Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i statliga avlöningsoch pensionsförfattningar, m. m

1960-04-01 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:136, Angående vissa ändringar i statliga avlöningsoch pensionsförfattningar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

1

Nr 136

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar

i statliga avlönings- och pensionsförfattningar,

m. mgiven Stockholms slott den 1 april 1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sigurd Lindholm

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t

att vidtaga vissa ändringar bl. a. i statens allmänna avlöningsreglemente,

övriga statliga avlöningsreglementen och statens allmänna tjänstepensionsreglemente.

Vissa av ändringarna är föranledda av riksdagens redan fattade

beslut eller avhängiga av bifall till förslag, som i statsverkspropositionen

framlagts för årets riksdag. Ändringar påkallas även för lösning av

vissa särskilda frågor, som varit föremål för beredning inom civildepartementet,

såsom frågan om förmåner i samband med arbetsvärd för partiellt

arbetsföra, m. m.

Vidare begärs bemyndigande för Kungl. Maj :t att meddela vissa föreskrifter

i fråga om samordning av tjänstepensionsförmån med änke- och

barnpension och att besluta om pensionsförbättring i vissa fall, då polisman

övergått från kommunal till statlig pensionering.

Slutligen redovisas för riksdagen tilltänkta ändringar i grunderna för

den s. k. bilkalkyl, som ligger till grund för beräknande av ersättning vid

tjänsteresa med egen bil.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 136

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 april

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,

Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för civildepartementet, statsrådet Lindholm, frågor om ändringar i

statliga avlönings- och pensionsförfattningar, m. m. samt anför därvid följande.

I olika tidigare propositioner till årets riksdag har framlagts förslag, som

föranleder ändringar i gällande statliga avlöningsreglementen.

I årets statsverksproposition (VIII ht, p. 189) har sålunda framlagts förslag

om dels ombildande av gymnasiet vid Uppsala enskilda läroverk och

privatgymnasium till statligt allmänt gymnasium, dels inrättande av vissa

övningslärartjänster vid nämnda gymnasium och vid vissa försöksgymnasier,

dels ock ändrad lönegradsplacering för vissa övningslärartjänster vid

statligt gymnasium.

Ytterligare förslag av här avsedd natur har framlagts i bl. a. prop.

1960: 61 angående statsbidrag till lärarbostäder m. m., prop. 1960: 101 angående

stiftskansliernas organisation m. in. och prop. 1960: 106 angående

skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet, m. m. I anslutning

till de i dessa propositioner framlagda förslagen har begärts riksdagens

bemyndigande för Kungl. Maj :t att vidtaga av förslagen betingade författningsändringar.

Enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 106, SU 103, rskr 256) skall

Stockholms högskola den 1 juli 1960 ombildas till ett statligt lärosäte, benämnt

universitetet i Stockholm. Detta medför behov av ändringar i statens

allmänna avlöningsreglemente och statens allmänna tjänstepensionsreglemente.

Vidare har i prop. 1959: 92 angående utbildning av lärare i manlig slöjd

framlagts förslag, som föranleder vissa ändringar i avlöningsregleinentet

för övningslärare. I propositionen begärt bemyndigande för Kungl. Maj :t

att vidtaga av förslagen betingade författningsändringar har lämnats av

riksdagen (SU 116, rskr 268).

I prop. 1960: 75 med förslag till lag angående ändring i lagen den 29

juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m. framlagt förslag om änkeoch

barnpensionering medför behov av vissa föreskrifter beträffande samordning

av tjänstepensionsförmåner med änke- och barnpensioner.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1060

Inom civildepartementet har härutöver varit föremål för beredning vissa

andra löne- och pensionsfrågor, som för sin lösning påkallar reglementsändringar

eller som eljest är av natur att böra underställas riksdagen. Jag

torde sålunda få anmäla bl. a. frågor om förmåner i samband med arbetsvärd

för partiellt arbetsföra, m. m., vissa i samband med polismans övergång

till statlig pensionering uppkommande frågor och vissa ändringar i

grunderna för den s. k. bilkalkyl, som ligger till grund för beräknande av

ersättning vid tjänsteresa med egen bil.

I. Vissa ändringar i avlöningsreglementena och statens allmänna

tjänstepensionsreglemente

Jag torde nu få anmäla frågor om vissa ändringar i avlöningsreglementena

och statens allmänna tjänstepensionsreglemente, vilka ändringar ej

kan ske med stöd av redan lämnade eller begärda bemyndiganden.

A. Statens allmänna avlöningsreglemente (Saar)

I fråga om Saar föreligger anledning att företaga de ändringar, som framgår

av det följande.

1 §•

Reglementets tillämpningsområde m■ m.

I 1 mom. b) av förevarande paragraf stadgas, att Saar skall äga tillämpning

beträffande tjänstemän vid Stockholms högskola, i den mån de innehar

tjänster upptagna å personalförteckning, som Kungl. Maj:t fastställt

med stöd av riksdagens beslut. I anslutning till att högskolan enligt tidigare

nämnt beslut av 1959 års riksdag fr. o. m. den 1 juli 1960 skall ombildas

till ett statligt lärosäte bör förenämnda stadgande utgå ur reglementet.

Beslutet medför även behov av vissa andra ändringar i Saar, vilka jag

av praktiska skäl torde i korthet få redovisa redan i detta sammanhang. I

3 § 1 mom. andra stycket erfordras sålunda en ändring av stadgandet om

vad som inrymmes under samlingsbenämningen »universiteten och vissa

högskolor». De under 4, 5, 13, 41 och 49 §§ meddelade särskilda bestämmelserna

för universiteten och vissa högskolor berör endast Stockholms

högskola och är föranledda av högskolans karaktär av icke-statlig institution.

De kan därför i samband med förstatligandet utgå ur reglementet.

Samma gäller beträffande punkten 2 av de under 19 § meddelade särbestämmelserna,

dock bör i samband därmed viss övergångsbestämmelse meddelas.

Vidare bör viss jämkning ske i den i de särskilda bestämmelserna

under 33 § intagna tabellen över representationsbidrag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

3 §•

För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser

I 1 mom. av förevarande paragraf anges de läroanstalter, som inrymmes

under samlingsbenämningen »läroverk m. fl. läroanstalter» i de särskilda

bestämmelserna till vissa av reglementets paragrafer. Vid bifall till vad i

årets statsverksproposition (VIII ht, p. 189) föreslagits om förstatligande

av gymnasiet Aid Uppsala enskilda läroverk bör bland de under förenämnda

samlingsbenämning upptagna läroanstalterna införas jämväl statligt allmänt

gymnasium. Detta erfordras jämväl på grund av att de statliga försöksgymnasierna

i skolstyrelselagen och i skolstadgorna inrymmes under

benämningen »statliga allmänna gymnasier».

6 §•

Förening av lönegrads placerade tjänster m. m.

Enligt de särskilda bestämmelserna för läroverk m. fl. läroanstalter må

med rektorstjänst vid där avsedd skola utan särskilt tillstånd förenas ordinarie

eller extra ordinarie lärartjänst vid läroanstalt, varom där är fråga,

under förutsättning att tjänstemannen frånträder utövningen av sistnämnda

tjänst.

Här avsedd bestämmelse om rätt till tjänsteförening torde böra utvidgas

till att gälla jämväl de fall, då enligt bestämmelserna i 4 kap. 14 § allmänna

skolstadgan rektors lärartjänst föres över stat.

29 §.

Semester och däremot svarande annan ledighet

Enligt under denna paragraf meddelade särskilda bestämmelser för bl. a.

statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholmissbrukare skall årssemestern

för bl. a. översköterska och sjuksköterska, därest de tillhör avdragsgrupp 3,

omfatta minst 25 dagar eller, fr. o. m. det kalenderår tjänstemannen fyller

40 år, minst 35 dagar.

Med hänsyn till att tjänster av ifrågavarande slag numera finns också vid

andra motsvarande vårdanstalter torde förenämnda särskilda bestämmelser

böra göras generellt tillämpliga å vårdanstalterna för alkoholmissbrukare.

33 §.

