Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957 (nr 3k3) om oljelagring m. m
1959-02-27 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1959:75, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957 (nr 3k3) om oljelagring m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1959
1
Nr 75
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31
maj 1957 (nr 3k3) om oljelagring m. m.; given Stockholms
slott den 27 februari 1959.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957
(nr 343) om oljelagring m. in.; samt
2) förordning om tillägg till förordningen den 31 maj 1957 (nr 344) om
oljeavgift m. m.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås sådan ändring av oljelagringsförordningen att
lagringsskyldiga förbrukare av olja, liksom övriga lagringsskyldiga, skall
lämna uppgift om sina lager månadsvis. Förslaget om ändring av oljeavgiftsförordningen
innebär att Kungl. Maj:t får rätt att, då synnerliga skäl
därtill är, medgiva befrielse från eller återbäring av oljeavgift.
1 Bihartg till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 75
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1959
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957
(nr 343) om oljelagring m. m.
Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 31 maj 1957 om oljelagring
m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
13 §.
Under kalenderår, då lagringsskyldig
har att hålla lager av olja, skall
han, om hans lagringsskyldighet
grundas på 5 §, varje månad och eljest
under januari, april, juli och oktober
månader lämna tillsynsmyndigheten
uppgift om den mängd olja, tillhörande
varje grupp, som han vid utgången
av närmast föregående kalendermånad
hade i lager inom riket, så
ock om platsen och sättet för oljans
förvaring.
Lagringsskyldig, som —
(Föreslagen lydelse)
13 §.
Under kalenderår, då lagringsskyldig
har att hålla lager av olja, skall
han varje månad lämna tillsynsmyndigheten
uppgift om den mängd olja,
tillhörande varje grupp, som han vid
utgången av närmast föregående kalendermånad
hade i lager inom riket,
så ock om platsen och sättet för oljans
förvaring. Tillsynsmyndigheten
må dock befria från skyldighet att
lämna uppgift om förvaringsplatsen.
sådant bränsle.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förslag
till
Förordning
om tillägg till förordningen den 31 maj 1957 (nr 344) om
oljeavgift in. in.
Härigenom förordnas, att till förordningen den 31 maj 1957 om oljeavgift
m. m. skall närmast efter 9 § fogas en ny paragraf, betecknad 9a §,
av följande lydelse.
9a §.
Kungl. Maj:t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från
eller återbäring av oljeavgift.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1959
3
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 februari 1959.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng,
Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om vissa ändringar i
förordningarna om oljelagring och om oljeavgift samt anför därvid följande.
För att trygga tillgång inom riket på mineralolja skall säljare och förbrukare
av sådan olja här hålla lager därav enligt bestämmelserna i förordningen
den 31 maj 1957 (nr 343) om oljelagring m. m.
I 5 § förordningen meddelas bestämmelser angående i vilka fall säljare
av mineralolja är lagringsskyldig. I 6 § ålägges förbrukare av mineralolja
under vissa omständigheter skyldighet att hålla lager av olja. Storleken av
den lagringsmängd som åvilar varje lagringsskyldig bestämmes enligt i 7 §
intagna föreskrifter.
Enligt 8 § skall olja, som lagras enligt förordningen, förvaras inom riket
på sätt som riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap — vilken myndighet
av Kungl. Maj :t förordnats att utöva tillsyn å efterlevnaden av förordningen
— finner ur kontrollsynpunkt godtagbart. Vidare inrymmer paragrafen
rätt för Kungl. Maj:t att beträffande olja av visst slag förordna,
att bestämd del av lagret skall förvaras i bergrum eller på annat sätt, som
innefattar skäligt skydd mot förstöring genom bombanfall eller beskjutning.
Jämlikt 13 § första stycket skall lagringsskyldig, om bans lagringsskyldighet
grundas på 5 § förordningen, varje månad och eljest under januari,
april, juli och oktober månader lämna riksnämnden uppgift om den mängd
olja, med viss specifikation, som han vid utgången av närmast föregående
kalendermånad hade i lager inom riket, så ock om platsen och sättet för
oljans förvaring.
Med stöd av 9 § äger riksnämnden, när skäl är därtill, efter ansökan medgiva
dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten ävensom från skyldighet,
varom i 8 § stadgas, att ha olja förvarad i bergrum m. m. I förordningen
den 31 maj 1957 (nr 344) om oljeavgift m. in. finns bestämmelser meddelade
om skyldighet att erlägga oljeavgift, bl. a. då dispens medgives.
Enligt 2 § sistnämnda förordning är lagringsskyldig pliktig att till staten
erlägga sådan avgift, om han erhåller dispens från skyldigheten att hålla
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1059
lager av olja eller att förvara oljelager till viss del i bergrum eller på annat
sätt, som innefattar skäligt skydd mot förstöring genom bombanfall eller
beskjutning, eller om han, utan erhållen dispens, försummar skyldighet,
som nyss sagts.
I 8 och 9 §§ förordningen om oljeavgift meddelas vissa bestämmelser om
nedsättning och återbäring av sådan avgift. Bestämmelserna innebär i huvudvudsak
följande. Är det uppenbart att oljeavgift, som beräknats för lagringsskyldig,
avsevärt överstiger den vinning den lagringsskyldige kan antas
göra genom underlåtenheten att hålla lager till myckenhet eller på sätt
som föreskrivits, skall tillsynsmyndigheten förordna om skälig nedsättning
av avgiften. När så finnes skäligt och den lagringsskyldige icke härigenom
vinner otillbörlig förmån, må i fall som nyss sagts avgiften helt eftergivas.
Visar lagringsskyldig, som påförts oljeavgift, att han fullgör sin lagringsskyldighet,
må tillsynsmyndigheten efter vad som prövas skäligt förordna
om återbäring av oljeavgift, vilken belöper å tid, då lagringsskyldigheten
fullgjorts.
I en inom handelsdepartementet upprättad promemoria, har ifrågasatts
viss jämkning av förenämnda bestämmelser om uppgiftsskyldighet för lagringspliktig
och om nedsättning och återbäring av oljeavgift. Beträffande
uppgiftsskyldigheten anföres i promemorian i huvudsak följande.
Den nuvarande ordningen för avlämnande av lageruppgifter innebär, att
lagringsskyldiga säljare skall avlämna uppgifter varje månad och lagringsskyldiga
förbrukare en gång i kvartalet. Lageruppgifterna är avsedda att
ligga till grund för kontrollen över att lagringsskyldigheten fullgöres. Beträffande
eldningsolja har Kungl. Maj:t — i enlighet med av 1957 års riksdag
godkända riktlinjer rörande beredskapslagring av olja (prop. nr 144, rskr
nr 322) — utfärdat föreskrifter, innebärande att de föreskrivna lagren av
eldningsolja temporärt får nedbringas med viss mängd per månad under
vissa månader av året. För att underlätta kontrollen över att de lagringsskyldiga
förbrukarna av eldningsolja icke nedbringar sina lager i hastigare
takt än vad sålunda får ske, synes det önskvärt att förbrukarna, liksom
säljarna, ålägges avgiva månatliga lageruppgifter. En enhetlig uppgiftsskyldighet
beträffande lagerhållningen skulle vidare få betydelse även för beräkningen
av oljeavgift i vissa fall. Vid försummelse att hålla föreskriven
mängd olja i lager skall nämligen enligt 5 § förordningen om oljeavgift,
i det fall att bristen yppats genom avgiven lageruppgift, oljeavgift utgå för
tiden från och med den kalendermånad, under vilken uppgiften skolat avgivas.
Nuvarande ordning för avlämnande av lageruppgifter kan följaktligen
i fråga om debiteringen av oljeavgift i vissa fall verka ogynnsammare
för säljare än för förbrukare. Denna olikformighet undanröjes, om även
förbrukarna ålägges avlämna månatliga lageruppgifter.
I promemorian föreslås vidare, att tillsynsmyndigheten genom ett tillägg
till 13 § första stycket förordningen om oljelagring ges befogenhet att medge
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1959 5
lagringspliktig befrielse från skyldigheten att lämna uppgift om platsen för
oljans förvaring.
Beträffande frågan om nedsättning och återbäring av o 1 j eavgift
anföres i promemorian huvudsakligen följande. Avsikten med de
avgifter, varom stadgas i förordningen om oljeavgift, är att en lagringsskyldig
icke genom att försumma sin lagringsskyldighet skall vinna något i
ekonomiskt avseende gentemot konkurrenter, som lojalt fullgör sin lagringsplikt.
I konsekvens härmed har tillsynsmyndigheten tillagts befogenhet
att i fall, då det är uppenbart att beräknad oljeavgift avsevärt överstiger
den vinning den lagringsskyldige kan antas göra genom underlåtenheten
att fullgöra föreskriven lagringsskyldighet, förordna om skälig nedsättning
av avgiften eller, när så finnes skäligt och den lagringsskyldige icke
härigenom vinner otillbörlig förmån, helt efterge avgiften. Emellertid torde
fall kunna inträffa, då lagringsskyldig som ej behörigen fullgör sin lagringsplikt
visserligen får anses härigenom göra en ekonomisk vinning, men då
uttagande av oljeavgift ändå med hänsyn till omständigheterna i fallet framstår
såsom obilligt eller obefogat. Det synes därför önskvärt, att Kungl.
Maj :t tillägges befogenhet att i sådana särskilda fall medge befrielse från
eller återbäring av oljeavgift. Motsvarande befogenhet tillkommer Kungl.
Maj :t beträffande ett flertal indirekta skatter, exempelvis enligt 3a § förordningen
den 25 maj 1951 (nr 251) om varuskatt, 9 § förordningen den 5
mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt, 7 § förordningen den 23 november
1956 (nr 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, 3 § förordningen
den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt och 4 § förordningen
den 21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt. Det torde få förutsättas
att ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva befrielse från eller
återbäring av oljeavgift kommer att begagnas med stor försiktighet och allenast
i fall, då verkligt kärande skäl talar för sådant medgivande.
Över promemorian har riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
avgivit utlåtande, varvid fogats yttranden från Svenska petroleum institutet,
Sveriges industriförbund och Svenska stenkolsimportörers förening. Varken
riksnämnden eller de nämnda näringsorganisationerna bär haft något att
erinra mot de i promemorian framförda förslagen.
Vad särskilt angår skyldigheten att lämna uppgift om oljans förvaringsplats
har Svenska petroleum institutet understrukit, att den föreslagna
jämkningen i bestämmelserna skulle vara av stor praktisk betydelse för
oljeföretagen, som därigenom kunde undgå en tidsödande och besvärlig specificering
av alla de olika lagerplatser, på vilka olja förvaras.
Departementschefen. Av den inom handelsdepartementet upprättade promemorian
framgår, att den nuvarande ordningen för avlämnande av i förordningen
om oljelagring föreskrivna lageruppgifter medför vissa olägenheter
såväl ur kontrollsynpunkt som med hänsyn till beräkningen av oljeavgift.
För undanröjande av dessa olägenheter förordar jag, att lagringsskyl
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1959
diga förbrukare, såsom föreslagits i promemorian, ålägges samma uppgiftsskyldighet
som gäller för lagringsskyldiga säljare.
Vad angår frågan om skyldighet att lämna uppgift om platsen för oljans
förvaring är syftet med denna uppgift huvudsakligen att ge en allmän överblick
över de samlade lagrens fördelning inom landet. Detta syfte torde i allmänhet
tillgodoses i tillräcklig grad, om uppgiften lämnas några gånger
om året. Jag förordar därför att i 13 § första stycket förordningen om oljelagring
införes en bestämmelse om rätt för tillsynsmyndigheten att medge
befrielse från skyldigheten att lämna uppgift om platsen för oljans förvaring.
Som förut framhållits är syftet med oljeavgiften att verka kostnadsutjämnande
så att icke en lagringsskyldig genom underlåtenhet att lagra olja gör
en ekonomisk vinning i förhållande till sina konkurrenter, som lojalt fullgör
sin lagringsplikt. Är det å andra sidan uppenbart, att beräknad oljeavgift
avsevärt överstiger den vinning, som den lagringsskyldige kan antas göra
genom att underlåta sin skyldighet, kan nedsättning eller eftergift av avgiften
medges efter vad som finnes skäligt. Gällande bestämmelser inrymmer
emellertid icke möjlighet att nedsätta eller efterge oljeavgift, då avgiften
ungefärligen motsvarar den ekonomiska förmån, som följer av att lagringsskyldigheten
icke fullgöres. I praktiken har det dock visat sig, att det
även i sådana fall under vissa omständigheter kan te sig obilligt att utta
oljeavgift. Om en förbrukare av olja tillfälligt uppnått den gräns, där lagringsskyldighet
inträder, och följaktligen blir lagringsskyldig under endast
ett eller ett par år kan det vara naturligt att den lagringsskyldige, om han
icke förfogar över erforderliga lagringsutrymmen, i denna situation söker
och erhåller dispens från skyldigheten. Är han dessutom ensam lagringsskyldig
bland företag med samma eller liknande verksamhet, verkar den oljeavgift,
som då utgår, icke alltid kostnadsutj ämnande utan kan tvärtom utgöra
en extra ekonomisk belastning för den lagringsskyldige i förhållande till
hans konkurrenter. Enligt min mening är det önskvärt, att möjlighet beredes
Kungl. Maj :t att i dylika fall, då synnerliga skäl föreligger, medge befrielse
från eller återbäring av oljeavgift.
Jag förordar därför att i förordningen om oljeavgift införes ett stadgande
av angivet innehåll. Detta stadgande torde lämpligen böra upptagas såsom
en ny paragraf, benämnd 9a §. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att
från fall till fall bedöma huruvida synnerliga skäl skall anses vara för handen.
Jag förutsätter emellertid, att med hänsyn till stadgandets karaktär
detsamma erhåller en restriktiv tillämpning.
I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet upprättats förslag
till
1) förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957
(nr 343) om oljelagring m. m.; samt
2) förordning om tillägg till förordningen den 31 maj 1957 (nr 344) om
oljeavgift m. m.
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1959
7
Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Pierre Vinde
5903(14
Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1959:166 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krig sansvarighet för livoch invaliditetsförsäkring. a1 i texten
- Rskr. 1959:160 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj.t att medgiva viss utvidgning av gällande rätt ti a1 i texten
- 2LU 1959:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957 s. 1 i texten
- BevU 1959:42 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957 s. 1 i texten