Sök i Ratio Lex

Angående kriminalstatistiken

26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:12, Angående kriminalstatistiken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1960

1

Nr 12

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående kriminalstatistiken;

given Stockholms slott den 30 december

1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen godkänna de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås viss utbyggnad av kriminalstatistiken.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 december 1959.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,

Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för social-, finans- och inrikesdepartementen

fråga angaende utbyggnad av kriminalstatistiken och anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 18 juni och den 9 september

1949 samt den 12 oktober 1951 har dåvarande chefen för justitiedepartementet

tillkallat riksåklagaren Maths Heuman, tillika ordförande, professorn

Ivar Agge, byråchefen Torsten Eriksson, byrådirektören Sverker Groth, byråchefen

Erland von Hofsten samt förste byråsekreteraren Torgny Lindberg

att såsom sakkunniga inom departementet verkställa en allsidig utredning

av frågan, hur kriminalstatistiken bör vara anordnad. Till sekreterare åt de

sakkunniga har den 26 augusti 1949 förordnats numera förste byråsekreteraren

Sven Rengby.

De sakkunniga, som antagit benämningen kriminalstatistikutredningen,

har den 25 november 1954 avgivit betänkande angående den svenska kriminalstatistiken

(SOU 1954: 35). I fråga om de ekonomiska och organisatoriska

konsekvenserna av en omläggning av kriminalstatistiken har betänkandet,

i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 januari 1954, utarbetats

i samråd med statistiska centralbyrån.

över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,

nedre justitierevisionen, Göta hovrätt, fångvårdsstyrelsen, interneringsnämnden,

ungdomsfängelsenämnden, strafflagberedningen, socialstyrelsen,

pensions styrelsen, statspolisintendenten, statskontoret, statens lönenämnd,

statens organisationsnämnd, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån,

kontrollstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Jämtlands län, polismästarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, statens kriminaltekniska anstalt,

föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare,

föreningen Sveriges polismästare, föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen

Sveriges landsfiskaler och föreningen Sveriges stadsfiskaler. Ett flertal

av remissmyndigheterna har bifogat utlåtanden av underställda organ.

Kriminalstatistikutredningens betänkande jämte avgivna remissyttranden

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

har sedermera överlämnats till 1956 års statistikkommitté, som avgivit utlåtande

i ämnet den 15 juni 1957.

I skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 1 juli 1957 har statistiska

centralbyrån framlagt ett inom ämbetsverket utarbetat förslag till successivt

genomförande av den av kriminalstatistikutredningen föreslagna omläggningen

av kriminalstatistiken. Därjämte har statistiska centralbyrån

och fångvårdsstyrelsen i gemensam skrivelse den 31 augusti 1957 framlagt

förslag om vissa förberedande åtgärder för omläggningen.

Frågan om nordiskt samarbete på kriminalstatistikens område behandlades

på den nordiska kriminalvårdskonferensen i Helsingfors den 8—11

februari 1950. Därjämte har ett möte med nordiska representanter ägt rum

i Stockholm den 12 och den 13 januari 1955, varvid kriminalstatistikens utformning

dryftades med utgångspunkt från kriminalstatistikutredningens

betänkande. En av deltagarna i mötet antagen rapport har den 25 april 1955

överlämnats till chefen för justitiedepartementet.

Sedan de nu berörda frågorna varit föremål för beredning, anhåller jag

att få upptaga desamma till prövning.

Kriminalstatistikens nuvarande utformning

Den svenska kriminalstatistikens nuvarande utformning härrör i huvudsak

från år 1913. Vid den omorganisation som då ägde rum avskaffades sista

resten av det ända sedan år 1830 tillämpade systemet med tabellariska sammandrag

upprättade av domstolarna. I huvudsak består kriminalstatistiken

för närvarande av polisstatistik, domstolsstatistik och fångvårdsstatistik

ävensom statistik över nådeärenden.

Polisstatistiken regleras i kungörelsen den 10 februari 1950 (nr 28) angående

kriminalstatistiska uppgifter från polismyndigheter m. fl. Statistiken

grundar sig på primäruppgifter från åklagare och polismyndigheter. För

varje kvartal avgives av landsfogdar och andra polischefer specificerade

rapporter dels om antalet till polisens eller åklagarens kännedom komna

brott mot strafflagen (utom fylleri och förargelseväckande beteende), dels

ock om sådana överträdelser av andra författningar, som kan föranleda frihetsstraff.

I årliga rapporter som upprättas av statsåklagare, distriktsåklagare

och tullåklagare angives dessutom antalet uppklarade brott m. m. Vidare

ingår i årsrapporterna uppgifter om antalet för brott misstänkta personer,

fördelade efter ålder, kön och resultatet av förundersökningen. Särskild

uppgift lämnas även om misstänkta, som icke är svenska medborgare.

— Årsredogörelser och sammandrag av kvartalsrapporterna publiceras i Statistisk

tidskrift.

Om domstolsstatistiken har föreskrifter meddelats i kungörelsen den 22

oktober 1958 (nr 710) angående rättsstatistiken (ändrad genom kungörelser

den 22 juni 1951, nr 500, och den 30 juni 1959, nr 396). Denna statistik om
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

iattar uppgifter om brotten, brottslingarna och reaktionerna. Primäruppgifter

för statistiken utarbetas hos straffregistret på grundval av de från

domstolarna inkomna straffuppgifterna. Dessa primäruppgifter innehåller

förutom upplysningar om tillämpade lagrum och ådömd reaktion jämväl

uppgifter om den dömdes personliga förhållanden, tidigare kriminalitet och

undergångna samhällsreaktioner m. m. I fråga om brott som icke redovisas

i straffregistret utgöres primäruppgifterna av särskilda, för rättsstatistiken

avsedda formulär, som insändes från domstolarna. Dessutom

bygger domstolsstatistiken i dessa fall på uppgifter ur de för bötesindrivningen

av domstolar eller åklagare upprättade saköreslängderna samt —

beträffande tullmål — ur de hos generaltullstyrelsen förvarade domarna.

I dessa fall redovisas i statistiken endast tillämpat lagrum, lagöverträdarens

kön samt den ådörnda reaktionen. Vid brott mot strafflagen utom fylleri

och förargelseväckande beteende anger uppgifterna dessutom dömda som

vid brottets begående ej fyllt 18 år.

Tillsammans med uppgifterna från domstolsstatistiken publiceras även en

sammanställning av uppgifter, som insänts från länsstyrelser och vissa poliskammare,

beträffande personer, som dömts till tvångsarbete.

I 1948 års kungörelse angående rättsstatistiken finns inga föreskrifter

om uppgifter till kriminalstatistiken beträffande åtalseftergifter. För riksåklagarämbetets

övervakande verksamhet insändes emellertid från de allmänna

åklagarna vissa uppgifter angående åtalseftergifterna, och dessa har

ställts till statistiska centralbyråns förfogande. Sedan vissa förbättringar

i de avlämnade uppgifterna föreskrivits av riksåklagarämbetet efter samråd

med kriminalstatistikutredningen, redovisas numera i kriminalstatistiken

samtliga åtalseftergifter utom sådana som meddelats enligt 20 kap. 7 §

rättegångsbalken punkt 2 (åtalseftergift på grund av sammanträffande av

brott).

För att med tillgänglig personal kunna minska den starka förseningen

i fråga om publiceringen av kriminalstatistiken har statistiska centralbyrån

fr. o. m. år 1949 genomfört en viss inskränkning av antalet bearbetade och

redovisade fakta. Vidare må nämnas, att enligt kungörelsen den 23 februari

1951 (nr 82) angående viss begränsning av rättsstatistiken förordnats, att

fr* o. m. år 1951 fullständiga uppgifter till rättsstatistiken enligt 1948 års

kungörelse skall avgivas endast för var tredje period om två år med början

1955 och 1956 (nästa period 1961 och 1962 o. s. v.), medan för övriga år

(1951—1954, 1957—1960 o. s. v.) de i nämnda kungörelse och därtill hörande

formulär angivna individualuppgifterna skall begränsas i enlighet

med närmare anvisningar av statistiska centralbyrån.

Domstolsstatistiken m. m. publiceras i serien Sveriges Officiella Statistik

under titeln Brottsligheten.

Fångvårdsstatistiken är icke närmare reglerad. I fångvårdsstyrelsens årsberättelser

brukar ingå vissa kriminalstatistiska uppgifter utarbetade på

grundval av centrala fångregistret och rapporter från skyddskonsulenterna.

1 fråga om personer, som undergår frihetsberövande, lämnas uppgift om

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 12 är 1960 5

tillämpat lagrum, personliga egenskaper och förhållanden, den ådömda reaktionen

samt vissa uppgifter angående villkorlig frigivning m. in. Även beträffande

personer, som erhållit villkorlig dom med övervakning, lämnas

vissa uppgifter.

Fångvårdsstyrelsens årsberättelser ingår i serien Sveriges Officiella Statistik

under titeln Fångvården.

Statistiken över nådeärenden baseras på uppgifter som sändes från nedre

justitierevisionen till statistiska centralbyrån angående varje avgjord nådeansökan,

som handlagts av högsta domstolen. Den utarbetade statistiken

publiceras ej i de kriminalstatistiska berättelserna utan ingår i publikationen

Domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet i serien

Sveriges Officiella Statistik.

Arbetet med kriminalstatistikens utarbetande är, utom såvitt angår fångvårdsstatistiken,

förlagt till statistiska centralbyråns avdelning för rättsstatistik.

