Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad Ig delse av 15 och 52 §§ militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472)

1959-02-20 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:73, Med förslag till lag om ändrad Ig delse av 15 och 52 §§ militära rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1959

1

Nr 73

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad Ig delse av 15 och 52 §§ militära rättegångslagen

den 30 juni 1948 (nr 472); given Stockholms

slott den 20 februari 1959.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 15 och 52 §§ militära

rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472).

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa smärre jämkningar i militära rättegångslagens

regler i fråga om bestraffningsrätten i disciplinmål och rättens domför

het.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 73

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1959

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 15 och 52 §§ militära rättegångslagen

den 30 juni 1948 (nr 472)

Härigenom förordnas, att 15 och 52 §§ militära rättegångslagen den 30

juni 1948 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 §.

Hava flera bestraffningsberättigade

befattningshavare i skilda hänseenden

befälsrätt över samma personal,

må enligt Konungens bestämmande

åt en av dem uppdragas att ensam

utöva bestraffningsrätten.

Uppkommer fråga —--— — — den brottslige.

52 §.

Åklagare som----— -— förverkandepåföljd prövats.

Vill åklagaren -—-----som yrkas.

Vad i 1 kap. 11 § rättegångsbalken

stadgas därom att rådhusrätt vid huvudförhandling

i vissa brottmål är

domför med en lagfaren domare äger

ej tillämpning i mål som avses i denna

paragraf.

Vad i 1 kap. 4 och 11 §§ rättegångsbalken

stadgas därom att underrätt

vid huvudförhandling i vissa brottmål

är domför med en lagfaren domare

äger ej tillämpning i mål som avses

i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959. Om häradsrätts sammansättning

i mål, vari huvudförhandling påbörjats före nämnda dag, skall gälla vad i

äldre lag är stadgat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1959

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 januari 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för försvarsdepartementet fråga angående vissa

ändringar i militära rättegångslagen samt anför därvid följande.

Riksdagens militieombudsman har i skrivelse den 24 februari 1958 hemställt

om viss ändring i militära rättegångslagens regler om bestraffningsrätten

i disciplinmål. I skrivelse den 10 januari 1959 har militieombudsmannen

även begärt jämkning av den i nyssnämnda lag stadgade domförhetsregeln

i mål vari talan mot beslut i disciplinmål föres av åklagaren.

Över den förstnämnda skrivelsen har efter remiss yttranden avgivits av

justitiekanslersämbetet, hovrätten över Skåne och Blekinge samt chefen för

försvarsstaben. Den sistnämnde har vid sitt yttrande fogat yttranden av försvarsgrenscheferna.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa frågor till behandling.

Bestraffningsrätten i disciplinmål

Gällande bestämmelser

I 12 och 13 §§ militära rättegångslagen finns bestämmelser upptagna om

vilka befattningshavare vid krigsmakten som äger bestraffningsrätt i disciplinmål.

Sådan rätt tillkommer bl. a. chef för regemente eller därmed likställt

förband vid armén av lägst regementsofficers grad eller tjänsteklass

och chef för skola som ej tillhör visst förband inom krigsmakten, där han

är av lägst sådan grad eller tjänsteklass som nyss nämnts. Enligt 12 § jämförd

med 8 § gäller såsom huvudregel, att den bestraffningsberättigade äger

utöva bestraffningsrätten allenast över personal som vid tiden för bestraffningens

åläggande står under hans befäl. I 15 § stadgas visst undantag från

denna regel i det att, då fråga uppkommer att i disciplinmål bestraffa någon

som endast för kortare tid eller för särskild tjänsleförrättning står under

befäl av viss bestraffningsberättigad befattningshavare, bestraffningsrätten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 7.95.9

må på dennes begäran för särskilt fall i stället utövas av den som eljest

närmast äger bestraffningsrätt över den brottslige.

