Sök i Ratio Lex

Angående anordningar för forskning och utbildning i psykiatri vid vissa sinnessjukhus

1959-02-27 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:79, Angående anordningar för forskning och utbildning i psykiatri vid vissa sinnessjukhus

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

1

Nr 79

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anordningar

för forskning och utbildning i psykiatri vid vissa

sinnessjukhus; given Stockholms slott den 27 februari

1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av ett av 1955 års läkarutbildningsutredning avgivet betänkande

föreslås, att vid vart och ett av Ulleråkers sjukhus i Uppsala och S:t

Lars sjukhus i Lund inrättas en klinisk avdelning för forskning och specialistutbildning

i psykiatri. Varje avdelning skall enligt propositionen förestås

av en professor i psykiatri vid vederbörande universitet, som tillika skall

vara överläkare vid sjukhuset. Till avdelningen skall höra ett kliniskt laboratorium

med en å universitetets stat uppförd laborator som chef. Den i

övrigt för en avdelning erforderliga personalen beräknas till 2 biträdande

överläkare, 9 läkare, 1 psykolog och 16 övriga tjänstemän (sjukvårds-, kontors-

och ekonomipersonal). Antalet tjänster vid de båda avdelningarna

uppgår alltså till sammanlagt 60, varav 26 för läkare. Avdelningarna föreslås

skola utbyggas och organiseras successivt under budgetåren 1959/60—

1962/63. De årliga kostnaderna vid genomförd organisation av båda avdelningarna

beräknas till sammanlagt omkring 1,2 miljoner kronor. Engångskostnaderna

uppgår till omkring 4,2 miljoner kronor. Kostnaderna berör

såväl ecklesiastikdepartementet som inrikesdepartementet.

1— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt AV 79

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 1959.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng,

Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, fråga om anordningar

för forskning och utbildning i psykiatri vid vissa sinnessjukhus samt

anför därvid följande.

I. Inledning

Genom beslut den 31 mars 1955 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande utökning av antalet propedeutiska

och kliniska utbildningsplatser för medicinare.

Med anledning härav tillkallade departementschefen samma dag såsom

sakkunniga för nämnda ändamål byråchefen i ecklesiastikdepartementet

T. S. Arén, fältläkaren P. G. Lundgren, numera regeringsrådet B. A. Nevrell,

professorn vid universitetet i Göteborg M. O. Odin, professorn vid universitetet

i Uppsala B. A. Rexed och kommunalnämndsordföranden J. F.

Strandlund samt uppdrog åt Nevrell att såsom ordförande leda de sakkunnigas

arbete.

Genom beslut den 29 april 1955 bemyndigade Kungl. Maj:t departementschefen

att för ifrågavarande ändamål tillkalla ytterligare två sakkunniga.

Med anledning härav tillkallades samma dag hemmansägaren,

landstingsmannen B. A. Clausén och lasarettsläkaren A. A. Odelberg.

De sakkunniga antog benämningen 1955 års läkarutbildning sutredning.

Genom beslut den 7 oktober 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt utredningen

att utreda frågan om förutsättningarna och kostnaderna för inrättande vid

sinnessjukhusen av enligt utredningens mening erforderligt antal professurer

i psykiatri ävensom övriga frågor i samband med dylikt inrättande.

Departementschefen tillkallade den 15 oktober 1956 professorn vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet T. Sjögren och den 1 april 1957 profes
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959 3

sorn vid universitetet i Uppsala A. Grönwall att såsom experter biträda

utredningen.

Under sitt arbete har såväl utredningen i sin helhet som en mindre delegation

inom utredningen vid skilda tidpunkter besökt Ulleråkers sjukhus i

Uppsala, S:t Lars sjukhus i Lund, Lillhagens och S:t Jörgens sjukhus i

Göteborg samt Beckomberga och Långbro sjukhus i Stockholm, varvid

samråd ägt rum med representanter för dessa sjukhus. Vid i samband härmed

företagna undersökningar av de lokalmässiga förutsättningarna för

inrättande av professurer i psykiatri vid vissa sinnessjukhus å nämnda orter

har utredningen biträtts av arkitekten hos statens kommitté för sinnessjukvårdens

utbyggande H. I. Muller. Utarbetandet av förslag i ämnet har

skett i samråd med nämnda kommitté. Utredningen har vidare haft överläggningar

med mentalsjukvårdsdelegationen inom kommittén för översyn

av hälso- och sjukvården i riket.

Sedan utredningens uppdrag slutförts, har utredningen den 4 oktober

1957 avgivit betänkande med förslag rörande professurer i psykiatri vid

vissa sinnessjukhus (stencilerat).

Över betänkandet har yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen,

efter hörande av direktionerna för Ulleråkers, S:t Lars, S:t Jörgens

och Umedalens sjukhus, kanslern för rikets universitet, efter hörande av de

medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg

samt lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, statens

kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande, Göteborgs stads sjukhusdirektion,

Stockholms stads sjukhusdirektion, svenska läkaresällskapet och

svenska psykiatriska föreningen.

I årets statsverksproposition (VIII ht; s. 132) har jag framhållit, att jag

hade för avsikt att i ett senare sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att för

riksdagen framlägga förslag om anordnande av enheter för forskning vid

vissa mentalsjukhus på grundval av det av utredningen framlagda betänkandet.

Sedan beredningen av denna fråga nu avslutats, får jag ånyo anmäla

densamma.

II. Tidigare utredningar m. m.

Statens sinnessjukvårdsberedning avgav den 11 januari 1950 en promemoria

med utredning rörande specialistutbildningen i psykiatri. Beredningen

erinrade inledningsvis om att professurerna i psykiatri vid universiteten

i Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet tidigare varit

förenade med befattningarna som överläkare och sjukhuschef vid Ulleråkers

sjukhus i Uppsala, S:t Lars sjukhus i Lund och psykiatriska sjukhuset i

Stockholm. Genom olika beslut — för Uppsalas del 1945, för Lunds 1928

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

och för Stockholms 1939 — hade professurerna skilts från överläkartjänsterna

och i stället förenats med chefsskapet för de psykiatriska klinikerna

vid akademiska sjukhuset i Uppsala, Lunds lasarett och karolinska sjukhuset

i Stockholm. Att professurerna i psykiatri skilj des från överläkarbefattningarna

vid sinnessjukhusen motiverades dels med sjukvårdsarbetets

och det administrativa arbetets växande belastning av vederbörande professor

på undervisningens bekostnad, dels med önskvärdheten av att samla ett

relativt litet antal lämpliga undervisningsfall på ett och samma ställe, dels

ock i någon mån med behovet av sjukvårds- och undervisningsplatser

rörande det lättare psykiatriska klientelet.

Beredningen framhöll, att professurernas överflyttning betytt ett stort

framsteg, men gav också uttryck för den åsikten, att en av motiveringarna

för överflyttningen ej var hållbar. Det hade nämligen enligt beredningen

visat sig omöjligt att på en psykiatrisk lasarettsklinik om cirka 100 platser

lägga in alla slags fall av akut och kronisk art, vilket erfordrades för att

undervisningen skulle bli allsidig. Svårare akuta fall hade ej alls kunnat

mottagas utan måst hänvisas direkt till sinnessjukhus. Icke heller hade man,

såsom avsetts, på klinikerna i undervisningssyfte ens för kortare perioder

kunnat lägga in kroniska och dementa fall. De psykiatriska universitetsklinikerna

hade följaktligen kommit att beläggas med psykoneuroser samt

mycket lätta och tidiga psykoser. Detta hade, menade beredningen, ej kunnat

undgå att påverka undervisningen i egentlig psykiatri, även om man på

de flesta håll sökt komplettera densamma genom att förlägga en eller ett

par föreläsningar eller demonstrationer inom varje psykiatrikurs till något

närbeläget sinnessjukhus. Enligt beredningen förelåge risk att dessa förhållanden

kunde skapa ett sådant tillstånd, som enligt vissa bedömare redan

hade inträtt i Förenta staterna. Enligt dessa bedömare funnes där ett öppet

svalg mellan klinikpsykiatri och sinnessjukhuspsykiatri. Orsaken härtill

ansåges vara, att den psykiatriska undervisningen och forskningen där nästan

uteslutande varit knuten till de relativt små klinikerna i städerna, vilket

medfört ett ensidigt intresse för den lilla psykiatrien, medan sinnessjukhuset

isolerats från den övriga läkarvetenskapen.

För att skapa organisatoriska förutsättningar för kvalificerad undervisning

och utbildning även vid sjukhus med annat klientel än det som för

närvarande mottages å de psykiatriska klinikerna samt för att möjliggöra

vetenskaplig forskning inom det betydelsefulla område och på det stora

material, som den slutna sinnessjukvården representerar, borde enligt beredningen

särskilda professurer inrättas vid sinnessjukhusen. Beredningen

föreslog att en professur skulle inrättas vid vartdera av Ulleråkers sjukhus i

Uppsala, S:t Lars sjukhus i Lund och S:t Jörgens sjukhus i Göteborg, anknutna

till vederbörande medicinska fakultet och i första hand avsedda för

specialistundervisningen och forskningen inom den tyngre psykiatrien. För

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 79 år 1959

Stockholms vidkommande var enligt beredningen frågan mera komplicerad

genom att förslag redan förelåg om inrättande av en professur, förenad med

överläkarbefattningen vid en planerad psykiatrisk klinik å Sabbatsbergs

sjukhus. I Stockholm fanns ej heller något lämpligt statligt sinnessjukhus,

till vilket en professur för specialistutbildning kunde knytas, men en sådan

professur kunde givetvis, framhöll beredningen, även förenas med en överläkarbefattning

vid något av Stockholms stads sjukhus. På grund av det

stora antalet medicine studerande vid karolinska institutet talade enligt

beredningen onekligen vissa skäl för att i Stockholm låta »Sabbatsbergsprofessuren»

få företräde, men beredningen ville det oaktat understryka

angelägenheten av att även i Stockholm en professur vid något sinnessjukhus

snarast möjligt komme till stånd.

Beredningen fann för sin del rimligt och lämpligt, att de vid sinnessjukhusen

placerade professurerna, i vart fall under en relativt lång övergångstid,

även utnyttjades för att lätta och komplettera de nuvarande professorernas

undervisningsskyldighet för de blivande läkarna i allmänhet. Innehavarna

av de förstnämnda professurerna skulle därvid i första hand

tillgodose undervisningen i den s. k. stora psykiatrien, innefattande de

egentliga sinnessjukdomarna, för både medicine kandidater och framför allt

för de blivande specialisterna i ämnet ävensom bedriva forskning inom detta

område. De nuvarande professorerna skulle komma att såsom för närvarande

i huvudsak ägna sig åt undervisning och forskning inom den s. k. lilla

psykiatrien, d. v. s. neuros- och psykoneurosläran, socialpsykiatri och ärftlighetslära.

Beredningen erinrade om att den vid utformningen av sitt förslag till

generalplan för sinnessjukvårdens modernisering och utbyggande tagit hänsyn

till de tilltänkta professorernas undervisnings- och forskningsuppgifter

på så sätt, att deras överläkaravdelningar tillmätts väsentligt mindre än

andra överläkares (högst 250 platser) samtidigt som avdelningarna försetts

med särskilda anordningar för ifrågavarande verksamhet.

I remissyttrandena över sinnessjukvårdsberedningens förslag kritiserade

flertalet universitetsmyndigheter ur undervisningssynpunkt beredningens

uppdelning av psykiatrien i s. k. stor och liten psykiatri. Emellertid underströks

i samtliga remissyttranden behovet av åtgärder för att bereda ökade

möjligheter till specialistutbildning och forskning i psykiatri, och beredningens

förslag om inrättande av ytterligare professurer tillstyrktes i princip

av det övervägande antalet remissmyndigheter.

1948 års läkarutbildning skommitté. Sedan departementschefen till 1948

års läkarutbildningskommitté överlämnat statens sinnessjukvårdsberednings

promemoria att tagas i övervägande vid kommitténs arbete, anförde kommittén

i sitt betänkande om läkarutbildningen (SOU 1953: 7) inledningsvis

följande om beredningens förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

Statens sjnnessjukyårdsberednings förslag om inrättande av särskilda

professurer i psykiatri vid vissa sinnessjukhus är ett beaktansvärt försök

att bidra till lösningen av utomordentligt betydelsefulla medicinska och

samhälleliga problem. De psykiska sjukdomarna orsakar ständigt stora

lidanden för många människor och åsamkar samhället utgifter, som i storlek

kan jämföras med hela den övriga slutna sjukvårdens kostnader. Ett

väldigt behov av medicinsk forskning föreligger således på detta fält, och

mycket kan säkerligen också göras genom en förbättrad undervisning av

läkarna i allmänhet och av specialisterna i psykiatri, vilket syfte givetvis

skulle främjas om vetenskapligt kvalificerade lärare finge verka på sinnessjukhusen.

Värdet av de av sinnessjukvårdsberedningen föreslagna åtgärderna

torde sålunda vara oomtvistligt.

Kommittén instämde i remissmyndigheternas kritik av beredningens förslag

om en uppdelning av psykiatrien i den s. k. stora psykiatrien och den

s. k. lilla psykiatrien och framhöll, att kommittén icke kunde biträda beredningen

i dess uppfattning att det skulle vara lämpligt att ur undervisningssynpunkt

klyva psykiatrien i två områden, för svårare respektive lättare fall.

Kommittén ansåg icke de av sinnessjukvårdsberedningen föreslagna professurerna

vara nödvändiga för undervisningen i psykiatri i den allmänna

läkarutbildningen, där en viss komplettering av kursundervisningen i psykiatri

med demonstrationer på sinnessjukhus av överläkare i biträdande

lärares ställning ansågs vara tillräcklig. Behovet av specialistutbildning i

psykiatri utgjorde emellertid enligt kommitténs mening ett viktigt skäl för

inrättandet av dylika professurer. Kommittén anförde härom följande.

Vid bedömningen av behovet av utbildning i psykiatri måste man emellertid

också ta hänsyn till specialistutbildningen i ämnet. Denna utbildning

får ta sikte icke blott på den i öppen psykisk vård verksamme specialisten,

vilken måhända bäst utbildas på universitetsklinikerna, utan även på de

blivande sinnessjukhusläkarna. För deras praktiska träning och vetenskapliga

utbildning förefaller det kommittén fullt klart, att särskilda professurer

vid vissa större sinnessjukhus skulle vara av synnerligen stort värde. Behovet

av sådan specialistutbildning i psykiatri utgör ett viktigt skäl för

inrättandet av de av sinnessjukvårdsberedningen föreslagna professurerna.

Kommittén instämde i sinnessjuk vårdsberedningens motivering att ett

inrättande av de föreslagna professurerna skulle bidraga till att främja

forskningen rörande de svårare psykiska sjukdomarna. Enligt kommitténs

mening borde man emellertid för att åstadkomma en snabb intensifiering av

forskningen inom psykiatrien först slå in på den vägen att göra de nuvarande

psykiatriska klinikerna vid undervisningssjukhusen mera arbetsdugliga.

