Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

1960-03-25 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:128, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1960

1

Nr 128

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); given Stockholms slott den 25 mars

1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

År 1953 antogs en författning om skattefrihet för statliga och kommunala

bidrag till nedbringande av bostadskostnaderna för barnrika familjer. Då

gällande bidragsbestämmelser har år 1957 ersatts av nya bestämmelser i

ämnet.

I propositionen föreslås en teknisk omläggning av reglerna om skattefrihet

för bostadssubventioner i syfte att anpassa skattereglerna till de nu gällande

bidragsbestämmelserna. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. i samt. Nr 128

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1960

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 § kommunalskattelagen den 28 september

19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till anvisningarna

till 24 § samma lag skall fogas en ny punkt, betecknad 7, och till

anvisningarna till 25 § nämnda lag en ny punkt, betecknad 5, av följande

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

19 §.

Till skattepliktig---inkomst

ombord;

kontantunderstöd, som utgives av

arbetslöshetsnämnd med bidrag av

statsmedel.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

19 §.

Till skattepliktig---inkomst

ombord;

kontantunderstöd, som utgives av

arbetslöshetsnämnd med bidrag av

statsmedel;

familjebostadsbidrag, som utgår av

statsmedel i syfte att sänka de årliga

bostadskostnaderna för familjer

med barn samt att befordra en förbättring

av bostadsstandarden för

sådana familjer, så ock kommunala

bidrag, som utgår i samma syfte och

i likartad form.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 24 §.

7. Enligt för statens egnahemslån

gällande föreskrifter äger det lånebeviljande

organet, i syfte att nedbringa

lånekostnaden för fastighet, under

vissa förutsättningar meddela låntagaren

eftergift å vad han har att erlägga

såsom ränta och amortering å

egnahemslån. Beloppet av dylik ef

tergift skall icke upptagas såsom

skattepliktig intäkt av fastigheten.

Vad nu sagts skall jämväl gälla eftergift

å ränta och amortering so

meddelats jämlikt för statens tertiär
-

1 Senaste lydelse av 19

se 1959: 515.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1960

3

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lån gällande villkor och föreskrifter,

så ock annat statligt bidrag av jämförlig

art.

till 25 §.

5. Den omständigheten att en vid

inkomstberäkningen i och för sig avdragsgill

omkostnad helt eller delvis

guldits med familjebostadsbidrag,

som i 19 § omförmåles, må icke föranleda

att avdrag vägras för omkostnaden

i fråga.

Har skattskyldig erhållit eftergift

å ränta eller amortering å egnahemslån

eller tertiärlån eller ock annat

bidrag, som avses i punkt 7 av anvisningarna

till 24 §, må avdrag för ränta

å lånat, i fastigheten nedlagt kapital

däremot ske allenast med belopp

varmed nämnda ränta överstigit beloppet

av eftergiften eller bidraget.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, men skall icke

äga tillämpning i fråga om 1960 års taxering eller i fråga om eftertaxering

för år 1960 eller tidigare år. Genom denna lag upphäves förordningen den

13 mars 1953 (nr 79) om skattefrihet för vissa bidrag till nedbringande av

bostadskostnader.

It Biliang till riksdagens protokoll 1!)G0. 1 samt. Nr 128

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1960

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 mars

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Edenman,

Netzén, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om skattefrihet för

vissa bostadsbidrag, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Inom ramen för samhällets stöd åt bostadsförsörjningen utgår sedan länge

av allmänna medel behovsprövade bostadsrabatter för barnfamiljer i de lägre

inkomstskikten. Det har ansetts att dessa förmåner skall vara undantagna

från inkomsttaxering hos mottagaren. Bestämmelser härom har meddelats i

särskilda författningar vid sidan om kommunalskattelagen, tidigast genom

lagstiftning av år 1935. För närvarande gäller förordningen den 13 mars

1953 (nr 79) om skattefrihet för vissa bidrag till nedbringande av bostadskostnader.

Enligt förordningen undantages från beskattning sådana statliga

och kommunala bidrag, som direkt tillgodoföres hyresgäst, egnahemsägare

eller bostadsrättsinnehavare genom avdrag eller nedsättning av årlig bostadskostnad.

I skrivelse den 26 maj 1959 har riksskattenämnden anmält vissa skattefrågor

som aktualiserats i samband med erfarenheterna från tillämpningen

av 1953 års förordning. Sålunda riktar nämnden uppmärksamheten på att

familj ebostadsbidrag, vilka vid tillkomsten av 1953 års förordning avsågs

skola helt undantagas från skatteplikt, enligt nyare bestämmelser i vissa

fall kan tillgodoföras bidragstagaren under sådana former att de kan komma

att utgöra skattepliktig inkomst för denne. Nämnden framhåller vidare att

tveksamhet uppkommit angående förordningens tillämpningsområde. Ehuru

förarbetena till förordningen ger vid handen att det icke varit avsett att skattefriheten

skulle omfatta andra statliga bidrag än de i förarbetena direkt omnämnda

differentierade bidragen, täcker förordningens ordalydelse även vissa

generella bostadssubventioner. I skrivelsen har riksskattenämnden därför

hemställt om utredning och förnyad lagstiftning på området.

I anledning härav tillkallade jag den 5 juni 1959 landskamreraren i Värmlands

län S. V. A:son Dryselius att inom finansdepartementets rättsavdelning

utreda de nämnda frågorna. Utredningsmannen har den 26 oktober

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1960

1959 avlämnat en promemoria (stencilerad) i ämnet med förslag till förordning

om skattefrihet för vissa bostadsbidrag, m. m. Författningsförslaget

torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av socialstyrelsen,

kammarrätten, statskontoret, riksskattenämnden, bostadsstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Kalmar, Blekinge,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Gävleborgs, Jämtlands samt

Västerbottens län, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation,

Tjänstemännens centralorganisation, Svenska arbetsgivareföreningen,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund u. p. a. (HSB), Sveriges allmännyttiga bostadsföretag,

Svenska riksbyggen och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Jag avser nu att upptaga de sålunda aktualiserade frågorna.