Särskilda ersättningar

Punkten 3 a) av de under denna paragraf meddelade särskilda bestämmelserna

för utrikesförvaltningen innehåller bl. a. föreskrifter om bidrag

för inköp av bil och ersättning för hållande av bil. Dessa föreskrifter inne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:Is proposition nr 136 år 1960

bär, dels att bidrag för inköp av bil utgår med 10 000 kronor, när tjänsteman

vid utrikesförvaltningen för första gången förordnats att med ställning som

sändebud tjänstgöra såsom chef för beskickning eller permanent delegation

eller att i egenskap av generalkonsul tjänstgöra som chef för generalkonsulat,

dels ock att under tiden för innehav av sådant förordnande ersättning

för hållande av bil utgår med på visst sätt beräknat belopp för år,

därest för tjänsteutövningen användes sådant fordon. Ifrågavarande förmåner

utgår sålunda i princip till cheferna för beskickningar, permanenta delegationer

och generalkonsulat, dock ej till tjänsteman som förordnats att

med ställning som generalkonsul tjänstgöra såsom chef för generalkonsulat.

Frågan om en utvidgning av bestämmelsernas tillämpningsområde till att

omfatta jämväl tjänsteman med sist avsett förordnande har aktualiserats

av utrikesdepartementet, sedan ett par tjänstemän i lönegraden Bo 1 erhållit

sådana förordnanden efter att tidigare med ställning som sändebud ha

tjänstgjort såsom beskickningschefer. Jag finner ej skäl motsätta mig en

sådan utvidgning. Den föreslagna ändringen medför behöv av en konsekvensändring

i 4 § 3 mom. kungörelsen den 27 november 1953 (nr 667) om

ersättning för flyttningskostnad vid flyttning utom riket, vilket stadgande

reglerar rätten till ersättning för transport av bil.

För vidtagande av sistnämnda ändring erfordras ej särskilt bemyndigande.

35

Lönetillägg vid vissa slag av tjänstgöring

Enligt punkten 1 av de under 2 mom. förevarande paragraf meddelade bestämmelserna

för försvaret äger beställningsliavare under sjötjänstgöring

uppbära sjötillägg med belopp, som framgår av en i bestämmelserna intagen

tabell. I fråga om civilmilitära beställningshavare innehåller denna

tabell inga belopp för lägre lönegrader än A 19. Numera finns inom mariningenjörkåren

sjötjänstgörande civilmilitära beställningshavare även i lägre

lönegrader, nämligen Ae 11, 13, 15 och 17. För närvarande innehas dessa beställningar

av förutvarande underofficerare tillhörande maskin- och hantverksavdelningarna

inom flottan och kustartilleriet, vilka efter genomgång

av viss teknisk utbildning övergått till civilmilitära beställningar vid mariningenjörkåren.

Genom övergången från militär till civilmilitär anställning

har de till följd av sjötilläggstabellens konstruktion gått miste om rätten till

sjötillägg.

Jag föreslår, att sjötilläggstabellcn kompletteras på sådant sätt att här

avsedda mariningenjörer i lönegraderna A 11, 13, 15 och 17 blir berättigade

att under sjötjänstgöring uppbära sjötillägg med samma belopp, som gäller

för militära beställningshavare i motsvarande lönegrader.

G Dihanrj till riksdagens protokoll 1!)60. 1 samt. Nr 13G

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

B. Avlöningsreglementet för övningslärare (Arö)

Vid bifall till vad i årets statsverksproposition (VIII ht, p. 189) föreslagits

angaende dels inrättande av vissa övningslärartjänster vid gymnasiet

vid Uppsala enskilda läroverk i samband med förstatligandet av gymnasiet

och vid vissa försöksgymnasier, dels ock ändrad lönegradsplacering för vissa

övningslärartjänster vid försöksgymnasierna erfordras ändringar i den

i 5 § 1 mom. Arö intagna tabellen. Bl. a. bör däri införas benämningen statligt

allmänt gymnasium.

Då någon tjänst som lärare i kvinnlig slöjd icke längre finns inrättad vid

statens skolköksseminarium, kan vidare den i tabellen intagna föreskriften

om lönegraden för sådan lärare utgå.

C. Statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR)

I den såsom bilaga vid SPR fogade sammanställningen finns f. n. under

Vll.f) intagen en föreskrift rörande anställningshavare vid Stockholms högskola.

Föreskriften anknyter till högskolans karaktär av icke-statlig institution.

I anslutning till att högskolan enligt i det föregående nämnt beslut

av 1959 års riksdag fr. o. m. den 1 juli 1960 skall ombildas till ett statligt

lärosäte kan föreskriften utgå ur bilagan.

II. Förmåner i samband med arbetsvärd för partiellt arbetsföra, m. m.

I prop. 1949: 132 och prop. 1956: 158 ägnades frågan om vidtagande av

åtgärder i syfte att tillvarataga de partiellt arbetsföras produktionsförmåga

inom statsverksamheten ingående uppmärksamhet. Med partiellt arbetsföra

avsågs personer, vilka på grund av fysiskt eller psykiskt arbetshinder eller

social belastning hade eller väntades få svårare än andra att erhålla eller

behålla ett förvärvsarbete. I Kungl. Maj:ts cirkulär den 3 januari 1957 (nr

5) till statsmyndigheterna angående anställande av partiellt arbetsföra

m. in. sammanfördes vissa riktlinjer för handläggning av frågor rörande

anställning och bibehållande i anställning av partiellt arbetsföra.

I samband med inrättandet år 1956 av statens nämnd för partiellt arbetsföra

ålade Kungl. Maj:t nämnden att inkomma med förslag till åtgärder,

som kunde anses erforderliga för att underlätta anställning, omflyttning

och ett bättre utnyttjande av de partiellt arbetsföra. Sedan nämnden med

anledning härav i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen i skrivelse den 16

april 1959 hemställt att ett neutralt löneanslag för omplacerade partiellt

arbetsföra skulle uppföras i riksstaten, föreslog Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition

under tolfte huvudtiteln riksdagen att till lönekostnader

vid omplacering av partiellt arbetsföra för budgetåret 1960/61 anvisa ett

förslagsanslag av 300 000 kronor. Riksdagen har godkänt detta förslag (SU

12, rskr 12). S

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 ur 1!)(>0 7

I statsverkspropositionen erinrades vidare om att arbetsmarknadsstyrelsen

och statens nämnd för partiellt arbetsföra i gemensam skrivelse den

16 april 1959 framlagt vissa förslag beträffande statliga befattningshavares

förmåner i samband med arbetsvärd in. in. Frågan om vidtagande av åtgärder

i anledning av denna framställning, som remissbeliandlats samtidigt

med framställningen om ett neutralt löneanslag, ansågs därvid böra upptagas

till prövning i ett senare sammanhang.

Frågan om vidtagande av åtgärder i anledning av nämnda framställning

torde nu få anmälas.

Innan en närmare redogörelse för framställningens innehåll och remissmyndigheternas

synpunkter lämnas, torde emellertid få redovisas vissa huvuddrag

av de föreskrifter i det år 1959 införda statliga pensionssystemet,

vilka har anknytning till frågan om de partiellt arbetsföra.

Enligt SPR skall vad beträffar anställningshavare, som med stöd av läkarintyg

angående hälsotillståndet i samband med anställandet bedömes vara

partielit arbetsför med oviss prognos beträffande arbetshindret, särskilt beslut

fattas, att han tills vidare icke må förvärva annan tjänstepensionsrätt

än rätt till ålderspension och från 65 års ålder utgående egenlivränta samt

sådana pensionsförmåner i övrigt, för vilkas utgående bristen i hälsotillståndet

finnes uppenbarligen sakna betydelse eller vilka må följa av särskilda

av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser. Nu avsett beslut omprövas

enligt tilläggsbestämmelserna till SPR med tidsmellanrum av omkring tre

år. Utan hinder av att dylikt beslut fattats äger emellertid enligt tilläggsbestämmelserna

vederbörande pensionsmyndighet, om den finner skäl därtill,

medge en pensionsrätt av mera vidsträckt innebörd. Anställningsmyndigheten

kan i samband med sådan periodiskt återkommande omprövning som

nyss sagts, om arbetshindret bortfallit eller utvecklat sig gynnsamt, häva

tidigare gällande begränsningar i pensionsrätten. Anställningen kan därmed

bli förenad med reguljär rätt till sjukpension och familjepension.

Anställningshavare må enligt de nya pensionsbestämmelserna förklaras

skyldig att avgå, om han till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan

befinnes för framtiden oförmögen att tillfredsställande sköta sitt arbete.

