Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 26 § förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, m. m

1960-05-13 · 40 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 38 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:164, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 26 § förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 är 1960

1

aiilssWI

Nr 164

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 26 § förordningen

den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

m. m.; given Stockholms slott

den 13 maj 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till • >-

1) förordning angående ändrad lydelse av 26 § förordningen den 3 april

1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning;

2) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)

om allmän energiskatt;

3) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)

om varuskatt; samt

4) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85)

om försäljningsskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till sådana ändringar av energiskatteförordningen,

1941 års förordning om varuskatt och försälj ningsskatteförordningen

som föranledes av den i 1958 års tulltaxa begagnade nya nomenklaturen.

Ändringarna är med få undantag av rent formell karaktär. På

några punkter har emellertid anknytningen till den nya tulltaxan föranlett

mindre jämkningar — huvudsakligen i liberaliserande riktning — i skattepliktens

omfattning.

I anslutning härtill föreslås i fråga om den särskilda varuskatten, att

importgrossister skall kunna registreras hos kontrollstyrelsen och erlägga

skatt till denna myndighet. Vidare framlägges förslag att rationalisera förfarandet

vid uttagande av den speciella skatten på spelkort genom att inarbeta

denna skatt i den särskilda varuskatten.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1961.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 164

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1960

Förslag

i till /

förordning angående ändrad lydelse av 26 § förordningen den 3 april 1959

(nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

VI i fei

Härigenom förordnas, att 26 § förordningen den 3 april 1959 om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

km !r.bo ;:s: -.-a
26

§.

Skattskyldig åligger —--angivet skattebelopp.

När synnerliga -*--— skattens erläggande.

Skatt må erläggas i hela kronor så

att överskjutande öretal bortfaller.

ti '': f '' : _______ ''i'' ■

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961.

1

JO

JO

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1960

3

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)

om allmän energiskatt

Härigenom förordnas, att 28 § förordningen den 31 maj 1957 om allmän

energiskatt skall upphöra att gälla, att 18 och 27 §§ samma förordning1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att den vid förordningen

fogade förteckningen över vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt skall

erläggas2, skall erhålla den ändrade lydelse som framgår av härvid fogad

bilaga.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

18 §.

Beskattningsmyndighet är---

Vad i förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning är

stadgat skall äga tillämpning på energiskatt,

för vilken kontrollstyrelsen

är beskattningsmyndighet.

fall kontrollstyrelsen.

Vad i förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning är

stadgat skall äga tillämpning på energiskatt,

för vilken kontrollstyrelsen

är beskattningsmyndighet. Bestämmelserna

i 46 § nämnda förordning

skola gälla jämväl vid införsel.

27 §.

Där skatt----— — i allmänhet.

Skatten skall i fråga om varje varuparti,

som särskilt anmälts till författning,

påföras i hela kronor, så att

överskjutande öretal bortfaller.

Om betalningsanstånd------finnes stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961. De äldre bestämmelserna

skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som

hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 18 § se 1959: 96.

! Senaste lydelse av förteckningen se 1958: 32.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 16A år 1960

Bilaga

a»! åt ii i

»il jr»ds i''.i .»''*,> • nnnimii Mm-iÄQfin jjiiinfrioiot

Förteckning

över

vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt skall erläggas,

i tulltaxan hänförliga till nedanstående

tulltaxenummer

Tulltaxe-

nummer

Bränsle

U\> \ ■ vu Ai»!

Skattesats

ur 27.01

Stenkol ................................................

12 kronor för ton

ur 27.01

Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande lasta

bränslen, framställda av stenkol ........................

6 kronor för ton

ur 27.02

Brunkolsbriketter ......................................

ifiiuof.rnlln ittuntAir

6 kronor för ton

ur 27.04

ur 27.04

t * • - i K i lij j

14 kronor för ton

Koksstybb och koksbriketter............................

i\ i

6 kronor för ton

ur 27.10

Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor med en

viskositet i cSt-enheter av:

högst 20 vid 20’ C (skatteklass I) . .....................

25 kronor för m*

mer än 20 vid 20’ C (skatteklass II) ..................

16 kronor för m*

liv i

. ■ Ii:-.'' i \ !'' ii.''.-'' J

ur 27.10

Blandningar, innehållande alkohol (etanol, etylalkohol),

avsedda för användning till motordrift ..................

>i i f.miilim lyiUiUU''» i

Anm. Allmän energiskatt skall icke erläggas för inom riket

framställd blandning, hänförlig till nr 27.10 eller 38.19,

9 öre för liter

ur 38.19

i den mån energiskatt erlagts för i blandningen in- gående produkter, för vilka dylik skatt skall erläggas.

Ji. till}; i )‘i fl?(*

.i ii(h ■. i i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16A år 1960

5

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)

om varuskatt

Härigenom förordnas, att rubriken till förordningen den 25 maj 1941 om

varuskatt samt rubrikerna till 4—6 §§ och till 8 § samma förordning skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att 8 § 6 mom. nämnda förordning

skall upphöra att gälla, att 1—3 §§, 4 § 4 och 5 mom., 5 och 6 §§ samt

8 § 1 och 3—5 mom. nämnda förordning1 skola erhålla den ändrade lydelse

som i det följande sägs, samt att den vid förordningen fogade förteckningen

över varor, för vilka varuskatt skall erläggas, skall erhålla den ändrade lydelse

som framgår av härvid fogad bilaga2; och skall i följd härav förordningen,

utom i fråga om ingressen och de den 25 maj 1941 meddelade övergångsbestämmelserna,

hava följande lydelse3.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Förordning om varuskatt Förordning om särskild varuskatt

Skattskyldighetens omfattning

1 §•

För vara, som är upptagen i en För vara, som är upptagen i en

vid denna förordning fogad förteck- vid denna förordning fogad förteckning,

skall, där den tillverkas yrkes- ning, skall, där den tillverkas yrkesmässigt

inom riket för avsalu eller mässigt inom riket för avsalu eller

för vidare bearbetning eller ock in- för vidare bearbetning eller ock införes

till riket, enligt vad nedan sägs föres till riket, enligt vad nedan sägs

till staten erläggas särskild skatt till staten erläggas särskild skatt

(varuskatt). (särskild varuskatt).

Såsom skattepliktig tillverkning är att anse även omformning eller omarbetning

av vara, avsedd att hållas till salu i sålunda förändrat skick. I

fråga om varor, avsedda att saluhållas i särskild förpackning, såsom flaskor,

tuber, burkar eller dylikt, är varans anbringande i förpackningen jämväl

att anse såsom skattepliktig tillverkning.

Skatt utgår icke för vara, som å apotek beredes för försäljning enligt recept

av läkare, veterinär eller tandläkare.

2 §•

Skatten skall för vara, som tillver- 1. Skattskyldighet inträder

kas inom riket, erläggas av tillverka- a) för vara, som tillverkas inom

ren och för vara, som införes till ri- riket, när varan av tillverkaren leveket,

av den för vars räkning införseln reras till köpare eller tages i anspråk

äger rum. för vidare bearbetning;

1 Senaste lydelse av 1 och 5 §5 se 1948: 66, av 3 § 1 mom., 6 § 2 mom. och 8 § 1 mom. se

1958: 31, av 3 § 2 mom. se 1953: 247 samt av 4 § 4 mom., 6 § 1 mom. och 8 § 4 mom. se 1959: 93.

2 Senaste lydelse av förteckningen se 1958: 31; jfr 1960: 000 (prop. 1960: 154).

* 4 § 1—3 och 6 mom., 6 § 3 och 4 mom., 7, 9, 10 och 12—15 §§ upphävda, se 1959:93.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år 1960

(Gällande lydelse)

3

1. Skatten utgår, i enlighet med

vad i förteckningen angives, antingen

med däri angivet procenttal av

varans beskattningsvärde eller med i

förteckningen angivet belopp för

viktenhet av varan; dock skall den,

som inom riket tillverkar skattepliktig

vara, erlägga varuskatt med lägst

femtio kronor för varje månad, varunder

han enligt vad nedan sägs ägt

bedriva rörelsen.

2. Varans beskattningsvärde är lika

med det lägsta pris, som den

skattskyldige betingar sig vid försäljning

av varan i större poster till återförsäljare,

med vilken den skattskyldige

icke står i intressegemenskap,

eller, i fall där sådan försäljning icke

bedrives, det lägsta pris den skattskyldige

kan antagas hava betingat

sig, därest sådan försäljning skett;

och skall i intetdera fallet varuskatten

inberäknas i priset. Såsom beskattningsvärde

må icke angivas pris,

som gäller allenast för en mindre

betydande del av den skattepliktiga

försäljningen.

För vara, som införes till riket för

att saluhållas efter omformning eller

omarbetning eller efter anbringande

i särskild förpackning eller eljest för

att användas vid tillverkning i förvärvssyfte

av annan vara, är dock

(Föreslagen lydelse)

b) för vara, som införes till riket

av någon som blivit enligt 5 § registrerad

såsom importör, när varan

av denne levereras till köpare eller

tages i anspråk för vidare bearbetning

eller ock, vid avregistrering, ingår i

hans lager; samt

c) för vara, som eljest införes till

riket, när införseln sker.

2. Skattskyldiga äro

a) för vara, som tillverkas inom

riket, tillverkaren;

b) för vara, som införes till riket

av registrerad importör, denne; samt

c) för vara, som eljest införes till

riket, den för vars räkning införseln

äger rum.

§•

1. Skatten utgår, i enlighet med

vad i förteckningen angives, antingen

med däri angivet procenttal av

varans beskattningsvärde eller med i

förteckningen angivet belopp för

varuenhet eller viktenhet.

2. Varans beskattningsvärde är lika

med det lägsta pris, som den

skattskyldige betingar sig vid försäljning

av varan i större poster till återförsäljare,

med vilken den skattskyldige

icke står i intressegemenskap,

eller, i fall där sådan försäljning icke

bedrives, det lägsta pris den skattskyldige

kan antagas hava betingat

sig, därest sådan försäljning skett;

och skall i intetdera fallet den särskilda

varuskatten inberäknas i priset.

Såsom beskattningsvärde må icke

angivas pris, som gäller allenast för

en mindre betydande del av den skattepliktiga

försäljningen.

För vara, som av annan ån registrerad

importör införes till riket för

att saluhållas efter omformning eller

omarbetning eller efter anbringande

i särskild förpackning eller eljest

för att användas vid tillverkning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 16\ år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i förvärvssyfte av annan vara, är

dock beskattningsvärdet lika med varans

värde, beräknat enligt 3 § tulltaxeförordningen,

med tillägg av den

å varan belöpande tullen. Enligt samma

grund beräknas beskattningsvärdet

för vara, som införes till riket för

annat ändamål än försäljning eller

användning i förvärvssyfte.

Det ankommer på kontrollstyrelsen samt, beträffande vara som införes

till riket, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt att meddela

närmare anvisningar rörande tillämpningen av i detta moment givna stadganden.

3 a §.

beskattningsvärdet lika med varans

värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen,

med tillägg av den å

varan belöpande tullen. Enligt samma

grund beräknas beskattningsvärdet

för vara, som införes till riket för

annat ändamål än försäljning eller

användning i förvärvssyfte.

Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet i fråga om tillverkning och

försäljning inom riket. Vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

är stadgat skall äga tillämpning å varuskatt som utgår i

samband med sådan tillverkning och försäljning.

Beträffande införsel är, med den inskränkning som nedan sägs, generaltullstyrelsen

beskattningsmyndighet. Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda

förordning skola gälla jämväl vid införsel.1

Bestämmelser avseende Om skattskyldighet vid förtillverkning

inom riket säljning och ianspråkta
gande

för vidare bearbetning
-

4 §.

4. Tillverkare är pliktig att ordna

sin bokföring på sådant sätt, att den

möjliggör kontroll beträffande försåld

eller för vidare bearbetning uttagen

vara.

5. Tillverkare skall ställa sig till

efterrättelse de särskilda föreskrifter,

som kontrollstyrelsen för erhållande

av en betryggande kontroll över skattens

behöriga utgörande meddelar,

ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman

i enlighet med kontrollstyrelsens

föreskrifter kan komma

att lämna. 5

1. Tillverkare och registrerad importör

äro pliktiga att ordna sin bokföring

på sådant sätt, att den möjliggör

kontroll beträffande försåld eller

för vidare bearbetning ianspråktagen

vara.

2. Tillverkare och registrerad importör

skola ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen

för erhållande av en betryggande

kontroll över skattens behöriga

utgörande meddelar, ävensom

de anvisningar, som kontrolltjänsteman

i enlighet med kontrollstyrelsens

föreskrifter kan komma att

lämna.

5 §•

1. Den som ämnar bedriva tillverk- 1. Den som ämnar bedriva tillverkning,

som i 1 § första eller andra styc- ning, som i 1 § första eller andra

ket avses, skall därom göra skriftlig stycket avses, skall för registrering

• Se 1960:000 (jfr prop. 1960:115).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 16k år 1960

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

anmälan till kontrollstyrelsen minst göra skriftlig anmälan till kontroll
fiorton

fnrp Hllvprtninrfpnc no. chrroleor» A ^ --i* "__

fjorton dagar före tillverkningens på

börjande med angivande av företagets

namn och belägenhet, tillverkarens

fullständiga namn och postadress, det

eller de varuslag, tillverkningen är

avsedd att omfatta, samt dagen för

dess påbörjande.

styrelsen minst fjorton dagar före

tillverkningens påbörjande med angivande

av företagets namn och belägenhet,

tillverkarens fullständiga

namn och postadress, det eller de varuslag,

tillverkningen är avsedd att

omfatta, samt dagen för dess påbörjande.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan, skall

tillverkaren inom åtta dagar underrätta kontrollstyrelsen därom.

2. Önskar tillverkare göra avbrott i 2. Den, som ämnar yrkesmässigt till

rörelsen, skall han i förväg göra riket införa skattepliktig vara för förskriftlig

anmälan därom till kontroll- säljning till återförsäljare, må efter

styrelsen. Anmälan bör innehålla ansökan registreras hos kontrollstyuPP9*ft

om den tid avbrottet avser; relscn. Vad i 1 mom. stadgas angåenkan

sådan uppgift icke lämnas, skall de anmälan för registrering skall äga

tillverkaren, då han ämnar återupp- motsvarande tillämpning i fråga om

taga rörelsen, i förväg göra skriftlig ansökan om registrering,

anmälan därom till kontrollstyrelsen.

Under tid, för vilken avbrott är anmält

eller, då tid för avbrottet ej angivits,

innan anmälan om rörelsens

återupptagande gjorts, må rörelsen

icke bedrivas.

Ämnar tillverkare helt nedlägga ro- 3. Ämnar tillverkare avbryta, återrelsen,

skall han minst åtta dagar upptaga eller helt nedlägga rörelsen

dessförinnan till kontrollstyrelsen gö- eller vill registrerad importör bliva

ra anmälan därom med uppgift om avregistrerad, skall anmälan om fördagen,

då nedläggandet kommer att hållandet göras till kontrollstyrelsen

s^e- minst åtta dagar i förvåg med upp
gift

om dagen för avbrottet, återupptagandet,

nedläggandet eller önskad

avregistrering.

1. Deklaration skall insändas till

kontrollstyrelsen senast å femtonde

dagen i andra månaden efter varje

kalendermånads utgång och innehålla

uppgift om beskattningsvärdet eller,

vad angår varor för vilka skatten

utgår med belopp för viktenhet, angående

kvantiteten av de varor, som

under kalendermånaden av den skattskyldige

eller för hans räkning levererats

till köpare eller tagits i an
-

6 §.

1. Deklaration skall insändas till

kontrollstyrelsen senast å femtonde

dagen i andra månaden efter varje

kalendermånads utgång och innehålla

uppgift om beskattningsvärdet eller,

vad angår varor för vilka skatten

utgår med belopp för varu- eller viktenhet,

angående kvantiteten av de varor,

för vilka skattskyldighet inträtt

under kalendermånaden.

språk för vidare bearbetning.

Om särskilda skäl därtill äro äger kontrollstyrelsen föreskriva, att deklaration

skall avse kalenderkvartal i stället för kalendermånad, i vilket fall

deklaration skall insändas inom en månad efter varje kvartals utgång. Kontrollstyrelsen

må ock, om särskilda skäl därtill äro, föreskriva att deklaration

skall insändas inom annan tid än i det föregående är sagt, dock tidigast

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år 1960

9

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

inom femton dagar och senast inom

månad eller det kvartal deklarationen

2. I deklaration som i 1 mom. avses

må avdrag göras för varor, som

a) använts vid den tillverkning deklarationen

avser och som visas hava

tidigare blivit påförda varuskatt;

b) enligt bevis av tullmyndighet utförts

ur riket eller till svensk frihamn.

Avdrag som nyss sagts skall avse

beskattningsvärdet, där fråga är om

vara, för vilken skatten utgår i förhållande

till värdet, samt varukvantiteten,

där skatten utgår efter viktenhet.

Har vara, för vilken skatten utgår

med belopp för viktenhet, använts

vid tillverkning av annan varuskattepliktig

vara, må avdrag i deklaration

göras med belopp motsvarande skatten

på den sålunda använda varan.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen

ankommer, huruvida och i

vad mån avdrag jämväl må göras för

vara, vilken tillverkaren återtagit eller

vars försäljning förorsakat honom

förlust på grund av bristande betalning

från köparen.

två månader efter utgången av den

avser.

2. I deklaration som i 1 mom. avses

må avdrag göras för varor, som

a) använts vid tillverkning som deklarationen

avser och som visas hava

tidigare blivit påförda särskild varuskatt;
b)

enligt bevis av tullmyndighet

utförts ur riket eller till svensk frihamn.

Avdrag som nyss sagts skall avse

beskattningsvärdet, där fråga är om

vara, för vilken skatten utgår i förhållande

till värdet, samt kvantiteten,

där skatten utgår efter varu- eller

viktenhet.

Har vara, för vilken skatten utgår

med belopp för viktenhet, använts

vid tillverkning av annan enligt denna

förordning skattepliktig vara, må

avdrag i deklaration göras med belopp

motsvarande skatten på den sålunda

använda varan.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen

ankommer, huruvida och i

vad mån avdrag jämväl må göras för

vara, vilken tillverkare eller registrerad

importör återtagit eller vars försäljning

förorsakat honom förlust på

grund av bristande betalning från köparen.

Bestämmelser avseende in- Om skattskyldighet vid införsel

till riket försel till riket

8 §.

1. Vid införsel till riket av skattepliktig

vara skall den skattskyldige,

där ej annat nedan stadgas, i samband

med tulltaxeringen av varan till

tullmyndigheten i införselorten i två

exemplar avlämna en på tro och heder

avgiven deklaration angående varans

beskattningsvärde eller, vad angår

varor för vilka skatten utgår med

belopp för viktenhet, angående varukvantiteten.

1. Införes skattepliktig vara till riket

av annan än registrerad importör,

skall den skattskyldige, där ej

annat nedan stadgas, i samband med

tulltaxeringen av varan till tullmyndigheten

i införselorten i två exemplar

avlämna en på heder och samvete

avgiven deklaration angående varans

beskattningsvärde eller, vad angår

varor för vilka skatten utgår med

belopp för varu- eller viktenhet, an
-

gående kvantiteten.

2. Deklaration erfordras icke beträffande sådan skattepliktig vara, som

avses i 3 § 2 mom. andra stycket. Beträffande sådan vara skall den skattskyldige

i stället till tullmyndigheten avlämna skriftlig försäkran i två exemplar

rörande ändamålet med införseln; dock att sadan försäkran icke er
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 16b år 1960

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

fordras därest det är uppenbart att varan införes för annat ändamål än försäljning

eller användning i förvärvssyfte.

3. Skatt, som enligt avgiven deklaration

eller enligt av tullmyndigheten

verkställd uträkning belöper å införd

vara, skall erläggas till tullverket

samtidigt med tullen. Vad i fråga om

tull finnes stadgat rörande betalningsanstånd,

ställande av säkerhet

samt påföljd för fördröjd eller utebliven

betalning skall äga motsvarande

tillämpning beträffande skatten.

3. Skatt, som enligt avgiven deklaration

eller enligt av tullmyndigheten

verkställd uträkning belöper å införd

vara, skall erläggas till tullverket i

den ordning som är föreskriven beträffande

tull. Skatten skall i fråga

om varje varuparti, som särskilt anmälts

till förtullning eller för vilket

särskild deklaration avgivits, påföras

i hela kronor, så att överskjutande

öretal bortfaller. Vad i fråga om tull

finnes stadgat rörande betalningsanstånd,

ställande av säkerhet samt påföljd

för fördröjd eller utebliven betalning

skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande skatten.

4. Deklaration eller försäkran, varom ovan förmäles, skall slutligen granskas

av kontrollstyrelsen och skall för sådant ändamål det ena exemplaret

av handlingen av tullmyndigheten översändas till kontrollstyrelsen.

Befinnes vid granskningen att skatt påförts med för lågt belopp, skall

kontrollstyrelsen påföra den skattskyldige felande skatt samt bestämma

och meddela den skattskyldige tid, inom vilken sådan skatt skall erläggas.

Finnes erlagd skatt vara för hög, skall kontrollstyrelsen återbetala det överskjutande

beloppet

Vad i 4 § 4 och 5 mom. denna förordning

samt 4, 8, 9, 11, 12, 27 och

29 §§ förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning är

stadgat skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om skattskyldig,

som avses i detta moment.

5. För vara, som införts till riket

men sedermera utförts ur riket eller

till svensk frihamn, må åtnjutas restitution

av skatt i den ordning och

omfattning, Kungl. Maj:t bestämmer.

Skattskyldig må vidare enligt kontrollstyrelsens

bestämmande åtnjuta

restitution av skatt för till riket införd

vara, som styrkes vara obrukbar

på grund av fel eller brist i godset.

Ansökan om restitution, varom i detta

stycke förmäles, bör göras inom en

månad från det införseln skedde.

Skatt utgår icke för vara, som införes

under sådana omständigheter,

att för densamma åtnjutes tullfrihet

enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen.

Dock föreligger skattskyldig1

Jfr 1948:66.

Vad i 4 § denna förordning samt

4, 8, 9, 11, 12, 27 och 29 §§ förordningen

om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

är stadgat skall

äga motsvarande tillämpning i fråga

om skattskyldig, som avses i detta

moment.

5. Formulär till deklaration och

försäkran, varom ovan förmäles, fastställes

av generaltullstyrelsen och

kontrollstyrelsen gemensamt.1

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 16\ år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

het vid återinförsel av vara, för vilken

skatt icke erlagts eller för vilken

erlagd skatt restituerats.

6. Formulär till deklaration och försäkran,

varom ovan förmäles,fastställas

av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen

gemensamt.

Ansvarsbestämmelser m. m.

11 §.

Angående påföljd i vissa fall för den, som i samband med införsel av skattepliktig

vara i deklaration eller försäkran lämnat oriktig uppgift, skall gälla

vad i lagen om straff för varusmuggling är stadgat.

Om ansvar i vissa fall för den, som eljest i deklarationen lämnat oriktig

uppgift, stadgas i skattestrafflagen.1

16 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpningen av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961, då kungörelsen den

13 juni 1919 (nr 291) angående stämpelavgift för spelkort samt om kortstämplingens

verkställande skall upphöra att gälla. Äldre bestämmelser

skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till

tiden före den 1 januari 1961. I samband med ikraftträdandet skall i övrigt

iakttagas följande.

1. Särskild varuskatt skall icke erläggas för spelkort, för vilka stämpelavgift

erlagts enligt kungörelsen den 13 juni 1919 (nr 291).

2. Om tillverkning av spelkort bedrives vid tiden för förordningens ikraftträdande,

skall den i 5 § föreskrivna anmälningsskyldigheten fullgöras senast

den 20 december 1960.

3. Ansökan om registrering såsom importör må göras och beslut över

sådan ansökan meddelas före ikraftträdandet med avseende å tid därefter.

1 Se 1960:000 (jfr prop. 1960:115).

s. 12 Kontrollera mot PDF

s% sn ees

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1960

Bilaga

Förteckning

över

varor, för vilka särskild varuskatt skall erläggas,

i tulltaxan hänförliga till nedanstående

tulltaxenummer

Tulltaxe-

Varuslag

Skattesats

Skatte-

nummer

procent av

sats,

• ’: *i;:rr > ■ ■«. . ,f *>l *K> \ ".r i j.> 1 ■. i

beskatt-

öre för

nings-

angiven

It. !>» ‘ | i. i'' li ! I i: - .<• « i » .* j J''♦>••• {

värdet

enhet

17.01

nr 17.02

ur 17.03

.041

.06 >

.04/

17.04

18.

20,

17.

21

18

21

.051

.07/

i.061

.07 /

Bet- och rörsocker i fast form, per kg...................

Sirap och andra sockerlösningar, framställda av bet- eller

rörsocker, per kg.......................................

Melass av bet- eller rörsocker, tjänlig till människoföda, per kg

Anm. till nr 17.01—17.03

1. Skatt skall icke utgå vid införsel till riket av socker, sirap,

andra sockerlösningar eller melass, när varan införes

av tillverkare av sådan vara eller för dennes räkning. När

sådan vara av tillverkaren levereras till köpare, skall den

anses vara här i riket tillverkad.

2. Skatt skall'' icke utgå vid leverans eller införsel av socker

för tillverkning av sockerkulör (ur tulltaxenummer 17.02).

Choklad- och konfektyrvaror, hänförliga till följande varugrupper:
choklad,

med eller utan tillsats av socker eller sötningsmedel

karameller, praliner, konfekt, dragéer, kola, pastillér, tabletter,

tuggummi, skumstrutar, kokosbollar och dylika sötsaker,

ävensom sötsaker helt eller delvis utgörande eller innehållande

kanderade eller glaserade frukter, fruktskal eller

andra växtdelar ävensom ersättningsmedel härför........

lakrits, innehållande mer än 10 % socker eller med tillsats

av annat sötnings- eller smaksäriningsmedel eller föreliggande

i utformade figurer, stänger eller stycken ........

marsipan, mandelmassa, nougatmassa, s. k. vit choklad och

andra liknande produkter i utformade figurer, stänger eller

stycken ............................................

marmelad och ersättningsmedel härför i utformade figurer,

stänger eller stycken ..................................

Anm. Skatt skall icke utgå för kakao i form av pulver, flingor

eller pasta, med eller utan tillsats av socker eller sötningsmedel,

ej heller för s. k. fastlagsmassa.

Med socker eller sötningsmedel försatta pulver och tabletter,

avsedda för beredning av läskedrycker ....................

Glass ....................................................

Anm. Skatt skall icke utgå för färdigställda för hushåll, restauranger

eller matserveringar avsedda efterrätter, helt eller

16

16

65 %

> (i, A

65 %

65 %

65 %

65 %

65 %

65 %

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1960

13

Tulltaxe
nummer
-

Varuslag

jrl-fo ?

Skattesats,

procent av

beskattningsvärdet
-

Skattesats,

öre för

angiven

enhet

ur

ur

ur

ur 33.06

•: '''' .I.,

ur 38.19

ur 97.04

delvis bestående av glass. Vad nu sagt* gäller även om

efterrätten är tillsatt eller belagd med eller däri på annat

sätt ingår choklad eller andra varuskattebelagda varor, under

förutsättning dock att varan bibehållit karaktären av

efterrätt av glass.

Essenser och extrakter, avsedda för beredning av alkoholhaltiga

drycker............................................

Parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat, hänförliga

till följande varugrupper:

tandpulver och tandkräm; munvatten; ättiketerpreparat;

schamponeringsmedel, parfymerade eller med tillsats av

färgande, blekande eller hårväxtbefrämjande ämnen, dock

icke preparat med karaktär av hårfärgnings-, hårblekningseller

hårinpackningsmedel ............................

parfymer och andra lnktgivande preparat såsom lukt- och

toalettvatten (med undantag av preparatet sprit, glycerin

och rosenvatten), parfymerat badsalt o. d.; nagelbandsvatten,

nagelbandskräm, ansiktslera, ansiktsskum och andra

hudvårdspreparat, ej utgörande hudkräm, hudolja eller ströpuder

och ej upptagna i följande varugrupp; hårvatten,

hårolja, hårpomada, onduleringspreparat, hårfärgnings-, hårbleknings-

och hårinpackningsmedel samt andra hårvårdspreparat

med undantag av schamponeringsmedel; hårborttagningsmedel

samt medel mot transpiration med undantag av

ättiketerpreparat ........................................

puder med undantag av ströpuder härunder inbegripet hudkräm,

innehållande över 10 % pudersubstans (puderkräm);

läppstift, smink och andra för färgning av huden avsedda

preparat; nagellack, nagelpasta, nagelpolermedel, nagellackborttagningsmedel

och andra dylika för nagelbehandling avsedda

preparat; ögonhårskräm, ögonbrynsstift samt andra

liknande preparat för behandling av ögonhår eller ögonbryn

Kemiska kompresser och tillbehör avsedda för hårpermanent
ning.

.... «•.;...........................................

Spelkort, ävensom målade eller tryckta ark, avsedda att sönderskäras

till spelkort, per lek ............................

50 %

25 %

.71 l>j!u

iilHlli

) -t

50 %

80 %

50 %

100

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1960

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85)

om försäljningsskatt

Härigenom förordnas, att 28 § förordningen den 5 mars 1948 om försäljningsskatt

skall upphöra att gälla, att 26 § samma förordning skall erhålla

följande ändrade lydelse samt att den vid förordningen fogade förteckningen

över varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas1, skall erhålla den

ändrade lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.

(Gällande lydelse)

26

Skatt, som enligt avgiven deklaration

eller enligt av tullmyndigheten

verkställd uträkning belöper å införd

vara, skall erläggas till tullverket

samtidigt med tullen. Vad i fråga om

tull finnes stadgat rörande betalningsanstånd,

ställande av säkerhet

samt påföljd för fördröjd eller utebliven

betalning skall äga motsvarande

tillämpning beträffande skatten.

(Föreslagen lydelse)

§•

Skatt, som enligt avgiven deklaration

eller enligt av tullmyndigheten

verkställd uträkning belöper å införd

vara, skall erläggas till tullverket

i den ordning som är föreskriven

beträffande tull. Skatten skall i fråga

om varje varuparti, som särskilt anmälts

till författning eller för vilket

särskild deklaration avgivits, påföras

i hela kronor, så att överskjutande

öretal bortfaller. Vad i fråga om tull

finnes stadgat rörande betalningsanstånd,

ställande av säkerhet samt påföljd

för fördröjd eller utebliven betalning

skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande skatten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961. De äldre bestämmelserna

skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som

hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av förteckningen se 1952:199.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1960

15

Bilaga

Förteckning

över

varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,

i tulltaxan upptagna under nedanstående

tulltaxenummer

Tulltaxe-

Varuslag

Skattesats

Särskild

skatte- sats för

vissa va- ror vid

Minimiskatt (i kro- nor) per kalenderår

för registrerad säl- jare med skatte- pliktig försäljning

nummer

pro- cent

av be- skatt- nings- vär- det

kro-

nor

för

an-

given

enhet

import,

kronor

för

100 kg

av enbart

egen till- verkning

eljest

i

2

3

4

5

6

7

ur 58.01

Mattor, knutna, även konlektionerade:

, i , k»n

•''

innehållande natursilke............

andra slag:

20

10000

med högst 250 knutar på en längd

av 1 m, dock icke där antalet knu- tar per kvadratmeter uppgår till

högst 25 000 ....................

20

1000

» 1200

3600

med mer än 250 men ej mer än

450 knutar på en längd av 1 m ..

20

2000

med mer än 450 knutar på en

20

4 000

ur 71.01—

71.03

Naturpärlor och ädelstenar, ej utgö- rande artiklar för tekniskt bruk......

20

ur 71.12—

71.14

Varor av ädel metall, ej utgörande

artiklar för tekniskt bruk............

20

Anm. För urarmband av ädel metall

skall skatt utgå även om de äro

fästade vid ur.

• -

1200

ur 71.15

Varor av naturpärlor eller av ädelste- nar, ej utgörande artiklar för tekniskt

20

ur 85.15 1

ur 92.11 >

ur 92.13 )

Grammofoner och grammofonverk, här- under inbegripet skivspelare o. dyl.

med eller utan ljuddosa, även ingå- ende i radiogrammofoner; grammofon- automater:

enkelspelare:

med en skivhastighet, per st

20

med flera skivhastlgheter, per st

30

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition, nr 164 år 1960

1

2

3

4

5

6

7

ur 92.12

m. fl.

skivväxlare:

med en skivhastighet, per st

med flera skivhastigheter, per st

grammofonautomater, per st

Grammofonskivor, ävensom andra ar- tiklar med ljudspår för avspelning med

grammofon:

per ljudspår med högst 8 minuters

speltid............................

per ljudspår med längre speltid____

Öl

30

50

250

i.AU t

0:50

1:50

8

<M

vH

3 600

i

j({:> -1.

Anm. Skatt skall ej utgå för:

varor, vilka tidigare inom riket va- rit föremål för försäljning till kon- sument;

ordnar, medaljer och märken av

guld, silver, platina eller annan ädel

metall, där de utdelas såsom för- tjänsttecken eller utan betalning;

grammofonskivor och andra artiklar

--------—--"J-----

med ljudspår för avspelning med

grammofon,

a) huvudsakligen innehållande tal av

reklamkaraktär eller tal för un- dervisningsändamål; eller

b) huvudsakligen innehållande sig- naler e. d. utan musikalisk syft- ning; eller

c) framställda var och en i endast

ett exemplar;

artiklar med ljudspår utgörande kar- tonger eller andra förpackningar eller

material för tillverkning av sådana

artiklar.

. . t

A: >b i l t

• i.

Ii» • U.l

? ''UktlfliÅ

; »II:!:.; ]

jod

.<i. i

9fl(

|

......

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1960

17

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 maj

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa av den nya

tulltaxan föranledda ändringar i gällande punktskatteförfattningar, m. m.

samt anför därvid följande.

I. Inledning

Efter beslut av 1958 års B-riksdag har 1929 års tulltaxa från och med

den 1 januari 1959 ersatts med en ny tulltaxa. Den nya tulltaxan, som utfärdades

den 12 september 1958 (SFS nr 475), är utformad i överensstämmelse

med en internationell konvention rörande nomenklatur för klassificering

av varor i tulltarifferna, den s. k. Brysselnomenklaturen.

Brysselnomenklaturen omfattar 1 095 positioner, fastställda efter praktiskt

och kommersiellt betingade indelningsgrunder. Positionerna är fördelade

på 99 kapitel, sammanförda i 21 avdelningar. Den nya tulltaxan är

uppbyggd i enlighet härmed med tillägg av sådana underpositioner som erfordrats

med hänsyn till vissa för vårt land speciella tulldifferentieringar.

Till den nya tulltaxan har, liksom fallet var beträffande den äldre taxan,

anknutits en statistisk varuförteckning.

För erhållande av tillräcklig precision vid avgränsningen av det skattepliktiga

varuområdet har det befunnits lämpligt att i flera författningar på

den indirekta beskattningens område anknyta varudefinitionerna till tulltaxan

och den tullstatistiska varuförteckningen. Tillkomsten av den nya

tulltaxan nödvändiggör en teknisk anpassning, transponering, av de i skatteförfattningarna

angivna beskattningsområdena till överensstämmelse med

den nya nomenklaturen.

Förslag till erforderliga ändringar i berörda punktskatteförfattningar har

framlagts i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria. De framlagda

förslagen berör — såvitt nu är i fråga — förordningen den 31 maj

2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 164

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1960

1957 (nr 262) om allmän energiskatt, förordningen den 25 maj 1941 (nr

251) om varuskatt och förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt.

Motsvarande ändringar i förordningen den 30 juni 1943 (nr

477) om skatt å vissa pälsvaror — varom förslag ävenledes framlagts i nyssnämnda

promemoria — har redan vidtagits genom beslut av detta års riksdag.

över nyssnämnda promemoria har, efter remiss, yttranden inkommit från

kontrollstyrelsen, generaltullstyrelsen, kommerskollegium, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation samt Svensk industriförening. Kommerskollegium

har överlämnat yttranden från samtliga handelskammare i

riket utom en.

I anslutning till de i promemorian gjorda förslagen avser jag att upptaga

en av 1952 års kommitté för indirekta skatter väckt fråga att beträffande

varuskatt enligt 1941 års förordning jämställa importgrossister med

tillverkare.

I detta sammanhang avser jag vidare att anmäla ett inom generaltullstyrelsen

upprättat förslag om att den nuvarande stämpelavgiften på spelkort

upphäves och att spelkort i stället belägges med varuskatt enligt 1941 års

förordning, över detta förslag har yttranden avgivits av kontrollstyrelsen,

generalpoststyrelsen och Aktiebolaget J. O. Öberg & Son.

II. Allmänna synpunkter

Promemorian. I promemorian framhålles inledningsvis att förslagen väsentligen

innebär en ren transponering till den nya tulltaxans varubeskrivningar

utan ändring av beskattningsområdenas avgränsning. På några punkter

har dock den nya tulltaxans anknytning till Brysselnomenklaturen föranlett

vissa mindre jämkningar i skattepliktens omfattning. I allt väsentligt

går dessa förslag i liberaliserande riktning och innebär sålunda icke

någon skärpning av beskattningen.

Vid transponeringen har varubeskrivningarna anknutits till tulltaxenumren

och icke såsom tidigare till de statistiska numren. Till skillnad från

vad tidigare varit fallet ingår nämligen tulltaxenumren numera som de fyra

första siffrorna i det statistiska numret. Angivande av tulltaxenumren anses

innebära tillräcklig precisering i klassificeringshänseende. En sådan anordning

innebär också att ändring i den rent statistiska uppdelningen inte

behöver medföra ändring i skatteförfattningarna.

Samtidigt med transponeringen har det ansetts lämpligt att vidtaga vissa

mindre jämkningar i de här aktuella skatteförfattningarna med avseende

på importbeskattningen. Bakgrunden till dessa ändringsförslag är i första

band att i 10 a § 1929 års tulltaxeförordning -— efter en från och med den 1

januari 1959 gällande författningsändring — stadgas, att tull skall påföras

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år W60

i jämna kronor så, att överskjutande öretal bortfaller.1 I skatteförfattningarna

föreslås därför den ändringen, att skatt som skall erläggas till tullverket

uttages på enahanda sätt.

Vidare föreslås att 1941 års varuskatteförordning erhåller rubriken förordning

om särskild varuskatt.

Yttrandena. I de över promemorian avgivna yttrandena har ingen erinran

framförts mot den rent tekniska övcrarbetningen av de berörda författningarna.

Beträffande de med den förändrade nomenklaturen sammanhängande

jämkningarna i skattepliktens omfattning understrykes i allmänhet att dessa

i huvudsak går i liberaliserande riktning och inte innebär någon skatteskärpning.

För de särskilda yrkanden som gjorts i vissa fall redogöres närmare

i senare avsnitt.

I fråga om varudefinitionernas anknytning till den nya tulltaxan gör

kommerskollegium följande uttalande.

Kollegium finner den föreslagna anknytningen av de skattebelagda varuområdena

till Brysselnomenklaturen fördelaktig då därigenom erhålles dels

precision i avgränsningen mellan skattebelagda och icke skattebelagda varor,

dels terminologisk enhetlighet i tull- och varuskattehänseende. En än

större exakthet skulle kunna erhållas genom anknytning även till statistiska

nummer. Kollegium delar dock därvidlag den meningen, att det är

önskvärt, att avgränsningen göres oberoende av eventuella ändringar i den

statistiska uppdelningen.

I anledning av förslaget att skatt i fortsättningen skall erläggas till tullverket

i jämna kronor framhåller kontrollstyrelsen, att starka skäl talar

för att motsvarande jämkning göres beträffande skatt, som inbetalas till

kontrollstyrelsen. Styrelsen fortsätter.

Förutom att likformighet erhålles, skulle härigenom styrelsens bearbetning

av insända redovisningshandlingar betydligt underlättas. Vidare skulle

bl. a. vinnas, att de skattskyldiga i viss mån kompenseras för de portokostnader,

som åsamkas dem vid insändande till styrelsen av deklarationer och

vid inbetalning av skatt. Denna kostnad har för de skattskyldiga länge utgjort

ett irritationsmoment, som genom den nu ifrågasatta ändringen i stort

sett kan undanröjas.

Styrelsen föreslår att erforderlig ändring vidtages i förordningen den 3

april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsuintionsbeskattning.

I några yttranden hemställes om en mer ingående översyn av de olika

punktskatteförfattningarna. Yrkanden om slopande av nu utgående punktskatter

har också framförts beträffande olika varor.

Departementschefen. Frågan om en anpassning eller transponering till den

nu gällande tulltaxan av de varudefinitioner i olika skatteförfattningar, som

utformats i anslutning till den tidigare tulltaxan, berördes redan i den proposition

till 1958 års riksdag, varigenom förslag till ny tulltaxa framlades.

Då emellertid de erforderliga författningsändringarna krävde särskild ut
1

Riksdagen har numera på grundval av prop. 1960: 98 antagit cn ny tulltaxeförordning, där

motsvarande stadgande återfinnes i 14 §.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1960

redning och de dittillsvarande bestämmelserna utan större svårigheter kunde

tillämpas i oförändrad utformning under en övergångstid, togs spörsmålet

icke upp till närmare behandling vid detta tillfälle.

Förslag till ändringar av de berörda skatteförfattningarna har numera

framlagts i eu inom finansdepartementet utarbetad promemoria. Såvitt avser

förordningen om skatt å vissa pälsvaror har som nämnts förslagen redan

blivit genomförda efter beslut av detta års riksdag (Prop. 1960:62,

BevU 29). De författningar som nu återstår att anpassa till den nya tulltaxan

är energiskatteförordningen, 1941 års förordning om varuskatt och

försäljningsskatteförordningen.

De föreliggande författningsförslagen innebär väsentligen en rent teknisk

överarbetning. Ändring i beskattningsområdet har föreslagits endast i vissa

fall där en jämkning varit direkt betingad av anknytningen till den nya

tulltaxan. Förslagen har i sina allmänna drag tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av de i ärendet hörda remissinstanserna. Också enligt min mening

är de föreslagna nya varudefinitionerna och därmed sammanhängande bestämmelser

ändamålsenligt utformade. De jämkningar av det skattepliktiga

varuområdets utsträckning som förordats synes icke vara av större

omfattning och innebär i flertalet fall en liberalisering. Jag finner mig sålunda

i stort sett kunna biträda de i promemorian framlagda förslagen.

I några remissyttranden har yrkanden framställts om en allmän översyn

av de olika punktskatternas utformning och författningsmässiga reglering.

Även enligt min mening kan skäl anföras för att — väsentligen från skattetekniska

utgångspunkter — verkställa en översyn på området. Därvid bör

också, såsom förutskickats i propositionen nr 42 till årets riksdag, de frågor

utredas rörande beskattningen av pälsvaror som aktualiserats av Sveriges

anslutning till EFTA-konventionen.

Under hänvisning till det anförda finner jag icke anledning att — bortsett

från några inledningsvis nämnda detalj spörsmål i vilka utredning föreligger

— i förevarande sammanhang ingå på andra frågor rörande punktskatterna

än sådana som väsentligen föranledes av de olika författningarnas

anknytning till den nya tulltaxan. I

I det följande avser jag att till närmare behandling var för sig upptaga

de nu föreliggande förslagen till ändring av energiskatteförordningen, 1941

års förordning om varuskatt och försäljningsskatteförordningen. Dessförinnan

vill jag emellertid beröra ett par mera allmänna spörsmål.

Gemensamt för de tre nämnda författningarna föreslås sålunda i promemorian

den ändringen att skatt vid import i fortsättningen skall påföras i

hela kronor så att överskjutande öretal bortfaller, f likhet med remissinstanserna

tillstyrker jag detta förslag. Såsom kontrollstyrelsen framhåller

bör emellertid samma princip gälla i fråga om skatt som skall inbetalas till

styrelsen. I enlighet härmed förordar jag att föreskrift i sistnämnda hänseende

intages i 26 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Mot det i promemorian framlagda förslaget att varuskatt som uttages en
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1960

ligt 1941 års förordning erhåller benämningen särskild varuskatt föreligger

från min sida ingen erinran.

I propositionen nr 121 till detta års riksdag har föreslagits en särskild

förordning om frihet från införselavgift i vissa fall. Förordningen är avsedd

att ersätta bl. a. de stadganden som nu finns i olika punktskatteförfattningar

om skattefrihet vid införsel, då rätt till tullfrihet föreligger

enligt vissa bestämmelser i tulltaxeförordningen, samt om rätt till skatterestitution,

då förutsättningar för tullrestitution föreligger. Nämnda förordning

har numera antagits av riksdagen. Av förordningen betingade ändringar

i de nu aktuella punktskatteförfattningarna synes lämpligen böra

vidtagas i samband med transponeringen.

III. Energiskatten

Gällande ordning. Den allmänna energiskatten omfattar elektrisk kraft samt

vissa flytande och fasta bränslen såsom bensin och motorsprit, stenkol,

koks och kolbriketter samt motorhrännolja och pannbrännolja. Energiskatt

för elkraft erlägges på grundval av ett deklarationsförfarande till kontrollstyrelsen

av den yrkesmässige distributören av kraften eller, om konsumenten

själv är producent, av denne. Skatten är utformad såsom en värdeskatt,

varvid beskattningsvärdet utgör summan av de avgifter som förbrukaren

har att erlägga för kraften eller, vid egenproduktion, skulle ha uppburit om

kraften försålts. Skattesatsen är 10 % för kraft, som förbrukas för industriellt

ändamål, och 7 % för annan kraft.

Energiskatten för bensin och motorsprit är utformad som en specifik

skatt (9 öre per liter) och uppbäres av tullverket i fråga om importerad vara

och av kontrollstyrelsen för inom landet tillverkad vara. I båda fallen

uttages energiskatten samtidigt med den skatt som på här ifrågavarande motorbränslen

utgår enligt förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild

skatt å bensin och motorsprit. I fråga om övriga energibeskattade bränslen

föreligger obligatorisk skattskyldighet för inhemska producenter. Därjämte

kan större förbrukare och återförsäljare frivilligt låta registrera sig hos kontrollstyrelsen

såsom skattskyldiga. För nu nämnda kategorier skattskyldiga

erlägges skatten till kontrollstyrelsen, medan vid import, som verkställes

av någon icke registrerad, skatten erlägges till tullverket samtidigt med

tullen. Även i denna del är energiskatten utformad såsom en specifik skatt

med särskilda skattesatser per vikt- eller volymenhet för de olika beskattade

bränsleslagen. Beskattningsområdets omfattning och skattesatsernas storlek

framgår av en vid förordningen fogad förteckning, anknuten till den

äldre tulltaxans statistiska varuförteckning och med skattesatserna angivna.

Promemorian. Energibeskattningen av bensin, motorsprit och elektrisk kraft

är icke anknuten till tulltaxans nomenklatur. Vad som beröres av transponeringen

är — framhålles det i promemorian — alltså endast övriga energibeskattade

flytande och fasta bränslen samt spritblandningar avsedda för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1960

motordrift. Av dessa varuslag hänföres samtliga skattepliktiga stenkolsbränslen

— kol, stybb och briketter — i den nya tulltaxan till tulltaxenummer

27.01, samt motsvarande slag av koksbränslen till nummer 27.04, 27.08

och 27.14. Skattepliktiga brunkolsbriketter faller under nummer 27.02.

Av de i förteckningen upptagna flytande bränslena faller skattepliktig

motorbrännolja och pannbrännolja under tulltaxenummer 27.10 och skattepliktiga

spritblandningar, avsedda för användning till motordrift, under

tulltaxenummer 27.10 och 38.19. Förslaget innebär att skatteplikten anknytes

till nämnda tulltaxenummer med vidtagande endast av sådana ändringar

i varubeskrivningen, som betingas av den nya nomenklaturen.

Yttrandena. Ändringsförslag i avseende på energiskatten framföres endast

i yttrandet från kommerskollegium. Enligt kollegii mening bör övervägas

om icke produkter hänförliga till tulltaxenummer 27.14 [petroleumbitumen

(asfalt), petroleumkoks och andra ur petroleum eller skifferolja erhållna

återstoder] och till nr 27.08 (stenkolstjärbeck och annat mineraltjärbeck

samt koks av sådant beck) bör befrias från energiskatt. Som motivering

anför kollegium följande.

Enligt nu gällande författning är petroleumkoks åtminstone enligt definitionen

skattebelagd. I praktiken användes emellertid petroleumkoks såsom

råvara vid framställning av kolelektroder, och varan är därför närmast

att jämföra med retortkol och elektrodmassa, vilka icke äro skattebelagda.

Möjligheten att använda petroleumkoks såsom bränsle är bland annat med

hänsyn till dess höga priser närmast av teoretisk art. Enligt gällande författnings

42 § 2 mom. a) äger kontrollstyrelsen också särskilt pröva huruvida

avdrag å avgiven deklaration må göras för bränsle, som skattskyldig

förbrukat eller försålt för förbrukning för annat ändamål än energialstring.

Mot bakgrund av vad ovan nämnts torde detta få betraktas som en onödig

omgång.

Departementschefen. De förslag till transponering av varudefinitioner i

energiskatteförordningen som framlagts i departementspromemorian har

generellt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de i ärendet hörda remissinstanserna.

Kommerskollegium har emellertid förordat att den ändringen

vidtages av det skattepliktiga varuområdet att produkter upptagna under

tulltaxenummer 27.08 och 27.14 -— bland annat petroleumkoks — undantages

från energibeskattningen. Då de ifrågavarande produkterna normalt

inte användes som bränsle vill jag icke motsätta mig den sålunda föreslagna

ändringen. I övrigt tillstyrker jag de i promemorian framlagda förslagen til)

ändring av energiskatteförordningen.

IV. Särskild varuskatt

Transponeringen

Gällande ordning. Enligt förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt

utgår sådan skatt på följande varuslag, nämligen socker och sirap,

choklad och konfektyrvaror, glass, kemisk-tekniska preparat såsom puder,

smink, läppstift, nagellack, parfymer, hårvatten, schamponeringsmedel,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 16i år 1960

tandkräm och munvatten samt essenser och extrakter för beredning av alkoholhaltiga

drycker. Nu utgående varuskatt å vissa rån eller s. k. wafers

har i proposition nr 154 till detta års riksdag föreslagits bli slopad från och

med den 1 juli 1960. Skatten uttages hos tillverkaren eller importören och

uppbäres i vad avser inhemska varor av kontrollstyrelsen och i vad avser

importvaror av tullverket.

Varuskatten på socker och sirap är utformad som en specifik skatt med

en skattesats av 20 öre per kg för socker och 16 öre per kg för sirap. I fråga

om övriga varor utgår skatten som en värdeskatt efter viss procent av varans

beskattningsvärde, varmed förstås lägsta priset vid försäljning i större

poster till återförsäljare. I vissa speciella fall utgöres beskattningsvärdet

för importvara av varuvärdet, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen

med tillägg av den på varan belöpande tullen. Skattesatserna utgör f. n.

65 % för sötvaror och glass, 80 % för puder, smink och liknande kosmetika,

50 % för parfymer, hårvatten o. d., 25 % för tandkräm, munvatten och

schamponeringsmedel samt 50 % för essenser och extrakter. Anmärkas må

att beskattningsvärdet utgöres av priset exklusive skatt.

Det skattepliktiga varuområdet är preciserat i en vid förordningen fogad

förteckning, anknuten till de på äldre tulltaxan grundade statistiska numren.

I förteckningen finnes även skattesatserna angivna.

Promemorian. Beträffande socker och sirap anföres i promemorian,

att enligt den före den 1 januari 1959 gällande tullstatistiska varuförteckningen

socker hänfördes till stat. nr 283—287 och sirap till stat. nr

288. I den nya tulltaxan faller bet- och rörsocker i fast form under tulltaxenr

17.01, medan annat socker, sirap och andra sockerlösningar, vissa

slag av honung samt sockerkulör faller under nr 17.02. Vissa av melass

framställda, till människoföda tjänliga produkter, som enligt den gamla

tulltaxan hänfördes till stat. nr 288, faller i den nya taxan under nr 17.03

(melass).

I det förslag till ny varuförteckning, som framlagts i promemorian, har

såsom skattepliktiga varuslag upptagits dels hela rubriken 17.01 (bet- och

rörsocker i fast form), dels ur nr 17.02 sirap och andra sockerlösningar,

framställda av bet- eller rörsocker, dels ock ur nr 17.03 förut berörda melassprodukter

av dylikt socker. De smärre jämkningar i skattens omfattning,

som denna anknytning till den nya tulltaxan föranleder -— t. ex. att skatt

inte längre skulle komma att utgå för lönnsocker — anses vara utan praktisk

betydelse.

Vidare har i förslaget, i likhet med vad som nu gäller, intagits en anmärkning

om att skattefrihet för socker och sirap föreligger, då varan införes

av tillverkare eller för dennes räkning. Dessutom har anmärkts att skatt

inte skall utgå vid leverans eller införsel av socker för tillverkning av sockerkulör.

Vad skattesatserna beträffar har det i promemorian ansetts lämpligt att

den nu för sirap utgående skatten av 16 öre per kg tillämpas för alla skat
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1960

tepliktiga varor under nr 17.02 och 17.03, oaktat sådana produkter på

grund av den gamla tulltaxans utformning hittills i vissa fall beskattats

med den för socker gällande skattesatsen av 20 öre per kg. Denna skattesats

föreslås gälla endast för varor hänförliga till tulltaxenr 17.01.

I vad avser det skattepliktiga sötvaruområdet — choklad och

konfektyrvaror, glass, m. in. — erinras i promemorian om att detta tidigare

omfattade stat. nr 298—302. Flertalet av produkterna faller i den nya taxan

under tulltaxenr 17.04 (sockerkonfektyrer, icke innehållande kakao) och

nr 18.06 (choklad och chokladvaror samt andra födoämnen, innehållande

kakao). Med bortseende från skattepliktiga kanderade eller glaserade frukter

m. m. täcker nämnda nummer praktiskt taget allt som svarar mot begreppet

choklad- och konfektyrvaror. Det skulle därför — framhålles det i

promemorian — kunna övervägas att slopa den nuvarande detaljerade uppräkningen

av de olika skattepliktiga varuslagen och i stället använda tulltaxans

terminologi med angivande av de undantag som befinnes påkallade.

Då tillverkare och importörer torde ha blivit förtrogna med den hittillsvarande

ordningen och med hänsyn till att uppräkningsmetoden i alla händelser

måste tillämpas i fråga om det skattepliktiga kemisk-tekniska varuområdet,

eftersom skattesatsen där varierar för olika varuslag, har det ansetts

lämpligt att på sötvaruområdet bibehålla nuvarande uppräkningssystem

för precisering av skatteplikten. Förslaget till ny varuförteckning har

därför utformats efter samma princip som den nu gällande med i huvudsak

endast sådana jämkningar som föranledes av den nya nomenklaturen.

Beträffande övriga skattepliktiga sötvaror påpekas i promemorian, att

kanderade eller glaserade frukter i den nya tulltaxan faller under nr 20.04

samt med socker eller sötningsmedel försatta pulver och tabletter, avsedda

för beredning av läskedrycker, under nr 17.05 och 21.07. Skatteplikten har

i dessa fall föreslagits anknuten till de nya tulltaxenumren utan ändring av

tidigare gällande varubeskrivningar. Glass slutligen faller i den nya taxan

under nr 18.06 och 21.07.

I fortsättningen erinras om att osäkerhet gjort sig gällande i fråga om

beskattningen av s. k. nougatmassa, vit choklad m. fl. produkter, vilka i

allmänhet användes såsom halvfabrikat vid tillverkning av konfektyrer och

konditorivaror. Dessa produkter föreslås i promemorian skola beskattas på

samma sätt som marsipan och mandelmassa, d. v. s. endast om de föreligger

i utformade figurer, stänger eller stycken.

Den i nuvarande varuförteckning intagna anmärkningen att skattefrihet

föreligger för kakaopulver föreslås i promemorian utsträckt till att omfatta

även kakao i form av flingor eller pasta. Dessa produkter har i stort sett

samma användning som kakaopulver och anses därför i skattehänseende

böra bli likställda. Stadgandet i nämnda anmärkning om skattefrihet för

efterrätter av glass återfinnes i förslaget med allenast redaktionella jämkningar.

Vad återigen beträffar den i anmärkningen omförmälda skattefriheten

för glasspulver samt tårtor, bakelser, tebröd och liknande bakverk

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16i år 1960

25

har de ändrade klassificeringsprinciperna i tulltaxan gjort anmärkningen i

denna del överflödig.

I förslaget till ny varuförteckning har skattesatsen för här ifrågavarande

varor angivits oförändrat till 65 %.

Inom det kemisk-tekniska varuområdet hänfördes i den

äldre tullstatistiska varuförteckningen kosmetiska och liknande skattepliktiga

preparat till stat. nr 591, 592, 593 och 596. Kemiska kompresser och tillbehör,

avsedda för hårpermanentning, föll under stat. nr 540: 44. Essenser

och extrakter för beredning av alkoholhaltiga drycker hänfördes till stat. nr

587: 1—588: 3. Förstnämnda varuslag faller i den nya tulltaxan helt under

tulltaxenr 33.06, de omnämnda kemiska kompresserna under nr 38.19 samt

ifrågavarande slag av essenser och extrakter under nr 17.05, 21.07 och 22.09.

I promemorians förslag till ny varuförteckning har transponeringen till de

nya tulltaxenuinren skett med endast några smärre jämkningar av rent

teknisk eller redaktionell natur. Skattesatserna är desamma som i nuvarande

varuförteckning.

Yttrandena. När det gäller transponeringen av varudefinitioner inom den

särskilda varuskattens område har erinringar framförts huvudsakligen av

generaltullstyrelsen.

Beträffande sötvaruområdet förordar generaltullstyrelsen sålunda,

att samtliga till tulltaxenr 20.04 hänförliga produkter undantages från

beskattningen. Fråga är här om sötsaker helt eller delvis utgörande eller

innehållande kanderade, glaserade eller på liknande sätt med socker beredda

frukter, fruktskal eller andra växtdelar samt ersättningsmedel härför.

Styrelsen fortsätter.

Genom den föreslagna formuleringen torde praktiskt taget samtliga till

tulltaxenr 20.04 hänförliga varor bliva skattepliktiga. Enligt kommentaren

till Brysselnomenklaturen hänföras bl. a. s. k. avrunna frukter (drained

fruits) till nämnda nummer. Dessa produkter klassificerades i den gamla

tulltaxan enligt stat. nr 310: 4 eller 311 och voro sålunda skattefria, vilket

torde vara principiellt riktigt, enär de till övervägande del användas inom

konditorier och bagerier för garnering av tårtor o. dyl. Enligt styrelsens

åsikt saknas anledning att nu införa skatt å nämnda produkter. Med hänsyn

till svårigheterna att skilja dem från de till tulltaxenr 20.04 hänförliga nu

skattepliktiga produkterna ifrågasätter styrelsen om icke samtliga i förslaget

upptagna, till nyssnämnda nummer hänförliga varor böra utgå ur

förteckningen.

För den händelse det icke skulle befinnas lämpligt att undantaga samtliga

till nr 20.04 hänförliga varor från beskattning bör dock varor av typen

»drained fruits» under inga förhållanden beläggas med skatt.

Såvitt avser sch am ponerings medel ifrågasätter generaltullstyrelsen

om icke samtliga till tulltaxenummer 33.06 hänförliga sådana medel

bör beskattas, således även preparat som icke är parfymerade. Styrelsen anför.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 164

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1960

Schamponeringsmedel med tillsats av färgande, blekande eller hårväxtbefrämjande

ämnen liänfördes i förut gällande tulltaxa till stat. nr 593, oavsett

om de voro parfymerade eller ej. Andra schamponeringsmedel hänfördes,

om de voro parfymerade, till stat. nr 596 och eljest till stat. nr 597. Varuskatt

utgick endast för de till stat. nr 593 och 596 hänförliga preparaten. I

nu gällande tulltaxa hänföras alla preparat, som i detaljhandeln saluhållas

under benämningen schamponeringsmedel, till tulltaxenr 33.06. I förslaget

till förteckning över varor, underkastade särskild varuskatt, har gränsdragningen

mellan de skattefria och de skattebelagda schamponeringsmedlen bibehållits.

Oparfymerade preparat utan tillsats av färgande, blekande eller hårväxtbefrämjande

ämnen skulle således även framdeles vara skattefria. Erfarenheten

har visat att det i många fall icke är möjligt att utan ingående

laboratorieundersökning avgöra, huruvida ett schamponeringsmedel är parfymerat

eller ej. Ett bibehållande av den nuvarande gränsdragningen innebär,

att man icke kan tillgodogöra sig den förenkling i klassificeringshänseende,

som den nya tulltaxan erbjuder.

Beträffande puder påpekar generaltullstyrelsen att puderkrämer innehållande

över 10 % pudersubstans enligt praxis belagts med 80 % skatt,

under det att dylika krämer med mindre mängd pudersubstans i varuskattehänseende

jämställts med hudkräm och i enlighet härmed varit skattefria.

Styrelsen anser det önskvärt att få denna praxis fastslagen genom att

i förteckningen intages ett förtydligande av begreppet puder.

I fråga om choklad och konfektyrvaror konstaterar generaltullstyrelsen

att i den föreslagna varuförteckningen upptagits »choklad eller

ersättningsmedel härför». Med ersättningsmedel för choklad torde enligt

styrelsen åsyftas vissa brunfärgade produkter, smaksatta med kakaoessens

eller innehållande pulver av kakaoskal. Då dylika varor numera icke förekommer

i handeln förordas att de slopas i förteckningen.

Kommerskollegium erinrar om att den i förslaget till varuförteckning intagna

anmärkningen om skattefrihet för kakao i olika former avser att från

beskattningen undantaga bl. a. drickchoklad. Då för nämnda former av

kakao med tillsats av socker eller sötningsmedel kan förekomma även tillsats

av aromämnen, bör enligt kollegium ett förtydligande härom göras.

Sveriges köpmannaförbund hemställer att demonstrationsmaterial och

prover befrias från varuskatt vid import.

Departementschefen. Såvitt avser den särskilda varuskatten har förslagen

till transponering mött erinringar av större betydelse endast i fråga om

vissa produkter inom sötvaruområdet och beträffande schamponeringsmedel.

Enligt gällande ordning uttages varuskatt inom sötvaruområdet

bland annat för kanderade och glaserade frukter, däremot icke för s. k.

avrunna frukter (drained fruits). Enligt transponeringsförslaget skulle beskattningen

utsträckas till att omfatta också drained fruits. Generaltullstyrelsen

har härvidlag förordat att samtliga till tulltaxenummer 20.04 hänförliga

produkter, d. v. s. med socker beredda frukter m. m., befrias från

skatt eller att i varje fall varor av typen drained fruits blir undantagna.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 16''i år 1960

Vid en bedömning av detta spörsmål kan konstateras, att drained fruits

visserligen behandlats med socker eller sockerlag men icke på sådant sätt

och i den utsträckning att de kan betraktas som egentliga sötvaror. Eu

betydande skillnad föreligger därför mellan dessa produkter och övriga

med socker behandlade frukter som nu faller inom det skattepliktiga området

och som är att betrakta som konfektyrvaror i egentlig mening. Jag

förordar därför att varuförteckningen utformas så att varor av typen

drained fruits icke heller i fortsättningen blir skattebelagda.

När det gäller schamponeringsmedel uttages varuskatt för närvarande

icke för oparfymerade preparat utan tillsats av färgande, blekande

eller hårväxtbefrämjande ämnen. Däremot utgår skatt för parfymerade

preparat. Transponeringsförslaget innebär härutinnan ingen ändring. Generaltullstyrelsen

har emellertid framhållit att svårigheter föreligger när

det gäller att skilja oparfymerade preparat från parfymerade och därför

förordat att också oparfymerade preparat blir belagda med skatt. Enligt min

mening synes det icke nu finnas tillräcklig anledning att utsträcka det

skattepliktiga området och belägga med skatt även sådana schamponeringsmedel

som inte i någon väsentlig mån skiljer sig från många andra

skattefria rengöringsmedel. Nämnas kan för övrigt att, ehuru vissa svårigheter

otvivelaktigt föreligger, man torde ha kommit fram till en i stort sett

tillfredsställande praxis vid gränsdragningen mellan skattepliktiga och skattefria

schamponeringsmedel. Jag förordar sålunda, att gällande ordning bibehålies

i nu berörda hänseende.

Såvitt avser puderkräm bör i enlighet med generaltullstyrelsens förslag

i varuförteckningen uttryckligen angivas, att varuskatt utgår endast för

sådan kräm, innehållande mer än 10 procent pudersubstans.

Förslaget till ny varuförteckning innebär att skatt icke skall utgå för

kakao i form av pulver, flingor eller pasta. Något förtydligande av bestämmelsen

att skattefriheten gäller även om aromatiserande medel tillsatts

är enligt min mening icke påkallat. Beträffande pastorna må påpekas,

att skattefriheten är avsedd att omfatta egentliga kakaopastor avsedda för

beredning av drickchoklad men icke sådana särskilt beredda pastor som användes

för framställning exempelvis av chokladglasyr. Vad i övrigt angår

gruppen chokladvaror bör såsom generaltullstyrelsen föreslagit ersättningsmedel

för choklad utgå ur förteckningen.

Det yrkande som framförts av Sveriges köpmannaförbund om skattefrihet

vid import av demonstrationsmateriel och prover torde bli tillgodosett genom

det förslag som jag i det följande avser att framlägga och som ger möjlighet

för importgrossister att registreras som skattskyldiga hos kontrollstyrelsen.

De i departementspromemorian framlagda förslag i avseende på den särskilda

varuskatten, som inle här blivit närmare berörda, föranleder ingen

erinran från min sida.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år 1960

Skatteredovisningen vid import

Såsom tidigare nämnts skall den särskilda varuskatten av inhemska tillverkare

efter deklaration redovisas till kontrollstyrelsen, medan importvaror

skattebelägges av tullverket vid importtillfället. En följd av denna ordning

är, att vissa ojämnheter i beskattningshänseende föreligger mellan inhemska

tillverkare och importgrossister. Olikheterna hänför sig i första hand till

tidpunkten för skattens erläggande. För vara som tillverkats inom riket

betalas skatten först sedan varan levererats till återförsäljare, medan vid

import betalningen skall ske redan i samband med införseln. Andra olikheter

förefinnes i fråga om inverkan av prisändringar, returer av skattepliktiga

varor och beträffande kundförluster. I regel är olikheterna till importgrossisternas

nackdel.

Mot bakgrunden härav bär vid olika tillfällen framförts önskemål om

författningsändringar, varigenom inhemska tillverkare och importgrossister

skulle bli jämställda. Ett medel härför skulle vara att öppna möjlighet för

importgrossisterna att efter ansökan registreras såsom skattskyldiga hos

kontrollstyrelsen och därefter redovisa skatten till denna myndighet efter

deklaration i samma ordning som de inhemska tillverkarna. En sådan ordning

är föreskriven i två punktskatteförfattningar av senare datum, nämligen

förordningen angående omsättningsskatt å motorfordon samt förordningen

om allmän energiskatt.

Förslag av här angiven innebörd har framlagts i det av 1952 års kommitté

för indirekta skatter avgivna betänkandet (SOU 1957:13). Detta förslag

mötte icke någon invändning vid remissbehandlingen. Kontrollstyrelsen

påpekade emellertid, att särskilda regler var nödvändiga för att hindra, att

registrering skedde i sådana fall där rörelsen var av mindre omfattning.

Sveriges grossistförbund föreslog i sådant syfte att, i vad angår importörer

av sötvaror, endast rörelseidkare med en omsättning av skattepliktiga sådana

varor om lägst 50 000 kronor, räknat i pris till detaljist, skulle äga

rätt till registrering. Kontrollstyrelsen förordade vidare, att registrerade

importörer skulle inköpa varor av inhemsk tillverkning i beskattat skick, i

följd varav de skulle vid fakturering och skatteredovisning särskilja importerade

och inhemska varor. — Sveriges grossistförbund har sedermera

i särskild skrivelse hemställt, att 1952 års kommittés förslag på denna punkt

måtte genomföras.

Enligt min mening är det, bl. a. mot bakgrund av våra åtaganden inom

den europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), påkallat att redan i

detta sammanhang undanröja de olikheter som finnes i förordningen mellan

inhemska tillverkare och importgrossister. En ändring i den angivna riktningen

skulle innebära en även från andra synpunkter värdefull modernisering

av förordningen. Jag förordar därför, att en sådan ändring nu

genomföres. Bestämmelserna bör, med beaktande av vad kontrollstyrelsen

anfört, utformas i överensstämmelse med motsvarande regler i nyare punkt
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Knngl. Maj.ts proposition nr 16 l år 1960

skatteförfaltningar. I enlighet härmed bör förordningens 5 § ändras så att

den som ämnar yrkesmässigt införa skattepliktig vara för försäljning till

återförsäljare skall kunna frivilligt registreras hos kontrollstyrelsen som

skattskyldig importör. Kontroll styrelsen bör dock kunna vägra registrering

om den tillämnade importen kan antagas bli av mindre omfattning och varaktighet.

I den mån behov därav visar sig föreligga torde det få ankomma

på Kungl. Maj :t att närmare reglera kontrollstyrelsens befogenheter i här

aktuella hänseenden. — I sammanhanget bör nuvarande föreskrifter om minimiskatt

borttagas såsom i praktiken betydelselösa.

Beskattningen av spelkort

Gällande ordning m. m. Enligt kungörelsen den 13 juni 1919 (nr 291) angående

stämpelavgift för spelkort samt om kortstämplingens verkställande,

vilken författning ändrats genom kungörelser den 7 april 1933 (nr 133) och

den 6 april 1934 (nr 66), skall alla till försäljning och förbrukning inom

riket ämnade, figurerade eller ofigurerade kort, varmed spel kan övas, antingen

de är tillverkade i riket eller införda från utrikes ort, med visst undantag,

beläggas med en avgift av en krona för varje kortlek. För kortstämplingsavgiftens

behöriga uttagande finnes i kungörelsen föreskrifter

om ett speciellt stämplings- och kontrollförfarande.

Förfarandet vid stämpelbeläggningen av spelkort påtalades av riksdagens

år 1951 församlade revisorer, vilka bland annat ifrågasatte, om den nuvarande

kortstämplingsförrättningen ur kontrollsynpunkt hade ett värde, som

i betraktande av därav föranledda kostnader och besvär kunde anses motivera

ett bibehållande av densamma (se riksdagens revisorers berättelse

del I sid. 137, § 16). Revisorerna föreslog att det skulle närmare utredas,

huruvida icke kortstämplingsavgiften kunde ersättas med en varuskatt uttagen

vid fabrikationen eller införseln. I anslutning härtill ansågs det böra

prövas, om icke uppbörden, kontrollen och redovisningen av avgiften skulle

kunna utformas i enlighet med de för den särskilda varuskatten gällande

principerna. Över det av riksdagens revisorer sålunda framlagda förslaget

avgavs utlåtanden av generalpoststyrelsen, kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen,

vilka samtliga myndigheter tillstyrkte, att den nu gällande

kortstämplingsavgiften avvecklades och ersattes med varuskatt.

Riksdagens skrivelse (1952: 293) i anledning av revisorernas berättelse i

berörda del överlämnades till 1952 års kommitté för indirekta skatter att

tagas i övervägande vid kommitténs fullgörande av sitt uppdrag. Kommittén

anförde i sitt sedermera framlagda betänkande bl. a., att beskattningen

av spelkort borde bibehållas om nuvarande punktskatter kvarstod i oförändrad

omfattning. Kommittén anförde vidare, att den i likhet med riksdagens

revisorer ansåg, att spelkortsbeskattningen borde anordnas som en

varubeskattning, varvid skatten borde utgå enligt varuskatteförordningen.

Spelkortsskatten ansågs böra uttagas i form av eu styckeskatt med visst

belopp per lek.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 164 år 1960

Generaltullstyrelsens förslag. I en inom generaltullstyrelsen upprättad

promemoria framhålles, att såväl för statsverket som för därav berörda

tillverkare och importörer det nuvarande kontrollförfarandet över stämpelavgiftens

utgörande är ett tidskrävande och kostsamt arbete. Det har sedan

länge framstått som angeläget att ernå ett mera tidsenligt system för

uttagandet av avgiften. I anslutning härtill framhålles de olägenheter, som

uppstår på grund av frånvaron i hithörande författning av bestämmelser

om frihet från stämpelavgift i vissa fall. Enligt punkten 1 :o) av kungörelsen

skall visserligen spelkort, vilka införes till riket av den, som enligt

särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande

varor, icke beläggas med avgift, men bestämmelsen synes åsyfta endast fall

av tullfrihet enligt 5 § a) och b) tulltaxeförordningen. Olägenheterna är

enligt promemorian påfallande icke minst beträffande av resande medförda

spelkort, för vilka tullfrihet åtnjutes jämlikt 5 § e) tulltaxeförordningen.

Det erinras om att tillämpningen av sistnämnda författningsrum genom

ändring år 1952 avsevärt utvidgats. Som jämförelse nämnes att i andra författningar

angående skatt vid införsel vanligen föreskrives skattefrihet, då

eljest skattepliktig vara införes under sådana omständigheter, att tullfrihet

enligt tulltaxeförordningen åtnjutes för densamma. Så är i princip fallet

beträffande varuskatteförordningen.

Med hänsyn till kortstämplingsavgiftens karaktär av varuskatt synes det

enligt promemorian lämpligt att såsom tidigare föreslagits inordna densamma

i förordningen angående sådan skatt. Härigenom skulle kortstämplingsförfarandet

bortfalla och även i övrigt mera tidsenliga bestämmelser komma att

gälla. Beträffande till riket införda spelkort kunde skatten i likhet med vad

som gäller för övriga med varuskatt belagda varuslag uttagas av tullverket

vid införseln.

Remissyttrandena. Det i promemorian framlagda förslaget tillstyrkes av

kontrollstyrelsen och generalpoststyrelsen men avstyrkes av Aktiebolaget J.

O. Öberg & Son.

Kontrollstyrelsen anser alltjämt en omläggning av beskattningen av spelkort

påkallad och ansluter sig till promemorians förslag. Skatten bör enligt

styrelsen uttagas som en styckeskatt med en skattesats av oförändrat eu

krona per lek. Beskattningsområdet bör bli oförändrat. Styrelsen framhåller

slutligen, att dess kontroll över den inhemska tillverkningen av spelkort

icke torde komma att erbjuda särskilda svårigheter och ej heller medföra

nämnvärd kostnad för statsverket.

Av generalpoststyrelsens yttrande framgår, att styrelsen anser att det

speciella kontrollförfarandet för spelkortsskatten numera knappast torde

vara fullt tidsenligt. Starkast torde olägenheterna enligt styrelsen framträda,

när stämpelavgiften uttages för importerade kortlekar, men även i

fråga om den inhemska tillverkningen anser styrelsen, att stämplingen är

en omständlig procedur. Styrelsen nämner, att antalet under 1958 stämpel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1960

belagda kortlekar uppgick till 1 180 154 samt att kostnaderna för statsverket

uppgått till ungefär 35 000 kronor för anskaffning av kortstämpelremsor

och 14 500 kronor i arvode till kortstämplingsförrättare. I fråga om beskattningens

utformning som en varuskatt anföres samma synpunkter som

i promemorian och i kontrollstyrelsens yttrande.

Aktiebolaget J. O. Öberg & Son, som är ende inhemske tillverkare av

spelkort i landet, anför bl. a. följande.

Med utgångspunkt från att styckeskatt med ett konstant belopp per lek

är den ur alla synpunkter lämpligaste och lättast kontrollerbara formen av

beskattning, vilja vi framhålla, att denna kontroll dock icke kan bil fullt

effektiv med mindre än att å korten anbringas en stämpel, utvisande att

de vederbörligen belagts med stämpelavgift i enlighet med gallande förordning.

Om så icke sker, förefinnes nämligen icke heller nagon risk att

använda spelkort, som på ett eller annat sätt kunnat undanhållas skattebeläggning.

Enligt vår erfarenhet och uppfattning är det av stor psykologisk

betydelse, att kontrollen kan utövas så, att tendenser till användande av

ostämplade spelkort — dit höra även smugglade spelkort — forsvaras sa

mycket som möjligt.

Vidkommande vårt företag — enda tillverkare av spelkort i landet och

leverantör av huvudparten av förbrukningen — finna vid det önskvärt att

det manuella förfaringssättet vid paketering och stämpling kan få bil maskinellt.

Detta innebär anskaffande av en maskin, som utom paketering aven

utför anbringande av stämpel på stämpelkortet ävensom medelst ett räkneverk

av likartad konstruktion som en frankeringsmaskin registrerar exakta

antalet stämplade och saluförda spelkort. Detta räkneverk kan liksom fallet

är i fråga om frankeringsmaskiner hållas plomberat och under kontrolltillsyn

av postverket. Vi vilja särskilt framhalla, att ovanstående beskrivna förfaringssätt

icke kommer att medföra någon kostnad för staten och att något

stämpelpapper av nuvarande eller annat slag icke kommer till användning.

Departementschefen. Av den förut lämnade redogörelsen framgai, att förfarandet

vid beskattning av spelkort — vilket i sina huvuddrag härrör från

1919 _ är omständligt och onödigt kostsamt. Det har vid flera tillfällen

och senast i det nu föreliggande ärendet framhållits såsom önskvärt att övergå

till en modernare beskattningsform. Jag delar denna uppfattning.

Framkomna förslag innebär, att den nuvarande författningen om stämpelavgift

på spelkort skall upphävas och att skatten på denna vara med

oförändrat beskattningsområde och samma skattesats som hittills skall inordnas

under 1941 års varuskatteförordning. Från den svenske tillverkaren

av spelkort liar invänts, att en sådan ordning skulle vara otillfredsställande

från kontrollsynpunkt. Med hänsyn till den allmänt omvittnade effektiviteten

i kontrollen av den särskilda varuskatten synes denna invändning sakna

fog. Uppenbarligen kan vissa besparingar vinnas genom den ifrågasatta omläggningen.

övergången till en modernare beskattningsform synes, på sätt

anförts i promemorian, även innebära andra fördelar. Därjämte kommer

skatten på spelkort att automatiskt inordnas under det av 1959 års riksdag

beslutade förfarandet vid punktbeskattning.

I enlighet med vad nu anförts förordar jag, att den av generaltullstyrel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1960

sen föreslagna omläggningen genomföres. Sålunda bör 1919 års författning

om stämpelavgift på spelkort upphävas och spelkort med oförändrad skattesats

av en krona per lek upptagas i den vid 1941 års förordning fogade förteckningen

över skattepliktiga varor.

V. Försäljningsskatten

Gällande ordning. Det enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt

skattepliktiga varuområdet omfattar

a) mattor innehållande silke samt knutna mattor, helt eller delvis av ull

eller andra djurhår med ett knutantal över 25 000 per in2 (s. k. äkta mattor),

b) guldsmedsvaror, d. v. s. arbeten av guld, silver, platina eller annan

adel metall med eller utan infattade pärlor eller stenar ävensom oinfattade

akta pärlor och koraller, oinfattade ädelstenar och bijouteriartiklar av sådana

varor, samt

c) grammofoner, grammofonverk, färdiga grammofonskivor samt för grammofonverk

avsedda el. motorer och el. ljuddosor.

Skatt utgår inte för ädelmetallvaror, avsedda för tekniskt bruk eller i

form av plåt, rör och tråd och ej heller för av dylik metall framställda pennor,

beslag till reservoarpennor m. m.

Skattskyldighet åvilar i första hand den som yrkesmässigt säljer skattepliktig

vara av egen tillverkning. Sådan säljare är skyldig att låta registrera

sig hos beskattningsmyndigheten, d. v. s. hos kontrollstyrelsen. Den som

yrkesmässigt försäljer skattepliktiga varor av enbart annans tillverkning

kan därjämte frivilligt låta registrera sig hos kontrollstyrelsen såsom skattskyldig

säljare. Vissa minimiskattebestämmelser har införts i syfte att något

begränsa den frivilliga registreringen.

Skyldighet att erlägga försäljningsskatt inträder, då varan säljes till konsument

eller till någon icke registrerad återförsäljare eller då varan uttages

från rörelse för annat ändamål än försäljning. I dylika fall redovisas

skatten till kontrollstyrelsen på grundval av ett deklarationsförfarande. Skyldighet

att erlägga skatt föreligger därjämte vid införsel till riket av skattepliktig

vara som verkställes av annan än registrerad säljare. I sådant fall

erlägges skatten till tullverket samtidigt med tullen.

För mattor, guldsmedsvaror och andra grammofonvaror än grammofonskivor

utgör försäljningsskatten 20 % av ett beskattningsvärde som motsvarar

varans pris i detaljhandeln. Allmän varuskatt skall dock icke inräknas

i beskattningsvärdet (15 § 3 mom. förordningen om allmän varuskatt). Efter

enahanda normer uttages skatten vid skattepliktig import av guldsmedsvaror

och nyssnämnda grammofonartiklar, medan mattor beskattas med

visst belopp per kg, varierande mellan lägst 10 och högst 100 kronor I fråga

om grammofonskivor utgår skatten både vid import och vid försäljning

inom riket som en styckeskatt med en krona per skiva, om speltiden per

skivsida uppgår till högst åtta minuter, och med tre kronor i andra fall.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 ur 1960

Det skattepliktiga varuområdet är preciserat i en vid förordningen fogad

varuförteckning, anknuten till de på den tidigare tulltaxan grundade statistiska

numren och med skattesatserna angivna.

Promemorian. Beträffande äkta mattor erinras i promemorian om

att försäljningsskatt för närvarande utgår för alla slags mattor som innehåller

silke samt dessutom för knutna mattor av ull eller andra djurhår. I

fråga om sistnämnda slag av mattor är skatteplikten dock beroende av antalet

knutar per ytenhet. I den gamla tulltaxan hänfördes dessa typer av

mattor till stat. nr 999, 1001, 1002: 1 och 1002:2.

Anledningen till att beskattningsområdet i den vid försäljningsskatteförordningen

fogade varuförteckningen erhållit nämnda utformning torde enligt

promemorian delvis ha varit, att den gamla tulltaxan beträffande mattor

av ull och andra djurhår innehöll särskilda rubriker för knutna och icke

knutna mattor, under det att mattor av silke hänfördes till en och samma

rubrik oavsett tillverkningssättet. Beskattningsområdets utformning har

bl. a. medfört, att skatt utgår för maskingjorda, d. v. s. icke knutna mattor,

även om de innehåller endast en obetydlig mängd konstsilke. En sådan

inblandning kan i regel — påpekas det — inte anses förbättra varans kvalitet.

I den nya tulltaxan hänföres alla knutna mattor, oavsett materialet, till

tulltaxenr 58.01 under en och samma rubrik (Mattor, knutna, även konfektionerade).

Vid transponeringen av beskattningsområdet till den nya

nomenklaturen har det ansetts lämpligt att begränsa skatteplikten till nämnda

rubrik. Därvidlag föreslås den skattesats av 10 000 kronor för 100 kg,

som vid import verkställd av annan än registrerad säljare nu utgår för alla

mattor innehållande silke, bli begränsad till att avse allenast mattor innehållande

natursilke. I fråga om mattor innehållande konstsilke anses icke högre

skattesats böra gälla än för mattor innehållande ull.

När det gällt guldsmedsvaror har det enligt promemorian befunnits

lämpligt att vid transponeringen till den nya tulltaxenomenklaturen var

för sig behandla å ena sidan arbeten av ädel metall och å andra sidan naturpärlor,

ädelstenar m. m. Förstnämnda artiklar hänfördes tidigare till stat.

nr 1323—1325 och de sistnämnda till stat. nr 1326: 2.

För arbeten av ädel metall har det inte — med hänsyn till principiella

olikheter mellan den äldre och den nya tulltaxan — varit möjligt att

verkställa en transponering som ger oförändrad avgränsning av beskattningsområdel.

Härom anföres i promemorian följande.

I princip har visserligen rubrikerna för varor av ädel metall enligt båda

taxorna företräde framför andra rubriker. Båda taxorna inrymmer emellertid

undantag från denna princip och dessa undantag är av olika omfattning.

I den gamla taxan utgjordes undantagen i huvudsak av gulddragarearbelen,

skrivpennor och beslag till reservoarpennor samt ur och urdelar. I den nya

taxan stadgas betydligt flera undantag, men det synes oklart i vad mån

dessa har praktisk betydelse. Av viktigare undantag i den nya taxan kan

förutom de nyss anförda nämnas beslag, delar och tillbehör till käppar,

paraplyer och solfjädrar, infattningar till glasögon, cigarrettändare, cigarr
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj. ts proposition nr 164 år lt)60

och cigarrettmunstycken, rafräschissörer, urarmband (fastade vid ur) samt

reservoarpennor.

Det är vidare att märka, att den gamla tulltaxan innehöll en bestämmelse

enligt vilken vara, som till mindre del bestod av guld, silver eller platina

och som ej var hänförlig till instrument eller apparat, skulle tulltaxeras

såsom arbete av ifrågavarande ädelmetall till den del varan bestod därav

men beträffande resten efter dennas beskaffenhet. I enlighet härmed har

dylika smärre beståndsdelar av ädel metall blivit underkastade försäljningsskatt.

Enligt den nya tulltaxan förekommer icke någon särskild tulltaxering

av dylika beståndsdelar. Å andra sidan tillämpar den nya tulltaxan

ett strängare betraktelsesätt i det avseendet, att varor som endast delvis

består av ädel metall i större utsträckning än enligt den gamla taxan såsom

helhet hänföres till varor av ädel metall. Detta gäller exempelvis bordsknivar

med blad av stål och skaft av silver, vilka enligt den gamla tulltaxan

rubricerades såsom knivar av stål men enligt den nya taxan hänföres till

arbete av silver.

Ett annat förhållande att beakta är, att den nya tulltaxans rubriker för

varor av ädel metall omfattar även varor som endast pläterats med ädel metall.

Dylika artiklar rubricerades enligt den gamla tulltaxan såsom förgyllda,

försilvrade etc. och blev i enlighet därmed icke skattebelagda. Vidare saknar

den nya taxan till skillnad från den äldre särskild rubrik för artiklar för tekniskt

bruk. Därmed saknas möjlighet till en direkt anknytning av skattefriheten

för dylika varor.

Vid övervägande av möjligheterna att praktiskt lösa transponeringsproblemet

har det i promemorian bedömts lämpligast att som skattepliktiga varor

upptaga endast till tulltaxenr 71.12—71.14 hänförliga artiklar med undantag

för pläterade artiklar samt artiklar för tekniskt bruk. Det tillägget

föreslås dock att skatt skall utgå för urarmband även om de är fästade vid

ur, i vilket fall varan i dess helhet tulltekniskt betraktas som ur enligt nr

91.01.

Med angivna gränsdragning uppkommande skiljaktigheter i fråga om beskattningens

omfattning går — uttalas det i promemorian— i stort sett i

liberaliserande riktning. Enligt den nya utformningen skulle sålunda skatt

icke längre komma att utgå för förut berörda beslag, delar och tillbehör

till käppar, paraplyer och solfjädrar, infattningar till glasögon, cigarrettändare,

cigarr- och cigarrettmunstycken, rafräschissörer eller reservoarpennor

och ej heller för smärre delar ingående i artiklar som icke i och för sig

är att betrakta som varor av ädel metall. I en del fall kan dock en viss

skärpning komma att inträda i beskattningen till följd av det ändrade betraktelsesätt

som den nya tulltaxan anlägger i jämförelse med den gamla.

Exempel härpå är förut berörda knivar med blad av stål och skaft av

silver.

Beträffande pärlor, ädelstenar och varor därav föreligger

också vissa skiljaktigheter i klassificeringshänseende mellan den gamla och

den nya nomenklaturen. I stort sett kan man dock i praktiken — framhålles

det i promemorian — räkna med att det skattepliktiga området i denna

del motsvarar de nya tulltaxenumren 71.01—71.03 och 71.15, därest särskilt

anges att skatteplikt inte föreligger för varor avsedda för tekniskt bruk.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ta proposition nr 161 år 1960

G r a m in o f o n v a r o r. Enligt den äldre tulltaxan hänfördes giammofonverk

ingående i radiogranmiofoner till stat. nr 1885: 2, andia grammofonverk

och grammofoner jämte för grammofon verk avsedda el. motorer samt

el. ljuddosor till stat. nr 1815: 2, 1889: 7 och 1992: 1 samt grammofonskivor

till stat. nr 1992: 2. Några svårigheter beträffande transponeringen till den

nya tulltaxan föreligger enligt promemorian inte, även om det inte är möjligt

att ange samtliga de tulltaxenummer som kan bli aktuella för beskattningen

av sådana artiklar försedda med ljudspår, som i tulltaxehänseende ej är att

hänföra till grammofonskivor i egentlig mening. Grammofoner och grammofonverk

i form av såväl enkelspelare som skivväxlare, även ingående i

radiogrammofoner, faller i den nya tulltaxan under taxenr 85.15, 92.11 och

92.13. Grammofonskivor återigen hänföres till nr 92.12. I förslaget till ny

varuförteckning har beskattningsområdet primärt anknutits till nämnda tulltaxenummer

med erforderlig hänvisning till andra nummer, under vilka

skattepliktiga artiklar med ljudspår kan falla.

I fråga om grammofonskivor har — framhålles det i promemorian - tilllämpningen

av skattebestämmelserna komplicerats av att man börjat anbringa

ljudspår även på andra artiklar än egentliga grammofonskivor, exempelvis

på vykort, reklambroschyrer, bokomslag samt kartonger och annat

emballage. Artiklarna i fråga kan i föreliggande skick eller efter särskiljande

av den med ljudspår försedda delen avspelas med vanlig grammofon.

Enligt praxis har vykort och liknande artiklar tulltaxerats såsom grammofonskivor

enligt stat. nr 1992: 2 och i enlighet därmed belagts med försäljningsskatt,

under det att kartonger och liknande artiklar tulltaxerats

enligt sin beskaffenhet i övrigt och i enlighet därmed icke belagts med

någon skatt. Erfarenheten har dock givit vid handen att det föreligger stora

vanskligheter att tillämpa en strikt gränsdragning mellan de båda kategorierna.

Artiklar av här ifrågavarande slag fanns knappast i marknaden vid tiden

för tillkomsten av förordningen om försäljningsskatt. I de fall då inspelningarna

utgöres av musik eller eljest har karaktär av underhållning

anses det i promemorian emellertid icke finnas anledning att i princip behandla

dem annorlunda än vanliga grammofonskivor. I de fall åter då

innehållet helt eller till övervägande del beslår av tal av reklamkaraktär e.

d. bedömes det vara mer tveksamt huruvida tillräckliga skäl föreligger att

belägga varorna med skatt. En eventuell gränsdragning i skattehänseende

anses i alla händelser böra verkställas med hänsyn till inspelningarnas innehåll,

och denna gränsdragning föreslås gälla såväl för nu åsyftade artiklar

som för grammofonskivor i egentlig mening. Förslaget innebär i överensstämmelse

med det sagda, att skatt skall utgå icke blott för vanliga grammofonskivor

utan även för andra artiklar med ljudspår för avspelning med

grammofon; beträffande samtliga artiklar har stadgats undantag motsvarande

nu medgiven skattefrihet och därjämte undantag syftande till en sådan

begränsning av skatteplikten som antytts i det föregående.

Vad härefter beträffar skattens storlek är det enligt promemorian öppen
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 164 år 1960

bart, att skattens beräkning efter stycketal medför en hög beskattning av de

förut berörda, relativt billiga artiklarna. Någon differentiering av skattesatsen

med hänsyn till artiklarnas beskaffenhet anses dock i praktiken icke

vara möjlig. För att uppnå en lämpligare avvägning av skatten föreslås att

densamma skall beräknas per ljudspår (d. v. s. för vanliga grammofonskivor

per inspelad skivsida) i stället för per styck och fastställas till halva

det belopp som f. n. gäller. Enär förut nämnda artiklar praktiskt taget alltid

är enkelsidiga, skulle skatten för desamma därigenom reduceras till hälften,

under det att skatten för grammofonskivor av vanlig typ skulle bli oförändrad.

Yttrandena. Beträffande knutna mattor anmärker kommerskollegium

att beskattningens utvidgning till mattor även av andra fibrer än silke eller

ull och andra djurhår torde vara av ganska ringa betydelse.

Förslaget beträffande guldsmedsvaror beröres i flera yttranden.

Som tidigare nämnts innebär förslaget i fråga om varor av ädel metall att

till denna varugrupp även hänföres vissa varor som endast delvis består av

sådan metall — exempelvis knivar med blad av stål. Eu skattebeläggning

även av knivblad av stål skulle emellertid — påpekar kommerskollegium —

innebära en icke oväsentlig prishöjning. Med hänsyn till varans karaktär

kan lämpligheten av den ökade beskattningen enligt kollegium ifrågasättas,

men da en avvikelse från den i tullhänseende tillämpade principen skulle

medföra svårigheter ur såväl nomenklatur- som administrationssynpunkt,

finner kollegium sig böra biträda förslaget. Däremot vill kollegium ifrågasätta

om icke cigarrettändare, cigarr- och cigarrettmunstycken, rafräschissörer,

reservoarpennor samt vissa andra varor av ädel metall ur skattesynpunkt

även framdeles bör få en med nuvarande förhållanden jämförbar behandling.

Den föreslagna lindringen i beskattningshänseende innebär enligt

kollegii mening en mindre lämplig avvägning av det varuurval, som skulle

omfattas av försäljningsskatten.

Stockholms handelskammare hemställer att nuvarande beskattningsregler

bibehålies när det gäller varor som endast delvis består av ädel metall,

exempelvis knivar med blad av stål och skaft av silver. Handelskammaren

fortsätter.

Även om ifrågavarande, av principiella olikheter mellan den äldre och

den nya taxan föranledda skärpning motsvaras av en lättnad genom att

i en vara ingående smärre beståndsdelar av ädel metall i den nya tulltaxan

undantagits från beskattning, har denna skärpning i vissa fall en i sammanhanget

icke obetydlig ekonomisk räckvidd, t. ex. då det gäller knivar med

blad av stål och skaft av silver. Bladet har vid skattens beräknande ett av

Kontrollstyrelsen åsatt värde av f. n. kr. 6: —, motsvarande en skatt av kr.

1.20. Detta betyder alltsa i fortsättningen en skatteskärpning med kr. 1: 20

per kniv. Denna fördyring synes Handelskammaren böra undvikas, desto

mera som just i fråga om nyttosaker skatten å guldsmedsvaror redan nu

maste anses drabba mycket hårt.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 164- år 11)60

Generallullstyrelsen framhåller att det i fråga om klassificeringen i tullhänseende

av naturpärlor och ädelstenar samt varor därav föreligger vissa

icke alldeles oväsentliga skiljaktigheter mellan den gamla och den nya tulltaxan.

Sålunda hänfördes enligt den gamla taxan vissa av halvädelstenar

framställda prydnadsföremål till denna taxas avdelning XIII A: »Arbeten

av sten och andra mineraliska ämnen», under det att dessa artiklar i nu

gällande tulltaxa betraktas som arbeten av ädelstenar. Å andra sidan tulltaxerades

äkta koraller och bijouterivaror därav tidigare enligt numret för

pärlor och ädelstenar (stat. nr 1326: 2). I nuvarande tulltaxa hänföres dylika

varor, allt efter beskaffenheten, till nr 05.12, 71.16 eller 95.05. Transponeringsförslaget

innebär sålunda — framhåller generaltullstyrelsen -—- att förut

skattefria prydnadsföremål av exempelvis agat nu blir skattebelagda, under

det att tidigare skattepliktiga koraller och bijouterivaror därav befrias från

skatt.

I fråga om grammofonvaror föreslår kontrollstyrelsen att skatten

på grammofonverk och grammofoner utformas som en styckeskatt. Skattesatserna

bör fastställas så att de i huvudsak svarar mot 20 procent av konsumentpriserna.

För grammofonautomater föreslås — i syfte att ungefärligen

bibehålla nuvarande skattenivå — en skattesats av 250 kronor per

styck. För de s. k. övriga grammofonvarorna föreslår styrelsen, att skatten

slopas. Skatteintäkten för dessa varor uppgår för närvarande till allenast

0,2 milj. kronor per år.

Kontrollstyrelsen framhåller i sitt yttrande att transponeringsförslaget i

fråga om grammofoner och grammofonverk i vissa fall skulle medföra en

avsevärd skärpning av beskattningen samt anför vidare.

Såsom exempel kan nämnas, att enligt den före den 1 januari 1959 gällande

tullstatistiska varuförteckningen hänfördes grammofonautomater och

grammofoner med inbyggd högtalare och förstärkare endast till viss del till

det skattepliktiga varuområdet. Övriga delar och tillbehör hänfördes till

andra statistiska nummer, vilka föll utanför detta område. Dessa apparater

kommer genom klassificeringen enligt den nya tulltaxan att i sin helhet

falla under beskattningen.

En dylik skärpning av beskattningen bör enligt styrelsens mening undvikas,

vilket lämpligen kan ske genom att styckeskatt införes beträffande

grammofoner och grammofonverk. En övergång till styckebeskattning har

tidigare föreslagits av 1952 års kommitté för indirekta skatter i dess år 1957

avgivna betänkande (SOU 1957:13 s. 235). Som skäl för förslaget åberopade

kommittén de svårigheter som genom bruttoprissystemets frångående

uppkommit beträffande beskattningsvärdets bestämmande. Dessa svårigheter

föreligger alltjämt. Kommittén föreslog vidare, att det borde övervägas

om icke s. k. övriga grammofonvaror (motorer och pick-ups) borde undantagas

från beskattning med hänsyn till den ringa skatteintäkten. I sitt yttrande

över betänkandet tillstyrkte styrelsen kommitténs förslag.

Det ojämförligt största antalet grammofoner och grammofonverk, som

f. n. säljes, är enkelspelare med flera hastigheter, och inom denna grupp

synes tyngdpunkten ligga på apparater i prislägen omkring 150 kronor. Nuvarande

skatteintäkt för grammofoner och grammofonverk uppgår till cirka

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Maj. ts proposition nr 164 år 1960

4,6 milj. kr. per år. En omläggning till styckebeskattning i enlighet med

kontrollstyrelsens förslag torde komma att innebära i stort sett oförändrat

skatteutfall.

Vad avser grammofonskivor har i förslaget — erinrar kontrollstyrelsen

slutligen — såsom anmärkning bl. a. angivits, att skatt ej skall utgå för

grammofonskivor och andra artiklar med ljudspår för avspelning med grammofon,

som huvudsakligen innehåller tal av reklamkaraktär eller för undervisningsändamål

eller också signaler e. d. utan musikalisk syftning. Bestämmelsen

bör enligt styrelsens mening givas en restriktiv tolkning.

Även generaltullstyrelsen föreslår att ett system med styckeskatt införes för

grammofoner och grammofonverk. Styrelsen anser sig emellertid icke böra

uttala sig om styckeskattens storlek, enär styrelsen saknar underlag för

en sådan bedömning. För övriga till gruppen grammofonvaror hänförliga

skattepliktiga artiklar (motorer och pick-ups med eller utan tonarm) torde

skatteintäkten vara så obetydlig, att det enligt styrelsens uppfattning bör

övervägas om inte dessa artiklar i likhet med andra smärre grammofontillbehör.

såsom skivtallrikar m. m., borde undantagas från beskattning. Styrelsen

anför bl. a. följande.

Vissa av de till varugruppen grammofonvaror, andra än grammofonskivor,

hänförliga artiklarna komma genom förslagets utformning att drabbas

av skärpt beskattning. Sålunda bliva grammofoner med inbyggda förstärkare

och högtalare samt grammofonautomater, vilka artiklar äro häntörliga

till tulltaxenr 92.11, i sin helhet underkastade 20 % skatt. Dessa artiklar

voro i den gamla tulltaxan hänförliga till stat. nr 1889:7 och skatt

utgick endast å de i artiklarna ingående grammofonverken. I och för sig

anser styrelsen det riktigt att ifrågakomna varor skattebeläggas på samma

sätt som skivspelare och skiwäxlare avsedda att kopplas till radio, men med

hänsyn till den utvidgning av beskattningsområdet, som ett genomförande

av förslaget skulle innebära, anser sig styrelsen icke kunna tillstyrka detta.

För att undvika skärpt beskattning vill styrelsen föreslå, att styckeskatl

införes för ifrågavarande artiklar. Härför tala även de betydande svårigheter

som föreligga, när det gäller att fastställa värdet på grammofonverk

ingående i radiogrammofoner, grammofonautomater och liknande artiklar.

Departementschefen. I fråga om mattor innebär förslaget den ändringen

i förhållande till gällande ordning, att försäljningsskatt icke längre

skall utgå för icke knutna mattor innehållande natursilke eller konstsilke.

Å andra sidan utvidgas det skattepliktiga området till att omfatta knutna

mattor innehållande andra fibrer än silke eller ull och andra djurhår. De

sålunda föreslagna ändringarna torde i praktiken vara av mycket liten betydelse.

Då förslaget innebär en klarare gränsdragning för det skattepliktiga

området än hittills, finner jag mig kunna tillstyrka detsamma.

För guldsmedsvarornas del innebär transponeringen otvivelaktigt

större problem. De i promemorian föreslagna förändringarna i det skattepliktiga

områdets utsträckning har också i fråga om dessa varor blivit flera

än beträffande övriga varor. Enligt min mening ger emellertid den i pro
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1960

memorian föreslagna — i huvudsak direkta -— anknytningen till tulltaxan

en i stort sett lämplig och väl avvägd gränsdragning för det skattebelagda

området, vilken på flera punkter dessutom blir klarare än den nuvarande.

I vad avser cigarrettändare, reservoarpennor och andra liknande varor, som

för närvarande träffas av försäljningsskatt om de innehaller ädel metall, har

jag sålunda ingen erinran mot att de undantages från beskattningen. I det

väsentliga synes dessa artiklar vara av en annan typ än sådana som allt fortfarande

föreslås beskattade. Jag tillstyrker sålunda i denna del det i promemorian

framlagda förslaget. Vad åter angår vissa andra sammansatta varor

som i den nya tulltaxan i sin helhet klassificeras som ädelmetallvaror, t. ex.

knivar med skaft av ädel metall och blad av stål, synes — såsom kommerskollegium

framhåller — svårigheter föreligga att i beskattningshänseende

tillämpa en från tulltaxan avsökande klassificering. Jag biträder därför förslaget

även i denna del. De av transponeringen föranledda ändringarna i avseende

på naturpärlor och ädelstenar synes i stort sett obetydliga och torde

ej heller kunna föranleda befogade invändningar.

Inom grammofonvaruområdet innebär transponeringsförslaget

en viss utvidgning av det skattepliktiga området i avseende på grammofoner,

grammofonverk och tillbehör till dylika. I syfte att undvika detta och

under hänvisning till de svårigheter som efter bruttoprissystemets slopande

föreligger beträffande bestämmandet av beskattningsvärdet har kontrollstyrelsen

och generaltullstyrelsen föreslagit att försäljningsskatten på ifrågavarande

artiklar ändras från värdeskatt till styckeskatt. Förslaget överensstämmer

med vad som tidigare förordats av 1952 års kommitté för indirekta

skatter. Skattesatsen har så bestämts att den i huvudsak utgör samma andel

av konsumentriktpriset som nuvarande värdeskatt. Skatteuttaget blir sålunda

i stort sett oförändrat. Även enligt min mening vinnes beaktansvärda

fördelar genom en övergång från värdeskatt till styckeskatt. Då ämbetsverkens

förslag även i övrigt synes väl avvägt och icke innebär några svårigheter

beträffande anslutningen till den nya tulltaxan, tillstyrker jag detsamma.

Mot den skattefrihet som samtidigt föreslås beträffande vissa grammofonvaror

såsom motorer och pick-ups föreligger icke heller någon erinran

från min sida.

1 det i departementspromemorian framlagda transponeringsförslaget har

i avseende på grammofonskivor föreslagits den ändringen i gällande ordning

att skatten uttages per ljudspår, d. v. s. normalt per sida i stället för per

skiva. Förslaget innebär oförändrat skatteuttag för vanliga grammofonskivor

med inspelning på båda sidor, medan skatten på enkelsidiga inspelningar

blir hälften av den nuvarande. Vidare föreslås, att från beskattningen undantages

vissa inspelningar för reklam och undervisningsändamål, m. m.

I detta sammanhang vill jag nämna, att Interprint grafiska aktiebolag i

en framställning 1958 till Kungl. Maj:t — varöver yttranden avgivits av kontrollstyrelsen,

generaltullstyrelsen och Grammofonleverantörernas förening

— hemställt om skattebefrielse eller i varje fall avsevärd skattenedsättning

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1960

för s. k. tonkort. Med tonkort förstås skivor av kartong eller papp, vilkas

yta plastbehandlats och försetts med avtryck av pressmatris för avspelning

på grammofon.

Vad först angår tonkorten är det enligt min mening uteslutet att dylika

i beskattningshänseende behandlas på ett principiellt annat sätt än egentliga

grammofonskivor. Någon vare sig från skattetekniska eller rent praktiska

synpunkter godtagbar gräns synes nämligen icke möjlig att dra mellan tonkort

och egentliga grammofonskivor. Önskemålen om skattelindring för tonkort

torde emellertid i betydande mån bli tillgodosedda därest skatten beräknas

i enlighet med förslaget i departementspromemorian och där föreslagna

undantag för bl. a. reklamartiklar medgives. I enlighet med vad nu

anförts finner jag mig icke kunna tillstyrka den av Interprint gjorda framställningen.

Däremot föreligger från min sida i stort sett ingen erinran mot

departementspromemorians förslag i nu berörda hänseenden. Jag förordar

dock att från beskattning undantages kartonger och andra förpackningar,

som är försedda med ljudspår. Vad kontrollstyrelsen anfört om att undantaget

för reklamartiklar o. dyl. bör tillämpas restriktivt kan jag godtaga.

VI. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad som sålunda anförts och under framhållande

av att hinder icke synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare

än under innevarande vårsession hemställer föredragande departementschefen

härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 26 § förordningen den 3 april

1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning;

2) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)

om allmän energiskatt;

3) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 19bl (nr 251)

om varuskatt; samt

4) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 19b8 (nr 85)

om försäljningsskatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

600890 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:357 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungt. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 26 § förordningen den 3 april 1959 a1 i texten