I det år 194(5 avgivna betänkandet angående revision av del militära rättegångsväsendet

(SOU 1946: 91) anfördes i det avsnitt, som behandlade bestraffningsrätten

i disciplinmål, bl. a. att bestraffningsberättigad chef enligt

gällande bestämmelser ägde utöva sin bestraffningsrätt endast, gentemot

personal, som stod under hans befäl. Befälsrätten kunde vara ständig eller

tillfällig. Tillfällig befälsrätt var stundom begränsad att gälla endast i vissa

särskilt angivna hänseenden, medan vederbörande personal i övrigt alltjämt

lydde under den som eljest hade befälsrätt över personalen. Detsamma gällde

då en avdelning av krigsmakten vore i vissa hänseenden inordnad under

annan avdelning, exempelvis då en för ett truppslag gemensam skola vore

beträffande förläggning och underhåll hänvisad till visst förband inom truppslaget.

I sådant fall ägde förbandschefen befälsrätt över skolans personal i

frågor, som rörde förläggning och underhåll, medan befälsrätten i övrigt

tillkomme skolchefen. Enligt gällande bestämmelser torde även partiell befälsrätt

grunda bestraffningsrätt inom gränserna för befälsrätten, om behörighet

för utövande av bestraffningsrätt i övrigt förefunnes. I det nyss anförda

exemplet, då en för ett truppslag gemensam skola beträffande förläggning

och underhåll vore inordnad under visst förband inom truppslaget,

gällde således i anslutning till befälsrättens uppdelning mellan förbandschefen

och skolchefen, att bestraffningsrätten tillkomme den förstnämnde såvitt

gällde åsidosättande av anordningar rörande förläggning och underhåll

men i övriga hänseenden skolchefen under förutsättning att denne överhuvudtaget

vore bestraffningsberättigad. I betänkandet framhölls vidare att

såsom grundregel även framdeles borde gälla att med bestraffningsrätt utrustad

chef finge utöva bestraffningsrätten endast gentemot personal, som

stod under hans befäl. Allenast i vissa undantagsfall påkallade praktiska

hänsyn ett frångående av denna regel.

Militieombudsmannens framställning den 24 februari 1958

Militieombudsmannen har i sin förut omnämnda framställning bl. a. anfört

att enligt de av Kungl. Maj :t fastställda reglementena för vissa skolor

inom försvaret — det var här närmast fråga om skolor, som hade att ombesörja

för krigsmakten i dess helhet eller för viss försvarsgren eller truppslag

gemensam utbildning men som var förlagda till förband inom den lokala

organisationen — utbildningen vid skolan med däri ingående övningar och

försöksverksamhet skulle självständigt ledas av skolchefen under överinseende

av vederbörande försvarsgrenschef eller truppslagsinspektör. I vad

rörde inre tjänst och allmän ordning ävensom i förvaltningshänseende skulle

skolan däremot i princip vara underställd chefen för det förband, där

skolan var förlagd. I en del av de avsedda fallen föreskrevs att skolan skulle,

förutom i nyss angivna utsträckning, jämväl i disciplinärt avseende vara

underställd förbandschefen. Härmed hade uppenbarligen åsyftats att,

ehuru underställandet endast avsett områden som icke direkt berörde den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 73 år 1950 5

av skolchefen ledda utbildningsverksamheten vid skolan, den disciplinära

bestraffningsrätten över skolans personal skulle tillkomma förbandschefen

även såvitt gällde förseelser som begåtts i samband med den av skolchefen

ledda utbildningsverksamheten. Enligt uttalande under förarbetena till militära

rättegångslagen hade uttryckligen förutsatts att bestraffningsrätten

skulle ansluta sig till befälsrätten även i de fall där befälsrätten i skilda hänseenden

tillkomme olika cliefer. Det torde vid sådant förhållande vara uppenbart

att hithörande bestämmelse i rättegångslagen om att bestraffningsrätten

utövades gentemot personal som stod under den bestraffningsberättigades

befäl måste innebära att bestraffningsrätt vore för handen endast

inom det eller de områden, där vederbörande ägde befälsrätt gentemot personalen.

Denna grundsats hade också kommit till uttryck i 15 § i rättegångslagen.

I betraktande av vad sålunda framhållits torde det vara klart att, om

en till visst truppförband förlagd skola vore i vissa särskilt angivna hänseenden

— inre tjänst och allmän ordning samt i förvaltningshänseende •—■ underställd

förbandschefen, medan skolchefen hade att självständigt leda verksamheten

vid skolan, bestraffningsrätten skulle utövas, om förutsättningar

härför i övrigt var för handen, av skolchefen i fråga om förseelser i samband

med utbildningen vid skolan och av förbandschefen såvitt gällde åsidosättande

av anordningar i de särskilda hänseenden i vilka skolan blivit

underställd denne. Lika uppenbart torde vara att undantag från denna ordning

icke kunde med laga verkan genomföras med mindre den reglering av

den disciplinära bestraffningsrätten som kommit till uttryck i rättegångslagen

kompletterades med för ändamålet erforderligt lagstadgande. Enligt

vad som framgått av inhämtade upplysningar måste praktiska skäl starkt

tala för en komplettering av rättegångslagen i det nu angivna hänseendet.

Det torde härvidlag vara tillräckligt att framhålla hurusom det uppenbarligen

många gånger måste ställa sig synnerligen vanskligt att avgöra huruvida

en begången förseelse närmast berörde själva utbildningsverksamheten vid

skolan eller något av de områden där befälsrätten tillkomme förbandschefen.

I anslutning till vad sålunda anförts har militieombudsmannen förordat,

att i 15 § rättegångslagen införes ett nytt andra stycke av innebörd att,

därest befälsrätten under annat förhållande än i första stycket angives är

i särskilda hänseenden fördelad å flera beslraffningsberättigade befattningshavare,

enligt bestämmande av Kungl. Maj :t kan uppdragas åt en av dem att i

alla förekommande fall utöva bestraffningsrätten över vederbörande personal.

Yttranden

Framställningen bar i remissyttrandena nästan genomgående tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Justitiekanslcrsumbelet har emellertid ifrågasatt,

om en sådan kompletterande bestämmelse, som militieombudsmannen förordat,

oundgängligen erfordrades. Visserligen förutsattes i rättegångslagen,

att bestraffningsrätten följde befälsrätten, men lagen upptog icke något stadgande

som påbjöd att så städse skulle vara förhållandet. Det torde vara för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Knngl. Maj.ts proposition nr 73 år 1959

svarligt anse att i sådana speciella fall soin de i framställningen avsedda,

då befälsrätten var delad, frågan om ordnandet av bestraffningsrätten förblev

oreglerad och att hinder icke mötte för Kungl. Maj:t, som ägde oinskränkt

bestämmanderätt i fråga om befälsrätten, att utan stöd av uttryckligt

stadgande i rättegångslagen tillägga befattningshavare, som blott delvis

hade befälsrätten över viss personal, bestraffningsrätten i dess helhet över

personalen. Därest mililieombudsmannens framställning funnes böra föranleda

lagändring, vore det enligt ämbetets mening mindre lämpligt att införa

den av militieombudsmannen föreslagna bestämmelsen såsom ett andra

stycke i 15 §. Det syntes i stället kunna ifrågasättas, om icke den nya bestämmelsen

borde få sin plats i en ny paragraf.

Beträffande utformningen av den föreslagna bestämmelsen har hovrätten

över Skåne och Blekinge ifrågasatt om icke bestämmelsen med större

fog kunde inpassas i 13 § rätlegångslagen. Enligt vad chefen för marinen,

under hänvisning till bestämmelserna i 13 § andra stycket rättegångslagen,

framhåller, bör det ankomma på försvarsgrenschef att, då befälsrätten är

fördelad på flera bestraffningsberättigade befattningshavare, uppdraga åt

en av dem att utöva bestraffningsrätten i alla förekommande fall. Chefen för

försvarsstaben hävdar däremot, att även om försvarsgrenscheferna har befogenhet

att i vissa fall uppdraga bestraffningsrätt åt befattningshavare, det i

detta fall — främst med hänsyn till att förslaget torde ha betydelse blott för

skolor, för vilka Kungl. Maj:t fastställer reglementen — synes mera naturligt

att det ankommer på Kungl. Maj :t att även bestämma vem som i hithörande

fall skall utöva bestraffningsrätten.

D omförhetsfr ågan

Gällande bestämmelser

Enligt 1 kap. 4 och 5 §§ rättegångsbalken, i lagrummens lydelse före den

1 januari 1959, gällde angående häradsrätts sammansättning att nämnd alltid

skulle medverka vid huvudförhandling i brottmål. Rörde mål allenast

ansvar för brott, varå icke kunde följa svårare straff än böter, och förekom

i målet ej anledning, att målsägande fanns, var häradsrätten domför med tre

i nämnden. I alla övriga brottmål bestod häradsrätten av ordförande och

fullsutten nämnd, d. v. s. nämnd bestående av minst sju och högst nio nämndemän.

