Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt bemgndigande för Kungl. Maj.t att medgiva viss utvidgning av gällande rätt till varvsindustrirestitution, in. m

1959-02-06 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:64, Angående fortsatt bemgndigande för Kungl. Maj.t att medgiva viss utvidgning av gällande rätt till varvsindustrirestitution, in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1959

1

Nr 64

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt bemgndigande

för Kungl. Maj.t att medgiva viss utvidgning

av gällande rätt till varvsindustrirestitution,

in. m.; given Stockholms slott den 6 februari 1959.

Under åberopande av härvid fogade utdrag ur statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 §

förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom särskilda tidsbegränsade bemyndiganden har Kungl. Maj :t av riksdagen

fått befogenhet att medgiva viss utvidgning av rätten till varvsindustrirestitution

enligt 1929 års förordning angående tullrestitution. Nu gällande

bemyndigande utgår den 30 juni 1959. I propositionen hemställes om

fortsatt bemyndigande i angivet hänseende för tiden till utgången av år

1901.

Vidare föreslås visst tillägg i tullrestitutionsförordningen beträffande den

materiel för vilken varvsindustrirestitution må kunna åtnjutas.

llihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 04

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1959

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 4 oktober 1929

(nr 307) angående tullrestitution

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 4 oktober 1929 angående

tullrestitution skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse)

3 §.

läkare av varvs- eller verkstadsrörelse

ävensom fartygsägare äger att

efter verkställd byggnad, ombyggnad,

reparation, inredning eller utrustning,

inberäknat förseende med reservdelar,

av svenskt eller utländskt

fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet,

utländskt järnfartyg även av

70 tons bruttodräktighet eller därunder,

eller av skeppsdocka, dockport,

ponton, slip, stapelbädd eller mudderverk,

för vilkas byggnad, ombyggnad,

reparation, inredning, utrustning

eller sjösättning använts av honom

från utlandet införda materialier

eller andra artiklar, åtnjuta restitution

av tull (varvsindustri,

restitution) för en motsvarande

myckenhet materialier eller andra

artiklar av samma slag, vilka inom

fem år före arbetets slutförande av

honom införts från utlandet. I fråga

om svenskt fartyg, som är undantaget

från ovillkorlig mätningsskyldighet,

skall beträffande varvsindustrirestitution

70 tons bruttodräktighet

anses motsvara 20 meters längd, mätt

enligt gällande förordning angående

fartygs byggnad och utrustning. Rätt

till varvsindustrirestitution gäller

jämväl i avseende å materialier, som

gått förlorade vid arbetets utförande.

(Föreslagen lydelse)

3 §.

läkare av varvs- eller verkstadsrörelse

ävensom fartygsägare äger att

efter verkställd byggnad, ombyggnad,

reparation, inredning eller utrustning,

inberäknat förseende med reservdelar,

av svenskt eller utländskt

fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet,

utländskt järnfartyg även av

70 tons bruttodräktighet eller därunder,

eller av skeppsdocka, dockport,

ponton, slip, stapelbädd, utrustningskaj

eller mudderverk, för vilkas byggnad,

ombyggnad, reparation, inredning,

utrustning eller sjösättning använts

av honom från utlandet införda

materialier eller andra artiklar,

åtnjuta restitution av tull (varvsindustrirestitution)

för en

motsvarande myckenhet materialier

eller andra artiklar av samma slag,

vilka inom fem år före arbetets slutförande

av honom införts från utlandet.

I fråga om svenskt fartyg, som

är undantaget från ovillkorlig mätningsskyldighet,

skall beträffande

varvsindustrirestitution 70 tons bruttodräktighet

anses motsvara 20 meters

längd, mätt enligt gällande förordning

angående fartygs byggnad

och utrustning. Rätt till varvsindustrirestitution

gäller jämväl i avseende

å materialier, som gått förlorade

vid arbetets utförande.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den 1 januari 1958.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1959

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 februari

1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet fråga om fortsatt bemyndigande

för Kungl. Maj.t att medgiva viss utvidgning av gällande rätt

till varvsindustrirestitution, m. in. samt anför följande.

I 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare

äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller

utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt

fartyg av mer än 70 lons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även av 70

lons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport, ponton,

slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad, reparation,

inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från

utlandet införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull

(varvsindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier eller

andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande

av honom införts från utlandet.

Enligt 7 § nämnda förordning skall prövning av fråga angående rätt till

varvsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor för

rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma

på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium. Rätt till

restitution kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller tills

vidare.

