Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 25 maj 1951 (nr 286) med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar

8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:19, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 25 maj 1951 (nr 286) med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1960

1

Nr 19

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 25 maj 1951

(nr 286) med vissa bestämmelser till motverkande av

svinsjukdomar; given Stockholms slott den 30 december

1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den

25 maj 1951 (nr 286) med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om bemyndigande för Kungl. Maj :t att på

framställning av hushållningssällskap förordna, att inom sällskapets område

eller del därav försäljning av dräktigt svin må ske endast under vissa

förutsättningar, nämligen att djuret antingen tillhör besättning, för vilken

gäller friskförklaring som avses i 1 § förordningen den 25 maj 1951 (nr 286)

med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar, eller förvärvats

från friskförklarad besättning och inte därefter sammanförts med djur som

tillhör eller förvärvats från ej friskförklarad besättning. Där nu angivna förutsättningar

saknas, skall dock finnas möjlighet att utverka veterinärstyrelsens

tillstånd till överlåtelsen.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1960

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 25 maj 1951 (nr 286) med vissa

bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar

Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§ förordningen den 25 maj 1951 med

vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives samt att till förordningen skall fogas en

ny paragraf, betecknad 5 §, av nedan

(Gällande lydelse)

3

Därest smittsamma svinsjukdomar,

å vilka epizootilagens bestämmelser

ej äro tillämpliga, icke förekomma

inom visst län eller del därav

eller sådana sjukdomar där ha

allenast synnerligen ringa utbredning,

må Kungl. Maj :t förordna att

området skall utgöra skyddat område.

Har sådant förordnande meddelats,

må svin icke införas till området,

med mindre de i 2 § första

stycket angivna villkoren för försäljning

under där avsedd beteckning

äro uppfyllda. Närmare bestämmelser

rörande villkoren för införseln

meddelas av veterinärstyrelsen,

som ock må medgiva undantag

från införselförbudet, om särskilda

skäl äro därtill.

Utan hinder — -------si

angiven lydelse.

(Föreslagen lydelse)

§.

Därest smittsamma svinsjukdomar,

å vilka epizootilagens bestämmelser

ej äro tillämpliga, icke förekomma

inom viss del av riket eller

sådana sjukdomar där ha allenast

synnerligen ringa utbredning, må

Kungl. Maj :t förordna att området

skall utgöra skyddat område. Har

sådant förordnande meddelats, må

svin icke införas till området med

mindre de i 2 § första stycket angivna

villkoren för försäljning under

där avsedd beteckning äro uppfyllda.

Närmare bestämmelser rörande villkoren

för införseln meddelas av veterinärstyrelsen,

som ock må medgiva

undantag från införselförbudet,

om särskilda skäl äro därtill.

dant område.

4 8.

Förseelse mot 2 eller 3 § straffas På framställning av hushållningsmed

dagsböter. Böterna tillfalla kro- sällskap äger Kungl. Maj:t förordna

nan. att inom sällskapets område eller del

därav dräktigt svin ej må säljas med

mindre antingen de i 2 § första stycket

angivna villkoren för försäljning

under där avsedd beteckning äro uppfyllda

eller veterinärstyrelsen meddelat

tillstånd till överlåtelsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1960 3

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5§.

(5 § saknas; jfr dock 4 § här Förseelse mot 2 eller 3 § eller mot

ovan.) förordnande som sägs i 4 § straffas

med dagsböter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1960

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 december 1959.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,

Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om ändring i

förordningen den 25 maj 1951 (nr 286) med vissa bestämmelser till motverkande

av svinsjukdomar. Föredraganden anför följande.

Gällande bestämmelser

Har hushållningssällskap anordnat kontroll av hälsotillståndet i svinbesättningar,

äger veterinärstyrelsen, om den finner formerna för kontrollen

betryggande, medge att veterinär som handhar kontrollen må meddela

friskförklaring för ansluten besättning. Friskförklaring skall ha begränsad

giltighetstid och skall genast återkallas, om tecken på sjukdom yppas i

besättningen (1 § i ovannämnda förordning).

