Sök i Ratio Lex

Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan

1960-01-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:14, Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H år 1960

1

Sr 14

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående frågor om befrielse

från ersättningsskyldighet till kronan; given

Stockholms slott den 4 januari 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 4 januari 1960.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,

Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, frågor om

befrielse från ersättningsskyldighet till kronan.

1

Genom en den 13 juni 1950 av Hallands mellersta domsagas häradsrätt

meddelad dom, vilken vunnit laga kraft, förpliktades handlanden Börje Leonard

Nilsson med anledning av en trafikolycka, varvid lantbrevbäraren Axel

Thorvald Nilsson skadades svårt, att till bl. a. generalpoststyrelsen utgiva

viss skadeersättning.

Av handlingarna i målet framgår bl. a. följande.

Den 24 oktober 1949 förde Börje Nilsson en lastbil, som ägdes av hans

hustru Karin Nilsson, norrut på allmänna vägen Falkenberg—Morup. På

lastbilens lastflak låg en s. k. griskaret av trä, som var fästad med ett enkelt

rep. Vid tillfället rådde stark storm. Då bilen mötte lantbrevbäraren Thorvald

Nilsson, som åkte på cykel söderut, kastades griskareten av bilen och

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 14

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1960

träffade Thorvald Nilsson, så att denne slogs omkull och förlorade medvetandet.

Han erhöll så svåra skador, att han en längre tid måste vårdas på

sjukhus. Häradsrätten ogillade den mot Börje Nilsson förda ansvarstalan,

enär det ej ansågs styrkt, att han brustit i tillbörlig omsorg och varsamhet

samt därigenom vållat olycksfallet. Då det av omständigheterna ej framgick

att han icke varit vållande till olycksfallet och då Thorvald Nilsson icke

genom eget vållande medverkat till detsamma, dömdes emellertid såsom

nämnts Börje Nilsson till viss ersättningsskyldighet.

Försäkrings AB Skandia, där bilen var trafikförsäkrad, bär på grund

av trafikförsäkringen utbetalat hela den vid tillfället för olyckshändelsen

gällande ansvarighetssumman om 60 000 kr. Generalpoststyrelsens krav riktar

sig mot Börje Nilsson och dennes hustru såsom ägare till bilen. Kraven

avser ersättning — utöver det belopp som kunnat täckas genom trafikförsäkringen

— för vad postverket utgiver till Thojvvald Nilsson i invalidpension

och livränta för tiden t. o. in. den 31 mars 1969, då han har att avgå med pension.

Styrelsens fordran uppgick per den 31 december 1958 till 18 889 kr.

97 öre. Fordran växer med 690 kr. 70 öre i månaden.

I skrivelse den 16 maj 1959 har makarna Nilsson anhållit om befrielse

från skyldighet att till generalpoststyrelsen utgiva ersättning, utöver vad

som kunnat täckas genom trafikförsäkringen. Såsom skäl har bl. a. anförts,

att makarna har fyra barn, varav den yngsta är 12 år, att Börje Nilsson saknar

egen inkomst och att hans hustru år 1958 var taxerad till statlig inkomstskatt

för en inkomst av 16 820 kr. Om makarna skulle tvingas avstå

av sina relativt små inkomster till postverket skulle detta hårt drabba familjen.

Generolposts t yreisen framhåller i utlåtande den 5 juni 1959, att makarna

Nilsson synes endast i ringa mån kunna lastas för de skador, som Thorvald

Nilsson ådrog sig vid olyckstillfället. Det inträffade torde närmast kunna

rubriceras som en ren olyckshändelse. Likväl har händelsen på grund av

bilansvarighetslagens bestämmelser ådragit makarna en betydande skuld,

som alltjämt växer i rask takt. Från styrelsens sida är intet att erinra mot

bifall till framställningen.

Statskontoret har i utlåtande den 21 augusti 1959 ej heller något att erinra

mot bifall.

Departementschefen

Med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter vill jag,

i likhet med myndigheterna, icke motsätta mig att makarna Nilsson befrias

från skyldighet att till generalpoststyrelsen utgiva ersättning utöver det belopp,

som kunnat täckas genom ifrågavarande trafikförsäkring.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att handlanden Börje Leonard Nilsson och dennes hustru

Karin Nilsson befrias från dem åliggande ersättningsskyldighet

till kronan i anledning av trafikolyckan den 24 oktober

1949.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj;ts proposition nr l''i år 1960

2

Genom ett den 23 september 1935 av Nordals och Sundals häradsrätt

meddelat utslag dömdes numera avlidne postassistenten Erik Vilhelm Håkansson

för förskingring av penningar i tjänsten, begången under synnerligen

förmildrande omständigheter, samt förpliktades att till generalpost''

styrelsen utgiva ersättning med 1 522 kr. 98 öre jämte fem procent ränta på

1 347 kr. 88 öre från den 14 januari 1935, tills betalning skedde. Jämlikt i

skadeståndsfrågan lagakraftvunnet utslag den 2 mars 1936 har Göta hovrätt

ej funnit skäl göra ändring i häradsrättens utslag.

I skrivelse den 3 januari 1958 har Anna Kristina Håkansson i egenskap

av delägare i dödsboet efter hennes make Erik Håkansson hemställt om

befrielse från betalningsskyldighet för dennes skuld till generalpoststyrelsen.

Av handlingarna i målet inhämtas i övrigt följande.

Av bouppteckningen efter Erik Håkansson framgår, att behållningen i boet

uppgick till 3 337 kr. I bouppteckningen hade emellertid postverkets ifrågavarande

fordran icke upptagits. Om så skett, hade brist förelegat. Anna Håkansson,

som nu är 68 år gammal, har uppgivit att hennes enda inkomster

är en änkepension om 1 960 kr. samt ett kommunalt bostadstillägg om

1 200 kr. Den utväg, som står henne till buds att avbetala skulden, vore att

avyttra en bostadsrätt, som i bouppteckningen är åsatt ett värde av

2 400 kr.

Gencralpoststgrelsen har i utlåtande den 15 januari 1959 och statskontoret

i utlåtande den 21 februari 1959 icke haft något att erinra mot bifall till

att skulden avskrives.

'' / ; • . :1 M: i■; .)

Departementschefen

Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall, bl. a. Anna Håkanssons

ålder och ekonomiska ställning, anser jag, att dödsboet efter hennes

avlidne make bör befrias från betalningsskyldighet för dennes ifrågavarande

skuld till generalpoststyrelsen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att dödsboet efter Erik Vilhelm Håkansson befrias från

betalningsskyldighet till Kronan i anledning av Göta hovrätts

utslag den 2 mars 1936.

3

Genom en den 22 april 1959 av Sunnerbo häradsrätt meddelad dom, vilken

vunnit laga kraft, dömdes Ida Teresia Larsson, född Pettersson, för

bedrägeri till straffarbete i tre månader villkorligt. Ida Larsson förpliktades

även att till järnvägsstyrelsen utgiva skadestånd med 9 286 kr. 80 öre

jämte fem procent ränta därå från den 10 april 1959, tills betalning skei.

Av handlingarna i målet framgår bl. a., att Ida Larsson tidigare varit gift

med banarbetaren vid statens järnvägar Gustaf Albert Lund. Denne avled

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr H år 1960

år 1933 på grund av olycksfall i järnvägens tjänst. Ida Larsson ingick nytt

äktenskap i juni 1952. Skadeståndet avser återbetalning av änkepension,

som hon därefter under tiden juli 1952—december 1958 obehörigen uppburit.

I skrivelse den 2 juni 1959 hav Ida Larsson hemställt, att hon måtte befrias

från ifrågavarande skadeståndsskyldighet utöver ett belopp av 500 kr.

Därvid har hon beträffande sina personliga och ekonomiska förhållanden

i huvudsak uppgivit, att hon är 57 år gammal, att makarna äger en mindre

fastighet, som är taxerad till 18 500 kr. men intecknad till 7 600 kr. samt

att makarna för år 1958 taxerats till statlig inkomstskatt för en inkomst av

endast ca 4 000 kr.

Järnvägsstyrelsen framhåller i utlåtande den 3 juli 1959, att de av Ida

Larsson lämnade uppgifterna har kontrollerats av landsfiskalen i Ljungby

distrikt och befunnits riktiga. Någon annan möjlighet att tvångsvis uttaga hela

det ådömda beloppet än genom exekutiv försäljning av makarnas fastighet

finns inte. Makarna skulle därefter sannolikt komma att ligga det allmänna

till last. Styrelsen anser sig därför ej böra motsätta sig att fordran nedsättes.

Med hänsyn till omständigheterna, särskilt den långa tid under vilken

Ida Larsson oriktigt uppburit änkepension, kan styrelsen inte tillstyrka att

beloppet nedsättes lägre än till 2 000 kr.

Statskontoret vill i utlåtande den 21 augusti 1959 ej motsätta sig, att Ida

Larsson befrias från henne ådömd skadeståndsskyldighet på sätt järnvägsstyrelsen

föreslagit.

Departementschefen

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna vill jag med hänsyn till

Ida Larssons ekonomiska förhållanden m. m. ej motsätta mig att Ida Larsson,

därest hon till järnvägsstyrelsen inbetalar ett belopp av 2 000 kr., befrias

från återstående del av det skadestånd å 9 286 kr. 80 öre jämte ränta,

som hon ådömts att utge till järnvägsstyrelsen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att Ida Teresia Larsson, därest hon till järnvägsstyrelsen

inbetalar ett belopp av 2 000 kr., befrias från återstående

skadeståndsskyldighet till kronan i anledning av dom meddelad

av Sunnerbo häradsrätt den 22 april 1959.

4

Genom skrivelse den 10 oktober 1958 har f. d. expeditionsföreståndaren

vid statens järnvägar Gustaf Walter av distriktschefen vid statens järnvägars

II distrikt ålagts att till järnvägsstyrelsen inbetala 2 544 kronor 60 öre,

vilket belopp tillgreps ur ett låst kassaskåp på hamnstationen i Uddevalla

natten mellan den 12 och 13 juli 1957.

Av handlingarna i ärendet framgår i huvudsak följande.

Förövaren av inbrottet är okänd. Personen ifråga hade tagit sig in i kassaskåpet

genom att använda en nyckel, som Walter i strid mot gällande be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr H år 1960 5

stämmelser förvarat i sin uniformsrock i ett låst klädskåp i ett angränsande

rum.

I skrivelser den 21 januari och 14 februari 1959 har Walter hemställt

om befrielse från skyldigheten att ersätta statens järnvägar det stulna beloppet

eller att ersättningsskyldigheten i vart fall måtte kraftigt nedsättas.

Genom pensionsavgång år 1959 kommer hans ekonomiska ställning att

väsentligt försvagas.

Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 6 februari 1959 framhållit, att

några andra omständigheter än att pensionsåldern snart är inne inte anförts.

Styrelsen föreslår emellertid, att ersättningsskyldigheten nedsättes

till 1 000 kr.

Statskontoret förordar i utlåtande den 13 mars 1959 att Walter med hänsyn

till i ärendet föreliggande omständigheter — särskilt det förhållandet

att Walter inom kort avgår från sin tjänst med pension — befrias från vidare

betalningsskyldighet, om han inom tid, som Kungl. Maj :t bestämmer,

inbetalar ett belopp av 600 kr.

Departemen tschefen

Jag finner mig böra tillstyrka, att Walter i huvudsak befrias från skyldigheten

att ersätta kronan det vid hamnstationen i Uddevalla natten till

den 13 juli 1957 tillgripna beloppet 2 544 kronor 60 öre. Med hänsyn till den

försummelse Walter låtit komma sig till last, synes mig, i enlighet med vad

statskontoret föreslagit, ett belopp av 600 kronor böra gäldas av Walter.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. expeditionsföreståndaren vid statens järnvägar

Gustaf Walter må, därest han inom tid som Kungl. Maj:t

bestämmer till järnvägsstyrelsen inbetalar 600 kr., befrias

från honom åliggande resterande ersättningsskyldighet till

kronan i anledning av förutberörda försummelse.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna 1—4 hemställt, förordnar

Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll ututvisar.

Ur protokollet:

Nils Engdahl

591888 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:81 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1960/61, s. 10 i texten
  2. SU 1960:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan. ■ s. 1 i texten