras
på eu stapelbädd. Sådana krananordningar, som närmast är alt hänföra till
allmän verkstadsutrustning, kommer däremot — såsom hittills — icke att
omfattas av restitutionsbestäinmelserna.
Författningsändringen torde böra ges tillämpning från och med den 1 januari
1958. 1 enlighet med bestämmelserna i författningsrummet kommer
därvid restitution att kunna beviljas även för materialier, som införts före
nämnda tidpunkt, därest det arbete, varom är fråga, slutförts efter samma
tidpunkt.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1959
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att
dels antaga inom finansdepartementet upprättat förslag
till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 4
oktober 1929 (nr 307) angående tullresiilution;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att under tiden från
och med den 1 juli 1959 till och med den 31 december 1961
i fall, då särskilda skäl föreligger, medgiva att näringsidkare,
som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta
sådan tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna
införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda
slag av tullrestitution.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ingrid Qvarnström
690238 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1959:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj.t att medgiva viss utvidgning av gällande rätt ti a1 i texten
- BevU 1959:27 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt bemyndigaande för Kungl. Maj:t att medgiva viss utvidgning av gällande rätt till varvsindu s. 1 i texten