Sök i Ratio Lex

Angående skattebefrielse för bidrag från s. k. länsstiftelser m. in

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:8, Angående skattebefrielse för bidrag från s. k. länsstiftelser m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1959

1

Nr 8

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående skattebefrielse

för bidrag från s. k. länsstiftelser m. in.; given Stockholms

slott den 12 december 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Bemyndigande begäres att, i den män det arbetsmarknadspolitiska läget

det påkallar, meddela skattebefrielse för bidrag till skogsbruket från vissa

stiftelser m. m. som bildats i enlighet med de under tidigare år träffade överenskommelserna

om konjunkturutjämningsavgifter och liknande avgifter

från företag inom skogsindustrien.

1 Bihang till riksdagens protokoll W5''J. 1 samt. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1959

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 december

1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och handelsdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om

skattefrihet för vissa bidrag från s. k. länsstiftelser m. m. samt anför därvid

följande.

Inledning. Under åren 1947— 1952 träffades mellan staten å ena sidan samt

branschföreningar och företag inom skogsindustrien å andra sidan överenskommelser

att vid export av vissa skogsindustriprodukter avgifter skulle

inbetalas till av skogsindustrierna bildade stiftelser (fonder) för att framdeles

utbetalas till industrierna och till vissa för sociala, skogsvårdande och

tekniskt-vetenskapliga ändamål bildade stiftelser. Åtgärderna syftade till att

bidraga till en prisstabilisering på hemmamarknaden.

Beskattningsfrågorna i samband med inbetalning och återbetalning av avgifterna

reglerades genom särskilda författningar åren 1947, 1948, 1950, 1951

och 1952. I fråga om 1947—1950 års avtal reglerades beskattningen i princip

så, att exportföretagen erhöll avdrag vid inkomsttaxeringen för avgifterna

men att företagen skulle beskattas för medel som återbetalades till företagen

eller eljest kom dem tillgodo.

Enligt 1948 och 1950 års avtal skulle viss del av avgifterna tillfalla dels

s. k. länsstiftelser för det enskilda skogsbruket för att användas för åtgärder

som gagnar det enskilda skogsbruket, och dels vissa andra stiftelser. I

skrivelse som inkommit till finansdepartementet den 6 augusti 1958 har

Svenska cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen riktat vissa anmärkningar

mot bestämmelserna om beskattning av sådana bidrag från

länsstiftelse som kommer exportföretag tillgodo. Föreningarna hemställer att

bestämmelserna — bl. a. i belysning av sysselsättningsproblemen i skogsbygderna

— måtte i vissa närmare angivna hänseenden omarbetas.

Därefter har Svenska trävaruexportföreningen och Svenska pappersbruksföreningen

i särskilda skrivelser som inkommit till finansdepartementet den

9 och den 16 augusti 1958 uttalat sin anslutning till den av cellulosaföreningen

och trämassef öreningen gjorda framställningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1959

3

Över skrivelserna har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

riksskattenämnden, skogsstyrelsen samt länsstyrelserna i Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands län.

Gällande bestämmelser m. m. Enligt 1947 och 1949 års avtal (se SFS 1947:

339 och 1950:25) skulle konjunkturutjämningsavgifter inbetalas till vissa

stiftelser för att disponeras — förutom för förvaltningsändamål — för forsknings-

och andra ändamål, som var av samfällt intresse för den av avgifterna

berörda industrien. Belopp som inte disponerats på angivet sätt skulle

återbetalas senast under januari 1953. Vid inkomsttaxeringen medgavs avdrag

vid beräkning av nettointäkt av rörelse för belopp som tillgodoförts

stiftelserna. Å andra sidan stadgades, att medel som utbetalades från stiftelserna

till skattskyldig, som ägde njuta avdrag för till stiftelserna inbetalade

belopp, skulle beskattas hos mottagaren såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår

då medlen kommit honom tillgodo.

Även enligt 1948 och 1950 års avtal skulle konjunkturutjämningsavgifter

inbetalas till vissa stiftelser för att sedermera delvis återbetalas direkt, till

industrierna. Betydande delar av avgifterna skulle dock disponeras på annat

sätt. Avtalen förutsatte bildandet av s. k. länsstiftelser för det enskilda

skogsbruket och skogsindustrien (i fortsättningen kallade länsstiftelser),

stiftelsen centralfonden för anställda inom skogsbruket (i fortsättningen kallad

centralstiftelsen), särskilda företagsstiftelser för social verksamhet (fortsättningsvis

kallade företagsstiftelser) samt stiftelsen pappersbrukens forskningsinstitut.

