Angående ökning av det högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit
1960-08-31 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1960:171, Angående ökning av det högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1960
1
Nr 171
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökning av det
högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar
i form av statsgaranti för exportkredit;
given Stockholms slott den lb oktober 1960.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Herres och Konungs frånvaro:
BERTIL
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att maximibeloppet för statens betalningsansvar
i form av statsgaranti för exportkredit utökas från 600 till 1 000 miljoner
kronor.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 171
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1960
JJtdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den lk oktober 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,
Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson,
af Geijerstam, Nordlander.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om ökning av det
högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar i form av
statsgaranti för exportkredit samt anför därvid följande.
Gällande bestämmelser
Statsgaranti mot förlust på grund av exportkredit har i Sverige meddelats
alltsedan budgetåret 1933/34. Garantien har grundats på av riksdagen för
viss tid givna bemyndiganden med växlande innehåll samt på av Kungl.
Maj :t i enlighet därmed utfärdade författningar.
1959 års riksdag godkände på förslag av Kungl. Maj :t (prop. nr 112; rskr
nr 214) ändrade riktlinjer för exportkreditgarantiverksamheten, innebärande
en effektivisering av garantiformerna och en förstärkning av garantiskyddet.
Beträffande den närmare innebörden av de ändrade riktlinjerna torde
få hänvisas till nämnda proposition. Riksdagen förlängde samtidigt ett tidigare
lämnat bemyndigande att ikläda staten betalningsansvar i form av statsgaranti
för exportkredit till ett belopp av 600 miljoner kronor att gälla intill
utgången av budgetåret 1962/63.
I anslutning till 1959 års riksdagsbeslut utfärdade Kungl. Maj :t den 28
maj 1959 kungörelse om statsgaranti för täckning av förlust i samband med
export m. m. (nr 271), vilken trädde i kraft den 1 juli 1959 samtidigt som
kungörelsen den 9 juni 1950 angående statsgaranti för exportkredit (nr 321;
ändr. 1953: 368) upphörde att gälla.
Ärenden rörande statlig exportkreditgaranti prövas och avgöres av exportkreditnämnden,
för vilken ny instruktion utfärdades den 30 juni 1959 (nr
407).
Exportkreditnämndens framställning
I skrivelse den 23 september 1960 har exportkreditnämnden aktualiserat
frågan om ökning av det högsta belopp för vilket staten må ikläda sig
betalningsansvar i form av exportkreditgarantier. Nämnden erinrar om att
Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1960
3
1959 års riksdag beslutat nya riktlinjer för den statliga exportkreditgarantiverksamheten
innebärande gynnsammare villkor för garantitagarna än som
tidigare tillämpades. Sålunda har bl. a. en väsentlig ökning genomförts av
det riskområde som kan bli föremål för täckning genom exportkreditgarantier.
Vidare har nämnden i linje med de allmänna synpunkter, som legat till
grund för ifrågavarande revision av garantiverksamheten, fr. o. m. den <1 januari
1959 genomfört en lyftning av statens garantiansvar genom att tillämpa
högre garantiprocentsatser samt genom övergång till en sådan garantiform,
som innebär att viss andel av uppkommen förlust täckes. Tidigare garantier
avsåg inflytandet av viss andel av lämnad kredit, varvid garantitagaren
själv stod hela risken för överskjutande belopp.
Dessa nya regler har nu varit i tillämpning något över ett år. Erfarenheten
under denna tid har visat, att med de genomförda ändringarna av
garantisystemet en väsentlig ökning i efterfrågan på exportkreditgarantier
inträtt. Detta ökade intresse har tagit sig uttryck i en kraftig uppgång både
av garantiansvaret för faktiskt utfärdade garantier och av summan i utsikt
ställda garantier. Till belysande av utvecklingen beträffande faktiskt utfärdade
garantier lämnar nämnden följande uppgifter om garantigivningen vid
utgången av vart och ett av budgetåren 1955/56—1959/60:
Garantibelopp (milj. kronor)
(utfärdade garantier)
30 juni 1956
» » 1957
» » 1958
» » 1959
» it 1960
33.3
36.3
81,1
154.5
256.5
Den 31 augusti 1960 hade garantiansvaret för utfärdade garantier stigit
ytterligare till ca 262 miljoner kronor. Från och med budgetåret 1957/
58 föreligger sålunda en markant ökning, som varit särskilt framträdande
efter det de nya garantireglerna börjat tillämpas. Nämndens engagement
på grund av sådana utfästelser, vilka ännu icke resulterat i faktiska garantier,
visar en motsvarande utveckling:
Garantibelopp (milj. kronor)
(i utsikt ställda garantier)
30 juni 1956 ....................... 102,3
» » 1957 120,1
» » 1958 78,1
»> » 1959 168,5
» » 1960 254,9
Ifrågavarande utfästelser resulterar endast till en del i sedermera utfärdade
garantier. Utfästelser kan bortfalla av olika skäl, främst därigenom
att av garantisökanden lämnad offert icke resulterar i order. Omfattningen
av detta bortfall kan dock nämnden, i avsaknad av tillräckligt underlag
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1960
rörande verksamheten enligt de nya reglerna för garantigivningen, ännu
icke närmare bedöma. Om ansvarsbeloppet på grund av i utsikt ställda garantier
beräknas utan hänsyn till den reduktion som sålunda kunde vara
motiverad, uppgick detta vid utgången av augusti månad 1960 till ca 270
miljoner kronor. En bruttoberäkning av det totala garantiansvaret per den
31 augusti 1960 visar sålunda en sammanlagd siffra av (262 -j- 270 =) ca
532 miljoner kronor.
Nämnden framhåller i detta sammanhang det förhållandet, att den kraftiga
ökning i nämndens garantiansvar, som det anförda siffermaterialet utvisar,
fortsatt jämväl under senare tid trots den återhållande effekt som
legat däri, att nämnden i nuvarande konjunkturläge haft mindre anledning
att i sin garantigivning taga särskilda hänsyn till sysselsättningssvårigheter
och liknande förhållanden. Nämnden har givetvis även i övrigt sökt att i sina
bedömanden beakta förändringarna i exportläget.
Nämnden har mot bakgrunden av den bestående stegringstakten i efterfrågan
på garantier kommit till den slutsatsen, att därest garantiverksamheten
icke skall behöva radikalt inskränkas på grund av bristande garantiutrymme,
frågan nu måste väckas om ökning av den gällande garantiramen
600 miljoner kronor.
Åtskilliga faktorer synes, enligt nämndens uppfattning, tala för att efterfrågan
på garantier kommer att fortsätta att öka. Verkningarna av omläggningen
år 1959 av principerna för garantiverksamheten kan således ännu
icke förutsättas ha slagit helt igenom. Erfarenheterna under senare tid har
också visat, att den svenska exportnäringen till följd av skärpt konkurrens
ställs inför ökade kreditkrav. Icke minst gäller detta på verkstadsindustriens
område, där såväl kreditgivningens omfattning som kredittidens längd ställer
exportörerna inför stigande risker. Med den stegringstendens som utmärker
den svenska verkstadsexporten är det i och för sig naturligt att efterfrågan
på exportkrediter inom detta område ökar. över huvud uppkommer i
samband med den allt större manufaktureringsgraden av den svenska exporten
ökade kreditanspråk. Kraven på långa krediter medför en tendens till
uppgång i det totala kreditansvaret även därigenom, att de olika posterna i
nämndens engagement kvarligger under längre tid.
Exportkreditnämnden framhåller vidare, att en väsentlig del av den hittillsvarande
ökningen i garantiansvaret är att tillskriva de stegrade exportansträngningarna
på de s. k. utvecklingsländerna. Möjligheterna att vidga
exporten till ifrågavarande länder synes i allt högre grad vara avhängiga av
huruvida exportörerna kan tillmötesgå mycket långt gående kreditanspråk.
Då särskilt de politiska riskerna vid export till dessa länder ofta är betydande,
är det naturligt att exportörerna vid sådan export ansöker om garanti.
Denna tendens torde bli bestående, och det finns därför anledning antaga, att
ytterligare väsentliga krav kommer att ställas på garantiramen.
Skulle den under budgetåret 1959/60 uppkomna ökningen i anspråken på
exportkreditgarantier fortsätta i oförminskad takt intill utgången av bud
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1960
5
getåret 1962/63, då nu gällande bemyndigande för nämnden att utfärda garantier
utlöper, skulle det totala engagementet vid denna tidpunkt komma
att icke oväsentligt överstiga 1 000 miljoner kronor. Nämnden, som betonar
svårigheten att i dagens läge säkert bedöma takten i utvecklingen på längre
sikt, håller det emellertid för sannolikt att ökningstakten efter någon tid
kommer att avtaga och att verksamheten därför bör kunna rymmas inom
ett totalgarantibelopp av nämnda storleksordning. Nämnden hemställer sålunda,
att åtgärder måtte vidtagas för en ökning av det högsta belopp, för vilket
nämnden må ikläda sig betalningsansvar, till 1 000 miljoner kronor.
Yttranden över framställningen har efter remiss avgivits av fullmäktige i
riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret. Båda remissinstanserna tillstyrker
exportkreditnämndens förslag.
Departementschefen
Den revision av den statliga garantigivningen för exportkrediter som efter
beslut av riksdagen genomfördes år 1959 syftade främst till en förstärkning
av garantiskyddet och en allmän effektivisering av verksamheten. De ändrade
riktlinjerna avsåg också att tillgodose behovet av att kunna fortlöpande
anpassa garantigivningen till exportutvecklingen och till växlande förhållanden
på exportmarknaderna. Av exportkreditnämndens framställning
framgår att det ännu är för tidigt att kunna säkert bedöma verkningarna av
den genomförda revisionen. Uppenbart är emellertid att ett av de främsta
syftena synes ha uppnåtts, nämligen att öka garantiernas användbarhet för
exportnäringen. Summan av garantiansvaret för utfärdade garantier har sålunda
på ett år ökat med mera än 100 miljoner kronor och motsvarande stegring
har skett i fråga om sådana gjorda utfästelser som ännu icke resulterat
i faktiska garantier, ökningstendensen fortsätter alltjämt. Denna utveckling
har medfört att den nuvarande ramen för verksamheten, som innebär
att staten må ikläda sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkrediter
till ett belopp av sammanlagt högst 600 miljoner kronor, till större
delen redan tagits i anspråk och att utrymmet för fortsatt garantigivning
sålunda är mycket begränsat. Ifrågavarande belopp om 600 miljoner kronor
fastställdes av 1958 års riksdag och har sedan i samband med revisionen
av verksamheten av 1959 års riksdag förlängts att gälla till utgången av
budgetåret 1962/63.
Då garantiverksamheten att döma av hittills vunna erfarenheter nu fått
en mera ändamålsenlig utformning finner jag liksom exportkreditnämnden
det naturligt att garantiramen höjes så att verksamheten även fortsättningsvis
kan bedrivas på avsett sätt. En sådan höjning ligger också i linje med
den allmänna utvecklingen av vår export. Den fortgående ekonomiska integrationen
i Västeuropa kan väntas medföra allt mera skärpt konkurrens som
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1960
även återverkar på kreditområdet. Det är samtidigt angeläget att det svenska
näringslivet utnyttjar de möjligheter som erbjuder sig genom Sveriges medverkan
i EFTA och genom tillkomsten i övrigt av större marknader. Ökade
kreditkrav gör sig bl. a. gällande inom den expanderande verkstadsexporten
där med hänsyn till kredittidernas längd exportkreditgarantierna är av särskild
betydelse. Ansträngningarna att utvidga exporten till de s. k. utvecklingsländerna
medför också ökade krav på garantiramen. Exportkreditnämnden
har i nuvarande konjunkturläge haft mindre anledning att ta särskild
hänsyn till sysselsättningssvårigheter inom exportindustrien. Jag finner det
emellertid angeläget att ramen för verksamheten är tillräckligt vid för att
nämnden vid en konjunkturnedgång även skall kunna beakta sysselsättningssynpunkter
i samband med garantigivningen.
När det gäller storleken av den ram som nu bör fastställas för garantiverksamheten
saknas som exportkreditnämnden framhållit säkert undeilag
för en siffermässig bedömning. Mot bakgrunden av den hittillsvarande utvecklingen
har nämnden försökt uppskatta behovet av garantiutrymme under
tiden fram till utgången av budgetåret 1962/63 och därvid stannat för att
föreslå att totalramen höjes från nuvarande 600 till 1 000 miljoner kronor.
Jag finner icke anledning frångå nämndens förslag, vilket även tillstyrkts av
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret. Det får ankomma
på Kungl. Maj :t att inom denna ram efterhand ställa erforderliga
belopp till exportkreditnämndens förfogande för garantigivning.
I anslutning till vad här anförts vill jag anmäla att på senare tid frågan
aktualiserats att genom statliga garantier kunna underlätta långfristiga
exportkrediter för vissa leveranser i samband med återuppbyggnadsarbetet
efter den i våras inträffade naturkatastrofen i Chile. Framställningar i sådant
syfte har av den chilenska regeringen gjorts hos en rad länder, däribland
Sverige. Enligt tillgängliga uppgifter har dessa framställningar allmänt
rönt positivt mottagande och flera länder har redan ställt i utsikt stöd
i olika former. Även Sverige bör enligt min mening här lämna sin medverkan.
Detta synes lämpligen kunna ske genom att staten i viss omfattning
ikläder sig garantiansvar för exportkrediter i samband med återuppbyggnadsleveranser,
därvid kredittidens längd kan behöva utsträckas icke oväsentligt
utöver vad som eljest är brukligt. Den närmare utformningen av ett
sådant arrangemang torde bl. a. förutsätta vissa ytterligare kontakter med
chilenska vederbörande. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att, därest
riksdagen bifaller förslaget om höjning av garantiramen till 1 000 miljoner
kronor, meddela de närmare bestämmelser som erfordras beträffande eu sådan
särskild garantigivning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva
att staten må intill utgången av budgetåret 1962/63 åtaga
sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit
till ett belopp av högst 1 000 miljoner kronor.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1960
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Pierre Vinde
601589 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
opaginerad Kontrollera mot PDF
''ii'' . \ i i ni-;‘:?.■ t i.\\\ \!
• •■ mai;! ;.»• rr'' it a tf ii ii i-''
-5.U j < rtt.H ■ ■ ;i1 fj t u r
it;i ••..•''»v.*:* i;i>!••>!«>•;ij
: '' ,; >>I< >;• > , ''t }
“\>nVi
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1960:379 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om statlig garanti för Aktiebolaget Atomenergis förpliktelser enligt atomansvarighe a1 i texten