I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter

till nämnda förordning föresltrives, att prövning av fråga om utbekommande

av restitution sbelopp eller om avförande av sådant belopp i fall, då

befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankommer

på generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen icke finner prövningen lämpligen

kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande eller

avförande av restitutionsbelopp skall ha inkommit till den prövande

myndigheten inom tre år, räknat från den dag då arbetet slutförts. Generaltullstyrelsen

kan, då skäl därtill är, för särskilt fall medgiva utsträckning av

ansökningstiden. Enligt 11 § samma kungörelse skall, därest varans in- eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts propositoin nr 64 år 1959

utförsel ombesörjts av annan än sökanden, ansökningen om restitution

åtföljas av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran, att den som

omhänderhaft in- eller utförseln varit sökandens befullmäktigade ombud

för ändamålet, vilket förhållande skall vara av ombudet bestyrkt.

I proposition nr 19/1944 hemställde Ivungl. Maj:t om riksdagens bemyndigande

att under tiden till och med den 31 december 1946 i fall, då särskilda

skäl därtill förelåg, medgiva att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution,

fick åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av honom

använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda

slag av tullrestitution. Såsom motivering för detta förslag anfördes

i propositionen, bland annat, att de till följd av kriget försämrade handelsförbindelserna

vållat varvsindustrien särskilda svårigheter beträffande materialanskaffningen

och att företagen i detta avseende i större utsträckning

än tidigare var beroende av varandras bistånd. Det syntes därför rimligt,

att så länge nämnda svårigheter bestod, varvsindustrien bereddes sådan

lättnad i villkoren för erhållande av tullrestitution, att samarbetet mellan

företagen vid anskaffande av material utomlands såvitt möjligt underlättades.

Den lättnad i fråga om villkoren för erhållande av varvsindustrirestitution,

som kunde anses påkallad, var att kravet på identitet mellan importören

och förbrukaren av de ifrågavarande materialierna i viss utsträckning eftergavs.

I fall, då särskild anledning därtill fanns, borde sålunda tullrestitution

kunna erhållas, oaktat sådan identitet icke förelåg, om blott importören

och förbrukaren båda var berättigade till varvsindustrirestitution. Härför

erfordrades emellertid riksdagens medverkan. På grund härav och då

frågan om undantag från berörda restitutionsvillkor borde ankomma på

Kungl. Maj:ts prövning, borde bemyndigande för Kungl. Maj :t inhämtas

att under viss tid, förslagsvis till och med den 31 december 1946, medgiva

sådant undantag.

Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 23).

I skrift den 28 oktober 1946 hemställde Sveriges varvsindustriförening,

att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om att det såsom ett särskilt tidsbegränsat

undanlag reglerade medgivandet av restitutionsrätt, då varan införts avett

restitutionsberättigat varv och överlåtits till och använts av annat sådant

varv-, måtte upptagas såsom en icke tidsbegränsad bestämmelse under 3 §

i tullrestitutionsförordningen. Därest denna hemställan icke kunde bifallas,

anhöll föreningen i andra hand att den på bemyndigandet för Kungl. Maj:t

grundade undantagsbestämmelsen måtte få förlängd giltighet under minst

tre år från den 1 januari 1947.

Som motivering för denna framställning anförde föreningen följande.

Bakgrunden till undantagsbestämmelsen var givetvis de under kriget uppkomna

materialsvårigheterna inom varvsindustrien. Det förekom då ofta

att varven för att lösa de aktuella materialproblemen måste samarbeta på så

sätt att importerat material överläts från ett varv till ett annat. Situationen i

fråga om varvens material är emellertid fortfarande synnerligen svår och

det synes föga sannolikt att någon avgörande förbättring kan komma att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1959

inträda inom de närmaste åren. Även om en återgång till mera normala

förhållanden skulle ske relativt snabbt, vill föreningen framhålla, att möjligheten

till överlåtelse av material eller hyte av material mellan varven

är av stort värde, då det gäller att hålla i gång en effektiv och kontinuerlig

produktion inom varvsindustrien. I detta sammanhang bör även beaktas,

att produktionen av valsplåt, särskilt i Amerikas Förenta Stater, i framtiden

torde komma att rationaliseras på sådant sätt att varven få svårare att

inköpa vissa mera specialiserade materialsorter.

1 proposition nr 28/1947 hemställde Kungl. Maj:t om bemyndigande att

under tiden till och med den 30 juni 1949 i fall, då särskilda skäl därtill

förelåg, medgiva att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution,

fick åtnjuta sådan tullrestitulion, oaktat de av honom använda artiklarna

införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda slag

av tullrestitution. Såsom motivering härför anfördes bl. a. att de särskilda

skäl, som föranlett att rätten till varsindustrirestitution i enlighet med 1944

års riksdagsbeslut utvidgats på angivet sätt, alltjämt var för handen. Fortsatt

bemyndigande för Kungl. Maj :t borde inhämtas för en begränsad tidsperiod,

lämpligen för tiden till och med den 30 juni 1949.

Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 42).

Efter framställningar av varvsindustriföreningen har Kungl. Maj:t därpå

i skilda propositioner hemställt om fortsatt bemyndigande av förut angivet

slag för tiden efter den 30 juni 1949. Sådana bemyndiganden har med bifall

till propositionerna regelmässigt beviljats för tvåårsperioder, senast för tiden

den 1 juli 1957—den 30 juni 1959 (prop. 47/1957, rskr 122/1957).

I anslutning till riksdagens skrivelser har Kungl. Maj:t i särskilda brev

till generaltullstyrelsen, senast den 15 mars 1957, förklarat alt Kungl. Maj:t

ville, efter framställning av vederbörande näringsidkare, i varje särskilt fall

pröva huruvida uti ifrågavarande avseende undantag från gällande restitutionsvillkor

kunde beviljas.

Generaltullstyrelsen har den 15 januari 1959 med eget utlåtande överlämnat

en framställning från Sveriges varvsindustriförening om sådan förlängning

av bestämmelsen i Kungl. Maj:ts brev den 15 mars 1957, att varven

även efter den 30 juni 1959 måtte få komma i åtnjutande av varvsindustrirestitution

i fall som avses i nämnda brev. Föreningen framhåller, att svårigheten

för varven alt erhålla material av olika slag för sin produktion för

närvarande är lika utpräglad som vid de tidigare tillfällen, då frågan om

dessa bestämmelser varit föremål för prövning. Huru länge dessa svårigheter

kommer att beslå kan icke nu bedömas, men utan tvivel kommer de alt

göra sig gällande även lång tid efter den 30 juni 1959.

Generaltullstyrelsen uttalar, att de förhållanden som föranlett tidigare bemyndiganden

kan förutsättas komma att vara för handen under ännu någon

tid. Vidare torde vissa förluster för varven kunna befaras uppstå, om

bemyndigandet skulle upphöra att gälla med utgången av juni 1959. Styrelsen

hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för ti
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1959

den från och med den 1 juli 1959 förslagsvis till och med den 30 juni 1961

lämna bemyndigande av enahanda innehåll som det hittillsvarande.

I törevarande sammanhang torde få nämnas, att varvsindustriföreningen

i skrivelse, som inkommit till finansdepartementet den 19 december 1957,

hemställt om sådan ändring i tullrestitutionsförordningen att varvsindustrien

kan erhålla restitution icke blott för materiel, som ingår i själva fartygen

och de därmed jämförliga objekten, idan jämväl för materiel, som ingår

i varvens tekniska utrustning för byggande, utrustning eller reparation

av fartyg eller liknande. I skrivelsen erinras om att metoderna för byggande

av fartyg i grund förändrats sedan 1929, då förordningen tillkom. Föreningen

anför vidare.

De förändrade byggmetoderna ha framför allt kommit till uttryck i kortare

bäddtider, dels på grund av att hela skrovsektioner byggas i verkstäder

för hopmontering på bädden, dels också genom att skroven färdigställas vid

utrustningskajer, där de förses med maskineri, inredning och all övrig utrustning.

Varvsindustrirestitutionen har vid denna utveckling icke kunnat fylla

sitt syfie att bereda idkare av varvsrörelse tullfrihet för sådan materiel och

utrustning, som erfordras för byggandet av fartyg. I sin nuvarande utformning

medger förordningen tullrestitution för materiel, som ingår i själva fartyget,

men är beträffande varvens tekniska utrustning begränsad till att bereda

möjlighet till tullrestitution för materiel avseende »skeppsdocka, dockport,

ponton, slip, stapelbädd eller mudderverk». Förordningen har tolkats

så, att tullrestitution icke kunnat erhållas för materiel, som kommit till användning

i en verkstad för byggandet av skrovsektioner eller vid en utrustningskaj.

Som exempel härpå kan anföras, att tullrestitution medgivits för en

från utlandet importerad lyftkran, som monterats på en fartygsbädd, medan

sådan restitution icke kunnat erhållas för samma kran, om den monterats på

en utrustningskaj, ehuru fartygets byggande försiggått i lika hög grad vid

utrustningskajen som på bädden.

Generaltullstyrelsen, till vilken skrivelsen remitterats för yttrande, har i

sitt förutnämnda utlåtande även berört denna framställning. Styrelsen har

emellertid ansett sig ännu icke böra avgiva något förslag i ärendet, enär ett

ställningstagande till den ifrågasatta författningsändringen torde vara beroende

av utvecklingen av planerna för det nordiska ekonomiska samarbetet.