Sedan detta skett ville kommittén tillstyrka, att en eller flera professurer

i psykiatri inrättades vid vissa större sinnessjukhus i riket.

Kommittén påpekade att sinnessjukvårdsberedningens förslag icke innehöll

något uttalande om den övriga personal som skulle behövas för ett

vetenskapligt arbete vid de nya institutionerna, liksom ej heller någon be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

räkning av behovet av instrument, apparater, driftsanslag och lokaler. I

anslutning härtill anförde kommittén.

Det torde vara uppenbart, att forskningen, likgiltigt inom vilket område

av medicinen, i dag icke kan bedrivas utan en ganska omfattande stab av

vetenskapliga och tekniska medarbetare, och en betydande instrumentell

utrustning. Att inrätta en professur utan en sådan bakgrund är således en

skäligen meningslös åtgärd. För psykiatriens del fordrar vetenskaplig verksamhet

tillgång på hjälppersonal med utbildning bland annat inom klinisk

psykologi, genetik, neuropatologi, medicinsk statistik och kuratorsverksamhet.

Instrumentell utrustning och biträdespersonal krävs för bland annat

elektroencefalografi och för histologiskt, kemiskt och fysiologiskt laboratoriearbete.

Ett intimt samarbete med andra vetenskapmän är också erforderligt

särskilt ifråga om neurologi, neurokirurgi, röntgendiagnostik, neuropatologi

och biokemi. Kommittén vill icke bestrida, att det är tänkbart att

alla dessa förutsättningar kan uppfyllas vid sinnessjukhusen. Det är emellertid

tydligt att härför fordras personal och utrustning av en storleksordning,

som sinnessjukvårdsberedningens utredning icke ger någon uppfattning

om. Även ifråga om institutionslokaler måste ansenliga krav ställas.

Kommittén vill för sin del uttala, att professurer vid sinnessjukhus icke bör

inrättas, innan en detaljerad granskning av de lokala förutsättningarna för

institutionerna har utförts och beräkningar rörande de nödvändiga kostnaderna

för institutionernas drift har framlagts.

I propositionen 195212 angående reformering av läkarutbildningen anförde

chefen för ecklesiastikdepartementet följande.

För egen del anser jag i likhet med kommittén, att en viss förstärkning av

de nuvarande universitetsinstitutionerna i psykiatri är nödvändig. Mina i

det följande framlagda förslag, innefattande bland annat extra ordinarie

lärartjänster vid klinikerna, torde få anses av betydelse i detta sammanhang.

De under remissbehandlingen framförda skälen mot en differentiering

av psykiatriprofessurerna finner jag vidare bärkraftiga. Vad sinnessjukvårdsberedningen

och kommittén anfört om värdet för specialistutbildningen

och för den psykiatriska forskningen av professurer i psykiatri vid

sinnessjukhusen synes mig dock utgöra tungt vägande skäl för att åtminstone

någon dylik tjänst inrättas. Som kommittén framhåller föreligger

emellertid icke så ingående utredningar om förutsättningarna ur lokal synpunkt

och om kostnaderna i olika avseenden, att ett avgörande nu kan

fattas. Närmare utredning härom bör, såsom kommittén och medicinalstyrelsen

anfört, snarast komma till stånd.

Genom beslut den 7 oktober 1955 uppdrog därefter Kungl. Maj:t, såsom

inledningsvis omnämnts, åt 1955 års läkarutbildning sutredning att utreda

frågan om förutsättningarna och kostnaderna för inrättande vid sinnessjukhusen

av professurer i psykiatri ävensom övriga frågor i samband därmed.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

III. Behovet av forskning och specialistutbildning i psykiatri

1955 års läkarutbildningsutredning erinrar i sitt betänkande om att behovet

av forskning och ökad specialistutbildning i psykiatri i syfte att

åstadkomma en önskvärd förbättring av sinnessjukvården, så att vårdtiden

förkortas och omsättningen av patienter ökas, omvittnats i många olika

sammanhang.

I samband med sina anslagsäskanden för budgetåret 1954/55 lämnade

sålunda statens medicinska jorskningsråd en redogörelse för en inom rådet

år 1953 verkställd inventering rörande den psykiatriska forskningens läge i

Sverige och underströk mot bakgrunden härav nödvändigheten av kraftfulla

åtgärder för att få till stånd en intensifiering av denna forskning. I

redogörelsen anfördes bland annat följande om sinnessjukdomarnas frekvens.

Av landets nära 90 000 vårdplatser disponeras 42 procent av psykiatrien.

Häri ingår då också sinnesslövård och epileptikervård. Ytterligare ett antal

platser inom alkoholistvård och på anstalter inom den psykiatriska barnaoch

ungdomsvården är ävenledes belagda med psykiskt abnorma individer.

Kostnaderna för hälso- och sjukvården i Sverige — om man frånräknar

olycksfall och förlossningsvård — belöper sig till drygt en kvarts miljard

kronor. Av dessa kostnader kommer omkring en tredjedel på sinnessjukvårdens

konto. Under de sista decennierna har ett flertal populationsundersökningar

gjorts i olika länder, bland annat i Danmark och Sverige, som bland

annat syftar till att bestämma frekvensen av psykiska sjukdomar och sinnesslöhet

i normalbefolkningen. Dessa undersökningar har ett väl överensstämmande

resultat och har klart visat, att siffrorna i de officiella statistikerna

ligger betydligt under de faktiskt föreliggande. Dessa undersökningar

har bland annat visat, att cirka 12 procent av alla personer över 20 år i en

given befolkning företer eller har företett nervösa eller psykiska rubbningar,

därav cirka 3 procent sinnesslöa. Frekvensen psykopatier och psykoneuroser

ligger omkring 7 procent.

I dessa populationsundersökningar har man även kunnat bestämma riskerna

för en person i normala befolkningen att insjukna i olika psykiska

sjukdomar liksom även bestämma risker för olika släktingkategorier till

psykiskt sjuka att få olika psykiska sjukdomar. Då dylika undersökningar

har ett stort såväl teoretiskt som praktiskt intresse, må här anföras några

av de funna morbiditetsriskerna: För schizofreni, i normalbefolkningen

0,9 procent, för syskon till schizofrena 6—7 procent. För manisk-depressiv

psykos, i normalbefolkningen 1 procent, för syskon till manisk-depressiva

13—15 procent. För presenila och senila psykoser, i normalbefolkningen

cirka 1 procent, för syskon till dylika sjuka 6—7 procent. För sinnesslöa, i

normalbefolkningen 3 procent, för syskon till sinnesslöa 8—12 procent.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1957/58 framhöll forskningsrådet

återigen, påpekar utredningen, den synnerligen stora betydelsen av ökade

ansträngningar för att möjliggöra psykiatrisk forskning. Rådet anförde

därvid bland annat följande.

Enligt rådets mening är en intensifierad psykiatrisk forskning en viktig

faktor när det gäller att dra kompetent folk till de ledande platserna inom

sinnessjuk vården. Den medicinska forskningen är också den säkraste vägen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 79 år 1959

att förbilliga sinnessjukvården, liksom den influerat på den medicinska

vården i allmänhet. Senare tiders medicinska upptäckter har lett till en

omvandling av sjukvården, förkortat vårdtiderna och gjort sjukhusvård

onödig vid många sjukdomstillstånd. Liknande framgångar torde stå att

vinna för sinnessjukvårdens del.

Utredningen har i betänkandet intagit en redogörelse av sin expert, professorn

T. Sjögren, för nuvarande forskningsinriktningar inom psykiatrien.

Redogörelsen har i huvudsak följande lydelse.

Klinisk psykiatrisk forskning. De framsteg inom psykiatrien

som redan gjorts beror till stor del på att man på ett fruktbart sätt

kunnat tillämpa inom andra vetenskapsgrenar utvecklade metoder. Detta

gäller bland annat genetiska, biokemiska, neurofysiologiska, experimentalpsykologiska

och farmakopsykologiska metoder. Det är dock ofrånkomligt

att all psykiatrisk forskning ytterst vilar på en noggrann penetration av

enskilda fall med hjälp icke blott av sådana från hjälp vetenskaper lånade

metoder utan i första hand med hjälp av kliniska intervjuer.

För att psykiatrisk forskning skall vara möjlig fordras ett tillfredsställande,

diagnostiskt referenssystem. Tyvärr är den kliniska diagnostiken

inom psykiatrien ännu relativt outvecklad. Det fordras åtskillig forskning

med klart utformade frågeställningar, där man gör klar skillnad mellan

syndromdiagnoser och etiologiska diagnoser innan ett tillfredsställande

system kan konstrueras.

Den kliniska intervjun intar som nämnts en central ställning inom psykiatrien.

Men hänsyn härtill är ett noggrant studium av intervjusituationen

en nödvändighet. Dessutom behöver tillförlitligheten hos genom intervjuer

gjorda skattningar och diagnoser noggrant och fördomsfritt studeras i jämförelse

med andra metoder.

Till den kliniska forskningen hör ett allmänt studium av de psykiska

sjukdomsbilderna och av deras utveckling samt katemnestiska studier av

prognosen vid olika tillstånd. Den rena kliniska undersökningen är också

oumbärlig vid undersökningen av sådana frågor som inverkan av genetiska

faktorer och miljöfaktorer på personlighetens normala och abnorma utveckling

samt på manifestationen av olika slag av psykiska sjukdomar.

Genetisk neuropsykiatrisk forskning. I stora drag är

den medicinska genetiken numera inriktad på tre större problemkomplex,

nämligen:

1. Utsortering och klassifikation av sjukdomar och defekter, som väsentligen

beror på individuella genetiska differenser. Detta innebär i stor utsträckning

nosologiska revisioner med avgränsning av specifika kliniska

och genetiska sjukdomsentiteter.

2. Detaljerade undersökningar över det sätt på vilket patologiska gener

via ändrade biokemiska förlopp åstadkommer sjukdomar eller defekter. Det

finns möjligheter att terapeutiskt kompensera för dessa ändrade biokemiska

förlopp. Kännedom om dem är en primär förutsättning för terapeutisk

forskning. . .

3. Studier över de genetiska sjukdomarnas fördelning i olika befolkningsgrupper

och deras samband med olika demografiska företeelser.

Genom kombinerad klinisk och genetisk forskning liar redan arvsgången

kunnat klarläggas för ett flertal — i allmänhet relativt sällsynta — sjukdomar.

T vissa fall har även de genstyrda biokemiska förändringarna — i

varje fall till väsentlig del — kunnat klarläggas. Klarläggande av dylika

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

genetiska sjukdomsentiteter är av det största intresse både från teoretisk

och praktisk synpunkt, icke minst därigenom att det skapar en bas för biokemiska

och serologiska studier av rubbningarna i de normala metaboliska

processerna, som orsakas av skadliga gener, och därigenom en förståelse av

dessa normala processer.

Då det gäller de stora grupperna av psykos som schizofreni, maniskdepressiv

psykos, senila psykoser samt de odifferentierade oligofrenierna har

det hittills icke lyckats att för dessa påvisa en enkel arvsmodus. Vi har här

uppenbarligen att göra med diagnostiskt komplicerade sjukdomsbilder, där

såväl olika genetiska som olika miljöfaktorer spelar en mer eller mindre

betydande roll.

Beträffande dessa sjukdomar har sedan många år bedrivits ett intensivt

forskningsarbete för att med hjälp av matematiskt-statistiska metoder

bestämma morbiditetsriskerna för olika kategorier av anförvanter till de

sjuka utgångsfallen. Dessa morbiditetsrisksiffror har fått ett betydande

praktiskt intresse bland annat för bedömning av indikationerna för abort

och sterilisering.

För bedömning av arvsfaktorernas contra miljöfaktorernas betydelse för

uppkomsten av psykiska sjukdomstillstånd har vidare tvillingforskningen

spelat en mycket betydande roll. Genom jämförande undersökningar av en

viss sjukdoms samtidiga förekomst hos enäggiga tvillingpar uppvuxna under

samma respektive under olika miljöförhållanden och motsvarande förekomst

hos tvåäggiga tvillingpar har viktiga resultat erhållits för belysande av

arvets respektive miljöfaktorernas betydelse.

Andra synnerligen viktiga och lovande forskningar inom den medicinska

genetiken är slutligen biokemiska och serologiska analyser av anlagsbärare,

undersökningar av kopplingsföreteelser mellan olika anlag samt över olika

arvsanlags genomslagskraft (penetrans) i olika familjer.

Ett viktigt praktiskt tillämpningsområde av inom genetiken vunna forskningsresultat

är humangenetisk rådgivning i samband med äktenskap och

barnalstring.

B i ok e in i sk f orsknin g. Sedan åtskilliga år har sjukliga förändringar

i biokemiska förlopp kunnat påvisas vid vissa psykoser. Undersökningar

sedan omkring 19.‘50 har visat, att störningar i N-omsättningen har

förekommit vid speciellt periodiska katatonier men även vid schizofrenier i

övrigt. Vidare har man påvisat störningar i leverfunktionen, förändringar i

blodsockeromsättningen och ändrade toleransförhållanden vid insulinbelastning.

I stort sett visar de kemiska och biokemiska fynden vid schizofreni en

större spridning jämfört med ett kontrollmaterial på friska och med andra

psykoser. Detta skulle kunna tyda på att ett gemensamt och ett tidigt

stadium i ämnesomsättningen är rubbat. Med hjälp av radioaktiva isotoper

har man prövat och följt ämnesomsättningen. Bland annat har man funnit

störd fosfat-»turn over» i erytrocyterna, i det att adenosintrifosfat omsättes

på annat sätt vid schizofrenier än hos normala. Ett viktigt framsteg var, när

man lyckades framställa »modellpsykoser» med bland annat lycerginsyredietylamid.

I kvantiteter på milligram framkallades schizofreni-liknande

psykoser som varade 12—20 timmar. De små kvantiteter, som erfordrades,

skulle tyda på, att det är fråga om en förgiftning av vissa enzymsystem

eller möjligen produktion av toxiska metaboliter. Man har riktat sitt intresse

på adrenalinet och dess oxidationsprodukter, särskilt adrenokrom och

adrenolutin, och från vissa håll har man påstått, att injektion av dessa ämnen

skulle framkalla schizofreniliknande symtom. Sedan man upptäckt, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts -proposition nr 79 år 1959

den perifera effekten av serotonin kunde upphävas av LSD, tänkte man sig

också möjligheten att liknande förhållanden kunde förekomma vid de

psykoser, man framkallat med LSD. Från amerikanskt hall har man hävdat,

att den psykiska effekten man erhållit av LSD beror på serotonin, som

antas vara en viktig transmittorsubstans i centrala nervsystemets ganglier.

Denna substans inaktiveras av LSD. Från amerikanskt och svenskt håll

hävdar man vidare, att man isolerat en Cu-haltig förening ur schizofreniers

blod, som — injicerat på normala — framkallar schizofreniliknande symtom.

De närmare orsakerna till detta är ännu ouppklarade, men öppnar helt

självklart stora perspektiv. — En av möjligheterna kan vara, att effekten

går över binjurarna. Man vet numera bland annat, att binjurefunktionen är

ändrad vid bland annat manier och schizofrenier.

