Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom, m. m

1960-03-25 · 34 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:122, Med förslag till lag om ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

1

Nr 122

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att

förvärva fast egendom, m. m.; given Stockholms slott

den 25 mars 1960.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud i

vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 1 och 12 §§ lagen den 3 juni 1955 (nr

272) om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen).

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att förenkla handläggningen i ärenden rörande markbyten med bolag

föreslås sådan ändring i 1925 års lag, att förvärvstillstånd i vissa fall skall

kunna lämnas av länsstyrelse i stället för av Kungl. Maj :t. Härjämte föreslås

bl. a. att fastighetsförvärv från kronan undantages från tillståndstvånget

enligt såväl 1925 års lag som jordförvärvslagen. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 122

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

Förslag

till

lag om ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud i

vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom

Härigenom förordnas, dels att 2 och 4—6 §§ lagen den 18 juni 1925 angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast

egendom1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att efter

5 § skall infogas en ny paragraf, betecknad 5a §, av nedan angiven lydelse,

dels att i 3, 8 och 10 §§ samma lag orden Konungens befallningshavande

skola utbytas mot ordet länsstyrelsen.

(Gällande lydelse)

2

Vad i denna lag stadgas angående

inskränkning i bolags, förenings eller

stiftelses rätt att förvärva fast egendom

har ej avseende å förvärv, som

sker omedelbart på grund av stadgande

i lag eller jämlikt Konungens

medgivande till expropriation, eller å

förvärv, som genom testamente göres

av annan förening än ekonomisk förening

eller av stiftelse, ej heller d förvärv

av järnväg.

(Föreslagen lydelse)

§•

Vad i denna lag stadgas angående

inskränkning i bolags, förenings eller

stiftelses rätt att förvärva fast

egendom har ej avseende å

1. förvärv som sker omedelbart på

grund av stadgande i lag eller jämlikt

Konungens medgivande till expropriation;
2.

förvärv som genom testamente

göres av annan förening än ekonomisk

förening eller av stiftelse;

3. förvärv från kronan;

4. förvärv av järnväg.

4

före
-

§•

Konungen äger giva bolag,

ning eller stiftelse tillstånd att förvärva

fast egendom av annan beskaffenhet

än i 3 § sägs i fall,

Bolag, förening eller stiftelse må

i den ordning 5a och 6 §§ stadga erhålla

tillstånd att förvärva fast egendom

av annan beskaffenhet än i 3 §

sägs i fall,

1. att--- —- — — — mindre jordbruk.

Tillstånd till------till överlåtelsen.

Tillstånd enligt ----—--och fäbodskog.

I fråga-------en fastighet.

Vad enligt------avstyckade ägovidden.

Tillstånd till —- — -----märkligen försvagas.

5 §•

Prövas i andra fall än i 4 § angi- Prövas i andra fall än i 4 § angivits

vits på grund av särskilda omstän- på grund av särskilda omständighe- 1

1 Senaste lydelse, se beträffande rubriken och 2 § SFS 1932:183, beträffande 4 och 6 SS SFS.

1948: 276 samt beträffande 5 § SFS 1937: 389.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 ar 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

digheter bolag, förening eller stiftelse

böra medgivas rätt att förvärva

fast egendom av annan beskaffenhet

än i 3 § sägs, äger Konungen giva tillstånd

därtill. Såsom sådan omständighet

skall i fråga om förvärv, som

göres av annan förening än ekonomisk

förening eller av stiftelse, anses,

att föreningen eller stiftelsen

främjar ett allmännyttigt ändamål

samt att förvärvet äger avsevärd betydelse

för föreningens eller stiftelsens

verksamhet.

5a

G

Äskas sådan prövning, som i 3 §

sägs, eller vill bolag, förening eller

stiftelse jämlikt 4 eller 5 § söka

Konungens tillstånd att förvärva fast

egendom, skall ansökan jämte fångeshandlingen

eller bestyrkt avskrift

därav ingivas till Konungens befallningshavande

inom tre månader från

det fånget skedde. Försittes den tid

eller prövas egendomen icke vara sådan,

som i 3 § sägs, och varder ej

heller, där Konungens tillstånd sökes,

sådant beviljat, vare fånget

ogillt.

Sökes Konungens tillstånd, åligge

Konungens befallningshavande, så
-

ter bolag, förening eller stiftelse böra

medgivas rätt att förvärva fast

egendom av annan beskaffenhet än

i 3 § sägs, må tillstånd därtill givas

i den ordning 5a och 6 §§ stadga. Såsom

sådan omständighet skall i fråga

om förvärv, som göres av annan

förening än ekonomisk förening eller

av stiftelse, anses, att föreningen

eller stiftelsen främjar ett allmännyttigt

ändamål samt att förvärvet äger

avsevärd betydelse för föreningens

eller stiftelsens verksamhet.

§•

Fråga om tillstånd jämlikt 4 eller

5 § avgöres av Konungen. Sådant tillstånd

må dock lämnas av länsstyrelsen,

där följande förutsättningar äro

för handen, nämligen

1. att egendomen förvärvas i utbyte

mot annan fast egendom inom

länet;

2. att såväl den förra som den senare

egendomen huvudsakligen är

avsedd för skogsbruk;

3. att den ena egendomen ungefär

motsvarar den andra i värde;

4. att lantbruksnämnden och överlantmätaren

tillstyrka att tillstånd

meddelas.

§•

Äskas sådan prövning, som i 3 §

sägs, eller vill bolag, förening eller

stiftelse jämlikt 4 eller 5 § söka tillstånd

att förvärva fast egendom, skall

ansökan jämte fångeshandlingen eller

bestyrkt avskrift därav ingivas

till länsstyrelsen inom tre månader

från det fånget skedde. Försittes den

tid eller prövas egendomen icke vara

sådan, som i 3 § sägs, och varder ej

heller, där tillstånd sökes, sådant beviljat,

vare fånget ogillt.

Sökes tillstånd, åligge länsstyrelsen,

såframt ej förvärvet godkännes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fram t ej förvärvet godkännes enligt

3 §, att insända handlingarna jämte

eget utlåtande till Konungen. Innan

utlåtande avgives, skall Konungens

befallningshavande, där det ej av särskild

anledning finnes icke vara erforderligt,

över ansökningen höra

kommunalnämnden i orten eller annan

kommunal myndighet samt annan

nämnd eller myndighet, som kan

antagas äga kännedom om förhållandena,

såsom hushållningssällskapets

förvaltningsutskott eller egnahemsnämnd.

Över Konungens befallningshavandes

beslut i ärende, som nu sagts, må

klagan föras i den ordning, som för

ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Närmare föreskrifter-----

Är i------fast egendom.

enligt 3 § eller ansökningen bifalles

av länsstyrelsen enligt 5a §, att insända

handlingarna jämte eget utlåtande

till Konungen. Innan länsstyrelsen

meddelar tillstånd eller avgiver

utlåtande, skall, där det ej av särskild

anledning finnes icke vara erforderligt,

förutom lantbruksnämnden och

överlantmätaren kommunalnämnden

i orten eller annan kommunal myndighet

höras i ärendet.

av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

5

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 1 och 12 §§ lagen den 3 juni 1955 (nr 272)

om Inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen)

Härigenom förordnas, att 1 och 12 §§ lagen den 3 juni 1955 om inskränkning

i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen)1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Fast egendom, som är taxerad som jordbruksfastighet, må ej genom köp,

byte eller gåva förvärvas utan tillstånd av lantbruksnämnd. Sådant förvärvstillstånd

erfordras dock ej

1. där förvärvaren är kronan, lands- 1. där egendomen förvärvas från

kommun, köping, stad eller munici- kronan och ej heller där kronan,

palsamhälle; landskommun, köping, stad eller mu
nicipalsamhälle

är förvärvare;

2. där egendomen — — — sistnämnda andel.

Förvärvstillstånd skall--------- ---eljest avvisas.

12 §.

Förordnande som------

I övrigt skall så anses samt med

ärendet i tillämpliga delar så förfaras,

som om egendomen blivit utmätt

för fordran med bästa förmånsrätt

däri; dock må, även om det i enlighet

härmed bestämda lägsta budet

uppnås, försäljning ej ske med mindre

den bjudna köpeskillingen tillika

täcker det värde som åsatts egendomen

av utmätningsmannen eller, om

ägaren i god tid före auktionen påkallat

särskild värdering, det värde

varlill egendomen skattas av värderingsmän

som överexckutor utser.

Egendomen må säljas, förutom till

den som erhållit förvärvstillstånd,

allenast till kronan, till kommun eller

1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1958: 212.

----avyttrar den.

I övrigt skall så anses samt med

ärendet i tillämpliga delar så förfaras,

som om egendomen blivit utmätt

för fordran med bästa förmånsrätt

däri; dock må, även om det i enlighet

härmed bestämda lägsta budet

uppnås, försäljning ej ske med

mindre den bjudna köpeskillingen

tillika täcker det värde som åsatts

egendomen av utmätningsmannen eller,

om ägaren i god tid före auktionen

påkallat särskild värdering, det

värde vartill egendomen skattas av

värderingsmän som överexckutor utser.

Egendomen må säljas, förutom

till den som erhållit förvärvstillstånd,

allenast till kronan, landskommun,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

(Gällande hjdelse) (Föreslagen lydelse)

annan dylik samfällighet som vill

förvärva egendomen för ändamål

varom förmäles i 1 § första stycket 2,

till andelsägare som avses i 1 § första

stycket 8 eller till kreditinrättning

som sägs i 11 § andra stycket. Avgives

vid auktionen bud som enligt vad

nu sagts må antagas, skall försäljning

ske, ändå att innehavare av

fordran bestrider det. Vad utsökningslagen

i fråga om fast egendoms

försäljning och köpeskillingens fördelning

stadgar beträffande gäldenären

skall i ärende som nu avses lämpas

till ägaren.

Kommer försäljning

Kostnad i----

köping, stad eller municipalsamhälle,

till kommun eller samfällighet

som avses i 1 § första stycket 2 och

som vill förvärva egendomen för där

omförmålt ändamål, till andelsägare

som avses i 1 § första stycket 8

eller till kreditinrättning som sägs

i 11 § andra stycket. Avgives vid auktionen

bud som enligt vad nu sagts

må antagas, skall försäljning ske,

ändå att innehavare av fordran bestrider

det. Vad utsökningslagen i

fråga om fast egendoms försäljning

och köpeskillingens fördelning stadgar

beträffande gäldenären skall i

ärende som nu avses lämpas till ägaren.

--vara förfallen.

--av statsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 122 år 1960

7

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 februari 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, ap Geijerstam, Nordlander.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler, efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter, fråga om ändring i

lagen angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva

fast egendom, m. m. Föredraganden anför följande.

