Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den ioktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution, m. m

1960-03-25 · 41 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 32 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:121, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den ioktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

1

Nr 121

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den i- oktober 1929

(nr 307) angående tullrestitution, m. m.; given Stockholms

slott den 25 mars 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)

angående tullrestitution; samt

2) förordning om frihet från införselavgift i vissa fall.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Såsom ett led i strävandena att åstadkomma såvitt möjligt enhetliga nordiska

regler på det tulladministrativa området föreslås i propositionen vissa

ändringar och tillägg i gällande bestämmelser om tulliestitution samt en

ny restitutionsform, benämnd reducerad restitution. De nya bestämmelserna

syftar även till en förenkling av tullrestitutionsförfarandet.

Vidare framlägges förslag till en särskild förordning om befrielse från eller

restitution av skatt eller annan avgift, som uttages vid import. Sådan avgift

skall enligt förordningen i regel inte utgå om tullfrihet åtnjutes enligt tulltaxeförordningen.

Därjämte skall restitution av erlagd avgift kunna erhållas

under i stort sett samma förutsättningar som i fråga om restitution av tull.

Förordningen träder i stället för de stadganden i ämnet, som nu finns i olika

skatte- och avgiftsförfattningar, jordbruksregleringsförfattningarna dock

undantagna.

Slutligen föreslås en utvidgning av möjligheterna till varvsindustrirestitulion

beträffande fiske-, last- och sjöräddningsfartyg.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1960. 1

1 Uihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 121

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)

angående tullrestitution

Härigenom förordnas, att 2, 3, 5—7, 10 och 11 §§ förordningen den 4 oktober

1929 angående tullrestitution1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt i

det följande sägs samt att i samma förordning skola införas två nya paragrafer,

betecknade 6 a g och 9 a §, av nedan angiven lvdelse.

(Nuvarande lydelse)

2 §.

Näringsidkare äger att vid utförsel

av här i riket framställd, reparerad

eller kompletterad vara, för vars framställning,

reparation, komplettering

eller emballering använts av honom

från utlandet införda materialier eller

andra artiklar, åtnjuta restitution

av tull (allmän industri restitution)

för en motsvarande

myckenhet materialier eller andra artiklar

av samma slag, vilka inom två

år före utförseln av honom införts

från utlandet. Rätt till allmän industrirestitution

gäller jämväl i avseende

å materialier, som gått förlorade

vid arbetets utförande.

(Föreslagen lydelse)

2 §•

Näringsidkare äger att vid utförsel

av här i riket framställd, reparerad,

bearbetad, kompletterad eller emballerad

vara, för vars framställning, reparation,

bearbetning, komplettering

eller emballering använts av honom

från utlandet införda materialier eller

andra artiklar, åtnjuta restitution

av tull (allmän industrirestitution)

för en motsvarande

myckenhet materialier eller andra artiklar

av samma slag, vilka inom två

år före utförseln av honom införts

från utlandet. Har vara införts för att

repareras, bearbetas, kompletteras eller

emballeras, skall, då näringsidkaren

återutför sålunda behandlad vara,

jämväl denna hänföras till artiklar

som nyss sagts. Rätt till allmän industrirestitution

gäller jämväl i avseende

å artiklar, som gått förlorade

vid arbetets utförande.

3 §.

ldkare av varvs- eller verkstadsrörelse

ävensom fartygsägare äger att

efter verkställd byggnad, ombyggnad,

reparation, inredning eller utrustning,

inberäknat förseende med reservdelar,

av svenskt eller utländskt

fartyg av mer än 70 tons bruttodräk
-

3 §.

läkare av varvs- eller verkstadsrörelse

ävensom fartygsägare äger att

efter verkställd byggnad, ombyggnad,

reparation, inredning eller utrustning,

inberäknat förseende med reservdelar,

av svenskt eller utländskt

fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg

1 Senaste lydelse se beträffande 3 § 1959: 117, beträffande 6 § 1957:138 och beträffande 10 §

1956: 198.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 ur 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tighet, utländskt järnfartyg även av

70 tons bruttodräktighet eller därunder,

eller av skeppsdocka, dockport,

ponton, slip, stapelbädd, utrustningskaj

eller mudderverk, för vilkas byggnad,

ombyggnad, reparation, inredning,

utrustning eller sjösättning använts

av honom från utlandet införda

materialier eller andra artiklar,

åtnjuta restitution av tull (varvsindustrirestitution)

för en

motsvarande myckenhet materialier

eller andra artiklar av samma slag,

vilka inom fem år före arbetets slutförande

av honom införts från utlandet.

I fråga om svenskt fartyg, som är

undantaget från ovillkorlig mätningsskyldighet,

skall beträffande varvsindustrirestitution

70 tons bruttodräktighet

anses motsvara 20 meters

längd, mätt enligt gällande förordning

angående fartygs byggnad och

utrustning. Rätt till varvsindustrirestitution

gäller jämväl i avseende å

materialier, som gått förlorade vid arbetets

utförande.

5 §•

Näringsidkare äger att vid återutförsel

av varor, som av honom införts

från utlandet, åtnjuta restitution av

tull (bandelsrestitution) för

en motsvarande myckenhet varor av

samma slag, vilka inom två år före

återutförseln av honom införts från

utlandet. Handelsrestitution må icke

medgivas för spannmål, omalen eller

malen, levande djur, alkoholhaltiga

drycker, sprit eller absolut alkohol

och ej heller för varor, vilka vid återutförseln

icke äro marknadsgilla eller

som äro avsedda att återsändas

till produktions- eller inköpslandet eller

till producentens eller den ursprunglige

säljarens ombud i annat

land.

med en längd av minst åtta meter,

mätt från förkant av förstäven till

akterkant av akterståven, annat

svenskt eller utländskt fartyg av mer

än 70 tons bruttodräktighet, utländskt

järnfartyg även av 70 tons

bruttodräktighet eller därunder, eller

av skeppsdocka, dockport, ponton,

slip, stapelbädd, utrustningskaj eller

mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad,

reparation, inredning, utrustning

eller sjösättning använts av

honom från utlandet införda materialier

eller andra artiklar, åtnjuta

restitution av tull (varvsindustri

r e s t i t u t i o n) för en motsvarande

myckenhet materialier eller

andra artiklar av samma slag, vilka

inom fem år före arbetets slutförande

av honom införts från utlandet. I

fråga om svenskt fartyg, som är undantaget

från ovillkorlig mätningsskyldighet,

skall beträffande varvsindustrirestitution

70 tons bruttodräktighet

anses motsvara 20 meters

längd, mätt enligt gällande förordning

angående fartygs byggnad och utrustning.

Rätt till varvsindustrirestitution

gäller jämväl i avseende å artiklar,

som gått förlorade vid arbetets utförande.

5 §•

Näringsidkare äger att vid återutförsel

i samband med försäljning av

varor, som av honom införts från utlandet,

åtnjuta restitution av tull

(bandelsrestitution) för en

motsvarande myckenhet varor av

samma slag, vilka inom två år före

återutförseln av honom införts från

utlandet. Generaltullstyrelsen äger

efter samråd med kommerskollegium

i särskilt fall medgiva restitution

utan hinder av att försäljning ej ägt

rum före återutförseln.

Handelsrestitution må icke medgivas

för varor, vilka vid återutförseln

icke äro marknadsgilla eller som äro

avsedda alt återsändas till produktions-

eller inköpslandet eller till pro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

(Nuvarande lydelse)

6 §.

Förutom i fall, som avses i 2—5 §§,

må restitution av tull (särskild

restitution) kunna medgivas,

a) i fråga om vara, som ännu icke

utlämnats från tullverket:

då tullavgiften uppenbarligen blivit

av förbiseende erlagd; eller

då eljest synnerliga skäl föreligga;

b) vid återutförsel av från tullverket

utlämnad vara:

då beträffande varan förutsättningar

för tullfrihet under viss tid enligt

tulltaxeförordningen uppenbarligen

varit för handen;

då varan vid vederbörlig undersökning

befunnits innehålla arsenik eller

annat giftigt ämne i sådan myckenhet,

att varan enligt gällande giftstadga

icke må hållas till salu;

då varan på grund av fel eller eljest

befunnits icke överensstämma

med ingånget köpeavtal och ej blivit

här i riket nyttjad eller utbjuden till

försäljning, dock att restitution må

kunna medgivas beträffande vara,

som nyttjats endast i samband med

provning eller under därmed jämförliga

förhållanden, ävensom beträffande

till försäljning utbjuden vara i fall

då utbjudandet ägt rum utan att felet

i varan varit känt eller ock skett

uteslutande i syfte att begränsa den

kostnad och skada, som förorsakats

av felet;

då tullavgiften för varan uppenbarligen

blivit av förbiseende erlagd och

varan ej blivit här i riket nyttjad;

eller

då eljest synnerliga skäl föreligga.

(Föreslagen lydelse)

ducentens eller den ursprunglige säljarens

ombud i annat land.

6 §•

Restitution av tull (särskild

restitution) må, under förutsättningar

varom Konungen äger förordna,

kunna medgivas,

a) i fråga om vara, som ännu icke

utlämnats från tullverket:

då tullavgiften uppenbarligen blivit

av förbiseende erlagd; eller

då eljest synnerliga skäl föreligga;

b) vid återutförsel av från tullverket

utlämnad vara:

då beträffande varan förutsättningar

för tullfrihet under viss tid enligt

tulltaxeförordningen uppenbarligen

varit för handen;

då varan på grund av stadgande,

som meddelats med hänsyn till allmän

hälsovård, allmän säkerhet eller

andra liknande intressen, icke må

hållas till salu;

då varan på grund av fel eller eljest

befunnits icke överensstämma

med ingånget köpeavtal eller icke blivit

inom avtalad tid avlämnad;

då varan uppenbarligen felbeställts

eller hinder av teknisk art för varans

användning för avsett ändamål förelegat

vid införseln;

då varan uppenbarligen blivit av

förbiseende avsänd till mottagaren

och för dennes räkning förtullad;

då tullavgiften för varan uppenbarligen

blivit av förbiseende erlagd; eller
då

eljest synnerliga skäl föreligga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år W60

(Nuvarande lydelse)

Tullrestitution enligt punkt b) må

åtnjutas, allenast för så vitt varan

inom sex månader efter införseln

återutförts av den, som infört varan.

Då särskilda skäl föreligga må doek

generaltullstyrelsen i fråga om vara,

som befunnits icke överensstämma

med ingånget köpeavtal, medgiva, att

restitution må åtnjutas även om återutförseln

skett efter utgången av

nämnda tid d sex månader.

Har från tullverket utlämnad vara,

beträffande vilken tullfrihet under

viss tid enligt 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen

medgivits eller förutsättningar

för sådan tullfrihet uppenbarligen

varit för handen, under

tullkontroll blivit förstörd eller eljest

bevisligen gått förlorad, innan varan

skolat återutföras, må befrielse från

eller restitution av tull för varan åtnjutas.

Har transportmedel, för vilket tullfrihet

under viss tid enligt tulltaxeförordningen

medgivits, blivit genom

olycka svårt skadat innan det skolat

återutföras, må Konungen förordna

om befrielse från tull för transportmedlet.

Sådan befrielse må dock icke

beviljas i andra fall än där transportmedlet

överlåtes till statsverket eller

under tullkontroll förstöres.

Har eljest från tullverket utlämnad

vara, beträffande vilken tullfrihet under

viss Hd enligt tulltaxeförordningen

medgivits eller förutsättningar för

sådan tullfrihet uppenbarligen varit

för handen, blivit förstörd eller gått

förlorad, innan varan skolat återutföras,

ankommer på prövning av Konungen,

huruvida och i vad mån befrielse

från eller restitution av tull

för varan må åtnjutas. Sådan befrielse

eller restitution må dock icke beviljas

i andra fall än då varan förstörts

på grund av myndighets föreskrift

eller gått förlorad genom olycka

eller annan liknande händelse,

varöver den som infört varan icke

skäligen kunnat råda.

(Föreslagen lydelse)

Tullrestitution enligt punkt b) må

åtnjutas, allenast för så vitt varan

inom ett år efter införseln återutförts

av den, som infört varan. Då

särskilda skäl föreligga, må dock restitution

åtnjutas även om återutförseln

skett efter utgången av nämnda

tid av ett år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds proposition nr 121 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 a §.

Förutom i fall, som avses i 2—6 §§,

må restitution av tull (reducerad

restitution), i den mån Konungen

därom förordnar, åtnjutas

vid återutförsel av:

a) rullande järnvägsmateriel och

delar därtill, som införts för tillfälligt

brukande;

b) materiel, som införts för tillfälligt

brukande

vid utförande av anläggnings-,

byggnads- eller liknande arbeten eller

komplettering, reparation, avprovning

eller liknande arbeten å anläggning

eller byggnad, eller

för vetenskapligt, undervisningseller

tekniskt ändamål; samt

c) maskiner, apparater och instrument

ävensom delar därtill, som

för tillfälligt brukande införts antingen

som ersättning för motsvarande

föremål, vilka genom olycka skadats

eller förstörts, eller i avvaktan

å avlämnande av motsvarande beställda

föremål, eller

på grund av fel eller eljest befunnits

icke överensstämma med ingånget

köpeavtal och i avvaktan på

avtalsenligt avlämnande endast tillfälligt

här i riket nyttjats, eller ock

för tillfälligt brukande införts i avvaktan

å försättande i avtalsenligt

skick av motsvarande avlämnade föremål.

Tullrestitution enligt punkterna a)

—c) må åtnjutas för tullbeloppet med

avdrag, för varje påbörjad månad efter

materielens införsel, vid tillämpning

av punkt a) av två procent,

punkt b) av fem procent och punkt

c) av tio procent.

Har vara, för vilken vid återutförsel

tullrestitution enligt denna paragraf

åtnjutits, i oförändrat skick

återinförts under sådana förhållanden

att tullfrihet enligt tulltaxeförordningen

medgivits mot inbetalning

av restitutionsbeloppet, må, när varan

ånyo återutföres efter tillfälligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1060

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 §•

Prövning av — — — med kommerskollegium.