Vidare är att nämna, att riksdagens revisorer i sin år 1958 avgivna berättelse

över den av dem verkställda granskningen angående statsverket ifrågasatt

en förenkling av det nuvarande tullrestitutionsförfarandet. Detta ärende

är, efter remissförfarande, föremål för behandling hos statsutskottet.

Departementschefen. Genom särskilda tidsbegränsade, i regel tvååriga bemyndiganden

har Kungl. Maj :t av riksdagen fått befogenhet att medgiva viss

utvidgning av rätten till varvsindustrirestitution enligt 1929 års förordning

angående tullrestitution. Nu gällande bemyndigande utgår den 30 juni 1959.

Sveriges varvsindustriförening har hemställt att förlängning av bemyndigandet

måtte utverkas. Generaltullstyrelsen har tillstyrkt framställningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr år 1959

De särskilda skäl, som föranlett den utvidgade rätten till varvsindustrirestitution,

torde alltjämt vara för handen. I enlighet härmed synes det även

i fortsättningen vara erforderligt att Kungl. Maj :t äger möjlighet att medgiva

sådan utvidgning. Ett fortsatt bemyndigande härtill bör lämpligen gälla

till utgången av år 1961. Jag förordar sålunda att Kungl. Maj :t hos riksdagen

begär bemyndigande i angivet hänseende för tiden den 1 juli 1959—den

31 december 1961.

Därest riksdagen bifaller en framställning i detta syfte torde liksom tidigare

få förutsättas, att tullrestitution må kunna beviljas även för materialier,

som införts till riket före den tidpunkt, då nu ifrågavarande bemyndigande

erhållits. Restitution bör emellertid icke ifrågakomma i sådant fall då

det arbete, varom fråga är, avslutats först efter bemyndigandets giltighetstid.

Såsom framgått av den föregående redogörelsen har varvsindustriföreningen

även hemställt om sådan ändring av de grundläggande bestämmelserna i

tuilrestitutionsförordningen att möjligheten till restitution utsträckes till alt

gälla all materiel, som ingår i varvens tekniska utrustning för byggande, utrustning

och reparation av fartyg m. m. Generaltullstyrelsen har i anledning

härav framhållit att ett ställningstagande till saken torde vara beroende av

utvecklingen av planerna för det nordiska ekonomiska samarbetet. Även

enligt min mening föreligger ännu icke förutsättningar för cn slutlig bedömning

av frågan. .lag är således för närvarande icke beredd att framlägga förslag

till författningsändringar av den omfattning föreningen begärt.

Utan att det blivande ställningstagandet i nyssnämnda fråga föregripes,

synes emellertid i ett avseende viss jämkning av gällande bestämmelser redan

nu böra genomföras. Jag åsyftar därvid det av varvsindustriföreningen

påtalade förhållandet att de nuvarande bestämmelserna tillämpats så, att

restitution beviljats för lyflkran å fartygsbädd men däremot icke för sådan

kran å utrustningskaj, oaktat far tygsbyggande t ägt rum vid kajen i lika stor

utsträckning som på stapelbädden. Med hänsyn till den utveckling, som metoderna

för fartygsbyggande undergått, anser jag att anledning icke längre

föreligger alt i restitutionshänseende göra skillnad mellan materiel till utrustningskajer

och till exempelvis stapelbäddar. För att undvika att ojämnhet

uppkommer vid den praktiska tillämpningen, bör tuilrestitutionsförordningen

ändras i förevarande avseende. Härigenom skulle sålunda restitution

kunna erhållas av tullen för t. ex. en — hel eller i delar införd — lyftkran,

som uppställes på eu utrustningskaj liksom fallet nu är om den monteras

på eu stapelbädd. Sådana krananordningar, som närmast är alt hänföra till

allmän verkstadsutrustning, kommer däremot — såsom hittills — icke att

omfattas av restitutionsbestäinmelserna.

Författningsändringen torde böra ges tillämpning från och med den 1 januari

1958. 1 enlighet med bestämmelserna i författningsrummet kommer

därvid restitution att kunna beviljas även för materialier, som införts före

nämnda tidpunkt, därest det arbete, varom är fråga, slutförts efter samma

tidpunkt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1959

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättat förslag

till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 4

oktober 1929 (nr 307) angående tullresiilution;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att under tiden från

och med den 1 juli 1959 till och med den 31 december 1961

i fall, då särskilda skäl föreligger, medgiva att näringsidkare,

som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta

sådan tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna

införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda

slag av tullrestitution.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingrid Qvarnström

690238 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj.t att medgiva viss utvidgning av gällande rätt ti a1 i texten
  2. BevU 1959:27 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt bemyndigaande för Kungl. Maj:t att medgiva viss utvidgning av gällande rätt till varvsindu s. 1 i texten