Inledning

Den 16 maj 1958 erhöll jag Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga

för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande bl. a. den

lagstiftning som innefattas i dels lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom

(bolagsförbudslagen) dels lagen den 3 juni 1955 (nr 272) om inskränkning

i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen). Såsom

sakkunniga tillkallades landshövdingen G. V. Nilsson, tillika ordförande, ledamoten

av riksdagens andra kammare lantbrukaren E. E. Haeggblom, ledamöterna

av riksdagens första kammare lantbrukaren A. E. Johansson och

förre förmannen E. Hj. Nilsson, lantbrukaren S. Oscarsson, rättsavdelningschefen

A. F. Ribbing, ledamoten av riksdagens första kammare lantbrukaren

S. E. Sundin samt sekreteraren, förordnade generaldirektören O. J.

Westling.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1958 års jordlagsutredning och

beräknas slutföra sitt arbete nästa år, har den 26 november 1959 avgivit ett

stencilerat delbetänkande angående decentralisering av beslutanderätten i

förvärvsfrågor enligt bolagsförbudslagen in. in. Delbetänkandet är närmast

föranlett av jordbruksutskottets av riksdagen (skrivelse 284/1959) godkända

utlåtande 30/1959, vari utskottet (s. 81) med anledning av väckta motioner

förordat, att 1960 års riksdag förelädes förslag om sådan ändring i

bolagsförbudslagen att markbyten med bolag underlättades, över betänkandet

har remissyttranden avgivits av hovrätten för Nedre Norrland, kammarkollegiet,

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrclsen, skogsstyrelsen,

samtliga länsstyrelser, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk (RLE), Svenska landskommunernas förbund, Svenska

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ls proposition nr 122 år 1960

pastoratens riksförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges

skogsägareförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges industriförbund,

Landsorganisationen i Sverige (LO) samt Kooperativa förbundet.

En del länsstyrelser har dessutom överlämnat yttranden från av

dem hörda myndigheter och organisationer.

Jag anhåller nu att få upptaga detta ärende till behandling.

Gällande bestämmelser

Bolagsför budslagen1, vars ursprungliga syfte är att skydda den

bondeägda marken mot skogsbolagens expansionssträvanden, innehåller till

en början ett principiellt förbud för bolag, förening och stiftelse att förvärva

fast egendom på landet och i stad utanför det till bebyggande planlagda området.

Lika med stad anses härvid köping och annan ort där den för städerna

gällande ordningen för bebyggande skall iakttagas (1 §). Från förvärvsförbudet

stadgas dock vissa undantag (2, 7 och 11 §§). Vidare må bolag,

förening eller stiftelse förvärva sådan fast egendom, som av länsstyrelsen

i viss ordning prövas äga sitt huvudsakliga värde i åbyggnaden eller huvudsakligen

vara avsedd till tomt, upplagsplats, idrottsplats eller dylikt eller

att nyttjas till stenbrott, grus- eller lertag eller utgöra torvmosse, vattenfall,

fiske eller annan dylik lägenhet eller vara av beskaffenhet att böra

skyddas på grund av säregen natur eller fornlämning eller av liknande anledning

(3 §).

Kungl. Maj :t äger ge bolag, förening eller stiftelse tillstånd att förvärva

fast egendom av annan beskaffenhet än nyss sagts i fall 1. att egendomen

den 1 juli 1925 ägdes av bolag eller ekonomisk förening och sedermera alltjämt

tillhört dylik samfällighet; 2. att egendomen utgör fastighet varav icke

någon del lämpligen kan nyttjas för jordbruk; 3. att egendomen utgör sådan

del av en fastighets avrösningsjord med impedimenter, vilken prövas icke

vara erforderlig för att återstående del av fastigheten skall äga skogstillgång,

tillräcklig att utgöra varaktigt stöd för drivande av självständigt jordbruk

(stödskog), och icke heller vara att hänföra till sådana till odling tjänliga

myrmarker och andra odlingslägenheter, som i anseende till läge, omfattning

och jordens beskaffenhet ägnar sig för upptagande av självständiga

jordbruk eller lämpligen kan sammanslås med andra brukningsdelar (odlingsområde)2;

4. att egendomens förvärvande för bolaget, föreningen eller

stiftelsen såsom innehavare av angränsande fastighet äger avsevärd betydelse

med hänsyn till skogsvårdens främjande; 5. att med egendomens förvärvande

är avsett att åt arbetare eller andra hos bolaget, föreningen eller

stiftelsen anställda personer bereda bostäder eller att genom idkande av

jordbruk tillgodose sådana personers behov av livsförnödenheter eller jordbruksprodukter;

eller 6. att med egendomens förvärvande är avsett att främ
1

SFS 1925:219 med ändringar 1927:67, 1932:183, 1937:389, 1948:221 och 1948:276.

2 Vid beräkning av stödskog skall hänsyn tagas dels till möjligheten att genom delning av

förefintligt jordbruk bilda nya självständiga jordbruk dels, beträffande odlingsområde, till

möjligheten att av dylikt område bilda självständigt jordbruk eller sammanslå sådant område

med annan brukningsdel.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

ja bildandet av egna hem eller mindre jordbruk (4 § första stycket). — Tillstånd

till förvärv enligt andra eller tredje punkten må ej utan särskilda

skäl förvägras bolag, förening eller stiftelse, som under de före ansökningens

ingivande senast förflutna tio åren genom överlåtelse till enskild person

av skogsmark eller till jordbruk tjänlig fastighet med efter ortens förhållanden

erforderlig skogstillgång eller också genom sådan överlåtelse till

enskild person av odlad jord eller odlingsområde, som prövas gagnelig för

befolkningens näring i orten, avhänt sig egendom, vilken finnes i värde ungefär

motsvara den egendom som avses med förvärvet. Med överlåtelse som nu

sagts skall jämställas överlåtelse av skogsmark, jordbruksfastighet, odlad

jord eller odlingsområde till kommun eller till hushållningssällskap, bolag

eller förening som utövar statsunderstödd egnahemsverksamhet. Har överlåtelse

av jordbruksfastighet eller skogsmark skett till enskild person, som

förvärvat egendomen huvudsakligen för att därav bereda sig inkomst annorledes

än genom dess utnyttjande för eget jordbruk eller i samband därmed

bedrivet skogsbruk, må iiänsyn ej tagas till överlåtelsen (4 § andra stycket).

Utöver nu angivna möjligheter att meddela förvärvstillstånd -— de s. k.

speciella eller lindrigare koncessionsgrunderna — har Kungl. Maj :t också en

allmän befogenhet att meddela sådant tillstånd. Om nämligen i andra fall

än som angivits i 4 § på grund av särskilda omständigheter anses, att bolag,

förening eller stiftelse bör medges rätt att förvärva fast egendom av annan

beskaffenhet än i 3 § sägs, så äger Kungl. Maj :t ge tillstånd därtill (5 §).

Vill bolag, förening eller stiftelse påkalla länsstyrelsens prövning enligt

3 § eller söka Kungl. Maj :ts tillstånd att förvärva fast egendom, skall ansökan

jämte fångeshandlingen eller bestyrkt avskrift därav inges till länsstyrelsen

inom tre månader från det fånget skedde. Försiltes denna tid eller

prövas egendomen icke vara hänförlig under 3 § och blir ej heller ansökan

bifallen av Kungl. Maj :t, skall fånget vara ogillt. Sökes tillstånd, åligger det

länsstyrelsen, såframt ej förvärvet godkännes enligt 3 §, att insända handlingarna

jämte eget utlåtande till Kungl. Maj :t. Innan utlåtande avges, skall

länsstyrelsen, där det ej av särskild anledning finnes icke vara erforderligt,

över ansökningen höra kommunalnämnden i orten eller annan kommunal

myndighet samt annan nämnd eller myndighet, som kan antagas äga kännedom

om förhållandena, såsom hushållningssällskapets förvaltningsutskott

eller lantbruksnämnd (6 § jfrd m. SFS 1947: 295).

Genom särskild kungörelse1 har Kungl. Maj :t meddelat föreskrifter

rörande den utredning som erfordras för prövning i vissa fall av bolags,

förenings eller stiftelses ansökan i fråga om förvärv av fast egendom m. in.

Avser ansökning tillstånd jämlikt 4 eller 5 § bolagsförbudslagen, skall den

vara åtföljd av bl. a. karta eller kartskiss jämte utredning rörande egendomens

värde, omfattning och beskaffenhet samt rörande de förhållanden i

övrigt, som sökanden vill åberopa (2 §). Åberopar sökanden för tillstånd

enligt 4 § första stycket andra eller tredje punkten bolagsförbudslagen, att

förvärvet avser kompensation för sådan tidigare överlåtelse som avses i

> SFS 1956: 13.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

andra stycket samma paragraf, skall bifogas karta eller kartskiss jämte utredning

även om den sålunda överlåtna egendomens omfattning och beskaffenhet

vid tiden för överlåtelsen ävensom den utredning i övrigt, som sökanden

vill åberopa till styrkande av att överlåtelsen är sådan som avses i

lagrummet (3 §). I fall, som avses i 4 § andra stycket bolagsförbudslagen,

ankommer det på sökanden att, därest ej vid förhandlingar mellan lantbruksnämnden

och sökanden åstadkommits ett godtagbart underlag för bedömande

av den överlåtna egendomens värde, förete utredning om detta

värde. Utredningen skall verkställas av tre ojäviga personer, av vilka en

skall vara vederbörande distriktslantmätare eller utses av länsstyrelsen.

De båda andra skall av denne utses bland dem som i orten är nämndemän,

ägodelningsnämndemän eller gode män vid lantmäteri- eller mätningsförrättningar

(4 §).

Avser förvärvet eller överlåtelse, varom sägs i 4 § andra stycket bolagsförbudslagen,

del av fastighet, skall i ärendet förebringas utredning jämte

yttrande av den distriktslantmätare eller mätningsman, vilken har att handlägga

den lantmäteriförrättning som fordras för delens avskiljande (5 §).

Finnes påkallat att ytterligare utredning eller undersökning i visst avseende

verkställes av särskild sakkunnig, må sökanden föreläggas inkomma

med yttrande från sådan sakkunnig (6 §).

Enligt j ordförvärvslagen1 må ej fast egendom, som är taxerad

såsom jordbruksfastighet, genom köp, byte eller gåva förvärvas utan tillstånd

av lantbruksnämnd. Sådant förvärvstillstånd erfordras dock ej i

bl. a. följande fall: 1. där förvärvaren är kronan, landskommun, köping,

stad eller municipalsamhälle; 2. där egendomen förvärvas av annan kommun

än under 1 sägs2 eller annan dylik samfällighet för ändamål som avses

i 1 § 4, 7 eller 16 lagen den 12 maj 1917 om expropriation; 3. där kontrahenterna

är på närmare angivet sätt anhöriga med varandra; 4. där tillstånd

skall sökas enligt bolagsförbudslagen eller lagen den 30 maj 1916 om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag; 5. där förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion

(1 § första stycket). I det sistnämnda fallet föreligger som regel skyldighet

att åter avyttra egendomen inom två år, vid äventyr att länsstyrelsen förordnar

om försäljning på offentlig auktion (11 §). Vid sådan auktion må

egendomen säljas endast till på visst sätt kvalificerad köpare, t. ex. till kronan

eller till kommun eller annan dylik samfällighet som vill förvärva egendomen

för ändamål varom förmäles i 1 § första stycket 2 (12 §).

Arronderingsverksamheten

Ur en i betänkandet lämnad redogörelse för arronderingsverksamheten inom

skogen må här återges följande.

I medvetande om strukturbristerna inom skogen bedrives sedan flera år

tillbaka en verksamhet, särskilt inom storskogsbruket, för att dels genom

1 SFS 1955: 272 med ändring 1958: 212.

s Före 1958 års lagändring löd alla kommuner under punkt 2.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år W60

byten av mark dels genom köp och försäljningar med tillämpning av kompensationsprincipen

i bolagsförbndslagen åstadkomma eu bättre fastighetsindelning.

Det fall, som behandlas i 4 § andra stycket bolagsförbndslagen, bygger på

förutsättningen att bolag efter att först ha sålt mark begär alt som ersättning

få tillstånd att förvärva annan mark. Tillämpningen härav bar bl. a.

den konsekvensen att, om ett bolag vill inköpa viss skogsmark men ännn

icke bar gjort kompensationsberättigande försäljning, så är bolaget hänvisat

till att genom egen försorg avhända sig mark som kan räknas som kompensation.