Svin må inte utbjudas till försäljning eller säljas under beteckning som

anger eller ger sken av att djuret är fritt från sjukdom eller härrör från

frisk besättning, med mindre friskförklaring gäller för den besättning djuret

tillhör eller djuret förvärvats från friskförklarad besättning och ej därefter

sammanförts med djur, som tillhör eller förvärvats från icke friskförklarad

besättning (2 § första stycket).

Om vissa smittsamma svinsjukdomar är sällsynta inom visst län eller

del därav, kan området förklaras för skyddat område, med verkan att i

regel dit inte får införas andra svin än sådana som härrör från friskförklarad

besättning (3 § första stycket).

Framställning om nya bestämmelser

Med anledning av en till lantbruksstyrelsen inkommen framställning från

Kristianstads läns hushållningssällskap anförde lantbruksstyrelsen och veterinärstgrelsen

i gemensam skrivelse, som inkom till jordbruksdepartementet

den 6 augusti 1959, bl. a. följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1960

I författningar, som rör frivilligt bekämpande av husdjurssjukdomar, har

i allmänhet stadgats under vilka förhållanden ett djur må försäljas såsom

friskt. Sådan bestämmelse har gällt beträffande tuberkulos och kastsjuka

samt gäller beträffande hönstyfus och svinsjukdomar. Genom preciserade

villkor för djurens friskförklaring tillförsäkras köpare, som önskar friska

djur, största möjliga garanti i fråga om djurens hälsotillstånd. Direkt förbud

har emellertid i vårt land aldrig förelegat för en djurägare att försälja

okontrollerade djur eller djur angripna av sjukdom på vilken epizootilagen

inte äger tillämpning. Genom propaganda och upplysningsverksamhet kan

köparna påverkas i viss utsträckning. Synnerligen väl lyckades detta i samband

med bekämpandet av tuberkulos och kastsjuka hos nötkreaturen. Svin

och höns synes däremot alltjämt kunna säljas i mycket betydande utsträckning

utan att hälsotillståndet efterfrågas. Det torde ligga i öppen dag att

utrotandet av de sjukdomar, som är föremål för bekämpningsåtgärder, avsevärt

skulle påskyndas, därest tillförseln kunde begränsas till friska djur.

Det vore uppenbarligen synnerligen förmånligt, därest krav ur såväl avelssom

hälsosynpunkt kunde uppställas icke blott som nu för galtar utan även

för hondjur som försäljes till bruksbesättningar för avelsändamål. Sålunda

vore det önskvärt bland annat, att säljarens besättning vore underkastad

suggkontroll enligt bestämmelserna i 14—17 §§ kungörelsen den 16 maj

1958 (nr 244) om stambokföring och kontroll av avelssvin. Bestämmelser av

dylik innebörd skulle emellertid medföra ett så omfattande kontrollarbete

att ämbetsverken icke anser sig kunna framlägga förslag härutinnan. Däremot

finner ämbetsverken det vara en rimlig fordran på den djurägare, som

försäljer suggor och gyltor för avelsändamål, att han har sin besättning ansluten

till hälsokontroll och friskförklarad enligt 1951 års förordning med

vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar. Såvida ett stadgande

i ämnet utformas på så sätt, att det vid lämplig tidpunkt kan sättas i

kraft inom ett begränsat område, torde enskilda djurägare icke bli åsamkade

allvarligt intrång i deras näring. En bestämmelse i ämnet synes böra

innefatta bemyndigande för Kungl. Maj :t att meddela beslut efter framställning

från veterinärstyrelsen och lantbruksstyrelsen, vilka bör ha hört

vederbörande hushållningssällskap. Stadgandet synes lämpligen kunna införas

som en särskild paragraf i 1951 års förordning.

I anslutning härtill föreslog ämbetsverken en bestämmelse av följande

lydelse:

»Kungl. Maj :t äger förordna, att inom visst område svin över viss ålder

icke må försäljas till avel, med mindre de överlåtas från besättning, för vilken

friskförklaring enligt 1 § är gällande. Framställning härom må göras

av veterinärstyrelsen och lantbruksstyrelsen gemensamt efter hörande av

vederbörande hushållningssällskap.»

Till belysning av skillnaden mellan å ena sidan område, inom vilket den

föreslagna bestämmelsen kan komma att bli tillämplig, och å andra sidan

sådant skyddsområde, som avses i 8 §, framhöll ämbetsverken alt, medan

3 § i första hand ville skydda underskottsområden mot ur svinhälsosynpunkt

olämplig import, den nu föreslagna bestämmelsen främst tager sikte på handeln

inom områden där produktionen av suggor och gyltor lör avel täcker

eller överstiger det egna rekryteringsbehovet.

I sin skrivelse hemställde de båda ämbetsverken även alt uttrycket »inom

visst län eller del därav» i 3 § första stycket måtte i förtydligande syfte

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1960

utbytas mot »inom viss del av riket». Som motivering framhölls att två eller

flera län eller delar därav kunde finnas lämpligen böra utgöra ett skyddsområde

tillsammans.

Yttranden

Yttranden i ärendet har avgivits av kommerskollegium (efter hörande av

handelskamrarna i Stockholm, Malmö och Norrköping), statens jordbruksnämnd,

svinkontrollnämnden, Sveriges lantbruksförbund (efter samråd med

bl. a. Sveriges slakteriförbund), Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF)

samt Svenska svinavelsföreningen. Kommerskollegium förklarade sig inte

ha anledning att motsätta sig förslaget men framhöll bl. a. följande.

Förslaget skiljer inte mellan yrkesmässig överlåtelse och tillfällig sådan.

Detta innebär att t. ex. en jordbrukare inom område, beträffande vilket

Kungl. Maj :t meddelat förordnande av föreslagen innebörd, vid straffansvar

är förhindrad att försälja en gylta från sin ej friskförklarade besättning till

en granne, även om denne är villig att köpa gyltan med vetskap om att den

ej tillhör sådan besättning.

Vidare kan svårigheter uppstå när det gäller övervakning av den föreslagna

bestämmelsens efterlevnad. Det torde inte vara ovanligt att gyltor,

avsedda för slakt, av köparen i stället användes för avel. Denna omständighet

kan leda till att en säljare, som i verkligheten avyttrat en gylta för avel,

söker freda sig mot straffpåföljd genom att påstå att gyltan sålts för slakt.

Det kan då bli svårt för åklagaren att visa motsatsen.

Vid en jämförelse med 2 § i förordningen framkommer att en ambulerande

grishandlare, som samtidigt saluför avelssvin och slaktsvin, i praktiken

blir nödsakad tillse att även den senare gruppen härrör från friskförklarade

besättningar. I annat fall kommer sammanförandet av de båda grupperna

att jämlikt 2 § medföra att avelssvin inte får säljas under beteckningen

friskförklarade och följaktligen på grund av det förordade tilläggsstadgandet

över huvud inte till avel.

Jordbruksnämnden anförde följande.

Den frivilliga bekämpningen av svinsjukdomarna genom hälsokontroll i

hushållningssällskapens regi har under senare år fått en allt större utbredning.

Det torde också finnas berättigad anledning att förvänta, att anslutningen

till hälsokontrollen, icke minst på grund av slakteriorganisationens

positiva inställning till denna, kommer att ytterligare öka. Mot bakgrunden

härav kan det förefalla tveksamt, om tvingande bestämmelser bör tillgripas

som ett led i bekämpningsåtgärderna. Såsom de båda ämbetsverken emellertid

själva framhållit i sin skrivelse skulle svinsjukdomarnas utrotande

avsevärt påskyndas, därest handeln med avelsdjur kunde begränsas till endast

friska djur. De fördelar, som sålunda otvivelaktigt står att vinna genom

förbudsbestämmelser på området, är emellertid förknippade med vissa

olägenheter. Sådana bestämmelser innebär ett intrång i den enskilde jordbrukarens

möjlighet att bedriva handel med egna produkter. Man måste

också räkna med svårigheter att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna.

Detta gäller särskilt den handel, som förekommer jordbrukare emellan.