Tidigare och nuvarande former av bostadssubventioner

I promemorian lämnar utredningsmannen en sammanfattande redogörelse

för de olika statliga och kommunala bidrag till stöd åt bostadsförsörjningen

som är av intresse i detta sammanhang.

Till en början må erinras om de vid tillkomsten av 1953 års förordning

om skattefrihet förekommande bidragsformerna. Vissa helt av statsmedel bestridda

bidrag till barnfamiljer med begränsade inkomster — hyresbidrag,

familjebidrag, familjebostadsbidrag och bränslebidrag — utgick efter inkomstprövning

och tillgodofördes bidragstagaren genom avdrag eller nedsättning

av den årliga bostadskostnaden. De nämnda bidragsformerna reglerades

i författningar (SFS 1935: 512, 1938: 247 och 1948: 547), vilka numera

samtliga har upphävts och ersatts med kungörelsen den 24 maj 1957 (nr

358) om familjebostadsbidrag. Vidare utgick en särskild av statliga och kommunala

medel finansierad bostadsrabatt (det s. k. trekronorsbidraget) huvudsakligen

till samma hushåll som åtnjöt familjebostadsbidrag. Denna form

av bidrag avskaffades den 1 oktober 1953. 1 några städer förekom dessutom

helt kommunala bostadsbidrag. En närmare redogörelse för nu nämnda bidragsformer

har lämnats i propositionen nr 52/1953 (s. 3—7).

Jämte de nämnda statliga bidragen fanns vid tiden för tillkomsten av 1953

års förordning ytterligare en form av statligt stöd åt bostadsförsörjningen

av betydelse i förevarande sammanhang. Enligt bestämmelser i kungörelser

den 30 juni 1948 om egnahemslån och förbättringslån (nr 546) samt om tertiärlån

och tilläggslån för flerfamiljshus (nr 587) kunde låntagare, som för

underliggande krediter nödgades erlägga högre ränta än som angavs i respektive

lånekungörelse, få ersättning för de ökade räntekostnaderna i form av

eftergift på vad han hade att erlägga i ränta och amortering å statslånet. I

vissa fall utgick dessutom räntesubvention i den form att lånet helt eller delvis

löpte utan ränta.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1960

Nu gällande bestämmelser om bostadssubventioneringen återfinns i följande

författningar, nämligen kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 358) om familjebostadsbidrag,

kungörelsen samma dag (nr 359) om egnahemslån in. m.

samt kungörelsen samma dag (nr 360) om tertiärlån m. m. Vidare kan enligt

särskilda av Kungl. Maj:t meddelade beslut ränteeftergift, s. k. räntebidrag,

beviljas för byggnadsföretag, som icke finansieras med statligt lån.

Familjebostadsbidrag. Det allmänna syftet med familjebostadsbidragen

anges vara att sänka de årliga bostadskostnaderna för familjer med barn

samt att befordra en förbättring av bostadsstandarden. Familjebostadsbidrag

kan utgå för familj med ett eller flera minderåriga barn, vilka helt eller delvis

försörjes inom familjen. Från och med den 1 januari 1960 beviljas s. k.

helt bidrag för familj med minst två minderåriga barn under förutsättning

att familjeförsörjarens till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst

icke överstiger, för familj med två barn 7 000 kronor och för familj med flera

barn nämnda belopp ökat med 1 000 kronor för varje barn från och med

det tredje till och med det sjätte. Under vissa förutsättningar kan förhöjt

respektive reducerat bidrag utgå. Helt bidrag utgår med ett årligt belopp av

150 kronor för varje bidragsberättigat barn samt därutöver för familjen med

belopp varierande mellan 270 och 330 kronor beroende på bosättningsorten.

För familj med ett barn utgår bidrag med ett årligt belopp av 285—315 kronor.

Såsom villkor för erhållande av bidrag uppställer kungörelsen vissa

krav beträffande bostadens storlek och standard. Familjebostadsbidrag utgick

under budgetåret 1958/59 med omkring 104 miljoner kronor. Antalet

hushåll med bidrag vid årsskiftet 1958/59 var 117 200.

Familjebostadsbidrag som utgår för familj, bosatt i familjemedlem tillhörigt

hus, utbetalas kontant till familjen. Har för husets uppförande, ombyggnad

eller förbättring beviljats statligt lån, skall bidraget dock i första

hand tillgodoföras familjen genom avdrag å kostnaderna för lånet.

År familjen icke bosatt i familjemedlem tillhörigt hus, skall bidraget, där

så kan ske, utanordnas genom avdrag å hyra eller årlig avgift till bostadsrättsförening,

och det utgives sålunda som regel till hyresvärden eller bostadsrättsföreningen.

Bidraget kan emellertid i vissa fall, om särskild anledning

föreligger, tillgodoföras familjen på annat lämpligt sätt, dock ej kontant

annat än för tid till och med det kvartal under vilket beslutet om bidrag

meddelades.

Bidragsverksamheten handhaves av bostadsstyrelsen och kommunernas

törmedlingsorgan. Bidragen utgår i regel från kommunen, som sedan erhåller

ersättning av statsmedel.

Egnahemslån. Med egnahemslån avses lån av statsmedel för ny- eller ombyggnad

av enfamiljshus, som skall bebos av låntagaren, eller av tvåfamiljshus,

vars ena lägenhet skall bebos av låntagaren (egnahemslån) ävensom

för förbättring av sådant en- eller tvåfamilj shus (förbättringslån). Av egnahemslånets

ränte- och annuitetsbelopp kan årligen eftergivas högst följande

belopp i kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1960

7

Byggnadsföretaget avser

nybyggnad

enfamiljshus

tvåfamiljshus

färdigställd före den 1 januari 1951 .

... 230

340

färdigställd senare ...............

ombyggnad

... 450

670

färdigställd före den 1 januari 1951 .

... 140

210

färdigställd senare ...............

