Sök i Ratio Lex

Angående utbildning av lärare i manlig slöjd

1959-03-06 · 74 sidor, varav 74 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 74 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:92, Angående utbildning av lärare i manlig slöjd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

1

Nr 92

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbildning av

lärare i manlig slöjd; given Stockholms slott den 6

mars 1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anslutning till slöjdlärarutredningens betänkande »Utbildning av lärare

i manlig slöjd» (SOU 1957: 35) föreslås i propositionen att ett slöjdlärarseminarium

upprättas i Linköping och där förlägges till lokaler, som blir

lediga när folkskoleseminariet för kvinnliga elever lägges ned. Utbildningen

vid slöjdlärarseminariet föreslås börja höstterminen 1960. Under budgetåret

1959/60 beräknas vissa byggnadsarbeten bli utförda, varjämte förberedelser

vidtages för att sätta igång utbildningen bland annat genom att rektorstjänsten

och två andra lärartjänster vid seminariet tillsättes.

Det föreslås att omkring 120 slöjdlärare skall kunna utexamineras från

seminariet varje år, dock ej fullt så många det första läsåret. Lärarutbildningen

föreslås i sin helhet omfatta två terminer. Före inträdet vid seminariet

förutsättes erforderlig manuell skicklighet ha förvärvats genom fyra

års praktisk yrkesutbildning. För den praktiska lärarutbildningen beräknas

skolor såväl i Linköping som i andra närliggande kommuner bli anlitade.

För behörighet till slöjdlärartjänst kommer enligt förslaget att i fortsättningen

krävas avgångsbetyg från slöjdlärarseminariet. Genom övergångsbestämmelser

kommer emellertid enligt hittillsvarande bestämmelser behörighetsförklarade

lärare att bibehålla sin tjänstebehörighet. Dessutom förordas

att övergångsvis anordnas fortbildningskurser för icke behöriga tim
1

— Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt.. Nr 92

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

lärare med längre tids tjänstgöring, varigenom dessa skulle beredas möjlighet

att erhålla fastare anställning.

De årliga kostnaderna för slöjdlärarseminariet vid full kapacitet beräknas

till omkring 430 000 kronor. För nästa budgetår föreslås anslag till avlöningar

på 43 000 kronor och till omkostnader på 15 000 kronor samt vidare

medelsanvisning till engångskostnader för inredning, utrustning och viss

undervisningsmateriel med sammanlagt 148 000 kronor och till byggnadsarbeten

med 500 000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

3

IJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman,

frågor angående utbildning av lärare i manlig slöjd och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.

Maj:t på min hemställan under punkten 188 föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, under rubriken »Seminarium för

utbildning av lärare i manlig slöjd» för budgetåret 1959/60 beräkna ett

förslagsanslag av 206 000 kronor. På motsvarande sätt har föreslagits (statsverkspropositionen,

bilaga 29 p. 13), att i kapitalbudgeten under statens

allmänna fastighetsfond för nämnda budgetår beräknas ett investeringsanslag

av 500 000 kronor till Vissa byggnadsarbeten för ett seminarium för

utbildning av lärare i manlig slöjd.

Sedan beredningen av frågan om utbildning av lärare i manlig slöjd och

därmed sammanhängande anslagsfrågor numera avslutats, anhåller jag att

få ånyo anmäla dessa frågor.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet den 30 juni 1955 fem sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande utbildningen av lärare i manlig

slöjd och därmed sammanhängande frågor.

Till sakkunniga utsågs ledamoten av riksdagens första kammare, rektorn

vid lantmannaskolan i Svalöv S. Larsson, ordförande, ledamöterna av riksdagens

andra kammare, möbelsnickaren B.M. Larsson i Stockholm och

metallarbetaren K. G. Pettersson i Degerfors, konsulenten i skolöverstyrelsen

T. B. Philipson och läraren i manlig slöjd vid Göteborgs folkskolor F. W.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

Svensson. De sakkunniga, som antog benämningen slöjdlärcirutredningen,

har vidare i sitt arbete biträtts av ett antal experter.

I augusti 1957 har slöjdlärarutredningen avlämnat ett betänkande, benämnt

Utbildning av lärare i manlig slöjd (SOU 1957: 35). Utredningen har

därmed slutfört sitt uppdrag i vad avser den regelmässiga utbildningen av

lärare i manlig slöjd. Enligt sina direktiv har utredningen även att avge

förslag angående den framtida användningen av August Abrahamsons stiftelse

på Nääs. Ett betänkande rörande sistnämnda fråga kommer senare

att avges av utredningen, som avser att därvid även närmare behandla

vissa frågor angående kompletteringskurser i slöjd.

Över det av slöjdlärarutredningen framlagda betänkandet har infordrade

utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, länsstyrelsen i

Östergötlands län efter hörande av Linköpings stad, länsstyrelsen i Älvsborgs

län efter hörande av styrelsen för August Abrahamsons stiftelse, rektorn

för lärarhögskolan i Stockholm, styrelsen för konstfackskolan, studiehjälpsnämnden,

styrelsen för statens hantverksinstitut, 1955 års sakkunniga

för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning, kompetensutredningen

samt lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet.

Vidare har yttranden över betänkandet avgivits av svenska landstingsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet,

skolstyrelseförbundens rikskommitté, tjänstemännens centralorganisation,

svenska facklärarförbundet, Sveriges folkskollärarförbund, svenska slöjdföreningen

och svenska seminarielärarföreningen. Härjämte har skrifter i

ämnet inkommit från slöjdinspektören A. Berggren, slöjdläraren T. Gustavsson,

Skallsjö kommunalfullmäktige och Västergötlands hembygdsförbund.

Innan jag övergår till att redogöra för betänkandet, remissyttrandena och

mina egna ståndpunktstaganden, vill jag här återge vissa delar av de direktiv

för de sakkunnigas arbete, som enligt statsrådsprotokollet den 30 juni

1955 lämnades av min företrädare i ämbetet.

»Innan överhuvud något förslag till utbildningsgång kan skisseras måste

man vara på det klara med utbildningens ändamål. Detta sammanhänger

också med det syfte som ämnet ifråga har i skolundervisningen. Sedan gammalt

har detta syfte varit att lära de unga hantera vissa redskap, göra vissa

enklare praktiska ting och på så vis ge dem hjälp att kunna klara sig i den

mångfald situationer, i vilka de med nödvändighet kommer under sitt liv,

och då de ha behov av praktiskt kunnande, praktisk blick och en viss händighet.

Mot denna målsättning har från vissa håll opponerats under förmenande,

att en dylik målsättning tar död på de ungas eget fria skapande.

Man har i stället velat fästa största avseende vid ''konstnärligt’ och fritt

skapande utan fasta former. Med denna utgångspunkt läggs huvudvikten

på sambandet med konsten, och slöjden sammankopplas intimt med teckningsutbildningen.

Enligt min mening har inga bärande skäl anförts för en dylik omläggning

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

av målsättningen för den manliga slöjden. Alltfort bör alltså den praktiska

kunnigheten vara det främsta målet i skolans slöjdundervisning. Detta utesluter

emellertid ingalunda, att elevernas fria skapande kan ges ett visst utrymme.

Noggrannhet och önskan att göra en sak praktiskt ändamålsenlig

tar icke död på individen och hans intresse för ämnet.

Utbildningen av slöjdlärare bör alltså ta sikte på att skapa lärare, som har

förståelse för och kännedom om ämnets praktiska sida och som ges pedagogisk

skicklighet att bättre än kanske hittills skett lära ut denna kunskap

under former som kan intressera ungdomen och sporra den till egna initiativ

och insatser.

Den kommande utbildningen av slöjdlärare bör ske i form av särskilda

kurser. Innan lärareleverna mottages vid dylika kurser bör de ha förvärvat

det mesta av den egna nödvändiga färdigheten inom ämnenas olika grenar.

Utbildningstiden bör alltså huvudsakligen ägnas åt att ge de blivande

lärarna pedagogisk skicklighet och undervisningsträning samt vissa förbättrade

teoretiska kunskaper. Stor vikt måste läggas vid att de blivande lärarna

får en erforderlig praktisk övningsundervisning med elever på olika skolstadier

och olika skolformer. Genom en dylik koncentrering av studiemålen

och genom ett rationellt utnyttjande av kurstiden bör lärarutbildningen

kunna ske på ett halvt å ett år. Det bör ankomma på de sakkunniga att

avge förslag både till bestämmelser om inträdeskraven vid slöjdlärarkurserna

och till tim- och kursplaner för utbildningen.

Beträffande kursernas förläggning synes i första hand lämpliga folkskoleseminarier

kunna komma i fråga. De sakkunniga bör söka göra en prognos

beträffande det årliga examinationsbehovet och mot denna bakgrund uppgöra

förslag till hur många och vilka folkskoleseminarier, som behöver anlitas

för ändamålet. Härvid bör de sakkunniga vara oförhindrade att förutsättningslöst

överväga en förläggning av slöjdlärarkurserna till sådant

folkskoleseminarium, som under den närmaste framtiden kan komma att

friställas på grund av den demografiska utvecklingen.

Jag vill vidare uttala, att jag icke räknar med att slöjdlärarutbildningen

skall förläggas till konstfackskolan i Stockholm. Då man som jag ej vill sätta

slöjdlärarnas konstutbildning i första rummet, motiverar icke slöjdlärarnas

utbildning en förläggning i anslutning till konstfackskolan. En dylik förläggning

har också, i de förslag där den ifrågasatts, närmast motiverats med

de blivande teckningslärarnas intresse av att ha tillgång till viss slöjdutbildning.

För övrigt talar inga reella skäl för att utbildningen av slöjdlärare

måste förläggas till Stockholm.

Jag har i det föregående redan berört att jag lägger stor vikt vid att de

blivande slöjdlärarna får en ingående praktisk övningsundervisning. Det bör

ankomma på de sakkunniga att noga överväga, hur denna övningsundervisning

bäst skall ordnas. Eftersom övningsundervisningen avser endast ett

ämne, kan man icke skiiligen bygga upp en statlig övningsskola för den.

Den måste alltså förläggas till ett flertal skolor och skolformer. De sakkunniga

bör överväga, Imr man under dylika omständigheter skall få bästa

möjliga garanti för alt handledarna blir förstklassiga pedagoger.»

Jag vill bär till sist nämna, att jag i det följande i stället för de mer

korrekta uttrycken »manlig slöjd» och »lärare i manlig slöjd» för korthetens

skull i regel använder termerna »slöjd» och »slöjdlärare».

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

II. Hittillsvarande förhållanden

Slöjdlärarutredningen lämnar i några inledande kapitel (1—2) av sitt

betänkande dels en historik, som behandlar slöjdens ställning i skolan, utbildningen

av lärare på området m. m., dels en översikt rörande slöjden och

slöjdlärarutbildningen i vissa främmande länder. I vad gäller dessa avsnitt

torde få hänvisas till betänkandet.

De grundläggande bestämmelserna om övningslärare i manlig slöjd återfinnes

i övningslärarstadgan den 2 juni 1950 (nr 376).

Stadgan gäller i stort sett övningslärare i träslöjd samt i metallslöjd.

Enligt 22 § 1 mom. 4 stycket övningslärarstadgan må vid ledigkungörande

av tjänst i manlig slöjd kunna angivas, att tjänsten avser huvudsakligen en

slöjdart. I flertalet fall ledigförklaras tjänsterna i »manlig slöjd» utan närmare

bestämning, men de kan också anges avse träslöjd eller metallslöjd

eller huvudsakligen träslöjd respektive metallslöjd.

I 18 § 1 mom. d) övningslärarstadgan föreskrives som särskilda behörighetsvillkor

för ordinarie tjänst eller extra ordinarie anställning i

manlig slöjd, att sökanden »skall hava erhållit en grundlig praktisk och

pedagogisk utbildning och av skolöverstyrelsen förklarats behörig att söka

och inneha tjänst i ämnet vid den skolform, som ansökningen avser».

Enligt 5 § 1 mom. avlöningsreglementet för övningslärare den 9 juni 1950

(nr 386) i dess nu gällande lydelse stadgas, att lärare i manlig slöjd med

högre kompetens skall tillhöra lönegrad Ao (Ae) 12 och lärare i manlig slöjd

med lägre kompetens lönegrad Ao (Ae) 11, lärare vid lärarhögskolan och vid

folkskoleseminarium, därest läraren fullgör arbete med lärarutbildning vid

seminariet, dock lönegrad Ao (Ae) 17.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 8 december 1950 förordnat, att det

skall ankomma på skolöverstyrelsen att pröva, huruvida lärare i manlig

slöjd besitter i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet för övningslärare avsedd

högre eller lägre kompetens. Begreppen högre och lägre kompetens för lärare

i manlig slöjd uppställdes av 1941 års lärarlönesakkunniga i betänkandet

med förslag till lönereglering för övningslärare (SOU 1947: 15). Till belysning

av överstyrelsens praxis vid prövningen av ansökningar om behörighet

(lägre kompetens) till anställning som ordinarie eller extra ordinarie lärare

i manlig slöjd samt om högre kompetens återges här vissa i Aktuellt från

skolöverstyrelsen (1951 och 1954) intagna uppgifter.

Sökande, som erhållit behörighet (lägre kompetens), ha i allmänhet uppvisat

följande utbildning:

Allmänbildning. I detta avseende har rått stor olikhet i de sökandes meritering.

Studier av något slag utöver folkskolekursen ha dock oftast uppvisats.

En successiv förstärkning av denna utbildning har inträtt och torde

vara behövlig.

Pedagogisk utbildning. För behörighet i huvudsakligen träslöjd, respek
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

tive huvudsakligen metallslöjd ha de sökande i regel uppvisat intygs- och

betygskurs i träslöjd, respektive intygs- och betygskurs i metallslöjd på

Nääs. Sökande, som erhållit behörighet i huvudsakligen en slöjdart, ha —

om de helt saknat yrkesutbildning eller yrkespraktik i den kompletterande

slöjdarten — uppvisat intyg om pedagogisk utbildning (t. ex. aftonkursen i

metallslöjd på Nääs) i denna slöjdart. Vid behörighet enbart i en slöjdart

bortfaller sistnämnda moment i utbildningen. Utbildningen för behörighet

i både träslöjd och metallslöjd har i regel varit: intygs- och betygskurser i

träslöjd och metallslöjd på Nääs.

Skolöverstyrelsens kurser för utbildande av lärare i manlig slöjd och efter

prövning från fall till fall andra pedagogiska slöjdkurser ha räknats som

likvärdiga med kurserna på Nääs.

Teckningsutbildning. Sökandena ha inom denna utbildningsgren uppvisat

en relativt knapphändig meritering utöver den utbildning i slöjdteckning,

som meddelas i kurserna i trä- och metallslöjd på Nääs. Minimiutbildning

för sökande, som erhållit behörighet, har varit genomgång av den på Nääs

anordnade aftonkursen i slöjdteckning eller motsvarande utbildning. En

successiv förstärkning av denna utbildning torde vara behövlig.

Yrkesutbildning. Som exempel på yrkesutbildning för sökande, som erhållit

behörighet i träslöjd eller metallslöjd, kan nämnas:

a) fyraårig yrkesskola;

b) tvåårig yrkesskola samt två års väl vitsordad och kvalificerad praktik;

c) minst fyra års väl vitsordad och kvalificerad praktik.

Intyg om avlagt gesällprov har ofta åberopats och beaktats.

För behörighet i både träslöjd och metallslöjd ha sökande, som ej genomgått

betygskurs i den ena slöjdarten, styrkt sig äga viss mindre yrkesutbildning

eller yrkespraktik i denna slöjdart.

Sökande, som erhållit behörighet i huvudsakligen en slöjdart, ha — om de

helt saknat intyg om pedagogisk utbildning i den kompletterande slöjdarten

— uppvisat yrkesutbildning eller yrkespraktik av mindre omfattning i

denna slöjdart.

Undervisning. Någon undervisningsvana (tjänstgöring eller auskultation).

Sökande, som erhållit högre kompetens, ha i allmänhet uppvisat följande

utbildning:

Allmänbildning. Utbildning, som i allmänhet motsvarar minst realexamenskunskaper

i realskolans huvudämnen eller, för sökande med längre tids

tjänstgöring som lärare, fortsatta studier utöver folkskolekursen, t. ex. folkhögskola.

Liksom för den lägre kompetensen gäller, att en successiv förstärkning

av den teoretiska utbildningen har inträtt och torde vara behövlig.

Pedagogisk utbildning. De sökande, som erhållit högre kompetens i huvudsakligen

träslöjd eller huvudsakligen metallslöjd, ha, utöver den ovan

nämnda pedagogiska utbildningen för erhållande av behörighet, redovisat en

utbildning i den kompletterande slöjdarten ungefärligen motsvarande genomgång

av en intygskurs på Nääs. För högre kompetens i träslöjd och

metallslöjd ha de sökande uppvisat intygs- och betygskurs i både träslöjd

och metallslöjd.

Teckningsut bildning. Utbildningen har varit av väsentligt större omfattning

iin den, som erhålles genom aftonkursen i slöjdteckning och trä- och

metallslöjdkursernas slöjdteckning på Nääs.

Yrkesutbildning. Minst av samma omfattning som för erhållande av behörighet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1959

Undervisning. Cirka två års tjänstgöring vid de i 16 § stadgan för övningslärare

angivna skolformerna.

Anm. 1. Mycket starka meriter inom någon av ovan angivna utbildningsgrenar

ha kunnat uppväga vissa mindre brister inom annan utbildningsgren.

Anm. 2. Det bör observeras, att en kategori sökande till högre kompetens

kunnat bedömas efter andra, väsentligt lindrigare normer i enlighet med

bestämmelserna i 4 § kungörelsen den 9 juni 1950 med vissa bestämmelser i

anledning av ikraftträdandet av stadga och avlöningsreglemente för övningslärare.

Genom beslut den 31 mars 1954 har överstyrelsen bestämt, att i fråga om

allmänbildning skall för erhållande av högre kompetens jämlikt 5 § 1 mom.

avlöningsreglementet för övningslärare fordras:

Utbildning, som i allmänhet motsvarar minst realexamenskunskaper i

realskolans huvudämnen, d. v. s. i första hand ämnena modersmålet, engelska

och matematik samt eventuellt fysik. Engelska må utbytas mot tyska.

Att sökande besitter erforderliga kunskaper i realskolans huvudämnen styrkes

exempelvis genom företeende av intyg över undergången prövning med

minst vitsordet Godkänd enligt fordringarna för realexamen. Dylikt intyg

skall vara utfärdat av ämneslärare (i det eller de ämnen prövningen avser)

vid högre läroanstalt under överstyrelsens inseende. Enbart åberopande av

genomgångna korrespondenskurser är icke tillräckligt. För sökande med

längre tids tjänstgöring är tillräckligt med fortsatta studier utöver folkskolekursen,

t. ex. vid folkhögskola (minst två vinterkurser).

Såsom redan av det föregående torde ha framgått förekommer för närvarande

s 1 ö j d 1 ä r a r u t bildning huvudsakligen endast vid August

Abrahamsons stiftelse på Nääs. Utbildningen sker där i form av sommarkurser.

Utbildning anordnas i träslöjd med slöjdteckning och i metallslöjd

med slöjdteckning för sökande med yrkesutbildning i hithörande yrke. Inom

vardera slöjdgrenen förekommer därvid dels en första kurs, s. k. intygskurs,

av grundläggande slag, dels en andra kurs, s. k. betygskurs, utgörande

en direkt fortsättning på den första kursen, dels en tredje kurs, s. k. kompletteringskurs

för sådana, som önskar förvärva ytterligare kunskaper i

trä- och metallslöjd eller som önskar komplettera det under andra kursen

förvärvade betyget. Var och en av dessa kurser omfattar mellan fyra och

fem veckor. Antalet deltagare i betygskurser torde under senare år ha

uppgått till omkring 120 per sommar. Utöver denna utbildningsverksamhet,

som alltså tar sikte på behörighet till övningslärartjänst i manlig slöjd, har

man på Nääs, bland annat, även kurser i träslöjd med slöjdteckning, avsedda

i första hand för folkskollärare och seminarister. Också denna utbildning

är uppdelad på en första och en andra kurs, vardera på tre till fyra

veckor. Folkskollärare som tjänstgör som timlärare i slöjd åtnjuter, om han

ej genomgått annan lärarutbildning i manlig slöjd än folkskoleseminariets,

det lägsta timarvodet i timtaxan, men om han därutöver med goda vitsord

genomgått andra kursen i slöjd vid Nääs, åtnjuter han enligt 4 § 3 mom.

2 stycket timlärarkungörelsen det näst högsta timarvodet.

En speciell möjlighet att förvärva behörighet till lärartjänst i teckning i

kombination med manlig slöjd föreligger för dem, som genomgår tecknings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 92 år 1959

lärarinstitutet. En frivillig lärarkurs i träslöjd är knuten till teckningslärarutbildningen.

Denna kurs, som är treårig, är förlagd till kvällarna. Den

åsyftade behörigheten för lärartjänst i teckning och manlig slöjd förvärvas

endast av ett fåtal (enligt uppgift 1 å 2 på varje årgång).

Målsättningen för slöjdundervisningen i olika skolformer framgår

indirekt av de olika kursplanerna. I en del fall finns målsättningen uttryckligen

angiven.

Gällande undervisningsplan för rikets folkskolor upptar följande målsättning

för slöjd (gemensam för goss- och flickslöjd).

Undervisningen i slöjd skall giva eleverna kännedom om de vanligaste

slöjdmaterialen och grundlägga deras färdighet att hantera de vanligaste

redskapen i arbeten för eget bruk eller hemmets behov.

Undervisningen bör så bedrivas, att den utvecklar elevernas praktiska

omdöme och händighet, deras förmåga till självständigt och skapande arbete,

deras känsla för form, färg och kvalitet samt bidrager till att väcka

respekt och intresse för handens arbete.

För enhetsskolan har i gällande timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet

med nioårig enhetsskola angivits följande målsättning för

praktiska ämnen.

Undervisningen i praktiska ämnen har till uppgift att ge eleverna kunskap

om och färdighet i arbetsuppgifter av praktisk art, som förekommer i

det dagliga livet. Den skall utveckla elevernas händighet och förmåga till

självständigt arbete. Eleverna bör få en god ekonomisk fostran och lära sig

ett rationellt arbetssätt.

Undervisningen skall hjälpa eleverna att komma till insikt om sina praktiska

anlag och skapa aktning och intresse för praktiskt arbete och praktiska

yrken.

I trä- och metallslöjden skall eleverna lära sig tillverka enkla föremål i trä,

metall och annat material, vårda ytor, utföra ytbehandlingar samt förvärva

kännedom om de vanligaste materialen och kunskaper om redskapens rätta

användning och vård. Undervisningen skall utveckla elevernas förmåga till

skapande arbete och deras känsla för färg, form och kvalitet och på så sätt

ge estetisk fostran.

I den i utredningens betänkande lämnade redovisningen för slöjdundervisningens

målsättning inom olika skolformer återges de på vissa punkter

skiljaktiga formuleringar, som vid tidpunkten för betänkandets avgivande

gällde för å ena sidan fyra- och femåriga realskollinjer och å andra sidan

treårig realskollinje. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 april 1958 har

emellertid fastställts nya kursplaner för realskolan i de allmänna läroverken,

vilka kursplaner även skall tillämpas för kommunala realskolor. Härvid

har för realskolan, oavsett om det gäller tre-, fyra- eller femårig linje,

målsättningen för undervisningen i slöjd, vari då inbegripes även textilslöjd,

uttryckts på följande sätt.

Undervisningen i slöjd i realskolan har till uppgift att, på grundval av

folkskolans undervisning i ämnet, bibringa lärjungarna kännedom om de

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

vanligaste slöjdmaterialen och grundlägga färdighet att använda de vanligaste

redskapen i arbeten för eget bruk eller hemmets behov. Den åsyftar

därjämte att hos lärjungarna utveckla praktiskt omdöme och händighet,

förmåga till självständigt och skapande arbete, känsla för form, färg och

kvalitet samt att väcka håg och aktning för handens arbete.

Slöjdundervisningen omfattar olika arbetsformer. För närvarande förekommer

huvudsakligen de traditionella formerna träslöjd och metallslöjd.

Vidare förekommer i 3 klassen i folkskolan s. k. småslöjd (olika arbetssätt

i förekommande material, såsom vikning, klippning, klistring etc.). I vissa

försöksskolor förekommer i sjunde och åttonde klassen s. k. mångsidig slöjd.

Den sistnämnda slöjdarten, som kan omfatta sådana arbetsområden som

målning, elektriskt arbete, bokbinderi, foto, linoleumtryck, keramik och

plastarbete, syftar främst till att ge praktisk anlagsorientering.

Till belysning av slöjdens ställning i skolorna lämnas vidare i slöjdlärarutredningens

betänkande en redogörelse för vad tim- och kursplaner för

olika skolformer innehåller beträffande ämnet (s. 48—64). På denna punkt

torde få hänvisas till betänkandet.

Slöjdundervisningens omfattning läsåret 1955/56 har av

utredningen undersökts genom en enkät till samtliga skoldistrikt samt till

rektorerna vid allmänna läroverk, kommunala realskolor, praktiska kommunala

realskolor, högre folkskolor, privatläroverk under skolöverstyrelsens

inseende och folkskoleseminarier. Denna undersökning visar, att sammanlagda

antalet lärartimmar i slöjd vid ifrågavarande skolor var 73 208

veckotimmar, vilket fördelade sig på de olika skolformerna på följande sätt:

Skolform

Summa

Antal

veckotimmar

%

Folk- och fortsättningsskolor................

65 758

89,8

Allmänna läroverk .........................

5 537

7,6

Kommunala realskolor......................

Praktiska kommunala realskolor och högre folk-

454

0,6

skolor ...................................

183

0,2

Privatläroverk .............................

429

0,6

Folkskoleseminarier (inkl. interna övn.sk.) ....

847

1,2

Summa

73 208

100

Av det totala antalet veckotimmar, 73 208, belöpte 65 913 på träslöjd,

6 153 på metallslöjd och 1 142 på andra slöjdarter.

Härtill kommer slöjdundervisning i dövskolor, särskolor och i enstaka fall

i andra skolor och anstalter. Vid skolorna för döva var läsåret 1955/56 antalet

veckotimmar i träslöjd 83 och i annan slöjd 167. Slöjdundervisningen

vid särskolorna låter sig ej ange i bestämda veckotimtal, eftersom undervisningen

där bedrivs i andra former. Undervisningen vid dessa olika läroanstalter,

som uppvisar olika särdrag i fråga om kursplaner och lärarutbildning,

har ej ansetts lämpligen böra sammanräknas med sifferuppgifterna om

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

skolslöjden från förutnämnda enkät. Däremot, framhåller utredningen, får

hänsyn tas till dessa läroanstalter vid bedömandet av det framtida slöjdlärarbehovet.

Det sammanlagda timantalet 73 208 veckotimmar bestreds till betydande

del av lärare med mindre än 30 veckotimmar. Av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade

slöjdlärare (1 203) hade i medeltal 33,7 veckotimmar (sammanlagt

40 583 veckotimmar) och icke behörighetsförklarade slöjdlärare

(1 038) i medeltal 10,5 veckotimmar (sammanlagt 10 855 veckotimmar),

medan av folkskollärarna 4 963 undervisade i slöjd och därvid hade i medeltal

4,4 veckotimmar (sammanlagt 21 770 veckotimmar). Till en viss grad

torde denna ordning komma att bli bestående. En del skolor på landsbygden

kommer alltid att vara i behov av deltidstjänstgörande slöjdlärare. Utvecklingen

går dock mot slöjdlärartimmarnas överförande till heltidstjänster,

och utredningen anser sig därför lämpligen kunna utgå från det för

läsåret 1955/56 konstaterade veckotimtalet vid beräkning av det samlade

slöjdlärarbehovet. Fördelat på heltidstjänster skulle det motsvara (73 208:

: 30 =) 2 440 slöjdlärare.

På grundval huvudsakligen av den tidigare nämnda enkäten rörande

förhållandena läsåret 1955/56 lämnar utredningen ytterligare uppgifter om

slöjdlärarkårens sammansättning. Enligt den gjorda inventeringen

tjänstgjorde nämnda läsår vid folk- och fortsättningsskolorna 1 021

behörighetsförklarade lärare, vid nämnda högre skolformer sammanlagt 182

och vid särskolorna 10, tillhopa 1 213 behörighetsförklarade lärare. Antalet

icke behöriga lärare, som tjänstgjorde å icke-ordinarie tjänst med minst 15

veckotimmar, var samma läsår 259 vid folk- och fortsättningsskolor och

sammanlagt 13 vid högre skolformer. Antalet enligt 18 § övningslärarstadgan

icke behöriga ordinarie och icke-ordinarie slöjdlärare vid särskolor var

5. Hela antalet var alltså 277; dessutom var 2 ej behöriga slöjdlärare fast

anställda vid privatläroverk utan statsbidrag. Många av dessa har tjänstgjort

lång tid som slöjdlärare och förvärvat erfarenhet och undervisningsskicklighet.

De utgör en arbetskraft, som man, med någon reservation, kan

räkna med, då man undersöker den nuvarande tillgången på lärare i manlig

slöjd, framhåller utredningen. Även om de medräknas, blir summan av

lärare, vilkas huvudsakliga sysselsättning ligger inom slöjdundervisningen,

ej mer än (1 213 + 277 + 2 =) 1 492. Den samlade slöjdundervisningen

1955/56 omvandlad i lärartjänster om 30 veckotimmar motsvarar som tidigare

nämnts 2 440 slöjdlärare. Häri ingår ej särskolor, vilka däremot medräknats

i den tidigare nämnda siffran. Det överskjutande timtalet bestreds

av folkskollärare samt av timlärare med tjänstgöring mindre än 15 veckotimmar,

ävensom av behöriga slöjdlärare i form av övertimmar.

Mer detaljerade uppgifter om undervisningens fördelning på olika lärarkategorier

m. m. återfinnes i betänkandet (kap. 6, bilaga 3 och vissa tabellbilagor).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kurujl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

III. Examinationsbehov

A. Utredningen

Efter att ha redovisat slöjdundervisningens omfattning läsåret 1955/56

söker slöjdlärarutredningen, med sikte på det framtida examinationsbehovet

beträffande slöjdlärare, bedöma undervisningens omfång i

fortsättningen. Utredningen nämner inledningsvis, att några säkert

jämförbara, äldre siffror icke torde föreligga, men att i folkskolan under

läsåren 1951/55 såväl antalet slöjdlärare, som antalet slöjdavdelningar och

i undervisningen deltagande lärjungar stadigt ökats. Av utredningens resonemang

om olika faktorer, som påverkar den framtida utvecklingen inhämtas

bland annat följande.

För bedömningen av den demografiska utvecklingen utgår slöjdlärarutredningen

från vissa av realskoleutredningen framlagda uppgifter om folkmängden

i vissa åldrar åren 1954—1972. Slöjdlärarutredningen redovisar

följande uppgifter om folkmängden (i tusental) inom åldersintervallet 9—16

år vid slutet av åren 1955—1972.

1955

1956

1957

1958

1959

1960

1961

1962

1963

810,2

841,9

867,1

872,5

861,8

837,9

813,7

791,2

768,8

1961

1965

1966

1967

1968

1969

1970

1971

1972

746,7

728,8

716,1

706,2

694,4

680,5

671,1

665,3

661,4

Utredningen konstaterar, att befolkningsutvecklingen efter 1958 kan

antas medföra en minskning i slöjdundervisningens samlade omfattning.

Denna inverkan kan ej bli direkt proportionell mot lärjungeantalets nedgång,

eftersom bland annat reglerna angående slöjdavdelningarnas storlek

här spelar in.

En annan faktor av betydelse i sammanhanget är skoltidens längd. Obligatorisk

nionde klass fanns läsåret 1955/56 inrättad endast i 25 av de 1 033

skoldistrikten och obligatorisk åttonde (men ej nionde) klass i 99 skoldistrikt.

Införandet av 9-årig skolplikt påskyndas i fortsättningen genom

enhetsskolans genomförande. Skolpliktstidens förlängning är ägnad att öka

slöjdundervisningens samlade omfattning, i den mån de genom enhetsskolans

införande ändrade timplanerna ej verkar i motsatt riktning. Skillnaden

uppkommer huvudsakligen genom åttonde skolåret, eftersom slöjdundervisningen

i 9 klassen i enhetsskolan förekommer endast i mindre omfattning.

Uppskov med anordnande av undervisning i manlig slöjd hade vidare för

läsåret 1955/56 i fråga om de allmänna läroverken och de högre kommunala

skolorna medgivits för sammanlagt 189 slöjdavdelningar, motsvarande

378 veckotimmar eller 13 heltidstjänster om 30 veckotimmar. Slöjden vid

de högre skolorna kan alltså väntas få motsvarande större omfattning,

sedan dessa medgivanden avvecklats.

En motsvarande faktor, som för närvarande inverkar på folkskolans slöjdundervisning,

är sådana hinder för införande av undervisning i slöjd som

avses i punkt 4 av anvisningarna till timplanerna i gällande undervisningsplan

för folkskolan, d. v. s. i stort sett lokalbrist. Sammanlagda antalet av
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 92 år 1959

delningar, som läsåret 1955/56 berördes av dessa hinder, var 891, motsvarande

3 200 veckotimmar eller inemot Ilo heltidstjänster. Dessa yttre

hinder för slöjdundervisningens införande kan förväntas småningom bortfalla.

Det framhålles också att inom folkskolan möjligheter finns att

modifiera slöjdundervisningens omfattning. Några säkra slutsatser om utvecklingstendensen

beträffande dessa avgöranden har ännu ej kunnat dras.

Beträffande enhetsskolan är möjligheterna till variation i timtal på grund

av kommunernas och elevernas avgöranden ännu större. Utredningen lämnar

vissa uppgifter om tillval av slöjd bland elever på högstadiet men framhåller

att man ännu ej kan ge någon säker bild av utvecklingstendensen.

Dessa osäkra faktorer kan eventuellt motverka den tidigare förutsatta ökningen

i slöjdundervisningens omfattning på grund av enhetsskolans genomförande.

Antalet lärartimmar bestäms, utom av lärjungeantalet och timtalen enligt

kursplanerna av det föreskrivna elevantalet i slöjdavdelningarna, påpekar

utredningen och framhåller därvid, att förmånligare regler om uppdelning

av eleverna än de nu gällande länge varit ett önskemål. De för enhetsskolan

gällande föreskrifterna om upprättande av undervisningsgrupp, när det

gäller tillvalsämne, synes kunna medföra ett något ökat lärarbehov allteftersom

denna skolform genomföres.

Utredningen har ej ansett sig kunna göra några beräkningar angående den

inverkan på slöjdundervisningens sammanlagda omfattning i skolorna, som

realskolans omorganisation till treårig kan få. Problemet antas ha en begränsad

räckvidd, då bland annat de högre skolornas sammanlagda andel i

slöjdundervisningen är mindre än 10 procent.

Sammanfattningsvis anför utredningen, att den, trots det från och med

år 1959 sjunkande barnantalet, med hänsyn till övriga anförda omständigheter

finner det berättigat antaga, att slöjdundervisningens sammanlagda

omfattning kommer att förbli oförändrad.

En beräkning av behovet av lärare i manlig slöjd har utförts av en

av slöjdlärarutredningens experter. Dennes beräkningar av det årliga

rekryteringsbehovet under den närmaste tioårsperioden sammanställes

i betänkandet på följande sätt.

Ersättningsbehovet på grund av ålderspensionering ....... 15

Ersättningsbehovet på grund av avgång före pensionsåldern 15

Vikariebehovet (för det nuvarande lärarbeståndet)......... 7

Fortsatt överförande av slöjdundervisningen från folkskollärare

till övningslärare................................. 45

Upphävande av bristen på behöriga lärare................ 50

Summa 132

Utredningen framhåller, att den mest osäkra posten i beräkningen är det

fortsatta överförandet av slöjdundervisningen från folkskollärare till övningslärare.

Slöjdlärarutredningen finner, att ett vid beräkningen gjort

antagande om en nedgång på 10 år för folkskollärarnas slöjdundervisning

till 20 procent av veckotimtalet på landsbygden (läsåret 1955/56 cirka 50

procent) och till 5 procent i städerna (läsåret 1955/56 13 procent), har så

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds proposition nr 92 år 1959

stor sannolikhet för sig att man är berättigad att på grund härav medtaga

ett årligt rekryteringsbehov av 45 tjänster i kalkylen.

Sammanställningens två sista poster innebär, anför utredningen vidare,

så småningom övergående företeelser. På längre sikt bör man enligt utredningens

mening räkna med ett årligt rekryteringsbehov av i runt tal 100

slöjdlärare.

Utbildningsresurserna föreslås emellertid nu bli dimensionerade

för ett årligt elevantal av 120. Härom anför utredningen bland

annat följande.

Den situationen skulle alltså föreligga, att för närvarande skulle finnas ett

årligt rekryteringsbehov av omkring 130 slöjdlärare men att detta sedermera

kunde väntas nedgå till omkring 100. Detta är ett ganska olyckligt utgångsläge

för inrättande av en ny utbildning, då lokaler, lärarorganisation och

erfarenhet av utbildningens lämpliga uppläggning saknas. Vid igångsättande

av denna nya utbildning vore det i och för sig lämpligast att börja i mindre

skala och utvidga verksamheten allt eftersom erfarenheter vunnits. Detta

torde dock vara omöjligt, emedan det föreligger ett akut behov av utbildade

slöjdlärare. Slöjdlärarutredningen finner, att man bör utgå från ett rekryteringsbehov

av 132 slöjdlärare om året, men med hänsyn till de osäkra

faktorer som ingår i denna siffra bör i genomsnitt endast 120 slöjdlärare

utbildas årligen. De första åren torde de nytillkommande slöjdlärarna komma

att behövas för att upphäva den rådande bristen på slöjdlärare. Då

senare detta behov börjar fyllas, är det lättare att överblicka, i vilken utsträckning

folkskollärarna lämnar slöjdundervisningen och hur enhetsskolans

införande inverkar på slöjdundervisningens omfattning. Om utbildningsmöjligheterna

dimensioneras för ett årligt elevantal av 120 elever,

torde detta motsvara det årliga minimibehovet för så lång tid som nu kan

överblickas i en omdaningstid som den nuvarande. Ett visst underskott i

förhållande till det beräknade utbildningsbehovet uppkommer vid begränsningen

av utbildningen till 120 elever. Detta bör motverkas genom övergångsbestämmelser,

varigenom tjänstgörande lärare i slöjd utan behörighet

beredes möjlighet att efter särskilda för dem anordnade fortbildningskurser

få fastare anställning.

B. Remissyttranden

Slöjdlärarutredningens beräkningar av det årliga nyrekryteringsbehovet

i fråga om lärare i manlig slöjd och dess förslag om utbildningsresursernas

dimensionering beröres endast av några få remissinstanser. De flesta synes

ej har några erinringar på denna punkt.

Skolöverstyrelsen anser att en utbildning av den omfattning utredningen

föreslagit kan erbjuda erforderlig marginal så att ej brist på lärare gör det

nödvändigt att utnyttja ur olika synpunkter mindre lämpliga lärarkrafter.

Om fördelningen av slöjdundervisningen i folkskolan mellan folkskollärare

och övningslärare anför överstyrelsen följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

Folkskollärarna, har i sitt arbete ett starkt stöd i sin allmänna psykologiska

och pedagogiska utbildning, och det kan som skäl för anordningen att

förena slöjden med undervisningen i övrigt åberopas, att det för en lärare

är värdefullt att lära känna sina elever inte bara i de teoretiskt utan också i

de mera praktiskt betonade ämnena. Å andra sidan måste det framhållas,

att de krav slöjdundervisningen ställer på rent hantverksmässig yrkesskicklighet

i varje fall på något högre stadier är så stora, att det redan med

hänsyn härtill är förklarligt, att många folkskollärare hellre undervisar i

andra ämnen. Överstyrelsen har anledning räkna med att den tendens i den

riktningen, som redan sedan länge är markant, skulle bli väsentligt starkare,

om kompetenta slöjdlärare funnes att tillgå. Under sistnämnda förutsättning

finner överstyrelsen en sådan utveckling önskvärd även med hänsyn

till behovet av lärarkraft inom andra områden. — På många håll torde

organisatoriska skäl göra det omöjligt att helt överföra slöjdundervisningen

från klasslärare till ämneslärare.

Vissa av överstyrelsen framförda synpunkter beträffande examinationen

under de närmaste åren redovisas i ett senare avsnitt.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker den föreslagna utbildningskapaciteten.

Statskontoret framhåller, att examinationsbehovet är osäkert och

sedermera kommer att nedgå. Redan av den anledningen kan det enligt

statskontorets mening finnas skäl att ge verksamheten mindre dimensioner

än vad som förordats av utredningen. Härtill kommer att även om en viss

storleksordning av examinationen kan anses i och för sig önskvärd, så lär

vid fastställandet av denna hänsyn böra tagas till att brist råder inom

många områden på kvalificerad arbetskraft, bland annat på lärare av olika

kategorier.

Även seminarielärarföreningen förordar en viss försiktighet vid beräkningen

av examinationsbehovet. Frågan om folkskollärarnas slöjdundervisning

anses böra tagas upp i större sammanhang, när det gäller undervisningens

anordnande i den obligatoriska skolan. Liknande synpunkter framföres

av folkskollärarförbundet.

Tjänstemännens centralorganisation finner utbildningsbehovet svårbedömbart.

Ingen erinran reses mot att utbildningsverksamheten under de

första åren ges den av utredningen föreslagna storleksordningen. Sedermera

bör genom en kontinuerlig prognosverksamhet intagningen anpassas till det

beräknade behovet av lärare. Facklärarförbundet skulle helst se att examinationstalet

under en övergångstid finge stiga upp till 132, men kan för

sin del på grund av de av utredningen redovisade skälen tillstyrka den föreslagna

utbildningen av i genomsnitt 120 slöjdlärare om året. Ett lägre

utbildningstal kan förbundet under inga förhållanden acceptera.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

IV. Utbildningens utformning och yttre organisation

A. Utredningen

I betänkandets åttonde kapitel drar utredningen upp vissa allmänna

riktlinjer för den planerade slöjdlärarutbildningen.

Här föreslås en ettårig utbildning vid seminarium med en lästid av 240

arbetsdagar, motsvarande ett läsår på 41 Va veckor. Mellan de två terminerna

vid seminariet skall enligt förslaget ligga en termins hospitanttjänstgöring

på annan ort än seminarieorten. Före inträdet vid seminariet skall

den praktiska handafärdigheten ha förvärvats genom yrkesutbildning vid

yrkesskola eller i yrkespraktik. Elevintagning beräknas ske såväl höstsom

vårtermin.

Utredningen anför om den här angivna uppläggningen av utbildningen

bland annat följande.

Utredningen har övervägt vilka ämnen som bör ingå i den nya slöjdlärarutbildningen

och i vilken utsträckning undervisningsövningar bör ingå i

metodikundervisningen. Därvid har det redan från början framgått, att för

en seminarieutbildning enligt nutida krav måste tagas i anspråk hela det

läsår, som i utredningens direktiv angivits som maximum för undervisningstiden.

I själva verket blir det svårt att rymma denna nödvändiga undervisning

inom den angivna ramen. För att underlätta detta föreslår utredningen,

att läsåret något förlänges utöver den vid liknande läroanstalter

vanliga tiden. Eftersom den till läroanstalt förlagda delen av slöjdlärarutbildningen

endast är ettårig, behöver ej härigenom befaras någon överansträngning

av eleverna. Vad åter beträffar storleken av lärarnas undervisningsskyldighet,

kan denna fördelas så att vanligt antal undervisningstimmar

ej överskrides. Detta möjliggöres av att koncentrationsläsning införes

såsom i det följande skall föreslås. Yrkesutbildningen bör omfatta såväl yrke

med anknytning till träslöjd som yrke med anknytning till metallslöjd samt

vara mera grundlig på ettdera området. Man kunde då ha tänkt sig möjligheten

att förlägga den kompletterande yrkesutbildningen på det »sekundära»

yrkesområdet till seminariet. Detta kunde varit önskvärt, emedan en

viss svårighet föreligger att organisera sådan kortare yrkesutbildning.

Seminarietiden tas emellertid fullt ut i anspråk av själva lärarutbildningen.

Yrkesutbildningen måste därför vara i sin helhet genomgången, då seminarieundervisningen

börjar. Detta medför dessutom den fördelen, att seminarieundervisningen

ej behöver uppdelas på två linjer. Det faktum, att

eleverna kommer att tillhöra två grupper som har förvärvat större skicklighet,

den ena i träarbete och den andra i metallarbete, bör ej utgöra något

hinder för en gemensam undervisning, ej ens vid undervisningen i slöjdmetodik.

Vad den mångsidiga slöjden beträffar, avses denna visserligen nu

skola få en stark ställning vid seminariet, men det är likväl omöjligt att

kräva föregående yrkesutbildning för dessa skiftande områden. Här kan i

stället fortbildningskurser ifrågakomma.

I seminarieutbildningen skall ingå auskultationer och serieövningar. Denna

praktiska lärarutbildning får dock ganska liten schematid, emedan den

nödvändiga teoretiska undervisningen är så omfattande. Ytterligare prak
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

tisk lärarutbildning är nödvändig, särskilt som slöjden är ett ämne som

erbjuder betydande metodiska svårigheter. Utredningen har stannat för att

denna utbildning förlägges utanför ramen av den ettåriga kursen som en

hospitanttjänstgöring. Denna tjänstgöring bör omfatta en termin och vara

fullgjord innan seminarieutbildningen är avslutad. Utredningen har funnit,

att tjänstgöringen är till mesta nyttan, om den förlägges efter första terminen

vid seminariet. Eleven får då möjlighet att praktiskt tillämpa kunskaper

han förvärvat vid seminariet och har andra terminen vid seminariet nytta

av sina praktiska erfarenheter. En elev, som börjat vid seminariet en hösttermin,

hospiterar under vårterminen och avslutar seminarieutbildningen

följande hösttermin, under det att den som intages vid vårterminens början

hospiterar under höstterminen och avslutar sin utbildning påföljande vår.

Intagning till seminariet sker alltså både höst- och vårtermin. Hospitanttjänstgöringen

måste i vissa avseenden knytas till seminariet. Det blir

seminarieledningens sak att ordna elevernas utplacering vid olika skolor.

Tjänstgöringen bör också i någon form övervakas av lärare vid seminariet.

Dessa uppgifter blir både tidsödande och ansvarsfyllda, varför särskild

ersättning för detta arbete kan ifrågakomma. Likaså uppkommer fråga om

ersättning till handledarna. Utredningen avser, att sådan skall utgå, men

föreslår icke avlöning, traktamente eller resekostnadsersättning till hospitanterna.

Däremot bör studielån och stipendier kunna utgå.

Utredningen behandlar härefter frågor om utbildningens yttre organisation

(kap. 9) och överväger därvid om utbildningen bör knytas till

ett eller flera folkskoleseminarier eller förläggas till en eller flera självständiga

läroanstalter. De sakkunniga stannar för att föreslå inrättande av en

självständig läroanstalt med benämningen slöjdlärarseminarium.

Enligt vad som tidigare påvisats behöver årligen utbildas i genomsnitt

120 slöjdlärare. Antalet elever i varje klass anses ej lämpligen böra överstiga

24. Ett elevantal av angiven storlek motsvarar alltså 5 klasser. Intagningen

vid seminariet är avsedd att vara fördelad på höst- och vårterminen. För

att få jämn belastning på seminariet har utredningen stannat för en lösning,

som enligt utredningens mening visserligen ej är utan vissa nackdelar men

dock synes kunna godtagas. Vartannat år intages såväl höst- som vårtermin

3 klasser (d. v. s. 72 elever) och vartannat år såväl höst- som vårtermin 2

klasser (d. v. s. 48 elever). Tack vare den förskjutning i utbildningen, som

hospitantterminen medför, blir då det på seminariet närvarande elevantalet

alltid lika. Det första läsåret bör 3 klasser intagas varje termin, så att

utbildningen kommer i gång så snart som möjligt. Det sagda åskådliggöres

genom följande uppställning:

intagna intagna

höst- vår
terminen

terminen

första läsåret ...... 72 72

andra läsåret ...... 48 48

tredje läsåret ...... 72 72

o. s. v.

närvarande

höstterminen

72

(72 + 48 =) 120

(48 + 72 =) 120

närvarande

vårterminen

72

(72 -f 48 =) 120

(48 + 72 =) 120

— Dihang till, riksdagens protokoll 10ö0. 1 samt. Nr 02

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

Beträffande målsättningen för slöjdlärarutbildningen är, framhåller

utredningen, slöjdens nuvarande utformning i skolorna grundläggande

(kap. 10). I det föregående har redovisats målsättningen enligt nuvarande

bestämmelser i olika skolformer. Utredningen framhåller att dessa målsättningar

får antas vara utformade under hänsynstagande till den nuvarande

lärarutbildningen. Om den planerade lärarutbildningen skapar förutsättningar

för en utveckling av ämnet torde framtida justeringar i målsättningen

för skolslöjden bli aktuella. För den nuvarande lärarutbildningen har

tidigare redogjorts. I den mån den nuvarande lärarkåren präglats av denna

utbildningsgång kan det sägas, att den nuvarande kompetentförklarade

slöjdläraren från början är en yrkesman (snickare o.s.v.), som genom en

tilläggsutbildning skaffat sig pedagogiska kunskaper och övning i att undervisa.

Många har givetvis kunskaper och erfarenheter utöver detta. En

modern slöjdlärarutbildning bör emellertid mera direkt syfta till att hos

läraren skapa en sådan grundinställning till pedagogiska och konstnärliga

frågor, att slöjden kan intaga den ställning i skolsystemet, som tillkommer

ämnet i modern pedagogik.

Med utgångspunkt i vad som uttalats i direktiven för slöjdlärarutredningen

och vissa i konstutredningens betänkande (SOU 1956: 13) framförda

åsikter diskuteras i detta sammanhang avvägningen mellan slöjdundervisningens

praktiska och allmänt fostrande syfte och den estetiska skolningen.

Slöjdlär arutredningen anför härom bland annat följande.

I direktiven för utredningen har det praktiska syftet med skolans slöjdundervisning

framhållits. I detta avseende gäller det att skilja mellan en

undervisning, enbart inriktad för inlärande av vissa praktiska färdigheter,

och en allmän fostran till händighet, företagsamhet, självverksamhet, ordning

och noggrannhet. Den svenska slöjdens traditioner, utformade under

påverkan av »Nääs-systemet», vill åt ämnet inrymma denna vidare uppgift,

även om avsikten ej alltid kunnat förverkligas, när härför lämpliga lärare

saknats. Otto Salomon framhöll, att slöjdens största värde ligger i dess förmåga

till karaktärsfostran och dess egenskap av formellt bildningsmedel,

d. v. s. ett medel att stärka de själens och kroppens krafter, vilka det för

barnet är av vikt att i framtiden förfoga över.

Denna uppfattning av slöjdens uppgift står icke i någon principiell motsättning

till de av konstutredningen framförda åsikterna om slöjdens personlighetsdanande

uppgifter. Konstutredningen åberopar också Salomons

formulering av skolslöjdens målsättning: utveckling till och genom självverksamhet.

Däremot kan man säga, att konstutredningen mera betonar

den moderna strävan att »locka fram och ta vara på barnets skapande

krafter» och betraktar förvärvet av tekniska färdigheter som något sekundärt,

medan slöjdundervisningen i traditionell utformning utgår ifrån, att

den allmänna träning av kropps- och själsförmögenheterna, som avses, skall

vara »grundad pa ett ur materiell synpunkt nyttigt underlag» (Otto Salomon).

På frågans nuvarande ståndpunkt finner slöjdlärarutredningen det

naturligt, att man bibehåller ämnets nuvarande yttre utformning, då denna

är som bäst. samt strävar efter att ge ämnet det innehåll av karaktärsdaning

och allmän praktisk fostran, som nyss antytts. Utredningen ser då

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ds proposition nr 92 år 1959

som sin uppgift att inom ramen av de givna yttre förutsättningarna söka

utforma slöjdlärarnas utbildning så, att deras bildningsnivå och pedagogiska

träning sätter dem i stånd att förverkliga dessa syften.

Även med beaktande av det avståndstagande från vissa former av modern

slöjdundervisning, som kommit till uttryck i direktiven, kan det dock

sägas, att allmän formfostran och estetisk skolning väl låter sig förena med

den praktiska utbildningen. Läraren kan och bör rikta elevernas intresse på

en väl övervägd konstnärlig men samtidigt praktiskt riktig formgivning.

Det är då klart-att ett moget konstnärligt omdöme är en tillgång för slöjdläraren,

och att hans utveckling i detta avseende i möjligaste mån bör

stödjas av teoretiska studier.

Den föreslagna utbildningsgången för slöjdlärare, med viss yrkesutbildning

före inträdet vid seminariet, kan synas bli splittrad. I samma mån som

den blivande slöjdläraren hinner bli en skicklig yrkesman, får han ökad

benägenhet att se det som sin huvuduppgift i skolarbetet att lära ut denna

yrkesskicklighet. Vidare kan yrkesutbildningen, om den lägges ensidigt

praktiskt, innebära ett avbrott i teoretiskt studiearbete, som lätt medför

svårigheter, då seminarietidens koncentrerade teoretiska studier skall taga

vid. Avbrottet blir också ganska långt. Slöjdlärarutredningen har övervägt,

om slöjdlärarens utbildningstid kan göras något mer enhetlig, så att därigenom

de anförda olägenheterna minskas. Ur denna synpunkt är det givetvis

bäst, att den blivande slöjdläraren träffar sitt yrkesval så tidigt som

möjligt. Det är emellertid enligt utredningens mening olämpligt att lägga

utbildningsgången så, att slöjdlärarbanan ej kan väljas på ett senare stadium

av yrkesutbildning till snickare eller metallarbetare eller sedan sådan

utbildning avslutats. Endast ett fåtal kan tänkas bestämma sig för slöjdlärarbanan

omedelbart vid skolans slut. Med hänsyn härtill har slöjdlärarutredningen

inskränkt sig till att föreslå vissa minimikrav på skolkunskaper

för inträde vid seminariet.

Det viktigaste sättet att motverka följderna av splittringen i utbildningsgången

blir, framhåller de sakkunniga, att lägga undervisningen vid seminariet

så, att omställningen till läraryrket blir fullständig och de pedagogiska

målen klart uppfattade av eleverna. Särskilt undervisningen i psykologi

och pedagogik och i slöjdmetodik bör ha detta syfte.

Efter dessa allmänna synpunkter på undervisningen vid slöjdlärarseminariet

preciserar utredningen de inträdesfordringar, som bör uppställas

(kap. 11).

Utredningen föreslår, att den nedre åldersgränsen för inträde vid slöjd1

ärar seminariet bestämmes så, att eleven under inträdesåret skall uppnå

lägst 20 års ålder. Den övre åldersgränsen för inträde vid seminariet bör

anges så, att eleven under inträdesåret skall uppnå högst 30 års ålder.

I fråga om sökandens hälsotillstånd bör giilla samma regler som för inträde

vid folkskoleseminarierna, d. v. s. sökanden bör vara fri från sådan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

sjukdom eller så beskaffat lyte, som kan utgöra hinder för framgångsrikt

bedrivande av arbetet i seminariet eller menligt inverka på andra elever

eller göra sökanden olämplig för lärarkallet. Sökanden bör förete läkarredogörelse

enligt liknande formulär som av skolöverstyrelsen fastställts för inträdessökande

vid folkskoleseminarierna.

Inträdesfordringarna i fråga om teoretiska förkunskaper måste avvägas

med hänsyn dels till att eleverna bör ha tillräcklig grundval för de teoretiska

studierna vid seminariet och även i övrigt en så hög bildningsnivå, att

de i sitt kommande skolarbete kan uppnå den vidare överblick och den

kontakt med andra skolämnen som är önskvärd, dels till att fordringarna ej

ställs så höga att eleverna på grund av den omfattande praktiska utbildning,

som också fordras, får svårt att uppfylla dem och med anledning härav

lämpliga begåvningstyper för slöjdlärarbanan kanske utestängs.

Utredningen anger i fråga om de teoretiska förkunskaperna följande alternativ,

nämligen dels realexamen på allmän linje eller maskinteknisk linje

(praktisk realexamen), dels avgångsbetyg från enhetsskola, dock endast i

viss i det följande angiven utsträckning, dels avgångsbetyg från folkskola

och därjämte vitsord över särskild prövning enligt fordringarna för realexamen

i ämnena modersmålet, engelska, historia med samhällslära, matematik,

fysik, kemi och teckning. Kraven beträffande avgångsbetyg från

enhetsskola specificeras och kommenteras av utredningen på följande sätt:

Avgångsbetyg från klass 9 g berättigar alltid till inträde. Avgångsbetyg

från klass 9 a eller 9 y berättigar till inträde endast under förutsättning att

eleven i avgångsbetyget eller vid fyllnadsprövning (Allmänna försöksskolebestämmelserna

12 a § och Aktuellt 1956: 33 s. 482 f.) erhållit lägst vitsordet

Ba i ämnena modersmålet och engelska och i ämnena matematik och fysik

lägst vitsordet AB enligt fordringarna för alternativkurs 1 i nämnda ämnen

i klass 9. Beträffande elev från klass 9 y fordras därutöver, att avgångsbetyget

gäller någon av grenarna 3 (metallyrken), 4 a (trätekniska yrken),

4 b (träkemiska yrken), 7 a (hantverk och blandade yrken för elever med

bestämd yrkesinriktning), 7 b (allmänpraktisk kurs), 8 a (teknisk gren;

växelundervisning med industriskola) eller 8 b (teknisk gren inom enhetsskolan).

Beträffande fordringarna för att erhålla avgångsbetyg från enhetsskola

må erinras, att enligt Allmänna försöksskolebestämmelserna 2 och 4 samt

folkskolestadgan § 47 mom. 1 godkända vitsord kräves i samtliga ämnen

med undantag av två, vilka dock icke får vara modersmålet eller matematik.

De nämnda vitsorden förutsättes vara avgivna i enlighet med skolöverstyrelsens

cirkulär den 16 februari 1957 angående anvisningar för betygsättningen

på enhetsskolans högstadium (Aktuellt 1957 s. 254). Där vitsorden

är avgivna enligt äldre bestämmelser, ankommer det på intagningskollegiet

vid seminariet att värdera dem.

Utredningen har så långt det varit möjligt sökt låta avgångsbetyg från

klass 9y grunda behörighet till inträde vid seminariet. Utredningen anser

det i hög grad önskvärt, att personer med praktisk begåvningstyp ej utestängs

från slöjdlärarseminariet genom krav på eu utbildning, som dessa

under skoltiden ofta ej varit betänkta på att skaffa sig. Genom kravet på

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

komplettering av betygen uppehälles likväl de teoretiska inträdesfordringarna

och sökande av lämplig typ torde utan alltför stora svårigheter kunna

ordna denna komplettering.

Den utformning, som kraven på en komplettering av avgångsbetygen från

enhetsskolan fått, innebär, att i matematik och fysik endast fordras den

allmänt lagda kurs, som ej följer inträdesfordringarna för gymnasiet, men

att genom kravet på kvalificerade betyg säkerställes, att eleven visat sig ha

erforderliga intellektuella förutsättningar för studiet av ämnena.

Den praktiska förutbildningen föreslås omfatta dels god yrkesutbildning

antingen i snickeri eller i metallyrke under minst tre år, dels utbildning i

minst ett år i metallyrke för sökande med snickeriutbildning och i snickeri

för sökande utbildad i metallyrke; sammanlagt skulle sålunda fordras fyra

års praktisk förutbildning.

Den praktiska förutbildningens uppdelning på två yrkesgrenar, samtidigt

med att krav ställes på god yrkeserfarenhet på ettdera området, avser att

göra de blivande slöjdlärarna skickade att undervisa i såväl trä- som metallslöjd,

men med större erfarenhet på ettdera området.

Om sättet att förvärva den föreslagna yrkesutbildningen anföres följande.

Den treåriga huvudutbildningen kan förvärvas vid verkstadsskola eller

genom arbete i respektive yrke. I det senare fallet måste dock närmare

upplysningar fordras om arbetets art för bedömande av dess värde ur utbildningssynpunkt.

En systematisk lärlingsutbildning hos ett industriföretag

eller en hantverksmästare bör anses som en värdefull utbildningsform.

Vid de centrala verkstadsskolorna meddelas yrkesutbildning för snickare

å flera linjer. Av dessa passar linjen för möbelsnickare bäst för de blivande

slöjdlärarna. Denna linje är emellertid 4-årig och avsedd att avslutas med

gesällprov. En sådan utbildning blir för tidskrävande för att uppställas som

obligatoriskt krav för inträde vid slöjdlärarseminariet. Det bör räcka att

den sökande följt de 3 första åren av kursen för möbelsnickare. Avlagt gesällprov

bör däremot beaktas som en merit. Även den 2-åriga linjen för

inrednings- och fabrikssnickare är tänkbar som grund för slöjdlärarutbildning.

För att den kompletterande ettåriga utbildningen skall ge behållning bölden

helst ske i form av kurs och ej genom yrkespraktik. Sådan utbildning

kan vara svår att ordna för den enskilde. Ettåriga fristående kurser i träeller

metallyrke förekommer endast i liten utsträckning. På vissa orter

(Solna, Linköping m. fl.) har emellertid en förberedande ettårig verkstadsskola

ordnats och erfarenheterna synes vara goda. Utredningen har efter

viss kontakt med överstyrelsen för yrkesutbildning funnit, att det ej torde

vara uteslutet, att denna förberedande yrkesutbildning kan ordnas vid yrkesskolorna.

Tänkbart är också, att eleven kan följa första årets undervisning

vid en yrkesskola. Förutsättningen härför är, att han ej behöver vara

helt bunden av yrkesskolans utbildningsgång utan får pröva även sådant,

som eljest förekommer senare i utbildningen. Om riksdagen och Kungl.

Maj:t beslutar enligt utredningens förslag härutinnan, förutsätter utredningen,

alt överstyrelsen skulle kunna vidtaga sådana åtgärder, att undervisning

enligt beslutet ordnas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1959

Bland inträdesfordringarna har ej upptagits någon utbildning på det

konstnärliga området. Utredningen erinrar om att sådan utbildning, där

den förekommer, är värdefull för seminariets arbete och bör vara en merit

vid intagningen. Här ifrågakommer olika kurser vid konstfackskolan, kurser

vid slöjdföreningens skola i Göteborg eller Nyckelviksskolan m. m.

Skolöverstyrelsen anses böra ha möjlighet att meddela dispens såväl från

åldersbestämmelserna som från inträdesfordringarna i vad avser teoretiska

och praktiska kunskaper.

Kvinnliga sökande, som uppfyller de angivna inträdesfordringarna, avses

kunna antagas vid seminariet under samma förutsättningar som manliga

sökande.

I betänkandet beskrives tämligen ingående hur elevintagningen

vid seminariet lämpligen bör tillgå (kap. 12). Utredningen anser att det bör

ankomma på rektor och ett intagningskollegium att med ledning av målsättningen

för ämnet slöjd i skolorna och erfarenheter från undervisningen där

bilda sig en allmän uppfattning om den förening av teoretisk begåvning och

teoretiska kunskaper, praktiska anlag och färdigheter samt fallenhet för

läraryrket, som är önskvärd hos en blivande slöjdlärare. Med utgångspunkt

härifrån har vederbörande vid seminariet att göra sitt val bland de sökande.

Urvalet måste ofta bli svårt att göra, emedan de sökande kan väntas ha

olika slag av meritering, som ej utan vidare kan vägas mot varandra.

Utredningen har övervägt att föreslå någon form av poängberäkning, men

har stannat för att dessa bedömningsfrågor bör överlämnas åt rektor respektive

intagningskollegiet. Rektor och eventuellt flera lärare vid seminariet

bör granska samtliga ansökningshandlingar och enligt de antydda grunderna

välja ut de mest meriterade sökandena till ett antal, som med 50 procent

överstiger den planerade intagningen, naturligtvis i den mån så många

behöriga sökande finnes. Dessa sökande kallas att infinna sig vid seminariet

för att undergå en inträdesprövning, som lämpligen kan kallas »prov i

muntlig framställning».

Detta prov bör ske inför en grupp om tre lärare, som representerar såväl

de teoretiska ämnena som slöjdundervisningen vid seminariet. För att ej

belasta vissa lärare alltför mycket torde det bli nödvändigt att organisera

två sådana grupper. Vid provet bör den sökande dels samtalsvis få redogöra

för sin skolgång, sin praktiska utbildning eller annat närliggande ämne av

personligt intresse för honom, dels föreläggas att på ett enkelt sätt demonstrera

ett verktyg eller ett förfaringssätt på slöjdens område. Det ankommer

därvid på lärarna att bedöma de sökandes allmänna lämplighet för slöjdläraryrket

på sätt nyss sagts, särskilt deras förmåga att ge tydlig och intresseväckande

instruktion. För ett sådant prov kan beräknas en tid av

omkring en halv timme. Den närmare utformningen av proven bör anförtros

åt seminariets lärare i psykologi och pedagogik, som bland annat av detta

skäl bör tillsättas i god tid före seminariets start.

Vid det slutliga avgörandet om intagningen bör först och främst sådana

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1959

sökande, som vid de muntliga proven bedömts olämpliga, uteslutas från

vidare prövning. I fortsättningen bör de sökandes meritering enligt ansökningshandlingarna

tjäna till ledning i första hand, men även liär får givetvis

intagningskollegiet ta hänsyn till det intryck de sökande gett vid de muntliga

proven.

Betänkandets trettonde kapitel omfattar undervisningsplan för

slöjdlärarutbildningen.

Utredningen föreslår följande timplan.

Veckotimmar

Modersmålet .........................................

Samhällslära .........................................

Matematik ...........................................

Fysik och kemi.......................................

Engelska .............................................

Psykologi och pedagogik ..............................

Teckning ............................................

Ritteknik ............................................

Material-, verktygs- och maskinlära ....................

Slöjdmetodik .........................................

Praktisk lärarutbildning:

Auskultationer med förberedande undervisningsövningar

första terminen .....................................

Serieövningar andra terminen........................

2

1.5

2

3

1

5

5.5

1.5

1,5

10

3

36

Undervisning föreslås vidare utom timplanen bli anordnad i tyska (1

veckotimme), musik (1 veckotimme) och gymnastik (2 veckotimmar) för

dem som önskar delta häri.

I form av anmärkningar till timplanen ger utredningen bland annat förslag

om koncentration av vissa ämnen eller delar av ämnen till första

respektive andra seminarieterminen.

Undervisningen i samhällslära och engelska förlägges till första terminen.

Seminariearbetet bör fördelas mellan elevernas första och andra termin på

så sätt, att en större del av teoriundervisningen lägges på första terminen

och en större del av det praktiska arbetet på andra terminen. Samhällslära

och engelska avslutas första terminen. Detta möjliggör att fördela slöjdmetodikundervisningen

med 7,5 veckotimmar på första terminen och 12,5

veckotimmar på andra terminen. Ytterligare modifikationer i fördelningen

bör kunna göras av seminarieledningen. Undervisningen i material-, verktygs-

och maskinlära kan t. ex. också koncentreras till en termin.

Av veckotimtalet för fysik och kemi torde något mer än hälften böra

ägnas åt fysikundervisningen. Av hela timtalet ägnas 0,5 veckotimmar åt

laborationer med delad klass i fysik och likaledes 0,5 veckotimmar åt laborationer

med delad klass i kemi.

Av veckotimtalet för slöjdmetodik ägnas omkring 1 veckotimme åt undervisning

i allmän slöjdmetodik. Denna undervisning kan ske i klassrum.

Av de återstående 0 veckotimmarna ägnas omkring cn tredjedel åt vardera

av ämnesdelarna träslöjd och metallslöjd samt cn tredjedel åt övriga ämnesdelar.

Vid denna undervisning, som bör ske i slöjdsal, uppdelas eleverna i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

avdelningar om 12 elever. Under andra terminen bör elev, som så önskar,

utanför timplanen få ägna sig åt vidare studier i någon ämnesdel och redovisa

dessa studier genom utförande av något förelagt arbete.

Den praktiska lärarutbildningen omfattar första terminen dels 48 timmar

auskultationer med förberedande undervisningsövningar, förlagda i första

hand till slöjdlektioner i folkskola (enhetsskola) och läroverk, dels 12

timmar auskultationer i andra ämnen. Detta motsvarar för terminen 3

veckotimmar. Andra terminen skall varje elev fullgöra 5 serieövningar.

Varje serie skall omfatta 8 lektioner. Detta motsvarar ett timtal av 40 timmar,

d. v. s. 2 veckotimmar för terminen. Den återstående timmen enligt

timplanen beräknas åtgå för elevens förberedelser.

I fråga om utredningens förslag till kursplaner och anvisningar till dessa

torde få hänvisas till betänkandet (s. 99—117).

Beträffande den på timplanen med tre veckotimmar upptagna praktiska

lärarutbildningen har utredningen ej funnit anledning utarbeta några anvisningar

för handledarnas och elevernas arbete. Utredningen föreslår i det

följande att en kurs framdeles ordnas för handledarna. Vissa organisatoriska

frågor uppkommer emellertid och utredningen anger hur den tänker sig

verksamheten ordnad.

Vid auskultationer med undervisningsövningar bör eleverna vara fördelade

å grupper om 4 elever. Auskultationerna bör förläggas till träslöjd,

metallslöjd och mångsidig slöjd samt eventuellt andra slöjdarter, allt efter

den undervisning som förekommer i skolorna. Auskultationstimmarnas fördelning

blir beroende på tillgången till undervisningstimmar hos handledarna.

Under auskultationerna bör eleverna följa undervisningen på olika klassstadier

och i skilda skolformer. Eleverna skall beredas tillfälle att själva helt

eller delvis överta undervisningen under s. k. gruppövningar. Detta slag av

aktivt deltagande i undervisningen är nödvändigt för eleverna redan i början

av deras auskultationsperiod, om denna skall ge dem verklig kontakt

med undervisningen.

Eftersom auskultationerna måste läggas in som halvdagsbesök, torde det

ej vara möjligt att anordna dem så, att timmarna fördelas lika på de olika

klasstadierna. Detta torde ej heller vara nödvändigt. Det väsentliga är, att

det sker en lämplig avvägning mellan högstadiet och mellanstadiet samt att

det ges tillräcklig tid för auskultering i specialklasser. Om inga serieövningar

förläggs till specialklasser, är det särskilt angeläget att seminarieeleverna

under auskultering där får tillfälle att också ha undervisningsövningar.

Auskultationer med undervisningsövningar bör också om möjlighet

finnes förläggas till verkstad för allmänpraktisk gren (allmänpraktisk verkstad)

samt till trä- och metallgrenar i klass 9 y, i vissa sammanhang även

när dessa är förlagda till yrkesskola.

12 timmar auskultationer i andra ämnen är det ingen svårighet att utplacera.

Dessa auskultationer är avsedda att ge de blivande slöjdlärarna någon

inblick i skolans undervisning i andra ämnen samt därigenom medverka till

att de får blick för slöjdens plats i skolundervisningen som helhet, så att

de ej som facklärare isoleras inom sitt ämne. Auskultationerna bör förläggas

till teckning och till sådana ämnen, där möjlighet finns att åskådliggöra

undervisningen genom tillverkning av modeller. Det torde vara praktiskt att

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

fördela eleverna i grupper om 4 elever, men om någon elev av särskild

anledning önskar andra auskultationstimmar än kamraterna, bör detta

kunna ordnas.

Eftersom serieövningarna skall ligga till grund för betygssättningen i

undervisningsskicklighet, bör de vara fördelade mellan de olika slöjdarterna.

Det bör vara rektors sak att besluta om denna fördelning. Någon serie kan

vara placerad vid allmänpraktisk verkstad.

Seminariets lärare i slöjdmetodik skall aktivt medverka i den praktiska

lärarutbildningen genom samarbete med handledarna och övervakning av

elevernas sätt att fullgöra arbetet.

För auskultationers och serieövningars anordnande bör närmare anvisningar

utfärdas av skolöverstyrelsen.

Vid inplacerandet av auskultationer och serieövningar i skolornas undervisning

och samordnandet med seminariets egen undervisning uppkommer

betydande schematekniska svårigheter, framhåller utredningen.

Åuskultationerna skall som nämnts ske i form av halvdagsbesök. I regel

kommer ett halvdagsbesök att omfatta 3 lektionstimmar. Hela auskultationen

för första utbildningsterminen skulle då för varje elev omfatta 16 halvdagar.

Dessa bör ej tas ut i ett sammanhang med exempelvis 2 halvdagar

per vecka, utan de bör delas upp i perioder och fördelas över hela första

terminen. Dessa halvdagsbesök bör noga beaktas vid uppgörandet av skolornas

arbetsordningar, så att seminarieeleverna får möjlighet att följa arbetet

i ett visst antal klassavdelningar i en följd och samtidigt får tillfälle

att följa några lärares undervisning och grundligt sätta sig in i deras metoder

och uppläggning av undervisningen. Här möter ett av de svåraste

problemen vid samordnandet av seminariets och de berörda skolornas arbetsordningar.

Åuskultationerna måste fogas in i en fast plan, så att eleverna

får följa slöjdundervisningen på olika klasstadier i lämplig ordning.

Det måste också tillses, att eleverna under auskultationen får kontakt även

med de lärare, som skall vara handledare vid deras serieövningar och som

får ansvar för deras betyg i undervisningsskicklighet. Det är värdefullt även

för lärarnas bedömning av eleverna att de på tidigt stadium får denna

kontakt.

Den praktiska lärarutbildningen måste inpassas i skolornas undervisning

på ett sådant sätt att undervisningen störes så litet som möjligt. Det brukar

anses, att högst 30 procent av undervisningstiden i en klass kan utnyttjas

utan att det inverkar ofördelaktigt på klassens arbete. Det är tydligt, att

om den föreslagna praktiska lärarutbildningen skall kunna genomföras,

måste seminariet vara förlagt till en tämligen stor stad med tillräckligt antal

slöjdavdelningar i skolorna. Av detta skäl och med hänsyn till övriga förhållanden,

som det måste tas hänsyn till, har utredningen, såsom närmare

anföres längre fram i betänkandet, beslutat föreslå, att slöjdlärarseminariet

skall förläggas till Linköping. Utredningen har undersökt möjligheterna att

placera auskultationer och serieövningar vid enhetsskolan i Linköping och

högre allmänna läroverket i staden och har funnit dem goda. De närmare

uträkningar varpå utredningen grundar detta omdöme har utförts i samråd

med skolstyrelsen i Linköping. I sista hand finns möjligheten att förlägga

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

någon del av utbildningen, helst auskultationer, till angränsande städer,

nämligen Mjölby, Norrköping och Motala, som ligger på ett avstånd från

Linköping av respektive 30, 42 och 50 km. Om serier förläggs till annan ort

än Linköping, bör en fast organisation uppbyggas, som säkrar kontinuitet i

arbetet och erfarenhet hos handledarna. Allmänt gäller att därest serieövningar

vissa terminer placeras ut hos handledare, som ej regelbundet har

hand om bedömningen av sådana övningar, är det enligt de sakkunnigas

mening nödvändigt, att handledaren däremellan åtminstone håller kontakt

med seminarieutbildningen genom att auskultationer med undervisningsövningar

placeras hos honom.

Utredningen utvecklar i betänkandets fjortonde kapitel närmare sitt förslag

om hospitanttjänstgöring, vilken skulle omfatta en termin

och i tiden infalla emellan elevernas två terminer vid seminariet. Denna

tjänstgöring avses först och främst bli inriktad på att ge den blivande slöjdläraren

god pedagogisk erfarenhet. Den skall därför vara förlagd hos handledare

som är skicklig undervisare och skall vidare omfatta både träslöjd

och metallslöjd. Tjänstgöringen blir enligt sakens natur i huvudsak förlagd

till folkskolan (respektive enhetsskolan). Det är önskvärt, att hospitanten

får erfarenhet från folkskolans mellan- och högstadium samt därutöver om

möjligt någon inblick i andra skolformer. En tjänstgöring huvudsakligen

förlagd till allmänt läroverk kan också godtagas. Den viktigaste grunden

vid ort valet blir handledarens person. Hospitanten bör helst tjänstgöra hos

flera handledare. Hospitanten bör ej endast följa undervisningen utan även

själv undervisa. För att denna form av övningsundervisning skall bli effektiv

och lätt kunna genomföras, bör en handledare ej ha mer än en eller två

hospitanter placerade hos sig samtidigt.

Något examensförfarande med särskilda prövningar och undervisningsprov

anser utredningen ej böra ifrågakomma vid seminariet. Utredningen

framlägger vissa synpunkter beträffande betygssättning m. m.

(kap. 15), vilka här ej torde behöva närmare redovisas.

För erhållande av avgångsbetyg bör enligt utredningens förslag fordras,

att eleven erhållit minst vitsordet Godkänd i undervisningsskicklighet och

i samtliga på timplanen upptagna obligatoriska ämnen.

Den som genomgått slöjdlärarseminariet anses vidare böra ha rätt att vid

seminariet avlägga efterprövning i ett eller flera av seminariets obligatoriska

ämnen samt i undervisningsskicklighet.

B. Bemissyttranden

Vid remissbehandlingen understrykes från många håll, att de nuvarande

utbildningsmöjligheterna för slöjdlärare är i hög grad otillfredsställande

och att en reform på området är angelägen. Sådana uttalanden återfinnes

t. ex. i yttrandena från skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

arbetsmarknadsstyrelsen, tjänstemännens centralorganisation, facklärarförbundet

och seminarielärarföreningen. Slöjdundervisningens betydelse i skolarbetet

betonas också ofta i detta sammanhang.

Statskontoret framhåller, att mångfalden av önskemål om utbyggnader

och förbättringar på skolväsendets område gör att en sovring framstår som

ofrånkomlig. Om vid en sådan sovring förstärkning av utbildningen för

slöjdlärare framstår som en av de mest angelägna åtgärderna i dagens läge,

synes enligt statskontorets mening diskutabelt.

Den av slöjdlärarutredningen förordade allmänna uppläggningen

av slöjdlärarutbildningen vinner anslutning av flertalet remissinstanser.

Invändningar, som mera väsentligt påverkar utbildningens utformning,

hänför sig främst till frågan om utbildningstidens längd men

också till problemen om målsättningen för slöjdlärarutbildningen och för

skolslöjden. I den mån remissinstanserna i dessa hänseenden har en uppfattning,

som i större utsträckning avviker från utredningens, föranleder

detta även förslag om ganska genomgripande ändringar i den i betänkandet

framlagda undervisningsplanen.

I fråga om utbildningstidens längd går statskontoret längst

i sina krav på en nedskärning. Statskontoret anser nämligen att man för

närvarande endast bör överväga att förlänga den nuvarande utbildningen

till enterminskurser.

Förslag om att nedbringa de av utredningen förordade tre terminerna till

två, främst genom slopande av hospiteringsterminen, framlägges av överstyrelsen

för yrkesutbildning, 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens

centrala ledning och viss lärarutbildning (i fortsättningen benämnda endast

1955 års sakkunniga) samt kompetensutredningen. Överstyrelsen för yrkesutbildning

anför härom och beträffande timplanen följande.

Överstyrelsen erinrar om att närmast motsvarande kategorier yrkeslärare

— lärarna i verkstadsskolor för möbelsnickare och metallarbetare

— för närvarande har en utbildning omfattande dels en pedagogisk kurs om

cirka 15 veckor, dels en termins assistentlärartjänstgöring. Under utbildningstiden

skall dessa lärarkandidater skickliggöras för sin kommande undervisning

inte endast i yrkesarbete utan även i yrkesteoretiska ämnen;

därtill kommer att de måste göras väl förtrogna med hela det komplex av

uppgifter, som sammanhänger med arbetsledningen i en skolverkstad.

Enligt överstyrelsens mening bör utbildningen av slöjdlärare kunna ske

under två terminer, förlagda till seminariet. Som en förstärkning av den

praktiska lärarutbildningen bör därvid under andra terminen införas en

praktikperiod om cirka fyra veckor. Lämpligen kan denna ordnas på det

siittet, att halva antalet elever åt gången genom seminarieledningens försorg

utplaceras vid olika skolor, medan den andra hälften kvarstannar vid

seminariet, där möjligheterna att i ökad omfattning bedriva intensifierad

gruppundervisning sålunda föreligger.

Den av utredningen framlagda timplanen präglas enligt överstyrelsens

mening alltför mycket av skolmässigt tvång. Det bör inte minst vid en läroanstalt

för utbildning av lärare ges väl tillmätt tid för självständigt arbete.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr 92 år 1959

Ett slopande av ämnet matematik samt en nedskärning av antalet veckotimmar

i fysik och kemi frän 3 till 2, i teckning och ritteknik från 7 till 5

samt i slöjdmetodik från 10 till 8 skulle innebära en minskning av det

schemabundna arbetet med 7 veckotimmar. Utöver den föreslagna praktikperioden

om cirka fyra veckor bör emellertid enligt överstyrelsens mening

antalet veckotimmar för den praktiska lärarutbildningen ökas från 3 till 4.

Timplanen skulle därigenom omfatta sammanlagt 30 veckotimmar.

1955 års sakkunniga grundar sitt förord för en förkortning av slöjdlärarutbildningen

till två terminer på en jämförelse med yrkeslärarutbildningen.

De sakkunniga anför härvid bland annat följande.

Vissa väsentliga skillnader föreligger mellan slöjdlärarens och yrkeslärarens

arbetsuppgift. En sådan skillnad ligger i inställningen till och beroendet

av yrkestekniken. Slöjdläraren måste själv behärska den aktuella yrkestekniken

på motsvarande sätt som yrkesläraren för att på rätt sätt kunna

hjälpa sina elever. Men han skulle grovt missuppfatta sin uppgift, om han

sökte hos sina elever inprägla tekniken på motsvarande sätt som yrkesläraren

har att göra.

I fråga om den egentliga lärarutbildningens längd och allmänna karaktär

finner de sakkunniga i övrigt icke anledning göra någon avsevärd skillnad

mellan slöjd- och yrkeslärare. Bägge lärarkategorierna kan beredas goda

möjligheter att genom praktisk förutbildning förvärva en personlig yrkesskicklighet

av den grad och omfattning som erfordras i deras lärargärning,

och bägge har en omfattande och krävande pedagogisk uppgift, som gör

en grundlig praktiskt-teoretisk pedagogisk utbildning nödvändig. I slöjden

måste arbetsprogrammet vara rörligt och mångskiftande, i yrkesutbildningen

mera systematiskt och målbestämt, men läraren måste i bägge fallen

i hög grad förstå att anpassa arbetsuppgifter och prestationskrav efter

varje elevs individuella förutsättningar. De sakkunniga finner det omöjligt

att ge någondera lärargruppen klart försteg framför den andra i fråga om

krav på den psykologiskt-pedagogiska skolning, som i bägge fallen måste

bli det dominerande inslaget i den egentliga lärarutbildningen.

o Bo förlängning av den egentliga lärarutbildningen är ofrånkomlig för

såväl slöjd- som yrkeslärare, om de skall kunna motsvara de fordringar,

som dagens och morgondagens skolväsen ställer på dem. Ilur långt denna

förlängning skall gå, måste avvägas med hänsyn både till de kunskapskrav,

som kan ställas på den blivande läraren, och till samhällets faktiska möjligheter

att i en tid, då antalet årligen utbildade lärare måste starkt ökas,

samtidigt förlänga utbildningstiden.

