Sök i Ratio Lex

Angående skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet, m. m

1960-03-11 · 153 sidor, varav 139 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 139 av 153 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:106, Angående skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

1

Nr 106

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående skogsvårdsstyrelsernas

organisation och verksamhet, m. m.;

given Stockholms slott den 11 mars 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga därvid fogat förslag till förordning angående skogsvårdsstyrelser;
dels

bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

Såsom ett led i strävandena att effektivisera skogsbruket i landet föreslås

i propositionen vissa ändringar beträffande skogsvårdsstyrelsernas organisation

och verksamhet.

I fråga om skogsvårdsstyrelsernas sammansättning och personalorganisation

samt beträffande besvärsrätten förordas sådana ändringar att styrelsernas

förvaltningsrättsliga ställning i flertalet avseenden kommer att överensstämma

med den som gäller för statliga länsorgan. Skogsvårdsstyrelse

föreslås skola bestå av sex särskilt utsedda ledamöter, av vilka Kungl. Maj :t

och vederbörande landsting utser tre vardera. Länsjägmästaren förutsättes

därjämte skola ingå såsom självskriven ledamot. Reglerna för styrelsernas

arbetsformer och om samverkan med andra organ och myndigheter avses

utformade enligt principerna för jämförbara, statliga organ.

Skogsvårdsstyrelsernas interna organisation avses i fortsättningen skola

grundas på organisationsplaner, vilka för de medelstora och större styrelserna

förutsättes utformade med sektioner för skilda grupper av arbetsuppgifter.

Någon utökning av antalet i skogsvårdsstyrelseorganisationen ingående

tjänster förordas ej men däremot uppförande av 28 tjänster på personalförteckningen.

Vidare föreslås ett antal löneregleringar, vilka berör

1 Jiihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 106

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

flertalet personalkategorier. Samtliga personalförtecknade tjänster förntsättes

uppförda på en för skogsvårdsstyrelseorganisationen gemensam förteckning

och fördelningen av tjänsterna på de skilda styrelserna skall ankomma

på skogsstyrelsen. Tjänstetillsättningsreglerna har utformats på i

huvudsak det sätt som angives i för statliga myndigheter utfärdade instruktioner.

I propositionen förordas vidare att de båda skogsvårdsstyrelserna i Kalmar

län per den 1 januari 1961 sammanföres till en förvaltningsenhet. Härigenom

åstadkommes en omedelbar utgiftsminskning med ungefär 28 000 kronor

för år räknat. På längre sikt kan emellertid större besparingar beräknas

uppkomma.

Skogsvårdsstyrelsernas ej taxebelagda verksamhet föreslås utökad i fråga

om allmän upplysning och personlig rådgivning samt skoglig yrkesutbildning.

Samma är fallet beträffande arbetet med regional skogsvägplanering

och med upprättande av skogsbruksplaner. För budgetåret 1960/61 har antalet

förrättningsdagar inom den inte taxebelagda sektorn beräknats till

cirka 83 000.

Frö- och plantproduktionen föreslås skola i finansiellt hänseende utbrytas

ur skogsvårdsstyrelsernas allmänna verksamhet och drivas helt affärsmässigt.

Beträffande övriga verksamhetsgrenar förordas en sådan omläggning

av grunderna för finansieringen att ersättningarna för styrelsernas tjänsteåtgärder

skall — med frånräknande av eventuellt, i särskild ordning för vederbörande

åtgärd utgående statsbidrag — bestämmas med hänsyn till de

reella kostnaderna. Staten bör därvid ekonomiskt svara för den del av styrelsernas

verksamhet, som avser lagövervakning eller andra uppgifter av

uppenbart offentlig natur eller yrkesutbildning och allmän rådgivning på

det skogliga området, dock ej den rådgivning som sker på begäran av enskild

eller organisation.

I skogsvårdsstyrelsernas uppdragsverksamhet skall uttagas ersättning

jämlikt taxa, som utformas med utgångspunkt från självkostnadsprincipen.

Taxenedsättningar skall emellertid ske till belopp som motsvarar de skogsvårdsavgift-

som inflyter till statskassan och som återgår till skogsvårdsstyrelserna

över driftbudgetanslag. Rabattering vid sidan om den gängse formen

med statsbidrag från för ändamålet särskilt anvisade anslag må förekomma

i viss begränsad utsträckning.

I syfte all stimulera den enskilda företagsamheten på frö- och plantproduktionens

område förordas att statlig kreditgaranti försöksvis införes för

lån som av enskild skogsägare upptages på allmänna marknaden för att

finansiera investeringar i mindre skogsplantskolor. Garantierna föreslås för

budgetåret 1960/61 skola uppgå till ett sammanlagt belopp av 1 000 000

kronor.

I anslutning till de framlagda förslagen rörande skogsvårdsstyrelsernas

organisation och verksamhet förordas vissa ändringar i fråga om skogsstyrelsens

ledande uppgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Slutligen äskas i propositionen medel under skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas

olika anslag. Därvid förordas höjning av skogsstyrelsens

avlönings- och omkostnadsanslag med 31 200 kronor och av skogsvårdsstyrelsernas

avlöningsanslag med 1 470 600 kronor. Främst till följd av sänkningen

av skogsvårdsavgiften —- som medför ett inkomstbortfall för statsverket

av 2 500 000 kronor — och den därmed sammanhängande uppjusteringen

av taxorna för serviceverksamheten samt på grund av överföring av

kostnader från skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag till avlöningsanslaget

har förstnämnda anslag nedräknats med 2 977 000 kronor till

4 983 000 kronor. Under anslagsrubriken Bidrag till vissa skogsbrukskurser

m. m. äskas en höjning med 551 000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Förslag

till

förordning angående skogsvårdsstyrelser

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För varje län skall finnas en skogsvårdsstyrelse.

Skogsvårdsstyrelsen skall vara förlagd i länets residensstad, såvida Kungl.

Maj:t ej annorlunda förordnar.

Verksamhetsområdet för skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län skall omfatta

jämväl Stockholms stad.

2 §>

Skogsvårdsstyrelse har till uppgift att främja och stödja den enskilda

skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet på de enskilda skogarna

inom styrelsens verksamhetsområde bedrives på ett planmässigt sätt,

så ock att utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande

skogsvårds-, naturskydds- och andra författningar ankomma på styrelsen.

Skogsvårdsstyrelse har att till fullgörande av sin uppgift

lämna sakkunnigt biträde vid planläggning av skogsbrukets drift samt

vid skogens vård och skötsel i övrigt;

verka för att sammanslutningar av skogsägare bildas ävensom bistå dylika

sammanslutningar i deras verksamhet för skogsvården;

medverka vid åtgärder i syfte att främja yttre rationalisering av skogbärande

fastigheter;

bevilja bidrag och lån till det enskilda skogsbrukets främjande;

svara för att inom verksamhetsområdet såvitt möjligt finnes tillräcklig

tillgång på skogsfrö och skogsplantor av fullvärdig, för orten lämplig beskaffenhet;
bedriva

skoglig yrkesutbildning och upplysning ävensom verka för samordning

med liknande verksamhet som anordnas av annan huvudman; samt

vidtaga åtgärder i övrigt ägnade att befordra en förbättrad skogshushållnmg.

Skogsvårdsstyrelse skall fastställa visst stämpelmärke att användas vid

utsyningar och andra förrättningar, som verkställas av styrelsens personal,

och på lämpligt sätt bringa detta märke till allmän kännedom.

Skogsvårdsstyrelse äger att med tillämpning av de föreskrifter, skogsstyrelsen

fastställer, bestämma de villkor, under vilka styrelsen lämnar biträde

vid planläggning av skogsbrukets drift eller vid skogens vård och skötsel

i övrigt.

Skogsvårdsstyrelse skall på begäran tillhandagå andra myndigheter med

de upplysningar och det biträde som styrelsen kan lämna. Av andra myndigheter

äger styrelsen påkalla de upplysningar och det biträde som erfordras

för dess ämbetsutövning och av myndigheterna kunna lämnas.

Har riksbanken, bankaktiebolag, sparbank, hypoteksförening, kassa för

jordbrukskredit, försäkringsbolag eller statlig myndighet lämnat lån mot

inteckning i fastighet med växande skog under villkor, att avverkning av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

5

skogen icke må ske annat än efter stämpling genom skogsvårdsstyrelsens

försorg, åligger det styrelsen att, därest långivaren gjort framställning därom,

till denne mot skälig ersättning genast lämna meddelande om stämpling

eller avverkning som påbörjats i strid med villkoret och kommit till styrelsens

kännedom. Därest statlig garanti lämnats för lånet, skall skyldigheten

i stället gälla mot den myndighet som beviljat garantin.

Vid fullgörande av sin uppgift har skogsvårdsstyrelse att ställa sig till

efterrättelse vad i övrigt finnes föreskrivet i författningar och av Kungl.

Maj :t eller skogsstyrelsen meddelade bestämmelser.

3 §.

Skogsvårdsstyrelse utgöres av sju ledamöter. Tre av dem utses av Kungl.

Maj :t för en tid av fyra år. Kungl. Maj :t förordnar en av dessa ledamöter

att vara ordförande samt utser suppleant för en var av dem. Tre ledamöter

jämte suppleanter utses av landstinget eller, om inom styrelsens verksamhetsområde

finnas fler än ett landsting, av dessa gemensamt för samma tid

som de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna. Såsom självskriven ledamot

ingår länsjägmästaren hos skogsvårdsstyrelsen.

Styrelsen utser inom sig vice ordförande.

Avgår av Kungl. Maj :t eller landsting utsedd ledamot eller suppleant,

skall ersättare för återstoden av perioden förordnas av den som utsett den

avgångne.

Landshövdingen i länet äger, ändå att han icke är ledamot av styrelsen,

närvara vid dess sammanträden och deltaga i överläggningarna. Detsamma

gäller landssekreteraren eller annan av länsstyrelsen därtill förordnad tjänsteman.

4 §.

Hos skogsvårdsstyrelserna äro anställda tjänstemän i enlighet med gällande

personalförteckning.

Annan personal må anställas i mån av behov och tillgång på medel. Vid

bestämmande av anställningsvillkor för denna personal skall skogsvårdsstyrelsen

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som må av Kungl. Maj :t

eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av skogsstyrelsen meddelas.

5 §•

Skogsvårdsstyrelse har att årligen

1. till skogsstyrelsen avgiva förslag till inkomst- och utgiftsstater för

verksamheten avseende nästföljande räkenskapsår;

2. till skogsstyrelsen och vederbörande landstingskommun avgiva berättelse

över förvaltningen under näst föregående räkenskapsår; samt

3. enligt vad därom är särskilt stadgat till det centrala riksrevisionsverket

avlämna räkenskaps- och redovisningshandlingar.

6 §•

Skogsvårdsstyrelses medel må ej användas för andra skogar än dem som

stå under styrelsens tillsyn eller för andra uppgifter än sådana som enligt

denna förordning eller eljest gällande bestämmelser tillhöra området för styrelsens

verksamhet.

Skogsvårdsstyrelse må förvärva fastighet, som är till gagn för styrelsens

verksamhet. Avtal om sådant köp må dock ej av styrelsen slutas utan medgivande

av Kungl. Maj:l eller förbehåll om sådant medgivande.

Skogsvårdsstyrelse må ej utan Kungl. Maj :ts medgivande upptaga lån.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

7 §•

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse så ock skogsvårdsstyrelses

tjänstemän äro i utövningen av sina befattningar underkastade

det ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbetsoch

tjänstemän. I fråga om åtal och disciplinär bestraffning skola föreskrifterna

i 23—28 §§ allmänna verksstadgan den 7 januari 1955 (nr 3) äga motsvarande

tillämpning, dock att de i 23 och 25 §§ meddelade bestämmelserna

icke skola gälla beträffande länsjägmästare.

8 §•

Den som icke åtnöjes med skogsvårdsstyrelses beslut äger, där ej annorlunda

är stadgat, hos skogsstyrelsen söka ändring genom besvär, vilka skola

ingivas till skogsvårdsstyrelsen. Beträffande beslut om tjänstetillsättning

eller förslag därtill skall besvärstiden räknas från den dag, då beslutet tillkännagavs

genom anslag i skogsvårdsstyrelsens lokal.

9 §•

Kungl. Maj:t äger utfärda de närmare föreskrifter angående skogsvårdsstyrelse

som erfordras utöver innehållet i denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960, då förordningen den

30 maj 1941 (nr 350) angående skogsvårdsstyrelser skall upphöra att gälla.

Beträffande Kalmar län skola i stället för stadgandena i 1 § första och

andra styckena samt 3 § nya förordningen bestämmelserna i 1 och 5 a §§

äldre förordningen tillämpas till den 1 januari 1961.

Då ledamot och suppleant i skogsvårdsstyrelse första gången utses enligt

nya förordningen skall tiden för uppdraget bestämmas till den 1 juli 1964.

Vad i äldre förordningen stadgas om revision av skogsvårdsstyrelses förvaltning

och redovisning samt om ersättning till revisorer skall tillämpas

beträffande räkenskaper, som upprättats för tiden till och med den 30 juni

1960.

Beträffande överklagande av beslut, som meddelats före nya förordningens

ikraftträdande, skola äldre bestämmelser tillämpas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

7

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

den 11 mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående

skogsvårdsstgrelsernas organisation och verksamhet, m. m. samt anför följande.

I. Inledning

I beslut den 4 mars 1955 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla högst nio sakkunniga för att utreda skogsvårdsverksamheten

i fråga om de enskilda skogarna och därmed sammanhangande

frågor. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades samma dag såsom

sakkunniga ledamoten av riksdagens andra kammare ordföranden och chefen

för statens priskontrollnämnd numera direktören E. J. Severin, ordförande,

skogschefen G. Ekman, ledamoten av riksdagens första kammare länsjägmästaren

N. B. Hansson, överdirektören F. L. H. Johansson, överdirektören

numera landshövdingen M. Näslund, verkställande direktören G. Olhammar,

ledamoten av riksdagens första kammare häradsdomaren P.-O.

Pålsson, ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren E. V. Staxäng

och förbundsordföranden Ch. Winroth.

De sakkunniga, vilka antagit namnet 1955 års skogsvårdsutredning, har

den 19 september 1958 avlämnat betänkande angående skogsvården å enskilda

skogar (SOU 1958:30).

över betänkandet bär — i vissa fall efter hörande av underordnade eller

andra organ — remissyttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret,

riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, rikets

allmänna kartverk, skogsstyrelsen, statens pensionsanstalt, statens lonenämnd,

flertalet länsstyrelser, förvaltningsutskotten i flertalet landsting,

statens skogsforskningsinstitut, skogsvårdsstyrelserna, skogshögkolans la
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

rarråd, hushållningssällskapens förvaltningsutskott, Hushållningssällskapens

förbund, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,

Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Tjänstemännens

centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Föreningen Skogsarbeten, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Skogssällskapet, Skogsvårdsstyrelsernas

förbund, Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund,

Sveriges lantmätareförening, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund samt Värmlands och Västra Bergslagens

skogsarbetsgivareförening.

I ett den 4 november 1959 avlämnat betänkande rörande frågan om sammanslagning

av de båda lantbruksnämnderna i Kalmar län, m. m. har den

enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 januari 1958 tillkallade sakkunnige,

överdirektören H. C. B. Wetterhall, i enlighet med utredningsdirektiven

bl. a. upptagit frågan om sammanslagning av de båda skogsvårdsstyrelserna

i Kalmar län. I remissyttrandena över betänkandet har här

ifrågavarande spörsmål närmare berörts företrädesvis av statskontoret, riksräkenskapsverket,

lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen samt lantbruksnämnderna,

skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen i Kalmar län.

I det följande torde fa lämnas en redogörelse för omförmälda utredningsförslag

samt för innehållet i däröver avgivna yttranden. I anslutning härtill

torde även få anmälas följande av skogsstyrelsen i skilda sammanhang

gjorda framställningar, vilka har samband med de i skogsvårdsutredningens

förslag behandlade spörsmålen.

1. Skrivelse den 17 november 1958 angående medel från skogsvårdsfonden

till åtgärder för återuppbyggnad av skogsbeståndet.

2. Skrivelse den 10 juni 1959 angående ersättning åt lärare för medverkan

vid vissa skogsbrukskurser.

Vidare har i förevarande sammanhang tagits i beaktande en av statens

skogsforskningsinstitut i betänkande den 12 november 1958 redovisad utredning

rörande skogstillståndet hos olika ägargrupper (SOU 1958:45).

I årets statsverksproposition (bil. 11 p. 1—4 och 26) har Kungl. Maj:t

på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1960/61 under driftbudgeten beräkna

a) till Skogsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 837 200 kr.;

b) till Skogsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 166 500 kr.;

c) till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar ett förslagsanslag

av 14 217 000 kr.;

d) till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Omkostnader ett reservationsanslag

av 4 983 000 kr.; samt

e) till Bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m. ett förslagsanslag av

3 269 000 kr.

Jag toide nu få återkomma till dessa anslagsfrågor. Härvid kommer jag

även att behandla frågan om statlig kreditgaranti för lån avseende investeringar

i och drift av vissa plantskolor m. m.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

9

n. Behovet av skogsvårdsåtgärder på de enskilda skogarna samt sättet för

åtgärdernas genomförande

Tidigare undersökningar. Såsom bakgrund till i skilda sammanhang framförda

förslag på den skogliga administrationens, skogslagstiftningens och

skogspolitikens områden har vid olika tillfällen gjorts uppskattningar rörande

föreliggande behov av skogsvårdsåtgärder.

År 1944 avlämnade sålunda statens skogsförsöksanstalt, numera statens

skogsforskningsinstitut, till Norrlandskommittén en utredning rörande de

under en 20-årsperiod erforderliga föryngringsåtgärderna i Norrland. Kompletterad

med en av anstalten gjord överslagsberäkning för södra och mellersta

Sverige och i övrigt något överarbetad publicerades utredningen bl. a.

i »Redogörelse för länsjägmästarföreningens frö- och plantutredning» utgiven

av skogsstyrelsen år 1945.

1944 års skogsvårdsstyrelseutredning lät göra en ingående undersökning

av åtgärdsbehovet på de enskilda skogarna, varvid utnyttjades såväl riksskogstaxeringens

och de s. k. vedskogsinventeringarnas resultat som särskilda

utredningar och inventeringar utförda av skogsvårdsstyrelserna. I

utredningens betänkande redovisades emellertid ej atgärdsbehoven som sadana

utan endast den vidarebearbetning av materialet, som uttrycktes i form

av behövliga arbetsinsatser från skogsvårdsstyrelsepersonalens sida för genomförande

av det skisserade åtgärdsprogrammet.

Statens skogsforskningsinstituts utredning angående skogstillståndet hos

olika ägargrupper. Samtidigt med att 1955 års skogsvårdsutredning tillkallades

uppdrogs åt statens skogsforskningsinstitut att på grundval av riksskogstaxeringens

material utreda frågan om tillståndet hos vårt lands skogar,

fördelade på skilda ägargrupper. Skogsvårdsutredningen anför i en i utredningsbetänkande!

lämnad förhandsredogörelse för institutets beräkningar

bl. a. följande.

Beräkningarna grundar sig på tredje riksskogstaxeringens material från

åren 1953—1955 samt 1956 års avverkningsberäkning, av institutet utförd åt

Södra Sveriges skogsindustriutredning. Materialet har uppdelats på åtta regioner

och inom dessa på två eller tre höjdzoner. Region I omfattar Norrbottens

och Västerbottens län, region II Västernorrlands län, landskapet Jämtland

samt Härjedalsdelen av övre Ljungdalens kommun, region III Härjedalen

med nämnt undantag samt Gävleborgs och Kopparbergs län, region IV

Värmlands, Örebro, Västmanlands, Uppsala, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,

Skaraborgs, Älvsborgs, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län

samt region V återstoden av Sydsverige inkl. Gotland. Ur ägaresynpunkt har

särhållits huvudgrupperna allmänna skogar, bolagsskogar och övriga enskilda

skogar. Bedömningen av åtgärdsbehoven har anknutits till arealerna inom

olika liuggningsklasser enligt det vid taxeringen gällande schemat.

Beräkningen av erforderliga föryngringsåtgärder, som avser en tidrymd av

20 år, har tillgått på följande sätt.

Det har antagits, att all vid taxeringstillfället befintlig kalmark och gles

plant skog behöver bli föremål för skogsodling genom sådd eller plantering,

varvid man bortsett från möjligheten att en del av kalmarken kan tänkas bli

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

föryngrad utan åtgärder. Den nytillkommande föryngring sy tan grundar sig

på 1956 års avverkningsberäkning. Hela ytan föreslås till behandling med

undantag för fem årshyggen inom region I och II, fyra årshyggen inom region

III och två årshyggen inom region IV och V. Inom olika vegetationstyper,

trädbestånd och höjdområden liar regionvis viss del av den till behandling

avsedda arealen anslagits till sådd, plantering, markberedning eller naturlig

föryngring. Hyggesrensning har föreslagits på de arealer kalmark där

behov härav registrerats vid taxeringen samt å 70 procent av den nytillkommande

föryngringsyta, som ej brännes. Hyggesbränning föreslås på viss del

av nytillkommande föryngringsyta med växlande procenttal för olika vegetationstyper

och regioner. Å de ovan nämnda från återväxtåtgärder undantagna

årshyggena har inga som helst åtgärder föreslagits. All efter sådd,

markberedning eller naturlig föryngring uppkommen plantskog beräknas bil

plantröjd vid i genomsnitt tio års ålder.

En jämförelse mellan tillämpade principer vid denna åtgärdsberäkning

och vid den tidigare redovisade beräkningen av år 1944 visar att en större

del av den nytillkommande föryngringsytan nu beräknas vara i behov av

skogsodling. Plantering har getts ett större — i vissa fall betydligt större —

utrymme än vid den tidigare utredningen. Detsamma gäller markberedning

under fröträdsställning, vilken inom vissa regioner anses kunna ifrågakomma

såsom föryngringsmetod på en fjärdedel av den nytillkommande arealen.

Markberedning för självsådd tillämpas f. n. i betydligt mindre omfattning

och en tillämpning av institutets förslag skulle alltså innebära en ej obetydlig

omläggning av föryngringsmetoderna, särskilt som det påpekas att även

de av institutet angivna markberedningsarealerna sannolikt är underskattade.

Institutets förslag, som i förhållande till nuvarande praxis innebär starkt

ökad sådd på bekostnad av plantering, torde få ses mot bakgrunden av institutets

hittillsvarande erfarenhet att sådd åtminstone i Norrland i allmänhet

givit säkrare och bättre resultat till billigare pris än plantering.

I 1944 års återväxtprogram beräknades skogsodlingsbehovet på befintlig

kalmark och gles plantskog till 1 458 400 ha i hela landet. Då den nu redovisade

undersökningen upptar 1 550 000 ha eller sex procent mer, ligger det

nära till hands att häri se en försämring av tillståndet. Skillnaden beror emellertid

väsentligen på vissa skiljaktigheter i redovisningsmetoden.

Trots att en ej obetydlig del av den nytillkommande föryngringsytan föreslås

obehandlad, innebär skogsforskningsinstitutets utredning att avsevärt

ökade arealer bör bli föremål för behandling. Orsaken är främst att 1956 års

avverkningsberäkning för Norrland föreslår avsevärt större föryngringshuggningar

(över en procent av skogsmarksarealen årligen ) än den i brist på aktuellt

taxeringsmaterial försiktiga beräkningen år" 1944 (0,38 procent). Enligt

skogsforskningsinstitutets förslag skulle årligen 0,96 procent av den

totala skogsmarksarealen i landet bli föremål för något slag av återväxtåtgärder,

varvid eftersläpningen på befintliga kalmarker beräknas bli inhämtad

på 20 år.

Till de av institutet beräknade skogsodlingsbehoven, som avser egentlig

skogsmark, bör läggas skogsodling på sådan åker och betesmark, som koinmer

att omläggas till skog under perioden. På skogsvårdsutredningens begäran

har läns jägmästarna i samråd med lantbruksnämnderna uppskattat detta

skogsodlingsbehov. Uppgifterna är mycket växlande med en lägsta siffra

av 300 ha (Gotlands och Norrbottens län) och en högsta av 30 000 ha (Värmlands

län). Totalt beräknas ca 180 000 ha komma att inom en 20-årsperiod

läggas igen. Då endast plantering torde bli aktuell på dessa marker kommer

den av institutet beräknade planteringsarealen härigenom att höjas med ca

tio procent.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

Länsjägmästarnas svar å rundfråga i anslutning till skogsforskningsinstitutets

utredning. I en rundfråga lät skogsvårdsutredningen inhämta länsjägmästarnas

uppfattning rörande möjligheterna att genomföra ett åte^äxtprogram

efter de riktlinjer, som skogsforskningsinstitutet angivit. I sin redogörelse

för de inkomna svaren anför utredningen bl. a. följande.

Endast länsjägmästarna i Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands och Norrbottens län synes acceptera den av skogsforskningsinstitutet

beräknade förskjutningen mot ökad sådd. Från södra och mellersta

Sverige framföres dessutom nästan genomgående den uppfattningen, att institutet

alltför optimistiskt bedömt möjligheterna till naturlig föryngring

med eller utan markberedning å den nytillkommande föryngringsytan. Som

skäl för sin mera pessimistiska bedömning av utsikterna till naturlig föryngring

och för sin uppfattning i plantering-sådd-frågan anger länsjagmastarna

bl. a. följande: Under rätt lång tid måste föryngringshuggningarna

"öras i bestånd, som ej från början skötts metodiskt och vars marktillstånd

därför ej är lämpat för naturlig föryngring. Riklig förekomst av sådana marker,

som är benägna för uppfrysning och därför ej lämpar sig för sadd eller

markberedning. Försommartorkan i östra Sverige minskar möjligheterna att

där utnyttja sådd. Även vid skickligt gjorda huggningar är benägenheten för

gräsbindning och ogräsinvasion på många marker stor. Det bedömes bil svart

att mera allmänt få de plantröjningar utförda, som blir nödvändiga om sådder

och naturliga föryngringar skall ge samma värdeproduktion som planterade

bostånd.

Som viktigaste skäl anföres dock att det synes praktiskt omöjligt att till

rimligt pris anskaffa de frökvantiteter, som erfordras vid eu starkt utökad

såddareal. Detta gäller främst tallfröet, icke minst i Norrlands höjdlägen.

Skogsvårdsutredningen. Utredningen anför i en sammanfattning rörande

behovet av skogsvårdsåtgärder i huvudsak följande.

Kalmarksarealen eller rättare den under föryngring liggande arealen är

enligt tredje riksskogstaxeringen (åren 1953—1955) 5,7 procent av landets

samlade skogsmarksareal. Det är samma procentuella andel som vid andra

riksskogstaxeringen, men i de skilda regionerna har utvecklingen varit olika.

Inom de nordliga regionerna I—III har föryngringsarealen ökat, medan

den i regionerna IV och V minskat. Tillgängliga siffror gör det icke möjligt

att analysera förändringarna med uppdelning efter ägargrupp.

En föryngringsareal av 5,7 procent synes vid första påseende ej särskilt

stor. Vid självföryngring räknar man i södra och mellersta Sverige med

ioryngringstider på tre—fem år och i landets nordligare delar fem tio år.

Detta motsvarar föryngringsarealer på ungefär iika många procent. Vid

skogskultur genom sådd eller plantering är föryngringstiderna avsevart

kortare och kan vid användning av äldre plantor stundom helt bortfalla.

AU den redovisade föryngringsarealen ändock innefattar eu ej obetydlig

eftersläpning i återväxtarbetet beror främst på följande förhållanden. Åtskilliga

kalmarkers ålder går utöver de ovan angivna normala föryngringstiderna

utan alt tillfredsställande självföryngring infunnit sig eller kulturåtgärder

vidtagits. Kalmarksarealerna är mycket ojämnt fördelade på skilda

fastigheter.'' Detta har helt naturligt ej kunnat registreras vid riksskogstaxeringens

fältarbete, men det är allmänt bekant från skogsvårdsstyrelsernas

arbete, atl på enskilda driftenheter kan kalmarksarealen växla från

0 till kanske 40 ä 50 procent. Då varje sådan enhet ur skogshushållningssvnpunkt

måste bedömas för sig, blir följden afl alla kalmarksarealer, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

överstiger det för olika lägen antagna normalvärdet, måste betraktas som

icke normal kalyta. Tillsammans med de förut nämnda onormalt gamla kalmarkerna

representerar sistnämnda marker den egentliga eftersläpningen

på detta område. o o in

En måhända ännu större brist på återväxtområdet utgör de tidigare nämnda

glesa plantskogarna, både de som medtagits i skogsforskningsinstitutets

åtgärdsplan och en del andra med något bättre slutenhet.

Vad gäller den för beståndens framtida utveckling så avgörande plantoch

ungskogsvården synes det av institutets beräkningar uppenbart, att

stora ackumulerade röjningsbehov föreligger överallt i landet, trots att intresset

för sådana arbeten under senare år varit i starkt stigande.

Detsamma^ gäller i stort sett även gallringshuggningarna i de egentliga

gallringsbestånden. Inom denna sektor är dock eftersläpningen ganska varierande

i olika landsändar och synnerligen markant i Norrland.

Skogsforskningsinstitutets åtgärdsförslag bör enligt utredningens mening

tills vidare i stora drag kunna tjäna som vägledning för skogsvårdsarbetet.

När det gäller återväxtåtgärderna har institutet utgått från att återhämta

eftersläpningen under en 20-årsperiod. Emellertid beräknas ett växlande antal

årshyggen (två—fem) stå kvar obehandlade vid periodens slut. Detta innebär,

att fortfarande ungefär fem procent av skogsmarksarealen skulle ligga

under föryngring vid periodens slut. Man får dock utgå från att föryngrmgsarealen

då är mera jämnt fördelad på olika fastigheter. Den föreslagna

20-årsperioden kan utredningen för sin del acceptera som arbetshypotes,

ehuru det vore önskvärt att snabbare få återväxtarbetena i balans. Inom vissa

delar av landet torde så också komma att ske, om frö- och plantförsörjmngsfrågorna

löses.

I fråga om återväxtarbetenas omfattning har institutet ej räknat med att

självsådd eller andra mindre krävande föryngringsmetoder skulle kunna utnyftjas

på den befintliga kalmarksarealen. Detta svnes utredningen vara en

rätt pessimistisk bedömning, men å andra sidan förefaller det ej nödvändigt

att lämna så stor del av den nytillkommande föryngringsytan utan behandling

under perioden, som institutet antagit. De jämkningar av programmet,

som utredningen skulle vilja göra med anledning härav, kan måhanda

uppväga varandra så att skogsodlingsbehovet ej förändras. Det föreslagna

behovet av hyggesrensningsåtgärder förefaller vara något underskattat

vid jämförelse med de f. n. årligen verkställda hvggesrensningarna. Det

ar dock icke utan vidare klart, att en sådan jämförelse kan göras utan vederbörligt

hänsynstagande till alla övriga skiljaktigheter mellan en beräkning

för framtiden och en tillämpad praxis.

Vid bedömningen av den lämpliga och troliga fördelningen mellan olika

föryngringsmetoder måste avseende fästas vid länsjägmästarnas uttalanden.

Utredningen utgår därför från att skogskulturer trots de ökade kostnaderna

kommer att under den närmaste tiden utnyttjas i något större utsträckning

an vad institutet beräknat och likaledes att de ej kommer att i större grad

förandras med avseende på den fördelning mellan plantering och sådd som

t. n. ar vanlig i olika trakter.

Med nämnda jämkningar anser utredningen att skogsforskningsinstitutets

atgärdsforslag bör kunna tjäna som program för återväxtarbetena under

den narmaste 20-arsperioden.

När det gäller de beståndsvårdande åtgärderna, ansluter sig utredningen

hett till institutets bedömning, som innebär eu mycket stark intensifiering

av röjningsarbetena, särskilt de tidigt insatta. Även övriga gallrin^shuggmngar

bör enligt utredningen utföras i ungefär den omfattning insiilutets

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

beräkningar visar. I fråga om de s. k. första gallringarna, vid vilka utfallet

till stor del består av virke under normal massavedsdimension, ävensom när

det gäller gallring i björkbestånd är utredningen emellertid medveten om

att man knappast kan — även med intensiv propaganda — få sådana huggningar

utförda i önskvärd omfattning inom områden, där avsättningen för

klenvirke är dålig. Intensifiering av de tidiga gallringarna är lika mycket

ett avsättningsproblem som en skogsvårdsfråga. I viss mån gäller detsamma

gallringar i unga tallskogar inom trakter med osäker avsättning för sulfatved.

Den föreslagna ökningen av gallringshuggningarna innebär, att inom de

flesta länen en större areal årligen bör bli föremål för gallring. Huruvida uttaget

av gallringsvirke därigenom kommer att öka i samma proportion som

ga Iringsarealen synes utredningen mera ovisst.

I fråga om dikningsverksamheten har skogsforskningsinstitutet ej framlagt

någon tidsplan. Utredningen finner det ej heller nödvändigt att på den

punkten uttala sig för någon viss takt i torrläggningsarbetenas framskridande.

Under senare år har skogsmarkernas vattenförsörjningsproblem kommit

att diskuteras utifrån delvis andra synpunkter än tidigare. Frågan om torrläggningsföretagens

eventuella skadliga biverkningar för omgivande fastmarker

bär kommit under debatt. Det synes under sådana förhållanden bäst

att icke forcera torrläggningen av de kvarvarande sumpmarkerna på våra

skogar utan koncentrera dikningsingreppen på de fall, där man säkert kan

bedöma, att fördelarna klart överväger nackdelarna. Skogsutdikningen synes

ej heller — annat än lokalt — tillhöra de mest angelägna skogsförbättringsarbetena

så länge stora brister kan konstateras i fråga om vården av de

produktiva skogsmarkerna och deras bestånd. Icke minst torde på de redan

torrlagda sumpmarkerna finnas mycket omfattande arbetsuppgifter i form

av eftersatta röjningar och gallringar.

Utredningen uttalar avslutningsvis att man bör söka upphämta eftersläpningen

i avseende på återväxtarbeten inom 20 år och att starkt intensifierade

ungskogsröjningar, på vissa håll innebärande en flerdubbling av de årliga

röjningsarealerna, bör igångsättas snarast möjligt för att därigenom

minska produktionen av lågvärdigt klenvirke och öka skogsproduktionens

lönsamhet. Inom större delen av landet gäller att även den årliga gallringsarealen

bör ökas och att större arealer årligen bör föryngras ej minst genom

avveckling av restskogar och övermogna bestånd, ökade gallringar och föryngringshuggningar

betyder större avverkningskvantiteter. Förutsättningen

för genomförande av programmet i denna del är därför ökade avsättningsmöjligheter

genom stegrad inhemsk förbrukning och export samt därav föranledd

utbyggnad av skogsindustrien. Inom vissa delar av landet erfordras

dessutom en utbyggnad av skogsbilvägnätet om de ur skogsvårdssynpunkt

önskvärda huggningarna skall kunna ske med skäligt ekonomiskt netto.

Det framlagda åtgärdsprogrammet siktar ett bra stycke längre än att uppfylla

skogsvårdslagens krav. Å andra sidan är det ej frågan om några mer

eller mindre verklighetsfrämmande planer på överlag idealiskt skötta skogar.

Så omfattande är icke programmet. Vad som åsyftas är eu lyftning på bred

front av skogsvården upp till en nivå, vilken närmar sig den, som f. n. tillämpas

på välskötta skogar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Ett sådant mål bör enligt utredningens mening vara uppnåeligt inom överskådlig

tid om samhällets och de enskilda skogsägarnas krafter inriktas därpå.

Det finns därför ej skäl att begränsa det uppställda målet, utan det framlagda

programmet bör få utgöra riktpunkt för strävandena. I den mån samhällets

gemensamma resurser måste tagas i anspråk för att målet skall kunna

uppnås, bör de anförda synpunkterna vara vägledande.

Yttrandena. Vad skogsvårdsutredningen anfört beträffande behovet av

skogsvårdsåtgärder på de enskilda skogarna har lämnats

utan erinran av flertalet remissorgan. Skogsindustriernas samarbetsutskott

och Sveriges skogsägareförbund ställer sig emellertid tveksamma inför

den av utredningen lämnade redovisningen för åtgärdsbehovet. Skogsägareförbundet

anför för sin del följande.

Utredningen grundar sina beräkningar och överväganden om den framtida

omfattningen av skogsvårdsarbetena i de enskilda skogarna på en av

statens skogsforskningsinstitut verkställd undersökning över behovet av föryngringsbefrämjande

och beståndsvårdande åtgärder ävensom dikningsarbelen

i landets skogar. Beräkningarna baseras på tredje riksskogstaxeringens

material från åren 1953—1955 samt på en av institutet för Södra Sveriges

skogsindustriutredning utförd awerkningsberäkning av år 1956. Då emellertid

denna sistnämnda beräkning i väsentliga delar förutsätter en radikal omläggning

av hittills tillämpade principer, och beräkningarna i övrigt i alltför

hög grad synes fotade på biologiska grundvalar med åsidosättande av de begränsade

ekonomiska betingelser, som mångenstädes är för handen och som

dock är avgörande för intensiteten i skogsvården, finner förbundet anledning

ifrågasätta om icke det åtgärdsprogram, varpå utredningen i fortsättningen

bygger sina överväganden, är i någon mån överdimensionerat.

SkogshögsJcolans lärarråd framhåller, att det skulle ha varit värdefullt med

en undersökning, som riktats just mot den skogsägargrupp som är att karaktärisera

såsom klart försumlig. Först om man får en god uppfattning av

frekvensen av de olika orsaker, som ligger bakom denna skogsägargrupps

bristande skogsskötsel, äger man en säker grund för att rekommendera åtgärder.

De i betänkandet framlagda förslagen i fråga om genomförandet

av erforderliga skogsvårdsåtgärder har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av de flesta remissorganen. Vad gäller den allmänna uppläggningen

av åtgärdsprogrammet framhåller arbetsmarknadsstyrelsen såsom

önskvärt att en planering av åtgärderna verkställes i så god tid att programmets

genomförande kan ske i ett snabbare tempo under tider av god tillgång

på arbetskraft. Att olika slag av skogsförbättringsarbeten finns tillgängliga

för anvisning av arbetskraft vid sysselsättningssvårigheter är ur styrelsens

synpunkt även av stor betydelse för beredskapsplaneringen mot arbetslöshet.

Skogsstyrelsen ansluter sig till utredningens uppfattning att skogsforskningsinstitutets

åtgärdsprogram med av utredningen föreslagna jämkningar

bör tills vidare tjäna som allmän riktpunkt för skogsvårdsarbetet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.is proposition nr 106 år 1960

Några remissinstanser, däribland länsstyrelsen i 1 ästernorrlands län och

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund uttalar, att åtgärdsprogrammets

genomförande är avhängigt en mångfald faktorer, såsom avsättningsfrågor

och virkespriser, arbetskrafttillgång och arbetskostnader, tillgången på frö

och plantor, vägförhållandena i skogarna etc. I detta sammanhang understryker

Landsorganisationen i Sverige utredningens uttalande att en förbättrad

skogsvård förutsätter en utbyggnad av skogsindustriens kapacitet för att

skogsägarna skall kunna finna avsättning för de ökade virkesmängder, som

framkommer genom den nödvändiga ökningen av gallringen och avvecklingen

av restskogar och övermogna bestånd. Vad särskilt gäller avsättningen

av gallrings- och avfallsvirket föreslår flera av remissorganen ökad användning

av flis såsom bränsle.

I fråga om detaljerna i åtgärds program in et har erinringar

framförts av några remissorgan. Domänstyrelsen anför sålunda följande.

Hela den nytillkommande föryngringsytan har föreslagits till behandling,

dock med undantag för fem årshyggen i norra Sverige, fyra i södra Norrland

och Dalarna samt två i de övriga delarna av landet, detta för att möjliggöra

hyggesmognad. Denna åtgärd är tveeggad därför att marktillståndet i många

fall försämras om behandlingen uppskjutes. Det är merendels fördelaktigt

att snarast möjligt vidtaga erforderliga åtgärder. Man får dock räkna med

en viss behandlingstid, och inom domänverket beräknas tre, två resp. en

årsyta ständigt ligga under behandling.

Hyggesrensning har föreslagits på 70 procent av den nytillkommande föryngringsytan,

som avses att ej brännas. Om man i hyggesrensningen inräknar

hormonbehandling av icke önskvärd lövvegetation, torde hyggesrensning

endast i undantagsfall kunna undvaras på föryngringsytorna. I domänverket

behandlas normalt hela föryngringsytan med hyggesrensning. ^

Förslaget innebär starkt ökad sådd på bekostnad av plantering. Såvida

icke mycket billigt frö kan erhållas, är sådden ingalunda så litet kostnadskrävande

som i många fall gjorts gällande. Vidare är sådden icke användbar

på vissa vegetations- och marktyper. Sådden kräver sex å sju gånger mera

frö än plantering, varför det möter stora svårigheter alt fylla fröbehovet.

Även om kottinsamlingen kan rationaliseras, förefaller institutets bedömning

på denna punkt väl optimistisk. Kottillgången måste uppnå en viss nivå

för att insamling skall kunna ske, och vidare är det icke möjligt att taga till

vara all kött som finns ett visst år.

För vegetationstypen »lavtyp» har föreslagits sådd och plantering i viss

omfattning. Med få undantag torde lavtypen kunna föryngras på naturlig

väg. Kultur på denna vegetationstyp möter dessutom ofta svårigheter.

Proportionerna mellan å ena sidan sådd och plantering och å andra sidan

övriga föryngringsåtgärder är givetvis svåra att fastställa och varierar avsevärt

mellan olika ägarkategorier. Under åren 1955—1957 färdigbehandlades

med föryngringsåtgärder årligen i medeltal 97 procent av den årsyta,

som av utredningen beräknats för domänverket. Därav utgjordes dock

knappt .''50 procent av sådd och plantering eller mindre än hälften jämfört

med utredningens förslag. Man kan därav dra den slutsatsen, att behandlingen

av den föreslagna föryngringsytan går alt genomföra, men att möjligheterna

till självföryngring underskattats av institutei. På redan befintlig

kalmark har institutet enbart föreslagit sådd och plantering. Erfarenheterna

från domänverkets ålgärdsinventcring visar, att mindre krävande för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

yngringsmetoder bör till en del kunna ersätta sådd och plantering på dessa

inarker.

Beträffande beståndsvården visar röjningen den största eftersläpningen,

men den är enligt erfarenheterna inom domänverket tämligen lätt att inhämta

jämfört med eftersläpningen i föryngringsåtgärderna. Under senare

tid har årligen inom domänverket röjts drygt en procent av skogsmarksarealen;

eftersläpningen har redan inhämtats inom vissa delar av Norrland.

Betydligt allvarligare ställer det sig med gallringarna, emedan det inom

vissa områden i hög grad är ett avsättningsproblem, vilket även framhållits

av utredningen. Ett absolut villkor för genomförande av gallringsprogrammet

är att industrien utbygges till erforderlig kapacitet.

Vad beträffar skogsdikningen och de därmed förknippade problemen,

måste domänstyrelsen konstatera, att skogsforskningsinstitutets utredning

tyvärr icke ger någon uppfattning om vilka områden som lämpligen står

till förfogande för dylika förbättringsåtgärder.

Undersökningar inom domänverket ger vid handen, att på kronoskogarna

finns endast omkring 25 000 ha, som kan betecknas som dikningsvärda,

vilket utgör omkring tio procent av motsvarande areal för allmänna skogar

enligt institutets utredning. Därav framgår, enligt styrelsens mening, att

arealen av dikningsvärda marker synes mångdubbelt överskattad. Mot vad

skogsvårdsutredningen anfört angående dikningsverksamheten har styrelsen

dock intet att erinra.

I förevarande sammanhang uttalar Mellersta Västerbottens skogsägareförening

och Skel efteortens skogsägareförening i särskilt yttrande, vilket

såsom bilaga fogats till länsstyrelsens i Västerbottens län utlåtande, följande.

Beträffande det i betänkandet angivna behovet av skogsvårdande åtgärder,

som skogsforskningsinstitutet anger, kan man dock anmärka, att framställningssättet

i viss mån är missvisande, då det icke återger den dagsaktuella

situationen. Man har jämfört åtgärdernas omfattning under en tioårsperiod

före sista riksskogstaxeringens tre första år (åren 1953—1955) med en 20- årsperiods åtgärdsbehov efter taxeringstillfä let. Genom detta framställningssätt

kommer den mycket starka utvecklingen av skogsvårdsåtgärdernas

omfattning under och efter tioårsperioden före taxeringen icke till synes.

Sålunda föreslår skogsforskningsinstitutet en sjudubbling av röjningsarealen

inom region I från 0,1 till 0,7 procent av den produktiva skogsmarksarealen

på bondeskogarna. Bondeskogarna inom Västerbottens län omfattar

ca 1,3 milj. ha och 0,7 procent härav är ca 9 100 ha. År 1957 röjdes emellertid

på detta läns bondeskogar 10 107 ha enligt den av skogsstyrelsen publicerade

statistiken, som för bondeskogarna ju endast omfattar de röjningar,

som kommit ti 1 skogsvårdsstyrelsens kännedom. Redan år 1957 röjdes således

en något större areal än vad skogsforskningsinstitutet föreslagit årligen

skola röjas under 20-årsperioden efter taxeringstillfället, vilket står i

hjärt kontrast till den sjudubbling av omfattningen på röjningarna som

institutet rekommenderar. Även beträffande gallring och föryngringshuggning

torde motsvarande tendens föreligga.

Frågan om avvägningen mellan å ena sidan sådd och å andra sidan plantering

har föranlett uttalanden bl. a. av statens skogsforskningsinstitut samt

vissa skogsvårdsstgrelser. Skogsforskningsinstitutet anför bl. a. följande.

Utredningens ståndpunktstagande i fråga om fördelningen mellan sådd

och plantering, som främst dikterats av knappheten på frö, innebär i för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

hållande till institutets förslag en ökning av planteringen på såddens bekostnad.

Institutet får i detta sammanhang erinra om att planteringarna

givit avsevärt sämre resultat än sådderna enligt föreliggande försöksresultat

från Norrland. En omfördelning i ovan antydd riktning maste kartor i

dagens läge, åtminstone för Norrlands vidkommande, inge vissa betänkligheter.

Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län tillkännager som sin uppfattning

att inom Kronobergs län en förskjutning kan väntas från sådd mot plantering

i jämförelse med skogsforskningsinstitutets förslag. Skogsvårdsstyrelsen

i Västerbottens län anser, att den f. n. inom länet tillämpade avvägningen

mellan sådd och plantering bör bibehållas, medan skogsvårdsstyrelsen i

Norrbottens län uttalar, att valet av föryngringsmetod helt bör ankomma på

vederbörande skogsvårdsstyrelse.

Vad gäller finansieringen av åtgärdsprogrammet uttalas

särskilt från norrlandshåll att ökat stöd från det allmänna i form av

statsbidrag och lån kommer att erfordras till framför allt de mera långsiktiga

åtgärderna.

Slutligen för skogshögskolans lärarråd på tal frågan om en åtstramning

i tillämpningen av skogsvårdslagen såsom ett led i strävandena att förbättra

tillståndet på de enskilda skogarna.

III. Skogsvårdsarbetets organisation

Skogsvårdsutredningen. Utredningen lämnar inledningsvis en statistisk

redogörelse för det privatägda skogsbruket, varmed utredningen förstår de

enskilda skogarna exklusive aktiebolagens, och anför därvid bl. a. följande.

Enligt 1951 års jordbruksräkning äges omkring 240 000 fastigheter omfattande

nära 9 milj. ha skogsmark av enskilda personer och brukas såsom

kombinerade jordbruk och skogsbruk. Härtill kommer ca 48 000 privatägda

skogsfastigheter om 2,5 milj. ha, som antingen helt saknar jordbruk,

har en åkerareal mindre än 0,26 ha eller tillhör fastigheter vars

jordbruk är utarrenderade. Medelarealen skog på de kombinerade brukningsenheterna

är något under 40 ha och på Övriga drygt 50 ha. Inom

skilda landsdelar är fastighetsbeståndets sammansättning rätt vaxlande.

Så är t. ex. medelarealen skog per brukningsenhet inom region I (ovre

Norrland) 62 ha, inom region II (mellersta Norrland) 64 ha, mom region

III (nedre Norrland och Dalarna) 41 ha, inom region IV (Mellansverige

och Småland) 33 ha och inom region V (södra och vastra kustlanen) 21

ha. Även om justering göres för skillnad i produktionsförmåga inom olika

delar av landet är den genomsnittliga skogstillgången per brukningsenhet

något större i de nordliga landsdelarna. Ett annat intressant förhållande

är att arealen skog, som ej drives i kombination med jordbruk, är förhållandevis

minst i regionerna I och V, alltså den nordligaste och den sydligaste,

och omfattar där 11—15 procent av den sammanlagda arealen privatskog.

Inom övriga regioner har ej mindre än 25 28 procent av den pri
vatägda

skogen denna karaktär. , _ . . .

Den pågående rationaliseringen medför, att antalet brukningsenheter

inom jordbruk och skogsbruk varje år minskar. Helt allmänt galler, alt

2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 106

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Knngl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

genom rationaliseringen minskas antalet brukningsenheter under 15 ha

U?dei’ 10 h\!ker)’ medan en ökning av antalet medelstora

brukningsenheter ager rum. Man har därför anledning räkna med att även

a,^alet ^ dr unVnS,ta sk°gsfastlgheterna minskar och att medelarealen

skog per tastighet okar.

rQ*f°rtåt I00,00® fyck5n Privatägda skogliga brukningsenheter — motsvaande

en tredjedel av det totala antalet men endast 4,5 procent av arealen

25 a5rnSa5lond1annminudr^r ll\a'' Arealmässigt betyder storleksgrupperna

2o oO, 50—100 och 100—200 ha mest med omkring 60 procent av hela

ar„eaifen- 1 areaIgrupperna over 200 ha återfinns 2,3 procent av antalet fastigheter,

men ej^mindre an ca en fjärdedel av skogsarealen. Denna grupp

stXfJ ral0t, obestamda kategorien godsskogar men även av andra

storre skogstastigheter, som ej har godskaraktär.

Utredningen anför vidare, att förutsättningarna för skogsägarens egna

insatser i skogsbruket är beroende av brukningsenhetens storlek. På de

mindre privatskogarna är det naturligt att ägaren ensam eller med hjälp

av familjemedlemmar utför det mesta arbetet. Ju större skogsbruket eller

det kombinerade företaget jordbruk-skogsbruk är, desto mera blir ägaren

ledare och förvaltare, medan arbetet till allt större del utföres av anställda.

Men det finns även en annan skiljelinje. Medan flertalet skogsägare

bebor och brukar sina tastigheter och för sin försörjning är beroende av

sin skog, finns det åtskilliga skogsägare, som huvudsakligen sysslar med

annan verksamhet och för vilka skogsbruksarbetet endast är en bisyssla.

Många bebor ej ens sin fastighet. Möjligheterna att kontinuerligt och i detalj

följa skogsbruket kan för sådana skogsägare vara mindre goda.

I fråga om självverksamheten inom privatskogsbruket anför utredningen,

att denna icke kan ges ett entydigt innehåll för de skiftande ägarkategoiierna

inom nämnda skogsbruk. När det gäller de mindre och medelstora

skogsfastigheterna är det naturligt, att självverksamheten tar sig uttryck i

ägarens och hans husfolks personliga arbete i skogen. Många gånger gäller

det därvid främst att överväga en omdisposition av arbetsinsatsen mellan

olika grenar av verksamheten på egendomen. Av naturliga skäl har jordbruket

av gammalt haft prioritetsrätt till arbetskraften. Med skogsbrukets ökade

betydelse för gårdarnas ekonomi bör följa en omprövning inom ramen för

tillgängliga resurser av förhållandet mellan jordbruket och skogsbruket i

fråga om såväl arbetsinsats som kapitalinsats. En sådan omprövning torde

ännu ej ha ägt rum på alla fastigheter.

Ju större en egendoms skogsproduktion är desto mindre betydelse relativt

sett får skogsägarens personliga arbetsinsats vid skogsarbetenas direkta

utförande. Men i princip gäller även här, att ägaren bör se till att

tillräcklig arbetskraft och tillräckligt kapital dirigeras till skogsbruket,

så att skogens produktionsförmåga tillfredsställande utnyttjas. Detsamma

gäller skogsbruk, vars ägare har annan verksamhet som huvudsyssla, och

även de stora skogsarealer, som äges kollektivt och alltså helt förvaltas av

anställd personal, t. ex. skogar tillhöriga aktiebolag samt kommuner av

olika slag.

Utredningen finner därför att det krav, som alltjämt kan och bör ställas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

på ägarna och förvaltarna av enskilda skogar, är att de känner sitt ansvar

för att de produktiva krafter, som genom äganderätten till skogarna står

till deras förfogande, utnyttjas på bästa sätt. Därjämte måste krävas förmåga

till självständiga initiativ när det gäller behövliga insatser på skogsvårdens

område, så att inte arbetena för skogskapitalets vidmakthållande och

förkovran till väsentlig del skall behöva vara beroende av skogsvårdsorganens

påstötningar och ingripanden. Ägarnas ansvar för skogarnas rätta

utnyttjande kan inte begränsas till den rent skogliga sidan av saken. Det

måste omfatta även en känsla av ansvar för den arbetskraft, som är knuten

eller behöver knytas till skogsbruket. Sådana krav måste uppfyllas på

säkerhet och kontinuitet i anställningen samt på anställnings-, arbets- och

levnadsvillkor i övrigt, som är jämförbara med andra arbetargruppers.

Utredningen konstaterar vidare, att skogsbrukets stora betydelse för jordbruksfastigheterna

blivit fullt klar först under senare decennier. Intresset

och förståelsen för skogsvården är visserligen i stigande och självverksamheten

ökar på många håll, men ännu återstår mycket att göra, innan

skogsägarna allmänt kommit till insikt om vad det nya läget kräver i fråga

om insatser i skogsbruket. Undervisning och upplysning i ökad utsträckning

måste här till. Skogsägareföreningarna har under senare år startat

en mera aktiv verksamhet på skogsvårdens område. Arbetsfältet är emellertid

så stort att några omfattande resultat av verksamheten ännu ej kan

redovisas.

Utredningen understryker vikten av att de åtgärder, som det allmänna

och skogsägarnas organisationer vidtager för att hjälpa skogsägarna, ej

uppluckrar dessas känsla av ansvar eller minskar deras initiativkraft och

aktivitet på skogsvårdens område utan i stället stärker dem i dessa avseenden.

I viss utsträckning kan utvecklingen emellertid väntas leda till att

en stigande andel av de direkta skogsarbetena kommer att utföras av skogsägarnas

organisationer eller av privata entreprenörer. Särskilt torde så bli

fallet inom vissa trakter, där rationaliseringen av jordbruket minskar arbetskrafttillgången

och den kvarvarande personalen blir strängt upptagen

av jordbruket och djurskötseln, önskemålet att till rimliga kostnader kunna

även i privatskogsbruket utnyttja maskiner för skogsvårds- och avverkningsarbeten

torde även komma att verka i angivna riktning.

I fråga om formerna för samverkan mellan skogsägarna uttalar utredningen,

att det icke torde kunna undvikas att den enskilde ägarens självständighet

som egen företagare i någon män inskränkes. Det synes utredningen

emellertid vara synnerligen viktigt att man vid planläggning och genomförande

av sammanslutningar lör samverkan strävai eftei samarbetsformer,

som lämnar största möjliga utrymme för skogsägarnas personliga

aktivitet både vid företagsledningen och vid skogsarbetenas direkta utförande.

Å andra sidan torde det finnas tall, där en mera djupgående samverkan

behövs för att kompensera nackdelarna av mycket ogynnsamma förhållanden,

t. ex. stark parcellering av skogsmarken, dåliga transportförhållanden

eller arbetskraftsbrist. Om något väsentligt kan vinnas för skogs
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

produktionen genom en sådan samverkan, så torde den böra komma till

stånd även om de enskilda skogsägarnas självverksamhet därigenom i viss

grad inskränkes.

Utredningen behandlar därefter frågan om samarbete mellan skogsägarnas

sammanslutningar och skogsvårdsstyrelserna samt anför härvid bl. a.

följ ande.

Det är naturligt att skogsägarnas sammanslutningar — därest de får en

viss storlek — kommer att anställa fullt kompetenta arbetsledare, i regel

med skogsskoleutbildning. Så har skett vid de skogsbruksområden, som bildats

inom skogsägareföreningarnas ram. I sådana fall torde de anställda

skogstjänstemännen komma att biträda skogsägarna ej blott med samordning

av avverkningar och skogsvårdsarbeten samt anskaffning av arbetskraft

och maskiner utan även med planläggningsverksamhet och rådgivning

på skogsvårdens område. Utredningen avser härmed stämpling eller

annan anvisning för avverkning, planläggning och ledning av återväxtarbeten,

plantröjning och annan tidig ungskogsvård, planläggning av vissa

skogsdiknings- och skogsvägbyggnadsföretag, allmän rådgivning om skogens

vård samt upprättande av skogsbruksplaner. På grund av skogsvårdsstyrelsernas

allmänna ställning i skogsvårdsfrågor är det önskvärt att intim

kontakt hålles mellan sammanslutningarna och skogsvårdsstyrelserna

i vad avser skogsvårdens allmänna inriktning. Särskilt viktigt synes det

därvid vara, att verksamheten med planläggning av skogsvårdsarbetet å delägarnas

skogar, t. ex. genom upprättande av driftplaner, lägges upp och

genomföres i samarbete med skogsvårdsstyrelserna. Det önskvärda samarbetet

borde även kunna främjas genom att vederbörande skogsvårdsstyrelse

konsulteras om de allmänna principerna för skogsvårdens bedrivande

inom det aktuella området samt genom skogsdagar och annan upplysningsverksamhet

ordnad i samverkan mellan skogsvårdsstyrelsen och sammanslutningarna.

Utredningen utgår från att de senare vill åtaga sig att lämna

uPPgifter om sin verksamhet, så att skogsvårdsstyrelserna kontinuerligt

hålles ä jour med hur skogsvårdsarbetena fortskrider, varigenom styrelsernas

tillsynsverksamhet kan underlättas.

Utredningen belyser avslutningsvis principerna för det allmännas insatser

till förbättrande av skogsvården på de enskilda skogarna och uttalar,

att som allmän huvudregel torde böra gälla, att staten bör sträva efter att

underlätta för de enskilda skogsägarna och deras sammanslutningar att bedriva

ett skogsbruk, som effektivt tillvaratager skogsmarkernas produktionsmöjligheter

och samtidigt fyller rimliga krav med avseende på de i

skogsbruket anställdas arbetsvillkor.

Yttrandena. Skogsvårdsutredningens uttalanden om de allmänna formerna

för samarbete och samverkan samt principerna för samhällets och

organisationernas medverkan i skogsvårdsarbetet å de enskilda skogarna biträdes

av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen,

Riksförbundet Landsbygdens folk och Skogsvårdsstyrelsernas förbund

ävensom i allmänhet av skogsvårdsstyrelserna. Vissa kompletterande synpunkter

anföres dock i en del yttranden.

Skogsstyrelsen uttalar, att i den mån skogsägarnas samarbetssträvanden

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1060

vinner ökad terräng och samarbetsorganen utvecklas torde det bli nödvändigt

med en viss bestämd gränsdragning i de olika länen mellan skogsvårdsstyrelsernas

och skogsägaresammanslutningarnas arbetsuppgifter till

befordrande av planmässighet i arbetet och förhindrande av dubbelarbete.

Enahanda synpunkter framföres av skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län,

som vidare omtalar, att arbetsfördelningen inom Värmlands län mellan

skogsvårdsstyrelsen och skogsägareföreningarna utformats så, att föreningarna

begränsar sin stämplingsverksamhet till de marker, som ingår i skogsbruksområden

eller för vilka tecknats förvaltningskontrakt. Stämpling på

rekvisition i öppna marknaden ombesörjes däremot normalt av skogsvårdsstyrelsen.

Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att den viktigaste delen

av självverksamheten består i att skogsägaren självständigt planerar,

bestämmer och tager erforderliga initiativ inom sitt skogsbruk. Liknande

synpunkter framföres av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och

Sydöstra Sveriges skogsägares förbund. Riksförbundet anför sålunda, att

den grundläggande principen vid utformningen av skogsägareföreningarnas

serviceverksamhet — skogsbruksområden, arbetslag av olika slag o. s. v.

— varit att skogsägaren själv skall aktivt deltaga i planläggningen av arbetena

och, om så är möjligt, även i utförandet av desamma. Sydöstra Sveriges

skogsägares förbund anför med stöd av erfarenheterna från verksamheten

inom de av förbundet organiserade skogsbruksområdena, att områdesmedlemmarnas

intresse för skogsvård blivit större och att självverksamheten

ökat. Riksförbundet understryker vidare vikten av att samarbetet mellan

skogsvårdsstyrelserna och skogsägareföreningarna utvecklas till att

omfatta ett ömsesidigt utbyte av för arbetet med skogsvården värdefulla

informationer.