Delar av avgifterna skulle överföras till sistnämnda stiftelser

för att användas för speciella ändamål.

Till länsstiftelserna skulle sålunda enligt 1948 års avtal överföras 20 procent

av de för kemisk och mekanisk massa utgående avgifterna. Enligt 1950

års avtal skulle till länsstiftelserna överföras i regel 10 procent men i vissa

fall 7 procent av konjunkturutjämningsavgifterna.

Nämnda länsstiftelser skulle bildas en för varje län, där företag som erlagt

avgifter normalt brukade uttaga massaved. Stiftelsernas medel skulle

användas till anslag för åtgärder till gagn för det enskilda skogsbruket i länet

(bolagsskogar och övriga enskilda skogar). Bland de åtgärder, som kan

komma i fråga till anslag från länsstiftelserna, nämnes i avtalen särskilt

vägbyggnader, skogsodling, skogsförädling och dikning.

Enligt 1950 års avtal skall länsstiftelserna tillkommande medel under

åren 1958—1962 överföras till stiftelserna med en femtedel årligen i januari.

Det är dock Kungl. Maj:t obetaget att vid vikande konjunkturer med sysselsättnings-

och avsättningssvårigheter inom förevarande industrier medgiva

tidigare utbetalning.

Avtalen innehåller även närmare bestämmelser om länsstiftelses organisation.

Enligt dessa skall stiftelsens angelägenheter bandbas av eu styrelse,

som består av fem ledamöter, av vilka två utses av de cellulosa- och trävaruförctag,

som bidragit till medlens tillkomst, eu utses av skogsägareförening
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1959

aiT in°™.!änCt °ch en utscs »v länets skogsvårdsstyrelse; den femte ledamoten,

tillika ordförande, skall vara landshövdingen i länet eller, om han

C.J .f“ataf Slg uPPdraget, landssekreteraren eller eu av länsstyrelsen särskilt

forordnad person.

™ 1Cn-l!,ralSlittClSen SkllIlc överföras enli8''t 1948 års avtal G procent och

enig|1,f)1J arS avtal 10 Procent av vissa av konjunkturutjämningsavgiftermi.

Stiftelsens medel skulle disponeras för sociala ändamål till fromma

tor de anstallda inom skogsbruket och skogsindustrien, t. ex. understöd åt

sjuka och behovande, yrkesutbildning, studiestipendier, anskaffande av semesterhem,

beredande av semestervistelse, uppförande av lokaler för förenings-

och ungdomsverksamhet vid industriföretag eller i skogsbygden samt

oi undeistöd till förbättrande av levnads- och bostadsförhållanden, särskilt

mom mera avlägsna skogsbygder.

Centralstiftelsens styrelse skall bestå av elva ledamöter, av vilka fyra utses

av cellulosai oreningen, eu utses av envar av trämasseföreningen, industritjanstemannaforbundet,

arbetsledareförbundet, pappersindustriarbetareorbundet,

skogs- och flottnmgsarbetareförbundet och sågverksindustriarbetareforbundet

samt eu, tillika ordförande, utses av Kungl. Mai-t efter

samrad med cellulosaföreningen och trämasseföreningen. Beslut om utbea

ning av bidrag från stiftelsen skall, om styrelsen inte är enig, underställas

Kungl. Majrt för godkännande.

Förelagsstiftelserna skulle i regel enligt 1948 års avtal erhålla 24 procent

"ifterna i™»’ ‘"|V in°0 ^ aVtal UtgJOrde företagsstiftelsernas andel i av^

ftema allmanhet 10 procent men i vissa fall 20 procent av avgifterna

centrsdstifb!]sen.VandaS ^ ^ art S“ beträffande

Företagsstiftelses styrelse består i regel av sju ledamöter, av vilka tre

lms föTetm et X,1’a t aV ^nstemännen och arbetsledarna

skoes oÄt VT na Vid företagets fabriker, en utses av de

.it H 0ttTnSSarhelare’ som berörs av företagets verksamhet, samt eu

eninoen Bestut" ’ ? ^ M“j:t efter Samråd med cellulosaför
las

K nd M H r u’- ^ T'' biträdeS aV ordföranden, skall understäl
ro,

or f'' n'';,'' g0dkannande- Beshlt 0,11 anslag å belopp över 100 00O

kronor skall godkannas av styrelsen för centralstiftelsen.