Ersättningsköp enligt nyssnämnda lagrum har därför fått ringa

omfattning. Bolagen är självfallet föga benägna att sälja skogsmark utan

att få samtidig kompensation. Vidare kan för ett bolag, som vill genomföra

ett visst skogsmarksförvärv och därför önskar sälja motsvarande mark,

svårighet uppstå därigenom, att förhandlingar m. m. med ett flertal presumtiva

köpare kräver så lång tid att transaktionen äventyras.

Efter lantbruksnämndernas tillkomst har det praktiska tillvägagångssättet

utvecklat sig därhän, att vederbörande bolag i sådana fall vänder sig

till lantbruksnämnden, som kan ge uppgift om vilka av bolagets marker som

lämpligen kan användas för yttre rationalisering. Lantbruksnämnden kan

också anvisa köpare och förmedla överlåtelser och vidare lämna en aktiv

medverkan genom sin inköps- och bytesverksamhet. Detta innebär att nämnden

från olika ägare köper in mark, byter den med bl. a. bolagsmark och

sedan överlåter tillbytta marker i syfte att åstadkomma förbättrad arrondering

ävensom förstärkning av jordbruk med skog. På detta sätt möjliggöres

och förenklas bolagsförvärv som annars icke vore praktiskt genomförbara.

Å andra sidan tar lantbruksnämnderna givetvis egna initiativ till förhandlingar

om byten in. in., bl. a. med bolag, i syfte att främja strukturförbättring

i skogsmark.

Avtalsbyten med lantbruksnämnd innebär, att lantbruksnämnden till bolaget

överlåter mark samtidigt som bolaget överlåter mark till lantbruksnämnden

eller, genom lantbruksnämndens förmedling, till enskilda jordbrukare.

Koncessionsgrunden är här som regel 5 § bolagsförbndslagen.

Det har ofta av praktiska skäl visat sig lämpligt att vid avtal om byten låta

ett bolag temporärt förvärva mer mark än vad bolaget avstår mot skriftlig

överenskommelse att vid kommande transaktioner jämna ut skillnaden. Å

andra sidan förekommer det också, alt bolag överlåter mark till lantbruksnämnd

mot att bolaget senare får förvärva motsvarande mark i stället. Det

är nämligen som regel icke möjligt att finna bytesobjekt som i kompensationshänseende

är alldeles likvärdiga. Vidare kan detaljarbetet med inventering

av skogsmark, värdering in. in. taga avsevärd tid. Bytesverksamheten

med de större skogsbolagen får därför ofta karaktären av en fortlöpande

serie bytesavsnitt, baserade på en överenskommelse där kompensationsregler

och värderingsgrunder fastlagts. Delta system gör det möjligt att kontinuerligt

anpassa verksamheten bl. a. till förekomsten av aktuella bytesobjekt,

till tillgången på värderingsexpertis, till ändringar i konjunkturer

och virkespriser in. in. samt att inpassa de erhållna bytesobjekten i jordbrukets

successiva strukturrationalisering.

Det praktiska tillvägagångssättet vid avtalsbyten med skogsbolagen kan

indelas i tvä huvudmoment. Det första avser att utse lämpliga bytesobjekt

frän respektive parter och bestämma bytets omfattning ur kompensationssynpunkt.

Det andra momentet avser att värdera de i bytet ingående objekten

i pengar och alt bestämma hur eventuella värdeskillnader mellan bytesobjekten

på grund av olika bestockning in. in. skall regleras mellan parterna.

För varje bytesavsnitt upprättas på grundval av ingående förhandlingar

mellan parterna ett avtal, gällande under förutsättning av Kungl. Maj:ts

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

godkännande. I sådant avtal fixeras bytesparternas eventuella tillgodohavanden

i kompensationsenlieter om objekten icke helt motsvarar varandra,

värderingsregler samt sättet för likvidering av värdeskillnader.

Med de kompensationsregler, som tillämpas, erhålles för båda parter i

varje bytesavsnitt en summa »kompensationsenlieter» eller »lägesreglerade

produktionsenheter». Skillnaden i antal sådana enheter redovisas som saldo

i bytet någondera parten till godo. Eftersom enheterna erhålles ur areal,

bonitet och i flertalet fall en relationsfaktor — inrymmande rotvärdet —

kan tillgodohavandena översättas i exempelvis antal hektar, om bonitet och

läge är kända. Inom ramen för ett sådant avtal genomföres, i den mån direkta

byten icke omedelbart kan ske, successiva överlåtelser.

Det är i stor utsträckning hela fastigheter som går i byte. När i ett byte

ingår delar av fastigheter, inhämtar lantbruksnämnden genom samråd med

eller remiss till fastighetsbildningsmyndigheten besked, huruvida förutsättningar

att genomföra erforderliga fastighetsbildningsåtgärder föreligger.

Utredningens förslag

Efter en redogörelse för tidigare överväganden rörande det administrativa

förfarandet i ärenden jämlikt bolagsförbudslagen behandlas i betänkandet

frågan om provisoriska lagändringar i anslutning till det av riksdagen

uttalade önskemålet. Utredningen bär ansett sig böra begränsa diskussionen

till möjligheterna att underlätta bytesverksamheten dels genom

ytterligare undantag från förvärvsförbudet och dels genom delegering av

beslutanderätten till länsmyndighet. I det förra hänseendet har utredningen

övervägt huruvida undantag bör göras för förvärv från kronan och från

bolag samt för förvärv som endast avser mindre markområden. Beträffande

förvärv från kronan anföres följande.

Kronans fasta egendom får enligt § 77 regeringsformen icke försäljas utan

riksdagens samtycke. Riksdagen har emellertid, senast i skrivelse nr 136/

1959, medgivit Kungl. Maj :t rätt att utan riksdagens samtycke i varje särskilt

fall besluta om försäljning av kronan tillhörig fast egendom, vars

taxeringsvärde eller uppskattade saluvärde uppgår till högst 70 000 kr. Vidare

har Kungl. Maj :t bemyndigats att åt central förvaltningsmyndighet

överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom vars värde

icke överstiger 30 000 kr.

Kungl. Maj:t har utnyttjat denna delegationsrätt och utfärdat bemyndiganden

senast den 24 april 1959 för telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen samt domänstyrelsen.

Försäljningarna skall ske under iakttagande av att de endast

må avse fastighet som prövas icke vidare erforderlig för vederbörande

verks behov. Anses det av olika omständigheter sannolikt att annan statlig

myndighet kan vara i behov av fastigheten, skall samråd äga rum med sådan

myndighet innan försäljningsfrågan avgöres. I dessa bemyndiganden

har vidare angivits alt, då fråga är om försäljning av jordbruksfastighet,

myndigheten skall höra den lantbruksnämnd inom vars verksamhetsområde

lastigheten är belägen. Med jordbruksfastighet lär i detta sammanhang

avses även för skogsbruk helt eller delvis utnyttjad fastighet. Finner myndigheten

sig icke kunna godtaga lantbruksnämndens förslag, skall ärendet

hänskjutas till Kungl. Maj:t för avgörande. Vad som i bemyndigandena sägs

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 är 1960 13

om försäljning skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga om byten av

fastigheter.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om behandlingen i Kungl.

Maj:ts av riksdagen godkända proposition 1959:148 av domänstyrelsens

förslag om bemyndigande för styrelsen att under vissa förutsättningar för

kronans räkning ingå i och svara för s. k. avtalsbyten. Departementschefen

föreslog för sin del bifall till förslaget. Såsom förutsättning för utnyttjande

av bemyndigandet borde dock gälla, att vederbörande lantbruksnämnd och

lastighetsbildningsmyndig,het tillstyrkte markbytet samt att redogörelse för

genomförda markbyten årligen ingåves till Kungl. Maj :t. Utredningen förutsätter

att Kungl. Maj :t i mån av behov kommer att utfärda liknande bestämmelser

för de andra ovan angivna centrala förvaltningsmyndigheterna.

Utöver de försäljningar som kan ske enligt nämnda bemyndiganden verkställes

försäljningar av ecklesiastik kronojord, av mark som förvaltas av

försvarsväsendet samt av mark som inköpts av lantbruksnämnd.

Utredningen har kommit till den slutsatsen, att förvärvsprövning icke

erfordras enligt bolagsförbudslagen i vad avser förvärv från kronan. Denna

lag avser ju främst att hindra icke önskvärda förskjutningar i relationen

mellan olika ägarekategorier. Det förhållandet att lämpligheten av försäljningen

prövas på sätt ovan anförts vid alla överlåtelser, som kan ha någon

betydelse i detta avseende, synes innebära garanti för att några mera avsevärda

förskjutningar icke inträffar. Med hänsyn härtill och på grund av de

föreskrifter i övrigt, som utredningen förutsätter skola utfärdas, synes jämväl

de syften som jordförvärvslagen tjänar bli tillgodosedda även om förvärv

från kronan undantages. Utredningen föreslår därför att förvärvsprövning

i dessa fall ej heller skall erfordras enligt sistnämnda lag. Särskilt

framstår det såsom obehövligt att tillstånd kräves jämväl i sådana fall, då

lantbruksnämnd försäljer fast egendom, som nämnden inköpt för rationaliseringsändamål.

I fråga om förvärv från bolag anför utredningen.

För frisläppande av förvärv, som ett bolag gör från ett annat bolag, talar

främst att den fasta egendomen redan är i bolagshand. Utan att någon rubbning

behövde ske i relationen mellan ägarekategorier — om alla bolag likställdes

— skulle ur arronderingssynpunkt önskvärda markbyten bolag

emellan säkerligen underlättas, om dessa byten kunde ske utan tillståndsprövning.

Emellertid har utredningen funnit att vägande skäl talar mot ett generellt

undantag för förvärv från bolag. Sålunda finns anledning befara att

jordförvärvslagens bestämmelser skulle kunna kringgås, om bolag fritt finge

förvärva fast egendom som redan är i bolagshand. En enskild fysisk person,

som vägrats förvärvstillstånd till en från ett bolag inköpt fastighet,

torde i en sådan situation kunna bilda ett formellt bolag eller övertaga ett

obetydligt sådant och sedan i bolagets namn inköpa fastigheten. Vidare skulle

öppnas möjligheter för bolag, som tidigare ej alls sysslat med jordbruk

eller skogsbruk, att förvärva jordbruksfastigheter från t. ex. ett skogsbolag,

som bedriver träförädlingsverksamhet och av den anledningen tidigare erhållit

förvärvstillstånd. En sådan övergång av mark från bolag, som för det

ekonomiska resultatet av verksamheten är angelägna om en rationell ägoanordning

i skogen, till bolag utan sådant intresse skulle menligt kunna inverka

på rationaliseringsarbetet. Dessa konsekvenser skulle teoretiskt sett

kunna undvikas, om man inskränkte undantaget till att avse förvärv som

av bolag, vars verksamhet enligt bolagsordningen omfattade träförädling,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

gjordes från bolag med liknande verksamhet. Emellertid synes en sådan

lösning icke i praktiken vara genomförbar. Hinder torde nämligen icke föreligga

för ett bolag, som sysslar med t. ex. tomtstyckning eller byggnadsverksamhet,

att i sin bolagsordning intaga en bestämmelse om att även träförädlingsverksamhet

bedreves. En sådan bestämmelse skulle kunna rättfärdigas

med att en relativt obetydlig såganläggning inrättades.