Dalarnas, Västerbottens och Skellefteortens skogsägareföreningar finner

en av orsakerna till bristerna i privatskogsägarnas självverksamhet vara

att skogsvårdsstyrelsepersonalen tidigare icke alltid varit inriktad på att

uppmuntra självverksamhet utan i stället strävat efter att taga hand om

föreliggande arbetsuppgifter.

IV. Åtgärder för att öka skogsägarnas självverksamhet

Skogsvårdsutredningen. Det viktigaste hjälpmedlet när det gäller att få

till stånd ökad självverksamhet bland skogsägarna är enligt utredningens

mening en på bred front insatt skoglig yrkesutbildning. Härom anför utredningen

bl. a. följande.

Om skogsägaren saknar kännedom om vad som behöver göras i skogen,

uppstår knappast något djupare intresse för skogsvården eller någon aktiv

självverksamhet. Utan tillräcklig kunskap och färdighet i skogsvårdsarbenas

utförande blir verksamheten famlande och osäker och ger dåliga resultat,

vilket ofta kan matta ett eljest livligt skogsvårdsintresse. Ä andra sidan

ger goda kunskaper och väl inövade färdigheter i de vanligare skogsarbetena

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

den säkerhet inför arbetsuppgifterna, som befrämjar aktiviteten. Detta gäller

ej blott skogsägaren själv utan även den lejda arbetskraften. Av naturliga

skäl måste ju en avsevärd del av skogsarbetena utföras utan ständig tillsyn,

varför alla som arbetar i skogen bör vara kunniga i arbetenas rätta utförande.

Bland de förslag utredningen framlägger intar därför förslaget om en

kvantitativ och kvalitativ utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen en

framträdande plats.

Utredningen räknar emellertid med att under en rätt lång övergångstid

flertalet skogsägare och skogsarbetare ej kommer att ha erhållit ordentlig

utbildning. Även en väl utbyggd yrkesutbildning kommer för övrigt knappast

att kunna nå alla, som sysslar med skogsbruk. För dem, som haft förmånen

att genomgå yrkesutbildningskurser, föreligger vidare behov av att

få kännedom om nya idéer, förfaringssätt och hjälpmedel inom skogsbruket,

kanske även behov av att med fackmän få diskutera uppkommande

problem. För alla dessa fall behövs komplement till den skol- eller kursmässiga

utbildningen. Det erfordras först och främst en omfattande allmän

skoglig upplysning genom föredrag, skogsdagar, demonstrationer, utställningar

m. m. Av synnerligt värde är även en intensifierad personlig rådgivning,

riktad direkt till skogsägarna. Båda dessa verksamhetsformer torde få

betraktas som led i de utbildningsmöjligheter, som det allmänna bör tillhandahålla

skogens folk.

Lämpligt utformade lättfattliga skogsbruksplaner kan också verka stimulerande

på intresset för självverksamhet. Skogsägaren får genom skogsbruksplanen

hjälp till en mera långsiktig planering av sitt skogliga handlande,

möjlighet att göra metodiska anteckningar om skogsarbetena och tillfälle

till kontroll av resultat vid återkommande revisioner av planen.

Utredningen har därför i sitt betänkande föreslagit åtgärder syftande

till dels en intensifiering av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med allmän

skoglig upplysning och personlig rådgivning, dels en utökning av verksamheten

med upprättande av skogsbruksplaner. Vidare har utredningen övervägt

vissa andra åtgärder för att intensifiera skogsägarnas insatser i skogsvården,

såsom införande av ett system med avgifter liknande de norska

skogskulturavgifterna och investeringsavgifterna för skogsprodukter samt

skapande av en med statsmedel bekostad premiering av välskötta, mindre

skogsbruk. Beträffande innebörden av det norska avgiftssystemet lämnar

utredningen följande redogörelse i betänkandet.

I 1932 års »Lov om skogvern» — den norska motsvarigheten till vår

skogsvårdslag — föreskrives att skogsägarna skall utge en skogskulturavgift

om två procent av det avverkade virkets värde vid normal leveransplats.

Avgiften inbetalas i regel av virkesköparen eller salgsforeningen

(skogsägareföreningen). Den insättes på ett för skogsägaren upplagt konto

hos herredsskogrådet. Efter anmälan om utförda skogsodlings- eller dikningsarbeten

får skogsägaren från sitt konto ut ett belopp motsvarande

kostnaden för det utförda arbetet, sedan arbetena kontrollerats av herredsskogmesteren.

Om kulturarbete motsvarande kulturavgiften ej ulföres inom

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1060

23

en av skogopsynet fastställd frist, kan opsynet låta utföra arbetet för ägarens

räkning. Om inga kulturarbeten är behövliga, kan fylkesskogrådet

medge att kulturavgift tills vidare ej utkräves. Sedan ett tiotal år uttages

i Norge dessutom en investeringsavgift, som f. n. utgår med tio procent av

bruttovärdet vid prissättningsplats. Den får brukas till samma arbeten, som

ovan angivits, men dessutom till skogsvägar, flottleder, skogskojor, driftplaner,

ungskogsröjning samt bidrag till avlöning åt hjelpeblinkere (stämplingsförrättare

hos herredsskogråden) och skogsägareföreningens skogliga rådgivare.

Efter särskild prövning kan avgiften få brukas även till andra investerings-

och rationaliseringsarbeten. Räntorna användes i första hand till

täckande av administrationskostnader för avgiftssystemet och därefter till

främjande av skogsbruket inom de skilda fylkena. Under år 1956 inbetalades

i kulturavgift 15 milj. kr. och utbetalades 12,4 milj. kr. Innestående

kulturavgifter utgjorde 45 milj. kr. Motsvarande belopp för investeringsavgiften

var inbetalda avgifter 73,7 milj. kr., utbetalda avgifter 55,1 milj. kr.

och innestående avgifter 116 milj. kr. Nästan hälften av de utbetalda avgifterna

avsåg skogsvägbyggen, medan den andra hälften fördelade sig ungefär

lika på skogskojor, teknisk utrustning, kulturarbeten och övriga användningsområden.

Utredningen finner sannolikt att skogsvårdsarbetet i många fall skulle

stimuleras om skogsägaren tvingades avsätta en viss del av skogsinkomsterna

för användning i aktuella eller framtida skogskulturarbeten. Å andra

sidan kunde det också tänkas att vissa skogsägare fick den uppfattningen,

att deras skyldigheter med avseende på skogskulturarbeten var begränsade

till de belopp, som uttagits genom kulturavgift. Främst vänder sig utredningen

emellertid mot att ett system med obligatoriska avgifter kan sägas

i viss mån strida mot de grundprinciper om skogsägarnas fostran till ökad

ansvarskänsla för skogsproduktionen varpå den svenska skogspolitiken

grundas och som utredningens förslag närmast avser att ytterligare befästa.

Med hänsyn till det anförda har utredningen icke funnit anledning föreslå

införande av någon form av obligatoriska skogskulturavgifter. Utredningen

har ej heller funnit tillräckliga skäl tala för att en med särskilda

statsmedel bekostad premiering av välskötta skogsbruk borde införas.

Yttrandena. De av utredningen i förevarande avsnitt av betänkandet gjorda

uttalandena har föranlett vissa erinringar från remissorganens sida vad

gäller frågan om obligatoriska skogskulturavgifter. Sålunda uttalar sig bl. a.

domänstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Värmlands och Jämtlands län,

länsarbetsnämnden och lantbruksnämnden i Norrbottens län, skogsvårdsstyrelserna

i Stockholms, Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,

Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län, Landsorganisationen

i Sverige, Skogsvårdsstyrelsernas förbund, Tjänstemännens centralorganisation

samt Dalarnas skogsägareförening för alt ett system med skogskulturavgifter

borde införas inom det enskilda skogsbruket eller att frågan

om skogskulturavgifter borde bli närmare utredd.

Domänstyrelsen erinrar i sitt utlåtande om att i debatten om olika

skogsbruksformers berättigande bl. a. har gjorts gällande, att bondeskogs
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

brukets största svaghet är bristen på kapital och ägarens ofta tillfälliga innehav

av fastigheter, som ej uppmuntrar till långtidsinvesteringar. Mot

dessa synpunkter har inga vägande invändningar kunnat göras. Styrelsen

anför vidare.

Genomförandet av det norska systemet skulle förbättra förutsättningarna

för bondeskogsbruket. Det må erinras om att även bolagens investeringar i

skogen vissa tider starkt påverkats av företagens ekonomi och att staten

(domänverket) årligen avsätter en viss procent av bruttoinkomsten till en

särskild förnyelsefond för skogsodlingar och vägbyggnader m. m. Anordningen

torde för bondeskogsbruket också bli av värde i en ökad verksamhet

för skogsbruksområden. Utan att taga ställning till sättet för uttagande av

investeringsavgift eller storleken av denna får styrelsen tillstyrka att någon

form av sådan avgift införes för det enskilda skogsbruket, varom närmare

utredning torde böra göras.

Landsorganisationen anför till stöd för sitt ställningstagande bl. a. följande.

Man torde kunna förutsätta att skogsbrukets lönsamhet även i fortsättningen

under alla förhållanden skall medge tillräckliga investeringar i

skogsvård. Det vore under sådana förhållanden inte orimligt att begära att

skogsägarna satte undan en del av dessa vinster för åtgärder ägnade att

trygga och bredda den framtida råvarubasen. Så sker, såsom också utredningen

framhållit, för närvarande i Norge. Utredningen har emellertid

enligt LO:s mening utan bärande skäl avvisat en sådan tanke. För att verkligen

få till stånd den förbättrade skogsvård på självverksamhetens grund

som utredningen syftar till är det såsom redan flera gånger framhållits utan

tvekan nödvändigt med betydligt starkare drivkrafter än utredningen tänkt

sig.

En god lösning av finansieringsproblemet finner Landsorganisationen vara

att viss del av likviderna för skogsprodukter avsättes på individuella konton

för investeringar i skogen i linje med det norska systemet. Ifall man

verkligen vill uppnå en väsentlig förbättring av skogsvården på de enskilda

skogarna torde nämligen de enda alternativen till en dylik obligatorisk

fondbildning för investeringsändamål vara en kraftig statlig bidragsgivning

eller en väsentlig skärpning av skogsvårdslagen.

Skogsstyrelsen anser, att ett system med obligatoriska skogskulturavgifter

onekligen ur åtskilliga synpunkter skulle vara till gagn för skogsvårdsarbetet

i landet. Emellertid finner styrelsen rent principiellt en tvångsanordning

av detta slag mindre tilltalande. Skogsstyrelsen har därför liksom

utredningen icke funnit sig böra förorda att en sådan form för avsättning

tillgripes. Själva tankegången i avsättningsidén synes emellertid böra tillvaratagas,

men avsättningen bör bygga på frivillighetens grund. Skogsstyrelsen

föreslår därför en revidering av bestämmelserna rörande skogskonto syftande

till att tillgodose skogsvårdens intressen på ett bättre sätt än vad fallet

är med de nuvarande reglerna. Revisionen skulle närmast avse viss komplettering

av insättnings- och uttagningsreglerna enligt följande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

För att mindre skogsägare skall i vidgad utsträckning stimuleras till fondering

bör minimibeloppet för insättning — nu 2 000 kr. — sänkas. Reglerna

för uttag bör tillrättaläggas så, att en viss del av de insatta medlen förbehålles

sådana skogliga underhållsarbeten för vilka avdragsrätt föreligger

i beskattningshänseende. Till denna kategori torde få hänföras bl. a. hyggesrensning,

sådd, plantering, bränning, markberedning, dikesrensning och

övriga icke grundförbättrande arbeten, som ingår i den av skogsvårdslagen

reglerade reproduktionsplikten. Hit bör jämväl räknas sådana underhållsarbeten

som tidig plantröjning och röjningsgallring i tätväxande, icke avsättningsbar

ungskog, vilka f. n. icke lagligen kan avkrävas skogsägarna

men ändå är av den allra största betydelse för skogsproduktionens höjande.

I den mån sakkunnigt skogligt biträde anlitats för ledande av här ifrågavarande

arbeten torde kostnaderna härför få inkluderas i åtgärdskostnaden.

Bland de remissinstanser, som i likhet med utredningen vänt sig mot

systemet med obligatoriska skogskulturavgifter, har särskilt Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund uttalat sin tillfredsställelse med att utredningen

tror på skogsägarnas vilja och förmåga att ekonomiskt fullfölja ett

önskvärt och ändamålsenligt skogsvårdsprogram utan lagstadgade avsättningar.

Den på sina håll inom föreningsrörelsen med fördel tillämpade frivilliga

avsättningen av medel för skogsvårdskostnader står givetvis alltjämt

i detta sammanhang att rekommendera.

Tidigare behandling av frågan om obligatoriska avsättningar inom det enskilda

skogsbruket till skogsvårdande åtgärder. I två vid 1959 års riksdag

väckta motioner (1:378 och 11:431, likalydande) hemställdes, »att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att bestämmelser

om obligatoriska avsättningar till skogsvårdande utgärder inom

det enskilda skogsbruket, i enlighet med de riktlinjer, som angivas i motionen,

måtte införas i vår skogsvårdslagstiftning». I överensstämmelse med

tredje lagutskottets hemställan (utlåtande nr 13) beslöt riksdagen att motionerna

icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

V. Skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter

Nuvarande förhållanden. Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet regleras författningsmässigt

främst genom skogsvårdslagen, förordningen den 30 maj

1941 (nr 350) angående skogsvårdsstyrelser samt reglementet för skogsvårdsstyrelserna

den 28 juni 1946. Därutöver finns bestämmelser berörande

skogsvårdsstyrelsernas verksamhet meddelade i naturskyddslagstiftningen

och i författningarna rörande den statliga bidragsgivningen på skogsbrukets

område. Verksamheten bedrives till övervägande del genom fältförrättningar.

I följande sammanställning, som grundar sig på skogsvårdsstyrelsernas

förrättningsstatistik för år 1958, anges förrättningsdagarnas fördelning på

olika verksamhetsgrenar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

Antal Procent

dagar av totala

antalet dagar

Kursverksamhet .............................. 42 428 16 4

Annan upplysning och propaganda .............. 6 435 2,5

Beståndsvård och avverkning.................... 88 833 34,4

Återväxt ...................................... 70 863 274

Betesfred .................................... 394 q 2

Skogsdikning m. m............................. 4 147 j g

Skogsvägbyggnad .............................. 3 919 1,5

Skogsindelning och skogsuppskattning............ 5 068 2,0

Övervakandet av skogslagarnas efterlevnad........ 16 535 6,3

Verksamheten i övrigt.......................... 19 882 7,7

Summa 258 504

Under den i förrättningsstatistiken använda rubriken Kursverksamhet

redovisas skol- och kursmässig undervisning av olika slag i skogsvårdsstytelsernas

egna skolor samt i lantbrukets och de allmänna skolorna.

Under rubriken Annan upplysning och propaganda redovisas personlig

rådgivning till enskilda skogsägare och allmän upplysning genom skogsdagar,

föredrag, demonstrationer, utställningar m. m.

Rubriken Beståndsvård och avverkning avser verksamhet med awerkningsplanläggning

i form av stämpling och — i mindre omfattning -— muntlig

eller skriftlig anvisning.

Under rubriken Återväxt redovisas fröinsamling, fröklängning, plantskoleverksamhet,

hyggesvard, markberedning, bränning, sådd, plantering och

plantröjning.

Under rubriken Betesfred redovisas viss verksamhet i anslutning till bidragsgivning

från anslaget Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland

in. in.

Under rubriken Skogsdikning m. m. redovisas verksamhet avseende planläggning

och avsyning av skogsutdikningsföretag samt underhållsbesiktning

av sådana företag.

Rubriken Skogsvägbyggnad avser verksamhet med upprättande av utbyggnudsplaner

för skogsvägnätet samt planläggning, kontroll och avsyning

av enskilda skogsvägföretag.

Rubriken Skogsindelning och skogsuppskattning avser verksamhet med

upprättande av såväl enklare skogsvårdsplaner som fullständiga skogshushållningsplaner

samt stamräkningar, skogsvärderingar och liknande.

Rubriken Övervakandet av skogslagarnas efterlevnad innefattar skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet som tillsynsmyndigheter enligt skogsvårdslagen

och lagen om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad

fastighet, medan rubriken Verksamheten i övrigt utgör samlingsrubrik för

diverse verksamhetsgrenar av mindre omfattning eller svårspecificerad art.

Utöver den i förrättningsstatistiken redovisade verksamheten bedrives vid

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

27

vissa skogsvårdsstyrelser serviceverksamhet genom tillhandahållande av

fasta arbetslag och maskiner för skogsvårdsarbeten.

Skogsvårdsutredningen. Utredningen anför inledningsvis, att en bedömning

av skogsvårdsstyrelsernas framtida arbetsuppgifter icke gärna kan

avse någon längre tidrymd. Utredningen har därför nöjt sig med att ställa

en prognos för ett decennium framåt i tiden. Rörande sin bedömning av

utvecklingen inom de skilda verksamhetsgrenarna anför utredningen därefter

följande.

Kursverksamhet samt annan upplysning och propaganda. Yrkesutbildningen

för skogsägare, skogsarbetare och skogsförmän står ännu endast i

början av sin utveckling. Att denna verksamhetsgren under den närmaste

tiden måste genomgå en mycket kraftig ökning är därför uppenbart. Utredningen

anser att utbildningsarbetet bör ledas och till väsentlig del omhänderhas

av skogsvårdsstyrelserna.

Jämsides med den skol- och kursmässiga utbildningsverksamheten behövs

även en ökad allmän upplysning genom föredrag, skogsdagar, rörlig

instruktionsverksamhet m. m.

Även den personliga rådgivningen till enskilda skogsägare och det allmänna

upplysningsarbetet i skogsvårdsfrågor bör intensifieras. Inte minst

kräver en önskvärd utveckling mot större självverksamhet hos skogsägarna,

att dessa har tillfälle till kontakt med erfarna fackmän för diskussion

av aktuella problem. Även om en del av den personliga rådgivningen, exempelvis

inom skogsbruksområdena, kan komma att handhas av dessas

tjänstemän, torde skogsvårdsstyrelserna även i framtiden få bära huvudansvaret

för verksamheten som helhet. De arbetsuppgifter, som i statistiken

redovisas under förestående rubriker, torde sålunda komma att öka avsevärt.

Beståndsvård och avverkning. I den mån intensifierad yrkesutbildning

leder till ökad personlig insats av skogsägarna vid stämpling och liknande

arbeten, minskar behovet av stämplingsbiträde från skogsvårdsstyrelserna.

I samma riktning verkar tillkomsten av skogsbruksområden med anställda

fackmän. Att kvantitativt bedöma den förstnämnda faktorns inverkan är

knappast möjligt. Därest utredningens bedömning beträffande skogshruksområdenas

utveckling under den närmaste tioårsperioden visar sig vara riktig,

skulle genom dessa en minskning av stämplingsverksamheten av storleksordningen

fem—tio procent vara att vänta.

Emellertid inverkar andra faktorer i annan riktning. Av skogsforskningsinslitutets

awerkningsberäkningar framgår, att avverkningarna i landet

bör öka. På många håll är därvid en ökning av föryngringshuggningar och

kvalificerade gallringar i medelålders — äldre bestånd särskilt aktuell, och

det slaget av huggningar torde även vid en ökad självverksamhet i allmänhet

komma att stämplas eller på annat sätt planläggas av fackmän. Genom

pågående och väntad utbyggnad av skogsindustrien skapas också förutsättningar

för dessa ökade avverkningar.

Om hänsyn tas till dessa i olika riktningar verkande faktorer torde man

knappast ha anledning räkna med att skogsvårdsstyrelsernas stämplingsverksamhet

under den närmast överskådliga tiden kommer att minska.

Återväxt. I de södra delarna av landet sköter skogsägarna redan i stor utsträckning

hyggesvården och skogsodlingsarbetet utan arbetsledning från

skogsvårdsstyrelserna. Så småningom kan kanske samma utveckling väntas

i landets övriga delar. Skogsbruksområdena kommer också att medföra

eu avlastning. Andra delar av återväxtarbetet, t. ex. frö- och plantanskaff
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

ning samt plantröjning, kan a andra sidan komma att kräva ökade insatser

från styrelsernas sida. Totalt sett är nog ingen större ändring att vänta.

Skogsdikning m. m. Någon förändring av betydelse är ej att vänta under

normala konjunkturer.

Skogsvägbyggnad. Med de ökade medel, som ställts till förfogande för faidragsgivning,

kan en ökning av verksamheten förutses, som relativt sett

kan bli rätt betydande. Särskilt torde upprättande av ulbyggnadsplaner för

skogsvägnätet komma att ställa krav på insatser av kvalificerad personal.

Skogsindelning och skogsuppskattning. På detta område föreslår utredmngen

åtgärder för en ytterligare intensifiering av planverksamheten. Det

är väl ännu osäkert i vilken utsträckning denna ökning kan åvägabringas

genom insatser från skogsägareföreningarna och privata skogsbyråer. Utredningen

håller emellertid före att under alla förhållanden skogsvårdsstyrelsernas

befattningstagande med skogsbruksplaner m. in. måste öka kraftigt,

om sådana planer skall komma till stånd i önskvärd utsträckning.

Övervakandet av skogslagarnas efterlevnad. Denna gren har minskat

under de gångna åren. Med den ökade förståelsen för god skogsvård kan eu

tortsatt minskning vara möjlig i vissa avseenden, särskilt i fråga om avverkningskontrollen.

Ä andra sidan är det troligt att övervakandet av återväxtskyldighetens

fullgörande måste intensifieras inte minst när det gäller

efterbesiktningar av utförda skogskulturer. Totalt torde någon minskning

ej vara möjlig att genomföra om skogsvårdslagens krav skall kunna upprättliållas.

Verksamheten i övrigt. En fortsatt ökning torde här kunna påräknas allteftersom

styrelserna mer och mer blir det allmännas skogliga länsorgan

med därav följande nya arbetsuppgifter, exempelvis i lantbrukets rationaliseringsverksamhet

samt inom naturvården och den ekonomiska försvarsberedskapen.

Eftersom denna allmänna verksamhet till stor del fullgöres

genom avgivande av yttranden samt deltagande i utredningar och sammanträden,

kommer den icke alltid fram i förrättningsstatistiken.

Den serviceverksamhet med arbetslag, uthyrning av skogsvårdsmaskiner

in. in., som styrelserna utövar, torde kunna successivt avvecklas allteftersom

skogsägarnas egna organ eller enskilda företagare kan tillgodose det föreliggande

behovet.

Sammanfattningsvis uttalar utredningen som sin mening, att skogsvårdsstyrelsernas

totala verksamhet icke torde komma att minska under den

närmaste tidsperioden. Ett genomförande av utredningens förslag, främst

då förslagen rörande utökad och förbättrad yrkesutbildning, allmän upplysning

och personlig rådgivning samt intensifierad verksamhet med skogsbruksplaner,

torde i stället komma att medföra, att omfattningen av styrelsernas

verksamhet ökar.

Yttrandena. Skogsstyrelsen uttalar, att ämbetsverket finner den av skogsvårdsutredningen

gjorda bedömningen av skogsvårdsstyrelsernas framtida

arbetsuppgifter realistisk. Styrelsen ansluter sig därför till fullo till de

prognoser och principförslag, som utredningen framlagt i sammanhanget.

Skogsindustriernas samarbetsutskott ävensom Dalarnas skogsägareförening

ansluter sig till den av utredningen angivna principen att skogsvårdsstyrelsernas

uppgifter i allt större omfattning bör inriktas på upplysning

och undervisning i syfte att öka skogsägarnas självverksamhet och höja

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

yrkeskompetensen. Enligt samarbetsutskottets uppfattning bör emellertid

i konsekvens härmed styrelsernas serviceuppgifter rörande beståndsvård och

återväxt klart minska, vilket ur alla synpunkter synes önskvärt. Samarbetsutskottet

anför vidare.

Uppenbart är väl också att bl. a. skogsägareföreningarnas serviceverksamhet

gentemot de enskilda skogsägarna kommer att i detta avseende avlasta

skogsvårdsstyrelserna. Utredningen har emellertid icke ansett, att dessa

uppgifter kommer att minska under den tid, som utredningen söker överblicka.

Detta kan vara riktigt, men det förefaller då som om ett ställningstagande

borde gjorts rörande vad som kan betraktas som en normal omfattning

av serviceuppgifterna. Omfattningen av denna uppgift speciellt beträffande

»beståndsvård och avverkning» varierar så starkt under olika år,

att det synes nödvändigt med en avvägning av den arbetsmängd, som bör

utföras av ordinarie befattningshavare och den som bör fullgöras av mera

tillfälligt anställd personal. En felavvägning kommer att starkt påverka

skogsvårdsstyrelsernas ekonomi.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund utgår från att en förskjutning

av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter kommer att ske såsom en

följd av skogsägarnas allt mer omfattande självverksamhet, det allmänt

ökade skogliga intresset, den ökade frekventeringen av skolor och kurser

samt inte minst den ökning av antalet egna fackmän som följer med skogsbruksområdenas

utbredning. Även vissa skogsvårdsstgrelser räknar med

en något ändrad inriktning av skogsvårdsstyrelseverksamheten, vilken

bl. a. skulle bestå i en ökning av rådgivnings- och upplysningsverksamheten

samt en viss minskning av serviceverksamheten. En minskad serviceverksamhet

skulle emellertid troligen få till följd att tillsynsverksamheten måste

utökas.

Skogsvårdsstgrelsen i Norrbottens län instämmer i utredningens uttalande

att skogsvårdsstyrelsernas totala verksamhet måste öka. Skogsvårdsstyrelsen

framhåller emellertid, att stora olikheter råder inom skilda landsändar.

Geografiskt läge, tidigare skogslagar, klimat m. m. hör till de faktorer

som gör att skogarnas tillstånd i Norrbottens län f. n. befinner sig

i ett annat utvecklingsskede än skogarna i sydligare delar av landet. Skogsvårdsstyrelsen

anför härom vidare följande.

Skogsvårdsstyrelserna har under det senaste årtiondet arbetat med två

tredjedelar av den intensitet som 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning ansåg

normal. För Norrbottens län har detta visat sig helt otillräckligt. Trots

personalens lovvärda ansträngningar har skogsvårdsåtgärdernas eftersläpning

enligt skogsforskningsinstitutet ökat och detta kommer med skogarnas

nuvarande tillstånd att fortsätta även för kommande tioårsperiod, om ej

skogsvårdsstyrclsens resurser ökas. Intresset för skogarnas skötsel har

väckts bland skogsägarna, men det stora flertalet av dem behöver fortfarande

all tänkbar hjälp med de av olika orsaker ofta mycket besvärliga skogliga

problemen. Skogsbruket spelar i Norrbotten relativt sett större roll än

i övriga delar av landet. En förutsättning för denna livsviktiga näringsgrens

fortsatta dominans är att skogsmarkernas produktionsförmåga tillvaratages

effektivare än som tidigare skett och att avsättningsbetingelserna förbättras.

Detta i sin tur förutsätter större arbetsinsats från skogsvårdsstyrelsens

sida. Styrelsen väntar sig därför avsevärt utökad verksamhet inom

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

samtliga grenar av sitt arbete, möjligen med undantag av verksamheten

med övervakande av skogslagarnas efterlevnad.

Slutligen framhåller lantmäteristijrelsen betydelsen av det ingående samarbete

som äger rum mellan lantmäteriet och skogsvårdsstyrelserna såväl

vad beträffar skogsvägplaneringsärenden som ärenden rörande fastighetsregleringar.

VI. Allmän upplysning och personlig rådgivning i skogsvårdsfrågor

Nuvarande förhållanden. Den allmänna upplysningen i skogsvårdsfrågor

bedrives främst genom föredrag, skogsdagar, demonstrationer, tävlingar, utställningar

samt meddelanden i fackpressen. Budgetåret 1958/59 anordnade

skogsvårdsstyrelserna — delvis i samarbete med skogsägareföreningarna

sammanlagt närmare 650 skogsdagar, exkursioner, tävlingar in. m.

med tillsammans ca 23 000 deltagare samt ca 350 föredrag, medan skogsägareföreningarna

år 1959 i egen regi anordnade sammanlagt närmare 250

skogsdagar med tillsammans ca 11 000 deltagare.

Den personliga rådgivningen har vanligen formen av besök hemma hos

skogsägarna. Under de senaste budgetåren har för skogsvårdsstyrelsernas

tjänstemän redovisats ca 2 000 förrättningsdagar ägnade åt personlig rådgivning.

Även skogsägareföreningarnas tjänstemän meddelar personlig rådgivning

åt skogsägarna, mindre dock i skogsvårdsfrågor än i avverknings- och

avsättningsfrågor.

Skogsvårdsutredningen. Utredningen framhåller, att den allmänna upplysningsverksamheten

har stor betydelse för kontakten mellan de skogliga

organen och skogsägarna. Genom densamma kan nya rön inom skogsvården

snabbt föras ut till stora grupper av i skogen verksamma. Vidare

kan skogsägarna stimuleras att utnyttja de utbildningskurser och serviceanordningar,

som finns tillgängliga. En intensifiering av den allmänna upplysningsverksamheten

på skogsvårdens område får därför anses önskvärd.

Beträffande den personliga rådgivningen erinrar utredningen om att

denna utgör ett värdefullt komplement till kursverksamheten och den allmänna

upplysningsverksamheten samt anför vidare följande.

Alla skogsägare har ej möjlighet att genomgå de utbildningskurser, som

är önskvärda. Redan av detta skäl framstår klart behovet av personlig rådgivning

till den enskilde skogsägaren. Härtill kommer att även den, som

haft tillfälle att utnyttja den skogliga yrkesutbildningen, i mera krävande

uppgifter behöver stöd av en fackman. De särskilda skogsvårdsproblem,

som möter på en viss fastighet, har ej alltid kunnat behandlas under kurserna.

På grund av de ofta från fastighet till fastighet växlande förutsättningar,

som karakteriserar skogsbruket, kan stundom svårigheter vara förknippade

med den praktiska tillämpningen på egen skog av de på kursen

inhämtade kunskaperna. Här utgör en på rätt sätt bedriven personlig rådgivning

det bästa komplementet till utbildningen. Genom handledning inför

arbetsuppgifterna och tolerant kritik av utförda arbeten främjas en aktiv

inställning hos skogsägarna till skogsvårdsarbetet. Skogsbruksplaner för

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

31

de berörda fastigheterna utgör ett gott hjälpmedel vid denna personliga

handledning. En riktig tillämpning av planerna torde f. ö. i hög grad främjas

av att de förklaras av en fackman och lägges till grund för återkommande

samtal om skogsvården på fastigheterna.

Utredningen finner med anledning av det anförda önskvärt, att en intensifiering

av verksamheten med allmän upplysning och personlig rådgivning

i skogsvårdsfrågor kommer till stånd. En väsentlig del av den ökade arbetsinsats,

som realiserandet av detta önskemål kommer att kräva, måste det

ankomma på skogsvårdsstyrelserna att svara för. Hos dessa är det främst

distriktslänsskogvaktarna, som handhar verksamheten med allmän upplysning

och personlig rådgivning. Följaktligen har utredningen funnit sig böra

föreslå en utökning av antalet tjänster för länsskogvaktare.

I fråga om finansieringen av rådgivningsverksamheten uttalar utredningen

under hänvisning till att skogsvårdsstyrelserna f. n. äger rätt lämna en

var skogsägare en dag kostnadsfri rådgivning per år, att rådgivningsförrättningar

som kommer till stånd på skogsvårdsstyrelses initiativ bör vara kostnadsfria,

medan för övriga förrättningar bör utgå full ersättning.

Slutligen framhåller utredningen såsom önskvärt att skogsvårdsstyrelsepersonalen

genom fortbildningskurser göres mera skickad att utöva upplysnings-

och rådgivningsverksamhet.

Yttrandena. De av skogsvårdsutredningen föreslagna åtgärderna för utökande

av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med allmän upplysning och

personlig rådgivning har i princip tillstyrkts av de remissorgan, som gjort

särskilda uttalanden i denna fråga. I några yttranden har dock ytterligare

åtgärder föreslagits eller framförts vissa andra erinringar. Sålunda finner

skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns norra område den av utredningen föreslagna

ökningen av antalet länsskogvaktartjänster alldeles för knapp för att

påtaglig förbättring av arbetsresultaten inom verksamhetsgrenen skall kunna

förväntas. Även skogsvårdsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Hallands

och Älvsborgs län anser, att utredningen beräknat behovet av ytterligare

länsskogvaktartjänster för snävt.

I fråga om formerna för upplysnings- och rådgivningsverksamhetens utövande

föreslår skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län, att varje rådgivningsförrättning

normalt skall kompletteras med en för markägaren avsedd promemoria.

Flera remissorgan understryker särskilt det värdefulla med rådgivning

som meddelas »byavis». Med fördel skulle enligt skogsvårdsstyrelsen

i Västerbottens län den sockenvis meddelade rådgivningen kunna ges

formen av flerdagarskurser avseende i varje särskilt fall en viss gren inom

skogsvården, över huvud taget betyder den personliga rådgivningen speciellt

mycket i Norrland, där markägarna med hänsyn till bl. a. de stora

avstånden har svårigheter att besöka längre utbildningskurser framhållcs av

skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län.

Utredningens förslag att rådgivningsförrättningar, som huvudsakligen

har undervisningskaraktär, bör vara kostnadsfria, medan däremot förrätt
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

ningar av konsulterande natur skall vara avgiftsbelagda har föranlett uttalande

av bl. a. skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län. Skogsvårdsstyrelsen

anser sålunda, att all personlig rådgivning bör vara kostnadsfri.

Beträffande möjligheterna att med hjälp av de av utredningen föreslagna

åtgärderna nå resultat bland de för skogsvården ointresserade är

Landsorganisationen i Sverige pessimistisk. Liknande syn på nämnda spörsmål

har skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön som förutser, att

ansträngningarna kommer att bli resultatlösa i sådana fall, där markägaren

har svag ekonomi och därför saknar intresse för långsiktiga investeringar i

skogen.

VII. Frö- och plantförsörjning

Nuvarande förhållanden. Enligt skogsvårdsstyrelseförordningen har skogsvårdsstyrelse

att föranstalta om att inom verksamhetsområdet såvitt möjligt

finns tillräcklig tillgång på skogsfrö och plantor av fullvärdig, för

orten lämplig beskaffenhet. Denna sin uppgift har styrelserna löst huvudsakligen

genom att i egen regi insamla och klänga frö, driva plantskolor

samt importera utländska eller i utlandet legoodlade plantor. Lokalt har

även mindre kvantiteter plantor framskaffats genom olika former av legoodling

hos privatpersoner, ungdomsklubbar m. fl.

Fröproduktionen är av naturliga skäl mycket växlande. Egentliga fröår

uppträder endast med åtskilliga års mellanrum och dessemellan kan endast

mindre kvantiteter insamlas. Under åren 1953—1958 växlade granfröproduktionen

mellan lägst 0,2 ton (fröinsamlingssäsongen 1956/57) och

högst 53 ton (fröinsamlingssäsongen 1954/55) samt tallfröproduktionen

mellan lägst 1,6 ton (år 1955) och högst 11,6 ton (år 1953). Import av frö

och ollon förekommer i viss utsträckning. Den genomsnittliga årsimporten

torde sålunda omfatta 3 ton barrträdsfrö, 0,5 ton lövträdsfrö och 10 ton bokoch

ekollon. Av det till förfogande stående fröet torde ca en tredjedel användas

för sådd i plantskolor och återstoden för skogssådd.

För möjligheterna att tillvarataga och förvara fröårens rikliga skörd är

tillgången på fröklängningsanstalter och frökällare av avgörande betydelse.

Den inom landet disponibla klängningskapaciteten torde vara av storleksordningen

150 000 hl kött per år. För att underlätta skogsvårdsstyrelsernas

finansiering av större fröanskaffning under år då frötillgången är god har

statsmakterna inrättat en utlåningsfond, benämnd lånefonden för insamling

av skogsfrö, varom bestämmelser meddelats i kungl. brev den 25 februari

1949. Från fonden, vars kapital f. n. uppgår till 1,5 milj. kr., må

räntefria lån med en längsta löptid av tio år utlämnas till skogsvårdsstyrelserna

för inköp, insamling och transport av kött, ollon och lövträdsfrö,

förvaring och klängning av kött samt lagring av frö och ollon. Lånen beviljas

av skogsstyrelsen.

I fråga om plantproduktionen finns ingen fullständig statistik. Från

skogsvårdsstyrelsernas plantskolor, vilka uppgår till ca 100 stycken med

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

en sammanlagd areal av ca 720 ha, utlämnades emellertid år 1958 185 milj.

plantor, varav 115 milj. oomskolade barrplantor och 70 milj. omskolade

barrplantor. Plantproduktionen å skogsbolagens plantskolor i Norrland och

Dalarna uppgick år 1958 till ca 40 milj. plantor. Slutligen importerades år

1958 43 milj. plantor, av vilka ca 90 procent var granplantor.

Skogsvårdsutredningen. Utredningen erinrar till en början om att enligt

statens skogsforskningsinstituts beräkningar borde den årliga skogsodlingsarealen,

oberäknat igenplantering av åker och betesmark, öka från nuvarande

100 000 ha till 150 000 ha. Länsjägmästarnas bedömning av olika föryngringsmetoders

tillämplighet tyder på att skogsodlingsarealen kanhända

borde öka även därutöver. Uppenbart är sålunda att skogsodlingsmaterial

måste framskaffas i betydligt ökad omfattning.

I fråga om fördelningen mellan sådd och plantering har olika meningar

gjort sig gällande. Skogsforskningsinstitutet anser sålunda, att viktiga skäl

föreligger som motiverar att sådd borde få ökad andel i jämförelse med

nuvarande praxis, medan de flesta av länsjägmästarna är av den uppfattningen

att plantering bör utnyttjas i minst samma omfattning som f. n.

Praktiska skäl synes enligt utredningen tala för att skogsodlingarna -— i

varje fall under den närmast överskådliga tiden — i stor utsträckning bör

utföras genom plantering. Stora ansträngningar torde därför få göras för att

öka plantanskaffningen, men även fröanskaffningen måste intensifieras.

Rörande fröförsörjningen anför utredningen, att produktionen av frö i

s. k. skogsfröplantager i framtiden kan komma att underlätta fröanskaffningen

ej blott med avseende på frö av speciell kvalitet utan även av normalt

bruksfrö. För det närmaste decenniet torde fröplantagerna dock ej

komma att kvantitativt sett betyda så mycket. Den ökning av fröanskaffningen,

som är nödvändig, måste i stället åvägabringas genom ett bättre

utnyttjande av de fröskördar naturen ger samt genom en bättre förvaring

av fröet, så att detta behåller sin brukbarhet under längre tid.

Vad gäller skogsvårdsstyrelsernas nuvarande befattning med fröförsörjningen

erinrar utredningen om att styrelserna f. n. svarar för huvudparten

av fröanskaffningen till de enskilda skogarna. Fördelarna ur frökontrollsynpunkt

med denna ordning är så uppenbara, att någon större förändring

icke synes böra eftersträvas. Fröanskaffningen är jämte plantskolerörelsen

cn gren av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, som i princip skall vara

självbärande. I stort sett har detta också tillämpats under senare år. Dock

har ej ränta och amortering å investeringar i fröklängar och frökällare samt

andel i allmänna administrationskostnader påverkat fröpriserna. Utredningen

anser emellertid att verksamheten med fröanskaffning liksom med plantproduktion

bör göras helt självbärande och drivas så långt möjligt efter

affärsmässiga principer.

Beträffande plantförsörjningen framhåller utredningen, att enligt eu av

skogsstyrelsen utförd undersökning skulle det enskilda skogsbrukets -—

cxkl. bolagens — nuvarande planlskolcnreal om ca 850 b a, av vilken så
;j

Bihang till riksdagens protokoll 19G0. i samt. Nr 10G

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

som tidigare anförts ca 720 ha hänför sig till skogsvårdsstyrelsernas plantskolor,

behöva utökas till ca 1 200 ha. Det ifrågavarande utvidgningsbehovet

består till icke ringa del däri, att stora arealer erfordras för att ersätta

plantimporten. Att i så stor utsträckning som nu sker lita till import som

en normal metod för plantanskaffning anses enligt utredningen av skilda

skäl olämpligt.

Med anledning av behovet av utökad plantproduktion har utredningen

ställt frågan, huruvida skogsvårdsstyrelserna även framdeles bör sörja för

plantanskaffningen huvudsakligen genom produktion i egen regi eller om

andra vägar kan beträdas. Härom anför utredningen i huvudsak följande.

Ur vissa synpunkter vore det onekligen till fördel om från skogsvårdsstyrelserna

kunde avlastas en del av det direkta arbetet med plantproduktion

och försäljning. En sådan affärsdrift är ju på sitt sätt ganska främmande

för en offentlig institution, tillskapad för att främja en viss näringsgren.

Det medför komplikationer att förena administrativ verksamhet och affärsrörelse.

En spridning av plantproduktionen på olika företag kunde kanske

verka stimulerande på utvecklingen av metoder och hjälpmedel och bidra

till att hålla priserna nere.

Å andra sidan lär det inte vara önskvärt att frånta styrelserna det ansvar

för plantanskaffningen, som finns utsagt i skogsvårdsstyrelseförordningen.

Detta är så intimt sammankopplat med och betingat av det ansvar, som enligt

skogsvårdslagen åvilar styrelserna i hela återväxtfrågan för de under

skogsvårdslagen lydande skogarna, att någon ändring knappast är möjlig

utan att styrelsernas ställning i lagövervakningsfrågan omprövas, obh därtill

torde skäl ej föreligga.

Om uran sålunda även fortsättningsvis vill ålägga skogsvårdsstyrelserna

ans\ aret för att skogsplantor i behövliga mängder och med godtagbar proveniens

finns tillgängliga, men samtidigt förutsätter att produktionen i större

omfattning skulle omhänderhas av privata företagare, så uppstår en del

problem. De privata plantskolorna måste kontrolleras med avseende på fröoch

plantmaterialets ursprung. Skogsvårdsstyrelserna bleve troligen nödsakade

att teckna avtal om produktion av vissa kvantiteter, vilket i sin tur

kanske skulle leda till att producenterna krävde garanti för avsättning av

dessa mängder. Därest styrelserna ej har några garantier för att produktionen

hos privatföretagare uppnår vissa minimikvantiteter, så kan de komma

i besvärliga situationer, om någon företagare oförberett lägger ner sin plantskola.

Om plantskolor dreves i skogsägareföreningarnas regi bleve dock riskerna

avsevärt mindre. Ur vissa synpunkter borde en affärsmässig rörelse

som plantskoledrift ligga väl till för skogsägareföreningarna.

Helt oavsett de ovan påtalade svårigheter, som kan bli följden av en mera

omfattande privat plantskoledrift, synes det emellertid orealistiskt att räkna

med att den akuta plantbristen skall kunna snabbt fyllas genom nystartade

privata företag. För den nu brådskande och angelägna utbyggnaden

maste man nog räkna med att skogsvårdsstyrelserna får ta det huvudsakliga

ansvaret. Detta utesluter ej att man tacksamt bör ta emot och uppmuntra

privat verksamhet på området, om den bedrives i betryggande former Stvrelserna

bör bl. a. genom en sund prispolitik kunna främja en sådan utveckling.

I

I förevarande sammanhang föreslår utredningen vidare att frågan om

kontroll över handeln med skogsfrö och skogsplantor blir föremål för utredning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 10<> ur 1!)00

I fråga om finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med fröoch

plant produktion föreslår utredningen, att nämnda verksamhetsgrenar

bör drivas affärsmässigt. I detta syfte bör grenarna brytas ut ur styrelsernas

allmänna verksamhet och behandlas som fristående företag för vilka särskilt

bokslut upprättas. Verksamhetsgrenarnas kapitalförsörjning föreslår

utredningen ordnad på det sättet att den nuvarande lånefonden för insamling

av skogsfrö ombildas till en lånefond för frö- och plantanskaffning med

ett kapital av 7 milj. kr. Den föreslagna fondens storlek har utredningen

beräknat sålunda.

Vid övergång till det nya systemet behöver alla skogsvårdsstyrelser lånevägen

anskaffa drift- eller rörelsekapital. I genomsnitt torde en var styrelse

behöva 150 ä 200 000 kr. för detta ändamål. Härtill erfordras 4 å 5 milj. kr.

Då dessa lån bör amorteras inom högst tio år, kommer medlen rätt snart

åter till fonden. Vid en beräknad utbyggnad av plantskolearealen med ca 100

ha/år under de närmaste åren Pcb med en beräknad investeringskostnad

av 10 000 kr. per ha plantskola skulle investeringslån på omkring 1 milj.

kr. per år behöva utlämnas. Eftersom även viss ökning av lånebehovet

för fröinköp och anläggning av fröklängar och frökällare kan förutses,

hör fonden vid övergång till det nya systemet utöver sitt nuvarande belopp

å 1 milj. kr. tillföras 6 milj. kr. Under de närmaste åren därefter kan ytterligare

ett tillskott på 1/2—1 milj. kr. visa sig behövligt. Sedan sex—åtta år

förflutit bör fondens kapitalbelopp kunna minskas, emedan driftkapitallånen

då bör vara till stor del återbetalda och investeringslånen torde ha börjat

amorteras.

Yttrandena. Utredningens principförslag rörande utbyggnad av den inhemska

skogsfrö- och skogsplantproduktionen i syfte att minska behovet

av import från utlandet tillstyrkes eller lämnas utan erinran av remissorganen.

Likaså tillstyrker så gott som alla remissinstanser förslaget att skogsvårdsstyrelsernas

frö- och plantproduktionsverksamhet bör drivas affärsmässigt

i form av en från den övriga verksamheten skild rörelse. I flera rcmissuttalanden

understrykes därvid särskilt vikten av att skogsvårdsstyrelserna

och handelsplantskolorna får konkurrera på lika villkor.

Sålunda framhåller bl. a. Sveriges skogsägareförbund, att den starka subventionering

med statsmedel, som tidigare präglat skogsvårdsstyrelsernas

frö- och plantanskaffningsverksamhet, har visat sig medföra, att praktiskt

taget all privat företagsamhet på området upphört med påföljd att frö- och

plantförsörjningen i vårt land kommit i ett prekärt bristläge. Endast täck

vare storskogsbrukets egna insatser och nödtvungen import från utlandet,

icke minst från enskilda plantskolor i Tyskland och Danmark, har bristen

på skogsplantor delvis kunnat täckas. Om den av utredningen efterlysta privata

verksamheten beträffande frö- dch plantförsörjning skall komma till

stånd synes det förbundet dock erforderligt, att den av utredningen föreslagna

lånefonden för frö- och plantanskaffning även öppnas för enskilda

företagare. I annat fall kan det befaras, att verksamheten i privat regi icke

utvecklas i önskvärd omfattning. Mellersta Västerbottens och Skellefteoriens

skogsägareföreningar uttalar emellertid för sin del farhågor för att eu

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kangl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

affärsmässigt bedriven plantskoleverksamhet hos skogsvårdsstyrelserna i

Västerbottens och Norrbottens län kommer att medföra mycket höga plantpriser

på grund av de ogynnsamma produktionsbetingelserna i övre Norrland.

Beträffande utredningens särskilda förslag i fråga om fröförsörjningen

understryker domänstyrelsen, skogsstyrelsen och statens skogsforskningsinstitut

nödvändigheten av bättre anordningar för frölagring för att en jämn

tillförsel till skogsbruket av frömängder från påtagliga fröår skall kunna

ske. Däremot förklarar sig skogsstyrelsen icke övertygad om att en större

ökning av den totala klängningskapaciteten är omedelbart erforderlig.

Förslaget om en författningsmässig reglering av handeln med skogsfrö

och skogsplantor tillstyrkes i särskilda uttalanden bl. a. av domänstyrelsen,

skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Kopparbergs

län, Skogsvårdsstyrelsernas förbund och Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund.

Det av utredningen föreslagna systemet för finansiering av skogsvårdsstyrelsernas

frö- och plantproduktionsverksamhet tillstyrkes i princip av

flertalet remissorgan. Statskontoret avstyrker emellertid inrättandet av den

föreslagna lånefonden och uttalar därvid följande.

Vad först beträffar frågan om att verksamheten skall bli helt självbärande,

vill statskontoret ansluta sig till vad utredningen härvid anfört. Med

denna utgångspunkt har ämbetsverket icke kunnat finna sådana speciella

ska1 föreligga, som motiverar att staten skulle ställa kapital till förfogande

för ändamålet. Enligt statskontorets förmenande bör skogsvårdsstyrelserna

i stället kunna efter framställning till Kungl. Maj :t i varje särskilt fall medgivas

rätt att upptaga lån på den allmänna kreditmarknaden. I samband

härmed må erinras om att Kungl. Maj :t vid ett par tillfällen lämnat skogsvårdsstyrelse

dylikt medgivande då det gällt att täcka behovet av tillfällig

rörelsekredit. Med detta sitt standpunktstagande anser ämbetsverket, att

den nuvarande lånefonden för insamling av skogsfrö bör avvecklas samt att

bidrag till frö- och plantproduktionen icke bör utgå från skogsvårdsstyrelsernas

omkostnadsanslag.

Vidare motsätter sig skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus och Västernorrlands län samt Älvborgs läns norra och

södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott att verksamheten med fröoch

plantproduktion brytes ut ur skogsvårdsstyrelsernas övriga verksamhet

och att särskilt bokslut upprättas.

Skogsstyrelsen samt skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands och Kronobergs

län föreslår, att bokföringen för frö- och plantproduktionsverksamheten

lägges upp kalenderårsvis så att inkomster och utgifter hänförliga till

samma liandelsmaterial därigenom blir bokförda på samma redovisningsår.

Slutligen framför skogsstyrelsen förslag om att kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas

fröplantager bör täckas av statsmedel. Styrelsen anför

härom följande.

Fröplantagernas betydelse i sammanhanget har endast flyktigt berörts av

utredningen. Denna behandling mera i förbigående må vara motiverad av

att några betydande skördar från plantagerna knappast kan påräknas un
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

der de närmaste tio—tjugo åren. Därefter torde de i riksplanen för fröplantager

ingående anläggningarna kunna bidra till fröproduktionen med ca 15

å 20 ton frö per år. Emellertid torde den nu pågående anläggningen av fröplantagerna

kräva betydande engångskostnader för anskaffning av mark,

inköp av ympar, viltstängsel m. m. Med hänsyn till dessa investeringars

långsiktiga natur och även i någon mån ovissheten angående den blivande

produktionens kvantitet, anser skogsstyrelsen att dessa kostnader bör täckas

av statsmedel och sålunda icke belasta den ifrågasatta nya lånefonden och

därmed själva frö- och plantförsörjningsrörelsen. Det bör med andra ord

ställas på framtiden i vad mån kapitalkostnader för fröplantager bör belasta

nämnda affärsrörelse.

YIII. Skoglig yrkesutbildning

Nuvarande förhållanden. I det avsnitt av skogsvardsutredningens betänkande,

vari utredningen behandlat yrkesutbildningen för skogsarbetare,

skogsbrukare och skogsförmän, lämnas inledningsvis en sammanfattande

redogörelse för den skogliga yrkesutbildning som bedrives av skogsvårdsstyrelserna,

domänverket, större skogsbolag, vissa skogsägareföreningar samt

inom lantbrukets skolor. Av nämnda redogörelse samt föreliggande statistik

på området inhämtas bl. a. följande.

Inom den allmänna skolans ram förekommer såväl teoretisk som praktisk

yrkesorientering i skogsbruk inom de flesta län men i mycket växlande omfattning

och utformning. Skogsvårdsstyrelser och större skogsföretag tar

emot enstaka elever eller elevgrupper, som antingen får följa de löpande

arbetena i skogen eller också tages om hand för mera kursmässig information

i skogsarbetets olika grenar. Någon närmare statistik över verksamhetens

omfattning synes ej vara tillgänglig.

Kvantitativt svarar de skogsbetonade fortsättningsskolorna för en väsentlig

del av verksamheten på den skogliga upplysningens och yrkesutbildningens

område. Den undervisning, som meddelas vid dessa inom den allmänna

skolans ram anordnade kurser, har karaktären av mera fullständig praktisk

yrkesorientering jämte viss grundläggande yrkesutbildning. Kurserna har

en längd av sex—tolv veckor. Skogsvårdsstyrelserna och domänverket samt

skogsbolag, skogsägareföreningar, lantmannaskolor m. fl. svarar för lärarkrafter,

undervisningens anordnande ur skoglig synpunkt och anskaffande

av övningsobjekt samt ofta även för förläggnings- och undervisningslokaler.

Budgetåret 1958/59 ledde skogsvårdsstyrelserna 215 kurser med sammanlagt

3 097 elever, domänverket 10 kurser med sammanlagt 145 elever samt

övriga ett 30-tal kurser med sammanlagt ca 300 elever.

Den grundläggande yrkesutbildningen bedrives främst i form av ungdomskurser

av åtta—tolv veckors längd och ettåriga lärlingskurser med omväxlande

skolskedcn och praktikskeden. Budgetåret 1958/59 anordnade skogsvårdsstyrelserna

40 ungdomskurser och 32 lärlingskurser samt domänverket

och andra kursanordnare sammanlagt sju ungdomskurser och nio lärlings
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

kurser. Sammanlagt undervisades i nämnda grundutbildningskurser ca

1 180 elever.

För redan yrkesverksamma anordnas vidareutbildning i skogsarbete

samt i skogsvård och skogshushållning främst genom kortare ämneskurser

men även genom något längre kurser, som omfattar flera ämnen. Skogsvårdsstyrelserna

ordnade budgetåret 1958/59 278 kurser i skogsarbete med sammanlagt

3 048 elever samt 154 kurser i skogsvård, aptering in. fl. skogshushållningsämnen

med sammanlagt 2 037 elever. Vidareutbildning meddelades

dessutom av domänverket, bolag och skogsägareföreningar vid tillhopa 193

kurser.

Särskilt för skogsbrukare, som ej har möjlighet att för längre tid lämna

sina gårdar, ordnar skogsvårdsstyrelserna i samarbete med korrespondensinstituten

kurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning. Den

muntliga undervisningen sker under kvällslektioner och vid praktiska tilllämpningsövningar

under ett begränsat antal dagar under studietiden. Budgetåret

1958/59 anordnades 187 sådana kurser med sammanlagt 1 957 deltagare.

Skogsarbetare besökes på sina arbetsplatser av resande instruktörer och

får därvid handledning i verktygsvård, arbetsteknik och arbetarskydd.

Verktygsdemonstrationer och filmvisningar ordnas för grupper av arbetare

från närliggande arbetsplatser. Denna verksamhetsform brukar kallas rörlig

instruktionsverksamhet och bedrives såväl av skogsvårdsstyrelserna och domänverket

som av bolag och skogsägareföreningar.

Förmansutbildningen bedrives f. n. huvudsakligen i form av kortare specialkurser.

Endast ett litet fåtal mera fullständiga och allsidiga förmanskurser

anordnas varje år.

Skogsundervisningen i lantbrukets skolor har rätt växlande karaktär. Där

förekommer korta orienteringskurser om några tiotal undervisningstimmar.

Vanligast är kurser på 50—150 timmar. Undervisningen ligger i vissa avseenden

på grundutbildningens nivå, emedan eleverna vanligen ej haft tillfälle

att gå igenom grundutbildningskurser, men den får i andra avseenden,

t. ex. i fråga om avverkningsplanering, aptering och dylikt, ofta karaktär av

vidareutbildning. Skogsvårdsstyrelserna svarade budgetåret 1958/59 för undervisningens

uppläggning och tillhandahöll lärare vid 58 kurser. Några få

skolor har egna skogliga lärare anställda.

Sett ur administrativ synpunkt kan den skogliga yrkesutbildningsverksamheten

uppdelas enligt följande.

1. Undervisningen inom den allmänna skolans ram omfattande praktisk

yrkesorientering, skogsbetonade fortsättningsskolor, yrkesundervisning i

klass 8 och försöksverksamhet i enhetsskolans linje 9 y sorterar administrativt

under skolmyndigheterna. De skogliga organen och företagen åtager sig

mot ersättning att tillhandahålla lärare, lokaler och undervisningsmateriel

samt att i förekommande fall ordna elevernas förläggning och bespisning.

Normalplaner fastställes av skolmyndigheterna men timplanerna detaljutformas

i regel av de skogliga organen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

2. Skogsundervisningen i lantbrukets skolor sorterar administrativt under

skolornas lokalstyrelser och lantbruksstyrelsen. Skogsvårdsstyrelserna tillhandahåller

lärare och har inom den i kursplanen angivna tidsramen stor

frihet att utforma kurserna. Ersättning utgår efter något växlande grunder.

3. Den frivilliga skogliga yrkesutbildningen, bortsett från den som bedrives

inom lantbrukets skolor och i företagens egen regi, omhänderhas av

skogsvårdsstyrelserna under skogsstyrelsens ledning. Till stöd vid verksamhetens

planläggning och bedrivande ävensom för samordning av den skogliga

yrkesutbildningsverksamheten inom länen finns till skogsvårdsstyrelserna

knutna råd för undervisningsfrågor, i vilka ingår representanter för domänverket,

det större enskilda skogsbruket, det mindre skogsbruket och skogsarbetarna.

I ett par fall bedriver skogsvårdsstyrelser yrkesutbildning i samarbete med

kommunala yrkesskolor. Vidare har en kommun i en kommunal yrkesskola

anordnat en skogslinje, vars utformning bestämmes av överstyrelsen för

yrkesutbildning efter samråd med skogsstyrelsen.

Som lärare utnyttjas skoglig personal med växlande kompetens. Kursledare

vid skogsbetonade fortsättningsskolor är i allmänhet skogsskoleutbildade

befattningshavare och som instruktörer fungerar förmän. Skogsundervisningen

vid lantbrukets skolor ombesörjes vanligen av jägmästare eller

forstmästare med biträde av skogsskoleutbildad personal. Undantagsvis är

skogsmästare huvudlärare vid dessa kurser. Grundutbildningskurserna för

ungdom brukar ledas av skogsmästare eller skogsskoleutbildade med biträde

av instruktörer. Detsamma gäller vidareutbildningskurser i tekniska ämnen,

medan motsvarande kurser i skogsvård m. m. ej sällan ledes av skogshögskoleutbildad

personal. Skogsstyrelsen bedriver en rätt omfattande utbildningsverksamhet

avsedd för alla dessa slag av lärare och instruktörer.

De undervisnings- och förlägg ning slokaler samt övningsskogart som i

främsta rummet står till förfogande, är skogsvårdsstyrelsernas skogsvårdsgårdar

och skogsbruksskolor. Åtskilliga kurser förlägges dock till andra lokaler,

t. ex. lantmannaskolor eller av kommuner eller bolag tillhandahållna

förläggningar.

Kostnaderna för den statsunderstödda verksamheten bestrides i vad avser

löner och arvoden åt personal anställd hos skogsvårdsstyrelserna via styrelsernas

avlöningsanslag (ordinarie och extra ordinarie personal) eller omkostnadsanslag

(tillfällig personal). Till vissa av övriga kostnader utgår

statsbidrag enligt kungörelsen den 21 maj 1954 (nr 427) angående statsunderstödda

skogsbrukskurser samt lokala bidrag, främst från landstingen

men även från skogsföretagen, skogsägareföreningarna, kommunerna m. fl.

Några författningsbestämmelser rörande statsbidrag till täckande av anläggningskostnaderna

för skogsvårdsstyrelsernas skogsbruksskolor föreligger

ej. Under senare år har det emellertid varit vanligt, att staten lämnat bidrag

med omkring eu tredjedel av byggnadskostnaderna medan resten täckts

genom anslag från landsting, länsstiftelser och enskilda bidragsgivare samt

genom ianspråktagandc av styrelsernas egna tillgångar och upptagande av

lån.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

Skogsvårdsutredningen. Enligt utredningens mening ger den kursmässigt

organiserade yrkesorienteringen de bästa möjligheterna till en samlad, systematisk

genomgång av skogsarbetets olika faser. Å andra sidan innebär denna

form av yrkesorientering vissa risker för att någon kontakt med arbetsplatserna

och med de verksamma skogsarbetarna ej uppnås. Den risken är särskilt

stor, om yrkesorienteringskurs i sin helhet förlägges till en skogsbruksskola.

En bättre avvägning anser utredningen skulle kunna uppnås om

praktiktiden uppdelades i två avsnitt. Det ena avsnittet skulle vara av mera

kursmässig karaktär, varunder eleverna gavs en allmän orientering om

skogsarbetena och skogsbruket över huvud taget samt fick demonstrerat

för sig eller pröva på en del viktiga arbeten, som de eljest ej skulle få beröring

med. Under det andra avsnittet skulle de enskilt eller i mindre

grupper placeras ut på olika arbetsplatser i skogen för att där följa pågående

arbeten.

Den lämpligaste lösningen synes då vara, att den praktiska yrkesorienteringen

omhänderhas av skogsföretagen, alltså domänverket, skogsbolag,

allmänningar och andra skogsförvaltningar, skogsägareföreningarnas skogsbruksomraden

m. fl. Da dessa har tillgång till utbildade skogstjänstemän,

borde bade den allmänna orienteringen och den mera direkta yrkespraktiken

kunna skötas av dem. På många håll saknas emellertid möjligheter

att få hjälp från sådana företag. Därvid blir det naturligt att skogsvårdsstyrelserna

åtager sig uppgiften.