Den biokemiska forskningen är sålunda ytterst betydelsefull när det

gäller att utreda psykosernas somatiska underlag och så småningom komma

fram till specifika behandlingsmetoder.

Ne urofy siologisk forskning. Neurofysiologins starka frammarsch

under de senaste decennierna har efterhand resulterat i metoder,

som kommit till användning vid attackerandet av problemställningar i den

psykiatriska forskningen. Framför allt har registreringen av hjärnans elektriska

aktivitet, den s.k. electroencefalografin, kommit psykiatrin till godo

och ingår som en viktig diagnostisk metod vid den neuropsykiatriska undersökningen.

Ehuru electroencefalografin är en värdefull undersökningsmetod torde

dock dess största betydelse vara som ett forskningsinstrument. Den har

redan som sådant givit värdefulla resultat. Här skall i första hand nämnas

de rön, som lett till en ökad kunskap om medvetandets fysiologi. Man har

vidare kunnat påvisa korrelationer mellan den elektriska aktiviteten i olika

delar av hjärnan och emotionella spänningstillstånd såsom ångest, aggressivitet

o. dyl. På det senare området är forskningsfronten bred och utvecklingsmöjligheterna

synas stora till ökad insikt om emotionernas fysiologi.

Genom den samtidiga registreringen av hjärnans elektriska aktivitet, olika

funktioner av det autonoma nervsystemet samt därjämte psykiatrisk exploration

har man möjlighet att belysa samspelet mellan olika funktionella

system vid emotionella spänningstillstånd. Detta är en av de vägar man har

att gå fram på då det gäller utforskandet av de psykiska sjukdomar som

framför allt yttrar sig i störningar i känslolivet.

Den hittills använda registreringsmetoden med avledning av hjärnans

elektriska aktivitet medelst s. k. skalpelektroder har utvidgats till registrering

från hjärnbarken — s.k. electrocorticografi — samt inifrån hjärnsubstansen

— s. k. djupclectrografi. Montrealskolan har efter electrocortieografiska

undersökningar genom efterföljande stimulering av vissa punkter

på hjärnbarken kunnat få patienter att erinra sig tidigare under deras liv

inträffade händelser, iakttagelser som öppnar vida perspektiv för vidare

utforskning av minnets fysiologi.

Vid den senast introducerade modifikationen — djupeleetrografi — inplanteras

elektroder i hjärnsubstansen med stereotaktisk teknik. Patienterna

kan obesvärade under långa tidsperioder röra sig fritt med elektroderna,

som vid olika tillfällen kan kopplas till en registrerande apparat. Sedan

djupelectrografin utvecklats i tekniskt avseende vid ilera amerikanska

forskningscentra har på senare lid rapporterats, att patologisk aktivitet av

specifikt utseende kunnat avledas från vissa delar av hjärnstammen hos

schizofrena. Denna aktivitet, som ej kunnat fångas med de konventionella

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majrts proposition nr 79 år 1959

ytavledningarna, är enligt vissa forskare korrelerad till hörselhallucinos.

Genom de inplanterade elektroderna bär man också kunnat .studera effekten

av elektrisk stimulering och av elektrokoagulation — ett slags minimal

lobotomi — i hjärnstammen. Längs dessa linjer finns flera forskningsuppgifter

som under den närmaste tiden framför allt torde komma att centreras

kring schizofrenin.

Klinisk experimental psykologisk forskning. Psykologiska

undersökningsmetoder har stor användning inom psykiatrin både

såsom hjälpmedel för att lösa bestämda forskningsproblem, i regel genom

gruppundersökningar, och såsom hjälpmedel vid diagnostiken i enskilda fall.

Behovet av forskning angående psykologiska undersökningsmetoder och

deras tillämpning inom psykiatrin har ända till de sista åren varit eftersatt

i Sverige. Behovet av sådan forskning är i själva verket mycket stort.

Grundvalen för all forskning inom detta område är ett studium av själva

de undersökningsmetoder som man (inskar använda — deras reliabilitet,

deras validitet i olika hänseenden etc. Sådana undersökningar kan syfta till

nykonstruktion av metoder eller till kontroll av sådana metoder, som redan

användes, men vars ändamålsenlighet kan ifrågasättas. Man kan också

endast avse att för svenska förhållanden omkonstruera utomlands använda

metoder; åtminstone verbala tests kan ju aldrig tillämpas på ett nytt språkområde

utan översättning, bearbetning och nystandardisering.

LTnder de sista årtiondena har den psykologiska undersökningsmetodiken,

icke minst genom förbättrade statistiska bearbetningsmetoder, gjort stora

framsteg, som psykiatrin ännu icke hunnit tillgodogöra sig. Rent apparattekniska

framsteg har också möjliggjort mätningar, som tidigare varit outförbara.

En mängd olika egenskaper hos individen, som har intresse i psykiatriska

sammanhang, kan studeras med hjälp av psykologiska metoder. Testmässigt

kan man studera sådana funktioner som intelligens, minne, koncentration,

abstraktionsförmåga m.m. Med tillhjälp av frågeformulär eller intervjuer

med formaliserad skattning samt med hjälp av projektiva metoder kan olika

emotionella drag och personlighetsegenskaper studeras. Med hjälp av apparatmetoder

kan man studera t. ex. visuell perception i tachistoskopförsök,

flimmerfusionsfrekvensen in. m.

Olika sådana metoder är av stort värde t. ex. då det gäller att studera

effekten av olika behandlingsmetoder, vare sig det gäller medikamentell

behandling, insulin- och elektrochockbehandling och psykokirurgiska ingrepp.

Först efter noggrann utprovning i gruppundersökningar med standardisering

på normalmaterial och validering gentemot olika sjukdomstillstånd

eller skador kan de psykologiska metoderna få användning som individualdiagnostiska

hjälpmedel. Man kan då ha mycket stor nytta av dem. I första

hand får man en detaljerad och exakt beskrivning av individen med hänsyn

till vissa bestämda variabler. Denna information kan utnyttjas på olika sätt

beroende på den i det enskilda fallet väsentliga frågeställningen. Man kan

t. ex. dra slutsatser angående frågan huruvida ett insufficienstillstånd sammanhänger

med en intellektuell nivåsänkning och andra förändringar på

basen av eu organisk hjärnskada eller väsentligen är neurotiskt betingat.

Både i sådana och andra fall kan den psykologiska undersökningen vara av

stor betydelse vid socialpsykiatriska avgöranden såsom försäkrings-, skadestånds-

och pensionsärenden samt då det gäller lämpliga rehabiliterings- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

i;s

Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1959

arbetsvårdande åtgärder ifråga om psykiskt sjuka. Psykologiska undersökningsmetoder

har också visat sig vara av betydelse då det gäller att

välja lämplig behandling och ställa prognosen i ett enskilt fall. Detta gäller

t. ex. möjligheten att skilja mellan senila melankolier, där prognosen är god

vid elektrochoekbehandling, och senila demenser, där prognosen är dålig.

Psykoterapeutisk forskning. Det psykiatriska forskningsarbetet

går fram efter flera linjer eller sektorer, genetiska, socialpsykiatriska,

konstitutionspsykologiska, experiment alpsykologiska för att nämna några

som har sin bas i och knyter an till den praktiska kliniska verksamheten.

Inom dessa sektorer har betydande forskningsarbeten kommit till utförande

i vårt land.

Då det gäller att från medicinsk psykologisk synpunkt söka penetrera

frågan om de psykoneurotiska symptombildernas och de psykosomatiska

sjukdomstillståndens genes och terapi, är den psykoanalytiska tekniken av

utomordentlig betydelse. Genom den tid som ägnas åt vart fall fås material

om en enda människa av ett omfång, som knappast är möjligt med någon

annan teknik.

Det är viktigt att detta rikhaltiga material skall kunna behandlas med så

strängt vetenskapliga metoder, som är nödvändiga för den psykoanalytiska

forskningens utveckling. Det är därför önskvärt och nödvändigt, att denna

sektor av det psykiatriska forskningsarbetet får tillräckligt utrymme.

Det föreligger ett mycket stort behov av att med exaktast möjliga metodik

studera resultatet av behandling av olika slag av psykiskt sjuka med

olika psykoterapeutiska metoder.

Genom psykoanalytisk metodik har man vunnit en fördjupad förståelse

för icke blott neurosernas utan även psykosernas psykodynamik. Då man

sökt tillämpa dessa kunskaper vid psykoterapi på psykotiska patienter har

det visat sig nödvändigt att konstruera härför speciellt lämpade metoder.

En utvidgad forskning inom detta område är också synnerligen betydelsefull.

Socialpsykiatrisk forskning. Bland annat genom samhällsstrukturens

alltmer komplicerade natur har psykiska sjukdomar och defekter

fått allt större betydelse såsom för individens anpassning i samhället

hindrande faktorer. Socialpsykiatrisk forskning har därför blivit alltmera

aktuell.

Inpassning i samhällslivet av på olika sätt psykiskt defekta individer —•

intellektuellt underutvecklade, abnorma personligheter, tidigt hjärnskadade

etc. -— möter ofta betydande svårigheter. På detta område är forskning

behövlig med hänsyn till möjligheten att förbättra sådana individers sociala

anpassningsförmåga samt med hänsyn till möjligheten att framskaffa

lämpliga former för omhändertagande eller stöd åt dem.

Även återanpassning till samhällslivet av individer, som lidit av psykisk

sjukdom, möter ofta svårigheter. Forskning är behövlig för att undersöka

på vad sätt psykiskt skadade människor bäst kan återinpassas i ett så aktivt

liv som möjligt. För flera psykiska sjukdomar gäller vidare att recidivrisken

är betydande. Risken för återfall är större under ogynnsamma sociala förhållanden

och det är därför av största vikt att undersöka vilka sociala faktorer,

som härvidlag är av störst betydelse för att man i mesta möjliga mån

skall kunna eliminera dem.

Det har visat sig, att även när det gäller individer med fysiska handicap

är patientens psykiska reaktion av väsentlig betydelse för återinpassningen

i samhällslivet. Svagheter i den praemorbida personligheten, olämpliga mil
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

jöförhållanden och olämpliga åtgärder från olika sociala institutioner kan

medföra en invalidisering även i fall med mycket lindriga fysiska handicap.

Det är därför av största vikt att noggrant studera de faktorer, som inverkar

på individens förmåga till återanpassning. Härtill hör även ett studium av

inverkan av olika lagar och deras tillämpning i detta hänseende, t. ex. sjukoch

olycksfallsförsäkring och pensionsförsäkring.

De psykiska sjukdomar, som har samband med åldrandet, har avsevärt

ökat i frekvens under de sista årtiondena. Detta beror främst på ökningen

av antalet individer i hög ålder. Säkerligen inverkar dock även andra faktorer,

bland annat har de sociala förhållandena betydelse för huruvida en

individ med degenerativa åldersförändringar kommer att uppvisa manifesta

psykiska sjukdomssymtom eller icke. Det är angeläget att närmare utreda

vilka sociala förhållanden som i detta hänseende har ett ogynnsamt respektive

gynnsamt inflytande.

Det har visat sig att psykiska defekter och sjukdomar kan visa olika

frekvens inom olika socialgrupper och yrkesgrupper samt hos individer som

är bosatta inom olika områden t. ex. i tätorter eller på landsbygden. Dessa

intressanta socialpsykiatriska problem har hittills endast i relativt ringa

utsträckning blivit belysta genom forskning inom Sverige.

Alkoholmissbruk och alkoholism har bland annat sociala orsaker, vilka

dock ännu är endast otillräckligt kända. Även här föreligger behov av

socialpsykiatrisk forskning.

Socialpsykiatrisk forskning är angelägen även när det gäller utredning av

de sociala faktorer, som är av betydelse för uppkomsten av abortönskan

och abortindikation, för belysande av frågan om abort- och steriliseringslagens

sociala verkningar samt vid ett studium av olika socialvårdslagars

effekt etc.

Psykofarmakologi. Psykofarmakologin har snabbt utvecklats

under de senaste åren och vissa huvudlinjer i forskningen kan nu urskiljas.

Sinnessjukdomarnas uppkomstmekanism och symptomatologi studeras med

tillhjälp av s. k. hallucinogena ämnen, vilka åstadkommer de schizofreniliknande

modellpsykoserna. Terapeutiskt verksamma farmaka prövas dels

vid verkliga sjukdomstillstånd, dels vid modellpsykoserna. De kroniska

intoxikationerna, d. v. s. narkomani och alkoholism, studeras kvantitativt

som psykofarmakologiska problem.

De farmaka, som användes vid behandling av eller för studier av schizofreni,

kan hänföras till följande grupper.

1. Hallucinogener. Namnet förbehålles substanser som efter injektion

åstadkommer förändringar i perceptionen, i känslo- och tankelivet samt i

psykomotoriken. De mest aktuella substanserna inom denna grupp är:

mescalin, lysergsyredietylamid (LSD) , canabis indica och adenochrome. Det

kan påpekas att mescalin och adrenalin kemiskt strukturellt är mycket närstående

och vissa forskare tänker sig den etiologiska orsaken till schizofreni

som en abnorm nedbrytningsprodukt av adrenalin.

Andra forskare har genom isolering av en globelinfraktion (taraxein) från

schizofrena patienters blod också lyckats åstadkomma övergående schizofreniliknande

tillstånd hos försökspersoner.

2. Sedativt verkande ämnen som enbart ytligt påverkar den sjukes

psykomotoriska oro och spänningstillstånd. Hit räknas framför allt barbiturater

men också t. ex. scopolamin och Moral.

3. Nyare och mera specifikt terapeutiskt verksamma farmaka t. ex. klorpromazin,

reserpin, meprobamat, vilka besitter en lugnande, avspännande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 79 år 1959

förmåga utan att samtidigt medföra alltför stark trötthet eller slöhet. Klorpromazinets

verkningssätt är okänt men man känner till dess potentierande

effekt på barbiturater och opiater. Om reserpin vet man bland annat att det

frigör serotonin, ett ämne med stor betydelse för psykologiska och neurofysiologiska

funktioner.

Den psykofarmakologiska forskningen bör i första hand inriktas på studiet

av farmakas effekt på aktuella sjukdomstillstånd men möjligheten att

studera läkemedelseffekter vid modellpsykoser bör också utnyttjas.

Prövningar av nya preparat bör, för att undvika suggestionseffekter, ske

efter den numera allmänt vedertagna dubbelblindtekniken. Försöksbetingelserna

bör standardiseras och kontrolleras så långt möjligt, vilket bland

annat innebär att försökspersonerna bör vara inlagda på sjukhus.

Den kliniska observationen är alltjämt det centrala undersökningsinstrumentet,

dock bör ett skattningsförfarande kunna i någon mån bidraga till

en mera nyanserad och kvantitativ bedömning. Experimentalpsykologiska

testmetoder har tidigare visat sig värdefulla vid psykofarmakologiska studier.