Vidare synes ett generellt undantag i fråga om förvärv från bolag även

på annat sätt kunna försvåra lantbruksnämndernas rationaliseringsverksamhet.

Det torde nämligen i samband med tillståndsprövning ibland vara

möjligt för lantbruksnämnd att vid förhandlingar intressera bolaget för att

avstå någon del av den inköpta marken för rationaliseringsändamål mot att

bolaget i stället får förvärva annan mark.

Fria förvärv från bolag till bolag skulle vidare kunna medföra, att ett bolag

bleve helt dominerande såsom skogsägare inom en viss kommun där nu

finns flera bolag. Huruvida en sådan utveckling är lämplig eller icke torde

iå bedömas från fall till fall. Något generellt uttalande i denna fråga anser

sig utredningen icke kunna göra.

Företrädare för bondeskogsbruket har vid ett av utredningen ordnat sammanträffande

över lag ställt sig främmande till tanken att släppa förvärv

bolag emellan helt fria. Utan reglering av sådana förvärv skulle enligt deras

mening värdefulla tillfällen till strukturförbättringar kunna försummas.

Byten mellan bolag skedde i allmänhet i syfte att tjäna bolagens egna intressen.

Lämnades sådana byten utan kontroll finge man ändå kvar den

gamla parcelleringen genom att andra parter än bolag aldrig bleve inblandade.

Vid övervägande av de skäl som talar för och emot ett undantag av förvärv

från bolag har utredningen kommit till den uppfattningen, att utredningen

icke nu bör föreslå att sådant undantag göres.

Beträffande förvärv av små markområden anför utredningen

följande.

Det framstår ofta som en onödig formalism att kräva tillstånd enligt bolagsförbudslagen

till förvärv av obetydliga markområden. Relationen mellan

olika ägarekategorier kan genom sådana förvärv knappast rubbas. Skulle

ett undantag i detta avseende göras, måste emellertid — särskilt med

hänsyn till inskrivningsdomarens prövning om tillstånd är erforderligt eller

icke — en exakt gräns i fråga om områdenas storlek utsättas i lagen.

Härvid kan valet blott stå mellan att utsätta en arealgräns eller en värdegräns.

I andra sammanhang har befunnits att sådana gränser är mindre

lämpliga. Även ett litet område kan ur rationaliseringssynpunkt vara av rätt

stor betydelse. Värdet av områden med samma areal kan dessutom i hög

grad växla. Skulle en värdegräns i pengar uppställas, finge man utgå ifrån

taxeringsvärdet, då sådant finnes, eller t. ex. ett uppskattat saluvärde. I

1 all av sistnämnda slag, vilka givetvis blir de vanligaste, måste särskild uppskattning

företagas och intyg härom avgivas till inskrivningsdomaren vid

sökandet av lagfart.

Vid övervägande av dessa synpunkter har utredningen kommit till att något

undantag för små områden icke bör införas, i varje fall icke såsom eu

provisorisk åtgärd.

Rörande delegation sfrågan erinrar utredningen till en början

om hur man år 1948 (prop. 178 s. 25), främst av jordpolitiska skäl, avvisade

ett förslag om decentralisering av dispensprövningen enligt bolagsförbuds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

15

lagen men samtidigt genom lagändring berättigade länsstyrelserna att i

vissa fall utöva den eljest Kungl. Maj:t tillkommande tillståndsgivningen

jämlikt 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom

eller gruva eller aktier i vissa bolag. I motiven till lagändringen uttalades

bl. a. att till grund för bedömningen, i vilken utsträckning tillståndsprövningen

borde överflyttas till länsstyrelserna, knappast kunde läggas

allenast värdet på den fasta egendomen i fråga. Detta skulle nämligen alltför

ofta leda till en sakligt inte motiverad skillnad i formen för handläggningen

av sinsemellan likartade ärenden. Avseende borde enligt motiven i stället

främst fästas vid sådana omständigheter som egendomens beskaffenhet, ändamålet

med förvärvet och i vissa fall förvärvarens person. Utredningen

framhåller, att dessa motivuttalanden synes ha betydelse även vid .bedömande

av en delegation enligt 1925 års lag, samt anför vidare.

Utredningen anser det lämpligast, att en delegationsbestämmelse i bolagsförbudslagen

utformas som ett allmänt bemyndigande för Konungen att överlåta

beslutanderätten enligt 4 och 5 §§ på länsmyndighet. Vid avvägningen

av delegationens omfattning har utredningen, då det nu gäller en provisorisk

anordning i avbidan på utredningens slutliga förslag, ansett det lämpligast

att delegationen åtminstone tills vidare endast avser byten av mark,

som huvudsakligen är avsedd för skogsbruk. En sådan delegation torde också

närmast ha avsetts i 1959 års riksdagsbeslut. Att införa en värde- eller

arealgräns synes icke vara lämpligt. Ej heller kan utredningen på det nuvarande

stadiet förorda en delegation av samtliga fall som angives i 4 g. Utredningen

förordar att decentralisering skall ske av beslutanderätten i följande

två fall:

1. Det fall att egendomen förvärvas i utbyte mot annan fast egendom inom

länet, vilken enligt intyg av lantbruksnämnden eller — om bytet utgör led

i en fastighetsreglering vilken i huvudsak utföres genom laga skifte eller

ägoutbyte — av distriktslantmätaren har väsentligen samma värdeproduktionsförmåga

som den förvärvade. Här avses alltså det fall då förvärvaren

redan vid den tidpunkt, då tillståndsfrågan prövas, genom bytesavtal eller

särskilt köpeavtal till fångesmannen överlåtit mark som är ungefär likvärdig

med den förvärvade.

2. Det fall att förvärvaren enligt intyg av lantbruksnämnden förklarat sig

villig att på villkor, som nämnden godtagit, inom viss tid av högst fem år

till nämnden eller till den, som nämnden anvisar, överlåta fast egendom

inom länet med väsentligen samma värdeproduktionsförmåga som den förvärvade.

Här avses de relativt vanliga fall då förvärvaren icke har möjlighet

att omedelbart i utbyte lämna likvärdig mark. Såsom tidigare anförts

förekommer det att bolag, då tillstånd icke kan meddelas utan att kompensation

lämnas, beredes tillfälle fullfölja förvärvet genom att bolaget gentemot

lantbruksnämnden utfäster sig att inom viss lid sälja sådan kompensationsmark.

Även om en sådan utfästelse icke är juridiskt hållbar, har enligt

vad utredningen erfarit bolagen regelmässigt uppfyllt utfästelser av

ifrågavarande slag.

Några svårigheter för en lokal myndighet att bedöma likheten i värde

mellan i ett byte eller i eu kompensationsförsäljning ingående objekt synes

icke behöva föreligga. Värdeproduktionsförmågan, erhållen som produkten

av den produktiva markens areal, denna marks medelbonitet samt i flertalet

fall eu relationsfaktor — inrymmande rotvärdet — för markens belägenhet

ur virkesdrivnings- och arbetskraftssynpunkt, är den kompensations
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

grund som förda förhandlingar så småningom lett fram till. Med denna är

de myndigheter, som sysslar med bytesverksamheten, fullt införstådda. Om

den s. k. lägesfaktorn kan meningarna visserligen alltjämt vara delade. Detta

förhållande synes dock — i den mån så visar sig erforderligt — genom anvisningar

kunna regleras av Kungl. Maj :t eller efter bemyndigande av lantbruksstyrelsen

och lantmäteristyrelsen gemensamt. I södra och mellersta

Sverige med huvudsakligen biltransport och relativt tät bebyggelse och utvecklat

vägnät bortser man ofta från lägesfaktorn och låter produkten av

enbart areal och bonitet utgöra kompensationsgrund.

Utredningen övergår härefter till att behandla frågan om till vilken länsmyndighet

delegationen bör ske. Härom anföres.

Bolagsförbudslagen är liksom 1916 års lag avfattad med utgångspunkt

från att länsstyrelsen skall vara lägre instans, och i vissa fall har den även

beslutanderätt enligt båda lagarna. För närvarande kan sålunda ansökan

om förvärv enligt såväl 1916 som 1925 års lag avgöras samtidigt och gemensamma

intyg och övriga handlingar åberopas. Länsstyrelsen har därvid

möjlighet att pröva om tillstånd erfordras jämlikt båda lagarna eller blott

någon av dem. Stundom yrkas alternativt förklaring enligt 3 § 1925 års lag

eller tillstånd enligt 4 eller 5 § samma lag. Länsstyrelsen kan då, om 3 §

ej anses tillämplig, med eget yttrande direkt sända handlingarna vidare

till Konungen.

En överflyttning av tillståndsgivningen till lantbruksnämnd skulle med

föra att i vissa fall länsstyrelserna finge översända ansökningshandlingarna

till lantbruksnämnden. Innan sådant översändande skedde, skulle länsstyrelsen

konstatera att prövning ej erfordrades enligt 1916 års lag. På

nämnden ankomme sedan att lämna tillstånd till förvärvet eller, därest

nämnden icke ansåge sig kunna eller böra lämna sådant tillstånd, med eget

yttrande återsända handlingarna till länsstyrelsen.

För delegation till länsstyrelse talar — förutom vad nyss sagts om prövning

enligt 1916 års lag —- att länsstyrelsen har befattning med samhällsplaneringen

i stort. Då det gäller viktigare rationaliseringsåtgärder, förutsättes

att berörda myndigheter överlägger vid sådant länsråd som rekommenderats

i propositionen nr 148/1959. Enligt gällande tillämpningsföreskrifter

ankommer det på lantbruksnämnden att göra de utredningar som

erfordras i samband med prövning av ansökningar om tillstånd enligt bolagsförbudslagen.

Avser förvärv del av fastighet, skall i ärendet alltid förebringas

utredning jämte yttrande av den distriktslantmätare eller mätningsman,

vilken har att handlägga sådan lantmäteriförrättning som erfordras

för delens avskiljande. Länsstyrelsen kan vidare kalla över lantmätaren och

lantbruksdirektören att deltaga i länsstyrelsens handläggning av förvärvsärendet.

Utredningen förutsätter att denna möjlighet kommer att — i särskilda

fall — utnyttjas vid behandling av ärenden av ifrågavarande slag och

att dessa befattningshavare, allt efter vederbörandes tidigare befattning med

ärendet, då får vara föredragande. Härigenom synes tillräcklig garanti finnas

för att såväl fastighetsbildningssynpunkterna som den jordbrukspolitiska

bedömningen blir tillräckligt beaktade vid länsstyrelsens prövning.

För en delegation till lantbruksnämnd — i samråd med överlantmätaren

— talar främst den ytterligare förenkling som uppnås genom att länsstyrelsen

icke behöver kopplas in. Detta gäller särskilt sådana fall som framstår

som klara. Utredningen syftar här främst på sådana fall, där bytesförhandlingar

under medverkan av lantbruksnämnd respektive lantmätare lett till

full överenskommelse. I dessa torde en jordpolitisk överprövning knappast

vara behövlig. Vidare skulle en delegation till lantbruksnämnd medföra den

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

17

fördelen, att de olika i ett bytesprojekt ingående förvärven ofta skulle kunna

avgöras av en och samma myndighet, eftersom fysisk persons förvärv

prövas av lantbruksnämnden enligt jordförvärvslagen. Detta måste vara ägnat

att medföra ett smidigare förfarande. Utredningen förutsätter att förvärvsfrågan,

om delegation skulle ske till lantbruksnämnd, skulle prövas av

lantbruksnämnd i plenum och att tillstånd icke skulle få meddelas, om avvikande

mening anmälts av någon ledamot, ävensom att överlantmätaren

tillstyrkt förvärvet ur fastighetsbildningssynpunkt.