.. . 270

400

Förutsättningarna för sådan eftergift är att låntagaren för lån mot säkerhet

av inteckningar med bättre förmånsrätt än egnahemslånets inteckningar

nödgas, sedan egnahemslånet överförts till amorteringslån, erlägga högre årlig

ränta än fyra procent såvitt avser byggnadsföretag, som färdigställts

före den 1 januari 1951, och eljest tre och en halv procent.

Om de eftergivna beloppen överstiger egnahemslånets årliga ränte- och

annuitetsbelopp får låntagaren överskjutande belopp kontant.

Subvention enligt egnahemslånekungörelsen kan även beviljas i form av

räntefrihet å viss del av egnahemslån.

Tertiärlån. Tertiärlån beviljas för sådana ny- och ombyggnadsföretag, som

avser flerfamiljshus. Ränteeftergift utgår till dessa företag med belopp motsvarande

skillnaden mellan den av bostadsstyrelsen för underliggande kredit

godkända lånemarknadsräntan och den i kungörelsen angivna grundräntan.

Enligt kungörelsen kan ränteeftergift beträffande sådana tertiärlån, som beviljats

med stöd av äldre, numera upphävda författningar, utgå till såväl

flerfamiljshus som till enfamiljs- och tvåfamilj shus, i sistnämnda fall med

vissa närmare angivna högsta belopp, vilka är lägre än de i egnahemslånekungörelsen

upptagna. Statligt lån, som utlämnats enligt dessa äldre författningar,

kan vara helt eller delvis ränlefritt.

Räntebidrag. Kungl. Maj :t har för ett budgetår i sänder bemyndigat bostadsstyrelsen

att enligt vissa normer bevilja ränteeftergift, s. k. räntebidrag,

för byggnadsföretag, som icke finansieras med statligt lån. Sådant räntebidrag

beviljas för såväl flerfamiljshus som enfamiljs- och tvåfamilj shus.

Ränteeftergifterna till egnahemsägare uppgick under budgetåret 1958/59

till cirka 34 milj. kronor och ränteeftergifterna å tertiärlån till cirka 105

milj. kronor. Räntebidrag utgick under budgetåret 1958/59 med sammanlagt

endast cirka 2 000 kronor. Denna bidragsform har dock hittills blott varit

på försöksstadiet.

Enligt uppgifter, som utredningsmannen inhämtat av Svenska stadsförbundet

finnes i vissa städer bestämmelser om kommunala familjebostadsbidrag.

I samband med avvecklingen av vissa kommunala bostadssubventioner

har sålunda Stockholms stad beslutat att från och med den 1 januari

1958 införa inkomstprövade kommunala subventioner till sådana barnfamiljer,

som erhåller statligt familjcbostadsbidrag. — Enligt beslut av stadsfullmäktige

i Halmstad kan från och med den 1 januari 1958 familjebostadsbidrag

beviljas av kommunala medel till ensamstående mödrar med högst

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1960

två minderåriga barn i de fall då bostaden ej uppfyller minimikraven beträffande

yta och rumsantal för statliga bidrag. — I Lund utgår kommunalt

bostadsbidrag till sådan ensamstående moder med ett barn, som icke kan

erhålla statligt familjebostadsbidrag och som tidigare åtnjutit kommunalt

bidrag. — För Oxelösund gäller från och med år 1958 att kommunalt bostadsbidrag

å 285 kronor årligen utgår till ensamstående mödrar med minderåriga

barn, om bidragsmottagaren innehar egen bostad av godtagbar

beskaffenhet och den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 4 000 kronor.

Bidraget utgår jämsides med statligt familjebostadsbidrag.

I utredningspromemorian omnämnes även det särskilda bostadsbidrag

till stöd för åldringars bostadsförsörjning, som vid sidan av folkpensionsförmånerna

utgår enligt bestämmelserna i kungörelsen den 29 augusti 1958

(nr 483) om pensionärsbostadsbidrag. Syftet med sådant bidrag är att främja

anskaffande av goda bostäder till mindre bemedlade åldringar och därmed

jämförliga personer. Pensionärsbostadsbidrag utgår från staten till kommun,

som genom hyresavtal upplåter lägenhet till pensionär eller som lämnar

sin medverkan vid dylikt avtal mellan fastighetsägare och pensionär.

Statsbidragets storlek varierar med antalet skattekronor per invånare i

kommunen från 175 till 625 kronor per lägenhet och år.

Gällande bestämmelser om beskattning av bostadsbidrag

Såsom omnämnts i det föregående är nu gällande beskattningsregler intagna

i förordningen den 13 mars 1953 om skattefrihet för vissa bidrag till

nedbringande av bostadskostnader. Enligt förordningen undantas från skatteplikt

sådana statliga och kommunala bidrag, »som utgått för nedbringande

av hyra eller annan årskostnad för bostadslägenhet eller egnahemsfastighet

och som direkt tillgodoförts hyresgäst genom hyresavdrag eller egnahemsägare

genom nedsättning av amortering, ränta eller annan kapitalkostnad

eller tomträttsavgäld eller ock bostadsrättsinnehavare genom nedsättning

av årlig avgift till bostadsrättsföreningen». Den omständigheten att en

vid inkomstberäkningen i och för sig avdragsgill omkostnad helt eller delvis

bestritts med dylikt bidrag utgör enligt förordningen inte hinder mot att

avdrag medges för omkostnaden i fråga.

Före nuvarande förordning gällde förordningen den 15 juni 1935 (nr 319)

angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag. Av förarbetena (prop.

238/1935) framgår, att särskild lagstiftning i ämnet ansågs erforderlig, enär

olika uppfattningar rådde angående den skatterättsliga bedömningen av

statsbidrag av socialpolitisk natur. Bestämmelserna erhöll sin plats i en från

kommunalskattelagen fristående författning med hänsyn till det ifrågavarande

statsbidragets speciella art.

