Med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 11 § strafflagen, m. m
1960-04-29 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1960:158, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 11 § strafflagen, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1960
1
Nr 158
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 10 kap. 11 § strafflagen, m. m.;
given Stockholms slott den 29 april 1960.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 11 § strafflagen;
2) lag angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 9 april 1937 (nr 119)
om verkställighet av bötesstraff;
3) lag angående ändrad lydelse av 2 och 8 §§ lagen den 19 maj 1944 (nr
215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga;
4) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 december 1952 (nr 789)
med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig; samt
5) lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 20 december 1946 (nr 862)
med vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig.
GUSTAF ADOLF
Sven af Geijerstam
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa av den nya barnavårdslagen föranledda,
huvudsakligen formella ändringar i strafflagstiftningen. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 158
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1960
1) Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 10 kap. 11 § strafflagen
Härigenom förordnas, att 10 kap. 11 § strafflagen1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
11 §•
Tager man lös den som är anhållen,
häktad eller fånge eller eljest
för annat än sjukvård eller skyddsuppfostran
berövad friheten eller
främjar annorledes hans flykt, dömes
för främjande av flykt till fängelse
eller till straffarbete i högst fyra
år. Är brottet att anse som ringa,
vare straffet böter eller fängelse.
Försök straffes
(Föreslagen lydelse)
11 §•
Tager man lös den som är anhållen,
häktad eller fånge eller eljest
för annat än sjukvård eller vård enligt
barnavårdslagen berövad friheten
eller främjar annorledes hans
flykt, dömes för främjande av flykt
till fängelse eller till straffarbete i
högst fyra år. Är brottet att anse
som ringa, vare straffet böter eller
fängelse.
----kap. stadgas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.
Senaste lydelse se SFS 1948: 448.
Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1960
3
2) Förslag
till
Lag angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 9 april 1937 (nr 119) om
verkställighet av bötesstraff
Härigenom för ordnas, att 9 § lagen den 9 april 1937 om verkställighet av
bötesstraff1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
9 §.
Där någon enligt meddelat beslut
intagits å allmän alkoholistanstalt
eller tvångsarbetsanstalt eller för
skyddsuppfostran i skola tillhörande
barna- och ungdomsvården eller där
någon frivilligt ingått å allmän alkoholistanstalt
och därvid förbundit
sig att kvarstanna å anstalten ett år,
vare beslut om förvandling som
dessförinnan meddelats förfallet;
och må förvandling ej ske av böter
som ådömts före intagandet. Böter,
som ådömts efter intagandet men
före utskrivningen, må ej förvandlas
med mindre anstaltens styrelse det
påkallar.
(Föreslagen lydelse)
9 §.
Där någon enligt meddelat beslut
intagits å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare
eller tvångsarbetsanstalt
eller för samhällsvård i ungdomsvårdsskola
eller där någon frivilligt
ingått å allmän vårdanstalt
för alkoholmissbrukare och därvid
förbundit sig att kvarstanna å anstalten
ett år, vare beslut om förvandling
som dessförinnan meddelats
förfallet; och må förvandling ej
ske av böter som ådömts före intagandet.
Böter, som ådömts efter intagandet
men före utskrivningen,
må ej förvandlas med mindre anstaltens
styrelse det påkallar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.
1 Senaste lydelse so SFS 1952: 314.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1960
3) Förslag
till
Lag angående ändrad lydelse av 2 och 8 §§ lagen den 19 maj 1944 (nr 215)
om eftergift av åtal mot vissa underåriga
Härigenom förordnas, att 2 och 8 §§ lagen den 19 maj 1944 om eftergift
av åtal mot vissa underåriga1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Gällande lydelse)
2 §.
Eftergift av åtal må äga rum,
om den underårige omhändertages
för skyddsuppfostran eller blir föremål
för annan därmed jämförlig
åtgärd eller utan dylik åtgärd erhåller
särskild tillsyn eller lämplig sysselsättning
samt det med skäl kan
antagas att härigenom vad som är
lämpligast för hans tillrättaförande
vidtages, eller
om brottet är ringa och det uppenbarligen
skett av okynne eller förhastande.
Åtal skall----------
8 §•
Angående eftergift av åtal mot den
som dömts till tvångsuppfostran eller
ungdomsfängelse eller som för
skyddsuppfostran intagits i skyddshem
eller allmän uppfostringsanstalt
eller som intagits å allmän alkoholistanstalt
finnes särskilt stadgat.
(Föreslagen lydelse)
2 §.
Eftergift av åtal må äga rum,
om den underårige omhändertages
för samhällsvård enligt 29 § barnavårdslagen
eller blir föremål för annan
därmed jämförlig åtgärd eller
utan dylik åtgärd erhåller särskild
tillsyn eller lämplig sysselsättning
samt det med skäl kan antagas att
härigenom vad som är lämpligast
för hans tillrättaförande vidtages, eller
om
brottet är ringa och det uppenbarligen
skett av okynne eller förhastande,
allmän synpunkt.
8 §•
Angående eftergift av åtal mot den
som dömts till ungdomsfängelse eller
som för samhällsvård inskrivits vid
ungdomsvårdsskola eller som intagits
å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare
finnes särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.
1 Senaste lydelse av 2 § se SFS 1952: 790.
Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1960
5
4) Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 december 1952 (nr 789) med
vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 30 december 1952 med vissa bestämmelser
om påföljd för brott av underårig skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
1 §•
Är tilltalad i sådan ålder att
skyddsuppfostran kan förekomma
och övertygas lian om brott som
kan medföra fängelse eller straffarbete,
må rätten, i stället för att döma
till straff för brottet eller, därest han
övertygas jämväl om annat brott, för
brotten gemensamt, efter hörande
av barnavårdsnämnd överlämna åt
nämnden att vidtaga åtgärd för hans
omhändertagande för skyddsuppfostran.
Beträffande den som är elev i
skola tillhörande barna- och ungdomsvården
skall vad nu sagts om
barnavårdsnämnd i stället gälla skolans
styrelse.
Vad i--------- —
Bestämmelsen i--—- -— —- --
(Föreslagen lydelse)
1 §•
Är tilltalad i sådan ålder att samhällsvård
enligt 29 § barnavårdslagen
kan förekomma och övertygas han
om brott som kan medföra fängelse
eller straffarbete, må rätten, i stället
för att döma till straff för brottet eller,
därest han övertygas jämväl om
annat brott, för brotten gemensamt,
efter hörande av barnavårdsnämnd
överlämna åt nämnden att vidtaga åtgärd
för hans omhändertagande för
sådan vård. Beträffande den som är
elev vid ungdomsvårdsskola skall
vad nu sagts om barnavårdsnämnd i
stället gälla skolans styrelse.
---stycket sägs.
---— eller författning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.
6
Kungl. Maj.tsproposition nr 158 år 1960
5) Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 20 december 1946 (nr 862) med
vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig
Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 20 december 1946 med vissa bestämmelser
om mål rörande brott av underårig1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
4 §.
Förekommer i mål mot underårig
anledning att döma till frihetsstraff
eller förvaring eller att meddela villkorligt
anstånd med straffs ådömande
eller att överlämna åt barnavårdsnämnd
eller skolstyrelse att vidtaga
åtgärd för hans omhändertagande för
skyddsuppfostran, böra för tjänstgöring
i nämnd företrädesvis anlitas
nämndemän med insikt och erfarenhet
i vård och fostran av ungdom.
(Föreslagen lydelse)
4 §.
Förekommer i mål mot underårig
anledning att döma till frihetsstraff
eller förvaring eller att meddela villkorligt
anstånd med straffs ådömande
eller att överlämna åt barnavårdsnämnd
eller skolstyrelse att vidtaga
åtgärd för hans omhändertagande för
samhällsvård enligt 29 § barnavårdslagen,
böra för tjänstgöring i nämnd
företrädesvis anlitas nämndemän
med insikt och erfarenhet i vård
och fostran av ungdom.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.
1 Senaste lydelse se SFS 1958: 9.
Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1960
7
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 april 1960.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Lindsiröm,
Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson,
af Geijerstam, Nordlander.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa av den nya
barnavårdslagen föranledda ändringar i strafflagstiftningen samt anför därvid
följande.
För årets riksdag har genom proposition (nr 10) framlagts förslag till
bl. a. lag om samhällets vård av barn och ungdom (barnavårdslag). Detta
lagförslag har numera med en mindre jämkning antagits av riksdagen
(andra lagutskottets uti. nr 5, riksd. skr. nr 152). Lagen skall träda i kraft
den 1 januari 1961.
Den nya barnavårdslagen vilar i väsentliga delar på samma grundsatser
som den ännu gällande barnavårdslagen av år 1924. Barnavårdsnämnderna
skall ha att ingripa tillrättaförande i anledning av barns och ungdomars
beteende under i huvudsak samma förutsättningar som för närvarande, och
ingripande skall liksom hittills ske genom förebyggande åtgärder eller omhändertagande.
Begreppet »skyddsuppfostran» förekommer emellertid inte
i den nya lagen. I stället användes i denna uttrycket »samhällsvård» som
beteckning för samhällets omsorg om de omhändertagna i de här avsedda
fallen (29 §). Denna beteckning har därjämte bibehållits för fall, motsvarande
samhällsvård enligt gällande lag. En annan nyhet är, att barnavårdsnämnderna
får möjlighet att under vissa förutsättningar ingripa med piovisoriskt
omhändertagande under den tid som åtgår för utredning av ett
ärende. Sådant ingripande, som får bestå högst fyra veckor, benämnes omhändertagande
för utredning (30 §). Vidare kan nämnas, att den allmänt
brukade och accepterade beteckningen »ungdomsvårdsskola» användes i
den nya lagen i stället för gällande lags »skola tillhörande barna- och ungdomsvården».
De nu berörda nyheterna inom barnavårdslagstiftningen föranleder vissa
jämkningar i olika lagar på straffrättens område. Frågan om dessa lagändringar
torde nu böra upptagas till behandling. Däremot är jag inte betedd
att i detta sammanhang gå in på spörsmål som gäller gränsdragningen
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1980
mellan kriminalvård och socialvård, såvitt avser unga lagöverträdare, eller
samordnandet av domstolarnas och barnavårdsorganens verksamhet beträffande
sådana lagöverträdare. Som anförts i propositionen nr 10 får dessa
spörsmål upptagas i samband med det arbete på utformningen av det straffrättsliga
påföljdssystemet över huvud, vilket för närvarande bedrives inom
justitiedepartementet på grundval av strafflagberedningens förslag till
skyddslag.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 december 1958 har riksdagens justitieombudsman
framhållit, att lagen den 30 december 1952 med vissa bestämmelser
om påföljd för brott av underårig visat sig ge upphov till vissa otillfredsställande
verkningar, samt ifrågasatt om icke dessa brister bör avhjälpas
genom lagändring. De av justitieombudsmannen påtalade bristerna
består däri, att det i några fall förekommit att lagöverträdare i åldern mellan
18 och 21 år av domstol överlämnats till barnavårdsnämnd, ehuru förutsättningar
för beslut om skyddsuppfostran ej funnits. Möjligheterna för
barnavårdsnämnd att ingripa mot lagöverträdare över 18 år är nämligen
begränsade. I de avsedda fallen har antingen barnavårdsnämnden ansett sig
vara i ett tvångsläge och icke ha haft annat val än att följa domstolens rekommendation
om skyddsuppfostran eller också resultatet blivit, att nämnden
vägrat att besluta om skyddsuppfostran och att den dömde undgått
varje påföljd av sin brottslighet. Vad angår riktlinjerna för en ändrad xeglering
uttalar justitieombudsmannen i skrivelsen, att en fullt tillfredsställande
lösning av förevarande spörsmål icke synes kunna uppnås, med
mindre domstol frånkännes befogenhet att beträffande personer i åldern
mellan 18 och 21 år förordna om överlämnande för skyddsuppfostran, därest
icke vederbörande barnavårdsmyndighet i avgivet yttrande funnit förutsättningar
för dess ingripande vara för handen och därför förklarat sig
beredd att medverka till sådan påföljd. Har emellertid barnavårdsmvndighet
tillstyrkt skyddsuppfostran, synes det å andra sidan justitieombudsmannen
för påföljdens inträde tillräckligt, att domstolen förordnar i enlighet
med vad barnavårdsmyndigheten tillstyrkt. Det nuvarande systemet
med ett senare beslut av barnavårdsnämnd och åtföljande underställning
till länsstyrelse jämte besvärsmöjlighet torde i detta fall ej erfordras, enär
skäliga anspråk på rättssäkerhet måste anses tillgodosedda genom möjligheten
att fullfölja talan i judiciell väg. I skrivelsen framhålles ytterligare,
att vissa fördelar från rättssäkerhetssynpunkt måhända kan vinnas, om
den för närvarande på barnavårdsnämnd ankommande uppgiften att avge
yttrande till domstolen överflyttas på länsstyrelsen, givetvis efter hörande
av vederbörande barnavårdsnämnd.
Justitieombudsmannens skrivelse berör delvis principerna för den brottspåföljd
som består i överlämnande för skyddsuppfostran. Avgörandet av
dessa spörsmål bör enligt min mening inte ske nu utan i samband med att
påfölj dssystemet även i övrigt utformas. Jag kan alltså inte tillstyrka sådan
ändring i 1952 års lag som ifrågasatts i skrivelsen. Att märka är även, att
sådana fall som påtalats i denna knappast skall behöva förekomma sedan
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1960
den nya barnavårdslagen trätt i kraft. Enligt denna får nämligen barnavårdsnämnderna
vidgade möjligheter att ingripa mot lagöverträdare i åldern
mellan 18 och 21 år. Som huvudregel skall visserligen alltjämt gälla,
att barnavårdsnämnd icke skall ingripa beträffande en lagöverträdare som
har fyllt 18 år. Men undantag skall gälla då hans livsföring i övrigt utgör
tillräcklig anledning för ett ingripande enligt barnavårdslagen eller sådant
med hänsyn till pågående behandling inom barnavården eller av annan särskild
anledning befinnes lämpligast för hans tillrättaförande. Jag vill i detta
sammanhang framhålla betydelsen av att domstolen inte överlämnar en
lagöverträdare för omhändertagande inom barnavården utan att dessförinnan
noggrant ha prövat, att dylikt omhändertagande i det föreliggande
fallet kan och bör göras. Såsom framgår av det nyss anförda påkallar de
fall, då vederbörande fyllt 18 år, härvid särskild uppmärksamhet.
Jag övergår härefter till redogörelse för de särskilda ändringsförslagen.
Ändring i strafflagen
I 10 kap. 11 § strafflagen stadgas straff för främjande av flykt. Stadgandet
avser den som är anhållen, häktad eller fånge eller eljest för annat än
sjukvård eller skyddsuppfostran berövad friheten. Som redan nämnts motsvaras
skyddsuppfostran i den nya barnavårdslagen av samhällsvård enligt
29 §. Undantaget från tillämpningsområdet för ifrågavarande stadgande i
strafflagen bör emellertid utsträckas att även omfatta utredningsfallen. De
som omhändertages för utredning skall nämligen behandlas på principiellt
samma sätt som de för samhällsvård omhändertagna. Har omhändertagandet
föranletts av den unges eget beteende, skall han sålunda i båda fallen
kunna intagas i ungdomsvårdsskola eller annan anstalt, där han kan kvarhållas
mot sin vilja. Den nya barnavårdslagen innehåller liksom gällande
lag en särskild straffbestämmelse för det fall att någon hjälper en omhändertagen
att rymma. Denna bestämmelse avser såväl de för utredning som de
för samhällsvård omhändertagna. Då det inte torde vara påkallat att i lagtexten
särskilt ange de olika fallen — det kan erinras om att uttrycket
»sjukvård» här brukas i vidsträckt bemärkelse och bl. a. omfattar alkoholistvård
— synes det lämpligast att utbyta ordet »skyddsuppfostran» mot
ett uttryck som täcker hela området. I enlighet med den terminologi, som
använts i det till lagrådet remitterade förslaget till brottsbalk, vill jag föreslå
uttrycket »vård enligt barnavårdslagen». Härmed avses då att från tilllämpningsområdet
undantaga alla, som omhändertagits av barnavårdsnämnd
och placerats på sådant sätt att de kan anses vara berövade friheten.
Stadgandet kommer däremot i fortsättningen liksom hittills att bli tillämpligt
beträffande den som av polismyndighet tagits i preliminärt förvar i avbidan
på beslut av barnavårdsnämnd (33 § nya barnavårdslagen, motsvarande
31 § 3 st. 1924 års lag).
10
Kungl. Maj.ls proposition nr lö<S år 1960
Ändring i lagen om verkställighet av bötesstraff
Den allmänna regeln om förvandling av obetalda böter är underkastad
olika inskränkningar. Undantag gäller bl. a. enligt 9 § lagen om verkställighet
av bötesstraff för vissa fall, där förvandlingsstraffet skulle komma att
konkurrera med annan frihetsberövande åtgärd. Dessa undantag avser de
fall, »där någon enligt meddelat beslut intagits å allmän alkoholistanstalt eller
tvångsarbetsanstalt eller för slcyddsuppfostran i skola tillhörande barnaoch
ungdomsvården eller där någon frivilligt ingått å allmän alkoholistanstalt
och därvid förbundit sig att kvarstanna å anstalten ett år». Det synes
vara lämpligt att i förevarande sammanhang anpassa stadgandets terminologi
till den nya barnavårdslagen. Samtidigt bör lagtexten också jämkas med
hänsyn till att lagen om nykterlietsvård använder benämningen »allmän
vårdanstalt för alkoholmissbrukare» i stället för den i den tidigare alkoholistlagen
brukade benämningen »allmän alkoholistanstalt».
Som redan berörts har det avsetts, att den som på grund av eget beteende
omhändertages för utredning skall kunna intagas i ungdomsvårdsskola.
Det kan möjligen ifrågasättas, huruvida icke även sådan intagning bör hindra
bötesförvandling. Med hänsyn till att det här gäller ett kortvarigt och allenast
provisoriskt frihetsberövande anser jag dock inte att det bör ha sådan
verkan.
Ändring i lagen om eftergift av åtal mot vissa underåriga
Genom lagen den 19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga
har stadgandet i 5 kap. 1 § strafflagen om den s. k. straffmyndighet såldern
kompletterats med bestämmelser som medger åtalseftergift under vissa förutsättningar
för brott begånget av någon som är mellan 15 och 18 år. För
att 1944 års lag skall vara tillämplig krävs, att brottet kan medföra svårare
straff än böter. Åtalseftergift kan enligt 2 § äga rum bl. a. om den underårige
omhändertages för skyddsuppfostran eller blir föremål för annan
därmed jämförlig åtgärd eller utan dylik åtgärd erhåller särskild tillsyn
eller lämplig sysselsättning samt det med skäl kan antagas att härigenom
vad som är lämpligast för hans tillrättaförande vidtages. De åtgärder — förutom
skyddsuppfostran — som ifrågakommer enligt gällande barnavårdslag
är förmaning till föräldrarna och varning till den unge, anvisande av
arbete, bostad och utbildning, eventuellt i anstalt upprättad till stöd för hemuppfostran.
Samtliga dessa åtgärder kan förenas med övervakning. Den nya
barnavårdslagen medger motsvarande förebyggande åtgärder men därjämte
har åtgärdssystemet byggts ut med hjälpåtgärder, innefattande råd och stöd,
samt nya former av föreskrifter rörande den underåriges levnadsförhållanden,
varav särskilt märkes förbud att använda rusdrycker eller narkotiska
medel samt föreskrift om förfogande över arbetsförtjänst eller andra till
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1960
gångar. Nyheterna på detta område synes inte behöva föranleda ändring i
2 § förevarande lag. I detta lagrum bör därför annan ändring inte göras än
att ordet »skyddsuppfostran» utbytes mot »samhällsvård enligt 29 § barnavårdslagen».
I 8 § av 1944 års lag har intagits erinran om särskilda bestämmelser angående
åtalsprövning i annan lagstiftning. Med hänvisningen avses lagen
om tvångsuppfostran, lagen om ungdomsfängelse, barnavårdslagen och alkoholistlagen.
Stadgandet torde i förevarande sammanhang böra jämkas
med hänsyn till att lagen om tvångsuppfostran år 1947 upphävts samt till
den ändrade terminologien i den nya barnavårdslagen och lagen om nykterhet
svård.
Ändring i lagen med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig
Genom 1 § 1952 års lag med vissa bestämmelser om påföljd för brott av
underårig har domstol såsom redan berörts fått möjlighet att i stället för
att döma till straff överlämna en tilltalad för skyddsuppfostran. Förutsättningarna
är, att den tilltalade är i sådan ålder att skyddsuppfostran kan
förekomma samt att han övertygas om brott som kan medföra fängelse eller
straffarbete. Stadgandet äger samband med principen, att när det gäller
anstaltsvård för lagöverträdare under 18 år, vården skall äga rum i barnavårdens
regi och inte i kriminalvårdens. Denna princip har kommit till uttryck
genom att i lagens 2 § upptagits ett förbud mot att, där ej särskilda
skäl föreligger, döma den som ej fyllt 18 år till fängelse, straffarbete eller
förvaring. Skyddsuppfostran behöver i dessa fall dock inte alltid innebära
anstaltsvård. I 35 § 1 mom. gällande barnavårdslag är visserligen huvudregeln,
att den som omhändertagits på grund av sitt eget beteende skall intagas
i ungdomsvårdsskola, men denna regel är inte ovillkorlig. Den omhändertagne
kan i stället överlämnas till bl. a. enskilt hem, om sådant anses
lämpligare för honom och våda för andras sedliga utveckling icke kan befaras
uppkomma därigenom. I detta avseende innefattar den nya barnavårdslagen
den ändringen, att vård i enskilt hem skall komma i fråga i första
hand oavsett den omhändertagnes ålder och anledningen till omhändertagandet.
Samtidigt lämnas dock den anvisningen att den vårdform skall
väljas som med hänsyn till den omhändertagnes ålder, utveckling och egenskaper
får anses bäst främja hans väl och tillgodose behovet av uppsikt över
honom. Den ändring av behandlingsreglerna som sålunda beslutats behöver
enligt min mening ej föranleda någon ändring i sak av 1952 års lag. I denna
bör därför inte vidtagas annan ändring än som betingas av att skyddsuppfostran
i den liva barnavårdslagen motsvaras av samhällsvård enligt
29 §.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1960
Ändring i lagen med vissa bestämmelser om mål rörande brott
av underårig
Enligt 4 § lagen den 20 december 1946 med vissa bestämmelser om mål
rörande brott av underårig bör för tjänstgöring i nämnd i vissa fall företrädesvis
anlitas nämndemän med insikt och erfarenhet i vård och fostran av
ungdom. Bestämmelsen är tillämplig bl. a. i fall, där anledning förekommer
att med stöd av 1952 års lag överlämna den tilltalade för skyddsuppfostran.
Det torde vara lämpligt att anpassa även detta stadgande till terminologien i
den nya barnavårdslagen. Härför erfordras endast att ordet »skyddsuppfostran»
utbytes mot »samhällsvård».
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft samtidigt med den nya
barnavårdslagen eller alltså den 1 januari 1961.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet
upprättats såsom Bilaga1 till detta protokoll fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 11 § strafflagen;
2) lag angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 9 april 1937 (nr 119) om
verkställighet av bötesstraff;
3) lag angående ändrad lydelse av 2 och 8 §§ lagen den 19 maj 19U (nr
215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga;
4) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 december 1952 (nr 789) med
vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig; samt
5) lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 20 december 1946 (nr 862) med
vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Clas Amilon
1 Bilagan, som frånsett en mindre redaktionell jämkning är likalydande med de vid propositionen
fogade lagförslagen, har här uteslutits.
Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1960
13
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 april
1960.
Närvarande:
justitieråden Beckman,
E. SÖDERLUND,
Tammelin,
regeringsrådet Nevrell.
Enligt lagrådet den 20 april 1960 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 8 april 1960, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 11 § strafflagen;
2) lag angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 9 april 1937 (nr 119) om
verkställighet av bötesstraff;
3) lag angående ändrad lydelse av 2 och 8 §§ lagen den 19 maj 1944 (nr
215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga;
4) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 december 1952 (nr 789)
med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig; samt
5) lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 20 december 1946 (nr 862) med
vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av
hovrättsassessorn Holger Romander.
Lagrådet yttrade:
Förslagen, som avse vissa av den nya barnavårdslagen föranledda, huvudsakligen
formella ändringar, lämnas av lagrådet utan erinran.
Ur protokollet:
Clas Amilon
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1960
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 april 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
tillförordnade chefen för justitiedepartementet, statsrådet af Geijerstam,
lagrådets den 27 april 1960 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 8
i samma månad remitterade förslagen till
1) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 11 § strafflagen;
2) lag angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 9 april 1937 (nr 119)
om verkställighet av bötesstraff;
3) lag angående ändrad lydelse av 2 och 8 §§ lagen den 19 maj 19M (nr
215) om eftergift av åtal mot vissa underåriga;
4) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 december 1952 (nr 789)
med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig; samt
5) lag om ändrad lydelse av i § lagen den 20 december 19b6 (nr 862)
med vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig.
Med förmälan att förslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att desamma, efter en mindre redaktionell jämkning, måtte
jämlikt 87 § regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ulla Larsson
800698 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1960:347 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 s. 5 i texten
- 1LU 1960:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 11 § strafflagen, m. m. s. 1 i texten