Prövning av fråga angående särskild

restitution enligt 6 § ankommer

på generaltullstyrelsen, i den mån

styrelsen icke finner prövningen

lämpligen kunna överlåtas på lokal

tullmyndighet.

10 §.

Generaltullstyrelsen må i särskilda

fall medgiva utsträckning av de i 2,

3 och 3 a §§ fastställda tidrymder.

Likaledes må generaltullstyrelsen

medgiva, att tullrestitution, som avses

i nämnda paragrafer, må åtnjutas

jämväl i det fall, att hinder uppstått

för artiklarnas användning för

de i sagda paragrafer omförmälda arbeten

och artiklarna på grund därav

återulföras, liksom ock i det fall, att

det för sökanden skulle medföra synnerlig

kostnad eller olägenhet att visa

de använda artiklarnas slag och ursprung,

men han ådagalagt, alt artiklarna

till myckenhet och beskaffenhet

överensstämma antingen med

artiklar, som av sökanden införts

från utlandet, eller med artiklar, som

av honom framställts med användande

av artiklar, införda av honom.

brukande för ändamål som avses i

denna paragraf, restitution åtnjutas

av det inbetalade restitutionsbeloppct

med avdrag, som i nästföregående

stycke sägs, beräknat å det ursprungliga

tullbeloppet.

7 §•

Prövning av — — — med kommerskollegium.

Prövning av fråga angående restitution

enligt 6 eller 6 a § ankommer

på generaltullstyrelsen, i den

mån styrelsen icke finner prövningen

lämpligen kunna överlåtas på lokal

tullmyndighet.

9 a §.

Restitution av tull må ej åtnjutas

med mindre ansökning därom avser

belopp om sammanlagt lägst etthundra

kronor, såvitt angår 2—5 §§, femtio

kronor, såvitt angår 6 §, och tvåhundra

kronor, såvitt angår 6 a §.

Restitution av tull enligt denna förordning

skall för varje ansökning

medgivas i hela kronor, så att överskjutande

öretal bortfaller.

10 §.

Generaltullstyrelsen må i särskilda

fall medgiva utsträckning av de i 2, 3,

3 a och 5 §§ fastställda tidrymder.

Likaledes må generaltullstyrelsen

medgiva, att tullrestitution, som avses

i 2, 3 och 3 a §§, må åtnjutas

jämväl i det fall, att hinder uppstått

för artiklarnas användning för de i

sistnämnda paragrafer omförmälda

arbeten och artiklarna på grund därav

återutföras, liksom ock i det fall,

att det för sökanden skulle medföra

synnerlig kostnad eller olägenhet att

visa de använda artiklarnas slag och

ursprung, men han ådagalagt, att artiklarna

till myckenhet och beskaffenhet

överensstämma antingen med

artiklar, som av sökanden införts

från utlandet, eller med artiklar, som

av honom framställts med användande

av artiklar, införda av honom.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §•

Vid tillämpning av denna förordning

skall varas införsel anses hava

skett den dag, från vilken anstånd

med fullgörande av de med varans

förtullning sammanhängande förpliktelser

mot tullverket skall enligt därför

gällande stadganden beräknas.

Förordningen avser icke blott varor,

som införts direkt från utlandet, utan

även varor, som inkommit från frihamn,

uttagits från frilager, tullnederlag

eller transitupplag eller ankommit

efter transitering.

Vad i denna förordning stadgas angående

tullrestitution vid utförsel

gäller även, då gods, för vilket sådan

restitution ifrågasättes, utförts till

frihamn eller intagits å frilager.

11 §•

Vid tillämpning av denna förordning

skall varas införsel anses hava

skett den dag, från vilken anstånd

med fullgörande av de med varans

förtullning sammanhängande förpliktelser

mot tullverket skall enligt därför

gällande stadganden beräknas.

Förordningen avser icke blott varor,

som införts direkt från utlandet, utan

även varor, som inkommit från frihamn,

uttagits från tullnederlag eller

transitupplag eller ankommit efter

transitering.

Vad i denna förordning stadgas angående

tullrestitution vid utförsel

gäller även, då gods, för vilket sådan

restitution ifrågasättes, utförts till

frihamn eller, vad angår gods, för vilket

allmän industrirestitution eller

handelsrestitution ifrågasättes, såsom

förnödenhets- eller proviant artiklar

ombordtagits å fartyg eller luftfartyg

i utrikes trafik.

Vid tillämpning av 6 och 6 a §§

skall med där avsedd återutförsel

jämställas förstöring under myndighets

kontroll.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960. I fråga om dessförinnan införd

vara må dock reducerad restitution ifrågakomma allenast om tullfrihet

under viss tid enligt 8 § 2 mom. tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr

316) medgivits för varan för tid efter ikraftträdandet och tullen för varan

blivit erlagd, och skall för beräkning i sådant fall av restitutionsbelopp införseln

anses hava skett den dag då tullfrihetstiden utgick.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

Förslag

till

förordning om frihet från införselavgift i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Införes vara till riket under sådana omständigheter vilka för tullpliktig

vara medföra rätt till tullfrihet enligt 4 §, 6 § 1 mom. eller 8—12 §§ tulltaxeförordningen,

skall icke heller utgå skatt eller annan avgift som på grund av

införseln eljest skolat erläggas till tullverket.

Vad i första stycket sägs skall i fall som avses i 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen

gälla endast om varan återinföres av den som utfört densamma.

2 §.

Restitution av skatt eller annan avgift, som erlagts till tullverket på grund

av införsel till riket, må, i den mån återbäring av det erlagda beloppet icke i

annan ordning kan medgivas, åtnjutas i den utsträckning restitution av tull

med stöd av 2, 4, 5, 6 eller 6 a § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)

angående tullrestitution beviljas för varan eller, i fråga om tullfri vara,

skulle beviljas, därest varan var tullbelagd.

3 §•

I fråga om befrielse från eller restitution av skatt eller annan avgift enligt

1 och 2 §§ skall vad för motsvarande fall är föreskrivet beträffande tull i

tillämpliga delar lända till efterrättelse.

4 §•

Bestämmelserna i denna förordning skola icke äga tillämpning å införsel-,

kompensations- och regleringsavgifter på jordbrukets eller fiskets område.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960. Genom förordningen upphäves

vad i annan författning finnes stridande mot förordningens bestämmelser.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1960

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 mars

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Edenman,

Netzén, ap Geijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar

i tullrestitutionsförordningen, m. m. samt anför därvid följande.

1. Inledning

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet tillsatte vid sitt möte i Helsingfors

i augusti 1957 ett särskilt tullexpertutskott, som skulle närmare behandla

de i förslaget till konvention om nordiskt ekonomiskt samarbete berörda

tulltekniska och tulladministrativa spörsmålen. Tullexpertutskottet

arbetade med den målsättningen att de gemensamma bestämmelser i sagda

hänseenden, som påkallades vid ett genomförande av en gemensam nordisk

marknad, skulle intagas i en överenskommelse, som i förening med huvudkonventionen

om nordiskt ekonomiskt samarbete skulle undertecknas och

ratificeras av de fyra nordiska länderna. I juli 1959 överlämnade tullexpertutskottet

till samarbetsutskottet ett förslag till överenskommelse mellan

de nordiska länderna om gemensamma tulladministrativa bestämmelser, om

vilket förslag enighet uppnåtts inom tullexpertutskottet.

Vid Nordiska rådets sjunde session i Stockholm i november 1959 beslöt

rådet, på förslag av rådets ekonomiska utskott, antaga en rekommendation,

vari rådet föreslog regeringarna att närmare utveckla det ekonomiska samarbetet

och att skapa i detta sammanhang erforderliga arbetsformer. Ekonomiska

utskottets förslag hade delvis grundats på ett av de nordiska samarbetsministrarna

den 17 oktober 1959 till rådet överlämnat förslag till inrättandet

av ett nordiskt ministerråd och samarbetsutskott för ekonomiskt

samarbete. I sistnämnda förslag framhölls, att det i samband med tullunionsplanerna

utförts ett betydande arbete på det tulltekniska området. Även

här skulle, uttalades det, ett fortsatt samarbete i syfte att åstadkomma gemensamma

regler och en koordinering av de tulladministrativa bestämmelserna

innebära fördelar såväl för näringslivet som för tullmyndigheterna i

de nordiska länderna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1960

En redogörelse för Nordiska rådets sjunde session överlämnades av Kungl.

Maj :t till riksdagen.

I utlåtande (1959: 7) över redogörelsen sade sig utrikesutskottet finna det

naturligt att riksdagen, sedan den tilltänkta nordiska tullunionen icke under

dåvarande omständigheter kunde väntas bli realiserad, uttalade sig för

att det nordiska ekonomiska samarbetet fortsattes i de former, vilka betingades

av Sveriges, Danmarks och Norges väntade anslutning till den Europeiska

frihandelssammanslutningen, vilken då befann sig under bildande. Därvid

borde uppmärksammas de olika samarbetsuppgifter, som närmare angavs

bl. a. i de nordiska samarbetsministrarnas förslag av den 17 oktober 1959.

Genom skrivelse den 15 december 1959 (nr 352) anmälde riksdagen för

Kungl. Maj :t, att riksdagen beslutat i överensstämmelse med utskottets hemställan.

Det av tuliexpertutskottet framlagda förslaget till överenskommelse avsåg

bl. a. att åstadkomma gemensamma nordiska regler beträffande tullfrihet

och tullrestitution och berörde således två för tullmyndigheternas verksamhet

centrala författningskomplex. Vid utarbetandet av förslaget har det varit

eu riktlinje att icke göra inskränkning i de förmåner som redan tillförsäkrats

näringslivet i respektive nordiska länder. I vissa avseenden innebar

förslaget ökade lättnader såväl i Sverige som i övriga nordiska länder.

Vad tuliexpertutskottet föreslagit i fråga om tullfrihet och därmed sammanhängande

frågor har behandlats och så langt möjligt beaktats i den proposition

med förslag till ny lulltaxeförordning (nr 98) som nyligen förelagts

riksdagen. Av tullexpertutskottets förslag återstår sålunda att anmäla de

delar som avser tullrestitution o. dyl.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 januari 1960 har generaltullstijrelsen

hemställt om vissa ändringar i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)

angående tullrestitution samt kungörelsen samma dag (nr 308) med tillämpningsföreskrifter

till sagda förordning, in. m. Vid skrivelsen har fogats erforderliga

författningsförslag.1 De begärda ändringarna, som föreslås skola

träda i kraft den 1 juli 1960, ansluter sig i allt väsentligt till nyssnämnda

av tuliexpertutskottet i juli 1959 framlagda förslag till överenskommelse

mellan de nordiska länderna och avser huvudsakligen reglerna om allmän

industrirestitution, handelsrestitution och särskild restitution. Bestämmelserna

om varvsindustrirestitution, flygindustrirestitution och kvarnindustrirestitution,

vilka ämnen icke behandlats av tuliexpertutskottet, beröres däremot

ej, utom på ett par punkter, av ändringsförslagen. Dessa innebär vidare

inrättandet av en ny form av tullrestitution, benämnd reducerad restitution,

avsedd att bl. a. ersätta nuvarande regler i tulltaxeförordningen om

temporär tullfrihet för maskiner m. m., som införes för användning vid all
1

Generaltullstyrelsens förslag till ändringar i tullrestitutionsförordningen överensstämmer i berörda

delar i allt väsentligt med vid propositionen fogat författningsförslag. Styrelsens förslag

till ändrade tillämpningsföreskrifter bär — med ett par rent redaktionella jämkningar såsom

Bihang fogats vid statsrådsprotokollet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1960

männyttigt företag, samt för lokomotiv och järnvägsvagnar, som av järnvägsförvaltning

förhyres från utlandet.

över generaltullstyrelsens framställning har efter remiss utlåtanden avgivits

av kommerskollegium, järnvägsstyrelsen, Sveriges industriförbund

(som underställt ärendet berörda branschorganisationer, däribland Sveriges

kemiska industrikontor), Sveriges allmänna exportförening och Sveriges

grossistförbund. Kommerskollegium har därjämte överlämnat yttranden

från Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare,

Handelskammaren i Göteborg, Handelskammaren i Karlstad, Handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län, Handelskammaren i Gävle,

Västernorriands och Jämtlands läns handelskammare samt Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare. Därjämte har inkommit en skrift från

Tysk-svenska handelskammaren i Stockholm.

Vissa av de frågor, som generaltullstyrelsen berört i sin nyssnämnda framställning,

har styrelsen tidigare underställt Kungl. Maj:t i skrivelser den 18

februari och deu 22 oktober 1959. De därvid framlagda förslagen var delvis

föranledda av en av Rådet för samarbete på tullområdet den 28 november

1957 antagen rekommendation, vilken med vissa undantag godkänts för

svensk del. Över den förra skrivelsen avgavs utlåtanden av kommerskollegiuin,

som även överlämnade ett från Stockholms handelskammare infordrat

yttrande, samt av kontrollstyrelsen.

Generaltullstyrelsens framställning av den 18 januari 1960 — vilken alltså

även innefattar de förslag som framlades i styrelsens tidigare skrivelser —

har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Därvid har från flera håll anförts, att de föreslagna bestämmelserna

i olika avseenden innebär förenklingar. Det har även framhållits att ett

genomförande av förslaget torde komma att medföra fördelar för det svenska

näringslivet. I

I anslutning härtill torde få anmälas frågan om utvidgning av möjligheterna

till varvsindustrirestitution beträffande fiskefartyg m. m. Förslag härom

har framlagts i en inom finansdepartementets rättsavdelning i januari

1960 upprättad promemoria. Förslaget innebär att varvsindustrirestitution

skall kunna ifrågakomma för vissa fartygskategorier, vilka nu icke omfattas

av bestämmelserna om varvsindustrirestitution, nämligen svenska fiskeoch

lastfartyg av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, dock med en längd

a\ minst atta meter, samt utländska dylika fartyg av annat material än järn.

Härför erforderlig ändring i tullrestitutionsförordningen har i promemorian

föreslagits få tillämpning från och med den 1 juli 1960.