Vid 1953 års lagstiftning avsågs att skattefriheten skulle omfatta då förekommande

former av differentierade bidrag. Departementschefen anförde

sålunda i propositionen nr 52/1953 följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1960

Enligt min mening bör det icke ifrågakomma att nu taga bort den skattefrihet

som gäller i fråga om de bidragsformer, på vilka 1935 års skatteförordning

anses tillämplig. Följden av den nyss förda argumenteringen blir

då att beskattningsfrågan bör lösas så att samtliga nu ifrågavarande bidrag

— hyresavdrag, familjebidrag, familjebostadsbidrag, bränslebidrag och

trekronorsbidrag — undantages från skatteplikt. Denna lösning har även i

allmänhet förordats i de tidigare nämnda framställningarna och remissyttrandena.

Med hänsyn till att flertalet bidrag i praxis icke beskattas torde

genomförandet av denna skattefrihet medföra ett relativt begränsat skattebortfall.

Ett särskilt skäl för sådan skattefrihet utgör det förhållandet att bidragen

i huvudsak är avsedda att utgå till familjer med barn och alltså att anse

såsom en samhällets hjälp till familjen för bestridande av kostnaderna för

barnen. Det kan i detta sammanhang anmärkas, att familjebostadsbidragens

storlek i huvudsak ej växlar med bostadens storlek utan i princip är beroende

på barnantalet.

Med hänsyn till det anförda förordar jag att bestämmelser införes om

skattefrihet för samtliga nu ifrågavarande bidrag.--- —

Beträffande de kommunala bidragen till främjande av bostadsförsörjningen

för mindre bemedlade, barnrika familjer och för ensamstående mödrar

med barn har bostadsutredningen uttalat att det vore önskvärt att dessa

bidrag förklarades skattefria. Någon invändning mot att de kommunala

bidragen behandlas på samma sätt som motsvarande statliga har ej gjorts

i remissutlåtandena. För egen del har jag ej heller något att erinra häremot.

Jag vill emellertid understryka att det i detta sammanhang endast är

fråga om direkta motsvarigheter till de statliga familjebidragen och familjebostadsbidragen.

I den mån kommunerna lämnar bidrag av annan art till

bostadskostnader —- exempelvis bostadstillägg inom folkpensionslagstiftningens

ram — bör de här föreslagna bestämmelserna om skattefrihet icke vara

tillämpliga; för folkpension gäller som förut nämnts särskilda beskattningsregler.

Nu utgående familj ebostadsbidrag torde i princip omfattas av den i 1953

års förordning stadgade skattefriheten. Denna avser dock, med hänsyn till

dåvarande bidragsformer, uttryckligen blott sådana bidrag som tillgodoförts

bidragsmotlagaren på annat sätt än genom kontant utbetalning. Av den tidigare

redogörelsen framgår att familjebostadsbidragen numera i vissa fall

tillföres bidragsmottagaren kontant. Beträffande sådan kontant utbetalning

torde 1953 års förordning inte kunna åberopas till stöd för skattefrihet.

Olika åsikter har gjort sig gällande om 1953 års förordning kan anses tilllämplig

inte bara på differentierade bidrag av samma natur som familjebostadsbidrag

utan även i fråga om de generella bostadssubventionerna. Ehuru

skattefrihetens omfattning klart angivits i förarbetena, har på grund av författningstextens

utformning och därvid särskilt omnämnandet av egnahemsägare

tvekan uppkommit hos beskattningsmyndigheter och skattskyldiga,

huruvida icke skattebefrielsen gäller även vissa former av generell bostadssubventionering,

främst eftergift å ränta och amortering å egnahemslån.

Vissa skattskyldiga har sålunda tillgodofört sig avdrag för bruttoräntor

utan reduktion för erhållna ränleeftergifter. Skattemyndigheterna torde i

allmänhet hittills ha tolkat 1953 års förordning enligt de principer, som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1960

kommit till uttryck i förarbetena, och sålunda medgivit avdrag för räntor,

blott i den mån de faktiskt erlagts.

I ett den 2 februari 1960 av regeringsrätten meddelat utslag har emellertid

1953 års förordning ansetts tillämplig å eftergift av ränta och amortering

som meddelats jämlikt bestämmelserna i 1948 års egnahemslånekungörelse.

Genom utslaget har den skattskyldige vid beräkning av intäkt av egnahemsfastighet

ansetts berättigad till avdrag för sådan icke erlagd del av gäldränta

som motsvarade beloppet av erhållen eftergift av ränta och amortering å egnahemslånet.

Utredningsmannens förslag

I promemorian framhålles, att avsikten med gällande lagstiftning om skattefrihet

för vissa bostadsbidrag har varit att från skatteplikt undantaga allenast

de differentierade men icke de generella bostadssubventionerna. Utredningsmannen

anser, att det inte finns anledning att nu frångå denna huvudprincip.

Det sagda innebär med avseende å de nya bidragsformerna, att

familj ebostadsbidragen men icke ränteeftergiflerna för egnahems- och tertiärlån

samt ej heller de s. k. räntebidragen bör omfattas av skattefriheten.

Då frågan om de sociala bidragens skatterättsliga ställning alltjämt är outredd,

finner utredningsmannen erforderligt att de särskilda bestämmelserna

rörande de differentierade bostadsbidragen även i fortsättningen regleras genom

specialbestämmelser trots de olägenheter som är förenade därmed. Gällande

bestämmelser bör emellertid anpassas efter de nya bidragsformerna. Något

sakligt skäl att härvid göra åtskillnad mellan familjebostadsbidrag, som

utgått kontant respektive i annan form, anser utredningsmannen icke föreligga.

Även om gällande förordning kan anses vara i princip tillämplig på

familjebostadsbidragen, bör därför bestämmelserna omformuleras så att de

icke utesluter fall då familjebostadsbidrag utgår kontant.

Utredningsmannen föreslår, att 1953 års förordning ersättes av en ny förordning,

som beaktar de anförda synpunkterna men för övrigt har i princip

oförändrad utformning. Den nya förordningen föreslås bli tillämplig från och

med 1960 års taxering.