Vid övervägande av här angivna synpunkter har utredningen visserligen

kommit till den uppfattningen, att den största förenklingen skulle nås om

rätten att bevilja tillstånd vid markbyten decentraliserades till lantbruksnämnden

i samråd med överlantmätaren. Med hänsyn främst till länsstyrelsens

befattning med samhällsplaneringen i stort och till vad som anförts om

prövning enligt 1916 års lag och om bolagsförbudslagens konstruktion har

utredningen, särskilt som det nu endast är fråga om ett provisorium, emellertid

stannat för att föreslå att decentraliseringen nu sker till länsstyrelsen.

Med stöd av vunnen erfarenhet och i anslutning till de ytterligare ändringar

av bolagsförbudslagstiftningen, som utredningen kan komma att föreslå,

torde frågan om en eventuellt längre gående decentralisering senare få

övervägas.

Med hänsyn till att bestämmelser om delegation till länsstyrelsen smidigt

bör kunna anpassas efter vunna erfarenheter förordar utredningen, att i

bolagsförlmdslagen blott införes en allmän bestämmelse om rätt för Konungen

att överlåta tillståndsprövning enligt 4 och 5 §§ på länsstyrelse samt

att i särskild kungörelse lämnas bemyndigande för länsstyrelserna att meddela

tillstånd jämlikt lagen.

I beslut, varigenom tillstånd meddelas med stöd av delegationen, bör

länsstyrelsen åberopa såväl 4 eller 5 § bolagsförbudslagen som delegationskungörelsen.

Finner sig länsstyrelsen icke böra bifalla dispensansökan, har

länsstyrelsen att överlämna ansökningen till Kungl. Maj :ts prövning.

Utredningen har även tagit under övervägande huruvida dess förslag i delegationsfrågan

bör föranleda ändring i 19 kap. 3 § 1 mom. tredje stycket

lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet. Enligt bestämmelsen i

detta stycke må vissa i paragrafen föreskrivna jordpolitiska villkor för avstyckning

av skogsmark inte hindra avstyckning i enlighet med tillstånd som

jämlikt bolagsförbudslagen meddelats av Kungl. Maj:t. Härutinnan anför

utredningen följande.

Vilket delegationsalternativ som än väljes, synes ändring i detta stadgande

ej behöva vidtagas. Detta skulle visserligen kunna medföra att ett förvärv

av fastighetsdel, som länsstyrelsen eller lantbruksnämnd givit tillstånd

till, icke kunde fullföljas av den anledningen, alt fastighetsbildningsmyndiglieten

finner 19 kap. 3 § utgöra hinder mot avstyckning. Risken härför

synes emellertid vara mycket ringa. Om i sådana fall ett ärende prövas med

stöd av delegation, bör tillstånd meddelas endast om överlantmätaren tillstyrkt.

Eu sådan tillstyrkan lämnas givetvis icke utan att faslighetsbildningsåtgärden

underkastats erforderlig bedömning enligt jorddelningslagen. Ilar överlantmälarcn

uttryckt tvekan kan myndigheten översända ärendet titt Kungl.

Maj:t för avgörande. Delegationen innebär ju blott att myndigheten äger

giva tillstånd. Även om myndigheten enligt delegationsbeslämmelserna är

behörig all meddela tillstånd i elt visst ärende, hav den därför alltid rätt

att överlämna prövningen till Kungl. Maj:!.

t! Hihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. AV 122

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1960

Utredningen har vidare framhållit, att besvärsstadgandet i 6 § tredje stycket

bolagsförbndslagen efter de övriga ändringar i lagen, som utredningen

föreslagit, lämpligen bör utgå.

I anslutning till vad utredningen sålunda anfört framlägges i betänkandet

tre förfaltningsförslag, vilka torde få som bilaga 1—3 fogas till detta protokoll,

nämligen utkast till 1) ändring i bolagsförbudslagen, 2) ändrad lydelse

av 1 och 12 §§ jordförvärvslagen samt 3) delegationskungörelse. Ändringen i

12 § jordförvärvslagen är betingad av den år 1958 på riksdagens initiativ

företagna ändringen i 1 §, varigenom landskommuner, köpingar, städer och

municipalsamhällen helt befriades från skyldighet att söka förvärvstillstånd.

Vid lagrådsbehandlingen av riksdagsförslaget anmärktes att 12 § bort

bringas i överensstämmelse med 1 §. Med beaktande härav har utredningen

nu förordat sådan ändring i 12 §, att vid där avsedd auktion försäljning

må ske till kommun av nyss angivet slag oavsett ändamålet med förvärvet.

Inom utredningen har reservation avgivits av ledamoten herr Hseggblom,

vilken anför följande:

»Utredningen har på grund av skäl, som utredningen funnit avgörande,

ansett det önskvärt att underlätta ett sådant utbyte av fastigheter, som skapar

bättre rationaliseringsmöjligheter genom ändrade äganderättsförhållanden

i den mån sådana utbyten kan ske utan någon förskjutning mellan

olika ägandekategoriers fastighetsinnehav. Enligt min mening blir de av

utredningen föreslagna åtgärderna av föga praktisk betydelse, därest de inte

kompletteras genom ett underlättande av utbytesmöjligheterna mellan bolag.

Det föreslagna undantagandet från bolagsförbudslagen av förvärv från kronan

betyder endast en förenkling med tillhörande tidsvinst i fråga om det

administrativa förfarandet, ingen reell ökning av utbytesmöjligheterna. Att

bolagsförbudslagen åberopats som hinder, sedan kronan beviljat förvärv,

torde knappast ha förekommit. Utredningens förslag om rätt för

K. M:t att delegera beslutanderätten till länsstyrelse, betyder inte annat än

att viss tidsvinst kan ernås genom ett förenklat administrativt förfarande.

Något tillämpande av mindre restriktiva principer vid lagens handhavande

åsyftas inte och kan inte heller beräknas bli följden av en sådan delegering.

Det har emellertid vitsordats, att inom områden där flera bolag är ägare

av jordbruksfastigheter, finns alltjämt rationaliseringsvinster att hämta genom

omfördelning av mark. Därvid torde ren bytesverksamhet med krav

på likvärdighet mellan de utbytta arealerna enligt mer eller mindre omstridda

värderingsgrunder ge föga resultat utöver vad som redan åstadkommits.

Eu fri försäljning bolagen emellan är den utbytesform, som behövs.

Medgivande av undantag från bolagsförbudslagen vid förvärv, som ett

bolag gör från ett annat bolag, kan ej anses strida mot bolagsförbudslagens

huvudsyfte, som utredningen själv anger vara »främst att hindra icke önskvärda

förskjutningar i relationen mellan olika ägarekategorier». I stället

för att strikt hålla fast vid att detta är lagens syfte, har utredningen konstruerat

etl syfte, som ej dokumenteras av motiveringen för bolagsförbudslagens

införande, nämligen att skilja mellan bolag, som är mer eller mindre

önskvärda som jordägare. Som exempel anföres risken, att enskild person

genom att bilda ett formellt bolag, skulle kunna bli ägare till bolagsjord. Mig

synes en sådan konsekvens i varje fall inte stridande mot lagens syfte, då "i

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1960

realiteten bolagsinneliav av jord skulle minskas. Den bakom denna argumentering

liggande inställningen vittnar om en utvecklingshämmande önskan

att genom lagstiftning skapa ett olyckligt fastlåsande av tidigare ägogränser

mellan bolags jordinnehav.

Jag anser inte heller, att ett generellt undantag från bolagsförbudslagen

vid förvärv till bolag från bolag, i någon nämnvärd grad kan försvåra lantbruksnämndernas

rationaliseringsverksamliet. När sådana synpunkter hävdas

från lantbruksnämnderna, torde det mest bero på prestigesynpunkter

att vilja göra lantbruksnämndernas verksamhet så omfattande som möjligt,

för att den skall framstå som desto mera omistlig. Argumenteringen bygger

på en föråldrad syn på lantbruksnämndernas verksamhet, som lade huvudintresset

vid fiskalisk lagövervakning. Nu har vitsordats att lantbruksnämndernas

intresse främst knytes till en aktiv inköpspolitik. Av jordbruksministern

har i prop. 148 till 1959 års riksdag vitsordats, att lantbruksnämnderna

kommer att ha skog tillräckligt för skogskomplettering av jordbruk

i enskild ägo av sådan skogsmark som lantbruksnämnderna äger eller

kommer att förvärva inom bondeskogsbrukets ram. Därmed har jordbruksministern

motiverat, att kronoskog inte ställs till förfogande för skogskomplettering.

Sådana tillskott som lantbruksnämnderna skulle kunna erhålla

från bolag vid tillståndsprövning av bolags försäljning sinsemellan, kan ej

heller vara av någon praktisk betydelse. Den sannolika följden av en lantbruksnämnds

försök att använda förvärvstillstånd som utpressningsmedel

vid en affärstransaktion mellan två bolag, torde bli att affären inte kommer

till stånd. Vill ett bolag inte sälja till ett annat bolag på villkor, som

lantbruksnämnden önskar föreskriva, kan ett bolag inte tvingas. Endast i

den mån lantbruksnämnden kan bjuda tillfredsställande förmåner^kan den

göra byte med bolagsjord, men därför behövs inget förvärvstillstånd upprätthållas.

Vid övervägande av de skäl, som talar för och emot ett undantag från bolagsförbudslagen

av bolags förvärv från bolag, har jag kommit till den uppfattningen,

att ett sådant undantag nu kan göras utan att bolagsförbudslagens

reella betydelse under nutida förhållanden på minsta sätt reduceras.

Något förmynderskap över köpare och säljare av mer eller mindre kvalificerade

administrativa myndigheter är inte påkallat då det gäller förvärv

bolag emellan och inte som vid lagens tillkomst att skydda en svagare part

mot en ekonomiskt starkare. Ett sådant förmynderskaps bibehållande utgör

cn onödig belastning av den administrativa apparaten och blir till hinders

för önskvärda besparingsåtgärder i fråga om dennas storlek.

Jag anser av här ovan anförda skäl att utredningen bort tillstyrka att förvärv

som bolag gör från annat bolag undantages från bolagsförbudslagen.»

Yttrandena

Förslaget att i bolagsförbudslagen och jordförvärvslagen göra undantag

för överlåtelser från kronan till bolag, föreningar och stiftelser

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissorgan utom

Sveriges lantbruksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Lantbruks förbundet anför.

Vad beträffar förvärv, som prövas enligt bolagsförbudslagen, synes en

minskning av det administrativa förfarandet endast vara att vinna i fråga om

lång under ett visst värde. Antalet sådana förvärv torde dock vara relativt

Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 122

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

iå, och någon större arbetsbesparing synes således ej kunna ernås. Innan

kronan tillhörig jordbruksmark försäljes, skall enligt de regler som nu tilllämpas,

den försäljande myndigheten höra den lantbruksnämnd inom vars

verksamhetsområde fastigheten är belägen. Lantbruksnämnden bedömer

därvid ärendet även efter bolagsförbudslagen. Ett genomförande av utredningens

förslag torde kunna medföra att remissbehandlingen i lantbruksnämnderna

endast kommer att avse allmänna »jordpolitiska» aspekter på

ifrågavarande förvärv utan någon direkt hänvisning till visst lagrum. Under

sådana förhållanden kan prövningen lätt bli ojämn och osäker. Förbundet

avstyrker därför förslaget i detta avseende.

I de fall förvärvsprövningen sker efter prövning enligt jordförsvärvslagen

synes det enklaste förfarandet vara att — då lantbruksnämnden är fångesman

— denna samtidigt med köpebrevets utfärdande även anger att tillstånd

meddelats. Då annan statlig myndighet är fångesman, torde beslut i

ärendet kunna meddelas av lantbruksnämnd i anledning av remissen.

Skogsägareföreningarnas riksförbund anser det inkonsekvent att från

prövning utesluta förvärv från kronan. Enligt förbundets mening underlättas

strukturrationaliseringen, om i dessa fall prövning sker enligt jordförvärvslagen.

RLF finner att utredningsförslaget i denna del inte åsyftar någon

principiell förändring av lagstiftningen utan endast en administrativ

förenkling. Under dessa omständigheter och med hänsyn till att det endast

gäller ett provisorium tillstyrkes förslaget. Härvid förutsätter dock RLF, att

lantbruksnämndernas befattning med försäljningarna inte försvagas med

risk att lämpliga rationaliseringsobjekt går förlorade.

Hovrätten för Nedre Norrland samt länsstyrelserna i Östergötlands och

Hallands län förordar att det föreslagna undantaget i jordförvärvslagen utsträckes

till att avse jämväl andra subjekt än bolag, förening och stiftelse.

Kammarkollegiet framhåller, att av den kyrkliga jord, som avses i lagen

den 4 januari 1927 angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa

fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt, blott en del tillhör kronan,

samt hemställer om enhetlig behandling av den i sagda lag avsedda

kyrkliga jorden, helst så, att kravet på förvärvstillstånd släppes beträffande

all dylik jord. I samma riktning uttalar sig överlantmätaren i Jönköpings län.

Svenska pastoratens riksförbund anmärker att, om meningen är att förvärvsförbudet

ej skall omfatta kyrklig jord som säljes, detta borde anges

tydligare.

Till det reservationsvis framförda förslaget att jämväl undantaga överlåtelser

mellan bolag ansluter sig domänstyrelsen, länsstyrelserna

i Uppsala, Kristianstads, Örebro och Gävleborgs län, överlantmätarna i Jönköpings

och Örebro län, Sveriges skogsägareförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott,

Sveriges industriförbund och Skånes jordägareförbund. Även

styrelsen för Svenska landskommunernas förband säger sig inte vara övertygad

av de av utredningens majoritet anförda skälen mot ett sådant undantag.

Länsstyrelsen i Västmanlands län tillstyrker det ifrågasatta undantaget

med begränsning till bytesavtal. Länsstyrelsen i Gotlands län anser att

överlåtelser mellan bolag bör prövas enligt jordförvärvslagen i stället för bo
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1960

lagsförbudslagen. Andra remissorgan, såsom kammarkollegiet, länsstyrelsen

i Jönköpings län och Kooperativa förbundet, förordar att frågan om undantag

för dessa fall under det fortsatta lagstiftningsarbetet överväges ytterligare

i positiv riktning.

Mot ett frisläppande av överlåtelser mellan bolag uttalar sig bl. a. Sveriges

lantbruks förbund, RLF och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

För det fall att reservationsförslaget bifalles ifrågasätter Svenska pastoratens

riksförbund, huruvida inte bolagsjord borde få fritt förvärvas även av

sådana kommuner och menigheter som inte redan har fri förvärvsrätt enligt

jordförvärvslagen.

Även den av utredningen f. n. avvisade tanken att göra undantag för

småområden beröres i en del yttranden. Mera preciserade uttalanden

göres av överlantmätaren i Jönköpings län, vilken ifrågasätter undantag för

förvärv av enklav som helt omslutes av förvärvarens marker och understiger

20 ha, samt av öv er lantmätaren i Gotlands län, som förordar en värdegräns

vid 2 000 kronor. Sveriges lantbruksförbund avstyrker att småområden undantages

så länge bolagen äger små splittrade skogsfastigheter i jordbruksbygden

och inte avstår dessa utan att kräva annan mark i utbyte.

Utredningens förslag att till länsmyndighet delegera beslutanderätten

i vissa ärenden enligt bolagsförbudslagen har mött betänkligheter endast

i Sveriges lantbruksförbunds yttrande, vari uttalas följande.

En delegation av beslutanderätten måste i och för sig anses vara önskvärd,

då det administrativa förfarandet därigenom förenklas. Det finns emellertid

även skäl som talar mot en delegation. Sålunda händer det att de olika avtalsbytena

inte alltid går jämnt ihop. En kvot endera parten tillgodo blir

följden. Denna kvot bör registreras centralt, vilket talar mot en decentralisering

av beslutanderätten. Likaså torde det bli nödvändigt med byten över

länsgränserna. Även i detta hänseende är en delegation till nackdel. Förbundet

är därför ej enbart positivt inställt till en decentralisering av beslutanderätten.

I frågan, om beslutanderätten bör anförtros åt länsstyrelse eller

åt lantbruksnämnd, förordas länsstyrelsen av flertalet remissorgan.

Bl. a. underslrykes dess befattning med samhällsplaneringen i stort,

dess tillgång till expertis av olika slag samt dess mera fristående ställning

vid avvägningen mellan olika intressen. Lantbruksstyrelsen och RLF uttalar

sig närmast till förmån för lantbruksnämnderna men godtar delegering till

länsstyrelse såsom ett provisorium. Länsstyrelsen i Skaraborgs län (där dock

avvikande mening anmälts av landssekreteraren jämte föredraganden) finner

övervägande skäl tala för delegering till lantbruksnämnd och åberopar

därvid följande uttalande av lantbruksnämnden i Skaraborgs län.

Nämnden vet av egen erfarenhet att såväl affärsmän som jurister finner

det besvärligt att sammanställa kartor och upprätta fastighetsbeskrivningar.

Om man effektivt vill eliminera detta besvär synes beslutanderätten böra

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

delegeras till lantbruksnämnderna. Dessa rationaliseringsorgan torde alltid

äga ingående kännedom om planerade rationaliseringsåtgärder och skulle

för handläggning av dylika ärenden icke vara i behov av vare sig särskilt

kartmateriel eller fastighetsbeskrivningar. Likaså torde tidsutdräkten kunna

reduceras på effektivaste sätt, om beslutanderätten delegeras till lantbruksnämnderna.

Hos dessa finnes, när viktigare ärenden liandlägges, all erforderlig

sakkunskap samlad, nämligen lantbruksnämnden, där landshövdingen

regelbundet är ordförande, övcrlantmätaren och länsjägmästaren. Om

beslutanderätten delegerades till nämnderna, behövde icke några yttranden

sammanställas. Icke heller skulle tidsödande remisser erfordras, och man

skulle sålunda erhålla både smidigare behandling och snabbare beslut.

När utredningen frångår tanken att överföra tillämpningen av bolagsförbudslagen

till lantbruksnämnderna, motiveras detta bland annat med att

förvärvstillstånd i vissa fall erfordras både enligt bolagsförbudslagen och

enligt 1916 års lag. Nämnden kan icke finna detta skäl tungt vägande. I ett

och samma län torde endast förekomma ett fåtal bolag som har anledning

att byta skogsmark i syfte att förbättra skogfastigheternas arrondering, och

det torde vara en ganska enkel uppgift och väsentligen en engångsuppgift

att utreda i vilken utsträckning dessa bolag kan behöva tillstånd enligt båda

lagarna. Som skäl för delegering av beslutanderätten till länsstyrelserna har

utredningen vidare anfört att lantbruksnämnderna och lantbruksstyrelsen

kan befaras vara ensidiga företrädare för jordbruksnäringen. Icke heller

detta skäl synes kunna tillmätas avgörande betydelse. Jordbruket genomgår

för närvarande en genomgripande omdaning som på längre sikt kommer att

medföra betydande strukturförändringar inom näringen. Denna omdaningsprocess

påkallar kringsyn i alla administrativa sammanhang, varför lantbruksnämnderna

icke torde vara så ensidiga som utredningen befarat. Vidare

är omdaningsprocessen mycket kapitalkrävande, vilket har till följd att

jordbruket ständigt befinner sig i ett ekonomiskt underläge, som i och för

sig förhindrar otillbörlig konkurrens med andra näringar. För att förebygga

befarad ensidighet från lantbruksverkets sida synes man också kunna

föreskriva att besvär över lantbruksnämnds beslut skall ingivas direkt till

Kungl. Maj :t.

Sveriges lantbruksförbund ger likaledes sitt förord åt lantbruksnämnderna

och anför.

Handläggningen av ärendena blir härigenom ännu enklare än om densamma

göres av länsstyrelserna. Genom en delegation till lantbruksnämnderna

vinnes även att lantbruksstyrelsen blir besvärsinstans, och Kungl. Maj:t

behöver härigenom inte få de mindre besvärsmålen. Lantbruksnämnderna

kan även åläggas att till lantbruksstyrelsen rapportera beslutade bolagsförvärv,

varigenom lantbruksstyrelsen får möjlighet att dels följa den kvot,

varje bolag har till godo, dels få en översikt över tillämpningen i de olika

lantbruksnämndsområdena.

Beträffande delegationens omfattning ifrågasätter länsstyrelsen

i Uppsala län och överlantmätaren i Jönköpings län om tillräckliga

skäl framförts för begränsning till mark som huvudsakligen är avsedd för

skogsbruk. Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter om inte delegationen

kunde få omfatta samtliga i 4 § bolagsförbudslagen avsedda fall. Överlantmätaren

i Malmöhus län framhåller att man på så sätt skulle kunna förenkla

prövningen av överlåtelser mellan bolag utan att löpa de med ett fullständigt

frisläppande förbundna riskerna. Sveriges skogsägareförbund,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1960 23

Skogsindustriernas samarbetsutskott och Sveriges industriförbund hemställer

att även sådana bolagsförvärv, som innebär kompensation för tidigare

avhändelse, måtte få omfattas av delegationen. I det gemensamma yttrandet

anföres härom.

Det torde vara klart att företag, som har det samarbete med lantbruksnämnderna

i rationaliseringsfrågor att nämnderna godtager företagens utfästelser

om framtida försäljningar, också anser sig kunna påräkna myndigheternas

accept på kompensationsförvärv i efterskott när förhållandena så

motiverar. Att så är fallet bekräftas av att bvten mellan lantbruksnämnder

och bolag redan nu lika ofta leder till under- som överkompensation för bolagen

och att kompensationen för bolagens del ofta möjliggöres genom medgivande

till förvärv direkt från enskild. Såväl vad nu anförts som den omständigheten,

att kompensationsförvärv i efterskott ur principiell synpunkt

icke kan anses vara av annan karaktär än övriga arronderingsförvärv, talar

för att jämväl desamma skall omfattas av en delegation.

LO föreslår, att uttrycklig föreskrift utfärdas om att den i 4 § andra stycket

bolagsförbudslagen inskrivna kompensationsregeln skall anses ge utrymme

för en viss marginal för kontantlikvid vid markbyten i arronderingssyfte,

samt förordar att delegationen får en häremot svarande omfattning.

Sveriges lantbruksförbund och RLF vänder sig mot att det av utredningen

nyttjade begreppet värdeproduktionsförmåga lägges till grund för jämförelsen

mellan bytesobjekten. Lantbruksförbundet anför härom.

De faktorer, som avgör värdeproduktionsförmågan, är i flera fall ytterst

subjektiva och kan genom vägbyggen, åtgärder för arbetskraftens lokalisering

och liknande från tid till annan ändras. Utredningen har även framhållit

att meningarna om den s. k. lägesfaktorn alltjämt är delade. Förbundet

förmenar att det ej är tillfyllest att införa en ny term av väsentlig betydelse

utan att ge tillräckliga anvisningar för hur de faktorer, som ingår i densamma,

skall bedömas. Utredningen anser att Kungl. Maj :t eller efter bemyndigande

lantbruksstyrelsen gemensamt med lantmäteristyrelsen skall

kunna ge anvisningar därom. Förbundet vill ifrågasätta, om ej en särskild

utredning borde företagas i denna fråga med sakkunniga även från det enskilda

skogsbrukets område. Det synes vara värdefullt att sådana regler införes

att parterna vid förhandlingar klart kan påvisa hur ärendena i de

enskilda fallen skall bedömas. Risken är annars att tillämpningen blir alltför

ojämn inom olika län och under olika konjunkturer.

Utredningens förslag, att länsstyrelsens prövning skall vara på visst sätt

bunden vid intyg av lantbruksnämnden eller — under särskilda förutsättningar

— av distriktslantmätaren, kritiseras av lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna

i Västernorrlands och Västerbottens län, överlantmätarna i dessa

län och i Gotlands län, Sveriges skogsägareförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott

och Sveriges industriförbund, vilka anser att användningsområdet

för intyg av lantmätare bör vidgas i olika hänseenden. — Även

den av utredningen föreslagna bestämmelsen om delegation i fall, där förvärvaren

förklarat sig villig alt avhända sig fastighet inom viss lid av högst

fem år från förvärvet, möter invändningar av skilda slag. Från flera håll

påpekas del oegentliga i att låta en författningsbestämmelse bygga på viljeförklaringar

som ej är juridiskt bindande. Länsstyrelsen i Östergötlands län

opaginerad Kontrollera mot PDF

2i

Kungl. Maj:Is proposition nr 122 år WHO

ifrågasätter om inte tillstånd i dylika fall bör göras villkorliga i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som gäller om bolags fastighetsförvärv vid

exekutiv auktion. Kooperativa förbundet motsätter sig överhuvudtaget att

förvärvstillstånd göres beroende av utfästelse om framtida fastighetsöverlåtelse.

Sveriges lantbruksförbund anmärker att bestämmelsen kan medföra

komplikationer och försätta verkställighetsorganen i ett ömtåligt läge vid

konjunkturväxlingar. I varje fall bör enligt förbundets mening tiden begränsas

till två år och bytesobjektet preciseras i utfästelsen. Ett liknande

uttalande göres av KLF, och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

manar till försiktig tillämpning av bestämmelsen. Lantbruksnämnden i Västernorrlands

lön befarar sådan verkan av bestämmelsen, att jordbruket normalt

får vänta i nära fem år på kompensationsöverlåtelser från bolagen.

Lantbruksstgrelscn hyser liknande farhågor och anför vidare.

Hittills torde huvudprincipen ha varit den, att bolaget haft att visa sig ha

verkställt den ifrågavarande överlåtelsen innan koncession meddelats. Där

särskild anledning förelegat, exempelvis om lantbruksnämnden och bolaget

haft pågående samarbete för markbyten, har dock utfästelse om framtida

kompensationsöverlåtelse från bolaget kunnat godtagas. Så har även i vissa

fall skett, där förvärvsområdet varit av ringa omfattning och det därför ansetts

ur praktiska synpunkter lämpligt att uppskjuta kompensationsöverlåtelsen

tills bolaget i framtiden förvärvat ytterligare mark. Det vore enligt

styrelsens mening önskvärt att dessa principer följdes även i fortsättningen.

Förslagsvis kunde i punkt 2 i utkastet till kungörelse angivas såsom ytterligare

villkor, att lantbruksnämnden tillstyrkt att överlåtelsen ifråga må

ske i efterhand.

Härjämte ställer lantbruksstyrelsen följande problem.

Det framgår icke huruvida avsikten är att länsstyrelsen skall ingå på prövning

av frågan, huruvida förvärvet är sådant att kompensation verkligen

erfordras. Ett sätt att se på denna fråga är, att bolagen har att själva sörja

för att bevaka sina eventuella möjligheter att förvärva utan kompensation

och i så fall ansöka om tillstånd hos Konungen, och att länsstyrelsen, om

ansökningen ställts till denna myndighet, sålunda ej behöver beakta berörda

fråga. Ett annat sätt att se härpå är, att länsstyrelsen alltid har att

pröva huruvida kompensation erfordras enligt lagen. Om länsstyrelsen finner

att så ej är fallet, skulle åtgärder på länsplanet för beredning av kompensationsfrågan

då ej heller vidtagas, utan ärendet skulle i stället vidarebefordras

till Kungl. Maj:ts prövning. Det kunde vara önskvärt att principerna

för ärendenas handläggning i dessa avseenden klargöres.

Länsstgrelsen i Uppsala län ifrågasätter om inte ansökan, som avstyrkts

av lantbruksnämnd, alltid bör avgöras av Kungl. Maj:t. Samma länsstyrelse

och länsstyrelsen i Västmanlands län anser att länsstyrelse bör vara behörig

att avslå tillståndsansökan i klara avslagsfall. — Kammarkollegiet föreslår

att delegationsreglerna utformas som ett åläggande för länsstyrelse att avgöra

ärendena. Kollegiet finner det som regel olämpligt, att vid myndighets

handläggning av ärende skall föreligga såväl spörsmålet om myndigheten

bör påtaga sig ansvaret för sakens avgörande som frågan hur saken i sådant

fall bör avgöras. Dessa två spörsmål torde enligt kollegiet då lätt bli på ett

inte önskvärt sätt sammanvävda.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år W60

Beträffande handläggningen hos länsstyrelserna anmärkes från

några håll, att utredningens rekommendation att anlita överlantmätare och

lantbruksdirektör såsom föredragande i tillståndsärenden är oförenlig med

gällande bestämmelser i länsstyrelseinstruktionen. Enligt länsstyrelsen i

Norrbottens län torde dessutom en sådan ordning bli tungrodd och ej sällan

blott av formell natur.

Departementschefen

Jordförvärvs- och boiagsförbudslagstiftningen överses för närvarande av

1958 års jordlagsutredning. Förslag till ny lagstiftning bör enligt utredningsdirektiven

föreligga år 1961 med hänsyn till att giltighetstiden för nu gällande

jordförvärvslag utlöper den 30 juni 1962. Emellertid har riksdagen funnit

önskvärt att bolagsförbudslagen redan dessförinnan ändras så, att handläggningen

förenklas i ärenden rörande markbyten med bolag. Som motivför

önskemålet hänvisas till det trängande behovet av förbättrad ägoanordning

i fråga om stora arealer skogsmark. Härjämte erinras om bland

annat den arronderingsfrämjande bytesverksamhet, som inletts av lantbruksnämnderna

och skogsbolagen till gagn för såväl bonde- som storskogsbruket,

samt om vikten av att påskynda denna verksamhet. Med anledning avriksdagens

framställning har utredningen föreslagit vissa lagändringar av

provisorisk art. Förslaget har remissbehandlats, och i det föregående bär

givits en kortfattad översikt över innehållet i de avgivna yttrandena. Dessa

kommer att överlämnas till utredningen för att beaktas vid dess fortsatta

arbete.

Utredningen föreslår till en början att från tillslåndstvånget skall undantagas

förvärv som bolag, förening eller stiftelse gör från kronan, överlåtelse

av kronan tillhörig fast egendom är numera i administrativ ordning

reglerad på ett sätt som tillförsäkrar de av lantbruksnämnderna företrädda

jordpolitiska synpunkterna behörigt inflytande. Prövning enligt jordförvärvs-

och bolagsförbudslagarna synes alltså innebära onödig omgång. Jag

förordar därför att förvärv av sådan egendom generellt undantages inte

blott i bolagsförbudslagen utan i båda lagarna. Undanlaget bör omfatta även

sådan kyrklig jord som civilrättsligt tillhör kronan. Däremot torde böra ytterligare

övervägas om även annan kyrklig jord lämpligen kan inbegripas.

I frågan om undantag för överlåtelser mellan bolag föreligger

sådana meningsskiljaktigheter att ställning inte lämpligen bör tagas nu.

Det torde i stället få ankomma på utredningen att förutsättningslöst upptaga

denna fråga till fortsatt övervägande. Detsamma bör gälla frågan om

undantag för förvärv av s m å o m råde n.

Utredningens förslag att i lämplig omfattning till länsmyndighet d e 1 e g er

a beslutanderätten i ärenden enligt bolagsförbudslagen har vunnit så gott

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

som enstämmig anslutning. En sådan åtgärd synes innebära en ändamålsenlig

förenkling av handläggningen och kunna främja önskvärda arronderingsbyten.

Även jag finner därför att delegation i en eller annan form nu bör

komma till stånd.

Utan att taga ställning till frågan, åt vilken myndighet beslutanderätten

bör anförtros på längre sikt, anser jag i likhet med utredningen,

att man vid denna provisoriska lagändring bör stanna för länsstyrelsen. Delta

alternativ är det minst ingripande i nu rådande ordning, enligt vilken länsstyrelsen

har att sörja för den förberedande handläggningen av samtliga

ärenden enligt bolagsförbudslagen och även att i andra avseenden taga befattning

med sådana ärenden. Härtill kommer, att ärendena inte sällan skall

bedömas också enligt 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva

fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, och att även den lagen

lägger de administrativa uppgifterna på länsstyrelsen. Emellertid bör

enligt min mening lagen tills vidare tillförsäkra de övriga närmast berörda

länsmyndigheterna, nämligen lantbruksnämnden och överlantmätaren, ett

avgörande inflytande på så sätt, att länsstyrelsen skall vara förhindrad att

meddela förvärvstillstånd utan deras tillstyrkande. Då lantbruksnämnden

eller överlantmätaren avstyrker tillstånd, skall ärendet alltså i vanlig ordning

hänskjutas till avgörande av Kungl. Maj :t. För inhämtande av överlantmätarens

yttrande torde mera sällan vara erforderligt med formlig remiss.

Har lantbruksnämnden tillstyrkt ansökan och överlantmätaren närvarit vid

nämndens sammanträde utan att låta till protokollet anteckna avvikande

mening, bör erforderligt tillstyrkande anses föreligga även från hans sida.

Beträffande delegationens omfattning anser jag inte tillrådligt

att föregripa utredningens fortsatta arbete genom att gå längre än utredningen

i nuvarande skede ansett sig kunna förorda. Länsstyrelsens behöiighet

bör alltså enligt min mening begränsas till det fall att egendom förvärvas

i utbyte mot annan fast egendom inom länet samt att vardera egendomen

är huvudsakligen avsedd för skogsbruk och ungefär motsvarar den

andi a i värde. De nu angivna förutsättningarna för länsstyrelsens behörighet

torde böra upptagas i själva lagtexten. En särskild delegationskungörelse.

sådan som utredningen föreslagit, synes då knappast erforderlig. Värderingen

bör ske med hänsyn till vardera egendomens ytvidd, medelbonitet och

belägenhet. Att på föreslaget sätt binda länsstyrelsens prövning vid intyg

av vissa slag förefaller onödigt tyngande; i enskilda ärenden bör länsstyrelsen

kunna godkänna även utredning av annat slag. Det i kungörelseförslaget

särskilt omnämnda fallet att förvärvaren ämnar framdeles avhända sig

kompensationsmark bör enligt min mening inte upptagas till särbehandling

i författningen. Jag vill framhålla att, då för länsstyrelsens behörighet förutsattes

att egendomen förvärvas i utbyte mot annan egendom, däri inte ligger

något krav på ett formligt bytesavtal. Såväl förvärvet som avhändelsen kan

ske i köpets form, och köpeskillingarna behöver inte överensstämma med

varandra. Även så kallade triangelbyten kan komma i fråga. Det är inte heller

nödvändigt att de olika transaktionerna sker samtidigt. I viss utsträck
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

ning måste ett marktillgodohavande på den ena eller den andra sidan kunna

tolereras för en kortaretid. Det väsentliga är att en utjämning är avsedd och

ligger inom sikthåll samt framförallt att länsstyrelsens tillståndsgivning inte

utövas på sådant sätt, att relationen mellan bolags- och bondeskog forskjutes.

