Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957 (nr 3k3) om oljelagring m. m

1959-02-27 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:75, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957 (nr 3k3) om oljelagring m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1959

1

Nr 75

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31

maj 1957 (nr 3k3) om oljelagring m. m.; given Stockholms

slott den 27 februari 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957

(nr 343) om oljelagring m. in.; samt

2) förordning om tillägg till förordningen den 31 maj 1957 (nr 344) om

oljeavgift m. m.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring av oljelagringsförordningen att

lagringsskyldiga förbrukare av olja, liksom övriga lagringsskyldiga, skall

lämna uppgift om sina lager månadsvis. Förslaget om ändring av oljeavgiftsförordningen

innebär att Kungl. Maj:t får rätt att, då synnerliga skäl

därtill är, medgiva befrielse från eller återbäring av oljeavgift.

1 Bihartg till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 75

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1959

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957

(nr 343) om oljelagring m. m.

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 31 maj 1957 om oljelagring

m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

13 §.

Under kalenderår, då lagringsskyldig

har att hålla lager av olja, skall

han, om hans lagringsskyldighet

grundas på 5 §, varje månad och eljest

under januari, april, juli och oktober

månader lämna tillsynsmyndigheten

uppgift om den mängd olja, tillhörande

varje grupp, som han vid utgången

av närmast föregående kalendermånad

hade i lager inom riket, så

ock om platsen och sättet för oljans

förvaring.

Lagringsskyldig, som —

(Föreslagen lydelse)

13 §.

Under kalenderår, då lagringsskyldig

har att hålla lager av olja, skall

han varje månad lämna tillsynsmyndigheten

uppgift om den mängd olja,

tillhörande varje grupp, som han vid

utgången av närmast föregående kalendermånad

hade i lager inom riket,

så ock om platsen och sättet för oljans

förvaring. Tillsynsmyndigheten

må dock befria från skyldighet att

lämna uppgift om förvaringsplatsen.

sådant bränsle.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Förordning

om tillägg till förordningen den 31 maj 1957 (nr 344) om

oljeavgift in. in.

Härigenom förordnas, att till förordningen den 31 maj 1957 om oljeavgift

m. m. skall närmast efter 9 § fogas en ny paragraf, betecknad 9a §,

av följande lydelse.

9a §.

Kungl. Maj:t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från

eller återbäring av oljeavgift.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1959

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 1959.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng,

Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om vissa ändringar i

förordningarna om oljelagring och om oljeavgift samt anför därvid följande.

För att trygga tillgång inom riket på mineralolja skall säljare och förbrukare

av sådan olja här hålla lager därav enligt bestämmelserna i förordningen

den 31 maj 1957 (nr 343) om oljelagring m. m.

I 5 § förordningen meddelas bestämmelser angående i vilka fall säljare

av mineralolja är lagringsskyldig. I 6 § ålägges förbrukare av mineralolja

under vissa omständigheter skyldighet att hålla lager av olja. Storleken av

den lagringsmängd som åvilar varje lagringsskyldig bestämmes enligt i 7 §

intagna föreskrifter.

Enligt 8 § skall olja, som lagras enligt förordningen, förvaras inom riket

på sätt som riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap — vilken myndighet

av Kungl. Maj :t förordnats att utöva tillsyn å efterlevnaden av förordningen

— finner ur kontrollsynpunkt godtagbart. Vidare inrymmer paragrafen

rätt för Kungl. Maj:t att beträffande olja av visst slag förordna,

att bestämd del av lagret skall förvaras i bergrum eller på annat sätt, som

innefattar skäligt skydd mot förstöring genom bombanfall eller beskjutning.

Jämlikt 13 § första stycket skall lagringsskyldig, om bans lagringsskyldighet

grundas på 5 § förordningen, varje månad och eljest under januari,

april, juli och oktober månader lämna riksnämnden uppgift om den mängd

olja, med viss specifikation, som han vid utgången av närmast föregående

kalendermånad hade i lager inom riket, så ock om platsen och sättet för

oljans förvaring.

Med stöd av 9 § äger riksnämnden, när skäl är därtill, efter ansökan medgiva

dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten ävensom från skyldighet,

varom i 8 § stadgas, att ha olja förvarad i bergrum m. m. I förordningen

den 31 maj 1957 (nr 344) om oljeavgift m. in. finns bestämmelser meddelade

om skyldighet att erlägga oljeavgift, bl. a. då dispens medgives.

Enligt 2 § sistnämnda förordning är lagringsskyldig pliktig att till staten

erlägga sådan avgift, om han erhåller dispens från skyldigheten att hålla

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1059

lager av olja eller att förvara oljelager till viss del i bergrum eller på annat

sätt, som innefattar skäligt skydd mot förstöring genom bombanfall eller

beskjutning, eller om han, utan erhållen dispens, försummar skyldighet,

som nyss sagts.

I 8 och 9 §§ förordningen om oljeavgift meddelas vissa bestämmelser om

nedsättning och återbäring av sådan avgift. Bestämmelserna innebär i huvudvudsak

följande. Är det uppenbart att oljeavgift, som beräknats för lagringsskyldig,

avsevärt överstiger den vinning den lagringsskyldige kan antas

göra genom underlåtenheten att hålla lager till myckenhet eller på sätt

som föreskrivits, skall tillsynsmyndigheten förordna om skälig nedsättning

av avgiften. När så finnes skäligt och den lagringsskyldige icke härigenom

vinner otillbörlig förmån, må i fall som nyss sagts avgiften helt eftergivas.

Visar lagringsskyldig, som påförts oljeavgift, att han fullgör sin lagringsskyldighet,

må tillsynsmyndigheten efter vad som prövas skäligt förordna

om återbäring av oljeavgift, vilken belöper å tid, då lagringsskyldigheten

fullgjorts.

I en inom handelsdepartementet upprättad promemoria, har ifrågasatts

viss jämkning av förenämnda bestämmelser om uppgiftsskyldighet för lagringspliktig

och om nedsättning och återbäring av oljeavgift. Beträffande

uppgiftsskyldigheten anföres i promemorian i huvudsak följande.

Den nuvarande ordningen för avlämnande av lageruppgifter innebär, att

lagringsskyldiga säljare skall avlämna uppgifter varje månad och lagringsskyldiga

förbrukare en gång i kvartalet. Lageruppgifterna är avsedda att

ligga till grund för kontrollen över att lagringsskyldigheten fullgöres. Beträffande

eldningsolja har Kungl. Maj:t — i enlighet med av 1957 års riksdag

godkända riktlinjer rörande beredskapslagring av olja (prop. nr 144, rskr

nr 322) — utfärdat föreskrifter, innebärande att de föreskrivna lagren av

eldningsolja temporärt får nedbringas med viss mängd per månad under

vissa månader av året. För att underlätta kontrollen över att de lagringsskyldiga

förbrukarna av eldningsolja icke nedbringar sina lager i hastigare

takt än vad sålunda får ske, synes det önskvärt att förbrukarna, liksom

säljarna, ålägges avgiva månatliga lageruppgifter. En enhetlig uppgiftsskyldighet

beträffande lagerhållningen skulle vidare få betydelse även för beräkningen

av oljeavgift i vissa fall. Vid försummelse att hålla föreskriven

mängd olja i lager skall nämligen enligt 5 § förordningen om oljeavgift,

i det fall att bristen yppats genom avgiven lageruppgift, oljeavgift utgå för

tiden från och med den kalendermånad, under vilken uppgiften skolat avgivas.

Nuvarande ordning för avlämnande av lageruppgifter kan följaktligen

i fråga om debiteringen av oljeavgift i vissa fall verka ogynnsammare

för säljare än för förbrukare. Denna olikformighet undanröjes, om även

förbrukarna ålägges avlämna månatliga lageruppgifter.

I promemorian föreslås vidare, att tillsynsmyndigheten genom ett tillägg

till 13 § första stycket förordningen om oljelagring ges befogenhet att medge

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1959 5

lagringspliktig befrielse från skyldigheten att lämna uppgift om platsen för

oljans förvaring.

Beträffande frågan om nedsättning och återbäring av o 1 j eavgift

anföres i promemorian huvudsakligen följande. Avsikten med de

avgifter, varom stadgas i förordningen om oljeavgift, är att en lagringsskyldig

icke genom att försumma sin lagringsskyldighet skall vinna något i

ekonomiskt avseende gentemot konkurrenter, som lojalt fullgör sin lagringsplikt.

I konsekvens härmed har tillsynsmyndigheten tillagts befogenhet

att i fall, då det är uppenbart att beräknad oljeavgift avsevärt överstiger

den vinning den lagringsskyldige kan antas göra genom underlåtenheten

att fullgöra föreskriven lagringsskyldighet, förordna om skälig nedsättning

av avgiften eller, när så finnes skäligt och den lagringsskyldige icke

härigenom vinner otillbörlig förmån, helt efterge avgiften. Emellertid torde

fall kunna inträffa, då lagringsskyldig som ej behörigen fullgör sin lagringsplikt

visserligen får anses härigenom göra en ekonomisk vinning, men då

uttagande av oljeavgift ändå med hänsyn till omständigheterna i fallet framstår

såsom obilligt eller obefogat. Det synes därför önskvärt, att Kungl.

Maj :t tillägges befogenhet att i sådana särskilda fall medge befrielse från

eller återbäring av oljeavgift. Motsvarande befogenhet tillkommer Kungl.

Maj :t beträffande ett flertal indirekta skatter, exempelvis enligt 3a § förordningen

den 25 maj 1951 (nr 251) om varuskatt, 9 § förordningen den 5

mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt, 7 § förordningen den 23 november

1956 (nr 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, 3 § förordningen

den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt och 4 § förordningen

den 21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt. Det torde få förutsättas

att ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva befrielse från eller

återbäring av oljeavgift kommer att begagnas med stor försiktighet och allenast

i fall, då verkligt kärande skäl talar för sådant medgivande.

Över promemorian har riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

avgivit utlåtande, varvid fogats yttranden från Svenska petroleum institutet,

Sveriges industriförbund och Svenska stenkolsimportörers förening. Varken

riksnämnden eller de nämnda näringsorganisationerna bär haft något att

erinra mot de i promemorian framförda förslagen.

Vad särskilt angår skyldigheten att lämna uppgift om oljans förvaringsplats

har Svenska petroleum institutet understrukit, att den föreslagna

jämkningen i bestämmelserna skulle vara av stor praktisk betydelse för

oljeföretagen, som därigenom kunde undgå en tidsödande och besvärlig specificering

av alla de olika lagerplatser, på vilka olja förvaras.

Departementschefen. Av den inom handelsdepartementet upprättade promemorian

framgår, att den nuvarande ordningen för avlämnande av i förordningen

om oljelagring föreskrivna lageruppgifter medför vissa olägenheter

såväl ur kontrollsynpunkt som med hänsyn till beräkningen av oljeavgift.

För undanröjande av dessa olägenheter förordar jag, att lagringsskyl
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1959

diga förbrukare, såsom föreslagits i promemorian, ålägges samma uppgiftsskyldighet

som gäller för lagringsskyldiga säljare.

Vad angår frågan om skyldighet att lämna uppgift om platsen för oljans

förvaring är syftet med denna uppgift huvudsakligen att ge en allmän överblick

över de samlade lagrens fördelning inom landet. Detta syfte torde i allmänhet

tillgodoses i tillräcklig grad, om uppgiften lämnas några gånger

om året. Jag förordar därför att i 13 § första stycket förordningen om oljelagring

införes en bestämmelse om rätt för tillsynsmyndigheten att medge

befrielse från skyldigheten att lämna uppgift om platsen för oljans förvaring.

Som förut framhållits är syftet med oljeavgiften att verka kostnadsutjämnande

så att icke en lagringsskyldig genom underlåtenhet att lagra olja gör

en ekonomisk vinning i förhållande till sina konkurrenter, som lojalt fullgör

sin lagringsplikt. Är det å andra sidan uppenbart, att beräknad oljeavgift

avsevärt överstiger den vinning, som den lagringsskyldige kan antas göra

genom att underlåta sin skyldighet, kan nedsättning eller eftergift av avgiften

medges efter vad som finnes skäligt. Gällande bestämmelser inrymmer

emellertid icke möjlighet att nedsätta eller efterge oljeavgift, då avgiften

ungefärligen motsvarar den ekonomiska förmån, som följer av att lagringsskyldigheten

icke fullgöres. I praktiken har det dock visat sig, att det

även i sådana fall under vissa omständigheter kan te sig obilligt att utta

oljeavgift. Om en förbrukare av olja tillfälligt uppnått den gräns, där lagringsskyldighet

inträder, och följaktligen blir lagringsskyldig under endast

ett eller ett par år kan det vara naturligt att den lagringsskyldige, om han

icke förfogar över erforderliga lagringsutrymmen, i denna situation söker

och erhåller dispens från skyldigheten. Är han dessutom ensam lagringsskyldig

bland företag med samma eller liknande verksamhet, verkar den oljeavgift,

som då utgår, icke alltid kostnadsutj ämnande utan kan tvärtom utgöra

en extra ekonomisk belastning för den lagringsskyldige i förhållande till

hans konkurrenter. Enligt min mening är det önskvärt, att möjlighet beredes

Kungl. Maj :t att i dylika fall, då synnerliga skäl föreligger, medge befrielse

från eller återbäring av oljeavgift.

Jag förordar därför att i förordningen om oljeavgift införes ett stadgande

av angivet innehåll. Detta stadgande torde lämpligen böra upptagas såsom

en ny paragraf, benämnd 9a §. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att

från fall till fall bedöma huruvida synnerliga skäl skall anses vara för handen.

Jag förutsätter emellertid, att med hänsyn till stadgandets karaktär

detsamma erhåller en restriktiv tillämpning.

I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet upprättats förslag

till

1) förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957

(nr 343) om oljelagring m. m.; samt

2) förordning om tillägg till förordningen den 31 maj 1957 (nr 344) om

oljeavgift m. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1959

7

Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Pierre Vinde

5903(14

Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:166 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krig sansvarighet för livoch invaliditetsförsäkring. a1 i texten
  2. Rskr. 1959:160 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj.t att medgiva viss utvidgning av gällande rätt ti a1 i texten
  3. 2LU 1959:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957 s. 1 i texten
  4. BevU 1959:42 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957 s. 1 i texten