I fråga om ränteeftergifterna enligt egnahems- och tertiärlånekungörelserna

samt ränteeftergifter (räntebidrag) för byggnadsföretag, som icke finansieras

med statligt lån, ifrågasätter utredningsmannen om det inte i tydlighetens

intresse borde författningsmässigt fastslås att desamma utgör skattepliktig

inkomst. Häremot kan emellertid, konstaterar utredningsmannen, invändas,

att den tveksamhet som för närvarande föreligger i fråga om ränteeftergifterna

icke har sin grund i bristen på regler om beskattningen av sociala

bidrag utan allenast i den nuvarande förordningens ordalydelse. Om författningsbestämmelserna

inte haft så generell utformning som fallet är, hade

denna tvekan beträffande ränteeftergifterna sannolikt icke uppkommit. Detta

sammanhänger med att ränteeftergifterna utgår till bestridande av vid

beskattningen avdragsgilla utgifter. Utredningsmannen har nämligen funnit,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1960

11

att enligt ganska fast praxis avdrag brukar medges bara för nettoutgiften,

när bidrag lämnas till avdragsgilla utgifter. Om det klargöres, att ränteeftergifterna

inte omfattas av förordningen, torde därför grunden bortfalla för

uppfattningen, att i dessa fall avdrag får ske för bruttoräntan. Utredningsmannens

förslag innehåller därför ingen författningsmässig reglering av denna

fråga.

Utredningsmannen föreslår ej heller några särskilda bestämmelser för de

fall att subventionsbeloppet tillgodoföres vederbörande kontant eller i form

av amorteringseftergift. Utredningsmannen anser, att utvecklingen i praxis

bör avvaktas, innan lagstiftning på detta område genomföres. Liknande synpunkter

anläggs på frågan om räntefria lån. Å andra sidan framhålles, att

vad som anförts angående ränteeftergifterna icke bör inverka på det skatterättsliga

bedömandet av sådan avskrivning å lån som kan förekomma enligt

egnahems- och tertiärlånekungörelserna. Sådant avskrivet belopp skall, enligt

vad riksskattenämnden uttalat i annat sammanhang, inte anses utgöra

skattepliktig inkomst för låntagaren (riksskattenämndens meddelanden nr

4/1954 punkt 2).

Avslutningsvis behandlas i promemorian vissa åtgärder i syfte att underlätta

deklarationsförfarandet och taxeringskontrollen beträffande ränteeftergifter

av förevarande slag. Det anföres sålunda bl. a. följande.

För låntagarna skulle deklarationsförfarandet kunna i hög grad underlättas,

om de avräkningsbesked, som tillställes dem, blir så utformade att därav

framgår hur ränteeftergifterna och i förekommande fall familjebostadsbidragen

skattemässigt skall behandlas. I händelse de föreslagna bestämmelserna

genomföres, förutser utredningsmannen att det den närmaste tiden

kan vara erforderligt med eu tämligen omfattande kontroll från myndigheternas

sida av de i deklarationerna yrkade ränteavdragen. Det skulle vara

förenat med betydande arbete att kontrollera huruvida den skattskyldige

tillgodofört sig avdrag för gäldränta med reduktion för erhållen ränteeftergift.

En sådan kontroll skulle emellertid underlättas, därest kopia av avräkningsbeskeden

eller distriktsvis upprättade förteckningar insändes till taxeringsmyndigheterna.

Lämpligen borde därvid även upplysning lämnas om

lånebeloppets storlek. De angivna uppgifterna finner utredningsmannen kunna

ställas till taxeringsmyndigheternas förfogande genom bostadsstyrelsens

försorg.

Kontrollåtgärderna torde närmast avse ränteeftergifter enligt egnahemslånekungörelsen.

Såvitt gäller uppgifter om tertiärlånen bedömer utredningsmannen,

att taxeringsmyndigheterna själva kan införskaffa upplysningar i

lämplig omfattning utan alltför stor arbetsbelastning. Dessa lån är nämligen

betydligt färre än egnahemslånen — de sistnämnda uppgår till omkring 130 000

medan tertiärlånens antal är omkring 18 000 för flerfamiljshus och omkring

12 000 för s. k. småhus — och möjligheterna till förväxling med familjebostadsbidragen,

särskilt i vad gäller flerfamiljshus, är mindre.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1960

Remissyttrandena

Behovet av en översyn av gällande bestämmelser på förevarande område

understrykes av flera remissinstanser, och några invändningar mot förslaget,

såvitt det avser familjebostadsbidragen, har inte framkommit.

Beträffande det i promemorian omförmälda pensionärsbostadsbidraget vill

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län icke göra någon erinran mot det av

utredningsmannen gjorda uttalandet, att pensionärernas bostadsbidrag icke

utgör skattepliktig inkomst för vederbörande pensionär, men länsstyrelsen

ifrågasätter, om icke förhållandet bör uttryckligen fastslås i författning.

Kammarrätten anser däremot, att en sådan bestämmelse icke är erforderlig.

Kammarrätten anför därom följande.

Lika med promemorieförfattaren finner kammarrätten att ovannämnda

pensionärsbostadsbidrag, som ju utgår till kommun, icke utgör skattepliktig

inkomst för vederbörande pensionär. Någon särskild föreskrift härom är

icke erforderlig. Beträffande den förmån av lägre hyreskostnad som kan

uppkomma för pensionär i anledning av nämnda bidrag, och förmånen för

invalider av specialinredda lägenheter, lämnas dessa förmåner för att lindra

mindre bemedlades och därmed jämförliga personers levnadskostnader.

De böra med hänsyn härtill icke hänföras till skattepliktig inkomst; någon

föreskrift härom utöver den som kan utläsas av första stycket i anvisningarna

till 19 § kommunalskattelagen torde icke vara erforderlig och har ej

heller intagits i författningsförslaget.

Frågan om de generella bostadssubventionernas ställning i beskattningshänseende

berörs i flera remissyttranden. I regel ansluter sig remissinstanserna

därvid till utredningsmannens uppfattning, att anledning inte föreligger

att för de generella subventionerna tillämpa samma regler som avsetts

för familjebostadsbidragen. Denna uppfattning understrykes av kammarrätten,

överslåthållarämbetet samt länsstyrelserna i Gävleborgs och Jämtlands

län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar, att en likställighet

med familjebostadsbidragen skulle leda till att de generellt subventionerade

fastigheterna får en större förmån än som egentligen är åsyftad. Socialstyrelsen

finner det uppenbart, att ränteeftergifterna enligt de nu gällande egnahems-

och tertiärlånekungörelserna tillkommit, icke för att garantera förmånstagaren

ett belopp varöver han oavkortat äger disponera, utan enbart

för att minska räntebördan på sätt som i kungörelserna angivits. Styrelsen

anser att det under sådana omständigheter icke gärna kan ifrågakomma att

i dessa fall medge rätt till avdrag vid beskattningen för räntor som fastighetsägaren

icke har erlagt.

Av övriga remissinstanser har bl. a. bostadsstyrelscn, HSB och Sveriges

allmännyttiga bostadsföretag biträtt utredningsmannens ståndpunkt i förevarande

principfråga.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund finner den i promemorian

gjorda gränsdragningen mellan differentierade bidrag och generella bostadssubventioner

äga principiellt berättigande. Förbundet ifrågasätter emellertid

det lämpliga i att å ena sidan meddela subvention och å andra sidan

återta en del i form av skatt. Det skulle vara enklare att sänka subventions
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1960

beloppen och göra dem skattefria. Detta gäller särskilt, framhåller förbundet,

tertiärlån till bostadsföretagen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anmärker, att en tyst kvittning mellan

subventionsbelopp och avdragsgilla utgifter kan medföra, att ränteeftergiften

för en egnahemsägare kan komma att överstiga den sammanlagda räntan

å bottenlån och egnahemslån och sålunda t. ex. användas för amortering.

Överskottet blir då ej beskattat. Enligt länsstyrelsens mening bör ett sådant

resultat icke godtagas. Länsstyrelsen anser därför, att ränteeftergiften bör

upptagas såsom intäkt, medan å andra sidan avdrag bör medges för den

totala räntan å samtliga fastighetslån. Att härvidlag ett principiellt avsteg

måste ske från gällande regler för schablontaxering av villafastighet finner

länsstyrelsen vara av relativt underordnad betydelse.

Riksskattenämnden anser, att en skattemässig behandling av de generella

subventionerna i enlighet med förslaget icke låter sig genomföra. I anledning

av vad utredningsmannen anfört om att enligt en ganska fast praxis

ränteeftergifterna kan komma att reducera avdragsgilla utgifter i stället

för att vid taxeringen upptagas som inkomst invänder nämnden att sådan

s. k. tyst kvittning icke är tillåten. Ett skattepliktigt bidrag utgör för mottagaren

skattepliktig inkomst det beskattningsår bidraget utgår, och den

kostnad, som täckes med bidraget, är avdragsgill det år kostnaden erlägges.

Riksskattenämnden anser i enlighet härmed, att en egnahemsägare,

som åtnjuter ränteeftergift eller kontant belopp enligt egnahemslånekungörelsen,

är berättigad till avdrag för räntan oreducerad. Till följd av att

inkomsten av egnahemsfastighet beräknas efter schablon blir sålunda indirekt

de enligt egnahemslånekungörelsen utgående bidragen skattefria i likhet

med familjebostadsbidragen enligt utredningsmannens förslag. Riksskattenämnden

anför vidare följande.

Frågan om den skattemässiga behandlingen av de bidrag, det här gäller,

torde böra prövas icke minst ur rent praktiska synpunkter. I stor utsträckning

torde familjebostadsbidrag och bidrag enligt egnahemslånekungörelsen

utgå till samma personer. För dylika mottagare måste en olika skattemässig

behandling av bidragen te sig svårbegriplig, allrahelst som båda bidragen

kunna utgå såväl i form av ränteeftergift som kontant. Såsom särskilt svårbegripligt

skulle det för bidragsmottagaren framstå, om han bleve beskattad

för eftergiven ränta (enl. egnahemslånekungörelsen) men icke beskattades

för kontant bidrag (enl. familjebostadskungörelsen); det motsatta skulle

tvivelsutan te sig naturligare. Man kan därför förutse svårigheter, när det

gäller att få en dylik lagstiftning efterlevd i praktiken. Ur taxeringskontrollsynpunkt

är den av utredningsmannen föreslagna ordningen svårhanterlig.

Riksskattenämnden anser, alt i första hand bort undersökas om det icke

är en framkomlig väg att behandla bidragen enligt egnahemslånekungörelsen

på samma sätt som föreslagits i fråga om familjebostadsbidragen. Därmed

skulle man få ett system, som de skattskyldiga skulle förstå, och vinna en

förenkling av förfarandet. Nämnden finner emellertid, att eu dylik lösning

förutsätter eu omprövning av storleken av bidragen enligt egnaheinslånekungörclsen.

Nämnden tillägger följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1960

Riksskattenämnden är medveten om att en lösning efter antydda linjer

skulle innebära ett i och för sig icke önskvärt avsteg från den principiella

ståndpunkt statsmakterna intogo vid 1953 års lagstiftning i frågan, nämligen

att bidrag av den generella natur, som karakteriserar bidragen enligt

egnahemslånekungörelsen, böra vara skattepliktiga. Riksskattenämnden finner

emellertid, att de praktiska synpunkterna böra tillmätas sådan vikt, att

nämnden trots de nämnda principiella betänkligheterna anser sig böra förorda

en undersökning i syfte att lösa frågan i enlighet med det ovan anförda.

Länsstyrelsen i Älvsborys lön har funnit den föreslagna lagstiftningens

konsekvenser i fråga om de generella bostadssubventionernas beskattning sådana,

att länsstyrelsen förordar en förnyad utredning av dessa frågor. Länsstyrelsen

har sålunda den uppfattningen, att det av utredningsmannen framlagda

förslaget för en riktig tillämpning förutsätter en omfattande kontrollverksamhet

från taxeringsorganens sida. Vidare menar länsstyrelsen, att

lagstiftningen kan få vissa konsekvenser av bostadspolitisk natur. Länsstyrelsen

befarar nämligen, att det kan bli nödvändigt att ge fastighetsägaren

kompensation i form av hyreshöjning för den skattehöjning som länsstyrelsen

förmodar blir ett resultat av den föreslagna lagstiftningen om generella

subventioner.

Även Svenska riksbyyyen har funnit, att skatte- och bostadspolitiken bör

samordnas och att denna fråga bör ytterligare utredas.

Några remissinstanser berör en fråga av mera teknisk natur vid beskattningen

av de generella subventionerna. Del påpekas att ränta, som grundar

subvention i form av eftergift å amortering eller kontantbelopp, kan ha erlagts

under tidigare år än det, varunder subventionen lämnas. Kammarrätten

anser, att subventionen bör avräknas även å sådana räntekostnader, varmed

den inte direkt sammanhänger. Ett avräkningsförfarande av detta slag har

dock icke, såvitt kammarrätten kunnat utröna, varit föremål för skattedomstolarnas

prövning, varför underlag saknas för bedömande huruvida frågans

lösning kräver lagstiftningsåtgärd. Länsstyrelsen i Blekinye län finner det

angeläget att klara linjer uppdrages på området. Det bör enligt länsstyrelsens

mening anges, att avdraget för ränta skall reduceras med åtnjuten eftergift

eller erhållet kontantbelopp. HSB anför bl. a. följande.

I utredningen framhålles att anledning för närvarande ej föreligger att

reglera detta förhållande så att eftergiften respektive kontantbidraget hänföres

till samma år som räntan guldits. HSB anser, att den nuvarande ordningen^

ej är förenad med några större olägenheter utom i de fall ränteeftergifterna

första gången avräknas. Då brukar det vara fråga om ackumulerade

belopp avseende en ganska lång tidrvmd, ibland sträckande sig

över ett par år eller mera. I sådana fall synes det HSB vara riktigt att räntekostnaderna

för beskattningsåret reduceras med endast på året belöpande

ränteeftergift.

Bostadsstyrelsen anför följande i fråga om den medverkan från styrelsen

i skattekontrollen som utredningsmannen förutsatt.

Styrelsen ombesörjer aviseringen av lånekostnaderna icke bara för de av

styrelsen förvaltade lånen utan även för de lån, som förvaltas av länsbostads
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1960

15

nämnderna. Beskeden utsändes till de kommunala förmedlingsorganen, som

vidarebefordrar dem till låntagarna. Beskeden åtföljs av kommunvis upprättade

förteckningar över de i beskeden upptagna beloppen. För lånens

identifiering innehåller förteckningarna endast uppgift om lånenummer

och seriebeteckning. Upplysning om låntagare och fastighetsbeteckning kan

däremot av tekniska skäl ej lämnas i dessa sammanställningar. Även om

detta vore möjligt, skulle en fördelning av låneuppgifterna på särskilda

taxeringsdistrikt svårligen kunna åstadkommas vid utskriften av förteckningarna

till kommunerna. Bostadsstyrelsen vill förorda, att beskeden, som

hittills bär utskrivits med endast en kopia, avsedd för vederbörande förmedlingsorgan,

framdeles iordningställes i ytterligare ett, för taxeringsmyndigheten

avsett exemplar. De för taxeringsmyndigheten färdigställda kopiorna

av beskeden bör kunna distribueras av lämpligt kommunalt organ. På sätt

utredningen har föreslagit bör därjämte originalexemplaret av beskedet förses

med tryckt, av riksskattenämnden utformad anvisning om hur låntagaren

skall deklarera det i beskedet angivna ränteeftergiftsbeloppet.

Kontrollfrågorna berörs även av flertalet hörda länsstyrelser. Dessa understryker

i regel vikten av att bostadsstyrelsens avräkningsbesked förses

med upplysning om ränteeftergifternas skattemässiga innebörd och att en

kopia av beskeden tillställes taxeringsmyndigheterna.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller, att kopian av avräkningsbeskedet

icke alltid är tillräcklig för att bedöma om ränteavdraget i deklarationen

är riktigt, eftersom understundom ränteeftergiften är större än räntan å egnahemslånet

och därför skall minska även avdraget för räntekostnaden för

andra lån. I regel erfordras därför en kontroll av ränteavdraget i dess helhet,

alltså även beträffande räntan å bottenlånen. Vid undersökningar, som

vissa taxeringsnämnder i länet företagit i detta hänseende, har det visat sig

att denna kontroll är synnerligen tidsödande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår att i deklarationsformulären

6 a och 6 b för inkomst av annan fastighet införes en särskild rad, där

avdrag från totalbeloppet av påförda räntor i förekommande fall skall göras

med belopp motsvarande erhållen subvention. Vissa ändringar och tillägg

i deklarationsformulären ifrågasättes även av länsstyrelserna i Uppsala,

Kalmar och Gävleborgs län.

överståthållarämbetet påpekar, att en skärpt kontroll över sådana former

av bostadsbidrag, som icke innefattas i skattefrihetsförordningen, kommer

att inverka på taxeringsnämndernas redan förut avsevärda arbetsbörda, men

ämbetet uttalar även alt den av utredningsmannen förutsatta medverkan

från bostadsstyrelsens sida sannolikt kommer att i betydande mån underlätta

såväl deklaration sförfarandet för de enskilda låntagarna som taxeringsnämndernas

arbete.

Slutligen må nämnas, att den föreslagna lagstiftningens form diskuteras

i ett par yttranden, överståthållarämbetet anser, att med hänsyn till bl. a.

allmänna lagtolkningsprinciper det varit att föredraga att de föreslagna bestämmelserna

inarbetats i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen.

Ämbetet bar dock funnit, att en sådan komplettering av kommunalskattelagen

bör föregås av en allmän översyn av gällande skatteregler på sociallagstiftningens

område. Kammarrätten uttalar sig i samma riktning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1960

Departementschefen

Enligt en förordning av år 1953 gäller, att vissa bostadssubventioner inte

skall beskattas hos mottagaren. Sedan de bidragsformer som avsågs med

förordningen ändrats vid 1957 års riksdag, bär vissa svårigheter uppkommit

att tillämpa förordningen på de nya bidragsformerna. Den verkställda

utredningen har haft till syfte att ernå en anpassning av skattereglerna till

vad numera gäller i bidragsliänseende.

I enlighet med utredningsmannens av remissinstanserna enstämmigt biträdda

förslag bör det i 1953 års förordning medgivna undantaget från beskattning

angivas gälla familjebostadsbidrag och motsvarande kommunala

bidrag, som har till syfte att sänka de årliga bostadskostnaderna för familjer

med barn och att befordra en förbättring av bostadsstandarden för sadana

familjer. Föreskriften härom bör vara tillämplig oavsett i vilken form

nämnda bidrag tillföres den skattskyldige. I likhet med vad nu gäller bör

ifrågavarande bidrag inte påverka rätten att erhålla avdrag för ränteutgifter

som skall täckas därav.

Vad härefter angår de generella bostadssubventionerna, bl. a. i form av

ränteeftergift enligt egnahemslånekungörelsen, framgår av den tidigare redogörelsen,

att 1953 års förordning icke var avsedd att omfatta bidrag av

sådan karaktär. Enligt min mening finns det inte anledning att nu inta en

ändrad ståndpunkt i frågan om den skattemässiga bedömningen av dylika

bidrag. Vad utredningsmannen liksom flertalet remissinstanser anfört till

förmån för den mening jag sålunda anslutit mig till grundar sig på det

förhållandet att de generella subventionerna inte är jämförliga med familjebostadsbidragen.

De senare har till syfte att efter individuell prövning ge

stöd åt behövande familjer. De generella subventionerna åter avser att begränsa

kostnadsnivån för bostäder i allmänhet; deras ändamål är m. a. o.

att hålla nere priserna på bostadsmarknaden. Den omständigheten att staten

på detta sätt nedbringar fastighetsägarnas lånekostnader bör uppenbarligen

inte föranleda att fastighetsägarna får ränteavdrag vid taxeringen med

högre belopp än de verkligen erlagt.

Det har i ett par remissyttranden gjorts gällande, att den skillnad som i

angivet hänseende skulle göras mellan bostadssubventioner av olika slag

skulle medföra svårigheter vid deklaration och skattekontroll. Om bostadsstyrelsen,

såsom den förklarat sig beredd att göra, ger fastighetsägarna anvisning

om vad de har att iakttaga vid deklarationen samt därutöver tillhandahåller

taxeringsmyndigheterna vissa uppgifter, synes emellertid dessa

svårigheter kunna bemästras.

Av det anförda framgår, att jag är beredd att biträda utredningsmannens

ståndpunkt att fastighetsägare, som åtnjuter generell subvention, inte skall

vara berättigad till högre ränteavdrag vid taxeringen än som motsvarar hans

verkliga utlägg. I linje härmed ligger, att fastighetsägaren inte skall behöva

deklarera subventionen såsom intäkt. Med hänsyn till vad som anförts vid

remissbehandlingen bör uttryckliga bestämmelser härom meddelas. Några

remissinstanser har tagit upp till diskussion vilket års ränteavdrag en er
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1960

17

hållen subvention skall påverka. Jag vill i anslutning härtill anmärka, att

av allmänna regler följer, att en under ett beskattningsår erhållen subvention

skall avräknas från den ränta som erlagts samma år. Någon anledning

till ändring i detta hänseende synes inte föreligga.

Enligt utredningsmannens förslag skulle bestämmelserna i ämnet alltjämt

upptagas i en särskild förordning. I remissyttrandena har detta allmänt

godtagits, men man har på några håll påpekat att det ur åtskilliga

synpunkter vore mer tillfredsställande om bestämmelserna kunde inarbetas

i kommunalskattelagen. Till stöd för utredningsmannens ståndpunkt har

åberopats, att man borde avvakta en allmän översyn av beskattningen av

sociala förmåner. Enligt min mening utgör det åberopade skälet icke något

avgörande hinder för att redan nu upptaga ifrågavarande regler i kommunalskattelagen.

Då detta med hänsyn till den karaktär bidragen numera har

framstår som den principiellt riktiga lösningen, vill jag förorda att så sker.

De nya bestämmelserna bör tillämpas första gången vid 1961 års taxering.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370). Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

att antaga nämnda lagförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1960

Bihang

Utredningsmannens förslag till

förordning om skattefrihet för vissa bostadsbidrag

Härigenom förordnas som följer.

Familj ebostadsbidrag, som enligt meddelade föreskrifter skolat i sista

hand bestridas av statsmedel och som utgått för att sänka de årliga bostadskostnaderna

för familjer med barn samt befordra en förbättring av bostadsstandarden,

skola vid tillämpning av kommunalskattelagen och förordningen

om statlig inkomstskatt icke utgöra skattepliktig inkomst för den som

beviljats bidraget. Skattefrihet som nu sagts skall gälla jämväl i fråga om

kommunala bidrag, som utgått i samma syfte och i likartad form som nämnda

familjebostadsbidrag.

Den omständigheten, att en vid inkomstberäkningen i och för sig avdragsgill

omkostnad helt eller delvis guldits med bidrag, som i föregående stycke

avses, må icke föranleda att avdrag vägras för omkostnaden i fråga.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och skall äga tillämpning jämväl med avseende å beskattningsår, för

vilket taxering i första instans verkställdes år 1960.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 13 mars 1953 (nr

79) om skattefrihet för vissa bidrag till nedbringande av bostadskostnader.

600614

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till lagen den 17 juni 1948 a1 i texten
  2. BevU 1960:51 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1993 ref. 1 ur registret