Angående vissa åtgärder i anledning av skador å 1960 års skörd
1960-10-14 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1960:168, Angående vissa åtgärder i anledning av skador å 1960 års skörd
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1960
1
Nr 1(»8
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder
i anledning av skador å 1960 års skörd; given Stockholms
slott den 74 oktober 1960.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Gösta Netzén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I syfte att lindra den ekonomiska situationen för jordbrukare som till
följd av den otjänliga väderleken i år åsamkats skördeskador föreslås i propositionen
vissa lättnader i de för stödlån gällande villkoren i vad de avser
amorteringsfri tid, anstånd med erläggande av amortering samt bestämmelserna
om dröjsmålsränta. Vidare föreslås viss uppmjukning av nuvarande
villkor i fråga om av lantbruksnämnder medgiven statsgaranti för i kreditinrättningar
upptagna driftslån. Slutligen föreslås införandet av statliga garantier
för lån som i anledning av skördeskador upptagits på den allmänna
marknaden samt att dylik garanti på särskilt angivna grunder skall få
beviljas intill ett sammanlagt belopp av 25 000 000 kronor.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 16S
t
2
Kungi. Maj.ts proposition nr i68 år 1960
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 14 oktober 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,
Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af
Geijerstam, Nordlander.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om vissa åtgärder
i anledning av skador å 1960 års skörd samt anför därvid.
Den 13 september 1960 tillkallade jag en expertgrupp bestående av representanter
för jordbruks- och finansdepartementen, riksbanken samt statens
jordbruksnämnd, med uppgift att inom jordbruksdepartementet behandla
uppkomna frågor rörande kredit- och skuldproblem orsakade av
den aktuella skördesituationen i de svårast hemsökta delarna av landet. I
en till mig ställd promemoria, dagtecknad den 10 oktober, har de tillkallade
sakkunniga anfört följande:
»De sakkunniga har vid sina ställningstaganden till förenämnda problem
haft tillgång till uppgifter om de allvarligaste skördeskadornas lokalisering
samt till vissa andra, mera summariska upplysningar beträffande skördeläget
under september och de första dagarna i oktober detta år. Bland annat
har stått till förfogande en av statens jordbruksnämnd den 19 september
gjord sammanställning över då nyligen inkomna rapporter i ämnet från
landets samtliga hushållningssällskap. Aktuella informationer har senare
inhämtats från de län, varifrån omfattande skördeskador inrapporterats.
Nämnas må att vederbörande hushållningssällskap den 6 oktober uppskattade
arealen totalförstörd skörd till i Stockholms län ca 6 000 ha, i Uppsala
län ca 2 000 ha, i Södermanlands län ca 9 000 ha, i Kalmar län ca 3 400 ha,
i Örebro län ca 2 500 ha och i Västmanlands län ca 1 300 ha. Från Östergötlands
län anmäldes samtidigt att endast arealer av mindre omfattning
då kunde anses vara totalskadade. I de angivna länen tillsammantagna bedömdes
den totalförstörda skörden vara knappt 50 procent av vad man beräknade
under första hälften av september. Förändringen är en följd av
bättre väderlek och relativt goda bärgningsförhållanden. Kvalitetsskadorna
har emellertid på åtskilliga håll ansetts vara ganska betydande.
Genom överläggningar med representanter för olika myndigheter, kreditinrättningar,
centralföreningar m. fl. har de sakkunniga sökt erhålla belys
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1960
ning av arten och omfattningen av de ekonomiska svårigheter som förorsakas
av skördeskadorna i framför allt Målare- och Hjälmarelandskapen.
Härvid har lämnats sådana upplysningar att de sakkunniga funnit det erforderligt
med olika slag av åtgärder för att underlätta kredit- och skuldsituationen
för åtskilliga jordbrukare i bygder med svåra skördeskador.
Irots det under de senaste veckorna förbättrade skördeläget synes ett ej
ringa antal jordbrukare i de åsyftade områdena få vidkännas avsevärd förlust
och kännbar försämring av möjligheterna att finansiera driften på vederbörande
brukningsenhet. I detta sammanhang kan omnämnas att jordbrukare
inom Mälare- och Hjälmarelänen hade under oktober månad förfallande
växelskulder hos respektive centralföreningar å ca 70 miljoner kr.,
vilket belopp väsentligt överstiger motsvarande för tidigare år.
Med utgångspunkt från det föreliggande materialet föreslog de sakkunniga
i VPM den 19 september utökning av Svensk spannmålshandels rörliga
kredit i riksgäldskontoret från 140 miljoner kr. till 190 miljoner kr. De
dispositioner, som under föreliggande förhållanden vidtages av föreningen
Svensk spannmålshandel med stöd av statsmakternas beslut — bland annat
innebärande att föreningen skall medverka vid finansieringen av brödsädsinköp
respektive stödköp av fodersäd — måste nämligen anses vara av
stor betydelse. Föreningens möjligheter begränsas emellertid ytterst av de
krediter som föreningen själv kan påräkna. Enligt en av Svensk spannmålshandel
på förfrågan av de sakkunniga ingiven uppgift räknade föreningen
vid mitten av september med att under den närmaste tiden behöva
disponera ca 80 miljoner kr. för stödköp av fodersäd, 70 miljoner kr. för
förhandsinlösen av viss brödsäd samt ca 40 miljoner kr. för krediter åt
spannmålshandeln. Vid genomförandet av de åsyftade åtgärderna kunde
föreningen ej oväsentligt underlätta läget för jordbruket i de skördeskadedrabbade
områdena eller motverka en försämring av läget. Kungl. Maj:t
hemställde genom beslut den 23 september att fullmäktige i riksgäldskontoret
måtte med stöd av ett av riksdagen tidigare givet bemyndigande och
för tiden intill den 1 september 1961 vidga föreningens rörliga kredit på sätt
förut angivits. Kungl. Maj:t förutsatte därvid, att föreningen beaktade vad
i promemorian antytts beträffande angelägenheten av att föreningen vid sin
disposition av den rörliga krediten eftersträvar att föranstalta så att finansiellt
bistånd därigenom på för föreningen gängse vägar och i möjligaste
utsträckning lämnas jordbrukare i de delar av landet som särskilt drabbats
av skördeskador i år.
Vidare förordade expertgruppen i VPM den 27 september dispens frän
regeln om viss uppsägningstid för medel innestående å skogskonto. I promemorian
framhölls att vissa av de jordbrukare, som lidit skördeförluster,
torde ha uppsagt sina å skogskonto innestående medel så att de nu kan
förfoga över dem. Andra åter antogs ha underlåtit detta i förhoppning om
att skördeutfallet skulle bli bättre än vad det faktiskt synes bli och var
därför i omedelbart behov av alt kunna förfoga över sina tillgångar. Mot
bakgrunden härav framstod det som angeläget för de sakkunniga att den
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1960
spärr, som den nuvarande regeln om fyra månaders uppsägningstid för
medel å skogskonto utgör undanröjdes. Den 30 september beslöt Kungl.
Maj :t i enlighet med detta de sakkunnigas förslag.
Slutligen föreslog expertgruppen i VPM den 7 oktober att Kungl. Maj :t
liksom beträffande åren 1957 och 1958 måtte lämna domänstyrelsen möjlighet
att i vissa fall och på vissa angivna villkor medge extra anstånd med
erläggande av arrende för sådana arrendatorer som på grund av felslagen
skörd i år lidit väsentlig förlust och därför är i behov av ekonomiskt bistånd.
Härigenom skulle kronoarrendatorerna i princip ej behöva sättas i sämre
läge än vissa andra kategorier arrendatorer.
Beträffande åtgärder i övrigt vill de sakkunniga anföra följande.
Det har framhållits att amorteringar och räntebetalningar på tidigare
utlämnade statliga skördeskadelån (stödlån) skulle utgöra en särskilt kännbar
belastning för jordbruket i de nu åter skördeskadade områdena. De sakkunniga
har därför undersökt huruvida det kan anses befogat att modifiera
de för närvarande gällande villkoren i fråga om dessa lån. Som underlag för
en bedömning av spörsmålet har bland annat införskaffats uppgifter rörande
omfattningen av utestående lån respektive storleken av de under det
närmaste året förfallande betalningarna. Härav har bland annat framgått att
de utestående stödlånen den 31 augusti 1960 uppgick till sammanlagt ca 101
miljoner kr. Inemot 30 miljoner kr. därav utgjordes av återstående kapitalbelopp
å stödlån som lämnats jordbrukare i Mälare- och Hjälmarelänen.
Beträffande den närmare fördelningen av utestående stödlån på serier och
riksbankskontor torde få hänvisas till en särskild bilagd sammanställning
(Bil. 1). Härutöver må nämnas att en stor del av det utestående beloppet
hänför sig till jordbrukare med två eller flera stödlån. Av tillgängligt material
framgår vidare att under december månad i år — december är den sedvanliga
förfallomånaden — jämlikt de fastställda amorteringsplanerna ett
belopp av drygt 20 miljoner kr. kan beräknas förfalla till betalning och att
en stor del av detta belopp hänför sig till lån som upptagits av jordbrukare
i de nu aktuella skördeskadeområdena.
En granskning av de olika stödlåneserierna visar att de med lånen förbundna
villkoren inte genomgående är desamma. Bestämmelserna om räntefot,
dröjsmålsränta och amorteringsfri tid varierar sålunda. För samtliga
serier gäller dock att amorteringstiden, som normalt uppgår till fem år, kan
förlängas till tio år och i undantagsfall till 15 år eller mer. För lånens förvaltning
svarar riksbanken, som med stöd av riksdagens beslut utfärdat särskilda
föreskrifter för sina kontor angående tillämpningen av gällande bestämmelser.
De sakkunniga har med hänsyn till det föreliggande läget funnit det motiverat
föreslå sådana ändringar i reglerna beträffande stödlån att möjligheter
öppnas till ytterligare amorteringsfri tid, ytterligare anstånd med erläggande
av amortering samt viss dispens från bestämmelserna om dröjsmålsränta.
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1960
I fråga om den amorteringsfria tiden gäller för närvarande följande. För
lån utlämnade i anledning av skördeskador år 1950 och 19511 finnes ingen
amorteringsfri tid. För 19522 års stödlån har den amorteringsfria tiden fastställts
till två år med viss möjlighet till förlängning upp till fyra år från
lånens utgivande. Övriga stödlån, nämligen 1954, 1955, 1957 och 19593 års
serier, är amorteringsfria under två år, likaledes med möjlighet till förlängning
under ytterligare två år. Enligt ett av föredragande departementschefen
i 1958 års statsverksproposition gjort uttalande bör förlängning av
den amorteringsfria tiden medges främst i sådana fall då låntagaren utsatts
för upprepade svåra skördeskador eller då han nyligen tillträtt brukmngsenheten
eller nyligen varit tvungen att genomföra mera kostnadskrävande
förbättringsarbeten och hans ekonomi i samband därmed utsatts för
stora påfrestningar. Även eljest då ekonomiska svårigheter uppkommit på
grund av särskilda förhållanden och svårigheterna kan antagas vara av
övergående natur bör ett sådant uppskov kunna medges om det bedömes
vara ägnat att förbättra låntagarens förutsättningar att senare betala lånet.
Riksbanken äger emellertid fritt pröva om och i vad mån förlängning av den
amorteringsfria tiden kan anses motiverad av omständigheterna i det enskilda
fallet.
I anvisningar till sina kontor har riksbanken framhållit att en mera allmän
förlängning av den amorteringsfria tiden kan vara påkallad inom distrikt,
där nya svåra skördeskador allmänt konstaterats. Därest kontoren
efter samråd med lantbruksnämnden funnit att inom visst distrikt här åsyftade
förhållanden föreligger, kan det bli nödvändigt för kontoret att utan
mera ingående utredningar i det enskilda fallet avgöra inkommande framställningar.
Förlängning av den amorteringsfria tiden innebär dock inte att
låntagaren befrias från skyldigheten att erlägga ränta.
Anstånd med betalning av förfallna amorteringar och räntor i fråga om
stodlån bör jämlikt vad departementschefen anfört i nyssnämnda proposition
meddelas av riksbanken efter fri prövning i det enskilda fallet. Vid bedömandet
av anståndsbehovet skall, har riksbanken meddelat, särskild hänsyn
tagas till de betalningssvårigheter som vållats av nya skördeskador eller
andra ömmande omständigheter. Anstånd på kortare tid må meddelas utan
narmare utredning. Uppkommer fråga om längre anstånd än sex månader
skal! en noggrannare prövning komma till stånd, varvid samråd i vissa fall
förutsättes ske med lantbruksnämnd.
Dröjsmålsränta utgår i de fall där anstånd beviljas. Däremot utgår ej sådan
ränta, om den amorteringsfria tiden förlängts.
År 1957, då jordbruket liksom nu drabbades av tämligen omfattande
skördeskador, beslöt riksdagen" att person, vilken tidigare erhållit stödlån
och som 1957 ånyo lidit skördeskador, skulle beredas möjlighet att få ett
års uppskov med amortering å stödlån, som förföll till betalning i december
1 SFS 1951: 369 och 766.
2 SFS 1952: 764.
* SFS 1954: 723, 1955: 593, 1957: 650, 1960: 83
4 Prop. 194; JoU 40; rskr 402.
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1960
sistnämnda år. Beträffande lån, å vilka amortering skulle påbörjas, innebar
uppskovet en förlängning av den amorteringsfria tiden och i övrigt fick åtgärden
karaktären av anstånd med betalning av förfallande amortering. I
samband härmed sköts amorteringsplanerna, såvitt angick de fr. o. m. år
1958 till betalning förfallande amorteringarna, ett år framåt i tiden och
detta oavsett om den i författningarna angivna tid, inom vilken lånen skulle
vara slutbetalade, överskreds eller ej. Någon dröjsmålsränta utgick ej
under uppskovstiden.
1957 års uppskov med erläggande av stödlåneamorteringarna fick medges
inom de värst utsatta områdena generellt utan ansökningsförfarande.
Områdena i fråga fastställdes av Kungl. Maj :t. I övriga delar av landet avgjordes
frågan om uppskov efter individuell prövning.
Riksbanken har, såsom framgår av det föregående, redan nu formella
möjligheter att bevilja vissa lättnader i fråga om återbetalningen av stödlån.
Man torde också kunna förutsätta att dessa möjligheter tillvaratages
och att speciella hänsyn visas i nuvarande läge. I detta sammanhang bör
dock erinras om att i december detta år kommer amorteringsskyldighet normalt
att ha inträtt för samtliga serier av stödlån med undantag för 1959 års
låneserie. Första förfallodag för 1959 års lån är den 1 december 1962. För
lån tillhörande tidigare serier än 1957 och 1959 års kan riksbanken ej medge
ytterligare amorteringsfrihet utan låntagarna är tvungna att förutom förfallande
räntor även erlägga kapitalavbetalningar på sina lån. I anledning
av verkningarna av årets skördeskador synes riksbanken nu böra tilläggas
vidgade befogenheter att bevilja uppskov med erläggande av amortering å
stödlån. De sakkunniga vill därför föreslå att riksbanken bemyndigas att
med högst två år kunna förlänga den amorteringsfria tiden respektive kunna
medge anstånd med amortering för sådana stödlåntagare som fortfarande
är aktiva jordbrukare (respektive trädgårdsodlare) och som har jordbruket
(respektive trädgårdsodlingen) såsom sin huvudsakliga inkomstkälla.
Amorteringsuppskov som här avsetts bör kunna medges oavsett till vilken
serie stödlånet hänför sig. Det förutsättes därvid att förlängning eller
anstånd som regel endast medges för ett år i sänder. Fastställda amorteringsplaner
bör förskjutas i motsvarande mån. Liksom var fallet år 1957
bör dröjsmålsränta inte utgå. Fråga om här föreslagen amorteringsfrihet
eller anstånd bör i princip prövas från fall till fall. Inom områden där skördeskadorna
är så stora att det utan undersökning av varje särskilt fall kan
antagas att inom vederbörande område bosatta personer till följd av skadorna
befinner sig i ett sådant läge att de behöver lättnad i betalningsskyldigheten
bör emellertid uppskov kunna medges generellt utan mera ingående
prövning. Det torde få ankomma på riksbankens avdelningskontor att
efter samråd med vederbörande lantbruksnämnd avgöra om och i så fall
inom vilka områden åtgärder av dylik generell natur bör ersätta den individuella
prövningen.
Restantierna på stödlånen, d. v. s. de belopp som är förfallna till betalning
år 1959 eller tidigare men som fortfarande är oguldna, uppgår för när
-
7
Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1960
varande till inte mindre än 4,9 miljoner kr. Dessa restantier utgör utan tvekan
en svår belastning för låntagarna, särskilt för sådana som utsatts för
upprepade skördeskador. De sakkunniga anser därför att riksbanken beträffande
lån där dylika restantier föreligger — utöver de nyss föreslagna möjligheterna
att bereda lättnader — bör erhålla bemyndigande att intill december
1960 medge amorteringsuppskov avseende förfallna kapitalbelopp
och att för sådan tid avstå från dröjsmålsränta. Med tillämpning av vad
förut föreslagits skulle riksbanken för tid därefter kunna medge ytterligare
anstånd under sammanlagt två år. Detta skulle innebära att — i den mån
riksbanken anser att båda de föreslagna möjligheterna till amorteringslättnader
bör komma i fråga — nästa kapitalavbetalning för de här åsyftade
stödlånen skulle behöva fullgöras tidigast i december 1961 och senast i december
1962 samt att under tiden endast ränta skulle erläggas å lånen.
Någon ändring av reglerna för att möjliggöra en utsträckning av amorteringstidens
längd torde inte behöva vidtagas, enär riksbanken redan nu
torde ha erforderlig rörelsefrihet i detta avseende.
De sakkunniga har också övervägt frågan om sammanförande av tidigare
utlämnade stödlån till ett nytt lån. Därvid har konstaterats, att en dylik
sammanslagning är förknippad med tekniska svårigheter, som i första hand
hänför sig till att räntesatser och säkerheter varierar från ett lån till ett
annat. Då dessutom riksbanken redan nu har och vid ett genomförande av
här föreslagna lättnader erhåller ytterligare möjligheter att modifiera betalningsvillkoren
så att skäliga hänsyn kan tagas till omständigheterna i
det enskilda fallet, finner de sakkunniga sig inte böra förorda några särskilda
åtgärder för sammanförande av stödlån.
Expertgruppen har vidare prövat spörsmålet att för jordbrukare som
drabbats av skördeskador mjuka upp nuvarande villkor för statsgarantier
beträffande vissa lån som upptagits på den allmänna kreditmarknaden. De
lån som medtagits vid prövningen är i första hand lån till yttre och inre rationalisering,
jordbruksegnahemslån och driftslån.
Vad driftslånen beträffar har lantbruksnämnderna under åren 1949—
1959 beviljat garantier för dylika lån till ett sammanlagt belopp av ca 65
miljoner kr. Av lånen, som fördelar sig tämligen jämnt över sagda period,
hänför sig i runt tal en tredjedel till Mälare- och Hjälmarelänen. Den närmare
fördelningen av beviljade garantier för ifrågavarande slag av lån
framgår av cn bilagd sammanställning. (Bil. 2).
I anledning av 1957 års skördeförluster på grund av dålig väderlek utfärdade
lantbruksstyrelsen i början av år 1958 närmare anvisningar till lantbruksnämnderna
rörande handläggningen av framställningar om anstånd
med amortering av statsgaranterade lån. Enligt dessa anvisningar var något
generellt uppskov med inbetalning av amortering å omförmälda lån inte att
påräkna som följd av skördeskadorna. Behovet av åtgärder för att underlätta
garantitagares betalningsskyldighet fick bedömas från fall till fall och
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1960
med beaktande jämväl av statens intresse som garantigivare. I första hand
kom därvid i fråga att bevilja erforderligt anstånd med amortering. Vederbörande
lantbruksnämnd kunde också i undantagsfall överväga att skjuta
fram enligt fastställd amorteringsplan gällande förfallotider för inte förfallna
amorteringar, dock längst en mot det beviljade anståndet svarande
tid. Hinder häremot förelåg inte enligt låneförfattningarna, i den mån den
i dessa författningar bestämda längsta amorteringstiden — för rationaliseringslån
30 år, för jordbruksegnahemslån likaledes 30 år och för driftslån
tolv år, eventuellt medgiven amorteringsfri tid inte inräknad — därigenom
inte överskreds. Om den i författningen i fråga föreskrivna längsta amorteringstiden
redan var helt förbrukad, kunde nämnden i trängande fall medge
att den eller de amorteringar, med vars inbetalande lämnats anstånd, fick
erläggas i delposter i samband med framdeles förfallna amorteringar. Beslut
rörande här angivna åtgärder skulle föregås av nära samråd med vederbörande
kreditgivare. Därest kreditgivaren fann så vara påkallat, ägde nämnden
i fall där inbetalning av amortering i delposter kommit i fråga i stället
besluta om behövlig ändring i amorteringsplanen. Anstånd med betalning
av ränta borde inte medges.
Förenämnda betalningslättnader avsåg endast förhållanden som förorsakats
av 1957 års skördeskador. Lantbruksstyrelsen har emellertid meddelat
vederbörande lantbruksnämnder att de i avvaktan på eventuella ytterligare
bestämmelser må kunna tillämpa ifrågavarande anvisningar också då
uppskov efterfrågas som följd av årets skördeskador.
De sakkunniga anser, att lantbruksnämnderna efter individuell prövning
skall på samma sätt som föreslagits beträffande stödlån i år kunna genom
ändring av garantivillkoren möjliggöra en förlängning av den amorteringsfria
lånetiden respektive möjliggöra anstånd med erläggande av amortering,
i båda fallen med högst två år. Härigenom och med tillämpning av de förut
omförmälda anvisningarna kan nämnderna bereda vederbörande garantitagare
möjligheter till avsevärda lättnader. Dock bör för att amorteringsuppskovet
skall få den avsedda effekten liksom beträffande stödlånen kunna
komma i fråga en förlängning i motsvarande mån av amorteringstiden.
Detta kan befinnas angeläget särskilt i fråga om driftslån med hänsyn till
dessas kortare löptid. För äldre driftslån gäller, som redan angivits, en
längsta amorteringstid av tolv år och för driftslån som utlämnats efter den
1 juli 1959 en amorteringstid av högst 15 år. De sakkunniga har stannat
för att beträffande driftslånen av såväl den första som den andra kategorien
föreslå att sådan ändring i de statliga garantivillkoren må medgivas
att en förlängning av den amorteringsfria tiden respektive beviljande av
anstånd med högst två år skall få medföra en motsvarande förskjutning av
amorteringstidens längd, d. v. s. upp till högst 14 respektive högst 17 år.
Med hänsyn till att även i framtiden skördesituationer kan uppkomma,
där en förskjutning av amorteringstiden ter sig önskvärd, vill de sakkunniga
förorda att riksdagens bemyndigande inhämtas för Kungl. Maj :t att
Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1960
9
även senare år än 1960 förordna om tillämpning av den nyss preciserade
förlängningsmöj ligheten.
Effekten av de förordade lättnaderna i fråga om statsgarantier för vissa
av lantbruksnämnderna stödda lån på allmänna marknaden är självfallet
beroende av hur kreditinrättningar av skilda slag ställer sig till låntagarnas
begäran om betalningsuppskov. Tidigare erfarenheter har emellertid givit
vid handen att kreditinrättningarna visat stor förståelse och i samarbete
med lantbruksnämnderna medverkat till rimliga lättnader i betalningsförpliktelserna.
Underhandsinformationer visar att kreditinrättningarna har
samma inställning i år. I varje fall vissa kreditinrättningar synes därjämte
vara beredda att i nuvarande läge avstå från att uttaga dröjsmålsränta.
Även villkoren för medgivande av anstånd med erläggande av amortering
å lån ur statens avdikningslånefond och jordbrukets maskinlånefond har
granskats av de sakkunniga. Någon ändring av dessa villkor synes emellertid
icke vara påkallad med anledning av skördeskadorna i år.
De sakkunniga är övertygade om att genomförandet av de i det föregående
berörda åtgärderna har inneburit respektive kommer att innebära en ej
oväsentlig lättnad för jordbrukare i skördeskadedrabbade områden. Enligt de
sakkunnigas mening är det emellertid ställt utom varje tvivel, att ett betydande
hjälpbehov kommer att kvarstå även efter det att åtgärderna i fråga
effektuerats och att detta behov till övervägande delen är av den art att det
kan anses befogat att visst bistånd lämnas från det allmännas sida. För den
skull har de sakkunniga övervägt i vilka former och i vilken utsträckning
ett dylikt behov lämpligen bör tillgodoses.
Vid nämnda överväganden har de sakkunniga helt inriktat sig på finansiellt
bistånd i form av kreditstöd. Olika former har därvid diskuterats, varvid
givetvis tidigare tillämpade system upptagits till granskning.
Bedömningen av vilken biståndsform som bör väljas är naturligen ytterst
beroende av vilka behov man i första hand vill tillgodose. De sakkunniga har
därvidlag ansett det önskvärt att man ej söker mildra verkningarna enbart
av årets skördeskador utan även söker lätta den aktuella kreditbördan för
vissa jordbrukare, som på grund av felslagna skördar också tidigare år i
ökad omfattning måst upptaga driftskrediter såsom varuväxlar m. m. Vid
sin vägning för och emot skilda alternativ har de sakkunniga stannat för
att förorda införandet av kreditstöd i form av statliga garantier för lån
upptagna på allmänna marknaden. De sakkunnigas uppfattning är att härigenom
åstadkommes den allmänt sett ändamålsenligaste stödformen och
kan statens stöd ges en relativt vid omfattning.
Med den målsättning vilken här angivits synes för statlig garanti som
föreslagits i det föregående kunna ifrågakomma krediter till dels jordbrukare
och trädgårdsodlare som innevarande år fått så betydande skördeskador
att de skulle haft möjlighet att få statsstöd vid en tillämpning nu av
samma allmänna bestämmelser som gäller för stödlånen i anledning av
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1960
1959 års skördeskador, dels jordbrukare och trädgårdsodlare, som liar ansträngd
ekonomi på grund av att de under senare år haft kännbara skördeskador
och därtill i år åsamkats vissa skördeskador om än inte så svåra
som de nyss åsyftade.
Som en allmän förutsättning för erhållande av kreditgaranti synes vidare
böra gälla att det bedömes att lånet kommer att innebära en verklig hjälp för
låntagaren att fortsätta sitt jordbruk. Garanti skall inte kunna komma i fråga,
om sökandens ekonomi befinnes vara så svag att lån endast skulle uppskjuta
ett frånträdande av jordbruket.
I sammanhanget vill de sakkunniga erinra om möjligheten att genom ett
mera allmänt ackordsförfarande nedbringa redan gällande betalningsförpliktelser
till en sådan nivå att ett nytt lån kan komma i fråga. Självfallet
är detta spörsmål helt beroende av vederbörande kreditgivares beredvillighet
att avstå från någon del av sina fordringar. Det kan emellertid inte uteslutas
att dessa i vissa fall skulle vara beredda att genom sitt tillmötesgående
skapa förutsättningar för en statlig garanti för ett nytt lån. Vederbörande
myndighet bör för den skull vid prövningen av lånegarantiansökningar inte
bortse från den här antydda möjligheten.
I likhet med vad som gäller i fråga om rationaliserings- och driftslån synes
den statliga garantiverksamheten böra omhänderhas av lantbruksnämnderna
i samarbete med kreditanstalterna. Det förutsätts därvid att en individuell
prövning av garantibehovet kommer till stånd bland annat på
grundval av uppgifter inhämtade från hushållningssällskapen. Vid handläggningen
inom lantbruksnämnd av här ifrågavarande garantiärenden skall en
representant för riksbanken deltaga i överläggningarna. För beviljande av lånegaranti
bör fordras att samtliga i överläggningarna deltagande är ense om
beslutet. Besvär över lantbruksnämnds beslut i förenämnda slag av garantiärenden
må anföras hos lantbruksstyrelsen, som beträffande prövningen av
dylika ärenden bör ha samråd med riksbanken. Därest lantbruksstyrelsen
beslutar bifall i besvärsärende, vari lantbruksnämnd helt avslagit ansökan
om kreditgaranti, skall styrelsens beslut underställas Kungl. Maj :t för provning.
För de sakkunniga framstår det som angeläget att det högsta belopp, för
vilket garanti må lämnas, får bli beroende av omständigheterna i det enskilda
fallet. För en och samma person torde emellertid statlig kreditgaranti
varom här är fråga böra få beviljas med maximalt 20 000 kr.
Amorteringstiden för garantilånen bör vara densamma som gäller för bland
annat den senaste serien stödlån, d. v. s. fem år med möjlighet till förlängning
till tio år eller i undantagsfall till 15 år. Vid prövningen av de enskilda
låneplanerna bör vederbörande lantbruksnämnd kunna medge amorteringsfrihet
under två år med möjlighet, om särskilda skäl föreligger, till senare
förlängning av denna tid med ytterligare högst två år.
Ränta och dröjsmålsränta bör fastställas efter bankmässiga grunder. Detta
torde i praktiken innebära att låntagaren erhåller en viss favörsränta på
grund av den statliga garantien.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1960
Lånegaranti bör endast beviljas om sökanden för garantien ställer säkerhet,
som vederbörande lantbruksnämnd finner tillfredsställande ur det allmännas
synpunkt.
De föreskrifter i övrigt som erfordras för en tillämpning av det här föreslagna
garantisystemet torde få utformas av Kungl. Maj :t i särskild kungörelse.
Med ledning av nu föreliggande upplysningar beträffande skördeskadornas
omfattning, jordbrukets kreditsituation och kreditinrättningarnas utlåningsmöjligheter
vill de sakkunniga föreslå att ramen för det sammanlagda
belopp, intill vilket ifrågavarande kreditgarantier må meddelas, bestämmes
till 25 miljoner kr. Vid överläggningar med företrädare för olika
slag av kreditinstitut har de sakkunniga erfarit att förutsättningar för närvarande
synes föreligga att utlämna på här föreslaget sätt statsgaranterade,
ej prioriterade lån utan att någon jämkning av nuvarande utlåningsbegränsningar
behöver ifrågasättas.
För täckande av eventuella förluster till följd av beviljade garantier synes
böra få anlitas det under nionde huvudtiteln upptagna anslaget Täckande av
förluster på grund av statlig kreditgaranti.»
Departementschefen. Vad den särskilt tillkallade expertgruppen — vilken
arbetat efter vissa av mig angivna riktlinjer — anfört och föreslagit i
den redovisade promemorian ansluter jag mig till. Med hänsyn till angelägenheten
av att snara åtgärder vidtages för att lindra den ekonomiska situationen
för jordbrukare som i år åsamkats kännbara skördeskador vill
jag sålunda bland annat förorda att — utöver de i det föregående omnämnda
beslut i syfte att medverka till sådan lindring vilka Kungl. Maj :t redan
kunnat meddela utan riksdagens prövning — beträffande stödlånen möjligheter
öppnas till förlängning av den amorteringsfria tiden med ytterligare
högst två år, till anstånd med erläggande av amortering under likaledes
högst två år samt till dispens från bestämmelserna om dröjsmålsränta då
amorteringsuppskov beviljats enligt dessa nya regler. Vidare föreslår jag,
att det av expertgruppen framlagda förslaget om viss uppmjukning av de
nuvarande villkoren i fråga om statsgarantier beträffande vissa lån som
upptagits på den allmänna kreditmarknaden genomföres. Likaledes i överensstämmelse
med förslag i promemorian förordar jag slutligen införandet
av ett nytt system med statliga garantier för lån på allmänna kreditmarknaden
å högst 20 000 kronor till dels jordbrukare och trädgårdsodlare som
innevarande år fått så betydande skördeskador att de skulle haft möjlighet
att få statsstöd vid en tillämpning nu av samma allmänna bestämmelser
som gäller för stödlånen i anledning av 1959 års skördeskador, dels jordbrukare
och trädgårdsodlare, som har ansträngd ekonomi på grund av att
de under senare år haft kännbara skördeskador och därtill i år åsamkats
vissa skördeskador om än inte så svåra som de nyss åsyftade. Som en allmän
förutsättning för kreditgaranti bör vidare gälla att det bedömes att
lånet kommer att innebära en verklig hjälp för låntagaren att fortsätta sitt
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1960
jordbruk. Garanti skall inte kunna komma i fråga, om sökandens ekonomi
befinnes vara så svag att lån endast skulle uppskjuta ett frånträdande av
jordbruket. Den föreslagna statsgarantin torde böra uppgå till sammanlagt
högst 25 000 000 kronor.
Beträffande de olika detaljerna i förslagen torde jag få hänvisa till den
föregående redogörelsen. Det torde, därest riksdagen ej har något att erinra
mot förslagen i fråga, få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga
närmare bestämmelser i ämnena.
Det i promemorian nämnda förslaget att domänstyrelsen måtte bemyndigas
att i vissa fall och på vissa angivna villkor medge extra anstånd med
erläggande av arrende för sådana arrendatorer som på grund av felslagen
skörd i år lidit väsentlig förlust och därför är i behov av ekonomiskt bistånd
har Kungl. Maj :t tidigare denna dag på min föredragning beslutat bifalla.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
1) medgiva lättnader i villkoren rörande amorteringar och
räntebetalningar på tidigare lämnade stödlån i enlighet med
de grunder, som förordats i det föregående;
2) medgiva i det föregående föreslagna lättnader i villkoren
beträffande statlig kreditgaranti för driftslån; samt
3) medgiva att statlig kreditgaranti må på i det föregående
angivna grunder beviljas intill ett belopp av 25 000 000
kronor för lån på allmänna kreditmarknaden i anledning
av skördeskador.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Regenten bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
B. Siöalth
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksbankens delfond av fonden för låneunderstöd; stödlån till jordbrukare
Den 31 augusti 1960 utestående stödlån fördelar sig till antal och belopp i tusental kronor på de olika kontoren sålunda:
Bilaga 1
Enl
SFS 369/1951
St A
Enl.
SFS 766/1951
St B
Enl.
SFS 764/1952
St C
Enl.
SFS 723/1954
St D
Enl.
SFS 593/1955
St E
Enl.
SFS 650/1957
St F
Enl.
SFS 83/1960
St G
Summa
Antal
Belopp
Antal
Belopp
Antal
Belopp
Antal
Belopp
Antal
Belopp
Antal
Belopp
Antal
Belopp
Antal
Belopp
HK..........
—
—
7
16,0
383
998,1
12
34,0
537
2 239,0
576
3 420,9
38
161,2
1553
6 869,1
Göteborg ....
1
2,0
1
8,0
10
12,1
51
110,1
248
448,7
175
477,8
40
95,7
526
1164,4
Malmö ......
—
—
11
20,0
16
28,7
397
1304.9
134
353,9
28
94,9
4
15,0
590
1817,3
Falun........
—
—
—
—
75
66,4
4
14,9
37
79,9
180
822,2
64
198,9
360
1182,3
Gävle........
—
—
—
—
194
112,7
130
97,6
212
302,0
98
263,9
30
71,6
664
847,8
Halmstad ....
—
—
1
0,2
59
53,6
533
1149 4
683
1 965,9
375
1 070,3
100
273,2
1751
4 512 6
Härnösand.. ..
—
—
—
—
186
141,1
341
258.6
261
268,8
94
150,8
5
5,0
887
824.3
Jönköping ....
—
—
—
-,
230
420,8
115
179,1
322
635,8
127
441,7
28
69,0
822
1 746,3
Kalmar ......
—
—
12
9,9
926
1 039,3
2
13,4
794
2 031.9
121
366,6
343
1 221,9
2198
4 682,9
Karlskrona ..
—
—
8
4,5
106
120,7
46
54,5
334
539,3
101
244,0
71
219,5
666
1182,6
Karlstad......
1
0,5
5
11,9
229
308 9
61
99,9
345
1055,1
288
1 365,8
171
428 5
1100
3 270 5
Kristianstad ..
—
—
14
35,6
79
132,2
809
2 137,4
403
963,2
129
459,8
60
225,2
1494
3 953,3
Linköping ....
—
—
23
24,1
586
1 475 2
8
13 9
1541
5 383,3
427
1 465,7
46
115,8
2 631
8 478,0
Luleå ........
—
—
—
—
609
479,7
5 795
4 400.0
1378
1384 2
221
212,2
—
—
8 003
6 476,2
Mariestad ....
—
—
4
5,8
421
677,4
75
89 5
1526
4 302,5
1087
3 624,4
166
336,6
3 279
9 036,2
Nyköping ....
—
—
1
0,4
280
507,2
20
43 5
1207
5 708,7
394
2 054,6
62
210,7
1964
8 524,9
Umeå........
—
—
—
1019
915,0
5 071
4 837,3
2 367
2 940,7
986
1 767,8
30
40,4
9 473
10501,1
Uppsala......
—
—
3
5,1
220
481,7
19
40,6
405
2 028 7
873
6 037,1
114
427,9
1634
9 021,1
Visby........
—
—
2
0,9
137
215.5
—
—
153
237 5
43
128,8
247
706,1
582
1 288,7
Vänersborg ..
2
3,7
4
11,4
156
225.9
213
223,7
915
2 109,5
645
1 465,1
275
678,2
2 110
4 717,3
Västerås .....
1
1,5
3
22,5
361
566.2
18
33,3
448
1 934,2
696
3 863,9
114
386,5
1641
6 808,1
Växjö........
1
0,6
—
—
148
167,7
152
162,8
179
184,4
83
171,1
37
77,5
600
764,1
Örebro ......
—
—
4
10,0
493
880,6
44
72,9
269
945,7
212
1 200,0
61
193,4
1083
3 302,6
Östersund ....
—
—
—
—
127
146,5
68
40,7
66
51,5
50
77,5
1
1,5
312
317,7
Summa
6
8,3
103
186,1
7 050
10 173,3
13 984
15 412,1
14 764
38 094,3
7 909
31246,5
2107
61591
45923
101 279,6
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1960
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1960
Bilaga 2
Av lantbruksnämnderna under åren
1949—1959 beviljade lånegarantier för driftslån1
Samtliga lantbruksnämnder
Kalenderår
Lånegarantier för driftslån
till jordägare
till arrendatorer
Summa
antal
belopp
antal
belopp
antal
belopp
1949................
508
2 947 815
323
2 360 675
831
5 308 490
1960................
606
3552 535
422
3199320
1028
6 751855
1951................
475
3010 850
385
3 020 070
860
6 030 920
1952................
385
2 724375
343
2 735 150
728
5 459 525
1953................
668
4 040 780
447
3 501 250
1015
7 542 030
1954................
460
3 404 350
386
3 440 700
846
6 845 050
1955................
260
2133 800
280
2 858 050
540
4 991850
1956................
245
2 062 930
355
3 771550
600
5 834 480
1957................
274
2 437 650
340
3 676 000
614
6 113 650
1958................
230
2 000 050
300
3 309 900
530
5 309 950
1959................
225
2 287 000
337
4 094 250
562
6 381250
Stockholms län
Kalenderår
Lånegarantier för driftslån
till jordägare
till arrendatorer
Summa
antal
belopp
antal
belopp
antal
belopp
1949................
16
105 170
20
164 000
36
269 170
1950................
9
78 200
27
212 420
36
290 620
1951................
10
83 400
28
213 300
38
296 700
1952................
13
95 725
19
158 150
32
253 875
1953................
12
79 000
20
131 000
32
210 000
1954................
9
82 300
21
186 600
30
268 900
1955................
1
10 000
21
201 600
22
211 600
1956................
2
15 000
25
273 000
27
288 000
1957................
3
22 500
28
274 500
31
297 000
1958................
—
—
17
182 000
17
182 000
1959................
5
45 000
24
292 000
29
337 000
1 Uppgifterna ingår i lantbruksstyrelsens årsstatistik rörande lantbruksnämndernas verksamhet.
Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1960
15
Uppsala län
Kalenderår
Lånegarantier för driftslån
till jordägare
till arrendatorer
Summa
antal
belopp
antal
belopp
antal
belopp
1949................
18
128 000
6
49 500
24
177 500
1960................
20
103 650
14
123 000
34
226 650
1951................
16
121000
19
166 500
35
287 500
1959................
13
98 600
23
201 500
36
300 100
1953................
13
109 500
26
222 100
39
331 600
1954................
12
113 400
21
188 500
33
301900
1955................
13
124 000
14
135 500
27
259 500
1956................
14
124 500
18
177 000
32
301 500
1957................
11
100 000
14
128 000
25
228000
1958................
17
170 000
12
130 400
29
300 400
1959................
18
197 500
17
209 500
35
407 000
Södermanlands län
Kalenderår
Lånegarantier för driftslån
till jordägare
till arrendatorer
Summa
antal
belopp
antal
belopp
antal
belopp
1949................
18
102 500
45
343 600
63
446 100
1950................
21
152 235
50
432 500
71
584 735
1951................
15
119 500
44
398 000
59
517 500
1952................
10
90 000
46
412 500
56
502 500
1953................
15
128000
48
434 150
63
562150
1954................
18
191000
54
564 000
72
755 000
1955................
6
64 000
30
344 850
36
408 850
1956................
13
150 000
47
550 175
60
700 175
1957................
6
80 000
48
554 000
54
634 000
1958................
3
35;ooo
37
432 000
40
467 000
1959................
6
79000
34
467 000
40
546000
Östergötlands län
Kalenderår
Lånegarantier för driftslån
till jordägare
till arrendatorer
Summa
antal
belopp
antal
belopp
antal
belopp
1949................
22
191 000
36
309 500
68
500 500
1950................
15
124 300
59
466 800
74
591100
1951................
10
82 000
45
397 500
55
479 500
1952................
11
103 000
47
384 500
58
487 500
1953................
11
94 000
64
542 500
75
636 500
1954................
14
145 800
52
475 700
66
621 500
1955................
3
36 000
37
413 800
40
449 800
1956................
3
40 000
34
380 700
37
420 700
1957................
—
—
33
375 000
33
375 000
1958................
2
28 000
17
210 500
19
238 500
1969................
1
16 000
29
379 000
30
395 000
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1960
Örebro län
Kalenderår
Lånegarantier lör driftslån
till jordägare
till arrendatorer
Summa
antal
belopp
antal
belopp
antal
belopp
1949................
32
194 400
24
145 500
56
339 900
1950................
52
306 350
33
195 100
85
601 450
1951................
32
221 200
43
302 900
75
524 100
1952................
24
209 950
39
266 100
63
476 050
1953................
25
299 900
40
185 500
65
485 400
1954................
11
96 000
8
49 500
19
145 500
1955................
7
61 000
10
104 600
17
165 600
1956................
2
28 000
13
123 000
15
151 000
1957................
2
23 000
8
101 000
10
124 000
1958................
1
11000
6
61000
7
72 000
1959................
2
34000
8
67 000
10
91000
Västmanlands lån
Kalenderår
Lånegarantier för driftslån
till jordägare
till arrendatorer
Summa
antal
belopp
antal
belopp
antal
belopp
1949................
14
104 400
19
109 000
33
213 400
19^0................
22
108 100
28
200 700
50
308 800
1951................
12
67 800
17
115 070
29
182 870
1952................
12
76 500
22
144 300
34
220 800
1953................
21
158 000
23
154 500
44
312 500
1954................
16
114 500
16
148 800
32
263 300
1955................
5
41 000
20
188 000
25
229 000
1956................
3
33 000
18
178 500
21
211500
1957................
6
63 500
14
161 000
20
224 500
1958................
7
66 000
12
149 200
19
215 200
1959................
6
47 000
21
250 000
27
297 000
601562
Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1960:353 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder i anledning av skador å 1960 års skörd jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
- JoU 1960:37 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder i anledning av skador å 1960 års skörd jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten