Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändringar i regeringsformen m. m

1960-04-01 · 28 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:143, Med förslag till ändringar i regeringsformen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 143 år 1960

1

]Nr 143

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändringar

i regeringsformen m. m.; given Stockholms

slott den 1 april 1960.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet förda protokoll över justitiedepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed till riksdagens

prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid fogade förslag till

1) ändrad lydelse av 28 § regeringsformen;

2) upphävande av 31 § regeringsformen; samt

3) ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i grundlagstiftningen i tre avseenden.

För det första föreslås en uppmjukning av regeringsformens bestämmelser

om svenskt medborgarskap såsom villkor för erhållande av statstjänst.

Förslaget innebär, att vissa grupper av tjänster — nämligen de, vilka kräver

medicinsk eller teknisk utbildning — i vidgad utsträckning skall stå öppna

även för utlänningar. Nu gällande krav på att utlänning skall vara av utmärkt

förtjänst för att komma i fråga till vissa befattningar skall enligt

förslaget borttagas.

För att den i regeringsformen upptagna bestämmelsen att stadsfullmäktige

skall avgiva förslag vid tillsättande av befattning såsom borgmästare

eller rådman icke skall omöjliggöra ett eventuellt förstatligande av rådhusrätterna

redan inom den valperiod som börjar 1961 föreslås vidare, att

nämnda grundlagsbestämmelse upphäves och t. v. ersättes med ett motsvarande

stadgande i lagen om val av borgmästare och rådman.

I propositionen föreslås slutligen slopande av det i riksdagsordningen

uppställda förbudet för talman att deltaga i kammares omröstning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 143

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1960

Förslag

till

1) ändrad lydelse av'' 28 § ^regeringsformen

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§ 28.

Konungen äger att i statsrådet utnämna

och befordra svenske medborgare

till alla de ämbeten och

tjänster, högre och lägre, vilka äro av

den egenskap, att Konungen fullmakter

därå utfärdar, dock böra vederbörande

förut med förslag hava inkommit,

där sådana hittills ägt rum.

Konungen vare ock obetaget, att, efter

vederbörandes hörande, eller uppå

deras framställning, till lärarebefattningar

vid universiteterna, de

teologiska läraretjänsterna likväl undantagna,

såsom ock till lärare- och

andra beställningar vid andra inrättningar

för vetenskap, slöjd eller skön

konst, ävensom till läkarebefattningar,

kalla och befordra även utländske

män och kvinnor av utmärkt förtjänst.

Likaledes må Konungen kunna

uti militära ämbeten nyttja utlänningar

av sällsynt skicklighet, men

icke till kommendanter i fästningarna.

Till konsul må ock utlänning

nämnas, där lön ej är med befattningen

förenad.

Konungen äger att i statsrådet utnämna

och befordra svenske medborgare

till alla de ämbeten och

tjänster, högre och lägre, vilka äro

av den egenskap, att Konungen fullmakter

därå utfärdar, dock böra vederbörande

förut med förslag hava

inkommit, där sådana hittills ägt

rum. Till lärarebefattningar vid universiteterna,

de teologiska läraretjänsterna

likväl undantagna, såsom

ock till lärare- och andra beställningar

vid andra inrättningar för vetenskap,

slöjd eller skön konst, ävensom

eljest till befattningar, vilka kräva

medicinsk eller teknisk utbildning,

må dock utnämnas även utländske

män och kvinnor. Till konsul må ock

utlänning nämnas, där lön ej är med

befattningen förenad.

Konungen fäste-----— än föredraganden.

Kvinna må------87 §2 mom. stadgar.

Varje departementschef---- departementet höra.

2) upphävande av 31 § regeringsformen

§ 31.

Till tjänst som borgmästare eller (Denna paragraf utgår.)

lagfaren rådman i stad äge stadsfull
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

mäktige föreslå tre behöriga personer.

Bland de föreslagna utnämner

Konungen en till innehavare av

tjänsten.

Närmare bestämmelser om val för

upprättande av förslag till de tjänster,

nu sagts, meddelas genom särskild,

av Konungen och riksdagen samfällt

stiftad lag.

3) ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen

51.

§

Talmännen eller, i händelse av förfall

för dem, vice talmännen åligger,

var för sin kammare, att utfärda kallelse

till sammanträden, att ärendena

därvid föredraga, att upptaga, reda

och framställa de yttrade meningarna,

att göra propositioner för besluts

fattande och vidmakthålla ordning

vid sammanträdena, allt efter

de föreskrifter denna grundlag innehåller.

Dock må den, som talmansbefattningen

utövar, ej deltaga i överläggning

eller omröstning och ej heller

något annat föreslå, än som erfordras

till verkställighet av grundlagarna,

av riksdagens eller kamrarnas

särskilda beslut eller i övrigt av

de reglementariska stadganden, som

för riksdagsärendenas behandling blivit

antagna.

Talman äger

Talmännen eller, i händelse av förfall

för dem, vice talmännen åligger,

var för sin kammare, att utfärda kallelse

till sammanträden, att ärendena

därvid föredraga, att upptaga, reda

och framställa de yttrade meningarna,

att göra propositioner för besluts

fattande och vidmakthålla ordning

vid sammanträdena, allt efter de föreskrifter

denna grundlag innehåller.

Dock må den, som talmansbefattningen

utövar, ej deltaga i överläggning

och ej heller något annat föreslå, än

som erfordras till verkställighet av

grundlagarna, av riksdagens eller

kamrarnas särskilda beslut eller i övrigt

av de reglementariska stadganden,

som för riksdagsärendenas behandling

blivit antagna.

— sammanträde avsluta.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 april 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kung,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändringar i

regeringsformen m. m. Föredraganden anför följande.

Författningsutredningens arbete torde leda till att förslag om en genomgripande

revision av våra grundlagar kommer att föreläggas riksdagen under

valperioden 1961—1964. Slutligt beslut om reformen kan med hänsyn

till den ordning som gäller för grundlagsändringar fattas först under därpå

följande valperiod. Jag vill emellertid nu anmäla vissa grundlagsfrågor,

som synes så angelägna att de, utan avvaktan på den allmänna författningsrevisionen,

bör föranleda förslag om grundlagsändring, att antagas såsom

vilande vid 1960 års riksdag för att slutligt kunna genomföras under perioden

1961-—1964. Dessa frågor avser reglerna om svenskt medborgarskap såsom

villkor för erhållande av statstjänst, städernas förslagsrätt vid tillsättande

av borgmästare och rådmän samt slutligen förbudet för talman

att deltaga i kammares omröstning.

A. Frågan om svenskt medborgarskap såsom villkor för erhållande

av statstjänst

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 18 juni 1958 tillkallade dåvarande

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, en utredningsman

— dåvarande borgmästaren, numera landshövdingen Olov Rylander

—- för att verkställa översyn av bestämmelserna i 28 § regeringsformen om

svenskt medborgarskap såsom villkor för erhållande av statstjänst. Att såsom

expert biträda utredningsmannen förordnades den 21 oktober 1959

hovrättsassessorn, docenten Gustaf Petrén. Sedan viss del av utredningsarbetet

numera slutförts, har utredningen i delbetänkande den 11 januari

1960 (stencilerat) framlagt förslag om ändrad lydelse av vissa bestämmelser

i regeringsformen och riksdagsordningen. Vid betänkandet fogat förslag

till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen torde få fogas

såsom bilaga A till detta protokoll.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1960

5

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet,

hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för övre Norrland, fångvårdsstyrelsen,

överbefälhavaren, arméintendenturförvaltningen, marinförvaltningen,

försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets

fabriksstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt,

socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten,

pensionsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, statspolisintendenten, civilförsvarsstyrelsen, generalpoststyrelsen,

telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, kammarkollegiet,

statskontoret, kammarrätten, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån,

bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, riksräkenskapsverket,

kontrollstyrelsen, riksarkivet, kungl. biblioteket, nationalmuseum, skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen,

statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, sjöfartsstyrelsen, patent-

och registreringsverket, försäkringsinspektionen, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands,

Jönköpings, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Värmlands,

Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, domkapitlen

i Uppsala, Skara, Västerås, Växjö, Härnösand, Visby och Stockholm, kanslern

för rikets universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,

Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen,

Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund

och Sveriges akademikers centralorganisation. I ett antal yttranden

har åberopats yttranden från andra myndigheter, organ och sammanslutningar.

Gällande rutt in. m.

Uen centrala bestämmelsen om svenskt medborgarskap som villkor för

erhållande av statstjänst återfinns i 28 § regeringsformen. Enligt detta stadgande

äger Konungen till de ämbeten och tjänster, å vilka han utfärdar

fullmakt, utnämna och befordra endast svenska medborgare. Härutöver innehåller

4 § regeringsformen bestämmelse om att statsrådets ledamöter

skall vara infödda svenska medborgare. Vid sidan av regeringsformens

nämnda bestämmelser stadgas i annan ordning krav på svenskt medborgarskap

för särskilda tjänster och befattningar i statlig eller eljest offentlig

tjänst. Exempelvis gäller enligt 4 kap. 1 § rättegångsbalken, att lagfaren

domare skall vara svensk medborgare. Vidare har i instruktioner för vissa

affärsdrivande verk intagits föreskrifter, som begränsar eller förhindrar

möjligheterna att anställa utländska medborgare.

Efter bokstaven avser 28 § regeringsformen blott ett mindre antal statliga

tjänster, nämligen de vilkas innehavare medelst fullmakt tillsättes av

Kungl. Maj:t. Enligt praxis kräves emellertid svenskt medborgarskap även

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1960

då Kungl. Maj:t vid utnämningar använder sig av andra anställningsdokument

än fullmakt. Däremot har 28 § regeringsformen icke ansetts utgöra

hinder för förordnande av utlänning att på kortare tid som vikarie uppehålla

en tjänst, även om han icke kunnat komma i fråga som ordinarie innehavare

av denna.

För vissa grupper av tjänster innehåller emellertid 28 § regeringsformen

undantag från regeln att Kungl. Maj :t endast äger utnämna svenska medborgare

till innehavare av statstjänster.

Det första undantaget omfattar »lärarebefattningar vid universiteterna».

Det är här ej fråga om enbart professorsbefattningar utan också andra

befattningar, med vilka undervisningsskyldighet är förenad, t. ex. lahoratorsbefattningar.

De teologiska lärarna omfattas icke av undantagsstadgandet,

vilket torde sammanhänga med att dessa vid sidan av sin vetenskapliga

gärning har till uppgift att utbilda präster för tjänstgöring i svenska

kyrkan.

En andra grupp utgöres av »lärare- och andra beställningar vid andra

inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst». Här avses t. ex. befattningar

vid statens bibliotek, arkiv och muséer men också lärartjänster vid

de speciella utbildningsanstalterna för exempelvis lantbruks-, veterinär- och

apotekaryrkena, om lärarverksamheten är förenad med vetenskaplig forskning.

Som en tredje grupp nämner lagen »läkarebefattningar». Detta stadgande

omfattar fasta läkartjänster av olika slag, exempelvis provinsialläkartjänsterna.

För samtliga tre nu nämnda grupper av befattningar gäller enligt grundlagens

föreskrift att en utlänning för att kunna utnämnas måste vara av

utmärkt förtjänst. Med hänsyn till denna föreskrift har det ansetts icke

vara tillräckligt att en utlänning är klart överlägsen de svenska medborgare,

som skulle kunna ifrågakomma, utan hans skicklighet måste också

absolut sett vara av hög kvalitet.

Ordalydelsen i nu ifrågavarande stadgande ger vid handen, att initiativet

till anställande av utlänning skall utgå från Kungl. Maj :t eller vederbörande

myndighet. Enligt praxis tillgår det emellertid i allmänhet så att utlänning,

som önskar ifrågakomma till en ledig tjänst, hos Kungl. Maj :t begär tillstånd

att i vanlig ordning få söka tjänsten. Då utlänningen erhållit sådant

tillstånd och därefter söker tjänsten, tillämpas den normala tillsättningsproceduren.

Från regeringsformens krav på svenskt medborgarskap som villkor för

erhållande av statstjänst finns ytterligare två undantag. Enligt det ena må

»Konungen kunna uti militära ämbeten nyttja utlänningar av sällsynt

skicklighet, men icke till kommendanter i fästningarna». Denna möjlighet

har icke på lång tid utnyttjats och stadgandet torde numera vara obsolet.

Det andra undantaget avser olönade konsuler. Det är här fråga om utländska

medborgare, som förordnas att på platser, där någon av utrikes
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr li3 år 1960

departementet utsänd och avlönad konsul av svensk nationalitet icke befunnits

erforderlig, handlägga vissa konsulära ärenden.

Vad härefter angår frågan om underordnad myndighets rätt att anställa

utländska medborgare kan enligt praxis i vart fall tjänster, som icke är

ordinarie, besättas med annan än svensk medborgare i vidare omfattning

än vad fallet är när utnämningsrätten tillkommer Kungl. Maj:t. En förutsättning

för att underordnad myndighet skall äga tillsätta en tjänst med

utländsk medborgare anses dock vara att Kungl. Maj:t därtill lämnar sitt

tillstånd.

Beträffande de kommunala tjänsterna är rättsläget mera svåröverskådligt.

Allmänt kan sägas, att när det gäller några av de mest betydelsefulla

av de kommunalt anställda grupperna, nämligen läkare- och lärarekategorierna,

lagbestämmelser saknas, som utestänger utländska medborgare från

anställning. Vad beträffar sådana kommunala läkartjänster, som tillsättes

av Kungl. Maj :t, exempelvis överläkartjänsterna vid kroppssjukhusen, tilllämpas

dock i praxis i full utsträckning bestämmelserna i 28 § regeringsformen.

För andra kommunala läkartjänster föreligger däremot icke något

formellt hinder för vederbörande huvudman att besätta tjänsterna med utländska

medborgare.

Utredningen

Efter redogörelse för vissa tidigare framförda förslag, avseende uppmjukningar

av 28 § regeringsformen, samt för utvecklingen i riktning mot en

gemensam nordisk arbetsmarknad (betänkandet sid. 21 30) konstaterar

utredningen att en betydande opinion föreligger för att åtminstone i viss utsträckning

låta medborgare i våra nordiska grannländer erhålla statstjänst

i Sverige, överenskommelsen om den gemensamma nordiska arbetsmarknaden

har kommit att omfatta huvudsakligen blott den enskilda arbetsmarknaden.

För den statliga arbetsmarknaden har överenskommelsen bl. a. på

grund av grundlagsstadgandet för Sveriges del icke fått någon större betydelse.

Som exempel på hur stadgandet står hindrande i vägen anför utredningen

att det förslag till överenskommelse om gemensam nordisk arbetsmarknad

för läkare, som nyligen efter rekommendation av Nordiska rådet

framlagts, endast torde få begränsad betydelse, om icke möjligheter

öppnas för läkare från grannländerna att här erhålla alla slag av tjänster.

Utredningen finner därför att tidpunkten nu är inne att mildra de mer än

hundraåriga reglerna i 28 § regeringsformen om svenskt medborgarskap

som villkor för erhållande av statstjänst.

En sådan grundlagsändring bör enligt utredningens mening icke ta hänsyn

enbart till medborgare i övriga nordiska länder utan det bör jämväl beaktas

att det i åtskilliga fall kan visa sig fördelaktigt att kunna i svensk

statstjänst anställa även medborgare från icke-nordiska länder. Särskilt

torde detta bli fallet i fråga om exempelvis lärare- och teknikertjänster.

Beträffande medborgare från icke-nordiska länder torde det emellertid icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-13 år 1960

minst av rent praktiska skäl ej bli möjligt att gå så långt, som då det gäller

medborgare från de nordiska länderna.

Beträffande de principiella invändningar och betänkligheter mot vidgade

möjligheter för andra än svenska medborgare att vinna anställning i svensk

statstjänst anför utredningen:

Vid rekryteringen av de statliga befattningarna måste statsnyttans krav —

i vidaste bemärkelse — vara vägledande. Att vid varje tillfälle kunna förvärva

den för tjänsten mest lämpade är ett allmänt samhällsintresse. Jämväl

torde det åvila statsmakterna att i möjligaste mån taga del i det vidgade

internationella samarbete, som karakteriserat efterkrigstiden och som kan

antagas sätta en allt starkare prägel på utvecklingen under den närmaste

framtiden, icke minst genom skapandet av större marknadsområden och

andra former för ett fördjupat ekonomiskt samarbete bl. a. inom Europa,

fcke minst med hänsyn härtill måste ett strängt nationalistiskt betraktelsesätt

få stå tillbaka, och i stället de vidgade internationella perspektiven få

göra sig gällande även i nu förevarande hänseende.

Utredningen hävdar, att svenska statens verksamhet i den del den avser

myndighetsutövning bör omhänderhas av svenska medborgare. Den allmänna

utvecklingen har emellertid lett till att staten även ägnar sig åt verksamhet

med vilken egentlig myndighetsutövning icke är förenad ehuru måhända

inslag därav finnes. Dessutom förekommer ett stort antal mera underordnade

befattningar i vilka knappast blir fråga om egentlig myndighetsutövning.

Utredningen anser därför, att ett mycket stort antal statliga

tjänster icke är förenade med sådan myndighetsutövning, att svenskt medborgarskap

ovillkorligen måste fordras av deras innehavare.

Enligt utredningens mening ligger det å andra sidan uppenbarligen i sakens

natur, att man icke kan helt frånfalla kravet på svenskt medborgarskap.

Sålunda måste kravet på svenskt medborgarskap undantagslöst upprätthållas

i fråga om chefsbefattningar, ledande tjänster inom central och lokal

statlig administration, domartjänster och officersbefattningar. Avsevärda

svårigheter möter enligt utredningen vid gränsdragningen mellan å ena sidan

de tjänster för vilka kravet på svenskt medborgarskap alltfort måste bibehållas

och å andra sidan övriga tjänster. Denna gräns kan förmodas bli flytande

och behöva förskjutas tid efter annan. Utredningen anser det därför

naturligt att välja en sådan lagteknisk metod, att man i grundlagen inför

regler i fråga om befattningar, vilka är av mera central betydelse för statslivet

och beträffande vilka bestämda föreskrifter kan lämnas. Gränsdragningen

i övrigt mellan statliga tjänster, som är av den natur, att de endast

bör kunna besättas med svenska medborgare, och de, som skall kunna innehas

även av icke-svenska medborgare, föreslår utredningen skola ske genom

lag, stiftad i den ordning 87 § 1 mom. regeringsformen föreskriver. I en

sådan lag kunde vissa allmänna principer angivas, som det skulle ankomma

på Kungl. Maj :t att närmare tillämpa.

Vad angår de befattningar och uppdrag för vilka man i grundlagen bör

uppställa krav på svenskt medborgarskap föreslår utredningen, att ändring

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 143 ur 1960

9

icke göres i gällande bestämmelser, att statsrådets medlemmar skall vara

infödda svenska medborgare. I grundlagen bör enligt utredningens mening

vidare fastslås, att krav på svenskt medborgarskap skall uppställas som villkor

för utnämning till justitieråd, regeringsråd och justitiekansler. Utredningen

föreslår, att reglerna härom intages i de grundlagsbud, vilka upptager

övriga bestämmelser om kompelensvillkoren för respektive ämbeten.

I fråga om den närmare utformningen av 28 § regeringsformen anför utredningen

att den utgått från att med hänsyn till författningsutredningens

pågående arbete icke andra ändringar i nämnda paragraf bör föreslås än de,

som är oundgängligen nödvändiga för att på ett önskvärt sätt mildra de nuvarande

reglerna. Utredningen har valt den metoden att i paragrafen uttryckligen

ange de tjänster eller grupper av tjänster, beträffande vilka ett

absolut medborgarskapskrav bör upprätthållas. I fråga om de administrativa

chefsbefattningar och liknande tjänster, som enligt utredningen skall vara

svenska medborgare förbehållna, har utredningen anknutit till uppräkningen

av förtroendesysslorna i 35 § regeringsformen. Utredningen framhåller,

att ett antal av dessa sysslor visserligen icke kan betraktas som chefstjänster,

men att det med hänsyn till deras karaktär av förtroendesysslor likväl

förefaller naturligt att av deras innehavare fordra svenskt medborgarskap.

Å andra sidan är icke alla chefsbefattningar förtroendesysslor enligt 35 §

regeringsformen. Utredningen anser emellertid att krav på svenskt medborgarskap

bör upprätthållas också för varje chefstjänst, som är jämförlig med

de i nämnda grundlagsstadgande omförmälda chefsbefattningarna. I förslaget

till författningstext anger utredningen detta på så sätt att endast svensk

medborgare må utnämnas till innehavare av i 35 § angiven syssla eller »med

sådan jämförlig chefstjänst». Utredningen anför, att cheferna för en mängd

nylillkomna centrala ämbetsverk och liknande fristående institutioner, vilka

icke innehar förtroendesysslor enligt 35 § regeringsformen, exempelvis cheferna

för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen,

får anses inneha med förtroendesyssla jämförlig chefstjänst. Det

av utredningen föreslagna uttryckssättet avses vidare skola täcka även sådana

befattningar som tjänsterna såsom statssekreterare och avdelningschefer

i departementen, likaså avdelningschef stjänster i länsstyrelserna.

Att med ledning av lönegrader göra någon klar gränsdragning mellan vad

som kommer att falla under grundlagsbudet och vad som kommer att stå

utanför är enligt utredningens mening icke möjligt. I vissa fall torde redan

tjänster i byråchefslönegraden vara att hänföra under den föreslagna grundlagsregeln,

medan å andra sidan professorer, som placerats i högre lönegrad,

icke omfattas av uttrycket »jämförlig chefstjänst».

Krav på svenskt medborgarskap bör enligt utredningens mening även

uppställas i fråga om ytterligare tre grupper av tjänster, nämligen beträffande

domare, officerare och biskopar.

I fråga om övriga statstjänster bar utredningen icke funnit erforderligt,

att uttryckliga regler i medborgarskapsavseende intages i själva grundlagen.

Utredningen utgår emellertid från att medborgarskapskrav måste uppställas

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1960

beträffande ett stort antal tjänster utöver dem, som angivits. Bestämmelser

härom bör enligt utredningens mening inflyta i den särskilda lag, som förutsättes

skola stiftas. Utredningen har icke ansett sig ha anledning att i nu

förevarande sammanhang ingå på innehållet i den tilltänkta lagen utan har

förklarat sig skola återkomma härtill i ett senare betänkande.

Utredningen påpekar, att den utformning av grundlagsbudet, som förslaget

innehåller, är avsedd alt omfatta utnämningar av alla slag till de ifrågavarande

tjänsterna. Stadgandet riktar sig sålunda icke allenast till Kungl.

Maj:t utan även till andra instanser med utnämningsbefogenhet. Det blir sålunda

att tillämpa t. ex. då chefen för armén utnämner fänrikar eller då ministern

för utrikes ärendena utnämner tjänstemän inom utrikesdepartementet.

Ej heller göres skillnad mellan ordinarie och icke-ordinarie tjänster.

Däremot tar förslaget icke någon ställning till tillfälliga förordnanden av

olika slag, t. ex. vikariatsförordnande o. d. I den mån bestämmelser rörande

dylika anses erforderliga föreslår utredningen, att regler i detta hänseende

intages i den särskilda lag, som förutsättes skola komma att stiftas. Utredningen

påpekar, att det kan visa sig ändamålsenligt och lämpligt att låta

vissa statliga tjänster stå öppna för medborgare i annat nordiskt land men

däremot icke för medborgare från icke-nordiska länder. Författningsförslaget

har avfattats så, att en dylik differentiering blir möjlig. Bestämmelser av

sådant innehåll förutsättes skola inrymmas i den särskilda lagen. I denna

skulle, om så anses behövligt, också regler för kommunala tjänster kunna

upptagas.

Utredningen har genomgått regeringsformen även i återstående delar, liksom

riksdagsordningen, i syfte att tillse, huruvida vid den omläggning, som

utredningen föreslår, medborgarskapskravet bör beaktas även beträffande

andra uppdrag och tjänster än de, som står i omedelbart sammanhang med

28 § regeringsformen.

Beträffande riksdagsmannauppdrag yttrar utredningen att kravet på

svenskt medborgarskap finns inskrivet i 26 § riksdagsordningen. Däremot

saknas ett sådant stadgande i fråga om fullmäktige i riksbanken och i

riksgäldskontoret samt beträffande riksdagens revisorer. Även om det i

praktiken knappast torde komma i fråga, att riksdagen eller dess elektorer

till dessa uppdrag väljer andra än svenska medborgare, bör det likväl i

grundlagen klart utsägas, att svenskt medborgarskap är en förutsättning

för erhållande av de nämnda uppdragen. Ändring föreslås för att tillgodose

detta önskemål i 72 § regeringsformen (fullmäktige för riksbanken) samt

i 70 § riksdagsordningen (fullmäktige i riksgäldskontoret) och 72 § riksdagsordningen

(riksdagens revisorer).

Vad härefter angår riksdagens egna tjänstemän och befattningshavarna

vid riksdagens verk erfordras enligt utredningens mening föreskrift i grundlagen

endast såvitt avser ombudsmännen. Dessa har nämligen i olika andra

avseenden jämställts med justitie- och regeringsråd. Självfallet bör även

ombudsmännen vara svenska medborgare. Föreskrift härom föreslås skola

införas i 96 § regeringsformen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1960

11

Remissyttrandena

I det stora flertalet yttranden har utredningens förslag i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Allmänt vitsordas, att 28 § regeringsformen

behöver överses. Förslaget att i grundlagen slopa kravet på svenskt

medborgarskap för erhållande av svensk statstjänst hälsas i många yttranden

med tillfredsställelse. På flera håll förekommer uttalanden, att behov

av friare regler föreligger för skilda områden såsom vetenskap, sjukvård och

teknik. Den nordiska samarbetstanken har särskilt understrukits av en del

remissorgan.

Allmänt positiva uttalanden om utredningens ståndpunktstaganden har

gjorts av bl. a. försäkringsinspektionen, som ansluter sig till utredningens

uppfattning att det ligger i statens intresse att oberoende av medborgarskapsfrågan

kunna för varje tjänst förvärva den för befattningen bäst lämpade.

Arbetsmarknadsstyrelsen instämmer i utredningens uttalande att

grundlagsbestämmelserna utgör ett allvarligt hinder för en naturlig vidareutveckling

av det nordiska samarbetet, och påpekar att detta särskilt äger

sin riktighet, när det gäller de pågående strävandena att åstadkomma en

gemensam nordisk arbetsmarknad för akademiker. Landsorganisationen understryker

det riktiga i utredningens målsättning, att så långt som möjligt

utöka rättigheterna för andra än svenska medborgare att vinna anställning

i svensk statstjänst. Några myndigheter — försvarets fabriksstyrelse, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, fiskeristyrelsen och försäkringsinspektionen

— yttrar, att nu gällande bestämmelser stått hindrande i vägen, när det för

dem gällt att för en tjänst förvärva utländsk medborgare med stor kapacitet.

Fiskeristyrelsen nämner, att den för ett par år sedan icke kunde till

styrelsens havsfiskelaboratorium knyta en synnerligen kvalificerad finsk,

svensktalande forskare i laborators ställning, emedan grundlagsenligt hinder

ansågs föreligga att bereda vederbörande annat än anställning som extra

tj änsteman.

Uppslutningen kring förslaget är emellertid ej enhällig. Bortsett från att

på en del håll anförts betänkligheter, som ej lett till uttryckligt avstyrkande

har en direkt negativ hållning, med skilda motiveringar, intagits av justitiekanslersämbetet,

hovrätten för Övre Norrland, chefen för flygvapnet, kammarkollegiet,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksarkivet, länsstyrelsen

i Hallands län, länsstyrelsen i Skaraborgs län, länsstyrelsen i Västernorrlands

län, kanslern för rikets universitet, juridiska fakulteten i Uppsala

och Sveriges akademikers centralorganisation.

Fn i flera yttranden angiven motivering för avstyrkande är att grun dlagsändring

bör anstå till dess utredningen framlagt sitt förslag

till lag om visst medborgarskap som villkor för erhållande av ämbete eller

tjänst. Några myndigheter menar att man därjämte, innan ärendet avgöres,

bör avvakta författningsutredningens förslag om grundlagsrevision.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1900

Kammarkollegiet framhåller, att frågan om utlännings tillträde till statstjänst

icke i detalj kan överblickas utan undersökning av förhållandet till

vissa närliggande rättsområden, såsom reglerna om förvärv av svenskt medborgarskap,

det för svensk statstjänst karakteristiska fullmaktssystemet,

eventuellt även den straffrättsliga regleringen i 25 kap. strafflagen. Någon

sådan undersökning har icke redovisats i det nu framlagda betänkandet.

Eftersom det icke är uteslutet att undersökningen — vilken torde bli erforderlig

för den blivande civillagstiftningen i ämnet — även kan ge resultat,

som bör beaktas vid utformningen av reglerna i 28 § regeringsformen,

ligger häri en anledning till tvekan om det lämpliga i att utan tvingande

skäl redan nu besluta rörande grundlagsändringen. Härtill kominer

att grundlagsändringen, i varje fall med den i betänkandet föreslagna utformningen,

förutsätter att civillagstiftningen företages samtidigt, eftersom

hela området utanför de i 28 § regeringsformen angivna befattningarna

eljest skulle bli oreglerat. Uet är med hänsyn härtill rimligt att icke ens

riksdagens första beslut i grundlagsfrågan fattas utan att utformat förslag

eller åtminstone principförslag i civillagsfrågan föreligger. Om grundlagsfrågan

får anstå till dess utredningsuppdraget slutförts, torde utsikt finnas

att frågan skall kunna prövas samtidigt med författningsutredningens blivande

förslag, vilket ur flera synpunkter skulle vara till fördel. Länsstyrelsen

i Hallands län anser att det varit önskvärt, att ett genomarbetat förslag

till den tilltänkta lagen av icke-grundlagsnatur förelegat jämsides med

grundlagsförslaget eller att i vart fall de principer, efter vilka ett sådant

förslag är avsett att uppbyggas något närmare angivits. I och med att förtattningsutredningen

framlägger sitt förslag öppnas möjlighet att på ett ur

lagteknisk synpunkt tillfredsställande sätt lösa även lagärendet om utlännings

tillträde till svensk statstjänst. Kanslern för rikets universitet ansluter

sig i huvudsak till det yttrande, som avgivits av juridiska fakulteten i Uppsala,

vari framhålles att reformens sakinnehåll rimligen måste vara av den

betydelse för frågan om grundlagsändringarna, att hela saken borde övervägas

i ett sammanhang. Det är både historiskt och sakligt oriktigt att betrakta

grundlagsstadgandena såsom allenast formella hinder för lagstiftarens

rörelsefrihet och att därför anse sig berättigad urlaka dem till innehållslöshet;

dessa stadganden har avsett och avse att ge den materiella

regleringen av förhållandet. Liknande synpunkter har anförts av hl. a.

Sveriges akademikers centralorganisation.

Även några av de remissorgan, som ej ställt sig helt avvisande till alt utredningens

förslag nu genomföres, har understrukit, att ett ställningstagande

till förslaget försvåras av att frågan i hela dess vidd icke kan överblickas

förrän också förslaget till den civila lagen framlagts. Betänkligheter

av denna art har anförts av hovrätten för Västra Sverige, arméintendenturförvaltningen,

marinförvaltningen, försäkringsrådet, civilförsvarsstyrelsen.

skogsstyrelsen, överståthållarämbetet, domkapitlet i Uppsala och Svenska

landstingsförbundet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1960

13

Vissa av de myndigheter, som motsatt sig att förslaget nu göres till föremål

för lagstiftning, har ansett att behovet av att i större utsträckning än

nu utnyttja utländska medborgare i våra statliga ämbeten och tjänster icke

torde vara mera trängande och att utredningen icke anfört något skäl för

att grundlagsändringen icke skulle tåla uppskjutas över ännu en fyraårsperiod.

Justitiekansler sämbetet anför sålunda, att utredningen icke lämnar

någon motivering till förslagets ståndpunkt, att ändringarna omedelbart

bör genomföras, och ämbetet ifrågasätter om det med verkligt fog kan göras

gällande, att ett ytterligare uppskov med frågans lösning skulle vara förenat

med olägenheter av betydelse. Principiellt är frågan om svenskt medborgarskap

såsom villkor för erhållande av statstjänst av synnerlig vikt och

dess lösning bör ej ske i brådskans tecken. Tvärtom bör fullt tillräckligt

rådrum anslås, och detta icke blott för att ett formellt och sakligt i olika avseenden

så väl övervägt förslag som möjligt skall kunna framläggas till

antagande utan också för att tillräcklig tid skall stå till buds för dryftande

i den allmänna debatten av denna för medborgarna i gemen angelägna fråga.

Ett skäl som framföres för uppskov är att klarhet bör skapas i fråga om

svensk medborgares möjlighet att förvärva statstjänst

i övriga nordiska länder. Justitiekanslersämbetet

framhåller sålunda att tanken synes vara, att medborgarna i de övriga

nordiska länderna i relativt stor omfattning skulle beredas formell möjlighet

att erhålla svensk statstjänst, och då uppkommer frågan, hur det i motsvarande

avseende ställer sig för svenska medborgare i de övriga nordiska

länderna. Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter, om icke under den tid,

då de olika författningsförslagen avvaktas, mera ingående överläggningar

borde hållas med våra nordiska grannländer i syfte att förmå dem att åt

svenska och andra nordiska medborgare ge en ställning i förevarande avseende

som något så när svarar mot den tillämnade svenska lagstiftningens

generösa normer. Härigenom skulle ett steg tagas mot en gemensam nordisk

arbetsmarknad även inom denna sektor av samhällslivet. Humanistiska

fakulteten i Uppsala framhåller att full likställighet mellan medborgare i

olika nordiska länder beträffande tillträde till vetenskapliga befattningar

icke kan åstadkommas enbart genom grundlagsbestämmelser och dylikt.

Sådan likställighet förutsätter enligt fakultetens mening även reciprocitet.

Såvitt fakulteten har sig bekant är professurer i andra länder, inklusive de

nordiska, visst icke öppna för svenska sökande utan vidare. Reciprocitetssynpunkten

har även framhävts av försäkringsrådet, civilförsvarsstyrelsen,

kammarrätten, bank- och fondinspektionen, riksräkenskapsverket, kontrollstyrelsen,

skogsstyrelsen, juridiska fakulteten i Lund, Statstjänarkartellen

och Sveriges akademikers centralorganisation.

Utredningens uppfattning, att svenska statstjänster i princ

i p b ö r stå öppna j ä in väl för u t 1 ä n d ska in c d b o rg

are har o j heller lämnats obestridd. Kammarrätten vänder sig med styrka

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr li3 år 1960

mot ett avsteg från gällande ordning och betonar särskilt, att den solidaritet

med stat och samhälle, som medborgarskapet principiellt förutsätter, och

det troskapsförhållande som det konstituerar är själva grundvalen för den

särskilda trohetsplikt som innehavet av statstjänst ålägger. Justitiekanslersämbetet

anser att svenska statstjänster i princip bör vara förbehållna svenska

medborgare och att detta är av sådan vikt att det liksom hittills hör

vara inskrivet i grundlagen. Att denna princip bör råda finner ämbetet

närmast självklart. Hovrätten för Övre Norrland påpekar att de statliga

tjänsterna intar en särställning på arbetsmarknaden och att förhållandena

i väsentliga hänseenden är olika mot vad som gäller på den privata sektorn.

Riksarkivet framhåller, att en lika radikal ändring av förhållandet

mellan medborgarskap och statstjänst icke torde ha genomförts i något

annat västerländskt land och att Sverige, om utredningens förslag genomföres,

sålunda skulle komma att inta en särställning. Konsekvenserna härav

finner riksarkivet svåra att överblicka. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län finner grundsatsen att svensk statstjänst i regel bör besättas med

svensk medborgare vara riktig. För de allra flesta statstjänster är det nämligen

av värde att de innehas av personer med den svenske medborgarens

förtrogenhet med svenska förhållanden och med den svenske medborgarens

särskilda förpliktelser mot den svenska staten. Det är också rimligt att

staten vårdar sig om landets egna innevånare genom att ge dem företrädesrätt

till de tjänster de utbildat sig för. Myndigheterna måste givetvis tillse

att utbildningsmöjligheterna utbygges och planlägges så att landets behov

kan tillgodoses. Domkapitlet i Uppsala anför, att grunden till att svenskt

medborgarskap utgör ett konstitutivt behörighetsvillkor för innehav av

statstjänst är statsintresset av att endast den, som äger den samhörighet

med riket, som medborgarskapet förutsätter och är fullt delaktig av medborgarskapets

förpliktelser, äger utöva myndighetsfunktion inom riket. Att

grundsatsen i princip tillämpas på all offentlig tjänst torde få ses mot

bakgrunden av statens tidigare begränsade verksamhetssfär inom samhället.

De uppmjukningar av principen som sedermera skett har företrädesvis

avsett tjänster för andra ändamål än egentlig myndighetsfunktion och där

det samtidigt förelegat ett påtagligt statsintresse att för tjänsten förvärva

icke svensk medborgare av utmärkt förtjänst. Enligt domkapitlets mening

är det av största vikt att nyssnämnda grundsats alltfort uppehälles och i

tillfredsställande form blir grundlagsfäst i vad avser tjänster med uppgift

att utöva egentlig myndighetsfunktion, ävensom beträffande andra för statens

säkerhet betydelsefulla tjänster. Statstjänstemännens riksförbund yttrar,

att bedömandet av frågan om utlännings tillträde till den statliga sektorn

av arbetsmarknaden måste ske från den förutsättningen att svensk

statsförvaltning och i synnerhet myndighetsutövning principiellt skall uppbäras

av svenska medborgare.

Ett stort antal remissinstanser har understrukit vikten av att b e f a t tn

i n g a r som har betydelse för rikets inre och yttre

säkerhet förbehålles svenska medborgare. I ett flertal fall har man an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1960

givit att säkerhetsskäl talar för att i grundlagen bibehålla svenskt medborgarskap

som villkor för erhållande av befattningar inom totalförsvaret.

Uttalanden av denna innebörd har gjorts av bl. a. överbefälhavaren. Chefen

för marinen framhåller att även om utvecklingen lett därhän, och ett vidgat

internationellt utbyte av arbetskraft inom vissa av samhällets områden numera

är mera önskvärt än tidigare, detta likväl icke bör gälla försvarsväsendet.

Omsorgen om rikets säkerhet kräver i det »kalla krigets» tidevarv mer

än tidigare, att den allra största restriktivitet iakttages, när det gäller alt

anställa utlänning vid krigsmakten och vid totalförsvarets myndigheter i

övrigt. Det kan därför innebära vanskligheter att, som utredningen föreslagit,

i 28 § regeringsformen första stycket utbyta »svenske medborgare» mot

»män och kvinnor». Chefen för flygvapnet är av samma uppfattning och påpekar

att ett bibehållande av grundlagens nuvarande lydelse jämte möjlighet

att med Kungl. Maj :ts tillstånd för speciellt fall få anställa utlänning

bäst synes tillgodose försvarets säkerhetskrav. Arméintendenturförvaltningen

anför att regeln om svenskt medborgarskap för erhållande av statstjänst

är av sådan grundläggande natur att den för försvarets del bör inskrivas i

grundlagen. Statspolisintendenten pekar på vissa erfarenheter från andra

världskriget samt yttrar härom:

Därest Sverige i en framtid skulle bli indraget i krig och utsatt för ockupation

av främmande makt äger man självfallet icke utgå från att en ockupationsmakt

under alla förhållanden kommer att respektera landets lagar,

det må vara grundlag eller i annan ordning tillkommen författning. Emellertid

tala erfarenheterna, icke minst från andra världskriget, för att en

ockupationsmakt i vissa fall i det längsta söker utöva sin makt med formellt

stöd av det ockuperade landets lagar. Eftersom det högre polisbefälet under

en ockupation av det egna landet kommer att inneha nyckelposter vad gäller

landets oberoende inom ramen för de mot detsamma riktade militära

åtgärderna torde man böra räkna med den risken att ockupationsmakten,

i ett ansträngt läge och på längre sikt, kan komma att söka remplacera obekväma

polisämbetsmän i det ockuperade landet med egen personal och att

man skaffar sig formellt underlag härför genom lagändring, som tillkommit

genom ett för ockupationsmakten gagneligt politiskt inflytande av mer

eller mindre tillfällig natur.

Sveriges akademikers centralorganisation framhåller, att grundlagsbestämmelserna

icke kan utformas blott med sikte på en fredlig utveckling

med allt bättre internationella förhållanden. Möjligheten av ett mera spänt

internationellt läge, krig och ockupation måste också tagas i betraktande.

Hovrätten för Övre Norrland, riksarkivet, länsstyrelsen i Västernorrlands

län, domkapitlen i Uppsala och Stockholm, Svenska landstingsförbundet

och Sveriges akademikers centralorganisation har pekat på möjligheten att

låta utländsk medborgare åt vilken lämpligen bör anförtros svensk statstjänst

vinna svenskt medborgarskap. Hovrätten för Övre

Norrland yttrar sålunda, att 6 § lagen om medborgarskap ger möjligheter

alt utan större omgång förläna vederbörande den erforderliga kvalifikationen,

som ligger i eif svenskt medborgarskap. Riksarkivet påpekar att, då

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1960

det finnes medföra gagn för riket, naturalisation må beviljas utlänning,

även om han icke, såsom eljest kräves, haft hemvist i riket under sju år.

Följden av förslaget synes bli, att i vissa fall en utlänning lättare skulle kunna

erhålla svensk statstjänst än svenskt medborgarskap och att det förra

kunde bli en förutsättning för det senare. Enligt riksarkivets mening skulle

det motsatta förhållandet vara rimligare. Sveriges akademikers centralorganisation

anför liknande synpunkter och framhåller, att nu ifrågavarande invändning

icke blott har formell utan även reell innebörd. Så t. ex. är det

enligt organisationen nödvändigt, att innehavarna av flertalet läkartjänster

har god kännedom om svenska språket, svensk sociallagstiftning och svenska

sociala förhållanden samt den svenska befolkningens sociologi. Krav på

sådan kännedom tillgodoses i stor utsträckning genom medborgarskapsbestämmelsernas

krav på viss tids vistelse i landet. Vill man göra det lättare

för personer av utländsk eller nordisk härkomst att erhålla svensk statstjänst,

synes det organisationen naturligare att ändra medborgarskapsbestämmelserna

än att upphäva kravet på svenskt medborgarskap. I varje

fall måste denna möjlighet ha undersökts innan ställning tages i lagstiftningsfrågan.

En särskild fråga, som behandlats i några yttranden, avser spörsmålet

om vid tjänstetillsättning utländska och svenska medborgare skall tävla

på lika villkor. Hovrätten för Övre Norrland är skeptisk mot en sådan

tanke samt anför:

Såvitt framgår av betänkandet avses att i vart fall medborgare från övriga

nordiska länder och stundom måhända även utlänningar i övrigt skola

på väsentligen samma villkor som svenskar få konkurrera med dessa om

statliga befattningar. Den omständigheten att en sökande är svensk skall uppenbarligen

enligt förslagets grundtanke icke få medföra ett avgörande till

hans förmån. Någon utredning angående följderna därav att utlänningar

och svenska medborgare på detta sätt jämställas vid konkurrens om statliga

tjänster har icke förebragts. Det är emellertid att befara, att verkningarna

kunna komma att bliva olyckliga. Vid den mera formella vägning av

meriter, som nödvändigt är förbunden med tillsättning av statlig befattning,

kan det för att medsökande svenskar skola slås ut vara tillräckligt att utlänningens

examensbetyg är i någon, kanske relativt ringa mån bättre eller

att han skaffat sig viss praktik utomlands, som måhända icke stått svenskarna

till buds.

Det skulle häremot kunna invändas, att de, som blivit ställda åt sidan,

få söka sin bärgning i utländsk statstjänst. Även om reciprocitet formellt

skulle vara ordnad olika stater emellan, är det dock ingalunda givet att

reell reciprocitet finnes. Om utländska medborgare söka svensk statstjänst,

är detta säkerligen framför allt betingat av att anställningsmöjligheterna

inom deras fack äro dåliga i hemlandet. Att hänvisa svenska medborgare

att i sin tur söka anställning där är under sådana förhållanden uppenbarligen

till föga nytta för dessa. En annan orsak till att utlänningar söka

svensk statstjänst kan vara att löne- och levnadsförhållanden äro sämre i

hemlandet än här. Värdet av en reciprocitet under sistnämnda förhållanden

synes minst sagt tvivelaktig.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kunyl. Maj.ls proposition nr 1 ''tit ar WHO

Juridiska fakulteten i Lund riktar uppmärksamheten på det samband som

finns mellan medborgarskapsvillkoret och stadgandet i 28 § regeringsformen,

att Konungen vid alla befordringar skall fästa avseende endast å de

sökandes förtjänst och skicklighet men icke å deras börd. Att rubba på

detta stadgande kan enligt fakulteten knappast komma i fråga. Stadgandet

medför emellertid, i den mån medborgarskapskravet avskaffas, att Ivungl.

Maj :t får icke blott rätt utan även skyldighet att utnämna en utlänning,

som är mera meriterad än sin medsökande. Full ömsesidighet i detta viktiga

hänseende bör rimligen vara eu förutsättning för medborgarskapskravets

avskaffande, något som bör beaktas vid utarbetandet av den särskilda

lagen i ämnet. Humanistiska fakulteten i Uppsala finner att ett generellt

slopande av kravet på utmärkt förtjänst för utlänning vid sökande av ordinarie

befattning vid universitet skulle innebära vissa olägenheter. Den

i regeringsformen angivna begränsningen för utlännings tillträde till professur

har enligt fakulteten varit ett verksamt och nödvändigt skydd för

de svenska forskare, som slagit in på den ur befordringssynpunkt vanskliga

vetenskapliga banan. Fakulteten befarar, att ett borttagande av begränsningen

i fråga skulle komma mycken oro och olust åstad bland de

unga forskarna. Liknande synpunkter har anförts av lärarkollegierna vid

tekniska högskolan i Stockholm och vid Chalmers tekniska högskola. Juslitiekanslersämbetet

anser, att det bör fordras ett ganska avsevärt försteg

för att en utlänning vid tjänstetillsättning skall gå före en svensk. Detta anser

ämbetet bör gälla också medborgare i de nordiska länderna. Lantmåteristyrelsen

håller före att det som en allmän presumtion bör gälla att svensk

medborgare är mera meriterad för svensk statstjänst än utlänning. För att

denna presumtion skall brytas måste den utländske medborgaren vara klart

överlägsen i fråga om förtjänst och skicklighet.

Vad angår den när in are utfor m ningen a v grundlagsst a dg

a n d e t uttalar justitiekanslersämbetet, i enlighet med sin förut angivna

principiella uppfattning, att kravet på svenskt medborgarskap för erhållande

av statstjänst alltjämt bör vara inskrivet i grundlagen. Ämbetet anser

det emellertid icke tillfyllest att endast själva principen upptages i grundlagen

utan anser att i grundlag också bör anges de allmänna grunder, som

skall iakttagas vid stiftandet av den särskilda lagen med närmare reglering

av medborgarskapskrav såsom villkor för erhållande av statstjänst. Även

kammarkollegiet och juridiska fakulteten i Uppsala anser att grunderna för

den särskilda lagstiftningen är av den vikt att de så långt del är möjligt bör

angivas i grundlag. Länsstyrelsen i Hallands län påpekar de svagheter som

vidlåder förslaget till följd av att utredningen varit nödsakad att anknyta

sitt förslag till de språkligt och delvis även sakligt ålderdomliga bestämmelserna

i nu gällande 28 och 35 §§ regeringsformen. Om del anses vara av

sådan avgörande betydelse att vissa tjänstemän är svenska medborgare atl

detta förhållande bör komma till uttryck i grundlagen kan det knappasi

vara tillfredsställande atl, sedan hänvisning skett till tjänsterna i 35 § re
2

liiluinq till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. .Yr 143

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr Vitt år WHO

geringsformen, ett så vagt uttryck som »med sådan jämförlig chefstjänst»

användes för angivande av dessa befattningar. Hovrätten för Västra Sverige

anser däremot, att hänvisningen till 35 § regeringsformen är befogad för att

undvika att 28 § regeringsformen tynges med en omfattande uppräkning.

Önskemål har från flera håll framställts, att grundlagsfäst krav på svenskt

medborgarskap för erhållande av statsjänst skall gälla för flera befattningar

än vad utredningen föreslagit. Kammarkollegiet påpekar sålunda, att, som

en konsekvens av att vissa råd i rikets kollegier enligt 102 § regeringsformen

har säte i riksrätten, grundlagsfäst krav på svenskt medborgarskap bör

gälla för samtliga byråchefer i rikets kollegier. Domkapitlet i Uppsala framhåller,

att krav i grundlagen på svenskt medborgarskap bör uppställas för

samtliga tjänster inom Kungl. Maj :ts kansli. Luftfartsstgrelsen ifrågasätter

om icke alla tjänstemän, vilka tillsättas av Kungl. Maj :t utan ansökningsförfarande,

bör omfattas av grundlagsstadgandet. Justitiekanslersämbetet

anser, att stadgandet bör omfatta jämväl byråchefer, sektionschefer och

därmed jämförliga, måhända även befattningshavare i lägre tjänsteställning,

och sjöfartsstgrelsen anför att grundlagsenligt krav på svenskt medborgarskap

bör gälla för byråchefer och motsvarande befattningar med förvaltningsuppgifter.

Polisintendenten hävdar, att länspolischefer (landsfogdar)

och polismästare, som är undantagna från området för landsfogdes

polisverksamhet, enligt grundlagen bör vara svenska medborgare. Överbefälhavaren,

chefen för marinen, marinförvaltningen och försvarets civilförvaltning

anser, att skäl saknas att icke behandla civilmilitära befattningshavare

med officers tjänsteklass på enahanda sätt som officerare och yrkar därför,

att stadgandet måtte komma att omfatta jämväl dessa civilmilitära befattningar.

Statskontoret ifrågasätter om icke de skäl, som talar för att officersbefattningarna

omfattas av grundlagsstadgandet, med nära nog samma styrka

gör sig gällande i fråga om underofficersbefattningarna. Civilförsvarsstyrelsen

föreslår, att hela frågan om medborgarskap för krigsmaktens personal

regleras i ett sammanhang i allmän lag. Överstyrelsen för de tekniska högskolorna

ifrågasätter om icke rektor för universitet eller annan högskola

har sådan ställning och sådana funktioner att krav för dessa befattningar

på svenskt medborgarskap bör uppställas i grundlagen.

Å andra sidan har i det yttrande som avgivits av domkapitlet i Stockholm

diskuterats, huruvida biskop med nödvändighet måste vara svensk medborgare.

Med hänsyn till kyrkans övernationella ställning kunde det enligt

domkapitlets mening visa sig förmånligt att till innehavare av en biskopstjänst

kunna förvärva någon utländsk, och framförallt då nordisk teolog

med särskilt framstående kunskaper och egenskaper i övrigt.

Domkapitlet i Uppsala framhåller, att med hänsyn till de risker, som kan

vara förbundna med att icke-svensk medborgare utövar tjänst av viss

central betydelse, kravet på svenskt medborgarskap för innehavare av de

i förslaget till ändrad lydelse av 28 § andra stycket regeringsformen angivna

tjänsterna bör utvidgas till att omfatta jämväl den som i egenskap av vikarie

utövar sådan tjänst.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1960

19

Beträffande utredningens uttalande om lämpligheten av alt vissa statliga

tjänster förbehålles medborgare i annat nordiskt land men däremot icke

medborgare i icke-nordiskt land förklarar sig kammarkollegiet icke vara

övertygat om behovet eller lämpligheten av att beträffande statstjänst, som

icke kräver svenskt medborgarskap, i författning göra åtskillnad mellan

medborgare i annat nordiskt land och övriga utlänningar. Kollegiet framhåller

att såväl den allmänna samhörigheten som samhörigheten i språkligt

hänseende och förtrogenheten med likartade samhällsförhållanden gör att

det oberoende av lagstiftning under alla förhållanden främst blir medborgare

i våra grannländer, som skulle komma att utnyttja möjligheten till statstjänst.

Inom verksamhetsområden, där krav på legitimation uppställts för

yrkesutövning, kan självfallet den prövning som ur denna synpunkt befinnes

erforderlig komma att ge medborgare från visst land bättre möjligheter

än annan utlänning även i fråga om tillträde till statstjänst. Skulle det

emellertid anses påkallat att i författning tillerkänna medborgare i annat

nordiskt land bättre ställning i fråga om tillträde till statstjänst än annan

utlänning, bör enligt kollegiets mening en dylik åtskillnad likväl knappast

böra givas grundlagsstöd.

Gemensam nordisk arbetsmarknad för läkare

I ett av den nordiska kommittén för utredning av frågan om gemensam

nordisk arbetsmarknad för läkare och tandläkare på hösten 1959 avgivet

betänkande (SOU 1959: 39) har förslag framlagts till överenskommelse mellan

Danmark, Finland, Norge och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad

för läkare. Enligt förslaget skall medborgare, som i fördragsslutande

stat avlagt medicinsk examen och till följd därav vunnit obegränsad

legitimation i den stat, där examen avlagts, äga rätt att under vissa närmare

angivna förutsättningar utöva läkarkonsten i de övriga fördragsslutande

staterna. Läkare i fördragsslutande stat, som vunnit legitimation i annan

sådan stat, bör enligt förslaget vara i princip berättigad att erhålla civil

tjänst såsom läkare i sistnämnda stat utan hinder av att han icke är medborgare

i denna stat. Envar fördragsslutande stat skall enligt förslaget förbinda

sig att vidta åtgärder för att i den mån så befinnes möjligt genomföra

de ändringar i gällande bestämmelser, som är erforderliga för att tillgodose

bl. a. nyssnämnda princip såvitt angår statliga civila tjänster, ävensom i

övrigt verka för att dessa principer vinner tillämpning jämväl i fråga om

icke statliga tjänster.

Kommittén uttalar i betänkandet att det med hänsyn till det alltmer vidgade

nordiska samarbetet framstår som särskilt angeläget med en revision

av bestämmelserna i 28 § regeringsformen om svenskt medborgarskap som

förutsättning för innehav av offentlig tjänst.

Departementschefen

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår innefattas i 28 § regeringsformen

den huvudsakliga regleringen av frågan om svenskt med
21

Biliang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. .Vr 143

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1960

borgarskap såsom villkor för erhållande av statstjänst. Nämnda stadgande,

som i det väsentliga fick sin nuvarande utformning för över hundra år sedan,

avser visserligen efter bokstaven blott de ordinarie befattningar, vilkas

innehavare tillsättes av Kungl. Maj :t medelst fullmakt. Bestämmelsen har

emellertid i praxis fått en betydligt mera vidsträckt tillämpning. Det anses

numera, alt samtliga av Kungl. Maj:t tillsatta ordinarie tjänster, oavsett

anställningsformen, kan besättas endast med svenska medborgare. Även vad

beträffar extra ordinarie tjänster, vilka tillsättes av Kungl. Maj :t, anses gälla

att de är förbehållna svenska medborgare. Beträffande sådana fall däremot,

då det ankommer på underordnad myndighet att tillsätta tjänsten, synes

praxis ha utvecklat sig i den riktningen att tjänster som icke är ordinarie

anses kunna, i vart fall efter tillstånd av Kungl. Maj :t, besättas med annan

än svensk medborgare.

Den på 28 § regeringsformen grundade allmänna principen att blott

svenska medborgare må vinna statstjänst är ej undantagslös. Kungl. Maj:t

är nämligen enligt nämnda stadgande oförhindrad att till lärarbefattningarna

vid universiteten — med undantag för de teologiska lärartjänsterna

— samt till lärar- och andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap,

slöjd eller skön konst, ävensom till läkarbefattningar utnämna

även utlänningar. En förutsättning för att utländsk sökande skall kunna

komma i fråga är emellertid att han är av utmärkt förtjänst. Undantag är

också stadgat för det stora flertalet av de militära befattningarna samt för

befattningarna som olönad konsul. Det för de militära befattningarna upptagna

undantagsstadgandet tillämpas numera ej.

Beträffande möjligheten att till kommunala befattningar utse utländsk

medborgare är läget något oklart. Särskilt intresse tilldrar sig de kommunala

läkartjänsterna. Då fråga är om sådana kommunala läkartjänster, som

tillsätts av Kungl. Maj:t, d. v. s. överläkartjänsterna vid lcroppssjukhusen,

tillämpas i praxis i full utsträckning bestämmelserna i 28 § regeringsformen.

Sådana kommunala läkartjänster, som icke tillsätts av Kungl. Maj:t

— t. ex. underläkartjänsterna vid kroppssjlikhusen — anses däremot kunna

besättas med personer, som icke har svenskt medborgarskap.

Frågan om en uppmjukning av de i 28 § regeringsformen stadgade reglerna

om svenskt medborgarskap såsom villkor för erhållande av statstjänst

har sedan en längre tid tillbaka varit aktuell. Bl. a. har framkommit önskemål

om att man skall vidga möjligheterna för vetenskapsmän från de nordiska

grannländerna att få anställning vid svenska universitet och högskolor.

Den första framstöten i syfte att åvägabringa en mindre restriktiv ordning

i vad avser utländsk medborgares möjligheter att erhålla svensk statstjänst

gjordes genom en riksdagsmotion år 1932. Motionen föranledde ingen

åtgärd, men frågan återkom sedermera i motioner vid 1938 och 1947 års

riksdagar. Som en följd av 1947 års motion kom frågan att uppföras på

dagordningen för det nordiska lagstiftningssamarbetet. Nordiska rådet har

ägnat uppmärksamhet och intresse åt frågan.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:is proposition nr H3 år 1060

Det förslag, som nu framlagts av särskild utredningsman, innebär, att endast

vissa för statslivet väsentliga ämbeten och uppdrag grundlagsenligt skall

vara förbehållna svenska medborgare. Sålunda föreslås, att i grundlagen

skall fastslås att till statsråd, justitieråd, regeringsråd och justitiekansler

endast svensk medborgare skall kunna utnämnas. Grundlagsenligt krav på

svenskt medborgarskap skall vidare enligt förslaget upprätthållas i fråga

om övriga i 35 § regeringsformen nämnda förtroendesysslor och med dem

jämförliga chefstjänster, domar- och officersbefattningar samt biskopsämbeten.

Beträffande övriga statstjänster har utredningen visserligen utgått

från att medborgarskapskrav i ganska vidsträckt omfattning måste

upprätthållas med anledning bl. a. av säkerhetssynpunkter. Närmare bestämmelser

härom avses emellertid ej skola ingå i grundlagen, utan utredningen

föreslår att frågan regleras i eu av Konung och riksdag gemensamt stiftad

lag. Några närmare överväganden angående innehållet i den ifrågavarande

lagstiftningen har ej redovisats av utredningen i denna etapp av utredningsarbetet.

Förslaget har vid den mycket vidlyftiga remissbehandlingen fått ett övervägande

gynnsamt mottagande. Det har från olika håll vitsordats, att gällande

grundlagsbestämmelser är alltför restriktiva och bl. a. står hindrande

i vägen för fortsatt utveckling av det nordiska samarbetet, särskilt såvitt avser

strävandena att åstadkomma en gemensam nordisk arbetsmarknad för

akademiker. Kritiska röster har dock ej saknats. En del remissinstanser har

hävdat, att reformen bör anstå till dess förslag framlagts till den särskilda

lag, vilken utredningen förutsatt skola komplettera de nya grundlagsbestämmelserna.

Dessa remissinstanser har menat, att frågan om utländsk

medborgares tillträde till statstjänst icke kan överblickas, förrän sådant förslag

föreligger utarbetat. Det har också från en del håll gjorts gällande, att

behovet av att i större utsträckning än nu utnyttja utländska medborgare i

.svensk statstjänst icke är mera trängande än att frågan om en grundlagsändring

bör kunna uppskjutas ännu en fyraårsperiod; med ett sådant uppskov

skulle frågan kunna samordnas med den väntade stora författningsreformen.

De betänkligheter mot förslaget som framkommit hänför sig även

till det förhållandet att det ej föreligger närmare utredning beträffande frågan

i vilken utsträckning svensk medborgare kan påx-äkna tillträde till statstjänst

i övriga nordiska länder. På några håll avvisas principiellt tanken att

-svenska statstjänster i väsentligt större omfattning än f. n. skall stå öppna

för utlänningar.

För egen del är jag liksom utredningen av den uppfattningen, alt det i

åtskilliga fall, där det nu är grundlagsfäst krav på svenskt medborgarskap,

skulle vara gynnsamt för Sverige att för en befattning kunna förvärva en

utlänning med erforderlig kompetens för arbetsuppgifterna. Detta gäller enligt

min mening icke bara tjänster på forskningens eller utbildningens områden

utan även beträffande vissa delar av den offentliga förvaltningen.

Såsom utredningen framhållit bör vid rekryteringen till de statliga befattningarna

statsnyttans krav i vidaste bemärkelse vara vägledande. Att vid val -

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1960

je tillfälle kunna förvärva den för tjänsten bäst lämpade är ett allmänt samhällsintresse.

Av betydelse vid ställningstagandet till den föreliggande frågan är även

sådana faktorer som önskemålet om intensifiering av det mellanfolkliga

samarbetet, icke minst inom Norden, med därav följande ökad rörlighet på

den internationella arbetsmarknaden. För ett litet land som Sverige är det

angeläget att kunna tillgodogöra sig erfarenheter och rön från länder, vilkas

resurser i skilda hänseenden är bättre än våra egna. På vissa områden,

bland annat inom sjukvården, råder i Sverige en svår brist på fackutbildad

personal. Fackmän från främmande länder skulle därför här kunna göra en

för vårt land gagnelig insats. 1 det långa loppet kan det ej vara förmånligt

för vårt land och vårt folk att anlägga strängt nationalistiska synpunkter

på samhällsfrågor av den typ det här gäller.

Som förut nämnts uppställer grundlagen f. n. såsom huvudprincip, att

svenskt medborgarskap är villkor för erhållande av statstjänst. Reglerna

om möjlighet för utländsk medborgare att förväx-va sådan tjänst har konstruerats

som undantag från denna huvudregel. En sådan uppläggning av

lagstiftningen kan knappast betraktas som särskilt anmärkningsvärd i betraktande

av de förhållanden som rådde då de ifrågavarande grundlagsstadgandena

för mer än hundra år sedan utformades. Då det gäller att i dagens

situation ge ny form åt lagstiftningen, synes emellertid mera naturligt

att välja en motsatt utgångspunkt. Lagstiftningen bör sålunda i princip icke

uppställa några hinder för utlänning att erhålla svensk statstjänst. Undantag

från principen bör komma till uttryck genom att i lag anges de fall, då

viss eller vissa tjänster bör förbehållas de egna medborgarna. Såsom utredningen

föreslagit bör den huvudsakliga regleringen av frågan ske genom

särskild lag, stiftad av Konung och riksdag gemensamt. I grundlagen bör

emellertid enligt vad utredningen tänkt sig anges de högre eller eljest mera

betydelsefulla befattningar, vilka bör vara förbehållna svenska medborgare.

Enligt min mening bör därjämte de allmänna grunder, som skall iakttagas

vid stiftandet av den särskilda lagen i ämnet, anges i grundlagen.

I likhet med flera remissinstanser anser jag det emellertid vanskligt åt!

taga definitiv ställning till den tillämnade reformen utan att närmare utredning

verkställts beträffande utformningen av den särskilda lag, som

skulle komplettera grundlagens bestämmelser. En överblick över hela fältet

av de problem, som på förevarande område gör sig gällande, synes nödvändig,

innan mera genomgripande ändringar i grundlagens nuvarande bestämmelser

vidtages. Denna överblick kan vinnas endast om grundlagsbestämmelserna

och föreskrifterna i den särskilda lagen överväges i ett sammanhang.

Enligt det anförda bör det ankomma på utredningen att fullfölja förberedelserna

till reformen genom att — efter de riktlinjer jag angivit och med

beaktande av de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen av

det nu föreliggande betänkandet — utarbeta förslag till den särskilda lag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr lk3 år 1960

vilken förutsättes komina att innefatta den närmare regleringen av förevarande

fråga. Även utformningen av grundlagsreglerna bör i samband härmed

på nytt övervägas. Frågan härom är emellertid föremål även för författningsutredningens

överväganden, låt vara att spörsmålet där icke har

någon mera central betydelse. Utredningen bör följaktligen i nu angivna

avseende utforma sitt förslag i samråd med författningsutredningen. Jag

vill framhålla, att den omständigheten att en fullständig omarbetning av

våra grundlagar pågår medför den fördelen, att utredningen vid utformningen

av grundlagsbestämmelser i ämnet helt kan frigöra sig från innehållet i

den gällande, ålderdomligt avfattade grundlagen.

Emellertid föreligger ett aktuellt behov av jämkningar på särskilda punkter

i den gällande ordningen. Som framgår av den förut lämnade redogörelsen

för betänkandet angående en gemensam nordisk arbetsmarknad för

läkare — vilket betänkande vid företagen remissbehandling i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran — är en revision av 28 § regeringsformen

önskvärd för att en överenskommelse om gemensam nordisk arbetsmarknad

för Sveriges del skall få någon större betydelse. Det är angeläget, att man

snarast möjligt undanröjer hindren för ett sådant vidgat nordiskt samarbete,

som en gemensam arbetsmarknad för läkare skulle innebära. Gällande

lydelse av 28 § regeringsformen medger visserligen att andra än

svenska medborgare utnämnes till läkartjänster, men möjligheterna att utnyttja

detta medgivande begränsas av den i paragrafen uppställda förutsättningen

att vederbörande skall vara »av utmärkt förtjänst». Även beträffande

tandläkar- och sjukskötersketjänster är möjligheterna att anställa utlänningar

begränsade, vilket under rådande förhållanden är olägligt.

En annan grupp befattningar, beträffande vilka det föreligger ett påtagligt

och aktuellt intresse av att kunna till innehavare utse förtjänta utlänningar,

är vissa av de tjänster vid statliga verk och institutioner, som kräver

högre teknisk utbildning. Det kan knappast betecknas som en särskilt

tillfredsställande ordning att medan ett statligt bolag i förevarande hänseende

är så gott som obundet i sin anställningspolitik det statliga ämbetsverket

är utestängt från möjligheten att mera stadigvarande anställa utländska

medborgare i sådana tjänster. Med tekniker åsyftar jag i förevarande

sammanhang framför allt ingenjörer. Enligt min mening bör redan

nu möjlighet öppnas att till de befattningar det här gäller förvärva även

utländska medborgare.

För att tillgodose de nu angivna önskemålen vill jag förorda, att vissa

ändringar vidtages i 28 § regeringsformen utan avvaktan på slutförandet

av utredningen i ämnet. Till eu början föreslås, att det i andra punkten i

första stycket uppställda kravet att vederbörande skall vara »av utmärkt

förtjänst» slopas. Ehuru denna ändring aktualiserats närmast av läkarbristen

synes det ej vara anledning all begränsa den till alt avse läkartjänsterna

utan den bör gälla alla i sammanhanget avsedda befattningar. Vidare

vill jag föreslå den ändringen, att i stället för läkarbefattningar namnes be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 i3 år 1960

fattningar som kräver medicinsk utbildning. Härigenom kommer förutom

läkare att inbegripas tandläkare och sjuksköterskor liksom även veterinärer.

Tilläggas bör därjämte befattningar som kräver teknisk utbildning.

Jag vill i detta sammanhang även av praktiska skäl föreslå sådan jämkning

i grundlagstexten, att de i andra punkten av första stycket avsedda befattningarna

kan sökas av utlänningar under samma former som svenska

medborgare. Det numera betydelselösa undantaget för militära befattningshavare

torde kunna få utgå.

Genom de nu föreslagna ändringarna kommer de grundlagsmässiga hindren

för åstadkommande av en gemensam nordisk arbetsmarknad för akademiker

att å svensk sida undanröjas på stora områden.

Självfallet skall en utlänning ej anställas i exempelvis en teknikerbefattning,

om detta kan anses strida mot landets säkerhetsintressen. Det bör ankomma

på Kungl. Maj:t eller vederbörande underordnade organ att vid

tillsättandet av tjänsten beakta dessa intressen.

Den föreslagna nya lydelsen av grundlagsbestämmelsen innebär, att utländska

medborgare i princip får möjlighet att på samma villkor som landets

egna medborgare konkurrera med dessa om de ifrågavarande tjänsterna.

Det i 28 § andra stycket regeringsformen stadgade kravet på skicklighet

och förtjänst gör emellertid att vid konkurrens mellan i huvudsak lika

kompetenta sökande det svenska medborgarskapet bör ge svensk sökande

företräde framför utländsk medsökande; den närmare anknytning till det

svenska samhället i avseende å språket in. m., som den svenske sökanden

som regel äger, får nämligen anses göra honom mera skickad att uppehålla

befattningen. Vidare är att beakta att rent praktiska skäl i många fall

torde utestänga medborgare från icke-nordiska länder.

Bestämmelserna i 28 § regeringsformen avser visserligen formellt endast

statliga tjänster. Del är emellertid tydligt, alt de nu föreslagna ändringarna

får betydelse även för de kommunala tjänsterna. Exempelvis ökas

möjligheterna att hesätta kommunala läkartjänster med medborgare från

andra länder. Detta förhållande markerar ytterligare reformens betydelse

för främjande av eu internordisk överenskommelse om en gemensam arbetsmarknad

för läkare.

B. Upphävande av städernas förslagsrätt vid tillsättning av borgmästare

eller rådman

Enligt 31 § regeringsformen äger stadsfullmäktige till tjänst som borgmästare

eller lagfaren rådman i stad föreslå tre behöriga personer, bland

vilka Konungen utnämner en till innehavare av tjänsten. Vidare stadgas att

närmare bestämmelser om val för upprättande av förslag till borgmästareeller

rådmanstjänst meddelas genom särskild, av Konungen och riksdagen

samfällt stiftad lag. Sådana bestämmelser har meddelats i lagen den 5 april

1949 (nr 114) om val av borgmästare och rådman.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1960

1 skrivelse (len 16 november 1959 har stadsdomstolsutredningen anfört att

det inflytande vid tillsättning av ledamotstjänst i rådhusrätt som 31 § regeringsformen

tillförsäkrar magistratsstäderna sammanhänger med att dessa

städer själva bekostar sin rättsskipning. Enligt vad utredningen vidare

framhåller kommer den att i sitt slutbetänkande föreslå, att staten övertager

kostnaderna för dessa domstolar. Utredningen påpekar att dess förslag,

vilket beräknas kunna lämnas inom loppet av innevarande år, kommer att

få karaktären av ett principuttalande.

Utredningen hävdar, att om rådhusrätterna förstatligas finns det ej anledning

att bibehålla städernas valrätt vid tillsättande av ledamotstjänst i

rådhusrätt. I samband med ett förstatligande bör därför 31 § regeringsformen

upphävas. Det är emellertid ovisst, när frågan om rådhusrätternas förstatligande

kan komma att föreläggas riksdagen för avgörande. För att genomförandet

av reformen ej skall fördröjas föreslår utredningen, att förslag

redan nu framlägges om upphävande av 31 § regeringsformen. Framlägges

förslaget senare, skulle detta nämligen medföra, att reformen ej kan

genomföras förrän tidigast 1965.

Utredningen anför att om det framdeles skulle visa sig, att frågan om förstatligande

av rådhusrätterna ej kan behandlas av riksdagen inom den valperiod,

som följer på 1960 års andrakammarval, bör det övervägas att till

allmän civillag — exempelvis till 1949 års lag om val av borgmästare och

rådman — överflytta regeringsformens bestämmelser om städernas valrätt

vid tillsättning av domartjänst.

Under hänvisning till de skäl utredningen anfört förordar jag att förslag

nu framlägges för riksdagen om upphävande av 31 § regeringsformen. Enligt

vad jag under hand erfarit avser författningsutredningen att i sitt blivande

betänkande med förslag till ny författning ej upptaga den ifrågavarande

bestämmelsen. I avbidan på resultatet av stadsdomstolsutredningens

arbete torde bestämmelsen böra överföras till 1949 års lag om val av borgmästare

och rådman. Förslag härom torde få föreläggas nästa års riksdag.

C. Talmännens rösträtt

Enligt 52 § regeringsformen tillkommer det riksdagens kamrar att, på

sätt i riksdagsordningen sägs, var för sig utse talman samt en förste och en

andre vice talman. I 33 § riksdagsordningen föreskrives att vardera kammaren

skall vid riksdagens början bland sina ledamöter välja talman samt

en förste och eu andre vice talman.

Om talmännens uppgifter vid riksdagsärendenas behandling i kamrarna

stadgas bl. a. i 51 § riksdagsordningen. I sistnämnda paragraf föreskrives

härjämte, att den som utövar talmansbefattningen ej må deltaga i överläggning

eller omröstning och ej heller något annat föreslå, än som erfordras

till verkställighet av grundlagarna, av riksdagens eller kamrarnas särskilda

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1960

beslut eller i övrigt av de reglementariska stadganden som blivit antagna

för riksdagsärendenas behandling.

Den nuvarande ordningen för utseende av talmän och vice talmän har

gällt sedan år 1921. Tidigare utsågs talmän och vice talmän av Konungen.

Bestämmelserna i 51 § riksdagsordningen med bl. a. förbud för fungerande

talmannen att deltaga i omröstning i kammaren har däremot oförändrade

gällt sedan riksdagsordningens tillkomst år 1866. Motiven för förbudet har

tydligtvis varit dels den ordning, som tidigare gällt för utseende av talman,

och dels tanken att talmannen såsom ledare av förhandlingarna skall intaga

en opartisk ställning. Den person som utses till talman är emellertid

vald till riksdagsledamot i vanlig ordning, och det synes icke riktigt att han

skall vara berövad möjligheten att utöva den viktigaste av de funktioner som

tillkommer sådan ledamot, nämligen att deltaga i avgörandet av ärendena.

Enligt min mening kan ej med fog göras gällande att rösträtt för talmannen

— vilket förekommer i flertalet utländska parlament —- skulle vara oförenlig

med hans ställning såsom ledare av förhandlingarna.

Förevarande fråga torde komma under bedömande vid författningsutredningens

arbete. Den stora författningsreformen kan emellertid icke vara

slutligen genomförd förrän tidigast år 1965. Det synes befogat att utan avvaktan

härpå förelägga riksdagen förslag till grundlagsändring, syftande

till att de fungerande talmännen skall få utöva rösträtt vid ärendenas behandling

i kamrarna. Ändringen torde böra ske så, att orden »eller omröstning»

i 51 § första stycket riksdagsordningen får utgå.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) ändrad lydelse av 28 § regeringsformen;

2) upphävande av 31 § regeringsformen; samt

3) ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen.

Föredraganden hemställer, att förslagen måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr V>3 år 1960

27

Bilaga A

Vid utredningens betänkande fogat förslag till grundlagsändringar

Regeringsformen

§ 17.

Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolv av Honom utnämnda lagkunniga,

erfarna och redliga svenska medborgare, vilka fullgjort vad författningarna

föreskriva dem, som uti domareämbeten må nyttjas. De kallas

justitieråd och utgöra Konungens högsta domstol.

Närmare bestämmelser-----1 mom. stadgar.

§ 18.

Konungens rätt att pröva och avgöra besvär, som jämlikt författningarna

må hos Konungen fullföljas i statsdepartementen, skall i den omfattning,

som bestämmes i särskild lag, stiftad av Konungen och riksdagen samfällt

enligt den i 87 § 1 mom. stadgade ordning, uppdragas minst sju av Konungen

utnämnda svenska medborgare, som förvaltat civil beställning samt däruti

ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas regeringsråd och

utgöra Konungens regeringsrätt. Minst två tredjedelar av hela antalet regeringsråd

skola hava fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som

uti domareämbeten må nyttjas.

Närmare bestämmelser---omförmälda lag.

§ 27.

Till justitiekansler må Konungen nämna en lagfaren, skicklig och oväldig

svensk medborgare, som i domarevärv varit nyttjad. Denne, såsom Konungens

högste ombudsman, åligge förnämligast, att föra eller låta föra Konungens

talan i mål, som röra kronans rätt, samt att, å Konungens vägnar, hava

lillsyn över rättvisans handhavande och i sådan egenskap beivra fel, som

av domare och ämbetsmän begångne bliva.

§ 28.

Konungen äger att i statsrådet utnämna och befordra män och kvinnor

till alla de ämbeten och tjänster, högre och lägre, vilka äro av den egenskap,

att Konungen fullmakter därå utfärdar, dock böra vederbörande förut med

förslag hava inkommit, där sådana hittills ägt rum.

Att endast svensk medborgare kan utnämnas till statsråd, justitieråd,

regeringsråd och justitiekansler följer av vad därom stadgats. Till innehavare

av annan i 35 § angiven syssla eller med sådan jämförlig chefstjänst

eller av domarämbete eller av officersbefattning ävensom till ärkebiskop

eller biskop må ock allenast svensk medborgare utnämnas. Utlänning må

dock nämnas till konsul, där lön ej är med befattningen förenad. 1 vad mån

härutöver visst medborgarskap må uppställas som villkor för erhållande av

ämbete eller tjänst, därom stadgas i särskild lag stiftad i den ordning 87 $

1 mom. föreskriver.

Konungen fäste--------departementet höra.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1960

§ 72.

Riksbanken förbliver —--stiftad lag.

Fullmäktige för riksbanken skola vara sju svenska medborgare, av vilka

Konungen för tre år i sänder förordnar en jämte en suppleant och de övriga

sex jämte sex suppleanter väljas av riksdagen för tid och på sätt i riksdagsordningen

sägs. Den av Konungen förordnade ordinarie ledamoten vare fullmäktiges

ordförande, men må ej utöva annan befattning inom riksbankens

styrelse. Fullmäktig, som av riksdagen vägrats ansvarsfrihet, skall avgå från

sin befattning. De av Konungen för fullmäktig eller suppleant meddelade

förordnanden må återkallas, när Konungen så prövar skäligt.

Fullmäktige utse---till efterrättelse.

§ 96.

Riksdagen skall förordna två för lagkunskap och utmärkt redlighet kända

svenska medborgare, den ene såsom justitieombudsman och den andre

såsom militieombudsman, att i egenskap av riksdagens ombud, efter den

instruktion riksdagen för dem utfärdat, hava tillsyn över lagars och författningars

efterlevnad i vad de skola av dem, som i allo äro underkastade ämbetsansvar,

tillämpas samt vid vederbörliga domstolar i laga ordning tilltala

dem, som uti sina ämbetens utövning av våld, mannamån eller annan

orsak någon olaglighet begått eller underlåtit att sina ämbetsplikter behörigen

fullgöra. Ombudsmännen vare i all måtto underkastade samma ansvar

och plikt, som allmän lag och rättegångsordning för aktörer utstaka.

Riksdagsordningen

§ 70.

1. De sex---honom återstått.

2. Riksdagen skall jämväl välja fullmäktige att, jämlikt särskilt reglemente,

förvalta riksgäldskontorets medel och tillhörigheter. Fullmäktige i

riksgåldskontoret äro sju svenska medborgare, vilka väljas för tiden från

valet, till dess sådant val under tredje året därefter försiggått. Ordförande

bland fullmäktige väljes särskilt. Av de övriga sex skola två årligen avgå.

Har fullmäktig före utgången av den bestämda tjänstgöringstiden avgått,

eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för den tid, som för

honom återstått. Då val av ordförande äger rum, utses denne före övriga

fullmäktige.

3. Val av---utfalla lika.

§ 72.

Riksdagen förordnar årligen inom sex dagar efter dess öppnande till revisorer

tolv svenska medborgare, vilka till halva antalet av vardera kammaren

utses, att enligt regeringsformen och särskild instruktion granska statsverkets,

riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning.

Revisor utövar sin befattning till dess nytt val av revisorer förrättas.

Revisorerna välja--— vidare behandling.

Stockholm 1960. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

600047

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.