Enligt utredningens mening bör skogsvårdsstyrelserna i erforderlig omfattning

biträda skolmyndigheterna med att anskaffa värdar för den praktiska

yrkesorienteringen. Denna kommer att inom en snar framtid få stor

omfattning, varför det är viktigt att verksamheten planlägges väl. Ett intimt

samarbete mellan skola och näringsliv blir nödvändigt, varvid för skogsbrukets

del skogsvårdsstyrelserna bör bli de sammanhållande organen. Styrelserna

bör hålla skolmyndigheterna orienterade om vilka möjligheter för

praktisk yrkesorientering, som skogsbruket kan bjuda. Dessutom bör skogsvårdsstyrelserna

i samarbete med domänverket samt bolag och skogsägareföreningar

ge yrkesvalslärarna skoglig information.

Vid sin bedömning av utbildningsbehovet och utbyggnadstakten har utredningen

i fråga om grundutbildningen använt en speciell beräkningsmetod

beträffande vilken följande anföres i betänkandet.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin utredning om skogsbrukets arbetsmarknad

(SOU 1956:36) räknat fram ett årligt arbetskraftsbehov av ca

41 milj. dagsverken. Man har därvid utgått från skogsforskningsinstitutets

awerkningsprognoser och tillämpat ett åtgångstal av 0,7 dagsverken per avverkad

kubikmeter.

Antalet personer, som i folkräkningen bokförts som skogsarbetare, är ca

65 000. För helårsarbetande fasta skogsarbetare brukar man räkna med

240 effektiva arbetsdagar per år, varför ca 16 milj. dagsverken årligen kan

beräknas bli utförda av de som skogsarbetare redovisade personerna. Återstoden,

ca 25 milj. dagsverken, faller på ett mycket stort antal personer

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

med starkt växlande arbetsinsats. I yrkesutbildningssammanhang är det

knappast riktigt att räkna med sådana personer, som arbetar i skogen endast

några tiotal dagar. Räknar man med att ca 5 milj. dagsverken ntföres av

sådana (t. ex. 200 000 personer med i genomsnitt 25 dagar/år), skulle ca

20 milj. dagsverken återstå för den stora grupp av till privatskogsbruket

knutna personer, som arbetar förhållandevis mycket i skogen utan att

räknas som skogsarbetare. Med en antagen arbetstid av i genomsnitt 150

dagar per år skulle detta motsvara ca 135 000 personer. Tillsammans med

de 65 000 skogsarbetarna får man då en grupp på ca 200 000 personer som

beräkningsunderlag för yrkesutbildningsbehovet. Den utförda beräkningen

är naturligtvis endast en grov bedömning, som dock tills vidare torde få

godtas i brist på tillräcklig kunskap om skogsbrukets arbetsmarknad. Den

förutsätter, att några större förändringar ej kommer att ske t. ex. i riktning

mot ökad heltidsanställning av skogsarbetare.

Utredningen anser, att man bör sikta mot att fullständig grundutbildning

skall kunna omkring år 1970 meddelas ca 80 elever per 10 000 yrkesverksamma,

d. v. s. totalt 1 600 elever per år. Denna relation är något högre

än vad 1952 års yrkesutbildningssakkunniga räknat med för jordbruk m. m.

samt för industri och hantverk. Med hänsyn till den ogynnsamma åldersutvecklingen

inom skogsarbetaryrket, vilken kräver stor nyrekrytering inom

en snar framtid, torde det dock vara nödvändigt att satta målet för den

skogliga yrkesutbildningens omfattning förhållandevis högt. Omkring 25 procent

av det personaltillskott, som behövs för att möta avgången ur den i det

föregående beskrivna gruppen på 200 000 i skogen sysselsatta, skulle genom

de 1 600 elevplatserna kunna få en grundutbildning i yrket.

Man torde få räkna med att personer, som ämnar utbilda sig vid skogsskolor,

skogsmästarskolan och vissa av lantbrukets skolor för arbetsledare

ävensom blivande skogsförmän, kommer att vilja genomgå skogliga grundutbiluningskurser.

Uppskattningsvis torde ytterligare omkring 300 elevplatser

i grundutbildningskurserna bli erforderliga för att möta detta behov.

Som ett första etappmål bör sålunda uppsättas eu utökning av antalet elevplatser

till omkring 1 900.

Vidareutbildningen för redan yrkesverksamma anses

av utredningen böra utbyggas i minst samma takt som grundutbildningen.

Vid denna utbyggnad torde utbildningen för skogsägarna i skogshushållningens

olika frågor böra särskilt uppmärksammas. Denna gren synes under

de senare årens verksamhet för att skapa en arbetsteknislc och motorteknisk

skogsutbildning kommit alt på grund av bristande resurser skjutas

något i bakgrunden. Resurser måste därför skapas för alt bägge utbildningslinjerna

skall kunna i lika mån tillgodoses.

Att ställa upp någon närmare tidsplan för den takt i vilken utbyggnaden

bör ske synes ej lämpligt. Många förhållanden, bl. a. intresset från ungdomarnas

och målsmännens sida att utnyttja förbättrade utbildningsmöjligheter

samt tillgången på kvalificerad lärar- och instruktörspersonal, inverkar

bär. De ökande ungdomskullarna torde dock komma alt i allt högre grad

ställa krav på förbättrade utbildningsmöjligheter även inom skogsbruket.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:is proposition nr 106 ur W60

Utredningen förordar därför att statsmakterna fattar principbeslut dels

om en utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen så att senast omkring

år 1970 årligen minst 1 900 ungdomar kan få en fullgod grundläggande

skogsyrkesutbildning, dels om att kursverksamheten i skogsarbete och skogsvård

m. m. för vidareutbildning av redan yrkesverksamma skall under tiden

fram till år 1970 tredubblas. Erforderliga resurser bör ställas till förfogande

för de organ, som får ansvaret för uppgiften, så att utbyggnaden kan ske i

den takt tillgången på lärare medger.

Vad gäller sättet för den skogliga yrkesutbildningens anordnande behandlas

i betänkandet först de frågor som sammanhänger med grundutbildningen,

varvid anföres i huvudsak följande.

Två huvudtyper av grundutbildningskurser har kristalliserat ut sig under

de gångna åren, nämligen ungdomskurser och lärlingskurser. Ungdomskurs

karakteriseras av att den under en sammanhängande kursperiod av tre månaders

längd förmedlar såväl teoretisk och praktisk undervisning som viss

träning i skogsarbetenas utförande. Lektionerna på lärosalen brukar omfatta

ca 20 procent av utbildningstiden samt övningar och praktiskt arbete

återstoden.

Lärlingskurserna får sin karaktär av den växelutbildning som sker å ena

sidan under s. k. skolskeden, i allmänhet tre eller fyra stycken av två—fem

veckors längd, å andra sidan vid praktiskt yrkesarbete under handledning

hos olika skogsarbetsgivare under tiderna mellan skolskedena. Under varje

skolskede studeras ett begränsat avsnitt av kursen, varefter kunskaperna

och färdigheterna befästes genom praktiskt yrkesarbete under ledning avsärskilt

utbildade handledare. Metoden ger avsevärt ökad rutin och säkerhet

i de olika arbetenas utförande jämfört med vad som kan medhinnas under

en tre månaders ungdomskurs. Av många skäl kan man emellertid ej

satsa enbart på lärlingskurstypen. För att den skall lyckas fordras tillräckligt

många skogsförvaltningar, skogsägareföreningar eller andra, som är villiga

att ta emot eleverna under praktikskedena och att under dessa ge dem

arbeten, som passar in i utbildningsprogrammet. Det fordras tillgång till

utbildade handledare och möjlighet för praktikvärdarna att låta lämpliga

skogsarbetare eller förmän ägna tid åt handledarskapet. Slutligen kräves att

eleverna ad mänt är inställda på en så pass fullständig ordnad utbildning

som eu ettårig lärlingskurs innebär.

Med hänsyn till att de angivna förutsättningarna ännu ej kan sägas vara

för handen mera allmänt anser utredningen att båda kursformerna — ungdomskurser

och lärlingskurser — även i fortsättningen bör tillämpas men förutsätter,

att lärlingskurserna skall vinna ökad terräng. Utredningen förordar

vidare, att där så visar sig möjligt med hänsyn till tillgången på lärare och

lokaler vissa av de nuvarande skogsyrkeskurserna för ungdom successivt utbygges

med allmänna ämnen. I första hand måste denna utbyggnad ske, där

det blir aktuellt alt skolplikten under nionde året (9 y) i sin helhet fullgöres

inom skogsyrkesskolan. Men även eljest är införandet av allmänbildande

ämnen mycket önskvärt.

För vidareutbildningen föreslår utredningen främst kortare specialkurser

av en eller ett par veckors längd. Vissa tekniskt betonade kurser,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1060

t. ex. avseende traktortransport i skog, kan dock behöva omfatta längre tid.

På skogsvårds- och skogshusliållningssidan är det särskilt önskvärt att jämsides

med kortare specialkurser, t. ex. i skogskultur, plant- och ungskogsvård

samt aptering, även allsidiga, relativt omfattande fortbildningskurser anordnas,

som ger skogsbrukare och blivande skogsbrukare undervisning om

de olika uppgifter, som möter vid driften av ett bondeskogsbruk.

Medan grundutbildningskurser och längre vidareutbildningskurser normalt

bör förläggas till skogsbruksskolor, kan det visa sig lämpligt att en

del av de kortare kurserna anordnas ute i bygderna. Skogsbrukets motsvarighet

till de vanliga yrkesskolornas deltidskurser, nämligen de kombinerade

kurserna, är också mycket lämpliga för vidareutbildning i begränsade ämnesavsnitt.

I fråga om förmansutbildningen anför utredningen, att man

numera inom ej obetydliga delar av skogsbruket synes anse, att en utbildad

förmanskår är behövlig både som biträde till den skogsskoleutbildade personalen

och som arbetsledare vid vissa medelstora skogsbruk, som ej anses

kräva en högre utbildad kraft. Dessutom behöver skogsvårdsstyrelserna ett

ganska stort antal förmän. Vissa skogsbolag räknar t. o. m. med att minska

antalet skogsskoleutbildade och sälta in välutbildade förmän på specialuppgifter

på skogvaktardistrikten.

I fråga om förmansutbildningens anordnande är man ej längre främmande

för att skogsvårdsstyrelserna kan och bör svara för grundutbildningen,

medan företagen svarar för den mera instruktionsmässiga del, som avser

vederbörande företags särskilda förhållanden.

Beträffande undervisningens skolmässiga organisation erinrar utredningen

om att den skogliga yrkesutbildningen under lång tid bedrivits i form av

en ganska fri kursverksamhet. Mera skolmässiga former har den antagit

först genom de senare årens utbyggnad av skogsvardsstyrelsernas kursgårdar

till skogsbruksskolor och inrättandet av några företagsskolor. Inför

den aktuella utbyggnaden av det skogliga yrkesutbildningsväsendet finner de

sakkunniga angeläget slå fast, att i varje fall grundutbildningen för ungdomar

måste få en fastare form, få mera karaktär av yrkesskola. Viktigt är att

inga grundutbildningkurser göres för korta och att huvudkurserna återkommer

på bestämda tider så att ungdomarna och deras föräldrar vet vilka skogliga

utbildningsmöjligheter, som regelbundet står till buds i orten. Vidare

kräves en viss fasthet i kursprogrammet och kursernas schema för att ge

verksamheten en klarare ställning som yrkesskola vid sidan av andra

yrkesskolor, även om undervisningen till viss del är förlagd utanför skolortcn.

I fråga om behovet av skogliga yrkesskolor uttalar utredningen, att

det inom varje län bör finnas minst en av skogsvardsstyrelsen driven central

skogsbrukets yrkesskola och i de större skogslänen två eller ännu flera

sådana skolor. Inom mera utpräglade skogsbygder, där eu eller ett par kommuner

ger tillräckligt underlag för en skogsyrkesskola eller en skogslinje

vid en lokal yrkesskola, kan del därjämte synas naturligt att söka inrätta nå
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

gon form av lokal skogsyrkesskola. Därvid finns det anledning överväga om

det ej i många fall vore lämpligt att organisera dessa lokala skogslinjer såsom

avdelningar av den centrala skogsyrkesskolan. Skogsvårdsstyrelsen

skulle på så sätt få den fackligt-pedagogiska ledningen av den frivilliga

skogsutbildningen i länet, vilket skulle underlätta planeringen och möjliggöra

enhetliga kurstyper, en bättre disposition av lärarkrafter in. in., medan

kommunerna skulle svara för lokaler, övningsskog, viss undervisningsmateriel

och elevrekryteringen. Även för skogskurser, som helt ordnas av kommun,

bör den fackligt-pedagogiska tillsynen ligga hos skogsvårdsstyrelserna.

Organisationsformen med lokalt utplacerade avdelningar av en central yrkesskola

förekommer redan i enstaka fall inom övrigt yrkesskolväsende."

Beträffande företagsskolorna framhåller utredningen, att det är synnerligen

önskvärt att sådant större skogsföretag, som har underlag för en egen

skola och möjlighet att organisera densamma, själv tillgodoser sina utbildningsbehov.

I många fall kommer det kanske att visa sig lämpligt att företagen

huvudsakligen inriktar sig på vidareutbildning och specialutbildning,

medan skogsvårdsstyrelserna svarar för grundutbildningen. Vid den senare

utbildningens organiserande kommer ju för övrigt företagen att i stor utsträckning

medverka genom att handha yrkespraktiken i lärlingskurserna.

Den skogsbetonade fortsättningsskolan är enligt utredningen

den skogliga utbildningsform som f. n. når det största antalet ungdomar.

Dess värde är allmänt omvittnat både från skogsbrukets och skolans

håll. Det är därför angeläget att under tiden fram till enhetsskolans fullständiga

genomförande vidmakthålla och om möjligt ytterligare sprida denna

kursform. Kursernas antal har alltifrån starten år 1944 fortlöpande ökats,

på senare år dock i något minskad takt. Möjligheterna för skogsbruket att

tillhandahålla lärare och instruktörer torde vara den viktigaste begränsande

faktorn. På grund av svårigheten att snabbt öka antalet lärare kan det bli

svårt att samtidigt som den egentliga yrkesutbildningen utbygges även öka

antalet skogsbetonade fortsättningsskolor i önskvärd omfattning. Det förefaller

därför mest ändamålsenligt att begränsa kurserna till att omfatta minimitiden

sex veckor.

När det gäller skogsundervisningen under enhetsskolans nionde

skolår (9 y) anser utredningen, att man ännu har mycket obetydlig

erfarenhet av vilka resultat denna kommer att ge och på vilken nivå den

kan bedrivas. Tjngdomarna kominer att vara ett år äldre än fortsältningsskoleeleverna

och undervisningstiden är betydligt längre än även de långa

skogsbetonade fortsättningsskolornas. Den skogliga utbildningen bör därför

kunna ge betydligt bättre resultat i enhetsskolan än i fortsättningsskolan.

Å andra sidan blir eleverna i allmänhet ett å två år yngre än eleverna i de

frivilliga lärlings- och ungdomskurserna. Undervisningen i yrkesarbete torde

därför i regel ej kunna bedrivas med samma allvar och intensitet som

vid dessa. Trots att antalet yrkesundervisningstimmar i 9 y är större än i

nuvarande ungdomskurs och minst lika stort som i lärlingskursernas skolskeden

måste man alltså räkna med att utbildningsnivån kommer att ligga

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Knngl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

något lägre. Särskilt gäller detta vid jämförelse med lärlingskurserna, där

ju de långa praktikskedena inte bara ger eleverna en ökad säkerhet och rutin

utan även befordrar deras allmänna mognad. Utredningen anför vidare

bl. a. följande.

Uppenbarligen erfordras en påbyggnad ovanpå 9 y för att en någotsånär

fullgod grundutbildning skall uppnås. Lämpligast torde vara att ge denna

kompletterande utbildning i form av en förkortad lärlingskurs, varigenom

eleverna skulle få ökad yrkesträning och intimare kontakt med arbetslivet.

För sådana klart yrkesbestämda elever, som redan vid nionde skolårets

början vill binda sig för en utbildningsgång, som ger en fullständig grundutbildning,

kan övervägas att inrätta en längre lärlingskurs på ca ett och

ett halvt år. I en sådan kurs borde det vara möjligt att sammansmälta 9 vkursens

och lärlingskursens innehåll till en väl avvägd yrkesutbildning.

Sedan enhetsskolan utbyggts, skulle fristående ungdoms- och lärlingskurser

av ungefär nuvarande typ främst behövas för att ge skoglig utbildning

åt elever, som först velat skaffa sig en mera omfattande teoretisk utbildning

genom att gå a- eller g-linjen av nionde klassen. Bland dessa torde

återfinnas en hel del blivande skogsbrukare samt de som avser att gå igenom

skogsskola.

De fristående ungdoms- och lärlingskurserna kommer väl också att få

elever bland sådana, som genomgått annan förberedande yrkesutbildning i

9 y bl. a. de allmänpraktiska grenarna, men vid sitt egentliga yrkesval finner

att de behöver skoglig utbildning.

I en framtid torde alltså olika kurstyper bli erforderliga för att möta de

växande behov, som kan väntas, då enhetsskolan blir mera allmän.

Den ovanstående skissen förutsätter sålunda följande kurstyper på grundutbildningsstadiet

sedan enhetsskolan genomförts:

1. a) 9 y-skogslinje anordnad i enhetsskolans regi eventuellt förlagd till

skogsyrkesskola.

b) Inom skogsyrkesskolorna anordnade kurser, vilka godkänts såsom

9 y-kurser.

2. Påbyggnadskurs ovanpå nyssnämnda kurser.

3. En i skogsyrkesskolan inbyggd längre utbildningsgång på ca ett och ett

halvt år, som i sig inkluderar det nionde skolåret.

4. Fristående ungdoms- och lärlingskurser av ungefär nuvarande utformning

avsedda för elever från 9 a, eventuellt 9 g och andra 9 y-linjer. Troligen

bör denna inriktas på elever i 17-årsåldern, som nått större mognad.

Utredningen förutsätter, att ett intimt samarbete mellan skolmyndigheter

och skogsvårdsstyrelserna äger rum under försöksverksamheten med enhetsskola.

Styrelserna torde i egenskap av regionala huvudmän för den skogliga

yrkesutbildningen finna det angeläget att på allt sätt medverka till att finna

lämpliga former för skogsundervisningen i 9 y och för samordningen av

denna och den frivilliga skogliga yrkesutbildningen. Det borde också ligga

nära till hands att skogsvårdsstyrelserna blir de fackorgan till vilka länsskolnämnderna

vänder sig, när det gäller planläggningen av den skogliga

utbildningen i den allmänna skolan. Nämnderna bör också kunna utnyttja

styrelserna för den fackligt-pedagogiska tillsynen över skogsundervisningen

i de skolor, som sorterar under dem.

Utredningen konstaterar slutligen, att någon egentlig samordning av

skogsvårdsstyrelscrnas och 1 ant m a nnaskolornas s k o g 1 i g a u n
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

dervisningsverksamhet knappast förekommit hittills. Genom att

skogsvårdsstyrelserna i de flesta fall tillhandahåller lärare för skogsundervisningen

i lantbrukets skolor och har förhållandevis stor frihet vid undervisningens

utformning har emellertid en viss begränsad, ehuru otillräcklig

samordning varit möjlig i praktiken.

Utredningen anser, att när det gäller det skogliga området, lantbrukets

undervisningsanstalter främst bör ha till uppgift att meddela erforderlig

grundläggande skogsundervisning åt de ungdomar, som i första rummet

önskar sig en god jordbruksutbildning och för vilka behovet av skoglig utbildning

kommer i andra hand. Det är också önskvärt, att lantbrukets skolor

i sina kursplaner avspeglar jordbrukets resp. skogsbrukets betydelse

inom lantbruket i den bygd de tjänar. I skogsbygderna bör skogsämnena få

en mera framskjuten plats på skolornas schema än vad f. n. vanligen är fallet,

även om detta måste ske på bekostnad av jordbruksundervisningens omfattning.

Inom län med såväl utpräglade jordbruksbygder som mera skogsbetonade

områden bör om möjligt en skola göras skogsbetonad eller också

bör undervisningen uppdelas på jordbruks- resp. skogslinje.

I fråga om den skogliga yrkesutbildningens organisation och administration

anför utredningen inledningsvis, att skogsvårdsstyrelserna under skogsstyrelsens

ledning väsentligen svarar för den statsunderstödda yrkesutbildningsverksamheten

på skogens område. I skogsvårdsstyrelseförordningen

tinns sedan år 1954 denna styrelsernas uppgift angiven. Frågan om den

skogliga yrkesutbildningens administration synes ändock vara aktuell. Orsaken

härtill är att de nya regionala organen på skolväsendets område, länsskolnämnderna,

även fått befogenheter på yrkesutbildningens område och

ått frågan om yrkesutbildningens centrala ledning är under utredning. Utredningen

har därför funnit anledning redogöra för sina synpunkter på hithörande

frågor och anför därvid bl. a. följande.

Enligt utredningens mening bör man vid diskussion av den skogliga yrkesutbildningens

organisationsformer börja på det lokala och regionala planet.

En logisk uppbyggnad av organisationen torde underlättas av ett sådant

tillvägagångssätt. Två alternativ står öppna när det gäller det lokala ansvaret

för den skogliga yrkesutbildningen. Följer man principen om sammanförande

av all yrkesutbildning till särskilda organ, borde kommunerna stå

som huvudmän. Om man däremot bygger på principen yrkesutbildning i

lackorganens regi, kan något annat organ än skogsvårdsstyrelserna ej komma

i fråga. Ställningstagandet beror bl. a. på vilken typ av skogliga yrkesskolor

man anser mest ändamålsenlig. Om utbildningen anses böra ske huvudsakligen

i lokala, mindre yrkesskolor, t. ex. fristående kommunala skogsyrkesskolor

eller skogslinjer vid kommunala yrkesskolor, så utgör detta

ett skäl för att kommunerna bör vara huvudmän för verksamheten. Håller

man däremot före, att den skogliga yrkesutbildningen är bäst betjänt av att

ett lämpligt antal centrala skogsbruksskolor i varje län tar hand om en avsevärd

del av undervisningen, talar många skäl för att skogsvårdsstyrelserna

även fortsättningsvis svarar för skogsulbildningen. Utredningen har tidigare

framfört sin åsikt, att sådana centrala skogsbruksskolor är nödvändiga

som stomme i den skogliga yrkesutbildningsverksamheten, ävensom

s. 47 Kontrollera mot PDF

Iuingl. Maj:ts proposition nr 106 ur 1960

47

att skogsyrkeskurser på andra lokaler, bl. a. vid kommunala yrkesskolor,

kan ordnas i form av avdelningar under den skogsbrukets centrala skogsyrkesskola,

som skogsvårdsstyrelsernas samlade verksamhet på detta område

administrativt sett bör bilda. De främsta skälen för skogsvårdsstyrelsernas

huvudmannaskap är följande. Genom att styrelserna är länsorgan

för skogsbruket (exkl. krono- och kyrkoskogar) och har intim kontakt

med det praktiska skogsbruket och dess utövare bör dess personal kunna

ge en undervisning, som väl fyller näringens krav. Möjligheterna att ordna

den växelundervisning i lärlingskurser, som befunnits så lämplig inom

skogsbruket, underlättas av styrelsernas ställning inom länets skogsbruk.

Skogsvårdsstyrelserna och deras personal har erfarenhet av och rutin i

yrkesutbildningsarbete. Lärarna kan utnyttjas väl genom att både grundutbildning,

vidareutbildning, personlig rådgivning och skogsvårdsarbete administreras

av samma myndighet. De kan meddela en levande undervisning

genom att de tillhör en kår av yrkesutövare i nära kontakt med det

dagliga arbetet i skogen. Om yrkesutbildningen skulle frånskiljas och skötas

av andra organ, skulle gränsdragningen bli besvärlig mot den undervisningsverksamhet,

som alltid måste ligga kvar hos styrelserna. Svårigheter

att ge lärarpersonalen full sysselsättning och andra problem kan befaras

uppstå. Inom lantbruksutbildningsväsendet, där denna uppdelning

mellan fristående skolor och organ, som bedriver kursmässig undervisning

och upplysning, nu förefinns, söker man just att samordna dessa olika

grenar av yrkesutbildningen. Inom skogsbruket är de redan fast knutna

till varandra inom skogsvårdsstyrelseorganisationen och den fördelen bör

man söka bevara. Undervisningsarbetet har också blivit en alltmer integrerande

del av styrelsernas verksamhet för skogshushållningens främjande.

Ett ytterligare skäl är, att de flesta skogsvårdsstyrelser nu disponerar en

eller flera skogsbruksskolor, som just genom kombinationen av olika slag

av utbildningskurser kan väl utnyttjas under årets olika delar. Som utredningen

redan tidigare framhållit behöver icke den här framlagda organisationsplanen

med skogsvårdsstyrelserna som i princip ansvariga för den

skogliga yrkesutbildningen helt utesluta, att kommuner med särskilda förutsättningar

härför ordnar egna skogsyrkesskolor eller skogslinjer inom

kommunens allmänna yrkesskola.

Om den lokala och regionala ledningen och ansvaret för den skogliga yrkesutbildningen

skall ligga hos skogsvårdsstyrelserna, följer därav att den

centrala ledningen även i fortsättningen bör åvila skogsstyrelsen, som i

andra avseenden är skogsvårdsstyrelsernas tillsynsmyndighet. För skogsstyrelsen

gäller liksom för skogsvårdsstyrelserna, att utbildning och upplysning

utgör en integrerande del av dess uppgift att verka för befrämjande av

skogshushållningen å enskilda skogar. Ett avskiljande av undervisningsverksamheten

kunde därför komma att försvåra fullgörandet av denna styrelsens

huvuduppgift. Fördelarna av att den skogliga utbildningen ledes av

ett organ med direkt förankring i skogsbruket torde vara större än dem som

skulle kunna uppnås genom att låta all yrkesutbildning administreras av

ett enda ämbetsverk.

Utredningen förutsätter, all skogsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning

kommer att samarbeta i pedagogiska och administrativa frågor

sä alt önskvärd enhetlighet i utbildningens uppläggning uppnås, liksom

att skogsstyrelsen såsom hittills kommer att samråda med andra organ,

statliga ochVnskilda, vilka har intresse av den skogliga yrkesutbildningen.

Om ä andra sidan den skogliga yrkesutbildningen på det lokala planet

anses böra bandbas av kommunerna, blir det naturligt, att länsskolnämnderna

fungerar som regionala organ och alt den centrala ledningen förlag
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:is proposition nr 106 år 1960

ges till yrkesöverstyrelsen eller det organ, som kan komma att föreslås

av utredningen angående yrkesutbildningens centrala ledning. Därvid blir

det nödvändigt att dra upp något så när klara gränser mellan yrkesutbildningen

och den upplysnings- och undervisningsverksamhet, som under alla

förhållanden måste utövas av skogsvårdsstyrelserna och skogsstyrelsen.

Likaså måste kommunerna bygga upp en egen skoglig lärarkader. Av praktiska

och andra skäl torde det nämligen ej vara lämpligt, att en utbildningsverksamhet

administreras av ett organ, som helt eller till större delen

måste låna lärare från ett annat organ.

Som framgår av det tidigare anförda har utredningen funnit att den skogliga

yrkesutbildningen bör i princip omhänderhas av de skogliga organen.

Inte minst de allmänt vitsordade goda resultaten av den nuvarande verksamheten

talar för att någon genomgripande ändring ej är påkallad eller ens

önskvärd.

Om skogsvårdsstyrelserna skall kunna leda och på rätt sätt utveckla

skogsbrukets yrkesutbildning, är det enligt utredningens mening nödvändigt

att göra vissa förändringar i skogsvårdsstgrelsernas personalorganisation.

Hos varje styrelse bör sålunda finnas en välkvalificerad och för undervisning

intresserad tjänsteman i ansvarig ställning, som i egenskap av chef

för undervisningssektionen närmast under länsjägmästaren svarar för planläggning

och organisation av yrkesutbildningen inom styrelsens verksamhetsområde.

I de större länen bör sektionschefen ha en biträdande jägmästare

eller assistent såsom medhjälpare. I övrigt skulle sektionens personal

bestå av erforderligt antal yrkeslärare och instruktörer.

Vid sina beräkningar av det antal yrkeslärare och instruktörer som erfordras

hos skogsvårdsstyrelserna för att genomföra det föreslagna utbildningsprogrammet

har utredningen utgått från att styrelserna skall svara

för samma andel av det totala utbildningsbehovet som hittills. Vidare har

utredningen förutsatt, att vid skogsbruksskola med utrymme för en kurs

i taget skall tjänstgöra en yrkeslärare och en instruktör och vid skola för

dubbelkurser två yrkeslärare och två instruktörer. Härtill har lagts behovet

av lärare för den kursverksamhet, som bedrives på annan plats än vid skogsbruksskola.

Slutligen har det hela avstämts mot totalbehovet av lärare för

att meddela den planerade undervisningen räknat efter en yrkeslärare och

en instruktör per grupp om 16 elever och 240 undervisningsdagar per år.

Enligt beräkningarna skulle för budgetåret 1959/60 erfordras sammanlagt

96 yrkeslärare och 99 instruktörer. Därefter skulle personalen successivt

utökas i stort sett i förhållande till utbildningsvolymen.

Arbetsfördelningen mellan yrkeslärarna och instruktörerna bör enligt

utredningen normalt vara den, att yrkesläraren är kursledare samt svarar

för undervisningen i allmänna ämnen, skogsvård och avverkningsarbete,

medan instruktören handhar undervisningen i redskapslära och liknande

ämnen. Vid de praktiska övningarna och vid arbetena i skogen bör båda

medverka.

De undervisningsuppgifter som åvilar yresläraren torde kräva lägst det

kunskapsmått, som inhämtas vid skogsskolorna. Skogsmästarutbildning får

opaginerad Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

dock anses önskvärd för de yrkeslärare, som skall vara föreståndare för

större skogsbruksskola. Instruktörerna torde liksom hittills böra rekryteras

bland skickliga skogsförmän och skogsarbetare.

1 förevarande sammanhang understryker utredningen vikten av att stor

uppmärksamhet ägnas lärarpersonalens skolning i såväl fackämnen som pedagogik.

Den pågående utvecklingen mot en mera skolmässigt stabil undervisningsverksamhet

med bl. a. längre kurser för ungdom leder enligt utredningen

till att behovet av skolanläggningar ökar. Eftersom undervisningen till nära

tre fjärdedelar är av praktisk natur och bedrives ute i skogen, måste skolorna

förläggas i nära anslutning till övningsobjekten. Det naturliga blir

därför att de — om inte särskilda förhållanden inverkar — bygges på landsbvgden

och utformas som internatskolor. Möjligheterna att få en ändamålsenlig

uppläggning av undervisningen underlättas nämligen om eleverna utan

större tidsutdräkt kan förflyttas mellan förläggning, lektionssal, verkstadslokal

och övningsskog. Å andra sidan måste man beakta de nackdelar, som

ett ensligt läge innebär i exempelvis personalrekryteringshänseende. Skolorna

bör alltså helst ligga ej alltför långt från ett samhälle. Av ekonomiska

skäl torde skolorna som regel böra byggas för dubbla kurser, d. v. s. med

lägst 30 elevplatser.

Med den av utredningen föreslagna utbyggnadstakten för den skogliga

yrkesutbildningen kommer under den närmaste tiden att årligen behöva nybyggas

två å tre skolor samt ombyggas och utökas två skolor.

I betänkandet framhålles vidare att fasta regler för statsbidrag till byggande

och utrustning in. m. av skogsbruksskolor måste utformas och att bidragsgivningen

måste avvägas med hänsyn till vad som utgår inom andra

yrkesutbildningsgrenar. Först härigenom kan en planmässig utbyggnad av

lokaler för den skogliga yrkesutbildningen komma till stånd. Utredningen

föreslår för sin del att den statliga bidragsgivningen till skogsbruksskolor utformas

i huvudsaklig överensstämmelse med de regler, som enligt kungl.

kungörelsen 1957: 480 gäller beträffande centrala yrkesskolor. De uppgifter,

som enligt nyssnämnda kungörelse åvilar länsstyrelsen och överstyrelsen för

yrkesutbildning, bör när det gäller skogsbruksskolor tilläggas skogsstyrelsen.

Vidare bör bidrag kunna utgå även till sådana bostäder, som för varje särskild

skolanläggning prövas vara angelägna för undervisningsverksamhetens

rätta bedrivande.

Slutligen föreslår utredningen, att anslagsposterna till byggande och utrustning

in. in. av skogsbruksskolor utbrytes ur skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag

och uppföres såsom särskilt anslag å driftbudgeten. Anslaget,

som förslagsvis benämnts Bidrag till byggnadsarbeten in. in. vid skogsbruksskolor,

har av utredningen beräknats till 1,9 milj. kr.

Yttrandena. Vad utredningen anfört och föreslagit angående yrkesorientering

i skogsarbete bar i huvudsak biträtts av remissorga
4

liihang till riksdagens protokoll V.HU). 1 sand. Nr 106

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

nen. Skogsindustriernas samarbetsutskott, som beträffande utredningens

synpunkter i övrigt på den skogliga yrkesutbildningen har hänvisat till vad

skogsbrukets arbetsgivarorganisationer anfört, framhåller emellertid, att det

hade varit önskvärt att utredningen på grund av yrkesorienteringens stora

vikt hade framlagt mera konkreta förslag och uppgifter beträffande bl. a.

verksamhetens omfattning och finansiering.

Utredningens beräkningar av utbildningsbehovet och förslag i

fiåga om takten för utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen

har godtagits av flertalet remissinstanser. I flera yttranden

framhålles emellertid att utredningens förslag är att betrakta såsom minimiförslag.

En påskyndad utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen är,

framhåller Landsorganisationen i Sverige, påkallad bl. a. av det aktuella behovet

av yrkesutbildning för de stora årskullarna.

Erinran mot utredningens beräkningar har framförts av Sveriges industriförbund

som anför.

Vilken omfattning av den skogliga yrkesutbildningen, som kan bli erforderlig

ar givetvis beroende bl. a. av behovet av yrkesutbildad arbetskraft inom

skogsbruket. Utredningen har gjort vissa approximativa kalkyler i detta avSul

j- " ,t Pa basis av dessa beräkningar är det emellertid icke möjligt

att bedöma det aktuella arbetskraftsbehovet, då utredningen bl. a. icke tagit

hansyn till sadana omständigheter som t. ex. den förväntade produktionsutvecklingen

eller produktivitetsstegringen inom skogsnäringen. En mera

onifattande utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen bör därför icke

llrägakomma forran mera ingående undersökningar rörande det framtida

arbetskraftsbehovet verkställts. Allmänt sett torde det dock stå klart att en

väsentlig okmng av ifrågavarande yrkesutbildning behöver ske.

Föreningen Skogsarbeten och Värmlands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening

uttalar i sitt gemensamt avgivna yttrande, till vilket

Sveriges skogsägareförbund hänvisar vad gäller utbildningsfrågorna, att det

av utredningen uppställda målet är otillfredsställande. Med tillvaratagande

av alla de möjligheter till anordnande av skoglig yrkesutbildning, som kan

stå till buds, bör det vara möjligt att komma betydligt längre på väg. Även

skogs vårdsstyrelsen i Södermanlands län räknar med att utbildningsvolvmen

i framtiden skall kunna bli större än den av utredningen angivna. Härom

anför styrelsen följande.

Utredningen föreslår, att senast omkring år 1970 årligen minst 1 900 ungdomar

skall ges en fullgod ^^yrkesutbildning. Skogsvårdsstyrelsen utgår

från, att detta antal avser sadana, som genomgår den frivilliga yrkesutbild
fln§*T-ijCl-

1Cke innefattar dem som kan komma att få viss förberedande vrkesutlHldnmg

inom den blivande enhetsskolans ram. Genom enhetsskoian

f lo Ua erlt1.alIas ,ett eventuellt ytterligare tillskott i fråga om skogsyrkesutbildning

utöver de nämnda 1 900 ungdomarna per år. ~

Statskontoret förklarar sig icke kunna tillstyrka att principbeslut nu fattas

rörande den skogliga yrkesutbildningens omfattning år 1970. Som motiv

for sitt ställningstagande anför ämbetsverket i huvudsak följande.

flttEÄrdtla?e direktiv har 1955 års lantbruksundervisningskommitté

att behandla skoghga undervisningsfrågor, som faller inom lantbruksunder
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

visningens ram. Statskontoret håller före, att en samordning av nu föreliggande

förslag från 1955 års skogsvårdsutredning bör ske med de förslag, som

är att emotse från lantbruksundervisningskommittén i nyss angivet hänseende.

Ytterligare må erinras, att frågan om yrkesutbildningens centrala

ledning är föremål för utredning av en särskild kommitté, vilken har att

förutsättningslöst pröva frågan om den centrala ledningen av hela (här understruket)

yrkesutbildningen. Det svävande läge, i vilket den centrala organisationsfrågan

befinner sig, föranleder i sin tur, att ovisshet får anses

råda om den framtida utformningen av den skogliga yrkesutbildningen även

regionalt sett. Ett överförande av den centrala ledningen från skogsstyrelsen

till överstyrelsen för yrkesutbildning kan nämligen ha till följd, att verksamheten

"regionalt kommer att handhas av länsskolnämnderna i stället för

— såsom nu är fallet — av skogsvårdsstyrelserna. Utredningens organisationsförslag

bygger visserligen på det förhållandet, att skogsstyrelsen skulle

utgöra den centrala tillsynsmyndigheten. Statskontoret förmenar likväl, att

under förhandenvarande förhållanden stor varsamhet bör iakttagas vid en

utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen, för att icke en eventuell omorganisation

av den centrala och regionala ledningen av verksamheten skall

försvåras.

Utredningens uttalanden angående den skogliga yrkesutbildningens

anordnande synes ha godtagits av de flesta remissinstanserna.

Några av remissorganen, däribland Kronobergs, Skaraborgs och Norrbottens

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Älvsborgs läns södra

huhållningsällskaps förvaltningsutskott, Svenska lantarbetsgivareföreningen

samt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, understryker särskilt betydelsen

av att en samordning kommer till stånd i fråga om utbildningen

vid jordbrukets och skogsbrukets skolor. Erfarenheten säger nämligen, att

tid och ekonomi ej medger ungdomar från bondehem att besöka mer än en

kurs, antingen vid lantmannaskola eller vid skogsbruksskola.

Skogsvårdsstgrelsen i Blekinge län samt Föreningen Skogsarbeten och

Värmlands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening framhåller, att

man i första hand bör satsa på utbildning av ungdomen. För de äldre yrkesverksamma,

som icke erhållit någon grundutbildning, bör ordnas kortare

kurser för att hjälpligt täcka bristerna i det skogliga kunnandet. Föreningarna

uttalar vidare, att de hyser starka betänkligheter mot utredningens förslag

att skogsvårdsstyrelserna skall svara för förmännens grundutbildning

och bolagen för den mera instruktionsmässiga delen av utbildningen. Den

hittillsvarande förmansutbildningen har varit direkt inriktad på vederbörandes

blivande arbetsfält och arbetsuppgifter, vilket visat sig vara till fördel

för såväl företagen som förmännen. Föreningarna avstyrker därför att en

allmän förmansutbildning nu införes i skogsvårdsstyrelsernas undervisningsverksamhet,

men föreslår alt frågan utredes ytterligare.

Mot utredningens förslag rörande undervisningens skolmässiga

organisation samt anknytningen till den allmänna

skolans yrkesundervisning riktas viss kritik från remissorganens

sida. Sålunda anser hl. a. länsstyrelserna i Stockholms och

Gävleborgs län samt landstingens i Malmöhus och Skaraborgs läns för
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

valtningsuiskott att man bör samordna den skogliga yrkesutbildningen med

den kommunalt bedrivna yrkesutbildningen. Liknande synpunkter framföres

av Föreningen Skogsarbeten och Värmlands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening

som anför.

För att uppnå den erforderliga omfattningen av den skogliga yrkesutbildningen

framstår det såsom nödvändigt och även ur andra synpunkter angeläget

att möjligheterna för införande av skogliga linjer vid av landsting och

kommuner upprättade centrala eller lokala yrkesskolor noga tillvaratages.

Det kan icke vara rimligt att sådana skolor drives i utpräglade skogslän

utan att yrkesutbildning inom ortens huvudnäring finns intagen i verksamheten.

Denna kommer i annat fall att i väsentlig grad bli inriktad på utbildning

av ungdomen för »export» till andra delar av landet.

Vad gäller kommunernas engagemang i yrkesutbildningen, torde detta ha

ett starkt samband med samordningen av‘ den egentliga yrkesutbildningen

och den allmänna skolans yrkesundervisning i 9 y och med därav betingad

organisation och administration. Det torde med hänsyn till skogsbruksskolornas

begränsade kapacitet i förhållande till det framtida behovet av skoglig

utbildning vara uteslutet att dessa skolor kan omhändertaga undervisningen

inom 9 y. Tankegångar i sådan riktning har framförts från skolhåll,

men torde vara helt orealistiska. Kommunernas ofrånkomliga primära ansvar

för undervisningen inom 9 y torde icke kunna fullgöras utan att skogliga

linjer utbyggas vid kommunala yrkesskolor i skogsbygderna.

Tanken att yrkesbestämda elever med fördel bör kunna fullgöra 9 y såsom

ett led i en fullständig yrkesutbildning vid skogsbrukets yrkesskolor

synes riktig. Organisations- och finansieringsfrågor som i samband därmed

uppkommer torde emellertid tarva klarläggande.

Domänstyrelsen anser, att anknytningen av den skogliga yrkesutbildningen

till den allmänna skolans yrkesundervisning bör ske efter de grunder,

som tillämpas inom andra näringsgrenar. På grund av skogsbrukets

speciella karaktär och med hänsyn till att en stor del av eleverna kommer

från glesbygderna, måste undervisningen i 9 y i många fall förläggas till

skogsbrukets yrkesskolor, varvid undervisningen i de allmänna ämnena

måste anpassa sig härefter. Detta förhållande bör beaktas i samband med

enhetsskolans utbyggnad. Inom utpräglade skogslän måste det även anses

som naturligt, att den skogliga yrkesutbildningen beredes utrymme vid av

landsting och kommuner upprättade yrkesskolor. Arbetsmarknadsstyrelsen

ifrågasätter för sin del om den förberedande yrkesutbildningen för enhetsskolans

9 y bör organiseras av skogsvårdsstyrelserna och förläggas till skogsbrnksskolor

samt anför härom följande.

Med hänsyn till att förberedande yrkesutbildning troligen får relativt stor

omfattning för eleverna inom enlietsskolan förefaller det mera rationellt,

att denna utbildning organiseras av skolorna i samråd med skogsvårdsstyrelserna.

Skogsvårdsstyrelsernas utbildningsverkamhet kunde därigenom

helt förbehållas något äldre ungdomar, som är mera klart inriktade på arbete

inom skogen och andra, som har behov av utbildning inom skogsbruket.

Med instämmande i utredningens uttalanden beträffande frågan huruvida

skoglig yrkesutbildning bör anordnas inom enhetsskolans 9 y eller

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Knngl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

om den under nionde skolåret bör förläggas till skogsbrukets yrkesskolor

anför skolöverstyrelsen bl. a. följande.

I vissa delar av landet torde intresset för och behovet av skoglig yrkesutbildning

vara så stort, att det uppstår svårigheter att bereda alla intresserade

elever plats i skogsyrkesskolorna. I dylika fall kan det bli nödvändigt

att ordna utbildningen inom 9 y. Å andra sidan bör i sådana landsdelar

flera skogsyrkesskolor inrättas, vilket motiveras även av önskvärdheten

att undvika inackordering av alla elever.

Till frågan hur den grundläggande skogsyrkesutbildningen för skolpliktiga

elever och den därpå följande vidareutbildningen i detalj bör utformas

har skogsvårdsutredningen icke tagit ställning. Skolöverstyrelsen anser, i likhet

med utredningen, att man under den återstående försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola bör pröva, hur skogsundervisningen i 9 y hör läggas

upp och hur samordningen mellan 9 y och skogsyrkesskolan bör etableras,

och att härför ett intimt samarbete bör komma till stånd mellan skolans

myndigheter och myndigheterna på skogsbrukets område.

De av skogsvårdsutredningen framförda synpunkterna på frågan om den

s k o g 1 i g a yrkesutbildningens organisation och administration

delas i första hand av skogsstyrelsen och skogsvårdstyrelserna.

Förstnämnda styrelse anför sålunda följande.

Skogsstyrelsen har i olika sammanhang framhållit värdet av att den skogliga

yrkesutbildningen kan anförtros regionalt placerade skogliga organ.

Därigenom kan utformningen av utbildningen anpassas till de olika krav,

som skogsbruket ställer i skilda delar av landet. Skogsvårdsstyrelserna bör

vara väl skickade att åstadkomma en dylik anpassning av den skogliga yrkesutbildningen.

Genom sin ställning har de goda förutsättningar och möjligheter

att följa skogsbrukets utveckling och upprätthålla den erforderliga

kontakten med skogsbruket i allmänhet inom sina verksamhetsområden.

Vad lärarna angår medför deras anställning hos skogsvårdsstyrelsen att vederbörande

på ett smidigt och naturligt sätt kan beredas tillfälle till praktiskt

skogligt arbete vid sidan av undervisningsverksamheten. Enligt skogsstyrelsens

mening talar tungt vägande skäl för att skogsvårdsstyrelserna

jämväl i fortsättningen skall handha den regionala ledningen av skogsyrkesutbildningen.

Den centrala ledningen bör i anslutning härtill ligga hos

ämbetsverket, skogsvårdsstyrelsernas överordnade centralmyndighet.

Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län finner emellertid förutsättningarna

och villkoren för den obligatoriska yrkesutbildningen i dag alltför oklara

och svårbemästrade för alt ett definitivt ställningstagande skall kunna

ske. Skogsvårdsstyrelsen anför vidare.

Rent allmänt skall likväl framhållas, att skogsvårdsstyrelsen liksom utredningen

förutsätter ett intimt samarbete mellan skolmyndigheter och

skogsvårdsstyrelser. Skogsvårdsstyrelsen står härvidlag öppen för var je form

av samarbete eller medverkan. Som regional huvudman för den skogliga

yrkesutbildningen synes även skogsvårdsstyrelsen böra bli kinsskolnämndens

rådgivare och medhjälpare vid den skogliga utbildningen i den allmänna

skolan. — Skogsvårdsstyrelsen förutsätter, att skogsvårdsstyrelsen

ekonomiskt kompenseras för denna sin medverkan.

Bland övriga remissorgan som uttalat sig för att skogsvårdsstyrelserna

bör vara huvudmän för den skogliga yrkesutbildningen ma nämnas landstingens

i Uppsala, Jämtlands och Västerbottens län förvaltningsutskott, hus
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1060

hållningssällskapens i Hallands och Västerbottens läns förvaltningsutskott,

Riksförbundet Landsbygdens folk samt Dalarnas skogsägareförening. Med

vissa förbehåll förklarar sig även Svenska landskommunernas förbund, Svenska

landstingsförbundet, Svenska lantarbetsgivareföreningen och Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund införstådda med att skogsvårdsstyrelserna,

åtminstone tills vidare, skall utöva huvudmannaskapet vad gäller den

skogliga yrkesutbildningen.

I flera remissyttranden uttalas alt frågan om den regionala ledningen av

den skogliga yrkesutbildningen bör prövas i samband med prövningen av

de förslag som är att emotse från 1955 års lantbruksundervisningskommitté

och 1955 års sakkunniga för utredning rörande yrkesutbildningens centrala

ledning.

Några remissorgan föreslår att i stället för skogsvårdsstyrelserna länsskolnämnderna

skall handha ledningen av den skogliga yrkesutbildningen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför sålunda följande.

Utiedningen, som utgått från det allmänt kända behovet av en förbättrad

yrkesutbildning inom skogsbruket, har med utgångspunkt från enhetsskolans

klass 9 y skisserat ett förslag till utbildningsverksamheten, som enligt

utredningen skulle handhas av skogsvårdsstyrelserna. Länsstyrelsen vill

* anledning ^ härav erinra om att yrkesutbildningen numera bedrives inom

många områden och att en alltför stark splittring i huvudmannaskapet för

denna utbildning kan vålla svårigheter. Det synes mot bakgrund härav böra

övervägas huruvida icke yrkesutbildningen regionalt borde sortera under

länsskolnämnden, som därmed skulle få möjligheter att samordna denna

av såväl landsting som kommuner och andra huvudmän bedrivna utbildning.

Man kommer inte ifrån att en uppläggning av en dylik utbildning för

att tillgodose olika yrkeskategorier ställer sig kostsam och att det därför

är angeläget med den översikt, som erfordras för att onödiga dubbleringar

skall kunna undvikas och för att därmed också möjligheter skapas för ett

mera rationellt utnyttjande av lärarkrafterna. Detta borde icke utesluta

att skogsvårdsstyrelserna vid en sådan samordning svarade för den praktiska

delen av utbildningen. Härvid torde också behöva beaktas att skogsvårdsstyrelsernas

primära uppgifter är att övervaka skogsvården inom de

enskilda skogarna och på olika sätt vägleda skogsägarna. Detta bör kunna

förenas med en medverkan i den praktiska utbildningen inom yrkesskolan

utan att det därför inkräktar alltför mycket på de primära uppgifterna.

Skulle däremot skogsvårdsstyrelserna helt svara för hela den undervisning

som här är fråga om, kan det komma att återverka allför hårt på deras

arbete i övrigt.

Liknande synpunkter framföres av landstingens i Malmöhus och Skaraborgs

län förvaltningsutskott.

Domänstyrelsen understryker vikten av att den skogliga yrkesutbildningen

organiseras på ett sådant sätt att alla tillgängliga resurser blir utnyttjade

på bästa sätt samt anför därvid följande.

Den skogliga yrkesutbildningen har under skogsvårdsstyrelsernas ledning

under senare år rätt väsentligt förbättrats. Alltjämt återstår emellertid

ett stort uppbyggnadsarbete innan yrkesutbildningen blivit en lika fast

institution inom skogsbruket som inom andra näringar. Nya krav på skog
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr iOti år 1960

lig yrkesutbildning i andra skolformer framställes undan för undan. Domänstyrelsen

kan därför ej ansluta sig till skogsvårdsutredningens ståndpunkt,

som innebär ett skiljande av den skogliga utbildningen från övrig

yrkesutbildning, vilket måste medföra att landstingens och kommunernas

omfattande utbildningsresurser icke helt kan utnyttjas av skogsbruket.

Alla praktiska och formella hinder för dylikt nyttiggörande bör undanröjas.

Därigenom kan den totala utbildningsvolymen ökas och kostnaderna

för yrkesutbildningen i sin helhet relativt sett sannolikt sänkas. Det torde

också vara av värde, att i hemorten befintliga utbildningsanstalter kan bjuda

ungdomen allsidiga möjligheter till yrkesval. Ett särskiljande av den

ungdom, som vill utbilda sig för skogsbruket, kan medföra praktiska och

psykologiska rekryteringssvåriglieter.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anför i fråga om den skogliga yrkesutbildningens

anordnande och organisation följande.

Pin central punkt i det kapitel, där yrkesutbildningsfrågorna avhandlas,

ar den skogliga utbildningens anordnande och organisation. Enligt den nu

gällande ordningen för den skogliga undervisningen är denna praktiskt taget

helt skild från undervisningen inom andra näringsområden, möjligen

med undantag av jordbruket. Detta gäller såväl organisationen som utbildningens

utformning. Utredningen föreslår inte någon egentlig ändring i detta

hänseende. Utbildningen skall såsom tidigare sortera under skogsstyrelsen

och skogsvårdsstyrelserna och bedrivas vid särskilda skogliga yrkesskolor,

i regel helt fristående från det övriga yrkesskolväsendet.

överstyrelsen vill erinra om att den tidigare uttalat sig i ett med dessa

frågekomplex sammanhängande problem, nämligen då den hade att avgiva

utlåtande över av 1956 års skogsskoleutredning avgivet betänkande angående

statens skogsskolor. I anledning av att skogsskoleutredningen föreslog

att till domänstyrelsen borde knytas ett råd för statens skogsskolor uttalade

överstyrelsen följande: »Överstyrelsen vill ifrågasätta om man inte lämpligen

borde vidga detta råds möjligheter till utblickar genom att till detsamma

knyta någon företrädare för andra näringar än skogsindustrien. Det

är nämligen angeläget, att utvecklingen på arbetsmarknaden utanför de

egentliga skogsindustrierna må kunna vinna beaktande även vid utformningen

av den skogliga undervisningen.» Överstyrelsen vidhåller denna sin

ståndpunkt att det äV angeläget att utbildningen inom skogsbruket på det

ena eller andra sättet knyts närmare utbildningen inom andra näringsområden.

Så länge frågan om den centrala ledningen av yrkesutbildningen är under

utredning, vill överstyrelsen avvakta att till närmare prövning upptaga

den samordning, som bör finnas mellan den skogliga utbildningen och annan

utbildning. I det följande inskränker sig därför överstyrelsen till att

närmare bedöma vissa frågor, som synes kunna lösas utan avvaktande av

det förslag som kommer att läggas fram i denna fråga.

Utredningen anger i betänkandet de stora dragen av ett yrkesskolsvstem

för den skogliga utbildningen. Enligt delta system borde i varje län finnas

minst en central skogsbruksyrkesskola; i de större skogslänen torde liera

dylika skolor bli nödvändiga. Dessutom syntes i mera utpräglade skogsbygder

böra inrättas »någon form av lokal skogsyrkesskola». Det borde övervägas,

om det ej i många fall vore lämpligt att organisera lokala skogslinjer

som avdelningar av den centrala skogsbruksyrkesskolan. Dessa skulle ur

fackligt-pedagogisk synpunkt direkt sortera under skogsvårdsstyrelserna.

Detsamma skulle gälla för skogskurser, som helt ordnas av kommunen. Ut
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 är 1960

redningen uppger, att denna organisationsform med lokalt utplacerade avdelningar

av en central yrkesskola redan förekomme i enstaka fall inom

övrigt yrkesutbildningsväsende.

Enligt överstyrelsen är det ett synnerligen gott förslag att inom de kommunala

yrkeskolorna anordna rent skogliga linjer. Elevernas anknytning

till hemorten kommer att stärkas genom att de även under utbildningstiden

vistas i närheten av hemmet. Överstyrelsen anser, att man härvid inte

bör begränsa sig till det lokala planet utan att dylika anknytningar jämväl

bör kunna ske på det regionala planet genom att vid de centrala verkstadsskolorna

anordnas särskilda avdelningar för skoglig utbildning.

överstyrelsen kan emellertid inte dela utredningens uppfattning, att lokalt

utplacerade avdelningar av en central skogsbruksyrkesskola skulle sortera

under vederbörande skogsvårdsstyrelse. Det är knappast riktigt, som

utredningen anger, att en dylik ordning skulle gälla inom »övrigt yrkesutbildningsväsende»,

d. v. s. bl. a. inom det, som sorterar under överstyrelsen.

Det är visserligen sant, att en dylik ordning förekommer i ett par fall,

men det har då förutsatts, alt denna ordning endast skall vara av provisorisk

natur och avsedd att med något undantag inom kort tid avvecklas.

Främst praktiska skäl talar för att samtliga avdelningar vid en skola sorterar

under skolans ledning.

Utredningen bemöter i betänkandet jämförelsevis utförligt en sådan anordning

som överstyrelsen har berört. Överstyrelsen kan emellertid inte finna,

att de skäl som utredningen framför är specifika för skogsbruket; i allt

väsentligt är de av generell innebörd; de kan sålunda tagas som motivering

för att varje näringsområde bör ha sitt eget fristående utbildningsväsende.

Varje näringsområde har sina problem. Det har, då det gällt de synnerligen

skiftande utbildningslinjer, som sorterar under överstyrelsen, inte funnits

några olösliga problem, då det gällt att nå kontakt med näringslivet och

anpassa yrkesutbildningen efter näringslivets krav. Tvärtom vill överstyrelsen

framhålla, att samarbetet varit lätt och att anpassningen kunnat genomföras

mycket smidigt.

Som ett motiv för den av utredningen förslagna ordningen anföres, att

lärarna vid de skogliga utbildningsanstalterna skulle kunna utnyttjas på

ett effektivare sätt genom att deras arbetskraft skulle kunna användas för

andra arbetsuppgifter, som faller under skogsvårdsstyrelserna. Överstyrelsen

vill emellertid framhålla, att som yrkeslärare torde komma att tagas i

anspråk även andra personer än personal från skogsvårdsstyrelserna, nämligen

personal anställd inom domänverket, större skogsbolag etc.

Överstyrelsen vill avslutningsvis understryka de mycket besvärliga, huvudsakligen

administrativa och organisatoriska problem, som skulle uppkomma,

därest skilda skolmyndigheter skulle ha att handlägga ärenden rörande

samma skola. Den vill även erinra om den ställning, som Kungl. Maj :t

intog då det gällde att bevilja statsbidrag till uppförande av yrkesskolbyggnad

för Orsa yrkesskola. Därvid föreskrev Kungl. Maj:t, att den vid denna

skola anordnade skogliga utbildningen skulle sortera under Orsa yrkesskola.

Det är självfallet, att därest en dylik anordning generellt genomföres,

ett samarbete från såväl överstyrelsens som yrkesskolans håll kommer

att inledas med vederbörande skogliga myndigheter och företag på

samma sätt som skett exempelvis inom industrien ocli hantverket.

Utredningens förslag till ändringar i skogsvårdsstyrelsernas

personalorganisation i syfte att tillgodose de krav som följer

med den föreslagna utbyggnaden av yrkesutbildningsverksamheten har föranlett

särskilda uttalanden endast i några få remissyttranden.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens lön framhåller

önskvärdheten av att även icke högskoleutbildad personal måtte ifrågakomma

såsom chefer för de föreslagna undervisningssektionerna vid skogsvårdsstyrelserna.

Hushållningssällskapets i Gävleborgs län förvaltningsutskott

anser däremot att kompetenskraven bör skärpas och föreslår att föreståndare

för skogsbruksskolor bör vara skoghögskoleutbildad, yrkeslärare

ha avlagt skogsmästarexamen samt instruktör ha skogsskoleutbildning.

En fördel med att skogsbruksskoleföreståndaren är högskoleutbildad är enligt

utskottet att han själv kan handha utbildningen i de allmänna skolämnena.

Vad beträffar den grupp av yrkeslärare, som enligt utredningen avses skola

utses till föreståndare vid skogsbruksskolor med plats för dubbla kurser

eller till ledare för viss gren av skogsvårdsstyrelses undervisningsverksamhet,

framhåller Tjänstemännens centralorganisation nödvändigheten av att

denna grupps undervisande uppgifter ej får så stor omfattning att det administrativa

och konsulterande arbetet blir lidande härav. Centralorganisationen

anför vidare.

Det kan därjämte ifrågasättas om inte titulaturen för skogsbruksskolornas

ifrågavarande personal lämpligen borde vara rektor, skolchef eller dylikt,

åtminstone där det rör sig om större utbildningsenheter. Befattningen

som föreståndare för skogsbruksskola med dubbel kurs torde komma att

lägga en stor arbetsbörda och ett stort ansvar på befattningshavaren. Det

förefaller därför lämpligt att skogsbruksskola med därtill hörande övningsskog

förestås av föreståndaren och att det löpande arbetet inom distriktet

skötes av en biträdande länsskogvaktare. Därjämte bör vid skola med

dubbel kurs finnas två yrkeslärare, vilka är kursledare för var sin kurs,

samt två vad utredningen kallar instruktörer. Vid en sådan organisation

blir förståndarens uppgifter främst att dels leda undervisningen och svara

för kontinuiteten i verksamheten, dels handha till skolan knutna upplysnings-

och propagandauppgifter såsom studiebesök, skogsdagar, skolresor

m. in., dels vara arbetsledare för den till skolan knutna fasta personalen,

dels ansvara för till skolan hörande byggnader och redskap, dels ock ansvara

för och nyanskaffa undervisningsmateriel. Yrkeslärare skulle tillkomma

att leda den teoretiska och praktiska undervisningen samt handha

rekognosceringen av övningsobjekt och biträda föreståndaren med skötseln

av övningsskog och distrikt. Den andra gruppen av lärare (instruktörerna)

skulle i huvudsak handha den praktiska undervisningen.

Vad utredningen anfört angående behovet av s kolan läggninga

r samt den statliga bidragsgivningen vid byggande

0 c h utrustning m. in. av skogsbruksskolor har i huvudsak

biträtts av remissorganen. Erinran mot utredningens förslag har emellertid

framförts av statskontoret som anför, att några avsteg från nu tilllämpade

bidragsgrunder icke bör ske med hänsyn till att skogsbruksskolornas

ställning i organisatoriskt avseende är oklar så länge frågan om ledningen

av den skogliga yrkesutbildningen ej är definitivt löst. Länsstyrelsen

1 Skaraborgs län ifrågasätter om det i allmänhet kan bli nödvändigt att skolor

för skogsundervisning av det i betänkandet angivna slaget i någon större

utsträckning nybygges och därvid utformas som internat. Ur besparings
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

synpunkt synes motiverat att undersökning verkställes rörande möjligheterna

att för ändamålet ianspråktaga skollokaler, som i samband med den

allmänna skolorganisationens genomförande blir obehövliga, eller ock anordna

undervisningen i anslutning till befintliga i gång varande skolor.

Även Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps och hushållningssällskapets

i Norrbottens län förvaltningsutskott anser, att försiktighet bör iakttagas

vid planeringen av ytterligare skogsbruksskolor. Utskotten framhåller

särskilt vikten av att möjligheterna att för skogsundervisning utnyttja

jordbrukets undervisningsanstalter noga undersökes.

Vad angår bidragsgivningen till skogsbruksskolor framför skogsstgrelsen

önskemålet att statsbidrag bör få utgå även till förvärv av fastighet (mark,

byggnader och övningsområde), medan Svenska landstingsförbundet anför

följande rörande landstingens medverkan vid finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas

skogsbruksskolor.

De föreslagna bidragsreglerna förutsätter emellertid, att landstingen är

villiga att liksom hittills stödja anläggandet av skogsbruksskolor. En sådan

villighet torde också kunna påräknas, även om landstingens författningsenliga

inflytande på verksamheten begränsas till det som kan utövas

av de två landstingsvalda ledamöterna av skogsvårdsstyrelsen. För att åstadkomma

en tillfredsställande kontakt mellan landstinget och skogsvårdsstyrelsen

torde dock ytterligare åtgärder erfordras av den art kommittéledamoten

herr Hansson berört i sin reservation.

IX. Skogsvårdstyrelseorganisationen

A. Skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning

Styrelsernas tillkomst och nuvarande ställning. Skogsvårdsstyrelserna har

tillkommit genom beslut av statsmakterna. Likaså har styrelsernas arbetsllPP§ifter

till väsentlig del fastställts av statsmakterna.

Ämbetsbefattningen är, sådan den angivits i skogsvårdsstyrelseförordningen,

principiellt sett tvåfaldig. Å ena sidan åligger det skogsvårdsstyrelserna

att befrämja och understödja den enskilda skogshushållningen

samt verka för att skogsvårdsarbetet bedrives på ett planmässigt sätt. Å

andra sidan skall styrelserna utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder,

som jämlikt gällande skogsvårds-, naturskydds- och andra författningar

ankommer på styrelserna. Till detta kommer, att skogsvårdsstyrelserna blivit

anförtrodda alltmer omfattande arbetsuppgifter inom den skogliga yrkesutbildningsverksamheten.

Styrelsernas tjänstemän intar i avlönings-, pensions- och ansvarshänseende

en ställning, som i väsentliga delar överensstämmer med statstjänstemännens.

I befogenhetshänseende är styrelserna förhållandevis fria, vilket bl. a.

avspeglar sig däri, att någon generell rätt att fullfölja talan mot styrelsernas

beslut icke föreligger.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

59

Styrelsernas verksamhet finansieras genom anslag av statsmedel samt

driftinkomster på grund av bilrädesverksamhet, försäljning av frö och

plantor, avverkning i egna skogar in. m. Vidare utgår lokala bidrag från

landsting och vissa hushållningssällskap.

Skogsvårdsutredningen. Utredningen erinrar till en början om 1944 års

skogsvårdsstyrelseutrednings uttalande vid behandlingen av frågan om

skogsvårdsstyrelsernas administrativa ställning, i vilket anfördes att det

ur olika synpunkter kunde anses önskvärt att styrelsernas rättsliga ställning

bringades i bättre överensstämmelse med vad som gällde för andra

likartade organ. De alternativ, som enligt skogsvårdsstyrelseutredningen

därvid kunde tänkas, vore att antingen förändra styrelserna till kommunala

organ eller att göra dem till rent statliga myndigheter. Emellertid stannade

utredningen, under hänvisning till att skogsvårdsstyrelserna i dittillsvarande

form fungerat tillfredsställande, vid att förorda, att styrelsernas

offentligrättsliga ställning skulle förbli oförändrad. Statsmakterna beslöt

sedermera i enlighet med utredningens förslag.

Skogsvårdsutredningen konstaterar för sin del, att den speciella ställning

i offentligrättsligt avseende, som skogsvårdsstyrelserna intar, i vissa

hänseenden medfört mindre tillfredsställande konsekvenser. Såsom exempel

härpå anföres, att det vid fastighetstaxering av styrelsernas skogsbruksskolor

icke visat sig möjligt att med stöd av skattebestämmelserna från

skatteplikt undantaga ens sådana byggnader och anläggningar, som användes

enbart för undervisningsändamål. Ytterligare nämnes att styrelsernas

mellanställning mellan statliga, kommunala och enskilda organ lett

till att skogsvårdsstyrelsetjänstemännens förhandlingsrättsläge blivit

oklart. Å andra sidan synes erfarenheterna av styrelsernas verksamhet under

tiden efter genomförandet av 1946 års reform knappast i och för sig ge

anledning till en omprövning av styrelsernas allmänna ställning. Utredningen

stannar för att föreslå, att skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga

ställning skall bli oförändrad.

Yttrandena. Frågan om skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning

har föranlett uttalanden endast i ett fåtal yttranden.

Skogsstyrelsen förklarar sig dela utredningens uppfattning alt skogsvårdsstyrelsernas

ställning bör få bli i stort sett oförändrad, även om enligt

ämbetsverkets mening vissa skäl kan tala för att ställningen närmas

till vad som gäller för statliga organ.

Skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län, Kopparbergs

och Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Riksförbundet

Landsbygdens folk samt Skogsvårdsstyrelsernas förbund understryker

vikten av att skogsvårdsstyrelsernas nuvarande förvaltningsrättsliga ställning

bibehålies.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

B. Skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområden

Nuvarande bestämmelser. Bestämmelserna rörande inrättande av skogsvårdsstyrelser

samt om verksamhetsområden för de särskilda styrelserna

är meddelade i 4 § skogsvårdslagen. Enligt denna skall för varje landstingsområde

— numera landstingskommun — eller, där Konungen så förordnar,

för annat område finnas en skogsvårdsstyrelse, som skall ha uppsikt

över att skogsmark med därå växande skog skötes i enlighet med vad

i lagen stadgas. I fråga om skogsmark, belägen inom området för stad,

som icke tillhör landstingskommun, utövas uppsikten av den skogsvårdsstyrelse,

vars verksamhetsområde i övrigt helt eller till större delen omger

staden.

F. n. sammanfaller samtliga skogsvårdsstyrelsers verksamhetsområden

med vederbörande landstingskommuners områden, varav följer att Kalmar

län har två skogsvårdsstyrelser och övriga län en skogsvårdsstyrelse.

Skogsvårds utredningen. Utredningen anser, att skogsvårdsstyrelsernas

verksamhetsområden även i fortsättningen bör ansluta till rikets indelning

i landstingskommuner och därmed -— utom vad gäller styrelserna i Kalmar

län — till länsindelningen. Utredningen föreslår emellertid vissa författningstekniska

ändringar och anför därvid bl. a., att de grundläggande

bestämmelserna om skogsvårdsstyrelser i skogsvårdslagen blivit relativt

komplicerade därigenom, att styrelsernas verksamhetsområden anknutits

till indelningen i landstingskommuner, ehuru styrelserna har att utöva

uppsikt även å skogar tillhörande städer, som icke tillhör landstingskommun.

Till saken hör vidare att styrelserna har sig arbetsuppgifter ålagda

jämväl enligt andra författningar än skogsvårdslagen.

Enligt utredningen synes det därför rationellast, att de grundläggande

bestämmelserna om skogsvårdsstyrelser meddelas i den inledande paragrafen

i skogsvårdsstyrelseförordningen. Indelningen i skogsvårdsstyrelseoinråden

bör därvid ske genom anknytning till länsindelningen, varigenom

tillika undcrstrykes styrelsernas ställning av länsorgan. För Kalmar läns

vidkommande bör liksom hittills gälla, att länet skall vara uppdelat på två

skogsvårdsstyrelseområden, sammanfallande med länets två landstingskommuner.

Vidare bör i fråga om verksamhetsområdet för skogsvårdsstyreken

i Stockholms län föreskrivas, att området skall omfatta jämväl Stockholms

stad. Vid en lösning i enlighet med utredningens förestående förslag skulle

de nuvarande bestämmelserna i 4 § skogsvårdslagen om skogsvårdsstyrelse

såsom tillsynsmyndighet kunna ersättas med en bestämmelse om att

uppsikt över att skogsmark med därå växande skog skötes i enlighet med

vad i skogsvårdslagen stadgas skall utövas av vederbörande skogsvårdsstyrelse.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

Yttrandena över skogsvårdsutredningens betänkande. Av remissinstanserna

är det endast Skogsindustriernas samarbetsutskott som behandlar frågan

om skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområden. Utskottet anför därvid

bl. a. följande.

Redan av de i betänkandet redovisade organisationsplanerna för skogsvårdsstyrelser

av olika storleksordning framgår, att i de medelstora och

större skogsvårdsstyrelsernas organisation ingår specialister i undervisningsfrågor,

skogsteknik och skogsvårdsfrågor. Det förefaller som en på så

sätt organiserad styrelse har betydligt större möjligheter att lämna den ur

allmän och enskild synpunkt eftersträvade servicen till skogsbrukets fromma.

Framför allt med hänsyn härtill anser samarbetsutskottet för sin del,

att en sammanslagning av sådana slcogsvårdsstyrelser, vars förvaltningsområden

omfattar skogsbruk av mindre relativ storleksordning, med närliggande

styrelser borde närmare övervägas.

Utredningen rörande frågan om sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna

i Kalmar län, m. m. I det följande torde få lämnas en sammanfattande

redogörelse för utredningsmannens uttalanden och förslag i frågan

om en sammanslagning av skogsvårdsstyrelserna i Kalmar län. Beträffande

övriga i utredningsbetänkandet berörda frågor torde få hänvisas till den

särskilda propositionen angående vissa ändringar i lantbruksstyrelsens och

lantbruksnämndernas organisation, m. m.

Utredningsmannen lämnar inledningsvis en redogörelse för de båda skogsvårdsstyrelsernas

nuvarande organisation och verksamhetsformer m. m.

samt övergår därefter till att redovisa vissa allmänna synpunkter på samrnanslagningsfrågan.

I betänkandet anföres därvid i huvudsak följande.

Enligt den senaste jordbruksråkningen utgjorde summan åkerjord inom

länet vid brukningsenhetcr med mera än 2 ha ca 173 000 ha. Antalet sådana

brukningsenheter uppgick för hela länet till ca 10 900, varav ca 5 500 enheter

om 2—10 ha och ca 3 200 om 10—20 ha. Såväl summan brukningsenheter

med mera än 2 ha som åkerarealen vid dylika enheter är i stort sett

ungefär dubbelt så stor inom södra som i norra länsdelen. Jordbrukets

tyngdpunkter inom länet ligger särskilt på de norra och södra möreslätterna

samt på Öland. Den produktiva skogsmarksarealen under skogsvårdsstyrelsernas

uppsikt utgör 612 000 ha. Härav ligger omkring hälften inom ett

vart av de båda styrelsernas verksamhetsområden, dock med någon övervikt

för det norra området.

Strukturutvecklingen inom jordbruket mellan jordbruksräkningarna 1951

och 1956 utvisar, att inom länet en minskning av åkerarealen vid brukningsenheter

med mera än 2 ha skett under denna tidsperiod med ungefär

2 600 ha. Antalet brukningsenheter av angiven storleksordning minskade

under samma period med 739 enheter. Resultatet av lokaliseringsutredningcns

undersökning rörande väntade förändringar i jordbrukets struktur inom

länet tyder på att det är anledning alt räkna med en fortgående avsevärd

minskning av antalet brukningsenheter och samtidigt fortsatt nedläggning av

sämre jordbruksjord och därmed en viss ökning av skogsmarksarealen.

En jämförelse med förhållandena inom andra län i ovan berörda avseenden

visar, alt enligt 1956 års jordbruksräkning summan åkearcal vid

jordbruk med mera än 2 ha åker är högre än i Kalmar län inom Malmöhus,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Kristianstads, Älvsborgs, Östergötlands och Skaraborgs län samt mindre

inom övriga län. Antalet brnkningsenheter av angiven storlek är större icke

blott i de nyss nämnda länen, med undantag av Östergötlands län, utan

också i Jönköpings, Kronobergs, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län. Arealen produktiv skogsmark under

skogsvårdsstyrelseuppsikt för hela länet, eller 612 000 ha, är den största i

södra Sverige. Närmast i storleksordning kommer Älvsborgs län med eu

areal av sådan skogsmark å 605 000 ha och Jönköpings län med en areal

å 603 500 ha. Inom Kalmar län är sålunda arealen produktiv skogsmark

under uppsikt av skogsvårdsstyrelse något större än i vartdera av sistnämnda

två län.

De berörda faktorerna — jorden, skogen och arbetskraften, eller närmare

bestämt arealen jordbruksjord, arealen skogsmark i enskild ägo, antalet

företag i jordbruk och enskilt skogsbruk samt brukningsenheternas storlek

är grundläggande för omfattningen av de här ifrågavarande organens

verksamheter. Hushållningssällskapens verksamhet med dess inriktning på

upplysning och försök m. m. beror främst av antalet jordbrukare och jordbruksarealen,

och för skogsvårdsstyrelserna med dessas uppgifter på skogsvårdens

område bestämmes omfattningen främst av skogsmarksarealen i enskild

ägo och antalet skogsägare. Lantbruksnämndernas verksamhet, inriktad

särskilt på strukturrationalisering i jord och skog, är beroende av såväl

antalet företagare som jordbruks- och skogsarealerna, och särskilt inverkar

bristerna i de nuvarande brukningsenheterna och behovet av förändringar

i avseende å storlek, sammansättning och arrondering i syfte att möjliggöra

ekonomiskt utnyttjande av produktionsmedlen.

Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, syftande till att främja god skogsvård,

har i båda länsdelarna till mycket övervägande del utgjorts av stämpling

och planläggning av återväxtåtgärder m. in., d. v. s. arbeten på beställning

av skogsägare. Självfallet har i samband härmed regelmässigt individuell

rådgivning bedrivits. De båda skogsvårdsstyrelsernas insatser för allmän

upplysning i skogsvårdsfrågor har på senare år alltmer ökats. Det bör

här nämnas, att 1955 ars skogsvardsutredning föreslagit att verksamheten

med upplysning i skogsvårdsfrågor — såväl allmän upplysning som personlig

rådgivning — skall intensifieras.

Det slår enligt utredningsmannens mening klart, att de produktiva arealerna

samt antalet företagare i jord- och skogsbruk — även med beaktande

av de nyss berörda arbetsuppgifterna — inte i och för sig motiverar mer

än ett för länet gemensamt organ av varje slag (hushållningssällskap,

skogsvårdsstyrelse, lantbruksnämnd). Frågeställningen är därför, huruvida

de speciella förhållandena i länet bör föranleda att uppdelningen består.

länets invanare - och da huvudsakligen från norra länsdelen —

har i tidigare sammanhang och under den nu företagna utredningen uttalats

starka farhågor för att en sammanslagning av organen skulle medföra en

försvarad personlig kontakt mellan organens befattningshavare och befolkningen

samt en avsevärt försämrad service. Vidare har den synpunkten

lramkommit från företrädare för norra länsdelen, att efter en sammanslaginng

de beslutande organen kunde komma att domineras av ledamöter, som

inte är så väl insatta i norra länsdelens förhållanden eller införstådda med

bygdens synpunkter.

I sådant sammanhang har med kraft framhållits att den norra länsdelen

i olika avseenden är i hög grad inriktad mot Östergötland. Frågan om eu

revision av länsgränserna har också väckts under senare år och en utredning

därom har tillstyrkts av länsstyrelsen i länet. Det har under utredningen

från olika håll i norra länsdelen framhållits att de nu aktuella sam
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

63

manslagningsfrågorna borde slutligt övervägas först i samband med frågan

om ändrad länsindelning.

Den rådande administrativa tudelningen bär uppkommit till följd av länets

oformliga geografiska kontur med stora avstånd och har synbarligen

särskilt föranletts av att kommunikationerna varit ytterligt bristfälliga.

Främst av denna anledning var frågan om delning av länet aktuell i mitten

på 1800-talet. Som en kompromiss inrättades i stället två landsting, och

dessa har följts av dubblerade organ på jordbrukets och skogsbrukets område.

På senare årtionden inrättade organ i övrigt har däremot blivit gemensamma

för länet.

Vad kommunikationerna beträffar är järnvägsförbindelserna mellan norra

och södra länsdelarna alltjämt otillfredsställande. Det torde inte kunna

förväntas att kontaktfrågan mellan länsdelarna i nämnvärd grad skall lösas

genom ändrade järnvägsförbindelser. Däremot har vägnätet avsevärt

förbättrats och den fortsatta omläggningen av riksväg nr 4 beräknas förkorta

avståndet mellan Kalmar och Västervik (Oskarshamn—Västervik)

med omkring 15 km. Vidare kommer den förbättrade standarden på vägen

att ytterligare förkorta tidsavståndet. Detta bör kunna medföra att kontakten

och samhörigheten mellan länsdelarna, som på de senaste åren avsevärt

förbättrats, ytterligare stärkes. Å andra sidan kommer de långa avstånden

till residensstaden alltjämt att innebära olägenheter för invånarna i den

nordligaste delen av länet. Det må nämnas att regelbundna direkta bussförbindelser

mellan Västervik och Kalmar icke nu är inrättade.

Länsstyrelsen har på olika sätt sökt överbrygga den klyfta som avståndet

m. m. skapat mellan länsdelarna. Sålunda tillämpas sedan en följd av

år att länsstyrelsen regelbundet håller överläggningar i Västervik.

Som en målsättning för de överväganden, som i det följande kommer att

göras, bör enligt utredningsmannens mening uppställas en organisation,

som har förutsättning att betjäna länets norra och södra delar i lika utsträckning

och som beaktar alla möjligheter till ett rationellt utnyttjande

av personella, ekonomiska och andra resurser. Inte minst får därvid intresset

av goda kontaktmöjligheter i skilda hänseenden tillmätas betydelse.

Kontaktbehov finns i två avseenden: dels mellan vederbörande organ

och allmänheten, i första hand då de enskilda jordbrukarna och skogsägarna,

dels mellan ledningarna av de olika organen sinsemellan och med andra

samverkande organ. Möjligheterna att hålla personlig kontakt och att ge

god service bör bedömas mot bakgrunden av arbetets fördelning och organisation

inom de olika organen.

Det har genom den tekniska och ekonomiska utvecklingen uppkommit

ett ökande behov av specialister på olika grenar av jord- och skogsbruket.

Det är emellertid av olika skäl begränsade möjligheter att inom små verksamhetsområden

på längre sikt hålla specialister av olika slag. Små enheter

har ofta alltför begränsade ekonomiska resurser. Det är inte heller förenligt

med god hushållning med de personella resurserna att låta befattningshavare

med hög specialutbildning arbeta i små områden med arbetsuppgifter,

som i väsentlig utsträckning kunde skötas av icke specialutbildad personal.

Utvecklingen går också i den riktningen, att den högskoleutbildade

expertisen får relativt stora verksamhetsområden — i eu del fall utöver

länsgränserna — och alt huvuddelen av de löpande arbetsuppgifterna läggs

pa allroundarbetande befattningshavare med lokalt mera begränsade arbetsfält.

Specialistens uppgift blir då alt följa utvecklingen inom sill fack, alt

bedriva viss allmän upplysning, alt förmedla kunskap och nyheter till de

lokala befattningshavarna, medverka till deras fortbildning samt härutöver

att ge sitt utlåtande i viktigare och mer svårbedömbara ärenden.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

En så ordnad verksamhet på jordbrukets och skogsbrukets område innebär

att beställningsarbeten (planläggning av stämpling och skogsvårdsåtgärder,

av jordförbättring och byggnader, uppläggande av driftplaner etc.)

samt den individuella rådgivningen ute på fältet i stort sett utföres av allroundarbetande

personal, som inom sitt område bör kunna hålla god kontakt

med sina klienter och med bygdens utveckling. Denna kontakt -— och

det blir givetvis huvuddelen av direktkontakten —• blir föga beroende av var

kansliorten för organet ligger.

Det kvarstår givetvis ett behov från befolkningens sida att i speciella

problem få personlig kontakt med den ene eller andre specialisten. Möjligheterna

härtill blir givetvis mindre om specialisterna får stora verksamhetsområden

och för bygder, som får långa avstånd till stationeringsorten för

specialisten. Detta är emellertid en följd av att man, såsom nyss sagts, är

nödsakad att hushålla med den specialutbildade personalen.

Det föreligger naturligtvis också ett behov för länets invånare att i en del

ärenden få rådgöra personligen med vederbörande chefstjänsteman. Möjligheterna

härtill kommer givetvis att begränsas vid en minskning av antalet

förvaltningsenheter och därmed också antalet chefstjänster. Detta förhållande

kan emellertid ej undvikas, då en god hushållning med den specialutbildade

och högt kvalificerade arbetskraften skall göras samtidigt som allmänhetens

krav på service tillgodoses. Frågan, som har många paralleller

inom andra förvaltningsområden, synes emellertid ej ha sådan storleksordning,

att den kan anses på ett mera avgörande sätt böra inverka på övervägandena

om eventuell sammanslagning av här behandlade länsorgan.

Ur här berörda synpunkter ter sig ordningen vid skogsvårdsstyrelserna

på följande sätt.

I skogsvårdsstyrelsernas verksamhet är arbetsfördelningen grundad på indelning

i länsskogvaktardistrikt. Det är främst länsskogvaktaren, som inom

sitt distrikt svarar för personlig rådgivning och allmän upplysning i skogsvårdsfrågor,

och hans befogenheter omfattar bl. a. stämpling och åtgärdsplanläggning,

som beställes av skogsägare. Den personliga rådgivningen

sker f. ö. i stor utsträckning i samband med sådana förrättningar ute på

fältet. De länsjägmästaren underställda jägmästarna har icke särskilda

distrikt utan torde arbeta som specialister särskilt inom den skogliga undervisningens

område.

En sammanslagning av de båda styrelserna torde inte böra medföra att

systemet med länsskogvaktardistrikt frångås. Kontakterna mellan allmänheten

och länsskogvaktarorganisationen torde inte vara beroende av om

den administrativa ledningen utövas från en eller två kansliorter.

Det ligger i sakens natur att en sammanslagning av de ifrågavarande

institutionerna skulle komma alt medföra, att de beslutande församlingarnas

nuvarande förankring i bygden i viss mån försvagades. Södra länsdelens

företrädare skulle få medinflytande på avgörandet av frågor berörande

norra länsdelen liksom också norra länsdelens representanter få medinflytande

i södra länsdelen. För att icke någon länsdel med fog skall känna

sig eftersatt är det av vikt att en för länet gemensam nämnd eller styrelse

får en väl avvägd sammansättning från de båda länsdelarna.

Vid sammanslagna enheter av de skilda organen hör dessas styrelser, delegationer

o. dyl. förlägga sammanträden m. m. icke blott till kansliorten

utan även till andra platser inom länet för att därigenom söka öka kontaktmöjligheterna

och knyta länsdelarna närmare samman. Det bör här

vara goda möjligheter att bygga vidare på den tradition, som länsstyrelsen

utbildat med regelbundna mottagningar i Västervik en gång i månaden.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

I den allmänna upplysningsverksamheten har såsom redan berörts såväl

hushållningssällskap som skogsvårdsstyrelser fått betydelsefulla och

ökade arbetsuppgifter. Efter riksdagsbeslutet i år har lantbruksnämnderna

fått upplysning som ett delvis nytt medel i sin verksamhet. Upplysningsverksamheten

kräver att en nära kontakt kan hållas mellan ledningarna

av de nämnda tre organen och även andra länsorgan, särskilt da lantmäteriet

och länsarbetsnämnden. Lantmäteriets medverkan avser här givetvis

särskilt den yttre rationaliseringen. Länsarbetsnämndens medverkan är given

med hänsyn till den undervisning i arbetslöshetsbekämpande syfte och

den planläggning av arbetsobjekt för tider med ojämn sysselsättning, som

bedrives inom hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse. Omskolningen

av arbetskraft, som tidigare kunnat få sin utkomst i lanthushållningen,

samt överföring till andra delar av näringslivet av sådan arbetskraft är

andra vägande motiv för länsarbetsnämndens medverkan.

En fortlöpande intim samverkan mellan lantbruksnämnd och lantmäteri

är nödvändig. I enlighet med statsmakternas direktiv utbygges samverkan

i organiserad form, som i avseende å skogsmark innefattar jämväl sko^gsvårdsstyrelserna.

Sålunda gäller bl. a. att lantbruksnämnden skall samrada

med överlantmätaren i ärenden rörande fastighetsbildning och att överlantmätaren

ävensom länsjägmästaren äger deltaga i nämndens överläggningar

i ärenden som rör deras verksamhetsområden. Samverkan på länsplanet

omfattar givetvis även andra myndigheter. En samordnande uppgift i

olika hänseenden åvilar länsstyrelserna i länen, som nu bl. a. fått till uppgift

att genom utbyggda länsråd föra de olika verksamhetsgrenarna i ökad

kontakt med varandra. Eu samordning och ett samarbete försvåras i viss

mån genom den nuvarande organisatoriska splittringen inom Kalmar län

med vissa organ tudelade och delvis förlagda på annan ort än residensstaden.

Utredningsmannen övergår härefter till att beröra vissa för lantbruksnämnderna,

hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna i Kalmar län

speciella spörsmål samt de besparingar, som skulle kunna vinnas genom

en sammanslagning av varje grupp av de olika organen. I fråga om skogsvårdsstyrelserna

uttalar utredningsmannen därvid, afl den nuvarande eller

påräkneliga omfattningen av de båda skogsvårdsstyrelsernas verksamhet —

sedd även i förhållande till andra jämförbara län och med beaktande av utvecklingen

på serviceområdet — icke är eller torde få sådan omfattning, att

arbetsvolymen skulle utgöra hinder för sammanslagning av styrelserna.

Skogsvårdsstyrelsen i norra länsdelen har byggt upp eu betydande serviceorganisation,

betingad av de arbetsuppgifter, som skogsvårdsstyrelsen

funnit angelägna. Med hänsyn härtill och till de omfattande skogsbygderna

i norra länsdelen synes skäl föreligga att, om en sammanslagning till en gemensam

skogsvårdsstyrelse för länet genomföres, verksamhetsområdet nu

indelas i två distrikt, med ett distriktskontor å den ort, som inte blir kansliort

för skogsvårdsstyrelsen. Någon anledning att frångå den nuvarande

organisationen beträffande länets indelning i länsskogvaktardistrikt föreligger

ej.

I betänkandet lämnas därefter följande sammanställning rörande en tänkbar

personalorganisation vid eu för länet gemensam skogsvårdsstyrelse.

5 liihang till riksdagens protokoll 1960. lsaml.Nr 10G

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Sammanställningen utvisar även den nuvarande personalorganisationen vid

de båda skogsvårdsstyrelserna. Endast den ordinarie och extra ordinarie

personalen har medtagits. Beteckningarna C och D avser placering vid styrelsens

kansli resp. vid det föreslagna distriktskontoret.

Södra

Norra

1 C

1 G

16 D) 9 (1 C—8 D)

6 D

1 C

1 C

1 C

1 C

1 C

1 D

9 (2 C—7 D)

9 D

1 G

1 C

3 C

En skogsvårdsstyrelse
Länsjägmästare

.................. 1 c

Biträdande länsjägmästare.......... 1 C

Distriktsjägmästare................ 1 D

Förste assistent .................. .

Assistent........................ 2 (1 C—1 D)

Förste länsskogvaktare............ 1 p>

Länsskogvaktare.................. 18 (2 C

Biträdande länsskogvaktare........ 15 D

Kamrerare ...................... 1 q

Kontorist........................ 1 p

Kanslibiträde.................... 1 p>

Kontorsbiträde .................. 3 ^2 C- 1 D)

Personalförteckningen har, anför utredningsmannen —- utom vad avser

kontorsbiträdena — uppgjorts av utredningens skoglige expert med ledning

av organisationen vid andra jämförbara skogsvårdsstyrelser i landet

och med hänsyn till de lokala förhållandena inom länet. En sammanslagning

av skogsvårdsstyrelserna skulle enligt förteckningen medföra en

minskning av personalen med en befattningshavare, nämligen en kamrerare.

En lansjägmästare utgår. En biträdande länsjägmästare (tillika distriktschef)

och en distriktsjägmästare skulle tillkomma, medan de två förste assistenttjansterna

bortfaller. Genom att en assistent tillkommer, skulle antalet

jägmästare bli samma som nu finns vid de båda styrelserna. En kanslibiträdestjänst

skulle ombildas till kontoristtjänst. Vad beträffar biträdespersonalen

på kontoret i övrigt har från skogsvårdsstyrelserna anförts att

man nu arbetar med en minimal personaluppsättning och i avsevärd utsträckning

får anlita extra kontorspersonal. En eventuell ökning av kontorspersonalen

skulle sålunda vara betingad av nu föreliggande brist och

icke föranledas av en sammanslagning, som enligt erfarenheter från andra

sammanhang normalt bör medge viss rationalisering av arbetet. Mot bakgrunden

härav har kostnadsjämförelsen beträffande avlöningar gjorts utan

ändring av antalet kontorsbiträden.

Vad angår utgifterna för arvoden samt resekostnadsersättningar och

traktamenten till styrelseledamöter, revisorer m. fl. räknar utredningsmannen

med att dessa kommer att minska vid en sammanslagning till en

skogsvårdsstyrelse. Däremot torde kostnaderna för reseersättningar till

personalen komma att öka något. Vid en distriktsindelning kommer resorna

för den biträdande länsjägmästaren och för distriktsjägmästaren sanno
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

67

likt icke att totalt sett föranleda några nämnvärda kostnadsändringar under

ifrågavarande utgiftstitel. Resekostnaderna för länsjägmästaren och den speciella

expertis, som må bli gemensam för länet, torde däremot medföra en

ökning. Å andra sidan reduceras denna ökning, om skogsvårdsstyrelsen förlägges

till Kalmar, genom att resekostnader icke uppkommer för länsjägmästaren

vid samverkan med myndigheter och institutioner i Kalmar.

Utgifterna för de allmänna förvaltningskostnaderna torde i vissa avseenden

(såsom för inventarier, föreningsavgifter m. m.) bli lägre och i andra

högre (t. ex. för telefonkostnader). Vid en distriktsindelning blir kostnaderna

för tjänstelokaler troligen oförändrade. Ifrågavarande allmänna

förvaltningskostnader beräknas totalt sett icke påverkas i nämnvärd grad

av en sammanslagning.

De kostnadsförändringar i förhållande till de faktiska kostnaderna budgetåret

1958/59, som en sammanslagning av skogsvårdsstyrelserna vid

ovannämnda förutsättningar kan beräknas medföra, har av utredningsman
-

nen beräknats till följande ungefärliga belopp.

Kostnadsslag Ökning

eller

minskning

A. Avlöningar .......................................... — 11 568

B. Arvoden till styrelseledamöter och revisorer m. fl......... — 2 400

C. Reseersättningar ...................................... -f- 3 900

D. Vissa förvaltningskostnader ............................ —

E. Övriga utgifter ........................................ —

Summa — 10 068

I en avslutande sammanfattning uttalar utredningsmannen, att han anser

att storleken av Kalmar län i och för sig inte hindrar att administrationen

av en gemensam skogsvårdsstyrelse kunde handhas från en och samma kansliort.

Arealen skogsmark inom en skogsvårdsstyrelses verksamhetsområde

torde dock bli den största i södra Sverige. Med utgångspunkt från en oförändrad

indelning av länet i länsskogvaktardistrikt torde ett sammanförande

av själva administrationen till en plats icke medföra någon förändring av

betydelse vad angår skogsvårdsstyrelsernas enskilda rådgivnings- och upplysningsverksamhet

samt serviceverksamhet. En sammanslagning, begränsad

till att ställa förvaltningarna under en chef och göra den kamerala organisationen

gemensam, synes icke medföra kostnadsförändringar av avgörande

betydelse. För en sammanslagning talar det alltmer framträdande

behovet av en ökad samverkan mellan länsorganen på jord- och skogsbrukets

område liksom också med länsförvaltningen i övrigt.

I fall en sammanslagning kommer till stånd, torde en distriktsindelning

nu böra anordnas med ett distriktskontor förlagt till den ort, som icke blir

kansliort. Som kansliort kan med hänsyn till skogsmarkens fördelning och

åtgärdsbehovet Västervik eller Kalmar ifrågakomma. Måhända skulle Väs
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

tervik ur antydda synpunkter ha visst företräde. Om ledningen förlägges

till Kalmar, underlättas emellertid samverkan på länsplanet och ökas möjligheterna

att åstadkomma samlade insatser.

Den tidigare redovisade kostnadsjämförelsen belyser endast hur en sammanslagning

av skogsvårdsstyrelserna till ett kansli under gemensam chef

men med fackutbildad personal (jägmästare m. fl.) till oförändrad numerär

och stationering skulle verka. Utredningsmannen har sålunda icke funnit

sig böra ingå på några överväganden rörande ändringar i organisationen

i övrigt.

Yttrandena över Kalmarlänsutredningens betänkande i vad avser skogsvårdsstyrelserna

i Kalmar län. Av de remissorgan, som i sina yttranden berört

frågan om sammanslagning av de båda skogsvårdsstyrelserna, uttalar

sig statskontoret, riksräkenskapsverket, skogsstyrelsen och lantbruksnämnden

i Kalmar läns södra område för en sammanslagning, medan övriga remissorgan,

däribland lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Kalmar län, lantbruksnämnden

i Kalmar läns norra område, de båda skogsvårdsstyrelserna

och hushållningssällskapen samt Skogsvårdsstyrelsernas förbund, föreslår

att avgörandet i frågan uppskjutes tills vidare, varvid som motiv anföres

bl. a. att skogsvårdsstyrelseorganisationen är föremål för omprövning samt

att ändringar i den nuvarande länsindelningen är att förvänta relativt snart.

Beträffande de praktiska konsekvenserna av en sammanslagning uttalar

skogsstyrelsen följande.

De administrativa och ekonomiska vinsterna av skogsvårdsstyrelsernas

ihopslagning torde, enligt vad utredningen visar, bli rätt obetydliga, om utredningsmannens

förslag att inrätta ett distriktslcontor i Västervik med

en personaluppsättning av inte mindre än fyra befattningshavare -— två

jägmästare och två biträden för kontorsgöromål ■— följs. Enligt skogsstyrelsens

mening innebär förslaget en halvmesyr, som inte gärna kan godtas.

De fördelar ur organisatorisk synpunkt, som en sammanslagning med

tillskapande av ett gemensamt kansli i residensstaden i och för sig skulle

föra med sig, synes nämligen gå helt förlorade genom inrättande av det

tilltänkta Västervikskontoret, som i åtskilliga stycken skulle komma att stå

liksom litet vid sidan om, med viss tungroddhet i förvaltningsförfarandet

och andra komplikationer i släptåg. Skall ett hopförande ske, synes detta

böra vara fullständigt, eljest torde den nuvarande anordningen böra bibehållas

såsom mera funktionsduglig än den föreslagna kompromissen. Vid

en fullständig hopslagning kan besparingarna beräknas bli större än vad

utredningen kalkylerat med. Den aktuella ekonomiska vinsten blir dock

relativt blygsam, genom att en omedelbar utbyggnad av resurserna på yrkesutbildningens

område erfordras för den södra" länsdelens vidkommande.

Några minskningar av antalet befattningshavare, med undantag av en kamrer,

eller sänkta lokalkostnader är därför icke att räkna med" vid en sammanslagning

i nuläget. Kostnadsbesparingen i detta läge kan under angivna

förutsättning uppskattas till i runt tal totalt 18 000 kr."för år. På längre sikt

kan emellertid en större ekonomisk vinst beräknas uppkomma genom att

utbyggnaden kan hållas inom snävare ram än som skulle erfordras, om den

nuvarande ordningen med två styrelser bibehölles. Mot den i betänkandet

föreslagna personaluppsättningen, som är beräknad enligt nu tillämpade

opaginerad Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

grunder för personalberäkningar hos skogsvårdsstyrelserna, synes i nuvarande

stund i princip intet vara att erinra.

Vad beträffar själva tidpunkten för en eventuell sammanslagning av

skogsvårdsstyrelserna förtjänar framhållas, att den nuvarande länsjägmästaren

i det södra området uppnår pensioneringsperiodens nedre gräns dén

1 december 1962 och periodens övre gräns den 1 december 1963. Kamreraren

i samma styrelse uppnår motsvarande gränser den 1 januari 1962 resp.

den 1 januari 1963. Med hänsyn till anförda förhållanden torde ett beslut

om sammanslagning lämpligen få träda i kraft den 1 juli 1962 eller den 1 juli

1963. Intill dess torde åtskilliga med sammanläggningen sammanhängande

praktiska problem hinna närmare utredas.

Till stöd för sitt ställningstagande mot en omedelbar sammanslagning

anför skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns norra område med anknytande till

de av utredningsmannen anförda motiveringarna sammanfattningsvis följande.

1. Kostnadsbesparingar

Utredningen tillmäter de av densamma beräknade kostnadsbesparingarna

ingen avgörande betydelse.

Såsom styrelsen visat kan — om en försämring i en verksamhet ej skall

uppstå — icke beräknas uppkomma någon besparing alls. En fördyring är

av angivna skäl mera sannolik.

Kostnadsbesparing kan sålunda över huvud taget icke åberopas som skäl.

2. Personella, ekonomiska och andra resurser utnyttjas rationellare

Enligt vad styrelsen kunnat finna, har utredningen beträffande skogsvårdsstyrelserna

icke kunnat påvisa några vinster av detta slag. Styrelsen

anser icke heller att några sådana, värda att nämna, kunna väntas uppkomma.

3. Samverkan mellan länsorganen på jord- och skogsbrukets område liksom

också med länsförvaltningen i övrigt underlättas

Det bör här först framhållas att detta givetvis kan angivas som skäl endast

med den uttryckliga förutsättningen att ett sammanslaget organs kansli

lorlägges till Kalmar.

Med" hänsyn till att skogsvårdsstyrelserna i sin verksamhet icke har något

eller mycket obetydligt att göra med länsstyrelsen och de flesta andra

länsorgan utom lantbruksnämnd och lantmäteri (varvid lagarbetet med dem

är koncentrerat till norra länsdelen) men däremot i sin yrkesutbildning

behöver goda kontakter med norra landstinget, anser styrelsen med hänvisning

också till vad ovan anförts om kontakternas natur, att detta skäl

icke kan tillmätas närmelsevis den betydelse som utredningsmannen gjort.

Att döma av den ställning utredningsmannen tagit till punkterna 1 och 2

härovan måste han ha tillmätt punkt 3 en helt avgörande betydelse vid sitt

ståndpunkttagande i princip för en sammanslagning av skogsvårdsstyrelserna.

Styrelsen kan icke finna det vara rimligt att så svagt underbygga en åtgärd,

som uppenbarligen skulle innebära en avsevärd försämring av skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet såväl för organen själva som — och icke

minst — för allmänheten och som mötts av ett så kompakt motstånd från

denna allmänhets sida. Härtill kommer att frågan, oavsett detta, icke bör

frikopplas från de förslag om andra lösningar, som framkommit, utan bör

anstå i avvaktan på att dessa blivit grundligt utredda. I annat fall kan riskeras

att det tillskapas ett provisorium, som med tanke särskilt på eu eventuell

ändring av länsindelningen, skulle vara bögsl olyckligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns södra område uttalar, att styrelsen,

sedan den fått taga del av utlåtandet från skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns

norra område, ansett sig icke ha anledning att närmare yttra sig om den

föreliggande utredningen utan vill till alla delar ansluta sig till det utlåtande,

som avgetts av skogsvårdsstyrelsen i det norra området.

C. Skogsvårdsstyrelsernas sammansättning och arbetsformer

Nuvarande förhållanden. Skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens

län samt i Älvsborgs län, där antalet hushållningssällskap är två, består

av fem ledamöter, medan styrelserna i övriga län består av tre ledamöter.

Styrelseledamöterna är utsedda för tre år i sänder, en såsom ordförande

av Kungl. Maj :t samt de övriga till halva antalet av vederbörande landsting

och halva antalet av vederbörande hushållningssällskap. För envar av

ordföranden och övriga ledamöter i styrelsen skall för samma tid och på enahanda

sätt, som gäller i fråga om dessa, utses en suppleant.

För besluts fattande inom skogsvårdsstyrelse fordras, att denna är fulltalig.

Såsom styrelsens beslut gäller den mening, varom de flesta förenar sig.

Vid lika röstetal gäller, utom i fall rörande åtal mot eller disciplinär bestraffning

av tjänsteman hos styrelsen, den mening som biträdes av ordföranden.

I den skogliga undervisningsverksamheten biträdes skogsvårdsstyrelse av

ett råd, bestående av länsjägmästaren samt fyra av styrelsen för tre år i

sänder särskilt utsedda personer, av vilka en skall företräda domänverket,

en det större enskilda skogsbruket, en det mindre skogsbruket och en skogsarbetarna.

Råden inrättades år 1955.

Enligt reglementet för skogsvårdsstyrelserna äger de skogsskoleutbildade

ordinarie befattningshavarna vid skogsvårdsstyrelse utse en representant att

närvara vid skogsvårdsstyrelses sammanträden med rätt att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten. Nämnda bestämmelse tillkom år 1946.

Skogsvårdsutredningen. Utredningen förklarar, att den vid sina överväganden

i fråga om skogsvårdsstyrelsernas sammansättning utgått från att

styrelserna skall ha god lokal förankring, vara representativa för det enskilda

skogsbruket inom vederbörande skogsvårdsstyrelseområde samt äga

förutsättningar att arbeta effektivt. Utredningen har vidare tagit särskild

hänsyn till att styrelserna skall vara lämpade att taga ansvar i frågor rörande

den skogliga yrkesutbildningen.

Utredningen anför vidare.

Den lokala förankringen torde bäst säkerställas genom att till ledamot

av skogsvårdsstyrelse utses endast sådan inom styrelsens verksamhetsområde

boende person, som är med skogsförhållandena inom området väl förtrogen.

Villkoret att skogsvårdsstyrelse skall vara representativ för det enskilda

skogsbruket inom sitt område samt lämpligt sammansatt för hand
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

läggning av yrkesutbildningsfrågor bör enligt utredningen föranleda att

antalet ledamöter i styrelsen utökas. Normalt synes nämligen, i likhet med

vad f. n. gäller beträffande råden för undervisningsfrågor, i styrelsen böra

ingå bl. a. en företrädare för det större enskilda skogsbruket, eu för det

mindre skogsbruket och en för skogsarbetarna.

Vad beträffar kravet att styrelsen skall kunna arbeta effektivt kan det

nuvarande förhållandet att skogsvårdsstyrelses beslut i princip skall fattas

av styrelsen i plenum knappast anses tillfredsställande. I stället synes sådana

bestämmelser rörande ärendenas handläggning inom skogsvårdsstyrelse

böra utfärdas att beslut skall kunna träffas även i annan ordning än

av styrelsen i sin helhet. Genom dessa bestämmelser, vilka lämpligen bör

meddelas i ett med de moderna instruktionerna inom statsförvaltningen såsom

förebild omarbetat reglemente för skogsvårdsstyrelserna, torde bl. a.

böra fastställas, vilka ärenden som skall avgöras i plenum samt den ordning

i vilken beslut i övriga ärenden skall fattas.

Med beaktande av det anförda föreslår utredningen, att skogsvårdsstvrelse

skall bestå av ordförande och sex ledamöter. Ordföranden bör utses

av Kungl. Maj :t. Av ledamöterna bör tre utses av länsstyrelsen på så sätt

att två utses bland personer, som kan anses företräda det enskilda skogsbruket

inom skogsvårdsstyrelseområdet, och en bland personer, som kan

anses företräda skogsarbetarna inom området. Utseendet av nämnda ledamöter

bör föregås av att de inom skogsvårdsstyrelsens verksamhetsområde

representativa skogsägare- resp. skogsarbetarorganisationerna beredes tillfälle

avge förslag. Av övriga ledamöter bör två utses av landstinget — varav

den ene helst bör ha goda kontakter i yrkesutbildningsfrågor — och

den återstående utgöras av länsjägmästaren såsom självskriven. För samtliga

ledamöter utom ordföranden och länsjägmästaren bör finnas suppleanter,

utsedda i enahanda ordning som ledamöterna. Vad gäller mandattidens

längd för de utsedda ledamöterna samt suppleanterna synes denna

av praktiska skäl böra fastställas till fyra år. Slutligen bör det få ankomma

på styrelsen att inom sig utse vice ordförande.

Vid en förstärkning av skogsvårdsstyrelserna i enlighet med utredningens

förslag bör enligt de sakkunnigas mening bestämmelserna i skogsvårdsstyrelseförordningen

angående särskilda råd för undervisningsfrågor utgå.

De samordningsproblem av olika slag, som uppkommer i anslutning till den

skogliga yrkesutbildningsverksamheten, torde liksom när det gäller liknande

frågor inom övriga verksamhetsgrenar böra lösas av vederbörande styrelse

på sätt som med hänsyn till de lokala förhållandena bedömes lämpligast.

Jämväl den bestämmelse i reglementet för skogsvårdsstyrelserna som innebär,

att de skogsskoleutbildade ordinarie befattningshavarna vid skogsvårdsstyrelse

äger utse en representant att närvara vid styrelsens sammanträden

med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten synes

kunna utgå. Utredningen har nämligen funnit, alt den speciella sakkunskap

rörande de praktiska skogliga förhållandena, som besittes av befattningshavarna

inom länsskogvaktarkategorien, skulle bättre än f. n. kunna nyttiggöras

av skogsvårdsstyrelsen, om denna vid förekommande behov till

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

sammanträde kallade just den befattningshavare, som i sin tjänst haft beröring

med det till behandling föreliggande ärendet. Samtidigt uttalar sig

utredningen för att företagsnämnder inrättas vid skogsvårdsstyrelserna.

Vad slutligen beträffar villkoren för att skogsvårdsstyrelse skall vara beslutmässig

finner utredningen, att närvaro bör krävas av, förutom ordföranden,

minst fyra ledamöter. Såsom styrelsens mening bör gälla den mening,

varom de flesta förenar sig. Vid lika röstetal bör ordföranden, utom

vad gäller ärenden, som avser åtal mot eller disciplinär bestraffning av

tjänsteman, ha utslagsröst.

I en reservation förordar ledamoten Hansson att skogsvårdsstyrelserna i

de mindre och medelstora skogsvårdsstyrelseområdena skall bestå av fem

ledamöter, nämligen en av Kungl. Maj :t förordnad ordförande, två av länsstyrelsen

utsedda ledamöter, en av landstinget utsedd ledamot samt länsjägmästaren.

Reservanten motiverar sitt ställningstagande sålunda.

Utredningen föreslår att länsjägmästaren skall ingå som självskriven ledamot

i skogsvårdsstyrelse. Antalet ledamöter blir härigenom utökat utan

att styrelsen kan sägas ha växt. Visserligen torde någon praktisk erfarenhet,

krav från skogsvårdsstyrelsernas eller länsjägmästarnas sida knappast

kunna åberopas som stöd för länsjägmästarnas inplacering i styrelserna

men förslaget synes mig vara väl motiverat av en för allmänna institutioner

under senare år genomförd praxis och därmed av önskemålet att skapa

överensstämmelse med lantbruksnämnd, hushållningssällskap och andra

länsorgan, vilkas chefstjänsteman författningsenligt redan är styrelseledamot.

Sämre underbyggt förefaller mig vara utredningens förslag att gå vidare

och generellt utöka antalet styrelseledamöter till sju, även om jag helt delar

utredningens uppfattning »att styrelserna skall ha god lokal förankring,

vara representativa för det enskilda skogsbruket inom vederbörande skogsyårdsstyrelseområde

samt äga förutsättningar att arbeta effektivt». Min erfarenhet

föranleder mig också att oreserverat instämma när utredningen

understryker att »den lokala förankringen torde bäst säkerställas genom

att till ledamot av skogsvårdsstyrelse utses endast sådan inom styrelsens

verksamhetsområde boende person, som är med skogsförhållandena inom

området väl förtrogen». En skogsvårdsstyrelse torde emellertid arbeta mest

effektivt om den liksom hittills består av ett relativt begränsat antal för

uppgiften intresserade personer, som är förfarna i skogsbruk och väl förtrogna

med skogsförhållandena inom skogsvårdsstyrelsens verksamhetsområde.

Av den anledningen finner jag det omotiverat att genomgående utöka

antalet styrelseledamöter till sju. — En skogsvårdsstyrelse om fem personer

betyder däremot ingen egentlig utökning därest, som utredningen föreslår,

länsjägmästaren ingår och vice ordföranden väljes inom styrelsen;

suppleant för ordföranden, som f. n. även utses av Kungl. Maj :t och utan

att äga rösträtt regelbundet deltager i styrelsens sammanträden, skulle

nämligen icke längre förordnas.

Landets 25 skogsvårdsstyrelseområden företer med hänsyn till storlek

och de enskilda skogarnas sammansättning de mest skiljaktiga förhållanden.

Vissa av dem är utpräglade småbrukarområden med den enskilda

skogsmarken till 80—90 procent eller mer i bondehand medan inom andra

storskogsbruket närmast dominerar. Inom de förra är skogsägarna som

regel även skogsarbetare och kadern av egentliga skogsarbetare på de enskilda

skogarna ofta ytterst begränsad. Däremot är skogsarbetarkåren

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960 73

inom områden med stor andel gods- och bolagsskogar av betydande numerär.

Inom ett mindre skogsvårdsstyrelseområde erhålles ofta såväl geografiskt

som kategorimässigt en bättre representation av det enskilda skogsbruket

genom tre—fyra personer än i ett större genom sex personer. Eu

styrelse om sju ledamöter skulle vidare inom flera mindre områden i betraktande

av antalet skogliga befattningshavare hos resp. skogsvårdsstyrelser

innebära en otymplighet, som ur ekonomisk synpunkt knappast hellei

kan försvaras.

Nu motiverar utredningen främst sitt förslag om till sju personer utökade

skogsvårdsstyrelser med en strävan att göra dessa lämpligt sammansatta

även tor handläggning av skogliga yrkesutbildningsfrågor. Härvidlag synes

mig utredningen göra ett felslut. Yrkesutbildningen kommer nämligen

under alla förhållanden att kräva ett permanent samråds- eller samarbetsorgan,

i vilket representanter för olika myndigheter, organisationer och

skogsägarekategorier, som inte kan tänkas ingå i skogsvårdsstyrelsen, bör

få göra sin mening gällande, t. ex. skolmyndigheter, domänverket, skogsarbetare

på allmänna skogar, landstingets förvaltningsutskott m. fl. Vad

landstingets förvaltningsutskott beträffar måste en intim direkt kontakt

upprätthållas mellan detta såsom främste företrädare för yrkesutbildningen

inom landstingsområdet och skogsvårdsstyrelsen — en kontakt som

kräver så speciell insikt i yrkesutbildningsfrågor och landstingsförvaltning

att den endast i undantagsfall kan förutsättas bli tillfredsställande upprätthållen

genom av landstinget i tänkt ordning valda ledamöter.

Troligen bör man emellertid förutsätta att i t. ex. de vidsträckta norrländska

skogsvårdsstyrelseområdena ett större antal än fem ledamöter kan

visa sig vara ett berättigat önskemål för att styrelsen skall erhålla en tillfredsställande

geografisk täckning av hela området. Antalet styrelseledamöter

synes lämpligen böra vara udda och därmed i dessa större områden

högst sju. Men inom de mindre och flertalet medelstora skogsvårdsstyrelseområdena

finner jag en fördubbling av styrelsens numerär helt omotiverad,

då en styrelse om fem ledamöter — länsjägmästaren inräknad — kan förutsättas

bli fullt representativ och äga de bästa förutsättningar för effektiv

verksamhet. I vart fall synes möjlighet böra lämnas för ett efter de lokala

förhållandena fritt val mellan fem eller sju styrelseledamöter. Vid utseende

av styrelseledamöter torde det vidare få anses vara av större vikt att välja

för uppgiften lämpade personer än att ovillkorligt göra valet inom till numerären

obetydliga kategorier med en ofta diffus avgränsning. Däremot bär

vid utseende av representanter i samarbetsorgan för yrkesutbildningsfrågor

stor vikt fästas vid att alla berörda parter blir företrädda.

I en av ledamoten Staxäng avgiven reservation förordas att anordningen

med en skogsskoleutbildad bisittare vid skogsvårdsstyrelses sammanträden

bibehålies. Som motiv för sitt ställningstagande anför herr Staxäng, att

skogsvårdsstyrelserna genom bisittarna erhåller ett värdefullt tillskott av

skoglig sakkunskap, stående i nära kontakt med skogsägarna i vederbörande

län.

Yttrandena. Utredningens förslag att ordförande i skogsvårdsstyrelse skal?

utses av Kungl. Maj:t tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga remissorgan

som uttalat sig i frågan. Flertalet remissorgan tillstyrker vidare

att länsjägmästaren ingår som självskriven ledamot av skogsvårdsstyrelsen.

Mot sistnämnda förslag vänder sig emellertid bl. a. länsstyrelsen i Skara
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 106 är 1960

borgs lön, Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott, Älvsborgs läns

landstings förvaltningsutskott, skogsvårdsstgrelserna i Stockholms, Älvsborgs

och Skaraborgs län, Svenska landstingsförbundet, Skogsindustriernas

samarbetsutskott samt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund av vilkas

uttalanden framgår, att länsjägmästaren anses böra inta en i förhållande

till styrelsen fristående ställning.

Beträffande skogsvårdsstyrelses sammansättning i övrigt är meningarna

bland remissinstanserna mycket delade. En rätt allmän uppfattning är

emellertid att hushållningssällskapen med hänsyn till det nära sambandet

mellan jordbruk och skogsbruk bör vara bibehållna vid rätten att utse en

ledamot av skogsvårdsstyrelsen. Flera remissorgan föreslår vidare, att antalet

styrelseledamöter begränsas till färre än sju — det antal utredningen

föreslagit — i de mindre och medelstora länen. I sistnämnda fall har

remissorganen i stor utsträckning anknutit till det av utredningsledamoten

Hansson reservationsvis framförda förslaget till styrelsesammansättning.

Ett annat framfört alternativ är ordförande utsedd av Kungl. Maj:t,

en ledamot utsedd av länsstyrelsen, en av landstinget, en av hushållningssällskapet

samt länsjägmästaren självskriven ledamot. Ytterligare ett alternativ

är ordförande utsedd av Kungl. Maj :t, två ledamöter utsedda av länsstyrelsen

samt en ledamot utsedd av landstinget och en av hushållningssällskapet.

Flertalet remissorgan och då framförallt skogsvårdsstyrelserna har med

tillstyrkande av utredningsledamoten Staxängs reservation föreslagit att bisittarinstitutionen

bibehålies. De s. k. undervisningsråden anses däremot

rätt allmänt böra ersättas med samrådsorgan av annat slag.

Utredningsförslaget tillstyrkes utan reservation främst av Landsorganisationen

i Sverige och Riksförbundet Landsbygdens folk.

D. Fullföljd av talan mot skogsvårdsstyrelses beslut

Nuvarande bestämmelser m. m. Enligt 43 § 1 mom. skogsvårdslagen må

den som är missnöjd med beslut, som enligt lagen meddelats av skogsvårdsstyrelse,

däröver anföra besvär hos skogsstyrelsen, dock att klagan icke må

föras mot beslut enligt 10 § (yttrande av skogsvårdsstyrelse huruvida viss

skog är att anse såsom utvecklingsbar eller huru avverkning bör företagas

utan att stadgandena i 6 och 7 §§ överträdes).

över skogsvårdsstyrelses beslut om tillsättande, entledigande eller disciplinär

bestraffning av personal hos styrelsen samt om tillämpning av gällande

avlöningsföreskrifter må enligt 2 § skogsvårdsstyrelseförordningen

klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär.

Av skogsstyrelsens ärendestatistik framgår, att under åren 1948—1959

besvär anförts med stöd av skogsvårdsstyrelseförordningen i följande antal

fall.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960 75

Tillsättande av personal ........................ 185

Entledigande av personal......................... 3

Tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter...... 2

Summa 190

Skogsvårdsutredningen. I en inledande redogörelse för tillkomsten av de

nu gällande besvärsbestämmelserna erinrar utredningen om att besvärsrätten

enligt 1923 års skogsvårdslag var inskränkt till att gälla endast vissa

av skogsvårdsstyrelse meddelade slutliga beslut. 1948 års lag medger däremot

klagorätt över alla av skogsvårdsstyrelse meddelade beslut enligt lagen

med undantag för beslut enligt 10 §. Utredningen anför vidare.

Enligt 2 § 1941 års skogsvårdsstyrelseförordning i dess ursprungliga lydelse

kunde klagan föras hos Kungl. Maj:t över skogsvårdsstyrelses beslut

i fråga om tillsättande av befattning hos styrelsen. Genom de år 1946 genomförda

ändringarna i förordningen utvidgades besvärsrätten till att omfatta

skogsvårdsstyrelses beslut om tillsättande och entledigande av personal

hos styrelsen samt om tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter. Ytterligare

utvidgning av besvärsrätten genomfördes fr. o. m. den 1 juli 1957

då denna, i samband med att styrelserna erhöll disciplinär bestraffningsrätt,

fastställdes till att omfatta jämväl skogsvårdsstyrelses beslut om disciplinär

betraffning av personal hos styrelsen.

Vid 1941 års riksdag hade i motioner väckts förslag dels om att allmän

klagorätt över skogsvårdsstyrelses beslut skulle medges och dels om att länsskogvaktarna

skulle medges klagorätt hos skogsstyrelsen resp. Kungl. Maj :t

i alla administrativa ärenden. Därvid framhölls bl. a., att det med hänsyn

till behovet av enhetlighet i de olika skogsvårdsstyrelsernas verksamhet var

synnerligen önskvärt att beslut av skogsvårdsstyrelse över huvud taget kunde

överklagas antingen hos skogsstyrelsen eller hos Kungl. Maj :t.

Besvärsrätten för utomstående — d. v. s. annan än anställningshavare eller

anställningssökande hos skogsvårdsstyrelse — är såsom framgår av det anförda

i princip begränsad till att avse skogsvårdsstyrelsebeslut, som grundar

sig på skogsvårdslagen. Följaktligen föreligger ingen besvärsrätt mot skogsvårdsstyrelsebeslut

inom sådana sektorer av skogsvårdsstyrelseverksamheten

som exempelvis bidragsverksamheten, förrättningsverksamheten och undervisningsverksamheten.

För personalens vidkommande är besvärsrätten såsom

ovan anförts begränsad till beslut om tillsättande, entledigande, disciplinär

bestraffning samt tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter.

Utredningen förklarar sig ha funnit övervägande skäl tala för att rätten

att fullfölja talan mot skogsvårdsstyrelses beslut göres generell. Utredningen

föreslår därför att, vid sidan av fullföljdsbestämmelserna i skogsvårdslagen,

i skogsvårdstyrelseförordningen meddelas generella bestämmelser angående

rätt att anföra besvär över skogsvårdsstyrelses beslut. I likhet med

vad nu är fallet vid besvär över beslut enligt skogsvårdslagen bör skogsstyrelsen

vara besvärsmyndighet i fråga om besvär, som anföres med stöd av

skogsvårdsstyrel seförordningen.

Yttrandena. Den av skogsvårdsutredningen förslagna utvidgningen av besvärsrätten

lillstyrkes av skogsstyrelsen, skogsvårdsstgrelserna i Stock
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

holms, Uppsala och Älvsborgs län samt Riksförbundet Landsbygdens folk.

Övriga remissorgan med undantag för skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs

län, som ifrågasätter nödvändigheten av att utvidga besvärsrätten, lämnar

förslaget utan erinran.

E. Granskningen av skogsvårdsstyrelsernas

förvaltning och redovisning

Nuvarande bestämmelser. Före oktober månads utgång varje år skall

skogsvårdsstyrelse till skogsstyrelsen avge redovisning för sin förvaltning

under näst föregående räkenskapsår (tiden 1 juli—30 juni). Vid denna redovisning

skall vara fogad en kortfattad framställning angående de under

skogsvårdsstyrelsens tillsyn stående skogarnas tillstånd och sköfsel.

Skogsvårdsstyrelses förvaltning och redovisning skall granskas av revisorer,

utsedda för ett räkenskapsår i sänder, en av Kungl. Maj :t och de övriga

till det antal och enligt de grunder, som om ledamöter i styrelsen är föreskrivet,

dock att inom Västerbottens och Norrbottens län varje landsting och hushållningssällskap

äger utse endast en revisor. Revisorerna är följaktligen

fem inom Älvsborgs län och tre inom övriga län. De av Kungl. Maj :t förordnade

revisorerna och revisorssuppleanterna är regelmässigt gemensamma för

två eller flera skogsvårdsstyrelser. För räkenskapsåret den 1 juli 1959—den

30 juni 1960 har sålunda uppdragen såsom revisorer fördelats bland sammanlagt

åtta auktoriserade revisorer, och uppdragen såsom suppleanter likaledes

bland sammanlagt åtta auktoriserade revisorer. Såväl de av Kungl. Maj:t

utsedda revisorerna som de som utsetts av landsting och hushållningssällskap

åtnjuter årsarvode. För de förra är arvodet resp. 700, 800 och 900 kr., alltefter

revisionsuppdragets omfattning med hänsyn till den ekonomiska omsättningen

vid vederbörande skogsvårdsstyrelse, och för de senare resp. 200, 250, 300

och 350 kr.

Kontinuerlig siffergranskning utföres vid varje skogsvårdsstyrelse och

för detta uppdrag anlitas utomstående fackman, ofta anställningshavare

hos den av Kungl. Maj:t förordnade revisorn.

Vid fullgörande av sitt uppdrag skall revisorerna ställa sig till efterrättelse

av skogsstyrelsen meddelade anvisningar. Revisionsberättelsen skall

inges till skogsstyrelsen före december månads utgång. Såväl revisionsberättelsen

som redovisningen och därvid fogad framställning angående skogarnas

tillstånd och skötsel skall för kännedom tillställas ledamöterna i

landstingets och vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

För den händelse revisionsberättelsen därtill ger anledning, ankommer det

på skogsstyrelsen att hos Kungl. Maj:t påkalla erforderliga åtgärder för

ernående av rättelse. Dylika åtgärder kan även påkallas av landstingets

och hushållningssällskapets förvaltningsutskott genom framställning, som

skall inges till skogsstyrelsen, vilken med eget utlåtande har att överlämna

ärendet till Kungl. Maj:t.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungi. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Skogsvårdsutredningen. I överensstämmelse med sitt förslag att hushållningssällskapen

icke längre skall utse ledamöter i skogsvårdsstyrelserna

föreslår utredningen att den nuvarande ordningen för utseende av revisorer

hos skogsvårdsstyrelserna, innebärande att Kungl. Maj :t utser en revisor

samt vederbörande landsting och hushållningssällskap vardera en (i Älvsborgs

län de bägge hushållningssällskapen vardera en och landstinget två)

ändras därhän, att Kungl. Maj :t utser en revisor och landstinget en. Antalet

revisorer skulle sålunda vid samtliga skogsvårdsstyrelser komma att bli två.

Yttrandena. Skogsvårdsutredningens förslag tillstyrkes av Gävleborgs läns

landstings förvaltningsutskott, skogsvårdsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands

län samt Riksförbundet Landsbygdens folk. Riksräkenskapsverket

tillstvrker minskningen av antalet revisorer från tre till två men förmenar,

att den f. n. av Kungl. Maj :t förordnade auktoriserade revisorn bör

utses av länsstyrelsen. Av övriga remissinstanser som uttalat sig i förevarande

fråga har Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott, hushållningssällskapens

i Östergötlands, Hallands, Örebro och Västmanlands äns

förvaltningsutskott samt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund i överensstämmelse

med sina förslag att hushållningssällskap skulle äga utse

ledamot av skogsvårdsstyrelse föreslagit, att hushållningssällskapen skall

vara bibehållna vid rätten att utse en revisor. Slutligen framför Kalmar läns

norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott förslaget att de av skogsvårdsutredningen

föreslagna två revisorerna skall utses på så sätt att landstinget

utser en och hushållningssällskapet en.

F. Skogsvårdskommittéer

Nuvarande bestämmelser. Enligt skogsvårdsstyrelseförordningen skall inom

kommun, som så önskar eller där skogsvårdsstyrelsen så påfordrar, tillsättas

en skogsvårdskoinmitté med uppgift att medverka vid utförandet av

de på skogsvårdsstyrelsen ankommande arbetsuppgifterna av mera allmän

natur. Skogsvårdskommitté skall bestå av minst tre personer. Av kommittémedlemmarna,

för vilka mandattiden skall vara tre år, utses en av skogsvårdsstyrelsen

och de övriga av kommunalfullmäktige. Skogsvårdskommitté

åligger att i enlighet med särskild av skogsvårdsstyrelsen fastställd instruktion

lämna styrelsen de meddelanden och uppgifter rörande skogsvården,

som styrelsen begär, ävensom att i övrigt inom kommunen tillhandagå styrelsen

vid utövandet av dess verksamhet. Ersättning till ledamot i skogsvårdskommitté

vid resor och förrättningar på skogsvårdsstyrelses uppdrag

utgår enligt klass C allmänna resereglementet.

Skogsvårdsutredningen. I betänkandet erinras om att skogsvårdskommittéerna

enligt de ursprungliga bestämmelserna i 1903 års lag angående vård

av enskildas skogar och i förordningen samma år angående skogsvårdssly
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

relser skulle ha till uppgift att biträda vid den verksamhet som ålåg vederbörande

skogsvårdsstyrelse. Genom tillsättande av skogsvårdskommittéer

antogs behovet av tjänstemän hos skogsvårdsstyrelserna kunna minskas.

Kommittéerna har sedermera huvudsakligen kommit att tjänstgöra såsom

kontaktorgan mellan skogsvårdsstyrelsen och ortens skogsägare. F. n. är

kommittéer utsedda endast inom skogsvårdsstyrelsernas i Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens läns områden.

Enligt utredningen synes med hänsyn till arten av de uppgifter varmed

skogsvårdskommittéerna numera sysslar anledning icke längre förefinnas

att i författningsväg meddela bestämmelser angående kommittéerna. Utredningen

föreslår därför, att bestämmelserna angående skogsvårdskommittéer

utgår ur skogsvårdsstyrelseförordningen.

Yttrandena. Skogsstyrelsen ävensom skogsvårdsstyrelserna i Stockholms

och Västerbottens län samt i Kalmar läns norra område tillstyrker förslaget

att bestämmelserna angående skogsvårdskommittéer skall utgå ur skogsvårdsstyrelseförordningen.

Skogsvårdsstyrelserna i Gävleborgs och Västerbottens

län anser dock att möjlighet att inrätta skogsvårdskommittéer bör

iinnas även i fortsättningen. Bestämmelser härom synes enligt den sistnämnda

styrelsen lämpligen böra meddelas i reglementet för skogsvårdsstyrelserna.

G. Skogsvårdstyrelsernas personal

Nuvarande förhållanden. Den vid skogsvårdsstyrelserna f. n. anställda

personalen kan indelas i följande huvudgrupper, nämligen löneplansanställda

tjänstemän, avtalsanställda förmän samt enligt kollektivavtal eller i annan

ordning anställda arbetare.

Vad först beträffar de löneplansanställda tjänstemännen må anföras följande.

Under anslaget Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar står till

skogsvårdsstyrelsernas förfogande dels ordinarie tjänster, vilka fördelas på

de särskilda styrelserna genom att upptagas å av Kungl. Maj :t fastställda

personalförteckningar, dels extra ordinarie tjänster, vilka fördelas av skogsstyrelsen.

Budgetåret 1959/60 uppgår antalet tjänster, som bekostas med

medel från ifrågavarande avlöningsanslag, till 787. Av dessa tjänster är

589 ordinarie och 198 extra ordinarie. I följande tabell återges de av Kungl.

Maj :t för budgetåret 1959/60 fastställda personalförteckningarna över den

ordinarie personalen.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

79

Skogsvårdsstyrelsen i ne- dannämnda landstings- kommuner

Läns-

äg-

mäs-

tare

• £

c «3

h e

.t} sc

CQÄ

Ao 24

Distrikts-

g jägmästare

4-1

C

<v o

4-» 4->

co co

rr 1/5

fe ce

Ao 21

V

jU 3

23

co ti

eib

O

C/3 C

Ao 21

4->

fl

s

4-»

CO

*CO

CO

<

Ao 19

Kam-

rerare

1 ö)

52 £

C tf

4->

— X

® s

■M >

CO do

£ °

Ä CO

Ao 15

1

sc

S 2

£ **

sS

•» OJ

-4 >

Ao 13

<U

i U

S-2

»•ä

C t®

ti °

po ^

H* CO

Ao 10

§■ Kansli-

S skrivare

4->

CO

o

4->

fl

O

tf

Ao 9

£ Kansli-

-i biträde

> Kontors-

o< biträde

Bo 1

Ao 26

Ao 19

Ao 17

Stockholms

läns.....

i

i

1

8

3

1

1

Uppsala

Ö .....

—

i

—

—

i

_

_

_

1

_

6

_

1

2

Södermanlands » .....

—

i

_

_

i

1

i

7

1

1

2

Östergötlands

Ö .....

—

i

i

—

_

i

_

1

9

3

_

_

1

i

Jönköpings

» .....

i

—

i

1

—

—

2

1

_

i

16

5

_

i

1

i

Kronobergs

» .....

i

—

i

1

—

_

1

_

1

i

11

3

1

1

Kalmar läns

norra .....

—

i

—

—

i

_

_

_

1

i

8

3

_

1

1

Kalmar läns

södra.....

—

i

—

—

i

_

_

_

1

8

2

1

Gotlands

läns.....

—

i

—

—

i

_

_

_

1

i

3

1

1

1

Blekinge

» .....

—

i

—

—

i

—

_

_

1

i

5

2

_

_

1

2

Kristianstads

» .....

—

i

—

—

i

_

_

_

1

_

9

2

_

1

2

Malmöhus

» .....

—

i

—

—

_

_

_

_

1

_

2

1

1

Hallands

» .....

—

i

—

—

i

_

_

_

1

i

6

2

1

1

Göteborgs o.

Bohus läns

—

i

—

—

i

_

_

__

1

i

4

2

1

Älvsborgs

läns.....

i

—

i

1

—

—

2

1

18

6

_

i

2

Skaraborgs

» .....

—

i

—

—

i

_

_

_

1

_

9

2

_

1

2

Värmlands

» .....

i

—

i

1

—

_

2

1

_

i

13

4

__

i

1

1

Örebro

» .....

—

i

—

—

i

_

1

7

1

Västmanlands

» .....

—

i

—

—

i

_

_

_

1

_

7

3

_

1

i

Kopparbergs

» .....

i

—

i

2

—

i

2

1

i

19

7

_

i

1

2

Gävleborgs

» .....

i

—

i

1

i

i

2

1

_

i

13

4

_

i

1

1

Västernorrlands » .....

i

—

i

2

—

i

2

1

_

i

18

6

_

i

1

1

Jämtlands

» .....

i

—

i

4

_

i

2

1

_

i

25

8

_

i

1

2

Västerbottens

» .....

i

—

i

5

i

i

6

1

_’

i

35

7

1

2

4

Norrbottens

» .....

i

—

i

4

—

i

3

1

—

—

27

8

1

—

2

2

Summa

10

15

ii

22

15

6

25

0

16

14

293

85

2

7

26

33

De av skogsstyrelsen fastställda förteckningarna över den extra ordinarie

personalen upptager följande tjänster.

Lönegrad

1 assistent..........................................högst Ae 19

17 assistenter........................................ Ae 17—Ae 19

10 förste länsskogvaktare .................................. Ae 15

20 länsskogvaktare ........................................ Ae 13

3 vågmästare............................................. Ae 13

93 biträdande länsskogvaktare .............................. Ae 10

1 biträdande vågmästare .................................. Ae 10

12 instruktörer ............................................ Ae 8

1 husmor ................................................ Ae 7

2 vaktmästare ............................................ Ae 7

38 kontorsbiträden....................................Ae 3—Ae 5 I

I mån av behov och tillgång på medel må skogsvårdsstyrelserna vidare

anställa s. k. tillfälliga befattningshavare, för vilka avlöningskostnaderna

bestrides med driftmedel. De för nämnda personal inrättade tjänsterna är

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

enligt sakens natur extra tjänster — i undantagsfall arvodestjänster — placerade

i de för motsvarande ordinarie och extra ordinarie tjänster gällande

lönegraderna. Den 1 januari 1960 uppgick antalet sådana tjänster till 268

enligt följande.

Antal

6

23

1

9

15

9

2

78

3

4

1

1

42

3

13

11

13

34

Summa 268

Enligt 1 § 1 mom. h) statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) är

sagda reglemente tillämpligt beträffande tjänstemän vid skogsvårdsstyrelser,

i den mån de innehar tjänster upptagna å personalförteckning, som

Kungl. Maj:t fastställt med stöd av riksdagens beslut. Med andra ord är

Saar direkt tillämpligt endast beträffande den ordinarie personalen. I fråga

om den extra ordinarie personalen har Kungl. Maj :t i särskild ordning föreskrivit,

att bestämmelserna i Saar skall gälla i tillämpliga delar.

Vad angår tjänstetillsättning och kompetensfordringar, åtal och disciplinär

bestraffning samt besvär gäller bl. a. följande.

Tillsättande av ledig ordinarie tjänst ävensom meddelande av vikariatslöneförordnande

å sådan tjänst skall föregås av ansökningsförfarande. Beslut

om tillsättande av länsjägmästare skall underställas Kungl. Maj:ts

prövning. Ordinarie tjänst tillsätts medelst skriftligt kontrakt för viss tid,

högst sex år. Till länsjägmästare, biträdande länsjägmästare, distriktsjägmästare,

skogsteknisk ledare, förste assistent eller assistent må endast antagas

den som avlagt jägmästarexamen vid skogshögskolan. I särskilt fall

må dock kunna antagas den som avlagt forstmästarexamen vid skogshögskolan.

Till förste länsskogvaktare, länsskogvaktare och biträdande länsskogvaktare

må endast antagas den som avlagt examen vid statens skogs
-

Förste assistenter lönegrad Ag 21 .......

Assistenter lönegrad Ag 17—Ag 19.......

Tjänsteman lönegrad Ag 17 .............

Förste länsskogvaktare lönegrad Ag 15 ...

Länsskogvaktare lönegrad Ag 13.........

Vågmästare lönegrad Ag 13 .............

Betesinstruktörer lönegrad Ag 12 ........

Biträdande länsskogvaktare lönegrad Ag 10

Biträdande vågmästare lönegrad Ag 10 ...

Tjänstemän lönegrad Ag 10.............

Kontorist lönegrad Ag 9.................

Tjänsteman lönegrad Ag 9...............

Instruktörer lönegrad Ag 8 .............

Tjänstemän lönegrad Ag 8...............

Husmödrar lönegrad Ag 7...............

Kanslibiträden lönegrad Ag 7 ...........

Vaktmästare lönegrad Ag 7 .............

Kontorsbiträden lönegrad Ag 3—Ag 5 ...

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

skola eller annan likvärdig utbildningsanstalt. Skogsvårdsstyrelses tjänstemän

är i utövningen av sina befattningar underkastade det ansvar och den

påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och tjänstemän.

I fråga om åtal mot och disciplinär bestraffning av tjänsteman skall —

med viss särbestämmelse för länsjägmästare -— föreskrifterna i 23—28 §§

allmänna verksstadgan äga motsvarande tillämpning. Skogsvårdsstyrelses

beslut om avsättning av länsjägmästare skall underställas Kungl. Maj :ts

prövning.

I den i utgiftsstaterna för skogsvårdsstyrelserna angivna personalgruppen

tillfällig personal ingår förutom de ovan redovisade tillfälliga löneplansanställda

tjänstemännen styrelsernas förmän. Antalet förmän och som

förmän anställda praktikanter uppgår till ca 1 200.

Av förmännen är endast relativt få årsanställda — hland kategorien

stämplingsförmän främst de som sysselsättes såsom instruktörer och bland

övriga förmän främst vissa plantskoleförmän — medan flertalet anställes

för en arbetssäsong eller ännu kortare tid i taget. Anställnings- och avlöningsförhållandena

för skogsvårdsstyrelseförmännen är enhetligt reglerade

genom en mellan skogsstyrelsen såsom företrädare för skogsvårdsstyrelserna

och vederbörande personalorganisation — Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

-— träffad överenskommelse.

Kategorin arbetare vid skogsvårdsstyrelserna utgöres främst av plantskolearbetare.

Vidare torde dit få räknas vissa av hantlangarna i de s. k.

fasta hantlangarlagen samt gårdskarlar, skogsarbetare m. fl. på skogsvårdsgårdar

och andra skogsvårdsstyrelsernas fastigheter. Plantskolearbetarna

har i stor utsträckning sina anställningsvillkor reglerade genom kollektivavtal.

Hos varje skogsvårdsstyrelse finns anställd en länsjägmästare med uppgift

att leda den av styrelsen bedrivna verksamheten samt att vara föredragande

inför styrelsen och chef för dess övriga personal. Såsom närmaste man

till länsjägmästaren tjänstgör hos de elva större styrelserna en biträdande

länsjägmästare och hos övriga styrelser -— med undantag för skogsvårdsstyrelsen

i Malmöhus län — en förste assistent. Vid skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus

län biträdes länsjägmästaren av en extra ordinarie assistent.

De större skogsvårdsstyrelseområdena är indelade i distrikt. Såsom

distriktsföreståndare tjänstgör i första hand distriktsjägmästare, vilka f. n.

finns till ett antal av 22. Vidare är flertalet av de biträdande länsjägmästarna

föreståndare för skogsvårdsdistrikt. Slutligen förekommer i viss mindre

utsträckning att även andra tjänstemän än de nu nämnda, exempelvis förste

assistenter, förestår egna distrikt.

Vid de flesta av de styrelser, där distriktsindelning är genomförd, innefattar

personalorganisationen en och i vissa fall två specialistbefattningar,

vars innehavare skall ha skogshögskoleutbildning. Sålunda finns vid envar

av skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län en befattning som skogsteknisk

ledare (föreståndare för den skogstekniska sektionen), på vars innehavare

K Dihang till riksdagens protokoll 1060. 1 saml. Nr 106

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

ankommer att handlägga de mera krävande ärendena inom den av vederbörande

styrelse bedrivna verksamheten med skogsvägbyggnad, skogsdikning

och skogsindelning. Vidare har i samband med utbyggnaden av skogsvårdsstyrelsernas

undervisningsverksamhet under de senaste åren — utöver den

tjänst som förste assistent (tidigare studierektor) vilken alltsedan budgetåret

1947/48 funnits vid skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län — inrättats ett

antal tjänster som extra förste assistenter, vars innehavare — i likhet med

den nyssnämnde studierektorn — i egenskap av utbildningsledare (föreståndare

för undervisningssektionen) handhar ledningen av utbildningsverksamheten

vid vederbörande skogsvårdsstyrelse. Antalet dylika extra tjänster, vilka

bekostas med driftmedel, uppgår f. n. till sex.

I personalgruppen skogshögskoleutbildade befattningshavare ingår slutligen,

förutom ovannämnda ordinarie förste assistenter, tillsammans 14

stycken, ytterligare en förste assistent samt 65 assistenter, varav 25 ordinarie,

17 extra ordinarie och 23 extra.

För fältarbetets bedrivande är samtliga skogsvårdsstyrelseområden indelade

i länsskogvaktarområden. Varje sådant område förestås normalt av en

länsskogvaktare, i vissa fall av en förste tänsskogvaktare. Vid indelningen

i länsskogvaktarområden har några för samtliga skogsvårdsstyrelser enhetliga

normer icke tillämpats, utan envar styrelse har med beaktande

av de inom styrelsens område rådande förhållandena i fråga om skogsvårdens

allmänna nivå, fördelningen av skogsägarekategorier samt skogsfastigheternas

medelstorlek och antal byggt upp den fältorganisation, som styrelsen

funnit lämpligast.

Såsom medhjälpare till länsskogvaktarområdenas föreståndare tjänstgör

till växlande antal allt efter den organisationsform, som vederbörande styrelse

valt att arbeta med, biträdande länsskogvaktare och förmän. Hos vissa

styrelser är ett antal länsskogvaktarområden så pass små, att länsskogvaktaren

endast mera sporadiskt behöver arbetsbiträde. I de fall åter, där man

arbetar med medelstora områden, har länsskogvaktaren ofta till sitt förfogande

en på området fast stationerad biträdande länsskogvaktare samt en

eller flera förmän. Vid systemet med medelstora länsskogvaktarområden

förekommer även att en biträdande länsskogvaktare avdelas för växeltjänstgöring

på flera områden. Hos de skogsvårdsstyrelser slutligen, där fältorganisationen

är uppbyggd på stora länsskogvaktarområden, utgöres länsskogvaktarnas

arbetshjälp främst av säsongvis anställda förmän.

Även länsskogvaktarpersonalen är i viss utsträckning inkopplad på specialuppgifter

såsom planläggning av väg- och dikningsföretag, skogsindelning,

skötsel av plantskolor o. s. v. Vidare handhar för fälttjänstgöring avdelad

länsskogvaktarpersonal i icke obetydlig utsträckning undervisningsuppgifter,

exempelvis som lärare vid skogsbetonade fortsättningsskolor och

vid s. k. kombinerade kurser.

Såsom arbetsbiträde inom verksamhetsgrenen skogsvägbyggnad tjänstgör

vid de större skogsvårdsstyrelserna vågmästare och biträdande vägmäs
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

tare. Vid skogsvårdsstyrelserna i Skaraborgs, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län är sålunda innevarande

budgetår anställda sammanlagt tolv vågmästare och fyra biträdande

vågmästare.

Inom undervisningsverksamheten arbetar, förutom i det föregående angiven

personal såsom lärare sammanlagt ett sjuttiotal förste länsskogvaktare,

länsskogvaktare och biträdande län sskogvaktare samt vidare ett

hundratal instruktörer. Av de senare är 54 stycken löneplansplacerade och

övriga anställda som förmän.

Den löneplansplacerade ekonomipersonalen vid skogsbruksskolorna utgöres

av 14 husmödrar och 15 vaktmästare.

Såsom ledare för det kamerala arbetet tjänstgör vid varje skogsvårdsstyrelse

en kamrerare. Närmast under sig har denne vid två skogsvårdsstyrelser

en kansliskrivare, vid sju styrelser en kontorist och vid återstående sexton

styrelser ett kanslibiträde. Biträdespersonalen i övrigt utgöres av kanslibiträden

och kontorsbiträden.

Skogsvårdsutredningen. I enlighet med de för utredningsuppdraget gällande

direktiven har utredningen icke verkställt någon omprövning av löneställningen

för skogsvårdsstyrelsernas personal. Utredningen har icke heller

funnit sig böra företa någon allmän omprövning av tjänstebenämningama.

Beträffande en personalgrupp, nämligen jägmästarpersonalen, har de

sakkunniga dock ansett det av dem framlagda förslaget beträffande skogsvårdsstyrelsernas

personalorganisation böra föranleda vissa ändringar av

de hittillsvarande tjänstebenämningama. Sålunda föreslås följande tjänstebenämningar

för jägmästarper sonalen.

Sluttjänster

Länsjägmästare

Biträdande länsjägmästare

Jägmästare (motsvaras i hittillsvarande organisation närmast av distriktsjägmästare)
Passagetjänst
Biträdande

jägmästare (motsvaras i hittillsvarande organisation närmast

av förste assistent och skogsteknisk ledare)

Rekrgteringstjänst

Assistent

Förutom ovannämnda förslag till ändrade tjänstebenämningar föreslår

utredningen införandet av två i skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation

tidigare icke ingående tjänster, nämligen yrkeslärartjänster och kanslisttjänster.

I fråga om anställningsformerna har i betänkandet för all årsanställd

tjänstemannapersonal föreslagits ordinarie eller extra ordinarie anställning

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Utredningen utgår sålunda från att årsanställda tjänstemän icke, såsom

f. n. är fallet, skall vara avlönade med driftmedel.

Såsom motiv för sina förslag beträffande jägmästarkadern vid skogsvårdsstyrelserna

anför utredningen följande.

För alt möta det i takt med den för varje år vidgade verksamheten vid

skogsvårdsstyrelserna stigande behovet av skogshögskoleutbildad arbetskraft

har styrelserna bl. a. genom rationaliseringsåtgärder sökt utnyttja

den tillgängliga arbetskraften på bästa sätt. Såsom ett led i denna verksamhet

torde det förhållandet vara att bedöma, att 16 av de 22 distriktsjägmästarna

numera är stationerade å vederbörande kansliort. Härigenom

har styrelserna erhållit ökade möjligheter att på distriktsjägmästarna lägga

arbetsuppgifter utöver dem som sammanhänger med distriktsföreståndarskapet.

Såsom ytterligare exempel på rationaliseringsåtgärder kan nämnas

att vid flertalet av styrelserna inrättats en särskild undervisningssektion,

under ledning av en förste assistent eller assistent. Vid vissa styrelser

har särskilda avdelningar eller sektioner inrättats för skötseln även av sådana

arbetsgrenar som återväxtverksamhet, vägverksamhet in. m.

Med hänsyn till nämnda tendens hos skogsvårdsstyrelserna alt inrätta

särskilda avdelningar eller sektioner för handhavandet av vissa verksamhetsgrenar

har utredningen undersökt, huruvida icke personalorganisationen

vid såväl skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Älvsborgs

och Värmlands län som de sex nordligaste styrelserna, vid vilka senare 50

procent av jägmästartjänsterna och 57 procent av sluttjänsterna för jägmästare

är placerade, kunde grundas på en mera konsekvent genomförd

sektionsindelning än vad f. n. är fallet. Vid underhandsförfrågningar har

emellertid framkommit, att skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län samt

skogsvårdsstyrelserna i norrlandslänen, med undantag för skogsvårdsstyrelsen

i Gävleborgs län, önskar bibehålla systemet med distriktsindelning

och framfört skäl härför. Sistnämnda styrelse liksom övriga styrelser med

distriklsjägmästare synes däremot vara benägna att övergå till en mera

renodlad sektionsindelning än den hittills tillämpade.

I anledning härav har utredningen vid sina överväganden beträffande personalorganisationen

utgått från att distriktsindelningssystemet tills vidare

skall bibehållas i stort sett oförändrat vid skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län men

vid övriga styrelser, där endast en distriktsjägmästartjänst finns inrättad,

ersättas med ett system byggande på sektionsindelning.

I fråga om antalet tjänster i olika löneställningar har utredningen funnit

sig kunna i stora delar bygga på de nuvarande personalförteckningarna. Vid

varje skogsvårdsstyrelse skall sålunda finnas en länsjägmästare samt vid

skogsvårdsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Älvborgs,

Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län en biträdande länsjägmästare. Vidare bör de 22

sluttjänsterna som distriktsjägmästare och de sex passagetjänsterna som

skogstekniska ledare bibehållas men med de ändrade tjänstebenämningar,

som inledningsvis angivits, nämligen jägmästare resp. biträdande jägmästare.

Jämväl den vid skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län inrättade

tjänsten som förste assistent bör erhålla tjänstebenämningen biträdande

jägmästare. Beträffande två befattningar, nämligen dels befattningen som

utbildningsledare och dels befattningen som förste assistent vid skogsvårdsstyrelse,

där tjänst som biträdande länsjägmästare icke finns inrättad, an
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

ser utredningen emellertid en ombildning av vederbörande tjänster erforderlig.

Såsom tidigare framhållits är de med ledningen av utbildningssektion

förenade arbetsuppgifterna av sådan kvalificerad art att den för befattningen

avsedda tjänsten vid de tio största styrelserna bör vara en jägmästartjänst

och vid övriga styrelser, med undantag för skogsvårdsstyrelserna

i Gotlands och Malmöhus län, där någon särskild befattning som utbildningsledare

tills vidare icke torde behöva inrättas, en tjänst som biträdande

jägmästare. De med de ifrågavarande tjänsterna som förste assistent förenade

arbetsuppgifterna synes med hänsyn till såväl svårighetsgrad som omfattning

motivera en ombildning av tjänsterna till jägmästartjänster.

Med utgångspunkt från de anförda synpunkterna på skogsvårdsstyrelsernas

personalorganisation har utredningen för envar skogsvårdsstyrelse

bl. a. skisserat organisationsplan för styrelsens uppbyggnad på huvudavdelningar

med angivande av behovet av ledande befattningar och tjänster

för assistenter. Sammanfattningsvis är det av utredningen sålunda framräknade

behovet av tjänster följande.

25 länsjägmästare

It biträdande länsjägmästare

40 jägmästare

25 biträdande jägmästare

16 ordinarie assistenter

17 extra ordinarie assistenter

Vid beräknandet av behovet av tjänster för den skogsmästar- och skogsskoleutbildade

personalen har utredningen indelat denna i två huvudgrupper,

nämligen länsskogvaktarpersonal (länsskogsvaktare och biträdande

länsskogvaktare) och undervisnings personal (yrkeslärare).

Vad gäller länsskogvaktarpersonalen föreslår utredningen en utökning av

antalet länsskogvaktartjänster från 301 till 343 och en ombildning till länsskogvaktartjänster

av 14 tjänster som förste länsskogvaktare. Som motiv

för sina förslag anför utredningen i huvudsak följande.

Antalet länsskogvaktarområden uppgår f. n. till 309. Som områdesföreståndare

tjänstgör 13 ordinarie förste länsskogvaktare, 287 ordinarie och

två extra ordinarie länsskogvaktare samt sex ordinarie och en extra ordinarie

biträdande länsskogvaktare. För att erhålla uppgift på i vilken

utsträckning planer eller önskemål föreligger hos skogsvårdsstyrelserna beträffande

en utökning eller minskning av antalet länsskogvaktarområden

har utredningen genom skogsstyrelsen riktat en förfrågan i ämnet till styrelserna.

Vid besvarandet av denna skulle styrelserna utgå från de för tillfället

rådande förhållandena beträffande länsskogvaktargöromålens art och

omfattning; dock med beaktande av sådana faktorer som å ena sidan skogsägarnas

och skogsägareorganisationernas allt aktivare medverkan i skogsvårdsarbetet

och å andra sidan kravet på ytterligare arbetsinsats från länsskogvaktarnas

sida inom verksamhetsgrenarna skoglig rådgivning och propaganda.

Enligt de inkomna svaren har 16 skogsvårdsstyrelser ansett sig

behöva utöka antalet områden, medan övriga styrelser önskat bibehålla det

nuvarande antalet. Den av styrelserna angivna ökningen uppgår till sammanlagt

50 områden.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

Utredningens förslag innebär, att antalet områden bör ökas med sammanlagt

17, fördelade på sammanlagt elva styrelser. Då utredningen utgått från

att länsskogvaktarområde skall förestås av ordinarie länsskogvaktare erfordras

— under förutsättning att samtliga de 293 ordinarie länsskogvaktartjänster

som f. n. finns inrättade utnyttjas för områdesföreståndare —

på grund av utökningen av antalet områden ett nytillskott av tio länsskogvaktartjänster.

Vidare behövs för de områdesföreståndare, som f. n.

är placerade på extra ordinarie länsskogvaktartjänst eller tjänst som biträdande

länsskogvaktare, sammanlagt nio länsskogvaktartjänster. Slutligen

synes samtliga de 14 tjänster som förste länsskogvaktare, vilka i

anslutning till 1946 års skogsvårdsstyrelsereform inrättades för befattningshavare,

som skulle förestå skogsvårdsgård och i övrigt handha mera kvalificerade

sysslor, särskilt i fråga om undervisning, vid ledigblivande böra ombildas

till länsskogvaktartjänster. Med stöd av Kungl. Maj :ts beslut den 9

december 1949 har tjänsten som förste länsskogvaktare vid skogsvårdsstyrelsen

i Hallands län alltsedan den 1 juli 1950 varit utbytt mot en länsskogvaktartjänst.

Det av utredningen framlagda förslaget angående intensifiering av verksamheten

med upprättande av skogsbruksplaner innefattar ett ytterligare

behov av länsskogvaktartjänster. F. n. är ca 20 befattningshavare med skogsskole-

eller skogsmästarutbildning kontinuerligt sysselsatta med s. k. skogstekniska

arbetsuppgifter. För dessa befattningshavare finns inrättade åtta

extra ordinarie länsskogvaktartjänster med avlöning från avlöningsanslaget.

Övriga befattningshavare är placerade på ordinarie länsskogvaktartjänster

eller anställda som extra tjänstemän med avlöning från driftmedel.

Det av utredningen beräknade behovet av tjänster för hithörande personal

omfattar 31 extra ordinarie länsskogvaktartjänster, d. v. s. en utökning av

det nuvarande antalet med 23.

Beträffande de för befattningshavare med fältarbete inrättade tjänsterna

som biträdande länsskogvaktare med avlöning från avlöningsanslaget —

85 ordinarie och 85 extra ordinarie tjänster — föreslår utredningen ingen

ändring i antalet.

Sammanfattningsvis innebär utredningsförslaget i fråga om länsskogvaktartjänster

och tjänster som biträdande länsskogvaktare följande.

326 ordinarie länsskogvaktare (293 tjänster oförändrade; 19 nya

tjänster; ombildning av 14 tjänster som förste länsskogvaktare)
31

extra ordinarie länsskogvaktare (8 tjänster oförändrade; 23

nya tjänster)

85 ordinarie biträdande länsskogvaktare (oförändrat)

85 extra ordinarie biträdande länsskogvaktare (oförändrat)

Behovet av undervisningspersonal inom skogsvårdsstyrelsernas yrkesutbildningsverksamhet

har utredningen beräknat till 96 yrkeslärare med

skogsskoleutbildning eller annan däremot svarande utbildning och 99 instruktörer.

Av yrkeslärarna förutsättes de som skall vara föreståndare för

större skogsbrultsskolor placerade i högre tjänsteställning än styrelsernas

övriga yrkeslärare.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

Förslaget i fråga om lärar- och instruktör stjänster innebär sålunda följande

i förhållande till personalläget budgetåret 1959/60.

96 extra ordinarie yrkeslärare (66 nya tjänster; ombildning av 10 e. o.

tjänster som förste länsskogvaktare, 12 e. o. tjänster som länsskogvaktare

och 8 e. o. tjänster som biträdande länsskogvaktare),

99 extra ordinarie instruktörer (12 tjänster oförändrade; 87 nya tjänster).

Med beaktande av de erfarenheter i fråga om personalbehovet inom vägverksamheten,

som från skogsvårdsstyrelsehåll delgivits utredningen sedan

verksamheten fr. o. m. budgetåret 1957/58 utökades, har utredningen beräknat

minimibehovet av vägmästartjänster vid styrelserna till 16. Utöver f. n.

inrättade extra ordinarie tjänster för vägmästarpersonal, nämligen tre vagmästartjänster

och en tjänst såsom biträdande vågmästare, skulle sålunda

erfordras tolv tjänster.

Den vid skogsbruksskolorna anställda ekonomi- och vaktmästarpersonalen

utgöres vid de större skolorna vanligen av husmor, kokerska, ekonomibiträden

och en vaktmästare samt vid de mindre skolorna av kokerska,

ekonomibiträde och gårdskarl. Sedan verksamheten vid skogsbruksskolorna

kommit att sträcka sig över så gott som hela året har vid flertalet av de

större skolorna inrättats löneplansplacerade tjänster för husmor och vaktmästare.

Tjänst som vaktmästare har i ett par fall inrättats jämväl för befattningshavare

i expeditionstjänst eller därmed jämförlig tjänst.

Det av utredningen beräknade behovet av tjänster för skogsvardsstyrelsernas

ekonomi- och vaktmästarpersonal, vilket bl. a. bygger på att vid varje

större skogsbruksskola normalt skall finnas en husmor och en vaktmästare,

omfattar 18 husmorstjänster och 16 vaktmästartjänster. Utredningen föreslår

därför att nuvarande antalet extra ordinarie husmorstjänster ökas

med 17 och antalet extra ordinarie vaktmästartjänster med 14.

Genom den förstärkning av personaluppsättningen å skogsvårdsstyrelsernas

kanslier, som skedde vid omorganisationen år 1946, blev det möjligt

för styrelserna att genomföra en rationell arbetsfördelning mellan den skogligt

utbildade personalen och kanslipersonalen. Utvecklingen därefter har

vad gäller kansliarbetet inneburit en betydande ökning av arbetsuppgifterna,

vilken dock genom fortlöpande rationaliseringsåtgärder kunnat bemästras

utan nämnvärd utbyggnad av personalen. Däremot har på grund av

de ökade krav, som efter hand kommit att ställas på befattningshavarna, en

höjning av löneställningarna för vissa tjänster genomförts.

Enligt utredningens mening fordrar kansliorganisationen vid skogsvårdsstyrelserna

inga mera genomgripande ändringar. En brist i densamma synes

dock vara frånvaron vid flertalet styrelser av lämpliga mellangradstjänster,

avsedda för kamrerarens närmaste man. De sakkunniga föreslår därför sådan

förstärkning av skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation att vid

varje styrelse erhålles en mellangradstjänst, vars innehavare kan fungera

som kamrerarens ställföreträdare. Detta bör ske genom inrättande av kans
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

listtjänster vid skogsvårdsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, ombildning till kansliskrivartjänster av kontoristtjänsterna vid

skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län,

ombildning till kontoristtjänster av kanslibiträdestjänsterna vid skogsvårdsstyrelserna

i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar

norra, Kalmar södra, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län samt

inrättande av kontoristtjänst vid skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län.

Utredningen föreslår vidare en ökning av antalet ordinarie kanslibiträdestjänster

med fyra för att därigenom det behov av dylika tjänster, som

undei senare ar uppkommit och i viss utsträckning fyllts genom inrättande

av extra tjänster med avlöning från driftmedel skall kunna tillgodoses.

Vad gäller kontorsbiträdespersonalen föreslås i betänkandet, att huvudparten

av de till ett fyrtiotal uppgående biträdena å extra tjänster med avlöning

från driftmedel några beredes extra ordinarie anställning.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag i fråga om kamerala

tjänster följande.

25 kamrerare (oförändrat)

3 kanslister (3 nya tjänster)

5 kansliskrivare (2 tjänster oförändrade; ombildning av 3 kontoristtjänster)
20

kontorister (4 tjänster oförändrade; 1 ny tjänst; ombildning av 15

kanslibiträdestjänster)

15 kanslibiträden (11 tjänster oförändrade; 2 nya tjänster; ombildning

av 2 e. o. kontorsbiträdestjänster)

33 ordinarie kontorsbiträden (oförändrat)

69 extra ordinarie kontorsbiträden (36 tjänster oförändrade; 33 nya

tjänster)

2 kassörer på övergångsstat (oförändrat).

De första lönegradsplacerade tjänsterna för anställningshavare tillhörande

förmanspersonalen inrättades fr. o. m. budgetåret 1954/55 och utgjordes

av sex extra instruktörstjänster. Utöver dessa tjänster, vilka

fr. o. m. budgetåret 1955/56 uppfördes på extra ordinarie stat med avlöning

från avlöningsanslaget, har efter hand tillkommit sex extra ordinarie

instruktörstjänster samt 42 extra instruktörstjänster med avlöning från

driftmedel. Vidare har i några fall förmän erhållit löneplansplacerade tjänster

som biträdande plantskoleföreståndare, arbetsledare i plantskola eller

liknande. Beträffande möjligheterna för den förmansanställda personalen

att erhålla fast anställning anföres i betänkandet följande.

Vid genomförande av utredningens i det föregående under rubriken »Undervisningspersonal»

framlagda förslag rörande upptagande på personalförteckning

av sammanlagt 99 extra ordinarie instruktörstjänster torde

samtliga de i instruktörsarbete kontinuerligt sysselsatta förmännen kunna

beredas fast anställning som tjänstemän. För de inom skogsvårdsstyrelser
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

nas plantskoleverksamhet anställda förmännen torde möjligheterna att vinna

fast anställning komma att ökas vid en omläggning av verksamheten till

affärsmässig drift på det sätt utredningen föreslagit. I samma mån som

övriga förmän får skogsvårdsstyrelseanställning såsom huvudsaklig arbetsuppgift

bör det vara angeläget för vederbörande styrelse att själv eller i samarbete

med virkesmätningsföreningar, skogsägareföreningar och andra söka

bereda anställningstagaren årsanställning. Enligt uppgifter från några av

skogsvårdsstyrelserna har sådan årsanställning sedan några år tillbaka

kunnat beredas vissa stämplingsförmän. Denna inriktning anser vi vara

eftersträvansvärd över huvud taget.

De av utredningen framlagda förslagen rörande skogsvårdsstyrelsernas

personalorganisation innebär, att personalförteckningarna över den ordinarie

personalen skulle upptaga de i följande tabell angivna tjänsterna och

förteckningen över den extra ordinarie personalen vara den nedan återgivna.

Skogsvårdsstyrelsen i

nedannämnda landstings- kommuner

Länsjäg-

mästare

1 Q)

52 ^

C ca

:ctf 4->

i—t (/>

:ctf

H £

+j CD

ml®,

Jägmästare

Bitr.

jägmästare

Assistent

Kamrerare

Länsskog-

vaktare

Kansli-

skrivare

Bitr. läns-

skogvaktare

Kontorist

Kanslibi-

träde

Kontors-

biträde

Stockholms läns.....

1

1

1

1

8

3

1

_

1

Uppsala

» .....

1

—

1

1

—

1

6

—

—

1

—

2

Södermanlands

» ......

1

—

1

1

—

1

■8

—

1

1

—

2

Östergötlands

» .....

1

1

—

1

—

1

10

—

3

1

—

1

Jönköpings

» .....

1

1

1

1

1

1

G9

—

5

1

1

1

Kronobergs

» .....

1

1

1

1

—

1

>15

—

3

1

1

1

Kalmar läns norra.....

1

—

1

1

—

1

>9

—

3

1

—

1

Kalmar läns södra .....

1

—

1

1

—

1

8

—

2

1

—

—

Gotlands läns.....

1

—

1

—

—

1

''5

—

1

1

—

1

Blekinge

» .....

1

—

1

1

—

1

l7

—

2

1

—

2

Kristianstads

» .....

1

—

1

1

—

1

10

—

2

1

—

2

Malmöhus

» .....

1

—

—

1

—

1

2

—

1

1

—

—

Hallands

» .....

1

—

1

1

—

1

7

—

2

1

—

i

Göteb. o. Bohus

» .....

1

—

1

1

—

1

■5

—

2

1

—

—

Älvsborgs

» .....

1

1

1

1

1

1

18

—

6

1

1

2

Skaraborgs

» .....

1

—

1

1

—

1

9

—

2

1

—

2

Värmlands

» .....

1

1

2

1

—

1

>18

—

4

1

1

1

Örebro

» .....

1

—

1

1

—

1

8

—

—

1

—

—

Västmanlands

» .....

1

—

1

1

—

1

8

—

3

1

—

i

Kopparbergs

» .....

1

1

3

1

1

1

''22

1

7

—

2

2

Gävleborgs

» .....

1

1

2

1

2

1

''16

1

4

—

2

1

Västernorrlands

» .....

1

1

3

1

1

1

''20

1

6

—

2

1

Jämtlands

» .....

1

1

4

1

3

1

*25

—

8

1

1

2

Västerbottens

» .....

1

1

5

2

4

1

>36

1

7

—

2

4

Norrbottens

» .....

1

1

5

1

3

1

27

1

8

—

2

2

Summa

25

11

40

25

16

25

326

5

86

20

15

33

1 1 tjänst övergångsvis inrättad som förste länsskogvaktartjänst.

17 assistenter

96 yrkeslärare

31 länsskogvaktare

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

16 vågmästare

3 kanslister

85 biträdande länsskogvaktare

99 instruktörer

18 husmödrar

16 vaktmästare

69 kontorsbiträden

Liksom f. n. är fallet bör hos skogsvårdsstyrelserna i Stockholms och

Örebro län övergångsvis finnas en kassörstjänst i lönegrad Ao 12 på övergångsstat.

Vidare bör i fråga om förste länsskogvaktartjänst gälla, att sådan

tjänst vid ledigblivande ej må återbesättas och vid vikariatsförordnande

å densamma skall betraktas som länsskogvaktartjänst. Fördelningen av de

extra ordinarie tjänsterna å de olika skogsvårdsstyrelserna bör, anser utredningen,

liksom hittills ankomma på skogsstyrelsen. Vid fördelningen

synes lämpligen böra följas av ämbetsverket fastställda grundplaner för de

skilda styrelsernas organisation.

Vad gäller de i reglementet för skogsvårdsstyrelserna fastställda kompetensföreskrifterna

har de sakkunniga funnit vissa jämkningar böra vidtagas.

I betänkandet föreslås sålunda att de för erhållande av s. k. jägmästar-

resp. länsskogvaktartjänst uppställda formella kompetenskraven — avgångsexamen

från skogshögskolans jägmästarkurs (motsvarande) eller

forstmästarkurs (motsvarande) resp. examen från skogsskola eller annan

likvärdig utbildningsanstalt — ändras enligt följande.

För erhållande av tjänst som länsjägmästare, biträdande länsjägmästare,

jägmästare eller biträdande jägmästare erfordras att ha avlagt jägmästareller

forstmästarexamen vid skogshögskolan.

För erhållande av ordinarie tjänst som länsskogvaktare eller biträdande

länsskogvaktare erfordras att ha avlagt examen vid statens skogsmästarskola,

statens skogsskola eller annan likvärdig utbildningsanstalt. I

I fråga om kompetensreglerna beträffande lärartjänsterna har utredningen

anfört följande.

Såsom kompetenskrav för yrkeslärarbefattning hos skogsvårdsstyrelse

bör uppställas följande: att ha genomgått skogsskola eller styrkt sig äga

motsvarande kunskaper och att ha genomgått sådan skoglig specialutbildning

och pedagogisk utbildning, som enligt skogsstyrelsens beslut medför

behörighet till yrkeslärartjänst, eller blivit av skogsstyrelsen förklarad behörig

att inneha sådan tjänst.

Som kompetenskrav för instruktörsbefattning hos skogsvårdsstyrelse bör

uppställas följande: att genom praktisk verksamhet ha styrkt sig vara

skicklig yrkesman samt äga sådana kunskaper och egenskaper som fordras

av en god arbetsledare och att ha genomgått sådan skoglig utbildning och

pedagogisk utbildning, som enligt skogsstyrelsens beslut medför behörighet

till instruktörstjänst, eller blivit av skogsstyrelsen förklarad behörig att

inneha sådan tjänst.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

Yttrandena. De av utredningen framförda synpunkterna och förslagen

rörande skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation har blivit föremål för

närmare kommentarer endast i ett begränsat antal remissyttranden till vilka

är att räkna de yttranden som avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

skogsstyrelsen, statens lönenämnd, skogsvårdsstyrelserna,

Skogsvårdsstyrelsernas förbund, Sveriges jägmästares och forstmästares

riksförbund samt Tjänstemännens centralorganisation. Helt allmänt torde

kunna sägas att flertalet av de nämnda remissorganen i princip godtagit utredningens

förslag. Statskontoret och statens lönenämnd vänder sig emellertid

mot att utredningen till behandling upptagit lönegradsplaceringsfrågor,

ehuru dylika frågor enligt utredningsdirektiven icke skulle beröras av

de sakkunniga. Lönenämnden förklarar vidare, att nämnden med hänsyn

bl. a. till det knapphändiga material utredningen förebragt ansett sig icke

kunna taga någon ställning till de framlagda förslagen.

Vad angår detaljerna i utredningens förslag beträffande personalorganisationen

framhåller statskontoret i fråga om anställningsformern

a, att den extra anställningsformen bör kunna användas för tillfällig personal,

även om den är årsanställd. Skogsstyrelsen uttalar, att man alltid

måste räkna med ett visst antal »bufferttjänster» vid skogsvårdsstyrelserna.

Dessa tjänster bör, med hänsyn till att finansieringen av dem till stor del

måste ske med hjälp av biträdesinkomster, alltjämt upptagas som tillfälliga

under omkostnadsanslaget.

Vad gäller utredningens bedömningar av personalbehovet och a ntalet

tjänster av olika slag inom de olika personalgrupperna

anser flertalet skogsvårdsstyrelser att utredningen beräknat

behovet av tjänster alltför snävt. Detta gäller framför allt tjänsterna

som jägmästare, länsskogvaktare och biträdande länsskogvaktare. Skogsvårdsstyrelsernas

förbund föreslår för sin del, att såväl frågan om behovet

av tjänster för länsskogvaktarpersonal som frågan om beredande av fastare

anställningsförhållanden för skogsvårdsstyrelsernas förmanspersonal göres

till föremål för ytterligare utredning. Tjänstemännens centralorganisation

anför vid behandlingen av förevarande avsnitt av betänkandet i huvudsak

följande.

I fråga om personalorganisationen har utredningen förutsatt ett bibehållande

av distriktsjägmästarinstitutionen vid de större skogsvårdsstyrelserna.

Benämningen av tjänsteinnehavarna skulle dock ändras till jägmästare.

TCO vill här biträda den uppfattning, Sveriges länsskogvaktareförbund deklarerat

vid uppvaktning inför utredningen, att dessa tjänster principiellt

bör utgå ur organisationen. Befattningarnas inrättande synes nämligen innebära

en betydande överorganisation. Kontakten mellan skogsvårdsstyrelsernas

chefspersonal och distriktspersonal kan ske fullt ut lika tillfredsställande

utan dessa mellanled. I viss begränsad utsträckning torde i stället

för dessa tjänster böra inrättas specialistbefattningar till vars innehavare

dislriktspersonalen vid behov kunde vända sig rörande skogliga specialproblem.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kurigl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

Utredningen har i samband med förslag om tillskapande av särskilda yrke

slärartjänster föreslagit ombildning av 14 tjänster som förste länsskogvaktare

till länsskogvaktartjänster. Detta måste innebära en allvarlig försämring

av de redan nu ytterligt små befordringsmöjligbeterna för den

skogsskoleutbildade personalen. I stället för indragning av de få befintliga

befordringstjänsterna bör givetvis deras antal ökas, förslagsvis i den utsträckning

1944 års skogsvårdsstyrelseutredning föreslog. TCO vill beteckna

den nu aktuella utredningens förslag på denna punkt som beklagligt och

till stort men för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

I och med genomförande av utredningens förslag om inrättande av särskilda

yrkeslärartjänster får man räkna med en uppspaltning av den nuvarande

länsskogvaktarkåren på två karriärer, en för distriktspersonalen

och en för lärarpersonalen. En yngre skogsman, som efter genomgången

skogsskola tagit anställning hos skogsvårdsstyrelse, torde därför relativt tidigt

få bestämma sig för den ena eller andra vägen. Förutom intresseinriktning

och fallenhet kommer givetvis vid ett sådant val lönesättningen och

befordringsmöjligbeterna att vara av väsentlig betydelse. Det synes TCO

därför nödvändigt att för distriktspersonalen skapas sådana förutsättningar

i detta hänseende, att rekryteringen blir fullt betryggande. Den direkta ledningen

av det egentliga skogsvårdsarbetet, som åvilar distriktspersonalen

får sålunda inte sättas i efterhand. De båda karriärerna måste med andra

°rd ur materiell synpunkt te sig ungefär likvärdiga. För distriktspersonalen

bör förutom tjänster som förste länsskogvaktare finnas assistenttjänster,

vilket närmare beröres nedan i samband med frågan om kompetensfordringar.

TCO vill med skärpa framhålla angelägenheten av att vederbörlig

hänsyn tas till vad här framhållits rörande distriktspersonalens villkor.

På grund av sina direktiv har utredningen ej kunnat föreslå lönegradsplaceringar

för de tilltänkta befattningarna som yrkeslärare. Ifrågavarande

lönesättning måste givetvis ändock förr eller senare fastställas. Enligt TCO:s

uppfattning skall ifrågavarande tjänster givetvis lönegradsplaceras i överensstämmelse

med vad som gäller för annan yrkeslärarpersonal. TCO förutsätter

att förhandlingar härom kommer att upptagas i vanlig ordning.

I fråga om kompetensfordringar har utredningen föreslagit uppmjukning

så till vida, att även personer utan jägmästar- eller forstmästarexamen skall

kunna erhålla assistenttjänst. Detta förslag, som ligger väl i linje med de

nu aktuella strävandena att hushålla med högskoleutbildad arbetskraft hälsas

med tillfredsställelse. För att förslaget skall få någon praktisk betydelse

erfordras emellertid, att det kompletteras med klara riktlinjer för utnyttjande

av icke högskoleutbildad personal för ifrågavarande uppgifter. TCO

vill här hänvisa till att vid domänverket inrättats revirassistenttjänster i

A 16 för kronojägarpersonal. Principiellt bör i stort sett de nuvarande assistenitjänsterna

besättas med icke akademisk arbetskraft. För jägmästarpersonalen

bör i assistentgraderna endast finnas nödigt antal rekryteringstjänster.

TCO vill i detta sammanhang beröra frågan om tjänstebenämning för distriktspersonalen,

trots att utredningen inte ansett sig böra ta upp densamma.

Länsskogvaktarkåren har dock under lång tid arbetat för att undanröja

begreppet »vaktare» ur sin tjänstetitel. Denna benämning är numera

olämplig, då den helt saknar täckning i arbetsåliggandena. Med hänsyn

till att verksamheten huvudsakligen är av konsulterande karaktär har

tidigare från länsskogvaktarhåll föreslagits tjänstetiteln skogsvårdskonsulent.

Denna benämning torde vara den bästa. Konsulenttiteln tillämpas numera

bl. a. på hushållningssällskapens förutvarande fiskeriassistenter, vilka

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

93

benämnes fiskerikonsulenter. TCO vill således föreslå att tjänstetiteln länsskogvaktare

utbytes mot skogsvårdskonsulent. Därest detta förslag av någon

anledning ej skulle vinna gehör, vill TCO i andra hand framföra tjänstebenämningen

länsskogmästare.

När det gäller kanslipersonalen konstaterar TCO med tillfredsställelse att

utredningen föreslår en sådan förstärkning av skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation,

att vid varje styrelse erhålles en mellangradstjänst, vars

innehavare kan fungera som kamrerarens ställföreträdare. De önskemål,

som från skogsvårdsstyrelsehåll och av personalorganisationen vid skilda

tillfällen framhållits i fråga om sådana mellangradstjänster, har emellertid

ej helt tillfredsställande tillgodosetts i förslaget. För att söka vinna det

dubbla syftet att dels erhålla befattningshavare som kan fungera som kamrerarens

ställföreträdare, dels kunna använda skogsvårdsstyrelsernas egen

personalkår som rekryteringsbas vid besättande av ledigblivna kamrerartjänster,

torde i varje fall hos skogsvårdsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens,

Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Kronobergs och Värmlands

län böra inrättas kanslisttjänster samt i Älvsborgs och Jönköpings län

kansliskrivartjänster. Kansliskrivartjänster bör dessutom finnas även i

Norrbotten och Västerbotten. Utredningens förslag om inrättande av kontorist-

och kanslibiträdestjänster bör enligt TCO:s mening utökas i viss omfattning.

TCO har emellertid i detta avseende ej ansett sig behöva framföra

några mer detaljerade förslag utan förutsätter, att denna fråga blir

föremål för överläggningar med vederbörande personalorganisationer.

Utredningens förslag att förstärka den kamerala delen av skogsvårdsstyrelseorganisationen

med bl. a. kanslisttjänster avstyrkes av statskontoret

och riksräkenskapsverket. Det senare ämbetsverket anser att mellangradstjänsterna

bör utgöras av kansliskrivartjänster vid de större styrelserna och

kontoristtjänster vid övriga styrelser. Därutöver bör vid en var av skogsvårdsstyrelserna

i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län finnas en

kontoristtjänst.

Skogsstyrelsen upptager i sitt yttrande till behandling jämväl frågan om

tillsättning av tjänst hos skogsvårdsstyrelse och anför

därvid bl. a. följande.

Den utvidgning av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter och ämbetsansvar,

som utredningen förordar och vilken bl. a. markeras av dess förslag

om ändrad sammansättning av styrelserna med länsjägmästaren som självskriven

ledamot därav, talar enligt skogsstyrelsens mening för att de nuvarande

formerna för tillsättning av länsjägmästare tas under omprövning.

Enligt styrelsens åsikt bör angivna förändring av styrelsernas uppgifter och

skärpning av deras ansvar som allmänna offentliga organ föranleda, att hinsjägmästartjänsterna

med hänsyn till deras vikt och betydelse tillsättes av

Kungl. Maj :t, varvid förutsättes att vederbörande skogsvårdsstyrelse efter

sedvanligt ansökningsförfarande har att avge förslag. Anställningshandlingen

torde i så fall lämpligen böra vara konstitutorial. För övriga ordinarie

tjänstemän synes den nuvarande kontraktsanställningen på sex år med

ömsesidig uppsägningsrätt vid kontraktstidens slut böra ändras därhän, att

vederbörande kontraktsanställes tills vidare. Viss uppsägningsrätt bör därvid

finnas, men från skogsvårdsstyrelsens sida bör uppsägning icke få ske

med mindre tjänstemannen gjort sig skyldig till fel eller försummelse i

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

tjänsten eller ock befunnits icke kunna på ett tillfredsställande sätt sköta

denna. Genom den sålunda skisserade förändringen skulle dels de ordinarie

tjänstemännens fastare anknytning till organisationen i förhållande till de

extra ordinarie komma mera märkbart till synes än vad som är fallet vid nu

gällande kontraktsanställningsform, dels anslutning kunna uppnås till förenämnda

förslag om formerna för utseende av länsjägmästare.

X. Finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet samt det statliga

stödet till det enskilda skogsbrukets främjande

Nuvarande förhållanden. Den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna verksamheten

finansieras så gott som helt med allmänna medel samt driftinkomster,

som till en betydande del har sin grund i tidigare gjorda dispositioner

av medel av förenämnt slag. Dylika medel utgöres främst av statsbidrag

samt i begränsad utsträckning av bidrag från landsting. Storleken av

de statliga bidragen har visst samband med uttaget av skogsvårdsavgifter.

De i riksstaten för budgetåret 1959/60 upptagna anslagen till skilda utgiftsändamål

vid skogsvårdsstyrelserna och till vissa andra skogliga åtgärder,

vari styrelserna direkt eller indirekt medverkar, är följande.

Bidrag till skogsvårdsstyrelserna:

Avlöningar .................................. 12 920 400

Omkostnader ................................ 7 960 000 20 880 400

Statens skogsförbättringsanslag1 .................. 3 600 000

Vägbyggnader å skogar i enskild ägo1 .............. 7 700 000

Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.1 1 700 000 13 000 000

Bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m........... 2 718 000

36 598 400

Bidragsgivningen från landstingen avser främst den skogliga yrkesutbildningen

och det totala bidragsbeloppet har för budgetåret 1959/60 beräknats

till mellan en och två milj. kr. Vissa bidrag från hushållningssällskap

in. fl. torde även vara att påräkna.

Skogsvårdsstyrelsernas driftinkomster inflyter dels genom tillämpning av

en av skogsstyrelsen fastställd och för styrelsernas uppdragsverksamhet avsedd

taxa, dels genom försäljning av skogsfröer och -plantor. I följande

sammanställning redovisas skogsvårdsstyrelsernas verkliga inkomster och

utgifter budgetåret 1958/59.

1 Bidrag ur dessa anslag utgår väsentligen direkt till bidragssökanden.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

95

Verkliga

inkomster

kronor

Ingående behållning............. 2 248 513

Egna inkomster

Utförda uppdrag

Biträdesersättningar......... 9 294 924

övrigt..................... 896 340

Frö och plantor

Försäljning av frö, kött m. m. 1 362 957

» » plantor m. m.. 9 342 921

Fastigheter

Skogsvårdsgårdar............ 1 730 948

Övriga fastigheter........... 310 819

Kapital...................... 48 584

Diverse...................... 168 785

Bidrag av statsmedel

Anslaget Bidrag till skogsvårds
styrelserna:

Avlöningar...... 12 336 441

Anslaget Bidrag till skogsvårds
styrelserna:

Omkostnader .... 7 095 307

Övriga statsmedel............. 443 483

Bidrag från landsting m. fl....... 925 810

Lån

Frölån....................... 1 355 000

Övriga lån................... 1 279 508

Summa 48 840 340

Verkliga

utgifter

kronor

Utgifter

Avlöningar

Arvoden till styrelseledamöter m.

fl.......................... 116 080

Avlöningar till ordinarie personal 9 939 382

Avlöningar till icke-ordinarie personal

....................... 2 280 979

Avlöningar till tillfällig personal .. 8 915 951

Reseersättningar

Resekostnadsersättningar....... 2 729 053

Traktamenten................. 2 276 790

Sjukvård....................... 29 751

Allmänna förvaltningskostnader

Tjänstelokaler o. expenser..... 1 706 560

Inventarier................... 474 750

Kursverksamhet............... 153 580

Annan upplysning o. propaganda 137 819

Diverse...................... 150 969

Frö och plantor

Fröförsörjning................ 1 949 458

Plantförsörjning............... 9 831 931

Fastigheter

Skogsvårdsgårdar.............. 4 420 636

Övriga fastigheter............. 407 758

Kapital........................ 95 911

Lån

Frölån....................... 295 500

Övriga lån................... 471 825

Utgående behållning............. 2 455 657

Summa 48 840 340

Skogsvårdsutredningen. Utredningen anför inledningsvis bl. a., att man

som mål bör uppställa, att skogsbruket i princip skall svara för sina skogsvårdskostnader.

I denna riktning kan man säga att skogsägarnas strävan går,

när de genom självverksamhet och gemensam anställning av egna skogsfackmän

söker klara skogsvårdsuppgifterna utan biträde av skogsvårdsstyrelserna.

Å andra sidan ligger det givetvis i samhällets intresse att på olika

sätt stimulera och stödja skogsbruket. Med de långsiktiga investeringar och

det stora kapitalbehov, som karakteriserar det intensiva skogsbruket, och de

mycket växlande förutsättningar under vilka detta drives är behovet av stöd

i vissa fall uppenbart. Det bör vara en statens angelägenhet att helt svara för

den del av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, som avser tillsyn av skogsvårdslagens

efterlevnad, den skogliga upplysningen och yrkesutbildningen

samt andra offentliga arbetsuppgifter. Ekonomiskt stöd åt näringen hör liksom

hittills lämnas i form av bidrag och lån till skogsägare från särskilda

skogsvårdsanslag.

Utredningen övergår härefter till att redogöra för sina förslag beträffande

finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

I fråga om skogsvårdsavgiften anför utredningen under hänvisning till

att i utredningsuppdraget ingick att utreda skogsvårdsavgiftens storlek att

det synts utredningen nödvändigt söka närmare analysera skogsvårdsavgiftens

karaktär. Utredningen konstaterar därvid till en början att avgiften

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

tillkommit för att möjliggöra uppbyggandet av skogsvårdsstyrelserna. Men

dessa har också alltid uppburit direkta statsbidrag till sin verksamhet. Skogsvårdsstyrelserna

har mångskiftande arbetsuppgifter. De fullgör å ena sidan

åtskilliga offentliga åligganden såsom övervakande av skogsvårdslagens efterlevnad,

upplysning, undervisning och yrkesutbildning, handhavande av

allmänna anslag till skogsbrukets främjande och andra uppgifter som det

allmännas lokala skogsorgan. Å andra sidan är de i stor utsträckning organ

för service åt skogsägare, som har behov därav. För det biträde vid skogsskötseln

som sålunda lämnas betalar skogsägaren ersättning till skogsvårdsstyrelsen

med belopp, som visserligen under senare år kraftigt höjts

men dock vanligen understiger styrelsens självkostnad.

Några delade meningar finner utredningen knappast råda om att staten

bör med allmänna medel bestrida kostnaderna för den del av skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet, som kan anses vara av offentlig natur. Med denna

utgångspunkt blir det naturligt att i skogsvårdsavgifterna se ett skogsbrukets

kollektiva bidrag till den del av styrelsernas verksamhet, som ej är av

statlig eller eljest allmän karaktär. Något offentligt redovisat försök att uppdela

skogsvårdsstyrelsernas kostnader efter nyssnämnda grunder synes ej

ha gjorts tidigare. Utredningen håller emellertid före att även om det ej är

möjligt att göra en i alla detaljer invändningsfri sådan uppdelning är det

icke ogörligt att få en rätt god inblick i frågan. Som stöd för beräkningen

kan bl. a. användas den statistik över förrättningsdagar, som skogsvårdsstyrelserna

årligen upprättar.

Som statliga eller eljest allmänna uppgifter synes man enligt utredningen

vid en analys av verksamheten böra betrakta följande:

1. tillsyn och andra uppgifter, som ålägges styrelserna genom skogsvårdslagen

och andra författningar,

2. arbetsuppgifter, som sammanhänger med styrelsernas ställning som allmänt

skogliga länsorgan,

3. skoglig yrkesutbildning, annan undervisning och allmän upplysning i

skogliga frågor,

4. arbetsuppgifter i samband med förvaltningen av de särskilda skogsvårdsanslagen.

Utredningen framhåller vidare följande.

Genom att skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän i så stor utsträckning anlitas

av skogsägarna för personlig rådgivning och ledande av skogsvårdsarbeten

minskas i väsentlig grad behovet av särskilda förrättningar för kontroll

av att skogsvårdslagens bestämmelser följs. De flesta avverkningar, som

stämplats av styrelsernas personal, behöver ej särskilt besökas. Den viktiga

återyäxtkontrollen kan till stor del ske under förrättningar, som markägarna

själva påkallat. Tjänstemännen får över huvud taget genom dessa betalda

förrättningsdagar en kontakt med vad som försiggår i skogarna, som eljest

skulle fordra många särskilda tillsynsresor. Dessutom ges under biträdesdagarna

i många fall sådan personlig rådgivning i skogsfrågor, som eljest

skulle kräva särskilda förrättningar.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

På grundval av sina beräkningar finner utredningen, att man för budgetåret

1958/59 skulle kunnat räkna med att 43 procent av skogsvårdsstyrelsepersonalens

förrättningsdagar varit att hänföra till den offentliga delen av

styrelsernas verksamhet och 57 procent till den till skogsägarna riktade serviceverksamheten.

De sålunda framräknade procenttalen har av utredningen

med vissa jämkningar använts som utgångspunkt för att fördela utgifterna

enligt den stat för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under budgetåret

1958/59, som angavs i 1958 års statsverksproposition.

Rörande beräkningarna i övrigt samt de slutsatser, som utredningen dragit

av desamma, anför utredningen följande.

Mot den för skogsägarna beräknade andelen 14 900 000 kr. står först och

främst ersättningar för biträdeshjälp beräknade till 6 300 000 kr. Dessutom

kan av de ca 1 200 000 kr., vilka beräknats som inkomst av skogsvårdsgårdar,

övriga fastigheter, kapital m. in., ett belopp av ca 1 000 000 kr. anses utgöra

inkomst av sådana fastigheter m. in. som anskaffats med skogsvårdsavgif

t smedel. Avdrages dessa belopp återstår av skogsägarnas andel 7 600 000

kr. Eftersom skogsvårdsavgiften med den vid 1958 års riksdag beslutade

promillesalsen 1,25 beräknas ge 13 000 000 kr. framgår, att skogsägarna

skulle komma att få betala ca 5 400 000 kr. mera än vad som enligt den använda

beräkningsmetoden rätteligen bort ankomma på dem. Det erforderliga beloppet

7 600 000 kr. motsvarar en uttagning av drygt 0,7 promille. Utredningen

föreslår därför att skogsvårdsavgiften sänkes till nämnda nivå.

Även om skogsvårdsavgiften sänkes på sätt utredningen nu föreslagit,

kommer en i olika sammanhang påtalad orättvisa att kvarstå, nämligen att

avgiften uttages även av sådana skogsägare, som ej alls eller endast i en

liten omfattning utnyttjar skogsvårdsstyrelsernas tjänster. Det gäller framför

allt domänverket och övriga allmänna skogsförvaltningar, vilkas skogar

ej lyder under skogsvårdslagen, samt skogsbolagen och de större privata

skogsförvaltningarna. Med den väntade utvecklingen av skogsbruksområdena

inom det enskilda, mindre skogsbruket kommer även ett ökat antal

skogsägare av denna kategori att få betala skogsvårdsavgift, ehuru de på

samma sätt som de nyssnämnda till större delen löser de skogsvårdande

uppgifterna med fackmän anställda i skogsägareföreningarna. En ökad

självverksamhet får samma konsekvenser för många enskilda skogsägare.

Med hänsyn till det anförda och till det förhållandet att skogsvårdsavgiften

som sådan blivit alltmer omstridd synes det utredningen angeläget, att

man söker helt avveckla densamma och övergå till en ordning, varigenom

varje enskild skogsägare får bära kostnaderna för skogsvårdsarbetena på sin

skog. Det nuvarande systemet innebär, att biträdestaxan för dem, som anlitar

skogsvårdsstyrelserna, subventioneras genom avgifter inbetalade av skogsägare,

som ej utnyttjar styrelsernas tjänster.

‘ Om den bortfallande skogsvårdsavgiften skall kompenseras genom ökade

ersättningar, måste mycket kraftiga taxehöjningar göras. Riskerna av en

sådan taxepolitik är uppenbara. Om taxehöjningarna genomföres alltför

snabbt, kan man befara att skogsvården ej kommer att förbättras i den

takt, som är önskvärd. Som utredningen visat, kan man ej vänta sig att

skogsägarna genom bildande av skogsbruksområden kommer att under det

närmaste decenniet kunna övertaga någon väsentlig del av skogsvårdsstyrelsernas

biträdesverksamhet. Ej heller kan någon genomgripande höjning

över hela linjen av skogsägarnas egen förmåga på skogsområdet åstadkommas

på så kort tid. Det framstår därför som angeläget, att en avveckling av 7

7 II i hd rit/ till riksdagens protokoll 1960. I samt. Nr 106

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

skogsvårdsavgift!! med åtföljande taxehöjning sker i sådana former och i

sådant tempo, att man ej äventyrar skogsvårdsverksamhetens framsteg inom

bondeskogsbruket. Å andra sidan bör uppmärksammas att ett fortsatt

uttagande under längre tid av denna avgift kan verka bromsande på utvecklingen

mot ökad självverksamhet samt på utbyggnaden av skogsbruksområden

och annan skogsägarnas samverkan för bättre skogsvård.

Att nu definitivt bestämma, när denna omställning skall vara gjord, synes

ej möjligt. Utredningen anser för sin del önskvärt, att den skall kunna

ske inom en tidrymd av tio år, men de praktiska möjligheterna får fälla

utslaget. Metoden skulle närmast vara att målmedvetet men med viss varsamhet

anpassa taxorna till de verkliga kostnaderna och i samma takt sänka

skogsvårdsavgiften. Viss försiktighet måste därvid iakttagas, när det

gäller ersättning för biträde vid sådana arbeten, som betalar sig först på

längre sikt eller i fråga om vilka det föreligger ett starkt samhällsintresse

av att de blir utförda. Taxan för stämpling av gagnvirke bör däremot kunna

höjas snabbare.

Ett genomförande av förslaget skulle medföra att de i riksstaten upptagna

anslagen till skogsvårdsstyrelserna i vad de avser den servicebetonade

verksamheten kommer att sänkas.

Avslutningsvis anför utredningen, att det vid en höjning av taxorna kan

visa sig nödvändigt att medgiva vissa rabatter för skogsägare, som bedömes

vara i behov därav. Som motiv för rabattering torde bl. a. få räknas

svag ekonomi hos markägaren, en på grund av de naturliga förutsättningarna

låg skogsproduktion eller låg värdeavkastning från skogen samt besvärliga

driftförhållanden orsakade t. ex. av bristfällig arrondering.

Yttrandena. Det stora flertalet remissinstanser ansluter sig till skogsvårdsutredningens

principuttalande att skogsbruket i princip skall svara

för sina skogsvårdskostnader, medan staten helt bör bekosta den del av

skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, som avser tillsyn av skogsvårdslagens

efterlevnad, den skogliga upplysningen och yrkesutbildningen samt andra

offentliga arbetsuppgifter.

Förslaget att skogsvårdsavgiften omedelbart skall sänkas till 0,7 promille

och därefter successivt avvecklas tillstyrkes av flertalet remissinstanser.

Domänstyrelsen anser dock, att skogsvårdsavgiften för statsskogarnas

del bör avskaffas omedelbart. Sveriges skogägareförbund finner utredningens

motivering för en successiv avveckling av skogsvårdsavgiften icke hållbar

och yrkar att avgiften avskaffas snarast. Riksräkenskapsverket föreslår,

att avgiften avvecklas successivt med lika stor del varje år, exempelvis

med en tiondedel per år under en tioårsperiod. Skogsstyrelsen, som tillstyrker

en omedelbar sänkning av skogsvårdsavgiften till 0,7 promille,

framhåller att den successiva minskningen av skogsvårdsavgiften bör ske

med stor försiktighet och att någon bestämd tid inom vilken avvecklingen

skall vara genomförd icke bör fixeras. Liknande synpunkter anföres av

skogsvårdsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads och Gävleborgs län, länsstyrelserna

i Stockholms och Västmanlands län samt Älvsborgs läns södra

och Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

Mot förslaget att avveckla skogsvårdsavgift!! går statskontoret, skogsvårdsstyrelserna

i Västerbottens och Norrbottens län samt Gotlands länsförbund

av Riksförbundet Landsbygdens folk. Statskontoret, som i sitt utlåtande

erinrar om att i det åt skogsvårdsutredningen givna uppdraget över

huvud taget ej ingick att utreda frågan om skogsvårdsavgiftens eventuella

avskaffande, framhåller att avvägningen av skogsvårdsavgiftens storlek

även i fortsättningen bör ske enligt regeln att avgifterna skall motsvara

två tredjedelar av skogsvårdsstyrelsernas nettoomkostnader. Skogsvårdsstyrelsen

i Västerbottens län anser att någon sänkning under 0,7 promille

icke bör ifrågakomma.

Landsorganisationen i Sverige tillstyrker avvecklingen av skogsvårdsavgiften

endast under förutsättning att andra incitament skapas för att vidmakthålla

och förbättra skogsvården inom privatskogsbruket. Den lämpligaste

formen torde därvid vara att viss del av likviderna för skogsprodukter

avsättes på individuella konton för investeringar i skogsbruket. Alternativet

till en dylik obligatorisk fondbildning synes vara en kraftig statlig

bidragsgivning eller en väsentlig skärpning av skogsvardslagen.

Mot förslaget att skogsvårdsstyrelsernas biträdestaxor successivt skall

anpassas till de verkliga kostnaderna samt att i speciella fall ett begränsat

rabattsystem må tillämpas har erinringar gjorts av några remissorgan.

Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län anser salunda att biträdestaxorna bör

vara oförändrade samt att rabattering icke skall förekomma med hänsyn

till svårigheterna för skogsvårdsstyrelserna att göra en rättvis avvägning

de enskilda markägarna emellan. Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens lan

föreslår oförändrade taxor men ökad rabattering inom områden med låg

skogsproduktion, låg värdeavkastning eller besvärliga drivningsförhållanden.

I överensstämmelse med sitt förslag att skogsvårdsavgiften icke bör

avvecklas förslår skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län att taxorna om möjligt

bör sänkas. Vidare bör taxorna differentieras med hänsyn till de olikartade

skogliga förhållandena i landet.

XI. Vissa av skogsstyrelsen väckta frågor

I det följande beröres dels ett av skogsstyrelsen i skrivelse den 17 november

1958 framlagt förslag om utnyttjande av skogsvårdsfonden för bidragsgivning

enligt kungörelsen den 18 juni 1949 (nr 374) angående bidiag till

vissa åtgärder för återuppbyggnad av skogsbeståndet, dels en av styrelsen

i skrivelse den 10 juni 1959 gjord framställning om ändrade bestämmelser

rörande ersättning åt befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna för medverkan

vid vissa skogsbrukskurser.

Medel från skogsvårdsfonden för bidragsgivning till vissa åtgärder för

återuppbyggnad av skogsbeståndet. Skogsstyrelsen anför inledningsvis, att

Kungl. Maj :t genom särskilda beslut av för skogsvardande ändamål xeserverade

prisutjämningsavgiftsmedel ställt till skogsstyrelsens förfogande

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

sammanlagt 6 300 000 kr. för utlämnande av bidrag till vissa åtgärder för

återuppbyggnad av skogsbeståndet. Verksamheten, som påbörjades 1949, bedrevs

till en början försöksvis och var begränsad till Norrland. Tillämpningsområdet

utsträcktes 1952 till att omfatta hela landet, ehuru det från början

stod klart, att verksamheten huvudsakligen skulle bli förlagd till Norrland

och Kopparbergs län. Den areal, som behandlats med stöd av bidragsmedlen,

uppgår till totalt omkring 55 000 ha., och bidrag har i genomsnitt utgått med

något över 100 kr. per ha.

Då de prisutjämningsavgiftsmedel, som på detta sätt kunnat utnyttjas för

bidragsverksamhet, numera förbrukats, har blickarna riktats mot den med

konjunkturutjämningsavgifter bildade skogsvårdsfonden. Enligt skogsstyrelsens

uppfattning borde användning av skogsvårdsfonden för fortsättning

av den bidragsverksamhet, som hittills bedrivits med stöd av prisutjämningsavgiftsmedel,

överensstämma med syftet för fondens uppläggning. Styrelsen

förutsätter härvid, att verksamheten skulle komma att bedrivas efter

i stort sett samma grunder som hittills med hänsyn närmast till olika skogsägarekategoriers

möjligheter att erhålla bidrag.

Det är uppenbart, att en bidragsverksamhet, som riktar sig till skogsägarna,

icke kan hastigt avbrytas utan att olägenheter uppstår. Ansökningar

om bidrag kan inkomma till skogsvårdsstyrelserna långt efter det dessa

propagerat för verksamheten och ställt bidrag i utsikt. Med hänsyn härtill

är det ett önskemål, att en fortsatt verksamhet i ett sammanhang finansiellt

säkerställes för en icke alltför kort tidsperiod. Skogsstyrelsen, som beräknar

den årliga medelsåtgången till 1 000 000 kr., har därför bedömt medelsbehovet

för en femårsperiod till 5 000 000 kr.

Med hänvisning till det anförda hemställer skogsstyrelsen, att åtgärder

måtte vidtagas i syfte att utnyttja skogsvårdsfonden för fortsatt bidragsverksamhet

med skogsbeståndets återuppbyggnad i huvudsaklig överensstämmelse

med vad ämbetsverket andragit.

Ändrade bestämmelser rörande ersättning åt befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna

för medverkan vid vissa skogsbrukskurser. Skogsstyrelsen

erinrar till en början om att bestämmelserna om ersättning åt befattningshavare

vid skogsvårdsstyrelse, vilken tjänstgör såsom lärare vid av vederbörande

styrelse anordnad kombinerad muntlig och skriftlig undervisningskurs

eller studiecirkel, utformats i nära anslutning till de ersättningsregler,

som tillämpats inom hushållningssällskapens kursverksamhet. Fr. o. m. den

1 juli 1957 har emellertid utan att någon ändring skett av arvodet till skogsvårdsstyrelsernas

befattningshavare motsvarande arvode till hushållningssällskapens

personal höjts från nio till tolv kr. per timme varvid föreskrivits

att den högsta sammanlagda ersättningen för dag må utgöra 24 kr.

Styrelsen anför vidare följande.

Medan befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse enligt nuvarande bestämmelser

endast kan tillerkännas arvode för medverkan vid s. k. kombinerad

undervisning, synes — enligt vad ämbetsverket kunnat finna — motsva
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

rande begränsning icke gälla i fråga om hushållningssällskapens personal

vid den av sällskapen bedrivna undervisningsverksamheten.

Enär i skogsvårdsstyrelsernas undervisningsverksamhet hittills i huvudsak

endast kombinerade kurser förlagts till kvällstid, har skogsstyrelsen

förut ansett anledning saknas att för berörd lärarpersonal söka utverka

arvodesmedgivande av den generella innebörd som meddelats i fråga om hushållningssällskapspersonalens

undervisning å kvällstimmar. Numera har det

emellertid framkommit, att det skulle vara lämpligt att en del av de skogliga

vidareutbildningskurser, som avses i 5 § kungörelsen nr 247/1958, i

viss utsträckning genomföres som kvällskurser, enär härigenom ökade möjligheter

skulle kunna beredas personer med förvärvsarbete att bevista undervisningen.

Det synes därför skogsstyrelsen skäligt, att befattningshavare

hos skogsvårdsstyrelse, som tjänstgör såsom lärare eller instruktörer vid

kurser å kvällstid må, oavsett kurstyp, beredas möjlighet till gottgörelse i

samma utsträckning som f. n. gäller för hushållningssällskapens befattningshavare.

Motsvarande förmåner bör enligt ämbetsverkets förmenande

tillkomma jämväl befattningshavare hos skogsstyrelsen ävensom lärare vid

statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt, som av skogsvårdsstyrelse

anlitas för uppdrag av här ifrågavarande art. Därest förestående förslag

vinner Kungl. Maj :ts godkännande, torde i likhet med vad som gäller enligt

9 § under 3 sagda kungörelse statsbidrag böra utgå till det arvode, varom

här är fråga.

Yttrande. Statskontoret förklarar sig icke vilja motsätta sig bifall till

skogsstyrelsens framställning. Ämbetsverket förutsätter emellertid, att kursverksamheten

anordnas på sådant sätt, att undervisning å kvällstid i görligaste

män undvikes.

XII. Skogsstyrelsens anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61

Skogsstyrelsen: Avlöningar. För innevarande budgetår har under förevarande

anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 819 300 kr. Såsom inledningsvis

berörts har anslaget i årets statsverksproposition (IX ht 1960 s.

239) upptagits med ett beräknat belopp av 837 200 kr.

Yrkande. Skogsstyrelsen (skr. 26/8 1959) hemställer, att anslaget hö
-

jes med 126 500 kr. på sätt framgår av denna uppställning.

Ökning

eller

minskning

1. Personalförstärkningar

a) 1 konsulent (pedagog) Ae 21.......................... -j- 21 768

b) 1 konsulent (jägmästare) Ae 21 ...................... 23 244

c) 1 amanuens Ae 15—Ae 19 ............................ + 17 064

d) 2 assistenter högst Ae 17.............................. 34 128 2

2. Löneregleringar m. m.

a) 1 byrådirektör Ao 24 i st. f. förste byråsekreterare Ao 23. . -j- 1 584

b) 1 förste byråsekreterare Ao 23 i st. f. Ae 21 ............ -f- 2 202

c) 1 byråinspektör Ao 21 i st. f. revisor Ao 19.............. -j- 1 638

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Ökning

eller

minskning

d) 1 konsulent Ae 23 i st. f. Ag 23 ...................... —

e) 3 assistenter högst Ae 17 i st. f. 2 assistenter Ae 15 och

1 assistent Ag 15 .................................... -j- 5 568

3. Omräkning m. m.

a) vakantsättning av 1 kontorsbiträdestjänst Ao 5 ..........— 10 728

b) vikariatsersättningar ................................ — 2 360

c) löneklassförändringar ................................ 6 934

d) rörligt tillägg........................................ + 14 758

e) kompensation för höjda folkpensionsavgifter............ _|_ 10 700

+ 126 500

Motiv. Skogsstyrelsen anför inledningsvis bl. a. följande.

Enligt vad skogsstyrelsen i tidigare medelsäskanden framhållit har de på

ämbetsverket ankommande uppgifterna under årens lopp ökat väsentligt.

Detta gäller såväl rent skogliga som administrativt-ekonomiska och rent juridiska

uppgifter. Endast i begränsad omfattning har personalförstärkningar

erhållits och personalförändringar medgivits på grund av de sålunda växande

göromålen. En huvudanledning till att återhållsamhet med tilldelning

av nya tjänster och lönegradsförändringar iakttagits under senare år har varit,

att resultatet av 1955 års skogsvårdsutrednings arbete ansetts böra avvaktas,

innan styrelsens personalbehov blev föremål för mera allmän omprövning.

Skogsvårdsutredningen har numera framlagt sitt slutbetänkande (SOU

1958: 30), vilket blivit föremål för remissbehandling. De av utredningen

framlagda förslagen, vilka innebär en betydande ökning och breddning av

skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter, påverkar jämväl skogsstyrelsens ämbetsbefattning

i olika hänseenden och vidgar göromålen högst avsevärt såväl

i skogligt som, kanske framför allt, i ekonomiskt-administrativt hänseende.

I yttrande över skogsvårdsutredningens betänkande den 10 november 1958

har skogsstyrelsen, med vissa förbehåll av mindre räckvidd, i allt väsentligt

tillstyrkt de av utredningen framlagda principförslagen. Ämbetsverkets i det

följande redovisade äskanden rörande skogsvårdsstyrelserna ansluter sig också

i stort till de i förutnämnda yttrande framförda synpunkterna och förslagen,

dock med beaktande av den utveckling som därefter skett och de erfarenheter,

som därunder vunnits. Skogsstyrelsen, som i förutnämnda sammanhang

fann anledning fästa uppmärksamheten på den inverkan, som utredningens

förslag utövade på styrelsens ämbetsbefattning och personalbehov,

finner nu tidpunkten vara inne att, i samband med att vederbörliga

förslag rörande skogsvårdsstyrelsernas personal- och medelsbehov framlägges

på grundval av skogsvårdsutredningens förslag, jämväl framställa

yrkande om tillgodoseende av de behov, som för ämbetsverkets vidkommande

gör sig oundgängligen gällande. En del av de sålunda framlagda yrkandena

har ackumulerats från tidigare budgetår. Förslagen, som är baserade på

en ingående undersökning av verkets personalbehov i nuläget, berör samtliga

tre ordinarie byråer inom styrelsen.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

De förut omnämnda förslagen till personalförstärkningar, lönegradsförändringar

m. in. har skogsstyrelsen motiverat sålunda.

1 a) och 2 e). Styrelsen framhåller beträffande dessa förslag hl. a., att den

fortsatta utbyggnaden av den skogliga yrkesutbildningen har föranlett statsmakterna

att fr. o. in. innevarande budgetår medge viss förstärkning av personalen

på styrelsens undervisningssektion samtidigt som ställningen för

sektionens chef höjts från förste byråsekreterare i Ae 23 till byrådirektör i

Ae 24. För budgetåret 1960/61 har ämbetsverket med hänsyn till de sålunda

medgivna personalförändringarna icke ansett sig böra i här förevarande

sammanhang föreslå någon egentlig utökning eller förändring av sektionens

personal, oaktat ett genomförande av skogsvårdsutredningens förslag helt

visst kommer att föranleda, att arbetsgöromålen på sektionen i viss utsträckning

ökar redan nästa budgetår. Däremot har ämbetsverket funnit

angeläget dels att löneställningen för de å sektionen placerade assistenterna

förbättras i anslutning till den lönegradsplacering, som förutsättes komma

till stånd för yrkeslärare hos skogsvårdsstyrelserna, dels att kostnaderna

för en å sektionen sedan den 1 juli 1958 placerad och med stöd huvudsakligen

av anslaget till vissa skogsbrukskurser in. in. anställd pedagogisk konsulent

överföres till ämbetsverkets avlöningsanslag och att i samband därmed

en fast tjänst för konsulenten inrättas.

Beträffande förslaget under punkt 1 a) anför skogsstyrelsen härefter bl. a.

följande.

Erfarenheterna av konsulentens verksamhet budgetåret 1958/59 visar

klart att anordningen varit både sakligt och ekonomiskt väl motiverad. Det

skulle icke ha varit möjligt att genomföra utbildningsprogrammet utan denna

förstärkning på utbildningssektionen. Konsulenten fortsätter även under

innevarande år sin verksamhet. Då skogsstyrelsens lärarutbildning i fortsättningen

avses komma att i stor utsträckning koncentreras till skogsvårdsstyrelsens

i Södermanlands län nya skogsbruksskola Vallmotorp utanför

Katrineholm, har styrelsen fr. o. m. den 1 augusti 1959 tilldelat konsulenten

skolan som tjänsteställe med sistnämnda ort som stationeringsort.

Jämväl en av assistenterna ämnar ämbetsverket att omkring den 1 oktober

1959 placera därstädes. Genom dessa åtgärder beräknas omkostnaderna för

lärarutbildningen, som hittills bedrivits vid skilda skogsbruksskolor i landet

allteftersom dessa varit disponibla, kunna avsevärt nedbringas och verksamheten

effektiviseras.

Enär behovet av en pedagogiskt utbildad befattningshavare för styrelsens

lärarutbildning utan tvekan måste anses klart styrkt och är av stadigvarande

natur, finner styrelsen det motiverat, att medel för vederbörandes anställande

anvisas under styrelsens avlöningsanslag. Bidraget till lärarutbildning

under anslaget till skogsbrukskurser torde därvid kunna reduceras

med det belopp, som eljest skulle ha utgått i lön till konsulenten.

Med beaktande av det anförda och då vederbörande tjänsteman bör kunna

beredas extra ordinarie anställning föreslår skogsstyrelsen inrättande a\

eu tjänst i Ae 21.

I fråga om förslaget under punkt 2 e) anför skogsstyrelsen följande.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

_På skogsstyrelsens undervisningssektion är placerade två assistenter i Ae

15 och en assistent i Ag 15 (tidigare Ag 13). Assistenterna i fråga tjänstgör

såsom lärare vid ämbetsverkets kurser för utbildning av lärarpersonal vid

den skogliga yrkesutbildningen hos skogsvårdsstyrelserna samt biträder i

övrigt med olika förekommande löpande göromål inom undervisningssektionen.

Löneställningen för assistenterna har avpassats bl. a. med hänsyn

till lönegradsplaceringen för undervisningspersonal hos skogvårdsstyrelserna.

Då skogsstyrelsen förutsätter, att yrkeslärarna hos skogsvårdsstyrelserna

fr. o. m. budgetåret 1960/61 blir placerade i högst lönegraderna A 17 resp.

A 15 föreslår ämbetsverket i konsekvens härmed att de tre assistenttjänsterna

på undervisningssektionen uppflyttas till lönegrad A 17 samt att samtliga

uppföres som extra ordinarie.

1 b) och 2 d). Efter att ha redogjort för arbetsuppgifterna på andra skogsbyrån

anför skogsstyrelsen bl. a. följande.

Frö- och plantförsörjningsfrågorna, den omfattande importhandeln med

utlandet inräknad, har under senare år medfört ett alltmer ökat arbete.

Alltjämt återstår inom detta område åtskillig verksamhet i syfte att nå

bättre balans mellan tillgång och behov, bättre regler och metoder beträffande

frötäkt och plantuppdragning samt bättre samordning mellan producenter

såväl skogsvårdsstyrelserna inbördes som mellan dessa och privata

företagare. Det torde vara ofrånkomligt att anvisningar och regler för bättre

kontroll över hela detta område måste tas under övervägande, vilket i sin

tur förutsätter en vidgad tillsyns- och inspektionsverksamhet. Behovet av

en sadan utökning blir än större, om såsom är föreslaget skogsvårdsstyrelsernas

frö- och plantförsörjningsverksamhet blir omlagd på en mera fri och

kommersiell bas. Även växtförädlingsarbetet och dess praktiska tillämpning

genom fröplantager har numera stigit i omfattning och kräver under en

följd av år ökade insatser.

Konsulentverksamheten kommer att avsevärt öka i omfattning redan vid

tillgodoseende av de angelägnaste behoven. Förutom den verksamhet, som

kan hänföras till det skötselmässiga och skogsvårdande området, tillkommer

i allt högre grad rådgivnings- och serviceverksamhet angående användningen

av flygbilder. Dessa kommer bl. a. att underlätta upprättandet av

enklare skogsvårdsplaner.

Skogsstyrelsen har vidare ansett sig nödsakad att mera auktoritativt än

tidigare skaffa sig kännedom om tillståndet i nyanlagda återväxter. I sådant

syfte kominer i törsta hand statsunderstödda skogsodlingar att taxeringsmässigt

undersökas enligt en i samråd med statens skogsforskningsinstitut

utarbetad analysmetod. Detta arbete kräver tillsyn i fält och arbetskraft för

materialets bearbetning. Det senare kommer i huvudsak att ske i samråd

med forskningsinstitutet och med hjälp av dettas maskinutrustning.

Skogsstyrelsen föreslår sålunda, att en tjänst som konsulent (jägmästare)

i Ae 21 nyinrättas samt vidare att tjänsten som konsulent i Ag 23,

av vilken behovet visat sig vara stadigvarande, ombildas till extra ordinarie

i Ae 23.

1 d). Beträffande motivet till detta förslag torde få hänvisas till föregående

års medelsäskanden (IX ht 1959 s. 302 p. 1 b)). Till skillnad från det

under sistnämnda punkt framförda yrkandet föreslås nu tjänsternas place
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

ring i liögst lönegrad Ae 17, d. v. s. samma placering som föreslagits för

assistenterna på undervisningssektionen.

2 a). Förslaget under denna punkt har framförts de tre senaste åren (IX

ht 1959 s. 302 p. 2 a)). För en reglering av tjänsten talar numera även det

förhållandet att, såsom tidigare anförts, sektionschef stjänsten å undervisningssektionen

fr. o. m. den 1 juli 1959 omhildats från förste byråsekreterare

i Ae 23 till byrådirektör i Ae 24.

1 c), 2 b) och 2 c). Skogsstyrelsen erinrar om att de på administrativa

byrån ankommande göromålen, särskilt de av utpräglat kvalificerad art,

under årens lopp ökat betydligt och ställt byrån inför besvärliga problem

med hänsyn till personaltillgången samt anför vidare.

För den juridiskt-administrativa sektionens vidkommande synes åtminstone

f. n. den nuvarande personaluppsättningen vara tillfyllest. De avlöningstekniska,

ekonomiskt-administrativa, budgetmässiga och allmänt kamerala

åliggandena har däremot, framför allt på grund av vidgningen av skogsvårdsstyrelseverksamheten

på olika områden, svällt till den grad att det

icke vidare är möjligt att utan en viss personalförstärkning kunna på ett tillfredsställande

sätt lösa desamma. Icke minst har den utbyggnad, som ägt

rum på den skogliga yrkesutbildningens område, medfört en ökad arbetsbelastning

för administrativa byrån och särskilt då dess avlöningsteknisktkamerala

sektion. De förslag till intensifiering av skogsvårdsarbetet, som

framförts av 1955 års skogsvårdsutredning, kommer utan tvekan att, oavsett

i vilken form de realiseras — vare sig helt eller blott delvis — medföra

en ytterligare ökning av administrativa byråns uppgifter på det personalorganisatoriska,

avlöningstekniska och administrativt-kamerala området.

Här kan bl. a. pekas på den ytterligare utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen

och omläggning av plant- och fröförsörjningen till affärsmässig

drift, som föreslås. Alla dessa omständigheter i förening gör att en förstärkning

av den avlöningstekniskt-kamerala sektionen och en förbättring av löneställningen

för vissa av dess tjänstemän framstår som absolut nödvändig.

Det förtjänar anmärkas, att den förutnämnda ökningen av arbetsuppgifterna

i mycket stor utsträckning hänför sig till sådana av utpräglat kvalificerad

karaktär.

Styrelsen anser på grund av det anförda nödvändigt, atl personalen på

den avlöningstekniskt-kamerala sektionen utökas med en amanuens i reglerad

befordringsgång. Amanuensen skulle bl. a. handha utanordningsärenden,

svara för styrelsens blankettjänst i förhållande till skogsvårdsstyrelserna

samt i övrigt biträda vid beredning och handläggning av ärenden

av löpande natur.

Beträffande förslaget under punkt 2 b) torde få hänvisas till tidigare medelsäskanden

(IX ht 1959 s. 302 och 303 p. 2 c) och där lämnade hänvisningar).

Med hänsyn till att behovet av tjänsten är oomtvistligt, anser styrelsen

alt denna bör uppföras som ordinarie i Ao 23.

I fråga om förslaget under punkt 2 c) anför skogsstyrelsen följande.

Den på avlöningstekniskt-kamerala sektionen placerade revisorn har till

huvuduppgift alt bereda och handlägga ärenden av övervägande ekonomisk,

budgelteknisk, bokföringsmässig och allmänt kameral natur. En väsentlig

del av hans arbetsbörda avser medverkan vid utarbetande av förslag till de

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

årliga medelsäskandena under skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag,

uppgörande och fastställande av stater för styrelserna, utarbetande av budget-,

bokförings- och kassaföreskrifter för dessa samt tillsyn och kontroll

av skogsvårdsstyrelsernas ekonomiska förvaltning över huvud taget. Sistnämnda

arbete bedrivs i stor utsträckning genom besök hos de olika styrelserna.

I befattningshavarens ämbetsåliggande ingår vidare att företa organisations-

och arbetsrutinundersökningar vid styrelserna och på grundval

härav utarbeta för olika verksamhetsområden erforderliga organisationsförslag

och blanketter. Han har därjämte att biträda vid arbetet på rationalisering

och effektivisering av skogsvårdsstyrelsernas kontorsarbete och vid

handläggning av ärenden över huvud taget av finansiell natur.

Styrelsen finner de anförda arbetsuppgifterna vara av den kvalificerade

art, att revisorstjänsten bör ombildas till byråinspektörstjänst i Ao 21.

3 a)—e). Förändringarna är av automatisk karaktär.

Skogsstyrelsen: Omkostnader. För innevarande budgetår har under denna

anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 161 800 kr. I årets statsverksproposition

(IX ht 1960 s. 239 och 240) har anslaget, såsom förut anförts,

uppförts med ett beräknat belopp av 166 500 kr.

Yrkande. Skogsstyrelsen (skr. 26/8 1959) hemställer, att anslaget höjes

med 8 000 kr. ökningen har beräknats på följande sätt.

Utgifter

Anslag

Ökning

1957/58

1958/59

1959/60

1. Reseersättningar ..............

40 433

40141

44 500

+ 4 900

2, Övriga expenser ..............

43 892

45 399

47 000

+ 3100

+ 8 000

Motiv. 3. Av ökningen hänför

sig 1 900

kr. till

de fr. o. in.

den 1 juli

1959 vidtagna höjningarna av traktamentena enligt allmänna resereglementet

och 3 000 kr. till genomförandet av de vid behandlingen av avlöningsanslaget

under punkterna 1 b)—d) redovisade förslagen till personalförstärkningar.

2. Av de för innevarande budgetår till övriga expenser anvisade medlen

utgör 2 000 kr. engångsbelopp för inköp av möbler m. in. Samma belopp

beräknas erforderligt för inköp av möbler och annan utrustning till de av

styrelsen föreslagna nya befattningshavarna.

Det nya kollektivavtalet för städningspersonal hos statsmyndigheterna beräknas

medföra en ökning av styrelsens städningskostnader med 200 kr. Vidare

erfordras en anslagsuppräkning med 500 kr. för att täcka de stegrade

utgifterna för stenciler.

I medelsäskandena för innevarande budgetår (IX ht 1959 s. 305 p. 2)

framhöll styrelsen bl. a., att styrelsens arkivutrymme borde omdisponeras

och hyllinredningen av trä ersättas med en sådan av metall. Styrelsen föreslog

därför en höjning av anslagsposten med 1 500 kr. Yrkandet, som ej

bifölls, upptages nu ånyo av ämbetsverket.

I syfte att rationalisera förfarandet vid adressering av kuvert föreslår sty
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:is proposition nr 106 år 1960

relsen inköp av en för styrelsens behov lämpad adresseringsmaskin. Enligt

infordrad offert kostar en dylik maskin avsedd för manuell drift inklusive

erforderliga tillbehör ca 900 kr., vilket belopp äskas under posten avseende

övriga expenser.

Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar. För innevarande budgetår

har under förevarande anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 12 920 400

kr. I årets statsverksproposition (IX ht 1960 s. 240) har anslaget, såsom förut

anförts, upptagits med ett beräknat belopp av 14 217 000 kr.

Yrkande. Skogsstyrelsen (skr. 26/8 1959) hemställer om en höjning

av anslaget med 4 591 000 kr. enligt följande beräkning.

Ökning

eller

minskning

1. Personalförstärkningar

a) 13 biträdande jägmästare Ao 21 ...................... + 288 000

b) 4 assistenter Ae 17—Ae 19 .......................... + 72 000

c) 9 länsskogvaktare Ao 13 ............................ +131 000

d) 27 länsskogvaktare Ae 13 ............................ + 394 000

e) 25 föreståndare Ae 17 ................................ + 453 000

f) 47 yrkeslärare Ae 15 ................................ + 764 000

g) 35 instruktörer Ae 10................................ + 436 000

h) 12 vågmästare Ae 13 ................................ + 175 000

i) 16 husmödrar Ae 9.................................. + 188 000

j) 16 husmödrar Ae 7 .................................. + 170 000

k) 17 vaktmästare Ae 7................................. +181 000

l) 1 kontorist Ao 9................................... + 12 000

m) 2 kanslibiträden Ao 7 .............................. + 20 000

n) 3 kanslister Ae 10—Ae 13 .......................... + 39 000

o) 22 kontorsbiträden Ae 3—Ae 5 ........................ + 200 000 2

2. Löneregleringar m. m.

a) 40 jägmästare Ao 23 i st. f. 22 distriktsjägmästare Ao 23,

14 förste assistenter Ao 21 och 4 assistenter Ao 19 .... + 33 000

b) 12 biträdande jägmästare Ao 21 i st. f. 1 förste assistent

Ao 21, 6 skogstekniska ledare Ao 21 och 5 assistenter

Ao 19........................................... 4~ 12 000

c) 1 assistent Ae 17—Ae 19 i st. f''. högst Ae 19............ -—

d) 14 länsskogvaktare Ao 13 i st. f. förste länsskogvaktare

Ao 15 ............................................ — 4 000

e) 24 yrkeslärare Ae 15 i st. f. 10 förste länsskogvaktare Ae

15, 6 länsskogvaktare Ae 13 och 8 biträdande länsskogvaktare

Ae 10.................................... 4~ 07 000

f) 12 instruktörer Ae 10 i st. f. Ae 8 ...................... + 15 000

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Ökning

eller

minskning

g) 1 vägmästare Ae 13 i st. f. biträdande vägmästare Ae 10 . . -f- 2 000

h) 3 kansliskrivare Ao 10 i st. f. kontorister Ao 9 ........ + 2 000

i) 15 kontorister Ao 9 i st. f. kanslibiträden Ao 7 .......... -)- 17 000

j) 2 kanslibiträden Ao 7 i st. f. kontorsbiträden Ae 3—Ae 5 + 2 000

3. Omräkning m. m.

a) 1959 års lönereglering................................ _f_ 255 000

b) kompensation för höjda folkpensionsavgifter............ -f- 194 000

c) arbetsgivaravgifter till sjuk- och moderskapsförsäkringen + 193 000

d) ATP-avgifter........................................ + 280 000

+ 4 591 000

Motiv. Skogsstyrelsen anför inledningsvis bl. a., att den anser det vara

utomordentlig angeläget att förslag till upprustning av skogsvårdsstyrelseorganisationen

på grundval av 1955 års skogsvårdsutrednings betänkande företägges

1960 års riksdag. Styrelsen har vid framläggandet av sina anslagsäskanden

rörande skogsvårdsstyrelseverksamheten utgått från att så också

blir fallet samt bygger sina yrkanden i huvudsak på de ställningstaganden,

som ämbetsverket redovisat i sitt remissutlåtande över skogsvårdsutredningens

betänkande. Samtliga de av utredningen framlagda principförslagen angående

utbyggnad, upprustning och förstärkning av skogsvårdsstyrelsernas

arbetsmöjligheter och resurser har styrelsen funnit sig böra helhjärtat biträda.

I enlighet med det anförda beräknar skogsstyrelsen dels under skogsvårdsstyrelsernas

avlöningsanslag medel för avlöningar åt den personal av

egentlig tjänstemannakaraktär, som ämbetsverket funnit vara stadigvarande

behövlig, ävensom för arvoden till styrelseledamöter in. fl., dels under

skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag erforderliga driftmedel för verksamheten

med undantag för frö- och plantförsörj ningen samt den skogliga

yrkesutbildningen, dels under särskilda anslag behövliga medel till de egentliga

omkostnaderna för sistnämnda utbildning samt till bidrag till byggnadsarbeten

m. m. vid skogsbruksskolor, dels slutligen under särskilt anslag

medel till en lånefond för frö- och plantanskaffning.

I en allmän motivering till de under punkterna 1 och 2 angivna förslagen

uttalar skogsstyrelsen därefter, att styrelsen i likhet med skogsvårdsutredningen

räknat med att samtliga sådana tjänster, varav stadigvarande behov

under alla förhållanden föreligger, bör bekostas av avlöningsanslaget och

uppföras på ordinarie eller extra ordinarie stat. Detta innebär överförande

till avlöningsanslaget av huvudparten av de tjänster, för vilka avlöningskostnaderna

bestrides med omkostnadsmedel. Mer eller mindre tillfälliga

behov av tjänstemän, även om de utsträcker sig över år, exempelvis för de

skogsbetonade fortsättningsskolorna, har ansetts böra liksom hittills till
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

godoses via omkostnadsmedel, vilket ämbetsverket beaktat vid beräkningen

av skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag.

Utgångspunkt för bedömningen av personalbehovet och behovet av fasta

tjänster bör enligt skogsstyrelsens mening vara, att det förslag till sektionsindelning

hos styrelserna, som skogsvårdsutredningen framfört, bringas i

tillämpning. Vidare synes det väsentligt, att yrkesutbildningen i största möjliga

utsträckning handhas av personal, som ägnar sig åt denna gärning som

huvuduppgift och icke såsom bisyssla till annat arbete. Av själva tjänstebenämningen

bör framgå, vilken personal som har till väsentlig ämbetsuppgift

att fungera som lärare och undervisare. Om här avsedda anordningar

beträffande arbetsorganisationen vidtages, blir det möjligt att hålla personalförstärkningarna

inom måttlig ram oaktat de avsevärt ökade arbetsgöromålen.

De särskilda förslagspunkterna har av skogsstyrelsen motiverats sålunda.

1 a) och b) samt 2 a)—c). Jägmästarkadern synes vid genomförande av

de av skogsvårdsutredningen föreslagna rationaliseringsåtgärderna icke behöva

totalt utbyggas trots ökningen av arbetsuppgifterna utan torde, i enlighet

med utredningens intentioner, kunna bibehållas vid nuvarande från avlönings-

och omkostnadsanslaget bekostade sammanlagda numerär, inbegripet

den assistent som erhållits fr. o. m. innevarande budgetår. Samtliga

tjänster bör emellertid bestridas från avlöningsanslaget. Vissa av de av jägmästare

nu uppehållna assistenttjänsterna torde icke med nödvändighet behöva

förbehållas personal med dylik kompetens utan borde, i enlighet med

vad utredningen framhållit, kunna få besättas med befattningshavare med

lägre utbildning, vilka genom praktisk tjänstgöring, genomgångna specialkurser

eller på annat sätt visat sig besitta för tjänsterna erforderliga kvalifikationer.

Beträffande tjänsternas fördelning på olika befattningar liksom

i fråga om tjänstebenämningar ansluter sig skogsstyrelsen till utredningens

förslag. Till de tjänster, som utredningen föreslagit att de skall överflyttas

från omkostnadsanslaget till avlöningsanslaget, bör emellertid komma fyra

nu i lönegraderna A 15—17 placerade tjänster såsom föreståndare för fröoch

plantförsörjningsverksamhet. Dessa fyra tjänster liksom den redan nu

för samma ändamål inrättade assistenttjänsten i högst lönegrad Ae 19 bör

ombildas till assistenttjänster enligt s. k. reglerad befordringsgång och liksom

övriga dylika tjänster rubriceringsmässigt hänföras till lönegrad Ae 17—

Ae 19. Tjänsterna avses normalt ej skola besättas med jägmästarutbildad

personal utan med personer med specialkompetens på området. I dylika

liksom i övriga fall, då assistenttjänster tillsättes med annan än skogshögskoleutbildad

personal, torde likväl ej få räknas med fördelaktigare placering

än vad den s. k. längre befordringsgången för amanuenser medger.

Vad angår löneställningarna i övrigt för jägmästarpersonal har styrelsen

funnit sig böra anknyta till de nu gällande på så sätt, alt de föreslagna

tjänsterna som jägmästare hänförts till lönegrad A 23 (nuvarande lönegraden

för distriktsjägmästare) och tjänsterna som biträdande jägmästare till

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

lönegrad A 21 (nuvarande lönegraden för förste assistent och skogsteknisk

ledare).

1 c) och d) samt 2d). I fråga om länsskogvaktarkadern föreslår styrelsen,

att skogsvårdsstyrelserna erhåller det tillskott av länsskogvaktare med distrikt

och för tekniska uppgifter som skogsvårdsutredningen förordat. Av

de nytillkommande tjänsterna har allenast nio för distriktslänsskogvaktare,

d. v. s. motsvarande det antal distrikt som f. n. uppehälles av annan personal

än ordinarie länsskogvaktare, föreslagits skola bli ordinarie och övriga

27 -— varav tolv för distriktsföreståndare och 15 för länsskogvaktare med

tekniska uppgifter — upptagits såsom extra ordinarie. Det föreslagna utbytet

av 14 tjänster som förste länsskogvaktare mot 14 länsskogvaktartjänster

ansluter sig till skogsvårdsutredningens förslag, övergångsvis bör emellertid

tjänsternas nuvarande innehavare, så länge de kvarstår i nämnda tjänster,

få bibehålla den hittillsvarande löneställningen.

1 e)—g) samt 2 e) och f). Styrelsen föreslår i fråga om undervisningspersonalen

dels inrättande av särskilda tjänster som föreståndare för större

skogsbruksskola samt som yrkeslärare, dels utökning av antalet instruktörstjänster.

Vid den omprövning av personalbehovet, som styrelsen verkställt med

utgångspunkt från den utbildningsvolym, som ämbetsverket ansett böra

uppställas såsom mål för nästa budgetår utifrån beräknade resurser i fråga

om lokaler m. in., har verket kommit fram till ett stadigvarande behov avtjänster

för sagda budgetår, vilket något avviker från det i styrelsens yttrande

över skogsvårdsutredningens betänkande upptagna. Sålunda beräknas

behovet av föreståndar- och yrkeslärartjänster till totalt 96, varav 25 föreståndare

och 71 yrkeslärare, medan antalet instruktörstjänster skulle kunna begränsas

till 47, innebärande en utökning av de nuvarande instruktör stjänsterna

med blott 35 tjänster. Det totala behovet av lärare skulle alltså något

minska samtidigt som emellertid proportionen mellan yrkeslärare och instruktörer

förskjutes till de förra, mera kvalificerade tjänsternas förmån.

Minskningen har befunnits möjlig genom en beräknad koncentration av undervisningen

till fasta undervisningsplatser, medan den angivna förskjutningen

i lärarkaderns sammansättning betingas av de krav, som enligt erfarenheterna

från särskilt det senaste årets verksamhet måste ställas på lärarkadern

vid en utvidgning mot längre kurser och fördjupad utbildning av eleverna.

1 h) och 2 g). Behovet av vågmästare har styrelsen beräknat i enlighet

med skogsvårdsutredningens förslag. F. n. finns uppförda tre tjänster för

vågmästare och en tjänst för biträdande vågmästare på personalförteckning

under avlöningsanslaget, medan behovet i övrigt av vägteknisk personal hos

skogvård sstyrelserna tillgodoses via skogsväganslaget. Det framlagda förslaget

innebär, att ytterligare tolv tjänster för vågmästare upptages å nämnda

förteckning och att tjänsten såsom biträdande vågmästare ombildas till

vägmästartjänst samtidigt som det nuvarande bemyndigandet att anlita

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960 111

skogsväganslaget för anställande av vägpersonal hos skogsvårdsstyrelserna

skulle förfalla.

1 i)—k). För de skogsbruksskolor, som beräknas kunna vara i bruk budgetåret

1960/61, har styrelsen upptagit tillhopa 32 tjänster för husmödrar

utöver en redan nu befintlig sådan tjänst. En lönemässig differentiering av

husmoderstjänsterna i två grupper med hänsyn till storleken av de anläggningar,

vid vilka de är placerade, har synts ämbetsverket befogad. Tjänsterna

vid de större inrättningarna har hänförts till lönegrad Ae 9, medan de

övriga placerats i lönegrad Ae 7.

Befattningar av tjänstemannakaraktär för vaktmästare har skogsstyrelsen

funnit sig böra föreslå allenast vid de större skogsbruksskolorna. Antalet

nya tjänster, vilka liksom de två redan befintliga hänförts till lönegrad

Ae 7, har ämbetsverket upptagit till 17 med hänsyn till de skolor, som under

budgetåret beräknas vara i behov av särskild vaktmästarpersonal.

1 1)—o) och 2 h)—j). I fråga om kanslipersonalen anmärkte styrelsen i

sitt yttrande över skogsvårdsutredningens betänkande, att utredningens förslag

i hithörande delar i vissa detaljer icke föreföll helt tillfredsställande utan

syntes böra bli föremål för vissa jämkningar. En i det stora hela godtagbar

lösning av tjänstefrågorna på detta område synes enligt styrelsen kunna

ernås, om utredningens förslag jämkas därhän, att den inom statsförvaltningen

nyligen införda befordringsgången för kartritningsbiträden får tilllämpas

även hos skogsvårdsstyrelserna och att jämsides härmed möjligheter

skapas för styrelserna att på bekostnad av frö- och plantförsörjningsmedel

inrätta kanslibiträdes- eller i undantagsfall högre extra tjänster för

kvalificerade kontorsgöromål avseende nämnda verksamhet. I anslutning

till denna tankegång föreslår ämbetsverket, med biträdande i övrigt av utredningens

förslag beträffande tjänster för kanslipersonal, nyinrättande av

22 i stället för 33 kontorsbiträdestjänster i Ae 3—Ae 5, medan äskandena

till återstående delar helt ansluter till utredningens beräkningar.

3 a) och b). Ökningarna är av automatisk karaktär.

3 c). Kostnaderna för de arbetsgivarbidrag, som skogsvårdsstyrelserna

har att för sina anställda erlägga enligt lagarna om allmän sjukförsäkring

och om moderskapshjälp, har hittills helt bestritts från driftmedel. Skäl

synes emellertid enligt styrelsen tala för att kostnaderna för de bidrag, som

hänför sig till personal avlönad med medel från avlöningsanslaget, finge belasta

sistnämnda anslag på sätt fallet är exempelvis beträffande hushållningssällskapens

å personalförteckning upptagna befattningar. Styrelsen

har därför under en ny anslagspost beräknat medel för bestridande av förenämnda

bidrag vad gäller den från avlöningsanslaget avlönade personalen.

3 d). I konsekvens med förslaget under punkt 3 c) rörande bestridandel

av kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas arbetsgivarbidrag till den allmänna

sjukförsäkringen m. in. finner styrelsen jämväl motsvarande kostnader

för arbetsgivarbidrag till försäkringen för allmän tilläggspension böra

belasta avlöningsanslaget. Kostnaderna har beräknats till ca 1,9 procent av

den för kalenderåret 1960 gällande lönesumman.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Omkostnader. För innevarande budgetår

har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 7 960 000

kr. Å anslaget förelåg vid utgången av budgetåret 1958/59 en reservation av

665 335 kr. I årets statsverksproposition (IX ht 1960 s. 240 och 241) har anslaget,

såsom förut anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 4 983 000 kr.

Yrkande. Skogsstyrelsen (skr. 26/8 1959) hemställer, att anslaget

sänkes med 2 608 000 kr. i enlighet med sammanställningen å nästa sida.

M o t i v. I en allmän motivering erinrar skogsstyrelsen om att enligt hittillsvarande

grunder har över skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag anvisats

medel dels till skogsvårdstyrelsernas allmänna verksamhet, dels till

frö- och plantförsörjning, dels till skogsvårdsgårdar och övriga fastigheter,

dels ock till oförutsedda utgifter, över posten tillfällig personal har rednvisats

kostnader för extra tjänstemän, förmän och hantlangare. I anslutning

till huvudtankarna i 1955 års skogsvårdsutrednings förslag har styrelsen

emellertid ansett sig böra för nästa budgetår föreslå en del anslagsmässiga

omläggningar av bidragsgivningen till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet,

varigenom vissa av de utgiftsändamål, som f. n. belastar omkostnadsanslaget,

skulle överföras till andra anslag eller finansieras i särskild

ordning. Sålunda har de från posten avlöningar till tillfällig personal under

omkostnadsanslaget bestridda tjänster, vilka prövats vara av stadigvarande

natur, begärts överflyttade till avlöningsanslaget. Vidare har frö- och plantor

sörj ningen ansetts böra ekonomiskt helt frikopplas från skogsvårdsstyrelsernas

övriga verksamhet och läggas på rent affärsmässig bas, varvid

behov av rörelsemedel skulle tillgodoses via en särskild fond för frö- och

plantanskaffning. Frö- och plantförsörjningsverksamheten — med bortseende

från anläggandet av fröplantager — skulle härigenom kunna lämnas

åsido vid bedömningen av medelsbehovet under omkostnadsanslaget. Slutligen

har ämbetsverket ansett sig böra föreslå, att bidraget till byggande

och utrustning av skogsbruksskolor brytes ut ur omkostnadsanslaget och

uppföres såsom särskilt anslag.

Rörande beräkningen av de olika utgiftsposterna i skogsvårdsstyrelsernas

allmänna verksamhet anför skogsstyrelsen i huvudsak följande.

A. 1 a). Sedan större delen av den från posten avlöningar till tillfällig

personal nu avlönade tjänstemannapersonalen föreslagits överflyttad till

avlöningsanslaget, kommer nämnda post att i fortsättningen främst avse

kostnader för förmän och hantlangare. Från posten skulle emellertid härutöver

fortfarande bestridas kostnaderna för sådan personal av tjänstemannakaraktär,

av vilken permanent behov ännu icke blivit dokumenterat. Sålunda

avses kostnaderna för den lärarpersonal, som erfordras för undervisningen

i de skogliga fortsättningsskolorna, alltjämt belasta posten avlöningar

till tillfällig personal. Även vissa andra behov att temporärt anställa

tjänstemän eller att anlita experter kan redan nu förutses komma att uppstå.

Särskilt torde så bli fallet i fråga om biträde vid skogsvägbyggnadsverksamheten

och vid den regionala planeringen av skogsvägnätet ute i länen.

För arbetet med vägbyggnad och vägplanering är emellertid den personal,

som upptagits under avlöningsanslaget icke tillräcklig utan på sätt skogsstyrelsen

framhållit i tidigare medelsäskanden bör härutöver beräknas medel

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

113

Statsverkspropositionen

1959

A. Skogsvårdsstyrelsernas allmänna

verksamhet

1. Utgifter

a) Avlöningar till tillfällig personal

b) Resekostnadsersättningar och

traktamenten ...............

c) Övriga allmänna omkostnader:

Sjukvård ...................

Tjänstelokaler och expenser...

Inventarier .................

Kursverksamhet .............

Allmän upplysning och propaganda

.....................

Diverse ...................

Kapital...................

Lån (exkl. frölån) .........

Summa utgifter

2. Inkomster

Underskott

B. Frö- och plantförsörjning .....

C. Fröplantager .................

D. Skogsvårdsgårdar

Investeringar

Drift

1. Utgifter ..

2. Inkomster

Underskott

E. Övriga fastigheter

1. Utgifter ..

2. Inkomster

Underskott

F. Oförutsedda utgifter .............

Anslag för budgetåret 1959/60

(A + B + G + D + E + F) .......

Yrkad anslagsförändring

Anslagsbehov för budgetåret

1960/61 ........................

Fastställda

stater

budgetåret

1959/60

ökning eller minskning

budgetåret 1960/61

i förhållande till

statsverkspropositionen
-

fastställda

stater

5 136 600

5 940 600

571 600

-1375 600

4 736 000

4879 000

+

564 000

+

421 000

34 700

34 700

—

—

1 396 500

1 719 000

+

338 500

+

16 000

276 000

276 000

+

54 000

+

54 000

120 200

120 200

+

32 300

+

32 300

136 200

136 200

+

15 300

+

15 300

140 700

140 700

+

4 500

+

4 500

23 400

23 400

+

7 600

+

7 600

142 400

212 200

+

104 700

+

34 900

12 142 700

13482 000

+

549 300

—

790 000

6 852 5001 2 * *

8 088 500

+2 077 500

+

841500

5 290 200

5 393 500

-1 528 200

-1631500

212 300

|

_

212 300

847 000

-

210 000

563 400

1

+

73 600

980 0008

980 000

—

980 000

-

980 000

1 454100

2 217 100

—

—

1002 600

1757 600

—

—

451 500

459 500

+

101500

+

93 500

162 500

170 300

_

121 200

129 000

—

—

41300

41300

-

41300

—

41 300

350 000

350 000

+

50 000

+

50 000

7 960 000

8 000 000*

—

—

—

—

-

2 608 000

—

2 648 000

6 352 000

1 Avrundat belopp.

2 Beloppet ej direkt angivet i statsverkspropositionen.

8 I beloppet ingår 40 000 kr. av reservation från budgetåret 1958/59.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 106

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

för anlitande av entreprenörer och teknisk expertis. Då förvaltningsbidrag

för vägpersonal i fortsättningen icke förutsattes utgå från skogsväganslaget,

bör medelsbehovet för här angivna ändamål medtas under nu ifrågavarande

utgiftspost.

På basis av skogsvårdsstyrelsernas anslagsäskanden och med ledning av

tillgängliga statistiska uppgifter beräknar ämbetsverket kostnaderna för

egentliga förmän till 2 932 400 kr., för förmansanställda instruktörer (huvudsakligen

för fortsättningsskolornas behov) till 215 600 kr. och för hantlangare

till 822 000 kr. Utgifterna för tillfälliga tjänstemän och experter beräknar

ämbetsverket till sammanlagt 510 000 kr., varav 360 000 kr. för

lärare vid fortsättningsskolor, 75 000 kr. för vägteknisk sakkunskap och

75 000 kr. för övrig tillfällig personal.

Till de sålunda redovisade direkta avlöningskostnaderna om tillhopa

4 480 000 kr. kommer kostnader för avgifter till försäkringen för allmän

tilläggspension, beräknade efter 1,9 procent å den nyssnämnda lönesumman,

vilket utgör 85 000 kr. De sammanlagda utgifterna för avlöningar in. m. till

tillfällig personal skulle alltså uppgå till 4 565 000 kr., innebärande en

minskning ^förhållande till innevarande års stater med 1 375 600 kr. Större

delen av ifrågavarande kostnader förutses bli täckta av taxeinkomster.

A. 1 b). Den ökning av personalkadern hos skogsvårdsstyrelserna, som

skogsstyrelsen ansett sig böra föreslå i anslutning till skogsvårdsutredningens

förslag, beräknar styrelsen skall medföra ökade kostnader för resor och

traktamenten under omkostnadsstaten med tillhopa 356 000 kr. Härtill kommer

en ökad kostnad, beräknad till 65 000 kr., för traktamenten åt redan

befintlig personal på grund av de fr. o. m. den 1 juli 1959 genomförda höjningarna

av traktamentsbeloppen enligt allmänna resereglementet. De totala

kostnaderna för resor och traktamenten skulle i anslutning härtill utgöra

5 300 000 kr., varav för resekostnadsersättningar 2 700 000 kr. och för

traktamenten 2 600 000 kr. Ungefär hälften av kostnadsökningen har skogsstyrelsen

beräknat skall kompenseras av stegrade inkomster, medan återstoden

såsom fallande på skogsvårdsstyrelsernas offentliga funktioner skulle

bekostas av statsmedel.

A. 1 c). Uppjusteringar föreslås i fråga om samtliga till posten övriga

allmänna omkostnader hörande delposter utom posten sjukvård, vilken upptagits

med oförändrat belopp. Uppjusteringarna sammanhänger med den

allmänna vidgning av verksamheten, som styrelsen förutsatt skall komma

till stånd. I det beräknade beloppet för tjänstelokaler och expenser ingår

100 000 kr. för anskaffande av flygbilder att utnyttjas som hjälpmedel vid

bl. a. den intensifiering av verksamheten med skogsbruksplaner, som ämbetsverket

i enlighet med skogsvårdsutredningens förslag jämväl siktat till

genom de under avlöningsanslaget föreslagna personalförstärkningarna med

lansskogvaktare för tekniska uppgifter. Att kostnadsökningen för tjänstelokaler

och expenser, trots utgiftsstegringen för flygbilder och andra ändamål,

kunnat hållas vid endast 16 000 kr. sammanhänger med att ämbetsverket

föreslagit, att utgifterna för arbetsgivarbidrag enligt sjukförsäkringslagen

och lagen om moderskapshjälp i vad rör tjänstemän avlönade från

avlöningsanslaget i fortsättningen skall i enlighet med vad som tillämpas i

fråga om hushållningssällskapen bestridas från sistnämnda anslag. Härigenom

uppkommer en besparing med 150 000 kr. under här behandlade utgiftspost

under omkostnadsanslaget.

Ökningen av inventarieposten får delvis ses mot bakgrunden av en successiv

utökning och intensifiering av skogsvårdsstyrelseverksamheten. I posten

ingår bl. a. inköp av sådana redskap m. m. som skogsvårdsstyrelserna säljer

till markägare. Inkomsterna härav redovisas under inkomsttiteln diverse,

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

som uppräknats med 48 500 kr. eller nästan samma belopp som den här berörda

utgiftsökningen.

Med hänsyn till framför allt de stegrade kostnader, som beraknas uppstå

för fortbildning av skogsvårdsstyrelsernas egen personal till följd av de

krav på olika områden, som den fortlöpande utvecklingen ställer, har styrelsen

funnit posten kursverksamhet böra uppräknas med ett belopp av

32 300 kr.

Den ökning av insatserna för allmän upplysning och propaganda, som

styrelsen liksom skogsvårdsutredningen funnit i hög grad angelägen, nödvändiggör

icke blott en förstärkning av länsskogvaktarkåren, vilken behandlats

under avlöningsanslaget, utan även en viss höjning av omkostnadsposten

avseende denna verksamhet. Ämbetsverket har stannat vid att föreslå en

uppräkning med 15 300 kr. _

De föreslagna uppräkningarna av posterna diverse, kapital och lan ar

föranledda av faktiska kostnadsökningar av automatisk natur.

De sammanlagda utgifterna för avlöningar till tillfällig personal, resekostnadsersättningar

och traktamenten samt övriga allmänna omkostnader uppgår

enligt skogsstyrelsens beräkningar till 12 692 000 kr.

A. 2. Inkomsterna av skogsvårdsstyrelsernas allmänna verksamhet under

budgetåret 1960/61 beräknar skogsstyrelsen sålunda.

Statsverks-

Fastställda

Ökning budgetåret

propositionen

stater budget-

1960/61 i förhållande till

1959

året 1959/60

statsverks-

propositionen

fast-

ställda

stater

Biträdesersättningar ...

... 6 316 600

7 399 000

1 683 400

601 000

Övrigt ...............

450 000

603 000

340 000

187 000

Kapital...............

31 000

31 000

5 000

5 000

Diverse...............

55 500

55 500

48 500

48 500

6 853 100

8 088 500

2 076 900

841 500

Summa inkomster budgetåret

1960/61 8 930 000

Den höjning av samtliga inkomstposter, som vidtagits jämfört med innevarande

års statsiffror, sammanhänger vad posterna biträdesersättningar, övrigt

och diverse angår dels med den ökning av den inkomstbringande verksamheten,

som utgör en direkt följd av de föreslagna personalförstärkningarna,

dels med en mindre uppjustering av taxegrunderna för att möta sådana

i det föregående beaktade automatiska utgiftsstegringar, vilka är av

natur att böra täckas taxevägen. Hänsyn har härjämte tagits till den ökning

av biträdesinkomsterna, som föranledes av de av styrelsen vid behandlingen

av de särskilda skogsvårdsanslagen framförda förslagen att slopa de

nuvarande bestämmelserna om uttagande av reducerad ersättning för planläggningskoslnader

och i stället — mot att full ersättning för skogsvårdsstyrelsens

arbete uttages av markägaren — inräkna planläggningskostnaden i

bidragsgivningen från anslagen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

ökningen av inkomsterna under posten kapital är av automatisk natur.

Om de angivna inkomsterna å 8 930 000 kr. fråndrages de förut beräknade

utgifterna å 12 692 000 kr., återstår ett nettomedelsbehov av 3 762 000 kr.

för skogsvårdsstyrelsernas allmänna verksamhet.

B. I fråga om verksamhetsgrenen frö- och plantförsörjning förutsättes i

enlighet med vad tidigare anförts att den skall ekonomiskt frikopplas från

skogsvårdsstyrelsernas övriga verksamhet och baseras på kommersiell grund,

varvid behov av kapitaltillskott skall kunna tillgodoses från en särskilt inrättad

fond för frö- och plantanskaffning. Medelsanvisningen till frö- och

plantförsörjning med undantag av bidraget till anläggande av fröplantager

bör därför bortfalla i fortsättningen. Kostnadsbesparingen har ämbetsverket

beräknat på så sätt, att av det samlade beloppet till frö- och plantförsörjning

— eller 775 700 kr. — 563 400 kr. redovisningsmässigt ansetts falla på

oundgängliga kostnader för fröplantager, medan återstoden 212 300 kr. tillförts

plantförsörjningen att jämte överskott från denna verksamhet om

87 700 kr. reserveras för intensifierade skogsodlingsåtgärder på sämre jordbruksmark,

vilket ändamål statsmakterna förbehållit 300 000 kr. av omkostnadsmedel.

C. I den av styrelsen i medelsäskandena för innevarande budgetår upptagna

utgiftssumman för frö- och plantförsörjning ingick ett belopp av

653 000 kr. för anläggande av fröplantager. Genom den beskärning, som

statsmakterna sedermera vidtog i fråga om ämbetsverkets äskanden beträffande

frö- och plantförsörj ningen inklusive posten återbetalning av lån,

kunde verket vid fastställande av stater för skogsvårdsstyrelserna detta

budgetår endast avsätta 563 400 kr. för anläggande av fröplantager. Den utbrytning

av frö- och plantförsörjningsrörelsen från skogsvårdsstyrelsernas

omkostnadsanslag, som styrelsen enligt vad förut anförts ansett sig böra

förorda, bör på sätt framhållits i verkets yttrande över skogsvårdsutredningens

betänkande ej avse kostnaderna för fröplantager, utan dessa anläggningskostnader

bör alltjämt — såsom i nämnda yttrande anmärkts — finansieras

med statsmedel i hittillsvarande ordning.

Styrelsen har i det nyssberörda sammanhanget beräknat kostnaderna för

anläggande av fröplantager till genomsnittligt 700 000 kr. per år under de

närmast överblickbara budgetåren. På grundval av en sedermera företagen

utredning beräknar styrelsen kostnaderna för ifrågavarande ändamål nästkommande

budgetår till 637 000 kr., vilket belopp visserligen innebär en

ökning i förhållande till innevarande budgetår med 73 600 kr. men ändock

ligger under den förutnämnda beräknade årsgenomsnittskostnaden. Det äskade

beloppet avser utgifter för markförvärv och framställande av ympar

enligt uppgjorda långsiktiga planer för ordnandet av landets fröförsörjning

enligt riktlinjer, som uppdragits av samarbetsnämnden för skoglig växtförädling

och genetik.

D. I enlighet med vad förut framhållits har styrelsen förutsatt, att på

sätt skogvårdsutredningen föreslagit bidragen till byggande och utrustning

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.is proposition nr 106 år 1960

av skogsbruksskolor icke vidare skall belasta posten skogsvårdsgårdar under

omkostnadsanslaget utan bestridas från ett särskilt för ändamalet an\isat

anslag. Över redovisningstiteln skogsvårdsgårdar skulle alltsa i fortsättningen

på utgiftssidan endast föras kostnader för gårdarnas och skolornas drift.

De väsentligaste driftkostnaderna för själva skolorna avser bränsle, lyse,

vatten, städning, byggnadsunderhåll samt tomt- och parkvård. Härtill kommer

kostnader för försäkring av byggnader samt skatter och räntekostnader.

Driftutgifterna beräknar skogsstyrelsen för nästa budgetår till 2 332 000

kr., medan inkomsterna från gårdarna uppskattas till 1 779 000 kr. I innevarande

års stater har motsvarande belopp upptagits till 2 217 100 kr. resp.

1 757 600 kr. Nettoförlusten förutses sålunda stiga från 459 500 kr. till 553 000

kr. eller med 93 500 kr. Denna nettoutgiftsstegring sammanhänger med den

utbyggnad av skogsbruksskolorna, som förutses komma till stånd och som

för med sig ökade driftkostnader av ovan angivet slag.

E. Vad gäller posten övriga fastigheter beräknas utgifter och inkomster

nästkommande budgetår kunna balansera å ett belopp av 115 300 kr.

F. För täckande av oförutsedda utgifter har under en lång följd av år

anvisats ett belopp av 350 000 kr. Med den omfattning, som verksamheten

redan nått, och de ytterligare utvidgningar av arbetsuppgifterna, som är att

förutse, bör enligt styrelsens mening anslagsbeloppet till oförutsedda utgifter

höjas. Ett skäl härutöver, som talar för en uppräkning, utgör den kostnadsstegring,

som kan beräknas uppstå redan nästkommande budgetår,

om en i dagarna träffad preliminär överenskommelse mellan ämbetsverket

och vederbörande personalorganisationer om inrättande av företagsnämnder

bos verket och skogsvårdsstyrelserna, såsom beräknat, kan vinna tilllämpning

redan på vårsidan eller fram emot sommaren år 1960. Kostnaderna

för dylika nämnder hos styrelserna kan approximativt uppskattas till omkring

20 000 kr. för budgetår, Av anförda orsaker har ämbetsverket ansett

sig böra föreslå, att posten till oförutsedda utgifter ökas med 50 000 kr. till

400 000 kr.

Det sammanlagda anslagsbehovet under skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag

beräknas av skogsstyrelsen sålunda till 5 352 000 kr. Styrelsen

har vid denna beräkning utgått från att någon reservation av nämnvärd

storleksordning icke skall föreligga å innevarande års anslag.

Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Byggnadsarbeten m. m. vid skogsbruksskolor.

Yrkande. Skogsstyrelsen (skr. 26/8 1959) föreslår, att under förevarande

anslagsrubrik anvisas ett reservationsanslag av 2 550 000 kr.

Motiv. I enlighet med vad 1955 års skogsvårdsutredning förordat anser

sig skogsstyrelsen böra föreslå, att bidraget till byggande och utrustning

in. m. av skogsbruksskolor utbrytes ur skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag

och uppföres såsom särskilt anslag å driftbudgeten. Anslaget i fråga

har ämbetsverket funnit böra erhålla förevarande benämning.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

Beträffande grunderna för bidragsgivningen från anslaget ansluter sig

styrelsen till skogsvårdsutredningens förslag att bidrag skall utgå enligt i

huvudsak samma regler, som gäller för bidrag till byggnader och utrustning

av centrala yrkesskolor, d. v. s. med 50 procent till byggnader och 90

procent till första uppsättning av stadigvarande undervisningsmateriel. Bidrag

från anslaget bör normalt utgå i första hand till undervisningslokaler,

undervisningsmateriel och elevhem men därjämte även till för verksamhetens

bedrivande erforderliga personalbostäder. Ett bärande skäl för

att bidragsgivningen bör omfatta ej blott skollokaliteter utan jämväl i varierande

utsträckning personalbostäder utgör att skogsbruksskolorna även i

framtiden — med hänsyn till behovet av övningsskog m. m. — till skillnad

från de centrala verkstadsskolorna ofta torde bli förlagda utom tätorter och

samhällen. Anslagets användningsområde bör emellertid icke inskränkas

till att avse bara byggnadsarbeten och anskaffande av utrustning vid skogsbruksskolorna

utan från anslaget bör bidrag jämväl kunna utgå till förvärv

av fastighet (mark, byggnader och övningsområde) för anläggande av skogsbruksskola.

Skogsvårdsstyrelserna har i sina medelsframställningar för nästa budgetår

redovisat ett flertal byggnadsprojekt, vartill bidrag äskats av statsmedel.

Sålunda har större byggnadsföretag anmälts av styrelserna i Stockholms,

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs,

Värmlands, Örebro, Västerbottens och Norrbottens län. Äskandena slutar

på totalt 2 931 000 kr. Även om direkt ledning ej kan hämtas av denna

siffra, utvisar den att bidragsbehovet är stort. Skogsstyrelsen har funnit

sig böra beräkna anslagsbehovet med utgångspunkt från en bidragsgivning

nästkommande budgetår enligt de ovan angivna riktlinjerna till tre nya

skogsbruksskolor samt utbyggnad av två redan befintliga skolor. Kostnaderna

för ett nytt skolbygge, inklusive inredning, utrustning och nödiga personalbostäder,

torde i dagens läge få beräknas till minst 1,4 milj. kr. I enlighet

med det anförda skulle statsbidraget per skola utgöra omkring 750 000

kr. eller för tre skolor 2 250 000 kr. Härtill kommer ett på motsvarande sätt

beräknat bidrag till komplettering av två äldre skolor med 150 000 kr. per

skola eller tillhopa 300 000 kr. Till kostnader för markförvärv har i sammanhanget

ej upptagits något belopp.

Det sammanlagda medelsbehovet anges av skogsstyrelsen sålunda till

2 550 000 kr., vilket belopp styrelsen funnit sig böra äska under förevarande

anslag.

Förberedande skogskurser. För innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik

anvisats ett förslagsanslag av 64 300 kr.

Yrkande. Skogsstyrelsen (skr. 26/8 1959) hemställer, att anslaget höjes

med 4 800 kr. i enlighet med nedanstående beräkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år

1960

119

Anslag

Ökning el-

1959/60

ler minsk- ning

1.

Arvode till huvudlärare ......................

31 400

+ 3 800

2.

Resekostnadsersättningar och traktamenten till

6 000

— 500

3.

Skolans driftkostnader........................

19 000

+ 1 000

4.

Annonser och diverse ........................

2 000

+ 500

+ 4 800

Motiv. Ifrågavarande utbildning bedrives fr. o. m. budgetåret 1958/59

vid en böstkurs och en vårkurs. Båda kurserna har fr. o. m. innevarande

budgetår flyttats till Kronobergs län i enlighet med förslag i medelsäskandena

föregående år (IX ht 1959 s. 366 och 367). Emellertid har den vid Vartorp

planerade skogsbruksskolan, till vilken de förberedande skogskurserna

avsågs bli förlagda, icke kommit till utförande. Kurserna kommer i stället

att innevarande år förläggas till en vid Araby i närheten av Växjö iordningställd

skogsbruksskola. Skogsstyrelsen räknar med att kurserna även

under budgetåret 1960/61 skall förläggas till Araby.

Fr. o. m. innevarande budgetår är såväl föreståndare som biträdande lärare

för denna utbildning arvodesanställda av skogsstyrelsen.

I fråga om beräkningen av de särskilda utgiftsposterna anför skogsstyrelsen

följande.

1. Arvoden till huvudlärare har beräknats efter löneklass 23 under elva

månader för föreståndaren och efter löneklass 15 under tio månader för biträdande

läraren. För den förres del innebär detta oförändrad löneställning,

medan biträdande läraren f. n. är placerad i löneklass 12. Den föreslagna

löneförbättringen ansluter till den löneplacering, som i det föregående föreslagits

för skogsvårdsstyrelsernas yrkeslärare.

2. Genom skolans belägenhet med åtföljande kortare resor för lärarpersonal

har utgifterna för resekostnadsersättningar och traktamenten beräknats

kunna sänkas med 500 kr.

3. Driftkostnaderna, innefattande lokalhyra, uppvärmning, lyse, städning,

avlöning till gårdskarl m. m., torde komma att något överstiga det nu för

ändamålet upptagna beloppet enligt de preliminära beräkningar, som föreståndaren

i samråd med skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län gjort.

4. På grund av ökade kostnader för kontorsmateriel beräknas en höjning

av denna post med 500 kr.

Bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m. För innevarande budgetår har under

denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 2 718 000 kr. I årets

statsverksproposition (IX ht 1960 s. 295) har anslaget, som förut anförts,

upptagits med ett beräknat belopp av 3 269 000 kr.

Yrkande. Skogsstyrelsen (skr. 26/8 1959) hemställer, att anslaget

höjes med 1 267 000 kr. enligt nedanstående beräkning.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

1959/60

1960/61

ökning eller

Kurser anordnade av skogs- vårdsstyrelse

A. Grundutbildning

a) första årskurser ....

b) andra årskurser ....

c) handledning vid prak- tikskeden ..........

2163 000

1 700 000

130 000

320 000

minskning

B. Vidareutbildning

a) kurser i skogsarbete

b) kurser i skogshus- hållning ............

C. Förmansutbildning

700 000

445 000

120 000 3 415 000

+1 252 000

Kurser anordnade av annan

än skogsvårdsstyrelse

A. Elevunderstöd ........

150 000

150 000

B. Driftbidrag ..........

150 000

150 000 300 000

—

Skogsstyrelsens lårarutbild-

ning....................

115 000

105 000

- 10 000

Undervisningsmateriel ____

125 000

150 000

+ 25 000

Kurser för virkesmätare....

10 000

10 000

—

Bidrag till vissa föreningar

5 000

5 000

—

2 718 000

3 985 000

1 267 000

Motiv. Skogsstyrelsen redogör inledningsvis för verksamhetens omfattning

under budgetåret 1958/59 och uttalar därvid hl. a. följande.

Antalet elevdagar vid den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna yrkesutbildningen

för skogsarbetare och skogsbrukare har under budgetåret 1958/59

ökat med omkring 19 000 jämfört med

ca 139 000.

Verksamheten har omfattat följande

Kurstyp Kurser

Grundutbildning

Ungdomskurs .............. 56

Lärlingskurs .............. 49

Vidareutbildning i skogsarbete

Huggning .................. 20

Motorsågning .............. 219

Körning, häst .............. 30

budgetåret 1957/58 och uppgick till

kurser.

Elever

Elevdagar

Summa

elevdagar

742

43 617

632

40 253i

83 870

232

2 743

2 395

12 213

320

2 212

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

Kurstyp

Kurser

Elever

Elevdagar

Summa

elevdagar

Körning, traktor ............

2

32

192

Instruktionsverksamhet ......

. 185

1 761

2 042

20 386

Övriga kurser ..............

6

53

984

Vidareutbildning i skogshus- hållning

8 283

23

301

Beståndsanläggning ..........

5

72

462

Beståndsvård...............

. 85

1 100

3 322

Skogsmätning .............

Övriga kurser ..............

36

4

480

57

2 891

273

15 231

Förmanskurs...............

17

196

4 129

4 129

Kombinerad skriftlig och

muntlig undervisning

Arbetstekniska ämnen.....

.. . 20

207

923

15 541

Skogshushållning .........

... 167

1 750

14 618

139157

Med bidrag av medel för arbetslöshetens bekämpande, i viss mindre utsträckning

genom medgivande att överskrida anslaget till skogsbrukskurser,

har skogsvårdsstyrelserna vid sidan av den ordinarie kursverksamheten genomfört

kurser för arbetslösa om sammanlagt ca 59 000 elevdagar. Verk
-

samheten har haft följande omfattning.

Kurstyp Kurser

Kurs i skogsarbete ................ 140

Ungdomskurser.................... 12

Elever

2113

173

Elevdagar

47 140

12 397

Med bidrag från anslaget till skogsbrukskurser har företag och övriga

andra kursanordnare under budgetåret 1958/59 anodnat sju ungdomskurser

och tre lärlingskurser med tillsammans ca 8 500 elevdagar samt 70 kurser

för skogsarbetare och skogsförmän om en halv—sex veckor med tillsammans

9 000 elevdagar. Totala antalet elevdagar vid denna verksamhet uppgick

sålunda till ca 17 500. ... .

För att fullständiga bilden av skogsvårdsstyrelsernas undervisningsverksamhet

får skogsstyrelsen, ehuru undervisningen i denna del ej finansieras

i förevarande ordning, omnämna att styrelserna under det gångna året medverkat

vid skogsundervisningen i ca 40 kurser anordnade vid lantbruksundervisningsanstalter

samt under budgetåret 1958/59 vid 223 kurser med

114 000 elevdagar vid skoglig undervisning inom fortsättningsskolan och enhetsskolan.

Dessutom har skogsvårdsstyrelsepersonal meddelat skoglig yrkesorientering

i folk- och enhetsskola för ca 8 000 pojkar.

Till den av skogsvårdsstyrelserna omhänderhavda yrkesutbildningen har

styrelserna för budgetåret 1960/61 äskat i runt tal 4 000 000 kr. avseende en

till 253 000 elevdagar utökad verksamhet. På grundval av nämnda äskande

och med iakttagande av de av skogsstyrelsen uppdragna riktlinjerna för den

skogliga yrkesutbildningsverksamhetens fortsatta utbyggnad föreslår äm
1

Gäller endast skolskeden. För praktikskedena tillkommer sammanlagt 55 000 elevdagar.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

betsverket, att det till grund för kostnadsberäkningarna liggande antalet

elevdagar begränsas till 207 000 med följande fördelning på de skilda utbild
-

ningsgrenarna.

A. Grundutbildning

a) första årskurser (inkl. lärlingskurser) .......... 120 000 elevdagar

b) andra årskurser .............................. 10 000 »

B. Vidareutbildning

a) kurser i skogsarbete .......................... 35 000 »

b) kurser i skogshushållning...................... 35 000 »

C. Förmanskurser ............................ 7 000 »

Summa 207 000 elevdagar

Beträffande grundutbildningen anför styrelsen följande.

De överläggningar, som ägt rum mellan skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna

angående grundutbildningens bedrivande och vilka bl. a. haft

till syfte att söka ernå en enhetligare utformning av denna utbildning, har

satt tydliga spår i styrelsernas äskanden för budgetåret 1960/61. I dessa

föreslås 86 grundutbildningskurser, varav 60 med en uppläggning, som i

stora drag överensstämmer med den första årskurs, för vilken riktlinjer utarbetats

av skogsstyrelsen. Övriga 26 föreslagna kurser utgöres av ungdomskurser,

av vilka 14 planerats uppdelade på två skolskeden. Antalet elever

vid dessa kurser har skogsvårdsstyrelserna beräknat till 1 200 och antalet

elevdagar till 122 000. Skogsstyrelsen har för sin del ansett sig böra

räkna med totalt ca 75 kurser med 1 050 elever och 120 000 elevdagar, varvid

förutsatts att allmänbildande ämnen kommer att erhålla större utrymme

på schemat än som nu är fallet, vilket medför någon förlängning av kurserna.

\iss försöksverksamhet med s. k. andra årskurs har skogsstyrelsen ansett

böra komma till stånd. Ämbetsverket har beräknat antalet kurser till

tio med sammanlagt ungefär 150 elever och ca 10 000 elevdagar.

Under de senaste åren har från kommunalt håll visats stort intresse för

skoglig ungdomsutbildning. Genom frivilliga kurser har kommunerna önskat

förbereda yrkesundervisningen i enhetsskolan. Flera länsskolnämnder har

ställt sig positiva till anordnande av sådana kurser. I samband med den

minskade sysselsättningen under budgetåret 1958/59 har även länsarbetsnämnderna

uttalat sig för en utökning av den skogliga yrkesutbildningen

för ungdom i avsikt att lätta trycket på arbetsmarknaden. På grund av

skogsvårdsstyrelsernas begränsade ekonomiska resurser har det dock icke

varit möjligt att i nämnvärd utsträckning tillmötesgå lokala initiativtagares

önskan om dylika skogliga kurser. F. n. pågår underhandlingar med arbetsmarknadsstyrelsen

angående möjligheterna att under innevarande budgetår

för sådan kursverksamhet hos skogsvårdsstyrelserna erhålla bidrag

från anslaget till arbetslöshetens bekämpande. Utöver den för året planerade

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Mcij.ts proposition nr 106 år 1960

kursverksamheten skulle därigenom kunna anordnas grundutbildningskurser,

som påkallats av kommuner eller andra av ovan angivna skäl. I princip

synes emellertid hållande av kurser av här ifrågavarande slag få anses

innebära en utökning av skogsvårdsstyrelsernas ordinarie uppgifter, varför

bidrag härtill rätteligen borde få utgå från anslaget till skogsbrukskurser.

Av denna anledning synes förutsättningar böra skapas för att anslaget till

skogsbrukskurser skall få av skogsstyrelsen överskridas dels för kurser avsedda

som övergång till enhetsskola, dels för kurser föranledda av arbetsmarknadsskäl.

Begränsad tillgång på utbildade yrkeslärare och undervisningslokaler

torde inskränka ifrågavarande verksamhet till ett tjugotal

grundkurser för hela landet. Kostnaden för löner till lärarpersonal liksom

driftkostnader för skollokaler vid här avsedda kurser synes böra belasta

kursanslaget (7 § under punkterna 1 b) och 4 kungörelsen 1958: 247). Ämbetsverket

utgår från att det skall åvila verket att för varje särskild kurs

inhämta Kungl. Maj :ts tillstånd till anslagsöverskridande.

I fråga om vidareutbildningen har skogsvårdsstyrelserna föreslagit en

avsevärd ökning av verksamheten. Antalet elevdagar vid skogsarbetarkurser

har beräknats till 65 000 och vid skogshushållningskurser till 50 000.

Budgetåret 1958/59 uppgick antalet elevdagar vid ifrågavarande kurser till

21 000 resp. 30 000. Skogsstyrelsen anser, att vidareutbildningen bör ökas

till 35 000 elevdagar för arbetstekniska kurser och 35 000 elevdagar för

skogshushållningskurser.

Vad slutligen beträffar förmansutbildningen har skogsvårdsstyrelserna

uppgivit sig önska anordna, förutom ett tiotal kortare kurser, sex kurser avseende

grundläggande förmansutbildning. Sammanlagda antalet elevdagar

beräknas till 9 000. Skogsstyrelsen har ansett, att nämnda förslag bör reduceras

till att omfatta omkring 7 000 elevdagar.

I fråga om beräkningen av förut angivna särskilda utgiftsposter anför

styrelsen följande.

1. Den av styrelsen föreslagna utökningen av verksamheten fordrar uppräkning

av anslagsposten med 852 000 kr. Kostnadsberäkningen har gjorts

med ledning av erfarenhetstal från föregående års verksamhet med jämkningar

för vissa kostnadsändringar.

I ämbetsverkets petitaskrivelse föregående år framhölls, att en höjning

av elevunderstödet från fem till sex kr. per dag kunde synas motiverad med

hänsyn till inträffade kostnadsstegringar. Något yrkande om uppräkning

framfördes dock ej. Ytterligare kostnadsstegringar under det senaste året

gör emellertid att kravet på en höjning skärpts. Efter överläggningar med

arbetsmarknadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen föreslår styrelsen, att elevunderstödet

höjes från fem till sju kr., vilket beräknas medföra en kostnadsstegring

av i runt tal 400 000 kr.

Den föreslagna utökningen av undervisningen i allmänbildande ämnen vid

skogsyrkeskurserna för med sig att speciallärare, i huvudsak lärare från

folk- eller enhetsskola, behöver anlitas i större utsträckning än tidigare.

Ersättning till lärarna måste som regel utgå enligt den s. k. timlärarkungö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

relsen. Bestämmelserna i kungörelsen 1958:247 medger emellertid statsbidrag

till skogsvårdsstyrelserna för arvode till timlärare med högst 14 kr.

per timme. Ämbetsverket föreslår, att nämnda bestämmelser ändras därhän,

att statsbidrag i här avsedda fall må beräknas enligt timlärarkungörelsen.

Den med ändringen i ersättningsgrunderna följande kostnadsökningen

inrymmes i den föreslagna uppräkningen av anslagsposten.

I anslutning till förslaget om höjning av elevunderstödet föreslår styrelsen

efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen, att ersättningen

för förlorad arbetstid höjes från högst 15 kr. till högst 17 kr. per dag

för kursdeltagare med försörjningsplikt. För deltagare utan försörjningsplikt

ifrågasättes däremot icke någon höjning av det nuvarande ersättningsbeloppet

tio kr. per dag. Högstbeloppen torde böra utnyttjas i huvudsak

för ersättning till deltagare i arbetslöshetskurser. Genom höjningen

kommer ersättningen i paritet med den som utgår vid arbetslöshetskurser

inom andra områden. För den ordinarie kursverksamheten avser ämbetsverket

att i samband med att den föreslagna ändringen genomföres utfärda

skärpta bestämmelser i fråga om prövningen av bidragsbehovet, varför höjningen

av ersättningsbeloppet ej skall behöva medföra någon merbelastning

av anslaget.

2. Styrelsen föreslår för ifrågavarande ändamål oförändrat belopp.

3. Anlitande av speciallärare i arbets- och maskintekniska ämnen samt

anordnande av särskild pedagogkurs för skogsskolepersonal beräknas medföra

en kostnadsökning med 12 000 kr. Genom att lönekostnaderna för konsulenten

i pedagogik överförts till skogsstyrelsens avlöningsanslag kan posten

dook sänkas med i runt tal 10 000 kr.

4. För att möjliggöra ökade inköp av materiel för komplettering av skogsbruksskolornas

materielutrustningar samt framställning av speciell undervisningsmateriel

erfordras en mindre höjning av anslagsposten. Utarbetande

av utförligare kursplaner fordrar likaledes viss anslagsuppräkning.

Skogsstyrelsen föreslår, att anslagsposten höjes med 25 000 kr.

5 och 6. Styrelsen föreslår, att för dessa ändamål skall anvisas oförändrade

belopp.

XIII. Departementschefen

Inledning. Skogens betydelse för samhällsekonomin framstår såsom uppenbar-

Värdet av skogsbrukets och skogsindustriernas totala produktion kan

för år 1959 uppskattas till 5 100 miljoner kronor. Samma år uppgick exportvärdet

av skogsindustriprodukter till 3 758 miljoner kronor. Härav framgår

att det är i hög grad angeläget att skogarnas produktionsförmåga utnyttjas

effekti\t, sa att förutsättningar skapas för en ytterligare utvidgning

av landets skogsbruk och därmed också av de industrier, som är beroende

av skogen för sin råvaruförsörjning. Det är sålunda önskvärt att från

bland annat skogsägarnas sida väsentliga insatser göres i form av skogs
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

vårdsåtgärder, skogsvägbyggnad, skoglig utbildning, m. m. Vidare bör avkastningen

från skogarna till fullo nyttiggöras, bland annat genom tillvaratagande

av även de klenare virkessortimenten.

En utbyggnad och förbättring av skogsvägnätet är av största betydelse

för möjligheterna att effektivare utnyttja befintliga skogstillgångar och således

vidga den skogsindustriella råvarubasen. Den statliga bidragsgivningen

till skogsvägbyggandet har ökat avsevärt på senare år. År 1957 höjdes ifrågavarande

riksstatanslag från 2 500 000 kronor till 7 500 000 kronor för att

påföljande år uppräknas med ytterligare 200 000 kronor. Erinras må att år

1959 ett tilläggsstatanslag av 5 000 000 kronor anvisades till vissa vägbyggnader

å enskilda och statliga skogar utöver ordinarie anslag å 7 700 000 kronor.

Under de senaste budgetåren har dessutom omfattande skogsvägbyggnader

kommit till stånd med anlitande av beredskapsmedel. 1 syfte att främja

de skogliga produktions- och transportförhållandena i de fyra nordligaste

länen har Kungl. Maj:t i proposition nr 62 till innevarande års riksdag angående

vissa norrlandsfrågor föreslagit, att medelsanvisningen under anslaget

till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland för nästa budgetår

höjes med 300 000 kronor till 2 000 000 kronor.

Utbyggandet av skogsvägnätet är en fråga som i första hand rör skogsägarna

själva men också är av stor vikt för skogsindustrierna. Det föreligger

emellertid jämväl från det allmännas sida ett betydande intresse av

att förbättringar av de skogliga transportförhållandena kommer till stånd.

För att möjliggöra en fortsatt utbyggnad av skogsindustrin i vårt land

på grundvalen av en tryggad försörjning med råvara är det av väsentlig betydelse

att skogarnas produktionsförmåga höjes genom skogsvårdande åtgärder.

De uppgifter som härvidlag åvilar skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna

i fråga om de ej statliga skogarna är ansvarsfulla. Bland annat

torde behovet av starkt intensifierade återväxtåtgärder komma att ställa ökade

krav på styrelsernas medverkan vid planläggningen och genomförandet av

åtgärdsprogrammen. Det är av vikt att styrelserna vid sin tillämpning av

skogsvårdslagen och övriga ifrågakommande författningar eftersträvar att

åstadkomma största möjliga effektivitet inom skogsvården.

Likaledes av betydelse för en åsyftad, utökad skogsvård är att landets försörjning

med skogsfrö och skogsplantor blir lämpligt ordnad. Vidare synes

det vara angeläget att verksamheten med upprättande av skogsbruksplaner

intensifieras. För den enskilde skogsägaren torde nämligen skogsbruksplanen

utgöra ett synnerligen värdefullt hjälpmedel vid den ekonomiska planläggningen

av skogsbruket på kort och lång sikt inom fastigheten i fråga.

Med hänsyn till de stora krav på yrkesskicklighet, som i det moderna skogsbruket

måste ställas på inom näringsgrenen sysselsatta, är det nödvändigt

att yrkesutbildningen samt upplysnings- och rådgivningsverksamheten på

det skogliga området utbygges och förbättras. Det är sålunda angeläget, att

skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas resurser på hithörande område

utökas.

Den utveckling vilken under senare år ägt rum och som kan förväntas in
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

om det enskilda skogsbruket bör föranleda förstärkning av skogsvårdsstyrelseorganisationen.

Med utgångspunkt från 1955 års skogsvårdsutrednings

betänkande kommer jag att i det följande framlägga mina förslag till vissa

ändringar beträffande sagda organisation samt vissa riktlinjer för såväl

denna organisations som skogsstyrelsens verksamhet.

En av grundtankarna i förenämnda betänkande är att det enskilda skogsbruket

i princip skall svara för sina skogsvårdskostnader. I enlighet härmed

föreslår utredningen, att skogsvårdsstyrelsernas taxa bör bygga på de reella

kostnaderna och att styrelsernas frö- och plantproduktion bör bedrivas affärsmässigt.

Härigenom avses skogsägarnas självverksamhet komma att stimuleras

samt förutsättningarna för samverkan i skogsbruksområden, privat

plantskoledrift m. m. förbättras. Det statliga stödet till det enskilda skogsbruket

bör enligt utredningen omfatta dels anslag till den del av skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet som är av offentlig natur, dels bidrag och lån till skogsägare

från särskilda anslag och lånefonder.

För egen del biträder jag ifrågavarande grundläggande principer för finansieringen

av skogsvårdsarbetet å de enskilda skogarna. Vad gäller storleken

av det statliga stödet torde få erinras om att de i riksstaten för innevarande

budgetår upptagna anslagen till skilda utgiftsändamål vid skogsvårdsstyrelserna

och till vissa andra skogliga åtgärder, vari styrelserna direkt

eller indirekt medverkar, uppgår till närmare 37 000 000 kronor. Vidare

har innevarande år av prisutjämningsavgifter avsatts ett belopp av 650 000

kronor att användas för bestridande av kostnaderna för genomförande av en

återväxttaxering, som är avsedd att ge upplysningar bland annat om tillståndet

hos det senaste decenniets återväxter och om resultatet av skilda föryngringsmetoder.

I samband härmed vill jag anmäla att jag avser senare

denna dag föreslå, att 500 000 kronor skall anvisas till förstärkning av lånefonden

för insamling av skogsfrö. Å andra sidan har till statsverket inflytande

skogsvårdsavgifter uppgått till betydande belopp. För innevarande

budgetår beräknas inkomsterna härav till 12 600 000 kronor.

Den av skogsstyrelsen aktualiserade frågan att taga i anspråk andra medel

än sådana som anvisats över statsbudgeten för bidragsgivning till vissa

åtgärder för återuppbyggnad av skogsbeståndet torde böra slutligt avgöras

i annat sammanhang. De av styrelsen åsyftade tillgångarna i skogsvårdsfonden

är numera disponerade för annat ändamål.

Frågan om införande av ett system med obligatoriska skogskulturavgifter

har ingående dryftats av skogsvårdsutredningen. Utredningen har emellertid

avvisat ifrågavarande tanke främst under åberopande av att ett system

med obligatoriska avgifter kunde sägas i viss mån strida mot den för svensk

skogspolitik grundläggande principen om skogsägarnas fostran till ökad

ansvarskänsla för skogsproduktionen. Som framgått av den tidigare redogörelsen

har frågan om obligatoriska avsättningar inom det enskilda skogsbruket

till skogsvårdande åtgärder i anledning av väckta motioner varit före
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kunc/l. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

127

mål för prövning av 1959 års riksdag. Det i motionerna framförda förslaget

angående lagstiftning om obligatoriska skogskulturavgifter, vilket delvis

grundade sig på sysselsättningspolitiska överväganden, föranledde emellertid

ingen riksdagens åtgärd med hänsyn till att frågan var föremål för Kungl.

Maj :ts övervägande.

Enligt min mening bör under normala tider medel kunna fonderas för att

skapa ekonomisk grundval för skogsvårdsverksamheten under sämre tider.

Dylik fondering bör emellertid även i fortsättningen bygga på frivillighet

och ske med utnyttjande av redan nu förefintliga fonderingsmöjligheter

som insättningar på skogskonton och på särskilda konton inom föreningsrörelsen

samt avsättningar till investeringsfonder för konjunkturutjämning.

Med anledning av det av skogsstyrelsen i dess remissyttrande framförda

förslaget om revidering av bestämmelserna rörande skogskonto får jag erinra

om att systemet med insättning å skogskonto avser att under förhållandevis

gynnsamma villkor möjliggöra en utjämning i beskattningshänseende

av ackumulerad inkomst av skogsbruk. Det torde därför inte kunna

ifrågakomma vare sig att ändra det årliga lägsta insättningsbeloppet — för

närvarande 2 000 kronor — eller att rörande användningen av de å skogskonto

insatta medlen ensidigt uppställa några speciella regler.

Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Skogsvårdsstyrelserna har hittills i

stort sett bedrivit sitt arbete var och en efter de linjer och i de former, som

vederbörande styrelse ansett lämpliga och ändamålsenliga. Detta har, såsom

redan 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning på sin tid framhöll, medfört att

såväl den allmänna inriktningen av styrelsernas verksamhet som de i densamma

tillämpade arbetsmetoderna växlat avsevärt mellan skilda styrelser.

Den av nyssnämnda utredning verkställda undersökningen av åtgärdsbehovet

å de enskilda skogarna — det s. k. normalprogrammet •— torde emellertid

i viss mån ha normerat skogsvårdsstyrelsearbetet. I denna riktning

har även verkat de anvisningar, som skogsstyrelsen lämnat för skogsvårdsstyrelsernas

administrativa och kamerala verksamhet samt för deras uppgifter

med den skogliga yrkesutbildningen, frö- och plantförsörjningen m. m.

Det bör vara en angelägen uppgift för skogsstyrelsen att tillse att den angivna

utvecklingen fullföljes. Ej minst gäller detta i fråga om organisationen

för fältarbetet.

1955 års skogsvårdsutredning har vid behandlingen av frågan om skogsvårdsstyrelsernas

framlida arbetsuppgifter lämnat en redogörelse för hur

utredningen bedömt utvecklingen fram till ungefär år 1968. Enligt utredningen

skulle berörda organs arbete komma att öka inom bland annat grenarna

kursverksamhet, annan upplysning och propaganda, skogsvägbyggnad

samt skogsindelning och skogsuppskattning. Det skulle däremot komma

att vara oförändrat inom grenarna återväxlåtgärder, skogsdikning och övervakande

av skogslagarnas efterlevnad samt minska inom grenen beslåndsvård

och avverkning.

För att det skall bli möjligt att verkställa aktuella anslagsberäkningar uti
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

från den i föregående avsnitt föreslagna grundprincipen, att staten bör bekosta

den del av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet som är av offentlig

natur, erfordras emellertid, att ställning tages till hur stor omfattningen

bör vara av den förrättningsverksamhet, för vilken det ekonomiska ansvaret

skall åvila staten. Nämnda verksamhet torde i vart fall under de närmaste

åren komma att ha ett relativt oförändrat omfång om därvid bortses från

den ökning som följer av en fortsatt utbyggnad av yrkesutbildningen. För

nästa budgetår har jag efter bedömning av föreliggande statistik rörande

skogsvårdsstyrelsernas förrättningsverksamhet och med beaktande av de

förändringar i verksamhetens inriktning och omfattning, vilka kan förväntas

vid genomförande av mina i förevarande sammanhang framlagda förslag,

funnit mig böra räkna med att den ej taxebelagda verksamheten bör omfatta

83 000 dagar, varav cirka 30 000 dagar yrkesutbildning och kursverksamhet.

I skogsvårdsstyrelsernas taxebelagda verksamhet torde en viss förskjutning

kunna förväntas bland annat till följd av tillkomsten av ytterligare

skogsbruksområden — vilken utveckling är i hög grad önskvärd — ävensom

på grund av en successivt ökande självverksamhet bland skogsägarna.

Utredningsförslaget att skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med allmän

upplysning och personlig rådgivning i skogsvårdsfrågor

bör intensifieras samt att rådgivningsförrättningar, som kommer

till stånd på skogsvårdsstyrelses initiativ, bör vara kostnadsfria, vill jag uttala

min anslutning till. Däremot bör ersättning uttagas för sådan rådgivning,

som sker på förfrågan av enskilda eller sammanslutningar. Vid mina

nyss angivna beräkningar har jag utgått från att cirka 6 000 ej taxebelagda

förrättningsdagar skall disponeras för styrelsernas rådgivningsarbete på eget

initiativ. Sagda tal motsvarar i det närmaste hela antalet år 1958 redovisade

dagar inom verksamhetsgrenen.

Vad gäller inriktningen av skogsvårdsstyrelsernas upplysnings- och rådgivningsverksamhet

vill jag framhålla den stora betydelsen av att såväl den

skogliga forskningens som den praktiska erfarenhetens rön genom nämnda

verksamhet blir kända för skogsägarna och nyttiggjorda i skogsbruket.

Bland annat genom vidgat samarbete mellan skogsstyrelsen och de skogliga

forskningsorganen bör förutsättningar skapas för att skogsvårdsstyrelsernas

tjänstemän i ökad utsträckning skall kunna kontinuerligt erhålla den

information och vidareutbildning som erfordras för att största möjliga effekt

skall nås i upplysnings- och rådgivningsarbetet.

Den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna verksamheten med skoglig yrkesutbildning

har ökat kraftigt på senare tid. Såsom mått på verksamhetens

expansion må nämnas, att antalet elevdagar stigit med sammanlagt

32 000 under de två senaste budgetåren och att antalet för innevarande

budgetår beräknas komma att uppgå till 170 000. År 1950 var motsvarande

tal 12 500. Antalet elevdagar hänförliga till de i vissa grundutbildningskurser

ingående praktikskedena har för nu löpande budgetår beräknats

till 65 000.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

Den snabba rationalisering som pågår inom skogsbruket ställer allt större

fordringar på yrkeskunnighet hos de inom skogsbruket sysselsatta, såväl

enskilda skogsägare som skogsarbetare. Även ur arbetarskyddssynpunkt är

det av vikt att yrkeskunnigheten ökar. För den fortsatta utvecklingen och

rationaliseringen av skogsbruket fordras vidare en planmässig och omsorgsfull

arbetskraftsrekrytering, bland annat baserad på yrkesorientering

och utbildning. Det synes mig mycket angeläget, att en successiv utbyggnad

sker av sistnämnda båda grenar i skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. I fråga

om yrkesutbildningens utformning vill jag ansluta mig till skogsvårdsutredningens

uttalande, att sådan fasthet i organisatoriskt och innehållsmässigt

avseende bör eftersträvas att utbildningen i fråga får karaktären av skoglig

yrkesskola.

Fortlöpande har nya erfarenheter vunnits i fråga om lämpligaste inriktning

och omfattning av de kurser, som innefattas i den skogliga yrkesutbildningen.

Denna kan emellertid enligt min mening ännu ej anses ha funnit

en slutgiltig form. Jag är därför inte beredd att framlägga förslag om

några bindande eller detaljerade normer i detta avseende. De närmast kommande

årens utveckling och erfarenheter bör avvaktas. Skogsstyrelsen bör

emellertid tillse, att undervisningsformerna inom de olika länen blir i stort

sett likartade och likvärdiga. Över huvud har skogsstyrelsen en viktig uppgift

att fylla i den fortsatta verksamheten för intensifiering och utbyggnad

av den skogliga yrkesutbildningen.

Med hänsyn till de höga driftkostnaderna samt byggnads- och utrustningsutgifterna

för en modern skogsbruksskola bör till grund för de fortsatta investeringarna

i skolor av dylikt slag ligga en för hela skogsvårdsstyrelseorganisationen

gällande långsiktig plan. Vid upprättandet av denna bör

skogsstyrelsen beakta alla möjligheter att genom exempelvis samverkan

mellan skilda skogsvårdsstyrelser och fullt utnyttjande av redan befintliga

skolanläggningar hålla nere byggnadsbehovet. Jag förutsätter, att skogsstyrelsen

i byggnadstekniska och liknande frågor även i fortsättningen samråder

med byggnadsstyrelsen samt i övrigt i erforderlig omfattning med

bland annat lantbruksstyrelsen. Till frågorna om personalbehovet i undervisningsverksamheten

samt om finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas skogsbruksskolor

återkommer jag i det följande.

Den av skogsstyrelsen för närvarande bedrivna lärar- och instruktörsutbildningen

synes lämpligt utformad och utbildningskapaciteten torde svara

mot föreliggande behov av lärare och instruktörer.

Samtidigt med att insatserna för återväxtåtgärder i olika former ökar

kommer behovet av skogsfrö och skogsplantor att högst avsevärt

stiga. Såsom utredningen framhållit är det därför önskvärt med en utvidgning

av den enskilda företagsamheten på frö- och plantproduktionens

område. För att en sådan utvidgning skall komma till stånd torde i dagens

läge erfordras ett visst stöd från statens sida. 1 enlighet med förslag, som

chefen för handelsdepartementet framlagt i årets statsverksproposition vid

behandlingen av det under tionde huvudtiteln upptagna anslaget Bidrag till

9 Ttihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 106

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

företagareföreningar m. fl., kan bland andra skogliga handelsplantskolor

komma i fråga för kreditstöd genom nämnda föreningar. Då ett liknande

kreditgarantistöd torde vara påkallat även för att få till stånd mindre skogsplantskolor,

huvudsakligen sådana som är avsedda att drivas i kombination

med jord- eller skogsbruk, föreslår jag att statlig lånegaranti försöksvis införes

för lån, som av enskild jordbrukare eller skogsägare upptages på allmänna

marknaden för att finansiera investeringar i dylika skogsplantskolor.

De utgiftsändamål som därigenom bör kunna stödjas är erforderlig

markbearbetning, anskaffande av maskiner samt frö- och plantmaterial

ävensom uppförande av maskin- och redskapshus samt lagringslokal. Inköp

av mark torde ej böra stödjas utöver vad som kan ske på grundval av kungörelsen

1948: 342 angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering

m. m. Nu ifrågakommande kreditgarantier bör avse lån med

en längsta amorteringstid av tio år. Garanti må kunna beviljas för det belopp,

som anses oundgängligen erforderligt för genomförande av investeringen,

dock högst 20 000 kronor. För den statliga garantin bör fordras sådan

säkerhet, inteckning i vederbörande fastighet eller av annat slag, som

kan anses tillfredsställande ur det allmännas sjmpunkt. Garanti bör inte beviljas

för lån, som kan erhållas såsom bottenlån, och ej heller utan att

skogsvårdsstyrelsen i länet tillstyrkt investeringen. Garantibeviljande myndighet

bör, i vart fall tills vidare, vara skogsstyrelsen. Utöver här nämnda

villkor bör för verksamheten gälla vad Kungl. Maj.-t eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, skogsstyrelsen därom beslutar. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att, därest riksdagen inte har något att invända mot

införande av den här föreslagna stödformen, utfärda författningsbestämmelser

i ämnet bland annat beträffande kontrollen. För berörda lånegarantier

synes för nästa budgetår böra fastställas en garantiram av 1 000 000

kronor.

Utredningens förslag att skogsvårdsstyrelsernas frö- och plantproduktion

bör drivas affärsmässigt i form av en från den övriga verksamheten skild

rörelse ansluter jag mig till. Däremot kan jag inte biträda förslaget att staten

genom en särskild lånefond skall ställa erforderligt kapital till skogsvårdsstyrelsernas

förfogande för investering i och drift av plantskolor samt

för fröinsamling m. m. Vad gäller plantskoleverksamheten bör i stället, såsom

statskontoret framhållit, skogsvårdsstvrelserna liksom hittills efter

framställning till Kungl. Maj:t i varje särskilt fall kunna medgivas rätt att

upptaga lån på den allmänna kreditmarknaden. Likaså bör alltjämt lånei

onden för insamling av skogsfrö bibehållas såsom stöd för finansieringen

av skogsvårdsstyrelsernas fröinsamling. Dock bör lån som utlämnas efter

den 1 juli 1960 förräntas enligt den för statens utlåningsfonder gällande

normalräntan. Det torde få ankomma på skogsstyrelsen att i övrigt fastställa

riktlinjer för hur skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med frö- och

plantproduktion skall bedrivas tekniskt och ekonomiskt.

I förevarande sammanhang får jag anmäla, att jag har för avsikt att inom

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

kort föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt skogsstyrelsen att verkställa utredning

i fråga om kvalitetskontroll av skogsfrö och skogsplantor.

Att såsom i betänkandet förordas skogsvårdsstyrelserna skall intensifiera

sitt arbete med regional skogsvägplanering och med upprättande

av skogsbruksplaner vill jag tillstyrka. Dessa båda slag

av uppgifter bör enligt min mening i fortsättningen ägnas betydligt mera

intresse och arbetskraft än vad nu är fallet, dock utan att förfarandet göres

alltför omständligt. De företagsekonomiska och samhällsekonomiska vinster

som på så sätt kan erhållas är uppenbara. I syfte att förstärka styrelsernas

kapacitet för skogstekniska uppgifter bör vissa omdispositioner ske inom

nuvarande personalram.

Såsom redan antytts har skogsstyrelsen en viktig uppgift att fylla såsom

ledande och samordnande organ för det intensifierade arbetet inom åtskilliga

av skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsgrenar. Å andra sidan bör från

skogsstyrelsen kunna delegeras ett flertal arbetsuppgifter till de regionala

styrelserna. Sålunda förordar jag, att bidrags- och lånegivningen — i den

mån den ej redan reglerats genom nu gällande författningar — fortsättningsvis

anförtros skogsvårdsstyrelserna, sedan dessa omorganiserats på det

sätt jag ämnar föreslå i efterföljande avsnitt. Styrelserna skall vid behandlingen

av ansökningar om lån och bidrag tillämpa de anvisningar, som skogsstyrelsen

meddelar i anslutning till gällande författningar. Därest riksdagen

biträder angivna förslag om delegering av uppgifter till skogsvårdsstyrelserna,

torde Kungl. Maj :t få vidtaga erforderliga ändringar i bidrags- och lånebestämmelserna.

Därvid torde samtidigt en formell överarbetning få göras

för att i redaktionellt avseende förenkla författningarna på området. I övrigt

bör eftersträvas att så långt det befinnes ändamålsenligt överflytta

handläggningen och prövningen av ärenden av huvudsakligen skogsekonoinisk

och skogsteknisk karaktär från det centrala organet till de regionala.

Skogsstyrelsen bör efter verkställda undersökningar till Kungl. Maj :t redovisa,

vilka åtgärder som härutinnan vidtagits eller som anses böra genomföras,

i förekommande fall efter beslut av Kungl. Maj :t.

Skogsvårdsstyrelseorganisationen. Sedan skogsvårdsstyrelserna år 1946 erhöll

sin nuvarande organisationsform har delvis mycket genomgripande

förändringar skett i fråga om såväl arten som omfattningen av styrelsernas

arbetsuppgifter. Den skogliga yrkesutbildningen ställer exempelvis helt

andra krav på styrelsernas medverkan och personalens kvalifikationer än

som förutsattes vid 1946 års omorganisation. Verksamheten med skogsodling

samt frö- och plantförsörjning har likaså tillfört styrelserna arbetsuppgifter

av organisatorisk, ekonomisk och annan art av tidigare inte förutsedd omfattning.

Till följd av lagstiftningsåtgärder på ej blott skogsbrukets utan

även jordbrukets och andra områden har styrelserna vidare ställts inför

delvis nya problem. Samtidigt har andra frågor kommit att träda i bakgrunden.

De anförda omständigheterna gör, att en omprövning av skogsvårdsstyrelsernas

organisation och arbetsformer i syfte att effektivisera och rationalisera

deras verksamhet synes i hög grad påkallad.

ft-f- B i hd ii g till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 106

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kiingl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

Vid ställningstagandet till organisationsfrågorna måste beaktas, att skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet beröres av den pågående utredningen rörande

yrkesutbildningens centrala ledning. I årets statsverksproposition har jag

anmält min avsikt att senare begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla

sakkunniga för att verkställa en allmän översyn av den statliga och statsunderstödda

organisationen inom hela det område som rör jordbrukets och

skogsbrukets rationalisering samt därmed sammanhängande frågor. Denna

utredning bör bland annat behandla organisatoriska spörsmål angående

skogsvårdsstyrelserna.

Jag har emellertid funnit det vara av sådan vikt att styrelsernas organisation

och verksamhet så snart som möjligt effektiviseras, att jag redan nu

anser mig böra framlägga förslag i ämnet. Vid förslagens utformande bär

jag eftersträvat, att organisationsändringarna inte skall hindra ett genomförande

av de resultat, vartill nämnda utredningar kan leda.

Jag torde härefter få övergå till att behandla de utredningsförslag rörande

skogsvårdsstyrelsernas organisation in. m., för vilka utförlig redogörelse

lämnats i det föregående, och därvid först frågan om skogsvårdsstyrelsernas

förvaltningsrättsliga ställning. I samband

med 1946 års omorganisation diskuterades frågan, huruvida styrelserna

borde förstatligas. Såsom fördelar av en sådan åtgärd nämndes bland

annat, att enhetliga riktlinjer skulle kunna uppdragas för styrelsernas personal-

och löneförhållanden och även andra organisatoriska spörsmål. Vidare

skulle styrelserna såsom statsorgan fullfölja den skogsvårds- och avverkningspolitik

som enligt statsmakternas mening borde drivas. Emellertid

stannade föredragande departementschefen (prop. 1946: 126) för att inte då

föreslå styrelsernas förändring till helt statliga organ. Departementschefens

förslag godtogs sedermera av jordbruksutskottet som i sitt utlåtande

(JoU 61) anförde, att frågan om ett förstatligande av skogsvårdsstyrelserna

borde bero i avvaktan på erfarenhet av styrelsernas verksamhet efter den

ifrågasatta reformens genomförande.

Skogsvårdsutredningen uttalar i sitt betänkande, alt erfarenheterna

av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under tiden efter genomförandet av

1946 års reform knappast i och för sig ger anledning till en omprövning. För

egen del anser jag liksom skogsstyrelsen i dess remissyttrande över betänkandet,

att skäl talar för att skogsvårdsstyrelsernas ställning i vissa hänseenden

närmas till vad som gäller för statliga organ. Jag kommer sålunda vid behandlingen

i det följande av spörsmålen rörande styrelsernas sammansättning,

personal och arbetsformer ävensom i fråga om besvärsrätten att framlägga

sådana förslag, att styrelsernas förvaltningsrättsliga ställning i flertalet

avseenden kommer att överensstämma med den som intages av helt

statliga länsmyndigheter.

Med hänsyn bland annat till skogsvårdsstyrelsernas funktioner såsom

skogliga länsorgan anser jag i likhet med utredningen att skogsvårdsstyrelsernas

geografiska verksamhetsområden i princip

bör ansluta till länsindelningen. Enligt nu gällande bestämmelser sam
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10(i dr 1960

133

manfaller sagda verksamhetsområden med landstingskommunernas, varav

följer att Kalmar län har två skogsvårdsstyrelser. Efter ingående överväganden

på grundval av det undersökningsmaterial och de synpunkter vilka

framlagts av den sakkunnige som haft att utreda frågan om sammanslagning

av lantbruksnämnderna i Kalmar län, m. in. har jag funnit, att förenämnda

princip, att en skogsvårdsstyrelse skall finnas inom varje län, bör gälla

även vad beträffar nyssnämnda län.

I samtliga övriga län i riket, även de mest skogrika, finns såsom nämnts

bara en skogsvårdsstyrelse. Omnämnas må också att jag tidigare denna dag

vid anmälan av särskild proposition angående vissa ändringar i lantbruksstyrelsens

och lantbruksnämndernas organisation, in. in. förordat, att sammanslagning

skall ske av de båda lantbruksnämnderna respektive de båda hushållningssällskapen

i Kalmar län. Genom en sammanföring av de två skogsvårdsstyrelserna

i länet till en förvaltningsenhet kan vissa kostnadsbesparingar

göras såväl på personalsidan som i fråga om investeringar. Jag utgår

emellertid från att skogsvårdsstyrelsen i Kalmar — dit den nya, gemensamma

förvaltningsenheten bör förläggas främst med hänsyn till behovet

av kontakter med andra länsorgan — därest så befinnes önskvärt bibehåller

en mindre arbetsgrupp med förrättningspersonal inom den norra länsdelen.

För att giva de två i länet nu befintliga skogsvårdsstyrelserna tillfälle

till erforderliga omställningsåtgärder bör sammanslagningen äga rum först

per den 1 januari 1961.

Skogsvårdsutredningens förslag att de grundläggande bestämmelserna om

skogsvårdsstyrelser bör meddelas i den särskilda förordningen angående dylika

styrelser samt att i konsekvens härmed bestämmelserna i 4 § skogsvårdslagen

om skogsvårdsstyrelse som tillsynsmyndighet bör ersättas med en

bestämmelse om att uppsikt över att skogsmark med därå växande skog

skötes i enlighet med vad i skogsvårdslagen stadgas skall utövas av vederbörande

skogsvårdsstyrelse anser jag mig kunna biträda. Fråga om vissa

ändringar i skogsvårdslagen har nyligen underställts lagrådet för yttrande

och avsikten är att proposition i ämnet snarast skall framläggas för riksdagen.

Beträffande skogsvårds styrelsernas sammansättning

ansluter jag mig helt till skogsvårdsutredningens uttalande att styrelserna

skall ha god lokal förankring, vara representativa för det enskilda skogsbruket

i länet, kunna arbeta effektivt samt vara lämpade att taga ansvar i

frågor rörande den skogliga yrkesutbildningen. .lag biträder därför också

förslaget att skogsvårdsstyrelse skall bestå av sju ledamöter, inberäknat ordföranden

och länsjägmästaren, vilken skall vara självskriven ledamot. Däremot

kan jag inte biträda utredningens förslag beträffande ordningen för utseende

av de icke självskrivna ledamöterna. Med hänsyn till vikten av att

skogsvårdsstyrelse erhåller god lokal förankring, anser jag att landstinget

bör äga utse tre ledamöter i styrelsen, önskvärt är även att, såsom utredningen

avsett, en av de av landstinget utsedda ledamöterna har särskild

inriktning på yrkesutbildningsfrågor. Övriga tre icke självskrivna ledamö
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

ter torde böra utses av Kungl. Maj :t, som därvid även bör förordna en av

dessa ledamöter att vara ordförande i styrelsen. För samtliga icke självskrivna

ledamöter — vilka bör utses för en tid av fyra år — bör finnas

suppleanter, utsedda i enahanda ordning och för samma tid som ledamöterna.

Styrelsen bör äga att inom sig utse vice ordförande. Den skall vara beslutför

då, förutom ordföranden, minst fyra andra ledamöter är närvarande.

Med hänsyn till skogsvårdsstyrelsernas ställning såsom länsorgan synes i

skogsvårdsstyrelseförordningen böra stadgas, att — likom nu gäller i fråga

om lantbruksnämnd och hushållningssällskap — landshövdingen i länet

skall äga närvara vid skogsvårdsstyrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna,

även om han ej skulle tillhöra styrelsen. Samma rätt torde böra

tillkomma landssekreteraren eller annan av länsstyrelsen utsedd tjänsteman.

Vad beträffar skogsvårdsstyrelsernas arbetsformer synes

lämpligt att bestämmelser rörande tjänstemännens åligganden, ärendenas

handläggning m. m. utfärdas i ett med instruktionerna inom statsförvaltningen

såsom förebild utarbetat reglemente för skogsvårdsstyrelserna. I

skogsvårdsstyrelseförordningen bör meddelas föreskrifter rörande styrelsernas

samråd och samverkan med andra myndigheter. I detta sammanhang vill

jag erinra om att i 1959 års riksdagsbeslut rörande vissa nya riktlinjer för

jordbrukets och skogsbrukets rationalisering innefattades även uttalanden

och regler beträffande en intimare samverkan mellan skogsvårdsstyrelserna

samt lantbruksnämnderna, hushållningssällskapen och lantmäterimyndigheterna.

Som en följd av i detta sammanhang framlagda och behandlade förslag

rörande skogsvårdsstyrelsernas organisation anser jag inte erforderligt att i

skogsvårdsstyrelseförordningen längre skall ingå bestämmelse angående särskilda

råd för undervisningsfrågor.

Ej heller synes fortsättningsvis behövligt med bestämmelser i reglementet

för skogsvårdsstyrelserna angående skogsskoleutbildade bisittare vid sammanträdena.

Med anledning av vad utredningen i förevarande sammanhang uttalat

angående önskvärdheten av att företagsnämnder inrättas vid styrelserna

vill jag omnämna att överenskommelse numera träffats med vederbörande

personalorganisationer om inrättande från och med innevarande år av såväl

en central företagsnämnd för hela skogsvårdsstyrelseorganisationen som

lokala nämnder vid de enskilda styrelserna.

Vad gäller rätten att fullfölja talan mot skogs vårdsstyrelses

beslut är denna för närvarande begränsad till beslut enligt

skogsvårdslagen samt beslut rörande tillsättande, entledigande eller

disciplinär bestraffning av personal hos skogsvårdsstyrelse ävensom om

tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter. I likhet med utredningen

anser jag att ifrågavarande besvärsrätt bör utvidgas till att avse samtliga

beslut som fattas av skogsvårdsstyrelse, dock med bibehållande av den i

skogsvårdslagen angivna inskränkningen beträffande beslut enligt 10 § i la
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

gen. En sådan ändring i besvärsrätten finner jag motiverad att genomföra i

anslutning till den omorganisation beträffande skogsvårdsstyrelserna som

här förordas. Första besvärsinstans bör vara skogsstyrelsen. Över ämbetsverkets

beslut kan besvär anföras hos Kungl. Maj:t.

Skogsvårdsstyrelse bör årligen avgiva förvaltnings berättelse till

skogsstyrelsen och vederbörande landsting. I enlighet med vad chefen för

finansdepartementet i särskild proposition den 4 mars 1960 förordat bör

revisionen av skogsvårdsstyrelsernas räkenskaper för tiden från och

med den 1 juli 1960 åvila det centrala revisionsorganet. Den sålunda föreslagna

överflyttningen av revisionen vid skogsvårdsstyrelserna från för varje

styrelse särskilt utsedda revisorer till revisionsverket är motiverad främst av

att kostnaderna för den av styrelserna bedrivna verksamheten till största

delen bestrides av statliga medel samt med driftinkomster från den med huvudsakligen

nyssnämnda slag av medel uppbyggda serviceorganisationen. Den

affärsmässiga verksamhet som bedrives vid skogsvårdsstyrelserna är därför

ur finansiell synpunkt att likställa med liknande verksamhet vid statliga

myndigheter. Förutom staten bidrager landstingen i viss, ehuru i förhållande

till den statliga bidragsgivningen mindre utsträckning till finansieringen

av skogsvårdsstyrelseverksamheten. Landstingens representation i styrelserna

har av mig föreslagits utökad från en till tre ledamöter. Med hänsyn

härtill och till de i övrigt föreslagna ändringarna torde det inte komma

att föreligga behov av att landstingen utser särskilda revisorer.

Den genom det föreslagna revisionsförfarandet uppkommande besparingen

torde för skogsvårdsstyrelsernas del kunna beräknas till i runt tal

100 000 kronor per år. Skogsvårdsstyrelserna skall ha att följa de anvisningar

för bokföring m. m. som revisionsverket efter samråd med skogsstyrelsen

utfärdar.

För tiden intill dess det centrala revisionsverket övertager revisionen bör

denna bedrivas på hittillsvarande sätt.

I skogsvårdsstyrelseförordningen meddelas föreskrifter angående inrättande

av skogs vårdskommitté med uppgift att medverka vid utförandet

av de på skogsvårdsstyrelse ankommande arbetsuppgifterna av

mera allmän natur ute i länet. De för närvarande i några län verksamma

kommittéerna synes närmast fungera som kontaktorgan mellan skogsvårdsstyrelse

och skogsägare. Med hänsyn till arten av de uppgifter, åt vilka de

nu verksamma kommittéerna ägnar sig, torde anledning saknas att i författning

meddela särskilda bestämmelser angående skogsvårdskommittéer.

I likhet med utredningen finner jag därför, att ifrågavarande regler bör

utgå ur skogsvårdsstyrelseförordningen.

Skogsvårdsutredningen har i samband med sin prövning av frågan om

skogsvårdsstyrelsernas personal b e b o v utarbetat riktlinjer

för en efter rationella och enhetliga grunder uppbyggd organisationsplan för

en var styrelse. Med ledning av dessa riktlinjer bar utredningen därefter

avvägt personalbehovet. Jämfört med nuvarande förhållanden innebär utredningens

förslag, att personalkadern vid skogsvårdsstyrelserna skulle för
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

bli oförändrad till sin omfattning men att så gott som samtliga för närvarande

med drivmedel avlönade tjänster skulle uppföras på personalförteckning

under avlöningsanslaget. Vidare avses i förslaget att löneregleringar beträffande

en råd grupper av tjänster skall vidtagas.

Med hänsyn till vikten av att skogsvårdsstyrelsernas personalresurser utnyttjas

på effektivaste sätt ansluter jag mig till uppfattningen, att deras interna

organisation i fortsättningen bör grundas på rationellt uppbyggda organisationsplaner.

I överensstämmelse med vad utredningen förordat bör

sålunda för varje styrelse finnas en fastställd organisationsplan. Dylik plan

bör första gången fastställas av Kungl. Maj :t, varefter skogsstyrelsen bör

medgivas rätt att — inom ramen för vad Kungl. Maj :t därom beslutar —

vidtaga sådan ändring av planen som utvecklingen och erfarenheterna motiverar.

Vid de skogsvårdsstyrelser där verksamheten har mera betydande

omfattning synes organisationen lämpligen böra vara utformad så, att fem

slag av sektioner finns inrättade. En sektion torde böra avses för administrativa

uppgifter, en för återväxtåtgärder samt frö- och plantförsörjning, en för

skogstekniska uppgifter, en eller flera sektioner — skogsvårdssektioner —

med uppgift att leda det praktiska fältarbetet inom länsskogvaktarområdena

samt slutligen en sektion för den skogliga yrkesutbildningen. 1 de medelstora

länen torde följande sektioner normalt böra ingå i organisationen,

nämligen en skogsvårdssektion, innefattande även återväxtuppgifter, en

skogsteknisk sektion och en undervisningssektion. Vid de minsta skogsvårdsstyrelserna

torde någon strikt sektionsindelning knappast vara påkallad,

utan i stället bör genom arbetsordning eller på annat sätt reglering ske

av arbetsuppgifterna.

I den nya organisationen bör länsjägmästaren inta en fristående ställning

samt i egenskap av skogsvårdsstyrelsens chefstjänsteman leda, övervaka

och samordna arbetet vid styrelsen. Som sektionschefer bör i första

hand tjänstgöra jägmästarpersonal. Den administrativa sektionen synes

lämpligen böra förestås av biträdande länsjägmästare i Ao 24 eller Ao 25.

Därigenom kan länsjägmästaren avlastas en hel del arbetsuppgifter och på

så sätt få ökade möjligheter att ägna sig åt andra, betydelsefulla åligganden.

Övriga sektioner bör mestadels förestås av jägmästare i Ao 23 eller, i den

män antalet tjänster i lönegrad A 24 räcker därtill, av biträdande länsjägmästare.

De normer för organisationsplaner samt för besättande av sektion schef sbefattningar

som här skisserats torde böra tillämpas vid utarbetandet av

de förutsatta organisationsplanerna, varvid tillika skall beaktas betingelserna

inom de skilda länen. Det totala antalet sektionschefstjänster eller motsvarande

befattningar har jag beräknat till 78.

Jag har inte funnit mig böra föreslå förstärkning med ytterligare tjänster

inom skogsvårdsstyrelseorganisationen. Nu finns sammanlagt cirka 1 050

tjänster, hänförliga till olika personalkategorier och avlönade antingen från

avlönings- eller omkostnadsanslaget eller med inflytande driftmedel. Däremot

är jag beredd föreslå, att medel överföres från omkostnadsanslaget till

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

avlöningsanslaget för avlönande av tolv på personalförteckning nyuppförda

tjänster i Ae 17 som föreståndare för skogsbruksskola samt 14 tjänster som

förste länsskogvaktare i Ao 15 och två dylika tjänster i Ae 15. Sistnämnda

16 tjänster bör likaledes uppföras å personalförteckning. Vidare förordar

jag ett relativt stort antal löneregleringar, vilka berör flera personalkategorier.

Härtill återkommer jag i det följande med närmare uppgifter.

Vad gäller behovet av vägmästartjänster — utöver de fyra tjänster som

finns upptagna på personalförteckning samt de befattningar, som kan komma

att besättas och finansieras med stöd av driftinkomster — torde detta

alltjämt få tillgodoses med anlitande av medel från anslaget till vägbyggnader

å skogar i enskild ägo. I statsverkspropositionen (IX ht 1960 s. 247)

har jag för nästa budgetår föreslagit, att av nämnda anslag ett belopp av

högst 230 000 kronor får disponeras för bestridande av kostnader för anlitande

av sådan skoglig och teknisk expertis samt tillfällig arbetskraft,

som på grund av pågående utbyggnad av skogsvägnätet erfordras vid skogsstyrelsen

och skogsvårdsstyrelserna.

I betänkandet har föreslagits, att 99 instruktör stjänster och sammanlagt

34 tjänster för husmödrar och vaktmästare skall uppföras på personalförteckning.

Detta kan jag inte tillstyrka ulan förordar, att berörda personalkategorier

fortsättningsvis i princip skall vara avtalsanställda. För närvarande

finns en husmorstjänst i Ae 7 och två vaktmästartjänster i samma

lönegrad upptagna å personalförteckning. Dessa befattningar bör övergångsvis

bibehållas. Likaså bör å sådan förteckning tills vidare kvarstå tolv instruktörstjänster,

vilka dock från och med den 1 juli 1960 bör vara placerade

i Ae 10.

Skogsvårdsutredningens uttalande, att del bör vara skogsvårdsstyrelserna

angeläget att själva eller i samarbete med virkesmätningsföreningar, skogsägareföreningar

och andra bereda årsanställning för de förmän, som huvudsakligen

arbetar för styrelsernas räkning, vill jag understryka.

För att det av mig i det föregående framlagda förslaget, att skogsvårdsstyrelsernas

personalsammansättning bör grundas på aktuella organisationsplaner,

skall kunna genomföras och därefter förändras alltefter de krav utvecklingen

ställer på olika styrelser vill jag förorda, att samtliga med medel

från styrelsernas avlöningsanslag avlönade tjänster upptages på en för

skogsvårdsstyrelseorganisationen gemensam personalförteckning. Det bör

ankomma på skogsstyrelsen att med utgångspunkt i denna förteckning inrätta

och lönegradsplacera tjänsterna samt att utifrån fastställda organisationsplaner

fördela de personalförlecknade tjänsterna på de olika skogsvårdsstyrelserna

ävensom vidtaga de justeringar av denna fördelning, som

kan komma att visa sig påkallade. Utöver de personalförtecknade tjänstemännen

torde liksom för närvarande — i mån av behov och tillgång på

medel — vid skogsvårdsstyrelserna få anställas personal med användande

av medel under omkostnadsanslaget och inflytande driftinkomster. Såsom

förut nämnts bör också anslaget Vägbyggnader å skogar i enskild ägo i angiven

utsträckning få utnyttjas för anlitande av viss expertis och tillfällig

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1060

arbetskraft. Jämväl medel under anslaget Åtgärder för ökad skogsproduktion

i Norrland m. m. torde alltfort få disponeras för enahanda slag av

kostnader.

Enligt min mening bör, med hänsyn till att skogsvårdsstyrelsernas personalförtecknade

tjänster helt bekostas av statsmedel, i fråga om reglerna

för tillsättande av omförmälda tjänster såsom förebild tjäna de bestämmelser

som meddelats för de med styrelserna närmast jämförbara statliga myndigheterna.

Vad gäller tillsättning av länsjägmästartjänst har jag därför

stannat för att föreslå, att länsjägmästare bör förordnas av Kungl. Maj :t efter

anmälan av överdirektören och chefen för skogsstyrelsen. Annan ordinarie

ävensom extra ordinarie tjänst i lägst lönegrad A 24 bör tillsättas av

Kungl. Maj:t efter förslag av skogsstyrelsen. Övriga tjänster bör tillsättas

och annan personal antagas av skogsstyrelsen eller, i fråga om icke-ordinarie

personal, efter ämbetsverkets bemyndigande av skogsvårdsstyrelserna.

Innan skogsstyrelsen avger förslag rörande tillsättning av tjänst hos

skogsvårdsstyrelse eller själv tillsätter sådan tjänst bör ämbetsverket inhämta

yttrande från skogsvårdsstyrelsen.

Skogsstyrelsen har i sitt yttrande över betänkandet föreslagit, att länsjägmästartjänsterna

med hänsyn till deras vikt och betydelse borde tillsättas

av Kungl. Maj :t medelst konstitutorial. För övriga ordinarie tjänster synes

styrelsen den nuvarande kontraktsanställningen på sex år med ömsesidig

uppsägningsrätt vid kontraktstidens utgång böra ändras därhän, att

vederbörande kontraktanställes tills vidare. Även jag vill i princip uttala

mig för att anställningsformen för ifrågavarande ordinarie befattningshavare

hädanefter bör vara fastare. Jag föreslår därför, att anställningsformen

för berörda tjänstemän per den 1 juli 1960 ändras från att avse anställning

medelst kontrakt för viss tid, högst sex år, till att gälla förordnande

tills vidare. Befattningshavare, som under tre på varandra följande år

oförvitligt tjänstgjort i samma eller motsvarande befattning inom skogsvårdsstyrelseorganisationen

bör dock inte få skiljas från sin befattning,

såframt ej anledning härtill föreligger på grund av omorganisation eller liknande

förhållande eller entledigande bör ske av disciplinära skäl.

Skogsvårdsstyrelsetjänstemännens skyldighet att uppehålla högre tjänst

vid egen eller annan skogsvårdsstyrelse bör samtidigt utvidgas till att gälla

jämväl högre tjänst vid skogsstyrelsen. Likaså bör de ordinarie tjänstemännens

förflyttningsskyldighet i fortsättningen omfatta förflyttning till tjänst

vid sistnämnda ämbetsverk. I fråga om tjänst som tillsatts av skogsstyrelsen

torde prövningen av ärende rörande förflyttningsskyldighet ej behöva underställas

Kungl. Maj :t för avgörande utan få handläggas av skogsstyrelsen.

Närmare föreskrifter rörande anställningsvillkoren i fråga om de ej personalförtecknade

tjänsterna torde det få ankomma på Kungl. Maj:t, eller

efter Kungl. Maj ris bemyndigande, skogsstyrelsen att meddela.

1 anslutning till bestämmelserna rörande tjänstetillsättning synes böra

meddelas föreskrifter rörande kompetensvillkor i fråga om vissa skogliga

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kiingl. Maj.ts proposition nr 106 år 1060

tjänster vid skogsvårdsstyrelserna. I reglementet för skogsvårdsstyrelserna

torde sålunda böra införas bestämmelser om att för behörighet till tjänst

som biträdande länsjägmästare, jägmästare och biträdande jägmästare skall

erfordras alt ha avlagt jägmästarexamen eller forstmästarexamen vid skogshögskolan

samt för att kunna antagas till föreståndare för skogsbruksskola,

förste länsskogvaktare, länsskogvaktare och biträdande länsskogvaktare att

ha avlagt examen vid statens skogsmästarskola eller statens skogsskola eller

på annat sätt visat sig äga därmed jämförbar kompetens.

Finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Såsom jag tidigare

anfört finansieras den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna verksamheten så

gott som helt med allmänna medel samt driftinkomster, som till en betydande

del har sin grund i tidigare gjorda dispositioner av allmänna medel.

Driftinkomsterna inflyter i huvudsak dels genom tillämpning av en av skogsstyrelsen

fastställd biträdestaxa, dels genom försäljning av skogsfrö och

skogsplantor. De allmänna medlen utgöres främst av statsbidrag samt i begränsad

utsträckning av bidrag från landsting. Storleken av de statliga bidragen

har samband med uttaget av skogsvårdsavgift. De inkomster som influtit

av denna avgift har kommit att svara mot omkring två tredjedelar av anslagen

till skogsvårdsstyrelsernas avlöningar och omkostnader. Mot det nuvarande

finansieringssystemet, vilket tillämpats alltsedan budgetåret 1947/

48, har viss kritik riktats. Särskilt har detta varit fallet vad gäller grunderna

för uttagande av skogsvårdsavgift. Enligt min mening bör med hänsyn bland

annat till den ändrade inriktning skogsvårdsstyrelseverksamheten efter hand

erhållit delvis nya riktlinjer uppdragas för verksamhetens finansiering.

Skogsvårdsutredningen har gjort ett försök att uppdela kostnaderna i

skogsvårdsstyrelsernas verksamhet genom att med ledning av skogsvårdsstyrelsernas

förrättningsstatistik först räkna fram vissa procenttal, utvisande

i vilken utsträckning förrättningsdagarna i de skilda verksamhetsgrenarna

vore att hänföra till offentlig verksamhet respektive serviceverksamhet.

Därefter har utredningen med användande av de framräknade procenttalen

fördelat utgifterna under de skilda posterna i skogsvårdsstyrelsernas

stat för budgetåret 1958/59 på å ena sidan offentlig verksamhet och å andra

sidan serviceverksamhet. Utredningen har därvid kommit fram till att skogsägarna

nämnda budgetår i form av skogsvårdsavgift och biträdesavgifter

skulle komma alt betala cirka 5 400 000 kronor mera än vad som enligt den

använda beräkningsmetoden bort ankomma på dem. Däremot skulle vid eu

sänkning av promilletalet från då och alltfort gällande 1,25 till 0,7 det sammanlagda

beloppet av skogsvårdsavgifter och biträdesinkomster svara mot

kostnaderna i serviceverksamheten. Likaså skulle det statliga bidraget till

skogsvårdsstyrelsernas verksamhet motsvara kostnaderna för den offentliga

delen av styrelsernas verksamhet.

Det av utredningen utnyttjade materialet och den använda beräkningsmetoden

synes mig inte vara av den art, att man med stöd därav kan draga så

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1060

långtgående slutsatser som utredningen gjort. Denna synes vid sin avvägning

ha tillfört den offentliga sektorn större andel av uppgifterna än som

bör hänföras dit.

I enlighet med vad jag framhållit i ett föregående avsnitt bör frö- och

plantproduktionen i finansiellt hänseende utbrytas ur skogsvårdsstyrelsernas

allmänna verksamhet, varvid de inkomster och utgifter som hänför sig

till denna gren skall bokföras särskilt. Även beträffande övriga verksamhetsgrenar

har jag funnit att en omläggning bör ske av grunderna för finansieringen.

Hädanefter torde sålunda böra gälla följande.

Ersättningarna för skogsvårdsstyrelsernas och deras befattningshavares

tjänsteåtgärder skall — med frånräknande av eventuellt, i särskild ordning

för vederbörande åtgärd utgående statsbidrag — bestämmas med hänsyn

till de reella kostnaderna. Vidare skall staten ekonomiskt svara för den del

av styrelsernas verksamhet, som avser lagövervakning eller andra uppgifter

av uppenbart offentlig natur eller yrkesutbildning och allmän rådgivning på

det skogliga området, utom den rådgivning, som sker på begäran av enskild

eller organisation. Vad beträffar verksamhetsgrenen yrkesutbildning skall

dock hänsyn tagas till de belopp landstingen må komma att bidraga med.

För uppdragsverksamhet skall uttagas ersättning jämlikt taxa. Denna bör

utformas med utgångspunkt från självkostnadsprincipen men med nedsättningar

som motsvarar de skogsvårdsavgifter som inflyter till statskassan och

som återgår till skogsvårdsstyrelserna över driftbudgetanslag. Rabattering

vid sidan om den gängse formen med statsbidrag från för ändamålet särskilt

anvisade anslag må förekomma i viss, mycket begränsad utsträckning.

De anslagsmässiga konsekvenserna av de nyss angivna finansieringsprinciperna

torde kunna angivas sålunda. Vad först gäller den del av skogsvårdsstyrelsernas

förrättningsverksamhet som ej skall taxebeläggas, kan

denna, såsom jag tidigare framhållit, antagas komma att under de närmaste

åren förbli oförändrad till omfattningen, bortsett från utbyggnaden av yrkesutbildningen.

Den beräknade omfattningen av den inte taxebelagda verksamheten

under nästa budgetår har jag i det föregående angivit till cirka

83 000 förrättningsdagar. Staten bör följaktligen genom anslagsanvisning

över budgeten tillföra skogsvårdsstyrelseorganisationen ett belopp sammanlagt

motsvarande kostnaderna för nyssnämnda antal förrättningsdagar.

På mitt uppdrag har skogsstyrelsen i samråd med statens sakrevision

verkställt vissa beräkningar rörande kostnaderna inom skogsvårdsstyrelsernas

förrättningsverksamhet och därvid kommit fram till att kostnaden per

förrättningsdag budgetåret 1958/59 utgjorde 104 kronor vid sammanlagt

263 000 förrättningsdagar och för budgetåret 1960/61 kan beräknas till 110

kronor vid sammanlagt 280 000 förrättningsdagar. Mot förenämnda beräkningar

har jag endast den erinran att göra, att hänsyn bör tagas även till

pensionerings- och tjänstebrevskostnaderna vilket, såsom ämbetsverken anmält,

ej skett i deras kalkyler. Med beaktande jämväl av vissa kostnadsfördyringar

som inträffat efter den tidpunkt vid vilken skogsstyrelsen verk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

ställde sina beräkningar har jag i det följande räknat med eu förrättningsdagskostnad

av i runt tal 116 kronor. Med utgångspunkt härifrån kan ramen

för kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas inte taxebelagda förrättningsverksamhet

bestämmas till 9 628 000 kronor. Utöver omförmälda kostnadsram

skall staten i enlighet med de principer jag nyss föreslagit svara för

vissa, till den offentliga sektorn hänförliga utgifter, som ej lämpligen kan

omräknas i förrättningsdagskostnad. Till dylika utgifter bör räknas kostnader

för styrelsearvoden och för investeringar i skogsbruksskolor samt amorteringar

å byggnadslån till sådana skolor och till täckande av driftunderskott

vid dem. Ävenså bör de rabatter, som när särskilda omständigheter föreligger,

torde böra lämnas i serviceverksamheten, helt bestridas med statsmedel. Slutligen

anser jag, att statsbidrag tills vidare bör utgå till investeringar i skogsfröplantager.

Kostnadsramen för ifrågavarande, till den direkta förrättningsverksamheten

ej hänförliga utgifter torde såsom närmare framgår i det följande

böra för budgetåret 1960/61 beräknas till 2 335 000 kronor.

Enligt de förordade nya finansieringsprinciperna bör ett belopp av

10 100 000 kronor, motsvarande den för nästa budgetår i årets statsverksproposition

beräknade inkomsten för statsverket av en skogsvårdsavgift på

eu promille, tillföras skogsvårdsstyrelseorganisationen över driftbudgetanslag.

I överensstämmelse med det anförda förordar jag, att den totala kostnadsramen

för den med statliga medel finansierade delen av skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet för budgetåret 1960/61 bestämmes till (9 628 000 +

2 335 000 + 10 100 000 =) 22 063 000 kronor.

I frågan om över vilka anslag den fortsatta medelsanvisningen till skogsvårdsstyrelserna

bör ske har jag funnit att någon ändring i nuvarande ordning

inte är påkallad. De löpande pensioneringskostnaderna bör sålunda bestridas

från anslaget Bidrag till pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt

och tjänstebrevskostnaderna från anslaget Ersättning till postverket

för befordran av tjänsteförsändelser. Vidare bör kostnaderna för reseersättningar

åt undervisningspersonalen belasta anslaget Bidrag till vissa

skogsbrukskurser m. m., vissa lönekostnader bestridas från anslaget Vägbyggnader

å skogar i enskild ägo samt vissa förrättningskostnader utgå från

anslaget Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. Ifrågavarande

kostnader torde nästa budgetår komma att uppgå till respektive 1 620 000,

180 000, 550 000, 190 000 och 149 000 kronor eller sammanlagt 2 689 000 kronor.

Den återstående delen av den statliga medelsanvisningen, (22 063 000 —

2 689 000 =) 19 374 000 kronor, bör utgå över skogsvårdsstyrelsernas avlönings-

och oinkostnadsanslag.

Med utgångspunkt från att skogsvårdsstyrelsernas förrättningsverksamhet

nästa budgetår har uppskattats till 280 000 förrättningsdagar kan antalet sådana

dagar som avser den taxebelagda verksamheten beräknas till (280 000

— 83 000 =) 197 000. Utgifterna för sistnämnda verksamhet skulle sålunda,

om kostnaderna per förrättningsdag antages uppgå till 116 kronor, kunna

10 Bihang titt riksdagens protokoll 1960. I samt. Nr 106

opaginerad Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

beräknas till 22 852 000 kronor. Sedan från detta belopp frånräknats de

10 100 000 kronor — motsvarande statens beräknade inkomst av skogsvårdsavgifter

— som tillförts skogsvårdsstyrelserna anslagsvägen, återstår alltså

att genom taxeinkomster och andra jämförliga inkomster i förrättningsverksamheten

tillföra skogsvårdsstyrelseorganisationen approximativt 12 752 000

kronor. Enligl skogsvårdsstyrelsernas redovisning uppgick nämnda inkomster

budgetåret 1958/59 till i runt tal 10 200 000 kronor. Då en rätt väsentlig

inkomstökning redan med nuvarande taxor torde vara att förvänta i styrelsernas

verksamhet innevarande budgetår, synes den erforderliga inkomstförstärkningen

inom den taxebelagda sektorn komma att avse ett belopp i

stort sett motsvarande det inkomstbortfall som enligt det nu framlagda finansieringssystemet

följer av att statens inkomster av skogsvårdsavgifter genom

den föreslagna sänkningen av uttagningskvoten från 1,25 till 1 promille

beräknas minska med 2 500 000 kronor. I stället för att uttagas i form av den

generella skogsvårdsavgift^! får alltså sagda belopp läckas genom individuellt

erlagda ersättningar för av skogsvårdsstyrelserna utförda tjänster åt

skogsägarna. Uppmärksammas må att därest promilletalet fastställdes till

0,7, såsom från vissa håll förordats, skulle inkomstbortfallet enligt det här

framlagda systemet komma att uppgå till 5 500 000 kronor. De taxehöjningar

som då skulle erfordras skulle i nuläget troligen få allvarliga återverkningar

på skogsvårdsstyrelsernas möjligheter att utöva sin verksamhet i önskvärd

omfattning. Mot en sådan förändring kan alltså bestämda invändningar

göras.

För budgetåret 1958/59 uppgick inkomsterna i skogsvårdsstyrelsernas fröoch

plantförsörjningsverksamhet till 10 700 000 kronor. Defs till följd av

övergången till affärsmässig drift, dels i anledning av stigande efterfrågan

på skogsfrö och skogsplantor torde en ökning av ifrågavarande inkomster

vara att förvänta nästa budgetår.

Skogsvårdsstyrelsernas likvida behållningar — för närvarande normalt

uppgående till cirka 2 400 000 kronor — torde i fortsättningen i första hand

böra utnyttjas såsom rörelsemedel i serviceverksamheten. Behovet av rörelsemedel

i frö- och plantproduktionen skall enligt det förut sagda hädanefter

tillgodoses på gängse affärsmässigt sätt, varvid dock lån ej får upptagas

utan Kungl. Maj :ts medgivande.

Därest temporära likviditetssvårigheter skulle uppkomma för någon

skogsvårds styrelse torde den nuvarande utvägen att med stöd av Kungl.

Maj :ts bemyndigande upptaga tillfälliga lån på den allmänna kreditmarknaden

få tillgripas. Jag förutsätter dock att detta kommer att ske i mindre utsträckning

än som varit fallet de senaste åren och att styrelserna fortsättningsvis

tillämpar en större återhållsamhet i den egna kreditgivningen, så

att ur likviditetssynpunkt besvärande situationer undvikes. Vidare utgår jag

från att taxejusteringar vidtages snarast möjligt efter det allmänna kostnadsförändringar

inträffat.

Det torde få ankomma på skogsstyrelsen att med tillämpning av här före
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Knngl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

slagna principer utarbeta och fastställa erforderliga taxe- och rabattbestämmelser,

varvid beträffande taxeberäkningarna samråd bör ske med statens

sekrevision. Därvid bör särskilt spörsmålet om pensionskostnadernas täckande

närmare övervägas.

Skogsstyrelsen. De förslag rörande skogsvårdsstyrelsernas organisation

och verksamhet som jag framlagt i det föregående och som syftar till en förbättring

av vården av de enskilda skogarna förutsätter en omfattande medverkan

från skogsstyrelsens sida såväl vid genomförandet av den föreslagna

omorganisationen som därefter. Såsom jag förut uttalat bör skogsstyrelsens

ställning såsom ledande organ för skogsvårdsarbetet i de enskilda skogarna

stärkas i förhållande till nu. Detta synes angeläget med tanke på behovet

av att samordna arbetet inom skilda delar av riket, att bättre utnyttja

tillgängliga personella resurser samt att få enhetliga arbetsmetoder

och normer för de olika skogsvårdsstyrelserna. Även den fortsatta utvecklingen

inom den skogliga yrkesutbildningens område påfordrar ökade insatser

från skogsstyrelsens sida. Samma är förhållandet beträffande bland

annat den allmänna planläggningen av skogsvårdsåtgärder, strävandena att

främja den skogliga samverkan samt upprättandet av planerna för skogsvägnätets

utbyggnad.

De ökade krav som kommer att ställas på skogsstyrelsen och den stegrade

arbetsbörda som i samband därmed uppkommer för styrelsen föranleder

omställningar inom styrelsen. De undersökningar rörande styrelsens inre

organisation som behöver vidtagas bör ske med anlitande av expertis från

statens organisationsnämnd.

I den mån viss personalförstärkning befinnes nödvändig för kortare eller

längre tid i skogsstyrelsen synes denna böra åstadkommas därigenom, att

skogsvårdsstyrelsepersonal med anlitande av skogsvårdsstyrelsernas avlöningsanslag

får tjänstgöra inom ämbetsverket. I reglementet för skogsvårdsstyrelserna

bör därför införas bestämmelse om att skogsstyrelsen må kunna

förordna tjänsteman som hör till skogsvårdsstyrelseorganisationen, dock ej

länsjägmästare, att tillfälligt tjänstgöra hos styrelsen. Jag torde i anslutning

härtill få erinra om det av mig i det föregående framförda förslaget,

att skyldighet för skogsvårdsstyrelsetjänsteman att uppehålla annan tjänst

samt ordinarie skogsvårdsstyrelsetjänstemans förflyttningsskyldighet skall

ha avseende även å tjänst vid skogsstyrelsen.

Ett led i ansträngningarna att förenkla arbetet inom organisationen utgör

de undersökningar som påbörjats inom skogsstyrelsen i syfte att utröna,

huruvida det kan befinnas lämpligt att till styrelsen centralisera vissa uppgifter,

som nu åvilar de kamerala befattningshavarna vid skogsvårdsstyrelserna.

Bland annat överväges förutsättningarna för att förlägga en större

andel av personalredovisningcn, avlöningsutbetalningen samt bokföringen

till styrelsen. De fortsatta undersökningarna i ämnet torde böra anknytas

till det tillämnade utredningsarbetet som rör hela frågan om den statliga

och statsunderstödda administrationen inom området för jordbrukets och

skogsbrukets rationalisering. Jämlikt 1958 års besparingsutrednings utta
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

lande avses att såsom en delutredning pröva möjligheterna att nedbringa

kostnaderna för den kamerala verksamheten ej blott inom skogsvårdsstyrelseorganisationen

utan även vid bland annat lantbruksnämnder och hushållningssällskap.

Jag torde i sinom tid få återkomma till detta spörsmål

liksom ock till frågan om vilka personalförändringar vid skogsstyrelsen, som

hör eventuellt genomföras i samband med den föreslagna överflyttningen

av revisionsverksamheten till det centrala revisionsverket. Vid omställningen

synes erforderligt att utöka skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas

skogligt tekniska kontroll.

På en avdelning inom skogsstyrelsen sammanställes och bearbetas viss

skoglig statistik. Frågan om huruvida denna statistik framgent skall kvarbli

inom styrelsen eller överflyttas till statistiska centralbyrån kommer att

bli beroende av de överväganden och ställningstaganden som avses äga rum

sedan riksdagen prövat det förslag beträffande riktlinjerna för den statliga

statistikens framtida organisation, som chefen för finansdepartementet anmält

i särskild proposition den 4 mars 1960.

Övriga anslagsfrågor, m. m. Innan jag ingår på närmare behandling av anslagsfrågorna

vill jag anmäla, att de av mig i detta anförande framlagda förslagen

till lönegradsplacering för tjänster — efter överläggningar mellan

företrädare för jordbruks- och civildepartementen samt vederbörande personalorganisationer

— godtagits av organisationerna.

Härefter torde jag få övergå till de frågor som hänför sig till skogsstyrelsens

avlöningsanslag. Jag föreslår därvid först att en å

andra skogsbyrån placerad tjänst som förste byråsekreterare i Ao 23 utbytes

mot en byrådirektör stjänst i Ao 24, samt att en tjänst som förste byråsekreterare

i Ae 21 å administrativa byrån utbytes mot en dylik tjänst i

Ae 23. Vidare bör två å första skogsbyråns undervisningssektion befintliga

assistenttjänster i högst Ae 15 och en likaledes där placerad tjänst som assistent

i Ag 15 utbytas mot Ae 17.

Av skogsstyrelsen under detta anslag föreslagna tjänsteförändringar och

personalförstärkningar kan jag inte tillstyrka utöver vad berörts i det föregående.

Ett genomförande av de förslag jag nyss framfört beträffande lönegradsförändringar

för viss personal inom styrelsen medför en kostnadsökning å

9 100 kronor. Vidare bör detta anslag uppräknas med i runt tal 6 900 kronor

till följd av löneklassförändringar samt med 23 600 kronor på grund av höjningen

av det rörliga tillägget samt ökningen av kompensationen för höjda

folkpensionsavgifter. Å andra sidan bör anslaget på grund av vakantsättning

av en kontorsbiträdestjänst samt minskning i utgifterna för vikariatsersättningar

sänkas med i runt tal 13 100 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit bör anslaget för nästa budgetår

höjas med 26 500 kronor till 845 800 kronor.

Å styrelsens personalförteckning bör uppföras en byrådirektör i Ao 24 och

en förste byråsekreterare i Ae 23. Samtidigt bör från förteckningen avföras

en förste byråsekreterare i Ao 23 och en förste byråsekreterare i Ae 21.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

145

Under skogsstyrelsens om kost nadsan slag bör i enlighet

med skogsstyrelsens beräkningar anslagsposten reseersättningar höjas med

1 900 kronor till följd av inträffade traktamentshöjningar. Med hänsyn till

väntad belastning bör vidare delposten till bränsle, lyse och vatten uppräknas

med 300 kronor samt posterna publikationstryck och blankettryck höjas med

1 000 respektive 1 500 kronor. Vad styrelsen i övrigt föreslagit under denna

punkt kan jag ej biträda. I likhet med vad fallet är innevarande budgetår

bör av delposten till övriga expenser 2 000 kronor utgöra engångsbelopp för

inköp av möbler m. m.

Vid bifall till vad jag nu förordat bör förevarande omkostnadsanslag för

nästa budgetår ökas med 4 700 kronor till 166 500 kronor.

Vad gäller skogsvårdsstyrelsernas avlöningsanslag

innebär mitt förslag om utökning av antalet ledamöter i skogsvårdsstyrelse

vissa ökade kostnader under delposten till arvoden åt styrelseledamöter m. fl.

Dessa kostnader torde emellertid helt kompenseras av att kostnaderna för arvoden

till ledamöterna i råden för undervisningsfrågor och till de av hushållningssällskapen

utsedda revisorerna bortfaller. Jag har därför även för

nästa budgetår beräknat ifrågavarande delpost till 135 000 kronor.

I det föregående har jag föreslagit, att den 1 juli 1960 vid skogsvårdsstyrelserna

nyinrättas tolv tjänster i Ae 17 som föreståndare för skogsbruksskola

och 16 tjänster som förste länsskogvaktare i lönegrad A 15. Av sistnämnda

tjänster avses 14 väsentligen vara förenade med skogstekniska arbetsuppgifter

och uppförda på ordinarie stat. Härigenom möjliggöres att personal

i motsvarande mån kan omdisponeras för uppgifter med yrkesutbildningen.

De två övriga bör avdelas för läraruppgifter och uppföras på extra

ordinarie stat. Den till följd av personalförstärkningen uppkommande kostnadsökningen

uppgår till 464 000 kronor. Vid bifall till mitt förslag rörande

sammanslagning av de båda skogsvårdsstyrelserna i Kalmar län bör en

tjänst som kamrerare i Ao 17 och en kontorsbiträdestjänst i Ae 3—Ae 5 kunna

indragas under nästkommande budgetår. Kostnadsminskningen på grund

härav kan beräknas till 14 000 kronor eller för år räknat 28 000 kronor.

I fråga om lönegradsföränd.ringar m. m. föreslår jag, att en länsjägmästartjänst

i Ao 26 utbytes mot en i Bo 1 och att en länsjägmästartjänst i Ao 26

ombildas till en tjänst som biträdande länsjägmästare i Ao 24. Nämnda

tjänsteförändringar är betingade av den föreslagna sammanslagningen av

skogsvårdsstyrelserna i Kalmar län.

För att tillgodose behovet av tjänster som sektionschefer eller motsvarande

befattningar erfordras — utöver de elva tjänster som biträdande länsjägmästare

i Ao 24 som för närvarande finns inrättade och den nya tjänst

i denna lönegrad som nyss föreslagits — fem tjänster som biträdande länsjägmästare,

av vilka två föreslås placerade i Ao 25 och övriga i Ao 24,

39 tjänster som jägmästare i Ao 23 och 22 tjänster som biträdande jägmästare

i lönegrad A 21. Av de sist nämnda jägmästarbefattningarna bör 21 vara i

Ao 21 och en i Ae 21. Ifrågavarande tjänsteförändringar berör sammanlagt

66 befattningar. Jag föreslår att samtliga sagda tjänster inrättas från och

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1060

med den 1 juli 1960 och att samtidigt härmed 22 tjänster som distriktsjägmästare

i Ao 23, 15 tjänster som förste assistent i Ao 21, sex tjänster som

skogsteknisk ledare i Ao 21, 22 tjänster som assistent i Ao 19 och en tjänst

som assistent i Ae 17—Ae 19 indrages. Jämlikt de av mig föreslagna kompetensvillkoren

erfordras inte högskoleutbildning för innehav av extra ordinarie

assistenttjänst i högst Ae 15. Därför förordar jag att nämnda tjänster, till

vilka även torde få hänföras den å personalföreckning upptagna tjänsten

som assistent i högst Ae 19, hädanefter betecknas assistent Af 15—Ae 19

respektive Af 13—Ae 15. Härvid skall för jägmästarutbildad personal liksom

hittills bestämmelserna i kungörelsen 1947:436 angående reglerad befordringsgång

för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst respektive kungörelsen

1952: 490 angående utsträckt tillämpning av nyssnämnda kungörelse

äga motsvarande tillämpning. De återstående tre tjänsterna som assistent i

Ao 19 torde vid uppkommande vakans böra ombildas till sådana assistenttjänster

som nyss nämnts.

Härjämte vill jag föreslå, att tolv tjänster som länsskogvaktare i Ae 13

och åtta tjänster som biträdande länsskogvaktare i Ae 10, samtliga befattningar

inrättade för undervisningsuppgifter, vid nästa budgetårsskifte utbytes

mot tjänster som förste länsskogvaktare i Ae 15. Vidare bör utbyte

ske av tolv å personalförteckning upptagna instruktör stjänster i Ae 8 mot

motsvarande antal tjänster i Ae 10, en tjänst som biträdande vågmästare i

Ae 10 mot en tjänst som vågmästare i Ae 13, tre tjänster som kontorist i

Ao 9 mot samma antal kansliskrivartjänster i Ao 10 samt två biträdestjänster

i Af 1—Ae 5 mot två kanslibiträdestjänster i Ae 7. Sex länsskogvaktartjänster

i Ao 13 föreslår jag skola ersättas med sex befattningar som förste

länsskogvaktare i Ao 15, avsedda att väsentligen vara förenade med skogstekniska

arbetsuppgifter. Slutligen synes biträdestjänsterna i Af 1— Ae 5 i erforderlig

mån få användas för anställande av kartritningsbiträden med tilllämpning

av bestämmelserna angående reglerad befordringsgång för vissa

sådana biträden. Kostnaderna för de sålunda förordade lönegradsförändringarna

kan beräknas till sammanlagt 208 600 kronor.

Av skogsstyrelsen under detta avlöningsanslag framförda förslag i fråga

om personalförstärkningar och tjänsteförändringar vilka här ej närmare

berörts kan jag inte tillstyrka. Till följd av 1959 års lönereglering bör anslaget

uppräknas med 255 000 kronor samt för täckande av ökade utgifter

för kompensation för höjda folkpensionsavgifter med 143 000 kronor. Under

hänvisning till vad som anförts i årets statsverksproposition vid anmälan

av för flera huvudtitlar gemensamma frågor får jag föreslå att för

bestridande av utgifterna för ATP-avgifter för den personal som innehar

personalförtecknade tjänster beräknas 259 000 kronor. Jag biträder också

förslaget att medel beräknas under detta anslag för täckande av de kostnader

för arbetsgivaravgifter till sjuk- och moderskapsförsäkringen som hänför

sig till nyssnämnda personal. Sistnämnda kostnader kan för nästa budgetår

uppskattas till 155 000 kronor. Sammanlagt bör anslaget sålunda höjas

med 1 470 600 kronor till 14 391 000 kronor.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1060

Å den nya, för skogsvårdsstyrelserna gemensamma personalförteckningen

bör nyuppföras en länsjägmästare i Bo 1, två biträdande länsjägmästare

i Ao 25, fyra biträdande länsjägmästare i Ao 24, 39 jägmästare i Ao 23, 21

biträdande jägmästare i Ao 21, 20 förste länsskogvaktare i Ao 15 och tre

kansliskrivare i Ao 10 samt en biträdande jägmästare i Ae 21, 12 föreståndare

i Ae 17, 22 förste länsskogvaktare i Ae 15, en vågmästare i Ae 13, tolv

instruktörer i Ae 10 och två kanslibiträden i Ae 7.

Från de nuvarande båda personalförteckningarna bör avföras två länsjägmästare

i Ao 26, 22 distriktsjägmästare i Ao 23, 15 förste assistenter i Ao 21,

sex skogstekniska ledare i Ao 21, 22 assistenter i Ao 19, en kamrerare i Ao

17, sex länsskogvaktare i Ao 13 och tre kontorister i Ao 9 samt en assistent

i högst Ae 19, tolv länsskogvaktare i Ae 13, åtta biträdande länsskogvaktare

i Ae 10, en biträdande vågmästare i Ae 10, tolv instruktörer i Ae 8 och tre

kontorsbiträden i Ae 3—Ae 5.

I enlighet med de av mig förordade principerna rörande finansieringen

av skogvårdsstyrelsernas fortsatta verksamhet har jag i det föregående angivit

den ram inom vilken den statliga medelsanvisningen till nämnda verksamhet

bör ligga till 22 063 000 kronor. Jag har beräknat att härav sammanlagt

2 689 000 kronor skall komma skogsvårdsstyrelserna tillgodo över anslagen

Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser, Vägbyggnader

å skogar i enskild ägo, Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland

m. in., Bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m. samt Bidrag till pensioneringskostnaderna

för statens pensionsanstalt. Då, såsom jag nyss föreslagit,

skogsvårdsstyrelsernas avlöningsanslag bör bestämmas till 14 391 000

kronor bör följaktligen omkostnadsanslaget uppföras med ett belopp

av 4 983 000 kronor.

I likhet med vad fallet varit innevarande budgetår torde det böra ankomma

på Kungl. Maj:t att senare fastställa dispositionsstat för den statliga anslagsgivningen

till de skilda omkostnadsändamålen vid skogsvårdsstyrelserna.

För nästa budgetår torde genom ifrågavarande stat böra regleras medelsdispositionen

under följande poster, nämligen skogsvårdsstyrelsernas

allmänna verksamhet — främst löner till den enligt organisationsplanerna

erforderliga personal, för vilken personalförtecknade tjänster inte disponeras

— investeringar i skogsbruksskolor, amorteringar å byggnadslån i samband

med dylika investeringar, täckande av driftunderskott vid skogsbruksskolor,

investeringar i skogsfröplantager, rabattering av vissa förrättningskostnader

samt bestridande av oförutsedda utgifter.

Det av skogsvårdsutredningen framlagda och av skogsstyrelsen i anslagsskrivelsen

stödda förslaget att anslagsanvisningen till investeringar i skogsbruksskolor

bör brytas ut ur skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag och

härefter ske under ett särskilt reservationsanslag kan jag i enlighet med

det föregående ej tillstyrka.

I förhållande till dispositionsstaten för innevarande budgetår har jag räknat

med en höjning av posten investeringar i skogsbruksskolor med 120 000

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

kronor till 1 100 000 kronor. Under de två senaste budgetåren har medelsanvisningen

under ifrågavarande post utökats med ej mindre än 600 000

kronor.

Av beredskapsmedel har för uppförande eller ombyggnad av skogsbruksskolor

vid skogsvårdsstyrelserna under innevarande budgetår anvisats

1 671 500 kronor. Enligt skogsstyrelsens beräkningar skulle kostnaderna för

sådana för budgetåret 1960/61 planerade byggnadsarbeten vid skogsvårdsstyrelsernas

skogsbruksskolor, som har ansetts vara lämpliga att utföra

såsom statliga beredskapsarbeten, uppgå till betydande belopp. Såsom framgår

av det anförda har för finansiering av den angelägna utbyggnaden av

skogsvårdsstyrelsernas skogsbruksskolor statliga medel ställts till förfogande

i högst avsevärd omfattning.

Under posten till täckande av driftunderskott vid skogsbruksskolor har

jag räknat med en ökning av medelsanvisningen med 90 000 kronor till

550 000 kronor. Medelsanvisningen till amorteringar å byggnadslån, som

avser investeringar i skogsbruksskolor, har jag beräknat till 190 000 kronor.

För den begränsade rabattering, som jag förutsatt skall kunna ske inom

vissa grenar av biträdesverksamheten vid skogsvårdsstyrelserna i övre Norrland,

har jag under en särskild post beräknat ett belopp av 100 000 kronor.

Posten oförutsedda utgifter har jag upptagit till ett oförändrat belopp av

350 000 kronor.

För innevarande budgetår har under posten till skogsvårdsstyrelsernas

allmänna verksamhet upptagits ett belopp av 5 355 000 kronor. Motsvarande

medelsanvisning för nästkommande budgetår har jag beräknat till 2 433 000

kronor. Nedräkningen sammanhänger till övervägande del med sänkningen

av skogsvårdsavgiften — motsvarande ett belopp av 2 500 000 kronor — och

den därav följande uppjusteringen av de taxor som gäller för serviceverksamheten.

Med hänsyn till inrättandet av nya tjänster under avlöningsanslaget

kan ett belopp av cirka 460 000 kronor anses ha omförts från omkostnadsanslaget

till nyssnämnda anslag.

Vad beträffar bidraget till investeringar i skogsfröplantager har skogsstyrelsen

beräknat, att kostnaderna för den utbyggnad av fröplantagerna

som enligt styrelsens planer bör komma till stånd nästa budgetår skall

uPPgå till 637 000 kronor. Innevarande budgetår beräknas motsvarande kostnader

i viss utsträckning bestridas med inkomster från skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet med plantproduktion. Vid bifall till mitt förslag att sistnämnda

verksamhet i fortsättningen bör drivas skild från styrelsernas övriga

verksamhet, lär ändrade förutsättningar föreligga för att till investeringar

i plantager använda överskottsmedel från plantproduktionen. Det

torde därför få ankomma på skogsstyrelsen att, sedan ämbetsverket fastställt

närmare riktlinjer för hur skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med frö- och

plantförsörjningen i fortsättningen skall bedrivas tekniskt och finansiellt,

till Kungl. Maj :t inkomma såväl med redogörelse för den av styrelserna hitintills

bedrivna fröplantageverksamheten som med förslag rörande den

framtida utformningen och finansieringen av nämnda verksamhet. I awak
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

tan härpå har jag funnit mig böra beräkna bidraget under omkostnadsanslaget

till investeringar i skogsfröplantager till 260 000 kronor.

Summan av de nu angivna anslagsbeloppen under samtliga poster i dispositionsstaten

för omkostnadsanslaget uppgår till det förutsatta beloppet

4 983 000 kronor.

Liksom för innevarande budgetår torde Kungl. Maj :t böra äga bemyndiga

skogsstyrelsen att fördela såväl förevarande anslag som skogsvårdsstyrelsernas

avlöningsanslag ävensom fastställa inkomst- och utgiftsstater för skogsvårdsstyrelserna.

I samband härmed bör skogsstyrelsen även äga meddela

erforderliga föreskrifter rörande staternas tillämpning.

Under såväl skogsvårdsstyrelsernas avlöningsanslag som styrelsernas omkostnadsanslag

har jag föreslagit relativt betydande medelsförstärkningar för

att möjliggöra fortsatt utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen. Även

under anslaget Bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m.

är jag beredd att för nästa budgetår föreslå en inte automatisk anslagsökning

av ungefär samma storleksordning som de senaste två budgetåren eller

med 475 000 kronor.

Vad angår de i skogsstyrelsens anslagsskrivelse föreslagna höjningarna

av elevunderstöd och stipendier till elever i kursverksamheten kan jag på de

av ämbetsverket angivna skälen tillstyrka, att stipendierna för förlorad arbetstid

till elever, som har försörjningsplikt mot familj, höjes från högst 15

kronor om dagen till högst 17 kronor om dagen. Däremot kan jag icke förorda

höjning av elevunderstödet.

I sin anslagsskrivelse har styrelsen vidare föreslagit, att förutsättningar

borde skapas för att kursanslaget skulle få av styrelsen överskridas för

bekostande av ett tjugotal grundkurser utanför den för året planerade kursverksamheten

samt att stalsbidragsbestämmelserna måtte ändras så, att bidrag

till lärararvodeskostnader kunde utgå med de belopp, som arvodena utgår

med enligt timlärarkungörelsen. Dessa förslag kan jag ej ansluta mig

till.

Med anledning av vad skogsstyrelsen framhållit i sin skrivelse den 10 juni

1959 vill jag tillstyrka, att ersättningen åt befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna

för medverkan såsom lärare vid av vederbörande styrelse

anordnad kombinerad muntlig och skriftlig undervisningskurs eller studiecirkel

höjes från nio till tolv kronor per timme, dock med den begränsningen

att ersättningen icke må överstiga 24 kronor för dag. De förhöjda ersättningsbeloppen

gäller sedan den 1 juli 1957 inom hushållningssällskapens

kursverksamhet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga

författningsändringar.

Vid behandlingen i årets statsverksproposition av anslaget Ersättning till

domänverkets fond för utgifter vid statens skogsskolor in. m.: Avlöningar

har jag föreslagit viss omläggning av de förberedande skogskurserna samt

förordat all dessa hädanefter skall betecknas som kompletteringskurser för

inträde til! skogsskola. I fråga om medelsanvisningen för den del av ifråga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ISO

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

varande kursverksamhet som bedrives i skogsstyrelsens regi har jag uttalat

mig för att medel anvisas under en särskild post under anslaget Bidrag till

vissa skogsbrukskurser m. m. Beträffande det närmare innehållet i mitt

förslag torde jag få hänvisa till vad jag i ämnet anfört i statsverkspropositionen.

Den erforderliga medelsanvisningen under den nya anslagsposten har jag

beräknat till 76 000 kronor, vilket i jämförelse med anvisningen för innevarande

budgetår innebär en ökning med 11 700 kronor. Av sistnämnda belopp

hänför sig 10 000 kronor till kostnaderna för de kunskapsprov och den

urvalstest, som i fortsättningen bör ligga till grund för elevantagningen,

medan den återstående ökningen har sin grund i automatiska kostnadsförändringar.

Skogsstyrelsens förslag om ändrad löneställning för biträdande

lärare kan jag inte tillstyrka.

Merkostnaderna som följd av de föreslagna höjningarna av stipendierna

för förlorad arbetstid och av ersättningen åt befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna

för medverkan vid vissa skogsbrukskurser uppgår till

sammanlagt 37 000 kronor. För anskaffande av ytterligare undervisningsmateriel

vill jag föreslå en medelsförstärkning med 25 000 kronor. För anlitande

av speciallärare samt anordnande av pedagogkurs för skogsskolepersonal

bör anvisas ett 12 000 kronor högre belopp än för innevarande budgetår.

Ett belopp av 22 000 kronor bör avdelas för täckande av avlöningskostnaderna

för den i lärarutbildningsverksamheten anställda extra konsulenten

i Ag 21.

För övriga med kursanslaget avsedda ändamål bör medelsförstärkningen

uPP§å till 379 000 kronor. I enlighet härmed torde under anslagsrubriken

för nästa budgetår upptagas ett belopp av 3 269 000 kronor. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, på

skogsstyrelsen att meddela närmare bestämmelser angående dispositionen av

anslaget.

Med medel ur anslaget torde liksom hittills jämväl få bestridas dels kostnader

för kurser för virkesmätare, dels bidrag till Svenska skogsvårdsföreningen

och Norrlands skogsvårdsförbund. I detta sammanhang torde få

anmälas att Kungl. Maj:t genom beslut den 25 september och den 30 december

1959 medgivit domänstyrelsen att av domänverkets driftmedel utbetala

medlemsavgift för år 1959 respektive år 1960 till Föreningen skogsträdsförädling.

Avgiften uppgår till 69 000 kronor för år räknat.

I överensstämmelse med de förslag och riktlinjer som framförts i det

föregående har ett förslag till ny förordning angående skogsvårdsstyrelser

utarbetats inom jordbruksdepartementet. Förslaget torde få underställas

riksdagen.

I fråga om de föreslagna ändringarna i skogsvårdsstyrelseförordningen må

utöver vad tidigare anförts framhållas följande. Genom föreskrift i 9 § nu

gällande förordning är bestämmelserna i 23—28 §§ allmänna verksstadgan

tillämpliga på skogsvårdsstyrelserna. Med hänsyn till att vissa läns
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

jägmästare har byråchefs löneställning har i samband med hänvisningen

till verksstadgan i 7 § föreskrivits, att länsjägmästare icke skall vara undantagen

från de i 23 och 25 §§ meddelade bestämmelserna om olika disciplinära

bestraffningsåtgärder och om skyldighet för myndigheten att i vissa

fall göra åtalsanmälan. Vid bifall till mitt förslag att länsjägmästare skall

vara självskriven ledamot av skogsvårdsstyrelse synes de nuvarande bestämmelserna

i skogsvårdsstyrelseförordningen angående åtal mot och disciplinär

bestraffning av skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän böra ändras därhän,

att länsjägmästare icke skall vara underkastad de i 23 och 25 §§ allmänna

verksstadgan meddelade bestämmelserna.

Vidare har ur förordningen uteslutits en del bestämmelser som ansetts

vara av den natur att de kunna överföras till reglementet för skogsvårdsstyrelserna.

I förslaget till ny förordning har intagits ett bemyndigande för

Kungl. Maj :t att utfärda sådana bestämmelser.

XIV. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) antaga förenämnda förslag till förordning angående

skogsvårdsstyrelser;

2) godkänna de grunder för skogsvårdsstyrelsernas organisation

och verksamhet, m. in., som jag i det föregående

förordat;

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningarna för skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna,

vilka angivits i det föregående;

4) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga av förslagen föranledda

ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente

ävensom utfärda de övergångsbestämmelser, som må bliva

erforderliga i anslutning till dessa ändringar;

5) fastställa följande avlöningsstat för skogsstyrelsen, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 303 000

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t .......... 9 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis

....................................... 394 300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 125 500

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................ 14 000

Summa kronor 845 800

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

6) fastställa följande avlöningsstat för skogsvårdsstyrelserna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................ 9 091 000

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis

.................................... 135 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis

................................ 2 444 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 2 076 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 231 000

6. ATP-avgifter, förslagsvis .................. 259 000

7. Arbetsgivaravgifter till sjuk- och moder
skapsförsäkringen,

förslagsvis ............ 155 000

Summa kronor 14 391 000

7) å riksstaten för budgetåret 1960/61 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Skogsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av

845 800 kronor;

b) till Skogsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av

166 500 kronor;

c) till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar ett

förslagsanslag av 14 391 000 kronor;

d) till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Omkostnader

ett reservationsanslag av 4 983 000 kronor;

e) till Bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m. ett förslagsanslag

av 3 269 000 kronor; samt

8) medgiva, att under budgetåret 1960/61 statlig kreditgaranti

må på i det föregående angivna grunder beviljas för

lån avseende produktion av skogsfrö och skogsplantor intill

ett belopp av 1 000 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Siöalth

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

153

Innehållsförteckning

Propositionen ............................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .................................... 1

Förslag till förordning angående skogsvårdsstyrelser ...................... 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 11 mars 1960 ............................ 7

I. Inledning ........................................................ 7

II. Behovet av skogsvårdsåtgårder på de enskilda skogarna samt sättet för

åtgärdernas genomförande..........................................

III. Skogsvårdsarbetets organisation ....................................

IY. Åtgärder för att öka skogsägarnas självverksamhet ................

V. Skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter ............................

VI. Allmän upplysning och personlig rådgivning i skogsvårdsfrågor

VII. Frö- och plantförsörjning ........................................

VIII. Skoglig yrkesutbildning ............................................

IX. Skogsvårdsstyrelseorganisationen ..................................

Skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning

Skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområden ........................

Skogsvårdsstyrelsernas sammansättning och arbetsformer ..........

Fullföljd av talan mot skogsvårdsstyrelses beslut ............

Granskningen av skogsvårdsstyrelsernas förvaltning och redovisning

Skogsvårdskommittéer ..........................................

Skogsvårdsstyrelsernas personal ....................................

X. Finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet samt det statliga

stödet till det enskilda skogsbrukets främjande ....................

XI. Vissa av skogsstyrelsen väckta frågor ..............................

XII. Skogsstyrelsens anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61 ............

Skogsstyrelsen: Avlöningar ......................................

Skogsstyrelsen: Omkostnader ......................................

Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar ......................

Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Omkostnader ....................

Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Byggnadsarbeten m. m. vid skogs
bruksskolor

....................................................

Förberedande skogskurser ........................................

Bidrag till vissa skogsbrukskurser m. ..............................

XIII. Departementschefen ..............................................

Inledning ........................................................

Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet ..............................

Skogsvårdsstyrelseorganisationen

Finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet ..............

Skogsstyrelsen ....................................................

övriga anslagsfrågor, m. ......................................

XIV. Departementschefens hemställan ..................................

6

17

21

25

30

32

37

58

58

60

70

74

76

77

78

94

99

101

101

106

107

112

117

118

119

124

124

127

131

139

143

144

151

591636 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:325 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa tjänster vid kommunikationsverken. a1 i texten
  2. SU 1960:145 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet m. m., i vad propositionen avser bemyndigande för s. 16 i texten
  3. BevJoU 1960:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående skogsvårdsstgrelsernas organisation och verksamhet, m. m., medelsanvisningen för budgetåret 1960 a1 i texten