^hftelsen pappersbrukens forskningsinstitut skulle erhålla 3 procent av

Med ef som tillTön^.Ti Utgick för exPorterat papper och papp.

Medel som tillföll stiftelsen användes för att tillgodose forskning inom nar.

perstekmken vid vissa svenska institutioner. ° ™ Pap''

eifteTnaT^dSeHS°m,re.glerar beskattningsfrågorna i samband med av
ningm

näm VV T ateibetalning intagna i särskilda författ
taxerinT

fTTink to™?n''n8a™ den 30 i»ni 1948 (nr 497) om rätt att vid

taxering foi inkomst njuta avdrag för avgifter till vissa stiftelser, in. m och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1959

5

den 30 mars 1951 (nr 148) om rätt att vid taxering för inkomst njuta

avdrag för avgifter till vissa stiftelser, in. in. Bestämmelserna innebär i huvudsak

följande.

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse vid inkomsttaxeringen (1 §) medgavs

avdrag för erlagda konjnnktnrutjämningsavgifter. De stiftelser och

fonder till vilka avgifterna inbetalades eller överfördes är befriade från skyldighet

att erlägga skatt för inkomst och förmögenhet.

Beträffande återbetalning av medel från centralstiftelse, länsstiftelse, löretagsstiftelse

eller pappersbrukens forskningsinstitut stadgas följande (3 §).

Skattskyldig, för vilken rätt till avdrag för erlagda avgifter förelegat, skall

såsom intäkt av rörelse upptaga sådana medel som utbetalats till den skattskyldige

eller eljest kommit honom tillgodo. Beskattning sker för det beskattningsår,

då medlen kommit den skattskyldige tillgodo. Föredragande

departementschefen anförde i proposition 68/1951 på tal härom bl. a. följande.

Å andra sidan böra till vederbörande företag utbetalade medel — vare sig

de utbetalas direkt från någon av fonderna eller såsom bidrag från någon

av de övriga stiftelserna — beskattas hos företaget såsom intäkt av rörelse

för det beskattningsår, då medlen kommit företaget till godo. Det nu sagda

bör gälla även i fråga om räntemedel, som utbetalas till företaget. Skulle

bidrag från länsstiftelse, centralstiftelsen eller företagsstiftelse formellt icke

utbetalas till vederbörande företag men likväl komma företaget till godo —

bidrag utbetalas t. ex. till annan än företaget för utförande av vägbyggnad

å företagets egendom — bör även dylikt bidrag upptagas som intäkt av rörelse

för det beskattningsår, då bidraget kommit företaget till godo. Huruvida

företaget vid taxering må njuta avdrag med belopp, motsvarande sådant bidrag

eller del därav, får avgöras enligt vanliga regler.---

Anmärkas må att de föreslagna bestämmelserna icke avse att reglera frågan

om skattskyldighet för medel, som från stiftelserna kunna komma att

utbetalas till annan än de ifrågavarande företagen. Denna fråga får alltså

bedömas enligt eljest gällande regler.

Reglerna om avgifterna enligt 1951 och 1952 års avtal är något annorlunda

utformade. Avgifterna — som var avdragsgilla vid inkomsttaxeringen — inbetalades

till riksgäldskontoret. Av avgifterna skulle 26 procent omedelbart

inlevereras till statsverket såsom staten tillkommande skatt. Till företagen

skall 40 procent av avgifterna återbetalas med 1/5 varje år med första utbetalning

under januari 1959, därest inte Kungl. Maj:t under vissa förutsättningar

medger tidigare utbetalning. Vid återbetalningen till företagen av

denna del av avgifterna utgör beloppet vid taxering till statlig inkomstskatt

inte skattepliktig inkomst. Däremot skall vid taxering till kommunal inkomstskatt

såsom intäkt av rörelse i samband med återbetalningen upptagas

inte blott det belopp som återbetalats utan även det skattebelopp om 26 procent

av avgifterna, som tillfallit statsverket.