På grund av de ändringar som vidtagits i angivna bestämmelser genom

lag den 29 augusti 1958 har häradsrätt från och med den 1 januari 1959 vid

huvudförhandling i brottmål följande sammansättning. Mål om ansvar för

brott, varå ej kan följa svårare straff än böter och vari ej förekommer anledning

att målsägande finnes, kan avgöras av ordföranden utan nämnd. I

mål om ansvar för brott, varå ej kan följa straffarbete eller avsättning, är

häradsrätten domför med ordförande och tremansnämnd. I övrigt skall brottmål

avgöras av ordförande och fullsutten nämnd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1959

7

Med avseende å rättegången i militära brottmål gäller jämlikt 6 § militära

rättegångslagen att, där ej i nämnda lag eller eljest är särskilt stadgat,

vad om rättegång är i allmänhet föreskrivet skall lända till efterrättelse i

tillämpliga delar. Vidare skall enligt nämnda paragraf disciplinstraff i processuellt

hänseende anses lika med böter. Denna föreskrift har betydelse vid

tillämpning av förut angivna domförhetsregler. I mål, som rör brott med

disciplinstraff som högsta straff och i vilket anledning ej förekommer att

målsägande finnes, var sålunda vid tillämpningen av de tidigare gällande

domförhetsreglerna häradsrätt domför med tremansnämnd, medan vid tilllämpning

av nu gällande regler häradsrätt beträffande sådana mål är domför

utan nämnd.

Militära brottmål kan komma under domstols prövning icke endast därigenom

att talan i dem omedelbart anhängiggöres vid domstolen utan även

därigenom att talan mot bestraffningsberättigad militär befattningshavares

beslut i disciplinmål fullföljes dit. Talan mot sådant beslut kan föras antingen

av den genom beslutet lagförde eller av vederbörande åklagare. I fråga

om det fall då talan fullföljes av den lagförde har i 51 § andra stycket

militära rättegångslagen meddelats särskilda domförhetsregler, enligt vilka

häradsrätt är och alltsedan lagrummets tillkomst varit domför med tremansnämnd.

Beträffande det fall då åklagare fullföljer talan, vilket enligt 52 §

andra stycket samma lag skall ske genom ansökan om stämning å den straffskyldige,

finns däremot i denna lag icke någon särskild domförhetsregel

såvitt angår häradsrätt. De allmänna domförhetsreglerna i rättegångsbalken

är därför att tillämpa i sistnämnda fall. Detta innebär att vid åklagares fullföljd

av talan häradsrätt före den 1 januari 1959 aldrig var domför utan

nämnd men numera, efter de förutnämnda ändringarna i domförhetsreglerna,

är domför utan nämnd därest å det brott talan avser icke kan följa svårare

påföljd än böter eller disciplinstraff, förutsatt att anledning saknas att

målsägande finnes.

Militieombudsmannens framställning den 10 januari 1959

I sin i det föregående nämnda skrivelse den 10 januari 1959 anför militieombudsmannen

att det huvudsakliga syftet med de nya domförhetsreglerna

varit att i fråga om brottmål skapa likformighet mellan häradsrätternas och

rådhusrätternas domförhet. Detta syfte har också uppnåtts utom såvitt

angår mål som dragits under domstols prövning genom att åklagare fullföljt

talan mot militär befattningshavares beslut i disciplinmål.

I skrivelsen anföres vidare:

Enligt de nya reglerna om rådhusrätts domförhet, vilka äro upptagna i

1 kap. 11 och 12 §§ rättegångsbalken och trädde i kraft den 1 januari 1959,

gäller följande. Vid huvudförhandling i mål om ansvar för brott, varå ej

kan följa svårare straff än böter (disciplinstraff) och där ej anledning förekommer

att målsägande finnes, är rådhusrätten enligt 11 §, liksom även tidigare

var fallet, domför med endast en lagfaren domare. Avser mål ansvar

för brott, varå ej kan följa straffarbete eller avsättning, är rådhusrätt domför

med lagfaren ordförande och tre nämndemän. I alla övriga brottmål

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Knngl. Maj. ts proposition nr 73 år 1959

skall rådhusrätt vid huvudförhandling bestå av ordförande och fullsutten

nämnd. Jämlikt 51 § andra stycket militära rättegångslagen, i den ändrade

lydelse lagrummet har från och med den 1 januari 1959, skall då över beslut

i disciplinmål klagan föres av den lagförde rådhusrätt — liksom häradsrätt

— vid målets prövning bestå av en lagfaren domare och tremansnämnd.

Före denna ändring skulle rådhusrätt i sådant fall bestå av tre eller högst

fyra lagfarna domare. Under den utredning som föregick ändringen uttalades

(SOU 1956: 28 s. 51) att då juristkollegial sammansättning i brottmål

eljest ersattes av nämnd det vore följdriktigt att så skedde även i förevarande

mål om prövning av bestraffningsbeslut. Beträffande mål vari åklagare

fullföljt talan mot sådant beslut skall enligt 52 § tredje stycket militära

rättegångslagen vad i 1 kap. 11 § rättegångsbalken stadgas därom att rådhusrätt

vid huvudförhandling i vissa brottmål är doinför med en lagfaren

domare icke äga tillämpning. I mål som uppkommit genom nu omförmäld

talan av åklagare skulle på grund av sistnämnda bestämmelse i militära

rättegångslagen rådhusrätt före ändringen i rättegångsbalkens domförhetsregler

ha juristkollegial sammansättning. Efter ändringen skall rådhusrätten

däremot på grund av samma bestämmelse bestå av en lagfaren domare

med nämnd.

Militieombudsmannen framhåller sammanfattningsvis att i mål vari talan

mot beslut i disciplinmål föres av den lagförde såväl rådhusrätt som häradsrätt

skall utgöras av en lagfaren domare jämte nämnd men att i mål

vari talan mot sådant beslut föres av åklagare den skillnaden föreligger

mellan underrätternas sammansättning att för rådhusrätts domförhet kräves

medverkan av nämnd medan häradsrätt kan vara domför utan nämnd.

Den olikhet som sålunda föreligger mellan rådhusrätts och häradsrätts sammansättning

bör enligt militieombudsmannens mening bringas att upphöra

genom att 52 § tredje stycket militära rättegångslagen ändras på så sätt att

däri jämväl föreskrives att vad i 1 kap. 4 § rättegångsbalken stadgas om att

häradsrätt vid huvudförhandling i vissa brottmål är domför med en lagfaren

domare ej äger tillämpning i mål, vari talan mot beslut i disciplinmål föres

av åklagaren.

Departementschefen

I 12 och 13 §§ militära rättegångslagen har givits vissa allmänna regler

angående de befattningshavare som äger bestraffningsrätt i disciplinmål.

Såsom förut nämnts gäller härvid i princip att disciplinär bestraffning ej

får åläggas av annan befattningshavare än den som äger befälsrätt över den

felande. Från denna grundsats har emellertid av praktiska skäl måst göras

vissa undantag. Sålunda har i 15 § upptagits en bestämmelse av innehåll

att, då fråga uppkommer att i disciplinmål bestraffa någon som endast för

kortare tid eller för särskild tjänsteförrättning står under befäl av viss bestraffningsberättigad

befattningshavare, bestraffningsrätten i stället må ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:Is proposition nr 73 år 1959

övas av den som i vanliga fall närmast äger bestraffningsrätt över den felande,

därest den tillfällige chefen för särskilt fall gör framställning därom.

Den nyssnämnda principen att bestraffningsrätt förutsätter befälsrätt över

den felande torde äga tillämpning även då befälsrätten över viss personal

är i skilda hänseenden delad mellan olika bestraffningsberättigade befattningshavare.

Ett exempel på delad befälsrätt erbjuder den situation, då en

för ett truppslag gemensam skola beträffande förläggning och underhåll inordnats

under visst förband inom truppslaget. Beträffande förläggning och

underhåll är det förbandschefen som i det anförda exemplet utövar befälsrätt

över skolans personal, under det att befälsrätten i övrigt tillkommer

skolchefen. På motsvarande sätt skulle det alltså förhålla sig även med bestraffningsrätten.

I vissa av de av Kungl. Maj:t fastställda reglementena för

de av militieombudsmannen åsyftade skolorna har emellertid föreskrivits,

att skolan i disciplinärt avseende skall vara underställd förbandschefen.

Även i andra nu avsedda fall lär den ordningen tillämpas, att bestraffningsrätten

i dess helhet utövas av denne. En dylik ordning är enligt min mening

ändamålsenlig. Såsom militieombudsmannen framhållit måste det nämligen

många gånger vara vanskligt att avgöra huruvida en begången förseelse närmast

berör det område där befälsrätten tillkommer skolchefen eller det område

inom vilket förbandschefen äger befälsrätt. Det torde även ur andra

synpunkter innebära en fördel att bestraffningsrätten i dess helhet utövas

av en enda befattningshavare i fråga om den personal det här gäller. Detta

i praktiken tillämpade förfaringssätt står emellertid icke i full överensstämmelse

med den i rättegångslagen knäsatta principen att bestraffningsrätten

följer befälsrätten. En lagändring i det syfte militieombudsmannen angivit

synes därför påkallad. Jag ansluter mig följaktligen i princip till militieombudsmannens,

av remissmyndigheterna i stort sett biträdda förslag samt

förordar i enlighet därmed att 15 § militära rättegångslagen kompletteras

med ett stadgande av i huvudsak den lydelse militieombudsmannen föreslagit.

Detta tillägg synes böra införas såsom ett första stycke i paragrafen.

Vad härefter angår den av militieombudsmannen berörda frågan om underrätts

sammansättning vid handläggningen av disciplinmål förhåller det

sig såsom militieombudsmannen påpekat så, att i mål vari talan mot beslut

i disciplinmål föres av den lagförde såväl rådhusrätt som häradsrätt utgöres

av lagfaren domare med nämnd men att i mål vari talan mot sådant beslut

föres av åklagaren rådhusrätt är domför med nämnd medan häradsrätt

är domför utan nämnd, förutsatt att målet rör brott, varå icke kan följa svårare

straff än böter eller disciplinstraff, och anledning saknas antaga att

målsägande finnes. Denna olikhet är tydligen icke sakligt befogad. Även

häradsrätt bör i sistnämnda slag av mål vara domför med nämnd, stor eller

liten. Jag tillstyrker därför militieombudsmannens förslag om ändring i förevarande

avseende. Ändringen torde kunna genomföras i enlighet med mili

lieombudsmannens förslag.

Lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1959.

• 2 Hihamj Ull riksdagens protokoll 10ÖI). 1 samt. Xr <:i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 73 år 1959

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av 15 och 52 §§ militära råttegångslagen

den 30 juni 1948 (nr 4-72).

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Torsten Johansson

1 Denna bilaga är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget utom så

att sistnämnda förslag kompletterats med en övergångsbestämmelse.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1959

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 17 februari

1959.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. SÖDERLUND,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 14 februari 1959 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 23 januari 1959, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 15 och. 52 §§ militära

rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

lagbyråchefen B. Hjern.

Lagrådet yttrade:

I överensstämmelse med vad som skedde beträffande rådhusrätt vid lagändring

1958 synes vid den nu föreslagna lagen, som skall träda i kraft den

1 juli 1959, böra fogas en övergångsbestämmelse av innehåll att om häradsrätts

sammansättning i mål, vari huvudförhandling påbörjats före nämnda

dag, skall gälla vad i äldre lag är stadgat.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 73 år 1959

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 februari 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för försvarsdepartementet lagrådets den 17

februari 1959 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 23 januari 1959

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 15 och 52 §§ militära rättegångslagen

den 30 juni 1948 (nr 472).

Efter redogörelse för vad lagrådet yttrat och med förmälan att förslaget

torde böra kompletteras med en övergångsbestämmelse av det innehåll lagrådet

förordat hemställer föredraganden att det sålunda ändrade lagförslaget

måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1959. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

590231

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:157 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 15 och 52 §§ militära råttegångslagen den 30 juni 194 a1 i texten
  2. 1LU 1959:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 15 och 52 §§ militära rättegångslagen den 30 juni 1948 s. 1 i texten