Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer

1960-12-01 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:169, Med förslag till förordning angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1960

i

Nr 169

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående beskattning av ränta å svenska statens

sparobligationer; given Stockholms slott den It

oktober 1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning angående beskattning av ränta å

svenska statens sparobligationer.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anslutning till ett nytt sparobligationslån föreslås ändrade bestämmelser

angående beskattningen av räntan på sparobligationer. Enligt förslaget skall

räntan, oaktat den uppbäres först i samband med obligationens inlösen, beskattas

varje år och anses motsvara ökningen av inlösningsvärdet under året.

I konsekvens härmed skall obligationerna vid förmögenhetstaxeringen upptagas

till inlösningsvärdet vid föregående kalenderårs utgång. Genom de föreslagna

bestämmelserna blir sparobligationerna vid beskattningen likställda

med bankinsättningar, vilket bl. a. innebär att det s. k. sparavdraget skall

kunna utnyttjas varje år.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 169

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1960

Förslag

till

förordning angående beskattning av ränta å svenska statens

sparobligationer

Härigenom förordnas som följer.

Vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt skall ränta å svenska

statens sparobligationer, ändå att obligationerna icke inlösts under beskattningsåret,

upptagas med belopp varmed obligationernas inlösningsvärde

ökat för den skattskyldige under beskattningsåret.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961 men skall icke äga

tillämpning å obligationer som utgivits före den 1 januari 1960.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 23 november 1945

(nr 720) angående uppskattning av värdet å svenska statens sparobligationer

vid förmögenhetsbeskattning, dock att sistnämnda förordning alltjämt

skall äga giltighet beträffande obligationer, som utgivits före den 1 januari

1960.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1960

3

Utdrog ov protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regentcn, Hertigen av Holland, i statsrådet

å Stockholms slott den It oktober 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson,

af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler förslag till

förordning angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer

och anför därvid följande.

I. Inledning

I syfte att erbjuda i första hand de breda lagren inom befolkningen en

ny sparform, som samtidigt innebar en direkt medverkan från spararnas

sida vid statens upplåning, utgav riksgäldskontoret år 1940 svenska statens

sparobligationer. Under åren 1941, 1945 och 1946 utgav riksgäldskontoret

därefter ytterligare tre emissioner av dylika obligationer. Försäljningen av

denna typ av sparobligationer upphörde år 1956.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har nu beslutat att innevarande år utge

en emission av sparobligationer av delvis ny typ, svenska statens sparobligationer

av år 1960. Dessa sparobligationer löper i likhet med de tidigare

utgivna sparobligationerna formellt utan ränta. I stället inlöses obligationen

efter minst ett års innehav med belopp, som överskjuter inköpspriset,

därvid skillnaden mellan inköpspris och inlösningsvärde varierar alltefter

tiden för innehavet. Efter löptidens slut den 1 juni 1968 inlöses obligationen

till sitt högsta inlösningsvärde.

Obligationerna av 1960 års emission utges i valörer om 100, 500, 1 000 och

5 000 kronor och inlösningsvärdet vid löptidens slut är respektive 150, 750,

1 500 och 7 500 kronor. Obligationerna är avsedda att utbjudas till försäljning

i höst under en jämförelsevis kort teckningstid; ytterligare försäljning

kan dock senare ifrågakomma. Sparobligationerna får säljas endast

till fysiska personer, alltså icke till bolag, stiftelser, kassor, föreningar m. fl.

och får ej heller utfärdas för två eller flera personer gemensamt. En och

samma persons innehav av obligationer får icke överstiga sammanlagt 25 000

kronor. Uppgift om obligationsägaren skall anbringas på obligationen. Riksgäldskontoret

har vidare å obligationerna angivit att dessa inte får överlåtas,

pantsättas eller belånas. Äganderätten kan dock övergå till annan på grund

av arv, bodelning, testamente eller exekutivt förvärv. Obligationsägaren har

rätt att under tiden januari 1961—maj 1968 få obligationen inlöst med be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 169 år 1960

lopp, som framgår av på obligationen angiven tabell. Inlösningsvärdet angives

för varje månad. Fram t. o. m. november 1961 är inlösningsvärdet lika

med det nominella värdet. Därefter stiger inlösningsvärdet för varje månad

fram till juni 1968, d. v. s. löptidens slut. För en obligation med inköpspris

av 100 kronor har tabellen följande utseende.

Vid inlösen

under

1961

1962

1963

1964

1965

1966

1967

1968

Januari ..........

100

105:15

110: 20

115: 75

121= 85

128: 55

135: 60

143:05

Februari .........

100

—

105: 60

110: 65

116:25

122: 40

129:15

136:25

143: 70

Mars ............

100

—

106: —

111:10

116: 75

122: 95

129: 70

136: 85

144: 35

April ............

100

—

106: 40

111: 60

117:25

123:50

130: 30

137: 45

145: —

Maj..............

100

—

106: 85

112: 05

117: 75

124:10

130:90

138: 10

145:65

Juni..............

100

—

107: 25

112: 50

118: 30

124: 65

131: 50

138: 70

150: —

Juli..............

100

—

107: 65

112: 95

118: 80

125:20

132: 05

139: 30

Augusti ..........

100

—

108: 10

113:40

119:30

125: 75

132: 65

139: 95

September........

100

—

108:50

113: 85

119: 80

126:30

133: 25

140: 55

Oktober..........

100

—

108: 90

114: 35

120: 30

126: 85

133: 85

141: 15

November........

100

—

109: 35

114: 80

120: 80

127: 40

134:40

141: 80

December ........

104

75

109: 75

115: 25

121:30

127: 95

135: —

142: 40

Det belopp, som vid inlösen av obligationen erliålles utöver inköpspriset,

utgör som redan framhållits ränta på obligationen. Den genomsnittliga förräntning,

som erhålles på en obligation vid inlösen på förfallodagen, utgör

5,55 procent per år. Obligationsinnehavaren vet vid varje tidpunkt hur stort

inlösningsvärdet är och därmed även hur stor den upplupna räntan är.

För sparobligationer enligt äldre emissioner har gällt vissa speciella regler

i beskattningshänseende. Dessa bestämmelser synes emellertid icke

lämpligen böra gälla sparobligationer av den typ varom nu är fråga. Jag avser

därför att till behandling upptaga frågan om beskattning av ränta å dessa

nya obligationer liksom även frågan om uppskattningen av värdet av obligationerna

vid förmögenhetsbeskattningen.

II. Gällande rätt

Vid införandet år 1940 av den låneform, som sparobligationerna representerar,

framhölls som nämnts att låneformen var avsedd för småspararna;

det högsta belopp som en och samma persons innehav av sparobligationer

fick uppgå till sattes ursprungligen till 400 kronor i inköpspris men höjdes

i mars 1940 till 800 kronor. För att undvika att denna kategori av skattskyldiga

komme att åläggas en deklarationsskyldighet, som inte kunde väntas

bli allmänt känd eller till sin innebörd rätt förstådd, befanns det befogat

att medgiva skattefrihet för den mot avkastningen av obligationerna svarande

värdestegringen under innehavet. De inkomster som därigenom skulle

befrias från beskattning ansågs bli av förhållandevis ringa omfattning.

Genom förordningen den 18 oktober 1940 (nr 877) om viss skattefrihet

beträffande svenska statens sparobligationer medgavs i enlighet med dessa

överväganden skattefrihet för den mot avkastningen å dylika obligationer

s. 5 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 169 år 1960

5

svarande värdestegringen under tiden för innehavet. Vidare föreskrevs genom

nämnda förordning, att vid förmögenhetsbeskattningen sparobligationer

skulle upptagas till ett värde motsvarande deras inköpspris.

I proposition nr 345 till 1945 års riksdag konstaterades emellertid, att

sparobligalionerna blivit ett placeringsobjekt jämväl för större inkomsttagare,

för vilka skattefriheten på grund av den progressiva beskattningen innebar

en särskilt stor förmån. Maximibeloppet för viss persons innehav av

obligationer hade ytterligare höjts till 1 600 kronor i november 1941. Denna

åtgärd samt den år 1942 genomförda skattehöjningen hade medfört, att

skattefriheten dåmera fått större betydelse ur statsfinansiell synpunkt än

tidigare. Ett borttagande av skattefriheten skulle därjämte möjliggöra en ytterligare

höjning av maximibeloppet för innehav av sparobligationer, varigenom

låneformen skulle vinna i betydelse. Maximibeloppet höjdes i april 1946

till 4 000 kronor och i januari 1948 till 10 000 kronor.

Genom förordningen den 23 november 1945 (nr 720) angående uppskattning

av värdet av svenska statens sparobligationer vid fömögenhetsbeskattning

upphävdes förenämnda förordning den 18 oktober 1940 om viss skattefrihet

beträffande svenska statens sparobligationer, dock endast i fråga om

sådana obligationer, som utgavs fr. o. m. 1 april 1946. Emellertid skall även

dessa obligationer enligt 1945 års förordning vid uppskattning av förmögenhet

upptagas till inköpspriset. Sistnämnda bestämmelse hade tillkommit avpraktiska

skäl. Obligationsinnehavaren hade nämligen vissa svårigheter att

själv beräkna inlösningsvärdet vid beskattningsårets utgång.

III. Departementschefen

Förordningen den 23 november 1945 (nr 720) angående uppskattning avvärdet

å svenska statens sparobligationer vid förmögenhetsbeskattning kommer,

om andra bestämmelser inte utfärdas, att gälla jämväl för de sparobligationer,

som emitteras innevarande år. Detta skulle innebära att obligationerna

vid uppskattning av förmögenhet enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt

skulle upptagas till inköpspriset oavsett att inlösningsvärdet

är högre.

Räntan å obligationerna, d. v. s. skillnaden mellan inlösningsvärdet och

inköpspriset, är skattepliktig inkomst för obligationsinnehavaren. Då emellertid

denna ränta inte blir tillgänglig för lyftning med mindre obligationen

inlöses, skulle skatteplikten inträda först då den mot avkastningen

svarande värdestegringen utbetalas, senast vid löptidens slut. Så har i praxis

förfarits med räntan ä de sparobligationer, som utgivits efter år 1945.

Bestämmelsen i 1945 års förordning att sparobligationerna vid förmögenbetsuppskattningen

skall upptagas till inköpspriset tillkom av praktiska

skäl. Varken obligationsinnehavaren eller beskattningsmyndigheterna kunde

utan ganska tidsödande beräkningar fastställa inlösningsvärdet vid beskattningsårets

utgång. Obligationerna emitterades under eu följd av år,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16!) är 1!)60

och inlösningsvärdet vid nämnda tidpunkt var därför olika för obligationer

av samma valör som köpts vid skilda tillfällen.

De nya obligationerna löper från en och samma tidpunkt; de är dagtecknade

den 1 december 1960. Detta innebär att samtliga obligationer av samma

valör alltid vid ett givet tillfälle har samma inlösningsvärde. Detta inlösningvärde

kan obligationsinnehavaren utläsa av tabellen i obligationen,

och beskattningsmyndigheterna har inte någon svårighet att kontrollera atl

det deklarerade värdet är riktigt. De praktiska svårigheter, som föranledde

bestämmelserna i 1945 års förordning, föreligger sålunda inte beträffande

de nya obligationerna.

Såsom redan framhållits skulle räntan å de nya obligationerna enligt gällande

beskattningsregler inte beskattas förrän obligationen inlösts. Då inlösen

kan antagas i regel komma att ske först efter sju och ett halvt år,

skulle detta innebära, att räntan för hela denna period beskattades på eu

gång. Härvid skulle obligationsinnehavaren under de sju första åren kunna

gå miste helt eller delvis om möjligheten att utnyttja det skattefria avdrag

å 300 kronor för ogift och 600 kronor för äkta makar, som får göras från

inkomst av kapital, nämligen om obligationsinnehavarens övriga kapitalinkomster

understiger detta belopp. I sammanhanget bör beaktas, att sparobligationerna

oaktat maximibeloppet för innehav av obligationer bestämts

till 25 000 kronor är en låneform, som framför allt avsetts för småspararna.

Vidare kan inkomstskattens progressivitet medföra att beskattningen

blir hårdare om räntan beskattas på en gång än om beskattningen fördelas

på åtta år. Med hänsyn till den uppläggning låneformen fått synes

det även från allmänt skattemässiga utgångspunkter lämpligare, att sparobligationerna

helt jämställes med vad som gäller exempelvis bankinsättningar.

På grund härav anser jag mig böra förorda att bestämmelser utfärdas av

innehåll alt räntan å de nya sparobligationerna skall beskattas under det år

den upplupit, oavsett om obligationen inlösts eller ej. Detta innebär att som

ränteinkomst skall upptagas skillnaden mellan inlösningsvärdena vid beskattningsårets

utgång och ingång. I konsekvens härmed bör obligationerna

vid förmögenhetstaxeringen på vanligt sätt upptagas till fulla värdet, d. v. s.

till det inlösningsvärde de har vid utgången av det senast tilländalupna kalenderåret.

Om äganderätten till en obligation t. ex. genom arv övergår till

annan person, skall den nye ägaren givetvis endast beskattas för den ökning

av obligationens inlösningsvärde som sker under tiden för hans innehav. För

värdeökningen dessförinnan skall den tidigare ägaren eller dödsboet beskattas.

Såsom ränta skall med andra ord beskattas det belopp, varmed obligationernas

inlösningsvärde under beskattningsåret ökat för den skattskyldige.

— För ej inlösta sparobligationer av tidigare emissioner bör äldre bestämmelser

fortfarande gälla.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, atl inom finansdepartementet

utarbetat förslag till förordning angående beskattning av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj:ts proposition nr 169 år 1960 7

ränta å svenska statens sparobligationer måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med Infall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

601489

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:375 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation. a1 i texten
  2. BevU 1960:84 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer. s. 2 i texten