Sök i Ratio Lex

Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m

26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:26, Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

1

Nr 26

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående frågor

om befrielse från ersättningsskyldighet till

kronan m. m.; given Stockholms slott den 30

december 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen har genom skilda beslut för tidigare budgetår bemyndigat

Kungl. Maj :t att avgöra vissa frågor om befrielse från ersättningsskyldighet

till kronan. I den föreliggande propositionen hemställes (p. D om bemyndigande

för Kungl. Maj :t att i viss utsträckning jämväl för budgetaret

1960/61 medgiva befrielse från ersättningsskyldighet till kronan. Vidare

underställes riksdagens prövning (p. 2-12) elva frågor om befrielse från

ersättningsskyldighet.

1—1663 59 pihang till riksdagens protokoll 19G0. 1 samt. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 december 1959.

Närvarande

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, vissa frågor om

befrielse från ersättningsskyldighet till kronan och anför härutinnan

följande.

1.

I propositionen 1959:25 (punkt 1) föreslog Kungl. Maj :t riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj :t att under budgetåret 1959/60 avgöra dels frågor

om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan på grund av förlust av

eller skada å krigsmakten tillhörig eller av krigsmakten med nyttjanderätt

innehavd egendom, dels ock frågor om efterskänkande av fordran, som

grundade sig pa kronans regressrätt mot förare av kronans eller av kronan

med nyttjanderätt innehaft motorfordon, luftfartyg etc. enligt de i ämnet

gällande ansvarsreglerna, allt i den mån kronans fordran i det särskilda

fallet icke överstege 5 000 kronor. Sedan statsutskottet i utlåtande 1959: 29

hemställt, att riksdagen måtte bifalla framställningen, anmälde riksdagen

i skrivelse 1959: 71, att riksdagen fattat beslut i överensstämmelse med vad

utskottet i utlåtandet föreslagit.

Med stöd av detta och tidigare erhållet liknande bemyndigande har

Kungl. Maj :t — med beaktande av vad riksdagen framhållit i skrivelse

1945:155 under år 1959 medgivit befrielse från ersättningsskyldighet

på sätt framgår av en förteckning, vilken torde få såsom bilaga fogas vid

detta protokoll (motsvarande förteckningar över likartade, med stöd av

riksdagens tidigare bemyndiganden, avgjorda ärenden återfinns såsom bilagor

till propositionerna 1946:82, 1947:56, 1948:46, 1949:145, 1950:74,

1951:57, 1952:54, 1953:45, 1954:44, 1955:41, 1956:36, 1957:6, 1958:41

samt 1959: 25).

Nu ifrågavarande ärenden uppgår visserligen icke till samma betydande

antal som under åren närmast efter beredskapstidens slut. Ärendenas art

synes dock motivera det förenklade behandlingssätt, som vinnes, om dessa

frågor i viss utsträckning kan avgöras av Kungl. Maj:t. Med hänsyn här
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960 3

till bör enahanda bemyndigande som under budgetåret 1959/60 utverkas

även för budgetåret 1960/61.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret 1960/61

avgöra dels frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till

kronan på grund av förlust av eller skada å krigsmakten tillhörig

eller av krigsmakten med nyttjanderätt innehavd egendom,

dels ock frågor om efterskänkande av fordran, som

grundar sig på kronans regressrätt mot förare av kronans

eller av kronan med nyttjanderätt innehaft motorfordon, luftfartyg

etc. enligt de i ämnet gällande ansvarsreglerna, allt i

den mån kronans fordran i det särskilda fallet icke överstiger

femtusen kronor.

2‘.

Förmannen E. vid Centrala flygverkstaden i Västerås tillgrep under

åren 1949—1953 minst 5 800 tändstift (huvudsakligen kasserade) till flygmotorer

med ett uppgivet värde av 10 000 kronor samt tillvaratog och sålde

platinaskrot m. m. från stiften. De medel, han härigenom erhöll, åtgick

huvudsakligen till uteliv.

Vid rådhusrätten i Västerås fördes ansvars- och ersättningstalan mot E.

Denne erkände de åtalade gärningarna men bestred kronans skadeståndsanspråk

å 10 000 kronor på den grunden att kronan icke lidit någon förlust

genom tillgreppen, då det måste antagas, att kronan icke skulle ha tillgodogjort

sig det värde som legat i skrotet.

Rådhusrätten meddelade dom den 3 september 1954. Med stöd av ett av

medicinalstyrelsen avgivet utlåtande och verkställd läkarundersökning fann

rådhusrätten, att det måste antagas, att E. under hela den med åtalet avsedda

tiden varit sinnessjuk (schizofren) och att gärningarna skett under

inflytande av sinnessjukdomen. Rådhusrätten fann E. saker jämlikt 20 kap.

4 § strafflagen för grov stöld och förklarade E. jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen

icke kunna fällas till ansvar. Med E. skulle förfaras på sätt 47 § sinnessjuklagen

stadgade. Med hänsyn till gärningarnas beskaffenhet och omständigheterna

i övrigt ansåg rådhusrätten E. — som icke på denna grund gjort

någon invändning mot betalningsskyldighet — böra oaktat gärningarna förövats

under inflytande av sinnessjukdom ersätta kronan den förlust kronan

lidit genom stölderna, vilken förlust ansågs skäligen kunna uppskattas till

10 000 kronor. E. förpliktades därför att till kronan som skadestånd utgiva

10 000 kronor.

1 Försvarsdepartementets dnr 3430/1958.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

Svea hovrätt, där E. fullföljde talan mot rådhusrättens dom med yrkande

att ovillkorligt straff måtte ådömas honom, fann enligt dom den 14 oktober

1954 ej skäl göra ändring i rådhusrättens dom. Hovrättens dom vann laga

kraft.

I en den 9 maj 1958 dagtecknad skrift har E. — med förmälan att han

sedan den 25 september 1953 vårdades på sinnessjukhus och därför vore

ur stånd att betala skadeståndet — anhållit, att Kungl. Maj :t måtte avskriva

skadeståndet.

Av handlingarna inhämtas att E., som är född den 11 april 1914, är gift

och i äktenskapet har en son, född den 17 december 1940, att E. åtnjuter

sjukpension och betalar underhållsbidrag till sonen men däremot icke till

hustiun, som troligen har egen arbetsinkomst. Beträffande närmare uppgifter

om E:s ekonomiska förhållanden hänvisas till statskontorets yttrande.

Försvarets civilförvaltning har i yttrande den 7 oktober 1958 förklarat

att den — i likhet med flygförvaltningen — icke motsätter sig bifall till

ansökningen och anför härvid:

o Sökanden har ådragit sig skadeståndsskyldighet genom grov stöld. Vid

sådant förhållande är det i princip tveksamt, om eftergift bör beviljas. Då

han emellertid på grund av sinnessjukdom under den brottsliga verksamheten

icke kunnat fällas till ansvar, lärer avsteg från nämnda princip i

förevarande fall böra övervägas. Härtill kommer, att sökanden, såvitt nu

är i fråga, i rättegångsmålet till sitt friande icke åberopat innehållet i 6 kap.

6 § strafflagen utan bestritt bifall till kronans talan allenast under påstående,

att kronan icke lidit någon förlust. Huruvida invändning om bristande

förutsättning att ålägga skadeståndsskyldighet, helt eller delvis, jämlikt

sagda lagrum skulle hava påverkat målets utgång, undandrager sig

civilförvaltningens bedömande. Domskälens avfattning synes emellertid icke

alldeles utesluta möjlighet, att så kunde ha blivit fallet. Med avseende å

sökandens talan i hovrätten förefaller det icke heller uteslutet, att sökanden

avsiktligt underlåtit att göra sådan invändning. Hans ekonomiska ställning

måste anses svag. Det synes ovisst, om och när han kan utskrivas från

sjukhusvård. Skulle så ske, förefaller det likväl mindre troligt, att sökanden

skulle kunna genom eget arbete i nämnvärd mån förbättra sin ställning,

helst som kostnaden för hans uppehälle då skulle bliva avsevärt högre. Att

tvångsvis, genom kvittning mot eller utmätning i pension, som förfallit till

betalning, söka verkställa domen, synes därför näppeligen böra ifrågakomma.

Statskontoret förordar i utlåtande den 22 november 1958 viss nedsättning

av skadeståndet och uttalar därvid:

Av handlingarna framgår, att E. efter avdrag av preliminär skatt uppbär

sjukpension med 418 kronor för månad, att sjukvårdsavgiften för

honom från och med den 1 januari 1959 kommer att utgå med 5 kronor

för dag, att han har att betala underhållsbidrag med 175 kronor eller, enligt

en annan uppgift, med 150 kronor för månad för en son, tills denne fyllt

18 år, att sonen är född den 17 december 1940 samt att underhållsbidraget

för år 1954 icke gäldats. Inom snar framtid synes alltså E. under i övrigt

oförändrade förhållanden, månatligen för eget bruk kunna påräkna ett be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 är 1960

lopp av 268 kronor. Mot bakgrunden härav kan statskontoret icke tillstyrka,

att E. helt befrias från skyldigheten att till kronan betala utdömt skadestånd.

Att han genom månatliga inbetalningar — vilka endast kunna

bli blygsamma -—- skulle nödgas betala hela beloppet, 10 000 kronor, vill

ämbetsverket å andra sidan icke påfordra. Med hänsyn till omständigheterna

i ärendet torde alltså en viss nedsättning av ersättningsskyldigheten

böra ifrågakomma. På föreliggande utredningsmateriel kan statskontoret

emellertid icke föreslå storleken av nedsättningen.

Departementschefen

E. vårdas sedan flera år på sinnessjukhus. Det är ovisst om och när han

kan utskrivas och det är svårt att bedöma, om han kan få arbete och försörja

sig efter en utskrivning. Enligt vad som inhämtats har E. inte några

behållna medel. Med hänsyn till föreliggande förhållanden och med hänvisning

till ett liknande i prop. 1959: 25 p. 2 upptaget fall föreslår jag, att

E. befrias från skadeståndsskyldighet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vederbörande befrias från skadeståndsskyldighet till

kronan enligt rådhusrättens i Västerås dom den 3 september

1954.

3.

Minderårige Rune Mellblom, född den 5 februari 1946, och en kamrat

till honom hittade vid en skjutbana i ett skogsparti, som utnyttjades av

de militära förbanden i Skövde, ett tändrör till en granat för granatkastare.

De medtog tändröret till källaren i Runes bostad. Vid lek den 2 november

1953 i källaren slogs tändröret mot en vägg och exploderade. Rune ådrog

sig härvid skador i höger hand och ena ögat.

Rune förde genom sina föräldrar, byggnadssnickaren Tage Mellblom och

dennes hustru, talan mot kronan vid Skövde tingslags häradsrätt och yrkade

ersättning för sveda och värk samt lyte och men ävensom livränta från

det Rune fyllde 15 år till dess han fyllde 21 år. Rune åtnjöt fri rättegång.

Kronan bestred ersättningsskyldighet och fordrade ersättning för sina

kostnader i målet.

Genom lagakraftvunnen dom den 21 januari 1957 ogillade häradsrätten

Runes talan och förpliktade Rune att ersätta kronans kostnader å målet

med 516 kronor, varav 300 kronor i ombudsarvode.

Häradsrätten uttalade i domskälen: I målet är ostridigt, att skjutning

med granater, försedda med tändrör av ifrågavarande slag, icke förekommit

i närheten av den plats, där Rune hittat tändröret. Det är icke utrett,

hur tändröret kommit till fyndplatsen, och sådana omständigheter

ha icke förebragts att det måste antagas, att tändrörets förekomst å fyndplatsen

har sin grund i försummelse från kronans sida eller från någon i

sådan ställning, att hans försummelse kan medföra skadeståndsskyldighet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 26 är 1960

för kronan. Häradsrätten finner ej heller sådana förhållanden föreligga, att

kronan, oberoende av försummelse som ovan nämnts, kan anses pliktig att

ersätta de skador, som Rune Mellblom åsamkats i anledning av det av

honom funna tändrörets explosion.

I en den 20 mars 1958 dagtecknad skrift har Rune Mellblom genom sina

föräldrar anhållit, att ersättningsskyldigheten till kronan måtte eftergivas.

Av en i ärendet åberopad uppgift för erhållande av fri rättegång för

Rune inhämtas, att Rune bor i föräldrahemmet och själv saknar tillgångar,

att hans faders årsinkomst uppgår till cirka 14 000 kronor, att i hemmet

finnes ytterligare ett minderårigt barn samt att fadern därjämte bidrager

till försörjningen av en sjuttonårig son, som går på yrkesskola.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande den 26 augusti 1958 tillstyrkt

befrielse och anför därvid: Civilförvaltningen har inhämtat att försäkringsbolagen

i allmänhet icke lär i rättegång yrka ersättning för sina kostnader

i målet, om motparten, såsom i förevarande fall, åtnjuter fri rättegång.

Inom civilförvaltningen har övervägts, om icke kronan borde tillämpa en

liknande praxis, men det har icke ansetts möjligt att förfara på angivet

satt utan stöd av uttrycklig föreskrift. Ämbetsverket vill emellertid med

hansyn till i detta mål föreliggande omständigheter tillstyrka, att Rune

befrias från honom ålagd ersättningsskyldighet avseende kronans rättegångskostnader.

Jämväl statskontoret tillstyrker i utlåtande den 27 november 1958 befrielse

och anför:

Enligt uttalande av 1957 års riksdag bör i fråga om befrielse från skylkronan

utgiva ersättning för rättegångskostnader gälla, att

eftergRt sker endast där den ersättningsskyldige kan anses ha haft visst

iQsiicm ta . °cl1 där omständigheterna äro ömmande (se statsutsk. uti.

1Jo7: 159). I tidigare likartade ärenden, där personskador inträffat till

to jd av militär verksamhet, har förstnämnda rekvisit i regel varit upp™1nlr,

edan danSenom’ att domstolarna kommit till olika slut. Målet mellan

Mellblom och kronan har endast varit före i underrätt. För Mellblom måste

det emellertid ha framstått som motiverat att anlita ett rättsbildat biträde

tor bedömning av frågan, om rättegång borde anhängiggöras eller ej. Hans

talan i rattegången har utförts av advokat. Under angivna förhållanden

synes det icke rimligen kunna anses, att Mellblom saknat fog för sin talan.

Med hänsyn härtill och då omständigheterna jämväl synas ömmande, biträder

statskontoret civilförvaltningens uppfattning.

Departementschefen

Rune Mellblom har genom sina föräldrar fört skadeståndstalan mot

kronan på grund av skador, som Rune ådragit sig vid en explosionsolycka.

Rune, som åtnjutit fri rättegång, har därvid förpliktats att ersätta kronans

rättegångskostnader. Med hänsyn till föreliggande omständigheter vill jag

icke motsätta mig, att Rune befrias från skyldighet att ersätta ifrågavarande

kostnader.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Rune Mellblom befrias från honom jämlikt Skövde

tingslags häradsrätts dom den 21 januari 1957 åvilande skyldighet

att ersätta kronans rättegångskostnader.

4.

Vid rådhusrätten i Östersund fördes ansvars- och ersättningstalan mot

värnpliktige J. H. Thunberg i anledning av en tältbrand. Åklagaren yrkade

ansvar för övergivande av post och anförde: Thunberg deltog natten mot

den 22 november 1957 i militärövningar utanför Östersund. Mellan klockan

04.00 och 05.00 samma natt var han avdelad som eldpost i ett tält, i vilket

16 värnpliktiga var förlagda. För eldposten var särskild plats anvisad. I

strid mot instruktionen satte sig emellertid Thunberg på sin liggplats och

lutade sig mot sin ryggsäck. Därunder somnade han och satte sig således

ur stånd att fullgöra sin bevakningsuppgift. Medan Thunberg sov, uppstod

brand i halmen kring tältkaminen, med påföljd att tältet och större delen

av däri förvarad, kronan och enskilda tillhörig, egendom förstördes av

elden. — Kronan yrkade ersättning av Thunberg för dess vid branden förstörda

egendom med 11 632 kronor 29 öre.

Rådhusrätten, varest Thunberg erkände gärningen och medgav kronans

skadeståndstalan, dömde Thunberg i dom den 6 mars 1958 för övergivande

av post till disciplinstraff av arrest i tio dagar och förpliktade honom att

till kronan utgiva 11 632 kronor 29 öre. Domen vann laga kraft.

I en den 11 mars 1958 dagtecknad skrift har Thunberg anhållit att bli

befriad från den ådömda ersättningsskyldigheten. Han uppger därvid, att

han är anställd som bolthandelsmedhjälpare med en månadsinkomst av

550 kronor samt att han helt saknar andra tillgångar och förmögenhet.

Vederbörande regementschef och militärbefälhavare samt chefen för

armén har tillstyrkt bifall till ansökningen. Arméintendenturförvaltningen

och armétygförvaltningen tillstyrker bifall till ansökningen under förutsättning

att Thunberg inbetalar det belopp som med hänsyn till hans

ekonomi kan anses skäligt.

Försvarets civilförvaltning uttalar i yttrande den 14 oktober 1958, att viss

nedsättning av skadeståndet bör medgivas men att vid avvägningen av det

belopp, som Thunberg bör betala, bör beaktas alt försummelsen varit av

allvarlig beskaffenhet. Ämbetsverket — som upplyser att de värnpliktiga,

vilka fått privata tillhörigheter förstörda vid branden, avstått från ersättningsanspråk

— föreslår befrielse mot inbetalning av 1 000 kronor inom

förslagsvis två år.

Av eu den 6 maj 1958 dagtecknad polisrapport, som bifogats civilförvaltningens

yttrande, inhämtas att lhunbcrg, som är född den 7 novembci 1938

och ogift, sedan sex år är anställd som bokhandelsinedhjälpare, att hans

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Slaj:ts proposition nr 26 år 1960

månadsinkomst uppgår till 560 kronor, att han för helinackordering i sitt

hem betalar 35 kronor i veckan, att han icke har några tillgångar samt att

han icke har någon underhållsplikt.

Statskontoret tillstyrker i utlåtande den 3 december 1958 befrielse mot

inbetalning av förslagsvis 700 kronor och anför: Mot bakgrunden av ersättningsskyldighetens

jämförelsevis betydande storlek synes det belopp av

1 000 kronor —- motsvarande omkring 10 % av ersättningsbeloppet — som

Thunberg enligt civilförvaltningens förslag borde inbetala, i och för sig

väl ansluta sig till ställningstagandena i tidigare likartade ärenden. Då

emellertid nämnda belopp, i betraktande av de förhållanden under vilka

ersättningsskyldigheten uppkommit ävensom Thunbergs ekonomiska ställning,

synes väl högt, vill statskontoret för sin del föreslå, att Thunberg befrias

från sin ersättningsskyldighet, därest han inom av Kungl. Maj:t

bestämd tid inbetalar förslagsvis 700 kronor.

Departementschefen

Thunberg har gjort sig skyldig till en allvarlig förseelse, som medfört

betydande materielförlust och även inneburit viss risk för förlust av människoliv.

Med hänsyn till att Thunbergs ekonomiska ställning är svag ävensom

till praxis i liknande fall skulle det emellertid vara obilligt att utkräva

någon större del av det betydande skadeståndet. I likhet med civilförvaltningen

anser jag, att Thunberg bör inbetala ett belopp av 1 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att J. H. Thunberg, därest han inom tid som Kungl. Maj:t

bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp

av 1 000 kronor, befrias från återstående skadeståndsskyldighet

till kronan enligt rådhusrättens i Östersund dom den 6

mars 1958.

5‘.

Numera överfuriren, dåvarande poliskonstapeln D. tog under åren 1942

—1943 olovlig befattning med ransonerade varor (kaffe och te), som tillgripits

från ett proviantförråd vid marinen. Genom utslag den 7 oktober

1943 dömde Göteborgs rådhusrätt D. till fängelse tre månader för det han,

oaktat skälig anledning funnits antaga att brott förelåg, tagit befattning

med stulna varor samt olovligen överlåtit ransonerad vara. Härjämte förpliktades

D. att solidariskt med två andra personer, vilka båda ådömdes

straffarbete tio månader, utgiva ersättning till kronan med 2 660 kronor

80 öre för den förlust kronan åsamkats.

1 Försvarsdepartementets dnr 353/1959.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 dr 1960

Göta hovrätt fann i sedermera lagakraftvunnet utslag den 10 januari

1944 ej skäl göra ändring i rådhusrättens utslag.

Å kronans fordran har D. intill den 20 januari 1959 avbetalat 1 200 kronor,

varför återstående fordran utgör 1 460 kronor 80 öre.

I en den 12 januari 1959 dagtecknad skrift har D. anhållit att bliva

befriad från återstående ersättningsskyldighet och anför härvid i huvudsak

följande:

Jag är änkling sedan år 1951 och har ensam fått ta hand om en då minderårig

dotter för fostran och utbildning, vilket blivit dyrt, men hon har

nu en bra anställning. Jag har för avsikt att ingå nytt äktenskap och min

blivande hustru har två barn i åldern 9 och 16 år. Min lön som överfurir

uppgår till 1 131 kronor per månad. Sedan skatt m. m. avdragits utbetalas

omkring 640 kronor. Några andra inkomster eller tillgodohavanden har jag

icke. Jag blir nu tvungen att komplettera mitt hem och måste skuldsätta

mig. För närvarande har jag icke några skulder. Jag innehar nu en omodern

lägenhet men erhåller den 1 mars 1959 en modern lägenhet om två rum

och kök till en hyra av 179 kronor per månad.

Försvarets civilförvaltning har i yttrande den 20 januari 1959 anfört:

Det är i princip betänkligt att bevilja eftergift för skadestånd på grund av

brott. Emellertid synas med avseende särskilt å vad sökanden i föx-hållande

till de två andra personerna låtit komma sig till last samt därför ådömt

straff — oavsett vad D. uppgivit om sin ekonomiska ställning — i detta

fall föreligga skäl för tillmötesgående. På grund härav vill civilförvaltningen

icke motsätta sig bifall till ansökningen.

Statskontoret har i utlåtande den It februari 1959 icke något att erinra

mot bifall till ansökningen.

Departementschefen

De brott för vilka D. dömts är av allvarlig art. Med hänsyn till D:s försörjningsbörda

efter nytt gifte och då han till kronan inbetalat mer än en

tredjedel av det belopp, som D. solidariskt med två andra personer förpliktats

utgiva till kronan, vill jag icke motsätta mig att D. i enlighet med

myndigheternas förslag befrias från återstående ersättningsskyldighet.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vederbörande befrias från återstående ersättningsskyldighet

till kronan enligt Göta hovrätts utslag den 10 januari

1944.

6‘.

Mot dåvarande styckjunkaren B. fördes ansvars- och ersättningstalan

med anledning av viss brist, som uppkommit i samband med att B. under

1 Försvarsdepartementets dnr 2554/1959.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

tiden den 1 juli 1940 30 juni 1942 tjänstgjort som marketenteriföreståndare

vid ett regemente.

Krigshovrätten dömde enligt utslag den 27 mars 1945 på de av vederbörande

krigsrätt anförda skälen — nämligen att B. genom oskicklighet

och bristande kontroll grovt vanskött den honom anförtrodda rörelsen

— B. för oförstånd och försummelse vid fullgörande av tjänsteplikt till

fängelse en månad. Härjämte förpliktades B. att för den förlust som B.

genom sin försummelse orsakat utgiva ersättning till kronan med 8 672

kronor 39 öre jämte fem procent ränta därå från den 6 augusti 1943 tills

betalning skedde.

Kungl. Maj :t, där B. anförde besvär, fann genom utslag den 31 oktober

1945 ej skäl att göra ändring i krigshovrättens utslag.

Sedan försök att uttaga kronans fordran företagits i november 1947,

januari 1953 och april 1958 men misslyckats, anhöll B. i en den 27 juni

1958 dagtecknad skrift hos Kungl. Maj :t om befrielse från den ålagda

ersättningsskyldigheten.

I ärendet avgavs utlåtanden av försvarets civilförvaltning den 12 och

av statskontoret den 20 augusti 1958. Genom beslut den 30 oktober 1958

fann Kungl. Maj :t ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Härefter uttogs den 12 december 1958 exekutivt 443 kronor av kronans

fordran, varpå B. den 4 april 1959 avbetalade ytterligare 5 000 kronor.

I en den 12 april 1959 dagtecknad skrift anhåller B. om befrielse från

återstående skuld och anför därvid, att han belånat sin fastighet över taxeringsvärdet

för att kunna avbetala skulden till kronan, att han inom kort

fyller 67 år samt att hans hustru är 62 år och sjuklig sedan år 1938.

Försvarets civilförvaltning förklarar i utlåtande den 23 juni 1959 att

den icke vill motsätta sig bifall till ansökningen och anför därvid: Upplupen

ränta å gälden uppgår för närvarande till cirka 6 925 kronor. Sökanden

har numera avbetalat, den 13 december 1958 443 kronor och den

4 april 1959 5 000 kronor. Civilförvaltningen, som den 21 januari 1959

anhallit om utmätning för skulden i en sökanden tillhörig stadsäga (B:s

bostad), har den 28 april samma år återkallat ansökningen. Huruvida

exekutiv försäljning av fastigheten skulle inbringa ytterligare ersättning,

förefaller med hänsyn särskilt till ett av vederbörande stadsingenjör avgivet

intyg ovisst. Med beaktande av det avsevärda belopp, som efter Kungl.

Maj :ts tidigare ståndpunktstagande i frågan influtit från sökanden, och

vad i övrigt numera upplysts, ifrågasätter ämbetsverket, om icke vid vad

i ärendet förekommit kunde få bero.

Statskontoret ansluter sig i utlåtande den 13 juli 1959 till vad civilförvaltningen

anfört och föreslagit.

B., som enligt uppgift uppbär pension med omkring 700 kronor i

månaden och vars fastighet numera är intecknad för 32 000 kronor__

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

11

uppenbarligen belånad till största delen av detta belopp — har sedermera

i ett den 19 augusti 1959 dagtecknat, av hustrun skrivet, brev meddelat,

att han icke längre innehar någon anställning, att han under tiden den

28 maj—20 juli 1959 vårdats å lasarett för brustna näthinnor å båda

ögonen, att han av läkare ålagts absolut vila till den 28 september 1959,

då han skall tillbaka för operation, att han endast har någon syn på höger

öga men icke kan se att skriva själv samt att han är förbjuden allt arbete

av vad slag vara må.

Departementschefen

Såsom redogörare har B. gjort sig skyldig till grov försummelse och

vållat kronan betydande förlust. Kronan har numera —- delvis genom utmätningshot

beträffande en B. tillhörig, högt intecknad, villafastighet —

utfått 5 443 kronor av B. Denne är pensionerad och sjuklig. Även B:s hustru

är sjuklig och makarna har en svag ekonomi. I likhet med myndigheterna

anser jag, att det är ovisst, om ytterligare ersättning kan uttagas av B. Med

hänsyn härtill och till B:s hälsotillstånd föreslår jag, liksom myndigheterna,

att B. befrias från återstående ersättningsskyldighet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vederbörande befrias från återstående ersättningsskyldighet

till kronan enligt Kungl. Maj :ts utslag den 31 oktober

1945.

7.

Under värnpliktstjänstgöring vid Göteborgs luftvärnskår brukade A.

Johansson den 8 juli 1953 olovligen en kronan tillhörig lastbil och kolliderade

därvid med en privat bil, varvid båda fordonen skadades.

Åklagare yrkade vid Askims, Hisings och Sävedals häradsrätt ansvar å

Å. Johansson samt värnpliktiga A. Johansson och D. Blomberg samt anförde

därvid i huvudsak följande.

Den 8 juli 1953 var Å. Johansson tillsammans med A. Johansson sysselsatt

med att i tjänsten utföra sandtransporter till kårens förläggningsområde.

För ändamålet hade de tilldelats en kronan tillhörig lastbil, som

fördes av Å. Johansson. Omkring klockan 14, då arbetet med sandtransporterna

alltjämt pågick, sammanträffade de utanför förläggningsområdet

med Blomberg. Denne, som vid tillfället beviljats permission för besök i

sitt hem i Mölndal, bad att få bli skjutsad till Mölndal. Efter överläggning

överenskom Å. Johansson och A. Johansson att köra Blomberg till Mölndal.

Med Å. Johansson som förare färdades de därefter mot Mölndal. Å.

Johansson och A. Johansson ha härigenom gjort sig skyldiga till olovligt

brukande av bilen. Blomberg har genom att framställa begäran om den

privata körningen och medfölja under denna gjort sig skyldig till anstiftan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

alternativt medhjälp till olovligt brukande av bilen. Då Å. Johansson

nalkades en mötande lastbil, förde han sitt fordon med en hastighet av

minst 60 kilometer i timmen. Själva mötet företog Å. Johansson med oförminskad

hastighet, varjämte han icke höll sitt fordon tillräckligt långt ut

på sin vänstra kant. På grund härav tornade högra sidan å militärbilen

med kraft emot högra sidan å den andra bilen, varvid båda fordonen

asamkades avsevärda skador. Pa olycksplatsen är vägbanan 5,2 meter bred

och belagd med asfalt. Körbanan var vid tillfället torr. Sikten fram mot

olycksplatsen är för båda förarnas del god. Genom att vid möte å förhållandevis

smal väg icke hålla tillräckligt låg hastighet samt genom att

\id mötet icke halla tillräckligt till vänster a vägen har Å. Johansson gjort

sig skyldig till vårdslöshet i trafik.

Häradsrätten uttalade i dom den 21 januari 1954 att det vore styrkt att

Å. Johansson vid mötet icke hållit en med hänsyn till omständigheterna

tillräckligt låg hastighet och tillräckligt till vänster å vägen. Hans oaktsamhet

kunde icke anses ringa. Häradsrätten dömde Ä. Johansson att för

olovligt brukande och vårdslöshet i trafik böta 45 dagsböter å två kronor.

A. Johansson och Blomberg dömdes för medhjälp till olovligt brukande

till arrest i fem dagar. Domen vann laga kraft.

Genom lagakraftvunnen dom den 6 maj 1954 av häradsrätten förpliktades

Johansson sedermera att till kronan utgiva tillhopa 6 319 kronor 43

öre jämte fem procent ränta därå från den 6 maj 1954, tills betalning

skedde. Beloppet motsvarade vad kronan utgivit för reparation av bilarna

ävensom stilleståndsersättning. Härjämte förpliktades Johansson att ersätta

kronans rättegångskostnader å målet med 347 kronor 40 öre.

Ett misslyckat utmätningsförsök företogs den 3 december 1954. Den

22 december 1958 utmättes ett belopp av 1 136 kronor utgörande Johansson

tillkommande överskjutande preliminär skatt.

I en den 25 november 1958 dagtecknad skrift har Johansson anhållit

att bliva befriad från den ådömda ersättningsskyldigheten, då han icke

äger annan utmätningsbar tillgång och för sitt och sin hustrus uppehälle

vore beroende av att få tillbaka den överskjutande skatten.

Försvarets civilförvaltning, som infordrat polisrapport angående Johanssons

ekonomiska förhållanden m. in., förklarar i utlåtande den 30 december

1958 att den — med hänsyn till de omständigheter under vilka det olovliga

brukandet ägt rum och sökandens ekonomiska förhållanden — icke motsätter

sig befrielse från återstående skadeståndsskyldighet.

Av nämnda polisrapport dagtecknad den 17 december 1958 inhämtas:

Johansson, som är född den 14 juni 1933 och gift, är bilreparatör med en

veckoinkomst av 210 kronor. Äktenskapet är barnlöst. Hustrun har icke

någon inkomst. Johansson lider av magbesvär och har under sommaren

1958 varit sjukskriven omkring sex veckor. Han är nu opererad. Johansson

bor tillsammans med föräldrarna i dessas fastighet. För att kunna göra detta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

13

har han fått reparera bostaden, för vilket han ådragit sig en skuld på 3 000

kronor. Hustrun hjälper honom att sköta föräldrarna, som är födda 1885

och 1888. Modern är sjuklig. Johansson har beträffande statlig inkomst

taxerats till 7 300 kronor. Han äger ej några sparade medel.

Statskontoret föreslår i utlåtande den 14 januari 1959 befrielse mot inbetalning

av ytterligare 800 kronor och anför därvid:

Civilförvaltningen har föreslagit, att Johansson, vars skuld genom exekutivt

förfarande nedbringats med 1 136 kronor, befrias från återstående

skadeståndsskyldighet. Statskontoret vill emellertid erinra, att statsmakterna

i de i stort sett liknande ärendena angående befrielse från skadeståndsskyldighet

för B. O. Thörngren (prop. 1955: 41 p. 3) och S. A. Gideberg

(prop. 1957: 6 p. 3) intagit den ståndpunkten, att vederbörande, därest

han inbetalar ett belopp av 2 000 kronor, skall befrias från återstående

ersättningsskyldighet till kronan. Då betalningsskyldigheten i förevarande

fall synes böra avvägas med utgångspunkt från ställningstagandena i

nämnda ärenden anser statskontoret, att Johansson bör ha att inbetala

ytterligare 800 kronor.

Departementschefen

Johansson har olovligen brukat en kronan tillhörig bil och därunder

gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik samt vållat kronan betydande

ekonomisk skada. Till gäldande av kronans fordran har hos Johansson

utmätts ett belopp om 1 136 kronor utgörande överskjutande skatt. Fallet

är likartat med ett av statskontoret åberopat (prop. 1957: 6 p. 3). I överensstämmelse

med statskontorets förslag anser jag, att Johansson bör

ersätta kronan med ytterligare 800 kronor.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Å. Johansson, därest han inom tid som Kungl. Maj:t

bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp

av 800 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet

till statsverket på grund av Askims, Hisings och Sävedals

häradsrätts dom den 6 maj 1954.

8.

Vid rådhusrätten i Uppsala yrkade åklagare ansvar å värnpliktige K. E.

S. Pettersson för grovt egenmäktigt förfarande och anförde därvid: Pettersson

hade under värnpliktstjänstgöring vid Upplands flygflottilj den 22

augusti 1953 olovligen tagit eu å parkeringsplatsen utanför flottiljens

vaktlokal uppställd beredskapsbil och framfört fordonet bland annat på

flottiljens flygfält, därvid han med hög fart passerat genom en dimbank

och omedelbart efteråt påkört en stillastående vägmaskin med påföljd att

såväl Pettersson som två medföljande passagerare ådragit sig skador samt

även vägmaskinen och bilen skadats.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

Pettersson erkände vad åklagaren lagt honom till last och hemställde

om villkorlig dom.

Rådhusrätten uttalade i dom den It februari 1954 att med hänsyn till

den militära disciplinens upprätthållande och brottets art villkorlig dom

icke borde ifrågakomma. Pettersson dömdes för grovt egenmäktigt förfarande

till fängelse en månad. Pettersson har avtjänat straffet.

Kronans ersättningsanspråk mot Pettersson i anledning av skadorna å

vägmaskinen och bilen uppgår till 53 802 kronor 91 öre.

I en den 11 december 1957 dagtecknad skrift har Pettersson genom

advokaten T. östlund, Uppsala, vidgått, att han är ersättningsskyldig med

nämnda belopp men anhållit att bliva befriad från sin skyldighet mot inbetalning

av 1 000 kronor. I anslutning härtill anföres följande:

I samba",! med olyckan ådrog sig Pettersson svåra skador på vänstra

höftleden (hoftledspannan sönderslagen) och överkäksbenet. Han hade

dessutom fått fyra framtänder i överkäken utslagna samt erhållit sår i

ansiktet och på vänster hand. Den 2 september 1954 gjordes en stor operation

med friläggning av höftledens baksida, där man fann flera sönders

agna benbRar, vilka reponerades i läge och fastsattes med rostfria stål
‘

fettersson lag därefter i stort gipsförband från bröstkorgskanten ned

till vänstra fotleden under två månader. Den 7 december 1954 utskrevs

Pettersson till hemmet och kunde då gå endast med hjälp av två bockar.

Han gick därefter sjukskriven under mycket lång tid, varunder han underkastades

läkarkontroll en gång i månaden.

Före olyckan arbetade Pettersson på sin faders gård mot fritt vivre och

en kontant ersättning av 150 kronor i månaden. Meningen var att han

såsom enda barnet i sinom tid skulle övertaga föräldrarnas gård. På grund

av de svåra kroppsskadorna, vilka komma att medföra framtida men, är

det emellertid numera ogörligt för Pettersson att fortsätta med jordbruksarbete.

Hur tragiskt detta förhållande än må te sig såväl för Pettersson

själv som för hans föräldrar, har han i tiden efter den långa sjukperioden

mast omskola sig till busschaufför. En bidragande orsak till Petterssons

uttalade besvär alltsedan olyckstillfället anses vara en ryggoperation, som

han genomgick som barn. Sedan augusti 1956 är Pettersson anställd hos

en akeriagare, för vars räkning han kör skolbuss. Under skolterminerna

har Pettersson sålunda en dagsförtjänst å 25 kronor. Han bor fortfarande

i sitt föräldrahem, där han på fritiden hjälper till med lättare sysslor. På

grund av sitt handikap kommer han säkerligen icke att inom överskådli"

tid kunna erhålla större inkomster än som oundgängligen komma att

erfordras för hans och hans eventuella familjs nödtorft. Utöver yrkesutbildningen

till busschaufför saknar Pettersson annan utbildning än folkskola

och en vinterkurs på Wiks folkhögskola. Pettersson saknar sålunda

för närvarande och kommer också i framtiden att helt sakna all möjlighet

att fullgöra den honom ådragna skadeståndsskyldigheten.

Försvarets civilförvaltning föreslår i utlåtande den 16 december 1958 -- med bifogande av yttrande från flygförvaltningen, som icke har något att

erinra mot bifall till ansökningen — att Pettersson, därest han under förslagsvis

fem år inbetalar 5 000 kronor, befrias från återstående skadestånd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

15

Av en vid civilförvaltningens utlåtande fogad polisrapport den 26 september

1958 inhämtas följande:

Pettersson, som är född den 4 januari 1932, har erhållit de bästa vitsord

både ifråga om vandel och arbete. Han är helnykterist och medlem

i Motorförarnas helnykterhetsförbund. Vid sidan av deltidsarbetet som

chaufför hjälper Pettersson sin fader med lättare sysslor i jordbruket cirka

fyra timmar om dagen. Härför åtnjuter han fri kost och husrum men icke

någon kontant ersättning. Faderns fastighet om 28 hektar är taxerad till

62 300 kronor och fadern och sonen har senast taxerats till respektive 7 360

och 7 340 kronor till statlig inkomstskatt. Sonen har ingen förmögenhet.

Fadern och modern har enligt uppgift god och välordnad ekonomi. Pettersson

har icke några syskon. Då han vid föräldrarnas död ärver kvarlåtenskapen,

torde han icke komma att övertaga gården, enär han av läkare

förbjudits att utföra tyngre arbeten. Pettersson har gift sig den 14 juni

1958 och har sedan giftermålet sammanbott med hustrun i föräldrahemmet.

Han ämnar dock den 1 oktober 1958 flytta till en egen lägenhet med en

månadshyra av 115 kronor. Hustrun har ingen egen inkomst.

Statskontoret tillstyrker i utlåtande den 28 januari 1959 befrielse mot

inbetalning av 3 000 kronor och anför därvid:

I flera liknande fall har Kungl. Maj :t medgivit befrielse, om vederbörande

erlägger 2 000 kronor (se prop. 1955:41 p. 3 och prop. 1957:6

p. 3). Vid en jämförelse bör emellertid beaktas att statens ersättningsanspråk

gentemot Pettersson, som för grovt egenmäktigt förfarande dömts

till fängelse en månad, uppgår till det förhållandevis höga beloppet av

53 862 kronor 91 öre. Ä andra sidan synas ömmande omständigheter föreligga,

sammanhängande med de skador Pettersson ådragit sig vid kollisionen.

Med hänsyn härtill och till vad handlingarna innehålla rörande

Petterssons ekonomi, framstår enligt statskontorets uppfattning 5 000 kronor

som ett för högt belopp. Ämbetsverket får för sin del föreslå, att Pettersson,

därest han inom viss tid inbetalar ett belopp av 3 000 kronor, befrias

från återstående ersättningsskyldighet till kronan.

Departementschefen

Pettersson har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott, grovt egenmäktigt

förfarande, och förorsakat en svår trafikolycka inom flottiljens område.

Pettersson ådrog sig därvid mycket allvarliga kroppsskador, som medfört

svårt lidande och långvarig sjukhusvård. Genom bestående men efter

olyckan torde Pettersson, som är sina föräldrars enda barn, nödgas ändra

sina levnadsplaner och bli förhindrad att övertaga föräldragården. De rent

personliga följderna av förfarandet, för vilket Pettersson jämväl undergått

frihetsstraff, har varit så svåra, alt jag med hänsyn härtill och de synnerligen

goda vitsord Pettersson erhållit icke vill motsätta mig befrielse från

ersättningsskyldighet, därest Pettersson inbetalar ett belopp av 3 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att K. E. S. Pettersson, därest han inom tid som Kungl.

Maj:t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar ett

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

belopp av 3 000 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet

till kronan på grund av förenäinnda händelse den

22 augusti 1953.

9.

Den 17 oktober 1951 inträffade en trafikolycka på Hägerstensvägen i

Stockholm då nattvakten F. E. Danielsson ämnade korsa vägen norrut.

Droskföraren G. H. Lindkvist, som då framförde en droskbil vägen västerut,

nödgades härvid företaga en tvär inbromsning för att icke köra på Danielsson.

Värnpliktige sergeanten A. H. Grönstrand, som framförde en militär

personbil tätt efter droskbilen, körde därvid på denna bakifrån. Härvid

skadades båda bilarna. Droskbilen var försäkrad i ett försäkringsbolag.

Genom lagakraftvunnen dom den 17 september 1952 dömde Solna domsagas

häradsrätt Grönstrand att för vårdslöshet i trafik böta tio dagsböter

om tre kronor och Danielsson att för ovarsamt gående böta tolv dagsböter

om sex kronor. Grönstrand och Danielsson förpliktades att solidariskt

utgiva skadestånd dels till försäkringsbolaget för kostnader för bärgning

och reparation av droskbilen med 6 318 kronor 57 öre jämte ränta, dels ock

till droskbilens ägare med 2 035 kronor jämte ränta. Vidare förpliktades

Danielsson att utge ersättning till kronan för skadorna å militärbilen m. m.

med ett belopp, som på grund av Grönstrands medvållande jämkats till

två tredjedelar av vad kronan yrkat, eller med 1 744 kronor 34 öre. Härjämte

förpliktades Grönstrand och Danielsson att solidariskt ersätta försäkringsbolaget

och droskbilens ägare deras gemensamma rättegångskostnader

med 200 kronor.

På grund av domen har försvarets civilförvaltning utbetalat till försäkringsbolaget

6 318 kronor 57 öre jämte ränta, 26 kronor 32 öre, till droskbilens

ägare 2 035 kronor jämte ränta, 8 kronor 47 öre, samt till bolagets

och droskägarens rättegångsombud 200 kronor eller tillhopa 8 588 kronor

36 öre.

Civilförvaltningen har sedermera anmodat Danielsson att — utöver det

utdömda beloppet om 1 744 kronor 34 öre — till kronan utge ersättning

med två tredjedelar av beloppet om 8 588 kronor 36 öre eller 5 725 kronor

57 öre jämte kostnad för utmätningsförrättning, 6 kronor, tillhopa 5 731

kronor 57 öre. Civilförvaltningen har sålunda anmodat Danielsson att inbetala

(1 744: 34 + 5 731: 57 =) 7 475 kronor 91 öre.

I en den 11 oktober 1958 dagtecknad skrift har Danielsson anhållit om

befrielse från ersättningsskyldighet beträffande »det utdömda beloppet»

och anför därvid följande:

Ersättningsskyldigheten drabbar mig personligen, enär jag icke hade

någon försäkring, som kunde ansvara för skadeståndet. Utmätningsförsök

ha varit resultatlösa. Jag hemställer, att jag av nåd måtte befrias från att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

utgiva skadeståndet, enär jag icke har förmåga därtill och såvitt jag det

själv kan förutse inte under återstoden av mitt liv har någon möjlighet att

återbetala detsamma. Jag är född 1902 och saknar varje yrkesutbildning.

Jag har anställning hos AB Svensk Nattvakt, Stockholm, där jag har en

inkomst, som belöper sig på cirka 570 kronor brutto per 14-dagarsperiod,

detta under förutsättning, att jag förmår tjänstgöra även å fridagar och

på övertid. Min hustru, som är född 1901, har under vårt äktenskap icke

haft eget förvärvsarbete, på grund av att hon varit hemma för att fostra

våra barn, och har hon under en stor del av vårt äktenskap varit sjuklig.

Hon har allvarliga nervbesvär och migrän. Numera är våra barn gifta, och

har jag sålunda ingen annan underhållsskyldighet än gentemot min hustru.

Å andra sidan har jag icke några som helst tillgångar. Vårt lösöre är ytterst

torftigt. Min egen hälsa är dålig, men då min hustru och jag är helt hänvisade

till inkomsterna av mitt arbete, har jag icke ansett mig kunna sjukskriva

mig.

Försvarets civilförvaltning har i yttrande den 21 juli 1959 icke något att

erinra mot befrielse från ersättningsskyldighet och anför därvid:

Civilförvaltningen hade i september 1958 anmodat Danielsson att

därest han ville undvika talan vid domstol — underskriva en skuldförbindelse

å 5 731 kronor 57 öre samt att inkomma med förslag till avbetalning

av hela skulden om tillhopa 7 475 kronor 91 öre. Danielsson hade

emellertid icke velat utge någon skriftlig förbindelse och anhållit om befrielse

men då underrättats, att han för sådant ändamål hade att göra

underdånig ansökning. Väl omfattade ansökningen allenast »utdömt» belopp,

men då Danielsson, åtminstone i förevarande sammanhang, finge anses

ha medgivit skyldighet att betala kronan beloppet om 7 475 kronor 91 öre

syntes lämpligt att nu, änskönt kronan icke anhängiggjort talan om jämkad

ersättning för all kostnad på grund av skadan, pröva ärendet i hela dess

vidd. Samråd hade ägt rum med armétygförvaltningen, som ansett ansökningen

böra helt eller delvis bifallas. Hinder av principiell art syntes icke

möta för eftergift av skulden. Med avseende å omständigheterna vid skadeståndsskyldighetens

uppkomst samt vad Danielsson uppgivit om sin ekonomiska

ställning torde tillmötesgående böra visas honom.

Jämväl statskontoret tillstyrker i utlåtande den 29 juli 1959 befrielse

och anför därvid:

Danielsson hade vid tiden för olyckshändelsen icke tecknat någon ansvarighetsförsäkring.

Därest för den bil, som framfördes av den värnpliktige,

hade tecknats trafikförsäkring, torde vederbörande försäkringsbolag

med största sannolikhet icke ha framställt något regresskrav gentemot

Danielsson med anledning av utgiven ersättning för den uppkomna skadan

på droskbilen. Vid sådant förhållande och med hänsyn till övriga omständigheter

ansluter sig statskontoret till vad civilförvaltningen föreslagit.

Departementschefen

Danielsson har genom en ringa förseelse och olyckliga samverkande omständigheter

ådragit sig en ersättningsskyldighet, som är så betydande, att

han icke torde ha någon möjlighet att fullgöra den. I likhet med myndig
2—1663

69 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 26

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

heterna anser jag det skäligt, att Danielsson helt befrias från ersättningsskyldighet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att F. E. Danielsson befrias från ersättningsskyldighet till

kronan på grund av förenämnda händelse den 17 oktober

1951.

10.

Den 4 december 1952 ägde en stridsövning rum i terrängen vid Revingehed.

I övningen, som leddes av kaptenen N. G. Hultström, deltog bland

annat en granatkastartropp med löjtnanten L. R. S. Beckvid som chef.

Under skjutningen uppehöll sig en del militära och civila åskådare, bland

dem dåvarande löjtnanten C. A. Hamilton, på en höjd å en inom riskområdet

belägen plats, som anvisats av Hultström. — De första granaterna

i avgiven stormeld låg rätt i målet. Därpå kom ett skott som var omkring

100 meter för kort och omedelbart därpå ytterligare ett för kort skott, som

slog ned mitt bland åskådarna och skadade Hamilton. Därefter låg elden

åter rätt i målet.

Vid rådhusrätten i Ystad fördes ansvarstalan mot Hultström och Beckvid.

Rådhusrätten fann i dom den 15 juni 1953 utrett, att Hultström vid

genomgång av övningen — oaktat han vetat om att åskådare skulle följa

övningen på nära håll -— icke delgivit Beckvid gällande säkerhetsbestämmelser

för övningen eller kontrollerat att personalen ägt kännedom härom,

att Hultström anvisat åskådarplats inom riskområdet, samt att han icke

beordrat säkerhetskontrollant vid pjäsplatsen. Rådhusrätten dömde med

anledning härav Hultström för tjänstefel till disciplinstraff av arrest tio

dagar. Hultström förpliktades återgälda statsverket 725 kronor utgörande

arvode till offentlig försvarare. Åtalet mot Beckvid ogillades. Domen vann

laga kraft.

Till följd av de skador Hamilton ådragit sig har kronan under årens

lopp till Hamilton utbetalat ersättning avseende bland annat sjuklön, kostnader

för sjuk- och läkarvård, förstörda kläder, sveda och värk samt advokatarvode.

Sedan civilförvaltningens dåvarande advokatfiskalskontor med skrivelse

den 10 juli 1953 avfordrat Hultström ersättning för kronans då havda utlägg

för Hamiltons skada, 1 124 kronor 75 öre, anhöll Hultström i en den

18 augusti 1953 till försvarsdepartementet inkommen skrift om befrielse

från all ersättningsskyldighet på grund av de skador, Hamilton åsamkats.

Hultström anförde därvid, att hans enda tillgångar vore lönen, att han

endast lånevägen kunde skaffa pengar samt att ersättningsskyldigheten

kunde komma att medföra så kännbara ekonomiska följder att hans återstående

tjänstgöring som officer kunde bli lidande, exempelvis om han

skulle tvingas åtaga sig extra arbete för att betala skulden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj:ts proposition nr 26 är 1960

Militärbefälhavaren för I. militärområdet tillstyrkte befrielse.

Försvarets civilförvaltning anförde i utlåtande den 17 november 1953.

Hultström vore gift men ej underhållssltyldig mot annan än hustrun. Lönen

uppginge till 1 444 kronor per månad. Han hade ej andra skulder. Kronans

totala utlägg kunde för det dåvarande icke bestämt angivas. Därest ärendet

kunde avgöras i befintligt skick, föreslog civilförvaltningen befrielse mot

inbetalning av 600 kronor.

Statskontoret föreslog i utlåtande den 19 december 1953 att i avvaktan

på en slutlig reglering av ersättningen till Hamilton ansökningen icke

måtte föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Försvarets civilförvaltning har sedermera avgivit förnyat utlåtande den

24 februari 1959. Av utlåtandet och därvid fogade handlingar inhämtas

följande: I anledning av de Hamilton åsamkade skadorna in. m. har kronan

numera utgivit sammanlagt 8 910 kronor 25 öre jämte ersättning för vissa

rättegångskostnader och advokatarvoden. Då Hamilton icke torde komma

att framställa ytterligare anspråk, syntes Hultströms ansökning nu kunna

slutligt avgöras. Med hänsyn till vad kronan sammanlagt utgivit ansåg civilförvaltningen

att det belopp, som Hultström skulle inbetala, icke borde

understiga 1 000 kronor.

Statskontoret föreslog i förnyat utlåtande den 18 mars 1959, att Hultström

skulle beredas tillfälle att yttra sig över de ytterligare ersättningsbelopp,

som utgivits, och att nya uppgifter om hans ekonomi skulle införskaffas.

På grundval av föreliggande uppgifter föreslog statskontoret befrielse

mot inbetalning av 600 kronor. Ämbetsverket åberopade härvid

prop. 1955:41 p. 5 och 1956:36 p. 5.

Civilförvaltningen avgav ånyo utlåtande den 2 juni 1959. Av utlåtandet

och därvid fogade handlingar inhämtas följande. Hultström har förklarat

sig ha intet att erinra mot skäligheten av utgivna belopp. Han åtnjuter nu

en månadslön av 2 218 kronor, vartill till och med september 1959 kommer

ett stabsarvode om 65 kronor per månad. Hans förmögenhetsförhållanden

har icke undergått någon förändring. Civilförvaltningen vidhåller, att det

belopp Hultström bör inbetala, icke bör understiga 1 000 kronor.

Statskontoret föreslår i slutligt utlåtande den 1 juli 1959 befrielse mot

inbetalning av 600 kronor.

Departementschefen

Hultström har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse, som förorsakat

kroppsskada och kunnat medföra förlust av människoliv. De utlägg, kronan

haft på grund av skadan, är förhållandevis betydande. Jag vill dock icke

motsätta mig, att Hultström befrias från viss del av honom åliggande

ersättningsskyldighet. Med hänsyn till försummelsens art samt Hultströms

tjänsteställning och ansvar som övningens ledare anser jag, aLl det belopp

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

som Hultström, vilken har förhållandevis god ekonomi, bör erlägga, icke

bör understiga 2 000 kronor.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kaptenen N. G. Hultström, därest han inom tid som

Kungl. Maj :t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar

ett belopp av 2 000 kronor, befrias från återstående

ersättningsskyldighet till kronan på grund av förenämnda

händelse den 4 december 1952.

11.

Enligt entreprenadkontrakt under aren 1944 och 1945 med dåvarande

arméns fortifikationsförvaltning åtog sig byggmästaren A. Lätth med byggnadsfirman

Axel Lätth, Vetlanda, bland annat att uppföra vissa byggnader

vid Bergslagens artilleriregemente i Kristinehamn för kontraktsummor om

tillhopa 425 500 kronor. Betalning skulle utgå i mån av utfört arbete. En

kort tid innan arbetena var fullbordade inställde Lätth den 20 september

1945 sina betalningar och försattes den 6 oktober samma år i konkurs.

Kronan nödgades anlita annan entreprenör för utförande av återstående

arbeten. Härigenom orsakades kronan merkostnader om 7 472 kronor 29

öre, vilket belopp bevakades i konkursen. Med avdrag för erhållen utdelning

om 225 kronor 32 öre uppgår kronans återstående fordran till 7 246

kronor 97 öre jämte ränta.

I en den 12 december 1957 dagtecknad skrift har Lätth, som krävts å

kronans fordran, anhållit om befrielse från ifrågavarande betalningsskyldighet

och anför därvid:

Jag har sedan konkursen icke haft några tillgångar eller möjligheter

att betala. Alltsedan dess har jag icke kunnat driva byggnadsrörelse i brist

på rörelsekapital. Vid konkursen såldes även större delen av mina möbler.

Under tiden från konkursen har jag endast haft hand om smärre reparationsarbeten

och nagra kontrollantskap samt i övrigt försäkringsagentur.

Dessa arbeten har icke givit några överskott. Under tiden 1953—1955 hade

jag anställning som arbetsledare åt en byggnadsfirma i Malmö. Denna

firma gick i konkurs hösten 1955. Jag hade då en lönefordran på cirka

8 000 kronor, som bevakades, och i utdelning erhöll jag cirka 900 kronor,

alltså en förlust för mig på cirka 7 000 kronor. Detta gjorde att jag blivit

efter med en del skatter, som nu är på restlängd och som jag måste göra

avbetalningar på. Min taxerade inkomst efter 1957 års taxering är för

statlig inkomstskatt 6 720 kronor och för kommunal inkomstskatt 8 760

kronor. Under senaste åren har jag delvis varit sjuklig och ej fullt arbetsför.

Lätths uppgifter om arbetsförhållanden, skatteskuld och tillgångar bestyrkes

av ett av exekutionsbiträde den 29 juli 1957 utfärdat intyg. Enligt

detta intyg tillhör lösöret i boet och en bil m. in. hustrun enligt äktenskapsförord.

Av en den 7 april 1959 upprättad polisrapport m. m. inhämtas

vidare. Lätth, som är född den 12 juli 1901, har i äktenskapet en minder
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 är 1960

årig son, född 1945. Lätths huvudsakliga sysselsättning är numera försäkringsarbete

och arvodet härför varierar mellan 4 000 och 10 000 kronor

för år. Dessutom åtar han sig smärre reparationsarbeten, och sammanlagda

årsinkomsten brukar hålla sig mellan 10 000 och 12 000 kronor. För år

1958 har Lätth taxerats till 10 900 kronor. Lätth äger icke någon fast egendom.

Hustrun har icke taxerats och Lätth förekommer icke i förmögenhetseller

fastighetslängd. Lätth har en skatteskuld på 8 129 kronor 68 öre.

Försvarets civilförvaltning framhåller i utlåtande den 14 april 1959, att

Lätth synes ha ådragit sig betalningsskyldigheten på grund av de vid tiden

för konkursen rådande dåliga konjunkturerna. Då han har att fylla en

med hänsyn till hans ålder och ekonomiska ställning relativt stor försörjningsplikt

har civilförvaltningen liksom även fortifikationsförvaltningen

ej något att erinra mot bifall till ansökningen.

Arméintendenturförvaltningen tillstyrker även bifall, dock under förutsättning

att Lätth ålägges betala ett mindre belopp.

Statskontoret vill i utlåtande den 16 maj 1959 icke motsätta sig bifall

till ansökningen och anför därvid:

Statskontoret finner från allmänna utgångspunkter och med hänsyn till

ställningstaganden i andra liknande ärenden tveksamt, om Lätth, på sätt

försvarets civilförvaltning föreslagit, bör helt befrias från återbetalningsskyldigheten.

Enligt vad ämbetsverket inhämtat, har emellertid Lätth under

innevarande år utöver löpande skatt — efter en beräknad månadsinkomst

av 1 000 kronor uppgående till i runt tal 200 kronor för månad — inbetalat

600 kronor såsom avbetalning å den skatteskuld på något mer än 8 000

kronor, som åvilar honom. Med hänsyn härtill och då ett efterskänkande

endast av en del av nu ifrågavarande skuld, att döma av vad i ärendet

upplysts rörande Lätths ekonomiska ställning, torde kunna inverka på

hans möjligheter att reglera skatteskulden, vill statskontoret icke motsätta

sig bifall till ansökningen.

Departementschefen

Av utredningen framgår att Lätth, när entreprenadarbetena var nästan

fullbordade, icke kunde avsluta dessa. På grund av rådande dåliga konjunkturer

förmådde han nämligen icke fullgöra vissa ekonomiska åtaganden

och måste gå i konkurs. Härigenom har Lätth, som nu har en förhållandevis

blygsam inkomst, ådragit sig en för honom betydande skuld

till kronan. Lätth har även stora, i viss mån oförvållade skatteskulder.

Lätth synes efter förmåga göra avbetalningar på skatteskulderna. Lätth

synes sakna möjlighet att jämsides med avbetalningarna på skatteskulderna

fullgöra någon betalning av betydelse på den skuld, som uppkommit

genom entreprenaden. Med anledning av det anförda och med hänvisning

till ett i prop. 1945:87 p. 7 upptaget likartat fall föreslår jag, att Lätth

befrias från här avsedd ersättningsskyldighet till kronan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Lätth befrias från betalningsskyldighet till kronan på

grund av det bristande fullgörandet av förenämnda entreprenad.

121.

Vid Särskilda krigsrätten i Stockholm fördes år 1946 ansvars- och ersättningstalan

mot fältradiochefen S., verkstadschefen L. och servicechefen Ö.,

som samtliga under flera år tjänstgjort vid försvarsstabens fältradiodetalj

till en början som värnpliktiga och sedermera som civilanställda. Ansvar

yrkades med anledning av att vederbörande obehörigen försålt eller förskingrat

kronan tillhörig radio- och elektrisk materiel, förskingrat influtna

medel, obehörigen tillgodogjort sig provision å för kronans räkning inköpta

radiorör och härigenom tillskyndat kronan ekonomisk förlust samt tillgodogjort

sig medel genom oriktig bokföring och debitering av radiorör.

Genom Iagakraftvunnet utslag den 27 juni 1946 dömde krigsrätten S.

för grov förskingring, delaktighet i grov trolöshet mot huvudman, uppsåtlig

förbrytelse i tjänsten för egen fördel och tjänsteförsummelse till straffarbete

ett år och L. för grovt bedrägeri, grov förskingring, grov trolöshet

mot huvudman och uppsåtlig förbrytelse i tjänsten för egen fördel till

straffarbete ett år, i båda fallen villkorlig dom. Vidare dömde krigsrätten

genom Iagakraftvunnet utslag den 3 oktober 1946 ö. för grovt bedrägeri,

grov förskingring, delaktighet i grov trolöshet mot huvudman och uppsåtlig

förbrytelse i tjänsten för egen fördel till straffarbete ett år, likaledes

villkorlig dom, ävensom för tjänsteförsummelse till vaktarrest 10 dagar.

Ö:s sinnesbeskaffenhet vid brottens begående ansågs vara av den art som

avsågs i 5 kap. 6 § strafflagen enligt detta lagrums lydelse före den 1 januari

1946.

Krigsrätten förpliktade härjämte de dömda att till kronan utgiva, S. och

ö. solidariskt 464 kronor 49 öre, S., L. och ö. solidariskt 6 300 kronor, L.

och ö. solidariskt 4 700 kronor samt S. och L. solidariskt 2 243 kronor. Å

de utdömda beloppen skulle erläggas fem procent ränta från den 4 maj

1946 tills betalning skett. Därjämte förpliktades S., L. och ö. att solidariskt

utgiva ersättning till kronan för rättegångskostnader med 475 kronor.

Enligt nämnda utslag togs för kronans räkning i beslag hos L., dels 500

kronor att avräknas å skadestånd, som ådömts honom och S. solidariskt,

dels ock 1 076 kronor 90 öre att avräknas å L. ådömt skadestånd samt hos

Ö. 5 000 kronor att avräknas å honom ådömt skadestånd.

L. avled den 9 september 1952.

1 Försvarsdepartementets dnr 3422/1958.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

S. har sedan den 7 maj 1957 till och med den 6 november 1959 inbetalat

tillhopa 1 000 kronor å skulden till kronan.

I två den 9 oktober 1958 till försvarsdepartementet inkomna skrifter

har S. samt L:s änka anhållit, att ersättningsskyldigheten måtte eftergivas

för S. och dödsboet efter L.

S. anför därvid följande: Jag har inga utmätningsbara tillgångar. I min

nuvarande anställning (tjänsteman vid fabrik) har jag en lön av cirka

1 300 kronor i månaden. Jag är gift och har en son, som går i gymnasium.

Jag är dessutom sjuklig och lider av ett organiskt hjärtfel, och vet ej hur

jag skall orka betala. Till min förmån åberopar jag att — såsom av i brottmålet

ingivna intyg framgår — jag i egenskap av fältradiochef och i arbete

för Fält julklappen nedlagt mycket osjälviskt arbete och till kronan intjänat

väsentliga belopp.

Av en polisrapport den 15 april 1958 inhämtas följande beträffande S.

Makarna S. ha för år 1957 vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerats för en inkomst av, mannen 12 670 kronor och hustrun

5 840 kronor. Hyran uppgår enligt S. till 2 500 kronor vartill kommer

bränsletillägg. S. har ej annan underhållsplikt än för familjen. Han har

skulder om 3 500 kronor varå han avbetalar 100 kronor i månaden. Dessutom

har han som nämnts gjort vissa avbetalningar å skulden till kronan.

Han saknar förmögenhet. Under år 1957 har han varit sjukskriven oktober

—december och därefter varit konvalescent till och med februari 1958. Han

anser sig ännu ej fullt återställd och tror ej heller att han blir det inom

minst ett år.

Fru L. anför: Då bouppteckningen efter min make förrättades den 7

november 1952, därvid boet uppgavs av mig, var det icke mig eller övriga

dödsbodelägare veterligt, att min make häftade i skuld till kronan. Bouppteckningen

utvisade en behållning av cirka 4 400 kronor sedan livförsäkringsbelopp

utbetalats. Emellertid visade det sig senare, att den avlidne hade

flera handlån, som jag måste inlösa. Jag åtnjuter för närvarande pensionsförmåner

inklusive folkpension med omkring 500 kronor per månad och

saknar förmögenhet. Barnen är löntagare och äger ej någon förmögenhet.

Jag anhåller, enär dödsboet nu saknar tillgångar, sedan dessa fördelats

mellan dödsbodelägarna, och enär gälden ej blev dödsboet veterlig förrän

flera år förflutit samt enär dödsbodelägarna saknar medel att gälda skulden.,

att dödsboet måtte befrias från betalningsskyldighet.

Försvarets civilförvaltning tillstyrker i yttrande den 23 december 1958

befrielse och anför därvid i huvudsak följande:

Enligt bouppteckningen utgjordes, sedan skulderna avgått, L:s dödsbos

enda tillgång av en livförsäkring i vilken den avlidnes barn enligt uppgift

från försäkringsbolaget insatts som förmånstagare. S:s ekonomi är icke

särskilt stark. Den avbetalning han under viss tid erlagt, 50 kronor i

månaden, förslår knappast till mer än den årliga räntan å utdömda, icke

er lagd a belopp. Om man utgår från att de solidariskt betalningsskyldiga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

inbördes skulle vara skyldiga att svara för lika stora belopp, skulle ö. redan

ha inbetalat sin andel av skadeståndet. Principiellt synas icke skadestånd

uppkomna genom brottslig handling av ifrågavarande slag böra bli föremål

för befrielse. Då emellertid utmätning av utdömt skadestånd skulle

giva resultat varken hos S. eller hos dödsboet efter L. samt det hos Ö. i

beslag tagna beloppet täcker en tredjedel av totala skadeståndsbeloppet,

vill civilförvaltningen icke motsätta sig bifall till de gjorda ansökningarna.

Vid bifall härtill lär ytterligare åtgärder i ärendet icke heller böra vidtagas

mot Ö.

Statskontoret anser sig i utlåtande den 28 januari 1959 kunna tillstyrka

civilförvaltningens förslag i vad avser ö. samt dödsboet efter L. och anför:

S;s betalningsskyldighet uppgår vid en proportionell fördelning — beslagtagna

eller inbetalade belopp ej avräknade — till omkring 3 600 kronor.

Som förutsättning för att S. skall befrias från vidare skadeståndsskyldighet

bör han enligt statskontoret totalt inbetala hälften av 3 600 kronor eller

1 800 kronor.

Av en inom civilförvaltningen upprättad promemoria framgår följande.

Om man i vad avser fördelning av betalningsskyldigheten mellan de ansvariga

inbördes utgår från att de skulle svara enligt huvudtalet och därvid

avräknar och fördelar förenämnda av kronan beslagtagna belopp och av

S. inbetalade belopp, skulle vederbörande — under förutsättning att upplupen

ränta icke medräknas — nu svara för, S. 2 282 kronor 37 öre, L:s

dödsbo 4 323 kronor 22 öre och ö. 0 kronor.

Departementschefen

De tre personer, som här avses, har gjort sig skyldiga till grova brott

men dock kommit i åtnjutande av villkorlig dom. De skadestånd, som utdömts,

är i och för sig ej så stora att det redan från början synts utsiktslöst

att utfå dem, och principiellt bör fordringarna givetvis icke eftergivas.

Beträffande L:s dödsbo, som numera skiftats utan att ifrågavarande gäld

varit känd och dessutom haft en relativt liten behållning, bör skadeståndsanspråket

icke vidhållas. — Vad S. angår har han hittills inbetalat 1 000

kronor. Jag anser det tveksamt, om anspråket mot honom bör eftergivas,

men vill dock på grund av S:s sjuklighet och ekonomiska förhållanden icke

motsätta mig befrielse mot inbetalning av ytterligare 800 kronor, varvid

S. kommer att ha erlagt tillhopa 1 800 kronor. I fråga om Ö., från vilken

beslagtagits 5 000 kronor, anser jag i likhet med myndigheterna, att skadeståndsanspråket

under nu angivna förhållanden bör eftergivas.

I anslutning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att dödsboet efter L. ävensom ö. befrias från återstående

ersättningsskyldighet till kronan enligt Särskilda krigsrättens

i Stockholm utslag den 27 juni respektive den 3 oktober 1946

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 är 1960

samt att S., därest han inom tid som Kungl. Maj:t bestämmer

till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp av 800 kronor,

befrias från återstående ersättningsskyldighet till kronan

enligt nyssnämnda krigsrättsutslag den 27 juni 1946.

Med bifail till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter, under punkterna 1—12 hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Lindwall

3—166:1 69 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 26

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1960

Bilaga

Förteckning över av Kungl. Maj:t under år 1959 avgjorda, helt eller delvis

bifallna ärenden angående befrielse frän ersättningsskyldighet

Sökande

Grund för ersättningsskyldighet
-

Ersättnings
belopp
-

Kungl. Maj:ts beslut

Uag

Beslutets

innebörd

F. stamanställde C. J.

Blomqvist

Överfuriren C. E. W,

Olofsson

Korpralen B. S. G.

Lindgren

Värnpliktige R. E.

Eriksson och dödsboet

efter K. H. F.

Ignell

Värnpbktige J. A. L.

Nilsson

Vaktmästaren vid försvarsväsendets

radioanstalt

K. S. Nilsson

Flygteknikern S. I. B.

Johansson

Värnpbktige K. B. V

Johansson

Värnpliktige K. K. R

Gustafsson

Flygteknikern R. O. I

Nyman

Värnpliktige B. I.

Hallén

Värnpliktige 11. J.

Hovander

Värnpliktige D. E.

Andersson

Furiren S. Lindh

Skada å terrängdragbil
Brist

betr. i förråd för

varad radiomateriel

Skada å kronan tillhörig

bil vid olovligt

brukande

Trafikskada å kronan

tillhörig bil vid olovligt

brukande

Skada vid tältbrand

Brandskada å materiel
Skada

å reamotor under

biltransport

Trafikskador vid olovligt

brukande av

kronan tibhöriga bilar

m.m. (2 tillfällen)

Trafikskada å kronan

tillhörig bil

805 kr. 75 öre jämte

ränta

1 378 kr. jämte ränta

1 723 kr. jämte ränta

2 149 kr. 9 öre (soli

dariskt). Eriksson

inbetalat 1 135 kr.

1 726 kr. 69 öre

jämte ränta

3 287 kr. jämte ränta

Brandskada å flygplan

vid start

Med vinschbil påkört

och skadat segelflygplan

i hangar

Brandskada i förlägg

ning

Trafikskada å kronan

tillhörig bil vid olovligt

brukande

Förrådsbrist betr.

kompasser

2 749 kr. 19örejämte

ränta. (Härav inbetalat

119 kr.)

3 124 kr. 51 öre jämte

ränta. (Härav in

betalat 508 kr.)

4 530 kr. 92 öre jämte

ränta om cirka

3 400 kr. (Kapital-!

beloppet betalt)

899 kr. 90 öre jämte

ränta

1 312 kr. jämte ränta

solidariskt med an

nan person. (Hallén

inbetalat 843

kr 70 öre)

317 kr. 45 öre jämte

ränta. (Häravinbe

talat 85 kr.)

2 065 kr.

105 kr. solidariskt

med annan person

18/i 59

27/a 59

*/4 59

3/4 59

10U 59

10/4 59

30/4 59

22/ä 59

13/s 59

10/. 59

29/io 59

6/ii 59

27/u 59

In 59

Befrielse mot

inbetalning

av 300 kr.

Befrielse mot

inbetalning

av 400 kr.

Befrielse mot

inbetalning

av 100 kr.

Hel befrielse

Befrielse mot

inbetalning

av 200 kr.

Befrielse mot

inbetalning

av 500 kr.

Befrielse mot

inbetalning

av 300 kr.

Befrielse mot

inbetalning

av 2 000 kr.

Hel befrielse

Befrielse mot

inbetalning

av 300 kr.

Befrielse mot

inbetalning

av 500 kr.

Hel befrielse

Hel befrielse

Hel befrielse

Sthlm 1960. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:97 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. s. 1 i texten
  2. SU 1960:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m. s. 1 i texten