Myndigheten må även förklara honom skyldig att avgå, om han till

följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan under 24 månader i

följd antingen icke tjänstgjort eller tjänstgjort allenast på försök under kortare

tid och det dessutom enligt medicinalstyrelsens bedömande föreligger

såväl sannolikhet för att han icke kan återinträda i arbete inom ytterligare

tolv månader som ovisshet angående den vidare utvecklingen av arbetsförmågan.

Sjukpensionering före pensioneringsperiodens nedre gräns företagcs

dock endast därest omplacering till annan med statlig pensionsrätt förenad

anställning prövats icke kunna ske.

Angående tillvägagångssättet vid prövning av nyssnämnda avgångsskyldighet

stadgas i tilläggsbestämmelserna till SPR att det åligger myndighet

(huvudman) att föranstalta om den närmare utredning, som må anses erforderlig

för bedömande av anställningshavarens framtida tjänstbarhet. Där

utredningen visar, alt anställningshavaren enligt vederbörande läkares uppfattning

är för framtiden oförmögen att tillfredsställande utföra honom

åliggande arbete, skall myndigheten, om icke anställningshavaren överföres

till annan med statlig pensionsrätt förenad anställning vid verket (hos huvudmannen),

föranstalta om att ansökning om förflyttning till annat verk

(annan huvudman), eller om entledigande och om egenpension ingives. Mot
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

svarande gäller i det fall anställningshavaren under en tid av 24 månader i

följd varit oförmögen tjänstgöra annat än tidvis eller med reducerad tjänstgöringstid

och utredningen icke utvisar att otjänstbarheten är övergående.

Om i de nämnda fallen avsedd ansökning icke ingives, skall myndigheten

tillse att frågan ändå blir prövad. Därest utredningen icke leder till övergång

till annan anställning och ej heller pensionering sker, skall, om förhållandena

föranleder därtill, förnyad utredning företas senast ett år efter

föregående prövning av ärendet.

I här förut avsedda fall må beslut om sjukpension ej meddelas utan att

den myndighet, som äger pröva frågan, dessförinnan inhämtat yttrande från

medicinalstyrelsen. Där anställningshavaren ej uppnått pensioneringsperiodens

nedre gräns och det enligt medicinalstyrelsens mening finns anledning

antaga, att anställningshavaren skulle kunna utnyttjas i annan anställning,

må beslut om sjukpension ej meddelas utan att jämväl statens nämnd för

partiellt arbetsföra avgivit yttrande.

Såsom en ytterligare bakgrund till behandlingen av framställningen torde

vidare böra lämnas en översikt av vanligen förekommande arbetsvårdsformer.

I fråga om s. k. rehabilitering — varmed avses åtgärder, som vidtages för

att minska följderna av sjukdom eller invaliditet — skiljes mellan en medicinskt

betonad och en arbetsmarknadsbetonad del. Den arbetsmarknadsbetonade

rehabiliteringen — arbetsvärden -— varom här närmast är fråga, bedrives

under det statliga arbetsvårdsorganets -— arbetsmarknadsstyrelsen

och länsarbetsnämnderna •— överinseende i form av bl. a. arbetsprövning,

arbetsträning, yrkesutbildning och s. k. skyddad sysselsättning. Arbetsprövning

verkställes bl. a. vid statens arbetsklinik i Stockholm och avser bedömning

av den partiellt arbetsföres arbetsförmåga från olika synpunkter.

Arbetsträning bedrives vid träningsverk städer, som upprättats av

landsting, kommuner och enskilda under medverkan av arbetsmarknadsmyndigheterna.

De partiellt arbetsföra beredes vid dessa verkstäder möjlighet

att under tillsyn och fortlöpande ordination av läkare anpassa sin arbetsförmåga

efter förhållandena på en arbetsplats för att sedermera kunna

övergå till ett under träningsperioden anskaffat arbete. Arbetsvärd i form

av yrkesutbildning kan huvudsakligen ske antingen genom utbildning vid

ordinarie utbildningsanstalter och specialskolor eller vid kortare kurser anordnade

fristående eller i anslutning till läroanstalter. Vid sidan av denna

yrkesutbildning i skol- eller kursform förekommer yrkesutbildning vid bl. a.

statliga eller kommunala inrättningar.

Såvitt gäller statligt anställd personal har under senare år särskilt vid de

affärsdrivande verken utbyggts en arbetsvårdsverksamhet inom verkens

egen ram i mer eller mindre omfattande samarbete med arbetsvårdsmyndiglieterna.

Inom det statliga kollektivavtalsområdet har statens avtalsnämnd meddelat

vissa rekommendationer i samband med att arbetare beredes arbetsvärd.

Härur må återges följande.

Om arbetare blir föremål för arbetsprövning eller arbetsträning bör tillses,

att han erhåller skälig ersättning under härför erforderlig tid" Åtnjuter

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1960

arbetaren sjukavlöning synes motiverat, att han i förekommande fall erhåller

skälig gottgörelse för resekostnader och merkostnader för vistelse å

annan ort, i den mån ersättning härför icke utgår i annan ordning. Om

arbetaren icke åtnjuter sjukavlöning kan det likväl synas lämpligt, att han

under här avsedd tid tilldelas ersättning motsvarande sådan lön samt därjämte

i förekommande fall skälig gottgörelse för kostnader som nyss sagts.

I sin förenämnda gemensamma framställning har arbetsmarknadsstyrelsen

och statens nämnd för partiellt arbetsföra framhållit behovet av direktiv

och anvisningar beträffande genomförandet av arbetsvårdsåtgärder för löneplansanställd

statlig personal. Avsaknaden av riktlinjer för ersättande av

vissa med rehabiliteringsåtgärderna direkt förenade kostnader och för under

yrkesmässig rehabilitering utgående löneförmåner, däri inbegripet resekostnadsersättning

och traktamente, framhålles ha medfört, att ovisshet råder

hos myndigheterna om hur de ekonomiska frågorna i samband med arbetsvärd

skall lösas.

Arbetsmarknadsstyrelsen och statens nämnd för partiellt arbetsföra anser

därför, afl gällande bestämmelser bör kompletteras i fråga om förmåner

i samband med rekommenderade och beslutade arbetsvårdsåtgärder och föreslår,

att följande synpunkter måtte vinna beaktande vid kompletteringarnas

genomförande.

1. Den myndighet, hos vilken vederbörande befattningshavare är anställd,

skall efter hörande av tjänsteläkare/anvisningsläkare dels konstatera, att

behov av arbetsvårdande åtgärder föreligger, och dels besluta, att åtgärderna

i fråga skall vidtagas.

2. Beslut om arbetsvärd fattas i samråd med den centrala eller lokala

statliga arbetsvårdsmyndigheten (arbetsmarknadsstyrelsen eller vederbörande

länsarbetsnämnd), som även äger att aktualisera sådana fall, som bedömes

kunna bli i behov av arbetsvärd.

3. Det ankommer på den statliga arbetsvårdsmyndigheten att verkställa

beslutet och kontrollera den beslutade arbetsvårdsåtgärdens genomförande.

4. Under tid för arbetsvärd, såsom anlagsundersökning, arbetsprövning,

arbetsträning, fortbildning, omskolning och yrkesutbildning, utgår till befattningshavaren

den lön, som vederbörande må vara berättigad till under

tjänstledighet på grund av sjukdom.

5. 1 förekommande fall utgår till befattningshavaren ersättning motsvarande

resckostnadsersättning och traktamente enligt allmänna resereglementet

jämte tilläggsbestämmelser. Kostnaderna härför bestrides av den

myndighet, hos vilken vederbörande är anställd.

6. Vissa med beslutade arbetsvårdsåtgärder förenade kostnader, såsom

avgifter för anlagsundersökningar, eventuella kostnader i samband med

arbetsprövning och arbetsträning, kursavgifter, undervisningsmateriel o. s. v.,

bestrides —- därest den myndighet, som har vederbörande anställd, saknar

disponibla medel — av den statliga arbetsvårdsmyndigheten från reservationsanslaget

till Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsverksamliet.

Såsom tidigare nämnts har framställningen varit föremål för remissbehandling

samtidigt med framställningen om ett neutralt löneanslag. Utlåtanden

har avgivits av försvarets civilförvaltning, statskontoret, riksräkenskapsverket,

medicinalstyrelsen, statens löncnämnd och statens avtalsnämnd. De

hörda myndigheterna har inte haft något ad erinra mot huvudlinjerna i förslaget.

I vissa särskilda frågor förekommer dock avvikande uppfattningar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

Sålunda finner medicinalstyrelsen av värde att länsarbetsnämndernas förtroendeläkare

blir i tillfälle att själva eller efter kompletterande specialistutlåtanden

avgöra rehabiliteringsmöjligheterna och föreslå arten av de arbetsvårdande

åtgärderna. Styrelsen förutsätter därför, att vederbörande

verksmyndighets beslut om arbetsvärd regelmässigt föregås av länsarbetsnämnds

och i tveksamma fall jämväl arbetsmarknadsstyrelsens prövning av

föreliggande arbetsvårdsmöjligheter. Riksräkenskapsverket anför, att det

enligt förslaget skulle ankomma på den statliga arbetsvårdsmyndigheten att

verkställa beslut om arbetsvärd och kontrollera arbetsvårdsåtgärdernas genomförande.

Enligt riksräkenskapsverket bör emellertid den arbetsvårdande

myndigheten endast ha att medverka vid verkställande av beslut och kontroll

av dess genomförande. Statens lönenämnd utgår från att förslaget om

sjukavlöning under tid för arbetsvärd endast avser det fallet, att vederbörande

befattningshavare är på grund av sjukdom eller invaliditet oförmögen

att tjänstgöra och därför är tjänstledig, samt att befattningshavaren

anses kunna återföras till arbete först efter arbetsvårdande åtgärder. Med

hänsyn till de begränsade reseanslagen förutsätter försvarets civilförvaltning

att myndighet, som utbetalar resekostnadsersättning och traktamente

till tjänsteman i samband med arbetsvårdsåtgärder, skall efter därom gjord

framställning kunna bemyndigas överskrida berörda anslagspost med belopp

motsvarande de utgifter myndigheten vidkänts för ändamålet. Enligt riksräkenskapsverket

bör de med beslutade arbetsvårdsåtgärder förenade särskilda

kostnaderna, såsom avgifter för anlagsundersökningar, kostnader i

samband med arbetsprövning och arbclsträning, kursavgifter och undervisningsmateriel,

bestridas av den beslutande myndigheten från dess omkostnadsanslag.

Statskontoret anser vissa av dessa kostnader vara av beskaffenhet

att icke kunna bestridas från myndigheternas omkostnadsanslag. I

den mån kostnaderna dock sakligt sett bör gäldas av till myndigheternas förfogande

stående medel kan — särskilt för mindre verk —- behov uppkomma

att överskrida vederbörligt anslag. Statskontoret, som med hänsyn härtill

finner det ur redovisningssynpunkt följdriktigt, att en anordning motsvarande

det neutrala löneanslaget tillämpas för utgifter av omkostnadsnatur,

förordar i detta läge att såväl avlöningar som omkostnader bestrides från

ett gemensamt anslag uppdelat på två självständiga poster.

Departementschefen

Såsom framgår av det tidigare anförda har från statens sida under senare

år vidtagits åtskilliga åtgärder i syfte att underlätta en produktiv arbetsinsats

inom statsverksamheten av dem, som genom olycksfall eller sjukdom

eller eljest blivit partiellt arbetsföra. Dessa åtgärder har inriktats på att

skapa ökade möjligheter för de partiellt arbetsföra att vinna anställning i

statens tjänst men också att underlätta för dem, som under sin anställning

hos staten råkat ut för arbetshinder av olika slag, att bibehållas i arbete av

för dem lämplig beskaffenhet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

11

Ej minst betydelsefulla har i detta sammanhang varit de åtgärder, som

vidtogs i anslutning till beslut vid 1956 års riksdag. Bl. a. tillkom då statens

nämnd för partiellt arbetsföra såsom ett rådgivande organ för myndigheterna

vid deras handläggning av frågor av hithörande slag.

Vidare må erinras om de vidgade möjligheter till pensionsberättigande

anställning, som öppnats genom 1959 års pensionsreglemente. En partiellt

arbetsför erhåller numera viss pensionsrätt även om prognosen beträffande

utvecklingen av hans arbetshinder är oviss.

Genom beslut vid årets riksdag har slutligen genom beviljandet av det nya

löneanslaget skapats ökade möjligheter att bibehålla i tjänst partiellt arbetsföra,

vilka ej kan beredas lämpligt arbete inom ramen för den reguljära

personalorganisationen.

De frågor, som aktualiserats genom arbetsmarknadsstyrelsens och statens

nämnds för partiellt arbetsföra gemensamma framställning, berör genomförandet

av arbetsvårdsåtgärder för partiellt arbetsföra. Det är alltså

fråga om åtgärder av olika slag, som syftar till att underlätta för den som

under anställningen blivit partiellt arbetsför att återgå i aktivt arbete. Åtgärderna

avser i allmänhet att genom omskolning göra vederbörande lämplig

för nya arbetsuppgifter. Jag vill allmänt understryka angelägenheten av

att arbetsvårdsåtgärder insättes så tidigt som det är möjligt med hänsyn

till omständigheterna i det individuella fallet. Passiviteten under en längre

tids sjukledighet medför psykiska påfrestningar för den partiellt arbetsföre

och det kan antas att de utsikter till ny yrkesverksamhet, som arbetsvårdsåtgärderna

öppnar, kan bidraga till ett snabbare återställande av arbetsförmågan.

Framställningen berör dels i vilken ordning beslut om arbetsvärd skall

fattas och genomföras, dels vilka förmåner som därunder skall utgå, dels

ock hur ersättningen för vissa med arbetsvärd förenade kostnader skall

bestridas.

I framställningen åsyftas närmast arbetsvärd för löneplansanställda i

statens tjänst. I anslutning härtill vill jag framhålla att, med hänsyn till

tillämpningsområdet för den statliga pensioneringen, de i framställningen

upptagna frågorna torde i mer eller mindre hög grad beröra jämväl arbetare

i statens tjänst ävensom anställningshavare hos annan huvudman än staten,

i den mån de är underkastade SPR. I fråga om arbetare i statens tjänst kan

sålunda frågan om ordningen för beslutande och genomförande av arbetsvårdsåtgärder

ha betydelse. Därest nyssberörda anställningshavare hos annan

huvudman än staten åtnjuter avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade

bestämmelser, torde deras löneförmåner under arbetsvärd böra avvägas efter

samma grunder som för de statsanställda.

I framställningen har till en början uppdragits vissa riktlinjer beträffande

ordningen för fattande och genomförande av beslut i arbetsvårdsfrågor.

Jag vill i denna fråga understryka angelägenheten av att ett nära samarbete

förekommer mellan de statliga myndigheterna och arbetsvårdsmyndigheten

för alt åstadkomma bästa möjliga resultat av vidtagna arbetsvårdsåtgärder.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

Inrättandet av nämnden för partiellt arbetsföra och dess anknytning till arbetsmarknadsstyrelsens

arbetsvårdsbyrå hade bl. a. detta syfte. Det synes

mig emellertid likaledes önskvärt, att ej alltför snävt regelbinda formerna

för detta samarbete. I vissa fall är det möjligt för anställningsmyndigheten

att inom ramen för sin egen verksamhet på ett tillfredsställande sätt

vidtaga arbetsvårdsåtgärder. Naturligen bör emellertid myndigheterna jämväl

i fråga om sådana åtgärder tillgodogöra sig arbetsvårdsmyndighetens

erfarenheter. Erinras må i anledning av vad medicinalstyrelsen i sitt utlåtande

anfört, att de statliga myndigheterna enligt gällande bestämmelser i

allmänhet har möjlighet att använda sig av konsultationsläkare i sin arbetsvårdande

verksamhet och att hinder ej möter att såsom konsultationsläkare

anlita läkare med särskild erfarenhet av arbetsvårdsfrågor.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter i procedurfrågan,

som kan finnas påkallade.

I fråga om löneförmåner innefattar framställningen förslag om att anställningshavaren

under tiden för arbetsvärd skall komma i åtnjutande av

den lön, vartill han må vara berättigad under tjänstledighet för sjukdom.

Statens lönenämnd har i sitt remissutlåtande tillstyrkt förslaget på denna

punkt från den utgångspunkten, att fråga är om tid, varunder vederbörande

åtnjuter tjänstledighet i anledning av sjukdom eller invaliditet.

Jag delar uppfattningen att sjukavlöning bör utgå, därest arbetsvärd meddelas

under tid då sjukledighet åtnjutes. Sjukledighetens varaktighet och

omfattning bör bestämmas efter medicinska grunder och vara beroende av

vederbörande läkares bedömning. Arbetsvärden bör alltså enligt min mening

icke som sådan föranleda att sjukledigheten bryts.

Såvitt gäller arbetsvärd, som meddelas under tid efter upphörd sjukledighet,

är bedömningen av förmånsnivån mera komplicerad. Det kan sålunda

med visst fog göras gällande att, eftersom vederbörande under arbetsvärden

ej fullgör sin tjänst, anledning kan finnas att reducera lönen och att det kan

vara naturligt att därvid anknyta till sjukavlöningen. Arbetsvärden kan

emellertid ibland utövas i den formen, att vederbörande genomgår vass utbildning

parallellt med helt arbetsföra. Det torde också f. n. i viss omfattning

förekomma, att arbetsvärd efter friskskrivning förenats med full lön

genom att tjänstemannen beordrats härtill i tjänsten.

Full lön under arbetsvärd efter friskskrivningen skulle enligt min mening

innebära en värdefull uppmuntran för den partiellt arbetsföre, då det gäller

att finna vägen tillbaka till en aktiv arbetsinsats. Jag anser mig därför böra

föreslå att full lön skall utgå. En förutsättning för att en dylik förmån skall

utläggas synes mig emellertid vara, att tillfredsställande garantier skapas

för att den utnyttjas på ett riktigt sätt. Fråga bör sålunda vara endast om

vedertagna arbetsvårdsformer. Åtgärdernas ändamålsenlighet bör vidare ha

vitsordats av läkare, som utsetts av myndigheten. Kontakt bör i tveksamma

fall ha tagits med nämnden för partiellt arbetsföra eller med det statliga

arbetsvårdsorganet. Även om anledning kunde finnas att på något sätt begränsa

tiden för förmånens åtnjutande, vill jag ej föreslå någon absolut

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

tidsgräns. Såsom en åtgärd i samma syfte och för att åstadkomma en såvitt

möjligt enhetlig tillämpning förordar jag i stället, att full lön under arbetsvärd

icke skall kunna beviljas en anställningshavare under tid överstigande

sammanlagt sex månader, med mindre anställningsmyndiglieten och nämnden

för partiellt arbetsföra är ense om lämpligheten härav.

Med iakttagande i övrigt av vad förut anförts, bör arbetsvärd införas

såsom en ny tjänstledighetsorsak bland de i 28 § Saar och motsvarande stadganden

i andra statliga avlöningsförfattningar upptagna. Förmånen av full

lön bör härvid tillkomma endast anställningshavare i avdragsgrupp 2 eller 3.

I framställningen föreslås att resekostnadsersättning och traktamente enligt

allmänna resereglementet skall kunna utgå i samband med arbetsvärd

såsom om fråga var om förrättning i tjänsten. Mot detta förslag synes mig

ingen erinran kunna göras, varför jag föreslår att bestämmelser av denna

innebörd meddelas. Jag förutsätter att vid bestämmelsernas tillämpning

föreliggande möjligheter till nedsättning av traktamente utnyttjas i fall, då

genom särskilt vidtagna åtgärder omkostnaderna må hava reducerats.

Framställningen innefattar slutligen förslag beträffande bestridande av

vissa kostnader, som kan vara förenade med genomförande av arbetsvårdsåtgärder.

I framställningen anges härvid såsom exempel bl. a. kostnader för

anlagsundersökning, kursavgifter och utgifter för undervisningsmateriel.

Förslaget innebär, att angivna kostnader, i den mån anställningsmyndigheten

saknar disponibla medel för deras täckande, skall bestridas från det

under femte huvudtiteln upptagna anslaget till Arbetsmarknadsstyrelsens

arbetsvårdsverksamliet. Det må erinras, att enligt förslag i årets statsverksproposition

angivna anslag fr. o. m. nästkommande budgetår skall inarbetas

i det under femte huvudtiteln upptagna anslaget till Kostnader för arbetslöshetens

bekämpande m. m.

Av remissmyndigheterna har riksräkenskapsverket ansett, att ifrågavarande

kostnader bör bestridas från anställningsmyndighetens omkostnadsanslag.

Statskontoret har vid sina överväganden i frågan kommit till att det

av nämnden för partiellt arbetsföra i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen

i annat sammanhang förordade särskilda löneanslaget för omplacerade partiellt

arbetsföra borde uppdelas på en lönepost och en omkostnadspost, från

vilken sistnämnda post här avsedda omkostnader skulle bestridas i den

mån myndigheten icke disponerade medel härför. Jag ansluter mig på denna

punkt till det förslag, som framlagts av riksräkenskapsverket, och förordar

sålunda, att ifrågavarande särskilda kostnader får bestridas från omkostnadsanslag.

På Kungl. Maj :t bör få ankomma att meddela de kompletterande

föreskrifter, som kan bli erforderliga.

Kungl. Maj :t torde böra inhämta riksdagens bemyndigande att, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad förut anförts, vidtaga ändringar i 28 §

Saar och motsvarande stadganden i andra av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens

beslut utfärdade avlöningsförfattningar ävensom meddela föreskrifter

beträffande resekostnadsersättning och traktamente i samband med ar
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1660

betsvård samt om ordningen för bestridande av i samband med dylik vård

uppkommande särskilda kostnader.

Gällande föreskrifter beträffande handläggning av frågor rörande partiellt

arbetsföra är i princip tillämpliga endast å anställningshavare i statens

tjänst. Dock har beträffande statens nämnd för partiellt arbetsföra förutsatts,

att dess biträde kan påkallas även i fall inom den statsunderstödda

pensioneringsverksamheten. Med hänsyn till tillämpningsområdet för den

statliga pensioneringen kan anledning föreligga att i samband med den överarbetning

av föreskrifterna, som kan föranledas av vad jag i det föregående

föreslagit, överväga en utvidgning av området för föreskrifternas giltighet

till andra anställningshavare med avlöning enligt av Kungl. Maj:t

meddelade avlöningsbestämmelser i den utsträckning så kan ske utan att

gripa in i området för vederbörande huvudmäns beslutanderätt. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj:t att efter ytterligare överväganden verkställa

de kompletteringar av gällande bestämmelser, som kan befinnas lämpliga.

Jag finner det angeläget, att i detta sammanhang jämväl beröra vissa

problemställningar, som gäller möjligheterna att efter avslutade arbetsvårdsåtgärder

placera partiellt arbetsföra i lämpliga arbetsuppgifter eller i andra

fall genom lämplig förflyttning undvika sjukpensionering. I olika sammanhang

har under senare år kunnat konstateras, att vissa svårigheter möter beträffande

omplacering till annan tjänst i dylika fall. Senast har sådana

spörsmål berörts i den tidigare nämnda framställning, som låg till grund

för föi slaget om införande av ett särskilt löneanslag vid omplacering av partiellt

arbetsföra. I olika fall, som underställts Kungl. Maj:ts prövning under

senare år, har samma problemställningar förekommit.

Svårigheterna föreligger inte minst då överflyttning till annat verk måste

övervägas. Härvidlag är till en början att märka, att förflyttningsskyldigheten

för ordinarie tjänstemän i vissa fall är begränsad till att omfatta endast

det egna förvaltningsområdet. Förslag om att en utvidgning av förflyttningsskyldigheten

i dylika fall skall övervägas i samband med pågående

översyn av löneförfattningarna har väckts av statskontoret och statens

pensionsanstalt i en under år 1959 till Kungl. Maj:t ingiven framställning.

Vissa andra svårigheter är av anslagsteknisk natur eller sammanhänger

med frågor om uppehållande med vikarie eller vakantsättning av tjänst.