Man kan för bägge lärarkategorierna överväga att såsom utredningen

nu gjort för slöjdlärarna tillmäta den teoretiska och praktiska lärarutbildningen

en tidrymd av sammanlagt tre terminer.

De sakkunniga har dock i sin hittills bedrivna planering av yrkeslärarutbildningen

för enhetsskolans förestående utbyggnadsperiod ej ansett sig

kunna räkna med så pass lång lärarutbildning. De verkställda undersökningarna

pekar närmast på, att en sammanlagd tid av ett år för den teoretiska

och praktiska lärarutbildningen för närvarande bör vara fullt tillräcklig

för flertalet sådana yrkeslärarkategorier, där en tillfredsställande

yrkesutbildning kan förvärvas före och utan direkt samband med lärarutbildningen.

Någon anledning att gå utöver denna tidsram torde icke fin
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

nas, förrän eventuellt framtida erfarenheter visar på ett behov av längre

utbildning. En utbildningstid av ett år möjliggör en omedelbar utbyggnad

av de psykologiska och pedagogiska studierna till en omfattning som kan

betecknas som tillfredsställande. Däremot ger den inte utrymme för en i

och för sig önskvärd förkovran i allmänna skolämnen. Frånsett den undervisning

i röst- och talvård samt muntlig framställning, som redan nu ingår

i yrkeslärarutbildningen, måste erforderlig förkovran i modersmål, samhällskunskap,

matematik, fysik och kemi fortfarande ske genom enskilda studier,

exempelvis per korrespondens, före lärarkursen eller under assistentlärart

j änstgöringen.

Den begränsning av lärarutbildningen till ett år, som de sakkunniga för

yrkeslärarnas del ansett sig böra räkna med, synes skäligen böra iakttagas

även i fråga om slöjdlärarna. Den torde vara genomförbar genom en reduktion

av den i förslaget för olika utbildningsmoment beräknade utbildningstiden,

i första hand tiden för undervisning i allmänna skolämnen och hospitanttiden.

Fn utökning av lärarutbildningstiden till ett år innebär för

slöjdlärarna en betydligt större förändring än för yrkeslärarna.

I kompetensutredningens utlåtande ifrågasättes starkt hospiteringsterminens

värde; vidare lämnas ett förslag till hur timplanen bör ändras, om

nämnda termin slopas.

Kompetensutredningen finner — icke minst med hänsyn till den i betänkandet

redovisade betydande bristen på slöjdlärare — angeläget, att slöjdlärarutbildningen

icke sträckes ut över en längre tidsperiod än som är

oundgängligen nödvändig för att utbildningen skall kunna anses godtagbar

och ändamålsenlig. Om möjligt bör därvid den i utredningsdirektiven angivna

maximitiden av ett år icke överskridas. Kompetensutredningen anser

sig kunna göra detta uttalande så mycket hellre som utredningen finner

sannolikt att den med förslaget avsedda utbildningen kan hållas inom sagda

tidsram med bibehållande i huvudsak av utbildningens kvalitet och utan

att den otvivelaktigt riktiga huvudtanken i förslaget om ett års pedagogisk

träning eftersättes.

Den sålunda åsyftade begränsningen av utbildningstiden finner kompetensutredningen

kunna ske genom att den föreslagna hospiteringsterminen

slopas. Denna termin torde på det hela taget för aspiranterna komma

att framstå som en ofruktbar, ineffektiv och föga utnyttjad tid. För seminariets

ledning lär det vara omöjligt att övervaka, samordna och sammanhålla

den över hela landet utspridda hospiteringen. Åtminstone i flertalet

fall torde handledarna icke ha fått någon egentlig pedagogisk skolning för

uppgiften att under ett halvår handleda en slöjdläraraspirant. ITospiteringsinstitutionen

torde härigenom komma att få karaktären av eu väsentligt

försämrad upplaga av den icke utan fog kritiserade provårsinstitutionen för

läroverkens lärare. För eleverna skulle vidare den inkomstlösa hospiterings1

örminen medföra en ekonomisk belastning, som i sin tur kan leda till att

rekryteringen till slöjdlärarbanan försvåras.

Även om hospiteringstjänstgöringen i den utformning den erhållit synes

ha ett ringa värde, torde dock dess borttagande böra föranleda en viss utökning

av auskultationerna och serieövningarna under seminarieåret. Om man

icke vill förlänga det redan enligt förslaget relativt länga läsåret med några

veckor, torde ökningen i undervisningsövningarna icke kunna ske utan en

viss inskränkning av undervisningen i övrigt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

Visserligen finner kompetensutredningen den av slöjdlärarutredningen

framlagda timplanen med därtill fogade kursplaner och anvisningar för

undervisningen i de olika ämnena på det hela taget ändamålsenlig och väl

avvägd. Detta hindrar icke att vissa modifikationer kan tänkas. Ett tillgodoseende

av önskemålet om en ökning av tiden för undervisningsövningar

inom den angivna ettårsramen synes så angeläget att nedskärningar

för vissa ämnen bör göras, därvid i första hand följande torde böra övervägas.

Ämnet engelska (1 veckotimme) torde helt kunna utgå ur timplanen.

En undervisning i detta ämne av den föreslagna omfattningen finner kompetensutredningen

relativt meningslös, i synnerhet som eleverna vid inträdet

i slöjdlärarseminariet förutsättes ha kunskaper svarande mot realexamen

eller genomgången enhetsskola och således bland annat grundläggande

insikter i engelska språket. Dessa torde vara tillräckliga för att eleverna

hjälpligt skall kunna tillgodogöra sig innehållet i facktidskrifter, kataloger

o. dyl. Nödig kännedom om facktermer bör även kunna meddelas inom

undervisningen i vissa fackämnen.

En halv veckotimme av den i och för sig viktiga undervisningen i ämnet

samhällslära (1,5 veckotimmar) torde kunna inbesparas genom en begränsning

till sådana moment som är av direkt intresse för eleverna med tanke

på deras framtida verksamhet. Även i detta sammanhang må erinras om

att grundläggande kunskaper förutsättes förvärvade i realskola eller enhetsskola.

Tyngdpunkten i seminarieundervisningen bör läggas på de delar av

socialpolitiken, som slöjdlärarutredningen framhållit, samt statlig och kommunal

förvaltning. Däremot torde en sovring kunna ske inom de angivna

samhällsekonomiska delarna av ämnet. Likaså bör en halv veckotimme

kunna vinnas genom en begränsning av undervisningen i fysik och kemi

(3 veckotimmar). Även undervisningen i teckning, som ansetts betydelsefull

för de blivande slöjdlärarna och fått ett väl tillmätt tidsutrymme (5,5

veckotimmar), bör kunna inskränkas med en veckotimme. Slutligen torde

undervisningen i de föreslagna frivilliga ämnena musik och tyska böra bortfalla.

Rent principiellt torde anledning saknas att belasta undervisningsplanerna

och statsverket med dylik frivillig undervisning.

Genom de begränsningar av den obligatoriska undervisningen, som nu

föreslagits, skulle vinnas sammanlagt tre veckotimmar att användas för

auskultationer och serieövningar. Därmed skulle den rent pedagogiska träningen

vid seminariet fördubblas i jämförelse med slöjdlärarutredningens

förslag. Denna uppenbara pedagogiska vinst måste enligt kompetensutredningens

uppfattning mer än väl kompensera nackdelen av slopandet

eller inskränkningen av undervisningen i de förut nämnda fackämnena.

Därest utrymme för utökningen av undervisningsövningarna icke kan beredas

vid skolorna i Linköping, torde dylika övningar i viss utsträckning

— såsom även slöjdlärarutredningen antytt — kunna förläggas till närbelägna

städer, exempelvis Norrköping eller Motala. — Skulle vid hospiteringsterminens

slopande utrymme för en ytterligare förstärkning av de

pedagogiska momenten synas önskvärd, torde en dylik kunna vinnas

genom en begränsning av auskultationerna i andra ämnen än slöjd eller av

den i kursplanen för modersmålet ingående litteraturläsningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen synes befara att elevtillströmningen kan påverkas

av utbildningens förlängning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Ktitigl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

Även om intresset för den nuvarande slöjdlärarutbildningen är stort,

torde man inte kunna förneka, att den förlängda utbildning, som förslaget

inrymmer, kommer att avsevärt fördyra utbildningskostnaderna för blivande

slöjdlärare. Styrelsen vill rikta uppmärksamheten på att de pedagogiska

kurser för yrkeslärare, som anordnas av överstyrelsen för yrkesutbildning

omfattar knappt en termin, att eleverna erhåller traktamente under kursen,

att några krav på högre allmänbildning ej ställs för inträde samt att en

förmånligare lönegradsplacering gäller för yrkeslärare än för slöjdlärare.

Även om man kräver större yrkeserfarenhet för inträde till yrkeslärarkurs

än till det föreslagna slöjdlärarseminariet, medför dock denna yrkespraktik

inga egentliga kostnader för aspiranterna, då dessa under denna tid i regel

åtnjuter lön som yrkesarbetare.

Seminarielärarföreningen finner det anmärkningsvärt, att det för att

undervisa i ämnet manlig slöjd i folkskolan erfordras sammanlagt en utbildningstid

av minst 5 få år efter avlagd realexamen; utbildningstiden för

att undervisa i folkskolans övriga ämnen jämte ämnet manlig slöjd är 4 år

efter avlagd realexamen. Å andra sidan betecknar föreningen det som en

olöslig uppgift att på ett år ordna en tillfredsställande lärarutbildning.

Skolöverstyrelsen bemöter i sitt utlåtande befarade invändningar om att

slöjdlärarutbildningen med de i betänkandet föreslagna tre terminerna

skulle bli längre än den yrkeslärarna sannolikt kommer att få.

Överstyrelsen anser, att en nedskärning av den föreslagna utbildningstiden

så väsentligt skulle försvaga slöjdlärarutbildningen, att en sådan invändning

inte bör tillmätas någon betydelse, och vill understryka följande

synpunkter. Även för yrkeslärarna måste en ettårig teoretisk-pedagogisk

utbildning betecknas som en nödlösning framtvingad av en akut brist på

lärare. Behovet av slöjdlärare kan fyllas utan att tiden förkortas, och seminariets

kapacitet skulle inte ökas genom en inskränkning av hospitantt jänstgöringen.

Yrkeslärarna måste ha en väsentligt längre praktik än slöjdlärarna,

och deras sammanlagda lärotid blir därmed under alla förhållanden

längre än dessas. Det kan i detta sammanhang erinras om att ämneslärarna

med sin långa teoretiska utbildning har tre terminer vid lärarhögskola, medan

klasslärarna har fem. En undervisning på lägre åldersstadier kräver

över huvud en särskilt god pedagogisk-psykologisk utbildning, och slöjdläraren

behöver en vidare orientering än yrkesläraren, medan denne måste

ha en större skicklighet inom sitt specialområde.

Skolöverstyrelsen finner det vidare ur flera synpunkter önskvärt, att

hospiteringsterminen inte uteslutande ägnas åt auskultationer i

slöjd och därmed förenad gruppundervisning utan kompletteras med andra

inslag, bland annat då auskultationer även i mer eller mindre angränsande

ämnen; eleverna bör under denna termin dessutom gå igenom vissa därför

lämpade teoretiska moment av kursstoffet. Om hospit ant tjänstgöringen

kompletteras i denna riktning finner överstyrelsen den kunna utgöra en

synnerligen viktig del av elevernas praktiska utbildning.

Även andra remissinstanser, som ej hesiterar inför förslaget om utbildningstidens

längd, ser hospit ant t jänstgöringen som en särskilt värdefull

del av utbildningen. Sä gör exempelvis tjänstemännens centralorganisation,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

facklärarförbundet och slöjdinspektören Berggren. Rektor för lärarhögskolan

finner förslaget om praktikterminens anordnande mycket tillfredsställande.

Kritik mot slöjdlärarutredningens uppläggning av utbildningen och särskilt

de därvid gjorda uttalandena om målsättningen för lärarutbildningen

och slöjdundervisningen i skolorna möter främst i yttrandena

från konstfackskolans styrelse och svenska slöjdföreningen. I sådana sammanhang

riktar sig invändningar inte bara mot utredningens förslag utan

ofta och i ännu högre grad mot de riktlinjer, som på denna punkt angivits

i direktiven för de sakkunnigas arbete. Att direktiven i detta hänseende

varit alltför snäva uttalas sålunda t. ex. i yttrandena från seminarielämrföreningen

och facklärarförbundet.

Konstfackskolans styrelse yttrar i detta sammanhang bland annat följande.

Styrelsen vill inskränka sig till att här allmänt hävda nödvändigheten

att på skilda vägar bidraga till ett lyftande av den allmänna formkultnren

och att skolan har betydande möjligheter att genom tecknings- och slöjdundervisningen

påverka utvecklingen.

Många skäl — icke minst önskvärdheten att ge denna utbildning en

tillfredsställande förankring på det smakfostrande området talar för att göra

denna utbildning 2-årig. I nuvarande läge måste dock bland annat med

hänsyn till nödvändigheten att ernå en tillfredsställande rekrytering till

detta yrke, en 1-årig utbildning godtagas. Från de synpunkter styrelsen i

detta sammanhang företräder är problemet närmast att inom ramen för

en 1-årig utbildningsform giva tillräcklig plats för de estetiskt betonade

ämnena.

Man hade hoppats, att slöjdlärarutredningen, trots de snäva och preciserade

direktiven, kunnat finna en form att planlägga en utbildning av

lärare med förståelse för och förmåga att tillgodose skolslöjdens smakskolande

och personlighetsdanande betydelse. Så har inte skett, och inte

en gång den i direktiven uttalade åsikten, »att elevernas fria skapande kan

ges ett visst utrymme», har vunnit tillräckligt beaktande.

Så som slöjdlärarutredningen tänkt sig att ordna utbildningen av lärare

i manlig slöjd, löper man stora risker, att den snickar- eller smedutbildade

läraren för mycket siktar på det färdiga resultatet utan att förstå, att det

viktigaste dock är själva arbetsprocessen, det skapande momentet, där

varje uppgift måste avpassas efter barnets mognad och individuella behov.

Utan förståelse för att barnets mer eller mindre tafatta försök är ett led i

dess utveckling och sålunda har egenvärde, är skolslöjden utan större

mening.

Utredningens förslag att slöjdlärarutbildningen skall förläggas till e n

självständig läroanstalt biträdes av så gott som alla remissinstanser.

Seminarielärarföreningen pläderar dock för att denna lärarutbildning

skall förläggas till folkskoleseminarierna. Konstfackskolans styrelse

beklagar, att tanken på organisatorisk anknytning av utbildningen till

konstfackskolan numera förlorat sin aktualitet. Statskontoret räknar icke

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959 33

med någon självständig läroanstalt för de enterminskurser statskontoret

förordar.

I den redan redovisade delen av betänkandet har angivits, att utredningen

föreslår att slöjdlärarseminariet förlägges till Linköping. De synpunkter,

som i remissvaren framföres beträffande denna förläggningsfråga,

redovisas i ett senare avsnitt.

I fråga om de i betänkandet förordade kraven på teoretiska förkunskaper

uttalas i remissyttrandena inte sällan särskild tillfredsställelse

över att utredningen beaktat även enhet sskolans 9 a- och 9 y-linjer.

En enklare formulering av betygsfordringarna beträffande elever från enhetsskolan

förordas dock från flera håll. Så gör exempelvis skolöverstyrelsen,

som i sitt utlåtande konstaterar att de uppställda kraven är i stort

sett tillfredsställande. Att endast medge elever från vissa grenar av 9 y

rätt till inträde förefaller dock överstyrelsen omotiverat. Elever med avgångsbetyg

från 9-årig folkskola anses vidare, då det gäller inträde vid slöjdlärarseminariet,

böra jämställas med elever från enhetsskola. överstyrelsen

finner inte anledning att för närvarande i detalj ta ställning till inträdesfordringarna

utan vill återkomma till denna fråga i samband med utarbetandet

av stadga. Härutöver framhålles, att vid bedömningen av de olika

ämnenas relativa meritvärde utom kärnämnena även teckning bör tillmätas

stor vikt.

Arbetsmarknadsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att kunskaper

motsvarande den nuvarande realexamen är nödvändiga för inträde vid det

föreslagna seminariet, men ifrågasätter, om så detaljerade krav, som kommittén

föreslår, på viss linje eller bestämda betyg i vissa ämnen är nödvändiga;

en friare prövning av de sökandes skolunderbyggnad samt yrkesskicklighet

i snickeri respektive metallarbete samt eventuell inträdesprövning

beträffande lämplighet som lärare torde ge fullt tillfredsställande urval.

Det ifrågasättes också om inte kunskaper i realskolans huvudämnen, inhämtade

under två årskurser vid folkhögskola, borde kunna godkännas

utan formell prövning vid läroverk.

1955 års sakkunniga vill föreslå endast en allmän bestämmelse att sökande

skall med godkänt vitsord i modersmålet, engelska, matematik och fysik

ha avlagt realexamen eller erhållit avgångsbetyg från enhetsskolan eller på

annat sätt förvärvat motsvarande kunskaper.

Kompetensutredningen finner kraven på teoretiska kunskaper synnerligen

val avvägda med deras olika alternativ för elever med skiftande skolmässig

bakgrund. Vikten av att skolöverstyrelsen erhåller den av slöjdlärarutredningen

förutsatta möjligheten att i särskilda fall meddela dispens såväl

från åldersbestämmelserna som från inträdesfordringarna beträffande både

teoretiska och praktiska kunskaper understrykes av kompetensutredningen.

Slöjdinspektör Berggren anser det nödvändigt att som inträdesfordran

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 sand. Nr 02

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1959

kräva realexamen eller avgångsbetyg från klass 9 g eller därmed fullt likvärdiga

kunskaper, redovisade genom tentamina; i teckning bör lägst AB

fordras.

I utredningens förslag om den praktiska förutbildningen

anser skolöverstyrelsen det vara en allvarlig svaghet att den som exempelvis

gått tre år på en fyraårig möbelsnickarlinje kan komma att avbryta

denna studiegång utan att ha deltagit i det fjärde årets avslutande och

sammanfattande undervisning. Överstyrelsen finner sig dock inte kunna

förorda en obligatorisk yrkesutbildning på mer än sammanlagt fyra år.

En förkortning av ifrågavarande utbildningslinjer anges för närvarande

vara under övervägande, vilket skulle kunna underlätta anknytningen. Enligt

överstyrelsens mening kommer sannolikt i alla händelser en relativt

stor procent av de inträdessökande att ha avlagt gesällprov, vilket de i så

fall både för inträde och senare som lärare bör få tillgodoräkna sig som en

väsentlig merit.

Liknande synpunkter i fråga om avbrottet efter tre år av utbildningen i

fyraårig verkstadsskola redovisas i remissvaret från överstyrelsen för yrkesutbildning,

som för övrigt med hänsyn till verkstadsskolornas målsättning

inte är helt övertygad om att en dylik utbildningsgång är ur alla synpunkter

lämplig för blivande slöjdlärare. Den av utredningen angivna tvååriga

verkstadsskolelinjen för inrednings- och fabrikssnickare som tänkbar grund

för slöjdlärarutbildningen anses av överstyrelsen kunna ifrågakomma endast

i andra hand.

Arbetsmarknadsstyrelsen pekar på svårigheterna för de sökande att

skaffa en ettårig utbildning i den kompletterande yrkesgrenen, om inte

särskilda kurser vid yrkesskolorna anordnas, i vilket fall ytterligare ett års

utbildningskostnader tillkommer. Den här åsyftade delen av förutbildningen

bör enligt 1955 års sakkunniga ske i form av kurs. Dessa sakkunniga, som

finner förslaget om praktisk förutbildning på sammanlagt fyra år väl avvägt,

anser det eftersträvansvärt att den blivande slöjdläraren inom det

område, där huvuddelen av yrkesutbildningen ligger, utnyttjar såväl utbildning

vid verkstadsskola som systematisk lärlingsutbildning i näringslivet.

Kompetensutredningen vill förorda en viss inskränkning av tiden för den

praktiska förutbildningen för att därigenom kunna sänka den nedre åldersgränsen

för tillträde till seminariet till 19 år. Härigenom skulle vinnas att

utbildningen kunde bli helt avslutad före fullgörandet av den första värnpliktstjänstgöringen,

vilket anses vara av värde för rekryteringen till seminariet.

Styrelsen för statens hantverksinstitut anser att utredningen ställt särskilt

stora krav på blivande lärare i träslöjd. Tre års utbildning för möbelsnickare

inom verkstadsskola anser styrelsen vara en överdimensionerad

fackutbildning. Den kortare utbildningslinjen för inrednings- och fabriks
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

snickare borde i stället mer ha beaktats av utredningen. Det tredje praktiska

året borde användas till »diverse praktik» inom yrkesområden, som

slöjdläraren i sin gärning kommer i beröring med; huvudsyftet härmed

skulle vara att lära känna olika slags material och de viktigaste principerna

för deras användning. Värdet av alternativet med systematisk lärlingsutbildning

hos industriföretag eller hantverksmästare framhålles vidare starkt

av styrelsen.

Facklärarförbundet förordar krav på fem års praktisk utbildning, vilken

vidare helt bör ske i skolmässiga former, d. v. s. vid verkstadsskola. Förbundet

rekommenderar vidare, att den föreslagna dispensmöjligheten beträffande

inträdesfordringarna utövas synnerligen restriktivt.

Det i betänkandet föreslagna muntliga inträdesprovet möter

kritik i vissa remissyttranden.

Den huvudsakliga invändningen är därvid att provet enligt förslaget

skulle bli alltför kort för att kunna vara av värde. Viss tveksamhet mot

provet, med hänsyn till den extra arbetsbelastningen för rektor och lärare

samt långa resor för aspiranterna, uttalas i utlåtandet från skolöverstyrelsen,

som dock finner provet kunna vara en värdefull hjälp till säkrare urval.

Starkare betänkligheter framföres från överstyrelsen för yrkesutbildning,

1955 års sakkunniga och facklärarförbundet. Mer omfattande och

allsidiga prov rekommenderas, om ej ansökningshandlingarna ger tillräcklig

grundval för urvalet.

Beträffande den framlagda undervisningsplanen anser skolöverstyrelsen

det ännu för tidigt att gå in på eu närmare detaljgranskning

och inskränker sig tills vidare till några principiella synpunkter på timfördelningen.

Överstyrelsen finner det riktigt, att tyngdpunkten avgjort lagts på ämnets

metodik och att dessutom dels teckning och ritteknik, dels psykologi

och pedagogik fått en stark ställning, vilket är ägnat att avhjälpa några av

de mest framträdande svagheterna i den nuvarande slöjdlärarutbildningen.

Mot den tid, som anslagits till matematik, har överstyrelsen intet att erinra,

och i engelska torde en veckotimme med koncentrationsläsning ge

möjlighet att bland annat utöka elevernas kännedom om den tekniska terminologin

och inte minst att låta dem stifta bekantskap med engelskspråkiga

facktidskrifter inom ämnet. Överstyrelsen finner det också värdefullt,

att en motsvarande frivillig undervisning anordnas i tyska. I övrigt

bör helt generellt gälla, att den tid, som under seminarieutbildningen kan

ägnas vissa moment av orienteringsämnena, inte mer än nödvändigt bör

utnyttjas för repetition av sådant som eleverna enligt inträdesfordringarna

redan tidigare skall ha gått igenom. Undervisningen bör inriktas på vad de

blivande slöjdlärarna behöver i sin kommande verksamhet. Sålunda bör i

modersmålet huvudvikten läggas på röst- och talvård och muntlig framställning

liksom i fysik och kemi på elementär hållfasthetslära och avsnitt

av betydelse för exempelvis ytbehandling. Däremot finner överstyrelsen en

orientering i samhällslära eller i modern fysik, hur värdefull den i och för

sig må vara, inte motiverad under den korta utbildningstiden vid slöjd
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts -proposition nr 92 år 1959

lärarseminariet, i synnerhet som en sådan skulle till stor del innebära en

repetition av vad som numera ingår i realskolans och enhetsskolans kurs.

Den tid, som kan vinnas genom de här antydda nedskärningarna av den

i betänkandet föreslagna kursplanen, bör främst ägnas åt att ge eleverna

den utbildning i konst- och stilhistoria och över huvud den estetiska fostran,

som måste anses vara av väsentlig betydelse för en slöjdlärare.

Konstfackskolans styrelse förordar, i anslutning till sina här tidigare redovisade

synpunkter beträffande målsättningen, omfattande ändringar i

den i betänkandet framlagda timplanen och hävdar därvid att de mera allmänbildande

ämnena givits alltför stort utrymme.

De konst- och stilhistoriska studierna bör utbrytas till ett särskilt ämne

omfattande minst 2 veckotimmar. Den i teckningen ingående tillämpade

teckningen samt kompositionsövningarna bör också få en framträdande

plats inom undervisningsplanen samt kompletteras med modellering. Enligt

styrelsens förmenande måste mycket stor vikt läggas vid dessa ämnen, som

i särskild hög grad tar sikte på att uppöva elevernas smakkänsla och skapande

förmåga. Därjämte bör anordnas undervisning i bostadskunskap,

omfattande minst 2 veckotimmar. Detta viktiga ämne, som också förekommer

vid teckningslärarinstitutet, bör kompletteras med modellarbete

med tillverkning av fullt utrustade bostadsmodeller.

Därjämte vill styrelsen ifrågasätta, om det verkligen kan anses erforderligt

att i slöjdlärarutbildningen lägga så stor vikt, som utredningen gjort

vid sådana mera allmänbildande ämnen, som icke är av någon direkt betydelse

för slöjdundervisningen. Som en jämförelse kan nämnas, att undcrvisningsplanen

för konstfackskolan överhuvudtaget icke upptar några ämnen

av rent allmänbildande karaktär. Det förutsättes sålunda, att eleverna

före inträdet förskaffat sig den allmänbildning, som erfordras för att de

skall kunna tillgodogöra sig undervisningen och för att kunna göra sig

gällande ute i förvärvslivet. Styrelsen anser för sin del, att ämnena modersmålet,

samhällslära, matematik, engelska och tyska (frivilligt) böra slopas

på timplanen, medan ämnet fysik och kemi bör kunna inskränkas till 1

veckotimme och sammanföras med ämnet materiallära. Härigenom kan

antalet veckotimmar minskas med 9,5 timmar. Om så sker, föreligger icke

några svårigheter att i stället komplettera undervisningsplanen i enlighet

med styrelsens nyss angivna förslag.

I det föregående har redovisats förslagen från överstyrelsen för yrkesutbildningen,

1955 års sakkunniga och kompetensutredningen om en förkortning

av utbildningstiden till två terminer; i samband därmed har också

återgivits vad från dessa remissinstansers sida anförts om ändringar i

undervisningsplanen.

I vad gäller den i timplanen upptagna praktiska lärarutbildningen befarar

rektor för lärarhögskolan att svårigheterna att samordna seminariets

undervisningsövningar med seminarieortens slöjdundervisning kommer att

bli ännu större än vad utredningen utgått ifrån; det torde bli praktiskt

taget omöjligt att därvid iakttaga allt det som enligt utredningen måste

beaktas. Seminarielärarföreningen betecknar utformningen av den praktiska

lärarutbildningen såsom icke realistisk med hänsyn till de erfarenheter,

som finns vid folkskoleseminarierna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

37

V. Personalorganisation m. m.

A. Utredningen

Till grund för beräkningen av behovet av lärar personal vid

slöjdlärarseminariet vid full utbyggnad presenterar utredningen följande

sammanställning över antalet lärartimmar per vecka och sammanlagt för

40 effektiva arbetsveckor (kap. 16):

modersmålet ................................. 10 400

samhällslära.................................. 7,5 300

matematik ................................... 10 400

fysik och kemi................................ 20 800

engelska ..................................... 5 200

psykologi och pedagogik....................... 25 1 000

teckning ..................................... 27,5 1 100

ritteknik ..................................... 7,5 300

material-, verktygs- och maskinlära............. 7,5 300

slöjdmetodik ................................. 95 3 800

Vid beräkningen av lärarnas undervisningsskyldighet vid slöjdlärarseminariet

bör man taga hänsyn till att dess läsår föreslagits bli längre än vid

folkskoleseminarier m fl. läroanstalter är vanligt. Den föreslagna lästiden

motsvarar 41,5 veckor, under det att läsåret till exempel vid läroverk frånsett

tiden för inträdes- och flyttningsprövningar utgör 38 veckor. En motsvarande

reduktion av undervisningsskyldigheten föreslås därför. (Exempel

vid en tjänstgöring om 20 veckotimmar: 38 X 20 veckotimmar = 760 timmar.

760 : 41,5 = 18,3. Avrundat 18 veckotimmar.)

För timlärarnas del medför Jästidens förlängning inga problem i fråga

om lönesättningen, om timarvodet beräknas efter undervisningstimme.

Utredningen föreslår inrättande av en ordinarie lektorstjänst i ämnet

psykologi och pedagogik. Eftersom detta är ett centralt ämne vid seminariet

och dess företrädare bör ha visat förmåga till självständig forskning

i hithörande psykologiska och pedagogiska frågor, föreslår utredningen att

läraren i ämnet skall ha lektorskompetens av samma slag som vid folkskoleseminarierna,

d. v. s. han skall ha fullgjort disputationsprov. Utredningen

erinrar om att i propositionen 1957: 123 förordats samma kompetenskrav

för lärarna i psykologi och pedagogik vid den nya typen av folkskoleseminarier,

där småskollärarutbildning skall ske. Undervisningsskyldigheten bör

med den föreslagna reduktionen sättas till 18—22 veckotimmar.

Vidare förordar utredningen två adjunktstjänster.

Med hänsyn till utbildningsstadiet vid seminariet anser sig utredningen

icke böra föreslå högre kompetenskrav än adjunktskompetens för lärarna

i modersmålet, samhällslära, matematik, fysik och kemi samt engelska.

Undervisningsskyldigheten bör efter reduktion bli 20—24 veckotimmar.

Intet av ämnena kan anses ensamt ge tillräckligt underlag för en adjunkts
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92 år 1959

tjänst. Däremot bör det sammanlagda timtalet i matematik samt fysik och

kemi kunna vara grundval för en adjunktstjänst i dessa ämnen. För den

händelse det skulle visa sig omöjligt att besätta densamma, kan tjänstgöringen

utan större olägenhet fördelas på flera timlärare. För seminariet är

det emellertid en stor fördel, om en heltidstjänstgörande lärare kan erhållas,

dels för vården av fysik- och kemiinstitutionerna, dels med hänsyn till läroanstaltens

särpräglade typ, som gör det önskvärt att läraren hinner samla

erfarenhet om undervisningens lämpliga utformning. Beträffande ämnena

modersmålet, samhällslära och engelska vore det önskvärt om de kunde

sammanföras till en ordinarie adjunktstjänst. Möter emellertid detta svårigheter

på grund av ämneskombinationens ovanlighet, kan man tänka sig

att uppdela denna tjänstgöring på timlärare.

Utredningen räknar med en ordinarie teckningslärartjänst. Kompetenskrav

för teckningslärare vid seminariet bör vara avgångsbetyg från teckningslärarinstitutet.

Ilan bör helst ha erfarenhet från undervisningen i de

olika skolformer, där de blivande slöjdlärarna kommer att verka. Timtalet

i teckning är mer än tillräckligt för en lärartjänst i ämnet. En ordinarie

teckningslärartjänst bör inrättas, vilken bör vara en övningslärartjänst.

Visserligen kommer teckningslärarens undervisning att ha mycket direkt

anknytning till de blivande slöjdlärarnas undervisningsmetoder, men man

torde dock ej kunna anse tjänsten som en ren metodiktjänst. För lönesättningen

ifrågakommer jämförelse med teckningslärarna vid folkskoleseminarierna,

vilka är placerade i Ao 19. Ämnet får emellertid anses ha en

mer central ställning vid slöjdlärarseminariet och tjänsten blir ej där förbunden

med någon tjänstgöring i övningsskola. Lämpligare som jämförelse

är därför lektorstjänsten i teckningsundervisningens metodik vid lärarhögskolan

i Stockholm, vilken är placerad i lönegrad Ao 21. Tjänsten vid

slöjdlärarseminariet torde fordra lika höga kvalifikationer som denna. Den

verkliga undervisningsskyldigheten för en ordinarie teckningslärare vid

folkskoleseminarium är numera 27 veckotimmar, under det att lektorerna

i övningsämnenas metodik vid lärarhögskolan har en undervisningsskyldighet

av omkring 750 undervisningstimmar. En undervisningsskyldighet

av 27 veckotimmar blir, reducerad enligt förut angivna grunder, 25 veckotimmar.

Undervisningsskyldigheten i ämnet teckning vid slöjdlärarseminariet

torde kunna sättas till 23—25 veckotimmar.

Fyra lärartjänster föreslås för undervisning huvudsakligen i slöjdmetodik;

av dessa tjänster bör tre vara ordinarie och en extra ordinarie. Undervisningen

i slöjdmetodik samt i material-, verktygs- och maskinlära borde helst

meddelas av samma lärare på grund av ämnenas nära samband med varandra.

I varje fall borde principiellt kompetenskrav, undervisningsskyldighet

och lönesättning vara lika för dessa ämnen. Slöjdmetodiken är emellertid

det viktigaste ämnet och ett av seminariets huvudämnen. Det gäller

därför först att undersöka vilka krav detta ämne ställer på den som

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj ds proposition nr 92 år 1959

skall undervisa däri. En lärare i slöjdmetodik bör ha framstående teknisk

skicklighet, god lärarerfarenhet och teoretisk skolning i ämnets pedagogiska

bakgrund. Det kan knappast förutsättas att en och samma lärare

har så grundlig utbildning i alla förekommande slöjdarter, träslöjd, metallslöjd,

mångsidig slöjd och materielslöjd, att han är skickad att undervisa

i samtliga dessa. Det bör därför vid val av lärare i slöjdmetodik tillses att

kompetenta undervisare i samtliga slöjdformer finns representerade bland

seminariets lärare. Vid slöjdlärarutbildningens nuvarande läge i Sverige

är det emellertid svårt att ställa upp några formella kompetenskrav för

seminariets lärare i slöjdmetodik. Kallelseförfarande torde tills vidare böra

tillämpas. Tjänsterna kan förutsättas bli tillsatta successivt allt eftersom

seminariet utbygges. De som planerar att söka sådan tjänst, kan möjligen

förväntas komplettera sin utbildning, exempelvis genom att taga akademiskt

betyg i något lämpligt ämne eller genom att bedriva fackstudier i

in- eller utlandet. — Vid lärarhögskolan i Stockholm finnes en lektor i

slöjdundervisningens metodik i lönegrad Ao 19 med en undervisningsskyldighet

av omkring 750 undervisningstimmar. Eftersom ämnet får en mer

central ställning vid slöjdlärarseminariet än vid lärarhögskolan bör lärarna

i slöjdmetodik vid seminariet få en högre lönegradsplacering än denne

lektor. Undervisningsskyldigheten bör sättas till 23 veckotimmar. Vid seminariet

bör vid full utbyggnad finnas inrättade tre ordinarie lärartjänster

i slöjdmetodik och eu e. o. sådan tjänst. Vid tillsättandet bör ämnets olika

sidor beaktas, så att i första hand metodiken för träslöjd och metallslöjd

får sina särskilda representanter. Undervisningen i material-, verktygs- och

maskinlära bör läggas in i slöjdmetodiklärarnas tjänstgöring.

I fråga om rektorstjänsten vid seminariet gäller enligt utredningens

mening i än högre grad än beträffande slöjdmetodiken att det är svårt att

ställa bestämda kompetenskrav. Det bör överlämnas åt skolöverstyrelsen

att föreslå lämplig person, utan att det på förhand angives, om rektors

huvudsakliga meritering bör ligga på slöjdens eller den teoretiska utbildningens

område. I en framtid, då seminariets elever ett antal år varit verksamma

inom undervisningen, kan seminariets rektor sökas även inom deras

led och vanligt ansökningsförfarande tillämpas. — Rektorstjänsten blir

mycket krävande, ej endast i uppbyggnadsskedet. Förutom de vanliga

rektorsgöromålen får rektor ett omfattande arbete med att organisera och

ha tillsyn över hospitanttjänstgöringen. Överhuvudtaget blir rektor den,

som skall hålla samman de olika elementen i utbildningen till en helhet.

Det är omöjligt att knyta rektorsgöromålen till någon lärartjänst mot

arvodesersättning, utan en verklig rektorstjänst måste inrättas. För rektorstjänstens

löneplacering torde jämförelse böra ske i första hand med rektorstjänsten

vid konstfackskolan. Undervisningsskyldigheten bör sättas till

5 veckotimmar. Denna tjänstgöring får förläggas allt efter den blivande

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

rektorns ämnesområde men torde ej komma att inverka på de gjorda beräkningarna

av antalet lärartjänster vid seminariet.

I lärarnas tjänstgöringsskyldighet bör enligt utredningens uppfattning

ingå även vissa särskilda uppgifter.

Det föreslagna intagningsförfarandet kommer att innebära åtskilligt

arbete för de däri deltagande lärarna. Rektor torde komma att anlita

andra lärare till hjälp vid granskning av ansökningshandlingarna. Därefter

följer de muntliga inträdesproven, som för de medverkande lärarna innebär

en tidsåtgång redan för själva proven av omkring 20 respektive 30

timmar. För dessa uppgifter torde lärarna i teoretiska ämnen på grund

av sin fåtalighet bli relativt mer hårt anlitade än övriga lärare.

Lärarna i slöjdmetodik skall aktivt medverka i den praktiska lärarutbildningen

genom samarbete med handledarna och övervakning av elevernas

sätt att fullgöra arbetet.

Hospitanttjänstgöringen skall organiseras av rektor, som även skall ha viss

tillsyn över densamma. För detta har ett särskilt arvode beräknats åt

honom. Rektor bör dock ha möjlighet att då så är nödvändigt anlita lärare

i slöjdmetodik som hjälp vid övervakningen. Detta torde få ingå i lärarnas

tjänstgöringsskyldighet.

Sedan den undervisning, som belöper på de föreslagna lärartjänsterna

frånräknats, beräknas vid full utbyggnad av seminariet återstå följande antal

timlärartimmar, nämligen 120 timmar i psykologi och pedagogik, 240

i matematik, fysik och kemi, 100 i teckning ävensom 420 i slöjdmetodik

samt material-, verktygs- och maskinlära.

För undervisningen i ritteknik liksom i de frivilliga ämnena tyska, musik

och gymnastik beräknas också timlärare tas i anspråk, Den enligt undervisningsplanen

i slöjdmetodiken ingående undervisningen i hälsovård avses

äga rum huvudsakligen i form av föreläsningar, dock med någon övning i

förbandsläggning o. dyl. Till detta bör anlitas läkare eller annan sakkunnig

person.

I seminariets verksamhet kommer enligt utredningens förslag att anlitas

två kategorier handledare, nämligen dels slöjdlärare vid skolor på

seminarieorten eller i dess närhet, vilka tar emot lärarkandidaterna för auskultationer,

övningar och undervisningsserier, dels slöjdlärare vid skolor

på andra orter, vilka handleder lärarkandidaterna under hospiteringsterminen.

Den förra gruppen handledare beräknas av utredningen omfatta 16

slöjdlärare, vars undervisning till omkring en tredjedel blir kombinerad med

handledning av seminariets elever; härtill kommer vissa mera sporadiskt

för handledning anlitade lärare (bland annat för auskultationer i andra

ämnen än slöjd) i en omfattning som beräknats motsvara två fullt utnyttjade

handledare. Antalet hospitanthandledare blir beroende av bland annat

det för olika terminer varierande antalet lärarkandidater.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

I fråga om personal i övrigt vid slöjdlärarseminariet räknar

utredningen med en vaktmästartjänst, medel för biträdeshjälp på rektorsexpeditionen

samt till arvoden åt bibliotekarie, seminarieläkare och seminariesköterska

(se kap. 23).

Medlen till biträdeshjälp avses bland annat till bestridande av lön för

en biträdestjänst. Om grunden för medelsberäkningen anger utredningen

följande.

Anslagsbeloppet till personal för biträde å rektorsexpeditionen har beräknats

med ledning av vad som vid tidpunkten för betänkandets framläggande

gällde vid folkskoleseminarierna. Sålunda har ett belopp av 1 250

kronor beräknats för varje klassavdelning och 200 kronor för varje handledare

under seminarietiden. Därtill kommer ett belopp av 25 kronor per

elev för organiserande av hospitanttjänstgöringen. Under seminariets utbyggnadstid

bör beloppen sättas något högre än de som erhålles enligt

nämnda beräkningsgrunder.

Arvode till seminarieläkaren beräknas i anslutning till bestämmelserna

för lärarhögskolan i Stockholm, vilket torde innebära att utredningen för

slöjdlärarseminariets elever, i analogi med vad som gäller för lärarhögskolans

mellanskollärarkandidater, räknar med anordnande av förebyggande

hälsovård. I detta sammanhang torde få redovisas vissa av utredningen

i övrigt föreslagna förmåner för eleverna vid slöjdlärarseminariet.

Sålunda förordas, att eleverna skall kunna erhålla såväl studielån som

stipendier enligt de regler för statlig studiehjälp, som gäller för folkskoleseminarierna

och vissa andra lärarutbildningsanstalter (kap. 20). Eftersom

avsikten är att slöjdlärarseminariets elever ej skall åtnjuta ersättning under

hospitantterminen, blir de, framhåller utredningen, även för denna tid

berättigade till studielån och stipendier på samma sätt som vid seminarieterminerna.

Om de skulle få ett vikariatsförordnande under hospitanttiden,

kan avdrag lätt göras på studielån och stipendium. Ett stort antal av

eleverna vid slöjdlärarseminariet torde komma att vara i den situationen,

att även stipendium kan utgå enligt de eljest tillämpade grunderna härför.

Vid beräkningen av medel för årliga omkostnader för seminariet upptar

kommittén också en post för bidrag till studiebesök, avsedd dels för resor

för eleverna vid auskultering och serieövningar på annan ort, dels för anordnande

av studieutfärder. Några närmare grunder för medlens användning

anges ej.

I detta avsnitt torde slutligen få upptagas utredningens uttalanden i

fråga om seminariets ledning (kap. 19).

Seminariets verksamhet bör framdeles regleras genom cn av Kungl. Maj:t

utfärdad stadga. Då läroanstalten till organisation och verksamhet delvis

är cn nyskapelse, torde i många detaljfrågor erfarenheten få utvisa den

lämpligaste ordningen. Utredningen har därför icke utarbetat något för
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92 år 1959

slag till stadga utan ansett, att tills vidare endast provisoriska bestämmelser

bör utfärdas angående seminariets verksamhet och administration.

Utredningen föreslår, att seminariets centrala ledning skall utövas av

skolöverstyrelsen.

Seminariet bör inordnas under ett centralt ämbetsverk, såsom fallet är

med exempelvis folkskoleseminarierna och statens skolköksseminarium,

vilka står under skolöverstyrelsens ledning, samt konstfackskolan med

teckningslärarinstitutet, som står under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Här uppkommer till en början frågan om det är mest lämpligt

att förlägga seminariet till skolöverstyrelsens eller överstyrelsens för yrkesutbildning

förvaltningsområde. Slöjdlärarnas utbildning och framtida verksamhet

har naturlig anknytning i båda riktningarna. Därest utbildningen

av lärare i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd, vilken nu tillhör skolöverstyrelsens

område, skulle, såsom föreslagits av 1953 års lärarinneutbildningskommitté,

förläggas under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning,

kunde detta för likformighetens skull fordra att även slöjdlärarseminariet

ställdes under överstyrelsens för yrkesutbildning ledning. Hushålls- och

textillärarna kommer emellertid att tjänstgöra inom yrkesutbildningen i

mycket större utsträckning än som kan tänkas för slöjdlärarnas del. De

senares verksamhet blir i huvudsak förlagd till läroanstalter som tillhör

skolöverstyrelsens förvaltningsområde. Slöjdlärarutredningen finner det av

anförda skäl lämpligast, att seminariet förlägges under skolöverstyrelsens

ledning.

Den närmaste ledningen av seminariet bör vara anförtrodd åt dess rektor.

Dessutom bör finnas ett på vanligt sätt sammansatt lärarkollegium.

Slöjdlärarutredningen har övervägt om seminariet borde ställas under

ledning av en egen styrelse. Med hänsyn till seminariets ringa storlek anser

sig utredningen dock inte böra föreslå någon sådan styrelse; seminariet bör

ställas direkt under skolöverstyrelsens inseende.

I betänkandet anges också i korthet vissa huvudpunkter i fråga om seminariets

pedagogiska ledning genom ett närmare angivande av rektors och

lärarkollegiets uppgifter.

Timplan för seminariet bör enligt de sakkunnigas mening fastställas av

Kungl. Maj:t, medan kursplaner åtminstone tills vidare anses lämpligen

böra fastställas av skolöverstyrelsen på förslag av rektor, i förekommande

fall efter hörande av lärarkollegiet.

B. Remissyttranden

Utredningens förslag beträffande lärarkåren vid slöjdlärarseminariet

föranleder på vissa punkter erinringar från remissinstansernas sida.

Beträffande rektorstjänsten kritiserar skolöverstyrelsen och överstyrelsen

för yrkesutbildning utredningens uttalande att vid lönesättningen jämförelse

bör göras med rektorst jänsten vid konstfackskolan. Enligt skolöverstyrelsens

mening bör jämförelsen snarare gälla rektor vid hushållssemina
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

rium. Rektor för lärarhögskolan anser att ett eventuellt tilläggsarvode för

seminariets rektor ej bör knytas till en viss del av rektors arbetsuppgifter

utan utgå såsom avlöningsförstärkning. Rektors undervisningsskyldighet

bör enligt statskontorets mening ej sättas lägre än för rektor vid statens

skolköksseminarium, d. v. s. 8—12 veckotimmar.

Statskontoret anser en adjunktstjänst tillfyllest för undervisningen i ämnet

psykologi och pedagogik. Kompetensutredningen finner kravet på lektorskompetens

i nämnda ämne befogat men anser ej tillräckliga skäl föreligga

att upprätthålla krav på disputation. Enligt överstyrelsen för yrkesutbildning

bör fullgjort disputationsprov krävas.

Rektor för lärarhögskolan framlägger vissa synpunkter beträffande teckningslärartjänsten

och lärartjänsterna i slöjdmetodik.

När utredningen förklarar, att ämnet teckning får anses ha en mer central

ställning vid slöjdlärarseminariet än vid folkskoleseminarierna, förbiser

den uppenbarligen, att folkskoleseminarierna utbildar lärare i teckning. Utredningens

slutsats, att teckningslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna

inte skulle fordra lika höga kvalifikationer som teckningslärartjänsten vid

slöjdlärarseminariet blir därför ohållbar. Det kan också ifrågasättas, om de

tre lärartjänsterna i slöjdmetodik vid seminariet kräver större kvalifikationer

än lektorstjänsten i manlig slöjd vid lärarhögskolan. Även lektorn vid lärarhögskolan

är lärare i slöjdmetodik och bär därjämte ansvaret för hela lärarutbildningen

i ämnet vid lärarhögskolan.

Undervisningsskyldigheten för teckningsläraren anses av statskontoret

böra vara densamma som för teckningslärare vid folkskoleseminarium.

Skolstyrelsen i Linköping menar att heltidstjänster borde kunna inrättas

även beträffande de föreslagna timlärartjänsterna i modersmålet, samhällslära,

engelska, tyska, teckning, musik och gymnastik genom fyllnadstjänstgöring

på enhetsskolans högstadium, en anordning som skulle medföra

betydande fördelar inte bara för skoldistriktet utan även för slöjdlärarseminariet.

Utredningens rekommendation av kallelseförfarande vid tillsättningen

av vissa tjänster kritiseras av överstyrelsen för yrkesutbildning, facklärarförbundet

och skolstyrelsen i Linköping.

Om förslaget om studiehjälp för seminariets elever anför studiehjälpsnämnden

följande.

Nämnden finner naturligt, att eleverna i ett blivande slöjdlärarseminarium

erhåller samma slag av studiehjälp, som elever i andra lärarutbildningsanstalter

kan erhålla d. v. s. studielån och stipendier, och nämnden tillstyrker

sålunda utredningens förslag, att seminariet i fråga upptages i den

till studiehjälpsförfattningen fogade förteckningen över läroanstalter vilkas

elever jämte studielån kan erhålla stipendium. Huruvida och i vilken utsträckning

studiehjälp skall utgå under elevs hospitanttermin beror på storleken

av den inkomst eleven därvid erhåller och får sålunda avgöras från

fall till fall vid behandling av ansökningar om studiehjälp. Kostnaden för

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

studiehjälpen vid seminariet kan med hänsyn härtill och andra ovissa faktorer

icke med någon säkerhet bedömas men bör, i jämförelse med läroanstalter

med ungefärligt lika stort antal elever som det föreslagna seminariets

röra sig omkring 200 000 kronor, varav lån omkring 170 000 kronor

och resten stipendier.

Frågorna om seminariets ledning föranleder vid remissbehandlingen

endast ett par kommentarer.

Statskontoret anser att, om ett självständigt slöjdlärarseminarium nu

beslutas, detta — liksom konstfackskolan — tills vidare bör vara inordnat

under överstyrelsen för yrkesutbildning; det slutliga ställningstagandet till

frågan bör anstå till dess 1955 års sakkunniga slutfört sitt utredningsuppdrag

om yrkesutbildningens centrala ledning.

Skolstyrelsen i Linköping förordar inrättande av en särskild styrelse för

slö j dlär arseminariet, bestående av fyra till sex ledamöter, av vilka halva

antalet bör utses av Kungl. Maj:t och återstoden av stadsfullmäktige i

Linköping.

VI. Seminariets förläggning. Byggnadsfrågor

A. Utredningen

I betänkandets sjuttonde kapitel tar slöjdlärarutredningen till närmare

prövning upp frågan om seminariets förläggning, ehuru det redan

tidigare i betänkandet framgått att utredningen avser att föreslå förläggning

till Linköping.

Utredningen erinrar om att i dess direktiv anförts att seminariet ej borde

förläggas till Stockholm. I likhet med vad som uttalats i direktiven, konstaterar

också utredningen att en förläggning till egendomen Nääs av olika

skäl ej är lämplig.

Slöjdlärarutredningen föreslår sålunda, att seminariet förlägges till Linköping

och att därvid utnyttjas de lokaler, som blir lediga, när folkskoleseminariet

för kvinnliga elever i Linköping, enligt beslut vid 1957 års riksdag,

nedlägges vid utgången av budgetåret 1958/59.

Utredningen finner Linköping lämplig som förläggningsort med hänsyn

till det geografiska läget, stadens storlek och dess väl utvecklade skolväsende.

I staden finns bland annat folkskoleseminarium, högre allmänt läroverk,

kommunal flickskola, högre tekniskt läroverk, yrkesskolor av god

standard och en statlig försöksskola. Försöksverksamhet med nioårig enhetsskola

är anordnad i Linköping och denna verksamhet beräknas vara

fullt genomförd läsåret 1959/60. Allt detta gör att man kan räkna med

att ha tillgång till lämpliga timlärare, vilket är betydelsefullt för en läroanstalt

av slöjdlär arseminariets ringa omfattning.

Kvinnliga folkskoleseminariet har ett i förhållande till skolornas slöjd
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

salar lämpligt läge. Avståndet inbördes mellan de skolor, som skall knytas

till seminariets praktiska lärarutbildning, är ej så långt att det hindrar en

smidig anpassning av auskultationer och undervisningsövningar till undervisningen

i övrigt vid seminariet. Slöjdundervisningen i Linköping handhas

redan så gott som helt av övningslärare, endast en ringa del av folkskollärare,

varför antalet möjliga handledare blir relativt stort. Endast ett fåtal

städer kan i detta avseende erbjuda samma möjligheter som Linköping.

Möjligheterna att i Linköping och närliggande städer anordna den praktiska

lärarutbildning, som enligt förslaget skall ske under de två terminerna

vid seminariet, har något berörts i ett tidigare redovisat avsnitt av betänkandet.

Här torde vidare få i korthet redovisas vissa närmare uppgifter på

denna punkt, hämtade ur betänkandets bilaga 4 och tabell IX.

Utredningen har ansett sig kunna utgå från att flertalet av lärarna vid

enhetsskolan i Linköping kan utnyttjas som handledare och att de skall

vara villiga härtill. Det bör dock finnas en viss marginal med hänsyn till

att vissa slöjdlärare av olika anledningar kan beräknas icke komma att

medverka som handledare. Skolstyrelsen i Linköping har meddelat, att i

Linköpings skoldistrikt antalet manliga slöjdlärare under de närmaste tio

åren beräknas till minst 16 med nuvarande timfördelning i klasserna 4—8.

Om antalet veckotimmar i slöjd i klass 4 kan utökas till 4 i stället för 2

som för närvarande, beräknas antalet slöjdlärare till minst 18 samt till

19—20, om övningslärare kan överta viss del av småslöjden i klass 3. Härtill

kommer ytterligare en slöjdlärartjänst vid högre allmänna läroverket i

staden. Siffran 16 avser antalet lärare höstterminen 1957. Enhetsskolans

åttonde klass var då införd i två överlärardistrikt, varjämte frivillig åttonde

klass, folkskolans högre avdelning, förekom i fyra distrikt. Åttonde klassen

på högstadiet införes över hela staden höstterminen 1958 och nionde klass

höstterminen 1959. Hösten 1958 torde alltså vissa timmar tillkomma för

klass 8. Därjämte beräknas timtalet i klass 4 kunna ökas till 4 efter tillkomsten

av nya slöjdlokaler. Höstterminen 1959 tillkommer i och med det

fullständiga införandet av klass 9 ytterligare frivillig slöjd i klass 9 a samt

slöjdtimmar i allmänpraktisk verkstad och hjälpklass 9. Därjämte tillkommer

trä- och metallgrenar i klass 9 y, vilka i Linköping kommer att förläggas

till yrkesskolorna.

Med utgångspunkt i förhållandena höstterminen 1957 beträffande tillgången

på handledartimmar vid skolorna i Linköping har utredningen gjort

en beräkning av balansen mellan behov och tillgång på handledare under

tiden från och med höstterminen 1959 till och med höstterminen 1962, varvid

alltså ej tagits hänsyn till den förbättring av underlaget, som enligt vad

nyss angivits under läsåren 1958/59 och 1959/60 kommer att inträda huvudsakligen

genom enhetsskolans expansion. Vid beräkningen har man utgått

ifrån att 35 procent av klassundervisningen skall kunna belastas med

auskultationer och serieövningar, ett tal som dock anses ligga något för

högt. Det i tabellform redovisade resultatet av beräkningen utvisar för

vissa terminer en brist på handledartimmar enligt följande: för höstterminen

1960 288 timmar i träslöjd och 480 i metallslöjd, för vårterminen 1961

270 timmar i metallslöjd, för höstterminen 1961 180 timmar i metallslöjd

samt för höstterminen 1962 288 timmar i träslöjd och 480 timmar i metall
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1059

slöjd. Timtalet för auskultationer och serieövningar kommer att variera

vid den föreslagna intagningen av 72 elever per termin vartannat läsår och

48 elever per termin vartannat. Svårigheten att få timtalen hos handledarna

att räcka till blir störst, då antalet elever som går andra terminen är 72 och

detta särskilt på höstterminen, då antalet undervisningstimmar i skolorna

blir lägre. Under en tidscykel på 4 terminer uppkommer brist på handledartimmar

i träslöjd endast var fjärde termin och då av så liten storlek, att

den ej behöver beröra serierna utan kan kompenseras genom att en del av

auskultationerna förläggas på annat sätt. I metallslöjd uppkommer brist

3 av de 4 terminerna och denna är av sådan storlek, att åtminstone 2 av

terminerna en serie i metallslöjd behöver placeras på annat sätt.

Om den tomtmark och de lokaler, som nu tillhör folkskoleseminariet

för kvinnliga elever, och dessas utnyttjande vid slöjdlärarseminariet

anför utredningen i huvudsak följande.

Kvinnliga folkskoleseminariets byggnader tillhör staten och är belägna

på den s. k. gamla seminarietomten, d. v. s. tomterna nr 3 och 4 inom

kvarteret Djäknen. Tomtmarken tillhör staten. Den är centralt belägen

och omfattar cirka 13 200 kvm. Å samma tomt ligger den gamla seminanebyggnaden,

som numera används av länsstyrelsen. Kvinnliga folkskoleseminariet

är inrymt i tre olika byggnader för vilka här skall redogöras.

Huvudbyggnaden är ett tvåvåningshus av sten, som uppfördes åren 1947—

1948 för det då nyinrättade kvinnliga folkskoleseminariet. I denna byggnad

finns sex klassrum, varav ett är inrett som fysiksal, samt rektorsexpedition,

bibliotek m. in. och vissa utrymmen i källaren, som endast delvis är utgrävd.

Ehuru seminariet var avsett att vara ett provisorium, har byggnaden

fått ett gediget utförande och är funktionsduglig och hållbar.

Vidare finns en gymnastiksalsbyggnad, som tillhört det gamla, nu utrymda

seminariet. I denna byggnad finns dels en gymnastiksal med modern

inredning, som anskaffades år 1948, samt omklädningsrum, dels en kemisal

och en kombinerad tecknings- och biologisal. Byggnaden är uppförd av

sten och i gott stånd.

Dessa två byggnader lämpar sig synnerligen väl för slöjdlärarseminariet.

De befintliga lokalerna blir samtliga utnyttjade på ett lämpligt sätt. Seminariet

är avsett att vid full utbyggnad ha 5 klasser om vardera 24 elever.

De 5 klassrummen blir därför behövliga. Fysik- och kemisalarna är också

nödvändiga. Den i gymnastikbyggnaden inrymda tecknings- och biologisalen

kan utnyttjas som sal för småslöjd och i viss utsträckning som teckningssal.

Ämnet teckning skall emellertid ha 7 veckotimmar och fordrar

därför ytterligare en teckningssal, som också bör få bättre biutrymmen

med hänsyn till de olika verksamhetsgrenar som ingår i en modern teckningsundervisning

och som slöjdlärarna bör känna väl till.

De för seminariet nödvändiga undervisningslokaler som ej ryms i de befintliga

byggnaderna är den nämnda teckningssalen samt slöjdsalar med

biutrymmen. Någon samlingssal finns ej heller men för detta ändamål

torde, liksom för närvarande, en närbelägen församlingssal kunna få hyras.

Den tredje byggnad, en träbarack, som kvinnliga folkskoleseminariet

disponerar och som används bland annat vid musikundervisningen, går ej

att använda för slöjdlärarseminariets lokalbehov. Den färdigställdes år 1948

för vägförvaltningen och har senare övertagits av folkskoleseminariet. Den

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts ■proposition nr 92 år 1959

beräknas vidare ha en total brukningstid av högst 20 år. Dess konstruktion,

rumshöjd samt dagerbelysning gör att den ej kan användas som undervisningslokal

för något ämne som ingår i programmet. Byggnadsstyrelsen

kommer att undersöka möjligheten att disponera byggnaden för annat

statligt ändamål.

Utredningen har i fråga om lokalernas och tomternas användning samrått

med byggnadsstyrelsen, varjämte överläggningar hållits med Linköpings

stads myndigheter. Härvid har framkommit, att Linköpings stad

önskade förvärva den del av tomtmarken, där gamla seminariebyggnaden

är belägen, för att skaffa ökat utrymme åt de å angränsande tomt förlagda

yrkesskolorna. Byggnadsstyrelsen torde anse, att en sådan försäljning

under vissa förutsättningar vore möjlig och att statens återstående

tomtmark bleve väl utnyttjad genom slöjdlärarseminariets förläggning dit.

För slöjdlärarseminariet skulle enligt de förda diskussionerna återstå omkring

8 300 kvm av tomtmarken, vilket enligt slöjdlärarutredningens mening

är tillräckligt, men utgör ett minimibehov. Den mark, som blir disponibel

för andra ändamål, blir omkring 4 900 kvm.

Utredningen räknar alltså med att för slöjdlärarseminariet skall tas i

anspråk det nuvarande folkskoleseminariets huvudbyggnad och gymnastiksalsbyggnad.

Därjämte föreslås uppförande av en tillbyggnad.

I de befintliga lokalerna behöver endast vissa mindre ändringsarbeten

utföras. I gymnastikbyggnaden bibehålies kemisalen för sitt ändamål. Den

nuvarande tecknings- och biologisalen disponeras som sal för småslöjd och

teckning. Denna sal minskas för att vinna utrymme för lärarrum och utställning

av färdiga arbeten samt för toaletter. I huvudbyggnaden föreslås

inga andra ändringsarbeten än att en korridor utgräves i källaren för anslutning

till källarutrymmet under tillbyggnaden.

Genom byggnadsstyrelsens förmedling har av arkitekten Å. Porne utförts

förslagsritningar beträffande den avsedda tillbyggnaden, vilken skulle

rymma tre slöjdsalar och en teckningssal jämte biutrymmen samt bibliotek,

läsrum för eleverna och vissa förvaringsutrymmen.

Enligt förslagsritningarna skulle de nytillkommande lokalerna inrymmas

i en envånings tillbyggnad förlagd i vinkel med klassrumsbyggnaden. Dubbelkorridorsystem

har tillämpats, vilket i förening med att utrymmena lagts

i ett plan gör tillbyggnaden relativt billig. Samtliga de lokaler, där specialinredning

och särskild utrustning behövs, d. v. s. slöjdsalarna med maskinverkstad,

ytbehandlingsrum etc. samt huvudlokalen för teckningsundervisningen

med dess verkstad, har kunnat samlas i tillbyggnaden. I föreningsledet

mellan tillbyggnaden och klassrumsbyggnaden har plats kunnat beredas

för ett väl behövligt läsrum för eleverna. (Folkskoleseminariet har

för närvarande intet annat elevrum än skyddsrummet, som saknar dagerbelysning.

) Dessutom har slöjdlärarseminariets bibliotek förlagts emellan

klassrumsbyggnaden och byggnaden för slöjdsalar och teckningssal, vilket

torde vara en fördelaktig placering.

De tre slöjdsalar, som ingår i tillbyggnaden, utgör ett minimum och kommer

att bli hårt utnyttjade. För att kunna tjäna slöjdundervisningen på

den nivå, det här är fråga om, måste de ha modern utrustning och förses

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1959

med sådana maskiner som de blivande slöjdlärarna kan komma att använda

vid sin undervisning. Lokalernas storlek är beräknad med hänsyn till

denna utrustning och till att det här gäller vuxna elever. Träslöjdsalarnas

storlek är 75 respektive 60 kvm. Den större salen är avsedd att i första

hand utnyttjas för mångsidig slöjd och det extra utrymmet är beräknat för

den utrustning som behövs för detta ändamål. Metallslöjdsalen är beräknad

till omkring 85 kvm, vilket torde vara nödvändigt med hänsyn till maskinutrustningen.

Teckningssalen har föreslagits till 100 kvm, emedan den blir

det enda utrymme inom skolan som kan användas som samlingslokal; den

förut nämnda församlingssalen kan ej beräknas alltid stå till förfogande.

Slöjdsalarna och huvudsalen för teckning har enligt förslaget förlagts i

så nära anslutning till varandra, att kombinerade arbetsprocedurer och

samverkan mellan ämnena kan ske på ett smidigt sätt.

Vaktmästarbostad saknas vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever

och utredningen har ej heller inbegripit sådan i förslaget till tillbyggnad,

men förutsätter, att bostad i hyreshus genom stadens försorg ordnas för

vaktmästaren i skolans närhet.

Några planeringsarbeten på tomten erfordras ej för närvarande.

B. Remissyttranden

Förslaget att förlägga slöjdlärarseminariet till Linköping biträdes så

gott som enhälligt i remissyttrandena. I några enstaka fall beklagas att

inte Stockholm respektive Nääs ansetts kunna komma i fråga.

Lokalisering sutredning en har »under förhandenvarande förhållanden»

ingen erinran mot den föreslagna förläggningen till Linköping, men synes

se det som en brist att i betänkandet inte närmare diskuterats andra alternativ

för förläggningen eller en eventuell uppdelning på två läroanstalter.

Svårigheter att, i varje fall till en början, till Linköpings skolor i erforderlig

utsträckning kunna förlägga den praktiska lärarutbildningen befaras

emellertid av några remissinstanser. I dessa hänseenden uttalar sig sålunda

rektor för lärarhögskolan och skolöverstyrelsen. Överstyrelsen förordar därför

för de två första läsåren en något mindre elevintagning till seminariet

än utredningen tänkt sig, nämligen endast två klasser varje termin, så att

seminariet under denna tid inte kommer att omfatta mer än 96 elever.

Svårigheten att få utrymme för den praktiska lärarutbildningen elimineras

enligt överstyrelsens mening inte helt av att man med stöd av senare

beräkningar kan utgå från att Linköping redan läsåret 1959/60 kommer att

ha 20—23 slöjdlärare. Överstyrelsen finner det inte realistiskt att räkna med

att hundraprocentigt kunna för serierna utnyttja dessa. Det är ytterst

osäkert, om samtliga är villiga att ställa sig till förfogande som handledare

och dessutom är lämpliga för en sådan uppgift, då de hittills inte sökt eller

fått sina tjänster med hänsyn härtill. Dessutom tillkommer mycket stora

schematekniska samordningssvårigheter. Utredningen har varit medveten

om dessa problem och räknat med att i någon utsträckning kunna förlägga

serierna till skolor i Norrköping, Mjölby och Motala. Givetvis är detta

möjligt, men det innebär avsevärda nackdelar.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

Skolstyrelsen i Linköping berör i sitt yttrande också frågan om underlaget

i stadens skolor för den praktiska lärarutbildningen.

Skolstyrelsen betonar svårigheten att uppskatta det faktiska slöjdlärarbehovet

i enhetsskolan, innan denna skolform i sin helhet genomförts, i

synnerhet som den obligatoriska slöjdundervisningen på högstadiet sammanlagt

endast omfattar tre veckotimmar, medan tillvalet av praktiskt

ämne och fritt valt ämne är helt frivilligt från elevernas sida. Med reservation

för brister i primärmaterialet och andra valtendenser, som kan framkomma,

då eleverna får flera valmöjligheter såväl beträffande praktiskt

ämne som fritt valt arbete, kan antalet lärartjänster vid enhetsskolorna i

manlig slöjd uppskattas till 20—23 från och med läsåret 1959/60. Det torde

därför vara möjligt att inom staden öka antalet handledare utöver 16.

Distriktet torde senast 1961 förfoga över 8 metallslöjdsalar eller skolverkstäder.

Vid denna tidpunkt kan antalet handledare i metallslöjd utökas,

vilket måste anses särskilt önskvärt med hänsyn till den relativt hårda

belastningen med undervisningsövningar, som kommer att träffa denna

slöjdart.

Möjligheter att förlägga auskultationer till såväl allmänpraktisk verkstad

som specialklasser på högstadiet torde också komma att föreligga.

I fråga om seminariets lokalbehov anser skolöverstyrelsen det uppenbart

otillräckligt att inte räkna med andra lokaler för elevernas självstudier och

fritid än ett enda läsrum; byggnadskalkylerna bör justeras med hänsyn härtill.

Överstyrelsen understryker dock i detta sammanhang att visst utrymme

kan vinnas genom en konsekvent tillämpning av ämnesrumssystem.

Beträffande den föreslagna förläggningen till Linköping, med utnyttjande

av folkskoleseminariets för kvinnliga elever lokaler har byggnadsstyrelsen

inte någon erinran, då det synes att man där genom en mindre om- och

tillbyggnad skulle kunna erhålla lämpliga lokaler för ett slöjdlärarseminarium.

Prövning av någon alternativ förläggning har icke ingått i slöjdlärarutredningens

uppdrag till byggnadsstyrelsen. Mot i betänkandet framlagda

preliminära förslag för om- och tillbyggnader har byggnadsstyrelsen intet

att erinra.

VII. Kompetensfrågor och vissa övergångsförhållanden

A. Utredningen

Den som erhållit avgångsbetyg från slöjdlärarseminariet bör i och med

detta uppnå sådan speciell behörighet till slöjdlärartjänst, som avses i

18 § övningslärarstadgan. Utredningen föreslår därför att 1 mom. d) av

nämnda paragraf erhåller följande ändrade lydelse: »Sökande skall hava

erhållit avgångsbetyg från slöjdlärarseminariet i Linköping.» (Kap. 21.)

Utredningen ger därjämte förslag till vissa övergångsbestämmelser beträffande

behörigheten och utgår då, när vissa tidpunkter anges, ifrån att

slöjdlärarseminariet träder i verksamhet från och med höstterminen 1959,

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1059. 1 samt. Nr 92

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1959

varvid den första lärarexaminationen vid seminariet kommer att ske vid

slutet av höstterminen 1960. Två typer av behörighet av övergångskaraktär

föreslås av utredningen. Den första syftar på sådana slöjdlärare, som redan

erhållit skolöverstyrelsens behörighetsförklaring enligt nu gällande föreskrifter

eller också senast sommaren 1959 påbörjat utbildning på Nääs för

uppnående av sådan behörighet. För dessa bör övergångsstadgandet få följande

lydelse.

Behörig att söka och innehava tjänst i manlig slöjd är jämväl den som

erhållit en grundlig praktisk och pedagogisk utbildning och av skolöverstyrelsen

enligt övningslärarstadgans tidigare bestämmelser förklarats behörig

att söka och innehava tjänst i ämnet vid den skolform, som ansökningen

avser.

Sådan behörighetsförklaring må i fortsättningen utfärdas endast för sökande

som genomgått s. k. intygs- och betygskurs i trä- respektive metallslöjd

vid August Abrahamsons stiftelse å Nääs samt endast om kurserna

genomgåtts före den 1 september 1960.

En följd av dessa bestämmelser torde bli, att s. k. intygskurs gives vid

Nääs sista gången sommaren 1959 och s. k. betygskurs sista gången sommaren

1960.

Den andra typen av behörighet av övergångskaraktär anger utredningen

genom följande förslag till övergångsstadgande: Behörig att söka och innehava

tjänst i manlig slöjd är jämväl den, som under tiden före den 1 juli

1958 sammanlagt minst fem år med goda vitsord tjänstgjort som lärare i

manlig slöjd med en genomsnittlig tjänstgöring av minst 15 veckotimmar

samt genomgått av skolöverstyrelsen särskilt anordnad fortbildningskurs

för icke behöriga lärare i manlig slöjd, vilka önskar förvärva behörighet att

söka och innehava tjänst i ämnet.

Denna bestämmelse avser att bereda viss möjlighet till fast anställning

för sådana icke behöriga slöjdlärare, som tjänstgjort längre tid och haft

lärartjänstgöring som huvudsaklig sysselsättning.

Enligt slöjdlärarutredningens statistiska undersökningar var antalet icke

behöriga lärare i manlig slöjd vid folk- och fortsättningsskolorna med minst

15 veckotimmars tjänstgöring läsåret 1955/56 259, med även övriga skolformer

inräknade 277. Ifrågavarande lärare har givetvis skiftande kvalifikationer

i olika avseenden. De torde i allmänhet ha kommit in på slöjdlärarbanan

utan att i tid ha planlagt sin utbildning härför och ej sedan kunnat

skaffa sig den erforderliga behörigheten. Särskilt torde de ha saknat tillräckliga

teoretiska kunskaper för att bli antagna till Nääs-kurs. Deras praktiska

utbildning torde i allmänhet vara tämligen god.

I samband med slöjdlärarutbildningens ordnande bör, som redan i den

föreslagna övergångsföreskriften antytts, särskilda fortbildningskurser

ordnas för att övergångsvis bereda dessa lärare möjlighet till

fastare anställning. Dessa kurser kan dock ej göras så omfattande att lärarna

får en utbildning som är jämförlig med den nya slöjdlärarutbildningen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

Trots detta bör kurserna enligt utredningens mening grunda behörighet att

söka och innehava slöjdlärarbefattning. Dessa lärares arbetskraft kommer

att behövas inom skolan för lång tid framåt. Det är då ur undervisningens

synpunkt önskvärt, att de får sin pedagogiska och metodiska utbildning

förstärkt så långt det är möjligt. Dessutom är det befogat, att dessa lärare

ej lämnas utan möjlighet att erhålla fastare anställning. Utredningen vill

emellertid betona, att sedan en fast organiserad slöjdlärarutbildning införts

det måste fordras, att nytillträdande slöjdlärare eller sådana icke behöriga

slöjdlärare, som endast tjänstgjort kortare tid, underkastar sig den utbildning

som kräves för behörighet.

Utredningen anser, att endast sådana icke behöriga slöjdlärare, som är

relativt väl kvalificerade, bör få tillgång till denna extra möjlighet att förvärva

formell kompetens. Kursernas deltagarantal bör vara begränsat. Med

ledning av de inkommande ansökningarna till den första kursen torde skolöverstyrelsen

kunna bilda sig en uppfattning om behovet av ytterligare kurser.

Vid ansökningarna bör finnas fogade yttranden av vederbörande folkskolinspektörer

angående de sökandes undervisningsskicklighet. Skolöverstyrelsen

synes böra taga särskild hänsyn till dessa yttranden och till de

sökandes teoretiska förkunskaper. Givetvis bör endast sådana sökande ifrågakomma,

som inom angiven tid fullgjort den tjänstgöring, som i detta fall

uppställts som villkor för behörighet. Då särskilda skäl till undantag föreligger,

torde dispens böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Varje kurs bör vara fördelad på två sommarkurser om vardera en månad.

Kurserna torde ej kunna förläggas till slöjdlärarseminariet i Linköping. En

så lång kurs under seminariets korta ferietid skulle hindra nödvändig översyn

av lokaler och materiel. I stället torde en förläggning till Nääs ifrågakomma,

tidigast sommaren 1960, då de s. k. intygskurserna enligt vad nyss

anförts skulle bortfalla.

Ämnen vid kursen bör enligt utredningens mening vara psykologi och

pedagogik, teckning (d. v. s. slöjdteckning ungefär i den form som nu förekommer

på Nääs), material-, verktygs- och maskinlära samt allmän och

speciell slöjdmetodik. Vidare bör träningslektioner förekomma, då deltagarna

i tur och ordning undervisar varandra i slöjd. Timtalen för de olika

ämnena torde få bestämmas av skolöverstyrelsen.

Det torde icke vara möjligt att lita till deltagaravgifter för kursernas

finansiering. Någon beräkning av statens kostnader för dessa kurser anser

utredningen icke lämpligen kunna göras på detta stadium. Rese- och traktamentskostnader

till deltagarna torde icke böra utgå. Deltagarnas anställningskommuner

kan måhända vara intresserade av att bidraga med stipendier.

Utredningen har, som nyss redovisats, gjort vissa uttalanden om hur

länge de nuvarande s. k. intygs- och betygskurserna på Nääs bör fortgå.

Vidare har föreslagits, att fortbildningskurser för icke behöriga lärare övergångsvis

anordnas på Nääs. I fråga om den övriga kursverksamheten vid

Nääs, däribland också kurserna i träslöjd med slöjdteckning för folkskollärare,

seminarister in. fl., hänvisar utredningen till förslag som framdeles

skall avgivas.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. May.ts proposition nr 92 år 1959

Utredningen berör också frågan om framtida fortbildningskurser för slöjdlärare

som genomgått slöjdlärarseminariet. Om det här blir fråga om kortare

kurser än en månad, kan de tänkas förlagda till seminariet. Behovet av

sådana kurser samt deras lämpliga utformning kan emellertid bättre bedömas

då seminariet någon tid varit i verksamhet.

En särskild fråga är i vad mån en behörig slöjdlärare även bör ha behörighet

att undervisa i yrkesämnen. Slöjdlärarutredningen

har efter samråd med 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala

ledning och viss lärarutbildning funnit enighet råda mellan utredningarna

om följande allmänna riktlinjer. Efter prövning av skolöverstyrelsen i varje

särskilt fall bör härför lämpliga behöriga slöjdlärare kunna meddelas en

begränsad behörighet som yrkeslärare, avseende antingen rätt att meddela

vissa delar av undervisningen i allmänpraktiska grenen av klass 9 y eller

kombinerad tjänst som slöjdlärare och lärare i särskilt angivna yrkesämnen

i klass 9 y. Sistnämnda behörighet torde främst komma att avse tjänstgöring

i glesbygder, där full sysselsättning icke kan beredas en yrkeslärare.

Hur dessa medgivanden bör närmare utformas, anses ej vara slöjdlärarutredningens

sak att yttra sig om.

Härefter behandlar utredningen frågor i samband med seminariets

igångsättande (kap. 22). Folkskoleseminariet för kvinnliga elever i

Linköping nedlägges med utgången av läsåret 1958/59. Slöjdlärarseminariet

bör träda i verksamhet från och med höstterminen 1959. Det fordras då, att

den nödvändiga tillbyggnaden med slöjdsalar och teckningssal uppföres

under budgetåret 1958/59 samt att viss personal tillsättes i god tid före

seminariets igångsättande för att göra nödvändiga förberedelser. I samband

med seminariets igångsättande bör också utses handledare bland slöjdlärarna

vid enhetsskolan i Linköping in. fl. skolor för elevernas praktiska

lärarutbildning under seminarietiden.

Läsåret 1958/59 kommer endast en klassavdelning att finnas kvar vid

folkskoleseminariet. Även om denna kvarbliver i folkskoleseminariets lokaler,

torde den föreslagna tillbyggnaden kunna äga rum, utan att arbetet

störes i alltför hög grad. Utredningen förutsätter, att den personal vid slöjdlärarseminariet,

som tillsättes från och med den 1 januari 1959, skall under

vårterminen 1959 kunna få arbetsplats i lokaler som friställts i folkskoleseminariets

nuvarande byggnader.

De lärare, som bör tillsättas i förväg är dels rektor, som kommer att ha

arbete med seminariets organisation, med intagningen av den första omgången

elever, med upprättande av schema och arbetsordning för den praktiska

lärarutbildningen m. m., dels lektorn i psykologi och pedagogik, som

under vårterminen 1959 har att utarbeta prov för intagningen samt i övrigt

biträda rektor med frågor angående undervisningens utformning m. m., dels

en lärare i slöjdmetodik, som får övervaka att tillbyggnaden färdigställes

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92 år 1959

och utrustas på ett ändamålsenligt sätt. Rektor bör med biträde av de två

övriga lärarna bevaka uppdelningen av folkskoleseminariets utrustning och

inventarier, så att slöjdlärarseminariet i största möjliga utsträckning kan få

sitt behov av inventarier och undervisningsmateriel tillgodosett av vad som

redan finnes på platsen. Särskilt får biblioteket genomgås för lämplig uppdelning.

Intagningen höstterminen 1959 kan ej ske i den ordning som senare skall

gälla. Rektor bör utarbeta provisoriska bestämmelser angående denna intagning

och underställa dem skolöverstyrelsens prövning. De övriga båda då

tillsatta lärarna förutsätts medverka vid detta intagningsförfarande.

Handledare för den praktiska lärarutbildningen vid seminariet kommer

att behövas redan från seminariets start. Handledarna behöver genomgå en

kurs för sina nya uppgifter. Denna kurs för handledare kunde

givetvis tänkas anordnad före seminariets igångsättande hösten 1959. Första

läsåret blir det emellertid uteslutande auskultationer med gruppövningar.

Dessa torde kunna anses mindre maktpåliggande för handledarna än ledandet

av serieövningar, då ansvaret för betyget i undervisningsskicklighet tillkommer.

Endast omkring hälften av det blivande antalet handledare skulle

behövas första läsåret. Det vore därför måhända bäst om handledarkursen

kunde uppskjutas till våren eller sommaren 1960. Fler lärare hade då hunnit

tillsättas vid slöjdlärarseminariet, vilka skulle kunna undervisa vid handledarkursen,

och någon erfarenhet hade hunnit samlas om arbetets lämpliga

uppläggning. Om kursen förlädes till kvällstid vårterminen 1960 vore detta

en fördel för slöjdlärarna-handledarna och skulle säkerligen också förbilliga

kursen. Vid detta förhållande har utredningen ansett sig böra lämna kursens

utformning åt framtida överväganden och ej heller gjort någon kostnadsberäkning

för densamma.

B. Remissyttranden

De behörighetsregler utredningen föreslagit berörs närmare endast

i några få remissyttranden.

Kompetensutredningen anser, att andra vägar till behörighet än genomgång

av slöjdlärarseminariet även i fortsättningen kan tänkas, utöver de

föreslagna övergångsvis anordnade kurserna t. ex. utbildning i utlandet.

Särskild behörighetsförklaring bör i dylika fall meddelas av skolöverstyrelsen;

tidsmässig begränsning av överstyrelsens befogenheter härvidlag bör

därför ej ske.

Facklär arförbundet biträder, som en övergångsföreteelse och under hänvisning

till rådande speciella förhållanden, slöjdlärarutredningens förslag om

införande av fortbildningskurser för att övergångsvis bereda vissa lärare

möjlighet till fastare anställning. Minst åtta, ej endast som föreslagits fem,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

års väl vitsordad undervisningsvana bör dock krävas för inträde vid dessa

kurser. Studiemålet bör anpassas till de nuvarande Nääskurserna.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att en vidgad kompetens för slöjdlärarna

att tjänstgöra som yrkeslärare inom vissa linjer inom enhetsskolans klass

9 y skulle i den mån man inrättade kombinerade tjänster dels underlätta

möjligheten för åtskilliga mindre skoldistrikt att övergå till facklärare i

slöjd dels bidra till att dessa skoldistrikt lättare skulle kunna anställa pedagogiskt

utbildade lärare i snickeri för klass 9 y. Vid beräkning av intagningskapaciteten

vid seminariet har dock en sådan utveckling ej förutsatts,

framhåller arbetsmarknadsstyrelsen.

Yrkesskolstyrelsen i Linköping tar upp frågan huruvida yrkeslärare eller

slöjdlärare skall handha slöjdundervisningen och yrkesorienteringen på

allmänpraktiska skolverkstäder.

Styrelsen anser att det är naturligt att endast slöjdlärarna i framtiden

bör utbildas för att handha denna undervisning enär yrkeslärarnas utbildning

ligger med direkt inriktning på ett bestämt yrke samt driften av en

affärsmässigt driven verksamhet. Redan nu har det dessutom visat sig vara

svårigheter att få tillräckligt skickliga och kompetenta yrkeslärare till

yrkesskolorna, beroende på bland annat att ett antal utbildade yrkeslärare

engagerats för endast 9 y-undervisning på enhetsskolan. Det är givetvis

självklart att yrkeslärare på yrkesskola, där sådan finnes, svara för undervisningen

för 9 y-elever, som har en bestämd yrkesinriktning och då är

9 y första årsklassen på yrkesskola.

Mot vad utredningen uttalat om slöjdlärarnas kompetens att tjänstgöra

som yrkeslärare har 1955 års sakkunniga intet att erinra men påpekar att

även frågan om yrkeslärarnas kompetens att i visst fall tjänstgöra som

slöjdlärare kräver beaktande. Klara regler för hur å ena sidan slöjdlärare å

andra sidan yrkeslärare i snickeri och metallarbete kan förvärva behörighet

även på det andra området är önskvärda. De sakkunniga avser att återkomma

till frågan i sitt betänkande om utbildning av lärare i yrkesämnen.

Skolstyrelsen i Linköping vidarebefordrar ett önskemål från slöjdlärarna

i staden att den planerade kursen för handledare vid den praktiska

lärarutbildningen får bli en sommarkurs, helst redan sommaren 1959.

VIII. Utredningens kostnadsberäkningar

Bland engångskostnader upptar utredningen först kostnaden

för den föreslagna om- och tillbyggnaden av folkskoleseminariet för kvinnliga

elever i Linköping. Denna har av byggnadsstyrelsen enligt prisläget den

1 juli 1957 beräknats till 655 000 kronor inklusive kostnader för yttre

ledningsarbeten. Seminarietomten förutsättes ej bli omplanerad.

Vid beräknandet av engångskostnader under anslag till inredning och

utrustning samt till materiel, böcker m. m. har utredningen utgått från anta
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

gandet, att den möbelutrustning, som för närvarande finns vid folkskoleseminariet,

skall kunna få övertagas av slöjdlärarseminariet och att även

sådan undervisningsmateriel, som behövs för slöjdlärarseminariet, skall

kunna få övertagas i den mån den ej särskilt behövs för något speciellt undervisningsändamål.

Vad särskilt beträffar folkskoleseminariets bibliotek,

torde detta till stor del utgöras av sådan pedagogisk litteratur som bäst kan

utnyttjas vid folkskoleseminarierna. Utredningen har genom skolöverstyrelsens

förmedling fått tillgång till en förteckning över inventarier vid kvinnliga

folkskoleseminariet och redogör i korthet för vilka inventarier utredningen

räknat med att slöjdlärarseminariet skall kunna få övertaga.

De inventarier bör få övertagas som för närvarande är placerade i rektorsexpedition

samt därtill hörande utrymmen, sekreterarrum, bibliotek (böckerna

endast delvis), kollegierum, gymnastiksal, läkarmottagning, elevrum.

Diverse redskap, reservstolar och yttre inventarier torde också böra få

övertagas.

Beträffande inventarierna i institutionerna (klassrummen) är först att

märka, att rummens utrustning med bord och stolar för elever är beräknad

för klasser om cirka 30 elever, medan för slöjdlärarseminariet föreslagits ett

antal av 24 elever i klasserna. Extraelever kan dock tänkas förekomma. Ett

visst överskott av bord och stolar torde emellertid uppkomma, sedan slöjdlärarseminariets

behov tillgodosetts. Slöjdlärarutredningen har i övrigt räknat

med att möbler och andra inventarier, som tillhör klassrummens allmänna

utrustning, skall kunna få övertagas.

De sammanlagda kostnaderna under anslag till inredning och utrustning

beräknas till 105 000 kronor.

Kostnader för inredning och utrustning uppkommer i stort sett endast

för lokalerna i tillbyggnaden. Den viktigaste nyanskaffningen gäller slöjdsalarnas

maskiner och övriga utrustning. Kostnaderna för detta fördelar sig

på följande sätt:

Träslöjd och

mångsidig Metallslöjd

slöjd

Maskiner................................ 22 000 28 000

Skruvstycken och hyvelbänkar............ 8 000 5 000

Övrig utrustning ......................... 4 000 5 000

Skåp och bord som ej kan hänföras till fast

inredning .............................. 1 000 2 000

Summa kronor 35 000 40 000

Inredning och utrustning i övrigt för tillbyggnaden samt nyinredda utrymmen

i gymnastiksalsbyggnaden har kostnadsberäknats till 30 000 kronor.

Här ingår då möbler in. in. samt projektionsapparat, ljudfilmsapparat

och keramikugn. Utredningen har härvid räknat med att en bandupptagningsapparat

och skivspelare skall kunna få behållas vid slöjdlärarseminariet

samt att ett piano och cn orgel likaledes skall kunna få behållas.

De sammanlagda kostnaderna av engångsnatur vid den första medelsanvisningen

under anslag till materiel, böcker 7n.m. beräknas till 43 000

kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. May.ts proposition nr 92 år 1959

Kostnaderna för verktyg för slöjdsalarna beräknas till 5 000 kronor för

träslöjd och mångsidig slöjd samt till 3 000 kronor för metallslöjd.

I fråga om nuvarande psykologisk-pedagogiska institutionens utrustning

kan vissa delar väntas bli överförda till den nyinrättade försöksskolan i

Linköping. Den övriga utrustningen torde till stor del vara lämplig för

slöjdlärarseminariets behov. Med hänsyn till den speciella inriktning, som

psykologisk-pedagogisk undervisning och forskning bör ha vid slöjdlärarseminariet,

torde emellertid särskilda nyanskaffningar bli nödvändiga, varjämte

en del av den till försöksskolan överförda materielen kan behöva

ersättas av motsvarande utrustning. Den första tidens kostnader för dessa

ändamål torde böra beräknas till 5 000 kronor.

Fysik- och kemisalarnas utrustning torde vara i sin helhet behövlig för

slöjdlärarseminariet. För komplettering och modernisering av undervisningsmaterielen

för dessa ämnen beräknas ett belopp av 5 000 kronor.

Åtskillig för slöjdlärarseminariet avpassad undervisningsmateriel måste

ytterligare anskaffas. Det må erinras om behovet av för undervisningen

lämpliga filmer, planscher och modeller för olika ändamål, prover in. m. för

material-, verktygs- och maskinläran, verktyg och utrustning för olika övningar

i teckningsundervisningen samt ritinstrument och geometriska modeller

för undervisningen i ritteknik. Tydligt är att åtskilliga av dessa

anskaffningar kan bli aktuella först när seminariet börjat sin verksamhet

och någon erfarenhet vunnits. För den första anskaffningen av undervisningsmateriel

beräknar utredningen ett anslag av 15 000 kronor.

Slöjdlärarseminariets bibliotek måste i möjligaste mån förses även med

utländsk litteratur på slöjdens område, med psykologisk-pedagogisk litteratur

samt med litteratur som behandlar de olika sidorna av ämnet teckning.

Planschverk och stilhistoriska arbeten måste anskaffas. För bibliotekets

första uppbyggande beräknar utredningen ett belopp av 10 000 kronor.

De sammanlagda engångskostnaderna beräknas alltså till (655 000 -f

105 000 + 43 000 =) 803 000 kronor.

De årliga kostnaderna beräknas härefter av utredningen.

Härvid framlägges beräkningar dels för det fullt utbyggda seminariet budgetåret

1960/61, dels för utbyggnadstiden under budgetåren 1958/59 och

1959/60.

Vad först gäller anslag till avlöningar, har utredningen tillämpat de avlöningsbestämmelser,

som förelåg i mitten av augusti 1957, och har vidare, i

avbidan på kommande förhandlingar angående lönegradsplaceringar och

arvoden, utgått från provisoriska antaganden om löne- och ersättningsbelopp.

I frågor om undervisningsskyldighet har utredningen följt tidigare

redovisade beräkningar härom. Förutsedda förändringar i undervisningsskyldigheten

för lärare i läroämnen inom det allmänna skolväsendet från

och med läsåret 1958/59 har ej kunnat beaktas. Kostnadsberäkningen för

timlärartimmar är osäker bland annat emedan man ej kan med säkerhet

beräkna i vad mån de föreslagna tjänsternas innehavare kan komma att

bestrida denna tjänstgöring.

Lönekostnaderna vid det fullt utbyggda seminariet redovisar utredningen

på sätt framgår av följande sammanställning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959 57

a. Rektor och övriga lärare vid seminariet

Rektor lön .......................................... 30 000

arvode ....................................... 4 000 34 000

Psykologi och pedagogik:

Lektor ............................................ 27 468

Timlärartimmar.................................... 3 312 30 780

Matematik samt fysik och kemi:

Adjunkt ........................................... 23196

Timlärartimmar.................................... 6 624 29 820

Modersmålet, samhällslära och engelska:

Adjunkt .................................................. 23 196

Teckning:

Teckningslärare .................................... 20 712

Timlärartimmar.................................... 1 975 22 687

Ritteknik:

Timlärartimmar ........................................... 4 980

Slöjdmetodik samt material-, verktygs- och maskinlära:

4 lärare i slöjdmetodik.............................. 82 848

Timlärartimmar.................................... B 295 91 143

Tyska, musik och gymnastik:

Timlärartimmar ........................................... 2 700

Särskilda kurser och föreläsningar (i hälsovård, olycksfallsvård,

konsthistoria m. m.) ....................................... 1 000

Summa kronor 240 306

b. Övriga anställda samt handledare

Vaktmästare ................................................ 9 564

Personal för biträde å rektorsexpeditionen ..................... 12 850

Bibliotekarie ................................................ 1 000

Seminarieläkare ...................................... 1110

Seminariesköterska ................................... 500 1 610

Handledare under seminarietiden.............................. 36 000

Handledare vid hospiteringen ................................. 17 520

Summa kronor 78 544

Sammanlagt kronor 318 850

Avrundat kronor 320 000

Av utredningens kommentarer till sammanställningen inhämtas bland

annat följande.

Slöjdlärarutredningen har i det föregående uttalat, att för rektorstjänstens

lönegradsplacering jämförelse i första hand bör ske med rektorstjänsten

vid konstfackskolan. Utredningen har här stannat för att utan angivande av

lönegrad uppföra ett överslagsbelopp av 30 000 kronor. Vidare har påpekats,

att rektor vid slöjdlärarseminariet utöver vanliga rektorsgöromål har att

ordna och övervaka hospitanttjänstgöringen. Enligt utredningens mening

bör rektor för detta arbete erhålla särskild ersättning, vilken här beräknats

motsvara timarvode för 4 veckotimmar eller avrundat 4 000 kronor. — Lön

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. May.ts proposition nr 92 år 1959

till lektorn i psykologi och pedagogik har beräknats efter löneklass A 26

och till de två adjunkterna efter löneklass A 23. Lön vid teckningslärartjänsten

och de fyra lärartjänsterna i slöjdmetodik har beräknats efter löneklass

A 21. — Frivilliga ämnen vid seminariet är tyska (1 veckotimme) samt

musik (1 veckotimme) och gymnastik (2 veckotimmar). En överslagsberäkning

av lärarkostnaden har gjorts, som bygger på antagandet att antalet

avdelningar vid denna undervisning blir en i tyska, en i musik och tre i

gymnastik. — Beräkningsgrunderna beträffande medel till biträdeshjälp på

rektorsexpeditionen har angivits i det föregående (avsnittet om personalorganisationen).

Utredningen anser sig ej kunna bedöma löneställningen för

en biträdestjänst. — Arvode åt seminarieläkaren har beräknats i anslutning

till bestämmelserna för lärarhögskolan, d. v. s. ett årligt grundbelopp av

780 kronor samt 2 kronor 75 öre per elev. För arvode åt seminariesköterska

har upptagits ett belopp av 500 kronor. — Till ersättning åt handledare vid

seminariets praktiska lärarutbildning har räknats med ett belopp av 36 000

kronor, vilket belopp beräknas motsvara arvoden till 18 maximalt (d. v. s.

till 35 procent av tiden) anlitade handledare. Häri ingår då ersättning till

tillfälligt anställda handledare. Ersättningen till dessa beräknas till 4 kronor

per undervisningstimme för auskultationer med gruppövningar och till 6

kronor per timme för serieövningar. En viss variation i antalet erforderliga

handledartimmar uppkommer genom växlingen mellan större och mindre

antal första- respektive andra-terminselever. — Vid kostnadsberäkningen

av arvodena åt handledarna vid elevernas hospitanttjänstgöring har utredningen

för hospitanthandledarna upptagit ett belopp av 300 kronor per handledare

och läsår (130 kronor för höstterminen och 170 kronor för vårterminen)

eller för budgetår antingen 17 520 eller 18 480 kronor, beroende på om

antalet hospiterande är störst vårtermin eller hösttermin.

Avlöningskostnaderna för budgetåret 1958/59 beräknar utredningen till

42 000 kronor, varvid förutom löner under ett halft år åt rektor, lektorn i

psykologi och pedagogik samt en lärare i slöjdmetodik upptagits ett belopp

av 2 500 kronor till biträdeshjälp. Någon vaktmästartjänst har ej föreslagits

för detta budgetår, då vaktmästarhjälp påräknas från folkskoleseminariet

under dess sista verksamhetsår.

För budgetåret 1959/60 — enligt planen seminariets första egentliga

verksamhetsår — beräknas avlöningsanslaget till 235 000 kronor. Endast

två av de fyra tjänsterna i slöjdmetodik beräknas då vara inrättade, men

däremot alla övriga föreslagna tjänster.

Vid beräkning av slöjdlärarseminariets omkostnader har utredningen där

så varit lämpligt jämfört med motsvarande poster vid folkskoleseminariet

för kvinnliga elever i Linköping.

Följande belopp beräknas bli erforderliga redan från och med budgetåret

1959/60:

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959 59

Sjukvård m. in................................................... 2 000

Reseersättningar

Ersättning till rektor eller hans ombud för resor till skolor,

där hospitering pågår eller planeras .................... 500

Ersättning för flyttningskostnader........................ 500 1 000

Expenser

Bränsle, lyse och vatten................................. 20 000

Övriga expenser........................................ 28 000 48 000

Trädgårdens underhåll ........................................... 3 000

Bidrag till studiebesök

Resor för elever vid auskultering och serieövningar å annan

ort.................................................. 1 000

Bidrag till anordnande av studieutfärder ................. 500 1 500

Summa kronor 55 500

För budgetåret 1958/59 beräknas ett omkostnadsanslag av 15 000 kronor.

Bland de i det föregående upptagna engångskostnaderna ingår anslag till

materiel, böcker m. m. med 43 000 kronor. Som löpande kostnader från och

med budgetåret 1959/60 torde böra upptagas följande:

Böcker, undervisningsmateriel och inventarier ...................... 10 000

Materiel för undervisning i slöjdmetodik............................ 20 000

Summa kronor 30 000

Eleverna förutsattes åtnjuta gratis slöjdmateriel.

De sammanlagda årliga kostnaderna vid slöjdlärarseminariet, då seminariet

är fullt utbyggt, uppgår sålunda enligt slöjdlärarutredningens beräkningar

till (320 000 + 55 500 + 30 000 —) 405 500 kronor.

Kostnader har av utredningen ej beräknats för föreslagna handledarkurser

och ej heller för fortbildningskurser under en övergångstid för icke

behöriga timlärare i slöjd.

IX. Departementschefen

I de år 1955 meddelade direktiven för utredningen om utbildning av lärare

i manlig slöjd upptogs särskilt frågan om målsättningen för skolornas

undervisning i ämnet och för slöjdlärarutbildningen. Jag har i det föregående

inledningsvis redovisat dessa uttalanden, vilka innebär ett avståndstagande

från de på en del håll resta kraven på en omläggning av skolornas

slöjdundervisning till att i första hand avse konstnärligt och fritt skapande.

Slöjdlärarutredningen har i sitt nu framlagda betänkande tagit upp dessa

målsättningsfrågor, och även i remissyttrandena över betänkandet ägnas i

vissa fall stort intresse åt dessa spörsmål. För egen del anser jag att utredningens

uttalanden på denna punkt ger uttryck för en riktig syn på den

önskvärda balansen mellan de olika syftena med slöjdundervisningen. Ämnet

slöjd bör helt visst alltjämt inriktas på att ge eleverna kännedom om

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 92 år 1959

material och verktyg och att lära ut vissa tillverkningsprocesser. Men samtidigt

bör i undervisningen tillvaratagas ämnets särskilda, alltmer uppmärksammade

möjligheter att ge allmän fostran till händighet, företagsamhet,

självverksamhet, ordning och noggrannhet, att ge insikt om praktiska

anlag, att skapa aktning och intresse för praktiskt arbete och att

utveckla förmågan till skapande arbete och känslan för färg, form och

kvalitet. Dessa syften med slöjdundervisningen har också, såsom i det

föregående redovisats, i skiftande formuleringar kommit till uttryck, när

målsättningen angivits i gällande undervisningsplaner m. m. för olika skolformer.

Även om den i olika sammanhang förda diskussionen om målsättningen,

också enligt min uppfattning, ibland kommit att överbetona de

estetiska och skapande momenten och på ett missvisande sätt givit ett

intryck av oförenlighet mellan å ena sidan inlärandet av praktiska färdigheter

och å andra sidan personlighetsdaning och estetisk fostran, har dock

denna diskussion på ett värdefullt sätt riktat uppmärksamheten på vad som

inom ramen för nuvarande målsättning kan och bör göras för att ge tillbörligt

utrymme åt bland annat estetisk fostran och fritt skapande.

Om en förbättrad slöjdlärarutbildning nu kommer till stånd med en

sammanhängande och utökad tid för den pedagogiska skolningen och i

direkt kontakt med det blivande verksamhetsfältet ute i skolorna, kommer

detta utan tvekan att så småningom medföra, att den nuvarande målsättningen

för skolslöjden i alla dess aspekter, inte minst i fråga om de estetiska

och allmänt fostrande momenten, på ett betydligt effektivare sätt än hittills

verkligen kan omsättas i praktiken.

Slöjdlärarutredningen har föreslagit en utbildningsgång omfattande —

efter realexamen, genomgång av nioårig enhetsskola eller liknande — fyra

års praktisk förutbildning samt tre terminers lärarutbildning. Av nämnda

tre terminer skall enligt förslaget den första och den tredje tillbringas vid

seminariet, medan den mellersta terminen ägnas åt av seminariet övervakad

hospitanttjänstgöring vid skolor på annan ort än seminarieorten. Läsåret

vid seminariet föreslås vidare bli längre än normalt, närmare bestämt 41 V2

veckor. I direktiven för utredningen angavs i fråga om utbildningstidens

längd, att lärarutbildningen borde kunna ske på ett halvt å ett

år. Härvid förutsattes att eleverna, innan de mottogs till lärarkurs, skulle

ha förvärvat det mesta av den egna nödvändiga färdigheten inom ämnenas

olika grenar och att utbildningstiden därför huvudsakligen kunde ägnas åt

att ge de blivande lärarna pedagogisk skicklighet och undervisningsträning

samt vissa förbättrade teoretiska kunskaper.

Såsom framgått av det föregående har vissa remissinstanser — överstyrelsen

för yrkesutbildning, statskontoret, 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens

centrala ledning och viss lärarutbildning samt kompetensutredningen

— kraftigt reagerat mot förslaget om en lärarutbildning på tre ter
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

miner, medan andra remissinstanser, däribland skolöverstyrelsen, inte haft

någon erinran mot en utbildning av denna längd. De skäl, som i remissyttrandena

från överstyrelsen för yrkesutbildning m. fl. anförts för att inskränka

utbildningen till två terminer, har tidigare utförligt redovisats.

Efter övervägande av de olika synpunkter och förslag, som sålunda kommit

till uttryck, anser jag mig för egen del inte böra biträda utredningens

förslag om tre terminers lärarutbildning. Ett läsår bör enligt min mening

vara tillfyllest för att ge lärarkandidaterna, som efter en allmänbildande

skolgång på i regel nio år genom fyra års praktisk förutbildning förvärvat

erforderlig manuell skicklighet, de insikter och den träning, som fordras för

att »omskola» dem till pedagoger, väl skickade att ta hand om det mångskiftande

elevklientel de som slöjdlärare kommer att möta ute i skolorna.

Givetvis förutsätter detta, att tiden väl utnyttjas och att utbildningen blir

omsorgsfullt planerad och genomförd. Den av mig nu förordade avvikelsen

från utredningens förslag medför att jämkningar måste företagas även beträffande

andra delar av förslaget. Så blir fallet framför allt i fråga om

hospiteringsterminen vilken enligt min mening bör utgå, och beträffande

undervisningsplanen. Jag återkommer efter hand till dylika följdverkningar

av mitt ställningstagande till frågan om lärarutbildningens längd.

Utredningens beräkningar av examinationsbehovet beträffande

slöjdlärare synes mig inte böra föranleda någon erinran. Vid dessa

beräkningar har hänsyn tagits till bland annat den omständigheten att

folkskollärarnas andel i slöjdundervisningen kan beräknas fortsätta att

minska och facklärarnas i stället öka. Utredningen räknar dock inte med

något fullständigt överförande av denna undervisning till facklärare. Särskilt

i fråga om denna fördelning av undervisningen på olika lärarkategorier är

givetvis beräkningarna osäkra, då här främst de enskilda kommunernas avgöranden

spelar in. Jag ser dock ingen anledning att frångå det slutresultat

utredningens behovskalkyl utvisar.

Utredningens beräkningar grundar sig på en undersökning av förhållandena

läsåret 1955/56. Nämnda läsår kan slöjdlärarbristen anses ha uppgått

till ungefär 500 lärare. Utredningen anger det årliga examinationsbehovet

under den närmaste tioårsperioden till omkring 130 slöjdlärare men räknar

med att behovet därefter nedgår till omkring 100. Utbildningsresurserna

föreslås bli dimensionerade för en årlig examination av i medeltal 120 slöjdlärare,

varjämte under en övergångstid genom kursverksamhet på Nääs en

del av de nu tjänstgörande timlärarna utan behörighet till ordinarie tjiinst

eller extra ordinarie anställning skulle ges en förbättrad utbildning och möjlighet

till fastare anställning.

Jag ansluter mig till utredningens förslag om en årlig examination av

omkring 120 slöjdlärare och jag räknar också med övergångsvis anordnade

kurser för icke behöriga timlärare. Att utbildningstiden, enligt vad jag nyss

förordat, minskas till två terminer med slopande av hospiteringsterminen,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj ds ''proposition nr 92 år 1959

medför att alla elever samtidigt kommer att vara närvarande vid seminariet.

Trots detta kan en utbildningskapacitet av 120 elever hållas utan ökning av

de för utbildningen planerade lokalerna. Enligt betänkandet skulle nämligen

antalet vid seminariet samtidigt närvarande elever alltid uppgå till 120.

Då emellertid, såsom jag i det följande kommer att närmare påvisa, inom

ramen av de två terminerna ökat utrymme uppenbarligen kommer att behövas

för den praktiska lärarutbildningen, kan under seminariets uppbyggnadstid

vissa svårigheter uppkomma att bereda plats för lärarkandidaternas

övningsundervisning. Med hänsyn härtill vill jag i varje fall för seminariets

första verksamhetsår föreslå en i förhållande till utredningens förslag något

minskad elevintagning. En årlig examination av 120 slöjdlärare bör dock

med det snaraste uppnås.

Redan när det gäller examinationsbehovet och utbildningsresursernas

dimensionering behöver vissa drag av den yttre organisationen

för utbildningen klargöras. Jag biträder utredningens förslag att för slöjdlärarutbildningen

upprättas en självständig läroanstalt och att denna läroanstalt

förlägges till Linköping. Jag accepterar också benämningen slöjdlärarseminarium,

liksom att läsåret vid detta seminarium får en längd av

41—42 veckor eller omkring 40 effektiva arbetsveckor.

I fråga om elevintagningen vid seminariet har de sakkunniga räknat med

att sådan skall äga rum såväl höst- som vårtermin. Antalet elever per klass

anses ej böra överstiga 24. Intagningen borde därför omfatta det första

läsåret 72 elever på höstterminen och lika många på vårterminen, det andra

läsåret 48 elever såväl höst- som vårtermin, det tredje läsåret återigen 72

elever såväl höst- som vårtermin o. s. v. Examinationen, som då också skulle

ske både under höst- och vårterminen, skulle därmed vartannat år uppgå

till 144 och vartannat år till 96 eller i medeltal 120 per läsår.

Om utbildningen i enlighet med mitt förslag begränsas till två terminer,

kan övervägas om elevintagning bör ske endast på hösten. Med hänsyn till,

bland annat, den starka koncentration till vårterminen av den praktiska

lärarutbildningen för samtliga elever, som torde bli en följd av en sådan

anordning, anser jag mig emellertid böra räkna med att elevintagning vid

seminariet sker varje termin. Med utgångspunkt i ett elevantal av 24 per

klass förordar jag att vid full utbyggnad av seminariet intagningen av 120

elever i fem klasser fördelas så att tre klasser, d. v. s. 72 elever, tages in varje

hösttermin och två klasser eller 48 elever intages varje vårtermin. Därigenom

kommer examinationen av den största elevkullen att ske vid slutet av

vårterminen, vilket torde vara en fördel. Under det första verksamhetsåret

bör intagningen begränsas till 48 elever såväl höst- som vårtermin med hänsyn

till uppbyggnadstidens speciella svårigheter.

De föreslagna inträdesfordringarna synes i fråga om såväl

teoretisk som praktisk förutbildning i stort sett väl avvägda. Den av utred
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1959

ningen angivna nivån beträffande kravet på allmänbildande skolgång synes

riktig. Jag finner det angeläget att ett flertal olika studievägar skall kunna

anlitas, vilket torde få beaktas, när det sedermera gäller att närmare utforma

föreskrifter om inträdesfordringarna. Härvid bör bland annat observeras

vad skolöverstyrelsen m. fl. anfört om mindre detaljerade bestämmelser

beträffande elever med avgångsbetyg från enhetsskola.

Den praktiska förutbildningen bör, såsom utredningen föreslagit, omfatta

sammanlagt fyra år och avse såväl snickeri- som metallyrke med tyngdpunkten,

tre års utbildning, lagd på ettdera yrkesområdet. Utbildningen bör

kunna förvärvas vid verkstadsskola eller genom arbete i respektive yrke.

Det bör av vederbörande överstyrelser närmare övervägas om den kortare

utbildningen i den kompletterande yrkesgrenen kan ges i form av kurs. Den

praktiska förutbildningen torde även i fortsättningen komma att ske på

ganska varierande sätt, främst beroende på att somliga redan i början av

sin utbildningstid tagit sikte på slöjdläraryrket, medan andra först under

eller efter en yrkesutbildning i snickeri eller metallyrke beslutat ägna sig åt

lärarbanan. En viss stabilisering blir väl att påräkna, om seminariet efter

en tids verksamhet anser sig i studie- och yrkesvägledande syfte kunna

rekommendera vissa alternativa vägar; alltför stor bundenhet till några

få vägar torde dock ej vara lämplig.

I likhet med utredningen anser jag det riktigt, att utbildning på det konstnärliga

området t. ex. genom lämpliga kurser vid konstfackskolan, slöjdföreningens

skola i Göteborg, Nyckelviksskolan eller liknande betraktas

som en merit vid intagning som elev vid slöjdlärarseminariet, men något

krav på dylik utbildning bör ej uppställas.

Utredningen har också föreslagit vissa åldersgränser för inträde vid

seminariet. Sökande anses sålunda under inträdesåret böra uppnå lägst 20

år och högst 30. Mot den föreslagna minimiåldern torde knappast vara

något att erinra. Däremot torde en föreskrift om en övre åldersgräns ej i

samma grad vara påkallad. I fråga om krav på sökandens hälsotillstånd bör

gälla detsamma som vid folkskoleseminarierna.

Inträdesfordringarna torde, såsom här antytts, komma att få en tämligen

liberal utformning, som ger seminarieledningen relativt stor frihet vid bedömningen

av det enskilda fallet. I den mån möjlighet till dispens från uppställda

krav på teoretisk och praktisk förutbildning eller föreskrift om

inträdesålder anses behövlig, bör dispensprövningen ankomma på tillsynsmyndigheten.

Det av utredningen föreslagna muntliga inträdesprovet har, som tidigare

framgått, mött viss kritik under remissbehandlingen. Med hänsyn framför

allt till den skiftande meritering sökandena kan väntas uppvisa, torde det

vara av värde för seminariets ledning att ha möjlighet att genom personlig

kontakt skaffa sig en uppfattning om sökandens lämplighet för yrket. Jag

vill emellertid förorda, att anordningen med muntliga inträdesprov tills

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

vidare får försökskaraktär och därvid tillämpas i sådana fall, där ansökningshandlingarna

och i övrigt tillgängliga uppgifter föranleder tvekan.

Man bör efter en tids erfarenhet ha möjlighet att bättre bedöma om inträdesprov

över huvud taget är erforderliga, och, om så är fallet, hur sådana

prov lämpligen bör utformas och i vilken utsträckning de bör användas.

Undervisningen vid slöjdlärarseminariet kan självfallet inte från början

följa definitiva tim- och kursplaner. Det ligger i sakens natur,

att uppläggningen av undervisningsplaner över huvud taget måste omprövas

och anpassas till tidens skiftande krav, men särskilt i en nystartad

verksamhet som denna måste man ha möjligheter att till en början pröva

sig fram. När jag i det föregående förordat bortfall av hospiteringsterminen

och en koncentration av utbildningen på två terminer, har detta skett i

medvetande om att i den föreslagna timplanen sådana ändringar kan och

bör göras, att större utrymme ges för den praktiska lärarutbildningen. Med

hänsyn till den tidpunkt jag kommer att föreslå för utbildningens igångsättande,

kommer även tiden att medge, att undervisningsplanen i erforderlig

utsträckning omarbetas. Endast vissa allmänna riktlinjer skall därför

här anges. De i förslaget till timplan upptagna tre veckotimmarna för praktisk

lärarutbildning måste, som redan antytts, väsentligt ökas; troligen bör

man räkna med omkring det dubbla antalet veckotimmar. Det bör givetvis

även övervägas om, såsom överstyrelsen för yrkesutbildning förordat, inläggandet

av en praktikperiod på ett par veckor kan erbjuda en lämplig

utväg. Beträffande sådana centrala ämnen som psykologi och pedagogik,

slöjdmetodik, material-, verktygs- och maskinlära samt kanske även teckning

och ritteknik torde knappast några mer väsentliga ändringar i veckotimtalet

böra komma i fråga. Omprövningen torde i första hand böra gälla

övriga på timplanen upptagna ämnen, som är av mera stödjande eller enbart

allmänbildande natur. Här torde utan tvekan en viss reducering kunna

ske. Det synes redan nu uppenbart att t. ex. ämnet engelska, som upptagits

med en veckotimme, bör helt utgå. Av de utom timplanen upptagna frivilliga

ämnena tyska, musik och gymnastik anser jag mig böra tillstyrka, att

endast ämnet gymnastik medtages.

Timplan torde tills vidare böra fastställas av Kungl. Maj:t, kursplaner

däremot av tillsynsmyndigheten.

Personalorganisationen vid slöjdlärarseminariet påverkas givetvis

i hög grad av den utformning timplanen kommer att få. Eftersom

även enligt utredningens förslag en relativt stor del av lärarbehovet skulle

fyllas genom anlitande av timlärare och vidare de föreslagna fasta tjänsterna

i flertalet fall avser undervisning i ämnen, vars ställning på timplanen kan

förutses bli i stort sett den av utredningen föreslagna, torde emellertid frågan

om lärartjänster vid seminariet med relativt stor säkerhet kunna bedömas

redan nu.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

Jag räknar med att följande lärartjänster bör inrättas vid seminariet,

nämligen en rektorstjänst, två adjunktstjänster, varav den ena i psykologi

och pedagogik och den andra i matematik, fysik och kemi, en teckningslärartjänst

och fyra lärartjänster i slöjdmetodik med material-, verktygsoch

maskinlära.

Rektorstjänsten bör liksom andra dylika tjänster tillsättas genom förordnande

på sex år. I fråga om lönesättningen tillstyrker jag placering i

lönegrad ABp 26. Såsom utredningen anfört torde bestämda kompetenskrav

för närvarande knappast kunna fastställas. Undervisningsskyldigheten

torde böra bestämmas till högst sex veckotimmar.

I fråga om lärartjänsten i psykologi och pedagogik har jag inte ansett

mig böra biträda utredningens förslag om lektorskompetens. För den adjunktstjänst

jag för undervisningen i detta ämne förordat bör i huvudsak

tillämpas de kompetenskrav som tidigare gällt för småskoleseminariernas

motsvarande tjänster. Båda de av mig föreslagna adjunktstjänsterna bör

inrättas som ordinarie med placering i lönegrad A 23. Som grund för beräkningen

av undervisningsskyldigheten bör tillämpas de regler, som numera

gäller inom andra skolformer på motsvarande stadium, varjämte med hänsyn

till det förlängda läsåret vid seminariet bör göras den av utredningen

föreslagna reduktionen. Medeltalet för undervisningsskyldigheten blir därmed

19 veckotimmar.

Även teckningslärartjänsten, som blir en övningslärartjänst, bör inrättas

som ordinarie. Tjänsten bör med hänsyn till ämnets centrala ställning vid

slöjdlärarseminariet placeras i samma lönegrad som teckningslärartjänst

vid folkskoleseminarium, d. v. s. A 20. Undervisningsskyldigheten torde böra

sättas till lägst 25 veckotimmar.

Av de fyra lärartjänsterna i slöjdmetodik bör två vara ordinarie och två

extra ordinarie, alla med placering i lönegrad A 20. Undervisningsskyldigheten

torde i enlighet med utredningens förslag böra omfatta 23 veckotimmar,

varvid dock med undervisningstimme bör få jämställas åhörande

av lärarkandidats lektion jämte föregående och efterföljande handledning.

I fråga om dessa tjänster torde såsom utredningen framhållit tills vidare

endast vissa allmänt hållna kompetenskrav kunna anges.

Mot de av mig här förordade lönesättningarna har vederbörande lärarorganisationer

förklarat sig inte ha något att erinra.

Vad utredningen anfört om att i lärarnas tjänstgöringsskyldighet bör ingå

vissa särskilda uppgifter, torde inte böra föranleda någon annan erinran än

att dessa uppgifter torde bli något mer begränsade än utredningen räknat

med genom bortfallet av hospiteringsterminen och den av mig förordade

inskränkningen beträffande användningen av intagningsprov.

Slöjdlärarseminariets hirarbehov torde i övrigt få tillgodoses genom

anställande av timlärare och annan icke ordinarie lärarkraft. Föreläsare

torde behöva anlitas endast för några speciella kursmoment.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1059. 1 samt. Nr 92

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1959

Handledare för lärarkandidaternas auskultationer, undervisningsövningar

och serier kommer, med den av mig förordade uppläggningen av utbildningen,

att erfordras i större utsträckning än vad som beräknats i betänkandet.

Däremot bortfaller den särskilda gruppen hospitanthandledare.

Utredningen har såsom ett minimum räknat med 16 slöjdlärare vid andra

skolor som handledare vid seminariets praktiska lärarutbildning. Omkring

en tredjedel av dessa lärares undervisningstid skulle bli kombinerad med

handledning av lärarkandidater. Utredningen har bedömt möjligheterna att

placera den praktiska lärarutbildningen vid skolor i Linköping som goda

och dessutom som en sista utväg angivit möjligheten att förlägga någon del

av denna utbildning till skolor i Mjölby, Norrköping och Motala.

Genom den förskjutning av tidpunkten för seminariets start, som inträder

genom att frågan om slöjdlärarutbildningen upptages ett år senare än utredningen

beräknat, kommer antalet slöjdlärare vid skolorna i Linköping

vid utbildningens igångsättande att vara större än man förut kunnat räkna

med. Enligt vad jag under hand inhämtat är situationen beträffande slöjdlärare

i Linköping nu och för de närmaste åren följande. Innevarande läsår

är inom det allmänna skolväsendet, däri inräknad även statens särskilda

försöksskola, anställda 20 slöjdlärare med mer än 30 veckotimmars tjänstgöring.

Läsåret 1959/60 tas tre nya slöjdlokaler i bruk, varvid antalet slöjdlärare

beräknas öka till 22—23. På något längre sikt beräknas ytterligare

slöjdlokaler tillkomma och därmed torde antalet lärare stiga med 2—3.

Dessutom har framhållits att man, i större utsträckning än utredningen

synes ha räknat med, borde kunna förlägga praktisk lärarutbildning till

9 y-klasser inom yrkesskolan.

Det handledarbehov utredningen kalkylerat med, torde alltså utan svårighet

kunna tillgodoses inom skolväsendet i Linköping. Det väsentligt ökade

behov av handledare, som blir en följd av mitt förslag om utbildningens

uppläggning, gör att även skolor i andra kommuner måste anlitas, troligen

i första hand de av utredningen nämnda städerna Mjölby, Norrköping och

Motala. Jag hyser för egen del ingen tvekan om att dessa problem om den

praktiska lärarutbildningens anordnande skall kunna lösas på ett tillfredsställande

sätt, men det fordras givetvis ett grundligt och effektivt planeringsarbete,

som snarast måste påbörjas.

I samband med prövningen av timplanens utformning och den praktiska

lärarutbildningens uppläggning bör vederbörande tillsynsmyndighet överväga

frågan om ersättning till handledarna. Ett visst maximibelopp per

lärarkandidat för handledning vid den praktiska lärarutbildningen torde,

efter förslag av tillsynsmyndigheten, böra fastställas i samband med behandlingen

av anslagsäskandena för seminariets första verksamhetsår; fastställandet

av erforderliga ersättningsnormer bör däremot efter vederbörliga

förhandlingar ankomma på tillsynsmyndigheten.

Vad gäller övrig personal vid slöjdlärarseminariet tillstyrker jag inrät
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. May.ts proposition nr 92 år 1959

tande av en extra ordinarie vaktmästartjänst i lönegrad Ae 7 samt anvisande

av medel till bitriideshjälp på rektorsexpeditionen och till arvoden åt

bibliotekarie, seminarieläkare och seminariesköterska. Till biträdeshjälp

beräknar jag ett belopp av 15 000 kronor, varav torde få utgå medel till

avlöning vid en extra ordinarie biträdestjänst enligt tillsynsmyndighetens

närmare bestämmande. Bibliotekariearvodets storlek bör fastställas av

Kungl. Maj:t. För förebyggande hälsovård åt lärarkandidaterna bör ersättning

utgå till läkare och sköterska enligt samma normer, som gäller vid

lärarhögskolan i Stockholm.

Utöver den nämnda förebyggande hälsovården och avgiftsfri undervisning

bör lärarkandidaternas förmåner omfatta dels studiehjälp

i form av studielån och stipendier, dels resebidrag och traktamente vid

praktisk lärarutbildning på annan ort än seminarieorten enligt i huvudsak

de regler som tillämpas för mellanskollärarkandidaterna vid lärarhögskolan

vid hospitering i B-skolor. Jag räknar också med vissa medel för anordnande

av studieutfärder.

Slöjdlär ar seminariet bör, såsom från utredningens sida föreslagits, stå

under skolöverstyrelsens inseende och ledning. Någon särskild lokal styrelse

för seminariet synes ej erforderlig.

Folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping kommer enligt redan

fattade beslut att nedläggas med utgången av budgetåret 1958/59. Slöjdlärarseminariet

bör i överensstämmelse med vad utredningen föreslagit

förläggas till lokaler, som blir lediga genom folkskoleseminariets nedläggande.

De byggnader, som sålunda bör övertagas av slöjdlärarseminariet,

utgöres av folkskoleseminariets huvudbyggnad och en gymnastiksalsbyggnad.

Endast vissa mindre ändringsarbeten torde där behöva företagas. Härutöver

krävs emellertid en tillbyggnad till den nämnda huvudbyggnaden

för att bereda utrymme huvudsakligen för tre slöjdsalar och en teckningssal.

Förslagsritningar har uppgjorts beträffande såväl tillbyggnaden som erforderliga

ombyggnadsarbeten i befintliga byggnader. Kostnaderna för byggnadsarbetena

har enligt prisläget den 1 juli 1957 beräknats till 655 000

kronor. Vad utredningen föreslagit rörande till- och ombyggnader torde i

huvudsak böra följas. Det torde dock böra av byggnadsstyrelsen i samråd

med skolöverstyrelsen undersökas i vad mån besparingar kan göras i byggnadsprogrammet,

exempelvis genom tillämpning av ämnesrumssystem såsom

antytts i skolöverstyrelsens remissutlåtande, genom minskning av teckningssalens

yta m.m. Jag vill här, såsom jag gjort i andra liknande sammanhang,

med skärpa understryka den synnerliga vikten av att verkligt

allvarliga ansträngningar göres för att hålla nere kostnaderna för statliga

och andra med statsmedel finansierade byggnadsföretag och att i detta syfte

alla till buds stående möjligheter att genom förenklingar, rationellare planlösningar

och liknande åtgärder förbilliga byggnadsverksamheten på effek
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

tivaste sätt utnyttjas. Jag räknar med att byggnadskostnaderna i detta fall

bör kunna rymmas inom det anslag på 500 000 kronor, som jag avser att

föreslå för ändamålet för budgetåret 1959/60. Vid övervägandena om inskränkningar

i byggnadsprogrammet bör också prövas, om en av folkskoleseminariet

nyttjad träbarack åtminstone under någon övergångstid bör tas

i anspråk för slöjdlärarseminariets behov.

Jag räknar med att de för seminariet behövliga byggnadsarbetena skall

kunna bli i huvudsak slutförda under budgetåret 1959/60, så att utbildningsverksamheten

kan starta höstterminen 1960. Först under senare delen

av budgetåret 1959/60 kan, såsom jag strax närmare skall utveckla, vissa

tjänster vid slöjdlärarseminariet beräknas vara tillsatta. Sedan folkskoleseminariet

med utgången av juni 1959 nedlagts, torde seminariets byggnader

under budgetåret 1959/60, då de ej behöver utnyttjas för någon statlig

utbildningsverksamhet, böra omhänderhavas av byggnadsstyrelsen. Jag räknar

därför inte med anvisande av medel till värme, lyse och vatten för dessa

lokaler under sistnämnda budgetår. Om lokalerna på grund av uthyrning —

eventuellt till Linköpings stad, som för skolväsendets behov framfört önskemål

härom — ändå kommer att vara i bruk under denna tid, torde där böra

beredas plats för de befattningshavare vid slöjdlärarseminariet, som tillträder

sina tjänster under budgetåret; eljest torde erforderligt utrymme för

dessa kunna beredas vid annan statlig institution i staden.

Tre av tjänsterna vid seminariet torde böra tillsättas redan under nästa

budgetår, nämligen rektorstjänsten, tjänsten som adjunkt i psykologi och

pedagogik och en ordinarie tjänst som lärare i slöjdmetodik. Uppgiften för

innehavarna av dessa tjänster blir givetvis att, på sätt utredningen närmare

exemplifierat, planlägga och förbereda utbildningsverksamhetens igångsättande

höstterminen 1960. Särskilt omfattande torde denna uppgift

bli för rektor, som därför bör tillträda sin tjänst tidigare än de andra två

lärarna. I det följande beräknar jag medel för avlöning åt rektor för tid

från och med den 1 november 1959 och för avlöning åt de två andra lärarna

för tid från och med den 1 mars 1960. Om tillsättningsproeeduren beträffande

de tre tjänsterna kan bli avslutad i mycket god tid före den beräknade

tillträdesdagen, vilket även ur andra synpunkter synes önskvärt, torde några

olägenheter av att frånträdandet av eventuell annan lärartjänst sker under

pågående termin inte behöva uppstå. För det närmaste budgetåret upptar

jag också ett belopp av 4 000 kronor för biträdeshjälp.

Ett med tidsförskjutningen sammanhängande detaljproblem uppstår beträffande

slöjdlärarseminariets vaktmästartjänst. Utredningen hade utgått

från att denna tjänst ej behövde inrättas under förberedelseåret, då vaktmästarhjälp

borde kunna påräknas från folkskoleseminariet för kvinnliga

elever under dess sista verksamhetsår. Vid nämnda folkskoleseminarium finns

för närvarande en extra ordinarie vaktmästartjänst, vars innehavare enligt

vad som under hand framkommit synes böra få övergå på den motsvarande

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

tjänst, som föreslagits för slöjdlärarseminariet. Detta seminarium torde, som

framgått av vad jag nyss anfört, komma att formellt upprättas tidigast den

1 november 1959, medan den nämnde vaktmästarens anställning vid det

kvinnliga folkskoleseminariet kommer att upphöra med utgången av juni

1959. För att bereda denne möjlighet att utan avbrott bibehållas vid sin

statliga extra ordinarie anställning vill jag föreslå, att han under budgetåret

1959/60 får förordnas som extra ordinarie vaktmästare vid det andra folkskoleseminariet

i Linköping. Detta seminarium bör alltså under ett övergångsår

vara huvudman för vaktmästaren i fråga, dock sedan slöjdlärarseminariet

trätt i funktion i visst samråd med detta seminarium. Vaktmästaren

bör under detta år ha att fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet dels vid

slöjdlärarseminariet, dels vid andra statliga institutioner i staden.

Till spörsmålen vid slöjdlärarseminariets start hör också frågan om de av

utredningen föreslagna handledarkurserna. Jag anser det nödvändigt, att

sådana kurser kommer till stånd och detta redan sommaren 1960. Då seminariet

enligt mitt förslag under det första läsåret inte skulle nå sin fulla

kapacitet och alltså det maximala antalet handledare ej behöver utnyttjas

detta läsår, torde det emellertid vara lämpligt att kursutbildningen för en

grupp handledare sparas till sommaren 1961. Närmare förslag om uppläggningen

av dessa kurser och kostnaderna härför bör av skolöverstyrelsen upptagas

i anslagsäskandena för budgetåret 1960/61. Enligt min mening torde

medel för ändamålet lämpligen böra anvisas under reservationsanslaget till

Kurser för lärare m. fl. Därest det visar sig nödvändigt att för den här

åsyftade kursverksamheten i någon utsträckning utanordna medel redan

före den 1 juli 1960, torde så böra få ske med anlitande av nyssnämnda

kursanslag.

Innan jag övergår till kostnadsberäkningen och anslagsfrågorna rörande

slöjdlärarseminariet, upptar jag här de av utredningen aktualiserade kompetensfrågorna

och vad därmed hänger samman. Jag har i huvudsak

inte något att erinra emot vad utredningen föreslagit om krav på avgångsbetyg

från slöjdlärarseminariet för förvärvande i fortsättningen av

behörighet till slöjdlärartjänst, om ställningen för de enligt nuvarande bestämmelser

behörighetsförklarade lärarna och för dem som i övergångsskedet

genomgår den sedvanliga slöjdlärarutbildningen på Nääs, samt om

en särskild väg till behörighet för timlärare med längre tids tjänstgöring. En

viss justering av tidsangivelserna är emellertid nödvändig. S. k. intygskurs

av hittillsvarande typ bör sålunda på Nääs anordnas sista gången sommaren

1959 och s. k. betygskurs sista gången sommaren 1960. Vad beträffar den

berörda timlärarkategorien bör vidare de fem årens tjänstgöring ha fullgjorts

före den 1 juli 1959; de första fortbildningskurserna på Nääs för dessa

lärare bör kunna anordnas sommaren 1960. Undantag från de uppställda

kraven på fem års tjänstgöring med i genomsnitt 15 veckotimmar bör, så
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

som utredningen förutsatt, kunna medgivas efter prövning i varje enskilt

fall. Denna prövning bör ankomma på skolöverstyrelsen. Det bör härvid

bland annat beaktas att gällande föreskrifter kan ha medfört svårigheter att

uppnå en genomsnittlig tjänstgöring av 15 veckotimmar. I detta sammanhang

vill jag med anledning av vad facklärarförbundet anfört beträffande

föregående tjänstgöring fästa uppmärksamheten på det förhållandet att

efter den 1 juli 1959 och till dess vederbörande genomgått ifrågavarande

fortbildning kan komma att förflyta flera år, och att därför när behörigheten

uppnås, den fullgjorda timlärartjänstgöringen i flertalet fall torde

komma att vara avsevärt längre än vad de förordade reglerna synes ge vid

handen.

De övergångsvis anordnande kurserna för icke behöriga timlärare bör

enligt min mening förekomma under somrarna 1960—1962. Under denna

period torde på Nääs plats kunna beredas för fortbildning av omkring 130

timlärare. Man torde vidare böra räkna med att utbildningsverksamheten i

övrigt på Nääs — med bland annat kurser i träslöjd för folkskollärare —

under dessa år fortsätter i stort sett som hittills. Verksamheten bör dock

hållas inom sådana gränser, att det i riksstaten under rubriken Bidrag till

August Abrahamsons stiftelse för slöjdlärarutbildning upptagna anslaget,

som nu uppgår till 110 000 kronor, kan hållas i stort sett oförändrat. Jag

förutsätter, att vid den angivna periodens slut det åt slöjdlärarutredningen

lämnade uppdraget att avge förslag om den framtida användningen av Nääs

är slutfört och att slutlig ställning då bör ha tagits till denna fråga. Jag vill

med tanke på detta ännu kvarstående utredningsuppdrag anföra följande

synpunkter. Sedan ett slöjdlärarseminarium kommit till stånd, torde inte

finnas anledning att enbart för olika former av fortbildning i slöjd bibehålla

utbildningsverksamheten på Nääs, särskilt inte om detta skulle påfordra

årliga bidrag eller investeringsinsatser från statens sida. Över huvud taget

bör vid övervägandena om egendomens och verksamhetens framtid inte

ifrågasättas nya statliga utgiftsändamål enbart i syfte att under alla förhållanden

finna någon användning för den nuvarande anläggningen. Då det,

med hänsyn till byggnadernas bristfälliga skick på Nääs, torde föreligga

mycket små utsikter att finna en realiserbar utväg för egendomens framtida

användning, som ligger i linje med donators ursprungliga intentioner, torde

det bli nödvändigt att överväga radikala åtgärder i denna fråga.

En av de av utredningen upptagna kompetensfrågorna återstår att ta

ställning till, nämligen behörighet för slöjdlärare att tjänstgöra som yrkeslärare.

Vad slöjdlärarutredningen och 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens

centrala ledning och viss lärarutbildning härvidlag enats om, bör

enligt min mening kunna följas i huvudsak.

Jag har tidigare kommit att beröra vissa anslagsfrågor. Sålunda

har jag bland annat förutsatt medelsanvisning till handledarkurser under

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1959

reservationsanslaget till Kurser för lärare m. fl., vilket dock påverkar anslagsberäkningen

först budgetåret 1960/61, eventuellt även 1961/62. Vidare

har jag förutsatt, att kostnader för övergångsvis anordnade fortbildningskurser

för icke behöriga timlärare skall komma att belasta anslaget till

Bidrag till August Abrahamsons stiftelse för slöjdlärarutbildning.

I fråga om de till slöjdlärarseminariet mera direkt knutna kostnaderna

föreslår jag, att för erforderliga byggnadsarbeten för budgetåret 1959/60

under statens allmänna fastighetsfond upptages ett investeringsanslag av

500 000 kronor under rubriken Vissa byggnadsarbeten för slöjdlärarseminariet.

Utöver det föreslagna byggnadsanslaget blir vissa andra medelsanvisningar

av engångsnatur erforderliga redan nästa budgetår. I överensstämmelse

med utredningens förslag förordar jag sålunda, att i riksstaten under

åttonde huvudtiteln upptages två nya reservationsanslag, det ena på

105 000 kronor under rubriken Slöjdlärarseminariet: Inredning och utrustning,

det andra på 43 000 kronor under benämningen Slöjdlärarseminariet:

Materiel, böcker m. m. Mot vad utredningen efter gjorda beräkningar för

dessa ändamål ansett sig böra föreslå, har jag alltså inte funnit anledning

till erinran.

De årliga kostnaderna för slöjdlärarseminariet, sedan detta nått full

utbyggnad, har av utredningen enligt dåvarande löne- och kostnadsläge

uppskattats till 405 500 kronor, varav 320 000 kronor till avlöningar, 55 500

kronor till omkostnader och 30 000 kronor till materiel, böcker m. m. Någon

variation av dessa årliga kostnader skulle uppkomma genom att elevantalet

ej varje läsår är lika stort. Genom den ändrade uppläggning av utbildningen,

som jag i det föregående förordat, blir också kostnadskalkylen något förändrad.

En mer exakt beräkning är, innan timplanen m. m. närmare utformats,

givetvis inte möjlig. Vid full utbildningskapacitet vid seminariet torde

de årliga kostnaderna med utgångspunkt i nuvarande löne- och kostnadsläge

komma att röra sig omkring 430 000 kronor.

För budgetåret 1959/60 bör i riksstaten under åttonde huvudtiteln upptagas

ett förslagsanslag till Slöjdlärarseminariet: Avlöningar på 43 000

kronor med den fördelning på olika anslagsposter, som framgår av avlöningsstaten

i min följande hemställan. Under detta anslag beräknar jag, som

tidigare närmare angivits, medel för avlönande av rektor och två andra

lärare, vilka tjänster sålunda redan nu bör upptagas på en personalförteckning

för slöjdlärarseminariet, samt medel till biträdeshjälp. Jag föreslår

vidare för nämnda budgetår ett förslagsanslag på 15 000 kronor till Slöjdlärarseminariet:

Omkostnader. Sistnämnda belopp har beräknats bli av

Kungl. Maj:t, efter förslag av skolöverstyrelsen, närmare fördelat på poster

till sjukvård in. m., reseersättningar och expenser.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. May.ts proposition nr 92 år 1959

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig här förordade riktlinjer för slöjdlärarutbildningens ordnande

och vad därmed hänger samman meddela erforderliga närmare föreskrifter.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. a) besluta, att i Linköping skall upprättas ett slöjdlärarseminarium

med i huvudsak den organisation jag i det

föregående förordat;

b) besluta, att utbildningen vid slöjdlärarseminariet skall

taga sin början höstterminen 1960;

c) godkänna av mig i det föregående i övrigt förordade

grunder för utbildning av lärare i manlig slöjd;

d) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar

och utfärda de övriga föreskrifter, som föranledes

av vad som föreslagits under a)—c);

II. godkänna följande personalförteckning för slöjdlärarseminariet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1959/60:

Personalförteckning

Tjänstemän å ordinarie stat

1 rektor ................................... ABp 26

1 adjunkt ................................. Ao 23

1 lärare i slöjdmetodik...................... Ao 20

III. godkänna följande avlöningsstat för slöjdlärarseminariet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöning till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 33 700

2. Avlöning till icke-ordinarie personal......... 4 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 5 100

4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................200

Summa kronor 43 000

IV. för budgetåret 1959/60 under åttonde huvudtiteln

anvisa

a) till Slöjdlärarseminariet: Avlöningar ett förslagsanslag

av 43 000 kronor;

b) till Slöjdlärarseminariet: Omkostnader ett förslagsanslag

av 15 000 kronor;

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

c) till Slöjdlärarseminariet: Materiel, böcker m.m. ett

reservationsanslag av 43 000 kronor;

d) till Slöjdlärarseminariet: Inredning och utrustning ett

reservationsanslag av 105 000 kronor;

V. till Fissa byggnadsarbeten för slöjdlärarseminariet för

budgetåret 1959/60 under statens allmänna fastighetsfond

anvisa ett investeringsanslag av 500 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

M. Ribbing

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1959.

1 samt.

Nr 92

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1959

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning ..................................................... 3

II. Hittillsvarande förhållanden.................................... 6

III. Examinationsbehov............................................ 12

A. Utredningen ............................................... 12

B. Remissyttranden ........................................... 14

IV. Utbildningens utformning och yttre organisation.................. 16

A. Utredningen ............................................... 16

B. Remissyttranden ........................................... 26

V. Personalorganisation m. m...................................... 37

A. Utredningen ............................................... 37

B. Remissyttranden ........................................... 42

VI. Seminariets förläggning. Byggnadsfrågor......................... 44

A. Utredningen ............................................... 44

B. Remissyttranden ........................................... 48

VII. Kompetensfrågor och vissa övergångsförhållanden................ 49

A. Utredningen ............................................... 49

B. Remissyttranden ........................................... 53

VIII. Utredningens kostnadsberäkningar.............................. 54

IX. Departementschefen ........................................... 59

Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1959

590462

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:268 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående utbildning av lärare i manlig slöjd m. m. a1 i texten
  2. SU 1959:116 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående utbildning av lärare i manlig slöjd m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten