Med förslag till förordning angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer
1960-12-01 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1960:169, Med förslag till förordning angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1960
i
Nr 169
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående beskattning av ränta å svenska statens
sparobligationer; given Stockholms slott den It
oktober 1960.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående beskattning av ränta å
svenska statens sparobligationer.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I anslutning till ett nytt sparobligationslån föreslås ändrade bestämmelser
angående beskattningen av räntan på sparobligationer. Enligt förslaget skall
räntan, oaktat den uppbäres först i samband med obligationens inlösen, beskattas
varje år och anses motsvara ökningen av inlösningsvärdet under året.
I konsekvens härmed skall obligationerna vid förmögenhetstaxeringen upptagas
till inlösningsvärdet vid föregående kalenderårs utgång. Genom de föreslagna
bestämmelserna blir sparobligationerna vid beskattningen likställda
med bankinsättningar, vilket bl. a. innebär att det s. k. sparavdraget skall
kunna utnyttjas varje år.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 169
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1960
Förslag
till
förordning angående beskattning av ränta å svenska statens
sparobligationer
Härigenom förordnas som följer.
Vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt skall ränta å svenska
statens sparobligationer, ändå att obligationerna icke inlösts under beskattningsåret,
upptagas med belopp varmed obligationernas inlösningsvärde
ökat för den skattskyldige under beskattningsåret.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961 men skall icke äga
tillämpning å obligationer som utgivits före den 1 januari 1960.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 23 november 1945
(nr 720) angående uppskattning av värdet å svenska statens sparobligationer
vid förmögenhetsbeskattning, dock att sistnämnda förordning alltjämt
skall äga giltighet beträffande obligationer, som utgivits före den 1 januari
1960.
Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1960
3
Utdrog ov protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regentcn, Hertigen av Holland, i statsrådet
å Stockholms slott den It oktober 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,
Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson,
af Geijerstam, Nordlander.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler förslag till
förordning angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer
och anför därvid följande.
I. Inledning
I syfte att erbjuda i första hand de breda lagren inom befolkningen en
ny sparform, som samtidigt innebar en direkt medverkan från spararnas
sida vid statens upplåning, utgav riksgäldskontoret år 1940 svenska statens
sparobligationer. Under åren 1941, 1945 och 1946 utgav riksgäldskontoret
därefter ytterligare tre emissioner av dylika obligationer. Försäljningen av
denna typ av sparobligationer upphörde år 1956.
Fullmäktige i riksgäldskontoret har nu beslutat att innevarande år utge
en emission av sparobligationer av delvis ny typ, svenska statens sparobligationer
av år 1960. Dessa sparobligationer löper i likhet med de tidigare
utgivna sparobligationerna formellt utan ränta. I stället inlöses obligationen
efter minst ett års innehav med belopp, som överskjuter inköpspriset,
därvid skillnaden mellan inköpspris och inlösningsvärde varierar alltefter
tiden för innehavet. Efter löptidens slut den 1 juni 1968 inlöses obligationen
till sitt högsta inlösningsvärde.
Obligationerna av 1960 års emission utges i valörer om 100, 500, 1 000 och
5 000 kronor och inlösningsvärdet vid löptidens slut är respektive 150, 750,
1 500 och 7 500 kronor. Obligationerna är avsedda att utbjudas till försäljning
i höst under en jämförelsevis kort teckningstid; ytterligare försäljning
kan dock senare ifrågakomma. Sparobligationerna får säljas endast
till fysiska personer, alltså icke till bolag, stiftelser, kassor, föreningar m. fl.
och får ej heller utfärdas för två eller flera personer gemensamt. En och
samma persons innehav av obligationer får icke överstiga sammanlagt 25 000
kronor. Uppgift om obligationsägaren skall anbringas på obligationen. Riksgäldskontoret
har vidare å obligationerna angivit att dessa inte får överlåtas,
pantsättas eller belånas. Äganderätten kan dock övergå till annan på grund
av arv, bodelning, testamente eller exekutivt förvärv. Obligationsägaren har
rätt att under tiden januari 1961—maj 1968 få obligationen inlöst med be
-
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 169 år 1960
lopp, som framgår av på obligationen angiven tabell. Inlösningsvärdet angives
för varje månad. Fram t. o. m. november 1961 är inlösningsvärdet lika
med det nominella värdet. Därefter stiger inlösningsvärdet för varje månad
fram till juni 1968, d. v. s. löptidens slut. För en obligation med inköpspris
av 100 kronor har tabellen följande utseende.
Vid inlösen
under
1961
1962
1963
1964
1965
1966
1967
1968
Januari ..........
100
105:15
110: 20
115: 75
121= 85
128: 55
135: 60
143:05
Februari .........
100
—
105: 60
110: 65
116:25
122: 40
129:15
136:25
143: 70
Mars ............
