Sök i Ratio Lex

Angående ökning av det högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

1960-08-31 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:171, Angående ökning av det högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1960

1

Nr 171

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökning av det

högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar

i form av statsgaranti för exportkredit;

given Stockholms slott den lb oktober 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Herres och Konungs frånvaro:

BERTIL

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att maximibeloppet för statens betalningsansvar

i form av statsgaranti för exportkredit utökas från 600 till 1 000 miljoner

kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 171

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1960

JJtdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den lk oktober 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson,

af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om ökning av det

högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar i form av

statsgaranti för exportkredit samt anför därvid följande.

Gällande bestämmelser

Statsgaranti mot förlust på grund av exportkredit har i Sverige meddelats

alltsedan budgetåret 1933/34. Garantien har grundats på av riksdagen för

viss tid givna bemyndiganden med växlande innehåll samt på av Kungl.

Maj :t i enlighet därmed utfärdade författningar.

1959 års riksdag godkände på förslag av Kungl. Maj :t (prop. nr 112; rskr

nr 214) ändrade riktlinjer för exportkreditgarantiverksamheten, innebärande

en effektivisering av garantiformerna och en förstärkning av garantiskyddet.

Beträffande den närmare innebörden av de ändrade riktlinjerna torde

få hänvisas till nämnda proposition. Riksdagen förlängde samtidigt ett tidigare

lämnat bemyndigande att ikläda staten betalningsansvar i form av statsgaranti

för exportkredit till ett belopp av 600 miljoner kronor att gälla intill

utgången av budgetåret 1962/63.

I anslutning till 1959 års riksdagsbeslut utfärdade Kungl. Maj :t den 28

maj 1959 kungörelse om statsgaranti för täckning av förlust i samband med

export m. m. (nr 271), vilken trädde i kraft den 1 juli 1959 samtidigt som

kungörelsen den 9 juni 1950 angående statsgaranti för exportkredit (nr 321;

ändr. 1953: 368) upphörde att gälla.

Ärenden rörande statlig exportkreditgaranti prövas och avgöres av exportkreditnämnden,

för vilken ny instruktion utfärdades den 30 juni 1959 (nr

407).

Exportkreditnämndens framställning

I skrivelse den 23 september 1960 har exportkreditnämnden aktualiserat

frågan om ökning av det högsta belopp för vilket staten må ikläda sig

betalningsansvar i form av exportkreditgarantier. Nämnden erinrar om att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1960

3

1959 års riksdag beslutat nya riktlinjer för den statliga exportkreditgarantiverksamheten

innebärande gynnsammare villkor för garantitagarna än som

tidigare tillämpades. Sålunda har bl. a. en väsentlig ökning genomförts av

det riskområde som kan bli föremål för täckning genom exportkreditgarantier.

Vidare har nämnden i linje med de allmänna synpunkter, som legat till

grund för ifrågavarande revision av garantiverksamheten, fr. o. m. den <1 januari

1959 genomfört en lyftning av statens garantiansvar genom att tillämpa

högre garantiprocentsatser samt genom övergång till en sådan garantiform,

som innebär att viss andel av uppkommen förlust täckes. Tidigare garantier

avsåg inflytandet av viss andel av lämnad kredit, varvid garantitagaren

själv stod hela risken för överskjutande belopp.

Dessa nya regler har nu varit i tillämpning något över ett år. Erfarenheten

under denna tid har visat, att med de genomförda ändringarna av

garantisystemet en väsentlig ökning i efterfrågan på exportkreditgarantier

inträtt. Detta ökade intresse har tagit sig uttryck i en kraftig uppgång både

av garantiansvaret för faktiskt utfärdade garantier och av summan i utsikt

ställda garantier. Till belysande av utvecklingen beträffande faktiskt utfärdade

garantier lämnar nämnden följande uppgifter om garantigivningen vid

utgången av vart och ett av budgetåren 1955/56—1959/60:

Garantibelopp (milj. kronor)

(utfärdade garantier)

30 juni 1956

» » 1957

» » 1958

» » 1959

» it 1960

33.3

36.3

81,1

154.5

256.5

Den 31 augusti 1960 hade garantiansvaret för utfärdade garantier stigit

ytterligare till ca 262 miljoner kronor. Från och med budgetåret 1957/

58 föreligger sålunda en markant ökning, som varit särskilt framträdande

efter det de nya garantireglerna börjat tillämpas. Nämndens engagement

på grund av sådana utfästelser, vilka ännu icke resulterat i faktiska garantier,

visar en motsvarande utveckling:

Garantibelopp (milj. kronor)

(i utsikt ställda garantier)

30 juni 1956 ....................... 102,3

» » 1957 120,1

» » 1958 78,1

»> » 1959 168,5

» » 1960 254,9

Ifrågavarande utfästelser resulterar endast till en del i sedermera utfärdade

garantier. Utfästelser kan bortfalla av olika skäl, främst därigenom

att av garantisökanden lämnad offert icke resulterar i order. Omfattningen

av detta bortfall kan dock nämnden, i avsaknad av tillräckligt underlag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1960

rörande verksamheten enligt de nya reglerna för garantigivningen, ännu

icke närmare bedöma. Om ansvarsbeloppet på grund av i utsikt ställda garantier

beräknas utan hänsyn till den reduktion som sålunda kunde vara

motiverad, uppgick detta vid utgången av augusti månad 1960 till ca 270

miljoner kronor. En bruttoberäkning av det totala garantiansvaret per den

31 augusti 1960 visar sålunda en sammanlagd siffra av (262 -j- 270 =) ca

532 miljoner kronor.

Nämnden framhåller i detta sammanhang det förhållandet, att den kraftiga

ökning i nämndens garantiansvar, som det anförda siffermaterialet utvisar,

fortsatt jämväl under senare tid trots den återhållande effekt som

legat däri, att nämnden i nuvarande konjunkturläge haft mindre anledning

att i sin garantigivning taga särskilda hänsyn till sysselsättningssvårigheter

och liknande förhållanden. Nämnden har givetvis även i övrigt sökt att i sina

bedömanden beakta förändringarna i exportläget.

Nämnden har mot bakgrunden av den bestående stegringstakten i efterfrågan

på garantier kommit till den slutsatsen, att därest garantiverksamheten

icke skall behöva radikalt inskränkas på grund av bristande garantiutrymme,

frågan nu måste väckas om ökning av den gällande garantiramen

600 miljoner kronor.

Åtskilliga faktorer synes, enligt nämndens uppfattning, tala för att efterfrågan

på garantier kommer att fortsätta att öka. Verkningarna av omläggningen

år 1959 av principerna för garantiverksamheten kan således ännu

icke förutsättas ha slagit helt igenom. Erfarenheterna under senare tid har

också visat, att den svenska exportnäringen till följd av skärpt konkurrens

ställs inför ökade kreditkrav. Icke minst gäller detta på verkstadsindustriens

område, där såväl kreditgivningens omfattning som kredittidens längd ställer

exportörerna inför stigande risker. Med den stegringstendens som utmärker

den svenska verkstadsexporten är det i och för sig naturligt att efterfrågan

på exportkrediter inom detta område ökar. över huvud uppkommer i

samband med den allt större manufaktureringsgraden av den svenska exporten

ökade kreditanspråk. Kraven på långa krediter medför en tendens till

uppgång i det totala kreditansvaret även därigenom, att de olika posterna i

nämndens engagement kvarligger under längre tid.

Exportkreditnämnden framhåller vidare, att en väsentlig del av den hittillsvarande

ökningen i garantiansvaret är att tillskriva de stegrade exportansträngningarna

på de s. k. utvecklingsländerna. Möjligheterna att vidga

exporten till ifrågavarande länder synes i allt högre grad vara avhängiga av

huruvida exportörerna kan tillmötesgå mycket långt gående kreditanspråk.

Då särskilt de politiska riskerna vid export till dessa länder ofta är betydande,

är det naturligt att exportörerna vid sådan export ansöker om garanti.

Denna tendens torde bli bestående, och det finns därför anledning antaga, att

ytterligare väsentliga krav kommer att ställas på garantiramen.

Skulle den under budgetåret 1959/60 uppkomna ökningen i anspråken på

exportkreditgarantier fortsätta i oförminskad takt intill utgången av bud
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1960

5

getåret 1962/63, då nu gällande bemyndigande för nämnden att utfärda garantier

utlöper, skulle det totala engagementet vid denna tidpunkt komma

att icke oväsentligt överstiga 1 000 miljoner kronor. Nämnden, som betonar

svårigheten att i dagens läge säkert bedöma takten i utvecklingen på längre

sikt, håller det emellertid för sannolikt att ökningstakten efter någon tid

kommer att avtaga och att verksamheten därför bör kunna rymmas inom

ett totalgarantibelopp av nämnda storleksordning. Nämnden hemställer sålunda,

att åtgärder måtte vidtagas för en ökning av det högsta belopp, för vilket

nämnden må ikläda sig betalningsansvar, till 1 000 miljoner kronor.

Yttranden över framställningen har efter remiss avgivits av fullmäktige i

riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret. Båda remissinstanserna tillstyrker

exportkreditnämndens förslag.