Återstoden av avgifterna fördelas efter i avtalen närmare angivna grunder

på företagsstiftelser och vissa institut eller stiftelser för forskning samt på

vissa inom riksgäldskontoret bildade fonder, dels för åtgärder till fromma för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1959

skogsvården (skogsvårdsfond) och dels för arbetsanskaffning inom skogsindustrierna

vid lågkonjunktur eller liknande ändamål (lågkonjunkturfond).

Utbetalning till företagsstiftelse eller för forskning sker med 1/5 varje år

med första utbetalning under januari 1959, såvida inte Kungl. Maj:t medger

tidigare utbetalning.

Skogsvårds- och lågkonjunktur fonderna skall användas, när detta ur

konjunktursynpunkt finnes lämpligt. Kungl. Maj :t bestämmer tidpunkten

för användningen och den omfattning i vilken medlen vid olika tidpunkter

får tas i anspråk. Beträffande skogsvårdsfonden gäller att beslut om utbetalning

inte får fattas senare än att utbetalning kan påbörjas med ingången

av år 1962. — Om lågkonjunkturfond inte till fullo tagits i anspråk

före den 1 januari 1967, kan de därefter även disponeras för skogsvårdens

främjande, vägbyggnader och dylikt samt för skoglig och teknisk forskning

och utbildning. Skulle fondernas medel inte vara förbrukade den 1 januari

1972 äger företagen då erhålla vad som återstår i proportion till erlagda

avgifter.

I fråga om beskattningen av medel, som utbetalas från stiftelserna eller

fonderna till skattskyldig, för vilken rätt till avdrag för erlagda avgifter förelegat,

gäller att det återbetalda beloppet eller vad som eljest av stiftelsernas

eller fondernas medel kommer honom tillgodo skall upptagas såsom intäkt

av rörelse vid taxering enligt kommunalskattelagen och förordningen om

statlig inkomstskatt. Bestämmelser härom finns intagna i 4 § förordningen

den 25 april 1952 (nr 185) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag

för vissa exportavgifter avseende år 1952, m. m.

I samband med införandet av bestämmelser om 1952 års exportavgifter

vidtogs även vissa ändringar i fråga om de exportavgifter, som enligt 1950

års avtal skulle utgå under år 1951. Ändringarna, som grundar sig på tillläggsavtal

mellan parterna för 1950 års avtal, innebär i huvudsak att beskattningen

av den del av exportavgifterna för sista kvartalet 1951 som

skulle återbetalas till företagen ordnades efter samma linjer som överenskommits

beträffande 1952 års avgifter. Ändringarna berör inte fördelningen

av avgifterna på de olika stiftelserna och ej heller beskattningen av medel

som utbetalas eller eljest kommer företagen tillgodo från stiftelserna.

De bestämmelser som rör beskattningsfrågorna beträffande exportavgifterna

för sista kvartalet 1951 finns, såvitt nu är i fråga, intagna i förordningen

den 25 april 1952 (nr 187) om rätt att vid taxering för inkomst njuta

avdrag för vissa exportavgifter avseende fjärde kvartalet 1951, m. in.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas att genom tilläggsavtal den 18

november 1955 överenskommits att 10 miljoner kronor, som enligt tidigare

avtal skulle tillföras länsstiftelserna, och ett lika stort belopp, som skulle

tillföras skogsvårdsfonden, i stället skulle användas för central skoglig

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. ilIaj.ts proposition nr 8 år 1959

7

forskning. Hälften av det sammanlagda beloppet skulle ställas till förfogande

för styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,

5 miljoner kronor tillföras en fond för skoglig forskning och 5 miljoner

kronor ställas till förfogande för en nämnd för arbets- och maskinteknisk

forsknings- och försöksverksamhet i skogsbruket.

Genom förordningar den 6 april 1956, nr 100—102, har utbetalningar till

exportföretagen från sagda fond och nämnd jämställts med utbetalningar

från övriga stiftelser och fonder, som berörs av avtalen.

Svenska cellulosaföreningens och svenska trämasseföreningens skrivelse.

Föreningarna framhåller inledningsvis att de medel, som på grund av 1948

års avtal tillföll länsstiftelserna inte var av den storleksordning att bidrag

med fördel ansetts kunna lämnas till enskilda skogsägare. Dessa medel

torde helt ha förbrukats för gemensamma forskningsuppgifter och liknande.