över promemorian har efter remiss utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen

(som även överlämnat från tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg

och Malmö samt tullkammaren i Oskarshamn infordrade yttranden), kommerskollegium

(som överlämnat yttranden från Stockholms handelskam
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1960

mare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Skånes handelskammare,

Handelskammaren i Göteborg, Handelskammaren i Karlstad, Handelskammaren

i Gävle samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare),

fiskeristyrelsen (som överlämnat ett av Sveriges fiskares riksförbund

avgivet yttrande), ävensom sjöfartsstyrelsen. Därjämte har ett

flertal organisationer beretts tillfälle avgiva yttrande. Av dessa har yttranden

avgivits av Sveriges industriförbund (som bifogat en skrivelse från Sveriges

mekanförbund), Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges

varvsindustriförening, Sveriges allmänna exportförening, Svenska

varvsföreningen, Sveriges redareförening samt Föreningen Sveriges mindre

varv.

Vid remissbehandlingen har det i promemorian framlagda förslaget i huvudsak

tillstyrkts eller lämnats utan erinran.''

I sammanhanget bör erinras om att riksdagen i skrivelse den 12 maj 1959

(nr 235) hos Kungl. Maj:t hemställt att av riksdagens revisorer aktualiserad

fråga om åtgärder i syfte att förenkla det nuvarande tullrestitutionsförfarandet

måtte upptagas till prövning. I anledning härav har — såsom omnämnts

i propositionen nr 29 till innevarande riksdag — vissa förberedande

undersökningar av teknisk art igångsatts av generaltullstyrelsen i samråd

med statens organisationsnämnd.

De av generaltullstyrelsen nu aktualiserade frågorna avser väsentligen

andra sidor av tullrestitutionsförfarandet än som omfattas av de pågående

organisatoriska undersökningarna. Nämnda undersökningar utgör således

inte något hinder för att genomföra de här framlagda förslagen. Jag vill

emellertid påpeka att även dessa syftar till förenklingar. Generaltullstyrelsens

förslag är vidare att se som ett led i strävandena att åstadkomma gemensamma

nordiska regler på det tulladministrativa området; motsvarande

regler har för övrigt redan genomförts i Danmark. Den i promemorian

föreslagna utvidgningen av möjligheterna till varvsindustrirestitution för

fiskefartyg m. m. anknyter till önskemål därom som från flera håll framfördes

vid 1958 och 1959 års riksdagar.

Jag anhåller därför att nu få närmare ingå på de sålunda föreliggande

förslagen. Till en början torde en redogörelse få lämnas för gällande bestämmelser

på området. Denna redogörelse omfattar icke reglerna för varvsindustrirestitution,

till vilka jag återkommer i det följande i samband med

att jag närmare behandlar denna fråga.

2. Gällande bestämmelser

Tullrestitution

Bestämmelserna om tullrestitution återfinnes i förordningen den 4 oktober

1929 (nr 307) angående tullrestitution, kungörelsen samma dag (nr

308) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning samt generaltullstyrelsens

kungörelse den 23 februari 1953 (Tullverkets författningssamling

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

nr 30) med anvisningar till tnllreslitutionsförordningens tillämpningsföreskrifter.

Enligt 2 § förordningen äger näringsidkare att vid utförsel av här i riket

framställd, reparerad eller kompletterad vara, för vars framställning, reparation,

komplettering eller emballering använts av honom från utlandet införda

materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (allmän

industrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier

eller andra artiklar av samma slag, vilka inom två år före utförseln av honom

införts från utlandet. Rätt till allmän industrirestitution gäller jämväl

i avseende å materialier, som gått förlorade vid arbetets utförande. Enligt

praxis anses till materialier eller andra artiklar, som nyss sagts, kunna hänföras

jämväl varor, vilka av näringsidkaren införts från utlandet för att här

i riket repareras, bearbetas eller kompletteras. Däremot medger stadgandet

ej restitution vid utförsel av vara, som här i riket undergått endast emballering.

Enligt 5 § förordningen äger näringsidkare att vid återutförsel av varor,

som av honom införts från utlandet, åtnjuta restitution av tull (handelsrestitution)

för en motsvarande myckenhet varor av samma slag, vilka

inom två år före återutförseln av honom införts från utlandet. Enligt

paragrafen må handelsrestitution icke medgivas för spannmål, vare sig omalen

eller malen, levande djur, alkoholhaltiga drycker, sprit eller s. k. absolut

alkohol och ej heller för varor, vilka vid återutförseln icke är marknadsgilla

eller som är avsedda att återsändas till produktions- eller inköpslandet

eller till producentens eller den ursprunglige säljarens ombud i annat land.

För restitution enligt paragrafen förutsättes icke nödvändigtvis att återutförseln

sker i samband med försäljning.

Enligt 6 § första stycket b) förordningen kan särskild restitution

medgivas vid återutförsel av från tullverket utlämnad vara i fem

olika fall, nämligen

då beträffande varan förutsättningar för tullfrihet under viss tid enligt

tulltaxeförordningen uppenbarligen varit för handen,

då varan vid vederbörlig undersökning befunnits innehålla arsenik eller

annat giftigt ämne i sådan myckenhet, att varan enligt gällande giftstadga

icke må hållas till salu,

då varan på grund av fel eller eljest befunnits icke överensstämma med

ingånget köpeavtal och ej blivit här i riket nyttjad eller utbjuden till försäljning,

dock att restitution må kunna medgivas beträffande vara, som nyttjats

endast i samband med provning eller under därmed jämförliga förhållanden,

ävensom beträffande till försäljning utbjuden vara i fall då utbjudandet

ägt rum utan alt felet i varan varit känt eller ock skett uteslutande i

syfte att begränsa den kostnad och skada, som förorsakats av felet,

då tullavgiften för varan uppenbarligen blivit av förbiseende erlagd och

varan ej blivit här i riket nyttjad, samt

då eljest synnerliga skäl föreligga.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Knngl. Maj. ts proposition nr 121 år 1U60

Endast i förstnämnda fall, d. v. s. då beträffande varan förutsättningar

för tullfrihet under viss tid enligt tulltaxeförordningen uppenbarligen varit

för handen, finnes viss möjlighet till restitution även för det fall att varan

blivit förstörd eller gått förlorad innan den skolat återutföras. Vad beträffar

möjligheterna till särskild restitution på synnerliga skäl må framhållas

att stadgandet härom alltifrån restitutionsförordningens tillkomst erhållit

en jämförelsevis strängt begränsad tillämpning.

Enligt 6 § andra stycket förordningen må tullrestitution enligt punkt b)

åtnjutas, allenast för så vitt varan inom sex månader efter införseln återutförts

av den, som infört varan. Då särskilda skäl föreligger må dock generaltullstyrelsen

i fråga om vara, som befunnits icke överensstämma med

ingånget köpeavtal, medgiva, att restitution må åtnjutas även om återutförseln

skett efter utgången av nämnda tid å sex månader.

I 6 § tredje, fjärde och femte styckena återfinnes de nyss antydda reglerna

om befrielse från eller restitution av tull för varor och transportmedel,

beträffande vilka tullfrihet under viss tid enligt tulltaxeförordningen medgivits

eller förutsättningar för sådan tullfrihet uppenbarligen varit för handen

men som blivit förstörda eller gått förlorade innan de skolat återutföras.

Enligt 7 § andra stycket förordningen ankommer prövning av fråga angående

särskild restitution enligt (i § på generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen

icke finner prövningen lämpligen kunna överlåtas på lokal tullmyndighet.

Restitutionsförordningen medger i princip restitution av tull oavsett storleken

av det sökta beloppet.

Enligt 10 § förordningen äger generaltullstyrelsen i särskilda fall medgiva

utsträckning av restitutionstiderna, dock endast så vitt fråga är om allmän

industrirestitution, varvsindustrirestitution och flygindustrirestitulion.

I 11 § förordningen finnes bl. a. stadganden om varor, som uttagits från

eller intagits å frilager. Frilager sinstitutet är numera avskaffat. Vad angår

gods, för vilket allmän industrirestitution eller handelsrestitution ifrågasättes,

har ombordtagande av sådant gods såsom förnödenhets- eller proviantartiklar

å fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik i praxis jämställts med

utförsel.

Tillämpningsföreskrifterna till tullrestitutionsförordningen innehåller i

14 § bestämmelser om beräknande av industri- eller handelsrestitution. Enligt

paragrafen skall därvid iakttagas att, oavsett om tullen skall beräknas

med hänsyn till varans vikt eller värde eller enligt annan redovisningsgrund,

reslilutionsbeloppet skall beräknas enligt samma grunder, som tillämpats

vid beräkning av tullen för den förtullningspost eller de förtullningsposter,

varå restitutionsbeloppet enligt 11 § tillämpningsföreskrifterna angivits böra

avskrivas. Beträffande vara, för vilken tullen skall beräknas efter bruttovikten

eller efter verkliga nettovikten med tillägg av visst emballage, skall

dock iakttagas, att vikten av emballage icke utan medgivande av generaltullstyrelsen

må medräknas i den myckenhet, som lägges till grund för restitutionen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

Restitution av annan införselavgift än tull

Vad beträffar möjligheterna att vid utförsel av varor till utrikes ort eller

svensk frihamn åtnjuta restitution av skatt eller annan avgift, som till statsverket

erlagts på grund av varans införsel till riket, inrymmer gällande

skatte- och avgiftsförfattningar i stort sett men ej alltid stadganden härom.

I vissa fall är dessa stadganden ofullständiga. I praktiken tillämpas bestämmelserna

huvudsakligen i fråga om varor, som utlämnats från tullverket.

Vad angår möjligheterna att komma i åtnjutande av restitution av skatt eller

annan avgift i fall, då varor i stället för att återutföras förstöres under

myndighets kontroll, innehåller berörda författningar i allmänhet icke

några uttryckliga föreskrifter.

Nu ifrågavarande bestämmelser kompletteras, vad beträffar från tullverket

icke utlämnat gods, av föreskrifterna om befrielse från avgift i 146 §

tullstadgan den 7 oktober 1927 (nr 391). Därest gods, som anmälts till direkt

förtullning eller förtullning från transitupplag och underkastats tulltaxering,

under tullkontroll återutföres, innan godset utlämnats från tullverket,

må, enligt paragrafens första stycke, befrielse från därå belöpande

obetald tull eller annan införselavgift åtnjutas (returförtullning).

överlåter någon till tullverket gods, som kvarligger i tullverkets omedelbara

förvar eller å tullager, eller låter han under tullkontroll förstöra skadat

eller förskämt dylikt gods, må, enligt paragrafens andra stycke, enahanda

befrielse erhållas. Visas, att gods, som ej ställts till varuhavarens förfogande,

genom olycka förstörts eller gått förlorat, må, enligt stadgande i

paragrafens tredje stycke, befrielse åtnjutas från tull och annan införselavgift,

som uppbäres av tullverket. Finnes ■vid undersökning uppenbart, att

godset minskats genom läckage eller genom avdunstning, torkning eller annat,

som föranledes av godsets egen beskaffenhet, må, enligt annat stadgande

i samma stycke, befrielse åtnjutas för vad som sålunda avgått. Har

gods, som kvarligger i tullverkets omedelbara förvar eller å tullager, förkommit

utan varuhavarens vållande men föreligger icke omständighet, som

medför befrielse från tull eller annan införselavgift, skall, enligt paragrafens

fjärde stycke, sådan avgift, ändå att den skall utgå för godset, likväl

icke uttagas av varuhavaren.

Temporär tullfrihet för föremål till allmännyttigt företag

Enligt 8 § 2 mom. tulltaxeförordningen må tullfrihet under viss tid på

särskild framställning medges för maskiner, redskap, verktyg och andra föremål,

som införes för användning vid järnvägs- eller hamnbyggnad, kanaliseringsarbete,

elektrisk anläggning för allmänt behov eller annat allmännyttigt

företag och som därefter skall ur riket återutföras, ävensom för

lokomotiv och järnvägsvagnar, som av järnvägsförvaltning förhyres från

utlandet.

Vad beträffar tillämpningen av sagda bestämmelser föreskrives i 80, 81

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

och 83 §§ kungörelsen den 30 oktober 1953 (nr 655) med tillämpningsföreskrifter

till sagda förordning bl. a. att framställning om tullfrihet skall

göras skriftligen hos generaltullstyrelsen, som efter samråd med kommerskollegium

prövar framställningen. Denna må avse antingen vid visst tillfälle

inkomna eller under begränsad tid för visst företag efter hand införväntade

föremål. Vid prövning av omnämnda framställning skall, med beaktande

av de föreliggande omständigheterna, bestämmas den tid, varunder

tullfriheten må åtnjutas. Tiden må icke fastställas till mera än ett år från

dagen för föremålens införsel; när särskilda omständigheter föreligger kan

denna tid förlängas, varje gång med högst ett år. I samband med prövningen

skall meddelas de närmare föreskrifter, vilka finnes erforderliga för att

fastställa identiteten mellan de införda och de utförda föremålen.

3. Allmän industrirestitution och handelsrestitution

Generaltullstyrelsen

Generaltullstyrelsen föreslår, att i 2 § tullrestitutionsförordningen göres

sådant tillägg, att allmän industrirestitution skall kunna medges även vid

utförsel av vara, som här i riket undergått endast emballering. I övrigt innebär,

enligt vad styrelsen framhåller, de föreslagna ändringarna i paragrafen

endast förtydliganden av paragraftextens innehåll sådant detsamma tolkats

i hittills tillämpad praxis.

1 5 § förordningen föreslår generaltullstyrelsen till förtydligande av villkoren

för åtnjutande av handelsrestitution, att återutförseln av varan skall

äga rum i samband med försäljning. Styrelsen anför.

Villkoret är också av betydelse ur den synpunkten att detsamma ger

tullmyndigheterna större möjligheter än vad nu är fallet att utöva kontroll

över att varan icke i strid mot paragrafens stadganden återsändes till produktions-

eller inköpslandet eller till producentens eller den ursprunglige

säljarens ombud i annat land. Ett undantagslöst upprätthållande av sagda

villkor skulle emellertid kunna medföra vissa icke önskvärda konsekvenser,

i det att sådana näringsidkare, som nu komma i åtnjutande av handelsrestitution

vid överföring av varor till sina lager i utlandet utan att försäljning

samtidigt äger rum, därigenom skulle komma att vägras restitution.

Å andra sidan kan ej bortses från det faktum att viss tendens kunnat förmärkas

till missbruk av handelsrestitutionsförmånerna genom att vid en

tullsänkning under anspråk på handelsrestitution återutföra varor och därefter

ånyo införa varorna mot erläggande av den lägre tullavgiften. Med

hänsyn härtill får styrelsen föreslå att 5 § förordningen gives sådan lydelse

att general till Istyrelsen skall äga att efter samråd med kommerskollegium

i särskilt fall medgiva restitution utan hinder av att försäljning av varorna

ej ägt rum före återutförseln.

Styrelsen föreslår vidare, att stadgandet i 5 § förordningen om att handelsrestilution

icke må medges för omalen eller malen spannmål, levande

djur, alkoholhaltiga drycker, sprit eller absolut alkohol skall utgå.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 121

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

Remissyttrandena

Handelskammaren i Göteborg ifrågasätter lämpligheten av den föreslagna

regeln att det skall ankomma på generaltullstyrelsen att efter samråd med

kommerskollegium i särskilt fall medge undantag från föreskriften att återutförsel

av handelsrestitutionsgods skall ske i samband med försäljning. Enligt

handelskammaren skulle detta medföra tidsutdräkt, omgång och ovisshet

för den restitutionssökande. Det är bättre, menar handelskammaren, om

i bestämmelserna direkt kunde anges, under vilka förutsättningar restitution

kan medges i fall då försäljning ej ägt rum.

I övrigt har i yttrandena ej gjorts några erinringar mot de föreslagna

ändringarna i bestämmelserna om allmän industrirestitution och handelsrestitution.

Departementschefen

De föreslagna bestämmelserna innebär, vad avser allmän industrirestitution,

att sådan restitution skall, i motsats till vad nu är fallet,

kunna medges även vid utförsel av vara, som här i riket undergått endast

emballering. I övrigt innebär förslaget på denna punkt, såsom generaltullstyrelsen

framhållit, endast förtydliganden. I remissyttrandena har ej gjorts

några invändningar mot vad generaltullstyrelsen sålunda föreslagit. För

egen del har jag icke något att erinra utan tillstyrker de föreslagna bestämmelserna.

Med avseende å handelsrestitution innebär förslaget i första

hand ett förtydligande tillägg, enligt vilket såsom villkor för åtnjutande

av sådan restitution skall gälla, att återutförseln av varan sker i samband

med försäljning, dock med möjlighet för generaltullstyrelsen att efter samråd

med kommerskollegium medge undantag från nämnda föreskrift. Vidare

innebär förslaget, att stadgandet om att handelsrestitution ej må medges

för spannmål, levande djur, alkoholhaltiga drycker, sprit eller absolut

alkohol skall utgå.

I förstnämnda hänseende har Handelskammaren i Göteborg uttalat vissa

betänkligheter och därvid vänt sig mot det föreslagna dispensstadgandet.

Detta skulle enligt handelskammaren kunna vålla tidsutdräkt och annan

olägenhet för den restitutionssökande. Handelskammaren ifrågasätter därför

om icke bestämmelserna i stället kunde utformas så att av desamma direkt

framginge, under vilka förutsättningar restitution kunde medges i de

åsyftade fallen. I anledning härav vill jag framhålla, att det ej torde vara

möjligt att i författningstexten närmare precisera dessa förutsättningar på

sådant sätt att därigenom täckning erhålles för varje fall, då restitution

skäligen bör ifrågakomma. Jag kan därför ej dela handelskammarens uppfattning

i denna fråga.

Vad angår frågan om slopande av föreskriften om att handelsrestitution

ej må åtnjutas för spannmål m. m. kan erinras om att föreskriften ursprungligen

motiverats därmed, att sådana varor, för vilka restitutionsrätten kun
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

de under alla förhållanden anses fullständigt obehövlig och alldeles olämplig,

ovillkorligt borde undantagas från rätten till tullrestitution. Beträffande

brännvin och sprit av säd, potatis eller andra jordfrukter framhölls, att

dessa varor ej fick läggas å nederlag eller, såframt varan ej skulle därinom

användas vid beredning av andra tillverkningar, införas å frihamn. Vad

särskilt angår brännvin och sprit samt vin anfördes dessutom, att varornas

alkoholhalt kunde undergå förändring. Enligt gällande tulltaxa utgår emellertid

numera ej någon tull å levande djur och, på något undantag när, ej

heller å spannmål. Någon anledning att bibehålla den inskränkande föreskriften

i fråga om dessa varuslag föreligger således ej. Vad angår rusdrycker

torde, främst med hänsyn till gällande monopollagstiftning på området,

något undantagsstadgande ej vara av behovet påkallat.

I de avgivna remissyttrandena har, utöver vad jag redan framhållit, ej

gjorts några invändningar mot de föreslagna ändringarna i bestämmelserna

om handelsrestitution. För egen del anser jag ändringarna väl motiverade

och kan således tillstyrka förslaget.

4. Särskild restitution

Generaltullstyrelsen

Generaltullstyrelsen föreslår, att särskild restitution enligt 6 § tullrestitutionsförordningen

skall kunna medges även för det fall att varan under

myndighets kontroll för störes samt att stadgande härom intages i 11 § förordningen.

Förslaget överensstämmer med vad tullexpertutskottet förordat

i detta hänseende.

Vad angår särskild restitution i fråga om från tullverket utlämnad vara

har generaltullstyrelsen anfört, att tullexpertutskottets regler härom upptager

vissa fall, som icke har någon motsvarighet i nu gällande svenska

bestämmelser. Samtliga dessa fall har, framhåller styrelsen, jämte de redan

nu tillgodosedda, medtagits i styrelsens författningsförslag, därvid de

närmare förutsättningarna för restitution föreslagits böra intagas i 1 a §

tillämpningsföreskrifterna till förordningen.

Sålunda föreslås, att specialstadgandet om särskild restitution i fall då

varan vid vederbörlig undersökning befunnits innehålla arsenik eller annat

giftigt ämne i sådan myckenhet, att varan enligt gällande giftstadga icke

må hållas till salu, utbytes mot en allmän föreskrift om särskild restitution,

då varan på grund av stadgande, som meddelats med hänsyn till allmän

hälsovård, allmän säkerhet eller andra liknande intressen, icke må hållas

till salu.

Vidare föreslås såsom komplettering till stadgandet om särskild restitution

i fall, då varan på grund av fel eller eljest befunnits icke överensstämma

med ingånget köpeavtal, att sådan restitution skall kunna medges för

vara, som icke blivit inom avtalad tid avlämnad.

Särskild restitution föreslås därjämte kunna medges, då varan uppen
2t

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 121

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

barligen felbeställts eller hinder av teknisk art för varans användning för

avsett ändamål förelegat vid införseln eller då varan uppenbarligen blivit av

förbiseende avsänd till mottagaren och för dennes räkning förtullad, allt

under förutsättning att varan ej blivit här i riket nyttjad eller utbjuden till

försäljning.

Som ytterligare villkor för att särskild restitution skall kunna ifrågakomma,

då tullavgiften uppenbarligen blivit av förbiseende erlagd, har styrelsen

— i överensstämmelse med tullexpertutskottets förslag — förordat, att varan

ej blivit inom riket utbjuden till försäljning. Bestämmelse härom avses

skola införas i tillämpningsföreskrifterna.

Såsom tidigare nämnts får enligt 6 § andra stycket förordningen, såvitt fråga

är om vara som utlämnats från tullverket, särskild restitution åtnjutas

endast om varan återutförts inom sex månader efter införseln. Generaltullstyrelsen

äger dock enligt författningsrummet då särskilda skäl föreligger

medge restitution, även om sagda tidsfrist överskridits, men endast då fråga

är om vara som befunnits icke överensstämma med ingånget köpeavtal.

Styrelsen har nu föreslagit, att tidsfristen generellt utsträckes till ett år

med möjlighet till förlängning, då särskilda skäl föreligger. Den föreslagna

avfattningen av stadgandet ger, i motsats till vad nu är fallet, generaltullstyrelsen

möjlighet att på lokal tullmyndighet överlåta prövningen av ärenden

av här ifrågavarande slag.

Generaltullstyrelsen har även föreslagit, att tredje, fjärde och femte styckena

i 6 § tullrestitutionsförordningen skall utgå. Dessa stycken innehåller

föreskrifter om tullrestitution för transportmedel och andra varor, beträffande

vilka tullfrihet under viss tid medgivits eller förutsättningar för sådan

tullfrihet uppenbarligen varit för handen och som blivit förstörda,

gått förlorade eller blivit svårt skadade, innan de skolat återutföras. Styrelsens

förslag i denna del grundar sig på förutsättningen, att motsvarande

bestämmelser kommer att intagas i den nya tulltaxeförordningen med tilllämpningsföreskrifter.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har de av generaltullstyrelsen föreslagna ändringarna

och tilläggen i fråga om reglerna rörande särskild restitution tillstyrkts

eller lämnats utan erinran.

Departementschefen

Generaltullstyrelsen har föreslagit vissa ändringar och tillägg i fråga om

6 § tullrestitutionsförordningen, vilket författningsrum innehåller regler om

s. k. särskild restitution. Några erinringar mot förslaget i denna del har icke

framförts vid remissbehandlingen. För egen del finner jag de föreslagna bestämmelserna

ändamålsenliga. Jag tillstyrker sålunda förslaget.

Styrelsen har vidare föreslagit att tredje, fjärde och femte styckena i 6 §

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

tullrestitutionsförordningen skall utgå under förutsättning att motsvarande

bestämmelser intages i den nya tulltaxeförordningen med tillämpningsföreskrifter.

Även detta förslag har godtagits vid remissbehandlingen. Också för

egen del biträder jag förslaget. Kungl. Maj:t har som nämnts nyligen i särskild

proposition till riksdagen framlagt förslag till ny tulltaxeförordning.

I detta förslag har intagits bestämmelser om tullfrihet för sådana tillfälligt

införda transportmedel och andra varor, för vilka enligt nu gällande bestämmelser

tullrestitution kan erhållas. Därest de sålunda föreslagna bestämmelserna

— som även innebär vissa lättnader i tullhänseende utöver vad nu gäller

— godtages av riksdagen, kan tredje, fjärde och femte styckena i 6 § tullrestitutionsförordningen

utgå.

5. Reducerad restitution

Gener altullsty relsen

Generaltullstyrelsen föreslår, i anslutning till de inom Nordiska ekonomiska

samarbetsutskottet utformade reglerna, inrättande av en ny form av

tullrestitution, benämnd reducerad restitution, avsedd i första hand att ersätta

de i 8 § 2 mom. i nu gällande tulltaxeförordning förekommande bestämmelserna

om tullfrihet under viss tid för maskiner m. m., som införes för

användning vid allmännyttiga företag. Enligt det av styrelsen framlagda

förslaget skulle bestämmelserna om sådan restitution intagas i en ny paragraf

i tullrestitutionsförordningen, betecknad 6 a §. Styrelsen anför härom

följ ande.

Beträffande ifrågavarande slag av tullfrihet hade 1952 års tulltaxekommitté

kommit till den uppfattningen att det i princip icke funnes anledning

bibehålla densamma. Kommittén föreslog i stället en bestämmelse, som

skulle giva möjlighet för styrelsen att i samråd med kommerskollegium bevilja

temporär tullfrihet för materiel av här åsyftat slag utan avseende å

materielens användning men under villkor att medgivandet icke otillbörligt

påverkade konkurrensförhållandena på den svenska marknaden. Jämsides

härmed gjorde emellertid kommittén vissa uttalanden till förmån för införandet

i "stället av en nedsättning av tullen i förhållande till ifrågavarande

materiels användning inom landet.

Styrelsen hänvisar även till att Nordiska rådets ekonomiska utskott — med

beaktande av att de inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet utarbetade

reglerna för tullättnader i fråga om anläggningsmaskiner intagits i den

nya danska tullag, som trätt i kraft den 1 februari 1959 — funnit önskvärt

alt dessa regler genomfördes även i de övriga nordiska länderna, och anför

vidare.

De av lullexpertutskottet förordade reglerna om reducerad tullrestitution,

vilka beträffande anläggnings- och liknande arbeten tillkommit efter överläggning

mellan de svenska sakkunniga i utskottet samt Sveriges Industriförbund,

Sveriges Mekanförbund och Svenska Byggnadsentreprenörföreningen,

grunda sig på principen om uttagande av eu i förhållande till användningstiden

beräknad tullavgift.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

Enligt generaltullstyrelsens förslag skall reducerad tullrestitution, i den

mån Konungen förordnar därom, åtnjutas vid återutförsel av följande slag

av materiel, nämligen

a) rullande järnvägsmateriel och delar därtill, som införts för tillfälligt

brukande,

b) materiel, som införts för tillfälligt brukande

vid utförande av anläggnings-, byggnads- eller liknande arbeten eller komplettering,

reparation, avprovning eller liknande arbeten å anläggning eller

byggnad, eller

för vetenskapligt, undervisnings- eller tekniskt ändamål, samt

c) maskiner, apparater och instrument ävensom delar därtill,

som för tillfälligt brukande införts antingen som ersättning för motsvarande

föremål, vilka genom olycka skadats eller förstörts, eller i avvaktan

å avlämnande av motsvarande beställda föremål, eller

som på grund av fel eller eljest befunnits icke överensstämma med ingånget

köpeavtal men i avvaktan på avtalsenligt avlämnande endast tillfälligt

här i riket nyttjats, eller ock

som för tillfälligt brukande införts i avvaktan å försättande i avtalsenligt

skick av motsvarande avlämnade föremål.

I vad de föreslagna bestämmelserna avser materiel, som införts för tillfälligt

brukande för vetenskapligt, undervisnings- eller tekniskt ändamål,

framhåller generaltullstyrelsen, att förslaget i denna del icke har någon motsvarighet

i de av tullexpertutskottet föreslagna fallen av reducerad restitution.

Enligt styrelsens förslag bör Kungl. Maj :t i tillämpningsföreskrifterna

till tullrestilutionsförordningen föreskriva att reducerad restitution, såvitt

här är fråga, skall få åtnjutas endast i viss begränsad omfattning, nämligen

för maskiner, apparater och instrument ävensom delar därtill, som införts

för tillfälligt brukande för vetenskapligt eller undervisningsändamål eller för

mätning för tekniskt ändamål, för malmletning eller för liknande arbeten.

Styrelsen anför, att i de uppräknade fallen tullfrihet under viss tid nu kan

åtnjutas enligt 8 § 2 mom. tulltaxeförordningen.

Reducerad restitution skall enligt styrelsens förslag få åtnjutas för tullbeloppet

med vissa avdrag för varje påbörjad månad efter materielens införsel.

I fråga om rullande järnvägsmateriel och delar därtill föreslås ett avdrag

av två procent. För materiel, som skall användas vid utförande av anläggnings-,

byggnads- eller liknande arbeten eller komplettering, reparation, avprovning

eller liknande arbeten å anläggning eller byggnad, ävensom för

materiel, som skall användas för vetenskapligt, undervisnings- eller tekniskt

ändamål, föreslås ett avdrag av fem procent. I övriga fall skall enligt förslaget

avdraget utgöra tio procent av tullbeloppet. Full tull skulle sålunda

komma att ulgå i fall, då ifrågavarande materiel här i riket kvarblivit under

respektive femtio, tjugu och tio månader.

De föreslagna reglerna förutsätter, att reducerad tullrestitution skall

kunna ifrågakomma, då materielen återutföres. Reglerna kompletteras med

ett stadgande om beräkning av restitutionsbeloppet i fall då materiel, för

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1960

vilken reducerad tullrestitution åtnjutits, i oförändrat skick återinförts under

sådana förhållanden att tullfrihet enligt tulltaxeförordningen medgivits

mot inbetalning av restitutionsbeloppet och därefter ånvo återutförts efter

tillfälligt brukande för ändamål som avses i paragrafen.

Generaltullstyrelsen har föreslagit ett tilläggsstadgande i 7 § förordningen,

enligt vilket det skall ankomma på styrelsen att pröva fråga om reducerad

restitution, i den mån styrelsen ej finner prövningen lämpligen kunna överlåtas

på lokal tullmyndighet. En motsvarande regel gäller redan nu i fråga

om särskild restitution.

Enligt styrelsens förslag skall materielen i stället för att återutföras kunna

förstöras under myndighets kontroll. En bestämmelse härom har föreslagits

i It § förordningen.

Styrelsen framhåller, att den av styrelsen föreslagna lydelsen av 6 a §

tullrestitutionsförordningen förutsätter, att tulltaxeförordningen icke kommer

att innehålla några däremot svarande bestämmelser om tullfrihet.

Remissyttrandena

Generaltullstyrelsens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i

flertalet yttranden.

Sveriges allmänna exportförening framhåller sålunda att bestämmelserna

om reducerad restitution är av särskilt intresse ur exportsynpunkt.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare framhåller att den

nya formen av tullrestitution synes kunna erbjuda näringslivet lättnader och

fördelar utöver vad som nu står till buds i form av temporär tullfrihet.

Kommerskollegium finner att de föreslagna reglerna, som är avsedda att

tillämpas oberoende av om materielen skall användas vid allmännyttiga eller

andra företag, visserligen torde medföra ökade kostnader för de förstnämnda

företagen i fall, då utländska maskiner, avsedda att efter användningen

återutföras, kommer till användning. Kollegium framhåller emellertid,

att nu gällande bestämmelser om tullfrihet under viss tid för materiel,

som införes för användning vid allmännyttiga företag, har en viss konkurrenshindrande

effekt för svenska företagare, exempelvis vid uppförande av

nyanläggningar eller utförande av entreprenörarbeten, vilken torde elimineras

genom den föreslagna nya restitutionsformen. Detta innebär, anför

kollegium, väsentliga fördelar.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare anför, att den nya

restitutionsformen synes vara ett steg i riktning mot allt större liberalisering

av handeln över gränserna. Handelskammaren konstaterar, att förslaget

innebär viss försämring för de allmännyttiga företagen som nu åtnjuter

tullfrihet, men understryker, att den ifrågavarande tullfrihetsbestämmelsen

i åtskilliga fall varit till förfång för svenska entreprenadföretag och att

utvecklingen inom det svenska näringslivet medfört svensk tillverkning eller

svenskt innehav av berörda maskiner, verktyg m. m. I ullfi ihetsbestämmelsen

synes därför, framhåller handelskammaren, utan tvekan kunna upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

liävas, detta så mycket mer som den ensidigt gynnar de allmännyttiga företagen.

Handelskammaren i Göteborg finner, att reglerna om reducerad restitution

knappast kan godtagas i den föreslagna formen. Medgivandets utsträckande

till att avse även byggnadsarbeten i allmänhet skulle enligt handelskammaren

få föga värde för de större och mera tidskrävande arbetena, och

de utländska entreprenörföretagens konkurrensvillkor skulle avsevärt försämras.

Handelskammaren befarar därjämte, att av ändringen berörda stater

kan komma att vidtaga motåtgärder av liknande slag och därmed skapa

hinder för svenska företag, som skulle vilja erbjuda sig utföra entreprenadarbeten

i dessa länder. Tullfrihet bör därför, menar handelskammaren, även

i fortsättningen medges för materiel, som användes för utförande av allmännyttiga

företag. Däremot skulle reducerad restitution kunna tillämpas

för övriga fall.

Järnvägsstyrelsen anser slopandet av tullfriheten beträffande järnvägsvagnar

innebära en väsentlig försämring för såväl järn vägsförvaltningarna

som näringslivet och hemställer, att tullfriheten bibehålies för järnvägsvagnar.

Styrelsen upplyser emellertid, att något större behov av från utlandet

förhyrda vagnar för närvarande ej föreligger för Sveriges del. I fråga om

förhyrning av privata specialvagnar framhåller styrelsen, att antalet sådana

vagnar vissa år varit stort men för närvarande är obetydligt, samt att de utgöres

av specialvagnar av typer som SJ ej kan tillhandahålla.

Departementschefen

Enligt 8 § 2 mom. i nu gällande 1929 års tulltaxeförordning kan tullfrihet

under viss tid på särskild framställning medges för maskiner, redskap, verktyg

och andra föremål, som införes för användning vid järnvägs- eller hamnbyggnad,

kanaliseringsarbete, elektrisk anläggning för allmänt behov eller

annat allmännyttigt företag och som därefter skall ur riket återutföras,

ävensom för lokomotiv och järnvägsvagnar, som av järnvägsförvaltning förhyres

från utlandet.

Enligt bestämmelser i tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen

ankommer det på generaltullstyrelsen att efter samråd med kommerskollegium

pröva framställning om sådan tullfrihet som nyss nämnts, därvid

kollegium närmast torde ha att företräda de samhällsekonomiska synpunkterna.

Den tid, varunder tullfriheten må åtnjutas, får icke fastställas

till mera än ett år från införseln. När särskilda omständigheter föreligger

kan dock denna tid förlängas, varje gång med högst ett år. I praktiken

har det ej hört till sällsyntheterna att tullfrihet, som här avses, förlänges

från år till år. Detta har, enligt vad jag inhämtat, framför allt varit

fallet med järnvägsvagnar.

De av generaltullstyrelsen nu föreslagna reglerna om reducerad restitution

är i första hand avsedda att ersätta nyssnämnda tullfrihetsbestämmelser

och innebär således i detta hänseende en skärpning. Enligt min mening

är det emellertid ej en tillfredsställande ordning, att tullförfattningar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

na medger användning av utländsk materiel i produktionen utan att någon

tull behöver erläggas för densamma. Tullfrihetsregeln synes mig även ur

andra synpunkter olämplig i det att den inskränker sig till de allmännyttiga

företagen och ställer svenska entreprenörföretag i ett ogynnsamt läge. De

nu föreslagna bestämmelserna är ägnade att undanröja dessa missförhållanden.

Vid remissbehandlingen har förslaget i allmänhet tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. I flera yttranden har anförts, att ett genomförande av

bestämmelserna skulle medföra fördelar för näringslivet. Endast från två

håll — handelskammaren i Göteborg och järnvägsstyrelsen — har betänkligheter

rests mot genomförande i full utsträckning av den ifrågasatta reformen.

Vad handelskammaren anfört utgör emellertid enligt min mening

ej tillräckliga skäl att frångå förslagets princip om likställighet i tullhänseende

mellan allmännyttiga företag och företag av icke allmännyttig karaktär.

Ej heller kan jag finna att, i fråga om från utlandet förhyrda järnvägsvagnar,

vägande skäl föreligger för att bibehalla det nuvarande systemet

med temporär tullfrihet i stället för att övergå till den föreslagna formen

med reducerad tullrestitution. Såsom redan framhållits grundar sig generaltullstyrelsens

förslag i denna del på förutsättningen att tulltaxeförordningen

icke kommer att innehålla några däremot svarande bestämmelser om

tullfrihet. Förenämnda för riksdagen framlagda förslag till ny tulltaxeförordning

upptager ej heller några sådana tullfrihetsbestämmelser.

De föreslagna bestämmelserna om reducerad restitution har sålunda ej

givit anledning till någon erinran från min sida. Jag tillstyrker därför förslaget.

I en övergångsbestämmelse till den föreslagna nya tulltaxeförordningen

har föreskrivits, att inskränkning icke skall ske i förmån av temporär tullfrihet,

som medgivits med stöd av 1929 års tulltaxeförordning. Har sådan

tullfrihet erhållits enligt 8 § 2 mom. nämnda förordning för tid efter ikraftträdandet

av de nya tullrestitutionsbestämmelserna, bör rätt till reducerad

restitution kunna ifrågakomma med avseende å tiden efter tullfrihetstidens

utgång, dock under förutsättning att tullbeloppet blivit erlagt. Ikraftträdandebestämmelserna

till ändringarna i tullrestitutionsförordningen bör utformas

i enlighet med vad nu sagts.

6. Restitution av annan införselavgift än tull, m. m.

Generaltullstyrelsen

Generaltullstyrelsen föreslår utfärdande av en särskild författning om restitution

av annan införselavgift än tull. Enligt förslaget skall restitution av

skatt eller annan avgift, som till statsverket erlagts på grund av införsel till

riket, få åtnjutas i den utsträckning restitution av tull med stöd av 2, 4, 5, 6

eller 6 a § tullrestitutionsförordningen beviljas eller, i fråga om tullfri vara,

skulle ha beviljats om den varit tullbelagd. Förutsättning för restitution av

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 12t år 1960

avgift, varom nu är fråga, skall vara att återbäring av det erlagda beloppet

icke kan medges i annan ordning. Förslaget motiveras med ofullständigheten

i gällande författningar, varjämte hänvisas till den av Rådet för samarbete

på tullområdet antagna rekommendationen. Från bestämmelsernas

tillämpning undantages fall, då varvsindustri- och flygindustrirestitution beviljas

respektive skulle ha beviljats.

Under åberopande av att tullexpertutskottet av praktiska skäl förordat

införande av ett lägsta ansökningsbelopp i fråga om vissa slag av restitution,

föreslår generaltullstyrelsen vidare en ny paragraf i tullrestitutionsförordningen,

betecknad 9 a §. Enligt denna skall restitution icke få åtnjutas,

med mindre ansökning därom avser belopp om sammanlagt lägst etthundra

kronor, såvitt angår 2—5 §§, femtio kronor, såvitt angår 6 §, och

tvåhundra kronor, såvitt angår 6 a § förordningen.

Styrelsen anför, att ett sådant stadgande torde medföra en ej obetydlig

arbetsbesparing för tullmyndigheterna. Enligt styrelsen synes icke heller

någon nämnvärd olägenhet behöva befaras för näringslivets vidkommande,

så mycket mindre som stadgandet ej utgör hinder för att i en och samma

ansökning, utom beträffande särskild restitution och reducerad restitution,

upptaga flera varuposter, avseende olika restitutionsfall.

Generaltullstyrelsen föreslår vidare ett stadgande om avrundning av restitutionsbeloppet

till hela kronor. Stadgandet — som vad angår påförande av

tull har sin motsvarighet i 10 a § nuvarande tulltaxeförordning och i 14 §

av den föreslagna nya tulltaxeförordningen — föreslås intaget i nyssnämnda

9 a § tullrestitutionsförordningen.

I 10 § tullrestitutionsförordningen föreslås det tillägget att generaltullstyrelsen

i särskilda fall skall äga medgiva utsträckning jämväl av den i

5 § fastställda tidrymden.

Bestämmelserna om frilager föreslås vidare skola utgå ur 11 § tullrestitutionsförordningen,

enär något frilagersinstitut numera icke finnes. Härjämte

föreslås det tillägget i paragrafen att vad i förordningen stadgas angående

tullrestitution vid utförsel skall, när fråga är om allmän industrirestitution

och handelsrestitution, gälla även då gods, för vilket sådan restitution

ifråga sättes, såsom förnödenhets- eller proviantartiklar ombordtagits

i fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik. Tillägget innebär, enligt vad

generaltullstyrelsen anför, i stort sett endast ett lagfästande av hittills tilllämpad

praxis.

Vad slutligen beträffar tillämpningsföreskrifterna till tullrestitutionsförordningen

föreslår generaltullstyrelsen vissa jämkningar vilka, utom i vad

de avser 14 §, påkallas av de föreslagna ändringarna i förordningen. Vad

angår 14 § innehåller denna bestämmelser om grunderna för restitutionsbeloppets

beräknande, då fråga är om industri- eller handelsrestitution. Den

föreslagna ändringen av paragrafen innebär, att vid restitutionsbeloppets beräknande

hänsyn i princip alltid skall tagas jämväl till den del av tullen å

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

den för avskrivning åberopade införda varan, som belöper å varans emballage,

oavsett om emballaget återutföres eller ej.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har några egentliga erinringar icke framförts

mot här ifrågavarande förslag till bestämmelser.

Departementschefen

I likhet med generaltullstyrelsen finner jag naturligt att olika skatter

och avgifter, som erlagts för en vara på grund av införsel, i princip skall

kunna restitueras i samma utsträckning som tull. Bestämmelser härom bör,

såsom generaltullstyrelsen föreslagit, upptagas i en särskild författning. Vad

nu sagts gäller dock ej helt undantagslöst. Varvsindustrirestitution och

flygindustrirestitution kan nämligen åtnjutas även då fråga är om fartyg

och luftfartyg, som ej utföres ur riket eller avgår i utrikes trafik. Gällande

skatteförfattningar torde däremot ej medge återbäring av skatt å här i riket

tillverkade varor och artiklar i den mån dessa kommer till användning för

utrustning av sådana fartyg och luftfartyg. Den föreslagna särskilda författningen

bör därför, som generaltullstyrelsen framhållit, icke gälla fall då

varvsindustrirestitutions- eller flygindustrirestitutionsbestämmelserna är tilllämpliga.

Då fråga är om fartyg och luftfartyg, som skall utföras ur riket

eller avgå i utrikes trafik, synes behovet av återbäring av eller befrielse från

skatt vara tillgodosett inom ramen för respektive skatteförfattningar i fråga

om såväl från utrikes ort införd som här i riket tillverkad skattepliktig vara.

Undantag bör vidare, med hänsyn till föreliggande särskilda förhållanden

på jordbruksområdet, gälla i fråga om införsel-, kompensations- och regleringsavgifter

på jordbruksvaror o. dyl.

Jag tillstyrker sålunda införandet av en särskild författning rörande restitution

av annan införselavgift än tull i anslutning till vad generaltullstyrelsen

föreslagit. Denna författning får betydelse för de olika indirekta skatter,

som vid införsel erlägges till tullverket. Även övriga i förevarande sammanhang

upptagna förslag från generaltullstyrelsens sida, vilka liksom den förordade

särskilda författningen lämnats utan erinran vid remissbehandlingen,

kan jag biträda. Vad angår den föreslagna 9 a § första stycket kan tillfogas,

att densamma givetvis avser såväl fall av egentlig restitution som

fall då den restitutionsberältigade, mot ställande av säkerhet, erhållit uppskov

med tullens erläggande och restilutionsbeslulet innebär att tullbeloppct

inte längre skall belasta säkerheten. — Till ändringarna i tillämpningsföreskrifterna

till tullrestitutionsförordningen torde jag dock få återkomma

i särskild ordning.

I olika författningar stadgas frihet från skatt eller annan avgift vid införsel

till riket, om vara införes under sådana omständigheter som för tullpliktig

vara medför rätt till tullfrihet enligt vissa angivna bestämmelser i

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

tulltaxeförordningen. Det synes lämpligt att i den föreslagna särskilda förordningen

intaga ett generellt stadgande av motsvarande innehåll — med

hänvisning till den föreslagna nya tulltaxeförordningen — vilket alltså på

samma sätt som den särskilda förordningen i övrigt skall träda i stället för

bestämmelserna i de olika skatte- och avgiftsförfattningarna. Undantag bör

emellertid även i här aktuella hänseende göras för avgifter på jordbruksområdet.

Jag vill slutligen anmärka att den föreslagna författningen icke blir tilllämplig

på tobaksvaror. Här gäller nämligen den särskilda monopollagstiftningen

rörande sådana varor.

7. Varvsindustrirestitution

I förevarande sammanhang kommer att behandlas frågan om utvidgning

av möjligheterna till varvsindustrirestitution beträffande fiskefartyg m. m.

Förslag härom har som inledningsvis nämnts framlagts i en inom finansdepartementets

rättsavdelning i januari 1960 upprättad promemoria. Den

följande framställningen avser endast varvsindustrirestitutionen i de delar

som är av betydelse för den föreliggande frågans bedömande.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 1958 års tulltaxa är bl. a. alla lastfartyg av annat material än järn

(tulltaxenummer 89.01 D 2) samt lastfartyg av järn med mer än 70 tons

bruttodräktighet (samma tulltaxenummer) tullfria. Tullfrihet gäller vidare

för fiskefartyg (tulltaxenummer 89.01 B) oavsett deras material och storlek.

För att inte tullfriheten för vissa fartyg skall försätta de svenska fartygstillverkarna,

vilka har att erlägga tull för materialier som användes vid

fartygstillverkningen, i ett sämre läge än deras utländska konkurrenter,

kombineras tullfriheten för fartygen med bestämmelser — i 3 § av 1929

års tullrestitutionsförordning — om s. k. varvsindustrirestitution. Enligt

dessa bestämmelser är emellertid rätten till varvsindustrirestitution begränsad.

Restitution av tull för importerade materialier kan således beträffande

svenskt fartyg medgivas endast om fartyget har mer än 70 tons bruttodräktighet.

Är fartyget utländskt kan restitution medgivas, om det är

byggt av jarn oavsett storleken, men om det är byggt av annat material endast

om det håller mer än 70 bruttoton.

Gällande bestämmelser i tulltaxan och tullrestitutionsförordningen på förevarande

område korresponderar alltså icke helt. Varvsindustrirestitution

kan sålunda icke erhållas för materialier till exempelvis fiskefartyg på upp

till 70 tons bruttodräktighet, oaktat alla fiskefartyg är tullfria. Å andra

sidan får sådan restitution åtnjutas i fråga om utländska lastfartyg av järn

oavsett storleken, ehuru endast de över 70 bruttoton är tullfria.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

29

Frågan om att utvidga rätten till varvsindustrirestitution till att avse

även materialier till fiskefartyg och lastfartyg på 70 bruttoton och därunder

behandlades senast vid 1959 års riksdag i anledning av väckta motioner.

Till stöd för motionsyrkandena anfördes bl. a., att flertalet fiskefartyg och

även vissa lastfartyg hade mindre än 70 bruttoton och att dessa därför var

utestängda från möjligheten till restitution. Detta ansåg motionärerna innebära

en uppenbar orättvisa mot de kategorier, som från många synpunkter

bäst var i behov av denna förmån. Vidare framhölls att behovet av ändrade

författningsbestämmelser var störst beträffande motorerna, där tullen

i många fall medförde en kännbar belastning.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (1959: 27) uttalade bevillningsutskottet

att frågan var av sådan omfattning och beskaffenhet, att den inte

kunde lösas utan närmare överväganden av näringspolitisk och tullteknisk

natur. Utskottet var därför inte berett att taga ställning till det i motionerna

aktualiserade spörsmålet men förutsatte att Kungl. Maj :t hade sin uppmärksamhet

riktad på frågan.

Promemorian

I den inom finansdepartementets rättsavdelning upprättade promemorian

erinras bl. a. om att 1952 års tulltaxekommitté i sitt betänkande med

förslag till ny tulltaxa anförde, att gränsen mellan de tullbelagda och de

tullfria fartygen logiskt borde sammanfalla med den som gäller för möjligheten

att erhålla varvsindustrirestitution. Ett genomförande härav skulle

alltså, framhålles det i promemorian, innebära att varvsindustrirestitution

kunde erhållas för materialier till alla tullfria fartyg men icke fick åtnjutas

i fråga om tullpliktiga fartyg. Promemorian fortsätter.

Att märka är emellertid att frågan om en förenkling av det nuvarande

tullrestitutionsförfarandet aktualiserats av riksdagens revisorer och att 1959

års riksdag i anledning härav hos Kungl. Maj :t anhållit om åtgärder i angivet

syfte. Vidare har Sveriges varvsindustriförening i skrivelse till Kungl.

Maj :t innevarande år föreslagit att varvsindustrirestitutionen skall ersättas

med tullfrihet. Dessa frågor är alltså för närvarande under behandling. Med

hänsyn härtill synes tills vidare anledning föreligga att icke närmare ingå

på det nyss nämnda spörsmålet om att helt anknyta rätten till varvsindustrirestitution

till de tullfria fartygen. Utan att det blivande ställningstagandet

till riksdagens och varvsindustriföreningens framställningar föregripes, torde

emellertid frågan om restitution skall få åtnjutas beträffande fiske- och

lastfartyg på 70 bruttoton och därunder kunna prövas redan nu.

I promemorian uttalas härefter, att en utvidgning av varvsindustribestämmelserna

till att avse de nämnda fiske- och lastfartygen synes — utöver vad

motionsförslagen vid 1959 års riksdag innebar — böra avse även utländska

och icke blott svenska fartyg. Vidare torde skäl tala mot alt, såsom motionärerna

förordade, anknyta till registreringen av fartygen. En sådan anknytning

kan bl. a. få till följd att eljest icke erforderliga registreringsåtgärder

måste vidtagas för att varvsindustrirestitution skall erhållas. Det

Iiihantj till riksdagens protokoll 11)60. 1 samt. Nr 121

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

erinras i promemorian vidare om att den skattefrihet för fiskefartyg, som

gäller enligt förordningen om allmän varuskatt, icke heller gjorts beroende

av registreringen. Å andra sidan torde det —• såsom även bevillningsutskottet

uttalade år 1959 — av praktiska skäl vara erforderligt att restitutionsrätten

inte utsträckes till fartyg av alltför ringa storlek. I promemorian

framhålles, att en lämplig avgränsning härvidlag synes vara den, som

gjorts i 1958 års kungörelse om registrering och märkning av fiskefartyg,

nämligen att fartyget skall ha en längd av åtta meter eller mera. Såsom nyss

nämnts bör enligt promemorian något krav på registrering enligt kungörelsen

icke uppställas; icke heller i övrigt bör fordras att kungörelsen — som

endast avser saltsjöfisket — är tillämplig i det speciella fallet.

En utvidgning av rätten till varvsindustrirestitution till att avse även

fiske- och lastfartygen på 70 bruttoton och därunder innebär — bortsett från

vad som följer av kravet på en minimilängd av åtta meter — att i fråga om

lastfartygen restitution kommer att kunna erhållas även för järnfartyg med

den angivna dräktigheten, oaktat dessa är tullpliktiga. Tullfrihet för lastfartyg

av järn föreligger nämligen, som tidigare nämnts, endast om fartygets

bruttodräktighet överstiger 70 ton. Att märka är emellertid att utländska

järnfartyg redan är restitutionsberättigade oavsett storleken och förefintlig

1 ullplikt. Vid sådant förhållande, uttalas det i promemorian, synes anledning

icke föreligga att från den nu ifrågasatta utvidgningen av rätten till varvsindustrirestitution

undantaga de svenska lastfartygen av järn. Härtill kommer

att uppställandet av ett sådant undantag icke torde bli av någon större

praktisk betydelse.

Även om behovet av varvsindustrirestitution för de nu icke restitutionsberättigade

fiske- och lastfartygen — såsom också framhållits i motionerna

— är störst i fråga om fartygsmotorerna, torde en utvidgning av restitutionsrätten,

sägs det i promemorian, icke böra begränsas till motorerna utan

avse materialier och andra artiklar i den omfattning som gäller för de redan

restitutionsberättigade fartygen.

Remissyttrandena

Det i promemorian framlagda förslaget har i allmänhet tillstyrkts eller

lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. I en del yttranden har förordats

längre gående utvidgning av möjligheterna till varvsindustrirestitution

än som föreslagits i promemorian. I två yttranden har emellertid avstyrkts,

att förslaget genomföres nu.

Generaltullstyrelsen anför att, ur synpunkten av de intressen tullverket

har att tillvarataga, från styrelsens sida i princip icke är något att erinra

mot förslaget. Styrelsen framhåller emellertid att, vid ett genomförande av

förslaget, förutom varven även fartygsägare beredes möjlighet till varvsindustrirestitution

beträffande fartyg av berörda slag. Denna omständighet

torde med hänsyn till den förhållandevis lågt satta storleksgränsen för restitutionsberättigade

fartyg komma att medföra ett ej oväsentligt merarbete

för tullverket.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

Styrelsen fäster även uppmärksamheten på en till styrelsen år 1954 gjord

framställning från Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne. I denna

framställning har sällskapet ifrågasatt sådana ändringar i bestämmelserna

rörande tullrestitution, att räddningsbåtar för sjöräddningstjänst skulle

komma att oberoende av sin storlek innefattas bland de restitutionsberättigade

farkosterna. Styrelsen hade i anledning av framställningen förklarat

sig vilja till övervägande upptaga den av sällskapet åsyftade frågan, därest

en omarbetning av tullrestitutionsbestämmelserna på ifrågavarande område

skulle bliva aktuell. I enlighet därmed förordar styrelsen nu sådant tillägg

i den föreslagna nya lydelsen av 3 § tullrestitutionsförordningen att även

sjöräddningsfartyg blir omfattade av restitutionsbestämmelserna, dock med

motsvarande villkor i fråga om längd som enligt promemorian skall gälla

i fråga om fiske- och lastfartyg, nämligen minst åtta meter. Slutligen föreslår

styrelsen införande i författningstexten av ett särskilt stadgande av innebörd

att vid fastställande av huruvida fiske- och lastfartyg samt nyssnämnda

räddningsfartyg håller den stipulerade minimilängden fartygens

längd skall — på samma sätt som sker för utrönande av huruvida fiskefartyg

är registrerings- och märkningspliktiga enligt 1958 års kungörelse

mätas från förkant av förstäven till akterkant av akterstäven.

Ej heller de hörda lokala tullmyndigheterna har i princip något att erinra

mot förslaget. Tulldirektionen i Göteborg och tullkammaren i Oskarshamn

framhåller emellertid i likhet med generaltullstyrelsen, att ändringsförslaget

kommer att medföra merarbete för tullverket. Tulldirektionen anför

därjämte, att förslaget innebär en premiering av användandet av utländska

motorer, som kan vara till förfång för den svenska motorindustrien.

Kommerskollegium anför, att den föreslagna ändringen kan, enligt vad

som under hand framhållits för kollegium, för svenska tillverkare av marinmotorer

och annan maskinell utrustning för fiskebåtar och mindre lastfartyg

innebära försämrade konkurrensmöjligheter i förhållande till utländska

tillverkare. Den föreslagna utvidgningen av varvsindustrirestitutionen

torde emellertid, framhåller kollegium, medföra fördelar för såväl

den svenska varvsindustrien — särskilt den som helt eller huvudsakligen

är inriktad på tillverkning av fiskebåtar och mindre lastfartyg som rederioch

fiskerinäringen. Kollegium, som med hänsyn härtill tillstyrker förslaget,

erinrar emellertid om att den svenska varvsindustrien åtnjuter ett visst

manufaktureringsskydd vid tillverkning av lastfartyg av jarn på 70 bruttoton

och därunder — avsedda för svenska beställare — genom att dylika

fartyg ej åtnjuter tullfrihet, samt att detta skydd kommer att ytterligare

ökas som en följd av den föreslagna utvidgningen.

Stockholms handelskammare, som i ärendet hört skeppsvarv och tillverkare

av motorer för fartyg av ifrågavarande slag, har icke något att erinra

mot förslaget men ifrågasätter om icke redan nu — ulan avvaktan pa de i

promemorian förutskickade ytterligare övervägandena om varvsindustnrestitutionen

— rätten härtill skulle kunna utsträckas att avse avcn andra passagerarfartyg

på 70 ton och därunder än utländska sådana fartyg av jarn.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

Handelskammaren i Göteborg tillstyrker förslaget, som handelskammaren

finner väl motiverat. Ett genomförande därav skulle på ett enkelt och praktiskt

sätt undanröja den »orättvisa» som tidigare rått på detta område. Särskilt

med hänsyn till att fisket och den mindre sjöfarten i fråga om restitution

hör ställas på lika fot med sjöfarten i övrigt, finner handelskammaren

förslaget befogat.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Skånes handelskammare,

Handelskammaren i Gävle samt Västernorrlands och Jämtlands läns

handelskammare har antingen tillstyrkt förslaget eller förklarat sig ej ha något

att erinra mot detsamma. Detta gäller även Handelskammaren i Karlstad,

som i ärendet samrått med sin lokalstyrelse för Bohuslän.

Fiskeristyrelsen och sjöfartsstyrelsen tillstyrker förslaget. Sistnämnda

ämbetsverk påpekar emellertid det förhållandet att förslaget ej kommer att

medföra överensstämmelse mellan tullfria och restitutionsberättigade fartyg

och ifrågasätter om ej en ytterligare utvidgning av de restitutionsberättigade

fartygskategorierna är möjlig.

Sveriges fiskares riksförbund finner förslaget i promemorian tillfredsställande

ur fiskets synpunkt och tillstyrker livligt dess genomförande.

Sveriges allmänna exportförening, som granskat förslaget uteslutande ur

exportsynpunkt, förklarar sig från denna utgångspunkt icke ha något att erinra

mot förslaget.

Övriga organisationer, utom Sveriges industriförbund och Sveriges inekanförbund,

har antingen tillstyrkt förslaget eller förklarat sig icke ha någon

erinran däremot. Sveriges redareförening, som icke vill motsätta sig

förslaget, hänvisar i sammanhanget till Sveriges varvsindustriförenings tidigare

förslag om ändring av bestämmelserna om varvsindustrirestitution,

som enligt redareföreningens uppfattning snarast bör upptagas till avgörande.

Sveriges industriförbund finner det uppenbart, att den föreslagna utvidgningen

av rätten till varvsindustrirestitution kan komma att medföra gynnsamma

konsekvenser för den därav berörda varvsindustrien. Å andra sidan

framhålles, att en sådan utvidgning i första hand kommer att drabba svenska

tillverkare av båtmotorer. Förbundet upplyser att motorer för fiskefartyg

tillverkas av ett flertal svenska företag, att konkurrensen dem emellan torde

vara hård och att konkurrensen även från utlandet, främst från Tyskland

men också från England och Danmark, uppgivits vara sådan att priserna på

den svenska marknaden är laga. Det torde vara uppenbart, anför förbundet,

att ett bortfall av tullskyddet skulle kunna medföra en icke obetydligt

ökad konkurrens från utländska tillverkares sida. Införande av utvidgad

varvsindustrirestitution skulle betyda, framhålles det, dels ett gentemot

EFTA-länderna snabbare genomförande av tullfriheten för främst motorer

än som förutsatts vid avtalets tillkomst, dels att denna förmån skulle utsträckas

att avse även länder utanför sjustatskrelsen, dels ock — i båda fallen

— en svensk tullkoncession utan någon som helst motprestation från

andra ländeis sida. Efter att ha hänvisat till innehållet i en till förbundet

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. MajAs proposition nr 121 år 1960

inkommen skrivelse från Sveriges mekanförbund anför Sveriges industriförbund

att industriförbundet, med hänsyn till att frågan om tullrestitutionsförfarandet

torde bli föremål för en snar översyn samt till att tullarna

gentemot övriga EFTA-länder successivt kommer att avskaffas, icke vill tillstyrka

att rätten till varvsindustrirestitution nu utsträckes på sätt som föreslagits

i promemorian.

Sveriges mekanförbund anför i fråga om tullskyddet å fartygsmotorer i

huvudsak samma synpunkter som industriförbundet. Mekanförbundet understryker

särskilt det förhållandet att de danska och i viss mån även de

norska reglerna i samband med nybyggnad av fartyg är så utformade, att

gottgörelse utgår för använda materialier oberoende av om dessa importerats

eller framställts inom landet. Förbundet framhåller att i förening

med tullskyddet, som i Danmark uppgår till 15 procent och i Norge till 10

procent, detta system innebär att tillverkarna av fartygsmotorer — speciellt

i Danmark som är ett viktigt importland för Sverige — redan nu har en

ur konkurrenssynpunkt fördelaktigare ställning än de svenska tillverkarna.

Förbundet anser det därför angeläget, att frågan om en utvidgning av varvsindustrirestitutionen

löses i samförstånd med övriga nordiska länder och

motsätter sig att frågan behandlas i särskild ordning.

Departementschefen

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har i en inom finansdepartementet

upprättad promemoria framlagts förslag till utvidgning av möjligheterna

till varvsindustrirestitution beträffande fiskefartyg och lastfartyg. Förslaget

innebär att restitution av tull för importerade materialier skall kunna

erhållas även i fråga om sådana fiskefartyg och lastfartyg — på 70 bruttoton

och därunder — som nu icke omfattas av restitutionsrätt; fartyg med

större dräklighet är redan restitutionsberättigade. Förutsättning skall enligt

förslaget vara att fartygen har en längd av minst åtta meter. Förslaget gäller

såväl svenska som utländska fartyg av angivet slag.

Vid remissbehandlingen har den föreslagna utvidgningen av möjligheterna

till varvsindustrirestitution hälsats med tillfredsställelse och så gott som

genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Därvid har från flera

håll understrukits förslagets fördelar för näringslivet, främst fisket och

varvsindustrin. I två yttranden uttalas dock att förslaget icke bör genomföras

nu; i sammanhanget hänvisas till riksdagens begäran angående översyn

av tullrestitutionsförfarandet och till den blivande tullavvecklingen inom

Europeiska frihandelssammanslutningen.

Som jag inledningsvis anfört bör det pågående arbetet med översyn av

tullrestitutionsförfarandet inte utgöra något hinder för att behandla spörsmålet

att utvidga möjligheterna till varvsindustrirestitution. Inte heller anser

jag att förhållandena mellan EFTA-länderna utgör något hinder mot att

saken nu får sin lösning.

Det framlagda förslaget innebär enligt min mening en från olika syn
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

punkter önskvärd utvidgning av möjligheterna till varvsindustrirestitution

i fråga om fiskefartygen och lastfartygen. Förslaget medför även att restitutionsrätten

för fartygsmaterialier i praktiken kommer i större överensstämmelse

med den tullfrihet som gäller för själva fartygen.

Med hänsyn härtill är jag beredd att tillstyrka att rätten till varvsindustrirestitution

utvidgas till att gälla de med förslaget avsedda fiskefartygen och

lastfartygen. I likhet med generaltullstyrelsen anser jag att förmånen av varvsindustrirestitution

även bör tillkomma sjöräddningsfartyg med en längd av

minst åtta meter. Mot den av styrelsen föreslagna mätningsregeln har jag icke

heller något att erinra. Med nämnda tillägg biträder jag sålunda det i departementspromemorian

framlagda förslaget till ändrad lydelse av 3 § tullrestitutionsförordningen.

Författningsändringen bör — såsom föreslagits i promemorian — givas tilllämpning

från och med den 1 juli 1960. I enlighet med bestämmelserna i författningsrummet

kommer därvid restitution att kunna beviljas även i fråga

om före nämnda tidpunkt importerade materialier till i restitutionshänseende

nytillkomna fartyg, under förutsättning att arbetet å fartyget slutförts

efter samma tidpunkt.

Kungl. Maj :t har av riksdagen fått bemyndigande — senast för tiden till

utgången av år 1961 — att i fall, då särskilda skäl föreligger, medgiva att näringsidkare,

som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta sådan

tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare,

som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution (Prop. 1959:

64, BevU 27, Rskr 159). Vid ett genomförande av det nu framlagda förslaget

torde nyssnämnda bemyndigande komma att gälla även den sålunda utvidgade

rätten till varvsindustrirestitution.

8. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)

angående tullrestitution; samt

2) förordning om frihet från införselavgift i vissa fall.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

35

Bihang

Generaltullstyrelsens förslag till ändrade tillämpningsföreskrifter till

tullrestitutionsförordningen

Härigenom förordnas, dels att 15 § kungörelsen den 4 oktober 1929 med

tillämpningsföreskrifter till förordningen samma dag (nr 307) angående

lullrestitution1 skall upphöra att gälla, dels att 2, 3, 5—8 och 10—14 §§

kungörelsen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att

i samma kungörelse skola införas två nya paragrafer, betecknade 1 a § och

I b §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 a §.

Såsom förutsättning för medgivande

av särskild restitution skall i fråga

om vara, som på grund av fel eller

eljest befunnits icke överensstämma

med ingånget köpeavtal, gälla, att varan

ej blivit här i riket nyttjad eller

utbjuden till försäljning, dock att restitution

må kunna medgivas beträffande

vara, som nyttjats endast i

samband med provning eller under

därmed jämförliga förhållanden,

ävensom beträffande till försäljning

utbjuden vara i fall då utbjudandet

ägt rum utan att felet i varan varit

känt eller ock skett uteslutande i syfte

att begränsa den kostnad och skada,

som förorsakats av felet.

I fråga om vara, som icke blivit

inom avtalad tid avlämnad, som uppenbarligen

felbestållts eller för vars

användning för avsett ändamål hinder

av teknisk art förelegat vid införseln,

som uppenbarligen blivit av förbiseende

avsänd till mottagaren och

för dennes räkning förtullad eller för

vilken tullavgiften uppenbarligen blivit

av förbiseende erlagd, skall såsom

förutsättning för medgivande av särskild

restitution gälla, att varan ej

blivit här i riket nyttjad eller utbjuden

till försäljning.

1 Senaste lydelse se beträffande 6 och 7 §§ 1950:400, beträffande 10 § 1957:606, beträffande

II § 1958:614, beträffande 12 f 1955:126 och beträffande 14 § 1948:812.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen hjdelse)

1 b §.

Reducerad restitution må åtnjutas

vid återutförsel av:

a) rullande järnvågsmateriel och

ersättningsdelar därtill, som införts

för tillfälligt brukande utan att tullfrihet

under viss tid kunnat medgivas;
b)

materiel, som införts för tillfälligt

brukande vid utförande av anläggnings-,

byggnads- eller liknande

arbeten eller komplettering, reparation,

avprovning eller liknande arbeten

å anläggning eller byggnad eller

maskiner, apparater och instrument

ävensom delar därtill, som införts

för tillfälligt brukande för vetenskapligt

eller undervisning sändamål

eller för mätning för tekniskt

ändamål, för malmletning eller för

liknande arbeten,

allt under förutsättning att materielen

använts uteslutande för sagda

ändamål; samt

c) maskiner, apparater och instrument

ävensom delar därtill, varom

förmäles i 6 a § första stycket c)

förordningen angående tullrestitution,

under förutsättning att nyttjandet

av föremålen varit nödvändigt

med hänsyn till upprätthållandet av

den ifrågavarande produktionen eller

verksamheten.

2 §.

För bevarande av rätt till industrieller

handelsrestitution beträffande

viss vara skall i varuanmälan till förtullningen

meddelas, att varan införes

under anspråk på tullrestitution;

dock må generaltullstyrelsen i särskilt

fall medgiva restitution utan

hinder därav, att dylikt meddelande

icke lämnats.

2 §•

För bevarande av rätt till industrieller

handelsrestitution ävensom reducerad

restitution beträffande viss

vara skall i varuanmälan till förtullningen

meddelas, att varan införes

under anspråk på tullrestitution;

dock må generaltullstyrelsen i särskilt

fall medgiva restitution utan

hinder därav, att dylikt meddelande

icke lämnats.

3 §•

Vid tulltaxering av vara, som införes

under anspråk på industri- eller

handelsrestitution, skola i tullklareringsattesten

antecknas de uppgif
-

3 §•

Vid tulltaxering av vara, som införes

under anspråk på industri- eller

handelsrestitution eller ock reducerad

restitution, skola i tullsedeln

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 är 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ter rörande varan, som kunna tjäna

till ledning för dess identifiering.

Därvid böra särskilt angivas, där tullen

skall beräknas efter bruttovikten

eller efter verkliga nettovikten med

tillägg av visst emballage, varans nettovikt

och, där tullen skall beräknas

efter vikten men motsvara minst vissa

procent av värdet eller beräknas

uteslutande i förhållande till värdet,

varans stycketal och vikt samt det

värde, som lagts till grund för tulltaxeringen.

Förtullas varan från tullnederlag,

skall, därest icke dylika anteckningar

verkställts redan vid varans

tulltaxering för uppläggning å

tullnederlag, varan underkastas förnyad

tulltaxering.

5 §.

Näringsidkare, som —--över

desamma.

Tullanstalt skall äga rätt att granska

bokföring, varom nyss nämnts,

samt att genom tulltjänstemans besök

i fabriksanläggning eller å varulager

göra sig underrättad om användningen

av de under restitutionsanspråk

införda varorna. Kostnaden

för denna kontroll skall bestridas av

näringsidkaren och beräknas enligt

vad för tullklarering av gods är stadgat.

6 §•

För åtnjutande--— till tull
anstalt.

Beträffande gods----före ut
förseln.

Ifrågasättes kvarnindustrirestitution---av

generaltullstyrelsen.

7 §•

Efter mottagande av uppgift eller

varuanmälan, varom i 6 § sägs, skall

antecknas de uppgifter rörande varan,

som kunna tjäna till ledning för

dess identifiering. Därvid böra särskilt

angivas, där tullen skall beräknas

efter bruttovikten eller efter

verkliga nettovikten med tillägg av

visst emballage, varans nettovikt och,

där tullen skall beräknas efter vikten

men motsvara minst vissa procent av

värdet eller beräknas uteslutande i

förhållande till värdet, varans stycketal

och vikt samt det värde, som lagts

till grund för tulltaxeringen. Förtullas

varan från tullnederlag, skall,

därest icke dylika anteckningar verkställts

redan vid varans tulltaxering

för uppläggning å tullnederlag, varan

underkastas förnyad tulltaxering.

5 §•

Näringsidkare, som---över

desamma.

Tullanstalt skall äga rätt att granska

bokföring, varom nyss nämnts,

samt att genom tulltjänstemans besök

i fabriksanläggning, å varulager

eller å arbetsplats göra sig underrättad

om användningen av de under

restitutionsanspråk införda varorna.

Kostnaden för denna kontroll skall

bestridas av den, som vill åtnjuta restitution,

och beräknas enligt vad för

tullklarering av gods är stadgat.

6 §•

För åtnjutande — — — till tullanstalt.

Skall gods, för vilket särskild restitution

eller reducerad restitution

ifrågasättes, under myndighets kontroll

förstöras, skall anmälan rörande

den tillämnade förstöringen göras

hos närmaste distrikttullanstalt.

Beträffande gods —--före ut
förseln.

Ifrågasättes kvarnindustrirestitution---av

generaltullstyrelsen.

7 §•

Efter mottagande av sådan i 6 §

omförmäld uppgift, varuanmälan el
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tullanstalt underkasta restitutionsgodset

undersökning till utrönande av

dess mängd och beskaffenhet. Vid

undersökning av gods, för vilket

ifrågasättes kvarnindustrirestitution,

skall genom jämförelse med de vid

utförseltillfället gällande provtyperna

eller det därvid avlämnade råvaruprovet

fastställas den utbytesklass,

till vilken varan är hänförlig.

Beträffande gods —--statsver
kets

rätt.

8 §.

Angående tullkontroll — — —

tullstadgan föreskrivet.

Har undersökning, varom i 7 §

sägs, skett å annan ort än utförselorten,

skall under försändningen till

utförselorten tullkontroll å godset

utövas på motsvarande sätt som i fråga

om utrikes gods är stadgat.

Medgivande av--- — på tullan
stalt.

10 §.

Prövning av fråga om utbekommande

av restitutionsbelopp eller om

avförande av sådant belopp i fall, då

befrielse från erläggande av motsvarande

tullbelopp åtnjutits, ankommer

på generaltullstyrelsen, i den

mån styrelsen icke finner prövningen

lämpligen kunna överlåtas på lo
-

ler anmälan rörande förstöring av restitutionsgods

skall tullanstalt underkasta

godset undersökning till utrönande

av dess mängd och beskaffenhet.

Vid undersökning av gods, för

vilket ifrågasättes kvarnindustrirestitution,

skall genom jämförelse

med de vid utförseltillfället gällande

provtyperna eller det därvid avlämnade

råvaruprovet fastställas den utbytesklass,

till vilken varan är hänförlig.

Beträffande gods---statsver
kets

rätt.

8 8.

Angående tullkontroll — — —

tullstadgan föreskrivet.

Skall gods, för vilket särskild restitution

eller reducerad restitution

ifrågasättes, förstöras, skall vederbörande

myndighet efter framställning

utöva kontroll över förstöringen,

som skall ske på varuhavarens

bekostnad. Skall kontrollen utövas av

annan myndighet än distrikttullanstalten

för den ort, där tullbeloppet

debiterats, skall det därjämte åligga

ifrågavarande myndighet att på framställning

utfärda bevis rörande sålunda

företagen kontroll.

Har i fält, då utförsel av restitutionsgods

skall äga rum, undersökning,

varom i 7 § sägs, skett å annan

ort än utförselorten, skall under försändningen

till utförselorten tullkontroll

å godset utövas på motsvarande

sätt som i fråga om utrikes gods är

stadgat.

Medgivande av--- — på tullan
stalt.

10 §.

Prövning av fråga om utbekommande

av restitutionsbelopp eller om

avförande av sådant belopp i fall, då

befrielse från erläggande av motsvarande

tullbelopp åtnjutits, ankommer

på generaltullstyrelsen, i den

mån styrelsen icke finner prövningen

lämpligen kunna överlåtas på lo
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

39

(Nuvarande lydelse)

kal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande

eller avförande av restitutionsbelopp

skall göras inom ett

år från den dag, då utförseln ägt

rum, eller, där ansökningen avser

varvsindustrirestitution eller flygindustrirestitution,

inom tre år från

den dag, då arbetet slutförts. Då skäl

därtill äro, må generaltullstyrelsen

för särskilt fall medgiva utsträckning

av ansökningstiden, oavsett huruvida

framställning härom gjorts före

utgången av nämnda tid eller icke.

11 §•

I fråga--—- bör avskrivas.

Därest varans — — — ombudet

bestyrkt.

Ansökningen skall därjämte åtföljas

av:

a) då den —--tullrestitution

sökes;

b) då den — — — utländska nationalitet;
c)

då den —--klassen; samt

d) då den avser handelsrest it

u t i o n: en av näringsidkaren avgiven

försäkran, att varan efter införseln

icke undergått någon bearbetning

eller förändring, att den är

marknadsgill samt att den icke är

avsedd att återsändas till produktions-

eller inköpslandet eller till producentens

eller den ursprunglige säljarens

ombud i annat land.

Försäkran, som---av gene
raltullstyrelsen.

12 §.

Ansökning om utbekommande av

särskild restitution skall göras av

den, som infört varan.

Sådan ansökning skall innehålla

uppgifter om varans benämning och

myckenhet, om lidpunkt och lägenhet

för varans införsel till och, i förekommande

fall, utförsel från riket

(Föreslagen lydelse)

kal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande

eller avförande av restitutionsbelopp

skall göras inom ett

år från den dag, då utförseln eller

förstöringen ägt rum, eller, där ansökningen

avser varvsindustrirestitution

eller flygindustrirestitution, inom

tre år från den dag, då arbetet slutförts.

Då skäl därtill äro, må generaltullstyrelsen

för särskilt fall medgiva

utsträckning av ansökningstiden,

oavsett huruvida framställning

härom gjorts före utgången av nämnda

tid eller icke.

11 §.

I fråga —- — — bör avskrivas.

Därest varans — — — ombudet

bestyrkt.

Ansökningen skall därjämte åtföljas

av:

a) då den —--tullrestitution

sökes;

b) då den —---utländska na
tionalitet;
c)

då den---klassen; samt

d) då den avser handelsrest it

u t i o n: en av näringsidkaren avgiven

försäkran, att varan efter införseln

icke undergått någon bearbetning

eller förändring, att den är

marknadsgill, att den icke är avsedd

att återsändas till produktionseller

inköpslandet eller till producentens

eller den ursprunglige säljarens

ombud i annat land samt, i

förekommande fall, att den återutförts

i samband med försäljning.

Försäkran, som---— av gene
raltullstyrelsen.

12 §.

Ansökning om utbekommande av

särskild restitution eller av reducerad

restitution skall göras av den, som

infört varan.

Sådan ansökning skall innehålla

uppgifter om varans benämning och

myckenhet, om tidpunkt och lägenhet

för varans införsel till och, i förekommande

fall, utförsel från riket el
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

(Nuvarande lydelse)

samt om antal av och märke å kolli,

vari densamma därvid varit förpackad.

Härutöver skall iakttagas:

a) att, då ansökning avser restitution

av tull för från tullverket utlämnad

vara, som återutförts, ansökningen

skall innehålla eller vara åtföljd

av en utav sökanden på tro och heder

avgiven försäkran därom, att den

återutförda varan är identisk med

den i ansökningen omförmälda införda

varan samt, där varans införsel

eller återutförsel ombesörjts av annan

än sökanden, att denne varit sökandens

befullmäktigade ombud för

ändamålet, vilket sistnämnda förhållande

skall vara av ombudet bestyrkt;

b) att, då restitution av tull sökes

för vara under uppgift, att varan befunnits

icke överensstämma med ingånget

köpeavtal, till bestyrkande av

sådan uppgift skola företes, i huvudskrift

eller bestyrkt avskrift, av sakkunnig

ojävig person meddelat besiktningsintyg

rörande beskaffenheten

av den införda varan ävensom, i

den mån sådan av den prövande

myndigheten påfordras, mellan köparen

och säljaren förd skriftväxling

i ämnet;

c) att, då såsom villkor för restitutionen

är stadgat, att varan icke eller

endast under vissa omständigheter

blivit här i riket nyttjad eller utbjuden

till försäljning, vid ansökningen

skall fogas sökandens på tro och heder

avgivna samt av två ojäviga personer,

som kunna förutsättas äga

(Föreslagen lydelse)

ler tidpunkt för dess förstöring samt

om antal av och märke å kolli, vari

densamma därvid varit förpackad.

Härutöver skall iakttagas:

a) att, då ansökning avser restitution

av tull för från tullverket utlämnad

vara, som återutförts eller förstörts,

ansökningen skall innehålla

eller vara åtföljd av en utav sökanden

på tro och heder avgiven försäkran

därom, att den återutförda eller

förstörda varan är identisk med den

i ansökningen omförmälda införda

varan samt, där varans införsel, återutförsel

eller förstöring ombesörjts av

annan än sökanden eller myndighet,

att denne varit sökandens befullmäktigade

ombud för ändamålet, vilket

sistnämnda förhållande skall vara av

ombudet bestyrkt; skolande i fall, då

varan förstörts under kontroll av annan

myndighet än distrikttullanstalten

för den ort, där tullbeloppet debiterats,

ansökningen tillika vara åtföljd

av sådant bevis, som i 8 § andra

stycket sägs;

b) att, då restitution av tull sökes

för vara under uppgift, att varan befunnits

icke överensstämma med ingånget

köpeavtal eller icke blivit inom

avtalad tid avlämnad, att varan felbeställts

eller hinder av teknisk art

för varans användning för avsett ändamål

förelegat vid införseln eller ock

att varan blivit av förbiseende avsänd

till mottagaren och för dennes

räkning förtullad, till bestyrkande av

sådan uppgift skola företes, i huvudskrift

eller bestyrkt avskrift, av sakkunnig

ojävig person meddelat intyg

rörande riktigheten av lämnad sådan

uppgift ävensom, i den mån sådan av

den prövande myndigheten påfordras,

mellan köparen och säljaren förd

skriftväxling i ämnet;

c) att, då såsom villkor för restitutionen

är stadgat, att varan icke eller

endast under vissa omständigheter

blivit här i riket nyttjad eller utbjuden

till försäljning eller ock här i riket

använts uteslutande för visst ändamål,

vid ansökningen skall fogas

sökandens på tro och heder avgivna

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

kännedom om förhållandet, till riktigheten

på tro och heder bestyrkta

förklaring antingen att varan veterligen

ej blivit här i riket nyttjad eller

utbjuden till försäljning eller att

varan veterligen ej blivit här i riket

nyttjad eller utbjuden till försäljning

under andra omständigheter än

som i förklaringen närmare angivas.

13 §.

Vid prövning av ansökning om utbekommande

av särskild restitution

bör generaltullstyrelsen eller, där

prövningen av frågan om utbetalande

av sådan restitution överlåtits på

lokal tullmyndighet, vederbörande

tullanstalt, i fall, då närmare upplysningar

erfordras till fullständigande

av eller kontroll å uppgifter, som blivit

lämnade till stöd för ansökningen,

inhämta dylika upplysningar från

auktoriserad handelskammare.

14 §.

Vid beräknande av industri- eller

handelsrestitution skall iakttagas att,

oavsett om tullen skall beräknas med

hänsyn till varans vikt eller värde eller

enligt annan redovisningsgrund,

restitutionsbeloppet skall beräknas

enligt samma grunder, som tillämpats

vid beräkning av tullen för den förtullningspost

eller de förtullningsposter,

varå restitutionsbeloppet enligt

11 § angivits böra avskrivas. Beträffande

vara, för vilken tullen skall beräknas

efter bruttovikten eller efter

verkliga nettovikten med tillägg av

visst emballage, skall dock iakttagas,

att vikten av emballage icke utan

medgivande av generaltullstyrelsen

må medräknas i den myckenhet, som

lägges till grund för restitutionen.

samt av två ojäviga personer, som

kunna förutsättas äga kännedom om

förhållandet, till riktigheten på tro

och heder bestyrkta förklaring att

varan veterligen ej blivit här i riket

nyttjad eller utbjuden till försäljning

eller att varan veterligen ej blivit här

i riket nyttjad eller utbjuden till försäljning

under andra omständigheter

än som i förklaringen närmare angivas,

eller att varan använts uteslutande

för uppgivet ändamål.

13 §.

Vid prövning av ansökning om utbekommande

av särskild restitution

eller reducerad restitution bör generaltullstyrelsen

eller, där prövningen

av frågan om utbetalande av sådan

restitution överlåtits på lokal tullmyndighet,

vederbörande tullanstalt,

i fall, då närmare upplysningar erfordras

till fullständigande av eller

kontroll å uppgifter, som blivit lämnade

till stöd för ansökningen, inhämta

dylika upplysningar från auktoriserad

handelskammare eller, i fråga

om reducerad restitution, kommerskollegium.

14 §.

Vid beräknande av industri- eller

handelsrestitution skall iakttagas att,

oavsett om tullen skall beräknas med

hänsyn till varans vikt eller värde eller

enligt annan redovisningsgrund,

restitutionsbeloppet skall beräknas

enligt samma grunder, som tillämpats

vid beräkning av tullen för den

förtullningspost eller de förtullningsposter,

varå restitutionsbeloppet enligt

11 § angivits böra avskrivas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1900.

000578 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:231 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 s. 1 i texten