100
—
106: —
111:10
116: 75
122: 95
129: 70
136: 85
144: 35
April ............
100
—
106: 40
111: 60
117:25
123:50
130: 30
137: 45
145: —
Maj..............
100
—
106: 85
112: 05
117: 75
124:10
130:90
138: 10
145:65
Juni..............
100
—
107: 25
112: 50
118: 30
124: 65
131: 50
138: 70
150: —
Juli..............
100
—
107: 65
112: 95
118: 80
125:20
132: 05
139: 30
Augusti ..........
100
—
108: 10
113:40
119:30
125: 75
132: 65
139: 95
September........
100
—
108:50
113: 85
119: 80
126:30
133: 25
140: 55
Oktober..........
100
—
108: 90
114: 35
120: 30
126: 85
133: 85
141: 15
November........
100
—
109: 35
114: 80
120: 80
127: 40
134:40
141: 80
December ........
104
75
109: 75
115: 25
121:30
127: 95
135: —
142: 40
Det belopp, som vid inlösen av obligationen erliålles utöver inköpspriset,
utgör som redan framhållits ränta på obligationen. Den genomsnittliga förräntning,
som erhålles på en obligation vid inlösen på förfallodagen, utgör
5,55 procent per år. Obligationsinnehavaren vet vid varje tidpunkt hur stort
inlösningsvärdet är och därmed även hur stor den upplupna räntan är.
För sparobligationer enligt äldre emissioner har gällt vissa speciella regler
i beskattningshänseende. Dessa bestämmelser synes emellertid icke
lämpligen böra gälla sparobligationer av den typ varom nu är fråga. Jag avser
därför att till behandling upptaga frågan om beskattning av ränta å dessa
nya obligationer liksom även frågan om uppskattningen av värdet av obligationerna
vid förmögenhetsbeskattningen.
II. Gällande rätt
Vid införandet år 1940 av den låneform, som sparobligationerna representerar,
framhölls som nämnts att låneformen var avsedd för småspararna;
det högsta belopp som en och samma persons innehav av sparobligationer
fick uppgå till sattes ursprungligen till 400 kronor i inköpspris men höjdes
i mars 1940 till 800 kronor. För att undvika att denna kategori av skattskyldiga
komme att åläggas en deklarationsskyldighet, som inte kunde väntas
bli allmänt känd eller till sin innebörd rätt förstådd, befanns det befogat
att medgiva skattefrihet för den mot avkastningen av obligationerna svarande
värdestegringen under innehavet. De inkomster som därigenom skulle
befrias från beskattning ansågs bli av förhållandevis ringa omfattning.
Genom förordningen den 18 oktober 1940 (nr 877) om viss skattefrihet
beträffande svenska statens sparobligationer medgavs i enlighet med dessa
överväganden skattefrihet för den mot avkastningen å dylika obligationer
Knngl. Maj.ts proposition nr 169 år 1960
5
svarande värdestegringen under tiden för innehavet. Vidare föreskrevs genom
nämnda förordning, att vid förmögenhetsbeskattningen sparobligationer
skulle upptagas till ett värde motsvarande deras inköpspris.
I proposition nr 345 till 1945 års riksdag konstaterades emellertid, att
sparobligalionerna blivit ett placeringsobjekt jämväl för större inkomsttagare,
för vilka skattefriheten på grund av den progressiva beskattningen innebar
en särskilt stor förmån. Maximibeloppet för viss persons innehav av
obligationer hade ytterligare höjts till 1 600 kronor i november 1941. Denna
åtgärd samt den år 1942 genomförda skattehöjningen hade medfört, att
skattefriheten dåmera fått större betydelse ur statsfinansiell synpunkt än
tidigare. Ett borttagande av skattefriheten skulle därjämte möjliggöra en ytterligare
höjning av maximibeloppet för innehav av sparobligationer, varigenom
låneformen skulle vinna i betydelse. Maximibeloppet höjdes i april 1946
till 4 000 kronor och i januari 1948 till 10 000 kronor.
Genom förordningen den 23 november 1945 (nr 720) angående uppskattning
av värdet av svenska statens sparobligationer vid fömögenhetsbeskattning
upphävdes förenämnda förordning den 18 oktober 1940 om viss skattefrihet
beträffande svenska statens sparobligationer, dock endast i fråga om
sådana obligationer, som utgavs fr. o. m. 1 april 1946. Emellertid skall även
dessa obligationer enligt 1945 års förordning vid uppskattning av förmögenhet
upptagas till inköpspriset. Sistnämnda bestämmelse hade tillkommit avpraktiska
skäl. Obligationsinnehavaren hade nämligen vissa svårigheter att
själv beräkna inlösningsvärdet vid beskattningsårets utgång.