Prövningen av bolagens rena utvidgningsförvärv skall med andra ord

förbehållas Kungl. Maj :t.

Syftet med den nu aktuella lagändringen påkallar inte, att länsstyrelsen

skall äga behörighet att avslå ansökan om förvärvstillstånd. Då ansökan finnes

böra avslås, skall ärendet alltså, såsom utredningen föreslagit, hänskjutas

till Kungl. Maj :ts prövning. I likhet med utredningen anser jag också att delegationen

tills vidare bör medföra blott rättighet och således inte skyldighet

att upptaga ärende till avgörande. Jag utgår då från att länsstyrelserna

inte utan vägande skäl undandrager sig att utöva beslutanderätten och att

de i förekommande fall redovisar sina skäl i det utlåtande som skall avges enligt

6 § andra stycket bolagsförbudslagen. Huruvida ansökan är ställd till

Kungl. Maj :t eller till länsstyrelsen är självfallet ovidkommande. Framgår

av ansökningen eller av omständigheterna i övrigt att sådant kompensationsförvärv

åsyftas som avses med delegationen, kan länsstyrelsen alltid ingå

i sakprövning. I övriga fall ankommer prövningen på Kungl. Maj:t. Länsstyrelsen

har givetvis att själv pröva huruvida förutsättningarna för dess behörighet

är för handen. Lagfart kan följaktligen inte vägras på den grund att

länsstyrelsen anses ha överskridit sin behörighet.

Utredningen förutsätter att länsstyrelsen vid handläggning av ärenden

av ifrågavarande slag kommer att — i särskilda fall — tillkalla överlantmätaren

och lantbruksdirektören samt låta endera av dem vara föredragande.

Även jag anser givetvis att länsstyrelsen bör på allt sätt utnyttja dessa

befattningshavares sakkunskap. Föredragningen, i mera teknisk bemärkelse,

bör emellertid tills vidare ankomma på den som enligt länsstyrelseinstruldionen

skall vara föredragande. I detta sammanhang vill jag förorda

sådan ändring i 6 § andra stycket bolagsförbudslagen att föreskriften om hörande

av vissa organ kommer att i överensstämmelse med rådande praxis

avse lantbruksnämnden och överlantmätaren ävensom kommunalnämnden

i orten eller annan kommunal myndighet. Såsom jag redan framhållit torde

överlantmätarens hörande ofta kunna ske under mera fria former. I anslutning

till förevarande lagändringar bör lämpligen öppnas möjlighet för länsstyrelsen

att — även i ärenden där sakprövningen ankommer på Kungl. Maj :t

— göra eftergifter i fråga om den utredningsplikt som åvilar sökanden. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga härför erforderlig kungörelseändring.

Såsom utredningen föreslagit bör besvärsstadgandet i ti § tredje stycket

bolagsförbudslagen utgå. Att besvärsrätt föreligger framgår nu av 57 § länsstyrelseinstruktionen

den 30 maj 1958 (nr 333) och besvärstiden regleras i

lagen den 4 juni 1954 om besvärslid vid talan mot förvaltande myndighets

beslut. I detta sammanhang bör bolagsförbudslagen även ändras så att orden

Konungens befallningshavande genomgående utbytes mot länsstyrelsen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1960

I enlighet med vad nu anförts och då, såsom utredningen uppmärksammat,

viss ändring är påkallad även i 12 § jordförvärvslagen, har inom jordbruksdepartementet

på grundval av utredningens författningsutkast (bilagorna

1—3) upprättats förslag till

1) lag om ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud i

vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom samt

2) lag angående ändrad lydelse av 1 och 12 §§ lagen den 3 juni 1955 (nr

272) om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvårvslagen).

Föredraganden hemställer härefter att lagrådets utlåtande över lagförslagen,

av den lydelse bilagorna 4 och 51 till detta protokoll utvisar, måtte för

det i § 87 regeringsformen oinförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

G. Liizell

1 Dessa bilagor har här uteslutits. Lagförslagen överensstämmer med dem som fogats vid

propositionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

29

Bilaga 1

(Utredningens förslag)

Utkast

till

lag om ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud

i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva

fast egendom

Härigenom förordnas, att 2 och 4—6 §§ lagen den 18 juni 1925 angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Vad i denna lag stadgas angående inskränkning i bolags, förenings eller

stiftelses rätt att förvärva fast egendom har ej avseende å ...

1. förvärv, som sker omedelbart på grund av stadgande i lag eller jämlikt

Konungens medgivande till expropriation; .....

2. förvärv, som genom testamente göres av annan förening an ekonomisk

förening eller av stiftelse;

3. förvärv från kronan; samt

4. förvärv av järnväg.

4 §.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande. Konungens befallningshavande

äger giva bolag, förening eller stiftelse tillstånd att förvärva fast

egendom av annan beskaffenhet än i 3 § sägs i fall,

1. att —--mindre jordbruk.

Tillstånd till--— märkligen försvagas.

5 §-

Prövas i andra fall än i 4 § angivits pa grund av särskilda omständigheter

bolag, förening eller stiftelse böra medgivas rätt att förvärva fast egendom

av annan beskaffenhet än i 3 § sägs, äger Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, Konungens befallningshavande giva tillstånd därtill. Såsom

sådan omständighet skall i fråga om förvärv, som göres av annan förening

än ekonomisk förening eller av stiftelse, anses, att föreningen eller stiftelsen

främjar ett allmännyttigt ändamål samt att förvärvet äger avsevärd betydelse

för föreningens eller stiftelsens verksamhet. 6

6 §•

Äskas sådan prövning, som i 3 § sägs, eller vill bolag, förening eller stiftelse

jämlikt 4 eller 5 § söka tillstånd att förvärva fast egendom, skall ansökan

jämte fångeshandlingen eller bestyrkt avskrift därav ingivas till

Konungens befallningshavande inom tre månader från det fånget skedde.

Försittes den tid eller prövas egendomen icke vara sådan, som i 3 § sägs,

och varder ej heller, där tillstånd sökes, sådant beviljat, vare fånget ogillt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

Skall frågan om tillstånd prövas av Konungen, åligger det Konungens

befallningshavande att insända handlingarna jämte eget utlåtande till

Konungen. Innan utlåtande avgives, skall Konungens befallningshavande,

där det ej av särskild anledning finnes icke vara erforderligt, över ansökningen

höra kommunalnämnden i orten eller annan kommunal myndighet

samt annan nämnd eller myndighet, som kan antagas äga kännedom om förhållandena,

såsom hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller lantbruksnämnd.

Närmare föreskrifter---fast egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

31

Bilaga 2

(Utredningens förslag)

Utkast

till

lag angående ändrad lydelse av 1 och 12 §§ jordförvärvslagen

den 3 juni 1955 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 1 och 12 §§ jordförvärvslagen den 3 juni 1955

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Fast egendom ----jämlikt 11 §;

4. där tillstånd skall sökas enligt lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i

vissa bolag eller lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag,

förening och stiftelse att förvärva fast egendom och ej heller där egendomen

enligt förklaring av länsstyrelsen är av beskaffenhet att få förvärvas

utan sådant tillstånd eller egendomen av bolag, förening eller stiftelse förvärvas

från kronan.

5. där---eljest avvisas.

12 §.

Förordnande som---avyttrar den.

I övrigt skall så anses samt med ärendet i tillämpliga delar så förfaras,

som om egendomen blivit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt däri;

dock må, även om det i enlighet härmed bestämda lägsta budet uppnås, försäljning

ej ske med mindre den bjudna köpeskillingen tillika täcker det

värde som åsatts egendomen av utmätningsmannen eller, om ägaren i god

tid före auktionen påkallat särskild värdering, det värde vartill egendomen

skattas av värderingsmän som överexekutor utser. Egendomen må säljas,

förutom till den som erhållit förvärvstillstånd, allenast till kronan, landskommun,

köping, stad eller municipalsamhälle eller till annan kommun eller

annan dylik samfällighet som vill förvärva egendomen för ändamål varom

förmäles i 1 § första stycket 2, till andelsägare som avses i 1 § första

stycket 8 eller till kreditinrättning som sägs i 11 § andra stycket. Avgives

vid auktionen bud som enligt vad nu sagts må antagas, skall försäljning

ske, ändå att innehavare av fordran bestrider det. Vad utsökningslagen i

fråga om fast egendoms försäljning och köpeskillingens fördelning stadgar

beträffande gäldenären skall i ärende som nu avses lämpas till ägaren.

Kommer försäljning---av statsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

Bilaga 3

(Utredningens förslag)

Utkast

till

Kungl. Maj:ts Kungörelse

med bemyndigande för länsstyrelse att meddela tillstånd jämlikt lagen

den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud i vissa fall för bolag,

förening och stiftelse att förvärva fast egendom

Härigenom förordnas, att tillstånd enligt 4 eller 5 § lagen den 18 juni

1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva

fast egendom må, där fråga är om egendom som finnes huvudsakligen

vara avsedd för skogsbruk, meddelas av länsstyrelsen under förutsättning
1.

att egendomen förvärvas i utbyte mot annan fast egendom inom länet,

vilken enligt intyg av lantbruksnämnden eller — om bytet utgör led i en

fastighetsreglering vilken i huvudsak utföres genom laga skifte eller ägoutbyte

— av distriktslantmätaren är huvudsakligen avsedd för skogsbruk

och har väsentligen samma värdeproduktionsförmåga som den förvärvade

egendomen; eller

2. att förvärvaren enligt intyg av lantbruksnämnden förklarat sig villig

att inom viss tid av högst fem år från förvärvet på närmare angivna och av

nämnden godtagna villkor till nämnden eller den som nämnden anvisar

överlåta fast egendom inom länet, vilken huvudsakligen är avsedd för skogsbruk

och har väsentligen samma värdeproduktionsförmåga som den förvärvade.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1960.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

33

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22 mars

1960.

N ärvarande:

justitieråden Beckman,

E. SÖDERLUND,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 18 mars 1960 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

5 februari 1960, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till dels lag om ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 219)

angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva

fast egendom, dels ock lag angående ändrad lydelse av 1 och 12 §§ lagen

den 3 juni 1955 (nr 272) om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet

(jordförvärvslagen).

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av hovrättsrådet Sven-Gösta Jonzon.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 122 år 1960

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

25 mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Edenman,

Netzén, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, lagrådets den 22 mars

1960 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 5 februari 1960 remitterade

förslagen till

1) lag om ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud i

vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 1 och 12 §§ lagen den 3 juni 1955 (nr

272) om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen).

Med förmälan att förslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemställer

föredraganden, att desamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Brandt

600187 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 18 juni 1925 a1 i texten