Angående vissa anslag till universitetssjukhusen m. m
1959-03-06 · 68 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 68 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1959:95, Angående vissa anslag till universitetssjukhusen m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
1
Nr 95
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
till universitetssjukhusen m. m.; given Stockholms
slott den 6 mars 1959.
Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om
vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Rune B. Johansson
Propositionens huvudsakliga innehåll
För fortsatt upprustning av serafimerlasarettet föreslås anvisande av ett
reservationsanslag av 700 000 kronor. I anslutning härtill lämnas en redogörelse
för en av särskilt tillkallad sakkunnig verkställd utredning rörande
vissa med det kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet vid serafimerlasarettet
sammanhängande lokal- och organisationsfrågor.
För det fortsatta utbyggandet av akademiska sjukhuset i Uppsala föreslås
anvisande av ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor. Av anslaget avses
2 100 000 kronor för uppförande av nybyggnader för medicinska och barnpsykiatriska
kliniker.
Till bidrag till viss utrustning vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund föreslås skola anvisas ett reservationsanslag av 450 000 kronor.
Riksdagen föreslås skola godkänna grunder för ekonomiskt samarbete
med Malmöhus läns landsting angående anordnande av undervisning i klinisk
epidemiologi vid epidemisjukhuset i Lund.
Slutligen föreslås, att ett reservationsanslag av 4 820 000 kronor anvisas
till bidrag till vissa bygnadsarbeten vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 95
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 mars 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
elfte huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1959/60 beräkna följande anslag, nämligen under
punkten 59 till Bidrag till vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid serafimerlasarettet
in. in. ett reservationsanslag om 700 000 kronor, under punkten
68 till Bidrag till viss utrustning vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund ett reservationsanslag om 73 000 kronor samt under punkten 70 till
Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund m. m. ett reservationsanslag om 5 840 000 kronor.
Vidare har Kungl. Maj:t i sagda proposition på min hemställan under
kapitalbudgeten, inrikesdepartementet, statens allmänna fastighetsfond,
punkten 8, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala för budgetåret
1959/60 beräkna ett investeringsanslag av 3 500 000 kronor.
Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.
I samband därmed torde jag få anmäla uppkommen fråga rörande
grunder för statens bidrag till anordnande av undervisning i klinisk epidemiologi
vid epidemisjukhuset i Lund.
Bidrag till vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid
serafimerlasarettet m. m.
För detta ändamål är i gällande riksstat uppfört ett reservationsanslag
av 600 000 kronor.
I. Fortsatt upprustning av serafimerlasarettet
I proposition nr 87/1958 (sid. 24 ff) lämnades en redogörelse för ett
av särskilt tillkallade sakkunniga den 20 december 1957 avlämnat be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 är 1959
3
tänkande med förslag till vissa åtgärder för upprustning av serafimerlasarettet.
Ifrågavarande åtgärder avsåg dels byggnads-, installations- och
förbättringsarbeten för en preliminärt uppskattad totalkostnad av 2 543 000
kronor dels ock anskaffning av inventarier och annan utrustning för en
beräknad kostnad av 1 059 000 kronor. Samtidigt redovisades ett mellan
kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande
in. in. och Stockholms stads förhandlingsdelegerade träffat förslag till avtal
rörande bl. a. fördelningen av kostnaderna för upprustning av serafimerlasarettet,
enligt vilket staden skulle erlägga 60 procent av kostnaderna för
i förenämnda upprustningsprogram ingående byggnadsarbeten och installationer
in. m. medan anskaffningen av utrustning helt skulle bekostas
av staten. Det förutsattes härvid, att samtliga av de sakkunniga föreslagna
åtgärder och inventarieanskaffningar skulle komma till stånd, såvida icke
annat överenskoms vid den fortsatta statliga och kommunala behandlingen
av de sakkunnigas förslag.
Vid anmälan i förenämnda proposition av ifrågavarande spörsmål uttalade
jag bl. a., att den av de sakkunniga framlagda upprustningsplanen
syntes ägnad att inom rimlig tid skapa förbättrade arbetsförhållanden vid
lasarettet för såväl sjukvård som undervisning och forskning. Jag förordade
därför, att sagda plan lades till grund för lasarettets successiva upprustning.
Det med Stockholms stad träffade förslaget till avtal ansåg jag
mig även böra godtaga. Jag framhöll vidare, att det uppenbarligen ur såväl
sjukvårdens som undervisningens synpunkt var angeläget, att de föreslagna
åtgärderna kom till utförande så snart som möjligt. Jag förklarade
mig emellertid icke beredd att framlägga någon tidsplan för upprustningen.
Det statsfinansiella läget finge här liksom på andra områden bli avgörande
för den medelstilldelning, som kunde ifrågakomma. Jag angav därefter
de åtgärder, vilka borde såsom en första etapp vidtagas redan under
budgetåret 1958/59. För byggnads-, installations- och förbättringsarbeten
beräknade jag därvid totalt en kostnad om 800 000 kronor, varav 40 procent
eller 320 000 kronor skulle falla på statsverket. Jag underströk emellertid,
atL kostnadsberäkningarna för dessa arbeten var preliminära. Det borde
ankomma på byggnadsstyrelsen att innan föreslagna byggnadsarbeten igångsattes
fackmässigt bearbeta och granska upprättade förslag samt uppgöra
preciserade kostnadsberäkningar m. m. Kostnaderna för anskaffning av
inventarier under budgetåret 1958/59 uppskattades av mig till 215 000
kronor. Vad sålunda föreslogs föranledde ingen erinran från riksdagens
sida.
Genom beslut den 28 juli 1958 godkände Kungl. Maj:t förenämnda avtal
med Stockholms stad rörande bl. a. upprustning av serafimerlasarettet samt
uppdrog åt byggnadsstyrelsen att verkställa en fackmässig bearbetning av
det i nyssnämnda proposition framlagda förslaget till byggnads- och installationsarbeten
vid lasarettet, avsedda att k om nja till utförande i en
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
första etapp, samt i samråd med direktionen för karolinska sjukhuset och
Stockholms stads sjukhusdirektion upprätta och till Kungl. Maj:t inkomma
med ett av kostnadsberäkningar åtföljt förslag till ett ur byggnadsteknisk
synpunkt och med hänsyn till sjukhusdriften lämpligt tidsschema för arbetenas
genomförande.
Genom beslut samma dag föreskrev Kungl. Maj :t vidare, att direktionen
för karolinska sjukhuset av det för budgetåret 1958/59 anvisade reservationsanslaget
till Bidrag till vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid serafimerlasarettet
in. in. skulle för anskaffning av inventarier och utrustning
till lasarettet i enlighet med vad därutinnan anförts i propositionen nr
87/1958 och efter samråd med centrala sjukvårdsberedningen äga disponera
högst 215 000 kronor. Beslutet avsåg följande utrustnings- och inventarieanskaffning.
Kostnad
Total-
under etapp I
kostnad
Möbler o. dyl. för de medicinska och neurologiska klinikerna .. .
15 000
19 000
Möbler och ljusskåp m.m. för röntgenavdelningen............
28 000
261 000
Apparatur till de kliniskt-kemiska och kliniskt-bakteriologiska
centrallaboratorierna....................................
70 000
106 000
Möbler samt präglingsmaskin m. m. å intendentkontoret.......
16 000
16 000
Köksutrustning, belysningsarmatur m. m.....................
86 000
425 000
Summa kronor
215 000
Sedan byggnadsstyrelsen i skrivelse den 11 november 1958 framlagt förslag
till åtgärder för en första etapp av serafimerlasarettets upprustning
jämte tidsplan för arbetenas genomförande samt Stockholms stads sjukhusdirektion
och direktionen för karolinska sjukhuset däröver avgivit utlåtanden,
uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 30 januari 1959 åt byggnadsstyrelsen
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelsen förordat
i förenämnda skrivelse och för en kostnad av högst 725 000 kronor
låta utföra resp. påbörja de byggnads-, installations- och förbättringsarbeten,
som angives i nedanstående sammanställning, varvid såsom villkor
för arbetenas utförande skulle gälla, att Stockholms stad bidroge med
00 procent av de verkliga kostnaderna för åtgärdernas genomförande.
Kungl. Maj :t föreskrev tillika, att den för varje arbete i sammanställningen
angivna totalkostnaden icke finge överskridas, samt förordnade, att byggnadsstyrelsen
av förenämnda anslag skulle för ombesörjande av i sammanställningen
angivna arbeten äga disponera 290 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
5
Arbeten
Kostnad
under etapp I
Total-
kostnad
Åtgärder för förbättring av lasarettets el-energiförsörjning
no 000
330 000
Utbyten av bristfälliga el-installationer.........
24 000
_
Åtgärder till förbättring av den sanitära utrustningen inom vissa
vårdavdelningar...........
74 000
350 000
Målningsarbeten...........
100 000
600 000
Centralradioanläggning........
43 000
43 000
Tillbyggnad till intendentkontoret.....
56 000
56 000
Förbättrat intag till olycksfallspolikliniken samt tillbyggnad till
inskrivningsexpeditionen............
90 000
90 000
Ändringsarbeten för det kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet
45 000
45 000
Inrättande av isolerings- och undersökningsrum inom medicinska
kliniken (8 enheter)..............
76 000
76 000
Inrättande av isolerings- och undersökningsrum inom neurolo- giska kliniken (4 enheter).......
38 000
38 000
Ombyggnad av kandidatlaboratorium i neurologiska kliniken . . .
35 000
35 000
Ändringsarbeten för kliniskt-kemiska centrallaboratoriet samt
iordningsställande av omklädningsrum för kandidater i pato- logiska avdelningen.............
34 000
34 000
Summa kronor
725 000
varav å staten fallande del utgör......
290 000
I skrivelse den 26 november 1958 hemställer direktionen för karolinska
sjukhuset om dels bemyndigande att beställa en automatisk telefonväxel
för serafimerlasarettet dels ock anvisande för budgetåret 1959/60 av 800 000
kronor för fortsatt upprustning av lasarettet enligt följande specifikation.
A. Byggnads- och installationsarbeten m. m. Preliminärt
beräknad
kostnad
Återstående åtgärder för el-energiför sörj ningen .............. 220 000
Inrättande av isolerings- och undersökningsrum å medicinska
kliniken ................................................ 75 000
Tillbyggnad för röntgenavdelningen ........................ 160 000
Arkivinredning för d:o .................................... 40 000
Inrättande av avdelning för hjärtkateterisering och angiocardio
grafi
130 000
Utökning av kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriets lokaler . 25 000
Inrättande av vissa laboratorielokaler i patologbyggnaden samt
omklädningsrum för kandidater .......... 100 000
Omändring av badlokalerna samt nya förråds- och laboratorielokaler
därstädes ...................................... 85 000
Förbättring av vatten- och avloppsledningar .................. 100 000
Förbättring av den sanitära utrustningen in. in. inom fyra vårdavdelningar
1........................ 140 000
Målningsarbeten .......................................... 150 000
Förbättring och utbyte av golvbeläggningar.................. 25 000
Summa kronor 1 250 000
varav å statsverket faller 40 procent eller .................... 500 000
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
B. Anskaffning av inventarier och annan utrustning
Kostnad
4 000
80 000
56 000
40 000
45 000
4 000
50 000
21 000
Möbler och dyl. till medicinska kliniken
Röntgenapparatur ........... ..........................
Apparatur till hjärtkateteriseringsavdelning
Apparatur till kliniskt-kemiska centrallaboratoriet
EEG-apparat till kliniskt-neurofysiologiska centrallaboratoriet
Hyllinredning m. in. i tvättförråd
Köksutrustning .........................
Belysningsarmatur in. in.
Summa kronor 300 000
II. Det kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet
vid serafimerlasarettet
Inledning
I sitt den 20 december 1957 avgivna betänkande med förslag till vissa förbättringsåtgärder
vid serafimerlasarettet uttalade förutnämnda sakkunniga
i fråga om lasarettets kliniskt-bakteriologiska centrallaboratorium i huvudsak
följande.
De sakkunniga föreslår, att laboratoriet, när endokrinologiska avdelningen
omkring den i maj 1958 överflyttas till karolinska sjukhuset, övertager
sistnämnda avdelnings nuvarande lokaler i lasarettets laboratoriebyggnad
omfattande omkring 196 in2. Därutöver kan, om så erfordras, fem mindre
arbetsrum inredas å laboratoriebyggnadens vind för en kostnad av cirka
51 000 kronor. Av dessa kan åtminstone en del få disponeras av bakteriologiska
laboratoriet. Härtill konnner en djuravdelning i sju rum om sammanlagt
cirka 100 m2.
Laboratoriets förståndare, laboratorn Lithander har förklarat, att de lokaler,
som skulle ställas till laboratoriets förfogande i laboratoriebyggnaden,
i utrymmeshänseende icke kommer att bli tillfredsställande vare sig ur
sjukvårds-, undervisnings- eller forskningssynpunkt. Enligt en av Lithander
företagen undersökning skulle för att tillgodose behoven erfordras laboratorie-
och undervisningslokaler med en nettoyta av 830 in2 och en djuravdelning
med 235 m2 nettoyta. Såsom en utväg att lösa laboratoriets lokalfråga
har Lithander föreslagit, att verksamheten överflyttas till karolinska
sjukhusets blivande nybyggnad för klinisk bakteriologi, när denna står
färdig. Enligt Lithanders mening kan en sådan anordning genomföras utan
olägenheter för sjukvården. För undervisningen skulle vinnas mer allsidigt
och tillräckligt tekniskt och kliniskt material. Slutligen skulle avsevärd
ekonomisk vinst uppkomma.
Med anledning av Lithanders begäran att få överflytta verksamheten till
karolinska sjukhuset har lärarkollegiet vid karolinska institutet utsett särskilda
sakkunniga, vilka förklarat, att det måste betraktas som ett steg
bakåt att företaga ett bortflyttande av den bakteriologiska rutinverksamheten
från serafimerlasarettet samt att det måste innebära väsentligt förbättrade
villkor för laboratoriet att få disponera de av endokrinologiska avdelningen
nu ianspråktagna lokalerna.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 ur 1959
Laboratorn Lithander har sedermera påyrkat, att såsom ett provisorium
få disponera, förutom endokrinologiska avdelningens lokaler, hela djuravdelningen
d. v. s. ytterligare sju rum med en golvyta av cirka 100 in2.
Därvid skulle erfordras uppförande av nya djurstallar in. m. inom lasarettsområdet.
Den nya bakteriologiska laboratoriebyggnaden vid karolinska sjukhuset
beräknas stå färdig under år 1961 och först då skulle den av Lithander föreslagna
överflyttningen kunna ske. Den fysiologiska undervisningens lokalfråga
bör icke få vara olöst under så lång tid som fram till 1961. Något
annat hinder för dess lösande före ingången av läsåret 1958/59 än bakteriologiska
centrallaboratoriets förflyttning synes icke förefinnas. De sakkunniga
är väl medvetna om att bakteriologiska centrallaboratoriets vid serafimerlasarettet
lokalbehov för sjukvård, undervisning och forskning ingalunda
blir tillgodosett vid en överflyttning till endokrinologiska avdelningens
lokaler. Då neurologiska och neurokirurgiska klinikerna överflyttas till karolinska
sjukhuset, finns emellertid möjligheter att med utnyttjande av
sagda klinikers utrymda lokaler tillfredsställa laboratoriernas lokalanspråk.
Med hänsyn härtill förefaller det de sakkunniga mycket tveksamt, om man
inom det trånga lasarettsområdet nu bör uppföra byggnad för djurstall.
Över de sakkunnigas förslag i denna del avgavs utlåtanden av bl. a.
lärarkollegiet vid karolinska institutet, kanslern för rikets universitet och
direktionen för karolinska sjukhuset.
Lärarkollegiet ansåg Lithanders förslag om uppförande av nya djurstallar
m. in. inom lasarettet samt disponerande av den nuvarande djuravdelningen
för det bakteriologiska laboratoriets behov välmotiverat och förtjänt av
bifall.
Universitetskanslern ansåg icke det framlagda förslaget till lösning av
det bakteriologiska laboratoriets lokalfråga godtagbart ens som ett provisorium
i avvaktan på att laboratoriet enligt de sakkunnigas intentioner skulle
erhålla ökade lokaler efter nervklinikernas överflyttning till karolinska
sjukhuset. Placeringen av laboratoriet i samma våning som djuravdelningen
måste ur hygienisk synpunkt vara förkastligt. Då därtill kom, att
de för laboratoriet avsedda lokalerna måste anses otillräckliga såväl för
sjukvårdens som undervisningens och forskningens behov, ansåg sig kanslern
böra påyrka, att den nuvarande djuravdelningen disponerades för
laboratoriet och att ett mindre djurhus i stället uppfördes. Behovet av ett
djurhus vid serafimerlasarettet torde komma att kvarstå, även om förslaget
att överföra verksamheten vid serafimerlasarettets kliniskt-bakteriologiska
laboratorium till karolinska sjukhusets blivande nybyggnad för klinisk
bakteriologi komine att realiseras. Sistnämnda förslag syntes enligt kanslern
böra ytterligare utredas och övervägas, innan man tog ställning till frågan
om att bereda laboratoriet ökade utrymmen med utnyttjande av de lokaler,
som bleve lediga vid nervklinikernas överförande till karolinska sjukhuset.
Direktionen för karolinska sjukhuset framhöll, att först sedan bakteriologiska
laboratoriet överflyttat till endokrinologiska avdelningen kunde dess
lokalfråga närmare bedömas. Hur denna sedermera skulle lösas finge bli
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
beroende av i första hand de akademiska myndigheternas ställningstagande
till förslaget om flyttning av verksamheten till karolinska sjukhusets nya
bakteriologiska centrallaboratorium. Skulle en sådan flyttning ske, måste
direktionen starkt ifrågasätta, om en nybyggnad för djurstall borde ske.
Vid anmälan i proposition nr 87/1958 av de sakkunnigas förslag anförde
jag, att jag i likhet med kanslern fann frågan om laboratoriets framtida förläggning
vara av så stor principiell och praktisk betydelse, att den borde
göras till föremål för en särskild, av tidigare undersökningar obunden utredning.
I avvaktan därpå borde anstå med ifrågasatt utvidgning av bakteriologiska
laboratoriets lokaler utöver vad de sakkunniga föreslagit.
Genom beslut den 2 maj 1958 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för
inrikesdepartementet att tillkalla en utredningsman för att i anslutning
till vad därutinnan anförts vid anmälan av propositionen nr 87/1958 verkställa
utredning, huruvida med beaktande av samtliga föreliggande omständigheter
den vid serafimerlasarettet f. n. bedrivna bakteriologiska laboratorieverksamheten
borde kvarbliva vid lasarettet eller överflyttas till
karolinska sjukhusets blivande bakteriologiska centrallaboratorium ävensom
avgiva förslag till lösning av därmed sammanhängande lokal- och
organisationsfrågor.
Med stöd av det sålunda givna bemyndigandet tillkallades den 22 maj
1958 såsom utredningsman byråchefen Sixten Fors samt den 18 juni 1958
såsom expert, laboratorn i klinisk bakteriologi vid universitetet i Göteborg
Karl Gösta Vahlne.
Utredningen avlämnade den 14 februari 1959 en promemoria angående
det kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet vid serafimerlasarettet. Över
promemorian har yttranden avgivits av byggnadsstyrelsen, kanslern för
rikets universitet efter hörande av lärarkollegiet vid karolinska institutet
samt direktionen för karolinska sjukhuset.
Utredningens promemoria
Nuvarande förhållanden
Serafimerlasarettet och det s. k. Sabbatsbergsavtalet.
Serafimerlasarettet består f. n. av en medicinsk, en kirurgisk, en neurologisk
och en neurokirurgisk klinik. Dessutom finns vid lasarettet bl. a.
polikliniker, en röntgenavdelning, en patologisk avdelning samt ett klinisktfysiologiskt,
ett kliniskt-bakteriologiskt och ett kliniskt-kemiskt centrallaboratorium.
Vid samtliga till lasarettet hörande kliniker och institutioner
bedrivs undervisning och forskning. Huvuddelen av lasarettets byggnader
är numera starkt förslitna och omoderna.
I samband med bortflyttandet av karolinska institutets teoretiska institutioner
från grannskapet av serafimerlasarettet till Norrbackaområdet aktualiserades
frågan om lasarettets ersättande av ett modernt och fullständigt
undervisningssjukhus. Den 1 december 1947 ingicks som en följd av för
-
9
Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1959
handlingar i denna fråga mellan staten och Stockholms stad dels avtal
angående samarbete för ny- och ombyggnad samt drift av Sabbatsbergs
sjukhus (benämnt Sabbatsbergsavtalet), dels avtal angående försäljning
till Stockholms stad av stiftelsen serafimerlasarettets fastigheter. Genom
dessa avtal har staden förvärvat serafimerlasarettets fastigheter med rätt
för staten att intill den 1 januari 1961 utan ersättning fritt få disponera fastigheterna,
samt upplåtit Sabbatsbergs sjukhus samtliga avdelningar med
ett undantag till karolinska institutet för undervisningsändamål, ävensom
förbundit sig att färdigställa de delar av sjukhuset, som är avsedda att
upplåtas för den vid serafimerlasarettet bedrivna undervisningen, så snart
ske kan och, såvitt hinder icke möter på grund av omständigheter, över
vilka staden icke kan råda, senast före den 1 januari 1961.
Genom Sabbatsbergsavtalet skall således en betydande utbyggnad ske av
Sabbatsbergs sjukhus genom uppförande av ett stort antal kliniker och institutioner,
till vilka större delen av den vid serafimerlasarettet förlagda
undervisningen avses bli överflyttad. Bland de inrättningar, vilka genom avtalet
upplåtits för undervisningen, inräknas ett till sjukhuset anslutet, stadens
sjukhusdirektion direkt underställt bakteriologiskt centrallaboratorium.
De neurologiska och neurokirurgiska klinikerna vid serafimerlasarettet
beröres däremot icke av Sabbatsbergsavtalet. Dessa kliniker skall i stället
enligt beslut av 1956 års riksdag överflyttas till karolinska sjukhuset,
där uppförandet av nya nervkliniker pågår. Överflyttningen beräknas kunna
ske under år 1963.
Av de i Sabbatsbergsavtalet upptagna klinikerna och institutionerna var
kvinnokliniken vid tidpunkten för avtalets ingående redan färdigställd. År
1952 fullbordades nyssnämnda bakteriologiska centrallaboratorium. Vidare
har patologiska avdelningen byggts om och försetts med undervisningslokaler.
Trots att över tio år förflutit sedan avtalet träffades har emellertid icke
några andra anläggningar än de nu nämnda kommit till stånd, varför serafimerlasarettet
torde behöva tagas i anspråk för undervisning och forskning
under ytterligare tio å femton år. Sedermera har mellan kommissionen för
förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande m. in. och Stockholms
stads förhandlingsdelegerade träffats ett av Kungl. Maj :t den 28
juli 1958 godkänt avtal (se proposition nr 87/1958), vari bl. a. bestämts att
staten — med ändring av vad därom stadgas i Sabbatsbergsavtalet — skall
äga disponera över lasarettet intill budgetårsskiftet närmast efter den tidpunkt,
då de nya nervklinikerna å karolinska sjukhuset tagits i bruk. Enligt
avtalets § 4 skall vidare på yrkande av endera parten förhandlingar upptagas
om de lokalproblem för lasarettets laboratorier, som kan aktualiseras
i samband med nervklinikernas överflyttning till karolinska sjukhuset. Förhandlingarna
härom skall drivas så, att överenskommelse kan träffas i
god tid före nämnda överflyttning.
Undervisningen i klinisk bakteriologi. Enligt den nya
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
medicinska studieordningen, som blir helt genomförd under läsåret 1958/59,
kommer undervisningen i klinisk bakteriologi att förläggas i nära anslutning
till den kliniska undervisningen särskilt i invärtesmedicin, kirurgi
och epidemiologi. Undervisningens omfattning och de allmänna riktlinjerna
för hur undervisningen i ämnet bör bedrivas framgår närmare av proposition
nr 212/1954, vartill hänvisas.
Undervisningen i klinisk bakteriologi i Stockholm är huvudsakligen förlagd
till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Karolinska institutets
laborator i klinisk bakteriologi, som tillika är överläkare och chef för serafimerlasarettets
kliniskt-bakteriologiska centrallaboratorium, sköter undervisningen
i ämnet på de kliniska kurser, som äger rum vid lasarettet. Laboratorn
har även att meddela den undervisning, som avses skola bedrivas vid
Sabbatsbergs sjukhus. Därjämte åligger det laboratorn att meddela undervisning
i klinisk bakteriologi i samband med kurserna i pediatrik vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Undervisningen i klinisk
bakteriologi vid karolinska sjukhuset ombesörjes av laboratorn vid sjukhusets
kliniskt-bakteriologiska centrallaboratorium. Slutligen meddelas viss
undervisning i ämnet i samband med kurserna i klinisk epidemiologi vid
epidemisjukhuset i Stockholm. Ifrågavarande undervisning lämnas av epidemisjukhusets
läkare.
Kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet vid serafimerlasarettet.
Huvuddelen av laboratoriets lokaler har hittills
varit belägen i medicinska klinikbyggnadens jordvåning, där laboratoriet
disponerat sex rum och två smärre utrymmen med en sammanlagd golvyta
om cirka 125 in2 (netto). Lokalerna har år 1945 av yrkesinspektionen
förklarats olämpliga för där bedriven verksamhet. Utöver angivna lokaler
har tre rum om sammanlagt cirka 36 in2 ställts till laboratoriets förfogande
i översta våningen av den år 1951 färdigställda laboratoriebyggnaden. I
samma våning har endokrinologiska avdelningen varit förlagd. Under augusti
månad 1958 har sistnämnda avdelning förflyttats till den nyligen
uppförda endokrinologiska institutionen vid karolinska sjukhuset. Sedan
erforderliga ombyggnads- och reparationsarbeten numera slutförts, beräknas
det bakteriologiska laboratoriet under februari månad innevarande år
kunna flytta in i de av endokrinologiska avdelningen tidigare disponerade
utrymmena. De av bakteriologiska laboratoriet sålunda disponerade lokalerna
kommer alltså samtliga att vara belägna i samma våning och omfatta
inklusive toalettrum och duschrum tillhopa cirka 196 in2 (netto). I samma
våning finns dessutom i direkt anslutning till laboratoriet en särskild för
hela lasarettet avsedd djuravdelning i sju rum om sammanlagt cirka 100 m2
(netto), vilken avdelning står under ledning av laboratoriets överläkare.
Vid laboratoriet finns — förutom laboratorn-överläkaren — 14 befattningshavare,
varav å lasarettets stat en förste underläkare, två översköterskor,
tre laboratoriebiträden, tre sjukvårds- och ekonomibiträden och ett
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
kanslibiträde samt å karolinska institutets stat en förste amanuens, en
institutionsvaktmästare (gemensam med medicinska kliniken), ett laboratoriebiträde
och ett kanslibiträde.
Under åren 1955—1958 uppgick antalet vid laboratoriet utförda analyser
till resp. 19 412, 20 602, 16 922 och 16 318. En viss del av laboratoriearbetet
för sjukvården vid serafimerlasarettet utfördes dock på annat laboratorium,
vilket medfört en årlig kostnad för sjukhuset om cirka 25 000 kronor.
På anmodan av utredningen har överläkaren vid laboratoriet, laboratorn
Lithander sammanfattat sina synpunkter på laboratoriets lokal- och förläggningsfråga
enligt i huvudsak följande.
Laboratoriets lokaler har under alla år varit så dåliga — för små och
hälsovådliga — att arbetet där måst inskränkas till nackdel för undervisning,
forskning och sjukvård, varjämte personalen arbetat under föga människovärdiga
förhållanden.
För laboratoriets personal förefinns onormalt höga infektionsrisker och
hygieniska olägenheter i nu disponibla utrymmen. Genom överflyttningen
till den endokrinologiska avdelningens förutvarande lokaler erhåller laboratoriet
visserligen lokaler med bättre hygienisk kvalitet än tidigare men ytan
för laborationer blir i de nya utrymmena betydligt mindre än de utrymmen
som hittills disponerats för detta ändamål, d. v. s. 61,7 in2 mot hittills 111,9
m2. Givetvis medför för små utrymmen för laboratoriearbete även i fortsättningen
stor risk för infektioner bland personalen, varjämte riskerna för
feldiagnoser kommer att öka. Nuvarande stora förluster ifråga om tid och
material vid färdigställandet av substrat kommer ävenledes att bestå, vilket
i sin tur medför förlängda vårdtider för patienterna. Laboratoriets placering
i samma våning som djuravdelningen är vidare ur hygienisk synpunkt
förkastligt. Hittills har en ganska betydande del av laboratoriearbetet
för sjukvården måst utföras utanför sjukhuset. Efter överflyttningen till
de nya lokalerna blir det nödvändigt att ytterligare beskära laboratoriets
verksamhet för sjukvården.
Om det bakteriologiska laboratoriet förutom den endokrinologiska avdelningens
förutvarande lokaler även skulle tilldelas den nuvarande djuravdelningens
lokaler som laboratorium skulle ej heller denna utvidgning, som
förutsätter att en ny djuravdelning bygges, ge tillräckliga utrymmen. Ett
sådant arrangemang skulle visserligen innebära en viss förbättring för
sjukvården men kan endast godtagas som ett kortvarigt provisorium.
Även om elt i alla avseenden fullgott laboratorium skulle kunna åstadkommas
vid serafimerlasarettet är både det tekniska och kliniska undervisningsmaterialet
vid detta sjukhus så otillräckligt och föga allsidigt att det
är uteslutet att med dessa resurser giva undervisningen i klinisk bakteriologi
godtagbar kvalitet. En ytterligare försämring härvidlag kommer att inträda
när de neurologiska och neurokirurgiska klinikerna överflyttas till
karolinska sjukhuset. De redan nu föreliggande, senare ytterligare förvärrade
bristerna vad beträffar tekniskt och kliniskt undervisningsmaterial
torde jämte den fullständiga avsaknaden av lokaler för undervisningsändamål
samt resurser för forskning vara de allvarligaste följderna av ett kvarhållande
av det kliniskt-bakteriologiska laboratoriet vid lasarettet.
Vid karolinska sjukhuset pågår uppförandet av ett nytt kliniskt-bakteriologiskt
centrallaboratorium, vilket beräknas stå färdigt år 1961. En över
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 dr 1959
flyttning till karolinska sjukhuset av den f. n. vid serafimerlasarettet bedrivna
bakteriologiska verksamheten, när den nya laboratoriebyggnaden kan
tagas i bruk, är den enda rationella lösningen av problemet både ur undervisnings-,
forsknings- och sjukvårdssynpunkt. En sådan organisation är
lätt att genomföra och skulle komma att medföra förbättrade möjligheter
för sjukvården, avsevärda vinster för undervisningen i klinisk bakteriologi
samt möjligheter till forskning. Patientmaterialet skulle bli tillräckligt allsidigt.
Inga olägenheter skulle uppstå genom det föreslagna arrangemanget, då
det ur undervisningens och sjukvårdens synpunkt är likgiltigt, om de bakteriologiska
undersökningarna och bearbetningen av det tekniska materialet
för undervisningen sker i samma byggnad som vårdavdelningarna
eller i ett laboratorium beläget på så obetydligt avstånd som det mellan
serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset. Meddelandet av undervisning
i klinisk bakteriologi i samband med kurserna i medicin och kirurgi
skulle givetvis fortfarande kunna äga rum vid serafimerlasarettet.
En förflyttning skulle slutligen innebära en avsevärd ekonomisk vinst
genom den rationalisering av verksamheten, som därigenom åstadkommes,
varjämte behovet av nybyggnader för den kliniska bakteriologin vid serafimerlasarettet
skulle bortfalla. Lasarettets kliniskt-kemiska centrallaboratorium
skulle dessutom kunna få sin lokalfråga löst för obetydliga kostnader
genom övertagandet av det bakteriologiska laboratoriets lokaler.
Laboraturen i klinisk bakteriologi vid karolinska institutet bör således
— i avbidan på färdigställandet av Sabbatsbergs sjukhus — placeras vid
karolinska sjukhuset, så snart det under uppförande varande bakteriologiska
centrallaboratoriet därstädes kan tagas i bruk. Verksamheten vid
laboratoriet skuile organiseras så, att den på sjukhusets stat anställde överläkaren
svarade för en större del av sjukvården och en mindre del av undervisningen,
medan karolinska institutets laborator i klinisk bakteriologi
svarade för större delen av undervisningen samt för en mindre del av sjukvården
men dock hade tillgång till allt tekniskt material för undervisningen.
Kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet vid karolinska
sjukhuset. De av laboratoriet f. n. disponerade lokalerna
omfattar — förutom disk och förråd i källaren — ca 400 m2 netto och antalet
till laboratoriet knutna befattningshavare uppgår till 32. Vid laboratoriet
utfördes under år 1957 cirka 100 000 analyser.
Vid karolinska sjukhuset pågår som förut nämnts uppförandet av en nybyggnad
för bl. a. det bakteriologiska laboratoriet, som avses kunna tagas
i bruk år 1961. Det beräknade »nyttiga» utrymmet i den nya laboratoriebyggnaden
uppgår till sammanlagt cirka 1 900 in2, vartill kommer vissa
källar- och förrådsutrymmen. Laboratoriets allmänna kapacitet är beräknad
att vara tillräcklig för dels den nu planerade utbyggnaden av karolinska
sjukhuset innefattande nervkliniker, alkoholklinik och ortopedisk klinik,
dels det nu föreliggande latenta behovet av undersökningar, dels ock en
viss utveckling inom mikrobiologin. Några avdelningar kan väntas få viss
reservkapacitet.
Stockholms stads sjukhusdirektions bakteriologiska
centrallaboratorium. Den till Sabbatsbergs sjukhus an
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
slutna nybyggnaden för Stockholms stads sjukhusdirektions bakteriologiska
centrallaboratorium togs i bruk år 1952. Laboratoriets uppgift är att
utföra bakteriologiska, virologiska, mykologiska och serologiska undersökningar
och utredningar för den stadens sjukhus- och hälsovård, som hör
till sjukhusdirektionens resp. hälsovårdsnämndens verksamhet. Tre av de
stora sjukhusen inom staden, Södersjukhuset, S:t Görans sjukhus och
Epidemisjukhuset, har dock mindre egna bakteriologiska laboratorier, som
utför en del av det egna sjukhusets bakteriologiska undersökningar. Vid
laboratoriet är f. n. verksamma 106 personer och under de senaste åren har
årligen utförts över 200 000 analyser.
Flera av laboratoriets avdelningar är hårt pressade med hänsyn till befintliga
utrymmen. Sålunda har styresmannen för laboratoriet angivit ett
ytterligare utrymmesbehov för rutinverksamheten om ca 600 in2. För undervisning
och forskning i klinisk bakteriologi saknas f. n. särskilda lokaler.
Utredningens uttalanden och förslag
Förläggningen av det kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet
vid serafi mer lasarettet. Som förut
nämnts förutsättes i det s. k. Sabbatsbergsavtalet, att serafimerlasarettets
kliniker och institutioner senast den 1 januari 1961 skall vara överflyttade
till det nya undervisningssjukhuset vid Sabbatsberg. Serafimerlasarettets
kliniskt-bakteriologiska centrallaboratorium skall därvid överföras till
Stockholms stads sjukhusdirektions bakteriologiska centrallaboratorium.
Den inträdda förseningen med uppförandet av det nya undervisningssjukhuset
har emellertid fått till följd, att serafiinerlasarettet måste utnyttjas
för den medicinska undervisningen och forskningen ytterligare ett antal
år. Då sjukhusdirektionens bakteriologiska laboratorium f. n. saknar lokaler
för undervisning och forskning och även är för sin rutinverksamhet i
starkt behov av utvidgning, föreligger inte några möjligheter att redan nu
dit överflytta serafimerlasarettets bakteriologiska laboratorium. Med hänsyn
härtill återstår två alternativ i fråga om förläggningen av det bakteriologiska
laboratoriet under de närmaste åren, nämligen antingen ett kvarblivande
vid serafiinerlasarettet eller ett överflyttande — nu eller senare —
till karolinska sjukhuset. Om till en början bortses från de rent lokalmässiga
förutsättningarna, måste vid valet mellan dessa alternativ först och
främst slås fast, vilka konsekvenser ett bortflyttande av verksamheten i
fråga från serafiinerlasarettet kommer att 1''å för dels undervisningen och
forskningen i klinisk bakteriologi, dels den bakteriologiska rutinverksamheten
vid lasarettet, dels ock den övriga undervisning, forskning och sjukvård,
som bedrives vid lasarettet. Undervisningen i klinisk bakteriologi skall
enligt den nya medicinska studieordningen förläggas i nära anslutning till
den kliniska undervisningen i främst medicin ocli kirurgi. 1943 års läkarulbildningskommitté
fäste stor vikt vid ett intimt samarbete mellan läraren
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 dr 1959
i klinisk bakteriologi och klinikläkarna. För utredningen förefaller det
uppenbart, att en effektiv undervisning i klinisk bakteriologi icke kan
komina till stånd, om läraren i ämnet saknar möjlighet att kontinuerligt
följa de olika bakteriologiska problem, som uppkommer vid de kliniker,
där de studerande fullgör sin tjänstgöring. I föreliggande fall synes det således
utredningen vara ett ovillkorligt krav, att undervisningen i klinisk
bakteriologi har direkt anknytning till serafimerlasarettet, dit den ojämförligt
största delen av den på karolinska institutets laborator vilande undervisningsbördan
är koncentrerad.
Gentemot den av laborator Lithander i detta sammanhang hävdade uppfattningen,
att patientmaterialet vid lasarettet icke är tillräckligt allsidigt
för undervisningen, framhåller utredningen, att tillgången till såväl Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn som kvinnokliniken vid Sabbatsbergs
sjukhus, där viss undervisning i klinisk bakteriologi meddelas,
givetvis måste högst väsentligt bredda det för den kliniskt-balcteriologiska
undervisningen tillgängliga patientmaterialet. Att nervklinikerna år 1963
beräknas bliva överflyttade till karolinska sjukhuset kan vidare icke tillmätas
någon avgörande betydelse härvidlag bl. a. mot bakgrund av att det
blivande undervisningssjukhuset vid Sabbatsberg icke kominer att vara
försett med sådana kliniker.
Den kliniskt-bakteriologiska forskningen skulle i och för sig kunna bedrivas
utom lasarettet under förutsättning att lämpliga lokaler ställes till
förfogande annorstädes. Det måste emellertid, icke minst av praktiska skäl,
anses olämpligt att skilja undervisning och forskning åt. Inom vissa forskningsområden,
t. ex. bekämpandet av sjukhusinfektioner, torde den nära
kontakten med klinikerna för övrigt vara ofrånkomlig. Härtill kommer behovet
av samordning med forskningen inom andra discipliner. Serafimerlasarettet
är ett ofullständigt undervisningssjukhus och möjligheterna att
därstädes bedriva forskning är synnerligen begränsade. Det är därför av
väsentlig betydelse för åstadkommande av största möjliga resultat, att alla
förefintliga resurser tillvaratages och att ett intimt samarbete mellan kliniker
och laboratorier i detta hänseende etableras. Den bakteriologiska
forskningen utgör därvidlag en mycket viktig beståndsdel. Ett bortflyttande
av densamma från lasarettet skulle kännas som en svår förlust för där kvarvarande
verksamhetsgrenar. Av denna anledning är det sålunda av största
vikt, att även forskningen i klinisk bakteriologi kvarbliver vid lasarettet.
Beträffande frågan, huruvida den bakteriologiska rutinverksamheten kan
utan olägenhet överflyttas till karolinska sjukhuset eller annorstädes, uttalar
utredningen, att det i fråga om substratberedning samt vissa typer av
analyser är enbart en fördel att åstadkomma en koncentration till stora
laboratorier. Andra slag av prover far däremot icke väl av längre transporter
och bör helst utföras i så nära anslutning som möjligt till provtagningen.
Det har av bl. a. denna anledning visat sig nödvändigt, att vid flertalet
större sjukhus i Stockholm inrätta särskilda filiallaboratorier trots före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
15
fintligheten av ett stort centrallaboratorium avsett för alla stadens sjukvårdsinrättningar.
Vissa bakteriologiska undersökningar slutligen är av
sådan betydelse för undervisningen och forskningen, att de bör utföras i
direkt anknytning till de lokaler, där dessa är förlagda.
Beträffande den bakteriologiska rutinverksamheten konstaterar utredningen
således, att en viss rationalisering av denna verksamhet vid serafimerlasarettet
bör komma till stånd av innebörd, att vissa typer av analyser
överföres till andra laboratorier, medan däremot andra analyser bibehålies
och ytterligare vissa hittills icke utförda undersökningar tillkommer vid
lasarettet.
Utredningen finner sålunda, att vid serafimerlasarettet bör finnas ett bakteriologiskt
laboratorium av sådan kapacitet, att såväl undervisning och
forskning som viss rutinverksamhet kan bedrivas därstädes. Under sådana
förhållanden torde det vara ofrånkomligt, att överläkaren vid laboratoriet
är stationerad vid lasarettet. Vidkommande möjligheten att överflytta den
bakteriologiska verksamheten till karolinska sjukhuset framhåller utredningen
dessutom, att karolinska sjukhusets nuvarande lokalresurser är
otillräckliga för att i större utsträckning övertaga någon bakteriologisk
verksamhet utifrån samt att det måste betraktas som uteslutet, att det vid
sjukhuset under uppförande varande nya kliniskt-bakteriologiska laboratoriet
skulle kunna övertaga den vid serafimerlasarettet bedrivna bakteriologiska
verksamheten i dess helhet. Däremot synes möjlighet föreligga att
upplåta vissa forskningsutrymmen.
Enligt utredningens uppfattning talar sålunda synnerligen starka skäl
för att det bakteriologiska laboratoriet förblir vid serafimerlasarettet, intill
dess en överflyttning till Sabbatsberg kan äga rum.
Lokalfrågan. Det bakteriologiska laboratoriet beräknas kunna under
februari månad innevarande år övertaga de av endokrinologiska avdelningen
förut disponerade lokalerna i lasarettets patologbyggnad. Lokalerna,
som under hösten renoverats, omfattar 196 in- (netto) och är i och för sig
av god kvalitet. I omedelbar anslutning till laboratoriet ligger lasarettets
djuravdelning med en nettoyta av cirka 100 in2. Laboratorn Lithander har
vid upprepade tillfällen framhållit, att de lokaler om 196 m2, som enligt
vad nu sagts kommer att ställas till hans förfogande, är helt otillräckliga
samt med hänsyn till infektionsriskerna synnerligen olämpliga för det avsedda
ändamålet. Vad Lithander härutinnan anfört är utredningen beredd
att i viss utsträckning vitsorda. Det torde sålunda vara helt uteslutet att
bedriva bakteriologisk verksamhet i direkt anslutning till djurstallar, till
vilka någon avskild förbindelseled ej finns — samma trappa och korridor
leder både till laboratoriet och djurstallarna — och som således ej går
alt effektivt isolera från laboratoriet. Frånsett de uppenbara infektionsriskerna
och hygieniska olägenheterna med eu sådan anordning, vilka för
övrigt påtalats av yrkesinspektionen vid ett besök i februari 1957, innebär
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
djurstallets belägenhet, att sporer och andra partiklar sprides till laboratoriet
och infekterar prover och substrat, vilket mångfalt ökar riskerna för
feldiagnoser samt omöjliggör fullt tillförlitliga resultat. Då sådana förhållanden
givetvis icke kan tolereras samt anordningar för avskärmande
av djuravdelningen icke kan komma till stånd utan orimliga kostnader, synes
det utredningen ofrånkomligt, att djuravdelningen utrymmes. De härigenom
friställda utrymmena bör ställas till det bakteriologiska laboratoriets
förfogande, varigenom dess nettoyta ökar till icke fullt 300 in2. Förutnämnda
särskilda sakkunniga har vidare föreslagit inredande av vissa vindsrum i
patologbyggnaden, vilket skulle kunna tillföra laboratoriet ytterligare cirka
30 in2 för förråd, expeditioner o. dyl. Den sammanlagda nettoyta man härvid
erhåller är långt ifrån tillräcklig för en fullgod kliniskt-bakteriologisk
institution. Utredningen har gjort noggranna undersökningar i syfte att
söka tillföra laboratoriet ytterligare utrymmen utöver den nuvarande djuravdelningens
lokaler men har nödgats konstatera, att i lasarettets nu befintliga
byggnader inga som helst utrymmen finns att tillgå samt att tänkbara
nybyggnader för laboratoriets del skulle ge ett i förhållande till kostnaderna
otillfredsställande resultat. Med hänsyn härtill har utredningen
stannat vid att föreslå — förutom inredande av förenämnda vindsrum —
ianspråktagandet av den nuvarande djuravdelningen såsom laboratorielokaler.
Utredningen erinrar i detta sammanhang om, att överflyttningen
till karolinska sjukhuset av nervklinikerna, vilken beräknas ske år 1963,
torde få till följd, att stora utrymmen friställes och kommer att kunna
tagas i bruk för andra ändamål. Frågan om det bakteriologiska laboratoriets
förseende med ytterligare lokaler synes därför vid sagda tidpunkt
böra tagas under förnyat övervägande.
Laboratoriets arbetsuppgifter. I syfte att ernå en rationalisering
av laboratoriets arbete och få till stånd ett effektivare utnyttjande av
tillgängliga utrymmen föreslår utredningen, att vissa typer av analyser i
stället utföres vid annat laboratorium samt att en del prover, som f. n. utföres
vid annat laboratorium, återföres till serafimerlasarettet. I första hand
bör karolinska sjukhusets kapacitet tagas i anspråk för de prover, som icke
lämpligen kan utföras vid serafimerlasarettet. Genom av utredningen föreslagna
rationaliseringsåtgärder skulle personalen vid laboratoriet kunna
minskas med ett laboratoriebiträde och ett ekonomibiträde. Sedan den nya
verksamheten vid laboratoriet hunnit stabiliseras, synes det utredningen
icke otänkbart, att ytterligare någon personalminskning kan komma till
stånd.
Anordnandet av ny djuravdelning. Utredningens förslag,
att det bakteriologiska laboratoriet skall övertaga den nuvarande djuravdelningens
lokaler får som konsekvens, att serafimerlasarettet i fortsättningen
ställes utan möjlighet att hysa försöksdjur. För de former av bakteriologisk
rutinverksamhet, som enligt utredningens uppfattning bör bedrivas vid lasa
-
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 är 1959
rettet, är tillgången till djur av ringa betydelse. För den kliniskt-bakteriologiska
forskningen är det däremot angeläget, att änmesföreträdaren har
möjlighet att företaga djurexperimentella undersökningar. Det är givetvis
önskvärt, att sådana undersökningar kan bedrivas i anslutning till laboratoriet.
Helt nödvändigt kan det dock icke anses vara, när det som här är
fråga om ett provisorium. Utredningen har emellertid i detta sammanhang
inte ansett sig kunna undgå att fästa avseende vid vad avsaknaden av djurstallar
skulle få för konsekvenser för lasarettet i övrigt och har därvid
funnit, att det vore synnerligen olyckligt om detta undervisningssjukhus
helt ställdes utan möjligheter att hysa djur för vetenskapliga ändamål.
Frånsett de uppenbara nackdelarna för sjukvård och forskning, som skulle
vara förenade därmed, anser sig utredningen även böra framhålla den
olyckliga effekt ur psykologisk synpunkt en sådan anordning skulle få för
vid sjukhuset verkande forskare. Mot bakgrund härav har utredningen
prövat av intendenten vid byggnadsstyrelsen O. Bylund — efter därom på
uppdrag av utredningen verkställd undersökning — framlagda alternativa
förslag till nytt djurhus. Det enda alternativ, som därvid synes kunna komma
i fråga — om hänsyn tages till vissa av brandmyndigheterna framställda
önskemål — är uppförandet av en separat byggnad på gården bakom medicinska
kliniken med ytmåtten 7 X 19 in, vilket ger en nettoyta av cirka
90 in2. Byggnadsprojektet har kostnadsberäknats till 130 000 kronor. Byggnadsstyrelsen
har framställt erinringar mot uppförandet av ett djurhus på
gården med hänsyn till de hygieniska olägenheter, som skulle vara förenade
därmed. För utredningen förefaller det dock som om dessa olägenheter
skulle till stor del kunna elimineras genom ändamålsenlig ventilation samt
noggrann skötsel och kontroll.
Med tanke på att i samband med nervklinikernas överflyttande år 1963
till karolinska sjukhuset lämpliga lokaler för anordnande av en djuravdelning
torde kunna ställas till förfogande, synes emellertid nämnda förslag
till nybyggnad medföra väl höga kostnader. Härtill kommer, att uppförandet
av ifrågavarande nybyggnad kan beräknas ta förhållandevis lång tid i
anspråk, varunder lasarettet helt skulle sakna möjligheter till djurexperimenten
forskning. Ett mindre kostnadskrävande provisorium, som samtidigt
innebär en snabbare lösning av frågan om lasarettets förseende med
djuravdelning för tiden fram till år 1963, är därför att bestämt föredraga. En
acceptabel lösning är enligt utredningens mening att omändra lasarettets f. d.
portvaktsstuga till en djuravdelning, som skulle ge en nettoyta om cirka
50 in2 och bestå av två förvaringsrum för djur och ett operationsrum. Kostnaderna
härför uppgår till 10 000 kronor. En förutsättning för ianspråktagandet
av ifrågavarande byggnad är emellertid, att den befattningshavare
vid sjukhuset, som nu bebor portvaktsstugan, kan beredas bostad annorstädes.
Om så kan ske, föreslår utredningen, att portvaktsstugan tages i
anspråk som djuravdelning intill år 1963, då rymligare lokaler kan stäI
2
— liilumii till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 95
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
las till förfogande. Avdelningen bör stå öppen för samtliga kliniker och institutioner
vid lasarettet. I den mån avdelningen icke räcker till för behovet
av djurexperimentella undersökningar vid lasarettet synes det utredningen
naturligt, att läkare vid lasarettet skall för ändamålet äga tillgång till andra
statliga djurlaboratorier i Stockholm, om dessas kapacitet ger möjlighet
därtill. Iordningsställandet av portvaktsstugan bör enligt utredningens uppfattning
verkställas i lasarettets egen regi.
Av talsfrågan. Enligt det förut berörda, av Kungl. Maj :t den 28 juli
1958 godkända avtalet med Stockholms stad rörande bl. a. fördelningen av
kostnaderna för upprustning av serafimerlasarettet har staden åtagit sig att
bidraga med 60 procent av de verkliga kostnaderna för i upprustningsplanen
för lasarettet ingående byggnads- och installationsarbeten. Ett av dessa
arbeten avser som nämnts inredandet av fem rum i patologbyggnadens
vindsvåning för bl. a. det bakteriologiska laboratoriets del. Utredningen har
för sin del föreslagit, att den nuvarande djuravdelningen omändras till laboratorielokaler
för klinisk bakteriologi. Kostnaderna härför inklusive fast
laboratorieinredning har av byggnadsstyrelsen beräknats till cirka 100 000
kronor. Denna åtgärd omfattas icke av förenämnda avtal mellan staten och
staden. Då åtgärden i fråga tillgodoser det bakteriologiska laboratoriets
behov och därvid även hela lasarettets, synes dock alla skäl tala för att staden
bör bidraga till kostnaden för dess utförande. Förhandlingar härom
synes därför böra upptagas mellan parternas förhandlingsdelegationer. Därest
statsmakterna anser övervägande skäl tala för att serafimerlasarettet
skall förses med ett nytt djurstall, torde förhandlingar därom likaledes böra
upptagas med staden. Om däremot utredningens förslag om inredande av
portvaktsstugan till djuravdelning följes, torde förhandlingar i sistnämnda
fråga icke erfordras.
Förhandlingar beträffande fördelningen av kostnaderna för iordningställandet
av den nuvarande djur avdelningen till laboratorielokaler kan icke
slutföras i sådan tid, att resultatet därav hinner framläggas och prövas av
riksdagen under innevarande vår. Det vore emellertid olyckligt, om djuravdelningen
utrymdes — vilket i och för sig är absolut nödvändigt — och
sedan stod outnyttjad i över ett år på grund av att medel icke kunnat anvisas
för lokalernas iordningsställande. Utredningen föreslår därför, att den
andel av kostnaderna, som i enlighet med nyssnämnda avtal under alla
förhållanden skulle komma att stanna på statsverket, nämligen 40 procent
eller 40 000 kronor anvisas för ändamålet för budgetåret 1959/60. Härigenom
skulle lokalerna delvis — eller, om staden godtager förutsatt kostnadsfördelning,
i sin helhet — kunna ställas i ordning utan längre dröjsmål.
De sakkunniga föreslog anskaffande av viss apparatur till det bakteriologiska
laboratoriet för en kostnad av 15 000 kronor. Utredningen föreslår
anvisande av ytterligare 13 000 kronor till inköp av grundutrustning för
den rutinverksamhet, som kommer att bedrivas i den nuvarande djuravdel
-
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
ningens lokaler. Skulle det föreslagna beloppet icke visa sig tillräckligt för
angivet ändamål, förutsätter utredningen, att direktionen för karolinska
sjukhuset i sedvanlig ordning gör framställning om ytterligare medelsanvisning.
Yttranden
Byggnadsstyrelsen lämnar utredningens förslag utan erinran.
Kanslern för rikets universitet åberopar yttrande av lärarkollegiet vid
karolinska institutet. Lärarkollegiet uttalar bl. a.
Kollegiet ansluter sig helt till utredningens slutsats, att det vid serafimerlasarettet
bör finnas ett bakteriologiskt laboratorium av sådan kapacitet, att
såväl undervisning och forskning i klinisk bakteriologi som viss rutinverksamhet
kan bedrivas där. En väsentlig del av laboratorns undervisning i
klinisk bakteriologi skall ske i anslutning till kurserna i medicin och kirurgi
vid serafimerlasarettet. Bakteriologiundervisningen skall därvid samordnas
med undervisningen i dessa discipliner och måste av naturliga skäl
beröra de medicinska och kirurgiska klinikernas patientmaterial, som
enligt kollegiets mening bör vara lämpat och tillräckligt för denna del
av den bakteriologiska undervisningen. Det är likaså av väsentlig betydelse,
att man vid serafimerlasarettet äger möjligheter att bedriva forskning inom
det mikrobiologiska vetenskapsområdet. De medicinska och kirurgiska klinikernas
relativt omfattande och växlande klientel bör erbjuda goda möjligheter
till forskning även inom de mikrobiologisk-immunologiska verksamhetsfälten.
Inom lasarettet bör finnas tillgång till bakteriologisk expertis, som kan
anlitas för de frågor, som kan uppkomma i såväl vetenskapliga sammanhang
som i sjukvårdsangelägenheter. I de fall där lasarettets klinikläkare
önskar angripa vetenskapliga problem, som för lösandet kräver mikrobiologiska
insikter, har den kliniska laboratorn en väsentlig uppgift att fylla
som vetenskaplig rådgivare. Kollegiet vill i detta sammanhang erinra om
exempelvis de utomordentligt svåra och många gånger bekymmersamma
nosokomiala infektionsproblem, som ger sig tillkänna bl. a. i samband med
användandet av antibiotika. Dessa och liknande frågor, som i högsta grad
berör såväl undervisningen och forskningen som sjukvården, förutsätter
alt klinikläkarna äger nära tillgång till bakteriologiskt sakkunnig person,
som kan närvara vid diskussioner vid sjuksängen och vid konferenser. Den
kliniske bakteriologen-immunologen måste i högre grad än vad som tidigare
varit fallet förflytta sig från laboratoriet till vårdavdelningarna. Kollegiet
finner sålunda i likhet med utredningen, att bakteriologisk forskning i vidsträckt
bemärkelse måste bibehållas vid serafimerlasarettet.
Rörande den rutinbakteriologiska verksamheten och därmed sammanhängande
problem hyser kollegiet uppfattningen, att denna i princip i sin
helhet bör kvarligga vid lasarettet. Då emellertid detta inte är möjligt att
förverkliga under förhandenvarande omständigheter, vill kollegiet framkalla
angelägenheten av att den kvarblivande verksamheten blir så fyllig
som möjligt, vilket även synes vara helt i överensstämmelse med utredningens
förslag. En sådan lösning förutsätter, dels att så stora laboratorieutrymmen
som möjligt kan upplåtas, dels alt infektionsrisker i olika avseenden
i möjligaste man elimineras. Det är enligt kollegiets mening uppen
-
20 Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
bart, att man måste gå den väg som utredningen föreslagit, nämligen att
man för den bakteriologiska laboratorieverksamheten upplåter såväl den
tidigare endokrinologiska avdelningen som den i samma våningsplan befintliga
djur avdelningen. Kollegiet vill därför starkt understödja utredningens
förslag, att den nuvarande djuravdelningen omändras till laboratorielokaler
för bakteriologiskt arbete.
Såväl det kvarvarande bakteriologisk-immunologiska rutinarbetet och
forskningen inom detta område som verksamheten vid lasarettets övriga
kliniska centrallaboratorier och kliniker ställer oavvisliga krav på tillgång
till ändamålsenliga djurstallaj-. Enligt kollegiets mening är därför anordnandet
av en djuravdelning ytterst angeläget och av vital betydelse för
verksamheten vid lasarettet. Utredningens förslag att omändra lasarettets
f. d. portvaktsstuga till djuravdelning är emellertid otänkbart ur såväl
utrymmes- som belägenhetssynpunkt. Det är oundgängligen nödvändigt, att
en rymligare och mera centralt belägen djuravdelning kommer till stånd i
enlighet med det andra förslag, som enligt utredningen kan anses komma
i fråga, nämligen uppförandet av en separat byggnad på gården bakom
medicinska kliniken med en nettoyta av cirka 90 in2. Kollegiet delar utredningens
uppfattning, att de hygieniska olägenheterna härav, beträffande
vilka byggnadsstyrelsen uttalat farhågor, torde kunna elimineras.
Direktionen för karolinska sjukhuset finner utredningen ha framlagt
övertygande skäl för att den bakteriologiska verksamheten vid serafimerlasarettet
tills vidare bör bibehållas vid lasarettet. Direktionen förutsätter
emellertid, att vissa analyser utan olägenhet skall kunna utföras vid karolinska
sjukhusets bakteriologiska laboratorium ävensom att detta efter tillkomsten
av de nya lokalerna år 1961 skall kunna åtaga sig viss substratberedning
för serafimerlasarettets räkning. Det synes vidare direktionen
icke uteslutet, att vissa forskningsutrymmen då temporärt bör kunna upplåtas
åt laboratorn i klinisk bakteriologi vid karolinska institutet.
På av utredningen anförda skäl tillstyrker direktionen, att den nuvarande
djuravdelningen utrymmes och att de därigenom ledigblivna lokalerna tilldelas
bakteriologiska laboratoriet.
Direktionen understryker behovet av tillfredsställande djurstall vid serafimerlasarettet
och framhåller, att portvaktsstugan icke torde komma att
erbjuda tillräckliga utrymmen härför. Med hänsyn härtill förordar direktionen,
att det av utredningen framförda alternativet till anordnande av
djurstall kommer till stånd. Direktionen ifrågasätter dock, om ej kostnaderna
härför kan nedbringas. Godtages detta förslag torde enligt uppgift av
laboratorn Lithander vissa prov, som i annat fall måste utföras vid annat
laboratorium, åter kunna mottagas vid bakteriologiska laboratoriet. Utgifterna
för utförande av dessa prov vid annat laboratorium beräknas till
60 000—70 000 kronor per år, varför ett återförande till serafimerlasarettet
av dem skulle innebära en snabb amortering av kostnaderna för den nu föreslagna
nya djurstallsbyggnaden.
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
21
III. Departementschefen
Totalkostnaden för den upprustning av serafimerlasarettet, som i princip
godtagits av statsmakterna, uppskattades enligt av särskilt tillkallade sakkunniga
år 1957 verkställda preliminära konstnadsberäkningar till 3 602 000
kronor. Vid den överarbetning av de sakkunnigas förslag, som byggnadsstyrelsen
verkställt i fråga om de i en första etapp av upprustningen ingående
byggnads-, installations- och förbättringsarbetena har framkommit, att
vissa av dessa arbeten kommer att bli avsevärt mer kostnadskrävande än
vad de sakkunniga beräknat. Enligt det med Stockholms stad träffade avtalet
rörande bl. a. fördelningen av kostnaderna för sagda upprustning har
staden åtagit sig att bidraga med 60 procent av de verkliga kostnaderna
för utförandet av byggnadsarbeten och installationer in. in. Den omständigheten,
att byggnadsstyrelsens kostnadsberäkningar överstiger de sakkunnigas
kalkyler, inverkar således icke på stadens bidragsskyldighet enligt
avtalet. Vid avtalets ingående förutsattes, att samtliga i upprustningsprogrammet
ingående åtgärder skulle komma till stånd, såvida icke annat
överenskoms mellan parterna. Såväl staten som staden är således under
förutsättning av oförändrat program enligt avtalet förpliktade att i sin
helhet genomföra överenskommen upprustning, oavsett om kostnaderna
för densamma avviker från det ursprungliga förslaget. Kostnadsfrågan har
sin största betydelse i fråga om om- och tillbyggnadsarbeten medan man
beträffande andra åtgärder såsom målning, sanitära installationer samt
inventarieanskaffning torde kunna räkna med, att i det ursprungliga programmet
angivna kostnader icke skall behöva överskridas. Det av byggnadsstyrelsen
framlagda förslaget innefattar även vissa av byggnadstekniska
eller sjukvårdsmässiga skäl påkallade programändringar. Av de åtgärder,
sona i proposition nr 87/1958 förutsattes skola ingå i en första
etapp, avser programändringarna huvudsakligen tillbyggnad till röntgenavdelningen,
vissa ändringsarbeten inom medicinska kliniken samt inrättande
av laboratorielokaler i patologbyggnadens jordvåning. Vid den skriftväxling,
som i anledning härav förekommit mellan inrikesdepartementet och
stadens sjukhusdirektion, har direktionen förklarat, att staden icke är beredd
att enligt avtalet bidraga till kostnaderna för sistnämnda åtgärder
enligt det reviderade programmet, utan att förhandlingar mellan parterna
om träffande av tilläggsavtal i dessa delar i stället bör upptagas, därest
staten icke är villig att ensam påtaga sig kostnaderna för arbetenas genomförande.
För egen del har jag icke ansett mig kunna förorda, att förhandlingar
ånyo upptages med staden. Det synes mig icke heller kunna ifrågakomma,
all staten ensam skall påtaga sig kostnaderna för arbetenas genomförande.
Om åtgärderna ifråga icke helt slopas, vilket är uteslutet, blir
följden härav, att det ursprungliga programmet måste genomföras, oaktat
detta av byggnadsstyrelsen eller vederbörande klinikchefer bedömts såsom
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
mindre lämpligt. I Kungl. Maj :ts beslut den 30 januari 1959, varigenom
medel ställts till byggnadsstyrelsens förfogande för utförande i en första
etapp av vissa närmare angivna byggnads- och förbättringsåtgärder, har
sålunda för ombyggnad av patologbyggnadens jordvåning beräknats ett
belopp, som förutsätter ett utförande enligt de sakkunnigas ursprungliga
intentioner. De förbättringsarbeten inom den medicinska kliniken, som
sjukhusdirektionen icke ansett sig kunna acceptera, samt tillbyggnaden
till röntgenavdelningen har uteslutits ur den första etappen. Beträffande
medicinska kliniken har den åtgärd, som av direktionen för karolinska
sjukhuset föreslagits ingå i en andra etapp, nämligen inrättande av vissa
isolerings- och undersökningsrum, i stället överförts till den första etappen.
Av det nu sagda framgår, att vissa av de arbeten direktionen för karolinska
sjukhuset föreslagit böra komma till utförande under budgetåret
1959/60 icke längre är aktuella. På min anmodan har byggnadsstyrelsen
under hand kostnadsberäknat och byggnadstekniskt överarbetat de av
direktionen föreslagna åtgärderna. På grundval härav och mot bakgrund av
nyss angivna omständigheter föreslår jag såsom en andra etapp av lasarettets
upprustning — förutom vissa byggnadsarbeten, som sammanhänger med
det kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriets lokalfråga, vartill jag återkommer
i det följande — påbörjandet eller fullföljandet under budgetåret
1959/60 av byggnads-, installations- och förbättringsarbeten för en total
kostnad av 1 050 000 kronor, varav å staten faller 40 procent eller 420 000
kronor. Följande i det av riksdagen godkända avtalet avsedda arbeten torde
böra vidtagas, nämligen återstående åtgärder för förbättring av lasarettets
el-energiförsörjning (220 000 kronor), utbyten av bristfälliga el-installationer
(3 000 kronor), ändringsarbeten för avdelning 7 inom medicinska kliniken
(22 000 kronor), tillbyggnad för röntgenavdelningen (176 000 kronor),
inrättande av avdelning för hjärtkateterisering och angiocardiografi
(130 000 kronor), utökning av det kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriets
lokaler samt omändring av badlokalerna jämte anordnandet av nya förrådsoch
laboratorielokaler därstädes (135 000 kronor), förbättring av vattenoch
avloppsledningar (100 000 kronor), förbättring av sanitär utrustning i
fyra vårdavdelningar (120 000 kronor), målningsarbeten (120 000 kronor)
samt utbyten av golvbeläggningar (24 000 kronor). Tillbyggnaden för röntgenavdelningen
torde böra utföras i enlighet med det ursprungliga programmet
och icke såsom byggnadsstyrelsen föreslagit. Övriga nu angivna arbeten
med undantag för de kostnadsmässigt föga betydande ändringsarbetena
inom medicinska kliniken — mot vilka ändringsarbeten jag förutsätter, att
staden icke skall ha någon erinran — utgör enligt vad byggnadsstyrelsen under
hand uppgivit i allt väsentligt endast ett fullföljande av de sakkunnigas
ursprungliga intentioner och har således icke karaktär av programändring.
För anskaffning av inventarier och övrig utrustning under nästa budgetår
beräknar jag — bortsett från utrustning till det kliniskt-bakteriologiska la
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
23
boratoriet — 157 000 kronor. Den av mig föreslagna anskaffningen fördelar
sig på följande objekt: möbler o. dyl. till medicinska kliniken (4 000 kronor),
apparatur till kliniskt-kemiska centrallaboratoriet (36 000 kronor),
EEG-apparat till kliniskt-neurofysiologiska centrallaboratoriet (45 000 kronor),
hyllinredning in. m. i tvättförråd (4 000 kronor), köksutrustning
(48 000 kronor) samt belysningsarmatur in. in. (20 000 kronor). Slutligen
anser jag mig böra biträda direktionens hemställan om bemyndigande att
beställa en automatisk telefonväxel för lasarettet. Kostnaderna härför har
av de sakkunniga beräknats till omkring 100 000 kronor, vartill kommer
kostnaderna för vissa ombyggnadsarbeten.
Jag övergår härefter till att behandla de förslag, som framlagts av den
särskilda utredningen rörande serafimerlasarettets kliniskt-bakteriologiska
centrallaboratorium. Jag vill härvid till en början erinra om, att laboratoriets
lokalfråga sedan länge varit bekymmersam. Den i dagarna verkställda
överflyttningen till de av endokrinologiska avdelningen tidigare disponerade
lokalerna innebär i vissa avseenden en förbättring jämfört med hittillsvarande
förhållanden men medför å andra sidan nya problem — främst
den för laboratoriearbetet skadliga direkta förbindelsen till djuravdelningen
— och kan såsom redan tidigare i olika sammanhang uttalats icke accepteras
ens som en provisorisk lösning. Utredningen har mot bakgrund härav
undersökt olika möjligheter att tillgodose den till lasarettet f. n. knutna
bakteriologiska rutinverksamhetens, undervisningens och forskningens
oundgängliga behov. Sedan utredningen konstaterat, att en omedelbar
eller nära förestående överflyttning till Sabbatsbergs sjukhus enligt det
s. k. Sabbatsbergsavtalet icke är möjlig, har utredningen i enlighet med
givna direktiv närmare utrett, huruvida en förflyttning av verksamheten
till karolinska sjukhuset kan åstadkommas utan olägenheter för sjukvård,
undervisning och forskning, men har därvid funnit, att serafimerlasarettet
icke kan avvara ett kliniskt-bakteriologiskt laboratorium. Denna åsikt delas
av samtliga i ärendet hörda remissmyndigheter. För egen del anser jag tillgången
till ett hjälporgan av sådan central betydelse som ifrågavarande
laboratorium vara oundgängligen nödvändig för ett undervisningssjukhus,
i synnerhet för ett så ofullständigt och i lokalhänseende bristfälligt dylikt
som serafimerlasarettet. Jag är alltså i denna fråga av samma uppfattning
som utredningen och de hörda myndigheterna. Den bakteriologiska
verksamheten bör således i huvudsakliga delar kvarbliva vid lasarettet och
därstädes såvitt möjligt beredas förbättrade lokal- och arbetsförhållanden.
Utredningen föreslår i detta syfte, alt den nuvarande djuravdelningen omändras
till laboratorielokaler, varvid samtidigt åstadkommes, att de av
närheten till djurstallarna föranledda infektionsriskerna undanröjes. Härigenom
kommer att till laboratoriets förfogande kunna ställas lokaler med
en total nettoyta av i runt tal 300 in2 frånsett vissa smärre ej inredda utrymmen
i patologbyggnadens vindsvåning. Utredningen föreslår vidare eu
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
omläggning och rationalisering av den bakteriologiska rutinverksamheten
syftande till ett effektivare utnyttjande av tillgängliga lokaler. Omändringen
av djuravdelningen till laboratorielokaler har kostnadsberäknats till 100 000
kronor. Mot utredningens förslag i denna del har jag icke något att erinra.
Jag vill emellertid framhålla, att även vid ett genomförande av detta förslag
kommer lokaler för bedrivande av forskning att stå till förfogande endast
i mycket begränsad omfattning. Såvitt nu kan bedömas torde det dröja åtskilliga
år, innan en överflyttning till Sabbatsbergs sjukhus kan äga rum.
Vid karolinska sjukhuset pågår emellertid f. n. uppförandet av en ny
kliniskt-bakteriologisk institution, vilken beräknas stå färdig år 1961.
De forskningslokaler, som inrymmes i denna nybyggnad, synes ha en
viss reservkapacitet. Jag förutsätter därför, att överläkaren vid serafimerlasarettets
kliniskt-bakteriologiska laboratorium för sin forskning beredes
visst utrymme i nybyggnaden, varjämte han bör erhålla möjlighet att hysa
försöksdjur i det nya laboratoriets djuravdelning.
Genom nu angivna åtgärder och dispositioner kommer otvivelaktigt lokal-
och arbetsförhållandena att väsentligt förbättras för det bakteriologiska
laboratoriet. Efter nervklinikernas överflyttning till karolinska sjukhuset
torde vidare vissa möjligheter erbjudas att upplåta ytterligare laboratorieutrymmen
inom härigenom friställda lokaler. Erinras bör även, att de
sakkunniga föreslagit inredande av fem rum å patologbyggnadens vind delvis
avsedda för det bakteriologiska laboratoriet. Det kan emellertid ifrågasättas,
om icke dessa rum är av ganska begränsad användbarhet. Det synes
mig därför lämpligt att avvakta erfarenheterna av verksamheten i de nya
laboratorielokalerna, innan ställning tages till de sakkunnigas förslag i
denna del.
I utredningens uppdrag har icke ingått att utreda den tidigare flera
gånger aktualiserade frågan om en ändrad placering av karolinska institutets
Iaboratur i klinisk bakteriologi. Det synes mig angeläget att denna
fråga utan dröjsmål upptages till prövning och bringas till en lösning,
innan den nya kliniskt-bakteriologiska institutionen vid karolinska sjukhuset
står färdig att tagas i bruk. Jag förutsätter, att de ansvariga akademiska
myndigheterna — karolinska institutets lärarkollegium och kanslern
för rikets universitet — utan dröjsmål vidtager de åtgärder i detta hänseende,
som må vara erforderliga.
Det torde ankomma på direktionen för karolinska sjukhuset att på grundval
av de av utredningen uppdragna riktlinjerna besluta om de åtgärder,
som erfordras i fråga om organisationen av den bakteriologiska rutinverksamheten
vid lasarettet. Direktionen har därvid att pröva möjligheterna
att åstadkomma av utredningen föreslagen personalminskning samt i sina
pelita för budgetåret 1960/61 framlägga de förslag, som må kunna föranledas
härav.
Såsom ersättning för den nuvarande djuravdelningen föreslår utred
-
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1959
ningen i första hand inredande av lasarettets f. d. portvaktsstuga till djurstallar.
Den föreslagna anordningen har emellertid avstyrkts av såväl lärarkollegiet
vid karolinska institutet och universitetskanslern som direktionen
för karolinska sjukhuset. I stället förordar dessa myndigheter utredningens
alternativa förslag, nämligen uppförandet för ändamålet av en separat
byggnad på gården bakom medicinska kliniken med en nettoyta av cirka
90 in2. Projektet har av byggnadsstyrelsen kostnadsberäknats till 130 000
kronor. Ianspråktagandet av portvaktsstugan måste anses innebära en nödlösning,
som är förenad med betydande olägenheter. Med tanke på den
avsevärda tidsrymd, som kommer att förflyta innan serafimerlasarettet kan
upphöra som undervisningssjukhus, synes det mig i hög grad otillfredsställande,
att läkarna vid lasarettet för den av sjukvården påkallade provtagningen
på djur och för djurexperimentell forskning skall vara hänvisade till en
så begränsad ruinsyta, som den portvaktsstugan erbjuder. Utredningen har
visserligen räknat med, att utrymmen för djurstallar skall kunna ställas
till förfogande efter nervklinikernas avflyttning till karolinska sjukhuset,
men frånsett att det torde dröja minst fyra år till dess är det icke säkert,
att de frigjorda lokalerna kommer att kunna utnyttjas för detta ändamål.
Mot bakgrunden av det nu sagda anser jag mig icke kunna biträda utredningens
förslag i denna del. Då andra för djuravdelningen lämpade utrymmen
inom befintliga byggnader icke står till buds, återstår inget annat
alternativ än uppförandet av omförmälda nybyggnad. Jag förordar därför,
att detta projekt kommer till stånd men anser, att kostnaderna härför bör
kunna begränsas till 100 000 kronor.
De av bakteriologiska laboratoriets lokalbehov föranledda åtgärder, som
jag nu föreslagit, förutsätter medgivande från Stockholms stad, som sedan
1948 är ägare av lasarettets fastigheter. Kostnaderna för åtgärdernas vidtagande
synes vidare böra fördelas mellan staten och staden, då de i likhet
med övriga i upprustningsprogrammet för lasarettet ingående arbeten i
stor utsträckning måste anses föranledda av den inträdda förseningen av
Sabbatsbergsprojektet. Jag ämnar därför — vid bifall till vad jag nu förordat
— föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt kommissionen för förhandlingar
rörande karolinska sjukhusets utbyggande in. in. att upptaga förhandlingar
med staden i berörda spörsmål. Som utredningen framhållit är
det ytterst angeläget, att arbetena igångsättes så snart som möjligt. Beträffande
iordningställandet av den nuvarande djuravdelningen till laboratorielokaler
anser jag därför i likhet med utredningen, att den del av
kostnaderna för åtgärden i fråga, som med tillämpning av grunderna i
förenämnda avtal med staden skulle stanna på statsverket eller 40 000
kronor, bör anvisas för nästa budgetår. Lokalerna torde nämligen med
säkerhet kunna komma till användning även om icke hela del för iordningställandet
erforderliga beloppet redan från början kan ställas till förfogande.
Vad gäller uppförandet av nya djurstallar synes däremot eu motsva
-
26
Kungi. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
rande anordning icke lämpligen böra komma ifråga. Det belopp jag ansett
tillfyllest för detta ändamål — 100 000 kronor — bör således i sin
helhet anvisas för budgetåret 1959/60, varigenom staten förskotterar den
del av kostnaderna, som staden förutsättes slutligen skola svara för. Det
torde få ankomma på byggnadsstyrelsen att — sedan staden lämnat erforderligt
medgivande — låta utföra dessa arbeten. Jag vill emellertid
framhålla önskvärdheten av att en godtagbar överenskommelse i kostnadsfrågan
uppnås, innan uppförandet av djurstallarna påbörjas. För
anskaffning av viss utrustning till det bakteriologiska laboratoriet beräknar
jag slutligen i enlighet med utredningens förslag 13 000 kronor. För budgetåret
1959/60 bör således på grund av vad nu anförts anvisas (40 000 +
100 000 + 13 000) 153 000 kronor.
Innevarande år har till Bidrag till vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid
serafimerlasarettet in. in. anvisats ett reservationsanslag av 600 000 kronor,
varav 30 000 kronor ännu icke disponerats. På grund härav skulle — vid
bifall till vad jag i det föregående förordat — det sammanlagda medelsbehovet
för nästa budgetår uppgå till (420 000 + 157 000 + 153 000 —
30 000) 700 000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
a) medgiva, att automatisk telefonväxel för serafimerlasarettet
må beställas till en beräknad kostnad av 100 000
kronor, att gäldas tidigast under budgetåret 1960/61;
b) till Bidrag till vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid
serafimerlasarettet m. m. för budgetåret 1959/60 under
elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 700 000
kronor.
Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala
Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett investeringsanslag
av 746 000 kronor.
Förslag
Kommittén för akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande hemställer
i skrivelse den 17 december 1958 om ett anslag av 4 000 000 kronor.
1. Nybyggnad för panncentral m. m......................... 280 000
2. Sjukhusets utbyggande .................................. 3 600 000
3. Allmänna utredningar och kommitténs egen verksamhet 120 000
4 000 000
Motiv
1) För ny panncentral med tillhörande verkstäder samt kulvert under nya
sjukhusvägen jämte vissa rörledningar m. m. har staten och landstinget
hittills anvisat sammanlagt 3 700 000 kronor i enlighet med åren 1954 och
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
1956 gjorda kostnadsberäkningar. Den nya pannanläggningen togs i bruk i
början av november 1958. Samtliga arbeten torde kunna avslutas under
våren 1959. Av för ändamålet anvisade medel har 300 000 kronor avsetts för
uppförande av ersättningsbyggnader för vissa militära förråd m. m., vilka
tidigare legat på det nu för panncentralen in. in. upplåtna området. För det
egentliga byggnadsföretaget står således till förfogande ett belopp av
3 400 000 kronor. De totala kostnaderna kan icke nu slutligt beräknas. Hittills
har emellertid disponerats ett belopp av cirka 3 710 000 kronor. För
återstående arbeten beräknas högst 240 000 kronor bli erforderliga. Det ytterligare
anslag av (3 710 000 + 240 000 — 3 400 000) 550 000 kronor/ som
sålunda erfordras, överensstämmer nära med den av löne- och prisstegringen
sedan 1954 resp. 1956 förorsakade kostnadsökningen, vilktfn med tillämpning
av byggnadsstyrelsens index uppgår till över 520 000 kronor.
Begärt anslag å 550 000 kronor torde böra fördelas mellan staten och
landstinget i förhållande till de båda huvudmännens delaktighet i det ursprungligen
anvisade beloppet, 3 400 000 kronor. Av detta belopp har staten
anvisat 1 727 500 kronor och landstinget 1 672 500 kronor. Med hänsyn härtill
torde staten böra av det erforderliga tilläggsanslaget anvisa 280 000
kronor och landstinget 270 000 kronor.
2) Sedan riksdagen godkänt ett av chefen för inrikesdepartementet i proposition
nr 87/1958 förordat, av byggnadskommittén framlagt förslag till
reviderad generalplan för akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande, har
Kungl. Maj :t genom beslut den 28 juli 1958 föreskrivit, att nämnda förslag
skall ligga till grund för den fortsatta utredningen angående sjukhusets utbyggande.
Planen har även godkänts av landstinget.
Kommittén har låtit göra vissa uppskattningar av kostnaderna för sjukhusets
utbyggnad i huvudsak inom ramen för den av huvudmännen godkända
generalplanen. Fn sådan utbyggnad torde kräva en total kapitalinsats
av 70 å 80 miljoner kronor i dagens kostnadsläge och pågå i minst 10 år,
motsvarande ett årligt investeringsbehov av 7 å 8 miljoner kronor. Mot bakgrund
härav synes det önskvärt, att huvudmännen antager en ekonomisk
plan för sjukhusets utbyggande för den närmaste femårsperioden. Eftersom
en snar upprustning av sjukhuset är angelägen med hänsyn till såväl sjukvårdens
som undervisningens och forskningens behov, bör en sådan plan
upptaga en årlig investering av åtminstone 8 miljoner kronor, vilket skulle
möjliggöra en även med hänsyn till arbetsorganisationen lämplig utbyggnadstakt.
Kommittén har vid sin ekonomiska planläggning utgått från en hälftendelning
mellan huvudmännen av utbyggnadskostnaderna. Detta innebär icke,
att kommittén bundit sig för eu sådan fördelning av kostnaderna för samtliga
byggnadsobjekt. Kostnadsfördelningen har kommittén att taga ställning
till och avgiva förslag om i samband med äskande av medel för varje
dylikt objekt. Kommittén erinrar i detta sammanhang om, alt vid elt genom
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
förande av de förslag, som framlagts i betänkandet om regionsjukvården,
frågan om bidrag från andra landsting kan bli aktuell. Landstingets representanter
i kommittén har starkt framhållit att landstinget — som för år
1959 nödgats höja landstingsskatten från 3 kronor 85 öre till 4 kronor
75 öre — icke torde kunna finansiera sitt bidrag till utbyggnaden med
skattemedel. Skulle möjligheten att upptaga lån för ändamålet visa sig
vara stängd, kommer landstinget icke att kunna fullfölja den av kommittén
föreslagna ekonomiska planen för utbyggnaden.
Planeringsarbetet avseende en första etapp av sjukhusets utbyggnad har
under det gångna året drivits med stor intensitet och kommittén framlägger
nu förslag om utförande av vissa väg- och kulvertbyggnader och andra
åtgärder av förberedande natur samt om uppförande av en barnpsykiatrisk
klinik och en medicinsk klinik. Vissa väg- och kulvertbyggen in. in., för
vilka landstinget redan anvisat medel, beräknar kommittén att kunna
igångsätta under våren 1959. Avsikten är vidare, att den barnpsykiatriska
kliniken skall kunna påbörjas under hösten 1959 och medicinkliniken under
våren 1960. Kommittén tar samtidigt upp till behandling en planerad nybyggnad
för centralkök med tillhörande personalrestaurang. Denna fråga
redovisas i detta sammanhang endast för att möjliggöra för huvudmännen
att taga ställning till vissa kulvert- och rörarbeten, vilkas utformning är avhängig
av kökets och personalrestaurangens placering inom sjukhusområdet.
Central kök och personal resta ur an g. Enligt generalplanen
skall det nuvarande centralköket tills vidare bibehållas såsom patientkök,
medan en särskild personalrestaurang med eget kök skall byggas i anslutning
till öronklinikens byggnad. Uppförandet av personalrestaurangen är en
angelägen åtgärd, eftersom den avsedda sammanbyggnaden av centrallängan
i det nya sjukhuskomplexet med kirurgbyggnaden går fram över platsen för
de nuvarande personalmatsalarna. En fullt ändamålsenlig sammanbyggnad
blir emellertid ändock icke möjlig, så länge köksanläggningen kvarligger.
Verkställd teknisk ekonomisk utredning har utvisat, att besparing i köksoeh
förrådslokaler samt i personal står att vinna, om man till ett ställe
sammanför beredning av maten, åtminstone till »halvfabrikat», för såväl
patienterna som personalen. Några svårigheter att med ett sådant kök tillgodose
de skilda krav, som ställes på patientmaten och dietmaten samt på
personalmaten, beräknas icke uppstå. Kommittén har låtit utföra en preliminär
kalkyl över anläggningskostnaderna för å ena sidan ett nytt centralkök
och å andra sidan ett separat personalkök jämte erforderlig ombyggnad
av nuvarande kök för dess inlemmande som patientkök i den nya sjukhusanläggningen.
Merkostnaderna för ett gemensamt kök har härvid uppskattats
till omkring 1 000 000 kronor. Om man å andra sidan jämför kostnaderna
för ett gemensamt kök med kostnaderna för anordnande av såväl ett
personalrestaurangkök som — i ett senare skede — ett nytt patientkök,
innebär det förra alternativet en väsentlig besparing. Härtill kommer vissa
byggnadsmässiga och sjukvårdsorganisatoriska fördelar med ett gemensamt
centralkök. Genom att lokalerna för det nuvarande centralköket frigöres
erhålles sålunda fullgoda möjligheter att från början anknyta centrallängan
till nuvarande kirurgbyggnad samt att anordna såväl polikliniker
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
29
som ambulansintag i den nya centrallängan med goda förbindelser från
dessa till centraloperation in. in. Vidare kan på ett tidigt stadium centrallängan
utbyggas mot norr och till denna anknytas en vårdflygel för specialkirurgi,
varmed de kirurgiska vårdgrenarna erhåller en koncentration, som
eljest icke skulle vara möjlig. En väsentlig faktor utgör även, att kökets nuvarande
placering hygieniskt och sjukvårdsmässigt är mindre lämplig särskilt
som efter hand polikliniker och ambulansintag in. in. kommer att placeras
i dess närhet.
Kommittén hyser den bestämda uppfattningen, att uppförandet av ett nytt
centralkök med personalrestaurang av nämnda skäl är att föredraga framför
alternativet med att endast bygga en personalrestaurang. Den lämpligaste
platsen för det nya centralköket jämte personalrestaurang har befunnits
vara området utmed Ulleråkervägen mellan sjuksköterskeskolan och
öronkliniken. Inom kommittén diskuterade förslag till planlösning visar,
att den nya köksbyggnaden låter sig väl infoga på den avsedda platsen. Kommittén
hemställer därför om godkännande av sitt beslut att uppföra ett nytt
centralkök med personalrestaurang på angiven plats.
Förberedande arbeten. Under förutsättning att ett nytt centralkök
kommer till stånd med föreslaget läge har kommittén ansett sig böra
äska medel för följande förberedande arbeten, vilka ansetts böra utföras re
-
dan under år 1959 och början av år 1960.
Kronor
Interna sjukhusvägen ...................................... 118 000
Yttre ledningar ............................................ 1 527 000
Kulverlar ................................................ 760 090
Pumpstation och saltlager .................................. 166 000
Undercentral i kvinnokliniken .............................. 106 000
Rivning av gamla panncentralen ............................ 25 000
Omläggning av befintlig gasledning .......................... 6 000
Komplettering av elektriska anläggningar i befintliga byggnader 103 000
Utredningsarbeten, konsultarvoden in. m. samt oförutsett ...... 389 000
3 200 000
Vad vägarna angår förutsätter en utbyggnad enligt generalplanen, att genom
hela sjukhusområdet dragés en trafikled från nuvarande infarten från
staden till Stockholmsvägen i närheten av psykiatriska kliniken. Från en
sådan huvudpulsåder genom sjukhusanläggningen kan dess olika delar lätt
nås. Vägen bör planeras så, att den kan användas även av en stadsbusslinje.
Projekteringen av den nya vägen har igångsatts. Avsikten är dock icke att
omedelbart utföra vägen i hela dess längd. För nästa budgetår beräknas
118 000 kronor bli erforderliga.
En nödvändig utökning av det yttre ledningssystemets kapacitet, flyttning
av ledningar samt sänkning av avloppssystemet beräknas draga en kostnad
av 1 527 000 kronor. Sänkningen av avloppssystemet erfordras för att möjliggöra
utbyggnad av ett källarplan i såväl den nya medicinkliniken som
centrallängan mellan nämnda klinik och kirurgiska kliniken. Härigenom
utvinnes ytterligare lokaler i ett centralt läge utan ökning av byggnadshöjden.
Vidare kan fullgoda lokaler inredas i kvinnoklinikens källarvåning,
vilket biltills icke varit möjligt. Sänkningen av avloppssystemet nödvändiggör
en sänkning av vissa delar av stadens avloppssystem öster om sjukhusområdet.
En dylik sänkning har godtagits av stadens vederbörande myn
-
30
Kungl. Mctj.ts proposition nr 95 år 1959
digheter. Kommittén har för avsikt att upptaga förhandlingar med staden
om fördelning av kostnaderna för denna sänkning av stadens ledningar,
vilken torde ske i samband med en ökning av ledningarnas kapacitet. Enligt
senast av staden redovisad beräkning uppgår dessa kostnader till 132 000
kronor.
Sjukhusets kulvertsystem har så planlagts, att sjukhuset vid full utbyggnad
kan få ur driftsekonomisk synpunkt bästa möjliga förbindelser för sjukvårds-,
köks- och andra ekonomitransporter samt för gångtrafik mellan sjukhusets
olika delar. Kulvertplanläggningen försvåras av de stora nivåskillnaderna
inom sjukhusområdet ävensom av att utbyggnaden spänner över en så
väsentlig tidrymd, att det icke är möjligt att nu i detalj bestämma de olika
byggnadernas läge och utformning.
Kommittén har därför stannat för ett kulvertsystem, som omfattar två
huvuddelar. Den ena av dessa knytes direkt till sjukhusbyggnaderna och
framdrages i ett kulvertplan under centrallängan samt utföres successivt
allteftersom denna utbygges vidare söderut. Den andra huvudleden erhåller
en östlig sträckning och framdrages mellan centrallängan och randbebyggelsen
utefter sjukhusområdets östra och södra gränser i huvudsak utmed
den interna sjukhusvägen. Med denna sträckning av kulverten kan nivåskillnaden
mellan områdets östra och västra delar övervinnas utan att kulverten
erhåller större lutning än 1: 28. Dragningen innebär vidare en vinst ur
trafiksynpunkt för nyssnämnda randbebyggelse. Även för rördragningarna
är bestämda fördelar att vinna med den av kommittén förordade östliga
kulvertdragningen.
De kulvertar, vartill medel nu begäres, är avsedda att möjliggöra dels medicinklinikens
och sedermera även centralkökets anslutning till övrig bebyggelse,
dels framdragande av erforderliga ledningar för värme, ånga, vatten
och dylikt. Det synes angeläget, att dessa delar av kulvertsystemet utföres
i samband med förestående vägarbeten och ledningsdragningar, då eljest
högre anläggningskostnader blir ofrånkomliga.
I och med bortfallet av nuvarande panncentral och pumpstation in. in.
erfordras en ny undercentral samt station för pumpning och avhärdning av
vatten. Den senare avses att förläggas under mark vid kvinnokliniken, där
den icke hindrar bebyggelse eller kulvertdragningar och kan direkt anslutas
till befintliga uttag från sjukhusets vattentäkt. Undercentralen placeras i
kvinnoklinikens källarvåning.
Barn psykiatris k a kliniken. Denna klinik är f. n. förlagd till
samma byggnad som den psykiatriska kliniken för vuxna. Sistnämnda klinik
färdigställdes år 1946. I kliniken ingår f. n. 117 vårdplatser, varav 14 för
barn samt 3 för manlig och 3 för kvinnlig ungdom. Forsknings- och undervisningsutrymmena
är mycket begränsade och motsvarar på intet sätt behovet
enligt den nya medicinska studieordningen. Sålunda saknas bl. a. erforderliga
lokaler för de studerande, som vid kliniken skall fullgöra assistenttjänstgöring.
1948 års läkarutbildningskommitté framhöll i sitt betänkande
angående läkarutbildningen (SOU 1953:7) den nuvarande anordningens
nackdelar och rekommenderade, att planeringen av en nybyggnad för den
barnpsykiatriska avdelningen påskyndades.
Behovet av förbättrade lokalförhållanden för den psykiatriska undervisningen
är trängande. För en sådan förbättring skulle i och för sig en tillbyggnad
av psykiatriska kliniken kunna övervägas. Genom att i stället uppföra
en särskild barnpsykiatrisk klinik vinnes emellertid icke blott fördelen att
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 ur 1959
lokaler frigöres i psykiatriska kliniken utan även att barnpsykiatrin får för
dess speciella vårdbehov bättre lämpade lokaler. Kommittén framlägger därför
—• efter samråd med medicinsk och byggnadsteknisk expertis — ett förslag
till nybyggnad för den barnpsykiatriska kliniken. Den föreslagna byggnadens
läge är dikterat av kraven på nära kontakt med psykiatriska kliniken
och — framförallt — den framtida barnkliniken, vilken avses skola utgöra
den sydligaste flygeln i den centrala sjukhusanläggningen. Behovet av
ett relativt avskilt läge har också beaktats. Den särskilda utformning och
dimensionering av byggnaden, som betingas av vårdformerna, har vidare
nödvändiggjort en friliggande byggnad.
Kommittén har med beaktande av klientelets art och arbetet inom kliniken
stannat för en klinik omfattande 24—32 platser, varav 8—12 fördelade å
två ungdomsavdelningar. De alternativa beläggningssiffrorna hänför sig till
det förhållandet, att då mindre komplicerade fall förekommer, vårdrummen
kan i större utsträckning dubbelbeläggas. Kliniken föreslås utrustad med
undersöknings- och behandlingsavdelning, expedition, poliklinik (landstingets
rådgivningsbyrå för psykisk barna- och ungdomsvård) samt undervisningslokaler.
Kommittén har prövat alla möjligheter att nedbringa klinikens storlek
men icke ansett det ekonomiskt försvarligt att minska vårdavdelningarna
utöver vad som skett, då besparingar i lokaler uppväges av väsentligt ökade
driftkostnader per vårdplats. Att kliniken i proportion till antal vårdplatser
kan synas förhållandevis stor sammanhänger helt med de vårdformer, som
här tillämpas och som kräver stor personaltäthet och starkt differentierade
lokaler. Uppläggningen i stort av förslaget är betingat av önskan att ge avdelningarna
direkt utgång i markplanet till lekplats och att i möjligaste mån avskilja
de två ungdomsavdelningarna för flickor och pojkar. Möjligheterna att
utbygga anläggningen, därest så skulle erfordras, är goda.
Kostnaden för uppförande av den barnpsykiatriska kliniken har beräknats
till 2 460 000 kronor. Byggnadens volym utgör 11 430 m3.
Medicinska kliniken. Den snart 100-åriga byggnad, i vilken medicinska
kliniken är inrymd, uppfyller icke på långt när de krav, som måste
ställas på en modern klinik, och tillgodoser icke heller undervisningens och
forskningens behov. Kommitténs förslag till nybyggnad för medicinska kliniken
utgör en vårdavdelningsflygel till den s. k. centrala längan. Det är av
sjukvårdsorganisatoriska skäl angeläget, att denna lägre sammanbindande
länga fram till kirurgiska kliniken m. m. snarast kommer till utförande.
Innan så blir fallet erhålles dock inomhusförbindelse med de i norra delen
av sjukhusområdet befintliga behandlings- och diagnostikavdelningarna genom
viss komplettering av kulvertsystemet. Klinikbyggnadens placering
och utformning ansluter sig till den lösning, som framgick av tävlingsförslaget
och av 1057 års generalplan. Medicinbyggnaden bör beredas plats inom
den obebyggda ytan närmast kirurgkliniken, då den bl. a. har behov av nära
kontakt med de hjälpavdelningar, som nu är belägna i anslutning till kirurgbyggnaden
in. in. och som framdeles kommer att inrymmas i den med medicinkliniken
sammanbyggda centrala sjukhuslängan.
Kommittén har ifråga om klinikens platsantal funnit sig böra vidhålla vad
som beräknades i den till grund för arkitekttävlingen liggande planen för
sjukhusets utbyggande, d. v. s. 180 platser, varav 30 för reumatologi. Härtill
kommer cirka 20 enskilda platser. Beträffande de allmänna vårdavdelningarnas
storlek, 30 platser, har icke heller skäl ansetts föreligga att frångå generalplanen.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
Byggnaden avses skola uppföras i 9 våningar ovan jord samt två källarvåningar.
Planformen å byggnaden i stort dikteras av den lösning med delvis
dubbelkorridorsystem, som valts för vårdavdelningarna. Härmed har
vunnits fördelen av dels en mer koncentrerad avdelning med mindre längd
än normalt, dels en mer avskild del för isoleringsrummen. Den privata vårdavdelningen
omfattar 15 vårdrum, av vilka 10 är så anordnade att de allt
efter behov kan användas som hel- eller halvenskilda.
På grundval av en trafikräkning inom nuvarande medicinska kliniken
förordar kommittén anordnande av tre personhissar samt tre sänghissar och
en mindre kombinerad säng- och personhiss. Den nämnda trafikräkningen
har icke givit tillräckligt underlag för ett ställningstagande till frågan om
anordnande av rörpostanläggning inom sjukhuset. I totalkostnaden för
byggnaden ingår rörpostsystemet med ett belopp av 125 000 kronor. Kommittén
avser att sedermera anmäla, om kommittén finner behov av en rörpostanläggning
inom befintliga och nytillkommande delar av sjukhuset.
Kostnaden för medicinska klinikens byggnad beräknas till 7 930 000 kronor.
Dess volym uppgår till 33 100 in1.
Kostnadsfördelningen in. in. Vad angår fördelningen av kostnaderna
för de byggnadsarbeten, som kommittén föreslagit, synes det kommittén
beträffande medicinska klinikens byggnad saknas anledning frångå
den hälftendelning, som hittills normalt tillämpats för nybyggnader inom
sjukhuset. Barnpsykiatriska kliniken tillgodoser ett vårdbehov, som tidigare
i princip ansetts som en statlig angelägenhet. Med tanke på att i
byggnaden även inrymmes lokaler för öppen mottagning för landstingets
psykiska barna- och ungdomsvård bör dock landstinget svara för viss del
av kostnaden. I anslutning till av riksdagen godkänd överenskommelse om
motsvarande kostnadsfördelning mellan staten och Malmöhus läns landsting
rörande barnpsykiatrisk klinik i Lund (se prop. nr 87/1958 s. 112 ff.)
föreslår kommittén, att landstingets bidrag beräknas till V» av totalkostnaderna,
vilket ansluter till förhållandet mellan kostnaden för den öppna mottagningen
(320 000 kronor) och totalkostnaden (2 460 000 kronor). Kostnader,
som sammanhänger med förberedande arbeten, har tidigare delats lika
mellan huvudmännen och detta synes även böra gälla de nu föreslagna arbetena,
dock att fördelningen bör kunna omprövas, därest det visar sig att
fördelningen av totalkostnaderna för sjukhusets utbyggnad väsentligt avviker
från hälftendelningen.
Med utgångspunkt från de tidpunkter, då de skilda arbetena beräknas
komma att påbörjas och från den förut föreslagna fördelningen mellan huvudmännen,
bör det för budgetåret 1959/60 äskade beloppet å 3 600 000 kronor
disponeras på i huvudsak följande sätt, varvid även beaktats att staten
för innevarande budgetår till förberedande arbeten anvisat 100 000 kronor:
Förberedande arbeten ...................................... 1 500 000
Barnpsykiatriska kliniken .................................. 1 500 000
Medicinska kliniken 600 000
Kommittén framhåller i anslutning härtill, att särskilda omständigheter
kan föranleda behov av ändrad fördelning av anvisade medel och hemställer
därför om bemyndigande att medgiva omdisponering av medel inom den
angivna kostnadsramen av 3 600 000 kronor.
3)1 sina äskanden för budgetåret 1958/59 föreslog kommittén, att kostnaderna
för det allmänna projekteringsarbetet och för kommitténs egen verk
-
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 är 1959
samhet skulle tills vidare fördelas lika mellan staten och landstinget, varvid
dock — då landstinget gottgör sina representanter för deras deltagande i
kommittén — kostnaderna för de statliga representanterna borde stanna på
statsverket. Staten hade för den allmänna verksamheten under budgetåren
1952/58 anvisat i runt tal 420 000 kronor. Motsvarande belopp borde enligt
kommitténs mening anvisas av landstinget, innan ytterligare medel äskades.
I anslutning härtill begärde kommittén, att landstinget ville för år 1958 anvisa
dels 300 000 kronor för projekteringsarbetet dels 50 000 kronor för kommitténs
verksamhet i övrigt.
Kostnaderna för kommitténs egen verksamhet, i den mån denna icke skall
bestridas av staten eller landstinget var för sig, torde totalt böra beräknas
till 70 000 kronor för år.
Om huvudmännen godkänner föreslagna nybyggnadsåtgärder, avsedda att
påbörjas omkring årsskiftet 1959/60, kommer under budgetåret 1958/59 att
för projekteringsarbete erfordras i genomsnitt cirka 40 000 kronor per månad.
Därest staten från den 1 juli 1959 ställer investeringsanslag till förfogande
och därmed vissa medel för verkställt projekteringsarbete kan återföras
till utredningsanslaget, torde under budgetåret 1959/60 inga ytterligare
statsmedel erfordras för ändamålet.
Den 1 juli 1958 fanns för kommitténs verksamhet och för utredningar disponibelt
430 000 kronor. Det beräknade medelsbehovet under budgetåret
1958/59 utgör (70 000 + 480 000) 550 000 kronor. För kommitténs egen
verksamhet under budgetåret 1959/60 erfordras i runt tal 70 000 kronor.
Kommittén anser sig därför nu böra av landstinget och staten äska sammanlagt
(550 000 + 70 000 — 430 000) 190 000 kronor. Av detta belopp har, i
avbidan på en slutlig fördelning av ifrågavarande allmänna kostnader, av
landstinget äskats 70 000 kronor jämte hälften av återstoden eller (70 000 -+- + 60 000) 130 000 kronor. Staten torde i detta sammanhang böra tillskjuta
60 000 kronor samt för bestridande av kostnaderna för de statliga representanterna
m. in. 25 000 kronor. Av äskade medel för allmänna utredningar
och kommitténs egen verksamhet, 120 000 kronor, återstår (120 000 —
— 60 000 — 25 000) 35 000 kronor, som torde få utgöra en reserv för särskilda
utredningsarbeten.
Yttranden
Centrala sjukvårdsberedningen erinrar om, alt byggnadskommitténs förslag
alt nedlägga befintligt kök och uppföra ett för såväl patienter som personal
gemensamt kök med anknutna personalmatsalar innebär en ändring av
den år 1958 godkända generalplanen för sjukhusets utbyggnad. Trots att
denna ändring medför eu betydligt högre anläggningskostnad är beredningen
beredd all tillstyrka densamma med hänsyn till väntade besparingar
i fråga om driftkostnader, och emedan förslaget medgiver en större frihet att
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 95
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
lokalmässigt lösa anslutningen av nuvarande kirurgbyggnaden till centrallängan.
Placeringen av det nya köket är god ur kommunikationssynpunkt.
Vad angår frågan om ytterligare medelsbehov för panncentralen in. m.
samt kostnader för förberedande arbeten har beredningen ingen erinran att
framställa.
Kommittén har i fråga om den barnpsykiatriska kliniken motiverat det
stora lokalprogrammet med att besparingar i lokaler skulle uppvägas av
väsentligen ökade driftkostnader per vårdplats. Enligt beredningens åsikt
kan även för rikligt tilltagna lokaler medföra ökade driftkostnader. De föreslagna
vårdavdelningarna för ungdom är till patientantalet mycket små, 4—6
patienter, varför personalkostnaderna per vårdad torde bli höga. Då det
visat sig att patientantalet på dessa avdelningar utan nackdel ur vårdsynpunkt
kan och även kommer att ökas utan motsvarande ökning av lokalytan,
tillstyrker beredningen i princip den föreslagna utformningen av barnpsykiatriska
kliniken.
Mot förslaget till utformning av den medicinska kliniken har beredningen
icke funnit anledning till erinran. Beredningen förutsätter, att den beredes
tillfälle att yttra sig över de definitiva ritningarna till barnpsykiatriska och
medicinska klinikerna, då dessa förslag föreligger utarbetade.
Vad slutligen frågan om utrednings- och projekteringskostnaderna beträffar
delar beredningen kommitténs åsikt, att utredningskostnaderna ej bör
belasta byggnadsanslagen utan täckas av särskilda utredningsmedel, medan
de direkta projekteringskostnaderna bör redovisas i kostnaden för resp.
byggnad.
Medicinalstyrelsen ansluter sig till vad centrala sjukvårdsberedningen
anfört men framhåller, att erforderlig överarbetning av ritningarna för den
barnpsykiatriska kliniken torde böra verkställas i samråd med medicinalstyrelsen
och beredningen.
Byggnadsstyrelsen uttalar.
Det ytterligare medelsbehovet för panncentralen, vilket i huvudsak synes
vara att hänföra till den under byggnadstiden inträffade kostnadsstegringen,
föranleder icke någon erinran från styrelsens sida. Styrelsen finner den av
byggnadskommittén föreslagna avvikelsen från generalplanen i fråga om
uppförande av ett nytt centralkök med personalrestaurang vara välmotiverad
och tillstyrker därför detta förslag. Beträffande anläggningens detaljutformning
förutsättes, att styrelsen får tillfälla att taga del av ritningarna, när en
detaljgranskning är möjlig.
Styrelsen har intet att erinra mot föreslagna förberedande arbeten eller
därmed förknippade kostnader, 3 200 000 kronor. Den extraordinära grundläggning,
som kräves, kan emellertid komma att verka fördyrande.
De närmast aktuella byggnadsobjekten, nämligen nybyggnader för de
barnpsykiatriska och medicinska klinikerna har icke givit anledning till
erinran, när det gäller huvudprinciperna för dispositionen eller den redovisade
anläggningskostnaden 2 460 000 resp. 7 930 000 kronor. I fråga om
den barnpsykiatriska kliniken, som i väsentliga avseenden synes förtjänst
-
35
Kungl. Mnj.ts proposition nr 95 är 1959
fullt löst, har styrelsen tvekat inför anläggningens storlek i förhållande
till antalet vårdplatser. Ehuru avvägningen härvidlag torde ligga utanför
byggnadsstyrelsens kompetensområde, ifrågasätter styrelsen, om icke en
tillfredsställande lösning av lokalfrågan — utan eftersättande av vårdens
effektivitet och utan att driftkostnaderna påverkas i ogynnsam riktning —
skulle kunna ernås även med ett i vissa avseenden reducerat lokalprogram.
Därest en bearbetning av förslagshandlingarna skulle befinnas motiverad,
bör enligt styrelsens mening denna kunna ske i samband med detaljprojekteringen
av anläggningen.
Kommitténs angivna behov av utredningsmedel synes med hänsyn till de
föreliggande arbetsuppgifterna vara lämpligt avvägt.
Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet, till vars utlåtande kanslern
för rikets universitet såsom eget yttrande hänvisar, anför bl. a.
Byggnadskommittén behandlar inledningsvis investeringsbehovet för den
totala utbyggnaden och behovet av en investeringsplan, som möjliggör en
tillräckligt snabb utbyggnad. Väl inseende att utbyggnadstakten begränsas
av såväl ekonomiska som organisatoriska förhållanden finner fakulteten
dock angeläget framhålla, att detta är en fråga av den allra största betydelse
för fakultetens verksamhet. Tillkomsten av i sammanhanget aktuella
nybyggnader kommer i vissa stycken att innebära väsentliga förbättringar
av sjukhusets resurser. Så många andra viktiga behov återstår emellertid
för att sjukhuset skall kunna fylla sina uppgifter, att snabbast möjliga utbyggnad
måste eftersträvas.
Projekteringen av de föreslagna förberedande arbetena betingas icke oväsentligt
av placeringen och utformningen av ett nytt centralkök. Av utredningen
framgår, att en betydande markyta kräves härför och att den föreslagna
placeringen bl. a. av detta skäl torde vara den lämpligaste. Viktigast
är emellertid, att tillkomsten av ett nytt centralkök på ett tidigt stadium
möjliggör relativt tidigt en förlängning av centralkroppen åt norr och en
utbyggnad av de kirurgiska klinikerna i nära anslutning till den nuvarande
kirurgiska kliniken. Fakulteten delar därför kommitténs uppfattning beträffande
centralköket.
Den föreslagna nybyggnaden för den barnpsykiatriska kliniken tillgodoser
såväl den öppna som den slutna vårdens behov samt innebär förutsättningar
för forskning och utveckling inom denna förhållandevis nya disciplin.
Fakulteten tillstyrker därför, att den föreslagna kliniken snarast kommer
till stånd.
I den föreslagna medicinska klinikbyggnaden inrymmes icke samtliga för
kliniken planerade lokaler, såsom undervisnings- och forskningslokaler, men
fakulteten förutsätter i likhet med kommittén, att man för dessa vid det fortsatta
arbetet skall finna en tillfredsställande lösning inom den del av centrallängan,
som kommer att uppföras i omedelbar anslutning till kliniken. Fakulteten
har intet att erinra mot förslaget.
Fakulteten anser det vara utomordentligt angeläget, att medel ställes till
förfogande i enlighet med kommitténs äskande så att de barnpsykiatriska
och medicinska klinikerna snarast får de resurser, som erfordras för att de
skall kunna fylla sina uppgifter i undervisning, forskning och sjukvård.
Genom de planerade byggnadsåtgärderna kommer också möjligheter att skapas
för alt dels inom den nuvarande psykiatriska kliniken åstadkomma för
undervisningen i psykiatri nödvändiga förbättringar dels ock i den nuva
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
rande medicinska klinikbyggnaden skaffa bättre lokaler åt kliniker, som
f. n. verkar under otillfredsställande och provisoriska förhållanden.
Departementschefen
Enligt av 1958 års B-riksdag godkänt förslag till reviderad generalplan
för utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala skall detta sjukhus genom
omfattande byggnadsåtgärder omvandlas till ett modernt undervisningssjukhus,
varigenom antalet vårdplatser vid sjukhuset kommer att öka
från nuvarande cirka 1 100 till omkring 1 450. Totalkostnaderna för erforderliga
byggnadsåtgärder enligt planen beräknas i dagens prisläge till 70 å
80 miljoner kronor. Med hänsyn till de omfattande byggnadsarbeten, som
erfordras för den reviderade generalplanens genomförande, synes den av
byggnadskommittén uppdragna preliminära kostnadsramen realistisk. Kommittén
har räknat med, att den föreslagna utbyggnaden skall vara slutförd
inom en tioårsperiod. För egen del finner jag det önskvärt, att utbyggnaden
kan ske enligt denna tidsplan. Icke minst för att trygga planmässighet och
kontinuitet i utbyggnadsarbetet synes det angeläget, att den av kommittén
angivna tidsplanen av såväl staten som Uppsala läns landsting godtages
som en allmän riktlinje för sjukhusets framtida utbyggande. Självfallet blir
emellertid den takt, i vilken byggnadsprogrammet kan genomföras, ytterst
beroende av det framtida investeringsläget. Jag vill i detta sammanhang
understryka vikten av att alla ansträngningar göres för att hålla nere kostnaderna
för statliga och andra med statsmedel finansierade byggnadsföretag.
Jag utgår därför från, att möjligheterna till kostnadsbesparingar noggrant
beaktas av byggnadskommittén vid såväl planeringen som utförandet
av de byggnadsföretag, som omfattas av generalplanen.
Vad härefter angår kommitténs anslagsäskanden för nästa budgetår anser
jag mig i likhet med byggnadsstyrelsen kunna acceptera de beräknade
merkostnaderna för den nya panncentralen m. in. Jag tillstyrker därför att
för täckande av ifrågavarande merkostnader anvisas ett belopp av 280 000
kronor.
De av kommittén föreslagna förberedande åtgärderna inom sjukhusområdet
förutsätter, att beslut nu fattas om uppförande framdeles av ett nytt
centralkök med personalrestaurang. Jag finner den av byggnadskommittén
föreslagna avvikelsen från generalplanen på denna punkt välmotiverad och
tillstyrker därför detta förslag. Med hänsyn härtill och då jag i övrigt icke
har någon erinran mot vad kommittén i denna del föreslagit bör för vidtagande
av erforderliga förberedande arbeten inom sjukhusområdet för nästa
budgetår anvisas 1 500 000 kronor.
Den medicinska kliniken i Uppsala är inrymd i en snart 100-årig byggnad
med delvis otidsenliga och arbetskrävande lokaler. Kliniken kan icke anses
motsvara anspråken på en önskvärd lasarettsstandard och de lokalmässiga
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 ur 1959
förutsättningarna för undervisningen är ogynnsamma. Det är med hänsyn
härtill nödvändigt, att planerad nybyggnad snarast möjligt kommer till
stånd. Jämväl den psykiatriska kliniken arbetar f. n. under avsevärda svårigheter.
Klinikens undervisningsmöjligheter är sålunda starkt beskurna.
En bidragande orsak härtill är, att den barnpsykiatriska avdelningen visat
sig mer utrymmeskrävande än som ursprungligen beräknades. Behovet av
lokaler för undervisningen i psykiatri har även ökat starkt på grund av att
detta ämne numera utgör ett av huvudämnena i läkarutbildningen. Av anförda
skäl och med hänsyn till behovet av ytterligare möjligheter till specialutbildning
i barnpsykiatri vid olika kliniker i landet är det angeläget, att
den barnpsykiatriska avdelningen så snart som möjligt bry tes ut ur den
psykiatriska kliniken.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har byggnadskommittén
nu framlagt förslag till uppförande i en första etapp av nybyggnader
för de medicinska och barnpsykiatriska klinikerna. Ett tillgodoseende av
ifrågavarande klinikers lokalbehov framstår mot bakgrunden av vad nyss
anförts beträffande nuläget som en trängande angelägenhet ur såväl sjukvårdens
som undervisningens intresse. Det principförslag till utformning av
nybyggnad för den medicinska kliniken, som framlagts av byggnadskommittén,
har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. För egen del har
jag vid min prövning av förslaget funnit detsamma innebära en tillfredsställande
lösning av såväl sjukvårdens som undervisningens och forskningens
lokalbehov och finner mig därför böra förorda förslagets genomförande.
Av den beräknade totalkostnaden, 7 930 000 kronor, bör den ena hälften
bestridas av landstinget och den andra hälften av staten. Det är av vikt, att
byggnadsstyrelsen och centrala sjukvårdsberedningen beredes möjlighet att
under fortlöpande kontakt följa det fortsatta projekteringsarbetet. Jag förutsätter,
att så sker samt att av dessa myndigheter eventuellt gjorda erinringar
såvitt möjligt beaktas vid det fortsatta utredningsarbetet.
Med hänsyn såväl till de krav, som undervisningen i psykiatri ställer, som
med tanke på den barnpsykiatriska klinikens betydelse som utbildningscentrum
för specialistutbildningen av läkare anser jag det angeläget, att
den sedan ett flertal år aktuella frågan om uppförande av en nybyggnad för
den barnpsykiatriska avdelningen löses. Jag har därför funnit mig böra tillstyrka,
att en dylik nybyggnad nu kommer till stånd. Del föreliggande ritningsförslaget
till den planerade nya klinikbyggnaden synes ur vård- och
undervisningssynpunkt ändamålsenligt och torde vara ägnat att läggas till
grund för vidare utarbetande av byggnadsprogrammet. I samband med upprättandet
av erforderliga detaljritningar bör med anledning av vad byggnadsstyrelsen
anfört eu omprövning ske i syfte att utröna, huruvida icke
möjlighet föreligger all inom föreslagen byggnadsvolym inrymma etl något
större vårdplatsantal. Jag förutsätter, att denna omprövning sker i samråd
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
med såväl medicinalstyrelsen som centrala sjukvårdsberedningen. Kostnaden
för nybyggnaden uppskattar jag i likhet med kommittén till 2 460 000
kronor. Enligt kommitténs förslag skall landstinget bidraga till dessa kostnader
med Vs eller med 320 000 kronor. Jag anser detta förslag från statens
synpunkt godtagbart men vill framhålla, att kostnadsfördelningen icke får
anses prejudicerande.
Enligt vad jag under hand inhämtat beräknas byggnadsarbetena kunna
igångsättas beträffande den barnpsykiatriska kliniken under hösten 1959
och såvitt angår den medicinska kliniken våren 1960. I enlighet med kommitténs
förslag förordar jag anvisande för nästa budgetår av 2 100 000
kronor för ifrågavarande byggnadsföretag. Vid bifall härtill skulle under
nästa budgetår statliga medel till ett belopp av 3 600 000 kronor stå till
kommitténs förfogande för vidtagande av förberedande åtgärder samt uppförande
av nybyggnader för medicinska och barnpsykiatriska kliniker. Jag
förordar, att inom denna kostnadsram, i den mån så med hänsyn till sättet
för byggnadsarbetenas bedrivande eller eljest kan befinnas lämpligt, enligt
Kungl. Maj :ts bestämmande en ökning av beräknad medelsdisposition
för visst ändamål må ske mot det att motsvarande minskning vidtages för
ett annat.
För allmänna utredningar samt för kommitténs egen verksamhet bör för
nästa budgetår i enlighet med kommitténs förslag anvisas 120 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår skulle alltså utgöra
(280 000 + 1 500 000 + 2 100 000 + 120 000) 4 000 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att
till Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala under
statens allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet, för
budgetåret 1959/60 anvisa ett investeringsanslag av 4 000 000
kronor.
Bidrag till viss utrustning vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund
För detta ändamål är i gällande riksstat uppfört ett reservationsanslag
av 71 000 kronor.
Förslag
1. Direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund hemställer
i skrivelse den 23 september 1958 om ett statsbidrag av 73 149 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 är 1959
39
a)
Komplettering
ningen I
av utrustning till
röntgendiagnostiska
avdel-
50 093
b)
Komplettering
ningen II
av utrustning till
röntgendiagnostiska
avdel-
23 056
73 149
Av handlingarna framgår, att statsbidrag hegäres med hälften av den i
varje särskilt fall beräknade kostnaden samt att Malmöhus läns landsting
förutsättes skola anvisa lika stort belopp.
2. Enligt beslut av Malmöhus läns landsting skall vid lasarettet i Lund
uppföras ett s. k. centralblock. Byggnadskomplexet skall bestå av fem byggnadsdelar,
vilka skall inrymma dels ambulansintag och intagningsavdelning
(block A), dels kirurgiska och medicinska polikliniker jämte specialpolikliniker
samt sjukgymnastskola (block B), dels operations- och röntgendiagnostiska
avdelningar m. in. (block C), dels vårdavdelningar för medicinska,
kirurgiska, neurokirurgiska och neuromedicinska klinikerna in. in.
(block D), dels ock rutin- och forskningslaboratorier för klinisk kemi och
klinisk fysiologi m. m. (block E).
Uppförandet av centralblocket skall ske i etapper under en beräknad
byggnadstid av åtta år. Till den första etappen, som påbörjats den 1 september
1956, har hänförts uppförandet av de i blocken A och B ingående byggnaderna.
Etapp I beräknas bliva slutförd våren 1959.
Under förutsättning att en personlig professur i medicin, särskilt njursjukdomar,
inrättades för forskardocenten Nils Alwall vid lasarettet i Lund
beslöt 1956 års landsting, att vissa om- och tillbyggnadsarbeten skulle utföras
vid lasarettets medicinska klinik för att därigenom möjliggöra inrättandet
av en särskild avdelning för medicin, särskilt njursjukdomar. Genom
beslut av 1957 års riksdag inrättades den ifrågavarande professuren och
anslogs medel till ombyggnaden, vilken beräknas stå färdig våren 1959.
I proposition nr 148/1952 underställdes riksdagens prövning frågan om
statens bidrag till kostnaderna för centralblockets uppförande. I sitt av 1952
års riksdag godkända utlåtande nr 217 tillstyrkte statsutskottet, att staten
skulle bidraga med hälften av de framtida kostnaderna för centralblockets
uppförande. I anslutning härtill uttalade utskottet bl. a. att det vore av
vikt, att medicinalstyrelsen och centrala sjukvårdsberedningen bereddes
tillfälle att under fortlöpande kontakt följa det fortsatta utredningsarbetet,
så att av dessa myndigheter godkända ritningar med tillhörande kostnadsberäkningar
avseende jämväl utrustningsbehovet i sinom tid kunde underställas
riksdagen för prövning.
1 proposition nr 133/1955 anförde föredragande departementschefen bl. a.,
att landstinget framlagt förslag till centralblockets uppförande i en första
byggnadsetapp samt att i denna etapp avsågs skola uppföras block A och B.
För att tillgodose det trängande vårdbehovet inom de neurokirurgiska och
neurologiska disciplinerna var emellertid avsikten, att block A och B skulle
i avbidan på tillkomsten av centralblockets övriga delar provisoriskt utrustas
för neurokirurgi och neuromedicin. Byggnaden tänktes härvid skola utgöra
en enhet för neurokirurgi och neuromedicin med därtill hörande operationsoch
arbetslokaler, laboratorier och röntgen. Då det måste hälsas med tillfredsställelse,
att möjlighet yppades att avhjälpa rådande missförhållanden
genom ett tillfälligt ianspråktagande av block A och B för nämnda vård,
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
tillstyrktes förslaget. Departementschefen erinrade vidare om statsutskottets
förenämnda utlåtande till 1952 års riksdag, av vilket framgick, att utskottet
förutsatt, att av centralblockets uppförande föranlett utrustningsbehov jämväl
skulle underställas riksdagen för prövning. Detta uttalande måste enligt
departementschefens mening så förstås, att utskottet utgått från att staten,
som av hävd betalat hälften av kostnaderna för utrustning av särskild betydelse
för undervisning och forskning, skulle bidraga till kostnaderna för utrustning
av centralblocket. Efter vilken fördelningsgrund detta skulle ske
framgick emellertid icke av utskottsutlåtandet. Då det syntes angeläget, att
en bestämd norm vunnes för statens ifrågasatta medverkan, borde förhandlingar
härom komma till stånd mellan staten och landstinget.
Vad departementschefen sålunda uttalade föranledde ingen riksdagens
erinran.
Genom beslut den 20 maj 1955 uppdrog chefen för inrikesdepartementet
åt kommissionen för förhandlingar med Malmöhus läns landsting rörande
frågor, som äger samband med den medicinska undervisningens och forskningens
anordnande i Lund1, att upptaga förhandlingar med landstinget
rörande av centralblocket vid lasarettet i Lund föranlett utrustningsbehov
och normerna för statens ifrågasatta medverkan däri.
I skrivelse den 2 februari 1959 har förhandlingskommissionen föreslagit
anvisande av 375 356 kronor såsom bidrag till inköp av utrustning för Aoch
B-blocken samt för avdelningen för medicin, särskilt njursjukdomar,
vid lasarettet i Lund.
Motiv
1. Den avsedda kompletteringen av utrustning till röntgendiagnostiska
avdelningen I utgöres av ett universalbord, ett koordinathord, en likspänningsrörvoltmeter
in. in., en altenator och en transportabel 4-ventilrörapparat
ävensom ombyggnad av en tomograf. För röntgendiagnostiska
avdelningen II erfordras ombyggnad av en röntgenapparat samt inköp av
en patienthiss, en oljeregulator och en framkallningsmaskin.
2. Sedan landstinget till förhandlingskommissionen överlämnat ett den
3 juli 1957 av direktionen vid sjukvårdsinrättningarna i Lund upprättat
förslag till utrustning av dels A- och B-blocken dels ock avdelningen för
medicin, särskilt njursjukdomar, har centrala sjukvårdsberedningen på
hemställan av kommissionen översiktligt granskat utrustningsförslaget. På
grundval bl. a. av vad beredningen därvid anfört har kommissionen och
landstinget inledningsvis enats om omfattningen av den utrustning, till
vilken staten enligt vad därom kunde överenskommas borde bidraga.
Vad först angår den föreslagna utrustningen till A- och B-blocken har
från kommissionens sida framhållits, att utrustningsförslaget icke omfattade
centralblocket i dess helhet utan endast en del därav och att det vid
sådant förhållande förelåg betydande svårigheter att utan risk för felbe
1
Såsom ledamöter i förhandlingskommissionen har ingått borgmästaren L. G. Ohlsson,
tillika ordförande, professorn vid Lunds universitet G. Wiberg samt numera professorn vid
konsthögskolan H. Brunnberg.
41
Kungl. Mnj.ts proposition nr 95 är 1959
dömningar ingå i prövning av förslaget. Landstinget har emellertid genmält,
att det med hänsyn till den avsevärda tidrymd, som måste förflyta innan
var och en av de i centralblocket ingående delarna blivit färdigställda, var i
hög grad olämpligt att låta anstå med den slutliga prövningen av utrustningen,
tills centralblocket i dess helhet stod färdigt. Avsikten från landstingets
sida var att i den mån detta var möjligt utrusta och taga i bruk de
olika delarna allteftersom dessa kommit till utförande, varigenom åtskilligt
skulle kunna vinnas ur såväl drift- som forsknings- och undervisningssynpunkt.
Kommissionen, som ansett sig kunna godtaga vad landstinget
sålunda anfört, har dock framhållit, att den lösning av den föreliggande
utrustningsfrågan, varom överenskommelse kunde vinnas, icke borde vara
prejudicerande för framtiden, då frågor om utrustning av andra i centralblocket
ingående delar förelåg till prövning. Landstinget har förklarat sig
acceptera denna kommissionens uppfattning.
Parterna har därefter enats om, att statligt bidrag skall utgå till anskaffande
av rutin- och specialutrustning till A- och B-blocken för ett belopp av
tillhopa 1 027 795 kronor. I denna summa ingår bl. a. rutinutrustning för
fysikalisk terapiavdelning med 65 752 kronor samt specialutrustning för
neuroröntgenavdelningen och för yrkesmedicinska avdelningen med 369 441
resp. 40 325 kronor. Härutöver har fem procent av de totala utrustningskostnaderna
eller 51 390 kronor beräknats för prisförhöjningar och oförutsett.
Kostnaderna för utrustning till den i B-blocket ingående sjukgymnastskolan,
som skall bestridas i annan ordning, ingår däremot icke i nyssnämnda
totalsumma. Det har vidare förutsatts dels att, där viss utrustning
redan finns, densamma skall överflyttas till A- och B-blocken, dels ock att,
därest tilläggsbelopp sedermera av skäl, som nu icke kan förutses, visar
sig erforderliga, landstinget har att inkomma med framställning därom i
vederbörlig ordning.
Det kommissionen lämnade förhandlingsuppdraget avser endast utrustning
till centralblocket. Ur denna synpunkt synes kommissionen icke vara
behörig att med landstinget jämväl förhandla om utrustning till njuravdelningen,
som f. n. är inrymd i byggnad utanför nämnda block. Vid förhandlingarna
har emellertid landstinget framhållit, att den utrustning, som i
förslaget föreslås skola anskaffas till njuravdelningen, efter hand kommer
att överföras till centralblocket samtidigt som nj uravdelningen förflyttas
dit. Med hänsyn härtill och då den berörda utrustningen följaktligen får
anses komma att täcka ett centralblockets framtida behov har kommissionen
icke ansett hinder föreligga att till prövning upptaga jämväl förevarande
utrustning.
För njurkliniken har i utrustningsförslaget medtagits utrustning Ull ett
belopp av högst 52 800 kronor. Kommissionen och centrala sjukvårdsberedningen
har icke funnit anledning till erinran häremot.
Ifråga om fördelningen mellan staten och landstinget av kostnaderna för
nu ifrågavarande utrustning har mellan kommissionen och landstinget den
42 Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1959
överenskommelsen träffats att, såvitt angår kostnaden för specialutrustning
till neuroröntgenavdelningen, staten skall bidraga med 50 procent och beträffande
all övrig utrustning med 25 procent. Härigenom skall statens
andel i kostnaden för förstnämnda slag av utrustning beräknas till 184 721
kronor och beträffande övrig utrustning till A- och B-blocken till 164 588
kronor. Därtill skall komma 25 procent av dels beloppet för prishöjningar
och oförutsett eller 12 847 kronor, dels ock kostnaden för utrustning till
njuravdelningen eller 13 200 kronor. Sammanlagt beräknar sålunda kommissionen
statens andel utgöra (184 721 + 164 588 + 12 847 + 13 200)
375 356 kronor. Det förutsättes härvid att utrustning, som enbart erfordras
för undervisning och forskning, skall anskaffas och helt bekostas av staten.
D epar tementsch efen
Enligt hävd bidrager staten såvitt gäller lasarettet i Lund med hälften
av kostnaderna för anskaffning av sådan utrustning, som är av särskild
betydelse för undervisning och forskning. Staten bidrager däremot icke
till kostnaderna för utrustning, som erfordras enbart för sjukvården. I huvudsak
har hittills utgivna statsbidrag avsett röntgenutrustning.
Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen underställdes
frågan om statens bidrag till kostnaderna för uppförande av centralblocket
vid lasarettet i Lund riksdagens prövning i proposition nr 148/1952. I sitt
av 1952 års riksdag godkända utlåtande nr 217 tillstyrkte statsutskottet, att
staten skulle bidraga med hälften av de framtida kostnaderna för centralblockets
uppförande. Av vikt vore enligt utskottet, att medicinalstyrelsen
och centrala sjukvårdsberedningen bereddes tillfälle att under fortlöpande
kontakt följa det fortsatta utredningsarbetet så att av dessa myndigheter
godkända ritningar med tillhörande kostnadsberäkningar avseende jämväl
utrustningsbehovet i sinom tid kunde underställas riksdagen för prövning.
Av statsutskottets uttalande framgår, att utskottet förutsatt, att av centralblockets
uppförande föranlett utrustningsbehov jämväl skall underställas
riksdagen för prövning. Detta uttalande torde — såsom föredragande
departementschefen i proposition nr 133/1955 framhållit — böra så förstås,
att utskottet utgått från, att staten, som av hävd betalat hälften av kostnaderna
för utrustning av särskild betydelse för undervisning och forskning,
skall bidraga till kostnaderna för utrustning av centralblocket. Efter vilken
fördelningsgrund detta skall ske framgår icke av utskottsutlåtandet. Då det
synts angeläget, att en bestämd norm vunnes för statens ifrågasatta medverkan,
har åt förhandlingskommissionen uppdragits att upptaga förhandlingar
med landstinget i denna fråga.
Kommissionen har nu på grundval av en med landstinget träffad uppgörelse
framlagt förslag i vad avser kostnadsfördelningen för utrustning til!
de i centralblocket ingående A- och B-blocken ävensom till den inom kort
färdigställda särskilda avdelningen för njursjukdomar vid lasarettet. Kom
-
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
missionens förslag innebär i korthet att staten, såvitt angår kostnaden för
specialutrustning till neuroröntgenavdelningen, skall bidraga med 50 procent
och beträffande all övrig utrustning med 25 procent. Det förutsättes
härvid, att utrustning, som enbart erfordras för undervisning och forskning,
skall anskaffas och helt bekostas av staten.
Gällande regler om statens bidrag till utrustningskostnader vid landets
kommunala undervisningssjukhus företer sinsemellan betydande olikheter.
För gällande praxis i Lund har tidigare redogjorts. Vid Malmö allmänna
sjukhus och vid Sabbatsbergs sjukhus åligger det staten att utgiva ersättning
med 25 procent av anskaffningskostnaden för all utrustning till för
undervisningsändamål — i fråga om förstnämnda sjukhus jämväl för
forskningsändamål — upplåtna byggnader. Beträffande Sahlgrenska sjukhuset
gäller enligt hittillsvarande — numera uppsagda avtal — att staten
bidrager med 50 procent av de verkliga kostnaderna för möbler och liknande
utrustning till vissa i avtalet angivna lokaler, som avses speciellt för
den kliniska undervisningen. Instrument, apparater och liknande utrustning,
som erfordras för den kliniska undervisningen och forskningen, bekostas
helt av staten. Kostnaderna för utrustning av de bakteriologiska och
patologiska institutionerna i Göteborg delas mellan staten och staden i
huvudsak på så sätt, att staten svarar för utrustningen av undervisningsoch
forskningslokalerna och staden för utrustningen av sådana lokaler, som
avses för dess undersökningsverksamhet. Vid lasarettet i Umeå bekostar
landstinget utrustningen i lokaler, som är helt avsedda för sjukvården.
Kostnaderna för möbler, armatur och liknande utrustning i undervisningsoch
forskningslokaler delas i vissa fall lika mellan staten och landstinget. I
andra fall anskaffas och bekostas dylik utrustning helt av staten. Instrument,
apparater och liknande utrustning, vars användning i all huvudsak
avser undervisning och forskning, anskaffas och bekostas av staten.
Det torde vara uppenbart, att den olikhet som föreligger i fråga om regleringen
av den statliga bidragsgivningen på förevarande område, är förenad
med olägenheter. Under senare tid har därför vid ingåendet av nya
avtal eftersträvats att få till stånd en reglering av denna bidragsgivning efter
enhetligare principer. Utgångspunkten har härvid varit, att staten i
princip skall svara för den merkostnad, som föranledes av undervisning
och forskning. Att få ett exakt mått härpå är givetvis icke möjligt. Av nu
tillämpade bidragsregler kan utifrån denna målsättning två huvudprinciper
särskiljas, nämligen dels en individualiseringsprincip av innebörd, att utrustningen
uppdelas mellan å ena sidan sådan utrustning, som huvudsakligen
avser sjukvård, och å andra sidan sådan utrustning, som huvudsakligen
avser undervisning och forskning, varvid staten helt eller till större
delen svarar för kostnaden för den sistnämnda gruppen, dels ock eu princip,
som innebär att staten vid anskaffning av utrustning till för undervisning
och forskning upplåtna kliniker bidrager med viss procent av anskaffnings
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
kostnaderna, oavsett om utrustningen i fråga är avsedd för sjukvård eller
för undervisning och forskning. Sistnämnda princip synes ur såväl statens
som de kommunala huvudmännens synpunkt vara alt föredraga. Det torde
nämligen ofta i det enskilda fallet vara förenat med stora svårigheter att avgöra,
huruvida viss utrustning enbart eller huvudsakligen erfordras för sjukvård
eller för undervisning och forskning. En sådan uppspaltning medför
vidare ett betydande inerarbete vid beräkningen av det statliga bidraget och
kräver således en större administrativ apparat. För egen del anser jag starka
skäl tala för en bidragsgivning efter generella normer.
Det av kommissionen framlagda förslaget innebär en kombination av de
två huvudprinciper, för vilka nu redogjorts. Ett genomförande av förslaget
skulle få till följd, att ytterligare ett system för den statliga bidragsgivningen
till utrustning av kommunala universitetskliniker införlivades med redan
nu förekommande bidragsformer. Mot bakgrunden av pågående strävanden
alt få till stånd enhetliga normer kan detta knappast anses lämpligt eller
ändamålsenligt. För staten innebär vidare den föreslagna anordningen en
kraftig ökning av bidragsgivningen i jämförelse med nu gällande praxis
vid lasarettet i Lund. Jag vill emellertid erinra om, att statsutskottets förenämnda
uttalande, som legat till grund för förhandlingarna i frågan, icke
innefattar någon begränsning av den statliga bidragsskyldigheten. Då jag
vidare blivit övertygad om, att kommissionen tillvaratagit statens intressen
så långt detta varit möjligt och att någon för staten fördelaktigare uppgörelse
i det uppkomna läget icke stått att vinna, anser jag mig böra acceptera
de av kommissionen framlagda bidragsgrunderna trots de olägenheter,
som är förenade därmed. Den träffade uppgörelsen avser endast en begränsad
del av utrustningen till centralblocket och är icke enligt vad förhandlingsparterna
överenskommit prejudicerande för framtiden, då fråga
om utrustning av andra i centralblocket ingående delar föreligger till prövning.
Jag anser mig därför kunna räkna med, att kommissionen och landstinget
vid kommande förhandlingar skall vinnlägga sig om att få till stånd
så enkla och lättillämpliga normer som möjligt för den fortsatta statliga bidragsgivningen.
Med hänsyn till att staten genom den nu träffade uppgörelsen
påtagit sig en väsentligt större andel av utrustningskostnaderna än
vad som hittills varit fallet vid anskaffning av utrustning till lasarettet i
Lund och då sagda andel måste anses — sakligt sett och i jämförelse med
motsvarande överenskommelser vid andra kommunala universitetssjukhus
— vara väl hög, får detta mitt uttalande emellertid icke tagas till intäkt för
krav på en ytterligare ökning av den statliga bidragsgivningen.
Till grund för den mellan kommissionen och landstinget träffade överenskommelsen
har legat ett av direktionen för sjukvårdsinrättningarna i
Lund upprättat förslag till utrustning av A- och B-blocken samt avdelningen
för njursjukdomar. I förslaget ingår dock icke utrustning, som enbart erfordras
för undervisning och forskning. Förslaget har översiktligt granskats
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
av centrala sjukvårdsberedningen. Sedan från beredningens och kommissionens
sida vissa justeringar och prutningar gjorts, har totalkostnaden för anskaffningen
av ifrågavarande utrustning beräknats till 1 131 985 kronor.
Med utgångspunkt från de av kommissionen föreslagna bidragsgrunderna
beräknar kommissionen statens sammanlagda andel till 375 356 kronor. På
av kommissionen anförda skäl har jag icke något att erinra mot att staten
jämväl bidrager till anskaffningen av utrustning för njuravdelningen. Mot
utrustningsförslaget och de av kommissionen gjorda beräkningarna har jag
ej heller på grundval av den föreliggande utredningen funnit anledning till
erinran. Jag förutsätter emellertid, att centrala sjukvårdsberedningen beredes
tillfälle att i detalj granska de uppgjorda utrustningslistorna och att
vid upphandlingen alla möjligheter till besparingar iakttages. Enär A- och
B-blocken beräknas bli färdigställda under innevarande vår och då jag inhämtat,
att landstinget redan i viss utsträckning påbörjat upphandlingen
av utrustning, bör det statliga bidraget i sin helhet stå till landstingets förfogande
under nästa budgetår. .lag föreslår därför, att för budgetåret 1959/60
för ifrågavarande ändamål anvisas 375 356 kronor.
I enlighet med vad centrala sjukvårdsberedningen tillstyrkt förordar jag,
att staten bidrager med hälften av de totala kostnaderna för den begärda
kompletteringen av utrustning till de röntgendiagnostiska avdelningarna,
under förutsättning att landstinget bidrager med andra hälften. Det erforderliga
statsbidraget beräknar jag till 73 000 kronor.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle det sammanlagda
medelsbehovet för nästa budgetår uppgå till (375 356 + 73 000) 448 356
eller i runt tal 450 000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
till Bidrag till viss utrustning vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund för budgetåret 1959/60 under elfte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 450 000 kronor.
Bidrag till anordnande av undervisning i klinisk epidemiologi
vid epidemisjukhuset i Lund
Inledning
Den av 1954 års riksdag beslutade läkarutbildningsreformen (se prop. nr
212/1954) innebar bl. a. en omläggning av undervisningen i klinisk epidemiologi.
1 detta ämne hade — frånsett eu kort kurs i krigsepidemiologi —
enligt dittillsvarande studieordning icke givits någon särskild kurs med
katedral undervisning; de studerande hade endast haft att fullgöra en månads
assistenttjänstgöring på epidemisjukhus. Enligt den nya studieord
-
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
ningen omfattar undervisningen per kurs (exklusive klinisk bakteriologi)
cirka 25 timmar föreläsningar och cirka 25 timmar demonstrationer. Härtill
kommer s. k. visitronder på epidemisjukhus under kurserna i medicin
och pediatrik. Varje studerande skall vidare tjänstgöra på epidemisjukhus
under en tid motsvarande fjorton dagars halvtidstjänstgöring. I proposition
nr 212/1954 föreslogs, att i Lund-Malmö skulle årligen anordnas tre
kurser i ämnet med 20 deltagare i varje kurs. Kurserna borde efter förslag
av fakulteten fördelas på överläkarna vid epidemisjukhusen i Lund och
Malmö. Föredragande departementschefen framhöll vidare, att då ett realiserande
av det i propositionen framlagda förslaget innebar en omläggning av
den dittillsvarande undervisningen borde överenskommelser träffas med
huvudmännen för resp. epidemisjukhus om ianspråktagande av sjukhusen
för ifrågavarande undervisning. Den definitiva kostnaden för undervisningens
anordnande kunde därför icke för det dåvarande anges.
Genom beslut den 11 april 1958 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommissionen
för förhandlingar med Malmöhus läns landsting och Malmö stad rörande
frågor, som äger samband med den medicinska undervisningens och forskningens
anordnande i Lund och Malmö, att snarast möjligt upptaga förhandlingar
med landstinget och staden rörande i propositionen nr 212/1954
förutsatta överenskommelser om anordnande av undervisning i klinisk epidemiologi
vid epidemisjukhusen i Lund och Malmö samt att till Kungl.
Maj :t inkomma med de förslag, vartill förhandlingarna kunde giva anledning.
Förhandlingskommissionen, som numera slutfört sina förhandlingar i
ämnet med landstinget och staden, har med skrivelse den 30 januari 1959
framlagt förslag till grunder rörande statens bidrag till anordnande av undervisning
i klinisk epidemiologi vid epidemisjukhuset i Lund.
över förslaget har yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen,
byggnadsstyrelsen samt kanslern för rikets universitet efter hörande av rektorsämbetet
vid universitetet i Lund.
Förhandlingskommissionens förslag
Epidemisjukhuset i Lund omfattar 90 vårdplatser och består f. n. av sex
byggnader, varav två vårdbyggnader, observationspaviljong, administrationsbyggnad,
kapell och desinfektionsstation. De nuvarande byggnaderna
saknar enligt uppgift helt lokaler för undervisning och forskning. Enligt av
landstinget fattat beslut skall den nuvarande observationspaviljongen, kapellet
och desinfektionsstationen rivas och bereda plats för en ny observationspaviljong
om 38 vårdplatser. I den nya paviljongen skall bl. a. för undervisningen
i klinisk epidemiologi inrymmas arbetsrum, skrivrum, demonstrationsrum,
bibliotek, laboratorium, provtagningsrum, undersökningsrum,
omklädningsrum, jourrum, dagrum m. m. Den sammanlagda kostnaden
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
för paviljongen uppskattas — inklusive erforderliga avloppsreningsanordningar
och anslutningskulvertar — till 3 916 000 kronor. Av detta belopp
belöper 224 000 kronor på hissar i befintliga paviljonger. Byggnadsföretaget
beräknas kunna påbörjas under våren 1960.
Beläggningen vid sjukhuset under år 1957 utgjorde 1 363 patienter, varav
285 epidemifall, 687 infektionsfall och 391 övriga fall, bl. a. respiratorfall.
I detta sammanhang erinrar förhandlingskommissionen om att — sedan
landstinget ställt medel till förfogande för installation av förenämnda hissar
i epidemisjukhuset med 103 500 kronor och till uppförande av den nya observationspaviljongen
med 1 265 000 kronor samt framställning om statligt
bidrag med enahanda belopp gjorts -— föredragande departementschefen i
1957 års statsverksproposition icke ansett sig kunna tillstyrka sådant bidrag.
I fråga om fördelningen av undervisningen i klinisk epidemiologi mellan
epidemisjukhusen i Lund och Malmö har medicinska fakulteten vid universitetet
i Lund på begäran av kommissionen avgivit ett särskilt yttrande.
Fakulteten uttalar därvid — efter att ha erinrat om att undervisningen i
ämnet fr. o. m. höstterminen 1958 meddelas under tre kurser om vardera
två månader per läsår samt att till kurserna jämväl hör undervisning i form
av visitronder för de tjänstgörande vid medicinska och pediatriska klinikerna
— att fakulteten anser det möjligt att samtliga tre kurser anordnas
vid epidemisjukhuset i Lund även om fakulteten med hänsyn till det stora
värdefulla kliniska materialet vid epidemisjukhuset i Malmö gärna skulle
önska, att en kurs förlägges dit. I vart fall finner fakulteten det nödvändigt,
att visitronderna för de tjänstgörande vid medicinska kliniken i Malmö förlägges
till epidemisjukhuset därstädes.
Kommissionen instämmer i önskvärdheten av att klientelet vid epidemisjukhuset
i Malmö kan utnyttjas i undervisningens och forskningens tjänst.
Enligt kommissionens mening måste emellertid frågan om detta bör ske bedömas
med utgångspunkt från vad som ur ekonomisk synpunkt kan anses
försvarligt.
Förhandlingskommissionen lämnar härefter en redogörelse för de med
representanter för landstinget och staden förda förhandlingarna i ämnet
och anför därvid bl. a. följande.
Vid förhandlingarnas inledande förklarade landstingets representanter i
första hand, att, om epidemisjukhuset i Lund skulle upplåtas till undervisning
och forskning, det var en förutsättning att staten med hälften inlöste
sjukhuset efter ett värde, som enligt landstingets mening icke borde sättas
lägre än en miljon kronor. Vidare var det en förutsättning att staten — med
ändring av tidigare därutinnan fattade beslut — lämnade av landstinget begärda
bidrag till installation av hissar i epidemisjukhuset och till uppförande
av en ny observationspaviljong därstädes. De begärda bidragen var beräknade
enligt den praxis, som sedan liinge gällt för lasarettet i Lund eller
hälften av hyggnadskostnaden. Staten borde också lämna bidrag till observalionspaviljongens
utrustning med skäligt belopp. Slutligen borde staten
bidraga till driften av epidemisjukhuset enligt samma grunder, som enligt
48
Kungl. Mnj:ts proposition nr 95 år 1959
träffat avtal gällde för lasarettet i övrigt, eller med tio procent av sjukhusets
driftkostnader. Landstingets inställning var densamma oavsett om
samtliga kurser i klinisk epidemiologi eller endast någon av dem förlädes
till Lund.
Kommissionen, som erinrade om att såvitt angick bl. a. epidemisjukhusen
i Stockholm och Uppsala staten med vederbörande sjukvårdshuvudmän träffat
avtal om sjukhusens upplåtande för undervisning och forskning i epidemiologi,
ifrågasatte huruvida icke landstinget kunde på likartade villkor
upplåta epidemisjukhuset i Lund. I anslutning därtill framhöll kommissionen
bl. a., att även om det kunde förväntas att nu gällande sjukhuslagstiftning
på det sättet ändrades att epidemisjukhusen i administrationshänseende
jämställdes med övriga kroppssjukhus, situationen ännu icke var
sådan att jämställdhet förelåg. Vidare uttalade kommissionen, att epidemiologin
icke syntes vara något huvudämne i den medicinska undervisningen
på samma sätt som exempelvis medicin och kirurgi.
Landstingets representanter motsatte sig emellertid — bl. a. under hänvisning
till att epidemisjukhuset redan i betydande omfattning tagits i bruk
för medicinska fall — bestämt att på andra villkor än de av landstinget angivna
upplåta epidemisjukhuset i Lund till undervisning och forskning. Under
de fortsatta förhandlingarna förklarades dock från landstingets sida, att
om uppgörelse kunde träffas i enlighet med landstingets förslag i övrigt,
landstinget vore berett att på det sättet jämka sina krav, att landstinget avstod
från yrkandet om inlösen av det nuvarande epidemisjukhuset.
Vid förhandlingarna med Malmö stad uttalade stadens representanter till
en början, att, om undervisning och forskning i klinisk epidemiologi skulle
bedrivas vid epidemisjukhuset i Malmö, staten borde på motsvarande sätt
som i fråga om undervisning och forskning vid Malmö allmänna sjukhus
inlösa viss del av epidemisjukhuset. Under de fortsatta förhandlingarna och
sedan från kommissionens sida anförts samma synpunkter som vid förhandlingarna
med landstinget frånföll emellertid staden kravet på inlösen och
förklarade sig slutligen icke ha något att erinra mot att avtal träffades efter
enahanda principer som gällde för epidemisjukhusen i Stockholm och Uppsala.
Därvid yrkade staden, att staten för läkarnas medverkan i undervisningen
skulle ersätta staden de överläkaren och biträdande överläkaren vid
epidemisjukhuset tillkommande överläkararvodena ävensom årligen utgiva
ett belopp, motsvarande de beräknade lönekostnaderna för en förste underläkartjänst
i lönegrad A 25, löneklass A 27, och ett kanslibiträde i lönegrad
A 7. Därutöver skulle staten till staden årligen utgiva ett belopp om 10 000
kronor, innefattande gottgörelse för att staden ställde till förfogande erforderliga
lokaler, utrustning och förbrukningsartiklar. Slutligen förutsatte
staden, att staten inrättade en tjänst som klinisk amanuens vid sjukhuset
för att biträda vid undervisningen. Stadens yrkanden var baserade på att
endast en kurs i klinisk epidemiologi förlädes till Malmö.
Från kommissionens sida förklarades, att den begärda ersättningen med
hänsyn till undervisningens omfattning icke kunde tillstyrkas av kommissionen.
Som en förutsättning för att epidemisjukhuset i Lund tages i anspråk för
undervisning och forskning har landstinget som framgår av förut lämnade
redogörelse för de förda förhandlingarna uppställt anspråk, vilka kommer
att medföra betydande utgifter för statsverket oberoende av det antal kurser,
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
som anordnas därstädes. Ett ianspråktagande jämväl av epidemisjukhuset
i Malmö för undervisningen och forskningen finner kommissionen därför
vara motiverat endast, om åtgärden i fråga medför en mindre väsentlig merkostnad
för staten. De av Malmö stad framställda ersättningsanpråken är
emellertid av sådan storleksordning, att kommissionen för sin del icke är
beredd att tillstyrka, att kursundervisning i epidemiologi jämväl förlägges
till Malmö.
Kommissionen förutsätter därvid, att de visitronder som enligt den nya
studieordningen förutsättes äga rum under tjänstgöringen i medicin, skall
för studerande, som tjänstgör å medicinska kliniken i Malmö, förläggas till
epidemisjukhuset i staden. Då undervisning i likartad form sedan åtskilliga
år meddelas vid epidemisjukhuset, kommer den nya studieordningen
icke att i detta hänseende innebära någon ökad belastning i förhållande till
vad nu gäller, snarare tvärtom.
I övrigt föreslår emellertid kommissionen, att all undervisning och forskning
i klinisk epidemiologi förlägges till Lund. Därvid tillstyrker kommissionen,
att landstinget erhåller statligt bidrag till uppförandet av den förut
berörda observationspaviljongen efter samma grunder, som plägar tillämpas
för byggnader vid Lunds lasarett eller med hälften av byggnadskostnaden.
Kommissionens tillstyrkande motiveras av att paviljongen synes vara
nödvändig för att undervisning och forskning i avsedd omfattning skall
kunna äga rum. Ett ytterligare skäl för att paviljongen i fråga om statsbidrag
jämställes med byggnader vid lasarettet är att epidemisjukhuset i betydande
omfattning tages i anspråk för infektions- och liknande fall och sålunda
till ''iss del gör tjänst som medicinavdelning. Det torde vidare kunna förväntas,
att i samband med bebådad ändring i sjukhuslagstiftningen epidemisjukhuset,
som f. n. är en från lasarettet i övrigt fristående avdelning,
kommer att i administrativt hänseende inordnas under lasarettet, varvid
skälen för en särbehandling av nybyggnad för epidemisjukhusets räkning
bortfaller. Kommissionen förutsätter, att innan slutgiltiga ritningar till observationspaviljongen
upprättas, vederbörande statliga myndigheter beredes
tillfälle att granska ritningarna.
Beträffande statens bidrag till anskaffandet av erforderlig utrustning till
observationspaviljongen bar mellan kommissionen och landstinget överenskommits,
att staten skall — i likhet med vad som överenskonunits mellan
kommissionen och landstinget rörande utrustning till de s. k. A- och
B-blocken bidraga med tjugofem procent av den sammanlagda utrustningskostnaden.
Kommissionen bar förutsatt, att utrustningsbehovet skall
fastställas efter samråd mellan berörda parter. Vidare bar förutsatts, all
den procentuella fördelningen av kostnaden mellan staten och landstinget
icke skall ha prejudicerande betydelse för framtiden. Då något utrustningsförslag
beträffande observationspaviljongen ännu icke föreligger, kan kostnaderna
för utrustningen f. n. icke angivas.
4— Bilxang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 95
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
På enahanda skäl, som anförts rörande statligt bidrag till uppförandet av
observationspaviljongen, tillstyrker kommissionen, att statsbidrag utgår med
halva kostnaden för installation av förutnämnda hissar inom epidemisjukhuset.
Från landstingets sida har vidare framställts krav på statsbidrag till driften
av epidemisjukhuset efter samma grunder, som gäller för lasarettet.
Särskilt med hänsyn till att epidemisjukhuset genom att användas i undervisningens
och forskningens tjänst i bidragshänseende måste anses bli jämställt
med sjukvårdsinrättningarna i övrigt och då staten sedan länge utgivit
statsbidrag med tio procent av lasarettets driftkostnad, beräknad på visst
sätt enligt gällande avtal, har kommissionen stannat vid att förorda, att
driftbidrag skall utgå i enlighet med landstingets begäran. Med hänsyn till
att undervisningen i klinisk epidemiologi med landstingets medgivande
provisoriskt igångsatts redan den 20 oktober 1958 bör bidraget utgå fr. o. m.
den 1 november samma år. Beräkningen av bidraget bör ske på samma sätt
som enligt gällande avtal är stadgat ifråga om driftbidrag till lasarettet.
Enligt inhämtade uppgifter uppgick driftkostnaderna vid epidemisjukhuset
under år 1957 till 1 173 671 kronor eller per vårddag 51 kronor 26 öre.
Förhandlingsparterna har icke ansett det erforderligt att i skriftligt avtal
reglera nu föreslagna grunder för den statliga bidragsgivningen med hänsyn
bl. a. till att epidemisjukhuset som förut framhållits inom en relativt
snar framtid torde komma att administrativt inordnas under lasarettet, till
följd varav avtalet om driftbidrag till lasarettet fr. o. m. samma tidpunkt
torde komma att omfatta jämväl epidemisjukhuset.
Landstinget har slutligen förklarat sig införstått med att bifall till den
här förordade regleringen av samarbetet mellan staten och landstinget i
fråga om epidemisjukhuset i Lund medför avstående från landstingets sida
av sådana statsbidrag till epidemisjukhuset, som enligt nu gällande författningar
tillkommer landstinget.
Yttranden
Statskontoret ifrågasätter, om icke — intill dess statsmakterna tagit
ställning till frågan om epidemisjukhusens administrativa inordnande under
lasaretten och intill dess det framtida systemet för statsbidragsgivningen
till lasarettet i Lund klarlagts — undervisning och forskning i
klinisk epidemiologi vid epidemisjukhuset i Lund bör kunna anordnas på
i stort sett samma villkor, som gäller vid epidemisjukhusen i Stockholm
och i Uppsala. Skulle emellertid så icke visa sig möjligt, motsätter sig icke
ämbetsverket ett tillmötesgående av förhandlingskommissionens förslag.
Medicinalstyrelsen tillstyrker i princip det av förhandlingskommissionen
framlagda förslaget och har icke något att erinra mot, att bidrag av statsmedel
får utgå enligt angivna grunder till vissa i förslaget angivna anlägg
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959 51
iiings-, utrustnings- och driftkostnader. Vidkommande den föreslagna observationspaviljongen
har styrelsen icke någon erinran mot uppläggningen
i stort av förslaget. Styrelsen förutsätter dock, att såsom villkor för statsbidrag
till paviljongen skall gälla, att densamma uppföres i enlighet med
de ritningar i större skala, som sedermera kommer att ingivas för granskning
och godkännande.
Byggnadsstyrelsen har intet att erinra mot förhandlingskommissionens
förslag. På grundval av förelagt material synes styrelsen den uppgivna
kostnaden för observationspaviljongen vara högt räknad.
Rektorsämbetet vid universitetet i Lund uttalar bl. a.
I likhet med vad medicinska fakulteten i skrivelse till kommissionen
anfört, finner rektorsämbetet det möjligt, att samtliga kurser i klinisk
epidemiologi forlägges till epidemisjukhuset i Lund. Med hänsyn till det
värdefulla kliniska materialet vid epidemisjukhuset i Malmö skulle rektorsämbetet
önskat, att någon kurs kunnat förläggas dit. På grund av de avseyarda
kostnader ett dylikt arrangemang skulle medföra nödgas rektorsämbetet
dock avstå från att påyrka detta.
Rektorsämbetet finner det med hänsyn till den utvidgade undervisningen
i klinisk epidemiologi nödvändigt, att en ny observationspaviljong uppföres.
Kommissionens förslag i denna fråga har icke föranlett någon erinran.
Universitetskanslern finner sig — även om det uppnådda förhandlingsresultatet
knappast kan bedömas som fullt tillfredsställande ur statens synpunkt
— böra tillstyrka kommissionens förslag med hänsyn till angelägenheten
av att denna undervisningsfråga nu erhåller sin lösning.
Departementschefen
Enligt den nya studieordningen för medicine licentiatexamen har den
kliniska epidemiologin fått ställningen av ett kliniskt examensämne med
en undervisning av motsvarande omfattning som flertalet av dessa. Den
omläggning av undervisningen, som sålunda ägt rum, har haft till följd,
att epidemisjukhusen vid de akademiska lärosätena i ökad utsträckning
måst tagas i anspråk för undervisningen. Med hänsyn härtill har staten
i fråga om epidemisjukhusen i Stockholm och Uppsala under år 1958 ingått
avtal härom med vederbörande huvudmän. Dessa avtal har i huvudsak
utformats så, att staten åtagit sig att erlägga bidrag till avlöning och
Pensionering av viss läkar- och kontorspersonal samt ersättning med visst
belopp för lokalupplåtelse, utrustning, förbrukningsartiklar m. in.
Förhandlingskommissionen har nu på grundval av en med Malmöhus
läns landsting träffad preliminär överenskommelse framlagt förslag till
grunder rörande statens bidrag för anordnandet av undervisning i klinisk
epidemiologi vid epidemisjukhuset i Lund. Förslaget, som förutsätter, att
samtliga kurser i ämnet vid universitetet i Lund förlägges till epidemi
-
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
sjukhuset därstädes, innebär, att landstinget — mot avstående av all rätt
till sådana statsbidrag till epidemisjukhuset, som enligt nu gällande författningar
tillkommer landstinget — tillerkännes bidrag från staten dels
med hälften av kostnaderna för uppförandet av en ny observationspaviljong
och installation av hissar vid sjukhuset, dels med tjugofem procent
av kostnaden för erforderlig utrustning till förenämnda observationspaviljong,
dels ock — räknat fr. o. in. den 1 november 1958 — med tio procent
av sjukhusets driftkostnad, beräknad efter samma grunder som gäller for
nu utgående statsbidrag till driften av lasarettet i Lund.
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen avstyrkte dåvarande
chefen för inrikesdepartementet i 1957 års statsverksproposition
bifall till landstingets hemställan om statligt bidrag till bestridande av
kostnaden för uppförandet av den nya observationspaviljongen och installation
av förenämnda hissar. Departementschefen åberopade därvid bl. a.
vad universitetskanslern uttalat i ärendet, nämligen att statsbidrag icke
tidigare utgått till byggnads- och därmed jämförliga kostnader vid epidemisjukhuset
samt att något avtal härom mellan staten och landstinget icke
förelåg. Då ett biträdande av den gjorda framställningen med hänsyn härtill
kunde få prejudicerande verkan med därav följande konsekvenser i
olika avseenden och med hänsyn till den bristfälliga utredningen i äiendet
fann sig kanslern icke böra förorda bifall till framställningen.
Genom den nu träffade preliminära uppgörelsen har förevarande byggnadsfråga
inordnats i ett större sammanhang och därigenom kommit i ett
annat läge än då den tidigare var föremål för prövning. Uppförandet av
den nya observationspaviljongen är i betydande utsträckning föranledd
av undervisningens behov. Som kommissionen framhållit utgör nybyggnaden
en förutsättning för att undervisning och forskning i avsedd omfattning
skall kunna äga rum vid sjukhuset, där för undervisning avsedda
utrymmen f. n. saknas. Kravet på att staten skall bidraga till anläggningskostnaden
är således otvivelaktigt berättigat. På grund av att epidemisjukhuset
till viss del gör tjänst som medicinavdelning och enär sjukhuset
inom kort torde administrativt inordnas under lasarettet i Lund har kommissionen
vidare ansett en kostnadsfördelning mellan staten och landstinget
efter samma grunder, som tillämpas i fråga om lasarettets byggnadsföretag,
vara motiverad. Ehuru av kommissionen åberopade omständigheter
enligt min uppfattning icke i och för sig fullt ut motiverar den föreslagna
kostnadsfördelningen anser jag mig dock böra acceptera kommissionens
förslag, då någon uppgörelse i denna del med för staten fördelaktigare
villkor uppenbarligen icke gått att erhålla och med hänsyn till att
staten tidigare icke investerat några medel i epidemisjukhuset. Med hänsyn
till vad kommissionen anfört utgår jag från, att patientmaterialet vid
epidemisjukhuset ställes till förfogande för den medicinska undervisningen
även inom andra discipliner än klinisk epidemiologi.
53
Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1959
Mot den föreslagna utformningen av den nya observationspaviljongen
har jag på grundval av föreliggande material i huvudsak icke funnit
anledning till erinran. Jag räknar med, att den fortsatta projekteringen
hedrives i nära kontakt med byggnadsstyrelsen och centrala sjukvårdsberedningen
samt att av dessa myndigheter framförda erinringar i görligaste
mån beaktas. I anslutning till vad byggnadsstyrelsen anfört vill jag
understryka angelägenheten av att alla föreliggande möjligheter till kostnadsbesparingar
tillvaratages. Jag förordar, att medel anvisas för nästa
budgetår för bestridande av statens bidrag till uppförandet av en ny observationspaviljong
och installation av hissar vid epidemisjukhuset. Hemställan
om anvisande av erforderliga medel för ändamålet kominer jag att
göra vid anmälan i det följande av bidragsanslaget till vissa byggnadsarbeten
vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund m. m.
Kommissionens förslag beträffande statens bidrag till kostnaderna för
utrustning av observationspaviljongen ansluter sig till den av mig i det föregående
vid anmälan av frågan om bidrag till viss utrustning vid Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund tillstyrkta uppgörelsen med landstinget
angående utrustning till de i centralblocket ingående A- och B-blocken. Jag
kan därför i detta sammanhang åberopa vad jag tidigare anfört vid anmälan
av denna uppgörelse. Ehuru med tvekan är jag således beredd att
biträda kommissionens förslag även i denna del, men jag vill erinra om att
detta mitt ställningstagande icke får anses prejudicerande vid kommande
förhandlingar i utrustningsfrågor avseende landstingets sjukvårdsinrättningar.
Någon utrustningsplan för observationspaviljongen har ännu icke
uPPöjorts, varför medel för detta ändamål icke torde behöva anvisas för
nästa budgetår. Liksom i fråga om A- och B-blocken bör det blivande utrustningsförslaget
upprättas i samråd med centrala sjukvårdsberedningen.
De föreslagna grunderna för beräkning av det statliga bidraget till kostnaderna
för epidemisjukhusets drift överensstämmer med de normer, som
1. n. tillämpas beträffande lasarettet i Lund, men avviker från motsvarande
bestämmelser för epidemisjukhusen i Stockholm och Uppsala. Driftkostnaderna
vid epidemisjukhuset i Lund uppgick under år 1957 enligt vad kommissionen
uppgivit till icke fullt 1 200 000 kronor, vilket med tillämpning av
föreslagna bidragsgrunder skulle innebära ett statsbidrag av cirka 120 000
kronor. Motsvarande bidrag för innevarande kalenderår avseende epidemisjukhuset
i Stockholm har beräknats till cirka 150 000 kronor. Då storleken
av statens driftkostnadsbidrag för upplåtelse av epidemisjukhuset i Lund
således icke torde komma att väsentligt avvika från motsvarande bidrag
till epidemisjukhuset i Stockholm och med hänsyn till de av kommissionen
i förevarande hänseende åberopade omständigheterna, anser jag mig böra
förorda den föreslagna anordningen. Vid bifall härtill skulle statens bidrag
för budgetåret 1959/60 avse dels kalenderåret 1959, dels den lid dessförinnan,
varunder undervisning i klinisk epidemiologi enligt den nya studieordningen
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
bedrivits vid sjukhuset, eller fr. o. in. den 1 november 1958. Det för nästa
budgetår erforderliga statsbidraget beräknar jag med utgångspunkt från
tillgängliga uppgifter till 150 000 kronor. Jag föreslår, att det statliga bidraget
till epidemisjukhusets driftkostnader må bestridas från det under elfte
huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till Bidrag till Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund. Som jag redan anfört vid min anmälan i 1959 års
statsverksproposition av förevarande anslag, synes någon uppräkning av
detta anslag för budgetåret 1959/60 på grund av vad jag nu föreslagit icke
påkallas. Jag vill slutligen i detta sammanhang fästa vederbörande myndigheters
uppmärksamhet på att landstinget enligt den träffade överenskommelsen
förklarat sig avstå från den rätt till statsbidrag till epidemisjukhuset,
som enligt nu gällande författningar tillkommer landstinget.
I likhet med kommissionen och universitetsmyndigheterna anser jag det
ur undervisningens synpunkt beklagligt, att någon för staten acceptabel
överenskommelse ej stått att erhålla i fråga om upplåtelse av epidemisjukhuset
i Malmö för anordnandet av en kurs per år i klinisk epidemiologi,
vilket av undervisningsrepresentanterna framhållits såsom önskvärt. Jag
förutsätter emellertid, att ifrågavarande sjukhus i fortsättningen liksom
hittills skall utan särskild kostnad för staten stå öppet för anordnandet av
s. k. visitronder i den utsträckning, som enligt den nya studieordningen
anses erforderlig.
Kommissionen och landstinget har vid förhandlingarna utgått från, att
vid universitetet i Lund kommer att — såsom förutsatts i propositionen
nr 212/1954 — årligen anordnas tre kurser i ämnet klinisk epidemiologi
samt att dessa kurser skall förläggas till epidemisjukhuset i Lund. Jag vill
med anledning härav erinra om, att 1955 års läkarutbildningsutredning i sitt
betänkande rörande kliniska utbildningsplatser för blivande läkare (SOU
1956: 34) föreslagit en ökning av de kliniska utbildningsplatserna vid universitetet
från 70 till 90 innebärande en ökning av antalet kurser i klinisk
epidemiologi från tre till fyra. Mot bakgrund av de betydande kostnader
staten ådrager sig vid bifall till kommissionens av mig förordade förslag
och med hänsyn till de normer, efter vilka det statliga driftbidraget enligt
uppgörelsen med landstinget är uppbyggt, förutsätter jag, att ett eventuellt
genomförande av läkarutbildningsutredningens förslag icke skall föranleda
någon ändring av de nu förordade bidragsgrunderna.
Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen
att godkänna av mig i det föregående förordade grunder
rörande statens bidrag till anordnande av undervisning i klinisk
epidemiologi vid epidemisjukhuset i Lund.
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
55
Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid Malmöhus läns
sjukvårdsinrättningar i Lund in. m.
För detta ändamål är i gällande riksstat uppfört ett reservationsanslag
av 4 500 000 kronor.
Förslag
1. Direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund hemställer
i skrivelse den 23 september 1958 om ett anslag å 81 420 kronor.
a) Vissa inredningsarbeten för anordnande av urologisk avdelning 17 000
b) Anordnande av tak över förbindelsebrygga mellan thoraxkirur
-
giska avdelningen 2 och kirurgiska kliniken.................. 10 000
c) Vidtagande av skyddsanordningar å yttertaken till vissa byggnader
.................................................... 13 420
d) Ombyggnad av hiss i nuvarande centralkök.................. 15 000
e) Viss om- och tillbyggnad av det audiologiska laboratoriet inom
öronkliniken.............................................. 26 000
81 420
2. Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse hemställer i
skrivelser den 16 januari 1958 och den 8 januari 1959 om ett statsbidrag av
30 250 kronor.
a) Anordnande av lågaktivitetslaboratorium i barnkliniken........ 16 000
b) Anordnande av dels djurstallar, dels ock omklädningsrum för
medicine kandidater ...................................... 14 250
30 250
3. Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse hemställer i
skrivelser den 24 september och den 23 december 1958 om ett anslag å
3 242 000 kronor.
a) Uppförande av etapp II av centralblocket.................. 1 000 000
b) Uppförande av etapp II av centralköket .................. 1 820 000
c) Utbyggnad av kulvertsystemet............................ 422 000
3 242 000
Av handlingarna i ärendet framgår, att statsbidrag begäres med hälften
av den i varje särskilt fall beräknade kostnaden samt att Malmöhus läns
landsting för de olika ändamålen anvisat eller förutsättes skola anvisa enahanda
belopp.
56 Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
Motiv
1 a) Genom de neurokirurgiska klinikernas inflyttning i A—B-blocken
frigöres de lokaler, som f. n. disponeras av nyssnämnda kliniker. De ledigblivna
lokalerna avses skola användas för anordnande av bl. a. en urologisk
vårdavdelning, en thoraxkirurgisk vårdavdelning, en urologisk-thoraxkirurgisk
vårdavdelning samt en urologisk mottagning. För att åstadkomma
ett rationellt utnyttjande av de lokaler, i vilka den urologiska avdelningen
avses bli inrymd, erfordras vissa inredningsarbeten för en kostnad av
34 000 kronor.
1 b) Genom anordnande av tak över förbindelsebryggan mellan thoraxkirurgiska
avdelningen 2 och kirurgiska kliniken skulle rådande stora olägenheter
vid dålig väderlek elimineras.
1 c) Enligt i gällande byggnadsstadga intagna bestämmelser föreligger
skyldighet att vidtaga vissa åtgärder till skydd mot olycksfall vid arbete
på byggnads yttertak. Dispens från denna skyldighet har tidigare medgivits
beträffande lasarettets byggnader, men genom beslut den 11 maj 1956
har Kungl. Maj:t numera förklarat, att föreskrivna åtgärder skall ha vidtagits
före den 1 januari 1958. Föreslagna skyddsanordningar har godkänts
av byggnadsnämnden i Lunds stad.
1 d) I centralköket befintliga två varupersonhissar uppfyller i vissa avseenden
icke av arbetarskyddsstyrelsen fastställda bestämmelser. Efter i
ärendet verkställd utredning föreslås ombyggnad av en hiss för en kostnad
av 30 000 kronor.
1 e) Verksamheten vid öronklinikens audiologiska laboratorium har fått
en allt större omfattning. En utbyggnad av laboratoriet är därför oundgängligen
nödvändig. Direktionen föreslår såsom en första utbyggnadsetapp vidtagandet
snarast möjligt av vissa om- och tillbyggnadsarbeten inom laboratoriet
för en kostnad av 52 000 kronor.
2 a) Genom beslut den 14 februari 1958 har Kungl. Maj :t bemyndigat
universitetet i Lund att under viss förutsättning från Knut och Alice Wallenbergs
stiftelse mottaga gåvomedel å 165 000 kronor till utrustning av
ett lågaktivitetslaboratorium med järnrum. Lasarettsdirektionen i Lund har
av hälso- och sjukvårdsstyrelsen bemyndigats att för en kostnad av 32 000
kronor låta iordningställa lokaler för ifrågavarande laboratorium i barnklinikens
källarvåning. Laboratoriet är avsett att betjäna samtliga kliniker vid
lasarettet.
2 b) I skrivelse den 23 april 1958 hemställde hälso- och sjukvårdsstyrelsen,
att chefen för inrikesdepartementet måtte uppdraga åt kommissionen
för förhandlingar med Malmöhus läns landsting rörande frågor, som äger
samband med den medicinska undervisningens och forskningens anordnande
i Lund, att med landstinget upptaga förhandlingar angående statens
bidrag till vissa byggnadsföretag vid lasarettet, däribland anordnande av
57
Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1959
ytterligare mottagnings- och undervisningslokaler in. m. för medicinska
kliniken. Två av ifrågavarande arbeten, nämligen anordnande av dels djurstallar
inom norra maskinverkstaden, dels ock omklädningsrum inom medicinska
kliniken för medicine kandidater, är så brådskande, att överläggningar
med kommissionen ej kan avvaktas. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen
hemställer därför om anvisande av 14 250 kronor, utgörande hälften av
kostnaderna för utförandet av sistnämnda arbeten.
3 a) Etapp II av centralblocket (laboratorieflygeln med laboratorier för
klinisk kemi, klinisk fysiologi och neurofysiologi, djurstallar och till laboratorieverksamheten
hörande förråds- och arkivutrymmen, verkstadslokaler
samt lokaler för forskningsändamål) har tidigare avsetts skola utföras
i en byggnad, placerad omedelbart öster om blivande block D med en lokalyta
av cirka 3 600 in2. Kostnaderna härför uppskattades till 5 700 000 kronor.
Någon anvisning av statsmedel för ändamålet har hittills icke skett.
Under det fortsatta utredningsarbetet har landstingets centrala byggnadskommitté
funnit det lämpligt att efter förslag från medicinska fakulteten
låta inrymma lokaler för forskning inom flera discipliner än som tidigare
avsetts. För att vid den härigenom tillkommande byggnadsvolymen undvika
en icke önskvärd stegring av byggnadshöjden och för att tillgodose
utvecklingsmöjligheterna genom en måttlig påbyggnad har kommittén funnit
det ändamålsenligt att utforma iaboratorieflygeln i två byggnadskroppar,
en för klinisk kemi och en för klinisk fysiologi.
Då byggnadsstyrelsen varit förhindrad avgiva yttrande över forskningslokalerna
i avvaktan på slutförandet av vissa utredningar rörande liknande
lokaler vid andra undervisningssjukhus, har kommittén för undvikande
av en försening med utförandet av sådana laboratorielokaler, vilka bedömts
erforderliga för sjukvården och undervisningen, låtit utarbeta ett förslag
till utförande av forskningsflyglarna i två etapper. Av de föreslagna lokalutrymmena
för forskningsändamål, vilka skulle inrymmas i fyra våningsplan,
skulle endast två plan komma till utförande i den första etappen.
Denna etapp avses skola påbörjas under budgetåret 1959/60. Återstående
två våningsplan för forskningsändamål skulle utföras i en andra etapp,
vilken icke avses bli påbörjad förrän under budgetåret 1960/61. Enligt
det nu framlagda förslaget skapas möjligheter att utföra laboratorieflyglarna
i en följd inom samma entreprenad. Någon kostnadsökning för genomförandet
av förslaget synes icke uppkomma. Laboratorieflyglarna är avsedda
att utföras i vardera fem våningsplan ovan jord jämte souterrängoch
kulvertvåningar. Med hänsyn till den starka utveckling inom laboratorieverksamheten,
som är att förvänta, utföres byggnadernas konstruktioner
så, att en påbyggnad upp till sju våningar ovan jord kan ske. Ett
senare slopande av två våningsplan i flygeln för klinisk fysiologi röner sa1
unda icke inverkan på denna byggnads utformning, därest medicinska
fakultetens framställning om utrymmen för forskningsändamål icke i sin
58
Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1959
helhet kan bifallas. Under utredningsarbetet har det synts lämpligt att förlägga
vissa för den kliniska fysiologin och kliniska kemin gemensamma
lokalutrymmen i låga sammanbindningsbyggnader mellan flyglarna. Det
har även befunnits lämpligt att inrymma den djurexperimentella avdelningen
i den sammanbindningsbyggnad, som innehåller bl. a. djurstallar.
Detta innebär att något mer än hälften av forskningsutrymmena skulle
komma till utförande i den första etappen. Därigenom att djurstallarna och
verkstäderna är förlagda i sammanbindningsbyggnaderna har det varit nödvändigt
att redan nu medtaga hela det för forskningsändamål uppgivna
lokalbehovet med avseende på sådana lokaler. Forskningslokalerna och laboratorierna
skall användas för hela lasarettets forskningsverksamhet, vilket
innebär, att de lokaler, som i första etappen är inrymda i flygeln för klinisk
kemi, kommer att utformas och inredas med viss likformighet. Detta medför
att forskningslokalerna, även om de kommer att begränsas till vad som
utföres i första etappen, kan användas som en fullständig forskningsavdelning.
Den föreslagna etappindelningen grundar sig på nödvändigheten att
omedelbart få fram nya och utökade utrymmen för den kliniska kemins
verksamhet vid lasarettet. Bristen på lokaler för klinisk kemi medgiver icke
upprätthållandet av vare sig undervisning i detta ämne eller laboratorieverksamhet
i övrigt i sådan omfattning, som svarar mot lasarettets utbyggda
resurser inom skilda discipliner. Under rådande förhållanden går det icke
att avvisa krav på anordnande av kostnadskrävande provisorier, om lokalfrågan
icke löses genom föreslagna nybyggnader. Särskilda lokaler för den
kliniska fysiologin saknas helt. Ur sysselsättningssynpunkt synes det vara
angeläget, att den vid lasarettet under en följd av år jämna nybyggnationen
upprätthålles. Slutligen bör beaktas universitetets behov att få övertaga
byggnaderna på det södra lasarettsområdet.
Den första etappen kommer enligt förslaget att omfatta laboratorieflygeln
för klinisk kemi inklusive två våningsplan för forskning samt de
båda sammanbindningsbyggnaderna, i vilka förlagts dels för centrallaboratorierna
gemensamma lokaler för administration, bibliotek, undervisning
in. in., dels instrumentverkstäder med expedition och förrådslokaler, dels
ock djurstallar och djurexperimentell avdelning ävensom en förbindelsekulvert
fram till B-blocket, medan den andra etappen kommer att omfatta
laboratorieflygeln för klinisk fysiologi inklusive eller exklusive de två våningsplanen
med forskningslokaler. Den totala lokalytan för laboratorieblocket
uppgår till cirka 7 600 in2, varav de för forskningsändamål avsedda
utrymmena omfattar 2 300 m2.
Kostnaderna för hela byggnadsföretaget — inklusive anordnandet av
värmekulvert för en kostnad av 410 000 kronor — beräknas till 16 460 000
kronor, varav på första etappen belöper 10 740 000 kronor.
Första etappen beräknas bliva påbörjad den 1 december 1959 och andra
etappen så snart beslut fattats i ärendet om statsbidrag för denna etapp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
59
Medelsförbrukningen under budgetåret 1959/60 torde komina att uppgå till
cirka 2 000 000 kronor för etapp II av centralblocket, varav på staten skulle
belöpa 1 000 000 kronor.
3 b) Det är angeläget, att etapp II av centralköket (personalkök och
personalmatsalar) påbörjas under budgetåret 1959/60. Såsom skäl härför
talar icke blott de stora fördelar, som ur driftsynpunkt skulle vinnas genom
att, sedan etapp II färdigställts, all köksverksamhet kunde koncentreras
på ett ställe utan även det förhållandet, att tidpunkten för överlämnande
till universitetet av den å södra lasarettsområdet befintliga köksbyggnaden
är helt beroende av när det nya centralköket i sin helhet kan
tagas i bruk. Det är sålunda ur såväl universitetets som landstingets synpunkt
av vikt, att etapp II av centralköket påbörjas snarast. Kostnaderna
för denna etapp beräknades i 1956 års prisläge till 3 640 000 kronor. För
3 c) Delarna 3—7 av huvudkulvertsystemet är ännu icke helt slutförda.
Kostnaderna för hittills utförda arbeten beräknas överstiga 2 000 000 kronor.
Med utgångspunkt från dessa kostnader har beräknats, att delarna 1
och 2 kommer att dra en kostnad av 844 000 kronor. Det är angeläget, att
även dessa delar av kulvertsystemét snarast påbörjas. Större delen av huvudkulvertsystemet
är färdigställt i och med att delarna 3—7 blivit utförda.
Härigenom har förutsättningar skapats för erhållande av kulvertförbindelse
till flera kliniker. Om även delarna 1 och 2 utföres, skulle detta innebära,
att kulvertsystemet kan mera effektivt utnyttjas genom att även de
längst söderut på norra lasarettsområdet belägna klinikerna erhåller kulvertförbindelse.
Särskilt sedan centralköket och centralförrådet färdigställts,
kommer den föreslagna utbyggnaden av kulvertsystemet att medföra
betydande fördelar ur transportsynpunkt genom att transportsystemet
definitivt kan ordnas på norra lasarettsområdet. Av statsmedel bör för
nästa budgetår anvisas 422 000 kronor för ändamålet.
1. Kommissionen för förhandlingar med Malmöhus läns landsting rörande
frågor, som äger samband med den medicinska forskningens och undervisningens
anordnande i Lund har intet att erinra mot bifall till direktionens
framställning såvitt angår vissa inredningsarbeten för anordnandet av urologisk
avdelning samt viss om- och tillbyggnad av det audiologiska laboratoriet
vid öronkliniken. Jämväl kostnaderna för anordnande av tak över förbindelsebrygga
mellan thorax-kirurgiska avdelningen 2 och den kirurgiska
kliniken synes avse ett arbete av sådan art, att enligt biltills tillämpade
grunder för statsbidrag till lasarettet sådant bidrag bör lämnas. Vad
3 640 000
1 820 000
budgetåret 1959/60 torde för ändamålet böra anvisas
kronor.
Yttranden
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
angår kostnaderna för vidtagande av skyddsanordningar å yttertaken till
vissa av sjukvårdsinrättningarnas byggnader och för ombyggnad av en hiss
i det nuvarande centralköket ställer sig kommissionen mera tveksam. Kommissionen
erinrar om, att densamma anbefallts att i samband med pågående
förhandlingar pröva icke blott frågan om en förenkling av nuvarande
förfarande vid beviljande av statsbidrag utan även frågan om en snävare
gränsdragning för det område, till vilket statsbidrag kan ifrågakomma.
I annat sammanhang har kommissionen vidare uttalat, att det syntes kunna
ifrågasättas, om icke förhandlingar med landstinget borde upptagas syftande
till ett formligt avtal med detta angående gränsdragningen mellan, å ena
sidan, byggnads- och utrustningsfrågor av beskaffenhet att staten bör bidraga
därtill samt den omfattning i vilken sådant bidrag skall lämnas och,
å andra sidan, arbeten av beskaffenhet att böra hänföras till drift- och
underhållskostnader, till vilka endast driftbidrag enligt överenskomna normer
bör utgå. Anordnandet av skyddsanordningar å yttertak samt ombyggnad
av hiss i det nuvarande centralköket synes enligt kommissionen stå
på gränsen till sistnämnda slag av arbeten. Behovet av dessa arbeten är
emellertid uppenbart och de grunder för statsbidrag till byggnadsverksamheten
vid lasarettet, som hittills tillämpats, har i viss mån från landstingets
sida åberopats till stöd för att statsbidrag bör utgå. Därest framställningen
med hänsyn till vad kommissionen sålunda anfört bifalles, bör emellertid
detta icke få anses prejudicerande för kommissionen vid dess fortsatta
arbete.
Byggnadsstyrelsen erinrar om, att utförandet av vissa inredningsarbeten
för anordnande av urologisk avdelning samt anordnandet av tak över förbindelsebryggan
mellan thoraxkirurgiska avdelningen 2 och den kirurgiska
kliniken förutsätter, att staten medgiver av direktionen föreslagen användning
av byggnaderna å södra lasarettsområdet. Mot de av direktionen föreslagna
åtgärderna eller kostnaderna för desamma har byggnadsstyrelsen
intet att erinra med undantag av att ett belopp av cirka 4 000 kronor bör
trånräknas kostnaderna för förenämnda inredningsarbeten. Beloppet avser
utgifter för operationslampa och snabbtelefonanläggning, vilka utgifter bör
hänföras till utrustningsanslag. Beträffande ombyggnad av hiss i det nuvarande
centralköket understryker styrelsen, att verksamheten där avses att
överflyttas till planerad nybyggnad. Enligt vad som under hand inhämtats
måste ombyggnad likväl komma till stånd trots den relativt korta tid —
dock minst cirka tre år — som det nuvarande centralköket kommer att
fungera.
2. Förhandlingskommissionen tillstyrker, att statsbidrag utgår med hälften
av kostnaden för ifrågavarande arbeten. I fråga om anordnandet av djurstallar
samt omklädningsrum framhåller kommissionen, att dessa arbeten
har ett nära samband, i det att omklädningsrummen skall anordnas inom
lokaler, vilka blir lediga genom att djurstallarna flyttas därifrån till maskin
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 är 1959
61
verkstaden, som är inrymd i lasarettets gamla panncentral. Ytterst synes
det sålunda vara ett av lasarettets användande för undervisning betingat
behov, som föranleder de tilltänkta byggnadsarbetena.
Byggnadsstyrelsen tillstyrker förslaget om anordnande av djurstallar
inom norra maskinverkstaden samt omklädningsrum inom medicinska kliniken.
Mot de uppgivna kostnaderna har styrelsen intet att erinra på grundval
av föreliggande relativt ofullständiga ritningar.
3. Centrala sjukvårdsberedningen, till vars yttrande medicinalstyrelsen
ansluter sig, erinrar om att ställning måste tagas till medelsfrågan beträffande
etapp II av centralblocket, oaktat programmet för vissa i etappen
ingående forskningslokaler ännu ej är definitivt godkänt, men anser detta
icke föranleda några allvarliga erinringar, då förslaget utformats så att till
en första byggnadsetapp av laboratorie- och forskningsavdelningarna i stort
sett endast hänförts sådana lokalbehov, som programmässigt är fastställda.
Tekniskt medgiver förslaget dessutom goda förutsättningar att minska eller
utöka lokalerna även vid långt framskridet skede av byggnadsföretaget.
Eftersom föreliggande ritningar endast är av schematisk karaktär, saknar
beredningen möjlighet att yttra sig om detaljutformningen.
Byggnadsstyrelsen (skr. 19/11 1958 och 28/1 1959) anför.
Beträffande centrallaboratoriernas lokaler synes programmet kunna godtagas
och byggnadsstyrelsen har sålunda ej funnit anledning till erinran i
vad avser denna del. Tillkomsten av särskilda och tillräckliga lokaler för
den kliniska forskningen vid undervisningssjukhusen är ett led i en naturlig
och nödvändig utveckling, varför styrelsen tillstyrker, att sådana lokaler
också kommer till stånd i Lund. Behovet av lokaler för klinisk forskning
har emellertid icke enbart anmält sig i Lund utan även i Uppsala, Göteborg
och Umeå. Uå behoven torde vara analoga i rikets olika lärdomsstäder, synes
frågan lämpligen böra utredas och bedömas i ett sammanhang för landet i
dess helhet. Innan resultat från en sådan utredning föreligger, kan definitiv
ställning ej tagas till programmet för dylika lokaler beträffande hela
etappen II. De lokaler, som ingår i den första delen av etappen, synes emellertid
under alla omständigheter bli av mindre omfattning än vad ett komplett
program bör omfatta, varför styrelsen ej vill motsätta sig, att de två
våningsplanen avsedda för forskning utföres redan nu.
Byggnadsstyrelsen kan på det nu föreliggande materialet ej närmare bedöma
kostnaderna, vilka dock förefaller höga. Beträffande anläggningens
detaljutformning förutsätter styrelsen, att den beredes tillfälle att taga del
av ritningarna, sedan projekteringsarbetet framförts så långt, atl en detaljgranskning
är möjlig.
Med hänvisning till vad nu sagts har byggnadsstyrelsen intet att erinra
mot, att den första delen av etapp II utföres enligt vad som löreslagits med
undantag för den till 410 000 kronor kostnadsberäknade kulverten. Det
synes nämligen lämpligt att ytterligare utreda denna byggnadsetapps värmeförsörjning,
vilken eventuellt provisoriskt kan ske från universitetets värmekulvert,
belägen strax öster om byggnaderna ifråga. Byggnadsstyrelsen förutsätter,
all under det fortsatta projekteringsarbetet alla möjligheter lillvaratages
att hålla nere kostnaderna. I fråga om rumsbeskrivning bör föl
-
62 Kungl. Maj.ts proposition nr 95 ur 1959
jas de normer, som byggnadsstyrelsen utarbetat och fastställt den 25 november
1958.
Styrelsen tillstyrker, att utbyggnaden av centralköket snarast fortsattes
med den andra etappen innehållande personalkök och personalmatsalar.
Det undandrar sig styrelsens bedömande, om byggnadsarbetena kommer att
kunna bedrivas i sådan takt, att hela det äskade beloppet, 1 820 000 kronor,
erfordras under budgetåret 1959/60. Styrelsen vill dock icke motsätta sig,
att bidrag intill det begärda beloppet anvisas under budgetåret.
Styrelsen har intet att erinra mot att de återstående delarna 1 och 2 av
kulvertsystemet kommer till utförande under budgetåret 1959/60 eller mot
att bidrag lämnas med hälften av de redovisade verkliga kostnaderna intill
begärda 422 000 kronor.
Kanslern för rikets universitet åberopar yttrande av medicinska fakulteten
vid universitetet i Lund. Fakulteten anför bl. a.
Det nu framlagda projektet avseende etapp II av centralblocket har en avsevärt
större omfattning än vad som tidigare förutsatts. Ursprungligen planerades
denna etapp att omfatta de kliniskt-kemiska, kliniskt-fysiologiska
och kliniskt-neurofysiologiska laboratorierna med för dem avpassade verkstads-
och djurutrymmen. Avsikten var då, att forskningslokaler och djuroperativa
avdelningar för flertalet kliniska specialiteter vid lasarettet skulle
inrymmas i nuvarande medicinska klinikens byggnad, när denna klinik
överflyttades till centralblocket. Representanter för dessa specialiteter har
emellertid ansett, att en närmare kontakt med specialisterna i klinisk kemi
och klinisk fysiologi är av sådant värde, att deras forskningslaboratorier
lämpligen bör förläggas i anslutning till institutionerna för sistnämnda
ämnen.
Med hänsyn till den starka centralisering av laboratorieverksamheten,
som kommer att ske inom centralblocket, är den för institutionen för klinisk
kemi föreslagna golvytan vid jämförelse med motsvarande laboratorier
i Stockholm och Göteborg snarast beräknad i underkant, varför en nedprutning
av denna institution skulle fa katastrofala följder för forskningen
i ämnet. Såvitt fakulteten kan bedöma, är institutionen för klinisk fysiologi
väl disponerad och dimensionerad. Fakulteten vill framhålla betydelsen av
att denna institution kommer till stånd inom en nära framtid så att ämnet
klinisk fysiologi kan bliva representerat i Lund. Även institutionen för klinisk
neurofysiologi förefaller fakulteten väl disponerad. Fakulteten vill
understryka det stora behovet av klinisk neurofysiologi i samband med den
stora upprustning inom specialiteterna neurologi och neurokirurgi, som
nu skett i Lund. De föreslagna lokalerna för laboratorieavdelningen för yrkesmedicin
är icke stora och torde i väsentlig utsträckning komma att
behövas för det rutinmässiga arbetet.
Beträffande forskningslaboratorierna bör framhållas, att de stora ämnena
medicin, inkluderande forskningskliniken för medicin, särskilt njursjukdomar,
och kirurgi efter överflyttning till centralblocket ej kommer att förfoga
över andra forskningslokaler än sådana som kan tilldelas dem i de nu
projekterade byggnaderna. Detsamma gäller i stort sett om röntgenavdelningarna
och de neurologiska specialiteterna. Även övriga klinikers behov
av forskningslokaler är ytterst trängande. Det uppgjorda programmet torde
kunna anses tillfredsställande. Den djurexperimentella avdelningens storlek
torde vidare vara väl avpassad för sina uppgifter. Mot den föreslagna utform
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
63
ningen av verkstadslokalerna har fakulteten för sin del intet att anmärka.
Fakulteten vill avslutningsvis framhålla det trängande behovet av nya
laboratorielokaler både i vad avser sjukvård och forskning. Ett ytterligare
uppskov med lasarettets stora nybyggnadsprogram skulle nödvändiggöra ett
flertal kostnadskrävande och olämpliga provisoriska lösningar. I fråga om
förslaget att uppdela etapp II i tvenne underetapper har fakulteten intet att
erinra. Tidsintervallen mellan dessa båda underetapper måste dock göras
så kort som överhuvudtaget är möjligt.
D epartcmentschefen
Enligt mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Malmöhus läns
landsting, å andra sidan träffad överenskommelse om dispositionen av viss
tomtmark i Lunds stad in. in. skall staten bidraga med hälften av kostnaderna
för sådana nya sjukhusbyggnader, som kommer att uppföras på norra
lasarettsområdet, i den mån dessa ersätter byggnader på södra lasarettsområdet.
Jämlikt beslut av 1952 års riksdag skall staten jämväl bidraga med
hälften av de framtida kostnaderna för uppförande av ett centralblock vid
lasarettet i Lund, i enlighet med ritningar och kostnadsberäkningar, som
efter godkännande av medicinalstyrelsen och centrala sjukvårdsberedningen
må komma att framdeles godkännas av riksdagen. Härutöver har staten
sedan länge med hänsyn till lasarettets betydelse för den medicinska undervisningen
och forskningen brukat bidraga med hälften av kostnaderna
för övriga byggnadsarbeten vid lasarettet. Någon bindande förpliktelse för
staten att lika med landstinget dela kostnaderna för sådana arbeten föreligger
emellertid icke f. n. I den mån statsbidrag ansetts böra komma i
fråga har detta skett efter prövning i varje särskilt fall. Erfarenheterna har
visat, att detta system för statlig bidragsgivning är förenat med betydande
nackdelar. Några bestämda riktlinjer för statens medverkan föreligger icke
och staten blir ofta satt i efterhand utan möjlighet att inverka på tillkomsten
av nya byggnadsföretag och dessas omfattning. Mot bakgrunden
härav synes det mig önskvärt, att förhandlingar kommer till stånd mellan
staten och landstinget syftande till ett formligt avtal med landstinget angåenda
omfattningen och storleken av statsbidraget till byggnadsarbeten in. m.
vid lasarettet i Lund. Härvid hör eftersträvas att åstadkomma en gränsdragning
mellan, å ena sidan, byggnads- och utrustningsprojekt av beskaffenhet
att staten bör bidraga därtill samt den omfattning i vilken sådant
bidrag skall lämnas och å andra sidan arbeten av beskaffenhet att böra hänföras
till drift- och underhållskostnader eller eljest av sådan karaktär, att
endast driftbidrag enligt överenskomna normer eller intet statligt bidrag
bör utgå. I anslutning härtill bör jämväl undersökas möjligheterna att redan
på utrednings- och planeringsstadiet åvägabringa någon form av förhandlingsförfarande
mellan representanter för staten och landstinget eventuellt
genom tillskapande av ett permanent organ för ändamålet. Det är min avsikt
64
Kungl. Maj:ts pronosition nr 95 år 1959
att utverka, att nuvarande förhandlingsuppdrag för den statliga förhandlingskommissionen
i Lund utvidgas i enlighet med vad jag nu förordat. I
samband härmed torde jämväl frågan om en förstärkning eller ombildning
av förhandlingskommissionen få upptagas till prövning.
Mot bakgrunden av det nu sagda talar vissa skäl för att den av lasarettsdirektionen
gjorda anslagsframställningen icke bör upptagas till slutlig
prövning, förrän klarhet vunnits rörande den framtida kostnadsfördelningen
mellan staten och landstinget i fråga om här avsedda byggnadsföretag
vid lasarettet i Lund. Då emellertid ett dylikt förfarande kan befaras
medföra att vissa för sjukvården och därmed den medicinska undervisningen
nödvändiga byggnadsföretag ställes på framtiden, har jag ansett
mig böra upptaga de gjorda äskandena till prövning i enlighet med de
grunder för statsbidrag, som hittills tillämpats. Jag har härvid ansett mig
böra förorda, att staten bidrager med halva kostnaden för följande byggnadsföretag,
nämligen inredningsarbeten för anordnande av urologisk avdelning,
anordnande av tak över förbindelsebrygga samt om- och tillbyggnad
av det audiologiska laboratoriet. Jag vill emellertid understryka, att
detta mitt ställningstagande icke får anses vara prejudicerande. Jag önskar
i detta sammanhang erinra om att enligt 1950 års markavtal på södra lasarettsområdet
uppförd byggnad skall överlämnas till universitetet, så snart
byggnaden ersatts av byggnad på norra lasarettsområdet. De lokaler på
södra lasarettsområdet, i vilka den neurokirurgiska kliniken f. n. inrymmes,
är såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen avsedda att —
efter den neurokirurgiska klinikens inflyttning i A—B-blocken på norra
lasarettsområdet — tagas i anspråk för den urologiska avdelningen. Enligt
vad jag under hand inhämtat möter från universitetets sida icke hinder
mot att genom neurokirurgiska klinikens bortflyttning ledigblivna lokaler
provisoriskt disponeras för urologisk avdelning under förutsättning, att
provisoriet icke äger bestånd längre än t. o. in. utgången av år 1967. Vid
sådant förhållande har jag ansett mig kunna biträda lasarettsdirektionens
framställning i denna del.
Någon medelsanvisning för bestridande av kostnaderna för vidtagande
av skyddsanordningar å yttertak samt för ombyggnad av hiss i det nuvarande
centralköket är jag icke beredd att nu förorda. Frågan om och i
vilken utsträckning staten bör bidraga till kostnaderna för dessa arbeten
torde lämpligen få upptagas till prövning i samband med de förhandlingar,
som enligt vad jag tidigare uttalat bör komma till stånd mellan staten och
landstinget. Jag tillstyrker sålunda med beaktande av vad byggnadsstyrelsen
i denna del anfört, att med anledning av direktionens framställning för
nästa budgetår anvisas (13 000 + 10 000 + 26 000) 49 000 kronor.
I likhet med förhandlingskommissionen anser jag mig böra förorda, att
staten bidrager med hälften av kostnaderna för anordnande av lågaktivi
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1959
65
tetslaboratorium, djurstallar samt omklädnadsrum för medicine kandidater.
Jag föreslår sålunda, att för dessa arbeten för nästa budgetår anvisas
tillhopa 31 000 kronor.
Det nu framlagda förslaget till centralblockets uppförande i en andra
byggnadsetapp utgör i väsentliga delar ett helt nytt förslag i förhållande
till det ursprungliga byggnadsprogrammet. Enligt förslaget avses sålunda
ifrågavarande byggnadsetapp skola omfatta två flyglar, den ena inrymmande
centrallaboratorium för klinisk kemi jämte två våningsplan med forskningslaboratorier
och den andra centrallaboratorium för klinisk fysiologi
jämte likaledes två våningsplan för forskningslaboratorier. Flyglarna avses
skola sammanbindas av dels en byggnad med för centrallaboratorierna
gemensamma lokaler för administration, bibliotek, undervisning in. m. samt
instrumentverkstäder med expedition och förrådslokaler, dels ock en byggnad
innehållande djurstallar och djurexperimenten avdelning. Programmet
för etappen innebär en betydande utökning jämfört med vad som tidigare
planerats, då etappen avsågs att utföras som endast en flygel med en total
lokalyta av cirka 3 600 in2. Det aktuella förslaget innebär sålunda en ökning
med cirka 1 700 in2 för undervisning och sjukvård samt cirka 2 300 in2 för
forskningsändamål. Den för det ursprungliga förslaget beräknade kostnaden,
5 700 000 kronor, torde enligt byggnadsstyrelsen i dagens prisläge böra uppräknas
till cirka 7 500 000 kronor, vilket belopp med en ökning av 1 700 in2
bör höjas till 11 000 000 kronor. Inklusive forskningslokaler har etapp II nu
beräknats till cirka 16 050 000 kronor, vartill kommer 410 000 kronor för
värmekulvert.
Då det gäller att bedöma det nu framlagda förslaget är det enligt min mening
angeläget att beakta de ökade krav på tillgång till laboratorielokaler,
som kännetecknar de senaste årens utveckling. Jag vill sålunda erinra om,
att utvecklingen inom de två disciplinerna klinisk kemi och klinisk fysiologi
under senare år gått mycket snabbt, vilket kommit dessa ämnen att
ställa betydande krav ifråga om lokaler och utrustning. Denna utveckling
har ingalunda avstannat utan tenderar mot en alltmer ökad tillämpning
av kemiska och fysiologiska kunskaper i diagnostik och terapi. Under senare
år har därjämte tillkommit vissa andra omständigheter, som icke
kunnat förutses vid planeringen av den kliniska forskningens lokalbehov
och som väsentligt ändrat grundvalen för denna behovsprövning. Den
snabba utvecklingen av den kliniska forskningen med mera utpräglad inriktning
på laboratoriemässiga undersökningar är sålunda en omständighet
som fört frågan om klinikernas lokalbehov i ett nytt läge. Den kliniska
forskningens olika grenar har vidare utvecklats till skilda enheter, som
på flera områden samarbetar med teoretiska institutioner, men som på
grund av sin speciella metodik fordrar särskilda laboratorieenheter. Ifrågavarande
forskning kräver numera även kontinuerlig tillgång till kvalificerad
5 — It i han g till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. AV 95
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
och dyrbar apparatur, varför behovet av en modernt utrustad verkstad för
erforderlig teknisk service blivit alltmer framträdande. För den kliniska
forskningen är jämväl djurförsök oumbärliga.
Mot bakgrunden av det nu sagda har jag icke funnit anledning till erinran
mot förslaget att i samband med tillgodoseende av de kliniskt-kemiska
och kliniskt-fysiologiska institutionernas lokalbehov jämväl bereda
lokaler för klinisk forskning. Jag är emellertid icke nu beredd att taga ställning
till programmet för dylika lokaler beträffande hela etappen II. Då emellertid
de lokaler för forskningsavdelningar, som ingår i den första delen av
etappen, under alla omständigheter torde bli av mindre omfattning än vad
ett komplett program bör omfatta, har jag ansett mig kunna biträda förslaget
till anordnande i en första deletapp av två våningsplan för forskning.
Med ett ställningstagande till frågan om anordnande i en andra deletapp av
ytterligare forskningslokaler torde emellertid få tills vidare anstå. Byggnadsstyrelsen
har i detta sammanhang erinrat om, att behovet av lokaler
för klinisk forskning anmält sig jämväl i Uppsala, Göteborg och Umeå
samt ansett frågan om program och lämplig omfattning av sådana lokaler
lämpligen böra utredas och bedrivas i ett sammanhang för landet i dess
helhet. Jag är icke beredd att biträda detta förslag, men vill understryka
angelägenheten av att byggnadsstyrelsen såsom centralt granskande organ
verkar för erforderlig samordning på detta område. Mot det nu aktuella
förslaget i övrigt har jag icke funnit anledning till erinran. På av byggnadsstyrelsen
anförda skäl synes emellertid ytterligare utredning böra ske
av frågan om anordnande av värmekulvert. Jag förutsätter, att centrala
sjukvårdsberedningen och byggnadsstyrelsen beredes tillfälle att under
fortlöpande kontakt följa det fortsatta utredningsarbetet. I detta sammanhang
vill jag erinra om, att vid anmälan av andra byggnadsfrågor till innevarande
års riksdag understrukits vikten av att alla ansträngningar göres
för att hålla nere kostnaderna för statliga och andra med statsmedel finansierade
byggnadsföretag. Jag utgår därför ifrån, att alla möjligheter till
kostnadsbesparingar tillvaratages under det kommande projekteringsarbetet.
Jag föreslår, att för påbörjande av etapp II av centralblocket för nästa
budgetår anvisas 1 000 000 kronor.
Enligt förutnämnda mellan staten och landstinget ingångna markavtal
skall staten bidraga med hälften av kostnaderna för uppförande på norra
lasarettsområdet av ett nytt centralkök. Såsom framgår av den tidigare
lämnade redogörelsen har hälso- och sjukvårdsstyrelsen nu framlagt förslag
till centralkökets uppförande i en andra byggnadsetapp. Kostnaderna
för denna etapp har i 1956 års prisläge beräknats till 3 640 000 kronor. Jag
förordar, att å staten fallande del eller 1 820 000 kronor anvisas för nästa
budgetår.
För utbyggnad av kulvertsystemet bör för nästa budgetår anvisas 422 000
kronor.
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
Vid anmälan i det föregående av frågan om bidrag till anordnande av
undervisning i klinisk epidemiologi vid lasarettet i Lund har jag förordat,
att staten skall bidraga med hälften av de till 3 916 000 kronor beräknade
kostnaderna för anordnande av en ny observationspaviljong samt installation
av vissa hissar i epidemisjukhuset. Därest riksdagen icke framställer erinran
häremot, torde för ändamålet för nästa budgetår böra anvisas 1 500 000
kronor.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle statsbidraget för
nästa budgetår uppgå till (49 000 + 31 000 + 1 000 000 + 1 820 000 + 422 000
+ 1 500 000) 4 822 000 kronor, vilket belopp torde böra avrundas till
4 820 000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund m. m. för budgetåret
1959/60 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 4 820 000 kronor.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt, förordnar Hans Maj :t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bo Stenfors
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1959
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Bidrag till vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid serafimerlasarettet m. m..... 2
I. Fortsatt upprustning av serfimerlasarettet............................. 2
II. Det kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet vid serafimerlasarettet---- 6
Inledning......................................................... 6
Utredningens promemoria.......................................... 8
Nuvarande förhållanden.......................................... 8
Utredningens uttalanden och förslag............................... 13
Yttranden........................................................ 19
III. Departementschefen............................................... 21
Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala........................... 26
Förslag............................................................. 26
Motiv.............................................................. 26
Yttranden.......................................................... 33
Departementschefen.................................................. 36
Bidrag till viss utrustning vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund ... 38
Förslag............................................................. 38
Motiv.............................................................. 40
Departementschefen.................................................. 42
Bidrag till anordnande av undervisning i klinisk epidemiologi vid epidemisjukhuset
i Lund........................................................ 45
Inledning........................................................... 45
Förhandlingskommissionens förslag.................................... 46
Yttranden.......................................................... 50
Departementschefen................................................... 51
Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i
Lund m. m.......................................................... 55
Förslag............................................................. 55
Motiv............................................................. 56
Yttranden.......................................................... 59
Departementschefer................................................. 63
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 39
903020
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1959:173 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till universitetssjukhusen m. m. a1 i texten
- SU 1959:58 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till universitetssjukhusen m. m. s. 1 i texten