Inom områden, där det frivilliga bekämpningsarbetet nått en relativt

stor anslutning bland jordbrukarna, blir dock dessa olägenheter av mindre

betydelse. Jordbruksnämnden, som förutsätter att de föreslagna bestämmel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1960

serna i huvudsak endast skulle komma alt tillämpas inom sådana områden,

anser sig med hänsyn härtill böra tillstyrka det framlagda förslaget.

Sveriges lantbruksförbund framhöll värdet av den föreslagna bestämmelsen

samt tilläde, att genom en under senare år tilltagande försäljning av gyltor

från stora och ej hälsokontrollerade besättningar, där riskerna för smittspridning

är större än vid försäljning från liten besättning, ifrågavarande

problem blivit av allt allvarligare karaktär. RLF biträdde förslaget under

förutsättning att hälsokontrollen inom aktuella områden hade sadana resurser,

att kontrollen kunde bli effektiv och genomföras utan olägenheter för

djurägarna. RLF fann det därför nödvändigt att låta vederbörande hushållningssällskap

med dess kännedom om de lokala förhållandena få ett avgörande

inflytande på frågan om utverkande av förordnande enligt den föreslagna

bestämmelsen.

I övriga yttranden lämnades förslaget utan erinran.

Departementschefen

Såsom framgår av utredningen förekommer i betydande omfattning att

avelssvin försäljes utan att säljare och köpare fäster närmare avseende vid

djurens hälsotillstånd. Detta kan uppenbarligen innebära ett allvarligt hinder

för ansträngningarna att motverka svinsjukdomarna. Av den anledningen

har lantbruksstyrelsen och veterinärstyrelsen gemensamt föreslagit en

bestämmelse av innebörd att Kungl. Maj :t skall äga meddela lokala förbud

mot försäljning för avelsändamål av svin som inte härrör från friskförklarad

besättning. Bortsett från några detaljerinringar har förslaget lämnats

utan erinran av hörda myndigheter och organisationer. Även jag finner det

motiverat att införa en bestämmelse av i huvudsak den innebörd de båda

ämbetsverken föreslagit.

Mot den föreslagna bestämmelsen har anmärkts att dess efterlevnad kunde

bli svår att övervaka. Särskilt kunde det bli svårt att överbevisa en illojal

säljare om att försäljningen verkligen skett för avelsändamål. Ur denna

synpunkt vore det en given fördel, om bestämmelsen, i stället för att avse

varje försäljning för dylikt ändamål, kunde begränsas till att gälla försäljning

av dräktigt svin. Enligt vad jag under hand inhämtat hos de förslagsställande

ämbetsverken har också med förslaget närmast åsyftats sådana

överlåtelser. Någon olägenhet av att på angivet sätt begränsa bestämmelsens

räckvidd ansågs knappast behöva uppkomma i praktiken. Jag vill därför

förorda att föreskriften utformas i enlighet härmed.

Även i ett annat avseende anser jag den föreslagna bestämmelsen tarva

en viss uppmjukning. Säkerligen kan förekomma enskilda fall där en försäljning

skäligen bör tillåtas fastän friskförklaring inte föreligger. Enligt

min mening bör veterinärstyrelsen bemyndigas att i sådana fall meddela

tillstånd till försäljningen.

Såsom framhållits i ett yttrande bör vederbörande hushållningssällskap

få avgörande inflytande på frågan om utverkande av förbud enligt den före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1960

slagna bestämmelsen. Det synes därför lämpligen böra föreskrivas att sådant

förbud må meddelas endast på framställning av hushållningssällskapet. Att

lantbruksstyrelsen och veterinärstyrelsen kommer att höras i ärendet ligger

i sakens natur.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats

förslag till förordning om ändring i förordningen den 25 maj 1951 (nr 286)

med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjukdomar. Därvid har också,

i enlighet med hemställan av lantbruksstyrelsen och veterinärstyrelsen,

skett ett förtydligande av 3 § första stycket i 1951 års förordning. De nya

bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1960.

Föredraganden hemställer härefter att departementsförslaget måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Luzell

600023 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:66 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens all s. 4 i texten
  2. 3LU 1960:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 25 maj 1951 s. 1 i texten