Departementschefen

Den revision av den statliga garantigivningen för exportkrediter som efter

beslut av riksdagen genomfördes år 1959 syftade främst till en förstärkning

av garantiskyddet och en allmän effektivisering av verksamheten. De ändrade

riktlinjerna avsåg också att tillgodose behovet av att kunna fortlöpande

anpassa garantigivningen till exportutvecklingen och till växlande förhållanden

på exportmarknaderna. Av exportkreditnämndens framställning

framgår att det ännu är för tidigt att kunna säkert bedöma verkningarna av

den genomförda revisionen. Uppenbart är emellertid att ett av de främsta

syftena synes ha uppnåtts, nämligen att öka garantiernas användbarhet för

exportnäringen. Summan av garantiansvaret för utfärdade garantier har sålunda

på ett år ökat med mera än 100 miljoner kronor och motsvarande stegring

har skett i fråga om sådana gjorda utfästelser som ännu icke resulterat

i faktiska garantier, ökningstendensen fortsätter alltjämt. Denna utveckling

har medfört att den nuvarande ramen för verksamheten, som innebär

att staten må ikläda sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkrediter

till ett belopp av sammanlagt högst 600 miljoner kronor, till större

delen redan tagits i anspråk och att utrymmet för fortsatt garantigivning

sålunda är mycket begränsat. Ifrågavarande belopp om 600 miljoner kronor

fastställdes av 1958 års riksdag och har sedan i samband med revisionen

av verksamheten av 1959 års riksdag förlängts att gälla till utgången av

budgetåret 1962/63.

Då garantiverksamheten att döma av hittills vunna erfarenheter nu fått

en mera ändamålsenlig utformning finner jag liksom exportkreditnämnden

det naturligt att garantiramen höjes så att verksamheten även fortsättningsvis

kan bedrivas på avsett sätt. En sådan höjning ligger också i linje med

den allmänna utvecklingen av vår export. Den fortgående ekonomiska integrationen

i Västeuropa kan väntas medföra allt mera skärpt konkurrens som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1960

även återverkar på kreditområdet. Det är samtidigt angeläget att det svenska

näringslivet utnyttjar de möjligheter som erbjuder sig genom Sveriges medverkan

i EFTA och genom tillkomsten i övrigt av större marknader. Ökade

kreditkrav gör sig bl. a. gällande inom den expanderande verkstadsexporten

där med hänsyn till kredittidernas längd exportkreditgarantierna är av särskild

betydelse. Ansträngningarna att utvidga exporten till de s. k. utvecklingsländerna

medför också ökade krav på garantiramen. Exportkreditnämnden

har i nuvarande konjunkturläge haft mindre anledning att ta särskild

hänsyn till sysselsättningssvårigheter inom exportindustrien. Jag finner det

emellertid angeläget att ramen för verksamheten är tillräckligt vid för att

nämnden vid en konjunkturnedgång även skall kunna beakta sysselsättningssynpunkter

i samband med garantigivningen.

När det gäller storleken av den ram som nu bör fastställas för garantiverksamheten

saknas som exportkreditnämnden framhållit säkert undeilag

för en siffermässig bedömning. Mot bakgrunden av den hittillsvarande utvecklingen

har nämnden försökt uppskatta behovet av garantiutrymme under

tiden fram till utgången av budgetåret 1962/63 och därvid stannat för att

föreslå att totalramen höjes från nuvarande 600 till 1 000 miljoner kronor.

Jag finner icke anledning frångå nämndens förslag, vilket även tillstyrkts av

fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret. Det får ankomma

på Kungl. Maj :t att inom denna ram efterhand ställa erforderliga

belopp till exportkreditnämndens förfogande för garantigivning.

I anslutning till vad här anförts vill jag anmäla att på senare tid frågan

aktualiserats att genom statliga garantier kunna underlätta långfristiga

exportkrediter för vissa leveranser i samband med återuppbyggnadsarbetet

efter den i våras inträffade naturkatastrofen i Chile. Framställningar i sådant

syfte har av den chilenska regeringen gjorts hos en rad länder, däribland

Sverige. Enligt tillgängliga uppgifter har dessa framställningar allmänt

rönt positivt mottagande och flera länder har redan ställt i utsikt stöd

i olika former. Även Sverige bör enligt min mening här lämna sin medverkan.

Detta synes lämpligen kunna ske genom att staten i viss omfattning

ikläder sig garantiansvar för exportkrediter i samband med återuppbyggnadsleveranser,

därvid kredittidens längd kan behöva utsträckas icke oväsentligt

utöver vad som eljest är brukligt. Den närmare utformningen av ett

sådant arrangemang torde bl. a. förutsätta vissa ytterligare kontakter med

chilenska vederbörande. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att, därest

riksdagen bifaller förslaget om höjning av garantiramen till 1 000 miljoner

kronor, meddela de närmare bestämmelser som erfordras beträffande eu sådan

särskild garantigivning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva

att staten må intill utgången av budgetåret 1962/63 åtaga

sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

till ett belopp av högst 1 000 miljoner kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1960

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Pierre Vinde

601589 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

opaginerad Kontrollera mot PDF

''ii'' . \ i i ni-;‘:?.■ t i.\\\ \!

• •■ mai;! ;.»• rr'' it a tf ii ii i-''

-5.U j < rtt.H ■ ■ ;i1 fj t u r

it;i ••..•''»v.*:* i;i>!••>!«>•;ij

: '' ,; >>I< >;• > , ''t }

“\>nVi

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:379 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om statlig garanti för Aktiebolaget Atomenergis förpliktelser enligt atomansvarighe a1 i texten