Här kan nämnas möjligheten att med flimmerfusionsmetoden bedöma

toleransen för barbiturater i olika intoxikationsstadier, cross tolerance mellan

t. ex. barbiturat och alkohol samt den under vissa omständigheter uppträdande

stimulerande effekten av barbiturater.

Till psykofarmakologien kan också hänföras det bland annat ur yrkesmedicinsk

synpunkt viktiga studiet av kroniska förgiftningar förorsakade

av koloxid, trikloretylen och organiska kvicksilverföreningar.

Av redogörelsen framgår enligt utredningen klart vilka stora krav som

ställs på den psykiatriska forskningen och vilka enorma arbetsfält som öppnas

för densamma. Dess uppgifter kan inte, hävdar utredningen, lösas utan

intimt samarbete med företrädare för biokemi, fysiologi, farmakologi och

andra vetenskapsgrenar. Enligt utredningen är grundforskning inom psykiatrien

liksom inom medicinen i övrigt nödvändig. Den måste enligt utredningens

uppfattning intensifieras och stödjas i en helt annan omfattning än

vad som hittills skett. Resultatet av en sådan intensifierad psykiatrisk forskning

torde, framhåller utredningen, bli av utomordentlig betydelse för sinnessjukvården

i dess helhet. Enligt utredningen har man rätt att förvänta

bättre förståelse av sinnessjukdomarnas natur och genes och får därigenom

bättre möjligheter för terapin, profylaktiskt och kurativt, bättre resultat av

behandlingen och kortare vårdtider.

Beträffande behovet av en ökad specialistutbildning framhåller utredningen

följande.

I betänkandet »Den öppna läkarvården i riket» (SOU 1948: 14) räknade

vederbörande expert i framtiden med 4 läkare på 350 samtidigt vårdade

patienter vid sinnessjukhus (= 1 på 88) och ansåg detta läkarantal vara i

underkant. Det faktiska antalet var år 1953 ungefär 1 på 152. Vid storstädernas

sinnessjukhus var antalet patienter per liikare 80 år 1953.

1949 års arbetskraftsutredning räknade i sitt i september 1955 avgivna

betänkande (SOU 1955: 34) med att läkartätheten fram till år 1965 vid de

statliga sinnessjukhusen skulle stiga till 1 liikare på 80 vårdplatser och

vid storstädernas sinnessjukhus till 1 läkare på 74 vårdplatser. Med bland

annat dessa utgångspunkter beräknade arbetskraftsutredningen läkarbehovet

inom sinnessjukvården är 1965 till 425 mot 226 för år 1950.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mciy.ts proposition nr 79 år 1959

I en av Sveriges läkarförbund och svenska psykiatriska föreningen i juli

1955 framlagd promemoria angående mentalsjukvårdens organisation och

upprustning har föreslagits vittgående åtgärder för en effektivisering och

upprustning av mentalsjukvården. I promemorian redovisas även en beräkning

av läkartillgång och läkarbehov för den närmaste tioårsperioden under

förutsättning av en utbyggd mentalsjukvård. Det totala läkarbehovet beräknas

år 1965 utgöra cirka 1 000 läkare innebärande ett erforderligt nettotillskott

av läkare under tioårsperioden med cirka 600 läkare. Härvid har

man utgått från en genomsnittlig läkartäthet vid mentalsjukhusen om 1

läkare per 75 patienter och ett platsantal om cirka 30 000. Det framhålles

i sammanhanget att läkartätheten vid mentalsjukhusens akutavdelningar

bör vara 1 läkare per cirka 15 patienter.

Sedan ett antal år tillbaka pågår inom den statliga sinnessjukvården en

omfattande upprustning, vilken tidigare följt en av 1950 års riksdag godkänd

generalplan. Sedan denna plan befunnits otillräcklig gäller numera en

av 1956 års riksdag godkänd reviderad generalplan för modernisering och

utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen. Den nya planen är avsedd att

tjäna som en allmän riktlinje för det framtida utbyggandet av dessa sjukhus.

Denna reviderade generalplan innebär, att till och med budgetåret

1966/67 ytterligare omkring 3 000 vårdplatser kommer att inrättas utöver

de 18 000, som förutsattes i 1950 års generalplan. För att tillgodose detta

platsbehov kommer åtminstone fyra nya sinnessjukhus utöver de tre nya

som förutsattes i 1950 års plan att inrättas. Totalkostnaden för byggnadsåtgärderna

enligt planen beräknas till 495 miljoner kronor. Målet för mentalsjukvårdens

upprustning är — såsom chefen för inrikesdepartementet

framhöll i 1957 års statsverksproposition (XI ht; s. 147) — att föra upp

denna vårdgren till samma standard och klass som kroppssjukvården. De

psykiskt sjuka har — anförde departementschefen — självfallet samma

rätt till en fullgod, effektiv och human vård som de kroppssjuka, och någon

klyfta mellan mentalsjukvård och kroppssjukvård bör i längden icke få

bestå.

Utredningen säger sig vilja helt instämma i dessa departementschefens

uttalanden. Såsom även framhållits i den reviderade generalplanen för sinnessjukvården

måste, menar utredningen, en dylik materiell upprustning

emellertid oundgängligen gå hand i hand med en personell upprustning. Det

tjänar, fortsätter utredningen, föga att bygga nya moderna sinnessjukhus

med den bästa utrustning avsedd både för sjukvård och forskning, om man

icke har ett tillräckligt antal välutbildade psykiatriker, som kan utnyttja

dessa tillgångar.

Den psykiatriska forskningen i vårt land är enligt utredningens mening

svältfödd trots de ökade resurser, som de sista åren tillförts den. Värre är,

anser utredningen, likväl bristen på väl utbildade specialister inom psykiatrien,

vilken brist närmast kan rubriceras som katastrofal. Utredningen

uttalar som sin mening, att om syftet med upprustningen inom sinnessjukvården

skall nås är det nödvändigt med kraftiga åtgärder i syfte dels att

genom förbättrade möjligheter till forskning skapa bättre kunskaper om

sinnessjukdomarna och deras behandling, dels att skaffa fram ett ökat antal

välutbildade psykiatriker.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1959

17

IV. Organisationen av forskning och utbildning

vid vissa sinnessjukhus

Läkarutbildningsutredningen framhåller att man av den tidigare behandlingen

i kommittéer och hos myndigheter av förslagen om inrättande av

professurer i psykiatri vid vissa sinnessjukhus kan konstatera, att avsikten

med förslagen varit tvåfaldig. Man har för det första avsett att genom att

till dessa sjukhus knyta forskare med hög akademisk kompetens främja

framåtskridandet av psykiatrien, så att kunskapen om de psykiska sjukdomstillstånden

skulle öka. Därvid har man särskilt tänkt på de svårare

sjukdomsformerna tillhörande den grupp, som man kallat för den stora

psykiatrien, och har bedömt behovet av ökad kunskap på detta område

såsom särskilt stort. Eftersom nu ett stort material av sådana sjukdomsfall

finns samlat på de stora sinnessjukhusen, har man ansett att tillkomsten där

av professurer med vad därtill hör av hjälpkrafter, utrustning etc. skulle på

ett väsentligt sätt befordra framsteg inom denna del av psykiatrien. Men

forskningsmomentet har inte varit det enda som förts fram i diskussionen.

Man har för det andra hänvisat till behovet av utbildade psykiatriker i landet

och framhävt nödvändigheten av en mera omfattande utbildning av

sådana specialister. Därvid har man tänkt såväl på den nu rådande bristen

på sådana läkare som på behovet av att göra specialistutbildningen för psykiatrikerna

fördjupad och gedigen, eventuellt även omfattande speciella

undervisningskurser eller liknande moment förutom tjänstgöringen på psykiatrisk

klinik. Uppenbarligen skulle båda dessa strävanden tillgodoses,

därest forsknings- och utbildningsenheter komme till stånd vid vissa sinnessjukhus.

I så fall skulle ett antal underordnade läkare där kunna få sin utbildning.

Samtidigt skulle ökade förutsättningar för forskningsverksamhet

skapas för de mera permanenta läkarkrafterna vid dessa sjukhus och de där

utbildade specialisterna, som senare i stor utsträckning komme att besätta

ledande läkartjänster vid andra sinnessjukhus. Härigenom komme i sin tur

dessa sjukhus att tillföras läkare icke blott med god psykiatrisk erfarenhet

utan även med förtrogenhet i psykiatrisk forskning och därför också väl

skickade att tillvarata möjligheterna till forskning vid sjukhusen.

Utredningen framhåller, att en psykiatriprofessur vid sinnessjukhus i och

för sig kan tänkas anordnad antingen som forskningsprofessur eller som

klinisk professur. Härutinnan har utredningen anfört följande.

En psykiatriprofessur vid sinnessjukhus skulle i och för sig kunna liiggas

upp som en ren forskningstjänst som endast toge hänsyn till behovet av att

få fram kunskap på de fält av psykiatrien som bedöms som väsentligast för

framstegen inom denna disciplin. Det är för närvarande en allmän mening

att verkligt betydelsefulla framsteg i fråga om undersökning och behandling

av psykiska sjukdomar kan förväntas endast genom ett intimt samarbete

mellan teoretiska discipliner, som utnyttjar modern experimentell teknik,

2— Ii ihan g till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 79

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

och den kliniska psykiatrien. En forskningsprofessur borde därför,

om denna utgångspunkt skulle vara avgörande, avse ett gränsområde

mellan någon teoretisk disciplin och psykiatrien. Man kunde t. ex. välja en

biokemisk inriktning av professuren med den garanti som förläggningen av

professuren skulle utgöra att dess innehavare kom att ägna sig åt neurokemiska

problem. På motsvarande sätt vore det även en möjlighet att välja

en professur avsedd för en neurofysiologiskt utbildad teoretiker som ägnar

sig åt gränsområdet mellan neurofysiologi och psykiatri. Även andra sådana

gränsområden skulle kunna anges. Med dylik uppläggning av professuren

skulle man vinna, att dess forskningsinriktning bleve modern och i teknisk

mening lämpad för att ta upp principiella och djupgående problem. Däremot

skulle en sådan uppläggning inte bidra till att öka antalet utbildade psvkiatriker

i landet och inte heller direkt öka standarden hos dem som nu utbildas.

Denna uppläggning förutsätter vidare, att standarden på den psykiatriska

sjukvården på sinnessjukhuset har en sådan nivå att överläkarna är

kapabla att i samarbete med den teoretiskt inriktade professorn ta upp

väsentliga psykiatriska problem. Vidare erfordras att sjukhusets läkare har

tid att ägna sig åt forskning i samarbete med professorn.

En professur i psykiatri vid sinnessjukhus kan emellertid även anordnas

såsom en ren klinisk professur, förenad med ö v e r 1 ä k artjänst

vid sjukhuset. Vid professorns avdelning måste då tillkomma

ett antal underläkartjänster, vilka kan tjäna som specialistutbildningsplatser.

Professuren måste vidare utrustas med hjälpkrafter av olika

slag. I första hand finge professorns forskning vid denna uppläggning bli

direkt kliniskt inriktad och ta sikte på lösning av mera närliggande och

tekniskt mindre krävande problem. Om professorn ville ta upp något mera

krävande eller speciellt mera djupgående forskningsområde som krävde en

experimentell teknik, finge han söka samarbete med företrädare för detta

område. Förutsättningen för att detta skulle vara möjligt är givetvis att

professuren anordnas vid sådant sinnessjukhus, som ligger i anslutning till

universitetsstad, där det finns tillgång på institutioner med företrädare för

olika teoretiska ämnen. Men det måste även tillses att standarden på den

diagnostiska verksamheten och särskilt på laboratorieverksamheten vid sinnessjukhuset

ifråga ligger på en sådan nivå att man kan utnyttja resultaten

för högt ställda kliniska krav. Man måste därför vid detta alternativ anordna

en särskild chefstjänst för det kliniska laboratoriet på sjukhuset,

vilken chefstjänst borde tillsättas under akademiska former som laboratur,

för att tillgodose behovet av laboratoriearbete i forskningsmässiga former.

För att förhindra att laboratoriechefens arbetstid helt tas i anspråk för

rutingöromål borde samtidigt vid laboratoriet inrättas en läkartjänst med

uppgift att närmast svara för det för sjukvården erforderliga rutinmässiga

laboratoriearbetet inom sjukhuset. En sådan anordning skulle i dubbel mån

medverka till det avsedda syftet eftersom dels sjukhusets samtliga avdelningar

skulle få fördel av att laboratorieverksamheten fördes upp på högre

nivå, dels det laboratoriemässiga underlaget för den kliniska forskningen

skulle säkras.

Utredningen har av olika skäl stannat för att förorda, att professur vid

sinnessjukhus bör inrättas som klinisk professur, förenad med

över läkartjänst vid sjukhuset. Som en väsentlig omständighet härvidlag

betonar utredningen att behovet av specialistutbildade psykiatriker

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

för tjänst inom sinnessjukvården är av en sådan storleksordning att allt

som kan göras för att främja denna utbildning bör göras. För utredningen

framstår det också som mycket betydelsefullt, att den kliniska standarden

på sinnessjukhusen höjs. Tillkomsten av överläkaravdelningar med chef i

professors ställning vid några av sinnessjukhusen komme att verksamt bidra

härtill. Enligt utredningens mening finns det många områden för forskning

rörande de svårare psykiska sjukdomarna, vilka kan angripas från den

kliniska sidan. Tillkomsten av dylika överläkaravdelningar synes också utredningen

vara den säkraste vägen att verkligen garantera att någon klinisk

företrädare vid sinnessjukhusen får den tid att disponera för forskning som

är en nödvändig förutsättning för att angripa större kliniska problemkomplex.

Även frågor av grundforskningskaraktär bör enligt utredningens

mening kunna tas upp vid dessa avdelningar, om laboratorieverksamheten

upprustas och tillföres sakkunnig expertis i enlighet med utredningens förslag.

Om dessa professurer vidare inrättas vid sinnessjukhus i orter med

teoretiska medicinska institutioner, skapas, fortsätter utredningen, också

möjligheter för ett fruktbärande samarbete med utnyttjande av institutionernas

resurser för grundforskning, vilket är av väsentlig betydelse för den

psykiatriska forskningen.

I likhet med sinnessjukvårdsberedningen anser utredningen att de nya

professurerna bör vara förenade med undervisningsskyldighet.

Omfattningen av denna borde lämpligen bestämmas av kanslern för rikets

universitet. Förutom den kliniska undervisning om 15 timmar per kurs, som

enligt den nya studieordningen skall ges på sinnessjukhus i grundutbildningen

till medicine licentiatexamen, skulle enligt utredningens mening även

viss specialistutbildning i form av fortbildningskurser kunna anförtros de

nya professorerna.

Om professurerna förenas med undervisningsskyldighet, finner utredningen

det naturligt, att de uppföres å vederbörande akademiska

lärosätes stat. Härigenom skulle jämväl skapas ökade förutsättningar

för ett intimt samarbete icke blott med övriga representanter för

ämnet psykiatri utan även med övriga såväl teoretiska som kliniska lärare

vid lärosätet. Ett dylikt samarbete både ifråga om undervisning och forskning

utgör enligt utredningens mening en nödvändig förutsättning för att

man skall nå syftet med sinnessjukhusprofessurernas inrättande.