På grund av 1950 års avtal tillföres däremot länsstiftelserna omkring 52

miljoner kronor. Dessa medel användes nu successivt under åren 1958—1962

med en femtedel årligen av länsstiftelserna för bidrag till det enskilda

skogsbruket. I samband härmed har fråga uppstått om hur bidrag från

länsstiftelserna skattemässigt skall behandlas hos mottagarna.

Föreningarna anser att av allmänna rättsregler skulle följa att bidragen

vid taxering avdrages från mottagarens bruttokostnad för de åtgärder, till

vilka bidragen utgått, och att nettokostnaden därefter är att betrakta såsom

omedelbart eller genom värdeminskningsavdrag avdragsgill respektive icke

avdragsgill kostnad, allt efter åtgärdernas natur. Detta betraktelsesätt torde

gälla sådana bidragsmottagare som inte själva inbetalat konjunkturutjämningsavgifter

enligt 1950 års avtal. I fråga om skogsägare som erlagt sådana

avgifter gäller däremot på grund av de särskilda bestämmelserna i

förordningen den 30 mars 1951, nr 148, att bidrag från länsstiftelse beskattas

såsom intäkt i rörelsen.

Innebörden av de angivna beskattningsreglerna belyses i skrivelserna av

följande exempel.

Om bidrag till anläggningskostnader lämnas av,en länsstiftelse till en

tör ett flertal skogsfastigheter gemensam vägsamfällighet, bildad enligt lagen

om enskilda vägar, kommer flertalet delägare för sina andelar i "kostnaderna

för vägen att belastas med nettokostnaden, således byggnadskostnaden

efter avdrag för de å deras fastigheter belöpande andelarna av bidraget,

medan den skogsägare, som tidigare erlagt konjunkturutjämningsavgift

därutöver belastas med den på bidragsbeloppet för hans del belöpande

skatten, skattebelastningen under beskattningsåret utgör härvid, om

skogsägaren är ett bolag, f. n. genomsnittligt 60—65 % av bidragsbeloppet.

— °m vägsamfälligheten senare får ett bidrag till underhållskostnaderna

minskar detta för flertalet delägare deras avdragsgilla omkostnader i förvärvskällan

»inkomst av jordbruksfastighet». För delägare, som erlagt konjunkturutjämningsavgift,

minskas nettointäkten i förvärvskällan »inkomst

av jordbruksfastighet» med hela kostnadsbeloppet medan bidraget gottgöres

förvärvskällan »rörelse». Sistnämnda förhållande gäller jämväl om bidrag

utgått för skogsvårdsåtgärder eller andra avdragsgilla kostnader. Bort
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr S år 1959

sett från den olikhet i skatteintäkterna från de båda kategorierna skogsägare

som i det sist anförda exemplet uppstår i skogskommunerna, i de

fall då nettointäkterna av förvärvskällan överstiger procentavdraget, kan

den skogsägare som erlagt konjunktur utjämningsavgifter genom minskade

möjligheter att utnyttja procentavdraget åsamkas mer skatt på grund av

bestämmelsen om att av honom uppburna bidrag från länsstiftelserna skola

tillgodoräknas rörelsen i stället för skogsbruket. Detta skulle med nuvarande

virkespriser och med den sysselsättningspolitik som i övrigt tillämpas

av skogsindustriföretagen i dag bliva fallet inom stora delar av Norrlands

inland och nordligare trakter.

Föreningarna utgår från att den skattemässiga behandlingen av bidragen

från länsstiftelserna inte varit föremål för speciell uppmärksamhet vid utformningen

av 1950 eller tidigare års avtal. Ej heller har, säger föreningarna,

skattefrågorna enligt 1951 års förordning eller dess föregångare varit föremål

för uppmärksamhet vare sig från de avtalsslutande branschorganisationernas

eller företagens sida i vidare mån, än att man funnit det riktigt och självr

klart, att sådana från tidigare skattemässigt avdragna konjunktur utjämningsavgifter

härflytande medel, som utan förbehåll för användningssättet

återbetalas till företagen, skall bli föremål för beskattning vid återbetalningen

enligt de regler, som gäller vid återbetalningstillfället. Däremot anser föreningarna

oet vara en uppenbar oformlighet att bidrag i en förvärvskälla

för vissa skattskyldiga skall anses utgöra intäkt i en annan och att bidragen

jämväl i övrigt behandlas olika i olika mottagares hand, oavsett att bidragen

lämnats för enahanda ändamål i enahanda verksamhet, bedriven

under enahanda betingelser. Föreningarna förutsätter att de nyss redovisade

konsekvenserna av beskattningsreglerna sådana de utformats i 1951

års förordning inte kan ha varit avsedda av någon av de avtalande parterna.

I skrivelsen erinras om att det av chefen för handelsdepartementet i skrivelse

den 9 juni 1958 ifrågasatts, att länsstiftelserna skulle ge bidragsgivningen

en sysselsättningsskapande inriktning. I anslutning härtill framhåller

föreningarna att de ogynnsamma skattekonsekvenserna för företag, som

erlagt konjunkturutjämningsavgift, medför att det för företagen framstår

som tveksamt huruvida bidrag från länsstiftelserna i svaga konjunkturlägen

blir så förmånliga att den sysselsättningsbefrämjande effekten uppnås.

Särskilt i fråga om byggnads- och anläggningsarbeten blir likviditetsbelastningen

för företagen mycket betungande, eftersom det omedelbart effektiva

värdet av bidragen för denna skogsägargrupp blir endast 35—40 procent

av bidragsbeloppen. Först i den mån en ändring härutinnan kommer till

stånd, torde man kunna påräkna att de skogsindustriföretag som deltagit

i avtalen om konjunkturutjämningsavgifter skall vara benägna att för sin

del utnyttja bidragsmöjligheterna just vid de tidpunkter och för just de ändamål

som ur sysselsättningssynpunkt framstår som önskvärda.

Under åberopande härav hemställer föreningarna, att bidrag från länsstiftelserna

skulle, utan hinder av de särskilda bestämmelserna i 3 § förordningen

den 30 mars 1951 (nr 148) om rätt att vid taxering för inkomst

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1959

9

njuta avdrag för avgifter till vissa stiftelser, in. m. även i fråga om skattskyldig,

för vilken avdragsrätt enligt 1 § förordningen förelegat, behandlas

enligt eljest gällande regler.

Remissyttrandena. Riksskattenämnden, skogsstyrelsen samt länsstyrelserna

i Västernorrlands och Jämtlands län tillstyrker att sådana åtgärder

vidtages att bidrag från länsstiftelse i skattehänseende behandlas lika

hos mottagaren vare sig denne erlagt konjunkturutjämningsavgift eller ej.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller därvid, att det av framställningen

framgår att tillämpningen av 3 § förordningen den 30 mars 1951

(nr 148) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgift till

vissa stiftelser m. m. medför komplikationer, som inte kan förenas med

kravet på en jämn och likformig beskattning. Länsstyrelsen anför bl. a.

följande.

Ur allmänna rättvisesynpunkter kan det icke vara riktigt att betrakta de

avlänsstiftelserna beviljade anslagen till skogsfrämjande åtgärder såsom återbetalning

av inlevererade avgifter. Anslagen kunna närmast likställas med

bidrag från det allmänna, avsedda att i första hand tillgodose samhällsekonomiska

intressen, och äro oberoende av, huruvida anslagsmottagaren verkställt

inbetalning av stiftelsemedlen eller ej. De avgiftsbetalande företagen

torde allenast i ringa mån kunna påverka anslagens användning. Med hänsyn

till läget på arbetsmarknaden torde, för den händelse stiftelsemedel

icke stode till disposition, vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder få insättas

från det allmännas sida. Enligt länsstyrelsens mening kan det sålunda

anses vara en tolkningsfråga, huruvida medel, som anslås av länsstiftelserna,

skola anses i främsta rummet komma skogsägarna eller det allmänna till

godo. Härtill kommer, såsom föreningarna framhållit, att det framstår som

en oformlighet att anslagen skola behandlas olika i olika mottagares hand.

Riksskattenämnden och länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att i

första hand ändring bör ske i bestämmelsen om att bidrag från länsstiftelse

alltid beskattas såsom intäkt av rörelse. Riksskattenämnden föreslår att

valrätt medgives den skattskyldige mellan att upptaga återbetalda medel

såsom intäkt av rörelse eller av jordbruksfastighet.

Riksskattenämnden framhåller därutöver, att praxis i fråga om beskattningen

av bidrag till anläggningsarbeten inte är så klar som i föreningarnas

skrivelse antages. Den skattefrihet för vissa bidrag som förutsättes i

skrivelsen har, såvitt nämnden har sig bekant, inte varit föremål för regeringsrättens

prövning. Det kan därför inte uteslutas, att även bidrag för

dylika ändamål behandlas som skattepliktiga. Nämnden anser att hithörande

frågor bör göras till föremål för ytterligare utredning.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län berör denna fråga och påpekar

att den rätlstolkning åt vilken föreningarna givit uttryck inte är tillämplig

för alla tänkbara fall. Anslag till årliga driftkostnader anses exempelvis

regelmässigt utgöra skattepliktig inkomst.

Kammarrätten och länsstyrelsen i Gävleborgs län avstyrker i prin
2

Iiihang till riksdagens protokoll 1 samt. År S

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1959

cip åtgärder i framställningens syfte. Myndigheterna anser, att syftet med

rätten till avdrag för konjunkturutjämningsavgifter varit att medge ett

temporärt uppskov med beskattningen av viss rörelseinkomst intill dess det

visat sig i vad mån och när de innehållna intäkterna återbetalas till de skattskyldiga

eller eljest kommer dem tillgodo. Kammarrätten tillägger, att föreningarna

med skrivelsen åsyftar att skatteskulden å den genom avgifter

innehållna delen av intäkt i rörelsen, som genom utbetalning direkt eller

indirekt återbetalats genom länsstiftelserna, över huvud inte infrias. Infriandet

av den skatteskuld, som vidlåder sådana av länsstiftelserna utbetalade

medel, minskar uppenbarligen det belopp, som blir tillgängligt för med

utbetalningarna avsedda ändamål. Kammarrätten anser sig inte kunna bedöma

i vad mån behov föreligger av åtgärder till befrämjande av tillgången

till arbetstillfällen och om de skattskyldiga för vidtagandet av sådana

åtgärder är i behov av skattelättnader. En generell eftergift av skatteskuld

på sätt föreningarna föreslagit lärer dock, förklarar kammarrätten, inte

kunna innebära ett efter behovet i det särskilda fallet riktigt utmätt understöd.

Även om kammarrätten och länsstyrelsen i Gävleborgs län sålunda inte

funnit sig kunna tillstyrka framställningen har myndigheterna dock funnit

sig kunna biträda en mindre jämkning i de nu gällande bestämmelserna.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter sålunda om inte möjlighet borde

tillskapas att i speciella undantagsfall medge dispens från regeln att det

återbekomna bidraget skall anses som rörelseintäkt och i stället föreskriva,

att bidraget skall upptagas såsom intäkt av annan förvärvskälla. Dispensprövningen

anses av länsstyrelsen böra ske hos Kungl. Maj :t.

Kammarrätten åter erinrar om att syftet med rätten till avdrag för erlagd

konjunkturutjämningsavgift var att den skattskyldige därigenom skulle erhålla

ett temporärt uppskov med beskattningen av viss rörelseinkomst. Det

synes då följdriktigt, att den skattskyldige inte beskattas i den i 3 § av

förordningen angivna ordningen för mottagna avgiftsmedel till högre belopp

än det, varmed han varit berättigad till avdrag för inbetalda avgifter.

Överskjutande belopp bör i beskattningshänseende behandlas på samma

sätt som utbetalning till skattskyldig, som inte varit berättigad till avdrag

för konjunkturutjämningsavgift.

I ett par yttranden framhålles att de skatteproblem som aktualiserats av

föreningarna möjligen även kan uppkomma i samband med utbetalningar

genom vissa av de övriga genom 1950 års överenskommelser bildade stiftelserna,

liksom även i samband med utbetalning av exportavgifter enligt

1951 och 1952 års avtal.

Departementschefen. Den beskattningsfråga som aktualiserats av framställningen

avser blott sådana belopp av konjunkturutjämnings- och exportavgifter

som inte återbetalas direkt till företagen utan indirekt kommer före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1959

11

tagen tillgodo såsom ett bidrag för ett särskilt angivet ändamål. Karakteristiskt

för sådana bidrag blir det förhållandet att företaget inte har bestämmanderätt

beträffande bidragets användning.

Med utgångspunkt härifrån har organisationerna hävdat, att den ovillkorliga

beskattningen av bidrag från länsstiftelse till företag som haft att

erlägga konjunkturutjämningsavgift inte varit avsedd vid bestämmelsernas

tillkomst. Emot denna uppfattning står dock det tidigare redovisade uttalandet

av vederbörande departementschef om att beskattning bör ske även

om medlen utbetalas från någon av ifrågavarande stiftelser och även om

bidrag från länsstiftelse in. in. inte utbetalas direkt till företaget men likväl

kommer företaget tillgodo, t. ex. när bidrag utbetalas till annan för utförande

av vägbyggnad å företagets egendom.

Denna ovillkorliga beskattning av medel som tidigare avdragits vid beräkning

av företagets inkomst av rörelse men som nu återbetalas — direkt

eller indirekt — synes i och för sig inte kunna göras till föremål för berättigade

invändningar. Såsom framhållits av bl. a. kammarrätten är det här

icke fråga om annat än att beskattningen av viss rörelseinkomst uppskjutits

intill dess det visat sig om och i vad mån inkomsten verkligen kommer företaget

tillgodo.

Mot bakgrunden härav framstår det inte heller som i och för sig oriktigt

att bidrag från länsstiftelse kan komma att behandlas olika hos å ena sidan

företag som erlagt konjunkturutjämningsavgift och å andra sidan annan skogsägare.

Från skattemässiga utgångspunkter kan det sålunda knappast anföras

bärande skäl för en ändring av ifrågavarande bestämmelser. Emellertid

måste det beaktas, att företagens läge kan vara sådant att de inte anser sig

kunna av egna medel lämna det bidrag till här avsedda investeringar som

skattereglerna förutsätter. Företag som erlagt konjunkturutjämningsavgift

kan sålunda anse sig böra avböja bidrag för arbeten, som ur sysselsättningssynpunkt

ter sig angelägna i nuvarande arbetsmarknadsläge men vilkas

reella nytta för företaget inte motiverar den skatteutgift bidraget skulle medföra.

Ur sysselsättningssynpunkt synes det olägligt att bestämmelserna får

sådana konsekvenser. Det är tvärtom i nu rådande läge ett starkt önskemål

att län sstiftelserna kan ge bidragsgivningen en sysselsättningsskapande inriktning.

Under dessa omständigheter synes det påkallat att medge ett temporärt

undantag från skatteplikten.

.lag anser mig därför böra förorda, att särskilda bestämmelser utfärdas,

som i erforderlig mån medger skattefrihet för ifrågavarande bidrag. För vilken

tid skattefrihet bör åtnjutas, bör göras beroende av konjunkturläget.

Del torde därför vara lämpligt, att Kungl. Maj:t får bemyndigande att vid

behov medge sådan skattefrihet. Om bemyndigandet erhållcs, är det min avsikt

föreslå Kungl. Maj:t alt skattefrihet medges i första hand för sådana

med ansökningen avsedda bidrag som uppbäres under räkenskapsår, för

vilket beskattning sker i första instans under åren 1959, 1900 eller 1901.

Självfallet bör samtidigt stadgas, alt avdrag inte får åtnjutas, vare sig di
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kiingl. Maj:ts proposition nr 8 år 1959

rekt såsom omkostnad eller indirekt genom värdeminsknings avdrag, för utgifter,

som täckts av bidragen.

Frågan om ytterligare medgivanden torde få upptagas senare, i den mån

det finnes påkallat med hänsyn till konjunkturläget.

I anledning av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå 1959 års riksdag att

bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån det arbetsmarknadspolitiska

läget det påkallar, förordna att konjunkturutjämnings-

och exportavgiftsmedel som utbetalas av stiftelse

eller fond i form av anslag till visst ändamål, icke skall

utgöra skattepliktig inkomst vid taxering enligt kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomstskatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alice Magnusson

581895 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:66 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skattebefrielse för bidrag från s. k. länsstiftelser m. m. a1 i texten
  2. BevU 1959:2 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skattebefrielse för bidrag från s. k. länsstiftelser in. m. s. 3 i texten