III. Departementschefen
Förordningen den 23 november 1945 (nr 720) angående uppskattning avvärdet
å svenska statens sparobligationer vid förmögenhetsbeskattning kommer,
om andra bestämmelser inte utfärdas, att gälla jämväl för de sparobligationer,
som emitteras innevarande år. Detta skulle innebära att obligationerna
vid uppskattning av förmögenhet enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt
skulle upptagas till inköpspriset oavsett att inlösningsvärdet
är högre.
Räntan å obligationerna, d. v. s. skillnaden mellan inlösningsvärdet och
inköpspriset, är skattepliktig inkomst för obligationsinnehavaren. Då emellertid
denna ränta inte blir tillgänglig för lyftning med mindre obligationen
inlöses, skulle skatteplikten inträda först då den mot avkastningen
svarande värdestegringen utbetalas, senast vid löptidens slut. Så har i praxis
förfarits med räntan ä de sparobligationer, som utgivits efter år 1945.
Bestämmelsen i 1945 års förordning att sparobligationerna vid förmögenbetsuppskattningen
skall upptagas till inköpspriset tillkom av praktiska
skäl. Varken obligationsinnehavaren eller beskattningsmyndigheterna kunde
utan ganska tidsödande beräkningar fastställa inlösningsvärdet vid beskattningsårets
utgång. Obligationerna emitterades under eu följd av år,
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 16!) är 1!)60
och inlösningsvärdet vid nämnda tidpunkt var därför olika för obligationer
av samma valör som köpts vid skilda tillfällen.
De nya obligationerna löper från en och samma tidpunkt; de är dagtecknade
den 1 december 1960. Detta innebär att samtliga obligationer av samma
valör alltid vid ett givet tillfälle har samma inlösningsvärde. Detta inlösningvärde
kan obligationsinnehavaren utläsa av tabellen i obligationen,
och beskattningsmyndigheterna har inte någon svårighet att kontrollera atl
det deklarerade värdet är riktigt. De praktiska svårigheter, som föranledde
bestämmelserna i 1945 års förordning, föreligger sålunda inte beträffande
de nya obligationerna.
Såsom redan framhållits skulle räntan å de nya obligationerna enligt gällande
beskattningsregler inte beskattas förrän obligationen inlösts. Då inlösen
kan antagas i regel komma att ske först efter sju och ett halvt år,
skulle detta innebära, att räntan för hela denna period beskattades på eu
gång. Härvid skulle obligationsinnehavaren under de sju första åren kunna
gå miste helt eller delvis om möjligheten att utnyttja det skattefria avdrag
å 300 kronor för ogift och 600 kronor för äkta makar, som får göras från
inkomst av kapital, nämligen om obligationsinnehavarens övriga kapitalinkomster
understiger detta belopp. I sammanhanget bör beaktas, att sparobligationerna
oaktat maximibeloppet för innehav av obligationer bestämts
till 25 000 kronor är en låneform, som framför allt avsetts för småspararna.
Vidare kan inkomstskattens progressivitet medföra att beskattningen
blir hårdare om räntan beskattas på en gång än om beskattningen fördelas
på åtta år. Med hänsyn till den uppläggning låneformen fått synes
det även från allmänt skattemässiga utgångspunkter lämpligare, att sparobligationerna
helt jämställes med vad som gäller exempelvis bankinsättningar.
På grund härav anser jag mig böra förorda att bestämmelser utfärdas av
innehåll alt räntan å de nya sparobligationerna skall beskattas under det år
den upplupit, oavsett om obligationen inlösts eller ej. Detta innebär att som
ränteinkomst skall upptagas skillnaden mellan inlösningsvärdena vid beskattningsårets
utgång och ingång. I konsekvens härmed bör obligationerna
vid förmögenhetstaxeringen på vanligt sätt upptagas till fulla värdet, d. v. s.
till det inlösningsvärde de har vid utgången av det senast tilländalupna kalenderåret.
Om äganderätten till en obligation t. ex. genom arv övergår till
annan person, skall den nye ägaren givetvis endast beskattas för den ökning
av obligationens inlösningsvärde som sker under tiden för hans innehav. För
värdeökningen dessförinnan skall den tidigare ägaren eller dödsboet beskattas.
Såsom ränta skall med andra ord beskattas det belopp, varmed obligationernas
inlösningsvärde under beskattningsåret ökat för den skattskyldige.
— För ej inlösta sparobligationer av tidigare emissioner bör äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, atl inom finansdepartementet
utarbetat förslag till förordning angående beskattning av
Kungt. Maj:ts proposition nr 169 år 1960 7
ränta å svenska statens sparobligationer måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med Infall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ragnar Sohlman
601489
Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1960:375 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation. a1 i texten
- BevU 1960:84 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer. s. 2 i texten