Beträffande förläggningen av professurerna så följer av vad som

förut sagts att de inte bör tillkomma utanför städer med teoretiska medicinska

institutioner. För närvarande finns alltså fyra orter att välja på,

nämligen Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg. Med hänsyn till det

stora behovet av specialistutbildade psykiatriker förordar utredningen i

anslutning till sinnessjukvårdsberedningens förslag, att en klinisk avdelning

med professor som chcf snarast möjligt tillskapas vid ett sinnessjukhus i

vardera av dessa städer. I den mån statsmakterna framdeles kommer att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1959

besluta om inrättande av teoretiska medicinska institutioner i Umeå, synes

enligt utredningens mening böra undersökas i vad mån förutsättningar

föreligger för inrättande av en forsknings- och undervisningsenhet jämväl

vid sinnessjukhus därstädes.

De nya professurerna bör enligt utredningens mening — liksom de nuvarande

psykiatriprofessurerna— benämnas professurer i psykiatri.

Deras särart och område markeras, framhåller utredningen, tillräckligt

genom förläggningen till sinnessjukhusen.

Med avseende å vårdplatsantalet vid de tilltänkta professorsavdelningarna

framhåller utredningen, att den efter ingående överläggningar

med olika representanter för akademisk psykiatri och för de berörda sinnessjukhusens

läkare funnit en överläkaravdelning med cirka 120 platser i och

för sig vara av den lämpligaste storleksordningen. Med hänsyn till de lokala

förutsättningarna på de olika orterna torde det enligt utredningen emellertid

bli erforderligt att göra vissa avvikelser härifrån, varvid man enligt

utredningens mening bör anse 100 platser vara ett minimum och 140 platser

ett maximum. Utredningen framhåller att läkartätheten på ifrågavarande

överläkaravdelningar bör motsvara vad som är förhållandet vid de

nu existerande psykiatriska universitetsavdelningarna. Med utgångspunkt

häri finner utredningen behov föreligga av två biträdande överläkare och

åtta läkare vid en överläkaravdelning om 120 platser. Denna relativt stora

läkarstab finner utredningen vara nödvändig dels med hänsyn till behovet

av utbildningsplatser för blivande specialister, dels ock för att bereda

läkarna tid för forskning. För läkarna bör enligt utredningen tillämpas

samma förordnandetider som för underläkare vid de psykiatriska klinikerna.

Då professorn vid sinnessjukhuset får en rad viktiga forsknings- och

utbildningsuppgifter kan han, anser utredningen, icke i någon större omfattning

ägna sig åt öppen vård. Till professorsavdelningen bör sålunda

enligt utredningens mening icke knytas någon öppen mottagning.

Givetvis bör, framhåller utredningen, möjligheter dock beredas till återbesök

för å avdelningen tidigare vårdade patienter.

Enligt utredningen bör vidare för psykologiska specialundersökningar av

patienterna och socialutredningar till professorsavdelningen knytas en

psykolog och två socialkuratorer, varav en för sjukvårdens behov. Utredningen

anser slutligen att professorn i likhet med psykiatriprofessorerna vid

klinikerna bör ha ett laboratoriebiträde och en kontorist till sitt förfogande.

Då för professorns överläkaravdelning avses skola tas i anspråk befintliga

eller planerade vårdavdelningar utgår utredningen ifrån att behovet av

sjukvårdspersonal är tillgodosett. Enligt utredningen bör däremot

med hänsyn till den nuvarande ringa läkartätheten vid sinnessjukhusen den

förut angivna läkarpersonalen, två biträdande överläkare och åtta läkare,

i sin helhet tillkomma utöver befintligt antal läkare. Härigenom åstadkom
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

mes samtidigt, framhåller utredningen, en viss välbehövlig avlastning för

övriga överläkaravdelningar.

Vid organiserandet av professorns överläkaravdelning bör vidare enligt

utredningen tillkomma en första föreståndarinna samt fyra skrivbiträden,

de sistnämnda avsedda för en skrivcentral till tjänst för avdelningens

läkarpersonal.

Såsom chef för det kliniska laboratoriet bör, föreslår utredningen,

tillsättas en klinisk laborator, vilkens tjänst i likhet med professuren

bör uppföras å vederbörande akademiska lärosätes stat. Denne bör till sitt

förfogande — utöver i principmotiveringen nämnd läkare — ha ett laboratoriebiträde,

en översköterska, två första sköterskor och tre ekonomibiträden.

Enligt utredningen får av denna personal laboratoriebiträdet anses

vara avsett för forskningens och undervisningens behov, medan övrig personal

får anses betingad av den intensifierade laboratorieverksamhet, som

blir en följd av tillkomsten av en professur och en laboratur vid sjukhuset.

Utredningen beräknar avlöningskostnaderna för den i det

föregående angivna personaluppsättningen vid en undervisnings- och forskningsenhet

på följande sätt.

VIII huvudtiteln

1 professor i psykiatri (Bo 3)................... 38 868

1 klinisk laborator (Ao 26)..................... 28 296

1 psykolog (lgr 23) ........................... 23 892

1 socialkurator (lgr 12)........................ 12 804

2 laboratoriebiträden (lgr 9) ................... 21 816

1 kontorist (lgr 9) ............................ 10 908

Summa kronor 136 584

XI huvudtiteln

2 förste läkare (lgr 24) ........................ 50 544

med tilläggsarvode som bitr. överläkare........ 3 600

9 läkare (lgr 23) .............................. 215 028

1 första föreståndarinna (lgr 13)................ 13 560

1 socialkurator (lgr 12)........................ 12 804

1 översköterska (lgr 10) ....................... 11 496

2 första sköterskor (lgr 8)...................... 20 712

4 kontorsbiträden (lgr 5) ...................... 35 520

3 ekonomibiträden (lgr 4) ..................... 25 272

Summa kronor 388 536

Summa summarum kronor 525 120

Till materiel in. in. beräknar utredningen ett årligt anslag av 40 000

kronor, varav 25 000 kronor för professorns och 15 000 kronor för laboratorns

behov.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

Engångskostnader. För varje forsknings- och undervisningsenhet

beräknar utredningen byggnadskostnaderna till 1 500 000 kronor och kostnaderna

för inredning och utrustning till 600 000 kronor. Utredningen anför

härvidlag följande.

Med den av utredningen förordade personaluppsättningen som utgångspunkt

har utredningen sökt beräkna det erforderliga lokaltillskottet vid

ifrågavarande sinnessjukhus för forsknings- och utbildningsenheten. Hänsyn

har härvid naturligen tagits till nödvändigheten av att tillräckliga lokaler

tillskapas i anslutning till professors- och laboratorsavdelningarna för att

läkarna vid sjukhuset skall få utrymme för bedrivande av speciella forskningsprojekt

inom olika områden av psykiatrien. Däremot har utredningen

icke tagit hänsyn till det föreliggande eller framtida behovet av ökade laboratorielokaler,

som motiveras av sjukvården vid sjukhuset i övrigt. Vid den

definitiva utformningen av byggnadsplanerna bör därför lämpligen möjligheterna

till en framtida utvidgning beaktas.

Beräkningarna har utmynnat i ett lokalbehov — oavsett vårdavdelningarna

— av 1 100 m2 nettogolvyta. Den till grund härför liggande approximativa

beräkningen redovisas i en bilaga till utredningens betänkande.

Då härtill kommer gemensamma lokaler såsom skyddsrum, kapprum,

toaletter, korridorer m. in., torde den framräknade nettogolvytan motsvara

en bruttogolvyta av i runt tal 1 800 m2 och en byggnadsvolym av cirka

6 000 m3. Med en beräknad byggnadskostnad av 250 kronor/m3 skulle

sålunda kostnaderna för nybyggnad av de erforderliga lokalerna kunna

uppskattas till i runt tal 1 500 000 kronor. Dessa kostnader kan givetvis

komma att variera på de olika orterna, bland annat på grund av de olika

byggnadskostnaderna för orterna och varierande kostnader för grundläggnings-

och anslutningsarbeten samt yttre arbeten. Principutkast till ritningar

för en dylik byggnad (vid Lillhagens sjukhus i Göteborg) har upprättats

genom utredningens försorg.

Laboratoriet bör förses med en såväl kemisk som fysiologisk grundutrustning.

Denna bör senare successivt kompletteras med hänsyn till de å

sjukhuset verkande läkarnas forskningsinriktningar. För inredning av samt

inventarier och grundutrustning för de nytillkommande lokalerna beräknar

utredningen ett belopp av i runt tal 600 000 kronor vara erforderligt vid

varje sjukhus.

V. Förutsättningarna för anordnande av professurer i psykiatri

vid vissa sinnessjukhus. Utredningens sammanfattande förslag

Utredningen har lämnat en redogörelse för förutsättningarna för att vid

de båda statliga sinnessjukhusen i Uppsala och Lund anordna professurer i

psykiatri. Utredningen har därvid anfört i huvudsak följande.

Ulleråkers sjukhus i Uppsala är för närvarande organiserat

på tre överläkar a vdelningar med ett platsantal av 1 480. År 1952 var fastställda

platsantalet 1 467. Enligt sinnessjukvårdsberedningens generalplan

skulle sjukhuset efter verkställd modernisering och utbyggnad omfatta 34

vårdavdelningar med 1 078 platser. Häri skulle ingå en undervisnings- och

forskningsavdelning omfattande åtta vårdavdelningar om tillhopa 246

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

platser. I den år 1954 framlagda reviderade generalplanen har platsantalet

upptagits till 1 253. Undervisnings- och forskningsavdelningen skulle omfatta

paviljong nr 62 (130 platser), två avdelningar inom paviljong nr 2

(58 platser) samt två avdelningar inom paviljongerna nr 65 och 66 (48

platser) eller tillhopa 236 platser.

Utredningen har tidigare som den lämpligaste storleksordningen på en

professorsavdelning angivit cirka 120 platser. Med hänsyn till önskvärdheten

av att såväl de till professorsavdelningen hörande vårdavdelningarna

som övriga lokaler är belägna i närheten av laborator savdelningen har utredningen

funnit det önskvärt att om möjligt tillgodose professorsavdelningens

vårdplatsbehov i paviljonger belägna nära paviljong nr 62, vari

befintligt medicinskt centrum inrymmes och till vilken den planerade

laboratorsavdelningen naturligen synes böra anslutas. I nämnda paviljongfinns

för närvarande två vårdavdelningar om vardera 42 platser. Utredningen

föreslår att en av dessa vårdavdelningar samt paviljongerna nr 65

och 66, omfattande fyra avdelningar om vardera 24 platser, tages i anspråk

för professorsavdelningen. Denna skulle därigenom komma att omfatta tillhopa

138 platser (42 + 4 X 24). Då såsom förut sagts detta platsantal

ligger nära den siffra, 140, som av utredningen ansetts böra vara maximum

för eu professorsavdelning, synes enligt utredningens mening böra övervägas

om icke en reducering av antalet platser i vårdavdelningen i paviljong

nr 62 borde vidtagas. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att

enligt de riktlinjer för den närmare utformningen och planläggningen av nya

sinnessjukhus som statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande

föreslagit i skrivelse den 21 december 1956, vilken skrivelse refererats i propositionen

nr 103 till 1957 års riksdag, avdelningarnas storlek icke lämpligen

bör överstiga 30 vårdplatser.

Beträffande frågan hur man bäst skall kunna tillgodose behovet av andra

lokaler än vårdavdelningar har utredningen funnit att en nybyggnad av den

storlek, som utredningen i det föregående angivit, utgör den bästa lösningen.

Nybyggnaden bör förläggas i anslutning till nuvarande medicinskt centrum

och kan direkt anknytas till detta genom befintlig kulvert.

S:t Lars sjukhus i Lund är för närvarande organiserat på tre

överläkaravdelningar med en beläggning av cirka 1 600. År 1952 var fastställda

platsantalet 1 291. Enligt sinnessjukvårdsberedningens generalplan

skulle sjukhuset efter verkställd modernisering av befintliga vårdpaviljonger

och uppförande av föreslagna nya sådana komma att inrymma 36 vårdavdelningar

med sammanlagt 1 053 platser. Häri skulle ingå en undervisnings-

och forskningsavdelning omfattande åtta vårdavdelningar om tillhopa

246 platser. Enligt den år 1954 framlagda reviderade generalplanen skulle

undervisnings- och forskningsavdelningen omfatta paviljongerna nr 85 och

86 (122 platser), två avdelningar i paviljongerna nr 83 och 84 (56 platser)

samt paviljongerna nr 5 och 10 (52 platser) eller tillhopa 230 vårdplatser.

Då — såsom förut sagts — enligt utredningens mening den lämpligaste

storleksordningen på en professorsavdelning är cirka 120 platser föreslår

utredningen, att de båda nybyggda paviljongerna nr 83 och 84, innehållande

vardera två avdelningar om 28 platser, eller tillhopa 112 platser, tas i anspråk

härför. Då enligt utredningens förslag lill personaluppsättning två

liikare avses skola tjänstgöra på varje avdelning blir vissa smärre omändringsarbeten

erforderliga i paviljongerna för att åstadkomma ytterligare ett

undersökningsrum per avdelning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1959

Planer föreligger inom statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande

på nybyggnad för administration m. m. i närheten av paviljongerna

nr 83 och 84. Då det enligt utredningens mening för expeditions- och forskningslokaler

samt laboratorium erforderliga lokalbehovet lämpligen synes

böra tillgodoses i samband med denna nybyggnad, torde det böra uppdragas

åt sagda kommitté att vid utformandet av dessa planer ta hänsyn jämväl

till det lokalbehov, som föranledes av utredningens förevarande förslag.

Utredningen har härjämte lämnat en liknande redogörelse avseende de

kommunala sjukhusen Lillhagens sjukhus i Göteborg och Beckomberga

sjukhus i Stockholm. Rörande anledningen till att utredningen ansett sig

böra förorda att en psykiatriprofessur anordnas vid Lillhagens sjukhus

framhåller utredningen bland annat följande.

T Göteborg finns dels ett kommunalt sinnessjukhus, Lillhagens sjukhus,

dels ett inte långt ifrån detta beläget statligt sinnessjukhus, S:t Jörgens

sjukhus. Lillhagens sjukhus har Göteborgs stad såsom upptagningsområde,

medan upptagningsområdet för S:t Jörgens sjukhus är Göteborgs- och

Bohus län. Sinnessjukvårdsberedningen förordade att en eventuell professur

skulle placeras vid S:t Jörgens sjukhus. Å andra sidan förordade en rad

remissmyndigheter, däribland även den medicinska fakulteten i Göteborg,

att professurens placering borde vara Lillhagens sjukhus. Som argument för

denna senare placering anfördes att den medicinska undervisningen och den

till denna undervisning redan knutna professuren vid Sahlgrenska sjukhuset

arbetade med patientmaterialet från Göteborgs stad. Om en ny professur

komme till stånd, skulle det ur vetenskaplig synpunkt vara ytterst fördelaktigt

om även denna professur finge arbeta med samma material som då

komme att helt och hållet finnas och vara registrerat inom samma organisation,

nämligen inom den kommunala sjukvården i Göteborg. Till

mycket väsentlig del utgöres klientelet på psykiatriska kliniken vid Sahlgrenska

sjukhuset och på Lillhagens sjukhus av samma material, då cirka

hälften av patienterna vid sistnämnda sjukhus remitterats dit av psykiatriska

kliniken vid Sahlgrenska sjukhuset. Man finge således en enhetlig

standard på materialets genomgång samt kunde lätt företa efterundersökningar

och andra närmare studier av patienternas sociala och andra förhållanden

då hela materialet vore koncentrerat till Göteborgs stad. Utredningen

finner för sin del dessa skäl vara väsentliga och har vidare genom

besök på ort och ställe kunnat förvissa sig om att Lillhagens sjukhus har en

god standard såväl i fråga om byggnader som sjukvård. Här finns således

goda förutsättningar för infogandet av en forsknings- och undervisningsavdelning.

Utredningen redovisar härefter två alternativa förslag till lösning av

frågan om vårdavdelningar för professorsavdelningen vid Lillhagens sjukhus.

Beträffande de båda förslagen torde få hänvisas till handlingarna.

Utredningen konstaterar att slutlig ställning till ifrågavarande spörsmål

torde kunna tagas först i samband med de avtalsförhandlingar, som enligt

utredningen torde bli erforderliga före statsmakternas definitiva ställningstagande

till utredningens förslag.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj ds ''proposition nr 79 år 1959

Vad angår förläggandet av en professur till B e c k o in b e r g a sjukhus

i Stockholm motiverar utredningen sitt förord för detta sjukhus med

att det genom sitt större material och den höga standarden på dess i stor

utsträckning moderniserade avdelningar är att föredraga före det andra

kommunala sjukhuset, Långbro sjukhus. Statens andel i kostnaderna för en

forsknings- och utbildningsenhet vid Beckomberga sjukhus torde enligt

utredningen kunna fastställas först efter förhandlingar med Stockholms stad.

Mot bakgrunden av vad i det föregående anförts om behovet av forskning

inom psykiatrien och om behovet av ett ökat antal välutbildade psykiatriker

finner utredningen det oundgängligen nödvändigt att med det snaraste

kraftfulla åtgärder vidtages för att skapa förbättrade möjligheter för en

intensifierad forskning och ökad specialistutbildning. Da båda dessa syften

enligt utredningens mening bäst tillgodoses genom tillskapandet av forsknings-

och utbildningsenheter av förut angiven omfattning vid vissa sinnessjukhus,

föreslår utredningen, att principbeslut så snart ske kan fattas om

organiserandet av dylika enheter vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala, S:t Lars

sjukhus i Lund, Lillhagens sjukhus i Göteborg och Beckomberga sjukhus i

Stockholm. I de två sistnämnda fallen förutsättes att dessförinnan tillfredsställande

avtal kan träffas med de kommunala huvudmännen för sjukhusen.

Det bör enligt utredningens mening sedermera ankomma på statens kommitté

för sinnessjukvårdens utbyggande att inpassa de med principbeslutets

genomförande sammanhängande byggnadsåtgärderna vid Ulleråkers sjukhus

och S:t Lars sjukhus i byggnadsprogrammen för dessa sjukhus.

Kostnaderna för ett genomförande av utredningens förslag i enlighet med

vad i det föregående anförts uppskattas av utredningen till i runt tal 8,5

miljoner kronor i engångskostnader och 2,3 miljoner kronor i årliga kostnader

enligt följande sammanställning.

Engångskostnader

Årliga kostnader

Byggnader

Utrustning

Avlöningar

Materiel

TTrmcnLn

1 500 000

600 000

525 120

40 000

I uml

1 500 000

G00 000

525 120

40 000

1 550 000

GOOOOO

544 152

40 000

Stockholm ........................

1 500 000

600 000

563 004

40 000

Summa kronor

G 050 000

2 400 000

2 157 896

160 000

Statens andel i dessa kostnader kan såvitt avser sjukhusen i Göteborg

och Stockholm icke fastställas förrän efter förhandlingar med vederbörande

huvudmän för berörda sinnessjukhus.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

VI. Remissyttranden m. m.

Utredningens förslag om inrättande av särskilda forsknings- och utbildningsenheter

vid vissa sinnessjukhus har i huvudsak hälsats med tillfredsställelse

av remissinstanserna. Yttrandena återges här endast i den mån de

beträffande vissa spörsmål avviker från utredningens förslag eller det eljest

funnits särskild anledning att återge dem.

Statskontoret finner visserligen behovet av såväl intensifierad forskning

inom psykiatrien som ytterligare psykiatriker väl ådagalagt men är av den

uppfattningen, att det är välbetänkt att icke omedelbart vidtaga så långtgående

åtgärder, som utredningen föreslagit. Statskontoret föreslår för sin

del att till en början endast en forsknings- och utbildningsenhet inrättas

vid ett lämpligt sinnessjukhus. Härigenom skulle, anser statskontoret, närmare

erfarenheter kunna vinnas om vilka anordningar, som ur forskningsoch

undervisningssynpunkt kunde vara de lämpligaste och mest ändamålsenliga.

Även pågående utredningar på hithörande område, bland annat om

huvudmannaskapet för sinnessjukvården, utgör enligt statskontoret stöd

för tanken att tills vidare endast inrätta en sådan avdelning. Därest det

anses lämpligt att förlägga den till ett kommunalt sinnessjukhus, måste,

framhåller statskontoret, beslut härom — såsom utredningen också ansett

— föregås av förhandlingar med vederbörande kommun för att klargöra de

ekonomiska konsekvenserna.

Statskontoret tillråder för sin del en viss försiktighet vid utbyggandet av

den personella organisationen. Sålunda ifrågasätter statskontoret med hänsyn

till utredningens uttalande, att öppen vård i huvudsak icke skall förekomma,

huruvida inte den ena av de två föreslagna biträdande överläkarbefattningarna

skulle kunna utgå. Även i fråga om kontorsbiträdestjänsterna

synes enligt statskontoret en viss minskning kunna ske. — Mot de

föreslagna lönegradsplaceringarna har ämbetsverket i huvudsak ingen annan

erinran än att beträffande ekonomibiträdena även lönegrad A 2 bör komma

i fråga. — Vad angår de framlagda kostnadsberäkningarna säger sig statskontoret

ha uppmärksammat, att de inte är helt fullständiga, då bland

annat uppgift om kostnader för personalens sjukvård, expenskostnader

m.m. saknas.

Medicinalstyrelsen, som i tidigare sammanhang understött tanken på att

en psykiatriprofessur inrättas vid S:t Jörgens sjukhus i Göteborg, har nu

ändrat uppfattning och förordar Lillhagens sjukhus. Såsom motivering härför

anför styrelsen, att den vetenskapliga aktiviteten på Lillhagens sjukhus

redan för närvarande är mycket hög och att förutsättningarna torde vara

större att uppbygga en högvärdig, av en professor ledd forskningsavdelning

där än vid S:t Jörgens sjukhus. Styrelsen har också tagit hänsyn till pågående

utredningar angående förändrat huvudmannaskap för sinnessjukvår
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 79 år 1959

den. — Styrelsen anser det med hänsyn till att omfattande utbyggnadsplaner

föreligger vid samtliga föreslagna sjukhus nödvändigt att samordna

dessa planer med de av utredningen föreslagna enheterna. Det är därför

enligt styrelsen angeläget, att ett ställningstagande till de sakkunnigas förslag

sker snarast möjligt och att därvid även frågan om en eventuell turordning

för förslagens realiserande överväges. — Beträffande det av utredningen

föreslagna vårdplatsantalet vid professorsavdelningarna uttalar medicinalstyrelsen,

att 120 platser inte torde vara tillräckligt, om forskningsverksamheten

skall komma att omfatta även det långvarigt sjuka klientelet.

Från denna synpunkt skulle det enligt styrelsen vara angeläget att platsantalet

gjordes så stort som möjligt. Svårigheterna att medhinna skötseln

av ett mycket stort antal patienter måste dock beaktas. Av denna anledning

har styrelsen stannat för att föreslå en ökning av antalet platser till 150.

Enligt medicinalstyrelsen måste emellertid frågan om rekrytering av

patienter till forskningsavdelningen diskuteras oberoende av om platsantalet

ökas. För genomförande av vissa forskningsprojekt torde det nämligen,

säger styrelsen, vara nödvändigt att utnyttja klientel från hela sjukhuset

och eventuellt också från andra sjukhus. Vidare måste föreskrifter utfärdas

om evakuering från forskningsavdelningen av sådana patienter, som inte

längre erfordras för forskningsarbete därstädes. Evakuering bör kunna ske

såväl till sjukhuset i övrigt som i vissa fall — till andra sjukhus. Slutligen

är det enligt styrelsens uppfattning angeläget att, såsom framhållits av

direktionen för S:t Lars sjukhus, läkarna vid sjukhusets övriga avdelningar

beredes möjlighet att bedriva forskningsarbete under professorns ledning.

Styrelsen framhåller att dessa och hithörande problem torde nödvändiggöra

särskilda bestämmelser rörande verksamheten vid forskningsavdelningen

och samarbetet mellan denna och sjukhusets övriga avdelningar. — Beträffande

utredningens förslag om att till professorsavdelningen inte skulle knytas

någon öppen mottagning framhåller styrelsen, att den inte finner skäl

föreligga till att professorerna skulle inta en särställning i detta hänseende.

Dessutom är det, säger styrelsen, angeläget att även det klientel, som

huvudsakligen behandlas i öppen vård, indrages i forskningsverksamheten.

Man riskerar annars att det klientel, som blir föremål för undersökning på

forskningsavdelningen, ur representativ synpunkt blir missvisande. — Medicinalstyrelsen

säger det vara helt i överensstämmelse med styrelsens uppfattning,

att de nya professurerna skall vara förenade med undervisningsskyldighet.

Lokaler för undervisningens bedrivande (föreläsningssal, gruppdiskussionsrum,

kandidatrum m. m.) är dock, framhåller styrelsen, icke

upptagna i betänkandets sammanställning över behövligt lokaltillskott.

Beträffande lokalbehovet i övrigt framhåller styrelsen att särskilda observationsrum

bör anordnas i anslutning till intervjurum och grupptcrapirum

och mellan de båda rumsenheterna bör enligt styrelsen inbyggas fönster med

observationsmöjlighet endast från ena hållet (s. k. one-way-screen). Vissa

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

observationsrum bör, liksom konferensrum och föreläsningssal, förses med

apparatur för ljudåtergivning och television. Möjligheterna till telefonkontakt

för konferenser mellan olika sjukhus bör också enligt medicinalstyrelsen

observeras. — Styrelsen, som anser att särskild personal för bland annat

rörelseterapi, arbetsterapi och socioterapi bör anställas vid forskningsavdelningarna,

framhåller som en konsekvens härav att erforderliga expeditionslokaler

för denna personal bör anordnas. Även om redan befintliga behandlingslokaler

på sjukhusen kan utnyttjas för viss del av denna verksamhet

torde dock lokalerna i vissa avseenden enligt styrelsen behöva kompletteras.

Den på forskning inriktade laboratorieverksamheten torde enligt medicinalstyrelsens

uppfattning komma att huvudsakligen röra sig inom biokemi

och neurofysiologi. Det av de sakkunniga upptagna lokalbehovet är med

hänsyn härtill alldeles för litet enligt styrelsens mening. Styrelsen erinrar i

detta sammanhang om att de kliniskt-kemiska laboratorier, som nyuppföres

på centrallasaretten i landet, omfattar 700—750 in2. Enligt under hand av

styrelsen inhämtade uppgifter måste vidare för ett neurofysiologiskt laboratorium

beräknas omkring 150 m2. Ofrånkomligt är i vart fall. framhåller

styrelsen, att det vetenskapliga laboratoriet är försett med verkligt goda och

tillräckliga lokaliteter för bägge dessa ändamål. — Ett särskilt psykologiskt

laboratorium, avsett för uppställande av för forskningsenheten behövlig

apparatur, erfordras vidare, anser medicinalstyrelsen. Ytterligare intervjuoch

gruppterapirum anses också av styrelsen behövliga. Även dessa rum

bör enligt styrelsen förses med ljud- och televisionsupptagningsanordningar

och utrustas för observation via »one-way-screen». — Vad avser laboratorietjänsterna

bör man enligt medicinalstyrelsen eftersträva en rekrytering av

läkare skolade i vetenskapligt arbete med specialutbildning i neurokemi och

enzymologi för att verkligen skapa ett effektivt team inom den nya starkt

expanderande och högt specialiserade forskning, varom här är fråga. Den

av styrelsen antydda forskningsverksamheten erfordrar härutöver, framhåller

styrelsen, en neurofysiologiskt utbildad laborator, då hithörande

arbetsuppgifter varken kan utföras av klinikern eller den i betänkandet

föreslagna laboratorn. — Medicinalstyrelsen anser slutligen att utöver de

av utredningen föreslagna professurerna bör tillkomma lärarbefattningar

(professurer) i psykisk efterblivendet (oligofrenologi).

Universitetskanslern ifrågasätter i likhet med lärarkollegiet vid karolinska

institutet, om inte professur vid medicinska högskolan i Umeå borde inrättas,

även om det inte komme att visa sig möjligt, av finansiella eller andra

skäl, att inrätta teoretiska institutioner i Umeå. Kanslern erinrar om att

läkarutbildningens betänkande avgivits, innan statsmakterna tagit ställning

till Iragan om medicinska högskolans i Umeå organisation och forskningsresurser.

Enligt kanslern är det av stor vikt att de nya professurerna i psykiatri i

enlighet med utredningens förslag nyinrättas och icke tillskapas och besättas

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

genom omvandling av överläkarbefattningar vid ifrågavarande sinnessjukhus.

— Vad avser omfattningen av de föreslagna professurernas undervisningsskyldighet

tillstyrker kanslern utredningens förslag härutinnan. Kanslern

är alltså icke beredd biträda medicinska fakultetens i Lund förslag, att

undervisningen i psykiatri för grundutbildningen skall i huvudsak lika fördelas

mellan de nu befintliga och de föreslagna nya professurerna.

Enligt vad kanslern under hand inhämtat avser utredningens uttalande,

att någon öppen mottagning icke skulle knytas till professorsavdelningen, ett

avvisande av ett under utredningsarbetet dryftat förslag om knytande av

en poliklinik till dylik avdelning. Då enligt kanslern utredningens uttalande

på denna punkt närmast torde innebära, att utredningen ansett, att professorn

icke skulle vara skyldig att ha öppen mottagning, anser kanslern sig

kunna biträda detsamma. — Med anledning av förslag från medicinska

fakulteten i Lund att en personlig professur i psykofarmakologi skulle inrättas

vid universitetet för laboratorn i farmakologi där Arvid Carlsson i stället

för den föreslagna kliniska laboraturen vid universitetet framhåller

kanslern, att enligt hans mening behovet av sistnämnda befattning torde

kvarstå, även om den föreslagna personliga professuren skulle inrättas. Med

hänsyn härtill är kanslern icke beredd tillstyrka fakultetens förslag.

Lokal- och utrustningsbehovet synes enligt kanslern tämligen väl tillgodosett

i den approximativa beräkning som redovisats i betänkandet. Man torde

emellertid, framhåller kanslern, även böra räkna med att behov kommer att

föreligga av djurstallar vid forskningsavdelningarna och för Lillhagens del

torde behovet av en föreläsningssal ökas, om utredningens förslag genomföres.

Göteborgs stads sjukhusdirektion, som åberopar en av vederbörande

sjukhusdirektör avgiven promemoria i ämnet, tillstyrker i princip, att en

klinisk professur i psykiatri med undervisnings- och forskningsuppgifter

inrättas vid Lillhagens sjukhus och förklarar sig beredd att medverka till

upplåtelse av vårdplatser och uppförande av nybyggnader på sjukhuset för

ändamålet. Direktionen understryker samtidigt nödvändigheten av förhandlingar

mellan representanter för staten och staden om detaljerna fölen

upplåtelse av vårdplatser och om kostnader för uppförande och drift av

erforderlig nybyggnad in. in.

Jämväl Stockholms stads sjukhusdirektion, som åberopar ett av vederbörande

sjukhusdirektör avgivet tjänsteutlåtande, tillstyrker {Jrincipiellt

utredningens förslag men förutsätter närmare överläggningar i saken mellan

staten och Stockholms stad beträffande detaljerna för professurens förläggning

till något av stadens mentalsjukhus, varvid Beekomberga sjukhus i

nuvarande läge anses vara det lämpligaste. Tillkomsten av en professorsavdelning

får dock enligt direktionen inte ske pa sådant sätt, att övrig

erforderlig utbyggnad och standardhöjning därigenom uppbromsas. Beträffande

utredningens lokalprogram framhåller direktionen att rummens antal

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

och storlek i stort sett torde tillgodose den verksamhet, som i betänkandet

angives skola vara förenad med professuren. Med avseende å vårdplatsantalet

synes det, säger direktionen, tveksamt om ett för forskning och

undervisning tillräckligt differentierat patientklientel kan erhållas vid ett

så ringa antal som 100—140 vårdplatser.

Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande håller före, att vid

träffande av det avtal med Göteborgs stad, som synes erforderligt innan den

nya kliniken inrättas vid Lillhagens sjukhus, garantier skapas för att ett

visst antal platser vid kliniken blir upplåtna som riksplatser. En motsvarande

överenskommelse bör enligt kommitténs mening träffas för den tillämnade

psykiatriska forsknings- och undervisningskliniken vid Beckomberga

sjukhus i Stockholm. Mot utredningens förslag i nu berörda delar har

kommittén i övrigt intet att erinra. — Kommittén finner utredningens

ståndpunkt att någon öppen mottagning inte bör knytas till professorsavdelningen

orealistisk, då det enligt kommittén inte kan anses rimligt att

professorerna skall undanhållas de för såväl forskning som undervisning

värdefulla erfarenheter, som ett sysslande med den öppna vården ger. Det

synes kommittén i vart fall erforderligt att vid bedömningen av lokalbehovet

för klinikerna räkna med att öppen vård i viss omfattning skall kunna

bedrivas. — Med avseende å turordningen för de föreslagna professurernas

inrättande talar enligt kommitténs mening det ofrånkomliga behovet av en

snar förbättring av läkarrekryteringen till de statliga sjukhusen för att

början göres med någon av de till Uppsala eller Lund förordade forskningsoch

undervisningsenheterna. Vid S:t Lars sjukhus i Lund har enligt kommittén

den pågående upprustningen fortskridit så långt, att utformningen

av ett nytt medicinskt centrum är aktuell, och vid Ulleråkers sjukhus i

Uppsala pågår planläggningen av sjukhusets organisation och utbyggnad.

Dessa planeringsarbeten bör, framhåller kommittén, självfallet samordnas

med projekteringen av de för en professorsavdelning vid sjukhusen erforderliga

lokalerna. —■ Vad angår de redovisade kostnadsberäkningarna för

byggnader och utrustning samt årskostnader för avlöningar och materiel

säger sig kommittén endast vilja erinra om att särskilda för undervisningsverksamheten

erforderliga lokaler, bland annat föreläsningssalar, inte ingår

i de kostnadsberäknade byggnaderna. Av utredningen föreslagna lokaler för

den psykologiska forskningen är enligt kommitténs mening uppenbarligen

otillräckliga. Sålunda saknas enligt kommittén utrymmen för bland annat

demonstrationer, ljud- och televisionsupptagning av intervjuer samt psykotekniska

laboratorier. Kommittén framhåller dock att erforderliga justeringar

härutinnan torde vara av jämförelsevis ringa omfattning och att de

synes kunna iakttagas i samband med den slutliga projekteringen av erforderliga

nybyggnader. — Vad beträffar det föreslagna vårdplatsantalet

ifrågasätter kommittén starkt om detta kan vara till fyllest. Starka skäl

talar enligt kommitténs förmenande för att kliniken utökas med en manlig

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

och en kvinnlig avdelning, förslagsvis om 30 platser vardera. — Beträffande

den föreslagna personalstaten anser kommittén att klinikens avsevärda

behov av personal för olika terapeutiska verksamhetsgrenar, bland annat

rörelseterapi, socioterapi och arbetsterapi, icke blivit tillfredsställande tillgodosett.

Det torde nämligen, anser kommittén, icke vara tänkbart att i

dessa avseenden repliera på sjukhusets egna mycket begränsade personalresurser.

Svenska läkaresällskapet anser att vid sidan av ett kliniskt-kemiskt laboratorium

också ett neurofysiologiskt laboratorium bör anknytas till de

planerade klinikenheterna, eftersom enligt sällskapets uppfattning en psykiatrisk

forskningsenhet utan tillgång till högt kvalificerad neurofysiologisk

expertis skulle komma att fungera otillfredsställande. Även en neurokirurgisk

konsulttjänst vore enligt sällskapet synnerligen önskvärd. Sällskapet

föreslår också att de planerade enheterna förses med utrymriie och kvalificerad

personal för kontinuerliga efterundersökningar och statistiska bearbetningar.

Svenska psykiatriska föreningen understryker angelägenheten av att ett

tillräckligt antal universitetslärare för forskning och för utbildning av en

kompetent läkarkår engageras på det psykiatriska området och tillstyrker

därför bifall till utredningens förslag.

Angående möjligheterna att provisoriskt anordna forskning och undervisning

vid Ulleråkers och S:t Lars sjukhus, innan de erforderliga nybyggnadsarbetena

vid dessa sjukhus slutförts, har statens kommitté för sinnessjukvårdens

utbyggande anfört i huvudsak följande.

Bedrivande av psykiatrisk forskning i enlighet med läkarutbildningsutredningens

förslag förutsätter bland annat lokalbehov, som med hänsyn till

byggnadsbestånden på Ulleråkers och S:t Lars sjukhus endast kan tillgodoses

genom nybyggnader. Vid starten och under en kortare period därefter

torde emellertid anspråken på för forskningen erforderliga personal- och

lokalbehov kunna begränsas i sådan grad, att bland annat nybyggnads- eller

mera omfattande ombyggnadsåtgärder ej behöver tillgripas. Med utgångspunkt

häri torde forskningen vid de två sjukhusen kunna organiseras enligt

följande förslag.

Ulleråkers sjukhus. Personal- och lokalbehov. I byggnad MC 62

har i suterrängvåningen nyligen färdigställts ett psykologiskt laboratorium

med följande utrymmen, nämligen intervju- och undersökningsrum med

spegelvägg til! lektionssal, läkarexpedition, psykologexpedition, statistikrum,

rum för sekreterare, instrumentverkstad med förråd, tre apparatuppställningsrum

för individualundersökningar. Forskningens lokalbehov för den

psykologiska verksamheten är härigenom tillgodosett. I medicinalstyrelsens

petita för budgetåret 1959/60 har vidare bland annat upptagits tjänst för

psykolog. Under förutsättning att framställningen beviljas i denna del,

erfordras ingen ytterligare psykologtjänst för forskningens bedrivande.

Övriga personal- och lokalbehov har bedömts vara i huvudsak följande,

nämligen cn professor, en sekreterare, två ä tre läkare, en socialkurator, en

forsta föreståndarinna, två skrivbiträden, samtliga med tillgång till expeditions(skriv)rum.

I byggnad MC 62 är i vån. 1 tr. inrymd en vårdavdel
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Mcij:ts proposition nr 79 år 1959

ning med 42 platser. Av dessa har 18 platser tagits i anspråk för insulinterapi.

Insulinavdelningen föreslås bli överflyttad till en i första våningen i

paviljong M 62 belägen vårdavdelning med 35 vårdplatser. Inom denna

vårdavdelning kan med mycket små byggnadsåtgärder cirka 16 platser avskiljas

och användas för insulinterapi. Den härigenom friställda insulinavdelningen

i byggnad MC 62 kan utan omfattande byggnadsåtgärder

användas till forskningsavdelning.

Erforderliga vårdplatser m. m. I byggnad MC 62 återstår i vån. 1 tr.,

sedan insulinavdelningen tagits i anspråk för forskningsändamål, 24 vårdplatser

för manliga patienter. I paviljong M 62 kvarstår i vån. 1 tr., sedan

insulinavdelningen överflyttats till denna våning, 19 vårdplatser för manliga

patienter. Vidare finns i paviljong K 65 två nybyggda vårdavdelningar med

vardera 24 platser för kvinnliga patienter. Samtliga nämnda vårdplatser,

43 för män och 48 för kvinnor, anses lämpliga att ställa till forskningsavdelningens

förfogande. De föreslagna avdelningarna är välförsedda med

enkelrum, varigenom även möjligheter finns att, om så erfordras, i något

eller några sådana rum inreda läkarexpeditioner och behandlingsrum.

Genom de föreslagna åtgärderna mister sjukhuset cirka 20 vårdplatser.

Dessa platser torde genom medicinalstyrelsens försorg kunna överföras till

andra sjukhus, om så skulle befinnas nödvändigt.

I byggnad MC 62 är även sjukhusets medicinska centrum förlagt. En

blivande forskningsavdelning i byggnaden får härigenom bekväm tillgång

till bland annat EEG, EKG, kliniskt laboratorium och föreläsningssal m. m.

Kostnader. Kostnaderna för inredande av föreslagen forskningsavdelning

i MC 62 och av insulinavdelning i M 62 har beräknats till cirka 20 000

kronor. Utrustningen av forskningsavdelningens lokaler har uppskattats till

cirka 20 000 kronor.

S: t Lars sjukhus. Personal- och lokalbehov. Dessa torde i huvudsak

vara desamma som vid Ulleråkers sjukhus. Dock tillkommer på S:t Lars

sjukhus en psykologtjänst med erforderlig expedition och testrum. Forskningsavdelningen

föreslås förlagd till bottenvåningen i paviljong K 6 inom

östra sjukhuset. I denna våning är bland annat inrymd en vårdavdelning

med 16 kvinnliga patienter. Genom tämligen begränsade byggnadsåtgärder

kan vårdavdelningen omändras till forskningsavdelning. De 16 patienterna

torde kunna placeras på andra avdelningar inom sjukhuset.

Erforderliga vårdplatser m. in. Såsom vårdavdelningar lämpade för forskningens

behov föreslås de fyra vårdavdelningar ä 28 platser vardera, som

är inrymda i de två nybyggda paviljongerna MK 83 och MK 84. Avdelningarna

är s. k. upptagningsavdelningar för såväl manliga som kvinnliga

patienter och är välförsedda med enkelrum. Man torde böra räkna med alt

två enkelrum per avdelning kan komma att användas som läkarexpedition

respektive behandlingsrum.

I administrationsbyggnaden A 41 är bland annat sjukhusets diagnostikoch

behandlingslokaler belägna. Eorskningsavdelningen får här tillgång till

kliniskt laboratorium, EKG, föreläsningsrum m. m. Sjukhuset saknar EEG.

Forskningsavdelningen bör dock kunna utföra EEG-undersökningar på

sjukhuset. Lämpligt rum för uppställning av EEG-apparat finns i källarvåningen

i paviljong AIK 83.

Kostnader. Kostnaderna för anordnande av föreslagen forskningsavdelning

i paviljong K 6 har beräknats till cirka 40 000 kronor. Utrustningen

av lokalerna har uppskattats till cirka 25 000 kronor. Anskaffande av

EEG-apparat in. in. har uppskattats till cirka 30 000 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

33

VII. Departementschefen

Vården av psykiskt sjuka är av skilda skäl ännu starkt eftersatt i vissa

hänseenden. En grundläggande orsak härtill torde vara att kunskapen

om de psykiska sjukdomarnas natur är bristfällig. Därav följer givetvis att

våra möjligheter till effektiv vård är begränsade. Numera torde det vara

allmänt erkänt att en intensifierad psykiatrisk och annan medicinsk forskning

med mycket stor sannolikhet kan skapa nya och gynnsammare förutsättningar

för en förbättrad vård och framgångsrik behandling av psykiskt

sjuka. Inte minst torde möjligheterna till förebyggande åtgärder kunna ökas

högst väsentligt. Jag torde härvidlag få erinra om den av utredningens expert

i det föregående återgivna redogörelsen för olika forskningsinriktningar

inom psykiatrien, av vilken redogörelse klart framgår vilka stora möjligheter

som en med tillfredsställande resurser utrustad modern psykiatrisk

forskning i samarbete med annan forskning kan ge för lösandet av bland

annat sinnessjukvårdens svårbemästrade uppgifter.

Den forskning inom psykiatrien, som för närvarande bedrives vid våra

medicinska fakulteter, har givit värdefulla rön i kampen mot sinnessjukdomarna.

Man är dock numera allmänt av den uppfattningen att denna

forskning bör kompletteras med en starkt utvidgad psykiatrisk forskning

vid sinnessjukhusen. Härtill kommer det stora och kännbara behovet av

specialistutbildning av blivande läkare inom sinnessjukvården. Frågan om

formerna för denna forskning och utbildning har tidigare varit föremål för

diskussion. Såsom av det föregående framgår upptogs den av statens sinnessjukvårdsberedning

väckta frågan om inrättande av professurer i psykiatri

vid vissa sinnessjukhus till behandling i propositionen 1954: 212 angående

reformering av läkarutbildningen. I propositionen uttalade dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet bland annat, att vad sinnessjukvårdsberedningen

och 1948 års läkarutbildningskommitté anfört om värdet för

specialistutbildningen och för den psykiatriska forskningen av professurer i

psykiatri vid sinnessjukhus syntes utgöra tungt vägande skäl för att åtminstone

någon dylik tjänst inrättades. Som kommittén framhållit förelåg

emellertid icke så ingående utredningar om förutsättningarna från lokal

synpunkt och om kostnaderna i olika avseenden, att ett avgörande då kunde

fattas. Närmare utredning härom borde snarast komma till stånd. Genom

beslut den 7 oktober 1955 uppdrog Kungl. Maj:t därför åt 1955 års läkarutbildningsutredning

att utreda frågan om förutsättningarna och kostnaderna

för inrättande vid sinnessjukhusen av enligt utredningens mening

erforderligt antal professurer i psykiatri ävensom övriga frågor i samband

därmed. I sitt betänkande i ämnet har utredningen framhållit, att med hänsyn

till behovet av forskning inom psykiatrien och behovet av ökat antal

välutbildade psykiatriker kraftfulla åtgärder snarast måste vidtagas för att

3— liihavg till riksdagens protokoll Z.9.59. / sand. Nr 7.9

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

skapa förbättrade möjligheter för en intensifierad forskning och ökad specialistutbildning.

Dessa syften kan enligt utredningens mening bäst tillgodoses

genom inrättande vid vissa sinnessjukhus av forsknings- och utbildningsenheter

organiserade på sätt utredningen föreslagit. Utredningen

föreslår, att principbeslut så snart ske kan fattas om organiserande av en

dylik enhet (i fortsättningen kallad forskningsavdelning) vid vart och ett

av Ulleråkers sjukhus i Uppsala, S:t Lars sjukhus i Lund, Lillhagens sjukhus

i Göteborg och Beckomberga sjukhus i Stockholm. För egen del vill jag

inledningsvis uttala, att jag med hänsyn till den utomordentligt stora betydelsen

av ökade insatser på detta område i huvudsak biträder utredningens

förslag. Mina ställningstaganden i olika hänseenden framgår av det

följande.

Vad först beträffar frågan om forskningsavdelningarnas lokalisering är

jag ense med utredningen om att forskningsavdelningarna endast bör inrättas

vid sinnessjukhus i orter, där teoretiska medicinska institutioner finns.

Härigenom skapas möjligheter för samarbete med dessa institutioner och

utnyttjande av deras resurser för grundforskning, vilket är av väsentlig

betydelse för den psykiatriska forskningen.

För ett principbeslut om inrättande av forskningsavdelningar vid Lillhagens

sjukhus och Beckomberga sjukhus måste, såsom utredningen påpekat,

förutsättas att för båda parter godtagbara avtal i ämnet kan träffas mellan

staten och vederbörande kommunala huvudmän för sjukhusen. Då förslag

till dylika avtal ej föreligger, vill jag här endast understryka önskvärdheten

av att forskningsavdelningar kommer till stånd vid nyssnämnda sjukhus

samt framhålla, att jag har för avsikt att senare upptaga frågan om inledande

av förhandlingar i detta syfte. Av det sagda framgår, att jag nu

endast är beredd att förorda principbeslut i fråga om forskningsavdelningar

vid de båda statliga sjukhusen, Ulleråkers sjukhus och S:t Lars sjukhus.

Den av utredningen föreslagna organisationen av forskningsavdelningen

anser jag mig i allt väsentligt böra godtaga. Avdelningen bör alltså förestås

av en professor vid vederbörande universitet, som tillika skall vara överläkare

vid sjukhuset. Professuren bör liksom de nuvarande psykiatriprofessurerna

benämnas professur i psykiatri. Tjänstens särart och område kommer

såsom utredningen påpekat att tillräckligt markeras genom dess anknytning

till sinnessjukhus. I fråga om tillsättningen av de nya professurerna

vill jag i anslutning till kanslerns uttalande understryka, att tjänsterna

bör nyinrättas och tillsättas i den ordning universitetsstatuterna

föreskriver samt följaktligen inte tillskapas och besättas genom omvandling

av befintliga överläkarbefattningar vid ifrågavarande sjukhus. De nya

professurerna bör enligt utredningen vara förenade med undervisningsskyldighet.

Omfattningen av denna bör enligt utredningen bestämmas av kanslern.

Förutom den kliniska undervisning om 15 timmar per kurs, som enligt

den nya studieordningen skall ges på sinnessjukhus i grundutbildningen för

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

medicine licentiatexamen, bör enligt utredningens mening även specialistutbildning

i form av fortbildningskurser anförtros de nya professorerna. Vad

sålunda föreslagits tillstyrker jag i princip men vill samtidigt understryka,

att professorns undervisningsskyldighet bör vara av den omfattning som

förutsattes i universitetsstatuterna.

Utredningen har funnit, att det i och för sig lämpligaste antalet vårdplatser

å forskningsavdelningen vore 120. Med hänsyn till de lokala förutsättningarna

på de olika orterna anser utredningen emellertid erforderligt

att i detta hänseende göra vissa avvikelser, varvid 100 platser bör anses

som ett minimum och 140 platser som ett maximum. Mot dessa beräkningar

har jag i avvaktan på ytterligare erfarenheter ingen erinran i nuvarande

läge. Med frågan om vårdplatsantalet på forskningsavdelningen sammanhänger

vissa andra spörsmål, t. ex. angående utnyttjande för undervisning

och forskning av patienter från andra avdelningar vid sjukhuset eller från

andra sjukhus, evakuering av patienter från forskningsavdelningen och

samarbetet mellan sistnämnda avdelning och övriga överläkaravdelningar.

I dessa och även i vissa andra hänseenden torde erfordras reglerande föreskrifter.

Det torde böra ankomma på medicinalstyrelsen att i samråd med

universitetskanslern närmare pröva dessa spörsmål och till Kungl. Maj:t

avge de förslag, vartill anledning finns.

Till forskningsavdelningen bör såsom utredningen föreslagit knytas ett

kliniskt laboratorium med en laborator som chef. Denna tjänst bör liksom

professorstjänsten tillsättas i den ordning universitetsstatuterna föreskriver.

Vilket ämnesområde laboratorstjänsten skall omfatta har utredningen inte

närmare angivit. Medicinalstyrelsen har förutsatt, att utredningen avsett

att tjänsten skall besättas med kliniskt-kemiskt utbildad laborator med den

allsidiga utbildning, som krävs av lasarettsläkare vid ett centrallaboratorium

vid kroppssjukhus. Förslag angående laboratorstjänstens ämnesområde

torde i sinom tid böra avgivas av kanslern, lämpligen sedan vederbörande

professur blivit tillsatt. Även laboratorstjänsten bör enligt min mening vara

förenad med undervisningsskyldighet av den omfattning som förutsättes

i universitetsstatuterna.

Utredningens beräkningar av personalbehovet i övrigt vid en forskningsavdelning

anser jag mig böra godtaga. Härvidlag vill jag erinra om att

utredningens förslag utgår från att behovet av annan sjukvårdspersonal än

läkare vid de vårdavdelningar som tages i anspråk skall vara tillgodosett

samt att forskningsavdelningen verkligen skall samarbeta med universitetets

teoretiska medicinska institutioner och dessutom självfallet med andra institutioner

vid och utanför universitetet. Jag har ej heller någon erinran mot

den av utredningen föreslagna fördelningen mellan åttonde huvudtiteln och

elfte huvudtiteln av kostnaderna för personalens avlöning.

Utredningens approximativa beräkningar av det erforderliga lokalbehovet

för forskningsavdelningen anser jag godtagbara. Byggnadskostnaderna be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1959

räknar jag i likhet med utredningen till omkring 1,5 miljoner kronor per

forskningsavdelning. Förslag till forskningsavdelningarnas närmare planläggning

och utformning in. m. torde böra upprättas av statens kommitté

för sinnessjukvårdens utbyggande. Härvid torde även böra beaktas i remissyttrandena

framkomna önskemål i den mån så är möjligt inom nyss angiven

kostnadsram.

Till inredning och utrustning av nya lokaler torde i enlighet med utredningens

förslag böra beräknas omkring 600 000 kronor per forskningsavdelning.

Det torde böra uppdragas åt den kommitté, som kommer att

handha utrustningen av statens sinnessjukhus, att i samråd med utrustningsnämnden

för universitet och högskolor (jfr 1959 års åttonde huvudtitel,

p. 3) handha ifrågavarande utrustningsfrågor.

I enlighet med utredningens förslag torde till materiel böra beräknas

omkring 40 000 kronor per år och forskningsavdelning.

Såsom statskontoret påpekat erfordras även viss medelsanvisning till

omkostnader. Denna beräknar jag till omkring 26 000 kronor per år och

forskningsavdelning.

Organisationens genomförande vid Ulleråkers sjukhus och S:t Lars sjukhus

förutsätter vissa ganska omfattande nybyggnadsarbeten vid båda

sjukhusen. Såsom framgår av vad kommittén för sinnessjukvårdens utbyggande

anfört kan emellertid forsknings- och utbildningsarbete i begränsad

omfattning igångsättas redan innan de definitiva byggnadsarbetena slutförts,

därest vissa provisoriska byggnads- och utrustningsåtgärder först

vidtages. Med hänsyn härtill torde det vara lämpligt att utbyggnaden och

organisationen av forskningsavdelningarna vid de båda sjukhusen sker successivt

under budgetåren 1959/60—1962/63. För budgetåret 1959/60 erfordras

därvid medel för nämnda provisoriska byggnadsarbeten samt för

anskaffande av viss utrustning. Kostnaderna för byggnadsarbetena kan

uppskattas till omkring 20 000 kronor vid Ulleråkers sjukhus och omkring

40 000 kronor vid S:t Lars sjukhus. Något särskilt riksstatsanslag erfordras

icke för ändamålet, då kostnaderna torde kunna bestridas från underhållsmedel,

som står till medicinalstyrelsens förfogande. I övrigt torde utbyggnaden

och organisationen böra genomföras enligt i huvudsak följande plan.

Personal. Vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund inrättas

följande tjänster, nämligen från och med budgetåret 1960/61 1 professor i

Bo 3, 1 psykolog i Ae 23, 1 socialkurator i Ae 12 och 1 kontorist i Ae 9

samt från och med budgetåret 1962/63 1 laborator i Ao 26 och 2 laboratoriebiträden

i högst Ae 9. Kostnaderna för avlöning vid dessa tjänster bör bestridas

från vederbörande universitets avlöningsanslag.

Vid vartdera av Ulleråkers sjukhus och S:t Lars sjukhus inrättas följande

tjänster, nämligen från och med budgetåret 1960/61 1 förste läkare i Ae 24

med tilläggsarvode som biträdande överläkare, 3 läkare i Ae 23, 1 första

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1959

föreståndarinna i Ae 13 och 2 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång

samt från och med budgetåret 1962/63 1 förste läkare i Ae 24 med tilläggsarvode

som biträdande överläkare, 6 läkare i Ae 23, 1 socialkurator i Ae 12,

1 översköterska i Ae 10, 2 förste skötare i Ae 9, 2 kontorsbiträden i reglerad

befordringsgång och 3 avdelningsbitriiden i Ae2/3. Kostnaderna för avlöning

vid dessa tjänster bör bestridas från sinnessjukhusens avlöningsanslag.

I fråga om samtliga tjänster torde vederbörande myndigheter böra iakttaga,

att tillsättningsförfarandet inledes i så god tid, att tjänsterna kan

tillträdas redan den 1 juli 1960 respektive 1962.

Omkostnader. Omkostnadsanslaget torde vid vartdera av universiteten

böra uppräknas från och med budgetåret 1960/61 med 2 000 kronor

och från och med budgetåret 1962/63 med ytterligare 2 000 kronor. Medelsanvisningen

till omkostnader torde vid vartdera av de två sjukhusen böra

ökas från och med budgetåret 1960/61 med 9 000 kronor och från och med

budgetåret 1962/63 med ytterligare 13 000 kronor.

Materiel m. m. Under vartdera universitetets anslag till materiel

in. m. bör från och med budgetåret 1960/61 beräknas ett årligt belopp av

25 000 kronor för den nya professorstjänsten och från och med budgetåret

1962/63 dessutom ett årligt belopp av 15 000 kronor för den nya laboratorstjänsten.

Inredning och utrustning. Till anskaffning av möbler in. m.

för de lokaler, som tillkommer genom de provisoriska byggnadsarbetena,

torde för budgetåret 1959/60 böra beräknas 20 000 kronor vid Ulleråkers

sjukhus och 25 000 kronor vid S:t Lars sjukhus. Dessa medel bör anvisas

under anslaget till Utrustning av nya sinnessjukhus m. m.

Till inredning och utrustning av de lokaler, som tillkommer genom de

definitiva byggnadsarbetena, bör såsom jag tidigare förordat beräknas

600 000 kronor per forskningsavdclning. Dessa medel bör anvisas under

vederbörande universitets anslag till inredning och utrustning av nya lokaler.

Härvid förutsätter jag, att under Uppsala universitets ifrågavarande

anslag anvisas 200 000 kronor för budgetåret 1961/62 och 400 000 kronor

för budgetåret 1962/63 samt under Lunds universitets motsvarande anslag

30 000 kronor för budgetåret 1960/61, 190 000 kronor för budgetåret

1961/62 och 380 000 kronor för budgetåret 1962/63.

Byggnadsarbeten. Till de definitiva byggnadsarbetena torde för

vartdera sjukhuset böra beräknas 750 000 kronor för budgetåret 1961/62

och 750 000 kronor för budgetåret 1962/63. Medlen bör anvisas under

investeringsanslaget till Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus

in. m.

Sammanfattning. De årliga totalkostnaderna vid en till förenämnda

två sjukhus begränsad organisation uppgår till omkring 1 200 000

kronor, varav cirka 360 000 kronor under åttonde huvudtiteln och cirka

840 000 kronor under elfte huvudtiteln.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 79 år 1959

Engångskostnaderna (bortsett från förutnämnda 60 000 kronor till provisoriska

byggnadsarbeten) uppgår sammanlagt till 4 245 000 kronor, varav

1 200 000 kronor under åttonde huvudtiteln, 45 000 kronor under elfte huvudtiteln

och 3 000 000 kronor under inrikesdepartementets kapitalbudget.

Den ungefärliga summan av erforderliga riksstatsanslag uppgår för budgetåren

1959/60, 1960/61, 1961/62 och 1962/63 till respektive 45 000,

540 000, 2 400 000 och 3 470 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående förordade anordningar

för forskning och utbildning i psykiatri vid Ulleråkers

sjukhus i Uppsala och S:t Lars sjukhus i Lund.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans

Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Nilsson

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts ''proposition nr 79 år 1959 39

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning...................................................... 2

II. Tidigare utredningar m. m....................................... 3

III. Behovet av forskning och specialistutbildning i psykiatri............ 8

IV. Organisationen av forskning och utbildning vid vissa sinnessjukhus .. 17

V. Förutsättningarna för anordnande av professurer i psykiatri vid vissa

sinnessjukhus. Utredningens sammanfattande förslag............... 22

VI. Remissyttranden m. m........................................... 26

VII. Departementschefen ............................................ 33

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition angående vissa organisationsförändringar inom försvaret jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. SU 1959:102 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordningar för forskning och utbildning i psykiatri vid vissa sinnessjukhus. s. 1 i texten