Verksamhetsområdet för denna avdelning omfattar de två väsentliga

delarna av kriminalstatistiken, nämligen polisstatistiken och domstolsstatistiken,

samt vidare statistik över domstolarnas, överexekutorernas

och rättshjälpsanstalternas verksamhet med därtill ansluten statistik över

inskrivningsväsendet (lagfarter, inteckningar m. m.) och annan s. k. småprotokollsstatistik;

statistik över konkurser och protesterade växlar; statistik

över prisutvecklingen beträffande jordbruks-, bostads- och affärsfastigheter

samt statistik över vägtrafikolyckor. Dessutom föres å avdelningen

det i 16 kap. giftermålsbalken föreskrivna äktenskapsregistret.

Huvuddragen i krimmalstatistikutredningens förslag

Allmänna synpunkter

Utredningen har till en början ingående undersökt vilka krav som från

kriminologisk och kriminalpolitisk synpunkt bör ställas pa kriminalstatistiken

och de möjligheter som finnes att uppfylla dessa krav. Våra kunskaper

angående brottslighetens yttringar, brottslingarna, omständigheterna vid

brottet samt den sociala och kulturella miljö, varur det härrör, och slutligen

angående behandlingsmetoderna måste i mycket hög grad baseras på kriminalstatistiken.

Utan en väl utvecklad kriminalstatistik blir arbetet inom

kriminologiens övriga grenar famlande och osäkert. För kriminologien blir

därför kriminalstatistiken en nyckelvetenskap.

Utredningen betonar, att av avgörande betydelse beträffande möjligheterna

att uppfylla de krav som bör ställas på kriminalstatistiken är de ekonomiska

synpunkterna. De medel som kan förutsättas tillgängliga för kriminalstatistiken

är begränsade. I nära samband härmed står frågan om

uppgiftslämnarnas arbetsbelastning; det är nödvändigt att iakttaga försiktighet,

då det gäller alt öka denna. Även snabbheten har betydelse; det är

viktigt, att man inte i sin iver att åstadkomma en statistik, som är sakligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

tillfredsställande, ordnar den på sådant sätt, alt offentliggörandet sker så

sent, att de uppnådda resultaten endast har historiskt intresse. I detta avseende

torde dock mycket vara att vinna genom en modernisering av bearbetningen.

Beträffande behovet av kriminalstatistik uttalar utredningen, att upplysningar

om antalet begångna brott av olika slag erfordras för att det skall

vara möjligt att bedöma om de åtgärder, som avser att försvåra begåendet

av brott, kan betraktas som tillräckligt effektiva. Därmed åsyftas ej endast

polisbevakning m. m. utan även åtgärder av annat slag, såsom effektiva

lås- och alarmanordningar mot inbrott, bilstölder etc. eller revisionskontroller

o. dyl. som skydd mot förskingringar. Statistiska upplysningar om

lagöverträdarna och om åtgärderna mot dem behöves bl. a. för att bedöma

behovet av åtgärder för straffverkställigheten (antal anstaltsplatser av skilda

slag, fångvårdspersonalens storlek o. s. v.). Vid bestämmandet av straffsatserna

och utformningen i övrigt av samhällets reaktioner kan det vara

av betydelse att veta hur många personer, som dömes för brott av olika

s!ag. De statistiska upplysningar, som erfordras för att besvara nu angivna

frågor, är i allmänhet av skäligen enkel beskaffenhet. Annorlunda ställer

sig forhållandena, när det gäller kriminologiska spörsmål; anspråken på

statistiken är därvidlag ofantligt mycket större. Den viktigaste frågan i

detta avseende torde vanligen formuleras ungefär på följande sätt. Brottsligheten

utgör en samhällsföreteelse, som bör bekämpas. För att detta skall

kunna ske måste man veta, varför vissa människor blir lagöverträdare, eller

med andra ord analysera orsakerna till brottsligheten. Först genom att man

vinner klarhet i dessa hänseenden blir det möjligt att veta vilka åtgärder,

som skall företagas i brottsförebyggande syfte. Forskningen kan dock endast

steg för steg nå djupare kunskaper om brottslighetens orsakssammanhang,

och ett fullständigt klarläggande av denna fundamentala fråga torde

aldrig kunna ske. Varje framsteg på det kriminologiska området betyder

emellertid vidgade möjligheter till en rationell brottsprofylax och bör däriör

befrämjas från samhällets sida. Kriminalstatistiken utgör jämte andra

forskningsmetoder ett viktigt hjälpmedel till orsaksproblemets belysning.

Beslaktade med nyssnämnda problem är de frågor, som går ut på att klarlägga

effekten av de åtgärder, som, nu eller under tidigare perioder, företages

mot brottsligheten. Härigenom skapas grundvalen för en successiv

omdaning av det kriminalpolitiska reaktionssystemet i riktning mot en alltmer

rationell behandling av lagöverträdare i brottsprevenerande riktning.

Utredningen påpekar i fortsättningen vissa omständigheter, som försvålar

ett rationellt utnyttjande av kriminalstatistiken och nämner därvid särskilt

det förhållandet, att kriminalstatistiken blott sysslar med brott, medan

det uppenbarligen existerar asocialitetsyttringar, som ej är kriminaliserade

men som är likvärdiga med brotten och mot vilka samhället ingriper på

annat sätt än genom en straffrättslig reaktion, såsom lösdriveri, parasitism.

alkoholism in. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 12 är W60

Kriminalstatistikens huvudgrenar

1 betänkandet redogöres för kriminalstatistikens olika grenar med hänsyn

till arten av de företeelser undersökningen gäller och det speciella syftet

med statistiken. Härvid anger utredningen följande huvudgrenar, nämligen

brottsstatistik, brottslingsstatistik, reaktionsstatistik, verkställighetsstatistik

och återfallsstatistik.

Vad angår brottsstatistik är det i första rummet av betydelse att erhålla

upplysning om brottslighetens omfattning, d. v. s. antalet begångna brott a\

olika slag och om hur detta antal ändras med tiden. Av intresse är även att

klargöra huruvida skillnader i dessa avseenden kan påvisas mellan olika

delar av landet, särskilt mellan tätorter av olika slag och landsbygd. Inom

brottsstatistiken utgöres de statistiska enheterna av de begångna brotten;

inom de övriga grenarna av kriminalstatistiken utgöres däremot varje statistisk

enhet av en brottslig person. Utredningen diskuterar i betänkandet

närmare vilka möjligheter som föreligger att med hjälp av kriminalstatistiken

beräkna den verkliga brottslighetens omfattning, ett spörsmål som äi

av grundläggande betydelse för den kriminologiska forskningen. Vidare behandlar

utredningen i detta sammanhang spörsmålen om uppdelning av

brotten i grupper vid den statistiska redovisningen, om brottslighetens tidsvariationer

och lokala variationer, om befolkningsomflyttningarnas betydelse

för kriminaliteten och om brottsstatistiken som upplysningskälla rörande

kriminalpolisens effektivitet.

Vad angår brottslingsstatistiken framhåller utredningen, att vid ett närmare

utforskande av brottsligheten studiet med nödvändighet måste inriktas

på de brottsliga individerna. Genom att registrera biologiska och sociala fakta,

som hänför sig till lagöverträdarnas person och förhållanden, vinner man

en värdefull kunskap om brottslingsklientelet. Genom jämförelser mellan

olika brottslingsgrupper inbördes eller mellan brottslingar och brottslingsgrupper

å ena samt totalbefolkningen å andra sidan kan man erhålla för

orsaksforskningen viktiga upplysningar. Utredningen diskuterar i detta sammanhang

ingående möjligheterna till orsaksforskning på grundval av statistiken,

vilka brottslingar som bör omfattas av brottslingsstatistiken och

vilka faktorer som bör registreras vid utformningen av denna statistikgren.

Vidare framhåller utredningen att de för brottslingsstatistiken insamlade

uppgifterna, som till sin huvuddel utgöres av ett konstaterande av i vilken

utsträckning ett antal olika egenskaper förekommer hos brottslingarna, kan

vara av värde vid planläggningen av straffverkställigheten.

Angående reaktionsstatistiken uttalar utredningen, att denna visar i vilken

utsträckning de olika reaktionsformerna kommer till användning vid

påföljdens bestämmande samt den närmare utformningen därvid av reaktionen

(strafftidens längd, arten av de föreskrifter, som meddelats vid kvalificerad

villkorlig dom etc.). Den bör också klarlägga i vad mån speciella

omständigheter (såsom t. ex. ungdom, återfall) inverkar på valet och utformningen

av reaktionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 dr 1960

Den i reaktionsstatistiken redovisade reaktionen visar i många fall ej vilken

reaktion den brottslige i verkligheten undergår. Vissa former av frihetsberövanden

avser en tidrymd, som ej är på förhand bestämd, andra kan i

en del fall förkortas genom villkorlig frigivning; föreskrifter, som meddelats

i samband med villkorlig dom kan ändras; ådömda böter kan förvandlas,

avskrivas eller avkortas i stället för att betalas o. s. v. Redovisning av dylika

omständigheter lämnas i verkställighetsstatistiken, som därjämte redovisar

vissa uppgifter om brottslingens uppförande under behandlingen, t. ex.

rymningar, begångna nya brott, överträdelser av föreskrifter givna i samband

med villkorlig dom eller villkorlig frigivning. Medan det i fråga om de

förut omnämnda grenarna av kriminalstatistiken kan synas vara ganska

självfallet, att statistiken skall grunda sig på uppgifter från samhällets

straffrättstillämpande organ, är detta ej lika klart i fråga om verkställighetsstatistiken.

Numera gäller nämligen, att såsom brottspåföljd användes

ej endast straff utan även i stor utsträckning socialvård. Villkorlig dom kan

sålunda vara förenad med föreskrift om lagöverträdarens överlämnande till

nykterhetsvård, sinnessjukvård eller annan medicinsk vård. Domstolen kan

överlämna åt barnavårdsnämnd att vidtaga åtgärder för lagöverträdarens

omhändertagande för skyddsuppfoslran. En förutsättning för åtalseftergift

kan vara, att lagöverträdaren omliändertages av barnavårdsnämnd eller intages

på alkoholistanstalt. Vid straffriförklaring enligt 5 kap. 5 § strafflagen

omhändertages den straffriförklarade i de flesta fall för sinnessjukvård. Man

har alltså att taga ställning till frågan, huruvida uppgifter angående dylika

slag av verkställighet skall medtagas i verkställighetsstatistiken. Även om

sådana uppgifter är av kriminologiskt intresse, anser utredningen det likväl

vara principiellt riktigare att i kriminalstatistiken endast medtaga sådan

verkställighet, som ankommer på de straffrättstillämpande organen

och låta barnavård, nykterhetsvård och annan medicinsk vård av lagöverträdare

redovisas inom socialstatistiken. Jämväl praktiska skäl talar härför.

Vad slutligen angår återfallsstatistiken lämnar denna upplysningar i två

hänseenden. Genom en undersökning av återfallsfrekvensen hos brottslingar,

som underkastats t. ex. olika reaktionsformer, kan vägledning vinnas, då

man söker bedöma resultatet av de olika behandlingsformerna. Vidare kan

återfallsstatistiken på olika sätt bidraga till orsaksforskningen. Vid jämförelser

mellan olika brottslingsgrupper är i första hand de jämförelser som

kan göras mellan återfallsbrottslingar och förstagångsbrottslingar av betydelse.

Vidare nämner utredningen, att den för återfallsstatistiken nödvändiga

registreringen av de grövre brottslingarna möjliggör, att speciella undersökningar

kan göras beträffande yrkesbrottslighelen.

Statistikgrenarnas utformning enligt utredningens förslag

Utredningens förslag går ut på att — i stället för den hittills tillämpade

indelningen av kriminalstatistiken efter uppgiftslämnaren — statistiken

skall indelas i de förut nämnda huvudgrenarna brottsstatistik, brottslings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr i2 år 1960

statistik, reaktionsstatistik, verkställighetsstatistik och återfallsstatistik.

Därjämte upptages i förslaget såsom bigrenar statistik över nådeärenden

och över personer, som dömts till tvångsarbete. Beträffande utfoimningen

av de olika grenarna innebär förslaget i huvudsak följande.

För brottsstatistiken skall enligt förslaget den viktigaste källan liksom

för närvarande vara de rapporter om brott komna till polisens kännedom,

som avgives dels kvartalsvis av landsfogdar och andra polischefer, dels åiligen

av statsåklagare in. fl. Vissa ändringar föreslås emellertid i denna

statistik. Den bör enligt vad utredningen föreslår bestå av två delar, av

vilka den ena skall visa utbredningen av den svårare brottsligheten och den

andra förekomsten av vissa överträdelser av specialförfattningar, som ur

kriminologisk eller annan synpunkt är av intresse. I denna sistnämnda

grupp skall redovisning ske oberoende av brottets svårhetsgrad. Den del av

polisstatistiken, som omfattar den svårare brottsligheten, skall angiva antalet

brott av olika slag mot strafflagen utom fylleri och förargelseväckande

beteende samt dessutom vissa grövre trafikbrott (grov vårdslöshet i trafik,

rattfylleri samt s. k. smitning). I fråga om några strafflagsbrott föreslås

en mera ingående specificering; så t. ex. föreslås en särskild redovisning a\

antalet tillgrepp av bilar, motorcyklar, mopeder och cyklar. Den andra

delen av polisstatistiken skall upptaga samtliga trafikbrott, brott mot skattestrafflagen,

fall av underlåtenhet att inbetala avdragen källskatt, brott

mot författningar angående rusdrycker och pilsnerdricka, smugglingsbrott

samt brott mot bestämmelserna om narkotiska ämnen och beredningar.

För att en bättre överblick skall erhållas över brottslighetens tidsvariationer

föreslår utredningen, att lcvartalsrapporternas siffror skall uppdelas på

månader. Liksom hittills skall redovisningen uppläggas så, att den visar

brottslighetens lokala fördelning; därvid skall uppdelningen i allmänhet

göras med hänsyn till polisdistrikt. I vissa fall skall emellertid ortei med

minst 20 000 invånare redovisas separat, även om de ej utgör eget polisdistrikt.

Utom denna redovisning av brott, som kommit till polisens kännedom,

föreslår utredningen, att särskild redovisning lämnas av brott, som föranlett

fällande dom, straffriförklaring, strafföreläggande, åtalseftergift in. m.

Härvidlag talar enligt utredningen både teoretiska och praktiska skäl för

att redovisningen göres utförligare, då det gäller grövre brottslighet. Sasom

grövre brottslighet skall i första hand räknas de fall, då domen föianledei

fnsändande av straffuppgift till straffregistret. Utredningen har emellertid

ansett det erforderligt, att man till denna grupp hänför jämväl de fall, då

domstol beträffande underårig lagöverträdare överlämnat åt barnavårdsnämnd

eller styrelse för skola tillhörande barna- och ungdomsvården att

vidtaga åtgärd för hans omhändertagande för skyddsuppfostran, eftersom

denna reaktion är avsedd att användas vid relativt svåra fall av ungdomsbrottslighet.

Med hänsyn till åtalseftergiftsinstitutets alltmer ökade betydelse,

särskilt då det gäller unga brottslingar, har det vidare ansetts nödvändigt

att till denna grupp räkna även vissa fall, då åtal eftergivits enligt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

lagen den 19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga, lagen

den 6 juni 1924 om samhällets barnavård m. m. (44 § 3 mom.) och lagen

den 15 juni 1935 om ungdomsfängelse (19 §). Förutsättning skall vara,"att

det begångna brottet är av den svårlietsgrad, att det enligt åklagarens uppfattning

vid lagföring skulle föranlett skyddsuppfostran eller påföljd, som

skall registreras i straffregistret. I alla nu nämnda fall skall den statistiska

uppgiften innehålla en specificerad redogörelse för antalet brott av olika

slag, som omfattas av domen eller åtalseftergiften, samt tid och ort för delas

begående. Vid sådan brottslighet, som icke skall betraktas som grövre,

d. v. s. då en fällande dom icke föranleder rapportering till straffregistret

och ej heller innebär överlämnande till skyddsuppfostran, då strafföreläggande

meddelats samt då åtal eftergivits i andra fall än de förut angivna,

skall redovisningen omfatta endast det lagrum, som varit tillämpligt å huvudbrottet.

På samma sätt föreslås redovisning skola ske av de fall, då gärningen

begåtts av icke straffmyndig person samt då åklagare beslutat, att

åtal ej skall anställas på grund av att gärningen begåtts under inflytande

av sinnessjukdom el. dyl.

Vad angår brottslingsstatistiken föreslår utredningen, att den nuvarande

årliga rapporteringen från åklagarna av antalet personer som misstänkts

för brott — med fördelning efter ålder och kön samt efter förundersökningens

resultat skall fortfara. Redovisningen av olika faktorer rörande

personer, som dömts för brott, straffriförklarats eller erhållit strafföreläggande,

föreslås utvidgad till att omfatta jämväl personer, som erhållit åtalseftergift,

m. fl. Liksom vid brottsstatistiken skall man särskilja den grövre

brottsligheten och göra rapporteringen utförligare beträffande de grova

brottslingarna. Bestämmandet av vad som skall anses som grövre brottslighet

skall ske enligt samma principer, som angivits i fråga om brottsstatistiken.

För personer, som dömts eller erhållit åtalseftergift för grövre brott

eller som straffriförklarats av domstol, föreslås rapporteringen skola omfatta

ett tämligen stort antal faktorer, som kan antagas vara av betydelse

för brottsligheten. Vissa av de faktorer, som för närvarande rapporteras,

anser utredningen böra uteslutas på grund av svårigheten att erhålla tilllöilitliga

upplysningar om dem. I stället föreslås utökning på andra punktei,

särskilt i fråga om sådana faktorer, som kan tjäna till belysning av de

töi hållanden under vilka brottslingen växt upp. I fråga om lagöverträdare,

som dömts eller erhållit strafföreläggande eller erhållit åtalseftergift utan

att enligt de förut givna reglerna utförlig statistisk uppgift skall avgivas,

skall rapporteringen, med fördelning efter brott, omfatta endast åldern vid

brottets begående samt gärningsmannens kön. Utredningen föreslår vidare,

att rapportering skall införas beträffande personer, mot vilka åtal ej anställts

på grund av sinnessjukdom el. dyl., samt av icke straffmyndiga lagöverträdare.

Rapporterna skall avse endast ålder och kön, med" fördelning

på olika brott.

Den nuvarande redovisningen i fångvårdsstyrelsens verksamhetsberättelser

av olika personliga faktorer hos brottslingarna föreslås skola upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

höra med hänsyn till att dessa skall redovisas i brottslingsstatistiken på

grund av uppgifter i samband med domen.

I fråga om reaktionsstatistiken föreslås endast obetydliga ändringar i förhållande

till den nuvarande ordningen. Liksom nu skall denna statistik redovisa

reaktionens art samt, beträffande fängelse och straffarbete, den

ädömda strafftiden. Då fråga är om villkorlig dom anser utredningen det

emellertid ej tillfyllest att som nu sker angiva endast huruvida det villkorliga

anståndet avser straffets ådömande eller verkställande samt i sistnämnda

fall straffets art och längd. Rapport bör lämnas även angående förordnande

om övervakning samt om eventuella särskilda föreskrifter enligt

8 § lagen den 22 juni 1939 om villkorlig dom. Vidare bör vid sådan åtalseftergift,

som enligt vad förut nämnts skall anses gälla grövre brottslighet,

uppgift lämnas om åtgärder, som vidtagits gentemot brottslingen i samband

med eftergiftens beviljande.

Den av utredningen föreslagna verkställighetsstatistiken utgör en nyhet.

Den är avsedd att omfatta dels personer, som dömts ovillkorligt till frihetsberövande,

och dels personer, som erhållit villkorlig dom och under prövotiden

stått under övervakning. Syftet med denna statistik är som förut

nämnts att giva en överblick av vad som inträffat i fråga om de dömda under

verkställighetstiden — deras egna reaktioner samt åtgärder av domstolar

och straffverkställighetsorgan. Verkställighetsstatistiken skall alltså visa

i vad mån den undergångna reaktionen skiljer sig från den ådömda (t. ex.

på grund av avräknande av häktningstid, ändring av domen i högre instans,

villkorlig frigivning, nåd) samt upplysa om brottslingens uppförande

under strafftiden (t. ex. rymningar, nya brott) och om åtgärder, som vidtagits

under denna tid (t. ex. ändring av föreskrifter meddelade i samband

med villkorlig dom eller villkorlig frigivning, förverkande av villkorlig dom

eller villkorlig frigivning). Rapporterna skall enligt förslaget avgivas först

vid verkställighetens slut; i fråga om frihetsberövanden skall de avgivas vid

frigivningen samt dessutom, vid villkorlig frigivning (utskrivning på prov),

som varit förenad med tillsyn, vid prövotidens (tillsynstidens) slut, och i

fråga om personer, som erhållit villkorlig dom med övervakning, vid prövolidens

slut. Vid redovisningen skall som en bakgrund till uppgifterna om

verkställigheten lämnas vissa uppgifter ur brottslingsstatistiken angående

den dömdes personliga egenskaper och förhållanden.

Utredningen föreslår vidare, att undersökning av bötesbetalningcn skall

ske vart tionde år. Bötesdomar och strafförelägganden skall därvid redovisas

var för sig med angivande av den utsträckning i vilken böterna betalts

och huruvida betalning skett frivilligt eller genom införsel. De fall då böterna

icke betalts skall vid redovisningen uppdelas i fem grupper efter de olika

regler, som gäller i fråga om förvandling. Uppgift skall lämnas huruvida

förvandling skett och, därest så icke varit fallet, om anledningen härtill.

Utredningen anser, att införandet av en åtcrfallsstatistik är en av de mest

angelägna uppgifterna vid en reformering av den svenska kriminalstatistiken.

Eu dylik statistik bör enligt utredningen av både principiella och prak
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

tiska skäl begränsas till att avse personer, som begått grövre brott. Det föreslås

därför, att aterfallsstatistiken skall omfatta dels personer, för vilka med

anledning av fällande dom straffuppgift skall insändas till straffregistret,

samt underåriga lagöverträdare, beträffande vilka domstol överlämnat åt

barnavårdsnämnd eller styrelse för skola tillhörande barna- och ungdomsvården

att vidtaga åtgärd för omhändertagande för skyddsuppfostran, dels

ock personer, som erhållit åtalseftergift enligt 1944 års lag om eftergift av

åtal mot vissa underåriga, barnavårdslagen eller ungdomsfängelselagen, därest

brottet är av den svarhetsgrad, att det enligt åklagarens uppfattning vid

lagföring skulle föranlett skyddsuppfostran eller sådan påföljd, som skall

rapporteras till straffregistret.

Återfallsstatistiken skall enligt utredningens förslag uppläggas dels som

framåtblickande, dels som tillbakablickande. Vid den framåtblickande återfallsstatistiken

utgår man från de personer, som under ett visst kalenderår

blivit aterfallskapabla, d. v. s. haft möjlighet att återfalla, och följer dem

framåt i tiden under ett visst antal år, varvid antalet återfall registreras.

Vid den tillbakablickande statistiken utgår man från antalet återfall under

ett visst kalenderår och ställer detta antal i relation till antalet personer,

som under året varit återfallskapabla. Den framåtblickande återfallsstatistiken

lämpar sig bäst för en ingående undersökning av återfallsbrottsligheten

och bör därför vara den som i första hand kommer till utförande.

De utförliga uppgifterna till brottslingsstatistiken föreslås använda som primärmaterial

för återfallsstatistiken.

En nödvändig förutsättning för en ålerfallsstatistik är att en registrering

sker av brottslingarnas namn. Denna registrering föreslås skola ske med

hjälp av straffregistret. I detta registreras redan nu de för grövre brott dömda

med undantag av underåriga lagöverträdare, som av domstol överlämnats

till skyddsuppfostran. Utredningen föreslår att i fortsättningen till registret

ingives uppgifter om samtliga de personer, som skall omfattas av återiallsstatistiken.

Där skall registerkort uppläggas för vederbörande och identifieringsnummer

i stället för namn åsättas de uppgifter, som vidarebeford1

as till statistiska centralbyrån. Att dylikt registerkort upplagts på grund

av åtalseftergift eller överlämnande till skyddsuppfostran skall icke komma

till synes i de utdrag ur straffregistret, som tillställes domstolar och andra

myndigheter. Det skall icke heller inverka på lagbrytarens möjlighet att

erhålla bevis om att han ej förekommer i straffregistret. Då registerkorl

första gången utfärdas för en brottsling (på grund av dom eller åtalseftergift),

skall han sålunda erhålla ett identifieringsnummer. Detta nummer

skall åsättas dels registerkortet, dels ock alla statistiska uppgifter rörande

brottslingen, som därefter passerar straffregistret.

För att hänsyn skall kunna tagas till dödlighetens inverkan bör enligt

löi slaget straffregistret få tillgång till uppgifter över avlidna personer. Atl

ordna så att straffregistret erhåller uppgifter om inträffade dödsfall möter

enligt utredningens mening knappast några praktiska svårigheter. Lämpli
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1960

gaste sättet synes vara, att de uppgifter om avlidna, som pensionsstyrelsen

erhåller, utlånas till straffregistret. En sådan rapportering kommer ej endast

att resultera i ett riktigare värde på återfallsprocenten utan även att lämna

material för ett studium av frågan om dödligheten bland grövre brottslingar.

Vad härefter angår statistiken över nådeärenden erinrar utredningen om

att nådeinstitutet under de senare åren vid flera tillfällen behandlats i riksdagen,

som i betraktande av att nådeinstitutet under de senaste årtiondena

erhållit en ökad betydelse ansett det icke minst för lagstiftningsarbetet och

den kriminologiska forskningen vara till gagn, om en ökad insyn i hithörande

frågor kunde beredas och att för detta ändamål en förbättring av nådestatistiken

vore önskvärd (första lagutskottets uti. 1950: 12). Utredningen

har ansett att det väsentliga syftet med en nådestatistik bör vara att belysa

hur nådeinstitutet tillämpas av Kungl. Maj :t. Med hänsyn till den omfattning

i vilken nådeärendena numera förekommer har denna fråga ej enbart

statsrättslig utan även kriminalpolitisk betydelse. Förslaget innebär en avsevärd

utökning av statistiken över ingivna nådeansökningar.

Utredningen har övervägt, huruvida en särskild statistik över återfallsfrekvensen

hos personer, som beviljats nåd, bör utarbetas. En dylik statistik

skulle, framhåller utredningen, utan svårighet kunna utarbetas i fråga

om de fall, då nådebeslutet avsett straffregisterbrott. Enär i de flesta fall

ett mycket stort antal olika omständigheter torde inverka vid fattandet av

ett nådebeslut, synes det faktum, att återfallsprocenten bland de benådade

visar sig högre eller lägre än motsvarande procentsats för icke benådade

brottslingar ej vara av större intresse. Utredningen har därför icke föreslagit

någon särskild återfallsstatistik för benådade.

I fråga om statistiken över personer som dömts till tvångsarbete anser

utredningen, med hänsyn till ovissheten beträffande lösdrivarlagstiftningens

framtida innehåll och då antalet fall, i vilka tvångsarbete ådömes, numera

är ringa, att någon ändring i den nu tillämpade ordningen ej är påkallad.

Med hänsyn till att den av kontrollstyrelsen utarbetade statistiken över

fylleri m. m. föranletls icke därav att fylleri är kriminaliserat utan av förseelsens

betydelse ur nykterhetssynpunkt, har utredningen ansett sig sakna

anledning att närmare granska anordningen av denna statistik eller utarbeta

förslag till ändringar i densamma. För närvarande utarbetar både kontrollstyrelsen

och statistiska centralbyrån statistik över personer, som dömts

för fylleri. Detta dubbelarbete bör enligt utredningen upphöra genom alt

kontrollstyrelsen förser statistiska centralbyrån med de uppgifter, som erfordras

för centralbyråns statistik. För att säkerställa att dessa uppgifter

kommer att omfatta även de fall, då berusning skett med annat än starka

drycker (s. k. tablettfylleri), bör föreskrivas, att även dylika fall skall rapporteras

till kontrollslyrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

Kriminalstatistikarkiv

Såsom framgår av det föregående skall statistiska centralbyrån enligt förslaget

i fråga om den grövre brottsligheten via straffregistret erhålla utförliga

statistiska uppgifter avgivna av domstolen i samband med domen

eller av åklagaren i samband med åtalseftergiftsbeslutet, uppgifter om straffverkställigheten

och omständigheter under verkställighetstiden samt uppgifter

om beviljad nåd. Därtill kommer uppgifter om domar å tvångsarbete.

Samtliga dessa uppgifter skall i straffregistret förses med identifieringsnummer,

som möjliggör, att alla uppgifter, som avser en och samma person,

kan trots att uppgift om brottslingens namn ej finnes — i statistiska

centralbyrån sammanföras till personakter. Det av dessa akter bildade arkivet

bör, framhåller utredningen, kunna bli en givande källa för kriminalstatistiska

specialundersökningar. För arkivet föreslås benämningen kriminalstatistikarkivet.

Det blir i själva verket mera lämpat för dylika undersökningar

än straffregistret, enär det utöver de i straffregistret befintliga

uppgifterna kommer att innehålla även upplysningar om domar å skyddsuppfostran

och om åtalsteftergifter samt om verkställighet av ådömda frihetsberövanden

och av villkorliga domar. En annan fördel med kriminalstatistikarkivet

är, att det icke innehåller namnuppgifter å de berörda personerna.

Sekretesskäl behöver därför icke försvåra dess utnyttjande.

Planläggning och ledning av kriminalstatistiken

Den kriminalstatistiska verksamheten skall enligt utredningens förslag

liksom hittills ombesörjas av statistiska centralbyrån. Utredningen förordar,

att till centralbyråns rättsstatistiska avdelning knytes en av Kungl. Maj:t

utsedd rådgivande nämnd, som kan bidraga med sakkunskap från skilda

sociala och vetenskapliga områden, när det gäller att utvälja aktuella och

kriminologiskt viktiga problemkomplex för statistiska specialundersökningar.

Utredningen anser, att nämnden bör komma till stånd även om den sedan

lange aktuella frågan om en fastare organisation av den kriminologiska

forskningen i vårt land bringas till en lösning inom de närmaste åren.

Primäruppgifterna till kriminalstatistiken

I de fall som, enligt vad förut angivits, enligt förslaget skall omfattas av

aterfahsstatistiken, skall samtliga rapporter av uppgiftslämnaren sändas till

straffregistret, varifrån de vidarebefordras till statistiska centralbyrån, sedan

de försetts med identifieringsnummer. I Övriga fall skall rapporterna

av uppgiftslämnaren sändas direkt till statistiska centralbyrån.

Utredningen har icke ingått på den rent tekniska utformningen av blankettformularen

utan ansett lämpligast, att statistiska centralbyrån erhåller

uppdrag att i förekommande fall i samråd med straffregistret — utarbeta

förslag till formulären.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 12 år 1960

Vad angår uppgifter från domstolarna skall, såsom framgår av det föregående,

i samband med fällande dom i första instans i brottmål en råd uppgifter

lämnas till brottsstatistiken, brottslingsstatistiken och reaktionsstatistiken.

Man har härvid att skilja mellan två grupper av uppgifter, nämligen

å ena sidan sådana, som avser grövre brott, d. v. s. straffregisterbrott samt

brott, som föranlett skyddsuppfostran, och å andra sidan övriga uppgifter.

I fråga om sistnämnda grupp föreslås inga särskilda rapporter — uppgifterna

kan erhållas ur saköreslängderna. Vidare erfordras för den föreslagna

verkställighetsstatistiken vissa uppgifter rörande villkorliga domar samt om

ådömda böter. Slutligen skall enligt förslaget beträffande återfallsstatistiken

uppgifter i vissa fall insändas om domar i högre instans.

Nedre justitierevisionen skall avgiva erforderliga uppgifter om högsta

domstolens domar samt dessutom avgiva statistiska uppgifter om avgjorda

nådeärenden, som behandlats av högsta domstolen.

Liksom för närvarande skall enligt förslaget landsfogdarna samt cheferna

för polisdistrikten avgiva kvartalsuppgifter angående antalet till polisens

kännedom komna brott. Därtill kommer vissa uppgifter till brottsstatistiken

och brottslingsstatistiken beträffande de fall, då brottslig gärning begåtts

av minderårig. Slutligen skall uppgifter lämnas om tvångsarbete, som ådömts

av poliskammare.

Kriminalstatistiska uppgifter från åklagarna erfordras i följande fyra fall:

1) Den s. k. polisstatistikens årsuppgifter, d. v. s. uppgifter om antalet till

polisens kännedom komna brott samt vissa uppgifter om misstänkta personer.

2) Uppgifter till brottsstatistiken, brottslingsstatistiken och reaktionsstatistiken

om beviljade åtalseftergifter. Dessa uppgifter blir av två slag beroende

på brottets svårhetsgrad.

3) Uppgifter rörande strafförelägganden. För dessa uppgifter erfordras

inga särskilda rapporter — som primärmaterial skall saköreslängderna användas.

4) Uppgifter till brottsstatistiken och brottslingsstatistiken om fall då enligt

åklagarens beslut åtal ej skall anställas på grund av sinnessjukdom el.

dyl. hos gärningsmannen.

Fångvårdsstyrelsen har att lämna uppgift, då styrelsen i fråga om villkorligt

frigiven förordnat om prövotidens förlängning eller förklarat den

villkorligt medgivna friheten förverkad. Från straffregistret skall uppgift

lämnas, då person för vilken registerkort finnes utfärdat, avlidit. Dessutom

skall i vissa fall de lokala fångvårdsmyndiglieternas i det följande nämnda

rapporter kompletteras hos fångvårdsstyrelsen. Styresman för fångvårdsanstalt

skall lämna uppgifter i samband med frigivningen av person, som

undergått frihetsberövande. Slutligen skall skyddskonsulent avgiva rapport

angående villkorligt frigivna och villkorligt dömda, som stått under tillsyn.

Samtliga nu nämnda rapporter är avsedda för verkställighetsstatistiken och

återfallsstatistiken.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

Kontrollstyrelsen skall som tidigare nämnts tillställa statistiska centralbyrån

de för fylleristatistiken erforderliga uppgifterna.

Vissa fall av bötesstraff redovisas icke i saköreslängderna, nämligen sådana

då böter ådömts eller ålagts enligt vissa tullförfattningar. De statistiska

uppgifterna för dessa fall skall liksom för närvarande införskaffas

genom att personal från statistiska centralbyrån hos generaltullstyrelsen

går igenom vederbörliga handlingar.

Från länsstyrelserna erfordras uppgifter om ådömt tvångsarbete.

Utöver de nu nämnda uppgifterna erfordras för de periodiska undersökningarna

av bötesbetalningen vissa uppgifter från länsstyrelserna, utmätningsmännen

och generaltullstyrelsen.

De kriminalstatistiska primäruppgifternas bearbetning

Bearbetningen av de inkomna kriminalstatistiska primäruppgifterna sker

för närvarande antingen genom direkt sammanräkning av dessa uppgifters

siffror — så t. ex. i fråga om polisstatistiken — eller också genom att särskilda

s. k. prickningslistor utarbetas med ledning av primäruppgifterna,

varefter prickningslistorna sammanräknas. Med hänsyn till de stora fördelarna

med hålkortsbearbetning -— snabbare resultat och bättre möjligheter

till speciella undersökningar beträffande olika kombinationer av de

lämnade uppgifterna — förordar utredningen att dylik bearbetning användes

i vissa fall, där den är lämplig. Hålkort bör sålunda stansas för

varje person, beträffande vilken med anledning av dom eller åtalseftergift

utförliga uppgifter avgivits till brottslingsstatistiken. Dessa kort

bör omfatta uppgifterna till brottsstatistiken, brottslingsstatistiken och

reaktionsstatistiken. Vidare bör särskilt hålkort uppläggas för person,

beträffande vilken uppgifter inkommit till verkställighetsstatistiken efter

undergånget frihetsberövande och likaledes för person, beträffande vilken

dylika uppgifter inkommit efter avslutad prövotid på grund av villkorlig

dom eller villkorlig frigivning (provutskrivning). I dessa kort bör även instansas

de uppgifter ur brottslingsstatistiken, som skall tjäna som bakgrund

till verkställighetsstatistiken. Även vid utarbetandet av återfallsstatistiken

samt brottsstatistiken, brottslingsstatistiken och reaktionsstatistiken i fråga

om de fall, som icke föranlett avgivande av utförliga statistiska uppgifter,

synes enligt utredningen hålkortsmetoden böra användas.

Publiceringen av kriminalstatistiken

Publicering av kriminalstatistiken bör enligt utredningens förslag ske dels

i årliga berättelser och dels i sammanfattande tioårsöversikter. De årliga

berättelserna skall enligt vad utredningen tänkt sig publiceras i fyra delar,

Kriminalstatistik I, II, III och IV med följande innehåll:

Kriminalstatistik I (Polisstatistik): Uppgifter om brott, som kommit till

polisens kännedom, samt uppgifter om personer, som misstänkts för brott.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

Kriminalstatistik II (Domstols- och åklagarstatistik): Uppgifter till brottsstatistiken,

brottslingsstatistiken och reaktionsstatistiken i fråga om fällande

domar, straffriförklaringar, strafförelägganden och åtalseftergifter, dessutom

uppgifter om tvångsarbetsdomar samt om fall, då straffbelagd handling

begåtts av person, som på grund av sinnessjukdom el. dyl. ej åtalats,

eller av icke straffmyndig person.

Kriminalstatistik III (Verkställighetsstatistik).

Kriminalstatistik IV (Återfallsstatistik).

Därtill kommer statistiken över nådeärenden, som bör publiceras för sig i

Statistisk tidskrift.

De sammanfattande tioårsöversikterna skall visa kriminalitetens utveckling

under perioden. De bör innehålla en allmän inledning avsedd att visa

principerna för och utförandet av de kriminalstatistiska undersökningarna

samt lämna förklaringar rörande fakta, som icke utan vidare kan härledas

ur sifferuppgifterna men är nödvändiga för en riktig tolkning av de siffror,

som redovisas i kriminalstatistiken.

Personal och kostnader

Arbetet för den personal, som vid statistiska centralbyråns rättsstatistiska

avdelning är sysselsatt med kriminalstatistiken kommer enligt utredningens

förslag att få avsevärt större omfattning än det nu har genom

utvidgning av domstolsstatistiken och polisstatistiken, tillkomsten av kriminalstatistikarkivet

och av återfallsstatistiken, utvidgning av nådestatistiken

samt överflyttning från fångvårdsstyrelsen av den avsevärt utökade

verkställighetsstatistiken.

Utredningens förslag innebär, förutom uppflyttning av avdelningschefen

(f. n. byrådirektör) till byråchef, att statistiska centralbyråns rättsstatistiska

avdelning förstärkes med 1 förste aktuarie (lgr 23), 1 amanuens, 1 förste

kansliskrivare (lgr 12), 2 kanslibiträden (lgr 7) och 6 kontorsbiträden (lgr

5). Om stickprovsmetoden användes för saköreslängder in. m. skulle ökningen

av antalet kontorsbiträden begränsa sig till 4. De föreslagna ändringarna

i fråga om personalen å avdelningen skulle medföra en ökning

(beräknad enligt 1954 års löner) av den årliga lönekostnaden från 232 536

kr. till 341 112 kr. eller med 108 576 kr. (om stickprovsmetoden användes

för saköreslängder m. m. blir motsvarande siffror 326 016 kr. resp. 93 480

kr.).

För den maskinella bearbetningen har beräknats en kostnadsökning av

ungefär 9 000 kr. per år, materielkostnaderna har beräknats komma att

öka med cirka 3 000 kr. per år, och vidare tillkommer en ökning i kostnaderna

för publikalionstryck, vilken dock icke kan på förhand beräknas.

Engångskostnader för möbler, räknemaskin och skrivmaskin har beräknats

icke överstiga 4 000 kr.

Ändringarna i straffregistrets arbetsuppgifter torde enligt vad utredningen

inhämtat från registret innebära eu sådan ökning i arbetsbördan, alt

2 Dihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 12

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

personalen bör ökas med två biträden. Det ena av dessa bör placeras i kanslibiträdes

grad (Igr 7), varjämte den hittillsvarande kanslibiträdestjänsten

borde höjas till kansliskrivare (lgr 10). Genom ändringen skulle lönekostnaden

(beräknad enligt 1954 års löner) öka från 79 104 kr. per år till

96 744 kr. eller med 17 640 kr.

Den föreslagna utvidgningen av kriminalstatistiken kommer att medföra

någon arbetsökning jämväl för uppgiftslämnarna, men denna har av utredningen

icke ansetts vara av den omfattning, att därav skulle påkallas

inrättande av nya tjänster.

Den sammanlagda årliga kostnadsökningen (utom ökad kostnad för publikationstryck)

-— i fråga om lönekostnaderna beräknad enligt 1954 års löner

— skulle komma att uppgå till 138 216 kr. eller, om stickprovsmetoden användes

för bearbetning av saköreslängder m. m„ till 123 120 kr.

Förf a ttn ing sändringar

De bestämmelser, som reglerar skyldigheten att lämna uppgifter till kriminalstatistiken,

bör enligt förslaget sammanföras i en enda författning

genom utbyggnad av den nuvarande kungörelsen den 22 oktober 1948 angående

rättsstatistiken. Regleringen av de statistiska uppgifternas handläggning

inom straffregistret bör enligt utredningen ske genom införande av

erforderliga bestämmelser i kungörelsen den 26 november 1914 om uppgifter

till straffregistret och om registrets förande. Dessutom skulle erfordras ytterligare

ett antal författningsändringar.

Yttrandena över kriminalstatistikutredningens förslag

De allmänna omdömen som vid remissbehandlingen avgivits över

utredningens förslag är genomgående gynnsamma. Huvudgrunderna i förslaget

har sålunda vunnit gillande eller lämnats utan erinran i nära nog

samtliga yttranden. I många yttranden understrykes mycket starkt att kriminalstatistiken

måste förbättras, och förslaget anses, frånsett detaljanmärkningar,

väl avvägt.

Riksåklagarämbetet anser det obestridligt, att kriminalstatistiken ur kriminalpolitiska

synpunkter har en synnerligen viktig uppgift att fylla. En

granskning av den nuvarande svenska kriminalstatistiken ger vid handen

att denna är behäftad med åtskilliga brister. Dessa brister ger desto större

anledning till betänkligheter som reaktionssystemet i Sverige sedan åtskilliga

år tillbaka undergår en omfattande omvandlingsprocess, varför ett alldeles

särskilt behov föreligger av att reaktionssystemets verkningar blir föremål

för en ingående statistisk belysning. Det framstår därför som synnerligen

angeläget att frågan om kriminalstatistikens omläggning snarast möjligt

erhåller en positiv lösning. Ämbetet anser att kriminalstatistiken med

den utformning utredningen föreslagit synes väl ägnad att möta de krav,

som rimligen kan ställas på densamma. Åklagarmyndigheten i Stockholm

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 12 år 1960

finner att utredningen på ett övertygande sätt åskådliggjort värdet av en

systematiskt ordnad kriminalstatistik och kan icke finna anledning till erinran

mot de principiella linjer som utredningen uppdragit för kriminalstatistikens

framtida utformning. Åklagarmyndigheten i Göteborg anför att en

mera detaljerad kartläggning av kriminaliteten otvivelaktigt är ägnad att

tillgodose samhällsintressen av skilda slag. En med tillämpning av moderna

metoder bedriven forskning rörande brottslighetens natur och orsaker måste

med nödvändighet baseras på ett tillförlitligt och systematiskt statistiskt

källmaterial. Det är därför en angelägenhet av största vikt att vår nuvarande

i många avseenden ofullständiga och bristfälliga kriminalstatistik undergår

en genomgripande reformering. Inga principiella invändningar kan göras

mot den lösning dessa invecklade frågor fått i betänkandet. Ej heller den

praktiska utformningen ger anledning till några vägande invändningar.

Åklagarmyndigheten i Malmö anser utredningens förslag lämpligt och framhåller

att en ökning av uppgiftsskyldigheten för därav berörda myndigheter

torde vara oundviklig, om man önskar få till stånd en något så när tillfredsställande

kriminalstatistik. Fångvårdsstyrelsen kan i allt väsentligt ansluta

sig till utredningens betraktelsesätt ävensom till grundlinjerna för utredningens

förslag. Strafflagberedningen framhåller, att en ändamålsenligt

planlagd och väl utvecklad löpande kriminalstatistik är av grundläggande

betydelse som källa för sådana kunskaper, på vilka varje reformarbete inom

straffrätten och fångvården samt andra därmed besläktade områden måste

bygga, om det skall bli framgångsrikt. Den nuvarande statistiken kan icke

sägas fylla måttet i detta hänseende medan däremot vid ett genomförande

av utredningens förslag ett utmärkt primärmaterial skulle erhållas, ur vilket

betydelsefulla resultat borde kunna utvinnas. Beredningen tillstyrker

därför livligt att förslaget lägges till grund för kriminalstatistikens framtida

utformning. Socialstyrelsen finner utredningens förslag utgöra en avsevärd

förbättring av vår nuvarande i åtskilliga hänseenden bristfälliga socialstatistik

och ansluter sig i allt väsentligt såväl till förslaget i stort som till de

olika detaljförslagen. Statspolisintendenten finner förslagen lämpligt avvägda

och anser särskilt att det för både det praktiska rättslivet och den kriminologiska

forskningen skulle vara av stort värde, därest utredningens förslag

om införande av en återfallsstatistik blir genomfört. Överståthållarämbetet

anser den nuvarande kriminalstatistiken otvivelaktigt vara alltför

knapphändig för att kunna lämna de djupare kunskaper om brottslighetens

orsakssammanhang, som erfordras för att ge kriminalpolitiken en ändamålsenlig

utformning. Det i betänkandet framlagda förslaget synes ägnat att medföra

en väsentlig förbättring på detta område. Stockholms rådhusrätt ger

uttryck åt likartade synpunkter. Länsstyrelsen i Malmöhus län förklarar det

vara av väsentlig betydelse för kriminologien och därmed lör kriminalpolitiken

alt tillgång finnes till en väl utvecklad kriminalstatistik. En statistik utformad

efter förslagets riktlinjer kan antagas giva ett förbättrat underlag

för samhällets åtgärder i fråga om brottslighetens bekämpande. Polismästaren

i Malmö anser en utbyggnad av kriminalstatistiken efter förslaget vara

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1960

ägnad att för framtiden låta valet av kriminalpolitiska metoder bygga på ett

säkrare erfarenhetsunderlag än vad för närvarande är fallet och framhåller

att de kostnader och den arbetskraft, som åtgår för en rationellt uppbyggd

och praktiskt syftande kriminalstatistik synes ringa i jämförelse med de

kostnader och det arbete, som föranledes av en ständigt ökad brottslighet.

Föreningen Sveriges stadsdomare delar utredningens uppfattning om kriminalstatistikens

stora betydelse för den kriminologiska forskningen och därmed

för samhällets brottsbekämpning över huvud taget och anser utredningens

förslag innebära stora förbättringar.

1956 års statistikkommitté anför i sitt efter särskild remiss avgivna, den

15 juni 1957 dagtecknade yttrande, att kriminalstatistiken enligt kommitténs

mening är av sådan art att behovet därav i stort sett kan kartläggas fristående

från andra statistikgrenar. Då kriminalstatistikutredningen synes

ha beaktat viktigare konsumentgruppers behov av statistik, har kommittén

ur denna synpunkt i och för sig intet att erinra mot det av utredningen föreslagna

omfånget av kriminalstatistiken. Om de av utredningen framförda förslagen

angående kriminalstatistikens omfång genomföres, vill kommittén

understryka det angelägna i att de ytterligare möjligheter som kan förefinnas

till ökat urvalsförfarande och övriga rationaliseringsåtgärder i fråga

om statistikens tekniska utformning tillvaratages.

En avvisande inställning till förslaget intages av statskontoret, som säger

sig vid sin granskning av utredningens förslag ha fått det allmänna intrycket

att utredningsmännen i åtskilliga hänseenden föreslagit sådana åtgärder,

vilkas praktiska värde starkt måste ifrågasättas. Statskontoret anser sig

endast i ett avseende kunna understödja utredningens förslag, nämligen

när det gäller nådestatistiken, och förordar att förslaget underkastas en

allsidig översyn för att ernå en begränsning och rationalisering av de i krimina1

statistiken ingående statistikgrenarna. Enligt statskontorets mening

bör stickprovsmetoden komma till användning i största möjliga omfattning

vid statistikarbetet.

I fråga om utformningen av de olika statistikgrenarna skall här ur remissyttrandena,

med förbigående av detaljerna, redovisas endast vissa allmänna

synpunkter. Vad först angår brotts- och brottslingsstatistik

e n har polismästaren i Stockholm — i enlighet med det av kriminalpolisintendenten

i Stockholm avgivna yttrandet — hävdat att polisstatistiken bör

underkastas en mera genomgripande reform än utredningen föreslagit.

Brottsstatistiken måste anses viktigare än brottslingsstatistiken när det gäller

den kriminologiska forskningen. En stor del av de till polisens kännedom

komna brotten blir aldrig uppklarade och följaktligen brottslingen icke känd

för myndigheterna. Det föreligger all anledning att ägna brottsstatistiken eller

polisstatistiken väl så stort intresse som brottslingsstatistiken. Även för

polisens eget brottsförebyggande och brottsutredande arbete är mera ingående

statistiska uppgifter om brotten nödvändiga. I yttrandet underkastas utredningens

förslag en ingående detaljgranskning, varvid föreslås att antalet

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

särskilt redovisade grupper av brott som kommit till polisens kännedom

ökas väsentligt i förhållande till utredningens förslag. Vidare föreslås att

statistiken även skall lämna en redovisning av värdet av förkommen egendom

och tillrättaskaffad egendom samt av skadans storlek.

Å andra sidan har statskontoret avstyrkt den vidgade specificering av brott

i polisstatistiken som utredningen föreslagit och därvid hänvisat till att denna

statistik varit föremål för bedömande så sent som år 1950.

Utredningens förslag om uppdelning i grövre brottslighet, som skall rapporteras

utförligt, och lindrigare brottslighet med mera summarisk redovisning

har genomgående gillats, men flera förslag har framlagts om ändring

i fråga om gränsdragningen. Polismästaren i Stockholm vill, att till grövre

brottslighet skall räknas: alla brott mot 12, 14, 18, 20, 21, 22 och 23 kap.

strafflagen, alla andra strafflagsbrott, som föranlett annat straff än böter,

samt alla brott mot sådana speciella straffbestämmelser, som redovisas särskilt

i statistiken över brott, som kommit till polisens kännedom. Riksåklagarämbetet

anser, att den utförliga statistiken bör omfatta sådana brott mot

18 kap. 13 § strafflagen som innefattar otuktig beröring av ungdom eller exhibitionism,

även om endast bötesstraff ådömts. Även beträffande vissa brott

mot 14 kap. 13 § strafflagen gäller liksom i fråga om de nyssnämnda, att

brottet även om det i och för sig kan förefalla obetydligt, dock kan indicera

en samhällsfarlighet av icke ringa mått. Ämbetet anser det därför önskvärt

att statistiken beträffande dylika brott i varje fall göres utförligare än vid

lindriga brott i allmänhet. Föreningen Sveriges stadsdomare föreslår, att den

utförliga statistiken skall omfatta endast sådana fall, där personundersökning

skett.

Från många håll har man uttryckt sitt gillande av förslaget om att åtalseftergiftsfallen

skall medtagas. Även principen, att åklagaren skall i varje

särskilt fall avgöra, huruvida brottets svårhetsgrad är sådan att utförlig

rapportering bör ske, har i allmänhet godtagits. Poliskammaren i Hälsingborg

föreslår dock, att den utförliga rapporteringen skall avse alla fall av

åtalseftergift utom dem, där brottet är ringa och uppenbarligen skett av

okynne eller förhastande. Statistiska centralbgrån anser, att även åtalseftergifter

enligt nykterhetsvårdslagen och enligt 20 kap. 7 § punkt 2 rättegångsbalken

bör rapporteras utförligt enligt samma regler som övriga åtalseftergifter.

Polismästaren i Stockholm delar denna uppfattning och vill dessutom

utsträcka en dylik rapportering till att gälla även de fall, där åklagaren avstår

från åtal på grund av gärningsmannens sinnessjukdom. De båda sistnämnda

myndigheterna föreslår dessutom en summarisk redovisning av de

fall, då åtal ej sker, emedan stalsåklagaren funnit åtal icke vara ur allmän

synpunkt påkallat.

Beträffande ver k ställi g betsstatistik en ansluter fångvårdsstgrelsen

sig till de av utredningen föreslagna principerna men anser alt den

föreslagna skyldigheten för skyddskonsulenterna att lämna uppgifter om

villkorligt frigivna och villkorligt dömda, som stått under övervakning,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

skulle medföra en ganska betydande ökning av skyddskonsulentorganisationens

arbetsbörda. Styrelsen är emellertid ej beredd att taga ställning till

frågan, huruvida detta bör leda till ett överförande helt eller delvis av uppgiftsskyldigheten

från skyddskonsulenterna till fångvårdsstyrelsen (beträffande

villkorligt frigivna) och övervakningsdomstolarna (beträffande villkorligt

dömda).

Om förslaget till statistik vart tionde år över bötesbetalningen råder delade

meningar bland de remissinstanser, som upptagit denna fråga. Direkt

avstyrkande yttranden föreligger från statskontoret, länsstyrelsen i Jämtlands

län och föreningen Sveriges landsfiskaler. Avstyrkandet motiveras i

huvudsak med den arbetsökning som förslagets genomförande skulle föranleda.

Vikten av att den föreslagna återfallsstatistiken kommer till

stånd har särskilt framhållits av statspolisintendenten, Stockholms rådhusrätt,

länsstyrelsen i Jämtlands län, statens kriminaltekniska anstalt, föreningen

Sveriges häradshövdingar och föreningen Sveriges stadsdomare.

Bland de synpunkter som anförts på utredningens förslag i denna del må

vidare nämnas, att fångvårdsstyrelsen ansett, att svårigheterna att fastställa

det verkliga antalet återfall och att på ett praktiskt sätt utforma begreppet

återfallskapacitet ger en återfallsstatistik ett begränsat värde, samt

att reaktionssystemet, domstolarnas praxis och verkställighetsbestämmelserna

torde komma att skifta i sådan grad, att det blir vanskligt att med stöd

av återfallsstatistik draga några säkra slutsatser om olika reaktionsformers

effektivitet. Trots dessa invändningar finner styrelsen att möjligheter bör

skapas för en återfallsstatistik genom inrättande av det föreslagna kriminalstatistikarkivet.

Däremot bör ytterligare övervägas, huruvida detta arkiv

skall utnyttjas för en fortlöpande återfallsstatistik eller enbart för specialundersökningar.

Ungdomsfängelsenämnden anser att ungdomsfängelse bör

jämställas med övriga reaktionsformer i fråga om återfallsstatistiken, eftersom

de fall, då ungdomsfängelsefången överföres till tidsbestämt frihetsstraff,

ej är så många att någon särskild återfallsstatistik är motiverad.

Statskontoret anser att återfallsstatistiken bör anordnas endast som tillbakablickande

statistik.

Beträffande utredningens förslag, att straffregistret skall få tillgång till

uPPgifter om inträffade dödstall genom att från pensionsstyrelsen utlånas

uppgifter om avlidna, anför pensionsstyrelsen, att detta icke möter någon

svårighet beträffande huvuddelen av dessa kort, för närvarande cirka 40 000

per ar, men alt ett utlånande av de övriga cirka 30 000 korten skulle medföra

en betydande arbetsökning, emedan man skulle bli nödsakad att anteckna

dödsfallsdatum på de hos styrelsen liggande ansökningshandlingarna

i stället för att som nu häfta fast avtryckskorten vid handlingarna.

Styrelsen föreslår i stället att straffregistret skall tillhandahålla styrelsen

bevakningskort med uppgifter om namn och födelsedatum för personer, om

vilkas dödsfall uppgift önskas. Dessa kort skulle, då meddelande om döds
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

fall kommit, förses med uppgift om dödsfallsdatum och återställas till straffregistret.

Fångvårdsstyrelsen, som finner anordningen med en fortlöpande

utsortering ur straffregistret av akter och registerkort för avlidna personer

mycket betydelsefull, anser att det av pensionsstyrelsen föreslagna tillvägagångssättet

av sekretesskäl bör avvisas.

Lämpligheten av den föreslagna utökningen av statistiken över

nådeärenden ifrågasättes av poliskammaren i Hälsingborg. Den viktigaste

frågan får anses vara, varför nåd beviljats resp. icke beviljats, och

denna fråga kan icke besvaras genom statistiken. Polismästaren i Malmö

framhåller, att det torde vara svårt att få en helt riktig bild av nådeinstitutets

tillämpning, emedan den nådesökande i många fall icke räknat med

eller ens åsyftat ett bifall till ansökningen utan endast avsett att vinna en

frist före avtjänandet. Nedre justitierevisionen anser, att det kunde vara av

intresse att veta huruvida de eftergifter nådebesluten innebär och den tillit de

i de allra flesta fall ger uttryck åt är av betydelse i något hänseende för

återfallsfrekvensen, och skulle därför finna det önskvärt med särskilda återfallssiffror

för benådade, som rapporterats till straffregistret. Även statskontoret

finner goda skäl tala för en speciell återfallsstatistik beträffande

de benådade.

Förslaget om en rådgivande nämnd knuten till statistiska centralbyråns

rättsstatistiska avdelning har uttryckligen tillstyrkts av riksåklagarämbetet

och polismästaren i Malmö men avstyrkts av statskontoret,

statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet och polismästaren i Stockholm.

Statistiska centralbyrån uttalar att det, så länge klarhet ännu ej

vunnits om hur samordningen inom den officiella statistiken organisatoriskt

skall lösas, icke torde vara lämpligt att binda sig för en viss organisationsform

för en begränsad statistikgren. Samråd bör i stället tills vidare ske

från fall till fall med de experter, myndigheter eller organisationer som i

varje enskilt fall kan ifrågakomma.

Vad angår publiceringen av kriminalstatistiken avstyrker

statskontoret förslaget om utgivande av sammanfattande tioårsöversikter.

Polismästaren i Stockholm anser tio år vara alltför lång tid och föreslår i

stället femårsöversikter. Statistiska centralbyrån föreslår att ställning nu

icke skall tagas till sättet för publiceringen utan att det skall uppdragas åt

centralbyrån att sedermera framlägga förslag därom i samband med äskande

av anslag för ämbetsverkets publikationsverksamhet.

Beträffande reformens inverkan på personal och kostnader

framföres erinringar i skilda avseenden av statskontoret, statens lönenämnd

och statens organisationsnämnd.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

Departementschefen

En viktig förutsättning för att brottsligheten och dess utveckling skall

kunna följas och vår kännedom om dess struktur och bakgrund förbättras

är att tillgång finnes till en god kriminalstatistik. Vår nuvarande kriminalstatistik,

som i huvudsak har den utformning som den fick år 1913, är

emellertid i skilda hänseenden föråldrad och bristfällig.

Det av kriminalstatistikutredningen framlagda förslaget till omläggning

av kriminalstatistiken grundas på en mycket ingående utredning om de

krav som från kriminologisk och kriminalpolitisk synpunkt bör ställas på

denna statistik och de skilda behov av förbättringar som föreligger. Bland

nyheterna i förslaget märkes införande av verkställighetsstatistik med syfte

att redovisa vad som inträffat med de dömda under verkställighetstiden,

både i fråga om deras uppförande (rymningar etc.) och myndigheternas

åtgärder (tillstånd till permission eller frigång, förverkande av villkorlig

dom etc.). Utredningen föreslår i detta sammanhang särskild undersökning

av bötesbetalningen vart tionde år. En annan nyhet är återfallsstatistik,

som är avsedd att giva en uppfattning om resultatet av olika i kriminalvården

använda behandlingsformer men som enligt utredningens mening

kan komma att få betydelse även för orsaksforskningen. I anslutning

till återfallsstatistiken har utredningen tänkt sig att man skall upplägga

ett kriminalstatistikarkiv med personakter, vilket kan ligga till grund

för kriminologiska specialundersökningar. Förslaget innebär även i övrigt

förbättringar i olika hänseenden av kriminalstatistiken.

Utredningens förslag har vid remissbehandlingen, frånsett detaljanmärkningar,

genomgående befunnits väl avvägt. Även jag anser förslaget ägnat

att läggas till grund för den framtida utformningen av vår kriminalstatistik.

En uppbyggnad av statistiken efter de av utredningen angivna riktlinjerna

synes komma att giva Sverige en rationellt utformad kriminalstatistik,

som kan lämna värdefulla upplysningar för det kriminalpolitiska

reformarbetet och bilda underlag för kriminologisk forskning. Vid

överläggningar med nordiska representanter har också rått enighet om att

förslaget är lämpat såsom huvudsaklig grundval för utformningen av kriminalstatistiken

även i övriga nordiska länder.

En utbyggnad av kriminalstatistiken i hela den av utredningen föreslagna

omfattningen, något som är förenat med ej oväsentliga kostnader för statsverket,

bör dock ej genomföras utan en detaljerad översyn och överarbetning

i fråga om statistikens uppläggning och uppkommande personalbehov.

Jag anser mig därför nu endast kunna förorda, att vissa angelägna men

mindre kostnadskrävande delar av förslaget genomföres. Sålunda vill jag

löreslå, att den nuvarande statistiken över brott som kommit till polisens

kännedom kompletteras med uppgifter om brottsliga handlingar som begåtts

av barn före fyllda femton år. En sådan komplettering är av stort

värde för det kriminalpolitiska arbetet med hänsyn till brottslighetens ten
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

25

dens att gå allt lägre ned i åldrarna. I syfte att minska arbetsökningen för

uppgiftslämnarna till polisstatistiken torde vid genomförande av denna utbyggnad

böra iakttagas, att kvartalsuppgifterna tills vidare liksom hittills

får fördela sig över hela kvartalet i stället för att, såsom utredningen föreslagit,

specificeras för varje månad. En viktig förbättring, som också nu

bör genomföras, är en utförligare redovisning av sådana fall, då domstol

beträffande underårig lagöverträdare förordnat att han skall överlämnas

till omhändertagande för skyddsuppfostran. Även statistiken om beviljade

åtalseftergifter bör effektiviseras i huvudsak enligt den plan som utredningen

framlagt. Statistik torde böra föras över fall, då åtal eftergivits enligt

lagen om eftergift av åtal mot vissa underåriga, barnavårdslagen, ungdomsfängelselagen

och nykterhetsvårdslagen samt enligt 20 kap. 7 § p. 2

rättegångsbalken (vissa fall av brottskonkurrens). Statistik bör även föras

beträffande sådana fall, då åtal enligt åklagarens beslut ej skall anställas

på grund av att den misstänkte är sinnessjuk eller eljest psykiskt abnorm.

Åtalseftergifter enligt 20 kap. 7 § p. 1 rättegångsbalken (bagatellförseelser)

torde däremot kunna lämnas å sido, då den statistik häröver som redan nu

kan erhållas genom bearbetning av de till riksåklagarämbetet insända uppgifterna

tills vidare kan anses tillräcklig. Uppgifterna till straffregistret

torde i fortsättningen få göras något fylligare, så att de kan lämna ett

bättre underlag för brottslingsstatistiken.

Återstående delar av utredningens förslag till utbyggnad av kriminalstatistiken,

omfattande bl. a. återfallsstatistik och uppläggande av ett kriminalstatistikarkiv,

bör, såsom i det föregående sagts, ytterligare överses och

bearbetas. Därvid bör särskilt beaktas det av bl. a. 1956 års statistikkommitté

framförda önskemålet om tillvaratagande av möjligheter till ökat

urvalsförfarande och andra rationaliseringsåtgärder beträffande den tekniska

utformningen av statistiken, översynen, liksom annan planering i

samband med genomförandet av den föreslagna utbyggnaden av kriminalstatistiken,

torde lämpligen böra ske genom statistiska centralbyråns försorg.

För att det skall bli möjligt att få till stånd de nu föreslagna förbättringarna

samt berörda översyn bör statistiska centralbyråns rättsstatistiska avdelning

från och med nästa budgetår förstärkas med en förste aktuarie i

Ag 23, en förste kansliskrivare i Ag 12, ett kanslibiträde i Ag 7 samt ett kontorsbiträde

i reglerad befordringsgång.

I den mån det kommer att visa sig möjligt att med utnyttjande av statistiska

centralbyråns personella och tekniska resurser genomföra ytterligare

av utredningen föreslagna förbättringar torde det få ankomma på Kungl.

Maj :t att efter framställning av centralbyrån förordna därom.

Enligt utredningens förslag skall till statistiska centralbyråns rättsstatistiska

avdelning knytas en rådgivande nämnd med uppgift att bidraga med

sakkunskap från olika områden, när det gäller att igångsätta kriminalpolitiska

specialundersökningar. Denna tanke synes riktig, men det kan

ifrågasättas om icke ämnesområdet för ett dylikt rådgivande och samord3

Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 12

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

nande organ jämväl borde omfatta statistik över barna- och ungdomsvård,

nykterhetsvård o. dyl. Med ställningstagande till förslaget i denna del torde

få anstå i avvaktan på de åtgärder som kan komma att vidtagas för samordning

av den officiella statistiken över huvud taget.

De förslag beträffande utbyggnad av kriminalstatistiken som i det föregående

framlagts torde böra i proposition underställas riksdagen för prövning

och godkännande. Beträffande vissa i det tidigare ej berörda detaljfrågor

erfordras icke riksdagens medverkan utan bestämmelser kan utfärdas

i administrativ ordning. Frågan om personalförstärkningen vid statistiska

centralbyrån kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet

i samband med anslagsäskandena under sjunde huvudtiteln i 1960 års

statsverksproposition.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna de förslag beträffande utbyggnad av kriminalstatistiken

som i det föregående angivits.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Margit Hirén

671649 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SU 1960:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1960/61 till sta a1 i texten
  2. Rskr. 1960:76 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1960/61, s. 8 i texten
  3. SU 1960:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1960/61 under andra huvud s. 17 i texten
  4. 1LU 1960:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående kriminalstatistiken. s. 1 i texten