Såväl vid ifrågasatt förflyttning till annat verk som inom det egna verket

kan svårigheter uppkomma med hänsyn till att förflyttningsskyldighet

ej föreskrivits för icke-ordinarie personal. Att så ej skett får ses mot bakgrunden

av att möjlighet till uppsägning föreligger. Det ligger emellertid

med hänsyn till innehållet i gällande pensionsbestämmelser i sakens natur,

att sistnämnda möjlighet har begränsad betydelse i fall, då fråga är om

tjänstemän, som under tiden för anställningen på grund av sjukdom eller

invaliditet blivit oförmögna att fullgöra de med deras tjänster förenade arbetsuppgifterna.

Dessa omständigheter kan försvåra en omflyttning till annan

lämpligare tjänst till och med i fall, då denna är placerad i samma

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1060

lönegrad som den vederbörande innehar. I sist avsedda fall synes emellertid

ej betänkligheter behöva råda mot en uppsägning. En tilltänkt förflyttning

till lägre tjänst kan, i den mån uppsägning ej anses vara rimlig, ske allenast

efter tjänstemannens medgivande. Här omnämnda förhållanden kan antas

ha i många fall medfört längre tids sjukledighet och ev. sjukpensionering i

den innehavda tjänsten, utan att från medicinsk synpunkt föreliggande

möjligheter till omplacering i andra arbetsuppgifter har kunnat prövas.

Mot bakgrunden av det anförda finner jag det angeläget, att möjlighet

öppnas för Kungl. Maj:t att, efter prövning av omständigheterna i det enskilda

fallet, vidtaga särskilda åtgärder, som kan underlätta en omplacering

till annan tjänst i fall, då detta är lämpligt och hinder ej möter ur medicinsk

synpunkt. Kungl. Maj :t bör sålunda tillerkännas befogenhet att, i

fall av här avsedd natur, besluta om vissa avvikelser från eljest gällande

regler om förening av tjänster ävensom medgiva att vederbörande i den

tjänst, till vilken omplacering ifrågasättes, må bibehållas vid lönen i den

tidigare högre tjänsten. Sistnämnda förmän bör kunna ifragakomma saväl

i fall, då den tidigare tjänsten frånträdes, som då vederbörande efter Kungl.

Maj:ts medgivande förenar den med den lägre tjänsten.

Medgivande av angivet slag förutsätter jag skola ifrågakomma endast då

det är styrkt, att det utgör en förutsättning för genomförande av en eljest

lämplig omplacering av partiellt arbetsför eller av annan anställningshavare,

som eljest måste sjukpensioneras. Framställning om dylikt medgivande bör

av verksmyndigheten ingivas till statens nämnd för partiellt arbetsföra,

som har att med eget yttrande vidarebefordra den till Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj :t torde böra utverka riksdagens bemyndigande att, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad här anförts, meddela beslut i angivna hänseenden.

III. Vissa frågor rörande samordning av tjänstepensionsförmåner med

änke- och barnpensioner

I prop. 1960: 75 har framlagts vissa förslag om änke- och barnpensionering.

Förslagen innebär, att icke inkomstprövade folkpensionsförmåner den

1 juli 1960 införes för änkor. Sådana förmåner i form av garantibelopp

skall utgå även i fall då mannen avlidit under tiden juli 1958—juni 1960.

Särskild lag om icke inkomstprövade barnpensioner föreslås skola träda i

kraft den 1 juli 1960.

Vid bifall till de i propositionen framlagda förslagen erfordras vissa ändringar

i 4 § tilläggsbestämmelserna till SPR ävensom i vissa andra till SPR

anslutande författningar. Vidare uppkommer vissa särskilda frågor angående

gemensam utbetalning av personalpensionsförmån och änke- eller

barnpension.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

De icke inkomstprövade änkepensionsbeloppen föreslås i propositionen

kunna vara beroende såväl av tiden då mannen avlidit som av änkans ålder

vid samma tid eller vid den tid, då barn på grund av sin ålder eller av annat

skäl upphört att grunda rätt till änkepension. Beloppen kan också påverkas

av utgående yrkesskadelivränta. Med hänsyn till nämnda omständigheter

bör också det belopp, från vilket skall bortses vid avvägning av tjänstepension

i form av familjepension åt änka, differentieras på motsvarande proportionella

sätt.

Att barnpension kommer att beviljas enligt särskild lag påkallar bestämmelser

av innebörd att förmånen i samordningsavseende skall behandlas

som folkpension.

Beträffande den som i fråga om levnadsålder uppfyller förutsättningarna

för rätt till folkpension i form av allmän ålderspension, men som ej åtnjuter

dylik pension, skall enligt gällande bestämmelser samordning göras enligt

vissa normer. I fråga om den som jämte tjänstepensionen eventuellt åtnjuter

utländsk förmån motsvarande sådan folkpension sker likaledes samordning

enligt särskilda grunder. I de nämnda fallen kan samordningen

vara provisorisk i avvaktan på erforderliga uppgifter. Angivna bestämmelser

torde böra kompletteras med i huvudsak motsvarande regler i fråga om

änke- och barnpensioner.

Vad som beträffande samordningsfrågorna sagts om tjänstepension enligt

SPR gäller även personalpension enligt äldre bestämmelser, då en med hänsyn

till det nya reglementet avvägd s. k. riktnivå skall fastställas.

Vissa övergångsbestämmelser torde bliva erforderliga i anslutning till

vad här förut förordats.

Beslut om änke- och barnpensioner enligt den föreslagna lagstiftningen

torde under tiden närmast efter ikraftträdandet komma att erhålla en mera

vidsträckt retroaktiv tillämpning än som därefter kommer att vara normalt.

Med hänsyn härtill torde det vara angeläget att under budgetåret 1960/61

vid gemensam utbetalning av personalpensionsförmån och änke- eller barnpension

möjliggöra preliminär beräkning och utbetalning av förmånernas

sammanlagda belopp. Vid definitiv beräkning bör, om det utbetalade beloppet

blivit för lågt, reglering ske och, om det blivit för högt, återbetalningsskyldighet

ifrågakomma i sådan utsträckning som framgår av 16 § 2 inom.

reglementet.

IV. Vissa i samband med polismans övergång till statlig pensionering

uppkommande frågor

\ issa frågor, som aktualiseras efter polismans övergång mellan kommunal

och statlig pensionering, har tagits upp i framställningar av Strängnäs polisdistriktsförbund

den 18 september 1957, Svenska stadsförbundet och Svenska

landskommunernas förbund den 9 december 1959 samt Svenska polisförbundet

den 30 december 1959.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

17

Strängnäs polisdistriktsförbund omfattar förutvarande Strängnäs, Mariefreds

och Åkers-Selebo polisdistrikt. Sammanläggningen ägde rum den 1 januari

1956. Före nämnda dag kunde statlig pensionsrätt inte tillförsäkras

polismän i någon av nämnda städer. Det sammanlagda distriktet kom delvis

att bestå av annan kommun än stad eller köping, varigenom möjlighet

till pensionering i statens pensionsanstalt öppnades. Enligt det kommunala

pensionsreglementet skulle polismännen i dylikt fall undantagas från detta

reglementes tillämpning.

För statlig pensionsrätt tillgodoräknas vid sådan övergång till statlig pensionering

endast anställningstid efter övergången. Dessförinnan förvärvad

pensionsrätt nedsättes i enlighet med kommunala pensionsreglementen till

fribrev. I vissa fall följer av bestämmelser i 1925 års polislöneförordning, att

huvudmannen skall bereda anställningshavaren eller hans efterlevande pension,

som icke är på sådant sätt begränsad. Det har emellertid i fall som

inte omfattas av nyss avsedda bestämmelser förekommit, att sammanlagda

beloppet av fribrevsförmån och statlig pension blivit väsentligt lägre än om

enbart statlig eller enbart kommunal pensionering skett med tillgodoräkning

av den sammanlagda anställningstiden hos staden.

Polisdistriktsförbundet, kommunförbunden och polisförbundet har hemställt

om åtgärder i syfte att pensionsrätt, som polisman intjänat på grund

av anställning med kommunala pensionsbestämmelser, måtte få samordnas

med pensionsrätt som förvärvas på grund av anställning i polisdistrikt med

statliga pensionsbestämmelser.

Frågor om samordning bl. a. vid polismans övergång från kommunal till

statlig pensionering torde komma att uppmärksammas av den år 1959 tillsatta

SPA-utredningen. Det synes mig emellertid vara angeläget, att Kungl.

Maj :t beträffande pensionsfall av här avsedd natur för tiden från och med

år 1956 intill dess statsmakterna tagit ställning till förslag från utredningen

erhåller möjlighet besluta om viss pensionsförbättring, där en sådan, i fall

som inte omfattas av polislöneförordningens bestämmelser om pension, kan

anses särskilt motiverad. Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att

meddela beslut av denna innebörd torde böra inhämtas.

Y. Vissa ändringar i grunderna för den s. k. bilkalkylen in. in.

Inledning

I prop. 1951: 19 förelädes riksdagen till antagande ett förslag om vissa

ändringar i det då gällande allmänna resereglementet. De föreslagna ändringarna

innebar bl. a., att ersättning för resa med egen bil skulle utgå enligt

bestämmelser, utfärdade av Kungl. Maj:t. Föredragande departementschefen

anförde, att — sedan riksdagen meddelat beslut rörande de föreslagna

reglementsändringarna — det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda

de avsedda ersättningsbestämmelserna. För att riksdagen skulle bli

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1060

i tillfälle att få kännedom om hur dessa bestämmelser enligt departementschefens

mening borde närmare utformas, lämnades i propositionen — i anslutning

till ett av statens sakrevision framlagt förslag — en redogörelse

härför.

Angivna redogörelse berörde väsentligen följande särskilda frågor, nämligen

fördelningen mellan staten och den enskilde av fasta och rörliga bilkostnader,

förhöjning av kilometerersättningen för resor i de nordligaste

länen, särskild ersättning för medresande förrättningsman samt ersättning

i vissa fall för medförd utrustning.

De av departementschefen förordade riktlinjerna lämnades utan erinran

av riksdagen och lades till grund för bestämmelser i ämnet (SFS 1951: 131,

numera SFS 1952: 780 med däri senast genom SFS 1959: 203 vidtagna ändringar).

I anslutning till utfärdandet av nämnda bestämmelser uppdrog Kungl.

Maj :t genom beslut den 16 mars 1951 åt statens sakrevision att årligen -—

med beaktande av prisläget under första veckan i april och i överensstämmelse

med de i prop. 1951: 19 angivna grunderna — före den 1 maj till

Kungl. Maj :t inkomma med kalkyl över fasta och rörliga kostnader för i

propositionen nämnda biltyper och därav föranledda förslag i fråga om kilometerersättningens

belopp för nästkommande budgetår.

Genom beslut den 27 januari 1956 anbefallde Kungl. Maj:t statens sakrevision

att undersöka, huruvida med hänsyn till dittills vunna erfarenheter

anledning funnes till ändringar i grunderna för gällande bilkalkyl. Med

anledning av detta uppdrag framlade sakrevisionen i skrivelse den 7 januari

1957 ett av statstjänstemännens fyra huvudorganisationer godkänt förslag

till vissa ändringar i grunderna för bilkalkylen. I prop. 1957: 158 anmäldes

detta förslag för riksdagen i de delar förslaget innefattade ändring av sådana

gällande ersättningsgrunder, för vilka redogörelse lämnats i förenämnda

prop. 1951: 19. Förslaget föranledde ingen erinran från riksdagens sida

(SU 1957: 118, rskr 301).

Sakrevisionens år 1957 avgivna förslag innebar bl. a., att den tidigare

nämnda årliga översynen skulle begränsas till att gälla prisjusteringar, medan

invägningen av de särskilda kostnadselementen sknlle bindas för en

tidsperiod av tre år, räknat fr. o. m. den 1 juli 1957. I skrivelse den 25 januari

1960 har sakrevisionen anfört, att revisionen — eftersom den första

treårsperioden utgår den 30 juni 1960 — ansett sig böra utreda frågan om

eventuella ändringar i bilkalkylens grunder och framlägga därav betingat

förslag. I skrivelsen har sakrevisionen framlagt vissa ändringsförslag, som

godkänts av de fyra huvudorganisationerna. Över sakrevisionens förslag

har efter remiss utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret, lantbruksstyrelsen, velerinärstyrelsen,

skogsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, medicinalstyrelsen, länsstyrelserna

i Malmöhus, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och

domänstyrelsen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 136 år 1060

19

Jag torde nu få anmäla sakrevisionens förslag med däröver avgivna utlåtanden

i de delar förslaget innefattar ändring av sådana nu gällande ersättningsgrunder,

för vilka redogörelse lämnats i de förenämnda propositionerna.

Förslaget innefattar härutöver hl. a. vissa ändringar i fråga om invägningen

av olika i bilkalkylen ingående kostnadselement.

Sakrevisionens förslag och däröver avgivna utlåtanden

De fasta kostnadernas fördelning. De sedan den 1 juli 1957 gällande grunderna

för fördelning mellan staten och den enskilde av de fasta bilkostnaderna

(amortering, ränta, skatt, försäkring, garage och tvättning) innebär

följande: vid 500 mils årlig körlängd i tjänsten ersättes 50 % av fasta kostnaden

(fk) vid 1 500 mils körlängd, vid 1 500 mil 85 % av fk vid denna körlängd

och vid 3 000 mil 95 % av fk vid denna körlängd. De ändringar i tidigare

gällande grunder, som verkställdes den 1 juli 1957, utgjorde resultatet

av en kompromiss, som innebar ett tillgodoseende av å ena sidan personalorganisationernas

önskemål om en förbättrad ersättning vid kortare körlängder

och å andra sidan sakrevisionens krav om ändring i fråga om det

tidigare tillämpade systemet med 100 procents kostnadstäckning vid större

körlängder.

I en vid förenämnda skrivelse den 25 januari 1960 fogad promemoria bär

sakrevisionen framhållit, att i dagens läge med fog kan hävdas att den

ökande biltätheten i allt högre grad skapar en presumtion för bilinnehav,

oberoende av möjlighet att utnyttja egen bil för tjänsteresor, och att de

med bilinnehav förenade kostnaderna tenderar att ingå i normal konsumtionsstandard.

Under hänsynstagande bl. a. till att frågan om principerna

för kostnadsfördelningen mellan statsverket och bilägaren prövades så

nyligen som för tre år sedan, finner sakrevisionen tiden knappast vara mogen

för en radikal omprövning av denna fråga. Emellertid anser sakrevisionen

en ändring böra ske beträffande fördelningen av de fasta kostnaderna

vid korta körlängder.

Vid de mellan sakrevisionen och personalorganisationerna förda överläggningarna

har enighet vunnits om, alt såsom ett alternativ till nuvarande

grunder kunde övervägas ett förslag, som innefattar att den nuvarande

zonen mellan 500 och 1 500 mils årlig körlängd uppdelas i två zoner, 500—

1 000 respektive 1 000—1 500 mil, och att bilens livslängd vid en årlig körlängd

av 1 000 mil bestämmes till 10 år (f. n. 11 år för mindre och 12 år för

större bil). Förslaget innebär i fråga om kostnadstäckningen följande: vid

500 mils körlängd i tjänsten ersättes 50 % av fk vid 1 000 mil (f. n. 50 %

av fk vid 1500 mil), och vid 1000 mil ersättes 70 % av fk vid 1 500 mil

(f. n. 67,5 % av fk vid 1 500 mil). Denna förskjutning av kostnadstäckningen

mot större körlängder med därav följande ändringar i kilometerersättningarna

anges med utgångspunkt i prisläget i mitten av maj 1959 medföra

en kostnadsminskning för statsverket å i runt tal 170 000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

Sakrevisionen hemställer, att det framförda förslaget om fördelning av

de fasta kostnaderna och indelning i lcörzoner skall tagas under övervägande

såsom ett alternativ till nuvarande ordning.

Flertalet remissmyndigheter har inga erinringar mot sakrevisionens förslag

om ändrade grunder för fördelning av de fasta kostnaderna och om

uppdelning av zonen 500—1 500 mil i två zoner. Vad beträffar införandet

av en ny zon mellan 500 och 1 000 mil framhåller skogsstyrelsen och medicinalstyrelsen,

att en dylik zon ansluter sig väl till körlängdernas medeltal.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelserna i Malmöhus och

Västernorrlands län har å andra sidan uttalat vissa betänkligheter mot införande

av ytterligare en zongräns. Statskontoret har för sin del intet att

erinra mot alt sakrevisionens här avsedda förslag prövas men föreslår att

prövotiden begränsas. Lantbruksstyrelscn och telestyrelsen har i sina utlåtanden

framhållit förslagets karaktär av förhandlingsöverenskommelse.

Lantmäteristyrelsen kan ej biträda förslaget om ändrade grunder för fördelningen

av de fasta kostnaderna, detta med hänsyn till den minskade

kostnadstäckningen vid de korta körlängder, som är vanliga inom lantmäteriet.

Tilläggsersättning vid tjänsteresa i de nordligare länen m. m. Enligt gällande

bestämmelser utgår vid tjänsteresa inom Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens eller Norrbottens län särskild tilläggsersättning med 2 öre per

kilometer under tiden den 1 december—den 30 juni och eljest med 1 öre

per kilometer.

Vid överläggningarna mellan sakrevisionen och personalorganisationerna

har de sistnämnda uttalat önskemål om särskild skyndsam utredning rörande

bilkostnaderna i Norrland samt yrkat bl. a. vissa höjningar av nu utgående

tilläggsersättningar i avvaktan på sådan utredning. Sakrevisionen,

som biträtt tanken på utredning, har i sin förenämnda promemoria framhållit,

att bl. a. klimatförhållandena, särskilt i de inre delarna av Norrland,

torde motivera en högre ersättning än annorstädes. Sakrevisionens av personalorganisationerna

godkända förslag på denna punkt innebär dels att

frågorna om tilläggsersättning vid resa i Norrland, så snart ske kan och om

möjligt före den 1 juli 1961 skall omprövas efter vederbörlig utredning, dels

ock att tilläggsersättningen för tiden den 1 december—den 30 juni skall i

avvaktan på utredning provisoriskt höjas från 2 till 4 öre vid resa inom Västerbottens

och Norrbottens län.

I detta sammanhang bör nämnas, att sakrevisionen i skrivelsen förordat,

att jämväl förutsättningarna för medgivande att i tjänsten mot ersättning

begagna s. k. större bil omprövas efter utredning. Klarare normer beträffande

förutsättningarna för användande av sådan bil anses böra eftersträvas.

Även frågan om gränsdragningen mellan större och mindre bil — eventuellt

frågan om en mera differentierad indelning i viktklasser — bör bli föremål

för prövning i detta sammanhang. I denna fråga bär närmare överlägg
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr i36 år 1960

ningar med personalorganisationerna ej ägt rum, men sakrevisionens förslag

om utredning har godtagits av organisationerna.

Förslaget om en översyn av frågorna om tilläggsersättning vid resa i

Norrland och ersättning för användande av större bil har av remissmyndigheterna

genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I några fall har

myndigheterna särskilt betonat angelägenheten av att den föreslagna utredningen

kommer till stånd.

Förslaget om en viss provisorisk höjning av tilläggsersättningen vid resor

i de båda nordligaste länen avstyrkes av statskontoret i avvaktan på resultatet

av den begärda utredningen. Länsstyrelserna i Västernorrlands och

Jämtlands län anser å andra sidan, att den föreslagna höjningen bör gälla

även dessa län. Landsfogden i Norrbottens län, från vilken yttrande i ärendet

infordrats av länsstyrelsen i länet, finner den föreslagna höjningen uppenbart

otillräcklig. I övrigt har de remissmyndigheter, som berört förevarande

fråga, tillstyrkt förslaget eller lämnat detsamma utan erinran.

Departementschefen

Såsom inledningsvis nämnts ankommer det på Kungl. Maj :t att utfärda

bestämmelser om ersättning vid tjänsteresa med egen bil. I analogi med vad

som skett i tidigare sammanhang torde jag nu för riksdagens kännedom få

i korthet redovisa mitt ställningstagande till det av sakrevisionen framlagda

förslag, för vilket jag i det föregående redogjort.

Jag vill till en början understryka, att de av sakrevisionen framlagda förslagen

godtagits av statstjänstemännens huvudorganisationer. Redan i samband

med den för tre år sedan genomförda omregleringen framhöll jag, att

mera restriktiva bestämmelser än som innefattades i sakrevisionens då aktuella

förslag, kunde vara på sin plats på grund av privatbilismens expansion

på senare år. Med hänsyn till den alltjämt ökande omfattningen av bilismen

anser jag det konsekvent att nu göra en viss förskjutning av kostnadstäckningen

mot högre körlängder. Den av sakrevisionen föreslagna avvägningen

torde få anses skälig. Jag delar nämligen sakrevisionens uppfattning att

med hänsyn till den förhållandevis korta tid, som förflutit sedan fördelningsgrunderna

senast ändrades, en mera radikal omprövning av kostnadsfördelningen

ej nu bör ske. Jag förordar sålunda, att det såsom ett alternativ

till gällande grunder framlagda förslaget om ändrad fördelning av de fasta

kostnaderna mellan staten och bilägaren genomföres.

De betänkligheter, som vissa remissmyndigheter anfört beträffande olägenheterna

av att ytterligare en zongräns införes, bör enligt min mening ej

utgöra hinder mot förslagets genomförande.

Jag delar sakrevisionens uppfattning om behovet av en utredning i fråga

om tilläggsersättning vid resa i Norrland och om förutsättningarna för medgivande

att i tjänsten mot ersättning begagna s. k. större bil.

Vad sakrevisionen föreslagit i fråga om eu provisorisk höjning av till
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

läggsersättningen i Norrbottens och Västerbottens län föranleder ingen erinran

från min sida. Med hänsyn till att överenskommelsen mellan sakrevisionen

och personalorganisationerna på denna punkt innebär en provisorisk

lösning för budgetåret 1960/61, kan jag å andra sidan ej tillstyrka av vissa

remissmyndigheter föreslagna ytterligare förbättringar av denna tilläggsersättning.

Hemställan

Vad jag i det föregående under I—IV förordat bör i princip träda i kraft

den 1 juli 1960. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,

som kan befinnas erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen bemyndiga Kungl. Maj :t att

1) vidtaga ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente

den 30 juni 1948 (nr 436), avlöningsreglementet för

övningslärare den 9 juni 1950 (nr 386) och statens allmänna

tjänstepensionsreglemente den 28 maj 1959 (nr 287) i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i det föregående under

I förordats,

2) i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående

under II förordats

a) vidtaga ändringar i 28 § statens allmänna avlöningsreglemente

den 30 juni 1948 (nr 436) och motsvarande stadganden

i andra av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut

utfärdade avlöningsförfattningar,

b) meddela bestämmelser angående dels resekostnadsersättning

och traktamente i samband med arbetsvärd dels ock

ordningen för bestridande av vissa i samband med dylik

vård uppkommande särskilda kostnader,

c) meddela beslut om tjänsteförening och rätt att bibehålla

avlöningsförmåner i vissa fall,

3) meddela de föreskrifter och vidtaga de åtgärder i övrigt,

som må erfordras i fråga om samordning av tjänstepensionsförmån

med änke- eller barnpension, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående under III förordats,

4) besluta om pensionsförbättring i vissa fall, då polisman

övergått från kommunal till statlig pensionering, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i det föregående under IV förordats,

samt

5) utfärda de övergångsbestämmelser, som kan bli erforderliga

i anledning av förenämnda förslag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Regen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1960

Innehållsförteckning

I. Vissa ändringar i avlöningsreglementena och statens allmänna

tjänstepensionsreglemente .............................. 3

A. Statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) ............ 3

B. Avlöningsreglementet för övningslärare (Arö) .......... 6

C. Statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) ...... 6

II. Förmåner i samband med arbetsvärd för partiellt arbetsföra,

m. m................................................... 6

Departementschefen .................................... 10

III. Vissa frågor rörande samordning av tjänstepensionsförmåner

med änke- och barnpensioner .......................... 15

IV. Vissa i samband med polismans övergång till statlig pensione
ring

uppkommande frågor ............................ 16

V. Vissa ändringar i grunderna för den s. k. bilkalkylen m. m. 17

Inledning ............................................ 17

Sakrevisionens förslag och däröver avgivna utlåtanden .... 19

Departementschefen .................................... 21

Hemställan .................................................. 22

600648 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:283 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statliga avlöningsoch pensionsförfattningar m. m. a1 i texten
  2. SU 1960:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statliga avlöningsoch pensionsförfattningar m. m., jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten