Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

144 sidor, varav 124 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 124 av 144 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:34, Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

1

Nr 34

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen dels angående godkännande

av protokoll innebärande ändring av konvention

rörande fastställande av vissa gemensamma

bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran,

dels ock med förslag till lag om ändring i luftfartslagen

den 6 juni 1957 (nr 297); given Stockholms

slott den 30 december 1959.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed

dels föreslå riksdagen att godkänna härvid fogade, den 28 september

1955 avslutade protokoll innebärande ändring av konventionen rörande

fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell

luftbefordran, undertecknad i Warszawa den 12 oktober 1929;

dels ock jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957

(nr 297)."

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den i Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknade konventionen rörande

fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell

luftbefordran, till vilken Sverige liksom övriga nordiska länder

anslutit sig, har reviderats genom ett i Haag den 28 september 1955 avslutat

protokoll. De viktigaste ändringarna är, att föreskrifterna om befordringshandlingar

förenklats och att traktförarens ansvarighet ökats i fall da

flygpassagerare omkommit eller skadats.

I propositionen begäres riksdagens godkännande av att Sverige ansluter

sig till detta protokoll. Det framlagda lagförslaget, som tillkommit efter

samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge, omfattar de bestämmelser

som erfordras för Sveriges ratifikation av protokollet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. lsaml. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

Protocole

portant modification de la Convention pour

1’unification de certaines regles relatives

au transport aérien International signée å

Varsovie le 12 octobre 1929

Les Gouvernements soussignés

Considerant qu’il est souhaitable

d’amender la Convention pour l’unification

de certaines régles relatives

au transport aérien international signée

å Varsovie le 12 octobre 1929,

Sont convenus de ce qui suit:

CHAPITRE PREMIER

Amendements å la Convention

Article premier

A 1’article premier de la Convention

—

a) 1’alinéa 2 est supprimé et remplacé

par la disposition suivante: —

«2. Est qualifié transport international,

au sens de la présente

Convention, tout transport dans

lequel, d’aprés les stipulations des

parties, le point de départ et le

point de destination, qu’il y ait ou

non interruption de transport ou

transbordement, sont situés soit

sur le territoire de deux Hautes

Parties Contractantes, soit sur le

territoire d’une seule Haute Parti^

Contractante si une escale est

prévue sur le territoire d’un autre

Etat, méme si cet Etat n’est pas

une Haute Partie Contractante. Le

transport sans une telle escale entre

deux points du territoire d’une

seule Haute Partie Contractante

n’est pas considéré comme international

au sens de la présente

Convention.»

b) 1’alinéa 3 est supprimé et remplacé

par la disposition suivante: —-

Protocol

to Amend the Convention for the Unification

of Certain Rules Relating to International

Carriage by Air Signed åt Warsaw

on 12 October 1929

The Governments undersigned

Gonsidering that it is desirable to

amend the Convention för the Unification

of Certain Rules Relating to

International Carriage by Air signed

åt Warsaw on 12 October 1929,

Have agreed as follows:

CHAPTER I

Amendments to the Convention

Article I

In Article 1 of the Convention -—

a) paragraph 2 shall be deleted and

replaced by the following: —

“2. For the purposes of this Convention,

the expression international

carriage means any carriage in

whicli, according to the agreement

between the parties, the place of

departure and the place of destination,

whether or not there be abreak

in the carriage or a transhipment,

are situated either within the territories

of two High Contracting Parties

or within the territory of a

single High Contracting Party if

there is an agreed stopping place

within the territory of another

State, even if that State is not a

High Contracting Party. Carriage

between two points within the territory

of a single High Contracting

Party without an agreed stopping

place within the territory of another

State is not international carriage

for the purposes of this Convention.

”

b) paragraph 3 shall be deleted and

replaced by the following: -—

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

3

(Översättning)

Protokoll

innebärande ändring av konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma

bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, undertecknad i Warszawa

den 12 oktober 1929

Undertecknade regeringar,

som anse det önskvärt att ändra konventionen rörande fastställande av

vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran,

undertecknad i Warszawa den 12 oktober 1929,

hava överenskommit följande.

KAPITEL I

Ändringar i konventionen

Artikel I

I artikel 1 i konventionen

a) utgår andra stycket och ersättes med följande bestämmelse:

»2. Såsom internationell anses i denna konvention befordran, då enligt

befordringsavtalet avgångsorten och bestämmelseorten — oavsett om befordringsavbrott

eller ombyte av fartyg förekommer eller ej — ligga på

två höga fördragsslutande parters territorier. Äro både avgångsorten och

bestämmelseorten belägna på en enda hög fördragsslutande parts territorium,

anses befordringen jämväl såsom internationell, såframt mellanlandning

avses skola äga rum på annan stats territorium, ändå att denna

stat icke är en hög fördragsslutande part. Befordran utan sådan mellanlandning

mellan två orter inom en enda hög fördragsslutande parts territorium

anses icke såsom internationell i denna konventions mening.»

b) utgår tredje stycket och ersättes med följande bestämmelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition nr 3i år 1960

«3. Le transport ä exécuter par

plusieurs transporteurs par air successifs

est eensé constituer pour

1’application de la présente Convention

un transport unique lorsqu’il

a été envisagé par les parties comme

une seule opération, qu’il ait été

conclu sous la forme d’un seul contrat

ou d’une série de contrats, et il

ne perd pas son caractére international

par le fait qu’un seul contrat

ou une série de contrats doivent

étre exécutés intégralement

dans le territoire d’un méme

Etat.»

“3. Carriage to be performed by

several successive air carriers is

deemed, for the purposes of this

Convention, to be one undivided

carriage if it has been regarded by

the parties as a single operation,

whether it had been agreed upon

under the form of a single contract

or of a series of contracts, and it

does not lose its international character

merely because one contract

or a series of contracts is to be performed

entirely within the territory

of the same State.”

Article 11

A 1’article 2 de la Convention —- 1’alinéa 2 est supprimé et remplacé

par la disposition suivante: —

«2. La présente Convention ne

s’applique pas au transport du

courrier et des colis postaux.»

Artide III

A 1’article 3 de la Convention —•

a) 1’alinéa 1" est supprimé et remplacé

par la disposition suivante: —

«1. Dans le transport de passagers,

un billet de passage doit étre

délivré, contenant:

a) 1’indication des points de départ

et de destination;

b) si les points de départ et de

destination sont situés sur le territoire

d’une méme Haute Partie

Contractante et qu’une ou plusieurs

escales soient prévues sur le territoire

d’un autre Etat, l’indication

d’une de ees escales;

c) un avis indiquant que si les

passagers entreprennent un voyage

comportant une destination finale

ou une escale dans un pays autre

que le pays de départ, leur transport

peut étre régi par la Convention

de Varsovie qui, en général,

limite la responsabilité du transporter

en oas de mort ou de lésion

corporelle, ainsi qu’en cas de perte

ou d’avarie des bagages.»

b) 1’alinéa 2 est supprimé et remplacé

par la disposition suivante: —

Artide II

In Article 2 of the Convention —

paragraph 2 shall be deleted and

replaced by the following: -—-

“2. This Convention shall not

apply to carriage of mail and postal

packages.”

Artide III

In Article 3 of the Convention —

a) paragraph 1 shall be deleted and

replaced by the following: —

“1. In respect of the carriage of

passengers a ticket shall be delivered

containing:

a) an indication of the places of

departure and destination;

b) if the places of departure and

destination are within the territory

of a single High Contracting Party,

one or more agreed stopping places

being within the territory of another

State, an indication of åt least

one such stopping place;

c) a notice to the effeet that, if

the passenger’s journey involves an

ultimate destination or stop in a

country other than the country of

departure, the Warsaw Convention

may be applicable and that the

Convention governs and in most

cases limits the liability of carriers

for death or personal injury and in

respect of loss of or damage to

baggage.”

b) paragraph 2 shall be deleted and

replaced by the following: —•

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960

»3. Befordran, som skall utföras av flera luftfraktförare var efter annan,

anses, vare sig beträffande befordringen slutits ett enda eller flera

avtal, vid tillämpning av denna konvention såsom en enhet, där den av

parterna så betraktats; befordringen förlorar icke sin internationella karaktär

på den grund, att ett eller flera av avtalen skola i sin helhet fullgöras

inom en och samma stats territorium.»

Artikel II

I artikel 2 i konventionen

utgår andra stycket och ersättes med följande bestämmelse:

»2. Denna konvention gäller icke befordran av brev- och paketpost.»

Artikel III

I artikel 3 i konventionen

a) utgår första stycket och er sättes med följande bestämmelse:

»1. Vid befordran av passagerare skall utfärdas biljett, innehållande:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna inom en och

samma höga fördragsslutande parts territorium och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum på annan stats territorium, uppgift å

minst en av dessa mellanlandningsplatser;

c) meddelande varav framgår att, om passagerare företaga resa med

slutlig bestämmelseort eller mellanlandning i annat land än avgångslandet,

befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen och att

denna i regel begränsar fraktförarens ansvarighet vid dödsfall eller fall av

kroppsskada liksom då resgods förkommer, minskas eller skadas.»

b) utgår andra stycket och er sättes med följande bestämmelse:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

«2. Le billet de passage fait foi,

jusqu’å preuve contraire, de la

conclusion et des conditions du

contrat de transport. L’absence,

l’irrégularité ou la perte du billet

n’affecte ni l’existence ni la

validité du contrat de transport,

qui n’en sera pas moins soumis

aux régles de la présente Convention.

Toutefois, si, du consenternent

du transporteur, le passager

s’embarque sans qu’un billet de

passage ait été délivré, ou si le billet

ne comporte pas l’avis prescrit å

1’alinéa 1 c) du présent article, le

transporteur n’aura pas le droit de

se prévaloir des dispositions de

1’article 22.»

Article IV

A 1’article 4 de la Convention —

a) les alinéas 1, 2 et 3 sont supprimés

et remplacés par la disposition

suivante: —

«1. Dans le transport de bagages

enregistrés, un bulletin de bagages

doit étre délivré qui, s’il n’est pas

combiné avec un billet de passage

conforme aux dispositions de 1’article

3, alinéa 1", ou n’est pas inclus

dans un tel billet, doit contenir:

a) 1’indication des points de départ

et de destination;

b) si les points de départ et de

destination sont situés sur le territoire

d’une méme Haute Partie

Contractante et qu’une ou plusieurs

escales soient prévues sur le territoire

d’un autre Etat, 1’indication

d’une de ees escales;

c) un avis indiquant que, si le

transport comporte une destination

finale ou une escale dans un pays

autre que le pays de départ, il peut

étre régi par la Convention de Varsovie

qui, en général, limite la responsabilité

du transporteur en cas

de perte ou d’avarie des bagages.»

b) 1’alinéa 4 est supprimé et remplacé

par la disposition suivante: —

«2. Le bulletin de bagages fait

foi, jusqu’å preuve contraire, de

“2. The passenger ticket shall

constitute prima facie evidence of

the conclusion and conditions of the

contract of carriage. The absence,

irregularity or loss of the passenger

ticket does not affeet the existence

or the validity of the contract of

carriage which shall, none the less,

be subject to the rules of this Convention.

Nevertheless, if, with the

consent of the carrier, the passenger

embarks without a passenger

ticket having been delivered, or if

the ticket does not inelude the notice

required by paragraph 1 c) of

this Article, the carrier shall not be

entitled to avail himself of the provisions

of Article 22.”

Article IV

In Article 4 of the Convention —

a) paragraphs 1, 2 and 3 shall be

deleted and replaced by the following:

—

“1. In respect of the carriage of

registered baggage, a baggage check

shall be delivered, which, unless

combined with or incorporated in a

passenger ticket which complies

with the provisions of Article 3,

paragraph 1, shall contain:

a) an indication of the places of

departure and destination;

b) if the places of departure and

destination are within the territory

of a single High Contracting Party,

one or more agreed stopping places

being within the territory of another

State, an indication of åt least

one such stopping place;

c) a notice to the effeet that, if

the carriage involves an ultimate

destination or stop in a country

other than the country of departure,

the Warsaw Convention may

be applicable and that the Convention

governs and in most cases limits

the liability of carriers in respect

of loss of or damage to baggage.

”

b) paragraph 4 shall be deleted and

replaced by the following: —-

“2. The baggage check shall constitute

prima facie evidence of the

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

»2. Biljetten skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om befordringsavtalets

slutande och de däri avtalade villkoren. Är biljett ej utfärdad,

har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, vare befordringsavtalet

ändock gällande och underkastat bestämmelserna i denna

konvention. Om passageraren med fraktförarens samtycke går ombord å

luftfartyg utan att biljett blivit utfärdad eller om biljetten icke innehåller

det i första stycket c) av denna artikel föreskrivna meddelandet, äge dock

fraktföraren icke åberopa bestämmelserna i artikel 22.»

Artikel IV

I artikel 4 i konventionen

a) utgå första, andra och tredje styckena och ersättas med följande bestämmelse:
»1.

Vid befordran av inskrivet resgods skall utfärdas resgodsbevis som,

såframt beviset ej fogats vid biljett som uppfyller föreskrifterna i första

stycket av artikel 3 eller intagits i sådan biljett, skall innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna inom en och

samma höga fördragsslutande parts territorium och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum på annan stats territorium, uppgift å

minst en av dessa mellanlandningsplatser;

c) meddelande varav framgår att, om befordringen skall ske med slutlig

bestämmelseort eller mellanlandning i annat land än avgångslandet,

den kan vara underkastad Warszawakonventionen och att denna i regel

begränsar fraktförarens ansvarighet i fall då resgods förkommer, minskas

eller skadas.»

b) utgår fjärde stycket och ersättes med följande bestämmelse:

»2. Resgodsbeviset skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om

resgodsets inskrivning och om villkoren i befordringsavtalet. Är resgods
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

1’enregistrement des bagages et des

conditions du contrat de transport.

L’absence, 1’irrégularité ou la perte

du bulletin n’affecte ni l’existence

ni la validité du contrat de

transport, qui n’en sera pas moins

soumis aux régles de la présente

Convention. Toutefois, si le transporter

accepte la garde des bagages

sans qu’un bulletin ait été

délivré ou si, dans le cas ou le

bulletin n’est pas combiné avec un

billet de passage conforme aux dispositions

de 1’article 3, alinéa 1 c),

ou n’est pas inclus dans un tel billet,

il ne comporte pas l’avis prescrit

å 1’alinéa 1 c) du présent artide,

le transporter n’aura pas le

droit de se prévaloir des dispositions

de 1’article 22, alinéa 2.»

Article V

A 1’article 6 de la Convention —

1’alinéa 3 est supprimé et remplacé

par la disposition suivante: -—

«3. La signature du transporter

doit étre apposée avant l’embarquement

de la marchandise å bord de

1’aéronef.»

Artide VI

L’article 8 de la Convention est

supprimé et remplacé par la disposition

suivante: —

«La lettre de transport aérien

doit contenir:

a) 1’indication des points de départ

et de destination;

b) si les points de départ et de

destination sont situés sur le territoire

d’une méme Haute Partie

Contractante et qu’une ou plusieurs

escales soient prévues sur le territoire

d’un autre Etat, 1’indication

d’une de ees escales;

c) un avis indiquant aux expéditeurs

que, si le transport comporte

une destination finale ou une

escale dans un pays autre que le

pays de départ, il peut étre régi par

la Convention de Varsovie qui, en

général, limite la responsabilité

registration of the baggage and of

the conditions of the contract of

carriage. The absence, irregularity

or loss of the baggage check does

not affeet the existence or the

validity of the contract of carriage

which shall, none the less, be subject

to the rules of this Convention.

Nevertheless, if the carrier takes

charge of the baggage without a

baggage check having been delivered

or if the baggage check (unless

combined with or incorporated in

the passenger ticket which complies

with the provisions of Article 3,

paragraph 1 c)) does not inelude

the notice required by paragraph

1 c) of this Article, he shall

not be entitled to avail himself of

the provisions of Article 22, paragraph

2.”

Artide V

In Article 6 of the Convention —

paragraph 3 shall be deleted and

replaced by the following: —

“3. The carrier shall sign prior

to the loading of the cargo on board

the aireraft.”

Artide VI

Article 8 of the Convention shall be

deleted and replaced by the following:

—

“The air waybill shall contain:

a) an indication of the places of

departure and destination;

b) if the places of departure and

destination are within the territory

of a single High Contracting Party,

one or more agreed stopping places

being within the territory of another

State, an indication of åt

least one such stopping place;

c) a notice to the consignor to

the effeet that, if the carriage involves

an ultimate destination or

stop in a country other than the

country of departure, the Warsaw

Convention may be applicable and

that the Convention governs and in

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960

bevis ej utfärdat, har det ej föreskrivet innehåll eller har det förkommit,

vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat bestämmelserna

i denna konvention. Om fraktföraren mottager resgodset i sin vård utan

att resgodsbevis blivit utfärdat eller om, i fall då beviset icke fogats vid

biljett som uppfyller föreskrifterna i första stycket c) av artikel 3 eller

intagits i sådan biljett, beviset ej innehåller det i första stycket c) av

denna artikel föreskrivna meddelandet, äge dock fraktföraren icke åberopa

bestämmelserna i andra stycket av artikel 22.»

Artikel V

I artikel 6 i konventionen

utgår tredje stycket och er sättes med följande bestämmelse:

»3. Fraktförarens underskrift skall tecknas innan godset tages ombord

å luftfartyget.»

Artikel VI

Artikel 8 i konventionen utgår och ersättes med följande bestämmelse:

»Flygfraktsedeln skall innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna inom en och

samma höga fördragsslutande parts territorium och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum på annan stats territorium, uppgitt å

minst en av dessa mellanlandningsplatser;

c) meddelande till avsändaren varav framgår alt, om befordringen skall

ske med slutlig bestämmelseort eller mellanlandning i annat land än avgångslandet,

den kan vara underkastad Warszawakonventionen och att

denna i regel begränsar fraktförarens ansvarighet i fall då gods förkommer,

minskas eller skadas.»

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 3b år 1960

des transporteurs en cas de perte

ou d’avarie des marchandises.»

Article VII

L’article 9 de la Convention est

supprimé et remplacé par la disposition

suivante: —

«Si, du consentement du transporter,

des marchandises sont

embarquées å bord de 1’aéronef

sans qu’une lettre de transport

aérien ait été établie ou si celle-ci

ne comporte pas l’avis prescrit å

1’article 8, alinéa c), le transporter

n’aura pas le droit de se prévaloir

des dispositions de 1’article 22, alinéa

2.»

Artide VIII

A 1’article 10 de la Convention -—

1’alinéa 2 est supprimé et remplacé

par la disposition suivante: -—-

«2. Il supportera la responsabilité

de tout dommage subi par le transporter

ou par toute autre personne

å l’égard de laquelle la responsabilité

du transporter est engagée

å raison de ses indications et déclarations

irréguliéres, inexactes ou

incomplétes.»

Artide IX

A 1’article 15 de la Convention —

1’alinéa suivant est inséré: —

«3. Rien dans la présente Convention

n’empéche l’établissement

d’une lettre de transport aérien négociable.

»

Artide X

L’alinéa 2 de 1’article 20 de la Convention

est supprimé.

Artide XI

L’article 22 de la Convention est

supprimé et remplacé par les dispositions

suivantes: —

«Artide 22

1. Dans le transport des personnes,

la responsabilité du transporter

relative å chaque passager est

limitée å la somme de deux cent

most cases limits the liabilitv of

carriers in respect of loss öf or

damage to cargo.”

Artide VII

Article 9 of the Convention shall be

deleted and replaced by the following:

—

“If, with the consent of the carrier,

cargo is loaded on board the

aircraft without an air waybill

having been made out, or if the air

waybill does not include the notice

required by Article 8, paragraph c),

the carrier shall not be entitled to

avail himself of the provisions of

Article 22, paragraph 2.”

Artide VIII

In Article 10 of the Gonvention -—•

paragraph 2 shall be deleted and

replaced by the following: -—•

“2. The consignor shall indemnify

the carrier against all damage

suffered by him, or by any other

person to whom the carrier is liable,

by reason of the irregularity,

incorrectness or incompleteness of

the particulars and statements furnished

by the consignor.”

Artide IX

To Article 15 of the Convention —

the following paragraph shall be

added: —

“3. Nothing in this Convention

prevents the issue of a negotiable

air waybill.”

Artide X

Paragraph 2 of Article 20 of the

Convention shall be deleted.

Artide XI

Article 22 of the Convention shall

be deleted and replaced by the following:

—

“Artide 22

1. In the carriage of persons the

liability of the carrier for each passenger

is limited to the sum of two

hundred and fifty thousand francs.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960

11

Artikel VII

Artikel 9 i konventionen utgår och er sättes med följande bes/tämmelse:

»Om gods med fraktförarens samtycke tages ombord å luftfartyg utan

att flygfraktsedel blivit utfärdad eller om denna icke innehåller det i artikel

8 c) föreskrivna meddelandet, äge fraktföraren icke åberopa bestämmelserna

i andra stycket av artikel 22.»

Artikel VIII

I artikel 10 i konventionen

utgår andra stycket och ersättes med följande bestämmelse:

»2. Avsändaren svare för all skada som fraktföraren eller annan, i förhållande

till vilken fraktföraren är ansvarig, lider på grund av att avsändarens

uppgifter ej hava föreskrivet innehåll eller eljest äro oriktiga eller

ofullständiga.»

Artikel IX

I artikel 15 i konventionen

införes följande stycke:

»3. Intet i denna konvention utgör hinder mot upprättande av negotiabel

flygfraktsedel.»

Artikel X

Andra stycket av artikel 20 i konventionen utgår.

Artikel XI

Artikel 22 i konventionen utgår och ersättes med följande bestämmelser:

»Artikel 22

1. Vid befordran av personer vare fraktförarens ansvarighet för varje

passagerare begränsad till ett belopp av tvåhundrafemtiotusen francs. Kan

enligt lagen i det land, där målet är anhängigt, ersättningen bestämmas att

utgå i form av ränta, må dennas kapitaliserade värde icke överskrida sagda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Iiiingl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960

cinquante mille francs. Dans le cas

ou, d’aprés la loi du tribunal saisi,

1’indemnité peut étre fixée sous forme

de rente, le capitai de la rente

ne peut dépasser cette limite.

Toutefois par une convention spéciale

avec le transporter, le passager

pourra fixer une limite de

responsabilité plus élevée.

2. a) Dans le transport de bagages

enregistrés et de marchandises,

la responsabilité du transporter

est limitée å la somme de deux

cent cinquante francs par kilogramme,

sauf déclaration spéciale

d’intérét å la livraison faite par

1’expéditeur au moment de la remise

du colis au transporter et

inoyennant le paiement d’une taxe

supplémentaire éventuelle. Dans ce

cas, le transporteur sera tenu de

payer jusqu’å concurrence de la

somme déclarée, å moins qu’il ne

prouve qu’elle est supérieure å l’intérét

réel de 1’expéditeur å la livraison.

b) En cas de perte, d’avarie ou

de retard d’une partie des bagages

enregistrés ou des marchandises,

ou de tout objet qui y est contenu,

seul le poids total du ou des colis

dont il s’agit est pris en considération

pour déterminer la limite de

responsabilité du transporteur.

Toutefois, lorsque la perte, 1’avarie

ou le retard d’une partie des bagages

enregistrés ou des marchandises,

ou d’un objet qui y est contenu,

affecte la valeur d’autres colis

couverts par le méme bulletin de

bagages ou la méme lettre de transport

aérien, le poids total de ees

colis doit étre pris en considération

pour déterminer la limite de responsabilité.

3. En ce qui concerne les objets

dont le passager conserve la garde,

la responsabilité du transporteur

est limitée å cinq mille francs par

passager.

4. Les limites fixées par le présent

artide n’ont pas pour effet

d’enlever au tribunal la faeulté

Where, in accordance with the law

of the court seised of the case, damages

may be awarded in the form

of periodical payments, the equivalent

Capital value of the said

payments shall not exceed two

hundred and fifty thousand francs.

Nevertheless, by special contract,

the carrier and the passenger maj''

agree to a higher limit of liability.

2. a) In the carriage of registered

baggage and of cargo, the liability

of the carrier is limited to a sum of

two hundred and fifty francs per

kilogramme, unless the passenger

or consignor has made, åt the time

when the package was handed over

to the carrier, a special déclaration

of interest in delivery åt destination

and has paid a supplementary

sum if the case so requires. In that

case the carrier will be liable to pay

a sum not exceeding the declared

sum, unless he proves that that

sum is greater than the passenger’s

or consignor’s aetual interest in delivery

åt destination.

b) In the case of loss, damage or

delay of part of registered baggage

or cargo, or of any object contained

therein, the weight to be taken into

considération in determining the

amount to which the carrier’s liability

is limited shall be onlj- the

total weight of the package or

packages concerned. Nevertheless,

when the loss, damage or delaj'' of

a part of the registered baggage or

cargo, or of an object contained

therein, affeets the value of other

packages covered by the same baggage

check or the same air waybill,

the total weight of such package or

packages shall also be taken into

considération in determining the

limit of liability.

3. As regards objeets of which

the passenger takes oharge himself

the liability of the carrier is limited

to five thousand francs per passenger.

4. The limits prescribed in this

Artide shall not prevent the court

from awarding, in accordance with

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

gräns. Genom särskilt avtal mellan fraktföraren och passageraren må dock

högre gräns för ansvarigheten bestämmas.

2. a) Vid befordran av inskrivet resgods och gods vare fraktförarens

ansvarighet begränsad till ett belopp av tvåhundrafemtio francs för kilogram,

såvida icke passageraren eller avsändaren vid godsets överlämnande

till fraktföraren särskilt uppgivit det intresse, som är förbundet med

befordringen, och guldit tilläggsavgift som må vara föreskriven. Belopp,

som sålunda uppgivits, gälle såsom gräns för fraktförarens ansvarighet,

där han ej visar att passagerarens eller avsändarens verkliga intresse är

lägre.

b) Har av inskrivet resgods eller gods viss del eller något av dess innehåll

förkommit, minskats, skadats eller fördröjts, skall endast den sammanlagda

vikten av det eller de kolli, om vilka fråga är, tagas i beräkning

vid bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet. Där förlust,

minskning, skada eller dröjsmål i fråga om viss del av det inskrivna resgodset

eller godset eller av något av dess innehåll påverkar värdet av andra

kolli, som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel, skall dock

den sammanlagda vikten jämväl av dessa kolli tagas i beräkning vid bestämmandet

av gränsen för ansvarigheten.

3. I fråga om föremål, som passageraren behåller i sin vård, vare ansvarigheten

begränsad till femtusen francs för envar passagerare.

4. Utan hinder av de gränser för ansvarigheten som föreskrivas i denna

artikel må domstolen, i enlighet med sin egen lag, härutöver utdöma ett

belopp, motsvarande hela eller en del av de utgifter och andra rättegångs
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960

cTallouer en outre, conformément å

sa loi, une somme correspondant

å tout ou partie des dépens et autres

frais du procés exposés par le demandeur.

La disposition précédente

ne s’applique pas lorsque le montant

de l’indemnité allouée, non

compris les dépens et autres frais

de procés, ne dépasse pas la somme

que le transporteur a offerte par

écrit au demandeur dans un délai

de six mois å dater du fait qui a

causé le dommage ou avant l’introduction

de l’instance si celle-ci

est postérieure å ce délai.

5. Les sommes indiquées en

francs dans le présent article sont

considérées comme se rapportant å

une unité monétaire constituée par

soixante-cinq milligrammes et demi

d’or au titre de neuf cents milliémes

de fin. Ces sommes peuvent

étre converties dans chaque monnaie

nationale en chiffres ronds. La

conversion de ces sommes en monnaies

nationales autres que la monnaie-or

s’effectuera en cas d’instance

judiciaire suivant la valeur-or

de ces monnaies å la date du iugement.

»

Article XII

A 1’article 23 de la Convention, la

disposition actuelle devient 1’alinéa

1", et 1’alinéa 2 suivant est ajouté: —

«2. L’alinéa 1"'' du présent article

ne s’applique pas aux clauses concernant

la perte ou le dommage résultant

de la nature ou du vice propre

des marchandises transportées.

»

Article XIII

A 1’article 25 de la Convention —

les alinéas 1 et 2 sont supprimés

et remplacés par la disposition suivante:

—

«Les limites de responsabilité

prévues å 1’article 22 ne s’appliquent

pas s’il est prouvé que le

dommage résulte d’un acte ou

d’une omission du transporteur ou

de ses préposés fait, soit avec l’intention

de provoquer un dommage,

its own law, in addition, the

■whole or part of the court costs

and of the other expenses of the

litigation incurred by the plaintiff.

The foregoing provision shall not

apply if the amount of the damages

awarded, excluding court costs and

other expenses of the litigation,

does not exceed the sum which the

carrier has offered in writing to the

plaintiff within a period of six

months from the date of the occurrence

causing the damage, or before

the commencement of the action,

if that is later.

5. The sums mentioned in francs

in this Article shall be deemed to

refer to a currency unit consisting

of sixty-five and a half milligrammes

of gold of inillesimal fineness

nine hundred. These sums

may be converted into national currencies

in round figures. Conversion

of the sums into national currencies

other than gold shall, in

case of judicial proceedings, be

made according to the gold value of

such currencies åt the date of the

judgment.”

Article XII

In Article 23 of the Convention, the

existing provision shall be renumbered

as paragraph 1 and another paragraph

shall be added as follows: —-

“2. Paragraph 1 of this Article

shall not apply to provisions governing

loss or damage resulting

from the inherent defect, quality

or vice of the cargo carried.”

Article XIII

In Article 25 of the Convention —

paragraphs 1 and 2 shall be deleted

and replaced by the following: —

“The limits of liability specified

in Article 22 shall not apply if it is

proved that the damage resulted

from an act or omission of the carrier,

his servants or agents, done

with intent to cause damage or

recklessly and with knowledge that

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3''i år 1960

15

kostnader som käranden ådragit sig för sin talan. Vad nu sagts skall ej

äga tillämpning, såframt beloppet av utdömd ersättning, frånsett sådana

utgifter och andra rättegångskostnader, icke överstiger vad fraktföraren

skriftligen erbjudit käranden inom en tid av sex månader från den händelse,

av vilken skadan härrör, eller före det talan väcktes, om detta skedde

senare.

5. De belopp som i denna artikel angivas i francs avse en monetär enhet

av sextiofem och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars

finhet. Beloppen må omräknas till nationellt mynt i runda tal. Omräkning

till sådant mynt som icke utgör guldvaluta skall i fall av rättegång

ske enligt myntets guldvärde å den dag dom meddelas.»

Artikel XII

I artikel 23 i konventionen upptages nuvarande bestämmelse såsom första

stycke och tillägges följande andra stycke:

»2. Vad i första stycket stadgas skall ej äga tillämpning å förbehåll avseende

förlust, minskning eller skada, som härrör av det befordrade godsets

egen beskaffenhet eller fel i godset.»

Artikel XIII

I artikel 25 i konventionen

utgå första och andra styckena och ersättas med följande bestämmelse:

»De gränser för ansvarigheten som stadgas i artikel 22 skola ej äga tilllämpning,

såframt det visas att skadan härrör av en handling eller underlåtenhet,

som fraktföraren eller någon av hans folk förövat antingen i

uppsåt att åstadkomma skada eller ock hänsynslöst och med insikt att

skada sannolikt skulle orsakas därav; dock att, vid handling eller underlåtenhet

av någon av fraktförarens folk, tillika skall visas att denne handlat

under utövningen av sin tjänst.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1960

soit témérairement et avec conscience

qu’un dommage en résultera

probablement, pour autant

que, dans le cas d’un acte ou d’une

omission de préposés, la preuve soit

également apportée que ceux-ci ont

agi dans 1’exercice de leur fonctions.

»

Article XIV

Apres 1’article 25 de la Convention,

1’article suivant est inséré: —

«Artide 25 A

1. Si une action est intentée contre

un préposé du transporter å

la suite d’un dommage visé par la

présente Convention, ce préposé,

s’il prouve qu’il a agi dans l’exercice

de ses fonctions, pourra se prévaloir

des limites de responsabilité

que peut invoquer ce transporter''

en vertu de 1’article 22.

2. Le montant total de la reparation

qui, dans ce cas, peut étre obtenu

du transporteur et de ses préposés

ne doit pas dépasser lesdites

limites.

3. Les dispositions des alinéas 1

et 2 du present article ne s’appliquent

pas s’il est prouvé que le

dommage résulte d’un acte ou

d’une omission du préposé fait, soit

avec 1’intention de provoquer un

dommage, soit témérairement et

avec conscience qu’un dommage en

resultera probablement.»

Artide XV

A 1’article 26 de la Convention —

1’alinéa 2 est supprimé et remplacé

par la disposition suivante: —

«2. En cas d’avarie, le destinataire

doit adresser au transpoideur

une protestation immédiatement

apres la découverte de 1’avarie et,

au plus tard, dans un délai de sept

jours pour les bagages et de quatorze

jours pour les marchandises

ä dater de leur réception. En cas de

retard, la protestation devra étre

faite au plus tard dans les vingt et

damage would probably result;

provided that, in the case of such

act or omission of a servant or

agent, it is also proved that he was

acting within the scope of his employment.

”

Artide XIV

After Article 25 of the Convention,

the following Article shall be in
serted:

-—•

“Artide 25 A

1. If an action is brought against

a servant or agent of the carrier

arising out of damage to which this

Convention relätes, such servant or

agent, if he proves that he acted

within the scope of his employment,

shall be entitled to avail himself

of the limits of liability which

that carrier himself is entitled to

invoke under Article 22.

2. The aggregate of the amounts

recoverable from the carrier, his

servants and agents, in that case,

shall not exceed the said limits.

3. The provisions of paragraphs 1

and 2 of this article shall not apply

if it is proved that the damage resulted

from an act or omission of

the servant or agent done with intent

to cause damage or recklessly

and with knowledge that damage

wrould probably result.”

Artide XV

In Article 26 of the Convention —

paragraph 2 shall be deleted and

replaced by the following: —

“2. In the case of damage, the

person entitled to delivery must

complain to the carrier forthwith

after the discovery of the damage,

and, åt the latest, within seven days

from the date of receipt in the case

of baggage and fourteen days from

the date of receipt in the case of

cargo. In the case of delay the complaint

must be made åt the latest

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr .It år 1960

17

Artikel XIV

Efter artikel 25 i konventionen upptages följande artikel:

»Artikel 25 A

1. Föres till följd av skada som avses i denna konvention talan mot någon

av fraktförarens folk, äge denne, såframt lian visar att han handlat

under utövningen av sin tjänst, åberopa de gränser för ansvarigheten som

fraktföraren kan påkalla jämlikt artikel 22.

2. Sammanlagda beloppet av den ersättning, som fraktföraren och hans

folk kunna förpliktas utgiva i fall som avses i första stycket, må icke

överstiga där angivna gränser.

3. Bestämmelserna i första och andra styckena av denna artikel skola

icke äga tillämpning, om det visas att skadan härrör av en handling eller

underlåtenhet av fraktförarens folk, som förövats antingen i uppsåt att

åstadkomma skada eller ock hänsynslöst och med insikt att skada sannolikt

skulle orsakas därav.»

Artikel XV

I artikel 26 i konventionen

utgår andra stycket och ersättes med följande bestämmelse:

»2. Om skada eller minskning göre mottagaren anmärkning hos fraktföraren

omedelbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom

sju dagar samt, beträffande gods, inom fjorton dagar från moltagandet.

Vid dröjsmål skall anmärkning framställas inom tjuguen dagar från den

dag, då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande.»

2 Hihang till riksdagens protokoll 1960. I samt. Å r 34

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

un jours å dater du jour oii le bagage

ou la marchandise auront été

mis å sa disposition.»

Article XVI

L’article 34 de la Convention est

supprimé et remplacé par la disposition

suivante: —

«Les dispositions des articles 3 å

9 inclus relatives aux titres de

transport ne sont pas applicables

au transport effectué dans des circonstances

extraordinaires en dehors

de toute opération normale de

l’exploitation aérienne.»

Article XVII

Apres l’article 40 de la Convention,

1’article suivant est inséré: —

within twenty-one days from the

date on which the baggage or cargo

have been placed åt his disposal.”

Article XVI

Article 34 of the Convention shall

he deleted and replaced by the following:

—

“The provisions of Articles 3 to 9

inclusive relating to documents of

carriage shall not apply in the case

of carriage performed in extraordinary

circumstances outside the normal

scope of an air carrier’s business.

”

Article XVII

Åt ter Article 40 of the Convention,

the following Article shall be inserted:

—

«Article 40 A

1. A l’article 37, alinéa 2 et ä l’article

40, alinéa 1", 1’expression

Hnute Partie Contractnnte signifie

Etat. Dans tous les autres cas, 1’expression

Haiite Partie Contractante

signifie un Etat dont la ratification

ou l’adhésion å la Convention a pris

effet et dont la dénonciation n’a pas

pris effet.

2. Aux fins de la Convention, le

mot territoire signifie non seulement

le territoire métropolitain

d’un Etat, mais aussi tous les territoires

qu’il représente dans les relations

extérieures.»

CHAPITRE II

Champ d’appIication

de la Convention amendée

Article XVIII

La Convention amendée par le présent

Protocole s’applique au transport

international défini å 1’article premier

de la Convention lorsque les points de

départ et de destination sont situés

soit sur le territoire de deux Etats

parties au présent Protocole, soit sur

le territoire d’un seul Etat partie au

présent Protocole si une escale est

prévue sur le territoire d’un autre

Etat.

“Article 40 A

1. In Article 37, paragraph 2 and

Article 40, paragraph 1, the expression

High Contracting Parti/ shall

mean State. In all other cases, tbe

expression High Contracting Party

shall mean a State whose ratification

of or adherence to the Convention

has become effective and

whose denunciation thereof lias not

become effective.

2. For the purposes of the Convention

the word territorg means

not only the metropolitan territory

of a State but also all other territories

for the foreign relations of

which that State is responsible.”

CHAPTER II

Scope of application of the

Convention as amended

Article XVIII

The Convention as amended by this

Protocol shall apply to international

carriage as defined in Article 1 of the

Convention, provided that the places

of departure and destination referred

to in that Article are situated either

in the territories of two parties to this

Protocol or within the territory of a

single party to this Protocol with an

agreed stopping place within the territory

of another State.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3A år 1960

19

Artikel XVI

Artikel 34 i konventionen utgår och ersättes med följande bestämmelse:

»Bestämmelserna i artiklarna 3—9 rörande befordringshandlingar skola

icke äga tillämpning å befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden

och faller utom normal utövning av luftfartsverksamhet.»

Artikel XVII

Efter artikel 40 i konventionen upptages följande artikel:

»Artikel 40 A

1. Med uttrycket hög fördragsslutande part förstås i andra stycket av

artikel 37 och första stycket av artikel 40 stat. I alla övriga fall förstås

med hög fördragsslutande part stat, vars ratifikation av eller anslutning

till konventionen trätt i kraft och beträffande vilken ej föreligger uppsägning

som trätt i kraft.

2. I denna konvention förstås med territorium icke blott en stats moderland

utan även varje territorium för vars utländska angelägenheter

den staten svarar.»

KAPITEL II

Den reviderade konventionens tillämpningsområde

Artikel XVIII

Den genom detta protokoll reviderade konventionen är tillämplig å befordran

som är internationell enligt artikel 1 i konventionen, såvida avgångsorten

och bestämmelseorten äro belägna antingen på två staters territorier,

vilka stater biträtt detta protokoll, eller ock på territorium tillhörande

en enda stat som biträtt detta protokoll, såframt mellanlandning avses

skola äga rum på annan stats territorium.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

CHAPITRE III CHAPTER III

Dispositions protocolaires Final clauses

Article XIX Artide XIX

Entre les Parties au présent Protocole,

la Convention et le Protocole

seront considérés et interprétés

comme un seul et méme instrument

et seront dénommés Convention de

Varsovie amendée å la Haye en 1955.

Artide XX

Jusqu’å sa date d’entrée en vigueur

conformément aux dispositions de

1’article XXII, alinéa 1", le présent

Protocole restera ouvert å la signature

å tout Etat qui aura ratifié la

Convention ou y aura adhéré, ainsi

qu’å tout Etat ayant participé å la

Conférence å laquelle ce Protocole a

été adopté.

Artide XXI

1. Le présent Protocole sera soumis

å la ratification des Etats signataires.

2. La ratification du présent Protocole

par un Etat qui n’est pas partie

å la Convention emporte adhésion ä

la Convention amendée par ce Protocole.

3. Les instruments de ratification

seront déposés auprés du Gouvernement

de la République Populaire de

Pologne.

Artide XXII

1. Lorsque le présent Protocole

aura réuni les ratifications de trente

Etats

entre ees Etats le quatre-vingtdixiéme

jour apres le dépot du trentiéme

instrument de ratification. A

l’égard de chaque Etat qui le ratifiera

par la suite, il entrera en vigueur le

quatre-vingt-dixiéme jour apres le

dépot de son instrument de ratification.

2. Des son entrée en vigueur, le

présent Protocole sera enregistré auprés

de 1’Organisation des Nations

Unies par le Gouvernement de la République

Populaire de Pologne.

As between the Parties to this Protocol,

the Convention and the Protocol

shall be read and interpreted together

as one single instrument and

shall be known as the Warsaw Convention

as amended åt The Haque,

1955.

Artide XX

Until the date on which this Protocol

comes into force in accordance

with the provisions of Article XXII,

paragraph 1, it shall remain open för

signature on behalf of any State

which up to that date has ratified or

adhered to the Convention or which

has participated in the Conference åt

which this Protocol was adopted.

Artide XXI

1. This Protocol shall be subject to

ratification by the signatory States.

2. Ratification of this Protocol by

any State which is not a Party to the

Convention shall have the effect of

adherence to the Convention as

amended by this Protocol.

3. The instruments of ratification

shall be deposited with the Government

of the People’s Republic of

Poland.

Artide XXII

1. As soon as thirtv signatory

States have deposited their instruments

of ratification of this Protocol,

it shall come into force between them

on the ninetieth day after the deposit

of the thirtieth instrument of ratification.

It shall come into force for

each State ratifying thereafter on the

ninetieth day after the deposit of its

instrument of ratification.

2. As soon as this Protocol comes

into force it shall be registered with

the United Nations by the Government

of the People’s Republic of

Poland.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960

KAPITEL III

Slutbestämmelser

Artikel XIX

Mellan stater som biträtt detta protokoll skola konventionen och protokollet

betraktas och tolkas såsom ett enda instrument samt kallas Warszawakonventionen,

reviderad i Haag 1955.

Artikel XX

Intill den dag detta protokoll träder i kraft enligt bestämmelserna i första

stycket av artikel XXII skall det stå öppet för undertecknande för varje stat,

som då ratificerat konventionen eller anslutit sig därtill, ävensom för varje

stat, som deltagit i den konferens vid vilken protokollet antagits.

Artikel XXI

1. Detta protokoll skall ratificeras av de stater som undertecknat det.

2. Ratifikation av detta protokoll av stat som icke biträtt konventionen

innebär anslutning till den genom detta protokoll reviderade konventionen.

3. Ratifikationsinstrumenten skola deponeras hos Folkrepubliken Polens

regering.

Artikel XXII

1. Då trettio av de stater som undertecknat detta protokoll deponerat sina

ratifikationsinstrument, skall protokollet träda i kraft mellan dessa stater

på nittionde dagen efter depositionen av det trettionde ratifikationsinstrumentet.

För stat som senare ratificerar protokollet skall det träda i kraft på

nittionde dagen efter det dess ratifikationsinstrument deponerades.

2. Så snart detta protokoll träder i kraft skall det registreras hos Förenta

Nationerna genom Folkrepubliken Polens regering.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

Artide XXIII

1. Apres son entrée en vigueur, le

present Protocole sera ouvert å l’adhésion

de tout Etat non signataire.

2. L’adhésion au present Protocole

par un Etat qui n’est pas partie å la

Convention emporte adhésion å la

Convention amendée par le present

Protocole.

3. L’adhésion sera effectuée par le

dépöt d’un instrument d’adhésion

auprés du Gouvernement de la République

Populaire de Pologne et produira

ses effets le quatre-vingtdixiéme

jour apres ce dépöt.

Artide XXIV

1. Toute Partie au présent Protocole

pourra le dénoncer par une notification

faite au Gouvernement de la

République Populaire de Pologne.

2. La dénonciation produira ses effets

six mois apres la datc de reception

par le Gouvernement de In République

Populaire de Pologne de la

notification de dénonciation.

3. Entre les parties au présent Protocole,

la dénonciation de la Convention

par l’une d’elles en vertu de Partier

39 ne doit pas étre interprétée

comme une dénonciation de la Convention

amendée par le présent Protocole.

Artide XXV

1. Le présent Protocole s’appliquera

å tous les territoires qu’un Etat partie

å ce Protocole représente dans les relations

extérieures, å 1’exception des

territoires å l’égard desquels une déclaration

a été faite conformément å

1’alinéa 2 du présent article.

2. Tout Etat pourra, au moment du

dépöt de son instrument de ratification

ou d’adhésion, déclarer que son

acceptation du présent Protocole ne

vise pas un ou plusieurs des territoires

qu’il représente dans les relations

extérieures.

3. Tout Etat pourra par la suite notifier

au Gouvernement de la République

Populaire de Pologne que le présent

Protocole s’appliquera å un ou

plusieurs des territoires ayant fait

Artide XXIII

1. This Protocol shall, af ter it has

come into force, be open for adherence

by any non-signatory State.

2. Adherence to this Protocol bv

any State which is not a Party to the

Convention shall have the effeet of

adherence to the Convention as

amended by this Protocol.

3. Adherence shall be effeeted by

the deposit of an instrument of adherence

with the Government of the

People’s Republic of Poland and shall

take effeet on the ninetieth dav after

the deposit.

Artide XXIV

1. Any Party to this Protocol may

denounce the Protocol by notification

addressed to the Government of the

People’s Republic of Poland.

2. Denunciation shall take effeet

six months after the date of receipt

by the Government of the People’s

Republic of Poland of the notification

of denunciation.

3. As between the Parties to this

Protocol, denunciation by any of

them of the Convention in accordance

with Article 39 thereof shall not be

construed in any way as a denunciation

of the Convention as amended by

this Protocol.

Article XXV

1. This Protocol shall apply to all

territories for the foreign relations of

which a State Party to this Protocol

is responsible, with the exception of

territories in respect of which a declaration

has been made in accordance

with paragraph 2 of this Article.

2. Any State may, åt the time of deposit

of its instrument of ratification

or adherence, declare that its acceptance

of this Protocol does not apply to

any one or more of the territories för

the foreign relations of which such

State is responsible.

3. Any State may subsequently, by

notification to the Government of the

People’s Republic of Poland, extend

the application of this Protocol to any

or all of the territories regarding

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 31 år 1960

23

Artikel XXIII

1. Efter det att detta protokoll trätt i kraft, skall det stå öppet för anslutning

av varje stat som icke undertecknat det.

2. Anslutning till detta protokoll av stat som icke biträtt konventionen

innebär anslutning till den genom detta protokoll reviderade konventionen.

3. Anslutning sker genom att anslutningsinstrument deponeras hos Folkrepubliken

Polens regering och får verkan på nittionde dagen efter depositionen.

Artikel XXIV

1. Varje stat som biträtt detta protokoll må uppsäga det genom notifikation

till Folkrepubliken Polens regering.

2. Uppsägning skall medföra verkan sex månader efter den dag då Folkrepubliken

Polens regering mottog notifikationen om uppsägning.

3. Mellan stater vilka biträtt detta protokoll skall uppsägning av konventionen,

som någon av dem företagit enligt artikel 39 i konventionen, icke

anses innebära uppsägning av den genom detta protokoll reviderade konventionen.

Artikel XXV

1. Detta protokoll skall gälla beträffande alla territorier, för vilkas utländska

angelägenheter en stat som biträtt protokollet svarar, med undantag

av territorier för vilka förklaring avgivits enligt andra stycket av denna

artikel.

2. Varje stat äger, då dess ratifikations- eller anslutningsinstrument deponeras,

förklara att dess antagande av detta protokoll ej äger tillämpning

å ett eller flera av de territorier, för vilkas utländska angelägenheter den

staten svarar.

3. Varje stat äger att sedermera, genom notifikation till Folkrepubliken

Polens regering, meddela att detta protokoll skall gälla beträffande ett

eller flera av de territorier, i fråga om vilka den avgivit förklaring enligt

andra stycket av denna artikel. Denna notifikation får verkan på nittionde

dagen efter det den mottogs av nämnda regering.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

l’objet de la déclaration prévue ä l’alinéa

2 du présent article. Cette notification

produira ses effets le quatrevingt-dixiéme

jour aprés la date de sa

réception par ce Gouvernement.

4. Tout Etat partie å ce Protocole

pourra, conformément aux dispositions

de 1’article XXIV, alinéa 1", dénoncer

le présent Protocole séparément

pour tous ou pour l’un quelconque

des territoires qu’il représente

dans les relations extérieures.

Article XXVI

Il ne sera admis aucune réserve au

présent Protocole. Toutefois, un Etat

pourra å tout moment déclarer par

notification faite au Gouvernement de

la République Populaire de Pologne

que la Convention amendée par le

présent Protocole ne s’appliquera pas

au transport de personnes, de marchandises

et de bagages effectué pour

ses autorités militaires å bord d’aéronefs

immatriculés dans ledit Etat et

dont la capacité entiére a été réservée

par ees autorités ou pour le compte

de celles-ci.

Article XXVII

Le Gouvernement de la République

Populaire de Pologne notifiera immédiatement

aux Gouvernements de

tous les Etats signataires de la Convention

ou du présent Protocole, de

tous les Etats parties ä la Convention

ou au présent Protocole, et de tous les

Etats membres de 1’Organisation de

1’Aviation civile internationale ou de

1’Organisation des Nations Unies,

ainsi qu’ä 1’Organisation de 1’Aviation

civile internationale:

a) toute signature du présent Protocole

et la date de cette signature;

b) le dépot de tout instrument de

ratification du présent Protocole ou

d’adhésion ä ce dernier et la date de

ce dépot;

c) la date å laquelle le présent

Protocole entre en vigueur conformément

å 1’alinéa 1" de 1’Article XXII;

d) la réception de toute notification

de dénonciation et la date de réception;
-

which it has made a déclaration in accordance

with paragraph 2 of this

Article. The notification shall take

effeet on the ninetieth day after its

receipt by that Government.

4. Any State Party to this Protocol

may denounce it, in accordance with

the provisions of Article XXIV, paragraph

1, separately for any or all of

the territories for the foreign relations

of which such State is responsible.

Article XXVI

No reservation may be made to this

Protocol except that a State may åt

any time declare by a notification addressed

to the Government of the

People’s Republic of Poland that the

Convention as amended by this Protocol

shall not apply to the carriage of

persons, cargo and baggage for its

military authorities on aireraft, registered

in that State, the whole capacity

of which has been reserved by

or on behalf of such authorities.

Article XXVII

The Government of the People’s

Republic of Poland shall give immediate

notice to the Governments of all

States signatories to the Convention

or this Protocol, all States Parties to

the Convention or this Protocol, and

all States Members of the International

Civil Aviation Organization or of

the United Nations and to the International

Civil Aviation Organization:

a) of any signature of this Protocol

and the date thereof;

b) of the deposit of any instrument

of ratification or adherence in respect

of this Protocol and the date thereof;

c) of the date on which this Protocol

comes into force in accordance

with Article XXII, paragraph 1;

d) of the receipt of any notification

of denunciation and the date

thereof;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960

25

4. Varje stat som biträtt detta protokoll må, i enlighet med bestämmelserna

i första stycket av artikel XXIV, uppsäga protokollet särskilt för alla

eller något av de territorier, för vilkas utländska angelägenheter den staten

svarar.

Artikel XXVI

Mot detta protokoll må reservation icke göras. En stat må dock när som

helst, genom notifikation till Folkrepubliken Polens regering, förklara att

den genom detta protokoll reviderade konventionen icke skall gälla i fråga

om befordran av personer, gods och resgods, som utföres för dess militära

myndigheter ombord å luftfartyg som äro registrerade i den staten och vilkas

hela lastförmåga reserverats av dessa myndigheter eller för deras räkning.

Artikel XXVII

Folkrepubliken Polens regering skall omedelbart underrätta regeringarna

i alla de stater, som undertecknat konventionen eller detta protokoll eller

biträtt konventionen eller detta protokoll, och i alla de stater, som äro medlemmar

av Internationella civila luftfartsorganisationen eller av Förenta Nationerna,

ävensom Internationella civila luftfartsorganisationen angående:

a) varje undertecknande av detta protokoll och dagen för undertecknandet;
b)

depositionen av varje instrument rörande ratifikation av eller anslutning

till detta protokoll och dagen för depositionen;

c) dagen då detta protokoll träder i kraft i enlighet med första stycket

av artikel XXII;

d) mottagandet av varje notifikation om uppsägning och dagen för mottagandet;
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1960

e) la réception de toute déclaration

ou notification faite en vertu de l’article

XXV et la date de réception; et

f) la réception de toute notification

faite en vertu de 1’article XXVI

et la date de réception.

En foi de quoi les Plénipotentiaires

soussignés, dument autorisés, ont

signé le présent Protocole.

Fait å la Haye le vingt-huitiéme

jour du mois de septembre de l’année

mil neuf cent cinquante-cinq, en trois

textes authentiques rédigés dans les

langues francaise, anglaise et espagnole.

En cas de divergence, le texte en

langue francaise, langue dans laquelle

la Convention avait été rédigée, fera

foi.

Le présent Protocole sera déposé

auprés du Gouvernement de la République

Populaire de Pologne ofx, conformément

aux dispositions de 1’article

XX, il restera ouvert å la signature,

et ce Gouvernement transmettra

des copies certifiées du présent Protocole

aux Gouvernements de tous les

Etats signataires de la Convention ou

du présent Protocole, de tous les Etats

parties å la Convention ou au présent

Protocole, et de tous les Etats rnernbres

de 1’Organisation de 1’Aviation

civile internationale ou de 1’Organisation

des Nations Unies, ainsi qu’å

^Organisation de l’Aviation civile internationale.

e) of the receipt of any déclaration

or notification made under Artide

XXV and the date thereof; and

f) of the receipt of any notification

made under Artide XXVI and the

date thereof.

In witness whereof the undersigned

Plenipotentiaries, having been duly

authorized, have signed this Protocol.

Done åt The Hague on the twentyeighth

day of the month of September

of the year One Thousand Nine

Hundred and Fifty-five, in three

authentic texts in the English, French

and Spanish languages. In the case of

any inconsistency, the text in the

French language, in which language

the Convention was drawn up, shall

prevail.

This Protocol shall be deposited

with the Government of the People’s

Republic of Poland with which, in accordance

with Artide XX, it shall remain

open for signature, and that

Government shall send certified copies

thereof to the Governments of all

States signatories to the Convention

or this Protocol, all States Parties to

the Convention or this Protocol, and

all States Members of the International

Civil Aviation Organization or of

the United Nations, and to the International

Civil Aviation Organization.

(Underskrifter)

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960

e) mottagandet av varje förklaring eller notifikation som lämnats enligt

artikel XXV och dagen för mottagandet; samt

f) mottagandet av varje notifikation som lämnats enligt artikel XXVI och

dagen för mottagandet.

Till bekräftelse av detta hava undertecknade befullmäktigade med stöd

av behöriga fullmakter undertecknat detta protokoll.

Som skedde i Haag den tjuguåttonde dagen i september månad år nitton

hundra femtiofem i tre autentiska texter, upprättade på franska, engelska

och spanska språken. Vid skiljaktighet mellan texterna skall den text som

upprättats på franska, det språk på vilket konventionen avfattats, äga

vitsord.

Detta protokoll skall deponeras hos Folkrepubliken Polens regering, där

det enligt bestämmelserna i artikel XX skall stå öppet för undertecknande,

och denna regering skall översända bestyrkta avskrifter av detta protokoll

till regeringarna i alla de stater, som undertecknat konventionen eller detta

protokoll eller biträtt konventionen eller detta protokoll, och i alla de stater,

som äro medlemmar av Internationella civila luftfartsorganisationen eller

av Förenta Nationerna, ävensom till Internationella civila luftfartsorganisationen.

(Underskrifter)

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960

Förslag

till

Lag

om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297)

Härigenom förordnas, att 1 kap. 4 §, 9 kap. samt 15 kap. 1 § luftfartslagen

den 6 juni 1957 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 KAP.

4 §■

Denna lag------är tillämplig.

Bestämmelserna i 9 kap. äro, ändå

att luftfartyget icke är av svensk nationalitet,

tillämpliga jämväl vid luftfart

utom riket, i den män det följer

av överenskommelse med främmande

stat eller eljest av allmänna rättsgrundsatser.

9 KAP.

Om befordran med luftfartyg

1 §•

Angående befordran med luftfartyg

av passagerare, resgods eller gods,

vilken utföres mot vederlag eller av

lufttrafikföretag verkställes vederlagsfritt,

stadgas i lagen om befordran

med luftfartyg.

Anm. Vid 9 kap. angives i det följande

till jämförelse med förslaget lydelsen

av den med hänvisningen i 9 kap. 1 §

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 3t år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

luftfartslagen avsedda lagen den 5 mars

1937 (nr 73) om befordran med luftfartyg.

Lagens tillämpningsområde

1 §■

Denna lag gäller befordran med

luftfartyg av passagerare, resgods eller

gods, vilken utföres mot vederlag

eller av lufttrafikföretag verkställes

vederlagsfritt.

2 §•

Ä luftbefordran, som utföres i enlighet

med internationella överenskommelser

om postbefordran, äger

denna lag icke tillämpning, ej heller

å befordran, som verkställes av lufttrafikföretag

såsom första försök i

syfte att upprätta reguljär luftbefordringslinje,

eller å befordran, som

utföres under osedvanliga förhållanden

och faller utom normal utövning

av lufttrafik.

Befordringshandlingar

I. Biljett

3 §.

Vid befordran av passagerare skall

fraktföraren utfärda biljett, innehållande

följande uppgifter:

a. ort och dag för utfärdandet;

b. avgångsort och bestämmelseort;

Bestämmelsernas tillämpningsområde
1

§•

Vad i detta kapitel stadgas gäller

befordran med luftfartyg av passagerare,

resgods eller gods, vilken utföres

mot vederlag eller av lufttrafikföretag

verkställes vederlagsfritt.

Med Warszawakonventionen förstås

i detta kapitel den i Warszawa

den 12 oktober 1929 undertecknade

och genom det i Haag den 28 september

1955 avslutade protokollet reviderade

konventionen om internationell

luftbefordran.

2 §•

Bestämmelserna i detta kapitel äga

icke tillämpning å postbefordran.

Vad i 3—9 §§ stadgas om befordringshandlingar

skall icke gälla i fråga

om befordran, som utföres under

osedvanliga förhållanden och faller

utom normal utövning av luftfartsverksamhet.

Befordringshandlingar

3 §•

Vid befordran av passagerare skall

utfärdas biljett, innehållande:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort

;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

c. avsedda mellanlandningar, fraktföraren

obetaget att förbehålla sig

rätt till nödig ändring;

d. fraktförarens eller fraktförarnas

namn och adress; samt

e. att befordringen utföres under

den ansvarighet, som stadgas i denna

lag.

Är biljett ej utfärdad, har den ej

föreskrivet innehåll eller har den förkommit,

vare befordringsavtalet ändock

gällande och underkastat bestämmelserna

i denna lag. Har fraktföraren

mottagit passageraren utan

att biljett utfärdats, äge han likväl ej

åberopa de bestämmelser, som utesluta

eller begränsa hans ansvarighet.

II. Resgodsbevis

4 §•

Vid befordran av resgods, som passageraren

lämnat i fraktförarens vård

(inskrivet resgods), skall denne utfärda

resgodsbevis.

Resgodsbevis skall upprättas i två

exemplar, det ena för passageraren,

b) där avgångsorten och bestämmelseorten

ä''ro belägna i samma stat

och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum i annan stat,

llPP9ift ä platsen för minst en sådan

mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen

kan vara underkastad Warszawakonventionen

eller lag som i likhet med

konventionen i regel begränsar fraktförarens

ansvarighet i fråga om skada

å person liksom då resgods förkommer,

minskas eller skadas.

Biljetten skall, där ej annat styrkes,

gälla såsom bevis om befordringsavtalets

slutande och om villkoren

för befordringen.

Är biljett ej utfärdad, har den ej

föreskrivet innehåll eller har den förkommit,

skall befordringsavtalet ändock

gälla och vara underkastat bestämmelserna

i detta kapitel. Har

passageraren med fraktförarens samtycke

gått ombord å luftfartyg utan

att biljett utfärdats eller innehåller

biljetten icke meddelande som avses

i första stycket under c), äger fraktföraren

dock icke åberopa sådan begränsning

av ansvarigheten som stadgas

i 22 §.

4 §■

Vid befordran av inskrivet resgods

skall utfärdas resgodsbevis. Har beviset

ej fogats vid biljett som uppfyller

föreskrifterna i 3 § första stycket

eller intagits i sådan biljett, skall

det innehålla:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960

31

(Gällande lydelse)

det andra för fraktföraren. Beviset

skall innehålla följande uppgifter:

a. ort och dag för utfärdandet;

b. avgångsort och bestämmelseort;

c. fraktförarens eller fraktförarnas

namn och adress;

d. biljettens nummer;

e. att resgodset utlämnas till innehavaren

av beviset;

f. kollinas antal och vikt;

g. belopp, som uppgivits i enlighet

med 22 § andra stycket; samt

h. att befordringen utföres under

den ansvarighet, som stadgas i denna

lag.

Är resgodsbevis ej utfärdat, har

beviset ej föreskrivet innehåll eller

har det förkommit, vare befordringsavtalet

ändock gällande och underkastat

bestämmelserna i denna lag.

Har fraktföraren mottagit resgodset

utan att resgodsbevis utfärdats eller

innehåller beviset icke de i andra

stycket under d., f. och h. föreskrivna

uppgifter, äge han likväl ej åberopa

de bestämmelser, som utesluta

dier begränsa hans ansvarighet.

(Föreslagen lydelse)

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b)

där avgångsorten och bestämmelseorten

äro belägna i samma stat

och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum i annan stat,

uppgift å platsen för minst en sådan

mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen

kan vara underkastad Warszawakonventionen

eller lag som i likhet med

konventionen i regel begränsar fraktförarens

ansvarighet då resgods förkommer,

minskas eller skadas.

Resgodsbeviset skall, där ej annat

styrkes, gälla såsom bevis om resgodsets

inskrivning och om villkoren för

befordringen.

Är resgodsbevis ej utfärdat, bär

det ej föreskrivet innehåll eller har

det förkommit, skall befordringsavtalet

ändock gälla och vara underkastat

bestämmelserna i detta kapitel.

Har fraktföraren mottagit resgodset

i sin vård utan att resgodsbevis

utfärdats eller innehåller, i fall

då beviset icke fogats vid eller intagits

i biljett som uppfyller föreskrifterna

i 3 § första stycket under c),

beviset ej meddelande som avses i

första stycket under c) av förevarande

paragraf, äger fraktföraren dock

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

icke åberopa sådan begränsning av

ansvarigheten som stadgas i 22 § andra

stycket.

III. Flygfraktsedel

5 §•

Vid befordran av gods äge fraktföraren

fordra, att avsändaren upprättar

och avlämnar en befordringshandling,

betecknad flygfraktsedel.

Avsändaren äge fordra, att sådan

handling mottages av fraktföraren.

År flygfraktsedel ej utfärdad, har

den ej föreskrivet innehåll eller har

den förkommit, vare befordringsavtalet

ändock gällande och, med det

undantag som följer av 9 §, underkastat

bestämmelserna i denna lag.

6 §■

Flygfraktsedeln skall upprättas av

avsändaren i tre originalexemplar och

avlämnas tillsammans med godset.

Det första exemplaret skall förses

med beteckningen »för fraktföraren»

och undertecknas av avsändaren. Det

andra exemplaret skall betecknas

»för mottagaren»; det undertecknas

av avsändaren och fraktföraren samt

åtföljer godset. Det tredje exemplaret

undertecknas av fraktföraren och

återställes av honom till avsändaren

efter godsets mottagande.

Fraktförarens underskrift skall

tecknas vid godsets mottagande;

den kan ersättas med stämpel. Avsändarens

underskrift kan vara

tryckt eller ersättas med stämpel.

Där fraktföraren på avsändarens

5 §•

Vid befordran av gods äger fraktföraren

fordra, att avsändaren upprättar

och avlämnar en befordringshandling,

betecknad flygfraktsedel.

Avsändaren äger fordra, att sådan

handling mottages av fraktföraren.

År flygfraktsedel ej utfärdad, har

den ej föreskrivet innehåll eller har

den förkommit, skall befordringsavtalet

ändock gälla och, med det undantag

som följer av 9 §, vara underkastat

bestämmelserna i detta kapitel.

6 §•

Flygfraktsedeln skall upprättas av

avsändaren i tre originalexemplar

och avlämnas tillsammans med godset.

Det första exemplaret skall förses

med beteckningen »för fraktföraren»

och undertecknas av avsändaren.

Det andra exemplaret skall

betecknas »för mottagaren»; det undertecknas

av avsändaren och fraktföraren

samt åtföljer godset. Det

tredje exemplaret undertecknas av

fraktföraren och återställes av honom

till avsändaren efter godsets

mottagande.

Fraktförarens underskrift skall

tecknas innan godset tages ombord å

luftfartyget; den kan ersättas med

stämpel. Avsändarens underskrift

kan vara tryckt eller ersättas med

stämpel.

Har fraktföraren på avsändarens

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

begäran upprättat flygfraktsedeln,

anses han, där ej annat styrkes, hava

handlat för avsändarens räkning.

7 §•

Avser befordringen flera kolli,

skall avsändaren, där fraktföraren

det begär, upprätta särskilda flygfraktsedlar.

8 §.

Flygfraktsedeln skall innehålla följande

uppgifter:

a. ort och dag för utfärdandet;

b. avgångsort och bestämmelseort;

c. avsedda mellanlandningar, fraktföraren

obetaget att förbehålla sig

rätt till nödig ändring;

d. avsändarens namn och adress;

e. den förste fraktförarens namn

och adress;

f. om viss mottagare angives, hans

namn och adress;

g. godsets art;

h. stycketal, förpackningssätt och

kollinas särskilda märken eller nummer;
i.

godsets vikt, myckenhet, rymd

eller mått;

j. godsets och förpackningens synliga

tillstånd;

k. frakten, om den är bestämd, dag

och ort för betalningen, så ock av

vem den skall erläggas;

l. om godset sändes mot eflerkrav,

vederlaget för godset, så ock kostnad

som skall gäldas av mottagaren;

m. belopp, som uppgivits i enlighet

med 22 § andra stycket;

.1 llihang till riksdagens protokoll 1060. I

begäran upprättat flygfraktsedeln,

anses han, där ej annat styrkes, hava

handlat för avsändarens räkning.

7 §•

Avser befordringen flera kolli,

skall avsändaren, där fraktföraren

begär det, upprätta särskilda flygfraktsedlar.

8 §•

Flygfraktsedeln skall innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b)

där avgångsorten och bestämmelseorten

äro belägna i samma stat

och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum i annan stat,

uppgift å platsen för minst en sådan

mellanlandning; samt

sttml. Xr 34

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

n. i huru många exemplar flygfraktsedeln

utfärdats;

o. handlingar, som avlämnats till

fraktföraren att åtfölja flygfraktsedeln;
p.

befordringstiden och kortfattad

uppgift å den avsedda vägen (via),

såvitt avtal därutinnan träffats; samt

q. att befordringen utföres under

den ansvarighet, som stadgas i denna

lag.

9§-

Har fraktföraren mottagit godset

utan att flygfraktsedel utfärdats eller

innehåller fraktsedeln icke de i

8 § a.—i. och q. föreskrivna uppgifter,

äge han icke åberopa de bestämmelser

i denna lag, som utesluta eller

begränsa hans ansvarighet.

10 §.

Avsändaren svare för skada, som

tillskyndas fraktföraren eller annan

i följd av att uppgifter rörande godset,

vilka han upptagit i flygfraktsedeln,

ej hava föreskrivet innehåll eller

eljest äro ofullständiga eller oriktiga.

11 §•

Flygfraktsedeln skall, där ej annat

styrkes, gälla såsom bevis om avtalets

slutande, om mottagandet av

godset och om villkoren för befordringen.

Uppgifterna i flygfraktsedeln an
-

cJ\ meddelande att befordringen

kan vara underkastad Warszawakonventionen

eller lag som i likhet med

konventionen i regel begränsar fraktförarens

ansvarighet då gods förkommer,

minskas eller skadas.

9 §•

Har gods med fraktförarens samtycke

tagits ombord å luftfartyg utan

att flygfraktsedel utfärdats eller innehåller

fraktsedeln icke meddelande

som avses i 8 § under c), äger fraktföraren

icke åberopa sådan begränsning

av ansvarigheten som stadgas i

22 § andra stycket.

10 §.

Avsändaren svarar för skada som

fraktföraren eller annan, i förhållande

till vilken fraktföraren är ansvarig,

lider till följd av att uppgifter

rörande godset, vilka avsändaren

upptagit i flygfraktsedeln, ej hava

föreskrivet innehåll eller eljest äro

oriktiga eller ofullständiga.

11 §•

Flygfraktsedeln skall, där ej annat

styrkes, gälla såsom bevis om avtalets

slutande, om mottagandet av godset

och om villkoren för befordringen.

Vad i flygfraktsedeln uppgives an

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungi. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gående godsets vikt, mått, förpackning

och stycketal skola, där ej annat

styrkes, äga vitsord. Annan uppgift

om godsets myckenhet eller rymd

samt uppgift om dess tillstånd äge

däremot ej vitsord mot fraktföraren,

med mindre han i avsändarens närvaro

undersökt uppgiften och därom

tecknat intyg å flygfraktsedeln eller

ock uppgiften avser godsets synliga

tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och

godsets utlämnande

12 §.

Mot uppfyllande av sina förpliktelser

på grund av befordringsavtalet

äge avsändaren, där det kan ske utan

skada för fraktföraren eller annan

avsändare, förfoga över godset genom

att återtaga det å avgångs- eller

bestämmelseflygplatsen, stoppa

det vid landning under resan, på bestämmelseorten

eller under resan låta

utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln

angivne mottagaren eller

begära dess återsändande till avgångsflygplatsen;

gälde dock kostnad

som därav kommer. Kan avsändarens

order ej verkställas, skall fraktföraren

därom omedelbart underrätta honom.

Utför fraktföraren avsändarens order

utan att dennes exemplar av

flygfraktsedeln företes, vare fraktföraren

ansvarig för skada, som därigenom

tillskyndas rätte innehavaren

av flygfraktsedeln, fraktföraren obetaget

att söka sitt åter av avsända
-

gående godsets vikt, mått, förpackning

och stycketal skall, där ej annat

styrkes, äga vitsord. Annan uppgift

i flygfraktsedeln om godsets

myckenhet eller rymd samt uppgift

i densamma om godsets tillstånd äga

däremot ej vitsord mot fraktföraren,

med mindre han i avsändarens närvaro

undersökt uppgiften och tecknat

intyg därom å flygfraktsedeln eller

ock uppgiften avser godsets synliga

tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och

godsets utlämnande

12 §.

Mot uppfyllande av sina förpliktelser

på grund av befordringsavtalet

äger avsändaren, där det kan ske

utan skada för fraktföraren eller annan

avsändare, förfoga över godset

genom att återtaga det å avgångs- eller

bestämmelseflygplatsen, stoppa

det vid landning under resan, låta

på bestämmelseorten eller under resan

utlämna det till annan än den i

flygfraktsedeln angivne mottagaren

eller begära dess återsändande till

avgångsflygplatsen. Avsändaren skall

dock gälda kostnad som uppkommer

därav. Kan avsändarens order ej verkställas,

skall fraktföraren omedelbart

underrätta honom därom.

Utför fraktföraren avsändarens order

utan att det till denne avlämnade

exemplaret av flygfraktsedeln företes,

är fraktföraren ansvarig för

skada, som därigenom tillskyndas

rätte innehavaren av flygfraktsedeln,

fraktföraren obetaget att söka sitt

åter av avsändaren.

ren.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Avsändarens rätt upphöre, då efter

vad i 13 § stadgas mottagarens

rätt inträder. Vägrar mottagaren att

mottaga fraktsedeln eller godset eller

är han icke att träffa, gånge rätten

att förfoga över godset åter till

avsändaren.

13 §.

När godset framkommit till bestämmelseorten,

äge mottagaren, där

ej annat föranledes av vad i 12 §

stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln

och godset, därest han

gäldar vad denne äger fordra och i

övrigt fullgör de befordringsvillkor,

som angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren,

så snart godset framkommit,

underrätta mottagaren därom.

14 §.

Vidgår fraktföraren att godset förkommit

eller har det ej framkommit

senast inom sju dagar efter det

godset bort anlända, äge mottagaren

mot fraktföraren göra gällande de

rättigheter, som härflyta ur befordringsavtalet.

15 §.

Förbehåll, som innefattar avvikelse

från bestämmelserna i 12, 13 eller

14 §, vare ej gällande, med mindre

det intagits i flygfraktsedeln.

16 §.

Avsändaren vare pliktig att lämna

de upplysningar och att vid flygfraktsedeln

foga de handlingar, som

erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter

må kunna fullgöras

före godsets avlämnande till mot
-

Avsändarens rätt upphör, då mottagarens

rätt inträder efter vad i

13 § stadgas. Vägrar mottagaren att

mottaga fraktsedeln eller godset eller

är han icke att träffa, går rätten

att förfoga över godset åter till avsändaren.

13 §.

När godset framkommit till bestämmelseorten,

äger mottagaren,

där ej annat föranledes av vad i 12 §

stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln

och godset, därest han

gäldar vad denne äger fordra och i

övrigt fullgör de befordringsvillkor

som angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren,

så snart godset framkommit,

underrätta mottagaren därom.

14 §.

Vidgår fraktföraren att godset förkommit

eller har det ej framkommit

senast inom sju dagar efter det godset

bort anlända, äger mottagaren

mot fraktföraren göra gällande de

rättigheter som härflyta ur befordringsavtalet.

15 §.

Förbehåll, som innefattar avvikelse

från bestämmelserna i 12, 13 eller

14 §, skall ej gälla, med mindre

det intagits i flygfraktsedeln.

16 §.

Avsändaren är pliktig att lämna

de upplysningar och att vid flygfraktsedeln

foga de handlingar, som

erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter

må kunna fullgöras

före godsets avlämnande till motta
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse)

tagaren. Skada i följd av att sådan

upplysning eller handling saknas,

är ofullständig eller felaktig

vare avsändaren pliktig att ersätta,

utan så är att fel eller försummelse

ligger fraktföraren eller hans folk

till last.

Fraktföraren vare icke pliktig att

undersöka, om dessa upplysningar

och handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Fraktförarens ansvarighet

17 §.

Drabbas passagerare, ombord å

luftfartyget eller vid påstigning eller

avstigning, av skada å person, vare

fraktföraren, såvitt ej annat följer av

vad nedan stadgas, därför ansvarig.

(Jfr 24 §)

18 §.

Förkommer, minskas eller skadas

inskrivet resgods eller gods, medan

det är i fraktförarens vård, på flygplats,

ombord på luftfartyg eller, vid

landning utanför flygplats, varhelst

godset befinner sig, vare fraktföraren,

med nedan stadgade undantag,

därför ansvarig.

Har på grund av befordringsavtalet

vid lastning, avlämnande eller omlastning

befordran verkställts till

lands eller sjöledes utanför flygplats,

lig ge å fraktföraren att visa att skada,

som drabbat resgodset eller godset,

ej uppkommit under den i första

stycket avsedda tiden.

(Föreslagen lydelse)

garen. Tillskyndas fraktföraren skada

till följd av att sådan upplysning

eller handling saknas eller är oriktig

eller ofullständig, är avsändaren pliktig

att ersätta skadan, utan så är att

fel eller försummelse ligger fraktföraren

eller hans folk till last.

Fraktföraren är icke pliktig att undersöka,

om dessa upplysningar och

handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Fraktförarens ansvarighet

17 §.

Såvitt ej annat följer av vad nedan

stadgas är fraktföraren ansvarig för

personskada, vilken drabbar passagerare

till följd av händelse som inträffar

ombord å luftfartyget eller i

samband med att han går ombord å

fartyget eller lämnar detta. Skadeståndet

skall bestämmas enligt de i

strafflagen stadgade grunderna.

18 §.

Förkommer, minskas eller skadas

inskrivet resgods eller gods till följd

av händelse som inträffar medan det

är i fraktförarens vård vare sig på

flygplats, ombord å luftfartyg eller,

vid landning utanför flygplats, varhelst

godset befinner sig, är fraktföraren,

med nedan stadgade undantag,

ansvarig därför.

Har på grund av befordringsavtalet

vid lastning, avlämnande eller omlastning

befordran verkställts till

lands eller sjöledes utanför flygplats,

skall dock, där ej fraktföraren visar

annat, skada som drabbat resgodset

eller godset anses härröra av händelse

som inträffat under den i första

stycket avsedda tiden.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 §. 19 §.

För skada i följd av dröjsmål vid

luftbefordran av passagerare, inskrivet

resgods eller gods vare fraktföraren

ansvarig, där ej nedan annorlunda

stadgas.

20 §.

Fraktföraren vare fri från ansvarighet,

där antagas må, att skadan

icke orsakats genom fel eller försummelse

av fraktföraren själv eller av

hans folk i tjänsten.

Samma lag vare, där vid befordran

av inskrivet resgods eller gods

skadan tillkommit genom fel eller

försummelse vid styrningen, förandet

eller navigeringen av luftfartyget

och fel eller försummelse i annat

hänseende ej föreligger.

21 §.

Har den, som lidit skadan, genom

eget vållande därtill medverkat, varde

ersättningen jämkad efter ty skäligt

prövas.

22 §.

Vid befordran av passagerare vare

fraktförarens ansvarighet för envar

av dem begränsad till adertontusentvåhundrafemtio

kronor; och må

förty, där ersättningen skall utgå i

form av ränta, dennas kapitaliserade

värde icke överskrida sagda gräns.

Avtal må dock träffas om högre

gräns för ansvarigheten.

Beträffande inskrivet resgods eller

gods vare fraktförarens ansvarighet

begränsad till trettiosju kronor för

För skada till följd av dröjsmål vid

luftbefordran av passagerare, inskrivet

resgods eller gods är fraktföraren

ansvarig, där ej nedan annorlunda

stadgas.

20 §.

Fraktföraren är fri från ansvarighet,

där han visar att han och hans

folk vidtagit alla nödiga åtgärder för

att undvika skadan eller att det varit

omöjligt för dem att vidtaga åtgärderna.

21 §.

Visar fraktföraren att den som lidit

skadan medverkat därtill genom

eget vållande, skall ersättningen jämkas

efter vad som prövas skäligt.

22 §.

Vid befordran av passagerare är

fraktförarens ansvarighet för envar

av dem begränsad till åttiofemtusenåttahundra

kronor; och må förty,

där ersättningen skall utgå i form av

ränta, dennas kapitaliserade värde

icke överskrida sagda gräns. Avtal

må dock träffas om högre gräns för

ansvarigheten.

Beträffande inskrivet resgods eller

gods är fraktförarens ansvarighet begränsad

till åttiosex kronor för kilo
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse)

kilogram. Har avsändaren vid godsets

avlämnande till fraktföraren

särskilt uppgivit det intresse, som är

förbundet med befordringen, och

guldit föreskriven tilläggsavgift, gälle

det uppgivna beloppet såsom gräns

för fraktförarens ansvarighet, där

han ej visar, att avsändarens intresse

är lägre.

För resgods, som passageraren icke

lämnat i fraktförarens vård, vare ansvarigheten

begränsad till sjuhundratrettio

kronor för envar passagerare.

(Föreslagen lydelse)

gram. Har passageraren eller avsändaren

vid godsets överlämnande till

fraktföraren särskilt uppgivit det intresse,

som är förbundet med befordringen,

och guldit föreskriven tillläggsavgift,

gäller det uppgivna beloppet

såsom gräns för fraktförarens

ansvarighet, där han ej visar att passagerarens

eller avsändarens intresse

är lägre. Har av inskrivet resgods

eller gods viss del eller något

av dess innehåll förkommit, minskats,

skadats eller fördröjts, skall

vid bestämmandet av gränsen för

fraktförarens ansvarighet endast den

sammanlagda vikten av det eller de

kolli, om vilka fråga år, tagas i beräkning;

dock att, om förlusten,

minskningen, skadan eller dröjsmålet

påverkar värdet av andra kolli

som omfattas av samma resgodsbevis

eller flygfraktsedel, den sammanlagda

vikten jämväl av dessa kolli

skall tagas i beräkning.

I fråga om föremål, som passageraren

behåller i sin vård, år ansvarigheten

begränsad till ettusensjuhundratjugu

kronor för envar passagerare.

Skyldighet att gälda rättegångskostnad

må åläggas fraktföraren utan

hinder av att de i denna paragraf

stadgade gränserna för ansvarigheten

därigenom överskridas. Vad nu sagts

skall dock icke gälla, där fraktföraren

inom sex månader från den händelse

av vilken skadan härrör eller

före det talan väckts skriftligen erbjudit

den skadelidande ersättning

som frånsett rättegångskostnaden ej

understiger vad som utdömes.

Om det guldvärde å svenska kronan

som vid denna lags ikraftträdan
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1960

(Gällande lydelse)

23 §.

Förbehåll, som innefattar inskränkning

i fraktförarens ansvarighet eller

bestämmer lägre gräns därför än

i 22 § sägs, vare ogiltigt.

24 §.

Där passagerare drabbats av skada

å person, skall enligt de i strafflagen

stadgade grunder bestämmas vem

ersättningen skall tillkomma och vad

därunder skall räknas.

25 §.

Har skada med uppsåt eller grov

vårdslöshet orsakats av fraktföraren

själv eller av hans folk i tjänsten, äge

han icke åberopa de bestämmelser i

denna lag, som utesluta eller begränsa

hans ansvarighet.

(Föreslagen lydelse)

de är anmält till Internationella valutafonden

sedermera ändras, skola

de i denna paragraf angivna gränserna

för ansvarigheten omräknas i

enlighet med det ändrade guldvärdet.

De nya ansvarighetsgränserna kungöras

offentligen av Konungen. Föres

talan om ersättning, skola ansvarighetsgränserna

beräknas enligt

guldvärdet å den dag dom meddelas.

23 §.

Förbehåll, som innefattar inskränkning

i fraktförarens ansvarighet

eller bestämmer lägre gräns därför

än i 22 § sägs, är ogiltigt.

Vid befordran av gods skall vad i

första stycket stadgas ej äga tillämpning

å förbehåll, avseende förlust,

minskning eller skada, som härrör

av godsets egen beskaffenhet eller

fel i godset.

(Jfr 17 §)

24 §.

De gränser för ansvarigheten som

stadgas i 22 § skola ej äga tillämpning,

där det visas att fraktföraren

själv eller hans folk i tjänsten orsakat

skadan uppsåtligen eller ock, med

insikt att skada sannolikt skulle uppkomma,

under grovt åsidosättande av

tillbörlig aktsamhet och hänsyn.

25 §.

Föres talan mot någon av fraktförarens

folk på den grund att han vål
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse)

26 §.

Mottages inskrivet resgods eller

gods utan anmärkning, skall godset,

där ej annat styrkes, anses avlämnat

i oskadat skick och i överensstämmelse

med befordringshandlingen.

Om skada eller minskning skall

anmärkning göras hos fraktföraren

omedelbart efter upptäckten och senast,

beträffande resgods, inom tre

dagar samt, beträffande gods, inom

sju dagar från mottagandet. Vid

dröjsmål skall anmärkning framställas

inom fjorton dagar från den dag,

då avlämnande skedde.

Anmärkning skall göras genom

anteckning på fraktförarens exemplar

av befordringshandlingen eller

eljest i skrift, avsänd inom tid som

i andra stycket sägs.

(Föreslagen lydelse)

lat skada genom fel eller försummelse

i tjänsten av ringare grad än i

24 § sägs, må vad han och fraktföraren

kunna förpliktas att sammanlagt

utgiva i ersättning icke överskrida

den gräns för ansvarigheten som

fraktföraren äger åberopa.

Om jämkning i vissa fall av skadeersättning

stadgas i 10 kap. 3 §.

26 g.

Mottages inskrivet resgods eller

gods utan anmärkning, skall godset,

där ej annat styrkes, anses avlämnat

i oskadat skick och i överensstämmelse

med befordringshandlingen.

Om skada eller minskning skall

anmärkning göras hos fraktföraren

omedelbart efter upptäckten och senast,

beträffande resgods, inom sju

dagar samt, beträffande gods, inom

fjorton dagar från mottagandet. Vid

dröjsmål skall anmärkning framställas

inom tjuguen dagar från den dag,

då resgodset eller godset ställdes till

mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning

på befordringshandlingen

eller eljest i skrift, avsänd inom tid

som i andra stycket sägs.

27 §. 27 §•

Har ej anmärkning enligt 26 § Har ej anmärkning enligt 26 §

framställts inom tid som där sägs, framställts inom tid som där sägs, är

vare rätten till talan mot fraktföra- rätten till talan mot fraktföraren

ren förlorad, utan så är att han för- förlorad, utan så är att han förfarit

farit svikligen. svikligen.

28 §. 28 §•

Talan om ansvarighet skall föras Talan om ansvarighet enligt detta

vid rätten i den ort, där fraktföraren kapitel skall föras vid rätten i den

har sitt hemvist, där hans liuvudkon- ort, där fraktföraren har sitt hem
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tor eller det kontor finnes, genom

vars medverkan avtalet slutits, eller

ock på bestämmelseorten.

29 §.

Varder ej talan om ansvarighet

anhängiggjord inom två år från luftfartygets

ankomst till bestämmelseorten

eller från den dag, då det skolat

anlända eller då befordringen avbröts,

vare rätten till talan förlorad.

30 §.

Skall befordran, som enligt vad

därom avtalats är att anse såsom en

enhet, utföras av flera fraktförare var

efter annan, vare envar av dem, sedan

han mottagit passageraren, det

inskrivna resgodset eller godset, ansvarig

för den del av befordringen,

vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods

eller gods må avsändaren jämväl

hålla sig till den förste fraktföraren

och den som äger utfå godset till den

siste, ändå att skadan eller dröjsmålet

inträffat, medan godset var

i annan fraktförares vård. Äro två

fraktförare ansvariga efter vad nu

sagts, svare de en för båda och båda

för en.

vist, där hans huvudkontor eller det

kontor finnes, genom vars medverkan

avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten.

Talan må icke föras annat än vid

svensk domstol eller domstol i annan

till Warszawakonventionen ansluten

stat, med mindre enligt avtalet

avgångsorten eller bestämmelseorten

är belägen i stat som ej biträtt

konventionen.

29 §.

Voekes ej talan om ansvarighet

inom två år från luftfartygets ankomst

till bestämmelseorten eller

från den dag, då det skolat anlända

eller då befordringen avbröts, är rätten

till talan förlorad.

30 §.

Skall befordran, som enligt vad

därom avtalats är att anse såsom en

enhet, utföras av flera fraktförare

var efter annan, är envar av dem,

sedan han mottagit passageraren, det

inskrivna resgodset eller godset, ansvarig

för den del av befordringen,

vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods

eller gods må avsändaren jämväl hålla

sig till den förste fraktföraren och

den som äger utfå godset till den siste,

ändå att förlusten, minskningen,

skadan eller dröjsmålet inträffat medan

godset var i annan fraktförares

vård. Äro två fraktförare ansvariga

efter vad nu sagts, skola de svara

en för båda och båda för en.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse)

Sammansatt befordran

31 §.

Där befordran skall utföras delvis

med luftfartyg och delvis med annat

befordringsmedel, vare denna lag

tillämplig allenast beträffande luftbefordringen.

Villkor, som avser befordringen

med annat befordringsmedel, må intagas

i luftbefordringshandlingen.

Särskilda bestämmelser

32 §.

Göres i befordringsavtal eller eljest

innan skada timat, med avvikelse

från vad i denna lag stadgas,

förbehåll om tillämplig lag eller om

domstols behörighet, vare det förbehåll

utan verkan.

Skiljeavtal rörande skada som i

denna lag avses vare, där avtalet

träffats innan skadan timade, ej gällande

med mindre avtalet angår befordran

av gods samt skiljemannaförfarandet

skall äga rum i stat som är

ansluten till den i Warschau den 12

oktober 1929 avslutade konventionen

om internationell luftbefordran, inom

en i 28 § avsedd domstols domvärjo

och med tillämpning av vad lagen i

sådan stat stadgar om luftbefordran

som i konventionen avses.

33 §.

Bestämmelserna i denna lag skola

äga tillämpning jämväl å internationell

luftbefordran, vad i 24 $ stadgas

dock allenast där enligt i allmänhet

gällande regler svensk lag skall

komma till användning. Har stat,

som är ansluten till den i 32 § omför
-

(Föreslagen lydelse)

Sammansatt befordran

31 §.

Där befordran skall utföras delvis

med luftfartyg och delvis med annat

befordringsmedel, gälla bestämmelserna

i detta kapitel allenast beträffande

luftbefordringen.

Villkor, som avser befordringen

med annat befordringsmedel, må intagas

i luftbefordringshandlingen.

Övriga bestämmelser

32 §.

Göres i befordringsavtal eller eljest

innan skada timat, med avvikelse

från vad i detta kapitel stadgas,

förbehåll om tillämplig lag eller om

domstols behörighet, är förbehållet

utan verkan.

Har skiljeavtal i fråga om befordran

av gods träffats innan skada timat,

skall det dock, utan hinder av

vad i första stycket sägs, gälla såframt

skilj emannaförfarandet skall

äga rum inom en i 28 § avsedd domstols

domvärjo och tvistefrågan, såvitt

Warszawakonventionen är tilllämplig

därå, skall prövas i överensstämmelse

med konventionens bestämmelser.

33 §.

I fråga om bcfordringslxandling

som utfärdats utom riket eller som

avser internationell befordran skall i

3 § första stycket under c), i § första

stycket under c) eller 8 § under

c) stadgad fordran å meddelande anses

uppfylld, när handlingen innehål
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse)

mälda konventionen, avgivit sådan

förklaring, som avses i tilläggsprotokollet

till samma konvention, skall

lagen ej äga tillämpning å internationell

luftbefordran, som utföres omedelbart

av den staten.

Vid internationell luftbefordran

skola de i 22 § angivna penningbeloppen

avse kronor i guld.

34 §.

Såvitt angår inrikes luftbefordran,

äger Konungen meddela bestämmelser

avvikande från vad i 3 § första

stycket, 4 § andra stycket samt 8 §

stadgas angående biljett, resgodsbevis

och flygfraktsedel.

(Jfr 33 § första stycket)

(Föreslagen lydelse)

ler uppgift om att befordringen kan

vara underkastad Warszawakonventionen

och att denna i regel begränsar

fraktförarens ansvarighet i de

fall, som angivas i det lagrum varom

fråga är.

Är vid internationell luftbefordran

den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten

belägen i stat som

icke biträtt Warszawakonventionen,

äger fraktföraren, ändå att befordringshandlingen

icke innehåller meddelande

som avses i första stycket,

åberopa sådan begränsning av ansvarigheten

som stadgas i 22 §.

34 §.

Såvitt angår inrikes luftbefordran,

vid vilken mellanlandning utom riket

ej avses skola äga rum, äger Konungen

meddela bestämmelser, avvikande

från vad i 3, 4, 8 och 9 §§

stadgas angående biljett, resgodsbevis

och flygfraktsedel.

35 §.

Har stat, då den biträdde den i

Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade

konventionen om internationell

luftbefordran, avgivit förklaring

som avses i tilläggsprotokollet till

samma konvention, skola bestämmelserna

i detta kapitel ej äga tillämpning

å internationell luftbefordran,

som utföres omedelbart av den staten

eller av territorium för vars utländska

angelägenheter den staten

svarar.

Såframt cn till den reviderade konventionen

ansluten stat förklarat, att

konventionen icke skall gälla luftbefordran,

som utföres för dess militä
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ra myndigheter ombord å luftfartyg

vilka äro registrerade i den staten

och vilkas hela lastförmåga reserverats

av dessa myndigheter eller för

deras räkning, skola bestämmelserna

i detta kapitel ej heller äga tillämpning

å sådan befordran.

15 KAP.

1 §•

I fråga----— Konungen bemyndigar.

Vad i 10 kap. 3 § ävensom 11

kap. 2 § första och tredje styckena

samt 13 § är stadgat med avseende å

civil luftfart skall dock gälla jämväl

i fall som avses i första stycket.

Vad i 9 kap. och 10 kap. 3 § ävensom

11 kap. 2 § första och tredje

styckena samt 13 § är stadgat med

avseende å civil luftfart skall dock

gälla jämväl i fall som avses i första

stycket.

Beträffande ikraftträdandet av denna lag skall iakttagas följande.

Därest Konungen förordnar att luftfartslagen skall träda i kraft innan det

i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet ratificerats av Sverige

och trätt i kraft, skall den äldre lydelsen av 1 kap. 4 §, 9 kap. och 15 kap.

1 § gälla intill dess Konungen annorledes förordnar. I förordnandet om luftfartslagens

ikraftträdande angives, vilken lydelse av ifrågavarande lagrum

som skall gälla.

Då 1 kap. 4 §, 9 kap. och 15 kap. 1 § i nya lydelsen träda i kraft, skall lagen

den 5 mars 1937 (nr 73) om befordran med luftfartyg upphöra att gälla.

Å befordran med luftfartyg mellan riket och främmande stat, som biträtt

den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade konventionen om internationell

luftbefordran men icke den reviderade konventionen, skall dock äldre

lag fortfarande tillämpas, så länge den ursprungliga konventionen ännu

gäller mellan riket och sådan främmande stat. Vad nu sagts skall ock gälla

i fråga om luftbefordran mellan utrikes orter, såframt avgångsorten och bestämmelseorten

båda äro belägna i en och samma främmande stat varom i

föregående punkt sägs och mellanlandning avses skola ske här i riket eller

i annan stat, så ock där avgångsorten eller bestämmelseorten är belägen i

främmande stat som avses i föregående punkt och den andra av dessa orter

ligger i annan sådan stat eller i stat som biträtt den reviderade konventionen.

Upphör den ursprungliga konventionen på grund av uppsägning från

svensk sida att gälla mellan riket och främmande stat som förut sagts,

kungöres detta offentligen av Konungen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 9 oktober 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell,

Lindholm, Kling, Edenman, Netzén, af Gei jer stam.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ng lagstiftning

angående befordran med luftfartyg samt anför därvid följande.

Den 28 september 1955 avslutades i Haag ett protokoll innebärande ändring

av den i Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknade konventionen

rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell

luftbefordran. Nämnda konvention kallas i det följande Warszawakonventionen;

protokollet benämnes Haagprotokollet. Detta protokoll,

som innehåller förbehåll för ratifikation, undertecknades samma dag av

ett flertal stater, däribland Sverige.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 januari 1956 uppdrog

chefen för justitiedepartementet åt hovrättsrådet i Svea hovrätt K. J. E.

Sidenbladh att, i samråd med f. d. hovrättsrådet och divisionsordföranden

i samma hovrätt H. Chr. Wikander, utarbeta förslag till den lagstiftning

som krävdes för Sveriges ratifikation av det i Haag avslutade protokollet.

Utredningsmannen, som i samband med utredningsarbetet deltagit i överläggningar

med företrädare för Danmark, Finland, Island och Norge, har

avgivit ett den 5 juli 1957 dagtecknat betänkande med förslag till reviderad

lagstiftning om befordran med luftfartyg (stencilerat). Vid betänkandet

fogat förslag till lag om befordran med luftfartyg torde få fogas såsom bilaga

till statsrådsprotokollet (Bilaga B). Betänkandet åtföljdes av en under

utredningsarbetet uppgjord svensk översättning av det i Haag avslutade

protokollet, vilken efter företagna mindre jämkningar tillika med de

franska och engelska texterna av protokollet jämväl torde få fogas såsom

bilaga till statsrådsprotokollet (Bilaga C).1 Vid nämnda protokoll torde också

få fogas en sammanställning av den på franska avfattade Warszawakonventionen,

frånsett slutbestämmelserna, med de genom Haagprotokollet företagna

ändringarna, likaså jämte svensk översättning (Bilaga D).

över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av Göta hovrätt,

hovrätten för övre Norrland, luftfartsstyrelsen, kommerskollegium, Stockholms

handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg,

handelskammaren i Gävle, riksbanksfullmäktige, styrelsen för Sveriges

advokatsamfund, Aktiebolaget Aerotransport, vilket som eget yttran
1

Bilaga C har här uteslutits. Den är likalydanile med det vid propositionen fogade protokollet

jämte översättning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1960

47

de åberopat ett av Scandinavian Airlines System (SAS) avgivet utlåtande,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska flygförsäkringspoolen och

Svenska bankföreningen. Tillfälle att avgiva utlåtande över betänkandet har

beretts även Linjeflyg aktiebolag och Östermans aero aktiebolag, vilka emellertid

icke inkommit med något yttrande.

Sedan ärendet varit föremål för övervägande inom justitiedepartementet,

anhåller jag nu att få upptaga det till behandling.

Huvudgrunderna för lagstiftningen om befordran med luftfartyg

Warszawakonventionen och Haagprotokollets tillkomst. Genom Warszawakonventionen

(SO 1937 nr 19) har tillskapats en reglering av internationell

luftbefordran av passagerare, resgods och gods, som utföres mot vederlag

eller ock vederlagsfritt av lufttrafikföretag (art. 1 första stycket). Inom konventionens

tillämpningsområde faller dels befordran mellan olika fördragsslutande

stater, dels också befordran med avgångsort och bestämmelseort

i en och samma fördragsslutande stat, såframt mellanlandning avses skola

äga rum i annan stat, vare sig denna biträtt konventionen eller icke (art. 1

andra stycket). Konventionen innehåller bestämmelser rörande olika befordringshandlingar,

nämligen biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel,

och meddelar i anslutning till dessa bestämmelser bl. a. vissa regler om

avsändarens förfoganderätt i fråga om gods (art. 3—16). Vidare upptager

konventionen stadganden om fraktförarens ansvarighet (art. 17—30). Denna

ansvarighet är begränsad till vissa belopp (art. 22), men i gengäld åligger

det fraktföraren att utge skadeersättning, såvida han ej kan visa

att han är fri från vållande till skadan (art. 20). Fraktföraren kan ej

friskriva sig från den i konventionen stadgade ansvarigheten (art. 23).

Talan må väckas endast vid domstol å vissa orter (art. 28). Av konventionens

innehåll i övrigt må här nämnas regler om sammansatt befordran (art.

31) samt vissa undantag från konventionen i fråga om post och befordran

av mer ovanlig karaktär (art. 2, 34). Genom ett särskilt tilläggsprotokoll

till art. 2 har det gjorts möjligt för stater att, då de biträder konventionen,

undantaga viss statlig befordran från konventionens tillämpningsområde.

Warszawakonventionen införlivades med svensk rätt genom lagen den 5

mars 1937 (nr 73) om befordran med luftfartyg. Denna lag tillkom efter

nordiskt samarbete. Motsvarande lagar är i Danmark lov den 7 maj 1937

om befordring med luftfart0j, i Finland lag den 3 juli 1937 om befordran

med luftfartyg och i Norge lov den 12 juni 1936 om befordring med luftfartåier.

Island har, ehuru anslutet till Warszawakonventionen, icke någon

särskild lag i ämnet.

Konventionen har för övrigt godtagits av de flesta av världens nationer.

De till konventionen icke anslutna staterna återfinnes företrädesvis i Främre

Orienten samt Syd- och Centralamerika.

Sedan från olika håll önskemål framställts om en förbättrad reglering av

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 3''i år 1960

internationell luftbefordran, påbörjades ett långvarigt arbete i ämnet. Detta

utfördes främst inom den redan före konventionens tillkomst inrättade

och ännu år 1946 verksamma Comité International technique d’experts

juridiques aériens (CITEJA) samt därefter inom Internationella civila luftfartsorganisationen

(ICAO). Man var under detta arbete icke främmande

för tanken att ersätta Warszawakonventionen med en helt ny konvention,

och upprepade utkast till en sådan framlades, senast av en inom ICAO tillsatt

underkommitté, som sammanträdde i Paris i januari 1952. Då ICAO:s

juridiska kommitté i augusti 1953 samlades i Rio de Janeiro till sin nionde

session, övergavs emellertid tanken på en totalrevision och man utarbetade

ett förslag till protokoll rörande ändring av Warszawakonventionen. På inbjudan

av den nederländska regeringen sammankallades härefter i september

1955 under ICAO:s ledning en internationell luftprivaträttskonferens i

Haag med uppgift att slutföra behandlingen av ärendet. Denna konferens

ledde till avslutande av Haagprotokollet den 28 september 1955.

Haagprotokollet består av tre kapitel. Kap. I innehåller ändringar i 15 av

Warszawakonventionens 41 artiklar och upptager därjämte två nya artiklar.

Kap. II, som omfattar allenast art. XVIII, anger den reviderade konventionens

tillämpningsområde enligt samma princip som gäller för den ursprungliga

Warszawakonventionen, innebärande att konventionen är tillämplig antingen

om avgångsorten och bestämmelseorten är belägna på skilda till protokollet

anslutna staters territorier eller om de är belägna på en enda sådan

stats territorium och mellanlandning avses skola äga rum på vilken som

helst annan stats territorium. Kap. III upptager slutbestämmelser. Av dessa

må nämnas art. XIX, som föreskriver, att konventionen och Haagprotokollet

mellan stater som biträtt protokollet skall betraktas och tolkas såsom ett

enda instrument samt kallas Warszawakonventionen, reviderad i Haag 1955.

Art XXII uppställer såsom villkor för att protokollet skall träda i kraft, att

30 signatärstater skall ha deponerat sina ratifikationsinstrument. För dessa

stater träder protokollet i kraft på nittionde dagen efter depositionen av det

trettionde ratifikationsinstrumentet. Beträffande senare ratificerande stater

skall protokollet träda i kraft 90 dagar efter det ratifikationsinstrumentet

deponerats.

Medan Warszawakonventionen i den officiella versionen föreligger endast

på franska språket, har Haagprotokollet avfattats i tre autentiska texter,

upprättade på franska, engelska och spanska språken. Vid skiljaktighet mellan

texterna skall den text som upprättats på franska äga vitsord.

Haagprotokollet har, såvitt känt, hittills undertecknats av 34 stater, däribland

även Danmark och Norge, samt ratificerats av tretton stater.

Utredningsmannen. Utredningsmannen har framhållit, att när det gällde

att införliva Warszawakonventionen med nordisk rätt två skilda tillvägagångssätt

var under övervägande. Å ena sidan gjordes försök att omstöpa

konventionens innehåll i svensk lagstil. A andra sidan prövades tillvägagångssättet

att upptaga konventionens innehåll mera oförändrat i en i di
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

rekt anslutning till konventionen utarbetad lagtext. De svenska, danska och

finska luftbefordringslagarna är tillkomna enligt den senare metoden, och

de överensstämmer mycket nära med varandra. Den norska lagen åter

innehåller motsvarighet blott till vissa delar av de andra lagarna. Vad dessa

lagar i övrigt i huvudsak innehåller har emellertid genom en kongelig resolusjon

av den 27 augusti 1937 gjorts tillämpligt på internationell luftbefordran.

Till följd härav överensstämmer norsk rätt i allt väsentligt med

övrig nordisk rätt på det område som regleras av Warszawakonventionen.

Angående det sätt, på vilket Haagprotokollet bör införlivas med nordisk

rätt, har utredningsmannen anfört, att man å norsk sida ifrågasatt att man

borde, oberoende av hur nu gällande lagstiftning vore uppställd, utarbeta

nya lagar om luftbefordran och därvid icke vara alltför bunden av konventionens

uppställning. Å svensk, dansk och finsk sida har man emellertid enligt

utredningsmannen föredragit att bibehålla den direkta anslutningen mellan

konventionen och den nationella lagen och förordat, att man med gällande

rätt som utgångspunkt endast vidtager sådana ändringar, som föranledes

av Haagprotokollets innehåll eller som eljest får anses påkallade med hänsyn

till vunnen erfarenhet av hur konventionen rätteligen bör tolkas. I enlighet

härmed har utredningsmannen i sitt betänkande framlagt förslag

till en ny lag om luftbefordran, avfattad i största möjliga överensstämmelse

med lagen den 5 mars 1937.

Utredningsmannen har emellertid framhållit, att det redan under arbetet

med den nya svenska luftfartslagen har varit på tal att lagarna om luftbefordran

borde inarbetas i de nordiska luftfartslagarna och där ingå såsom

9 kap. Han har erinrat om att 9 kap. i den svenska luftfartslagen den 6 juni

1957 (nr 297) upptager allenast en hänvisning, att angående befordran med

luftfartyg av passagerare, resgods eller gods, vilken utföres mot vederlag

eller av lufttrafikföretag verkställes vederlagsfritt, stadgas i lagen om befordran

med luftfartyg. Vid de nordiska förhandlingarna framfördes från

svensk sida förslag att luftbefordringslagarna borde på nu angivet sätt inarbetas

i de skilda ländernas luftfartslagar. Anslutning till denna tanke

vanns dock icke, varför utredningsmannen ansett sig böra, som nyss nämnts,

utarbeta förslag till en särskild lag om luftbefordran. Skulle man emellertid

å svensk sida föredraga att intaga bestämmelserna om luftbefordran i luftfartslagen,

torde enligt utredningsmannen den föreslagna lagen, vid det

förhållandet att luftfartslagen använder särskild paragrafering inom varje

kapitel, med allenast obetydliga jämkningar av redaktionell art kunna upptagas

såsom 9 kap. i luftfartslagen.

Utredningsmannens förslag innehåller lika litet som nu gällande lag om

befordran med luftfartyg bestämmelser om försäkring eller annan säkerhet

för fraktförarens ansvarighet. Vid de nordiska överläggningarna rörande

Haagprotokollet ansågs i allmänhet, enligt vad utredningsmannen anfört, att

denna fråga icke borde upptagas till behandling i nu förevarande sammanhang

utan först i samband med lagstiftning om skada, som tillfogas tredje

man på jordytan genom luftfartyg. Utredningsmannen har beaktat alt det

4 Iiihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 34

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1960

under arbetet med förslag till luftfartslag framhållits såväl av lagrådet som

av departementschefen och riksdagens första lagutskott, att frågan om trafikförsäkring

eller annan säkerhet för flygpassagerare m. fl. får anses angelägen

och av väsentlig betydelse. Under föreliggande förhållanden har emellertid

utredningsmannen ansett, att en lösning av denna fråga icke bör

eftersträvas såsom ett led i lagstiftningen om befordran med luftfartyg.

Remissyttrandena. Det av utredningsmannen framlagda förslaget har i

princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga avgivna remissyttranden.

Frågan huruvida de nya bestämmelserna bör inarbetas i luftfartslagen

eller avfattas såsom en särskild lag har berörts i ett par remissyttranden.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund uttalar sålunda, att den icke kan

finna något som i och för sig skulle hindra att den nya lagen inarbetas i

luftfartslagen, men eftersom ett dylikt förfaringssätt — utan att några mera

påtagliga praktiska fördelar är påvisbara — dels skulle innebära en ändring

i förhållande till det hittills tillämpade systemet och dels skulle medföra en

avvikelse från övriga nordiska länders lagstiftning på området, vill styrelsen

i detta avseende tillstyrka utredningsmannens förslag såsom det föreligger

Handelskammaren i Göteborg ger uttryck för en liknande inställning, då

den yttrar att det knappast kan vålla någon större olägenhet att bibehålla

bestämmelserna som en särskild lag och att därigenom överensstämmelse

vmnes med lagstiftningen i de övriga nordiska länderna.

De sistnämnda båda remissinstanserna berör även frågan om försäkring

eller annan säkerhet för fraktförarens ansvarighet. Handelskammaren säger

sig kunna förstå de motiv, som anförts för att tills vidare lämna denna

fråga utanför den nu aktuella lagstiftningen, men vill dock framhålla önskvärdheten

av att spörsmålen härom snarast möjligt blir föremål för reglering

i lag. Även advokatsamfundets styrelse finner det angeläget och av väsentlig

betydelse att frågan om trafikförsäkring eller annan säkerhet för

^passagerare snarast blir löst, men är ense med utredningsmannen om

att detta icke lämpligen bör ske i förevarande sammanhang.

Slutligen må nämnas, att Stockholms handelskammare framhåller den

särskilda vikten av att en svensk lagtext av här ifrågavarande slag om möjligt

gores så klar och tydlig att den, oberoende av förefintliga motiv och

lagens tillkomsthistoria över huvud taget, icke kan föranleda missförstånd.

Enligt handelskammarens mening gäller det här en lag, som kan väntas bli

loremal for intresse i den internationella lufträttslitteraturen ävensom för

tolkmng och tillämpning av domstolar i andra länder, där man på sina håll

ar främmande for att tillägga förarbetena till en lag den betydelse som man

har i landet är benägen att tillerkänna dem.

Departementschefen. Då ny luftfartslagstiftning genomfördes vid 1957 års

riksdag, lamnades frågan om utformningen av luftbefordringsreglerna öppen.

I luftfartslagen upptogs ett särskilt kapitel, 9 kap., med rubriken »Om

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960

51

befordran med luftfartyg», men i detta kapitel infördes endast en hänvisning

till 1937 års lag om befordran med luftfartyg. Det förutsattes emellertid,

att lagstiftningen om luftbefordran inom kort skulle upptagas till revision

i anslutning till de ändringar i 1929 års Warszawakonvention angående

internationell luftbefordran som upptagits i det år 1955 i Haag avslutade

protokollet.

Den nu verkställda utredningen i ämnet har skett i nära samråd med

de övriga nordiska länderna. Sådant samråd har påkallats bl. a. med hänsyn

till det nordiska luftfartssamarbete som sker genom SAS. I själva verket är

det nödvändigt att förevarande lagstiftningsfråga löses på ett i huvudsak

likartat sätt i de nordiska länderna. Det samråd som ägt rum på utredningsstadiet

har med hänsyn härtill fullföljts under departementsbehandlingen.

Förhandlingar mellan representanter för vederbörande departement har sålunda

ägt rum i Stockholm den 20 och den 21 januari 1958. Vid dessa förhandlingar

har dryftats bl. a. spörsmål, som framkommit vid den svenska

remissbehandlingen. Det synes nu finnas förutsättningar att få till stånd en

gemensam nordisk lagstiftning på grundval av de principer som kommit

till uttryck i den genom Haagprotokollet reviderade Warszawakonventionen.

De hittills skedda ratifikationerna och vad som upplysts angående arbetet

med att införliva Haagprotokollet med olika staters rätt ger vid handen, att

det nu är en lämplig tidpunkt att för riksdagen framlägga förslag till den

lagstiftning som erfordras för att Sverige, i likhet med vad som förberedes

i de övriga nordiska länderna, skall kunna ratificera protokollet.

Såsom min företrädare i ämbetet anförde i propositionen med förslag till

luftfartslag och riksdagen ytterligare betonade, är det angeläget att få till

stånd en ändamålsenlig lösning av frågan om försäkring för skada, som tillfogas

passagerare i luftfartyg eller gods som befordras med luftfartyg.

Denna fråga kan dock ej upptagas i förevarande sammanhang, bl. a. av den

anledningen att även i detta avseende påkallas nordiska överläggningar. Frågan

om trafikförsäkring å luftfartyg står emellertid främst på arbetsprogrammet

för det fortsatta nordiska lagsamarbetet på lufträttens område.

De svenska lagbestämmelserna om luftbefordran torde, såsom utredningsmannen

föreslagit, lämpligen böra utformas i så nära anslutning som möjligt

till den reviderade Warszawakonventionens uppställning. Jag vill emellertid

förorda, att bestämmelserna upptages i luftfartslagens 9 kap. och

icke i en särskild lag. Vid de nordiska dcpartementsöverläggningarna har

enighet vunnits om en sådan ordning, vilken synes mig vara ändamålsenlig.

Denna omflyttning påkallar vissa ändringar i den av utredningsmannen

föreslagna lagtexten, som även eljest torde få underkastas vissa huvudsakligen

formella jämkningar.

Speciell motivering

I enlighet med vad förut anförts har upprättats förslag till lag om ändring

i luftfartslagen. Beträffande de särskilda bestämmelserna i förslaget får jag,

utöver vad som framgår av den föregående framställningen, anföra följande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

1 KAP.

4 §.

I 33 § i nu gällande luftbefordringslag stadgas, att bestämmelserna i lagen

skall med vissa närmare angivna förbehåll äga tillämpning jämväl å internationell

luftbefordran. Detta stadgande bör jämföras med de förut angivna

bestämmelserna i Warszawakonventionen art. 1 om konventionens tillämpningsområde.

Till följd av det nyss återgivna stadgandet i 33 § är lagen tilllämplig

å all luftbefordran mellan skilda stater, vare sig befordringen utgör

sådan internationell befordran som konventionen omfattar eller icke.

Utredningsmannen har i sitt förslag till lag om befordran med luftfartyg

i 1 § andra stycket upptagit ett stadgande av innehåll, att bestämmelserna

i luftbefordringslagen skall äga tillämpning jämväl å internationell luftbefordran,

såvitt ej annat följer av vad lagen i övrigt innehåller, samt i anslutning

därtill anfört:

Stadgandet i 33 § i gällande lag är underkastat vissa modifikationer. Sålunda

skall vad i 24 § stadgas äga tillämpning å internationell befordran

blott i vissa fall. Vidare meddelas en undantagsbestämmelse för sådan internationell

luftbefordran, som jämlikt avgivna reservationer icke faller

under Warszawakonventionen, samt en särskild regel om beräkning av

gränserna för fraktförarens ansvarighet vid internationell luftbefordran i

allmänhet.

Ett annat stadgande av beskaffenhet att kunna föranleda, att inrikes och

internationell befordran underkastas skilda regler, återfinnes i 34 § luftbefordringslagen.

Denna paragraf upptager nämligen en fullmakt för Konungen

att meddela vissa särregler i fråga om inrikes luftbefordran.

Vid de nordiska överläggningarna visade det sig, att man i varje fall å

dansk och norsk sida icke önskade behålla 24 §; se härom i det följande

vid 34 §. Behov av 34 § i gällande lag ansågs allmänt ej längre föreligga, till

följd varav särskilda regler icke längre vore erforderliga för inrikes utan

endast för internationell luftbefordran. Man utgick från att de särregler,

som således alltfort kunde vara påkallade, kunde upptagas bland de avslutande

särskilda bestämmelserna i de nya lagtexterna utan hinder av den allmänna

formuleringen av ifrågavarande stycke. I förslaget har dock ett förbehåll

för sådana särregler ansetts böra upptagas i stycket.

SAS anför betänkligheter i fråga om de föreslagna bestämmelsernas tilllämpningsområde

och förordar, att hela frågan om nordisk reglering av

fraktförares ansvar för passagerare, resgods och gods vid internationell befordran

utanför konventionens tillämpningsområde ävensom vid inrikesbefordran

i vissa andra länder göres till föremål för ytterligare utredning

och övervägande, innan man ånyo lagfäster det nu gällande systemet, vilket

SAS finner kunna leda till icke önskvärda konsekvenser. SAS anför härom

närmare:

Stater, som anslutit sig till Warszawakonventionen, ha i många fall inskränkt

sig till att med sitt nationella rättssystem införliva konventionen

såsom sådan. Härigenom ha konventionsreglerna gjorts tillämpliga allenast

å internationell luftbefordran av beskaffenhet att omfattas av konventionens

definition å detta begrepp, sålunda å vad som ofta brukar — och nedan

kommer att —- benämnas Warszawatrafik. Andra stater åter ha icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

53.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960

blott accepterat Warszawakonventionen i enlighet med dess innehåll utan

därjämte, i samband med alt konventionen införlivats med deras nationella

rättssystem, utvidgat konventionsreglerna till att gälla ett vidare tillämpningsområde

än det i dem angivna. Till den senare gruppen stater hör Sverige,

vars nu gällande luftbefordringslag principiellt gjorts tillämplig dels å

all internationell luftbefordran, Warszawatrafik och icke-Warszawatrafik,

dels ock å inrikes luftbefordran.

Den ståndpunkt, Sverige sålunda intog, framstod vid tiden för Warsawakonventionens

införlivande med svensk rätt såsom utan vidare naturlig med

hänsyn till den relativt begränsade flygtrafik, som då förekom. Emellertid

har utvecklingen senare medfört en sådan förändring av flygtrafikens omfattning

och art, att det med fog synes kunna ifrågasättas, huruvida det

numera kan anses vara lämpligt att bibehålla en så omfattande generalisering

av konventionsreglernas tillämplighet. Väl torde en viss generalisering

alltjämt vara motiverad, exempelvis till den inhemska lufttrafiken,

men en utsträckning av konventionsreglerna till att gälla all internationell

icke-Warszawatrafik kan i dagens läge väcka vissa betänkligheter.

Vi bedriva numera i SAS en icke oväsentlig trafik av beskaffenhet att utgöra

icke-Warszawatrafik och äro därjämte i många fall indirekt engagerade

i sådan trafik på grund av s. k. interline agreements med utländska

flygföretag. I detta sammanhang framställer sig frågan, huruvida det är

med vår verksamhet och därtill knutna nationella intressen förenligt att i

de nya lagar, varigenom Haagprotokollet kommer att införlivas med nordisk‘lagstiftning,

fortsättningsvis göra konventionsreglerna undantagslöst

tillämpliga jämväl å sådan internationell lufttrafik, som icke utgör Warszawatrafik.

Detta skulle nämligen innebära, att vi — i motsats till flygföretag

hemmahörande i länder, som icke anslutit sig till konventionen eller

som anslutit sig till densamma utan att göra dess regler tillämpliga på ett

vidare område än Warszawatrafikens — i vissa fall ådroge oss ett fraktförareansvar,

som under föreliggande förhållanden kan framstå som obilligt.

Vi skulle därigenom icke blott betagas möjligheten att i större eller mindre

omfattning friskriva oss från fraktförareansvar i sådan icke-Warszawatrafik,

där detta stode vissa andra flygföretag öppet, utan även lätteligen

komma att ådraga oss obegränsat ansvar på grund av att i dokument, utfärdade

i icke konventionsanslutna länder, saknades klausul, som avses i det

föreliggande lagförslagets 3 § första stycket c), 4 § första stycket c) och 8 §

c) — jämförda med 33 §. Det är att märka, hurusom det i många fall ligger

utanför vår rådighet att tillse att dylika klausuler bli införda i dokument,

som under vissa förhållanden kunna gentemot oss åberopas såsom

föranledande obegränsat ansvar.

De betänkligheter, som nu framförts, belysas av följande exempel.

Antag att gods befordras flygledes från Santiago de Chile med Stockholm

som destinationsort via Montevideo (Chile och Uruguay äro ej anslutna till

konventionen). Den förste fraktföraren, ett chilenskt flygföretag, utställer

dokument gällande transporten till Stockholm med angivande av oss som

fraktförare''från Montevideo till Stockholm. Dokumentet innehåller i Chile

sedvanliga och där giltiga friskrivningsbeslämmclser men saknar i Chile

icke bruklig klausul av den beskaffenhet, som avses i 8 § c) i lagförslaget.

Godset förkommer eller skadas på sträckan Santiago—Montevideo. Vare sig

det aldrig blir omhändertaget av oss i Montevideo på grund av att det förkommit

före ankomsten dit, eller del överlämnas till oss i skadat skick och

vidarebefordras till Stockholm, skulle mottagaren kunna till domstol i

Stockholm instämma oss med yrkande om ersättning. Vi synas då kunna

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1960

bli ansvariga för vad som inträffat på sträckan Santiago—Montevideo, trots

friskrivningsklausulen i det i Santiago utställda dokumentet, och vår ansvarighet

lärer bli till beloppet obegränsad.

Antag nu att godset befordras flygledes på samma sträcka i motsatt riktning

samt förkommer eller skadas. Vi instämmas av mottagaren till domstol

i Santiago — bestämmelseorten — med yrkande om ersättning. Dokumentet,

utställt av oss, innehåller ingen friskrivningsklausul, ty vi "äro enligt lagförslaget

icke berättigade till friskrivning, ehuru det gäller icke-Warszawatrafik.

Däremot finnes klausul enligt lagförslagets 8 § c). Den frågan inställer

sig nu, om domstolen i Santiago" kan förväntas respektera ett vårt

yrkande om ansvarsbegränsning på grund av den svenska lagens med konventionens

överensstämmande limiter. Domstolen saknar ju regelmässigt

anledning tillämpa dessa och rör sig sannolikt vanligen med alternativen

friskrivning resp. obegränsat ansvar.

Konventionens forumbestämmelser i art. 28 anvisa såsom behöriga fora

allenast domstolar i till konventionen anslutna stater. Denna begränsning

har icke medtagits vare sig i nu gällande svenska luftbefordringslag eller "i

lagförslaget, vilket förhållande med dessa lagars vidsträcktare tillämplighetsområde

i och för sig kan vara naturligt. Men därigenom skapas onekligen

risk för att vi underkastas eu rättstillämpning, som kan innebära väsentligt

större risker än dem som i avseende, varom nu är fråga, föreligga

enligt konventionen, och man frågar sig om detta icke för vårt vidkommande

skulle kunna innebära en obillig belastning.

För att därefter övergå till ett exempel, som belyser läget ur utländska

flygföretags synpunkt, antages nu, att ett chilenskt flygföretag åtager sig

befordra eu passagerare från Santiago till Stockholm. Passageraren avses

skola flyga till Montevideo med chilenskt flygplan, varefter befordringen

där skall övertagas av oss. Biljetten utställes i enlighet härmed i Santiago och

innehåller en enligt chilensk rätt tillåten friskrivningsklausul. (Normalt

utbytes biljetten i Montevideo mot ny sådan enligt vårt formulär.) Passageraren

omkommer på sträckan Santiago—Montevideo. Talan om ersättning

anhängiggöres mot det chilenska flygföretaget i bestämmelseorten Stockholm,

som enligt svensk lag är behörigt forum. Den i Santiago utställda

biljetten innehåller ej klausul enligt lagförslagets 3 § första stycket c) _

jämförd med 33 §. Man frågar sig, om det kan vara lämpligt att svaranden

med tillämpning av svensk lag förpliktas betala ersättning utan hänsyn till

friskrivningsklausulen och därtill utan limit.

Uppmärksammas bör också trafik i utlandet av beskaffenhet att där utgöra

inrikesfart. Viss sådan trafik bedrives redan nu av oss i Västtyskland,

och man kar, ej utesluta möjligheten av att vi framdeles kunna komma att

ombesörja inrikesflygning i vissa andra länder. I den mån dessa icke skulle

vara anslutna till konventionen eller ej ha utsträckt konventionsreglernas

tillämplighet till att gälla inrikesfart, framstår det då såsom uppenbarligen

önskvärt, att vi i avseende å sådan trafik, som nu avses, skola äga den avtalsfrihet,

som kan vara förenlig med vederbörande utländska stats rättsregler.

Departementschefen. Haagprotokollet innebär icke någon saklig förändring

i de i Warszawakonventionen art. 1 upptagna reglerna om konventionens

tillämpningsområde; se protokollet art. XVIII. Ej heller innebär protokollet

ändring i konventionen art. 28. Denna artikel, till vilken jag återkommer

vid 9 kap. 28 §, innehåller stadgande att talan om ansvarighet skall

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj. ts proposition nr 3t år 1960

föras inom konventionsstats territorium antingen där fraktföraren har sitt

hemvist eller där hans huvudkontor eller det kontor finnes, genom vars

medverkan befordringsavtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten.

Jämlikt konventionen kan det alltså ankomma på svensk domstol att i enlighet

med den med konventionen överensstämmande svenska lagen avgöra

tvist med anledning av luftbefordran, som utförts utom riket med utländskt

luftfartyg. Det mest sannolika fallet härvidlag torde vara, att flygningens

bestämmelseort är svensk. Tänkbara är emellertid även andra fall, exempelvis

där anknytningen till Sverige ligger däri, att biljetten eller flygfraktsedeln

utfärdats här i landet, medan hefordringen skett mellan två främmande

stater utan mellanlandning inom svenskt område.

Enligt 33 § i gällande lag om luftbefordran skall lagens bestämmelser i

princip äga tillämpning å internationell luftbefordran, utan att därvid gjorts

något förbehåll om att Warszawakonventionen skall vara tillämplig å befordringen.

Vid tillkomsten av lagen ansågs frågan om lagens tillämpning

å internationell icke-konventionstrafik äga övervägande teoretiskt intresse.

Detta förhållande har emellertid ändrats i och med att den nordiska luftfarten

utvecklat sig till ett världsomspännande trafiknät. Frågan i vad mån

svensk lag är tillämplig å internationell luftbefordran, som ej faller under

konventionen, torde vara att bedöma enligt den internationella privaträttens

grundsatser. Innebörden härav på förevarande rättsområde är svår att fastställa.

Det får i rättstillämpningen i varje särskilt fall bedömas vilka anknytningsfakta

som bör föranleda tillämpning av de svenska luftbefordringsbestämmelserna.

Härvid kan måhända även andra omständigheter än

sådana som nämnes i art. 28 i konventionen bli av betydelse, t. ex. fraktförarens

eller luftfartygets nationalitet. Det må framhållas, att betydelsen

av dessa frågor minskas i den mån alltflera stater ansluter sig till konventionen.

Beaktas bär även, att jämväl i fråga om befordran, som ej är

underkastad Warszawakonventionen, dennas bestämmelser kan bli att tilllämpa

enligt klausuler i befordringsavtalen.

Den ordning som enligt vad nu anförts gäller i fråga om de svenska luftbefordringsbestämmelsernas

tillämplighet utom riket påverkas ej av att

Sverige övergår till den reviderade konventionen. Svensk lag kan sålunda

även i fortsättningen bli tillämplig vid luftfart utom riket oberoende av

luftfartygets nationalitet. Om nu bestämmelserna om luftbefordran infogas i

luftfartslagen, synes i lagens inledande kapitel böra införas en bestämmelse,

som klargör detta förhållande. I 1 kap. 4 § stadgas nu att lagen i princip

gäller jämväl med avseende å svenskt luftfartyg vid luftfart utom riket, såvitt

det är förenligt med lag i främmande stat som efter överenskommelse

eller eljest är tillämplig. I ett nytt andra stycke i denna paragraf torde böra

stadgas, att bestämmelserna i 9 kap. är, ändå att luftfartyget ej är av svensk

nationalitet, tillämpliga jämväl vid luftfart utom riket, i den mån det följer

av överenskommelse med främmande stat eller eljest av allmänna rättsgrundsatser.

I sitt remissvar har SAS framhållit vissa olägenheter av att reglerna i

Warszawakonventionen göres tillämpliga även å sådan internationell luft
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

befordran, som ej omfattas av Warszawakonventionen. Dessa olägenheter

kan i väsentlig grad undgås genom vissa särbestämmelser, till vilka jag återkommer

vid 9 kap. 33 §. Med anledning av vad SAS anfört rörande den

svenska lagstiftningens tillämplighet å inrikes luftbefordran i främmande

stat vill jag endast framhålla, att regleringen beträffande sådan luftbefordran

helt synes ankomma på den främmande staten.

9 KAP.

Om befordran med luftfartyg

Enligt vad som anförts i den allmänna motiveringen föreslås, att bestämmelserna

om befordran med luftfartyg upptages i luftfartslagen såsom ett

nytt 9 kap., varvid den nuvarande hänvisningen till lagen om luftbefordran

utgår. Härutöver erfordras det redan i det föregående berörda tillägget till

1 kap. 4 § samt en jämkning i 15 kap. 1 §.

Bestämmelsernas tillämpningsområde

1 §•

I 1 § i nuvarande lag om luftbefordran stadgas, att lagen gäller befordran

med luftfartyg av passagerare, resgods eller gods, vilken utföres mot

vederlag eller av lufttrafikföretag verkställes vederlagsfritt. Detta stadgande

svarar nära mot första stycket av art. 1 i konventionen.

Konventionen art. 1 innehåller ytterligare två stycken. I andra stycket

upptages det i redogörelsen för konventionens innehåll berörda stadgandet

om konventionens tillämpningsområde. Tredje stycket, vilket äger motsvarighet

i gällande lag endast såtillvida som det i viss mån bildar bakgrund

till stadgandet i 30 § om genomgående befordran, innehåller att befordran

som skall utföras av flera fraktförare var efter annan anses, vare sig beträffande

befordringen slutits ett enda eller flera avtal, vid tillämpning av

konventionen såsom en enhet, där den av parterna så betraktats, samt att

befordringen icke förlorar sin internationella karaktär på den grund att ett

eller flera av avtalen i sin helhet skall fullgöras inom territorium, som är

underkastat en och samma fördragsslutande parts suveränitet, överhöghet,

mandat eller myndighet. Liksom andra stycket har tredje stycket genom

Haagprotokollet i viss mån jämkats, dock blott i formellt hänseende. Första

stycket kvarstår däremot utan varje ändring.

Utredningsmannen har i sitt förslag såsom 1 § upptagit ett stadgande,

omfattande tre stycken, av vilka det första överensstämmer med 1 § i gällande

lag. Utredningsmannen har anfört att det såväl under de internationella

övervägandena som vid de nordiska förhandlingarna har framgått, att

tiden ännu icke torde vara mogen att reglera vederlagsfri befordran, som

utföres av annan än lufttrafikföretag.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

I andra stycket har utredningsmannen upptagit det vid 1 kap. 4 § berörda

stadgandet om luftbefordringsbestämmelsernas tillämpningsområde.

I fråga om tredje stycket, som anger vad som skall förstås med uttrycket

»Warszawakonventionen», har utredningsmannen hänvisat till den i huvudgrunderna

för lagstiftningen återgivna art. XIX i Haagprotokollet, enligt

vilken konventionen och protokollet mellan stater som biträtt protokollet

skall betraktas och tolkas såsom ett enda instrument samt kallas Warszawakonventionen,

reviderad i Haag 1955. Utredningsmannen har vidare

anfört:

Förevarande lagförslag använder beteckningen Warszawakonventionen i

3, 4, 8, 32 och 33 §§. I 32 § avses därmed, såsom ock framgår av vad som

anföres vid paragrafen i fråga, uppenbarligen den reviderade konventionen.

Vad som skall förstås med Warszawakonventionen i de övriga nyss nämnda

paragraferna synes ej otvetydigt framgå av lydelsen av de mot dessa

paragrafer svarande art. 3, 4 och 8 i konventionen. Av sammanhanget torde

emellertid kunna slutas, att det även i dessa fall är fråga om den reviderade

konventionen.

Vid de nordiska överläggningarna ansågs det önskvärt, att man i de olika

luftfartslagarna meddelade en definition å vad som skall förstås med Warszawakonventionen.

En sådan definition torde utgöra en förutsättning för

den förkortade avfattning, som de nyss anförda paragraferna i förevarande

lagförslag erhållit. Det framhölls i synnerhet å dansk och norsk sida, att

de avslutande särskilda bestämmelserna vore den lämpliga platsen för definitionen.

Från svensk lagteknisk synpunkt torde emellertid en sådan lösning

knappast vara godtagbar, utan det synes riktigare att upptaga definitionen

i förevarande paragraf såsom ett särskilt stycke.

Till undvikande av varje oklarhet må i detta sammanhang nämnas, att

både den ursprungliga och den reviderade Warszawakonventionen omförmälas

i 35 § och i övergångsbestämmelserna. Genom det därvid använda uttryckssättet

torde det emellertid fullt tydligt angivas, vilken konvention

som åsyftas.

Vad SAS anför i samband med förevarande paragraf har återgivits vid

1 kap. 4 §.

Departementschefen. Första stycket i utredningsmannens förslag synes

böra upptagas i 9 kap. 1 § luftfartslagen med en redaktionell jämkning.

Andra stycket blir ersatt med det föreslagna tillägget till 1 kap. 4 § luftfartslagen.

Det av utredningsmannen föreslagna tredje stycket torde böra

bibehållas i förevarande paragraf med en jämkning av formell natur. Det

må erinras därom, att i departementsförslaget även 28 § omnämner Warszawakonventionen

.

2 §.

Gällande lag stadgar i 2 §, att lagen icke äger tillämpning å luftbefordran,

som utföres i enlighet med internationella överenskommelser om postbefordran,

samt ej heller å befordran, som verkstalles av lufttrafikföretag

såsom första försök i syfte att upprätta reguljär luftbefordringslinje, eller

å befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom

normal utövning av lufttrafik. Av innehållet i konventionen återger paragrafen

art. 2 andra stycket samt art. 34.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

Utredningsmannen har framhållit, att både art. 2 andra stycket och art.

34 i konventionen har blivit ändrade genom Haagprotokollet. Enligt art. II

i protokollet har art. 2 andra stycket fått lydelsen, att konventionen icke

gäller befordran av brev- och paketpost. Motsvarighet till detta stadgande

har av utredningsmannen upptagits såsom ett första stycke i förevarande

paragraf, varvid han icke funnit skäl föreligga att i lagtexten skilja mellan

brevpost och paketpost.

Konventionen art. 34 har ändrats genom protokollet art. XVI och innehåller

i svensk översättning numera endast, att bestämmelserna i art. 3—9

rörande befordringshandlingar icke skall äga tillämpning å befordran, som

utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning

av luftfartsverksamhet. Härvid är att märka, att användandet av ordet

»luftfartsverksamhet» i stället för »lufttrafik» allenast innebär en såsom

riktigare ansedd översättning av det såväl i Warszawakonventionen som

i protokollets franska text förekommande uttrycket »exploitation aérienne».

Utredningsmannen har upptagit denna nya lydelse av art. 34 såsom ett

andra stycke av förevarande paragraf.

Departementschefen. Vad utredningsmannen föreslagit ger ej anledning

till erinran; vissa jämkningar av formell natur torde dock böra vidtagas i

lagtexten.

Befordringshandlingar

3 §.

Tsu gällande 3 § ansluter i sin avfattning nära till konventionen art. 3.

I första stycket stadgas, att fraktföraren vid befordran av passagerare skall

utfärda biljett, innehållande följande uppgifter, nämligen a) ort och dag

för utfärdandet; b) avgångsort och bestämmelseort; c) avsedda mellanlandningar,

fraktföraren obetaget att förbehålla sig rätt till nödig ändring; d)

fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress; samt e) att befordringen

utföres under den ansvarighet som stadgas i luftbefordringslagen. Andra

stycket innehåller i första punkten att, om biljett ej är utfärdad, om den ej

har föreskrivet innehåll eller om den förkommit, befordringsavtalet ändock

skall vara gällande och underkastat bestämmelserna i lagen. I styckets andra

punkt stadgas att, om fraktföraren mottagit passageraren utan att biljett

utfärdats, han likväl ej äger åberopa de bestämmelser som utesluter

eller begränsar hans ansvarighet.

Utredningsmannen har framhållit att ett viktigt skäl för en översyn av

Warszawakonventionen har varit, att de hittillsvarande bestämmelserna om

befordringshandlingar ansetts alltför komplicerade och betungande för luftfarten.

Protokollet innebär också väsentliga förenklingar i detta avseende.

Beträffande art. 3 i konventionen har utredningsmannen påpekat, att

artikeln erhållit en väsentligen ändrad lydelse genom art. III i protokollet.

I utredningsmannens förslag motsvaras första stycket av artikeln av paragrafens

första stycke, medan andra stycket av artikeln delats upp på paragrafens

båda senare stycken.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3''t år 1960

59

Bestämmelserna i art. 3 första stycket i den reviderade konventionen, att

vid befordran av passagerare skall utfärdas biljett och att biljetten skall

innehålla uppgift å avgångsort och bestämmelseort samt i vissa fall uppgift

å mellanlandningsplats (escale), har av utredningsmannen återgivits

i förslaget i nära överensstämmelse med protokollets avfattning. Ordet

»escale» har emellertid främst av rent språkliga skäl ansetts böra i lagtexten

återgivas allenast med »mellanlandning» och icke med »mellanlandningsplats».

Däremot har utredningsmannen funnit det vara förenat med svårighet

att i lagförslaget återge stadgandet i art. 3 första stycket under c), att biljett

även skall innehålla meddelande varav framgår att, om passagerare

företager resa med slutlig bestämmelseort eller mellanlandning i annat land

än avgångslandet, befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen

och att denna i regel begränsar fraktförarens ansvarighet vid dödsfall

eller fall av kroppsskada liksom då resgods förkommer, minskas eller skadas.

Härvidlag har det för utredningsmannen till en början gällt att avgöra,

huruvida ett meddelande av denna natur skall behöva intagas även i biljett

som avser inrikes luftbefordran. Han har i denna fråga ansett skäl icke

föreligga att undantaga inrikes passagerare från den förmån, som kravet

på sådant meddelande innebär, utan fastmera ansett inrikes och internationell

luftbefordran böra genomgående jämställas. I detta avseende må

hänvisas till vad som anföres i det följande vid 34 §.

För utredningsmannen har det synts uppenbart, att det i fråga om inrikes

luftbefordran icke är konventionen utan den med konventionen överensstämmande

nationella lagen, som begränsar fraktförarens ansvarighet. Även

vid internationell befordran träder enligt utredningsmannens mening från

svensk synpunkt den svenska luftbefordringslagen i förgrunden såsom avgörande

för omfattningen av fraktförarens ansvarighet. Utredningsmannen

har anfört, att samma tanke ligger bakom det nu gällande stadgandet i

första stycket under e), att befordringen utföres under den ansvarighet som

stadgas i luftbefordringslagen, men han har ansett att en uttrycklig hänvisning

till svensk lag icke bör upptagas i biljetten. Detta skulle nämligen

göra det svårare för SAS att använda samma förhållandevis enkelt avfattade

biljettformulär oberoende av om befordringen skall vara underkastad

svensk, dansk eller norsk lag, något som för övrigt ofta torde vara ovisst

då biljetten utfärdas. Vid de nordiska överläggningarna hade man därför

enats om att meddelandet borde innehålla, att befordringen kunde vara

underkastad Warszawakonventionen eller lag som i likhet med konventionen

i regel begränsade fraktförarens ansvarighet i de ifrågakommande fallen.

Det av utredningsmannen föreslagna meddelandet om att befordringen

kan vara underkastad ansvarighetsbegränsning innehåller icke motsvarighet

till den i art. 3 upptagna förutsättningen, att befordringen kan vara

underkastad konventionen, om passagerare företager resa med slutlig bestämmelseort

eller mellanlandning i annat land än avgångslandet. Anled
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

ningen härtill är, att enligt svensk lag fraktförarens ansvarighet alltid är

underkastad stadganden som i regel innebär begränsning. Utredningsmannen

har ansett sig kunna utgå från att ett meddelande av innehåll som

nu föreslagits kommer att godtagas såsom konventionsenligt även utom

riket. Ett sådant meddelande maste nämligen sägas avvika från konventionens

föreskrifter endast genom att det krav på varning till passageraren,

som konventionen innehåller, utvidgas till alla fall, då en reglering föreligger

som i likhet med konventionen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet.

För vissa internationella förhållanden har utredningsmannen

dock ansett sig böra föreslå en särbestämmelse, något som framgår av 33 g.

Av vad nu anförts har utredningsmannen funnit framgå, att det föreslagna

stadgandet i överensstämmelse med protokollet skiljer sig från

gällande lag även bl. a. såtillvida, som biljetten ej längre måste ange ort

och dag för utfärdandet eller fraktförarens eller fraktförarnas namn och

adress. Det utsäges ej heller längre, att biljetten skall utfärdas av fraktföraren.

I likhet med vad nu gäller beröres i utredningsmannens förslag icke

frågorna, huruvida biljett kan utfärdas gemensamt för flera passagerare och

huruvida passageraren själv måste få biljetten i sin hand.

Beträffande andra stycket av den föreslagna paragrafen har utredningsmannen

anfört att det, såvitt angår biljett, saknar motsvarighet i gällande

lag men att i fråga om flygfraktsedel ett motsvarande stadgande finnes i

11 § första stycket luftbefordringslagen. Genom vad som här föreslagits har

andra stycket första punkten i den reviderade konventionen art. 3 återgivits.

Det av utredningsmannen föreslagna tredje stycket motsvarar nuvarande

andra stycket, av vilket första punkten ansetts kunna upptagas oförändrad,

medan andra punkten föreslagits skola avfattas i nära överensstämmelse

med protokollets innehåll. Därvid har dock de avslutande orden

ansetts böra något förtydligas så att de anger, att det här är fråga om begränsning

av ansvarigheten.

SAS anför i detta sammanhang allenast de synpunkter med hänsyn till

svensk inrikestrafik, vilka beröres i det följande vid 34 §.

Departementschefen. Med erinran om de undantagsbestämmelser som jag

föreslår i 33 och 34 §§ kan jag ansluta mig till utredningsmannens förslag,

dock med en formell jämkning av lagtexten.

4 §.

Denna till Warszawakonventionen art. 4 anslutande paragraf innehåller

bestämmelser om resgodsbevis, vilka motsvarar de i 3 § givna stadgandena om

biljett. Enligt första stycket av 4 § i nu gällande lag skall vid befordran av

resgods, som passageraren lämnat i fraktförarens vård (inskrivet resgods),

denne utfärda resgodsbevis. Detta skall enligt andra stycket upprättas i två

exemplar, det ena för passageraren och det andra för fraktföraren, och det

skall innehålla uppgifter i åtta närmare angivna hänseenden, däribland under

h) att befordringen utföres under den ansvarighet som stadgas i lagen

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1960

om luftbefordran. I tredje stycket föreskrives att, om resgodsbevis ej utfärdats,

om det ej har föreskrivet innehåll eller om det förkommit, befordringsavtalet

ändock skall vara gällande och underkastat bestämmelserna i

luftbefordringslagen; har fraktföraren mottagit resgodset utan att resgodsbevis

utfärdats eller innehåller beviset icke uppgift å biljettens nummer,

å kollinas antal och vikt samt därom att befordringen utföres under den ansvarighet

som stadgas i luftbefordringslagen, äger han likväl ej åberopa de

bestämmelser som utesluter eller begränsar hans ansvarighet.

Utredningsmannen har understrukit, att Haagprotokollet art. IV innebär

en genomgripande omarbetning av konventionen art. 4 och att förevarande

lagrum därför ej kan avfattas i enlighet med gällande lag. Med hänsyn till

att art. 3 och 4 i konventionen i ändrad lydelse nära motsvarar varandra,

har han föreslagit att 4 § skall utformas i anslutning till 3 §. Första stycket

av den av honom föreslagna paragrafen motsvarar första stycket av den reviderade

art. 4 och de båda första styckena av den nuvarande paragrafen.

Utredningsmannen har påpekat, att på denna punkt Haagprotokollet, såsom

framgår vid en jämförelse med gällande lag, innebär förenklingar i åtskilliga

avseenden. I fråga om avfattningen av detta stycke har utredningsmannen

för övrigt hänvisat till vad som anförts vid 3 § första stycket, där motsvarande

frågor avhandlats beträffande biljett.

Andra stycket av den av utredningsmannen föreslagna paragrafen, vilket

stycke liksom andra stycket av 3 § saknar direkt motsvarighet i gällande

lag, återger andra stycket första punkten i den reviderade konventionen art.

4. Tredje stycket åter utgör en av Haagprotokollet föranledd omarbetning

av det nuvarande tredje stycket. Det motsvarar andra stycket andra punkten

i art. 4, sådan denna lyder enligt Haagprotokollet.

Ett av SAS rörande denna paragraf avgivet yttrande återges vid 34 §.

Departementschefen. Förevarande paragraf torde såsom utredningsmannen

föreslagit böra avfattas i nära överensstämmelse med 3 §. Beträffande

vissa spörsmål, som anknyter till paragrafen, hänvisas till 33 och 34 §§.

I detta sammanhang torde böra uppmärksammas, i vad mån passagerarens

ställning i bevishänseende kan påverkas av att lagen icke längre kräver att

resgodsbevis skall innehålla uppgift t. ex. om kollinas vikt. Enligt gällande

lag får, om sådan uppgift saknas, fraktföraren ej åberopa de bestämmelser

som utesluter eller begränsar hans ansvarighet, i praktiken främst 22 §.

Med den föreslagna lagtexten är fraktföraren bibehållen vid sin rätt att åberopa

begränsning av ansvarigheten, även om viktuppgift saknas i resgodsbeviset.

Svårigheter torde kunna uppstå att bedöma vad som skall anses utgöra

det av resgodsets vikt beroende högsta belopp för fraktförarens ansvarighet,

som jämlikt 22 § andra stycket kan komma i fråga. Fraktföraren har

cmcliertid olika skäl att taga reda på resgodsets vikt och kan lätt anteckna

denna på resgodsbeviset. Det synes därför i princip böra åvila honom att

visa, att vikten var lägre än vad passageraren uppger, men en anteckning

om vikten å beviset torde i regel kunna tagas för god.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

5 §.

Denna paragraf överensstämmer i utredningsmannens förslag med 5 §

i gällande lag.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund anför:

Med hänsyn till de ändringar i den nu gällande 8 § om flygfraktsedels innehåll,

som föranledas av Haagprotokollet, och för att bättre överensstämmelse

skall uppnås mellan å ena sidan förslagets bestämmelser om biljett,

vilka äro sammanförda i 3 §, och om resgodsbevis, vilka äro sammanförda

i 4 §, och å andra sidan bestämmelserna om flygfraktsedel, ifrågasätter

styrelsen, om det icke vore lämpligt att de bestämmelser om flygfraktsedel,

som finnas införda i 8 och 9 §§ i förslaget, inarbetas i 5 §.

Departementschefen. Vad advokatsamfundet föreslagit synes i och för sig

värt beaktande men innebär ett avsteg från den eljest i detta förslag följda

principen att såvitt möjligt behålla den internationella överenskommelsens

uppställning i den svenska lagen. Jag vill därför biträda vad utredningmannen

föreslagit, dock med vissa formella jämkningar.

6 §.

Denna paragraf motsvarar art. 6 i Warszawakonventionen. I tredje stycket

av nämnda artikel stadgas, att fraktförarens underskrift skall tecknas vid

godsets mottagande. Detta stadgande har motsvarighet i förra delen av

första punkten i 6 § andra stycket i gällande lag.

Utredningsmannen har påpekat att art. 6 tredje stycket i konventionen

ändrats genom art. V i Haagprotokollet. Stycket innehåller i ändrat skick,

att fraktförarens underskrift skall tecknas innan godset tages ombord å

luftfartyget. Utredningsmannen har föreslagit, att ifrågavarande paragraf

avfattas i enlighet därmed. I övrigt innehåller utredningsmannens förslag

icke någon ändring i paragrafen.

Departementschefen. Paragrafen synes böra upptagas i lagen med den

av utredningsmannen föreslagna ändringen samt med en formell jämkning.

7 §•

Förevarande paragraf är, frånsett en jämkning av formell natur, likalydande

med 7 § i gällande lag.

8 §•

Enligt 8 § i gällande lag om luftbefordran skall flygfraktsedeln innehålla

uPP§^fer i åtskilliga hänseenden, däribland under q) att befordringen utföres

under den ansvarighet som stadgas i luftbefordringslagen. Paragrafen

överensstämmer i allt väsentligt med Warszawakonventionen art. 8.

Utredningsmannen har framhållit, att art. 8 i konventionen genom art. VI

i Haagprotokollet ersättes med en bestämmelse angående vad flygfraktsedeln

skall innehålla, vilken bestämmelse nära ansluter sig till art. 3 första

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

63

stycket och art. 4 första stycket i den reviderade konventionen. Utredningsmannen

har till följd härav föreslagit, att förevarande paragraf icke skall

beträffande flygfraktsedelns innehåll kräva mera än vad som stadgas i 3 §

första stycket och 4 § första stycket angående innehållet i där angivna befordringshandlingar.

Beträffande enskildheter i avfattningen har utredningsmannen

hänvisat till framställningen vid 3 § första stycket.

Utredningsmannen har vidare anfört:

Vid denna paragraf torde art. IX i Haagprotokollet böra nämnas. Enligt

denna skall till konventionen art. 15 fogas ett tredje stycke av innehåll, att

intet i konventionen utgör hinder mot upprättande av negotiabel (négociable;

negotiable) flygfraktsedel. Haagkonferensen har emellertid i sin slutakt

under II A upptagit ett uttalande av följande innehåll: »Konferensen, som

anser att intet i Warszawakonventionen, sådan denna nu gäller, hindrar att

negotiabel flygfraktsedel upprättas, förklarar att art. IX i protokollet innebärande

ändring av Warszawakonventionen upptagits i protokollet endast

i förtydligande syfte.»

Vad konferensen sålunda uttalat står i överensstämmelse med den uppfattning,

som sedan länge varit förhärskande i Sverige. Denna uppfattning

äger visst stöd i avfattningen av den med konventionens lydelse nära överensstämmande

föreskriften i 8 § luftbefordringslagen under f), att flygfraktsedeln

skall, om viss mottagare angives, innehålla uppgift å hans namn och

adress (le nom et 1’adresse du destinataire, s’il y a lieu). Enligt motiven bär

nämligen avfattningen av denna punkt skett med tanke på ett i framtiden

möjligen inträdande behov att använda fraktsedlar till order eller till innehavaren.

Med hänsyn till vad nu anförts synes det nya tredje stycket av art.

15 i konventionen icke böra återverka på den svenska luftbefordringslagens

avfattning. Vid de nordiska överläggningarna var man ock överens om att

en sådan ståndpunkt vore att förorda i samtliga nordiska stater.

Av SAS anlagda synpunkter beträffande denna paragraf redovisas i det

följande vid 34 §.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund yttrar rörande det genom Haagprotokollet

art. IX gjorda tillägget till konventionen art. 15:

Detta tillägg skall, enligt vad som uttalades vid Haagkonferensen, icke

anses innebära en ändring av Warszawakonventionen utan endast ett förtydligande.

Med hänsyn till närmare anförda skäl anser utredningsmannen

att tillägget icke bör återverka på den nya svenska lagens avfattning eller,

med andra ord, att tillägget icke bör införas i den nya lagen.

Styrelsen kan icke dela denna uppfattning. Det av Haagkonferensen föreslagna

tillägget lyder i svensk översättning: »Intet i denna konvention hindrar

utfärdandet av en negotiabel flygfraktsedel.» Styrelsen har icke kunnat

finna något skäl, som skulle motivera att man underlåter att i den nya lagen

införa detta enkla förtydligande, särskilt som man bör räkna med att

begagnandet av negotiabla ''flygfraktsedlar kommer att öka. Fastmer finns

det skäl, som tala för att tillägget bör medtagas. Utredningsmannen har, som

nämnts, uttalat att 8 § f) i nu gällande lag ger stöd åt uppfattningen att

Warszawakonventionen icke förbjuder negotiabla flygfraktsedlar. I den nya

lagen kominer emellertid bestämmelsen i 8 § f) i gamla lagen över huvud

taget icke att medtagas. Denna omständighet skulle e contrario kunna ges

den innebörden att negotiabla flygfraktsedlar i vart fall icke äro tillatna enligt

den nya lagen.

Vidare är att märka att Warszawakonventionen och Haagprotokollet en
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

bart äga tillämpning på internationell luftbefordran, medan den svenska lagen

avser all luftbefordran. Medtages icke tillägget i den svenska lagen, kan

man måhända frestas att tro, att anledningen varit att flygfraktsedlar för

inhemsk befordran icke skulle kunna göras negotiabla.

Styrelsen vill i detta sammanhang påpeka att det är en brist att Haagprotokollet

icke löser den praktiskt synnerligen viktiga frågan om de krav som

böra ställas på innehållet i en flygfraktsedel för att dokumentet skall vara

negotiabelt. Detta förhållande är, ehuru förklarligt med tanke på de olika

uppfattningar som i skilda länder råda i detta avseende, att beklaga.

Departementschefen. Vissa skäl talar för advokatsamfundets yrkande att

i lagen skall upptagas motsvarighet till det genom Haagprotokollet art. IX

i förtydligande syfte gjorda tillägget till Warszawakonventionen art. 15. En

sådan komplettering av lagtexten är emellertid såsom utredningsmannen utvecklat

ej nödvändig för att förebygga missförstånd. Avfattningen av en bestämmelse

i ämnet erbjuder dessutom vissa svårigheter särskilt av terminologisk

natur. Det torde knappast vara möjligt att genom en kortfattad och

lättbegriplig bestämmelse klargöra vad som åsyftas med begreppet negotiabel

flygfraktsedel. Måhända kan i en framtid den internationella utvecklingen

leda till att särskilda former av flygfraktsedlar med allmänt erkända

rättsverkningar utarbetas, och en lagbestämmelse av ifrågasatt slag skulle

kunna försvåra anpassningen här i landet till en sådan utveckling.

Jag anser mig av dessa skäl böra biträda den ståndpunkt som utredningsmannen

intagit i detta avseende. Det kan tilläggas, att frågan särskilt dryftades

vid de nordiska departementsöverläggningarna, varvid samma ståndpunkt

vann enhällig anslutning.

Utredningsmannens förslag i fråga om denna paragraf ger ej heller i övrigt

anledning till erinran. Vissa särbestämmelser, som anknyter till paragrafen,

meddelas i 33 och 34 §§.

9 §.

I nu gällande 9 § i lagen om luftbefordran stadgas att, om fraktföraren

mottagit godset utan att flygfraktsedel utfärdats eller om fraktsedeln icke

innehåller vissa närmare angivna av de i 8 § föreskrivna uppgifterna, han

icke äger åberopa de bestämmelser i luftbefordringslagen, som utesluter

eller begränsar hans ansvarighet.

Utredningsmannen har anmärkt, att den mot 9 § svarande art. 9 i konventionen

jämlikt Haagprotokollet art. VII har blivit omarbetad på ett sätt,

som nära överensstämmer med lydelsen av de avslutande bestämmelserna i

art. 3 andra stycket och art. 4 andra stycket i den reviderade konventionen.

Han har därför föreslagit att förevarande paragraf avfattas i anslutning till

3 § tredje stycket andra punkten och 4 § tredje stycket andra punkten.

Departementschefen. Jämväl i fråga om förevarande paragraf vill jag

biträda vad utredningsmannen föreslagit, dock med en språklig jämkning

av lagtexten.

I fråga om betydelsen i bevishänseende av att flygfraktsedel icke längre

måste innehålla uppgifter såsom angående godsets vikt torde vad som an
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

förts vid 4 § i förevarande kapitel beträffande avsaknad av sådan uppgift i

resgodsbevis äga motsvarande tillämpning.

10 §.

Enligt 10 § luftbefordringslagen skall avsändaren svara för skada, soin

tillskyndas fraktföraren eller annan i följd av att uppgifter rörande godset,

vilka han upptagit i flygfraktsedeln, ej har föreskrivet innehåll eller eljest

är ofullständiga eller oriktiga.

Utredningsmannen har anfört, att Haagprotokollet i art. VIII innehåller

en ändring av motsvarande bestämmelse i art. 10 i Warszawakonventionen

såtillvida, som det där i andra stycket förekommande uttrycket »annan»

försetts med den förtydligande bestämningen »i förhållande till vilken

fraktföraren är ansvarig». Utredningsmannen har vid utformningen av förevarande

paragraf i sitt förslag beaktat denna ändring och i samband därmed

vidtagit vissa formella avvikelser i förhållande till vad som nu gäller.

Departementschefen. Den av utredningsmannen föreslagna paragrafen

anser jag mig kunna tillstyrka med en språklig jämkning. Det förhållandet,

att art. 8 i konventionen och 8 § i förevarande kapitel ej omnämner någon

särskild uppgift, som kan sägas utgöra en uppgift »rörande godset»

enligt konventionens föreskrift i art. 10, medför att de enligt Haagprotokollet

kvarstående orden om att sådana uppgifter skall ha »föreskrivet innehåll»

numera endast kan åsyfta uppgifter som är föreskrivna enligt andra

bestämmelser än dem som upptages i konventionen. Sådana uppgifter kan

leda exempelvis till att fraktföraren åsamkas extra tullkostnader eller att

han blir ersättningsskyldig för dröjsmål.

11 §•

I utredningsmannens förslag överensstämmer denna paragraf, frånsett

en mindre, redaktionell avvikelse i andra stycket, med 11 § i gällande lag.

Departementschefen. Ytterligare några jämkningar torde böra ske i andra

stycket av denna paragraf. Vid avfattningen bör sålunda beaktas, att enligt

förslaget lagen ej vidare skall upptaga föreskrift att flygfraktsedeln obligatoriskt

skall innehålla uppgifter angående godsets vikt, mått, förpackning

och stycketal, låt vara att sådana uppgifter sannolikt även i fortsättningen

kommer att upptagas i flygfraktsedlarna. Vidare hör, med närmare anslutning

till konventionstexten, utsägas att det i stycket är fråga om bevisvitsord

endast hos sådana uppgifter angående godset, som lämnats i flygfraktsedeln.

Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande

12 §.

Utredningsmannens förslag uppvisar i förhållande till 12 § i gällande lag

vissa skiljaktigheter av formell natur. Bl. a. har i andra stycket, i enlighet

med vad som ansetts riktigast vid de nordiska förhandlingarna, avsändar
5

Bihang till riksdagens protokoll 11)60. 1 suml. Xr 31

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1960

exemplaret av flygfraktsedeln betecknats såsom det till avsändaren avlämnade

exemplaret.

SAS ifrågasätter, om icke hänvisningen i sista stycket av paragrafen rätteligen

borde innefatta jämväl 14 §.

Departementschefen. Jämlikt fjärde stycket av konventionen art. 12 upphör

avsändarens rätt, då mottagarens rätt inträder efter vad i art. 13 stadgas.

Motsvarigheten till konventionen art. 13 är i gällande lag och även enligt

förslaget uppdelad pa 13 och 14 §§. I förhallande till 13 § kan emellertid

14 § knappast sägas innehålla något självständigt stadgande om mottagarens

rätt att utfå godset. Hänvisning i nu förevarande paragraf till 14 §

synes därför ej erforderlig. Utredningsmannens förslag föranleder ej heller

i övrigt erinran, bortsett från att vissa språkliga jämkningar torde få vidtagas.

13—15 §§.

Dessa paragrafer är, frånsett några språkliga jämkningar, likalydande

med 13—15 §§ i gällande luftbefordringslag.

16 §.

Utredningsmannen har anfört, att i förevarande paragraf, som svarar

mot art. 16 i konventionen, uttrycket »felaktig» i gällande lag borde ersättas

med »oriktig», vilken term användes såväl i § 60 järnvägstrafikstadgan

som ock i den officiella översättningen av art. 13 § 2 i det internationella

fördraget den 25 oktober 1952 angående godsbefordring å järnväg (CIM; SO

1955 nr 1). Det har enligt utredningsmannen gjorts gällande, att uttrycket

»felaktig» vore något missvisande såtillvida, som det kunde föranleda uppfattningen

att även alla slags materiella fel inbegrepes därunder. Utredningsmannen

har i detta sammanhang även hänvisat till lydelsen av 10 §.

Departementschefen. Det torde ej vara anledning till erinran mot den

jämkning av stadgandet i förhållande till gällande rätt som utredningsmannen

föreslagit. Därutöver vill jag förorda att andra punkten i första stycket

förtydligas i anslutning till konventionstexten samt att några språkliga ändringar

vidtages.

Fraktförarens ansvarighet

17 §.

Nu gällande 17 § i lagen om luftbefordran innehåller den huvudregeln

att, om passagerare, ombord å luftfartyget eller vid påstigning eller avstigning,

drabbas av skada å person, fraktföraren skall vara ansvarig därför.

Detta stadgande grundar sig på konventionen art. 17, som anger fraktföraren

såsom ansvarig vid skada å passagerare, »lorsque 1’accident qui a

causé le dommage s’est produit å bord de 1’aéronef ou au cours de toutes

opérations d’embarquement et de débarquement».

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr M dr 1960

Utredningsmannen har framhållit, att frågan vad som rätteligen borde

förstås med uttrycket »toutes opérations d’embarquement et de débarquement»

alltsedan Warszawakonventionens tillkomst har varit livligt dryftad

i den internationella lufträttslitteraturen. I diskussionen har olika alternativ

framförts rörande det ögonblick, då fraktförarens ansvarighet borde

anses inträda. Därvid har man i regel avvisat möjligheten, att den kritiska

tiden skulle börja redan då passageraren, å den ort varifrån resan anträdes,

stiger in i fraktförarens fordon för att medfölja detta till flygplatsen

eller ock då passageraren beträder avgångsflygplatsens område. Uppmärksamheten

har däremot varit inriktad främst på två andra alternativ, nämligen

att det avgörande ögonblicket borde anses vara antingen då passageraren

lämnar stationsbyggnaden på flygplatsen för att gå till det därutanför

väntande luftfartyget eller ock då passageraren sätter en fot på trappan

upp till luftfartyget.

Den svenska lagens avfattning ger enligt utredningsmannens mening närmast

vid handen, att av de båda sistnämnda alternativen det senare skulle

vara det rätta. Även under senare tid föreligger viss anslutning till detta

alternativ, men de flesta författare, som uttalat sig i frågan, synes mer eller

mindre tydligt föredraga det förra av dessa båda alternativ. En tolkning i

sådan riktning är enligt utredningsmannens mening påkallad så mycket

hellre som till förmån för detta alternativ talar, att passageraren, då han befinner

sig mellan stationsbyggnaden och luftfartyget, är utsatt för vissa med

luftfarten förenade särskilda faror, vilka fraktföraren på ett helt annat sätt

än passageraren kan bedöma och förebygga. Några rättsfall av betydelse

för frågans avgörande har utredningsmannen ej funnit föreligga. Vad

som nu sagts om tidpunkten för inträdandet av fraktförarens ansvarighet

är av betydelse även såvitt angår det ögonblick, då ansvarigheten upphör.

Rörande de nordiska överläggningarna har utredningsmannen anfört, att

enighet rått om att man borde giva eu sådan avfattning åt förevarande paragraf

i de olika luftbefordringslagarna, att man så mycket som möjligt

närmade sig konventionstexten. Därigenom skulle vinnas, att man kunde

helt tillgodogöra sig den internationella utvecklingen beträffande tolkningen

av uttrycket »toutes opérations d’embarquement et de débarquement».

Den formel, för vilken man stannade vid de nordiska förhandlingarna, har

i utredningsmannens förslag återgivits med orden »i samband med att han

(passageraren) går ombord å fartyget eller lämnar detta».

Jämväl i ett annat avseende har utredningsmannen ansett lämpligt att

närmare än i gällande lag följa konventionens avfattning. Enligt denna är

det avgörande för att fraktförarens ansvarighet skall inträda, icke att skadan

men väl att den skadeorsakande händelsen inträffat medan passageraren

befinner sig ombord å luftfartyget eller håller på alt gå ombord eller

från bord. Utredningsmannen har anfört, alt denna mera utförliga beskrivning

redan nu återfinnes i den norska luftbefordringslagen, medan man i

de övriga luftbefordringslagarna ansett sig kunna använda en något förkortad

avfattning, i vilken det talas endast om skadans inträdande.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

I några remissyttranden har förevarande paragraf föranlett uttalanden.

Sålunda anför Stockholms handelskammare:

Bakom den föreslagna omredigeringen ligger en önskan att bereda utrymme

för en alltmer spridd uppfattning, enligt vilken inträdandet resp.

upphörandet av fraktförarens ansvarighet för personskada bör knytas till

det ögonblick då passageraren lämnar stationsbyggnaden på flygplatsen för

embarkering resp. då han efter debarkering anländer till stationsbyggnaden.

Handelskammaren, som anser goda skäl tala för att en sådan tolkningblir

allmänt accepterad, ifrågasätter om utredningens återgivande av konventionstextens

uttryck »toute opération d’embarquement et de débarquement»

med orden »i samband med att han går ombord å fartyget eller lämnar

detta» tillräckligt klart bringar till uttryck den ändring, som åsyftas.

Skrivningen synes nämligen närmast giva vid handen, att man i själva verket

alltjämt låter det avgörande momentet förbli knutet till beträdande

resp. nedstigande från trappan till luftfartyget. Svårigheten att i svenskt

lagspråk återgiva orden »toute operation d’embarquement et de débarquement»

är säkerligen betydande, och handelskammaren är icke beredd att

göra något konkret förslag härtill. Det är möjligt, att man för att erhålla

en fullt adekvat motsvarighet till konventionstexten måste tillgripa en omskrivning

av densamma, som på svenska kan te sig något tyngande, men

enligt handelskammarens mening vore detta att föredraga framför den

knappast tillräckligt tydliga formulering, som nu valts.

Vad handelskammaren sålunda föreslagit bör enligt vad som uttalas av

kommerskollegium beaktas vid ärendets fortsatta handläggning. Även SAS

ansluter sig till samma uppfattning som handelskammaren framfört. Den

textändring som utredningsmannen föreslagit återger enligt SAS’ mening

icke helt konventionens motsvarande formulering och torde knappast i och

för sig öppna en tillräckligt tydlig möjlighet för domstolen att låta fraktförarens

konventionsenliga ansvarighet omfatta marksträckan flygplanetstationsbyggnaden.

En utveckling av praxis i sådan riktning är enligt SAS’

uppfattning obetingat önskvärd, och det framstår fördenskull som angeläget

att lagtexten skapar sa klara betingelser därför, som konventionen medger.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund betonar likaledes översättningssvårigheterna

på denna punkt:

Ej heller den föreslagna texten ansluter sig enligt styrelsens uppfattning

helt till originaltexten, och den kan icke anses vara ett adekvat uttryck för

originaltextens innehåll. Med det franska uttrycket »toutes opérations d’emk^quement»

måste avses något mera än själva uppstigandet på trappan

, H flygplanet, medan den föreslagna svenska texten mycket väl kan ges

„ inskränktare tolkningen. Att finna en svensk översättning, som ger full

rattvisa åt det franska uttrycket, torde vara svårt. Styrelsen ifrågasätter

emellertid, om icke den av utredningsmannen åsvftade tolkningen måste

komma till tydligare uttryck i motiven.

Svenska flygförsäkringspoolen intar en avvisande inställning till utredningsmannens

förslag:

Enligt flygförsäkringspoolens uppfattning hör ansvarigheten för fraktföraren

intrada, da passageraren sätter sin fot på trappan till flygplanet,

och upphora, da denne med sin fot lämnar trappan. Denna tolkning synes

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1960

bäst överensstämma med den nuvarande avfattningen av 17 §, och till förmån

för denna tala följande skäl. En flygplats drives vanligen av statlig eller

kommunal myndighet eller av särskilt för ändamålet bildade bolag; endast

i undantagsfall torde flygföretag-fraktförare vara ägare till någon flygplats.

Flygföretaget kan veterligen icke i något fall själv bestämma var ett

flygplan får ställas upp framför stationsbyggnaden i samband med passagerares

av- och påstigning utan har härvidlag att följa de order och anvisningar,

som lämnas av kontrollmyndigheten i trafiktornet (i Sverige luflfartsstyrelsens

tjänstemän). Under flygplans uppehåll framför stationsbyggnad

äger normalt en del trafik med motorfordon rum runt flygplanet

i form av lasttruckar, tankbilar för bensin och liknande. Vid nederbörd

kunna stora delar av uppställningsplatsen vara direkt farliga för trafik

genom halkningsrisken på grund av exempelvis isbildning. Praxis är att eu

i flygföretaget anställd person tillsäger passagerarna att gå ut till flygplanet

före starten och anvisar dem vägen till flygplanet, eventuellt åtföljer

dem till planet, ä andra sidan torde flygföretaget ofta icke alls övervaka

hur dess passagerare bege sig från ett nyligen landat flygplan till stationsbyggnaden.

Ansvarigheten för halkningsskador och bilolyckor av denna art

synes icke böra åvila flygföretaget, som med hänsyn till den korta tid som

står till buds knappast kan genom sina anställda hinna rekognosera förhållandena

mellan flygplanets uppställningsplats och stationsbyggnaden, än

mindre vidtaga eller göra anmälan om erforderliga skyddsåtgärder, exempelvis

sändning eller eventuellt avspärrning. I stället synes det ligga nära

till hands att "låta flygplatsförvaltningen, som självfallet bör utöva noggrann

tillsyn över förhållandena på själva flygplatsen och dess olika delar,

ansvara för risker av här angivet eller liknande slag för vilka passagerarna

kunna utsättas vid gång till eller från flygplan.

Från denna utgångspunkt återspeglar enligt poolens uppfattning den nuvarande

lydelsen av 17 § bättre det sakläge som avses än den föreslagna

nya avfattningen. Denna synes ge utrymme för vida tolkningar, varigenom

någon ökad klarhet om vad man menar icke vinnes. Poolen yrkar därför,

att 17 § i här behandlade avseende får kvarstå oförändrad.

Departementschefen. Enligt stadgande i den gällande luftbefordringslagen

är fraktföraren ansvarig för personskada som drabbar passageraren ombord

på luftfartyget eller vid påstigning eller avstigning. Konventionen använder,

såvitt angår påstigning och avstigning, uttrycket »toutes operations d’embarquement

et de débarquement». Såsom framgår av utredningsmannens

redogörelse kan detta uttryck ges en något vidsträcktare innebörd än den

gällande svenska lagtexten. Sålunda har hävdats att konventionstexten

skulle ålägga fraktföraren ansvarighet icke bara då skada inträffat i omedelbart

samband med påstigandet eller avstigandet utan även då passageraren

skadats vid färd till eller från flygplanet åtminstone inom själva flygplatsområdet.

En sådan tolkning får anses rimlig i den mån den innebär,

att fraktförarens ansvarighet föreligger inom sådana delar av flygplatsen,

där passageraren med hänsyn till de med luftfarten förenade särskilda förhållandena

icke lämpligen bör röra sig fritt utan där han bör ha alt rätta

sig efter anvisningar rörande färdväg och uppehållsplats, som givits honom

av fraktföraren själv eller av anställd personal. Beträffande eu flygplats

med sedvanliga anordningar för ett större antal passagerare får sålunda traktföraren

anses icke vara ansvarig, så länge passageraren uppehåller sig i ves
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj. ts proposition nr 3i år 1960

tibuler, väntrum, restauranger eller liknande lokaler eller då han genomgår

pass- eller valutakontroll. Däremot inträder ansvarigheten, om passageraren

skadas sedan han efter kallelse passerat grinden eller dörren mellan

å ena sidan stationsbyggnaden och å andra sidan det därutanför belägna

område, där luftfartyg ställes upp och där även viss trafik med servicefordon

plägar förekomma. Motsvarande får anses gälla, när passageraren efter

landning lämnar luftfartyget för att bege sig till stationsbyggnaden. Det torde

få ankomma på rättstillämpningen att i detalj avgöra, under vilken tid

fraktföraren kan hållas ansvarig, särskilt såvitt avser flygplatser med enklare

anordningar för passagerare eller måhända helt utan sådana anordningar.

Den tolkning av konventionen, som sålunda måste anses vara den rätta,

torde tydligare framgå av den av utredningsmannen föreslagna formuleringen

än av nu gällande lydelse. Då utredningsmannens förslag dessutom

överensstämmer med vad företrädarna för övriga nordiska länder vid de

hållna överläggningarna sagt sig förorda, torde det få godtagas.

Det må anmärkas att konventionen ej ingår på förhållandet mellan å ena

sidan trafikanterna och fraktföraren och å andra sidan flygplatsens ägare.

Frågan huruvida den senare kan bli skadeståndsskyldig gentemot flygpassagerare,

som skadats å flygplatsen, eller om fraktförare, som förklarats

skyldig att utge ersättning till en av sina passagerare, äger att i sin tur vända

sig mot flygplatsens ägare regleras ej i förevarande sammanhang utan är

att bedöma enligt eljest tillämpliga skadeståndsregler. Det må i detta sammanhang

erinras om att betänkande nyligen avgivits beträffande frågan

om skadestånd vid offentlig verksamhet (SOU 1958: 43).

Utredningsmannen har föreslagit ytterligare en ändring, som innebär att

den svenska lagtexten närmare anknytes till konventionens avfattning. I

enlighet med vad som stadgas i konventionen utsäges sålunda i förslaget,

att den skadegörande händelsen — alltså icke nödvändigtvis själva skadan —

skall ha inträffat under den tidrymd då ansvarigheten föreligger. Denna

jämkning synes ej ge anledning till erinran. Av den föreslagna texten följer,

att för stadgandets tillämplighet förutsättes att passageraren vid tillfället

själv befann sig ombord på luftfartyget eller i färd med att gå ombord på

eller lämna detta.

18 §.

I denna paragraf, som motsvarar 18 § luftbefordringslagen, angives beträffande

resgods och gods den tidsperiod, inom vilken fraktföraren är

ansvarig för uppkommande skada.

(jtredningsmannen har, liksom i fråga om 17 §, föreslagit den ändringen,

att det skall uttryckligen anges att avgörande för ansvarighetens inträde

är att den skadegörande händelsen inträffat under den avsedda tidsperioden.

Departementschefen. Jag vill biträda utredningsmannens förslag även i

fråga om 18 §, dock med några jämkningar av redaktionell natur.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

19 §.

Paragrafen motsvarar 19 § luftbefordringslagen med ett par redaktionella

jämkningar.

20 §.

Enligt första stycket i 20 § i den gällande lydelsen skall fraktföraren vara

fri från ansvarighet, där antagas må, att skadan icke orsakats genom fel eller

försummelse av fraktföraren själv eller av hans folk i tjänsten. Andra stycket

stadgar ansvarsfrihet för fraktföraren vid befordran av resgods eller

gods, när skadan uppkommit till följd av vissa fel av nautisk natur.

Utredningsmannen har anfört, att de båda styckena i 20 § luftbefordringslagen

svarar mot art. 20 första och andra styckena i Warzawakonventionen,

dock att första stycket i konventionen lyder: »Fraktföraren vare fri från ansvarighet,

om han visar, att han och hans folk vidtagit alla nödiga åtgärder

för att undvika skadan eller att detta varit dem omöjligt» (Le transporteur

n’est pas responsable s’il prouve que lui et ses préposés ont pris toutes les

mesures nécessaires pour éviter le dommage ou qu’il leur était impossible

de les prendre). Vid konferensen i Haag förekom ett livligt meningsutbyte

om första stycket av art. 20 i konventionen, och ett flertal ändringsförslag

framställdes. Enligt ett av dessa förslag, som väcktes av Australiens delegation,

skulle stycket utsäga, att fraktföraren ej skulle vara ansvarig, om han

visade att skadan icke orsakats genom oaktsamhet av honom själv eller av

hans anställda. Detta förslag förkastades emellertid, liksom alla övriga

ändringsförslag beträffande detta stycke, vilket därför kvarstår oförändrat i

konventionen. Andra stycket av art. 20 blev däremot, såsom framgår av

Haagprotokollet art. X, uteslutet ur konventionen.

Vad beträffar första stycket av den nu gällande 20 § har utredningsmannen

funnit att man, särskilt vid beaktande av det australiska förslagets öde,

har skäl att ifrågasätta, om detta stycke kan anses utgöra en fullt trogen

översättning av motsvarande stadgande i konventionen. Han har ansett det

lämpligt att avfatta stadgandet i anslutning till konventionens formulering.

Utredningsmannen har vidare anfört:

Formellt skiljer sig emellertid gällande svensk lag från det australiska

förslaget, liksom ock från konventionstexten, genom att luftbefordringslagen

upptager orden »där antagas må» i stället för »om han visar». Enligt motiven

har den valda termen liksom t. ex. i sjölagen begagnats för att därmed måtte

antydas den fria prövning av beviset, som här vore påkallad. I betraktande

av den genom 35 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken fastslagna regeln

om fri bevisprövning torde emellertid en sådan formulering numera kunna

anses överflödig. Det har också gjorts gällande, att uttrycket skulle kunna

lagas till intäkt för att lätta fraktförarens bevisbörda på ett sätt som ej

överensstämmer med konventionens anda. Även i detta avseende har därför

åt 20 § första stycket givits en avfattning, som närmare än gällande lag ansluter

sig till konventionen.

Andra stycket av gällande 20 § har, i överensstämmelse med Haagkonferensens

beslut, icke upptagits i utredningsmannens förslag.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 3i är 1960

Departementschefen. Vad utredningsmannen föreslagit synes böra biträ
das,

dock med några språkliga jämkningar.

21 §.

Enligt 21 § luftbefordringslagen gäller att skadeersättning skall jämkas

efter ty prövas skäligt, om den skadelidande genom eget vållande medverkat

till skadan.

Utredningsmannen har anfört, att detta stadgande står i god överensstämmelse

med andra likartade bestämmelser i svensk rätt, särskilt regeln i 6

kap. 1 § andra punkten strafflagen. Han har vidare framhållit, att motsvarande

bestämmelse i konventionen utgöres av den av Haagprotokollet icke

berörda art. 21, som innehåller att om fraktföraren visar, att den skadelidande

genom eget vållande orsakat skadan eller medverkat därtill, rätten

må jämka ersättningen i enlighet med sitt eget lands lag.

Vid de nordiska överläggningarna framställdes, enligt vad utredningsmannen

uppgivit, önskemål om att den fördelning av bevisbördan, som art. 21

innehåller, måtte uttryckligen anges i luftbefordringslagarna. Å svensk sida

ansåg man visserligen, att särskilt stadgande därvidlag främst på grund av

20 § ej vore oeftergivligt, men man ville dock icke motsätta sig det framställda

önskemålet. Vid paragrafens utformning i utredningsmannens förslag

har för övrigt 21 § i gällande lag i sak tjänat som förebild.

Departementschefen. Jämväl i fråga om förevarande paragraf kan jag biträda

utredningsmannens förslag med en språklig jämkning.

22 §.

I denna paragraf stadgas för närvarande, att fraktförarens ansvarighet

skall vara begränsad till vissa närmare angivna belopp, vare sig fråga är

om befordran av passagerare eller det gäller inskrivet resgods, gods eller

föremål som passageraren medför men som han icke lämnat i fraktförarens

vård, s. k. handresgods. Ansvarighetsgränserna är i Warszawakonventionen

uttryckta i francs. Enligt art. 22 fjärde stycket i den oförändrade konventionen

förstås med franc i artikeln en fransk franc av sextiofem och ett halvt

milligram guld av niohundra tusendelars finhet, den s. k. Poincaré-francen.

Beloppen må omräknas till annat lands mynt i runda tal.

Första stycket av förevarande paragraf i luftbefordringslagen innehåller

stadgande att fraktförarens ansvarighet för varje befordrad passagerare är

begränsad till 18 250 kronor, såframt ej avtal om högre gräns för ansvarigheten

träffats. Det däremot svarande beloppet i art. 22 första stycket i konventionen

utgör 125 000 francs.

Andra stycket av 22 § stadgar i fråga om befordran av inskrivet resgods

och gods dels en ansvarighetsgräns, 37 kronor för kilogram (250 francs för

kilogram i konventionen), och dels möjlighet att överenskomma om ansvarighet

till högre belopp.

I paragrafens tredje stycke föreskrives, att fraktförarens ansvarighet för

resgods, som passageraren icke lämnat i fraktförarens vård, skall vara be
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b är 1960

gränsad till 730 kronor för envar passagerare (i konventionen 5 000 francs).

Vid internationell luftbefordran skall, enligt 33 § andra stycket, de i 22 §

angivna penningbeloppen avse kronor i guld.

Utredningsmannen har anfört:

Vid införlivandet av Warszawakonventionen med svensk lag föreslogo de

sakkunniga i sitt betänkande, att ansvarighetsgränserna enligt konventionen

art. 22 skulle återgivas i luftbefordringslagen i kronor i guld icke blott för

sådan befordran, som fölle under konventionen, utan även beträffande såväl

annan internationell luftbefordran som inrikes luftfart. I de övriga nordiska

förslagen intog man enahanda ståndpunkt.

Sedan lagrådet vid granskningen av förslaget till luftbefordringslag särskilt

med hänsyn tilll sjölagens ståndpunkt i motsvarande ämne ifrågasatt

lämpligheten av att ansvarsbegränsningen skulle beräknas efter kronor i

guld även beträffande inrikes luftbefordran, anslöt sig emellertid departementschefen

till principen att vid inrikes trafik bestämma gränserna för

fraktförarens ansvarighet i kronor och ej i kronor i guld. Orden »i guld»

utgingo i enlighet därmed ur det svenska lagförslaget 22 §, medan i 33 §

såsom ett andra stycke upptogs en bestämmelse, att vid internationell luftbefordran

de i 22 § angivna penningbeloppen skola avse kronor i guld. Motsvarande

ändringar vidtogos i de danska och finska lagtexterna, medan den

norska luftbefordringslagen behöll principen att genomgående angiva ansvarighetsgränserna

i guldvärde.

Den i Sverige, Danmark och Finland godtagna lösningen innebär naturligen

den olägenheten, att skyddet för inrikes trafikanter försämras med faliande

penningvärde. För att komma till rätta med denna olägenhet har man i

Finland genom lag den It december 1953 vidtagit vissa ändringar i luftbefordringslagen.

I 22 § har man sålunda uppräknat ansvarighetsgränserna

med hänsyn till penningvärdets fall, varvid t. ex. gränsen i första momentet

angivits till 1 920 000 mark mot förut 194 500 mark för varje passagerare.

Enligt 33 g andra momentet skall vid internationell luftbefordran vad i 22 §

stadgas äga motsvarande tillämpning, dock så, att ansvarigheten begränsas i

mark i guld, varvid gränserna angivits till de tidigare gällande beloppen och

följaktligen numera till andra nominella belopp än dem som angivas i 22 g.

Sålunda är ansvarigheten för envar passagerare begränsad till 194 500 mark

i guld. Slutligen har till 34 § fogats ett nytt moment av innehåll att ändring

av de i 22 § angivna ansvarighetsbeloppen må ske genom förordning,

då en förändring av penningvärdet sådant påkallar.

Under de nordiska förhandlingarna diskuterades ingående, på vilket sätt

ansvarighetsgränserna borde återgivas i den översedda lagstiftningen. Man

var överens "därom, att saklig skillnad mellan internationell luftbefordran

och inrikes luftbefordran icke vore motiverad utan att alla trafikanter borde

äga samma reella skydd.

Utredningsmannen har vidare anfört att vid överläggningarna den synpunkten

framfördes, att man åtminstone i de tre i SAS samverkande länderna

borde gå samma väg, och att därför de svenska, danska och norska

delegationerna överenskom att i sina förslag följa samma regel som den nuvarande

norska lagens, nämligen gränser i guldvaluta för samtliga trafikanter,

delta trots insikt om det mindre tilltalande i alt lagen såsom huvudregel

angåve ansvarighetsbegränsning i en valuta, som icke vore gångbar.

Ä finsk sida förklarades åter, att man vidhöll den inställning som gällande

finsk lag företräder.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

Enligt utredningsmannens redogörelse uppnåddes genom ömsesidiga eftergifter

enighet mellan de svenska, danska och norska delegationerna om att

22 § i de reviderade luftbefordringslagarna borde omfatta de tre stycken

som nu ingår bl. a. i gällande svensk lag och att ansvarighetsgränserna i

dessa borde angivas allenast i »kronor». Däremot skulle de bestämmelser,

som kunde erfordras dels för att angiva att beloppen avsåg guldvaluta och

dels angående omräkning, upptagas såsom ett fjärde stycke. I enlighet härmed

skulle 33 § andra stycket utgå. Finlands delegation uttalade, att behov

av detta fjärde stycke icke förelåg för Finlands del; i stället borde de nu

i 33 och 34 §§ i den finska lagen upptagna bestämmelserna i ämnet behållas.

I detta sammanhang har utredningsmannen ytterligare upplyst, att Sveriges

riksbank i skrivelse den 8 juni 1957 på förfrågan meddelat att den

guldfranc, varom här är fråga, motsvarar 0,14620 kronor i guld och 0,34316

kronor.

Rörande första stycket av paragrafen bär utredningsmannen anfört, att

ansvarighetsbeloppet enligt Haagprotokollet art. XI fördubblats till 250 000

francs. I enlighet härmed har han föreslagit, att ansvarighetsgränsen fördubblas

jämväl i den svenska lagen.

I fråga om andra stycket har utredningsmannen anfört, att jämlikt Haagprotokollet

vad konventionen nu innehåller i detta ämne har behållits oförändrat

såsom andra stycket under a). Under b) har emellertid tillagts en

bestämmelse, vartill motsvarighet nu saknas i Warszawakonventionen. Denna

bestämmelse utsäger att, om av inskrivet resgods eller gods viss del eller

något av dess innehåll förkommit, minskats, skadats eller fördröjts, endast

den sammanlagda vikten av det eller de kolli, om vilka fråga är, skall tagas

i beräkning A-id bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet;

dock skall, där förlust, minskning, skada eller dröjsmål i fråga om viss del

av det inskrivna resgodset eller godset eller av något av dess innehåll påverkar

värdet av andra kolli, som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel,

den sammanlagda vikten jämväl av dessa kolli tagas i beräkning

vid bestämmandet av gränsen för ansvarigheten. Utredningsmannen har ansett,

att ett stadgande i enlighet med denna tillagda bestämmelse bör upptagas

i andra stycket av 22 §. Jämförd med innehållet av detta stycke i nu

gällande lag företer den av utredningsmannen föreslagna texten vidare ett

par redaktionella avvikelser, som skett i förtydligande syfte.

Tredje stycket av konventionen art. 22 har ej ändrats genom Haagprotokollet

i annan mån än att ordet »voyageur» blivit ersatt med »passager». I

sitt förslag har utredningsmannen dock för vinnande av överensstämmelse

med övriga nordiska texter vidtagit den ändringen, att orden »för resgods»

ersatts med »i fråga om föremål», vilket uttryck ansetts bättre återgiva

konventionens »en ce qui concerne les objets».

Utredningsmannen har framhållit, att genom art. XI i Haagprotokollet

ett nytt fjärde stycke införts i konventionen art. 22. Däri utsäges att domstolen

må, utan hinder av de gränser för ansvarigheten som föreskrives i artikeln,

i enlighet med sin egen Jag därutöver utdöma ett belopp, motsvarande

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr Sb år 1960

hela eller en del av de utgifter och andra rättegångskostnader som käranden

ådragit sig för sin talan. Från denna möjlighet att överskrida ansvarighetsgränserna

göres emellertid undantag för det fall, då beloppet av utdömd ersättning,

frånsett sådana utgifter och andra rättegångskostnader, icke överstiger

vad fraktföraren skriftligen erbjudit käranden inom en tid av sex

månader från den händelse, av vilken skadan härrör, eller före det talan

väcktes, om detta skedde senare. Utredningsmannen har vidare anfört:

Av dessa båda punkter torde den förstnämnda för svensk rättsuppfattning

vara så självklar, att den ej behöver upptagas i luftbefordringslagen. Icke

heller andra punkten synes kräva motsvarighet i lagen. Den torde nämligen

stå i principiell överensstämmelse med vad som stadgas i 18 kap. 3 § rättegångsbalken

om skyldighet under vissa omständigheter för vinnande part

att ersätta motparten hans rättegångskostnad och om kvittning i vissa fall

av parternas kostnader. Tvekan kunde måhända råda för det fall, att fraktföraren

framställt sitt erbjudande senare än som angivits i artikeln. Det

synes emellertid icke strida mot konventionen att oberoende av den däri

angivna tidsbegränsningen, vilken tillkommit såsom ett för vissa rättssystem

erforderligt skydd mot ohemula rättegångar, tillämpa svensk rätts mera

smidiga bestämmelser om möjlighet att göra avvikelse från den allmänna

regeln, att part som tappar målet skall ersätta motparten hans rättegångskostnad.

Vid de nordiska överläggningarna förelåg ock enighet om att art.

22 fjärde stycket i sin helhet borde lämnas utan motsvarighet i de nordiska

luftfartslagarna.

Rörande femte, förut fjärde stycket av art. 22 har utredningsmannen anfört

att det upptager dels, liksom tidigare men med vissa formella avvikelser,

den redan återgivna definitionen å francs samt föreskriften, att beloppen

må omräknas till annat mynt i runda tal, och dels ett nytillkommet

stadgande, att omräkning till sådant mynt, som icke utgör guldvaluta, i

fall av rättegång skall ske enligt myntets guldvärde å den dag dom meddelas.

Utredningsmannen har ansett, att det nytillkomna stadgandet i fråga

om tidpunkten för omräkning bör återges i den svenska lagen, och det har

jämte den tidigare berörda bestämmelsen, att de i paragrafen stadgade

ansvarighetsgränserna avser kronor i guld, i förslaget upptagits såsom ett

fjärde stycke av 22 §.

Riksbanksfullmäktige intar en kritisk hållning till utredningsmannens förslag

angående det sätt, på vilket ansvarighetsgränserna bör återges i svensk

Jag:

För närvarande gäller att de maxiiniersättningsbelopp en fraktförare kan

åläggas utgiva äro uttryckta i kronor dock att, enligt särskilt stadgande, vid

internationell luftbefordran samma belopp skola avse kronor i guld. I det

remitterade förslaget uttryckas emellertid motsvarande ersättningsbelopp

endast i kronor i guld. Såsom skäl för ändringen framhålles, att en saklig

skillnad mellan nationell och internationell luftbefordran icke synes motiverad

utan att alla trafikanter böra erhålla samma skydd. Utan tvivel tala

starka skäl för den sålunda intagna ståndpunkten. Å andra sidan kan det,

enligt fullmäktiges mening, icke undgå att väcka betänkligheter att i lagtext

använda en icke gångbar myntenhet. Det har visserligen icke kunnat

undgås, att »kronor i guld» kommit att användas som räkneenhet, då det

gällt att på sjö- och luftfartens område överföra vissa mellanfolkliga över
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1960

enskommelser till lagtext. I den män detta uttryck använts har det eniel1

er tid gällt internationella förhållanden och det'' synes vara ett långt steg

härifrån att nu begagna »kronor i guld» som värdemätare även då det kan

gälla rent inrikes förhållanden.

I detta sammanhang må erinras om att motsvarande lagstiftningsproblem

mötte vid 1936 års ändringar i sjölagens befraktningsregler, då i 122 § sjölagen

skulle anges vissa begränsningsinöjligheter för bortfraktarens ansvar.

Såväl departementschefen som lagrådet förordade därvid en begränsningsregel

uttryckt i »kronor i guld», men vid riksdagsbehandlingen av förslaget

fann vederbörande utskott, att det i fråga om inrikes fart saknades

reellt skäl att i lagen införa eu regel som hänfördes till annat än den svenska

kronans faktiska värde. Riksdagen uteslöt därför guldvärdeklausulen såvitt

gällde inrikes fart.

Att genom avsteg från den av riksdagen sålunda antagna principen ytterligare

utvidga användningen i lagstiftningen av räkneenheten »kronor i

guld» ter sig mindre lämpligt även med hänsyn därtill, att det inom en

näraliggande framtid kan bli aktuellt att ersätta 1873 års lag om rikets mynt

med en modernare lagstiftning. Samtidigt som i ett av särskilda sakkunniga

avgivet betänkande angående riksbankens sedelutgivningsrätt (SOU 1955:

43) föreslagits upphävande av regeringsformens föreskrift om skyldighet för

riksbanken att inlösa rikets sedlar med guld, har nämligen framhållits, att

den principiella vikt som i lagen om rikets mynt tillädes guldet såsom ensam

värdemätare i riket och grund för dess myntväsen, icke stode i god

överensstämmelse med inlösningsskyldighetens upphävande. De sakkunniga,

som funno lagen om rikets mynt systematiskt ej falla inom området för

utredningsuppdraget, rekommenderade därefter att denna lag, efter beslut

av statsmakterna i fråga om grundlagsstadgandet, upptoges till revision.

Tänkbart är alltså att en i lag given bestämning av kronans guldinnehåll

icke kommer att finnas i framtiden.

På grund av vad sålunda anförts ställa sig fullmäktige kritiska till tanken

att luftbefordringslagens huvudregel angående ansvarighetsbegränsning skall

uttryckas i »kronor i guld». Emellertid lärer med hänsyn till den internationella

konventionens innehåll detta uttryck icke kunna undvaras såvitt

gäller internationell luftbefordran. På grund härav och då det vidare synes

naturligt, att alla trafikanter eller befraktare erhålla samma skydd oavsett

om färdmålet är inrikes eller utrikes beläget, kan måhända den finska lösningen

förtjäna att närmare övervägas för svensk del. Enligt ett sådant system

skulle huvudregeln uttryckas i gångbart mynt d. v. s. i högre nominella

belopp, medan regeln för internationell luftbefordran angåves i motsvarande

lägre belopp i guld.

Svenska flygförsäkringspoolen ifrågasätter lämpligheten av att skador

som inträffar i inhemsk trafik skall betalas efter guldvalutaberäkning men

anser sig med hänsyn till värdet av ensartade bestämmelser böra tillstyrka

guldvalutaklausulen.

En liknande inställning redovisar hovrätten för övre Norrland, som

finner olägenheter träda i dagen genom den föreslagna regeln att belopp,

vartill fraktförarens ansvarighet högst må uppgå, skall beräknas i kronor

i guld såvitt angår inrikes luftbefordran. Hovrätten fortsätter:

I förevarande hänseende innebär nu gällande lag onekligen en naturligare

— om ock med hänsyn till risken för penningvärdesförsämring ej tillfredsställande

— lösning. I detta sammanhang må även erinras om den möjlig
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

het till speciell reglering av den inrikes luftbefordringen som för vissa fall

öppnats genom 34 § i gällande lag. Å andra sidan måste en enhetlig reglering

av inrikes och internationell luftbefordran anses vara i så hög grad

önskvärd, att de olägenheter, som ett förverkligande därav kunna medföra,

få träda i bakgrunden. Med hänsyn till den ökade internationalisering av

luftbefordringen, som kan förutses, finner hovrätten sig därför kunna biiräda

förslaget härutinnan.

Medan första stycket av förslaget eljest ej föranlett några uttalanden av

remissinstanserna, anser SAS beträffande andra stycket av utredningsmannens

förslag; att det redan i gällande lag förekommande uttrycket »och guldit

föreskriven tilläggsavgift» är mindre tillfredsställande ur den resande

allmänhetens synpunkt. SAS anför härom närmare:

Del kan lätt inträffa, att tilläggsavgift väl finnes föreskriven men att

fraktföraren försummar att uttaga avgiften. I sådant fall bör likväl uppgivet

intressebelopp gälla som grund för ansvarigheten, vilket också torde vara

avsett i konventionen, jämför den engelska formuleringen »if the case so

requires». Ett sätt att i nu angivna riktning förtydliga den svenska texten

synes vara att använda uttryckssättet: »den tilläggsavgift som fraktföraren

på grund härav i det särskilda fallet betingat sig.»

Beträffande 22 § tredje stycket framhåller SAS, att i konventionstexten

en positiv formulering användes, under det att ett negativt uttryckssätt valts

i utredningsmannens förslag. SAS finner det vara tänkbart, att däri skulle

kunna intolkas någon skillnad i betydelsen, och förordar att den positiva

formen väljes.

Fjärde stycket av den reviderade konventionen art. 22 har föranlett i huvudsak

överensstämmande uttalanden av hovrätten för Övre Norrland och

SAS. Hovrätten yttrar sålunda:

I utredningsmannens förslag ha reglerna i art. 22 fjärde stycket icke upptagits,

då de'''' ansetts redan gällande i svensk rätt. Så är också otvivelaktigt

fallet beträffande huvudregeln. Däremot torde enligt svensk rätt något hinder

ej föreligga att tillerkänna den skadelidande ersättning för rättegångskostnader

i det fall att denne tämligen snart efter den skadebringande händelsen

anliängiggör talan och fraktföraren först sedan processen pågått eu

tid men före sexmånadersfristens utgång framställer sitt ersättningserbjlidande.

Det kan nämligen knappast göras gällande att varje av den skadelidande

inom sexmånadersfristen inledd rättegång skulle ha inletts utan

att motparten givit anledning därtill och stadgandet i 18 kap. 3 § rättegångsbalken

därför undantagslöst skulle vara tillämpligt. Hovrätten vill därför

ifrågasätta om icke konventionens hithörande regler borde upptagas i

lagtexten, även om härigenom i fråga om inrikes luftbefordran fraktföraren

i nu berörda avseende kan komma i en gynnsammare ställning än vad en

tillämpning av stadgandet i 18 kap. 3 § rättegångsbalken skulle föranleda.

SAS anför:

Bedömd ur synpunkten av svensk rätt kan den valda utformningen te

sig såsom eu naturlig förenkling, men mot densamma talar den bristande

överensstämmelse med protokollstextens innebörd, som uppkommer till följd

av en dylik redigering. Enligt protokollet torde domstolen ej kunna utdöma

ersättning, som inklusive rättegångskostnader ligger utanför limiterna, om

ersättningsbeloppet exklusive sådan kostnad icke överstiger vad fraktföra
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Ma j:ts proposition nr 3 b år 19C>0

ren skriftligen erbjudit inom cn tidsfrist, som utlöper sex månader från

skadelallets inträffande eller vid talans anhängiggörande, om detta sker

senare. Fraktföraren skall således alltid tillgodonjuta en tid av minst sex

månader för afl göra ett erbjudande med ifrågavarande verkan. Om den i

utredningsmannens förslag använda metoden antages, kan emellertid svensk

domstol komma att utdöma ersättning och rättegångskostnader med ett sammanlagt

belopp överstigande limiten, även om fraktföraren inom sex månader

från skadefallet - men efter stämningens anhängiggörande — erbjudit

ersättning för skadan med belopp, som i sådant avseende ej överskrides i

domen. I och för sig vore härom intet att säga enligt svensk rättsuppfattning,

men dels lärer eu utländsk fraktförare icke böra vid domstol här i

landet betagas den rätt, han enligt protokollet äger tillgodonjuta, och dels

synes en svensk fraktförare ej böra underkastas strängare regler än en

utländsk. I likformighetens intresse lärer fördenskull en sådan omarbetning

av förslaget vara påkallad i nu förevarande avseende, att full överensstämmelse

med protokollets innebörd ernås.

Departementschefen. I de nuvarande reglerna i luftbefordringslagen om

begränsning av fraktförarens ansvarighet anges värdegränsen såvitt angår

inrikes luftbefordran i kronor, men i fråga om internationell luftbefordran

anges den — i anslutning till Warszawakonventionen — i kronor i guld.

Utredningsmannen har på grundval av resultatet av de överläggningar, som

han haft med representanter för de övriga nordiska länderna, föreslagit att

värdegränsen genomgående skall anges i kronor i guld. Motivet för förslaget

är att någon saklig skillnad mellan internationell luftbefordran och inrikes

luftbefordran icke bör upprätthållas i nu ifrågavarande avseeende utan att

alla trafikanter bör äga samma skydd.

Såsom påpekats ''vid remissbehandlingen måste det emellertid anses oegentligt

att i en lagstiftning som avser jämväl inrikes luftbefordran använda

en värdeenhet, som icke utgör gångbar valuta inom landet. Det synes därför

mindre lämpligt att i fråga om inrikes luftbefordran använda enheten »kronor

i guld». Vid de förnyade nordiska överläggningar som ägt rum på departementsstadiet

har samma uppfattning kommit till synes. Från svensk

och norsk sida har vid dessa överläggningar föreslagits en lösning, som innebär

att värdegränserna i förevarande paragraf skall anges i den inom

landet gångbara valutan. I ett avslutande stycke av paragrafen skall dock

anmärkas att man vid framräknandet av beloppen använt den kurs, som blivit

anmäld till Internationella valutafonden, och alt, om denna kurs ändras,

den ändrade kursen skall tillämpas. I fall av rättegång skall — i enlighet med

konventionen —- gälla kursen å den dag då dom meddelas. Förslaget innebär

vidare, att sålunda ändrade värdegränser skall kungöras i administrativ

ordning. Kungörandet skall ha deklarativ karaktär, utom såvitt angår

eventuell avrundning av beloppen, i vilket avseende förutsättes att domstolarna

blir bundna av det belopp som anges i Kungl. Maj :ts kungörelse.

Medan Finlands företrädare förklarat sig vidhålla den åsikt som tidigare

omfattats från finsk sida, uttalades från dansk sida att man såframt det

ansåges görligt skulle söka ansluta sig till den svensk-norska linjen. Enligt

vad som sedermera meddelats har detta dock ej kunnat ske, utan man öns
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960

79

kar i Danmark ange gränserna för ansvarigheten i guldvärde och därjämte

stadga att omräkningen skall ske i enlighet med det guldvärde å den danska

kronan som är anmält till Internationella valutafonden.

Enligt min mening bör det nyss angivna svensk-norska förslaget kunna

godtagas. Det är beklagligt att det ej gått att komma fram till en gemensam

nordisk ståndpunkt, men någon skillnad i sak torde ej föreligga. Jag vill

alltså föreslå att de ansvarighetsbelopp som anges i paragrafens tre första

stycken uttryckes i kronor. De exakta beloppen, framräknade på grundval

av uppgift från riksbanken angående guldfrancens värde, utgör 85 790 kronor,

85 kronor 79 öre och 1 715 kronor 80 öre, men de torde i lagtexten få

avrundas till respektive 85800, 86 och 1 720 kronor. Vidare bör till paragrafen

fogas ett avslutande stycke av den innebörd som förut angivits.

Det synes opåkallat att tynga lagtexten med den av SAS ifrågasatta omskrivningen

av andra stycket. Däremot vill jag biträda det förslag till omformulering

av tredje stycket som framlagts av SAS.

De bestämmelser angående tillämpningen av värdegränserna såvitt angår

rättegångskostnader, som finnes i fjärde stycket av den reviderade konventionen

art. 22, har vid de nordiska överläggningar som ägt rum på departementsstadiet

ansetts böra komma till uttryck även i den interna lagstiftningen.

Jag vill även för egen del biträda denna ståndpunkt. Stadgande i

ämnet torde få upptagas i 22 § såsom ett fjärde stycke före det avslutande

femte stycket.

23 §.

I överensstämmelse med art. 23 i Warszawakonventionen föreskrives i nu

gällande 23 §, att förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens ansvarighet

eller bestämmer lägre gräns därför än i 22 § sägs, skall vara

ogiltigt.

Utredningsmannen har i första stycket upptagit ett stadgande som motsvarar

den nu gällande bestämmelsen.

Genom Haagprotokollet art. XII har ett nytt andra stycke fogats till art.

23. Enligt detta stycke skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämpning å

förbehåll avseende förlust, minskning eller skada, som härrör av det befordrade

godsets egen beskaffenhet eller fel i godset (résultant de la nature

ou du vice propre des marchandises transportées; resulting from tlie inherent

defecl, quality or vice of the cargo carried). I 23 § andra stycket har

utredningsmannen upptagit motsvarighet till detta nya stycke.

Utredningsmannen har ytterligare anfört:

Frågorna rörande det nya stadgandets materiella räckvidd och bevisbördans

fördelning i därmed avsedda fall blevo ej tillfredsställande klarlagda vid

konferensen i Haag. Frän svensk sida väcktes sålunda — under erinran om

sjörättens och järnvägsrättens ställning i motsvarande ämnen — förslag att

det skulle utsägas i stadgandet, att fraktföraren trots friskrivning skulle

vara ansvarig enligt konventionen, om det visades att oaktsamhet av honom

själv eller av hans folk i tjänsten orsakat skadan eller medverkat till denna.

Förslaget blev dock avvisat. I anslutning härtill framställdes ett nederländskt
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1000

belgiskt förslag, innebärande att i hithörande fall fraktförarens ansvarighet

Irots friskrivning skulle inträda, om det visades att skadan icke uteslutande

härrörde av godsets egen beskaffenhet eller fel i godset; art. 20 och

21 i konventionen skulle emellertid alltid vara tillämpliga. Även detta förslag

lämnades utan bifall av konferensen. Från nederländskt håll förklarades

härefter, att man tolkade den av konferensen antagna lydelsen såsom

innebärande, att fraktföraren ägde friskriva sig även från ansvarighet för

vållande i de fali som avsåges med bestämmelsen. Andra delegationer förklarade

emellertid, att denna tolkning ej vore godtagbar.

Vid nu angivna förhållanden ansåg man under de nordiska överläggningarna

det vara lämpligast att avfatta den nya bestämmelsen i nära anslutning

till konventionen och att överlämna den närmare tolkningen därav åt

rättstillämpning och doktrin.

SAS framhåller beträffande det nya andra stycket i förslaget, att det

syntes lämpligt att undvika att använda ordet »beskaffenhet» med hänsyn

till att detta ord kunde uppfattas såsom hänförande sig till godsets

tillstånd. Visserligen användes ett ord med viss liknande dubbelbetydelse i

den engelska texten, nämligen »quality», men det syntes där kvalificeras

av adjektivet »inherent», som bättre än det svenska ordet »egen» angåve vad

som avsåges. Det franska uttrycket »la nalure ... des marchandises» vore

fullt klart och syntes kunna bättre återges med »godsets natur» eller »art».

Departementschefen. I den i Bryssel den 25 augusti 1924 avslutade internationella

konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser

i fråga om konossement uppräknas i art. 4 mom. 2 vissa fall, då

ansvarighet för förlust, minskning eller skada ej skall inträda. Bl. a. nämnes

under m) »wastage in bulk or weight or any other loss or damage

arising from inherent defect, quality or vice of the goods». I lagen den 5

juni 1936 i anledning av Sveriges tillträde till konventionen i fråga återges

detta fall med orden »dolt fel hos godset eller dess beskaffenhet eller tillstånd».

Det av SAS kritiserade uttrycket »beskaffenhet» användes sålunda

i motsvarande sammanhang i sjörätten, och det synes därför lämpligen

kunna användas även när det gäller lufträtt. Med hänsyn till avfattningen

av särskilt den franska texten torde dock den av utredningsmannen föreslagna

lydelsen av paragrafens andra stycke, om vilken lydelse enighet

rådde vid de nordiska överläggningarna, böra föredragas framför de citerade

ordalagen i nyssnämnda lag av år 1936. Vid bestämmelsens tillämpning

kan det emellertid vara naturligt att beakta tolkningen av det sjörättsliga

stadgandet.

I paragrafens första stycke torde en språklig jämkning böra ske.

24 §.

Såsom redan vid 1 kap. 4 § antytts, har den nu under 24 § i lagen upptagna

bestämmelsen utgått; se härom ytterligare vid 34 §. I förslaget har i

stället motsvarighet till den nuvarande 25 § upptagits såsom 24 §.

I den nu gällande 25 § stadgas att, om skada med uppsåt eller grov vårdslöshet

orsakats av fraktföraren själv eller av hans folk i tjänsten, han icke

äger åberopa de bestämmelser i luftbefordringslagen, som utesluter eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

begränsar hans ansvarighet. Denna paragraf går tillbaka till art. 25 i Warszawakonventionen,

enligt vilken artikel fraktföraren icke äger åberopa de bestämmelser

i konventionen, som utesluter eller begränsar hans ansvarighet,

såvida han eller hans folk i tjänsten orsakat skadan med uppsåt eller genom

sådan vårdslöshet, som enligt lagen i den stat där målet är anhängigt är

att likställa med uppsåt.

Utredningsmannen har uttalat, att erfarenheterna från tillämpningen av

art. 25 utgjort ett av de starkaste skälen för en översyn av konventionen

och att främst de nationella lagarnas skiftande innehåll i fråga om den

vårdslöshet, som vore att likställa med uppsåt, medfört att någon enhetlig

bedömning av hithörande frågor icke kommit till stånd. Efter ett mödosamt

arbete har ock, enligt art. XIII i Haagprotokollet, art. 25 erhållit den

lydelsen, att de gränser för ansvarigheten som stadgas i art. 22 ej skall

äga tillämpning, såframt det visas att skadan härrör av en handling eller

underlåtenhet, som fraktföraren eller någon av hans folk förövat antingen i

uppsåt att åstadkomma skada eller ock vårdslöst (témérairement; recklessly)

och med insikt att skada sannolikt skulle orsakas därav; dock att, vid handling

eller underlåtenhet av någon av fraktförarens folk, tillika skall visas

att denne handlat under utövningen av sin tjänst.

I utredningsmannens lagförslag har såsom motsvarighet till »témérairement»

och »recklessly» använts uttrycket »genom oaktsamhet».

När det gällt att återge den nya art. 25 i den svenska lagen, har vidare

utredningsmannen undvikit att upptaga orden »handling eller underlåtenhet»

i lagtexten. Enligt utredningsmannens mening bör det överlämnas åt

domstolarna att med ledning av allmänna rättsregler avgöra, huruvida det

i förekommade fall kan anses ha ålegat fraktföraren eller hans folk skyldighet

att handla på visst sätt.

I överensstämmelse med vad som vid de nordiska överläggningarna i allmänhet

ansågs önskvärt har den av utredningsmannen föreslagna paragrafen

avfattats i anslutning närmare till den reviderade konventionen än till

nu gällande stadgande i ämnet.

Av förhandlingarna vid Haagkonferensen framgår enligt utredningsmannen,

att man äger tillämpa fri bevisprövning i fråga om rekvisitet insikt

att skada sannolikt skulle uppkomma. Utredningsmannen har emellertid

framhållit, att det ej är avsett att obegränsad ansvarighet skall kunna inträda

endast på den grund att vederbörande borde ha insett att skada sannolikt

skulle uppkomma.

I flera remissyttranden har förevarande paragraf, särskilt återgivandet

av »témérairement» och »recklessly», varit föremål för uppmärksamhet.

Sålunda anför luftf artsstyrelsen:

Enligt styrelsens mening torde det i Haagprotokollet använda uttrycket

»recklessly» innebära något mer än oaktsamt, nämligen med grov vårdslöshet,

överdådigt eller hänsynslöst. Det senare uttrycket synes icke förekomma

i svensk lagtext, men bilskadeutredningen har i sitt den 1 oktober

1957 framlagda betänkande med förslag till lag om trafikförsäkring för ett

likartat fall använt detta uttryck. I varje fall synes det oegentligt alt lag
(i

IWxang till riksdagens protokoll 11)60. 1 samt. Nr 34

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960

texten såsom är fallet med föreliggande förslag avviker från den bifogade

översättningen av konventionstexten.

Stockholms handelskammare yttrar följande i fråga om förevarande stadgande,

den s. k. dol-paragrafen:

Den grundtanke på vilken Warszawakonventionen baserats i avseende å

regleringen av fraktförarens ansvarighet är, summariskt uttryckt, den att

å ena sidan bevisbördan omkastats till förmån för passagerare och lastägare,

under det att fraktförarens ansvarighet å andra sidan,''såsom ett quid pro

quo, limiterats med undantag för dol-fallen, i vilka ansvarsbegränsningen

icke gällt. Denna grundtanke har rönt allmän anslutning och numera vunnit

internationell hävd samt i hög grad bidragit till att fraktförarna kunnat lösa

små försäkringsfrågor på ett sätt, som icke föranlett alltför betungande

kostnadsbelastning, en belastning som givetvis slutligen måste drabba passagerare

och lastägare.

Konventionens lösning har emellertid under årens lopp enligt mångas

mening kommit att framstå såsom mindre tillfredsställande, väl icke principiellt

men i avseende å detaljutformningen dels av limiterna, dels ock av

dol-regeln. Sålunda har framhållits å ena sidan att limiterna numera framstode

såsom alltför låga och å andra sidan att dol-reglerna särskilt i vissa

länder tolkats och tillämpats på ett sätt, varigenom fraktförarens obegränsade

ansvarighet otillbörligt utsträcktes.

Den i Haag träffade kompromissen om en ny quid-pro-quo-lösning på

grundval av den gamla principen gavs en utformning, varigenom dess räckvidd

ytterligare begränsades och denna begränsning tydligt markerades till

förekommande av de tendenser till den obegränsade ansvarighetens utsträckning,

som tidigare förekommit.

Enligt den i Haag antagna engelska texten inträder obegränsad ansvarighet

allenast när skadan orsakats uppsåtligt eller »recklessly» och med vetskap

hos vederbörande om att skada sannolikt skulle följa av hans handlingssätt.

Det nyss citerade ordet är — det skall villigt medgivas — svårt

att översätta till svenskt lagspråk. Det är emellertid att märka, att i uttrycket

ligg<-r nagot langt mera än oaktsamhet, vilket uttryck använts i utredningsmannens

förslag. I själva verket avses ett hänsynslöst handlingssätt, där vederbörande

»tager en chans» utan att bry sig om följderna. Ett av de många

ord, som upptagas i utförliga lexika såsom synonyma med »reckless» och

som väl torde illustrera vad man avsett, är »devil-may-care». Ordet oaktsamhet

lärer icke kunna anses täcka nu angivna innebörd av begreppet

»reckless» och skulle lätteligen i tillämpningen kunna föranleda uppkomsten

av nya tendenser att vidga den obegränsade ansvarigheten utöver de i Haag

fastslagna snäva gränserna.

I lagen om straff för vissa trafikbrott av den 28 september 1951 förekomma

uttryckssätt, som synas vara av intresse i detta sammanhang, då det där

talas om ådagaläggande av grov oaktsamhet eller visande av uppenbar likgiltighet

för andra människors liv eller egendom. Med anknytande till denna

terminologi vill handelskammaren föreslå till övervägande följande tvenne

alternativ till omformulering av 24 §, vilka enligt kammarens mening skulle

utgöra ett riktigare återgivande av Haagprotokollets formulering än det i

utredningsmannens förslag upptagna.

Alternativ I:

»De gränser för ansvarigheten som stadgas i 22 § skola ej äga tillämpning,

däi det Osas att fraktföraren själv eller hans folk i tjänsten orsakat skadan

uppsåtligen eller, med insikt om att skada sannolikt skulle följa, under ådagaläggande

av uppenbar likgiltighet för skaderisken.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

83

Alternativ II:

»De gränser för ansvarigheten som stadgas i 22 § skola ej äga tillämpning,

där det visas att fraktföraren själv eller hans folk i tjänsten orsakat

skadan uppsåtligen eller, med insikt om att skada sannolikt skulle följa,

under grovt åsidosättande av tillbörlig aktsamhet och hänsyn.»

Kommerskollegium finner att den föreslagna 24 §, såsom handelskammaren

framhållit, i förhållande till konventionen torde palägga fraktföraren

en tyngre börda genom att dennes obegränsade ansvarighet utsträckts att

omfatta jämväl »vanlig» oaktsamhet. Kollegium anser i likhet med handelskammaren,

att lagtexten bör ändras.

SAS ansluter sig — med förmälan att konsortiet beretts tillfälle att medverka

till handelskammarens remissvar -— helt till vad handelskammaren

anfört med det tillägget, att SAS förordar den såsom alternativ I föreslagna

omformuleringen. Enligt konsortiets mening är det av synnerlig vikt, att

vad handelskammaren i detta sammanhang anfört vinner beaktande, enär

ett adekvat återgivande av protokollstexten på denna punkt kan bli av central

betydelse i ansvarighetsfrågan.

Svenska flggförsåkringspoolen säger sig ha haft tillfälle att taga del av

handelskammarens erinringar mot avfattningen av förevarande paragraf

och anser i likhet med handelskammaren, att det är synnerligen önskvärt

att erhålla ett så tydligt uttryck som möjligt för de fall, där fraktförarens

ansvarighet skall vara obegränsad. Enligt poolens uppfattning framgår detta

bäst av den med alternativ II betecknade formuleringen, som därför förordas.

Även i övrigt ansluter sig poolen till vad handelskammaren anfört vid

behandlingen av denna paragraf.

Departementschefen. De i den genom Haagprotokollet reviderade Warszawakonventionen

art. 25 — och även art. 25 A, se härom vid 25 § —

förekommande orden »témérairement» och »recklessly» torde böra i översättningen

av protokollet och i den svenska lagtexten återges med beaktande

av att här, såsom också framgår av att det uppställes krav på insikt att

skada sannolikt skulle uppkomma, avses viss högre grad av vårdslöshet.

Vad beträffar översättningen av protokollet synes största överensstämmelse

med originaltexterna ernås genom begagnande av ordet »hänsynslöst».

Vad lagtexten angår har det visat sig föreligga vissa svårigheter att komma

fram till en gemensam nordisk ståndpunkt. Jag vill för min del förorda

att lagtexten, med nära anslutning till konventionens formulering i detta

avseende, utformas så all ansvarighetsgränserna ej skall äga tillämpning, då

skadan orsakats uppsåtligen eller ock av grov oaktsamhet och med insikt

alt skada sannolikt skulle uppkomma. Från de övriga nordiska ländernas sida

har man förklarat sig kunna godtaga denna avfattning, och med hänsyn

härtill torde den få upptagas i lagtexten, ehuru den ej synes fullt tillfredsställande.

25 §.

I förslaget har, på sätt anförts vid närmast föregående paragraf, motsvarighet

till den nu gällande 25 § luftbefordringslagen införts såsom 24 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

Såsom 25 § har i stället upptagits en bestämmelse, som motsvarar den genom

Haagprotokollet art. XIV tillagda art. 25 A i konventionen. Denna artikel

är uppdelad i tre stycken. I det första stycket stadgas att, om ersättningstalan

föres mot någon av fraktförarens folk, denne äger åberopa de

för fraktföraren gällande ansvarighetsgränserna, såframt han visar att han

handlat under utövningen av sin tjänst. Enligt andra stycket må sammanlagda

beloppet av den ersättning, som fraktföraren och hans folk kan

förpliktas utgiva i fall som avses i första stycket, icke överstiga ansvarighetsgränserna.

Härrör skadan av en handling eller underlåtenhet av fraktförarens

folk av samma natur som den, vilken enligt art. 25 avskär fraktföraren

från förmånen av begränsning av ansvarigheten, skall dock bestämmelserna

i de båda första styckena av art. 25 A ej äga tillämpning.

Utredningsmannen har anfört, att art. 25 A tillkommit för att hindra att

begränsningen av fraktförarens ansvarighet sättes ur spel genom att talan

om skadeersättning väckes mot någon av fraktförarens folk och att fraktföraren

sedan jämlikt anställningsavtal eller på annan grund måste återgälda

den anställde vad denne förpliktats att utgiva såsom skadestånd. Konventionen

uttalar sig däremot ej i frågorna, huruvida den anställde över huvud

taget kan dömas ersättningsskyldig och huruvida möjlighet föreligger för

rätten att nedsätta beloppet av dennes ersättningsskyldighet med hänsyn till

felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna

i övrigt. Utredningsmannen har framhållit, att det fortfarande

är överlämnat åt nationell lag att träffa avgörandet beträffande sådana

spörsmål och att å svensk sida alltså 10 kap. 3 § luftfartslagen kan bli

att tillämpa även då det gäller ansvarighet för skada vid befordran med luftfartyg

av passagerare, resgods eller gods. Det har i enlighet därmed varit

under övervägande att i lagtexten intaga en uttrycklig hänvisning till detta

lagrum.

Stgrelsen för Sveriges advokatsamfund anför:

Att en fraktförare, som utan eget vållande blir ansvarig enbart på grund

av fel eller försummelse av anställd, bör få begränsa sitt ansvar, är uppenbarligen

en helt annan sak än att den som själv vållat skadan skall få rätt

till ansvarsbegränsning. Avsikten med denna nyhet i Haagprotokollet är i och

för sig beaktansvärd. Man vill helt enkelt förhindra att den skadelidande

tilltvingar sig obegränsad ersättning av fraktföraren genom att vända sig

mot den anställde, som sedan i sin tur på grund av särskild bestämmelse i

tjänsteavtalet skulle ha regressrätt mot fraktföraren.

Styrelsen ifrågasätter dock, om det är förenligt med svensk rättsuppfattning

att införa ett begränsningsinstitut, som skulle ge den som vållat skada

en automatisk rätt till fixerad begränsning och ej vara beroende av domstols

prövning av förutsättningar för jämkat skadestånd.

Det bör i detta sammanhang bemärkas att 3 § i 10 kap. luftfartslagen innehåller

en bestämmelse, enligt vilken rätten, då någon, som förrättar tjänst

å luftfartyg, finnes skyldig att ersätta skada som i följd av luftfart uppkommit

genom hans fel eller försummelse i tjänsten, äger att med hänsyn

till felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans storlek eller

omständigheterna i övrigt nedsätta skadeståndet efter vad som prövas skäligt.

Samma jämkning smöjlighet står öppen även för viss annan flygpersonal.

Denna jämkningsregel står helt i överensstämmelse med de motsva
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 34 år 1960

85

rande regler som sedan länge funnits i sjölagen och sjömanslagen för det

fall att skada vållats av befälhavare eller annan ombordanställd (sjölagen

59 § och sjömanslagen 50 §).

Den föreslagna nya begränsningsrätten synes sålunda icke endast vara

oförenlig med svensk rättsuppfattning, utan dessutom stå i mindre god

överensstämmelse med den här återgivna jämkningsregeln i luftfartslagen.

Utredningsmannen framhåller att man haft under övervägande att i förslaget

till den nya lagen intaga en uttrycklig hänvisning till bestämmelsen i

10 kap. 3 § luftfartslagen. Det är styrelsens uppfattning, att om den nya begränsningsrätten

kommer att införas, en dylik hänvisning under alla omständigheter

bör medtagas i lagen.

Departementschefen. Såsom advokatsamfundets styrelse anfört, kan invändningar

riktas mot att i svensk lag upptaga förevarande stadgande i den

reviderade konventionen. Om Sverige skall kunna ansluta sig till Haagprotokollet,

är det emellertid ej möjligt att avvika från konventionen på denna

punkt. Jag vill därför förorda att en bestämmelse i ämnet upptages i lagen.

Det må framhållas, att den begränsning av den anställdes ansvarighet, som

härigenom skulle komma till stånd, endast i undantagsfall torde bli av någon

betydelse för den skadelidandes möjligheter att utfå skadestånd. Vidare

må påpekas, att jämkningsregeln i 10 kap. 3 § luftfartslagen i särskilda fall

kan ge möjlighet till en stark begränsning av ansvarigheten för den anställde,

Erinran om denna jämkningsregel torde böra upptagas i nu förevarande

paragraf.

Uttrycket »den gräns för ansvarigheten som fraktföraren äger åberopa»

är självfallet att förstå så, att avtal om högre gräns för ansvarigheten skall

gälla även i fråga om den anställdes ansvarighet.

Beträffande översättningen av art. 25 A torde samma jämkning böra företagas

som i fråga om översättningen av art. 25.

26 §.

Första stycket av 26 § luftbefordringslagen innehåller stadgande att, om

inskrivet resgods eller gods mottages utan anmärkning, det skall, där ej

annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse med

befordringshandlingen.

I andra stycket stadgas vissa reklamationstider vid skada, minskning eller

dröjsmål i fråga om resgods och gods. Liksom enligt motsvarande stycke

i den ursprungliga Warszawakonventionen art. 26'' skall anmärkning om

skada eller minskning göras hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten

och senast, beträffande resgods, inom tre dagar samt, beträffande gods, inom

sju dagar från mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning framställas

inom fjorton dagar från den dag, då avlämnande skedde.

Tredje stycket av paragrafen upptager den regeln, att anmärkning skall

göras genom anteckning på fraktförarens exemplar av befordringshandlingen

eller eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket sägs.

Utredningsmannen har i sitt förslag upptagit ett första stycke i överensstämmelse

med första stycket i gällande lag.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 3''t år 1960

Beträffande andra stycket har utredningsmannen anfört, att genom art.

XV i Haagprotokollet de angivna reklamationstiderna förlängts till respektive

sju, fjorton och tjuguen dagar samt att stycket avfattats i enlighet därmed.

Utgångspunkten för reklamationsfristen vid dröjsmål har i närmare

överensstämmelse med konventionens ordalag (å dater du jour ou le bagage

ou la marchandise auront été mis ä sa disposition) angetts vara »den dag,

då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande».

Rörande tredje stycket har utredningsmannen yttrat:

Under de nordiska överläggningarna anfördes å dansk och norsk sida mot

den hittillsvarande svenska och finska avfattningen av tredje stycket, att

man, utan att detta hade sin grund i konventionens lydelse, utsagt att det

är på fraktförarens exemplar av befordringshandlingen, som anmärkning

skall göras när den ej sker i särskild skrift. Ehuru det knappast torde vara

förutsett i konventionen, att anmärkning antecknas på annat exemplar av

befordringshandlingen än fraktförarens, har man för vinnande av likartad

avfattning i de olika texterna ej upptagit den ifrågavarande bestämningen

i förslaget. Det må erinras om att enligt andra stycket anmärkning städse

skall göras hos fraktföraren.

Departementschefen. Beträffande denna paragraf kan jag biträda vad utredningsmannen

föreslagit.

27 §.

Denna paragraf överensstämmer med 27 § i gällande luftbefordringslag,

frånsett en jämkning av språklig natur.

28 §.

I 28 § luftbefordringslagen stadgas, att talan om ansvarighet skall föras

vid rätten i den ort, där fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor

eller det kontor finnes, genom vars medverkan avtalet slutits, eller ock

på bestämmelseorten. Paragrafen återger det väsentliga i Warszawakonventionen

art. 28, vilken artikel ej ändrats genom Haagprotokollet. Av artikelns

innehåll saknas emellertid i gällande lag motsvarighet främst till kravet på

att talan skall föras inom en av de fördragsslutande parternas territorium.

Enligt vad som uttalades vid luftbefordringslagens tillkomst ansågs särskilt

stadgande i anledning därav icke påkallat, eftersom konventionen ej reglerar

frågan om erkännande och verkställighet av utländsk dom.

Utredningsmannen har ej föreslagit ändring i förevarande paragraf.

SAS har berört 28 § luftbefordringslagen och art. 28 i konventionen i sitt

remissyttrande på sätt framställningen vid 1 kap. 4 § och 32 § i förevarande

kapitel ger vid handen.

Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen upptar

gällande lag ej någon motsvarighet till konventionens stadgande, att i

de av konventionen omfattade fallen forum skall vara beläget i konventionsstat.

Tydligt är också, att en bestämmelse med denna innebörd icke har

någon större praktisk funktion att fylla i den interna svenska lagstiftningen.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

Undantagsvis kan dock saken vara av betydelse. Om exempelvis talan skall

anställas mot en fraktförare, som har utfört luftbefordran mellan orter inom

skilda konventionsstater men som har sitt hemvist i en till konventionen

icke ansluten stat, kan det ligga nära till hands att väcka denna talan vid

domstol i den ort där fraktföraren har sitt hemvist. Finner domstolen, jämlikt

internationellt privaträttsliga normer, att svensk rätt är att tillämpa

på befordringsavtalet, skulle ett stadgande i den svenska lagen av nyss angiven

innebörd främja konventionens tillämpning, enär käromalet da torde,

såsom konventionen avser, komma att bli avvisat. Även i förhållande till

32 § skulle en bestämmelse i ämnet kunna vara av viss betydelse.

Med anledning av det anförda anser jag det befogat att komplettera förevarande

paragraf med ett stadgande av nu angiven innebörd, något som även

avses skola ske i de övriga nordiska länderna.

29 §.

I 29 § lagen om luftbefordran stadgas att, där talan om ansvarighet ej anhängiggöres

inom två år från luftfartygets ankomst till bestämmelseorten

eller från den dag, då det skolat anlända eller då befordringen avbröts,

rätten till talan skall vara förlorad.

Utredningsmannen har anfört, att i motsvarande artikel i konventionen,

art. 29, vilken artikel icke ändrats genom Haagprotokollet, utsäges att talan

skall framställas inom den angivna tvåårsfristen »sous peine de déchéance».

Med detta uttryck torde enligt utredningsmannen avses att icke blott rätten

att väcka talan utan även själva rätten att utfå ersättning går förlorad. Då

emellertid ordet »talan» i svensk lagstiftning, exempelvis 54 § köplagen och

121 § sjölagen, såsom ock i doktrinen betonats, användes i samma betydelse

som i Warszawalconventionen art. 29, har utredningsmannen funnit

anledning ej föreligga att frångå den nuvarande formuleringen.

Departementschefen. Jag har ej någon erinran mot utredningsmannens

förslag, och paragrafen torde alltså kunna upptagas oförändrad, frånsett

en redaktionell jämkning.

30 §.

I förhållande till 30 § luftbefordringslagen företer denna paragraf vissa

avvikelser av språklig natur. Därutöver har andra stycket jämkats till vinnande

av bättre överensstämmelse med konventionstexten.

Sammansatt befordran

31 §.

Paragrafen motsvarar 31 § luftbefordringslagen med redaktionell jämk
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungi. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

Övriga bestämmelser

32 §.

Luftbefordringslagen innehåller i 32 § bestämmelser, som kan sägas komplettera

stadgandet i 23 §. I första stycket föreskrives att, om i befordringsavtal

eller eljest innan skada timat, med avvikelse från vad i luftbefordringslagen

stadgas, förbehåll göres om tillämplig lag eller om domstols

behörighet, förbehållet skall vara utan verkan. Andra stycket upptager

ett stadgande att, där skiljeavtal rörande skada som avses i luftbefordringslagen

träffats innan skadan timade, avtalet ej skall vara gällande

med mindre det angår befordran av gods samt skilj emannaförfarandet

skall äga rum i stat som är ansluten till Warszawakonventionen, inom en

i 28 § avsedd domstols domvärjo och med tillämpning av vad lagen i sådan

stat stadgar om luftbefordran som i konventionen avses.

Utredningsmannen har framhållit, att motsvarande artikel i konventionen,

art. 32, icke ändrats genom Haagprotokollet. Frånsett en avvikelse av

formell natur har i utredningsmannens förslag första stycket av förevarande

paragraf utformats i överensstämmelse med vad nu gäller. I vilken

mån avfattningen av andra stycket kan följa nu gällande lag har utredningsmannen

däremot ansett mera tveksamt. Härvid har han syftat mindre

på det förhållandet, att den stat, i vilken skiljemannaförfarandet skall

äga rum, uppenbarligen bör vara ansluten till den reviderade Warszawakonventionen

och icke kvarstå i den ursprungliga konventionen. Till denna

omständighet har nämligen vederbörlig hänsyn tagits genom den i 1 §

sista stycket i förslaget meddelade definitionen. Av större betydelse för

avfattningen har varit att det, såsom vid de nordiska överläggningarna

framhållits, knappast synes vara helt i enlighet med konventionen att kräva,

att förfarandet städse skall äga rum med tillämpning av vad lagen i någon

konventionsstat stadgar om luftbefordran som avses i konventionen. Skiljeavtalet

kan nämligen enligt utredningsmannen lika väl hänvisa direkt

till konventionen. Frågan kan möjligen anses vara av underordnad betydelse,

då konventionsstaternas lagar naturligen bör stå i överensstämmelse

med konventionen. Utredningsmannen har emellertid ansett riktigast att

i lagtexten såsom ett alternativ till att förfarandet skall följa lagen i konventionsstat

nämna, att det eljest skall äga rum i överensstämmelse med

konventionens bestämmelser. Genom att behålla det förutvarande alternativet

har utredningsmannen velat taga behörig hänsyn till de fall, då skiljeavtalet

avser luftbefordran som ej omfattas av konventionen, exempelvis

i inrikes trafik. Den av honom föreslagna bestämmelsen ansluter sig i

princip till avfattningen av 3 § första stycket under c) och därmed likartade

stadganden i 4 och 8 §§.

SAS yttrar följande beträffande 32 § andra stycket:

Den i detta stycke gjorda hänvisningen till en i 28 § avsedd domstols

domvärjo får en annan innebörd än den i art. 32 av konventionen avsedda.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 3k år 1960

i och med att bestämmelsen i förslagets 28 § givits en från art. 28 i konventionen

avvikande lydelse. Forumbestämmelsen i art. 28 anknyter nämligen

till domstol i konventionsansluten stat, under det att motsvarande

bestämmelse i 28 § av förslaget, såsom SAS förut anfört, vid frågan om

bestämmelsernas tillämpningsområde, anknyter till domstol utan sådan

begränsning. Om den i 28 § gjorda utvidgningen i förhållande till art. 28

bibehålies, vill det förefalla som om också ett skiljemannaförfarande —

lika väl som ett domstolsförfarande — borde tillåtas äga rum i icke konventionsansluten

stat. Då emellertid förfarandet under alla förhållanden

bör ske med tillämpning av konventionsreglerna, framstår det som naturligt

att detsamma, vare sig det skall äga rum inför domstol eller inför

skiljemän, förlägges till stat, som anslutit sig till konventionen, och där

man på grund av denna anslutning kan antagas äga önskvärd förtrogenhet

med konventionens innebörd.

Departementschefen. Det av utredningsmannen föreslagna första stycket

av förevarande paragraf torde få upptagas i förslaget med ett par jämkningar

av redaktionell natur. Andra stycket torde vinna i klarhet, om det

omredigeras så att det redan i början utsäges att fråga är om skiljeavtal

rörande befordran av gods. Vidare är det med hänsyn till den i departementsförslaget

upptagna lydelsen av 28 § överflödigt att i förevarande

paragraf nämna något om att förfarandet skall äga rum i stat, som är ansluten

till konventionen. Detta stämmer bättre överens med lydelsen av

konventionen art. 32 andra punkten, enligt vilken såvitt angår befordran

av gods skiljeavtal är medgivet, om förfarandet skall äga rum inom en i

art. 28 första stycket avsedd domstols domvärjo och saken avgöras med

tillämpning av konventionens bestämmelser.

Vid de departementala nordiska överläggningarna rörande Haagprotokollet

framfördes från danskt och norskt håll den uppfattningen, att man i

detta sammanhang över huvud taget icke borde hänvisa till nationell lag,

eftersom det väsentliga vore, att förfarandet sker i överensstämmelse med

konventionens bestämmelser i de fall som konventionen omfattar. Detta innebär

exempelvis i fråga om inrikes godsbefordran en långt gående avtalsfrihet,

som måhända icke kan anses alldeles självfallen. Av hänsyn till den

nordiska enigheten vill jag emellertid ej motsätta mig, att lagtexten utformas

i enlighet med den anförda uppfattningen.

33 g.

I 33 g första stycket i gällande luftbefordringslag ingår dels det vid 1 kap.

4 g i det föregående berörda stadgandet, att bestämmelserna i luftbefordringslagen

med visst närmare angivet undantag skall äga tillämpning jämväl

å internationell luftbefordran, dels ock en föreskrift som i förslaget motsvaras

av 35 g första stycket. I andra stycket av 33 g återfinnes den vid 22 g

nämnda bestämmelsen om beräkning av ansvarighetsgränserna vid internationell

luftbefordran.

Utredningsmannens förslag upptager, såsom förut berörts, i 1, 22 och 35 gg

motsvarighet till bestämmelserna i 33 g luftbefordringslagen. Rörande sitt

eget förslag till 33 g har utredningsmannen anfört följande:

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj ds proposition nr 3''/ år 1960

Förslaget innebär i viss män en utfyllnad av 3, 4 och 8 §§ i fråga om det

meddelande, som avses i de båda förstnämnda paragraferna i första stycket

under c) och i 8 § under c). Enligt vad som anförts särskilt vid 3 §‘skall

sådant meddelande innehålla, att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen

eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar

fraktförarens ansvarighet i vissa fall.

Man torde emellertid icke kunna bortse från att en stor mängd biljetter

och andra befordringshandlingar, avseende svensk inrikes befordran eller

internationell befordran som berör Sverige, naturligen kan komma att utställas

utom riket, kanske å ort där kännedomen om Sverige och svensk lag

är synnerligen bristfällig. Det bör även beaktas, att den som utställer en

befordringshandling i regel har att räkna med att tvist om befordringen kan

komma att väckas i skilda stater, som kanske på olika sätt införlivat konventionen

med sin lagstiftning. I hithörande fall synes man därför böra

godtaga, att det särskilda meddelandet i befordringshandlingen avfattas på

annat sätt än som föreskrivits i 3, 4 eller 8 §, blott därav framgår vad den

reviderade Warszawakonventionen föreskriver, det vill säga att befordringen

kan vara underkastad Warszawakonventionen som i regel begränsar fraktförarens

ansvarighet i vissa fall, nämligen i fråga om biljett vid dödsfall eller

fall av kroppsskada liksom då resgods förkommer, minskas eller skadas,

i fråga om resgodsbevis i fall då resgods förkommer, minskas eller skadas

och i fråga om flygfraktsedel i fall då gods förkommer, minskas eller skadas.

Meddelandet kan naturligen komma att avfattas på annat språk än

svenska, exempelvis ett av de språk på vilka Haagprotokollet är upprättat. I

vissa fall torde meddelandets avfattning vara betingad av nationell lag, medan

i andra fall den reviderade konventionens ordalag oförändrat följas. När

det gäller att avgöra, huruvida i ett föreliggande fall ett meddelande står i

överensstämmelse med vad konventionen föreskriver, torde en alltför formell

tillämpning av förevarande stadgande över huvud taget böra undvikas.

Med den ståndpunkt förslaget intager har icke heller i detta sammanhang

skäl ansetts föreligga att i den svenska lagen upptaga krav på att meddelandet

skall innehålla den i protokollet upptagna förutsättningen, att befordringen

kan vara underkastad konventionen, om passagerare företaga

resa — eller i fråga om resgodsbevis eller flygfraktsedel om befordringen

skall ske — med slutlig bestämmelseort eller mellanlandning i annat land

än avgångslandet.

Vad nu sagts har, såsom av det förut anförda framgår, gällt befordringshandling

som utfärdats utom riket. Det synes emellertid önskvärt att tilllämpa

samma regel även i fråga om befordringshandling, som inom riket

utfärdats för internationell luftbefordran. Särskilt beträffande internationella

flygföretags avdelningskontor i Sverige synes ett sådant medgivande

vara påkallat, men det torde ej vara motiverat att härvidlag sätta svenska

företag i ett mera bundet läge.

I fråga om den inställning, som SAS intager i förevarande ämne, må hänvisas

till vad som återgivits i det föregående vid 1 kap. 4 §.

Departementschefen. Utredningsmannens förslag beträffande förevarande

paragraf följer nära den reviderade Warszawakonventionens innehåll även

såvitt avser fall, som ej omfattas av konventionen men beträffande vilka

svensk lag är tillämplig. Det synes emellertid opåkallat att beträffande dessa

fall upprätthålla konventionens stränga krav på meddelande i befordringshandlingen

angående ansvarighetsbegränsningen. Vid de departemen
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960

tala nordiska överläggningarna uppnåddes också enighet om att man i den

nya lagstiftningen borde upptaga ett stadgande, att vid fall av internationell

luftbefordran som ej omfattas av konventionen fraktföraren skall äga åberopa

ansvarighetsbegränsningen, ändå att befordringshandlingen icke innehåller

meddelande av nu ifrågavarande natur. I den mån de svårigheter,

som berörts av SAS i dess vid 1 kap. 4 § återgivna yttrande, kan bemästras

genom en bestämmelse i svensk lag, torde ett sådant stadgande avlägsna

dem. Stadgandet synes lämpligen kunna ingå såsom ett andra stycke i 33 §.

34 §.

I 34 § lufibefordringslagen stadgas att, såvitt angår inrikes luftbefordran,

Konungen äger meddela bestämmelser avvikande från vad i 3 § första stycket,

4 § andra stycket samt 8 § stadgas angående biljett, resgodsbevis och

flygfraktsedel.

Jämlikt 24 § i gällande lag skall, där passagerare drabbats av skada å

person, enligt de i strafflagen stadgade grunderna bestämmas vem ersättningen

skall tillkomma och vad därunder skall räknas. Denna paragraf upptogs

i luftbefordringslagen med hänsyn till stadgandet i art. 24 andra stycket

andra punkten i Warszawakonventionen, att frågan vem rätt till ersättning

tillkommer och om rättighetens innebörd ej beröres av konventionen.

I 33 § utsäges, på sätt redan berörts vid 1 kap. 4 §, att bestämmelserna

i luftbefordringslagen skall äga tillämpning jämväl å internationell luftbefordran,

vad i 24 § stadgas dock allenast där enligt i allmänhet gällande regler

svensk lag skall komma till användning.

Rörande 34 § i gällande lag har utredningsmannen anfört, att den icke har

tillämpats och att man under de nordiska överläggningarna inom samtliga

delegationer ansåg att paragrafen borde utgå, emedan de formella kraven

på befordringshandlingarna väsentligen förenklats genom Haagprotokollet

och paragrafen till följd därav knappast vore behövlig; man borde för

övrigt genomgående sträva efter att underkasta inrikes luftfart samma

regler som dem vilka gällde i fråga om internationell luftbefordran.

Utredningsmannen har vidare, såsom anförts i det föregående vid 1 kap.

4 §, uppgivit att man vid de nordiska överläggningarna varken å dansk eller

å norsk sida ville i lagen upptaga en bestämmelse motsvarande 24 §. Då man

däremot å svensk och finsk sida på detta stadium önskade behålla stadgandet,

överenskoms att detta i de svenska och finska luftbefordringslagarna

skulle upptagas bland lagens avslutande bestämmelser. I enlighet därmed

bar utredningsmannen föreslagit, att i denna paragraf skall upptagas en

bestämmelse av innehåll att, om passagerare drabbats av skada å person

och enligt i allmänhet gällande regler svensk lag skall komma till användning,

de i strafflagen stadgade grunderna skall äga tillämpning i fråga om

vem ersättningen skall tillkomma och vad som skall räknas därunder.

SAS anför i fråga om befordringsliandlingarnas innehåll vid svensk inrikestrafik

följande:

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960

I samband med de överväganden inom SAS, vartill det nya lagförslaget

givit anledning, har ytterligare en synpunkt framkommit, som vi anse oss

böra här redovisa. De i lagförslaget intagna bestämmelserna i 3 § c), 4 § c)

och 8 § c) synas, jämförda med innehållet i 33 §, närmast giva vid handen

att vi, för att icke riskera obegränsad ansvarighet, även i avseende å av oss

bedriven svensk inrikestrafik skulle vara nödsakade att i dokumenten införa

en klausul med hela det i förstnämnda tre paragrafer anvisade innehållet.

Vi förutsätta som en naturlig utveckling en tendens till stark förenkling av

dokumenten i trafik, som nu avses, innebärande bland annat en sådan formatminskning

att införande av även en så jämförelsevis kortfattad klausul,

som här är i fråga, kan komma att föranleda olägenhet, åtminstone i vad

angår passagerare- och resgodsbiljetter. I sak lärer det vara fullt tillräckligt,

att dokumenten i svensk inrikestrafik innehålla en enkel hänvisning till

svensk lag möjligen med ett tillägg angivande enbart att enligt denna lag

fraktförarens ansvarighet i regel är begränsad. Till undvikande av tvekan

om att en sadan hänvisning uppfyller de i lagen avsedda fordringarna synes

det oss önskvärt att detta på lämpligt sätt bringas till uttryck i lagtexten.

Departementschefen. Den hänvisning till strafflagens skadeståndsregler,

som upptagits i utredningsmannens förslag efter mönster av 24 § i den

gällande luftbefordringslagen, synes icke behövlig, då dessa regler får anses

tillämpliga utan särskilt stadgande. Jag vill därför föreslå, att hänvisningen,

i överensstämmelse med den ståndpunkt som intagits å dansk och

norsk sida, får utgå ur lagen.

Vid de departementala nordiska överläggningarna har enighet vunnits

därom, att det får anses överflödigt att i befordringshandlingar för inrikes

luftbefordran, då mellanlandning utom riket ej avses äga rum, upptaga sådana

meddelanden som stadgas i 3 § första stycket under c), 4 § första stycket

under c) och 8 § under c). Det borde få ankomma på vederbörande

myndigheter i varje land att medge annan form för de i nämnda paragrafer

avsedda befordringsdokumenten, exempelvis så att de utställas med meddelanden

som helt kortfattat hänvisar till att fraktförarens ansvarighet är

begränsad jämlikt lag eller helt utan meddelanden rörande ansvarighetsbegränsning.

Jag har för min del ej något att erinra mot en sådan ordning,

som ger möjlighet att tillmötesgå de av SAS framförda önskemålen. Det

torde för Sveriges del få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om eventuella

lättnader i detta avseende. Jag vill sålunda föreslå, att i förevarande paragraf

stadgas att vid inrikes luftbefordran utan avsedd mellanlandning utomlands

Kungl. Maj :t skall äga meddela bestämmelser, avvikande från vad som stadgas

i 3, 4, 8 och 9 §§ angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel.

35 §.

Gällande luftbefordringslag innehåller i 33 § ett stadgande att, om stat,

som är ansluten till Warszawakonventionen, avgivit sådan förklaring som

avses i tilläggsprotokollet till konventionen, luftbefordringslagen ej skall äga

tillämpning å internationell luftbefordran som utföres omedelbart av den

staten. Det åsyftade tilläggsprotokollet, som enligt särskild rubrik ansluter

sig till konventionen art. 2. innehåller att de fördragsslutande parterna för
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

93

behåller sig rätt att vid ratifikationen eller anslutningen förklara, att art. 2

första stycket i konventionen icke skall äga tillämpning på internationell

luftbefordran, som utföres direkt av staten, dess kolonier, protektorat, territorier

under mandat eller annat territorium under dess suveränitet, överhöghet

eller myndighet. Förklaringar av denna art har avgivits av några till

konventionen anslutna stater.

Utredningsmannen har framhållit, att Haagprotokollet berör varken tillläggsprotokollet

till Warszawakonventionen eller art. 2 första stycket i konventionen.

Vid detta förhållande bör de förklaringar, som avgivits enligt

tilläggsprotokollet, behålla sin verkan även om de stater, vilka avgivit förklaringarna,

ansluter sig till Haagprotokollet. Utredningsmannen har tillagt,

att den i inledningen återgivna art. XIX i Haagprotokollet torde ge vid handen

att tilläggsprotokollet i nu förevarande hänseende är att betrakta som

en del av den gamla Warszawakonventionen.

Även till art. XXVI i Haagprotokollet har utredningsmannen hänvisat. Enligt

denna artikel må reservation icke göras mot protokollet, dock må stat

när som helst genom viss notifikation förklara, att den genom protokollet

reviderade konventionen icke skall gälla i fråga om befordran av personer,

gods och resgods, som utföres för dess militära myndigheter ombord å luftfartyg

som är registrerade i den staten och vilkas hela lastförmåga reserverats

av dessa myndigheter eller för deras räkning.

Icke blott det förbehåll, som enligt vad nyss anförts finnes upptaget i 33 §

luftbefordringslagen, utan även den begränsning i Warszawakonventionens

tillämpningsområde, som följer av en jämlikt Haagprotokollet art. XXVI avgiven

förklaring, bör enligt utredningsmannens mening beaktas i en ny lagstiftning

om befordran med luftfartyg. Jämväl luftfart, som genom en sådan

förklaring blivit undantagen från att falla under konventionen, bör lämnas

utanför även den svenska lagens tillämpningsområde. Vid de nordiska förhandlingarna

var man ense om att de nya lagarna borde upptaga ett stadgande

i ämnet, varvid man å svensk sida önskade ge detta nya stadgande ett innehåll

av samma karaktär som den nu gällande bestämmelsen. Förevarande

paragraf i utredningsmannens förslag har avfattats i enlighet därmed. I

fråga om den från gällande lag övertagna bestämmelsen har utredningsmannen

dock ansett lagtexten böra återspegla den avslutande uppräkningen i

1929 års tilläggsprotokoll, varigenom med själva staten likställts territorium

för vars utländska angelägenheter staten svarar.

Utredningsmannen anför, att det i första punkten i förevarande paragraf,

i motsats till vad som är fallet i de tidigare paragraferna, icke är fråga om

den reviderade Warszawakonventionen utan om den ursprungliga. I andra

punkten åter är det fråga om den reviderade konventionen, vilket i tydlighetens

intresse uttryckligen betonats i lagtexten.

Departementschefen. Jag bar ej något att erinra mot utredningsmannens

förslag, frånsett att vissa jämkningar av formell natur torde få vidtagas. De

båda förbehållen synes sålunda böra upptagas i skilda stycken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

15 KAP.

1 §•

Departementschefen. I första stycket av 15 kap. 1 § luftfartslagen uppställes

i fråga om luftfart med svenska militära luftfartyg m. in. den allmänna

regeln, att bestämmelser i de ämnen, i vilka beträffande civil luftfart stadganden

är givna i luftfartslagen, meddelas av Konungen eller den Konungen

bemyndigar. Jämlikt andra stycket av samma paragraf skall emellertid vissa

stadganden i lagen, huvudsakligen av privaträttslig natur, alltid äga tillämpning

även å militär luftfart.

Frånsett de fall, vilka enligt vad som anförts vid 9 kap. 35 § i förevarande

förslag faller utom Warszawakonventionens tillämpningsområde, gäller konventionen

enligt art. 2 första stycket, under de i art. 1 angivna förutsättningarna,

jämväl befordran som utföres av stat, kommun, annan sådan menighet

eller offentlig inrättning. Denna bestämmelse, vilken icke ändrats genom

Haagprotokollet, har tidigare ansetts ej behöva återgivas i svensk lag.

Blir nu reglerna om luftbefordran infogade i luftfartslagen, blir de emellertid

jämlikt 15 kap. 1 § första stycket icke utan förordnande av Kungl.

Maj :t tillämpliga å militär luftfart, med mindre de nämnes i uppräkningen

i andra stycket av paragrafen. Det är måhända ovisst, om detta får någon

praktisk betydelse, men det kan tänkas exempelvis att tillfälle beredes

militärpersoner eller deras anhöriga att mot någon avgift medfölja militära

luftfartyg mellan bosättningsorten och en tillfällig tjänstgöringsort. I

vissa lägen skulle det kanske vara möjligt till och med att ett särskilt militärt

lufttrafikföretag inrättas, varvid även vederlagsfri befordran skulle falla

under konventionen.

Ett alternativ till den nu föreslagna lösningen skulle måhända vara, alt

Sverige utnyttjade den i Haagprotokollet art. XXVI medgivna, vid 9 kap.

35 § i det föregående närmare beskrivna möjligheten att undantaga luftbefordran

för de militära myndigheterna från konventionens tillämpningsområde.

Skäl härtill synes emellertid icke för närvarande föreligga.

På grund av den i 15 kap. 2 § andra stycket luftfartslagen meddelade hänvisningen

kan den nu föreslagna ändringen få betydelse jämväl i fråga om

befordran med svenska luftfartyg, som utan att vara militära nyttjas uteslutande

för statsändamål och icke för affärsdrift.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Såsom anförts redan i inledningen kräves enligt art. XXII i Haagprotokollet

icke mindre än trettio ratifikationer för att protokollet skall träda i kraft.

Utredningsmannen har framhållit att bakom detta krav ligger övertygelsen,

att den nuvarande, så gott som hela världen omfattande enhetligheten i

fråga om de regler, vilka gäller för befordran med luftfartyg, är av största

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ,34 år 1960

95

värde för den internationella luftfarten, och att talet trettio är bestämt med

hänsyn till att det utgör omkring två tredjedelar av det antal stater, som

är anslutna till Warszawakonventionen. Man har enligt utredningsmannen

antagit, att detta tal icke skulle uppnås, om ej de ledande luftfartsnationerna

vore villiga att ansluta sig till det genom Haagprotokollet i viss mån omlagda

systemet, och att sålunda den övervägande delen av världens internationella

luftfart skulle på en gång gå över till detta nya system.

Vidare har utredningsmannen anfört:

I viss omfattning torde emellertid en övergångstid icke kunna undvikas,

under vilken de båda systemen måste tillämpas vid sidan av varandra. Med

en sådan övergångstid äro förenade betydande svårigheter, särskilt kännbara

för de luftfartsföretag som driva internationell trafik i större omfattning.

Då krävas exempelvis olika befordringshandlingar och gälla skilda

gränser för ansvarigheten och skilda regler i fråga om fraktförarens skyldighet

att utgiva ersättning utan begränsning. Skenbart synas dessa svårigheter

kunna övervinnas genom att man uppsäger den ursprungliga konventionen

i samband med att man biträder Haagprotokollet; jämföras må art. XXIV

tredje stycket i protokollet. Avgörande för frågan huruvida det ena eller

det andra systemet skall tillämpas är emellertid icke fraktförarens eller trafikantens

nationalitet utan var avgångsorten och bestämmelseorten samt i

vissa fall en mellanlandningsplats äro belägna. Även om Sverige skulle

uppsäga konventionen, skulle en svensk fraktförare vid färd mellan stater,

av vilka några anslutit sig till protokollet medan andra kvarstå i den

ursprungliga konventionen, ha att tillämpa det nya systemet för vissa trafikanter

och det gamla systemet för andra. Härtill kommer, att en uppsägning

av den oförändrade konventionen i vissa fall torde kunna innebära ett

opåkallat undanröjande av en internationell reglering beträffande lufttrafiken

på en linje exempelvis mellan riket och en konventionsstat som ej biträtt

Haagprotokollet.

Det torde följaktligen vara att förorda, att Sverige vid anslutning till protokollet

åtminstone tills vidare icke uppsäger den ursprungliga konventionen.

Sverige blir då bundet av denna konvention i förhållande till de stater

som kvarstå i konventionen, medan luftfarten såväl till de stater som biträtt

protokollet som till dem, vilka ej ens anslutit sig till Warszawakonventionen

i dess äldre lydelse, följer det nya systemet.

Goda skäl synas vidare föreligga att icke alltför tidigt ratificera Haagprotokollet.

Ett gemensamt nordiskt uppträdande är uppenbarligen ett önskemål

och, vad beträffar de inom SAS samverkande staterna, en nödvändighet. Man

torde lämpligen böra dröja med ratifikationen till dess de främsta luftfartsnationerna,

vilka numera alla äro signatärstater, ratificerat protokollet. Det

synes emellertid vara ägnat att främja det nya systemets genomförande, om

de nordiska staterna, när de utarbetat den erforderliga nya lagstiftningen och

även eljest äro beredda att ratificera protokollet eller, beträffande de stater

som ej undertecknat protokollet, att jämlikt dess art. XXIII ansluta sig därtill,

underrätta signatärstaterna och övriga i Haagkonferensen deltagande

nationer om att de kunna när som helst biträda protokollet och att de ämna

göra det, så snart en önskan att godtaga det nya systemet mer allmänt givils

till känna. Då antalet ratificerande stater närmar sig trettio, synes den

svenska ratifikationen böra ske vid sådan tidpunkt, att Sverige kommer att

tillhöra de stater, beträffande vilka protokollet blir gällande i första omgången

eller i varje fall kort därefter. Måhända kan eu enhetlig övergång till det

nva systemet främjas av att ett antal stater komma överens om en gemensam

(lag, då ratifikationsinstrumenten skola deponeras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

I anslutning till det nu anförda har utredningsmannen utformat ikraftträdande-

och övergångsbestämmelserna i sitt förslag. Enligt första stycket skall

det ankomma på Konungen att förordna, när den nya lagen skall träda i

kraft. Andra stycket anger vad som skall upphävas genom den nya lagen,

nämligen nu gällande lag om befordran med luftfartyg.

I tredje stycket har utredningsmannen upptagit det undantag från lagens

ikraftträdande, som påkallas av att Sverige åtminstone under någon tid kommer

att i förhållande till vissa stater vara bundet av den ursprungliga Warszawakonventionen.

Härom har utredningsmannen närmare yttrat:

Den gamla lagen bör fortfarande såvitt möjligt gälla i den omfattning som

luftfart, vilken berör Sverige och ifrågavarande stater, skall vara underkastad

den ursprungliga konventionen. Sker luftbefordran med avgångsort i

Sverige och bestämmelseort i stat, som kvarstår i den ursprungliga konventionen,

eller med avgångsort i den andra staten och bestämmelseort här i

riket, torde tvekan ej kunna råda om att den gamla ordningen skall vara

tillämplig. Detta synes vara förhållandet oberoende av om mellanlandning

är avsedd att äga rum i en tredje stat, vilken biträtt protokollet. Det gamla

systemet bör likaledes tillämpas i två fall av luftbefordran mellan utrikes

orter. Det ena av dessa fall är det, då både avgångsorten och bestämmelseorten

äro belägna i en främmande stat, som kvarstår i den ursprungliga konventionen,

och mellanlandning är avsedd att ske antingen i Sverige eller i

annan stat. I det andra av dessa bägge fall ligga avgångsorten och bestämmelseorten

i var sin av två stater, som biträtt konventionen men ej — åtminstone

icke båda -— protokollet, och det är då utan betydelse om mellanlandning

är avsedd att äga rum, vare sig i Sverige eller annorstädes.

Ett mera tveksamt fall är det, då avgångsorten och bestämmelseorten båda

äro belägna här i riket och mellanlandning är avsedd att äga rum i stat,

som kvarstår i den ursprungliga konventionen. Luftbefordringen faller i sådan

händelse under det nya systemet enligt den i inledningen berörda art.

XVIII i Haagprotokollet. Ändras fallet därhän, att luftbefordringen sker i

endera riktningen mellan riket och en annan stat, som biträtt protokollet,

och mellanlandning är avsedd att ske i stat, som ännu kvarstår i den oförändrade

konventionen, torde det klart framgå, att den nya ordningen är att

tillämpa. Även i det förstnämnda fallet synes därför det nya systemet rätteligen

böra gälla.

"Hänsyn får i detta sammanhang tagas också till att den ursprungliga Warszawakonventionen

ej är tillämplig, då avgångsorten eller bestämmelseorten

ligger i stat, som icke biträtt vare sig denna konvention eller Haagprotokollet.

I det av utredningsmannen framlagda förslaget till övergångsbestämmelser,

som avfattats i enlighet med det anförda, är den ursprungliga och den

reviderade konventionen betecknade på samma sätt som i 35 § i hans förs!ag.

Avslutningsvis har utredningsmannen framhållit att, om Sverige i en

framtid skulle uppsäga den ursprungliga Warszawakonventionen, övergångsstadgandet

i tredje stycket måste upphävas med verkan från det uppsägningen

träder i kraft.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund uttalar i sitt remissyttrande, att

styrelsen är ense med utredningsmannen om att Sverige tills vidare icke

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960

97

bör uppsäga den ursprungliga konventionen och ej heller alltför tidigt ratificera

Haagprotokollet.

Svenska flijgförsäkrimjspoolen understryker starkt nödvändigheten av att

eu ratifikation sker samtidigt från de tre nordiska länder, som är företrädda

inom SAS. Enligt poolens mening är det också önskvärt, vilket kommentarerna

synes förutsätta, att en svensk ratifikation sker i nära anslutning

till ratificeringen av konventionen från de stora flygnationernas sida.

Departementschefen. Det är uppenbart, att de tre inom SAS samverkande

staterna måste övergå till det nya systemet enligt Haagprotokollet vid samma

tidpunkt, över huvud taget är det angeläget, att så stor del av världens

kommersiella luftfart som möjligt på en gång övergår till det nya systemet.

Därigenom skulle bl. a. den fördelen uppnås, alt övergångssvårigheterna

nedbragtes till det minsta möjliga. En sådan såvitt möjligt samtidig övergång

torde lättast komma till stånd, om de mindre staterna håller sig beredda

att, när de ledande luftfartsnationerna har ratificerat konventionen,

omedelbart ratificera eller ansluta sig till konventionen.

Utredningsmannens förslag till ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

rörande de nya bestämmelserna om luftbefordran synes i huvudsak ej ge

anledning till erinran. I ett avseende vill jag emellertid föreslå en annan lösning

än utredningsmannen. Skulle Sverige i en framtid komma att uppsäga

den ursprungliga konventionen, skall enligt utredningsmannens förslag övergångsstadgandet

i tredje stycket upphävas med verkan från det uppsägningen

träder i kraft. Det synes enklare att i stället utsäga, att äldre lag

skall i angiven omfattning fortfarande tillämpas, så länge den ursprungliga

konventionen ännu gäller mellan riket och vissa främmande stater. Lämpligt

torde ock vara, att Kungl. Maj :t genom offentlig kungörelse meddelar

när den ursprungliga konventionen på grund av uppsägning från svensk sida

upphör att gälla på angivet sätt. Däremot, synes ej vara anledning att här

i riket kungöra uppsägningar från främmande staters sida. Det torde vara

tillfyllest med den möjlighet som finnes att hos utrikesdepartementet erhålla

upplysning om vilka stater som alltjämt är anslutna till konventionen.

I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats

härvid fogade (Bilaga A) förslag till lag om ändring i luftfartslagen den 6

juni 1957 (nr 297).

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget mätte

för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

7 Hihang till riksdagens protokoll 1960. I samt. Nr 34

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960

Bilaga .4

Förslag

till

Lag

om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297)

Härigenom förordnas, att 1 kap. 4 §, 9 kap. samt 15 kap. 1 § luftfartslagen

den 6 juni 1957 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 KAP.

4 §.

Denna lag--------är tillämplig.

Bestämmelserna i 9 kap. äro, ändå

att luftfartyget icke är av svensk nationalitet,

tillämpliga jämväl vid luftfart

utom riket, i den mån det följer

av överenskommelse med främmande

stat eller eljest av allmänna rättsgrundsatser.

9 KAP.

Om befordran med luftfartyg

1 §•

Angående befordran med luftfartyg

av passagerare, resgods eller gods,

vilken utföres mot vederlag eller av

lufttrafikföretag verkställes vederlagsfritt,

stadgas i lagen om befordran

med luftfartyg.

Anm. Vid 9 kap. angives i det följande

till jämförelse med förslaget lydelsen

av den med hänvisningen i 9 kap 1 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

i99

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

luftfartslagen avsedda lagen den 5 mars

1937 (nr 73) om befordran med luftfartyg.

Lagens tillämpningsområde

1 §•

Denna lag gäller befordran med

luftfartyg av passagerare, resgods eller

gods, vilken utföres mot vederlag

eller av lufttrafikföretag verkställes

vederlagsfritt.

2 §■

Å luftbefordran, som utföres i enlighet

med internationella överenskommelser

om postbefordran, äger

denna lag icke tillämpning, ej heller

å befordran, som verkställes av lufttrafikföretag

såsom första försök i

syfte att upprätta reguljär luftbefordringslinje,

eller å befordran, som

utföres under osedvanliga förhållanden

och faller utom normal utövning

av lufttrafik.

Befordringshandlingar

I. Biljett

3 §•

Vid befordran av passagerare skall

fraktföraren utfärda biljett, innehållande

följande uppgifter:

a. ort och dag för utfärdandet;

b. avgångsort och bestämmelseort;

Bestämmelsernas tillämpningsområde

1 §•

Vad i detta kapitel stadgas gäller

befordran med luftfartyg av passagerare,

resgods eller gods, vilken utföres

mot vederlag eller av lufttrafikföretag

verkställes vederlagsfritt.

Med Warszawakonventionen förstås

i detta kapitel den i Warszawa

den 12 oktober 1929 undertecknade

och genom det i Haag den 28 september

1955 avslutade protokollet reviderade

konventionen om internationell

luftbefordran.

2 §•

Bestämmelserna i detta kapitel äga

icke tillämpning å postbefordran.

Vad i 3—9 §§ stadgas om befordringshandlingar

skall icke gälla i fråga

om befordran, som utföres under

osedvanliga förhållanden och faller

utom normal utövning av luftfartsverksamhet.

Befordringshandlingar

Vid befordran av passagerare, skall

utfärdas biljett, innehållande;,, ,

. . / ! •. . • • • \

a) uppgift å avgångsort pcb bestämmelseort

;

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse)

c. avsedda mellanlandningar, fraktföraren

obetaget att förbehålla sig

rätt till nödig ändring;

d. fraktförarens eller fraktförarnas

namn och adress; samt

e. att befordringen utföres under

den ansvarighet, som stadgas i denna

lag.

Är biljett ej utfärdad, har den ej

föreskrivet innehåll eller har den förkommit,

vare befordringsavtalet ändock

gällande och underkastat bestämmelserna

i denna lag. Har fraktföraren

mottagit passageraren utan

att biljett utfärdats, äge han likväl ej

åberopa de bestämmelser, som utesluta

eller begränsa hans ansvarighet.

II. Resgodsbevis

4 §•

Vid befordran av resgods, som passageraren

lämnat i fraktförarens vård

(inskrivet resgods), skall denne utfärda

resgodsbevis.

Resgodsbevis skall upprättas i två

exemplar, det ena för passageraren,

det andra för fraktföraren. Beviset

(Föreslagen lydelse)

b) där avgångsorten och bestämmelseorten

äro belägna i samma stat

och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum i annan stat,

uppgift å minst en sådan mellanlandning;

samt

c) meddelande att befordringen

kan vara underkastad Warszawakonventionen

eller lag som i likhet med

konventionen i regel begränsar fraktförarens

ansvarighet i fråga om skada

å person liksom då resgods förkommer,

minskas eller skadas.

Biljetten skall, där ej annat styrkes,

gälla såsom bevis om befordringsavtalets

slutande och om villkoren

för befordringen.

Är biljett ej utfärdad, har den ej

föreskrivet innehåll eller har den förkommit,

skall befordringsavtalet ändock

gälla och vara underkastat bestämmelserna

i detta kapitel. Har

passageraren med fraktförarens samtycke

gått ombord å luftfartyg utan

att biljett utfärdats eller innehåller

biljetten icke meddelande som avses

i första stycket under c), äger fraktföraren

dock icke åberopa sådan begränsning

av ansvarigheten som stadgas

i 22 §.

4 §.

Vid befordran av inskrivet resgods

skall utfärdas resgodsbevis. Har beviset

ej fogats vid biljett som uppfyller

föreskrifterna i 3 § första stycket

eller intagits i sådan biljett, skall

det innehålla:

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 3k år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skall innehålla följande uppgifter:

a. ort och dag för utfärdandet;

b. avgångsort och bestämmelseort;

c. fraktförarens eller fraktförarnas

namn och adress;

d. biljettens nummer;

e. att resgodset utlämnas till innehavaren

av beviset;

f. kollinas antal och vikt;

g. belopp, som uppgivits i enlighet

med 22 § andra stycket; samt

h. att befordringen utföres under

den ansvarighet, som stadgas i denna

lag.

Är resgodsbevis ej utfärdat, har

beviset ej föreskrivet innehåll eller

har det förkommit, vare befordringsavtalet

ändock gällande och underkastat

bestämmelserna i denna lag.

Har fraktföraren mottagit resgodset

utan att resgodsbevis utfärdats eller

innehåller beviset icke de i andra

stycket under d., f. och h. föreskrivna

uppgifter, äge han likväl ej åberopa

de bestämmelser, som utesluta

eller begränsa hans ansvarighet.

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b)

där avgångsorten och bestämmelseorten

äro belägna i samma stat

och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum i annan stat,

uppgift å minst en sådan mellanlandning;

samt

c) meddelande att befordringen

kan vara underkastad Warszawakonventionen

eller lag som i likhet med

konventionen i regel begränsar fraktförarens

ansvarighet då resgods förkommer,

minskas eller skadas.

Resgodsbeviset skall, där ej annat

styrkes, gälla såsom bevis om resgodsets

inskrivning och om villkoren

för befordringen.

Är resgodsbevis ej utfärdat, har

det ej föreskrivet innehåll eller har

det förkommit, skall befordringsavtalet

ändock gälla och vara underkastat

bestämmelserna i detta kapitel.

Har fraktföraren mottagit resgodset

i sin vård utan att resgodsbevis

utfärdats eller innehåller, i fall

då beviset icke fogats vid eller intagits

i biljett som uppfyller föreskrifterna

i 3 § första stycket under c),

beviset ej meddelande som avses i

första stycket under c) av förevarande

paragraf, äger fraktföraren dock

icke åberopa sådan begränsning av

s. 102 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

102

(Gällande lydelse)

III. Flygfraktsedel

5 §.

Vid befordran av gods äge fraktföraren

fordra, att avsändaren upprättar

och avlämnar en befordringshandling,

betecknad flygfraktsedel.

Avsändaren äge fordra, att sådan

handling mottages av fraktföraren.

Är flygfraktsedel ej utfärdad, har

den ej föreskrivet innehåll eller har

den förkommit, vare befordringsavtalet

ändock gällande och, med det

undantag som följer av 9 §, underkastat

bestämmelserna i denna lag.

6 §.

Flygfraktsedeln skall upprättas av

avsändaren i tre originalexemplar och

avlämnas tillsammans med godset.

Det första exemplaret skall förses

med beteckningen »för fraktföraren»

och undertecknas av avsändaren. Det

andra exemplaret skall betecknas

»för mottagaren»; det undertecknas

av avsändaren och fraktföraren samt

åtföljer godset. Det tredje exemplaret

undertecknas av fraktföraren och

återställes av honom till avsändaren

efter godsets mottagande.

Fraktförarens underskrift skall

tecknas vid godsets mottagande;

den kan ersättas med stämpel. Avsändarens

underskrift kan vara

tryckt eller ersättas med stämpel.

'' Där fraktföraren på avsändarens

begäran upprättat flygfraktsedeln,

(Föreslagen lydelse)

ansvarigheten som stadgas i 22 § andra

stycket.

ö §.

Vid befordran av gods äger fraktföraren

fordra, att avsändaren upprättar

och avlämnar en befordringshandling,

betecknad flygfraktsedel.

Avsändaren äger fordra, att sådan

handling mottages av fraktföraren.

Är flygfraktsedel ej utfärdad, har

den ej föreskrivet innehåll eller har

den förkommit, skall befordringsavtalet

ändock gälla och, med det undantag

som följer av 9 §, vara underkastat

bestämmelserna i detta kapitel.

6 §. #

Flygfraktsedeln skall upprättas av

avsändaren i tre originalexemplar

och avlämnas tillsammans med godset.

Det första exemplaret skall förses

med beteckningen »för fraktföraren»

och undertecknas av avsändaren.

Det andra exemplaret skall

betecknas »för mottagaren»; det undertecknas

av avsändaren och fraktföraren

samt åtföljer godset. Det

tredje exemplaret undertecknas av

fraktföraren och återställes av honom

till avsändaren efter godsets

mottagande.

Fraktförarens underskrift skall

tecknas innan godset tages ombord å

luftfartyget; den kan ersättas med

stämpel. Avsändarens underskrift

kan vara tryckt eller ersättas med

stämpel.

Har fraktföraren på avsändarens

begäran upprättat flygfraktsedeln,

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

anses han, där ej annat styrkes, hava

handlat för avsändarens räkning.

Avser befordringen flera kolli, skall

avsändaren, där fraktföraren det begär,

upprätta särskilda flvgfraktsedlar.

8 §•

Flygfraktsedeln skall innehålla följande

uppgifter:

a. ort och dag för utfärdandet;

b. avgångsort och bestämmelseort;

c. avsedda mellanlandningar, fraktföraren

obetaget att förbehålla sig

rätt till nödig ändring;

d. avsändarens namn och adress;

e. den förste fraktförarens namn

och adress;

f. om viss mottagare angives, hans

namn och adress;

g. godsets art;

h. stycketal, för packnings sätt och

kollinas särskilda märken eller nummer;
i.

godsets vikt, myckenhet, rymd

eller mått;

j. godsets och förpackningens synliga

tillstånd;

k. frakten, om den är bestämd, dag

och ort för betalningen, så ock av

vem den skall erläggas;

l. om godset sändes mot cfterkrav,

vederlaget för godset, så ock kostnad

som skall gäldas av mottagaren;

m. belopp, som uppgivits i enlighet

med 22 § andra stycket;

anses han, där ej annat styrkes, hava

handlat för avsändarens räkning.

7 §•

Avser befordringen flera kolli,

skall avsändaren, där fraktföraren

begär det, upprätta särskilda flygfraktsedlar.

8 §•

Flygfraktsedeln skall innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b)

där avgångsorten och bestämmelseorten

äro belägna i samma stat

och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum i annan stat,

uppgift å minst en sådan mellanlandning;

samt

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

n. i huru många exemplar flygfraktsedeln

utfärdats;

o. handlingar, som avlämnats till

fraktföraren att åtfölja fly g fraktsedeln;
p.

befordringstiden och kortfattad

llPP9tft å den avsedda vägen (via),

såvitt avtal därutinnan träffats; samt

q. att befordringen utföres under

den ansvarighet, som stadgas i denna

lag.

c) meddelande att befordringen

kan vara underkastad Warszawakonventionen

eller lag som i likhet med

konventionen i regel begränsar fraktförarens

ansvarighet då gods förkommer,

minskas eller skadas.

9 §•

Har fraktföraren mottagit godset

utan att flygfraktsedel utfärdats eller

innehåller fraktsedeln icke de i

6 § a.—i. och q. föreskrivna uppgifter,

äge han icke åberopa de bestämmelser

i denna lag, som utesluta

eller begränsa hans ansvarighet.

10 §.

Avsändaren svare för skada, som

tillskyndas fraktföraren eller annan

i följd av att uppgifter rörande godset,

vilka han upptagit i flygfraktsedeln,

ej hava föreskrivet innehåll eller

eljest äro ofullständiga eller oriktiga.

11 §•

Flygfraktsedeln skall, där ej annat

styrkes, gälla såsom bevis om avtalets

slutande, om mottagandet av

godset och om villkoren för befordringen.

Uppgifterna i flygfraktsedeln angående

godsets vikt, mått, förpack
-

9 §•

Har gods med fraktförarens samtycke

tagits ombord å luftfartyg utan

att flygfraktsedel utfärdats eller innehåller

fraktsedeln icke meddelande

som avses i 8 § under c), äger fraktföraren

icke åberopa sådan begränsning

av ansvarigheten som stadgas i

22 § andra stycket.

10 §.

Avsändaren svarar för skada som

fraktföraren eller annan, i förhållande

till vilken fraktföraren är ansvarig,

lider till följd av att uppgifter

rörande godset, vilka avsändaren

upptagit i flygfraktsedeln, ej hava

föreskrivet innehåll eller eljest äro

oriktiga eller ofullständiga.

11 §•

Flygfraktsedeln skall, där ej annat

styrkes, gälla såsom bevis om avtalets

slutande, om mottagandet av

godset och om villkoren för befordringen.

Vad i flygfraktsedeln uppgives angående

godsets vikt, mått, förpack
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 3b år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning och stycketal skola, där ej annat

styrkes, äga vitsord. Annan uppgift

om godsets myckenhet eller rymd

samt uppgift om dess tillstånd äge

däremot ej vitsord mot fraktföraren,

med mindre han i avsändarens närvaro

undersökt uppgiften och därom

tecknat intyg å flygfraktsedeln eller

ock uppgiften avser godsets synliga

tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och

godsets utlämnande

12 §.

Mot uppfyllande av sina förpliktelser

på grund av befordringsavtalet

äge avsändaren, där det kan ske utan

skada för fraktföraren eller annan

avsändare, förfoga över godset genom

att återtaga det å avgångs- eller

bestämmelseflygplatsen, stoppa

det vid landning under resan, på bestämmelseorten

eller under resan låta

utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln

angivne mottagaren eller

begära dess återsändande till avgångsflygplatsen;

gälde dock kostnad

som därav kommer. Kan avsändarens

order ej verkställas, skall fraktföraren

därom omedelbart underrätta honom.

Utför fraktföraren avsändarens order

utan att dennes exemplar av

flygfraktsedeln företes, vare fraktföraren

ansvarig för skada, som därigenom

tillskyndas rätte innehavaren

av flygfraktsedeln, fraktföraren obetaget

att söka sitt åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphöre, då efter

vad i 13 § stadgas mottagarens

ning och stycketal skall, där ej annat

styrkes, äga vitsord. Annan uppgift

i flygfraktsedeln om godsets

myckenhet eller rymd samt uppgift

i densamma om godsets tillstånd äga

däremot ej vitsord mot fraktföraren,

med mindre han i avsändarens närvaro

undersökt uppgiften och tecknat

intyg därom å flygfraktsedeln eller

ock uppgiften avser godsets synliga

tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och

godsets utlämnande

12 §.

Mot uppfyllande av sina förpliktelser

på grund av befordringsavtalet

äger avsändaren, där det kan ske

utan skada för fraktföraren eller annan

avsändare, förfoga över godset

genom att återtaga det å avgångs- eller

bestämmelseflygplatsen, stoppa

det vid landning under resan, låta

på bestämmelseorten eller under resan

utlämna det till annan än den i

flygfraktsedeln angivne mottagaren

eller begära dess återsändande till

avgångsflygplatsen. Avsändaren skall

dock gälda kostnad som uppkommer

därav. Kan avsändarens order ej verkställas,

skall fraktföraren omedelbart

underrätta honom därom.

Utför fraktföraren avsändarens order

utan att det till denne avlämnade

exemplaret av flygfraktsedeln företes,

är fraktföraren ansvarig för

skada, som därigenom tillskyndas

rätte innehavaren av flygfraktsedeln,

fraktföraren obetaget att söka sitt

åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, då mottagarens

rätt inträder efter vad i

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960

(Gällande lydelse)

rätt inträder. Vägrar mottagaren att

mottaga fraktsedeln eller godset eller

är han icke att träffa, gånge rätten

att förfoga över godset åter till

avsändaren.

13 §.

När godset framkommit till bestämmelseorten,

äge mottagaren, där

ej annat föranledes av vad i 12 §

stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln

och godset, därest han

gäldar vad denne äger fordra och i

övrigt fullgör de befordringsvillkor,

som angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren,

så snart godset framkommit,

underrätta mottagaren därom.

14 §.

Vidgår fraktföraren att godset förkommit

eller har det ej framkommit

senast inom sju dagar efter det

godset bort anlända, äge mottagaren

mot fraktföraren göra gällande de

rättigheter, som härflyta ur befordringsavtalet.

15 §.

Förbehåll, som innefattar avvikelse

från bestämmelserna i 12, 13 eller

14 §, vare ej gällande, med mindre

det intagits i flygfraktsedeln.

16 §.

Avsändaren vare pliktig att lämna

de upplysningar och att vid flygfraktsedeln

foga de handlingar, som

erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter

må kunna fullgöras

före godsets avlämnande till

mottagaren. Skada i följd av att sådan

upplysning eller handling sak
-

(Föreslagen lydelse)

13 § stadgas. Vägrar mottagaren att

mottaga fraktsedeln eller godset eller

är han icke att träffa, går rätten

att förfoga över godset åter till avsändaren.

13 §.

När godset framkommit till bestämmelseorten,

äger mottagaren,

där ej annat föranledes av vad i 12 §

stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln

och godset, därest han

gäldar vad denne äger fordra och i

övrigt fullgör de befordringsvillkor

som angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren,

så snart godset framkommit,

underrätta mottagaren därom.

14 §.

Vidgår fraktföraren att godset förkommit

eller har det ej framkommit

senast inom sju dagar efter det godset

bort anlända, äger mottagaren

mot fraktföraren göra gällande de

rättigheter som härflyta ur befordringsavtalet.

15 §.

Förbehåll, som innefattar avvikelse

från bestämmelserna i 12, 13 eller

14 §, skall ej gälla, med mindre

det intagits i flygfraktsedeln.

16 §.

Avsändaren är pliktig att lämna

de upplysningar och att vid flygfraktsedeln

foga de handlingar, som

erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter

må kunna fullgöras

före godsets avlämnande till mottagaren.

Tillskyndas fraktföraren skada

till följd av att sådan upplysning

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nas, är ofullständig eller felaktig

vare avsändaren pliktig att ersätta,

utan så är att fel eller försummelse

ligger fraktföraren eller lians folk

till last.

Fraktföraren vare icke pliktig att

undersöka, om dessa upplysningar

och handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Fraktförarens ansvarighet

17 §.

Drabbas passagerare, ombord å luftfartyget

eller vid påstigning eller avstigning,

av skada å person, vare

fraktföraren, såvitt ej annat följer av

vad nedan stadgas, därför ansvarig.

18 §.

Förkommer, minskas eller skadas

inskrivet resgods eller gods, medan

det är i fraktförarens vård, på flygplats,

ombord på luftfartyg eller, vid

landning utanför flygplats, varhelst

godset befinner sig, vare fraktföraren,

med nedan stadgade undantag,

därför ansvarig.

Har på grund av befordringsavtalet

vid lastning, avlämnande eller omlastning

befordran verkställts till

lands eller sjöledes utanför flygplats,

liggc å fraktföraren att visa att skada,

som drabbat resgodset eller godset,

ej uppkommit under den i första

stycket avsedda tiden.

19 §.

För skada i följd av dröjsmål vid

luftbefordran av passagerare, inskri
-

eller handling saknas eller är oriktig

eller ofullständig, är avsändaren

pliktig att ersätta skadan, utan så är

att fel eller försummelse ligger fraktföraren

eller hans folk till last.

Fraktföraren är icke pliktig att

undersöka, om dessa upplysningar

och handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Fraktförarens ansvarighet

17 §.

Såvitt ej annat följer av vad nedan

stadgas är fraktföraren ansvarig för

personskada, vilken drabbar passagerare

till följd av händelse som inträffar

ombord å luftfartyget eller i

samband med att han går ombord å

fartyget eller lämnar detta.

18 §.

Förkommer, minskas eller skadas

inskrivet resgods eller gods till följd

av händelse som inträffar medan det

är i fraktförarens vård vare sig på

flygplats, ombord å luftfartyg eller,

vid landning utanför flygplats, varhelst

godset befinner sig, är fraktföraren,

med nedan stadgade undantag,

ansvarig därför.

Har på grund av befordringsavtalet

vid lastning, avlämnande eller

omlastning befordran verkställts till

lands eller sjöledes utanför flygplats,

ligger det å fraktföraren att visa att

skada, som drabbat resgodset eller

godset, ej härrör av händelse som inträffat

under den i första stycket avsedda

tiden.

19 §.

För skada till följd av dröjsmål vid

luftbefordran av passagerare, inskri
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vet resgods eller gods vare fraktföra- vet resgods eller gods är fraktföra
-

ren ansvarig, där ej nedan annorlunda

stadgas.

20 §.

Fraktföraren vare fri från ansvarighet,

där antagas må, att skadan

icke orsakats genom fel eller försummelse

av fraktföraren själv eller av

hans folk i tjänsten.

Samma lag vare, där vid befordran

av inskrivet resgods eller gods

skadan tillkommit genom fel eller

försummelse vid styrningen, förandet

eller navigeringen av luftfartyget

och fel eller försummelse i annat

hänseende ej föreligger.

21 §.

Har den, som lidit skadan, genom

eget vållande därtill medverkat, varde

ersättningen jämkad efter ty skäligt

prövas.

22 §.

Vid befordran av passagerare vare

fraktförarens ansvarighet för envar

av dem begränsad till adertontusentvåhundrafemtio

kronor; och må

förty, där ersättningen skall utgå i

form av ränta, dennas kapitaliserade

värde icke överskrida sagda gräns.

Avtal må dock träffas om högre

gräns för ansvarigheten.

Beträffande inskrivet resgods eller

gods vare fraktförarens ansvarighet

begränsad till trettiosju kronor för

kilogram. Har avsändaren vid godsets

avlämnande till fraktföraren

särskilt uppgivit det intresse, som är

förbundet med befordringen, och

gnidit föreskriven tilläggsavgift, gälle

det uppgivna beloppet såsom gräns

ren ansvarig, där ej nedan annorlunda

stadgas.

20 §.

Fraktföraren är fri från ansvarighet,

där han visar att han och hans

folk vidtagit alla nödiga åtgärder för

att undvika skadan eller att det varit

omöjligt för dem att vidtaga åtgärderna.

21 §.

Visar fraktföraren att den som lidit

skadan medverkat därtill genom

eget vållande, skall ersättningen jämkas

efter vad som prövas skäligt.

22 §.

Vid befordran av passagerare är

fraktförarens ansvarighet för envar

av dem begränsad till åttiofemtus enåttahundra

kronor; och må förty,

där ersättningen skall utgå i form av

ränta, dennas kapitaliserade värde

icke överskrida sagda gräns. Avtal

må dock träffas om högre gräns för

ansvarigheten.

Beträffande inskrivet resgods eller

gods är fraktförarens ansvarighet begränsad

till åttiosex kronor för kilogram.

Har passageraren eller avsändaren

vid godsets överlämnande till

fraktföraren särskilt uppgivit det intresse,

som är förbundet med befordringen,

och guldit föreskriven till1

äggsavgift, gäller det uppgivna be
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr .‘t i år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

för fraktförarens ansvarighet, där

lian ej visar, att avsändarens intresse

är lägre.

För resgods, som passageraren icke

lämnat i fraktförarens vård, vare ansvarigheten

begränsad till sjuhundratrettio

kronor för envar passagerare.

loppet såsom gräns för fraktförarens

ansvarighet, där han ej visar att passagerarens

eller avsändarens intresse

är lägre. Har av inskrivet resgods

eller gods viss del eller något

av dess innehåll förkommit, minskats,

skadats eller fördröjts, skall

vid bestämmandet av gränsen för

fraktförarens ansvarighet endast den

sammanlagda vikten av det eller de

kolli, om vilka fråga är, tagas i beräkning;

dock att, om förlusten,

minskningen, skadan eller dröjsmålet

påverkar värdet av andra kolli

som omfattas av samma resgodsbevis

eller flygfraktsedel, den sammanlagda

vikten jämväl av dessa kolli

skall tagas i beräkning.

I fråga om föremål, som passageraren

behåller i sin vård, är ansvarigheten

begränsad till ettusensjuhundratjugu

kronor för envar passagerare.

Skyldighet att gälda rättegångskostnad

må åläggas fraktföraren utan

hinder av att de i denna paragraf

stadgade gränserna för ansvarigheten

därigenom överskridas. Vad nu sagts

skall dock icke gälla, där fraktföraren

inom sex månader från den händelse

av vilken skadan härrör eller

före det talan väckts skriftligen erbjudit

den skadelidande ersättning

som frånsett rättegångskostnaden ej

understiger vad som utdömcs.

Om det guldvärde å svenska kronan

som vid denna lags ikraftträdande

är anmält till Internationella valutafonden

sedermera ändras, skola

de i denna paragraf angivna gränserna

för ansvarigheten omräknas i

enlighet med det ändrade guldvärdet.

De nya ansvarigshetsgränserna kun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

iGällande lydelse)

23 §.

Förbehåll, som innefattar inskränkning

i fraktförarens ansvarighet eller

bestämmer lägre gräns därför än

i 22 § sägs, vare ogiltigt.

24 §.

Där passagerare drabbats av skada

å person, skall enligt de i strafflagen

stadgade grunder bestämmas vem

ersättningen skall tillkomma och vad

därunder skall räknas.

25 §.

Har skada med uppsåt eller grov

vårdslöshet orsakats av fraktföraren

själv eller av hans folk i tjänsten, äge

han icke åberopa de bestämmelser i

denna lag, som utesluta eller begränsa

hans ansvarighet.

(Föreslagen lydelse)

göras offentligen av Konungen. Föres

talan om ersättning, skola ansvarighetsgränserna

beräknas enligt

guldvärdet å den dag dom meddelas.

23 §.

Förbehåll, som innefattar inskränkning

i fraktförarens ansvarighet

eller bestämmer lägre gräns därför

än i 22 § sägs, är ogiltigt.

Vid befordran av gods skall vad i

första stycket stadgas ej äga tillämpning

å förbehåll avseende förlust,

minskning eller skada, som härrör

av godsets egen beskaffenhet eller

fel i godset.

24 §.

De gränser för ansvarigheten som

stadgas i 22 § skola ej äga tillämpning,

där det visas att fraktföraren

själv eller hans folk i tjänsten orsakat

skadan uppsåtligen eller ock av

grov oaktsamhet och med insikt att

skada sannolikt skulle uppkomma.

25 §.

Föres talan mot någon av fraktförarens

folk på den grund att han vållat

skada genom fel eller försummelse

i tjänsten av ringare grad än i

24- § sägs, må sammanlagda beloppet

av den ersättning, som han och

fraktföraren kunna förpliktas utgiva,

icke överskrida den gräns för ansva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

26 §.

Mottages inskrivet resgods eller

gods utan anmärkning, skall godset,

där ej annat styrkes, anses avlämnat

i oskadat skick och i överensstämmelse

med befordringshandlingen.

Om skada eller minskning skall

anmärkning göras hos fraktföraren

omedelbart efter upptäckten och senast,

beträffande resgods, inom tre

dagar samt, beträffande gods, inom

sju dagar från mottagandet. Vid

dröjsmål skall anmärkning framställas

inom fjorton dagar från den dag,

då avlämnande skedde.

Anmärkning skall göras genom

anteckning på fraktförarens exemplar

av befordringshandlingen eller

eljest i skrift, avsänd inom tid som

i andra stycket sägs.

27 §.

Har ej anmärkning enligt 26 §

framställts inom tid som där sägs,

vare rätten till talan mot fraktföraren

förlorad, utan så är att han förfarit

svikligen.

28 §.

Talan om ansvarighet skall föras

vid rätten i den ort, där fraktföraren

har sitt hemvist, där hans huvudkontor

eller det kontor linnes, genom

vars medverkan avtalet slutits, eller

ock på bestämmelseorten.

righeten som fraktföraren äger åberopa.

Om jämkning i vissa fall av skadeersättning

stadgas i 10 kap. 3 §.

26 §.

Mottages inskrivet resgods eller

gods utan anmärkning, skall godset,

där ej annat styrkes, anses avlämnat

i oskadat skick och i överensstämmelse

med befordringshandlingen.

Om skada eller minskning skall

anmärkning göras hos fraktföraren

omedelbart efter upptäckten och senast,

beträffande resgods, inom sju

dagar samt, beträffande gods, inom

fjorton dagar från mottagandet. Vid

dröjsmål skall anmärkning framställas

inom tjuguen dagar från den dag,

då resgodset eller godset ställdes till

mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning

på befordringshandlingen

eller eljest i skrift, avsänd inom tid

som i andra stycket sägs.

27 §.

Har ej anmärkning enligt 26 §

framställts inom tid som där sägs, är

rätten till talan mot fraktföraren

förlorad, utan så är att han förfarit

svikligen.

28 §.

Talan om ansvarighet enligt detta

kapitel skall föras vid rätten i den

ort, där fraktföraren har sitt hemvist,

där hans huvudkontor eller det

kontor finnes, genom vars medverkan

avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten.

Talan må icke föras annat än vid

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

29 §.

Varder ej talan om ansvarighet

anhängiggjord inom två år från luftfartygets

ankomst till bestämmelseorten

eller från den dag, då det skolat

anlända eller då befordringen avbröts,

vare rätten till talan förlorad.

30 §.

Skall befordran, som enligt vad

därom avtalats är att anse såsom en

enhet, utföras av flera fraktförare var

efter annan, vare envar av dem, sedan

han mottagit passageraren, det

inskrivna resgodset eller godset, ansvarig

för den del av befordringen,

vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods

eller gods må avsändaren jämväl

hålla sig till den förste fraktföraren

och den som äger utfå godset till den

siste, ändå att skadan eller dröjsmålet

inträffat, medan godset var

i annan fraktförares vård. Äro två

fraktförare ansvariga efter vad nu

sagts, svare de en för båda och båda

för en.

Sammansatt befordran

31 §.

Där befordran skall utföras delvis

med luftfartyg och delvis med annat

befordringsmedel, vare denna lag

tillämplig allenast beträffande luftbefordringen.

svensk domstol eller domstol i annan

till Warszawakonventionen ansluten

stat, med mindre enligt avtalet

avgångsorten eller bestämmelseorten

är belägen i stat som e j biträtt

konventionen.

29 §.

Väckes ej talan om ansvarighet

inom två år från luftfartygets ankomst

till bestämmelseorten eller från

den dag, då det skolat anlända eller

då befordringen avbröts, är rätten till

talan förlorad.

30 §.

Skall befordran, som enligt vad

därom avtalats är att anse såsom en

enhet, utföras av flera fraktförare

var efter annan, är envar av dem,

sedan han mottagit passageraren, det

inskrivna resgodset eller godset, ansvarig

för den del av befordringen,

vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods

eller gods må avsändaren jämväl hålla

sig till den förste fraktföraren och

den som äger utfå godset till den siste,

ändå att förlusten, skadan, minskningen

eller dröjsmålet inträffat medan

godset var i annan fraktförares

vård. Äro två fraktförare ansvariga

efter vad nu sagts, skola de svara

en för båda och båda för en.

Sammansatt befordran

31 §.

Där befordran skall utföras delvis

med luftfartyg och delvis med annat

befordringsmedel, gälla bestämmelserna

i detta kapitel allenast beträffande

luftbefordringen.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 3b år 1960

(Gällande lydelse)

Villkor, som avser befordringen

med annat befordringsmedel, må intagas

i luftbefordringshandlingen.

Särskilda bestämmelser

32 §.

Göres i befordringsavtal eller eljest

innan skada timat, med avvikelse

från vad i denna lag stadgas,

förbehåll om tillämplig lag eller om

domstols behörighet, vare det förbehåll

utan verkan.

Skiljeavtal rörande skada som i

denna lag avses vare, där avtalet

träffats innan skadan timade, ej gällande

med mindre avtalet angår befordran

av gods samt skiljemannaförfarandet

skall äga rum i stat som är

ansluten till den i Warscliau den 12

oktober 1929 avslutade konventionen

om internationell luftbefordran, inom

en i 28 § avsedd domstols domvärjo

och med tillämpning av vad lagen i

sådan stat stadgar om luftbefordran

som i konventionen avses.

(Föreslagen lydelse)

Villkor, som avser befordringen

med annat befordringsmedel, må intagas

i luftbefordringshandlingen.

Övriga bestämmelser

32 §.

Göres i befordringsavtal eller eljest

innan skada timat, med avvikelse

från vad i detta kapitel stadgas,

förbehåll om tillämplig lag eller om

domstols behörighet, är förbehållet

utan verkan.

Har skiljeavtal i fråga om befordran

av gods träffats innan skada timat,

skall det dock, utan hinder av

vad i första stycket sägs, gälla såframt

skiljemannaförfarandet skall

äga rum inom en i 28 § avsedd domstols

domvärjo och tvistefrågan, såvitt

Warszawakonventionen är tilllämplig

därå, skall prövas i överensstämmelse

med konventionens bestämmelser.

33 §.

Bestämmelserna i denna lag skola

äga tillämpning jämväl å internationell

luftbefordran, vad i 2b § stadgas

dock allenast där enligt i allmänhet

gällande regler svensk lag skall

komma till användning. Har stat,

som är ansluten till den i 32 § omförmälda

konventionen, avgivit sådan

förklaring, som avses i tilläggsprotokollet

till samma konvention, skall

lagen ej äga tillämpning å internationell

luftbefordran, som utföres omedelbart

av den staten.

Vid internationell luftbefordran

33 §.

I fråga om befordringshandling

som utfärdats utom riket eller som

avser internationell befordran skall i

3 § första stycket under c), b § första

stycket under c) eller 8 § under

c) stadgad fordran å meddelande anses

uppfylld, när handlingen innehåller

uppgift om att befordringen kan

vara underkastad Warszawakonventionen

och att denna i regel begränsar

fraktförarens ansvarighet i de

fall, som angivas i det lagrum varom

fråga år.

Är vid internationell luftbefordran

8 liihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 34

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. May.ts proposition nr 34 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skola de i 22 § angivna penningbe- den avtalade avgångsorten eller beloppen

avse kronor i guld. stämmelseorten belägen i stat som

icke biträtt Warszawakonventionen,

äger fraktföraren, ändå att befordring

shandling en icke innehåller meddelande

som avses i första stycket,

åberopa sådan begränsning av ansvarigheten

som stadgas i 22 §.

34 §.. 34 §.

Såvitt angår inrikes luftbefordran, Såvitt angår inrikes luftbefordran,

äger Konungen meddela bestämmel- vid vilken mellanlandning utom riket

ser avvikande från vad i 3 § första ej avses skola äga rum, äger Kostycket,

4 § andra stycket samt 8 § nungen meddela bestämmelser, avvistadgas

angående biljett, resgodsbe- kande från vad i 3, 4, 8 och 9 §§

vis och flygfraktsedel. stadgas angående biljett, resgodsbe
vis

och flygfraktsedel.

35 §.

Har stat, då den biträdde den i

Warszawa den 12 oktober 1929 av(Jfr

33 § första stycket) slutade konventionen om internatio
nell

luftbefordran, avgivit förklaring

som avses i tilläggsprotokollet till

samma konvention, skola bestämmelserna

i detta kapitel ej äga tillämpning

å internationell luftbefordran,

som utföres omedelbart av den staten

eller av territorium för vars utländska

angelägenheter den staten

svarar.

Såframt en till den reviderade konventionen

ansluten stat förklarat, att

konventionen icke skall gälla luftbefordran,

som utföres för dess militära

myndigheter ombord å luftfartyg

vilka äro registrerade i den staten

och vilkas hela lastförmåga reserverats

av dessa myndigheter eller för

deras räkning, skola bestämmelserna

i detta kapitel ej heller äga tillämpning

å sådan befordran.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 KAP.

1 §•

I fråga —- —---Konungen bemyndigar.

Vad i 10 kap. 3 § ävensom 11

kap. 2 § första och tredje styckena

samt 13 § är stadgat med avseende å

civil luftfart skall dock gälla jämväl

i fall som avses i första stycket.

Vad i 9 kap. och 10 kap. 3 § ävensom

11 kap. 2 § första och tredje

styckena samt 13 § är stadgat med

avseende å civil luftfart skall dock

gälla jämväl i fall som avses i första

stycket.

Beträffande ikraftträdandet av denna lag skall iakttagas följande.

Därest Konungen förordnar att luftfartslagen skall träda i kraft innan det

i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet ratificerats av Sverige

och trätt i kraft, skall den äldre lydelsen av 1 kap. 4 §, 9 kap. och 15 kap.

1 § gälla intill dess Konungen annorledes förordnar. I förordnandet om luftfartslagens

ikraftträdande angives, vilken lydelse av ifrågavarande lagrum

som skall gälla.

Då 1 kap. 4 §, 9 kap. och 15 kap. 1 § i nya lydelsen träda i kraft, skall lagen

den 5 mars 1937 (nr 73) om befordran med luftfartyg upphöra att gälla.

Å befordran med luftfartyg mellan riket och främmande stat, som biträtt

den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade konventionen om internationell

luftbefordran men icke den reviderade konventionen, skall dock äldre

lag fortfarande tillämpas, så länge den ursprungliga konventionen ännu

gäller mellan riket och sådan främmande stat. Vad nu sagts skall ock gälla

i fråga om luftbefordran mellan utrikes orter, såframt avgångsorten och bestämmelseorten

båda äro belägna i en och samma främmande stat varom i

föregående punkt sägs och mellanlandning avses skola ske här i riket eller

i annan stat, så ock där avgångsorten eller bestämmelseorten är belägen i

främmande stat som avses i föregående punkt och den andra av dessa orter

ligger i annan sådan stat eller i stat som biträtt den reviderade konventionen.

Upphör den ursprungliga konventionen på grund av uppsägning från

svensk sida att gälla mellan riket och främmande stat som förut sagts,

kungöres detta offentligen av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

H6

Kungl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960

Vid det remitterade betänkandet fogat

Förslag

till

Lag om befordran med luftfartyg

Härigenom förordnas som följer.

Bilaga B

Lagens tillämpningsområde

1 §•

Denna lag gäller befordran med luftfartyg av passagerare, resgods eller

gods, vilken utföres mot vederlag eller av lufttrafikföretag verkställes vederlagsfritt.

Bestämmelserna i denna lag skola äga tillämpning jämväl å internationell

luftbefordran, såvitt ej annat följer av vad nedan stadgas.

Med Warszawakonventionen förstås i denna lag den i Warszawa den 12

oktober 1929 undertecknade och genom det i Haag den 28 september 1955

avslutade protokollet reviderade konventionen om internationell luftbefordran.

2 §•

Denna lag äger icke tillämpning å postbefordran.

Beträffande befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och

taller utom normal utövning av luftfartsverksamhet, skall vad i 3_9 §§

stadgas om befordringshandlingar icke gälla.

Befordringshandlingar

3 §.

Vid befordran av passagerare skall utfärdas biljett, innehållande:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och

en eller flera mellanlandningar äro avsedda att äga rum i annan stat, uppgift

å minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen

eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar fraktförarens

ansvarighet i fråga om skada å person liksom då resgods förkommer,

minskas eller skadas.

Biljetten skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om befordringsavtalets

slutande och om villkoren för befordringen.

Är biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit,

vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat bestämmelserna

i denna lag. Har passageraren med fraktförarens samtycke gått

ombord å luftfartyg utan att biljett utfärdats eller innehåller biljetten icke

meddelande som avses i första stycket under c), äge fraktföraren dock icke

aberopa begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22 §.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj. ts proposition nr 3 i år 1960

4 §.

Vid befordran av inskrivet resgods skall utfärdas resgodsbevis. Har beviset

ej fogats vid biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 § första stycket

eller intagits i sådan biljett, skall det innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och

en eller flera mellanlandningar äro avsedda att äga rum i annan stat, uppgift

å minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen

eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar fraktförarens

ansvarighet då resgods förkommer, minskas eller skadas.

Resgodsbeviset skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om resgodsets

inskrivning och om villkoren för befordringen.

Är resgodsbevis ej utfärdat, har det ej föreskrivet innehåll eller har det

förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat bestämmelserna

i denna lag. Har fraktföraren mottagit resgodset i sin vård

utan att resgodsbevis utfärdats eller innehåller, i fall då beviset icke fogats

vid eller intagits i biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 § första stycket

under c), beviset ej meddelande som avses i första stycket under c) av förevarande

paragraf, äge fraktföraren dock icke åberopa begränsning av ansvarigheten

som stadgas i 22 § andra stycket.

5 §.

Vid befordran av gods äge fraktföraren fordra, att avsändaren upprättar

och avlämnar en befordringshandling, betecknad flygfraktsedel. Avsändaren

äge fordra, att sådan handling mottages av fraktföraren.

Är flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den

förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och, med det undantag

som följer av 9 §, underkastat bestämmelserna i denna lag.

6 §•

Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och

avlämnas tillsammans med godset. Det första exemplaret skall förses med

beteckningen »för fraktföraren» och undertecknas av avsändaren. Det andra

exemplaret skall betecknas »för mottagaren»; det undertecknas av avsändaren

och fraktföraren samt åtföljer godset. Det tredje exemplaret undertecknas

av fraktföraren och återställes av honom till avsändaren efter godsets

mottagande.

Fraktförarens underskrift skall tecknas innan godset tages ombord å luftfartyget;

den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift kan vara

tryckt eller ersättas med stämpel.

Där fraktföraren på avsändarens begäran upprättat flygfraktsedeln, anses

han, där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens räkning.

7 §•

Avser befordringen flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren begär

det, upprätta särskilda flygfraktsedlar.

8 §•

Flygfraktsedeln skall innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

en eller flera mellanlandningar äro avsedda att äga rum i annan stat, uppgift

å minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen

eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar fraktförarens

ansvarighet då gods förkommer, minskas eller skadas.

9 §•

Har gods med fraktförarens samtycke tagits ombord å luftfartyg utan

att flygfraktsedel utfärdats eller innehåller fraktsedeln icke meddelande

som avses i 8 § under c), äge fraktföraren icke åberopa begränsning av ansvarigheten

som stadgas i 22 § andra stycket.

10 §.

Avsändaren svare för skada som fraktföraren eller annan, i förhållande

till vilken fraktföraren är ansvarig, lider till följd av att uppgifter rörande

godset, vilka avsändaren upptagit i flygfraktsedeln, ej hava föreskrivet innehåll

eller eljest äro oriktiga eller ofullständiga.

11 §•

Flygfraktsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om avtalets

slutande, om mottagandet av godset "och om villkoren för befordringen.

Uppgifterna i flygfraktsedeln angående godsets vikt, mått, förpackning

och stycketal skola, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift om

godsets myckenhet eller rymd samt uppgift om dess tillstånd äge däremot

ej vitsord mot fraktföraren, med mindre han i avsändarens närvaro undersökt

uppgiften och tecknat intyg därom å flygfraktsedeln eller ock uppgiften

avser godsets synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande

12 §.

Mot uppfyllande av sina förpliktelser på grund av befordringsavtalet äge

avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan avsändare,

förfoga över godset genom att återtaga det å avgångs- eller bestämmelseflygplatsen,

stoppa det vid landning under resan, på bestämmelseorten

eller under resan låta utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln

angivne mottagaren eller begära dess återsändande till avgångsflygplatsen;

gälde dock kostnad som kommer därav. Kan avsändarens order ej verkställas,

skall fraktföraren omedelbart underrätta honom därom.

Utför fraktföraren avsändarens order utan att det till denne avlämnade

exemplaret av flygfraktsedeln företes, vare fraktföraren ansvarig för skada,

som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktsedeln, fraktföraren

obetaget att söka sitt åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphöre, då mottagarens rätt inträder efter vad i 13 §

stadgas. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset eller är

han icke att träffa, gånge rätten att förfoga över godset åter till avsändaren.

13 §.

När godset framkommit till bestämmelseorten, äge mottagaren, där ej

annat föranledes av vad i 12 § stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln

opaginerad Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

och godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och i övrigt fullgör de

befordringsvillkor som angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, så snart godset framkommit,

underrätta mottagaren därom.

14 §.

Vidgår fraktföraren att godset förkommit eller har det ej framkommit senast

inom sju dagar efter det godset bort anlända, äge mottagaren mot

fraktföraren göra gällande de rättigheter som härflyta ur befordringsavtalet.

15 §.

Förbehåll, som innefattar avvikelse från bestämmelserna i 12, 13 eller

14 §, vare ej gällande, med mindre det intagits i flygfraktsedeln.

16 §.

Avsändaren vare pliktig att lämna de upplysningar och att vid flygfraktsedeln

foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter

må kunna fullgöras före godsets avlämnande till mottagaren.

Skada till följd av att sådan upplysning eller handling saknas, är ofullständig

eller oriktig vare avsändaren pliktig att ersätta, utan så är att fel eller

försummelse ligger fraktföraren eller hans folk till last.

Fraktföraren vare icke pliktig att undersöka, om dessa upplysningar

och handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Fraktförarens ansvarighet

17 §.

Drabbas passagerare, till följd av händelse som timat ombord å luftfartyget

eller i samband med att han går ombord å fartyget eller lämnar detta, av

skada å person, vare fraktföraren ansvarig därför, såvitt ej annat följer av

vad nedan stadgas.

18 §.

Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods till följd

av händelse som timat medan det är i fraktförarens vård, vare sig på flygplats,

ombord å luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats, varhelst

godset befinner sig, vare fraktföraren, med nedan stadgade undantag, ansvarig

därför. . , „

"Har på grund av befordringsavtalet vid lastning, avlamnande eller omlastning

befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats, ligge

å fraktföraren att visa att skada, som drabbat resgodset eller godset, ej

härrör av händelse som timat under den i första stycket avsedda tiden.

19 §.

För skada till följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskrivet

resgods eller gods vare fraktföraren ansvarig, där ej nedan annorlunda

stadgas.

20 §.

Fraktföraren vare fri från ansvarighet, där han visar att han och hans

folk vidtagit alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att detta varit

dem omöjligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

21 §.

Visar fraktföraren, att den som lidit skadan medverkat därtill genom eget

vållande, varde ersättningen jämkad efter vad som prövas skäligt.

22 §.

Vid befordran av passagerare vare fraktförarens ansvarighet för envar av

dem begränsad till trettiosextusenfemhundra kronor; och må förty, där ersättningen

skall utgå i form av ränta, dennas kapitaliserade värde icke

överskrida sagda gräns. Avtal må dock träffas om högre gräns för ansvarigheten.

Beträffande inskrivet resgods eller gods vare fraktförarens ansvarighet

begränsad till trettiosju kronor för kilogram. Har passageraren eller avsändaren

vid godsets överlämnande till fraktföraren särskilt uppgivit det intresse,

som är förbundet med godsets avlämnande å bestämmelseorten, och

guldit föreskriven tilläggsavgift, gälle det uppgivna beloppet såsom gräns

för fraktförarens ansvarighet, där han ej visar, att passagerarens eller avsändarens

intresse är lägre. Har av inskrivet resgods eller gods viss del eller

något av dess innehåll förkommit, minskats, skadats eller fördröjts, skall vid

bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast den sammanlagda

vikten av det eller de kolli, om vilka fråga är, tagas i beräkning;

dock att, om förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet påverkar värdet

av andra kolli, som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel,

den sammanlagda vikten jämväl av dessa kolli skall tagas i beräkning.

I fråga om föremål, som passageraren icke lämnat i fraktförarens vård,

vare ansvarigheten begränsad till sjuhundratrettio kronor för envar passagerare.

De i denna paragraf stadgade gränserna för fraktförarens ansvarighet

avse kronor i guld. Föres talan om ersättning, skola beloppen omräknas

enligt guldvärdet å den dag dom meddelas.

23 §.

Förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens ansvarighet eller

bestämmer lägre gräns därför än i 22 § sägs, vare ogiltigt.

Vid befordran av gods skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämpning

å förbehåll avseende förlust, minskning eller skada, som härrör av godsets

egen beskaffenhet eller fel i godset.

24 §.

De gränser för ansvarigheten som stadgas i 22 § skola ej äga tillämpning,

där det visas att fraktföraren själv eller hans folk i tjänsten orsakat skadan

uppsåtligen eller ock genom oaktsamhet och med insikt att skada sannolikt

skulle uppkomma.

25 §.

Föres talan mot någon av fraktförarens folk för att han vållat skadan genom

fel eller försummelse i tjänsten, dock icke så som i 24 § sägs, må sammanlagda

beloppet av den ersättning, som han och fraktföraren kunna förpliktas

utgiva, icke överskrida den gräns för ansvarigheten som fraktföraren

äger åberopa.

26 §.

Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall godset, där

ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse med

befordringshandlingen.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960

Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart

efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom sju dagar

samt, beträffande gods, inom fjorton dagar från mottagandet. Vid dröjsmål

skall anmärkning framställas inom tjuguen dagar från den dag, då resgodset

eller godset ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandlingen eller

eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket sägs.

27 §.

Har ej anmärkning enligt 26 § framställts inom tid som där sägs, vare

rätten till talan mot fraktföraren förlorad, utan så är att han förfarit svikligen.

28 §.

Talan om ansvarighet skall föras vid rätten i den ort, där fraktföraren har

sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det kontor finnes, genom vars medverkan

avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten.

29 §.

Varder ej talan om ansvarighet anhängiggjord inom två år från luftfartygets

ankomst till bestämmelseorten eller från den dag, då det skolat anlända

eller då befordringen avbröts, vare rätten till talan förlorad.

30 §.

Skall befordran, som enligt vad därom avtalats är att anse såsom en enhet,

utföras av flera fraktförare var efter annan, vare envar av dem, sedan han

mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, ansvarig för den

del av befordringen, vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändaren jämväl

hålla sig till den förste fraktföraren och den som äger utfå godset till den

siste, ändå att skadan eller dröjsmålet inträffat medan godset var i annan

fraktförares vård. Äro två fraktförare ansvariga efter vad nu sagts, svare

de en för båda och båda för en.

Sammansatt befordran

31 §.

Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med annat

befordringsmedel, vare denna lag tillämplig allenast beträffande luftbefordringen.

Villkor, som avser befordringen med annat befordringsmedel, må intagas

i luftbefordringshandlingen.

Särskilda bestämmelser

32 §.

Göres i befordringsavtal eller eljest innan skada timat, med avvikelse från

vad i denna lag stadgas, förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behörighet,

vare förbehållet utan verkan.

Skiljeavtal rörande skada som avses i denna lag vare, där avtalet träffats

innan skadan timade, dock gällande såvitt avtalet angår befordran av gods

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:is proposition nr 34 år 1960

samt skiljemannaförfarandet skall äga rum i stat, som är ansluten till

Warszawakonventionen, inom en i 28 § avsedd domstols domvärjo och med

tillämpning av vad lagen i sådan stat stadgar om luftbefordran som avses i

konventionen eller eljest i överensstämmelse med konventionens bestämmelser.

33 §.

I fråga om befordringshandling som utfärdats utom riket eller som avser

internationell befordran skall i 3 § första stycket under c), 4 § första

stycket under c) eller 8 § under c) stadgad fordran å meddelande anses

uppfylld, när handlingen innehåller uppgift om att befordringen kan vara

underkastad Warszawakonventionen som i regel begränsar fraktförarens

ansvarighet i de fall, som angivas i det lagrum varom fråga är.

34 §.

Har passagerare drabbats av skada å person och skall enligt i allmänhet

gällande regler svensk lag komma till användning, äge de i strafflagen stadgade

grunderna tillämpning i fråga om vem ersättningen skall tillkomma och

vad som skall räknas därunder.

35 §.

Har stat, då den biträdde den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade

konventionen om internationell luftbefordran, avgivit förklaring som avses

i tilläggsprotokollet till art. 2 i samma konvention, skall lagen ej äga tilllämpning

å internationell luftbefordran, som utföres omedelbart av den staten

eller av territorium för vars utländska angelägenheter den staten svarar.

Såframt stat, på sätt i fråga om den reviderade konventionen är medgivet,

förklarat att konventionen icke skall gälla befordran av personer, gods

och resgods, som utföres för dess militära myndigheter ombord å luftfartyg

vilka äro registrerade i den staten och vilkas hela lastförmåga reserverats

av dessa myndigheter eller för deras räkning, skall lagen ej heller äga tilllämpning

beträffande sådan befordran.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Genom denna lag upphäves lagen den 5 mars 1937 (nr 73) om befordran

med luftfartyg.

Å befordran med luftfartyg mellan riket och främmande stat, som biträtt

den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade konventionen om internationell

luftbefordran men icke den reviderade konventionen, skall dock äldre

lag fortfarande gälla. Samma lag vare i fråga om luftbefordran mellan utrikes

orter, såframt avgångsorten och bestämmelseorten båda äro belägna

i en och samma främmande stat varom i första punkten sägs och mellanlandning

är avsedd att ske här i riket eller i annan stat, så ock där avgångsorten

eller bestämmelseorten är belägen i främmande stat som avses i

första punkten och den andra av dessa orter ligger i annan sådan stat eller

i stat som biträtt den reviderade konventionen.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

123

Bilaga D

Sammanställning

jämlikt Haagprotokollet artikel XIX av den reviderade Warszawakonventionen,

frånsett slutbestämmelserna

(Översättning)

Convention de Varsovie amendée å

la Haye en 1955

CHAPITRE PREMIER

Ohjet — Définitions

Article premier

1. La présente Convention s’applique

å tout transport International de

personnes, bagages ou marchandises,

effectué par aéronef contre rémunération.

Elle s’applique également aux

transports gratuits effectués par aéronef

par une entreprise de transports

aériens.

2. Est qualifié transport international,

au sens de la présente Convention,

tout transport dans lequel,

d’aprés les stipulations des parties,

le point de départ et le point de

destination, qu’il y ait ou non interruption

de transport ou transbordement,

sont situés soit sur le territoire

de deux Hautes Parties Contractantes,

soit sur le territoire d’une

seule Haute Partie Contractante si

une escale est prévue sur le territoire

d’un autre Etat, méme si cet

Etat n’est pas une Haute Partie Contractante.

Le transport sans une telle

escale entre deux points du territoire

d’une seule Haute Partie Contractante

n’est pas considéré comme

international au sens de la présente

Convention.

3. Le transport å exécuter par

plusieurs transporteurs par air successifs

est censé constituer pour

1’application de la présente Convention

un transport unique lorsqu’il a

Warszawakonventionen, reviderad

i Haag 1955

KAPITEL I

Föremål och definitioner

Artikel 1

1. Denna konvention gäller all internationell

befordran av personer,

resgods eller gods, vilken utföres med

luftfartyg mot vederlag. Den äger

tillämpning jämväl å vederlagsfri befordran,

som med luftfartyg utföres

av lufttrafikföretag.

2. Såsom internationell anses i

denna konvention befordran, då enligt

befordringsavtalet avgångsorten

och bestämmelseorten —- oavsett om

befordringsavbrott eller ombyte avfartyg

förekommer eller ej — ligga

på två höga fördragsslutande parters

territorier. Äro både avgångsorten

och bestämmelseorten belägna på en

enda hög fördragsslutande parts territorium,

anses befordringen jämväl

såsom internationell, såframt mellanlandning

avses skola äga rum på

annan stats territorium, ändå att

denna stat icke är en hög fördragsslutande

part. Refordran utan sådan

mellanlandning mellan två orter

inom en enda hög fördragsslutande

parts territorium anses icke såsom

internationell i denna konventions

mening.

3. Befordran, som skall utföras av

flera luftfraktförare var efter annan,

anses, vare sig beträffande befordringen

slutits ett enda eller flera avtal,

vid tillämpning av denna kon
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

été envisagé par les parties comme

une seule opération, qu’il ait été

conclu sous la forme d’un seul contrat

ou d’une série de contrats, et il

ne perd pas son caractére international

par le fait qu’un seul contrat

ou une série de contrats doivent

étre exécutés intégralement dans le

territoire d’un méme Etat.

vention såsom en enhet, där den av

parterna så betraktats; befordringen

förlorar icke sin internationella karaktär

på den grund, att ett eller

flera av avtalen skola i sin helhet

fullgöras inom en och samma stats

territorium.

Article 2

1. La Convention s’applique aux

transports effectués par 1’Etat ou les

autres personnes juridiques de droit

public, dans les conditions prévues

å 1’article 1".

2. La présente Convention ne

s’applique pas au transport du courrier

et des colis postaux.

Artikel 2

1. Konventionen gäller, under de i

artikel 1 angivna förutsättningarna,

jämväl befordran som utföres av stat,

kommun, annan sådan menighet eller

offentlig inrättning.

2. Denna konvention gäller icke

befordran av brev- och paketpost.

Anm. Till denna artikel finnes ett tilläggsprotokoll av följande lydelse:

Les Hautes Parties Contractantes se

réservent le droit de déclarer au moment

de la ratification ou de 1’adhésion

que l’article 2 alinéa premier, de la présente

Convention, ne s’appliquera pas

aux transports internationaux aériens effectués

directement par l’Etat, ses colonies,

protectorats, territoires sous mandat

ou tout autre territoire sous sa souveraineté,

sa suzeraineté ou son autorité.

De höga fördragsslutande parterna

förbehålla sig rätt att vid ratifikationen

eller anslutningen förklara, att artikel 2

första stycket i denna konvention icke

skall äga tillämpning på internationell

luftbefordran, som utföres direkt av staten,

dess kolonier, protektorat, territorier

under mandat eller annat territorium

under dess suveränitet, överhöghet

eller myndighet.

CHAPITRE II

Titres de transport

Section I. — Billet de passage

Artide 3

1. Dans le transport de passagers,

un billet de passage doit étre délivré,

contenant;

a) l’indication des points de départ

et de destination;

b) si les points de départ et de

destination sont situés sur le territoire

d’une méme Haute Partie Contractante

et qu’une ou plusieurs

escales soient prévues sur le territoire

d’un autre Etat, 1’indication

d’une de ees escales;

c) un avis indiquant que si les

KAPITEL II

Befordringshandlingar

Avdelning I. Biljett

Artikel 3

1. Vid befordran av passagerare

skall utfärdas biljett, innehållande:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b)

där avgångsorten och bestämmelseorten

äro belägna inom en och

samma höga fördragsslutande parts

territorium och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum på

annan stats territorium, uppgift å

minst en av dessa mellanlandningsplatser;
c)

meddelande varav framgår att,

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

passagers entreprennent un voyage

comportant une destination finale

ou une escale dans un pays autre

que le pays de départ, leur transport

peut étre régi par la Convention

de Varsovie qui, en général,

limite la responsabilité du transporter

en cas de mort ou de lésion

corporelle, ainsi qu’en cas de perte

ou d’avarie des bagages.

2. Le billet de passage fait foi,

jusqu’å preuve contraire, de la

conclusion et des conditions du contrat

du transport. L’absence, l’irrégularité

ou la perte du billet n’affecte

ni 1’existence ni la validité du

contrat de transport, qui n’en sera

pas moins soumis aux régles de la

présente Convention. Toutefois, si,

du consentement du transporteur, le

passager s’embarque sans qu’un billet

de passage ait été délivré, ou si le

billet ne comporte pas Favis prescrit

å Falinéa 1 c) du présent artide, le

transporteur n’aura pas le droit de

se prévaloir des dispositions de l’article

22.

Section II. — Bulletin de bagages

Article 4

1. Dans le transport de bagages

enregistrés, un bulletin de bagages

doit étre délivré qui, s’il n’est pas

combiné avec un billet de passage

conforme aux dispositions de 1’article

3, alinéa 1", ou n’est pas inclus

dans un tel billet, doit contenir:

a) 1’indication des points de départ

et de destination;

b) si les points de départ et de

destination sont situés sur le territoire

d’une méine Haute Partie Contractante

et qu’une ou plusieurs

escales soient prévues sur le territoire

d’un autre Etat, 1’indication

d’une de ees escales;

c) un avis indiquant que, si le

transport comporte une destination

finale ou une escale dans un pays

autre que le pays de départ, il peut

étre régi par la Convention de Var
-

om passagerare företaga resa med

slutlig bestämmelseort eller mellanlandning

i annat land än avgångslandet,

befordrin,gen kan vara underkastad

Warszawakonventionen och

att denna i regel begränsar fraktförarens

ansvarighet vid dödsfall eller fall

av kroppsskada liksom då resgods

förkommer, minskas eller skadas.

2. Biljetten skall, där ej annat styrkes,

gälla såsom bevis om befordringsavtalets

slutande och de däri avtalade

villkoren. Är biljett ej utfärdad,

har den ej föreskrivet innehåll

eller har den förkommit, vare befordringsavtalet

ändock gällande och underkastat

bestämmelserna i denna

konvention. Om passageraren med

fraktförarens samtycke går ombord

å luftfartyg utan att biljett blivit utfärdad

eller om biljetten icke innehåller

det i första stycket c) av denna

artikel föreskrivna meddelandet,

äge dock fraktföraren icke åberopa

bestämmelserna i artikel 22.

Avdelning II. Resgodsbevis

Artikel 4

1. Vid befordran av inskrivet resgods

skall utfärdas resgodsbevis som,

såframt beviset ej fogats vid biljett

som uppfyller föreskrifterna i första

stycket av artikel 3 eller intagits i

sådan biljett, skall innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b)

där avgångsorten och bestämmelseorten

äro belägna inom en och

samma höga fördragsslutande parts

territorium och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum på

annan stats territorium, uppgift å

minst en av dessa mellanlandningsplatser;
c)

meddelande varav framgår att,

om befordringen skall ske med slutlig

bestämmelseort eller mellanlandning

i annat land än avgångslandet,

den kan vara underkastad Warsza
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

sovie qui, en général, limite la responsabilité

du transporter en cas

de perte ou d’avarie des bagages.

2. Le bulletin de bagages fait foi,

jusqu’å preuve contraire, de l’enregistrement

des bagages et des conditions

du contrat de transport. L’absence,

1’irrégularité ou la perte du

bulletin n’affecte ni 1’existence ni la

validité du contrat de transport, qui

n’en sera pas moms soumis aux régles

de la présente Convention. Toutefois,

si le transporteur accepte la

garde des bagages sans qu’un bulletin

ait été délivré ou si, dans le cas

ou le bulletin n’est pas combiné avec

un billet de passage conforme aux

dispositions de 1’article 3, alinéa 1

c), ou n’est pas inclus dans un tel

billet, il ne comporte pas l’avis prescrit

å 1’alinéa 1 c) du présent artide,

le transporteur n’aura pas le

droit de se prévaloir des dispositions

de 1’article 22, alinéa 2.

Section III. — Lettre de transport aérien

Article 5

1. Tout transporteur de marchandises

a le droit de demander å l’expéditeur

1’établissement et la remise

d’un titre appelé: «lettre de transport

aérien»; tout expéditeur a le droit de

demander au transporteur 1’acceptation

de ce document.

2. Toutefois, 1’absence, 1’irrégularité

ou la perte de ce titre n’affecte

ni 1’existence, ni la validité du contrat

de transport qui n’en sera pas

moms soumis aux régles de la présente

Convention, sous réserve des

dispositions de 1’article 9.

Artide 6

1. La lettre de transport aérien est

établie par 1’expéditeur en trois exemplaires

originaux et remise avec la

marchandise.

2. Le premier exemplaire porte la

mention «pour le transporteur»; il

est signé par 1’expéditeur. Le deux
-

wakonventionen och att denna i regel

begränsar fraktförarens ansvarighet i

fall då resgods förkommer, minskas

eller skadas.

2. Resgodsbeviset skall, där ej annat

styrkes, gälla såsom bevis om resgodsets

inskrivning och om villkoren

i befordringsavtalet. Är resgodsbevis

ej utfärdat, har det ej föreskrivet

innehåll eller har det förkommit,

vare befordringsavtalet ändock

gällande och underkastat bestämmelserna

i denna konvention. Om fraktföraren

mottager resgodset i sin vård

utan att resgodsbevis blivit utfärdat

eller om, i fall då beviset icke fogats

vid biljett som uppfyller föreskrifterna

i första stycket c) av artikel 3

eller intagits i sådan biljett, beviset

ej innehåller det i första stycket c)

av denna artikel föreskrivna meddelandet,

äge dock fraktföraren icke

åberopa bestämmelserna i andra

stycket av artikel 22.

Avdelning III. Flygfraktsedel

Artikel 5

1. Vid befordran av gods äge fraktföraren

fordra, att avsändaren upprättar

och avlämnar en befordringshandling,

betecknad flygfraktsedel.

Avsändaren äge fordra att sådan

handling mottages av fraktföraren.

2. Är flygfraktsedel ej utfärdad,

har den ej föreskrivet innehåll eller

har den förkommit, vare befordringsavtalet

ändock gällande och, med det

undantag som följer av artikel 9, underkastat

bestämmelserna i denna

konvention.

Artikel 6

1. Flygfraktsedeln upprättas av

avsändaren i tre originalexemplar och

avlämnas tillsammans med godset.

2. Det första exemplaret skall förses

med beteckningen »för fraktföraren»

och undertecknas av avsända
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960

iéme exemplaire porte Ia mention

«pour le destinataire»; il est signé

par 1’expéditeur et le transporteur et

il accompagne la marchandise. Le

troisiéme exemplaire est signé par le

transporteur et remis par lui å l’expéditeur

apres acceptation de la marchandise.

3. La signature du transporteur

doit étre apposée avant 1’embarquement

de la marchandise å bord de

1’aéronef.

4. La signature du transporteur

peut étre remplacée par un timbre;

celle de 1’expéditeur peut étre imprimée

ou remplacée par un timbre.

5. Si, å la demande de 1’expéditeur,

le transporteur établit la lettre de

transport aérien, il est considéré

jusqu’å preuve contraire, comme

agissant pour le compte de 1’expéditeur.

Article 7

Le transporteur de marchandises a

le droit de demander å 1’expéditeur

1’établissement de lettres de transport

aérien différentes lorsqu’il y a plusieurs

colis.

Article 8

La lettre de transport aérien doit

contenir:

a) 1’indication des points de départ

et de destination;

b) si les points de départ et de

destination sont situés sur le territoire

d’une méme Haute Partie Contractante

et qu’une ou plusieurs

escales soient prévues sur le territoire

d’un autre Etat, 1’indication

d’une de ees escales;

c) un avis indiquant aux expéditeurs

que, si le transport comporte

une destination finale ou une escale

dans un pays autre que le pays de

départ, il peut étre régi par la Convention

de Varsovie qui, en général,

limite la responsabilité des transporteurs

en cas de perte ou d’avarie

des marchandises.

ren. Det andra exemplaret skall betecknas

»för mottagaren»; det undertecknas

av avsändaren och fraktföraren

samt åtföljer godset. Det

tredje exemplaret undertecknas av

fraktföraren och återställes av honom

till avsändaren efter godsets

mottagande.

3. Fraktförarens underskrift skall

tecknas innan godset tages ombord å

luftfartyget.

4. Fraktförarens underskrift kan

ersättas med stämpel, avsändarens

kan vara tryckt eller ersättas med

stämpel.

5. Där fraktföraren på avsändarens

begäran upprättat flygfraktsedeln,

anses han, där ej annat styrkes,

hava handlat för avsändarens

räkning.

Artikel 7

Fraktföraren äge fordra, att avsändaren

upprättar särskilda flygfraktsedlar,

då befordringen avser flera

kolli.

Artikel S

Flygfraktsedeln skall innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b)

där avgångsorten och bestämmelseorten

äro belägna inom en och

samma höga fördragsslutande parts

territorium och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum på annan

stats territorium, uppgift å minst

en av dessa mellanlandningsplatser;

c) meddelande till avsändaren varav

framgår att, om befordringen skall

ske med slutlig bestämmelseort eller

mellanlandning i annat land än avgångslandet,

den kan vara underkastad

Warszawakonventionen och att

denna i regel begränsar fraktförarens

ansvarighet i fall då gods förkommer,

minskas eller skadas.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj ds proposition nr 34 år 1960

Article 9

Si, du consentement du transporter,

des marchandises sont embarquées

å bord de 1’aéronef sans

qu’une lettre de transport aérien ait

été établie ou si celle-ci ne comporte

pas 1’avis prescrit å 1’article 8, alinéa

c), le transporter n’aura pas le droit

de se prévaloir des dispositions de

1’article 22, alinéa 2.

Artide 10

1. L’expéditeur est responsable de

1’exactitude des indications et déclarations

concernant la marchandise

qu’il inscrit dans la lettre de transport

aérien.

2. Il supportera la responsabilité

de tout dommage subi par le transporter

ou par toute autre personne

å 1’égard de laquelle la responsabilité

du transporter est engagée

å raison de ses indications et déclarations

irréguliéres, inexactes ou

incomplétes.

Artide 11

1. La lettre de transport aérien fait

foi, jusqu’å preuve contraire, de la

conclusion du contrat, de la réception

de la marchandise et des conditions

du transport.

2. Les énonciations de la lettre de

transport aérien, relatives au poids,

aux dimensions et å 1’emballage de

la marchandise ainsi qu’au nombre

des colis font foi jusqu’å preuve

contraire; celles relatives å la quantité,

au volume et å 1’état de la

marchandise ne font preuve contre

le transporter qu’autant que la vérification

en a été faite par lui en

présence de 1’expéditeur, et constatée

sur la lettre de transport aérien,

ou qu’il s’agit d’énonciations relatives

å l’état apparent de la marchandise.

Artide 12

1. L’expéditeur a le droit, sous la

condition d’exécuter toutes les obligations

résultant du contrat de trans
-

Artikel 9

Om gods med fraktförarens samtycke

tages ombord å luftfartyg utan

att flygfraktsedel blivit utfärdad eller

om denna icke innehåller det i

artikel 8 c) föreskrivna meddelandet,

äge fraktföraren icke åberopa

bestämmelserna i andra stycket av

artikel 22.

Artikel 10

1. För riktigheten av de uppgifter

rörande godset, som avsändaren upptager

i flygfraktsedeln, vare han ansvarig.

2. Avsändaren svare för all skada

som fraktföraren eller annan, i förhållande

till vilken fraktföraren är

ansvarig, lider på grund av att avsändarens

uppgifter ej hava föreskrivet

innehåll eller eljest äro oriktiga

eller ofullständiga.

Artikel 11

1. Flygfraktsedeln skall, där ej

annat styrkes, gälla såsom bevis om

avtalets slutande, om mottagandet av

godset och om villkoren för befordringen.

2. Uppgifterna i flygfraktsedeln

angående godsets vikt, mått, förpackning

och stycketal skola, där ej annat

styrkes, äga vitsord; de som avse

godsets myckenhet eller rymd eller

dess tillstånd äge däremot ej vitsord

mot fraktföraren, med mindre han i

avsändarens närvaro undersökt uppgiften

och därom tecknat intyg å

flygfraktsedeln eller ock uppgiften

avser godsets synliga tillstånd.

Artikel 12

1. Där avsändaren uppfyller sina

förpliktelser på grund av befordringsavtalet,

äge han rätt att förfoga

opaginerad Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

port, de disposer de la marchandise,

soit en la retirant å 1’aérodrome de

départ ou de destination, soit en 1’arrétant

en cours de route lors d’un

atterrissage, soit en la faisant délivrer

au lieu de destination ou en

cours de route å une personne autre

que le destinataire indiqué sur la

lettre de transport aérien, soit en

demandant son retour å Faérodrome

de départ, pour autant que 1’exercice

de ce droit ne porte préjudice ni au

transporteur, ni aux autres expéditeurs

et avec 1’obligation de rembourser

les frais qui en résultent.

2. Dans le cas ou 1’exécution des

ordres de l’expéditeur est impossible,

le transporteur doit Fen aviser immédiatement.

3. Si le transporteur se conforme

aux ordres de disposition de 1’expéditeur,

sans exiger la production de

1’exemplaire de la lettre de transport

aérien délivré å celui-ci, il sera responsable,

sauf son recours contre

1’expéditeur, du préjudice qui pourrait

étre causé par ce fait å celui qui

est réguliérement en possession de la

lettre de transport aérien.

4. Le droit de 1’expéditeur cesse au

moment ou celui du destinataire commence,

conformément å Farticle 13

ci-dessous. Toutefois, si le destinataire

refuse la lettre de transport ou la

marchandise, ou s’il ne peut étre

atteint, Fexpéditeur reprend son droit

de disposition.

Article 13

1. Sauf dans les cas indiqués å

Farticle précédent, le destinataire a

le droit, des Farrivée de la marchandise

au point de destination, de demander

au transporteur de lui remettre

la lettre de transport aérien

et de lui livrer la marchandise contre

le paiement du montant des créances

et contre 1’exécution des conditions

de transport indiquées dans la lettre

de transport aérien.

2. Sauf stipulation contraire, le

transporteur doit aviser le destinafaire

des Farrivée de la marchandise.

i) Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1

över godset genom att återtaga det

å avgångs- eller bestämmelseflygplatsen,

genom att stoppa det vid

landning under resan, genom att på

bestämmelseorten eller under resan

låta utlämna det till annan än den i

flygfraktsedeln angivne mottagaren

eller genom att begära dess återsändande

till avgångsflygplatsen. Denna

rätt må avsändaren utöva endast såvitt

ej därigenom skada uppstår för

fraktföraren eller annan avsändare;

och gälde avsändaren kostnad, som

kommer därav.

2. Kan avsändarens order ej verkställas,

skall fraktföraren omedelbart

underrätta honom därom.

3. Utför fraktföraren avsändarens

order utan att det till denne avlämnade

exemplaret av flygfraktsedeln

företes, vare fraktföraren ansvarig

för skada, som därigenom tillskyndas

rätte innehavaren av flygfraktsedeln,

fraktföraren obetaget att söka

sitt åter av avsändaren.

4. Avsändarens rätt upphöre, då

efter vad i artikel 13 stadgas mottagarens

rätt inträder. Vägrar mottagaren

att mottaga fraktsedeln eller godset

eller är han icke att träffa, gånge

rätten att förfoga över godset åter

till avsändaren.

Artikel 13

1. När godset framkommit till bestämmelseorten,

äge mottagaren, där

ej annat föranledes av vad i artikel 12

stadgas, fordra att fraktföraren till

honom utlämnar flygfraktsedeln och

godset mot det att han gäldar vad

fraktföraren äger fordra och i övrigt

fullgör de befordringsvillkor som angivits

i flygfraktsedeln.

2. Där ej annat avtalats, skall

fraktföraren, så snart godset framkommit,

underrätta mottagaren därom.

samt. Nr 34

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj ds proposition nr 34 år 1960

3. Si la perte de la marchandise

est reconnue par le transporter^ ou

si, å l’expiration d’un délai de sept

jours aprés qu’elle aurait du arriver,

la marchandise n’est pas arrivée, le

destinataire est autorisé å faire valoir

vis-å-vis du transporteur les droits

résultant du contrat de transport.

Article 14

L’expéditeur et le destinataire peuvent

faire valoir tous les droits qui

leur sont respectivement conférés par

les articles 12 et 13, chacun en son

propre nom, qu’il agisse dans son

propre intérét ou dans 1’intérét d’autrui,

å condition d’exécuter les obligations

que le contrat impose.

Artide 15

1. Les articles 12, 13 et 14 ne portent

aucun préjudice ni aux rapports

de l’expéditeur et du destinataire

entre eux, ni aux rapports des tiers

dont les droits proviennent, soit de

l’expéditeur, soit du destinataire.

2. Toute clause dérogeant aux stipulations

des articles 12, 13 et 14

doit étre inscrite dans la lettre de

transport aérien.

3. Rien dans la présente Convention

n’empéche l’établissement d’une

lettre de transport aérien négociable.

Artide 16

1. L’expéditeur est tenu de fournir

les renseignements et de joindre å la

lettre de transport aérien les documents

qui, avant la remise de la marchandise

au destinataire, sont nécessaires

å 1’accomplissement des formalités

de douane, d’octroi ou de police.

L’expéditeur est responsable envers

le transporteur de tous dommages

qui pourraient résulter de 1’absence,

de 1’insuffisance ou de 1’irrégularité

de ees renseignements et piéces, sauf

le cas de faute de la part du transporteur

ou de ses préposés.

2. Le transporteur n’est pas tenu

d’examiner si ees renseignements et

documents sont exaets ou suffisants.

3. Vidgår fraktföraren att godset

förkommit eller har det ej framkommit

senast inom sju dagar efter det

godset bort anlända, äge mottagaren

mot fraktföraren göra gällande de

rättigheter, som härflyta ur befordringsavtalet.

Artikel 14

Avsändaren och mottagaren kunna,

evad de handla å egna eller å annans

vägnar, i eget namn göra gällande

dem enligt artiklarna 12 och 13

tillkommande rättigheter mot det att

de uppfylla de förpliktelser avtalet

ålägger dem.

Artikel 15

1. Artiklarna 12, 13 och 14 beröra

icke förhållandet mellan avsändaren

och mottagaren, ej heller förhållandet

till tredje man, vars rätt härleder sig

från avsändaren eller mottagaren.

2. Förbehåll, som innefattar avvikelse

från bestämmelserna i artiklarna

12, 13 eller 14, skall intagas i flygfraktsedeln.

3. Intet i denna konvention utgör

hinder mot upprättande av negotiabel

flygfraktsedel.

Artikel 16

1. Avsändaren vare pliktig att

lämna de upplysningar och att vid

flygfraktsedeln foga de handlingar,

som erfordras för att tull-, accis- och

ordningsföreskrifter må kunna fullgöras

före godsets avlämnande till

mottagaren. Tillskyndas fraktföraren

skada till följd av att sådan upplysning

eller handling saknas, är

ofullständig eller oriktig, vare avsändaren

pliktig att ersätta skadan,

utan så är att fel eller försummelse

ligger fraktföraren eller hans folk

till last.

2. Fraktföraren vare icke pliktig

att undersöka, om dessa upplysningar

och handlingar äro riktiga eller

fullständiga.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960

131

CHAPITRE III

Responsabilité du transporter

Article 17

Le transporteur est responsable du

dommage survenu en cas de mort, de

blessure ou de toute autre lésion corporelle

subie par un voyageur lorsque

1’accident qui å causé le dommage

s’est produit å bord de 1’aéronef ou

au cours de toutes opérations d’embarquement

et de débarquement.

Artide 18

1. Le transporteur est responsable

du dommage survenu en cas de destruction,

perte ou avarie de bagages

enregistrés ou de marchandises lorsque

1’événement qui a causé le dommage

s’est produit pendant le transport

aérien.

2. Le transport aérien, au sens de

l’alinéa précédent, comprend la période

pendant laquelle les bagages ou

marchandises se trouvent sous la

garde du transporteur, que ce soit

dans un aérodrome ou å bord d’un

aéronef ou dans un lieu quelconque

en cas d’atterrissage en dehors d’un

aérodrome.

3. La période du transport aérien

ne couvre aucun transport terrestre,

maritime ou fluvial effectué en dehors

d’un aérodrome. Toutefois lorsqu’un

tel transport est effectué dans

1’exécution du contrat de transport

aérien en vue du chargement, de la

livraison ou du transbordement, tout

dommage est présumé, sauf preuve

contraire, résulter d’un événement

survenu pendant le transport aérien.

Artide 19

Le transporteur est responsable du

dommage résultant d’un retard dans

le transport aérien de voyageurs, bagages

ou marchandises.

Artide 20

Le transporteur n’est pas responsable

s’il prouve que lui et ses pré
-

KAPITEL III

Fraktförarens ansvarighet

Artikel 17

Fraktföraren vare ansvarig för

personskada, vilken drabbar passagerare

till följd av händelse, som inträffar

ombord å luftfartyget eller

i samband med att han går ombord

å fartyget eller lämnar detta.

Artikel 18

1. Förkommer, minskas eller skadas

inskrivet resgods eller gods till

följd av händelse, som inträffar under

luftbefordran, vare fraktföraren

därför ansvarig.

2. Vid tillämpning av föregående

stycke anses luftbefordringen omfatta

den tid, under vilken resgodset eller

godset är i fraktförarens vård,

på flygplats, ombord på luftfartyg

eller, vid landning utanför flygplats,

varhelst godset befinner sig.

3. Luftbefordringen omfattar icke

befordran till lands eller sjöledes

utanför flygplats. Utföres jämlikt

luftbefordringsavtalet sådan befordran

vid lastning, avlämnande eller

omlastning, skall dock, där ej annat

styrkes, uppkommen skada anses

härröra av händelse, som inträffat

under luftbefordringen.

Artikel 19

Fraktföraren vare ansvarig för

skada till följd av dröjsmål vid luftbefordran

av passagerare, inskrivet

resgods eller gods.

Artikel 20

Fraktföraren vare fri från ansvarighet,

om han visar, att han och

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 3''r år 1960

poses ont pris toutes les mesures nécessaires

pour éviter le dommage ou

qu’il leur était impossible de les

prendre.

Article 21

Dans le cas ou le transporteur

fait la preuve que la faute de la personne

lésée a causé le dommage ou

y a contribué, le tribunal pourra, conformément

aux dispositions de sa

propre loi, écarter ou atténuer la

responsabilité du transporteur.

Artide 22

1. Dans le transport des personnes,

la responsabilité du transporteur

relative å chaque passager est limitée

å la somme de deux cent cinquante

mille francs. Dans le cas ou,

d’aprés la loi du tribunal saisi, l’indemnité

peut étre fixée sous forme

de rente, le Capital de la rente ne

peut dépasser cette limite. Toutefois

par une convention spéciale avec le

transporteur, le passager pourra

fixer une limite de responsabilité

plus élevée.

2. a) Dans le transport de bagages

enregistrés et de marchandises,

la responsabilité du transporteur

est limitée å la somme de deux

cent cinquante francs par kilogramme,

sauf déclaration spéciale

d’intérét å la livraison faite par l’expéditeur

au moment de la remise

du colis au transporteur et moyennant

le paiement d’une taxe supplémentaire

éventuelle. Dans ce cas, le

transporteur sera tenu de payer

jusqu’å concurrence de la somme déclarée,

å moins qu’il ne prouve qu’elle

est supérieure å 1’intérét réel de l’expéditeur

å la livraison.

b) En cas de perte, d’avarie ou de

retard d’une partie des bagages enregistrés

ou des marchandises, ou

de tout objet qui y est contenu, seul

le poids total du ou des colis dont

il s’agit est pris en considération

pour déterminer la limite de responsabilité

du transporteur. Toutefois,

hans folk vidtagit alla nödiga åtgärder

för att undvika skadan eller att

detta varit dem omöjligt.

Artikel 21

Visar fraktföraren, att den, som lidit

skadan, genom eget vållande orsakat

skadan eller medverkat därtill,

må rätten, i enlighet med sitt eget

lands lag, jämka ersättningen.

Artikel 22

1. Vid befordran av personer vare

fraktförarens ansvarighet för varje

passagerare begränsad till ett belopp

av tvåhundrafemtiotusen francs. Kan

enligt lagen i det land, där målet är

anhängigt, ersättningen bestämmas

att utgå i form av ränta, må dennas

kapitaliserade värde icke överskrida

sagda gräns. Genom särskilt avtal

mellan fraktföraren och passageraren

må dock högre gräns för ansvarigheten

bestämmas.

2. a) Vid befordran av inskrivet

resgods och gods vare fraktförarens

ansvarighet begränsad till ett belopp

av tvåhundrafemtio francs för kilogram,

såvida icke passageraren eller

avsändaren vid godsets överlämnande

till fraktföraren särskilt uppgivit

det intresse, som är förbundet med

befordringen, och guldit tilläggsavgift

som må vara föreskriven. Belopp,

som sålunda uppgivits, gälle

såsom gräns för fraktförarens ansvarighet,

där han ej visar att passagerarens

eller avsändarens verkliga

intresse är lägre.

b) Har av inskrivet resgods eller

gods viss del eller något av dess innehåll

förkommit, minskats, skadats

eller fördröjts, skall endast den sammanlagda

vikten av det eller de kolli,

om vilka fråga är, tagas i beräkning

vid bestämmandet av gränsen

för fraktförarens ansvarighet. Där

opaginerad Kontrollera mot PDF

133

Kiingl. Maj:ts proposition nr 3i år 1960

lorsque la perte, l’avarie ou le retard

d’une partie des bagages enregistrés

ou des marchandises, ou d’un objet

qui y est contenu, affecte la valeur

d’autres colis couverts par le méme

bulletin de bagages ou la méme lettre

de transport aérien, le poids total de

ees colis doit étre pris en consideration

pour déterminer la limite de

responsabilité.

3. En ce qui concerne les objets

dont le passager conserve la garde,

la responsabilité du transporteur est

limitée å cinq mille francs par passager.

4. Les limites fixées par le present

artide n’ont pas pour effet

d’enlever au tribunal la faeulté

d’allouer en outre, conformément å

sa loi, une somme correspondant å

tout ou partie des dépens et autres

frais du procés exposés par le demandeur.

La disposition précédente

ne s’applique pas lorsque le montant

de 1 ''indemnité allouée, non

compris les dépens et autres frais

de procés, ne dépasse pas la somme

que le transporteur a offerte par

écrit au demandeur dans un délai

de six mois å dater du fait qui a

causé le dommage ou avant 1’introduetion

de 1’instance si celle-ci est

postérieure å ce délai.

5. Les sommes indiquées en francs

dans le présent artide sont considérées

coinme se rapportant å une

unité monétaire constiluée par soixante-cinq

milligrammes et demi

d’or au titre de neuf cents milliémes

de fin. Ces sommes peuvent étre

converties dans cliaque monnaie

nationale en chiffres ronds. La conversion

de ces sommes en monnaies

nationales autres que la monnaie-or

s’effectuera en cas d’instance judiciaire

suivant la valeur-or de ces

monnaies å la datc du jugement.

förlust, minskning, skada eller dröjsmål

i fråga om viss del av det inskrivna

resgodset eller godset eller

av något av dess innehåll påverkar

värdet av andra kolli, som omfattas

av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel,

skall dock den sammanlagda

vikten jämväl av dessa kolli

tagas i beräkning vid bestämmandet

av gränsen för ansvarigheten.

3. I fråga om föremål, som passageraren

behåller i sin vård, vare

ansvarigheten begränsad till femtusen

francs för envar passagerare.

4. Utan hinder av de gränser för

ansvarigheten som föreskrivas i denna

artikel må domstolen, i enlighet

med sin egen lag, härutöver utdöma

ett belopp, motsvarande hela eller en

del av de utgifter och andra rättegångskostnader

som käranden ådragit

sig för sin talan. Vad nu sagts

skall ej äga tillämpning, såframt beloppet

av utdömd ersättning, frånsett

sådana utgifter och andra rättegångskostnader,

icke överstiger vad fraktföraren

skriftligen erbjudit käranden

inom en tid av sex månader från

den händelse, av vilken skadan härrör,

eller före det talan väcktes, om

detta skedde senare.

5. De belopp som i denna artikel

angivas i francs avse en monetär enhet

av sextiofem och ett halvt milligram

guld av niohundra tusendelars

finhet. Beloppen må omräknas

till nationellt mynt i runda tal. Omräkning

till sådant mynt som icke

utgör guldvaluta skall i fall av rättegång

ske enligt myntets guldvärde å

ilen dag dom meddelas.

Article 23 Artikel 23

1. Toute clause tendant å exonérer 1. Avtal i syfte att befria fraktföle

transporteur de sa responsabilité raren från hans ansvarighet eller att

ou å établir une limite inférieure å bestämma lägre gräns än enligt dencelle

qui est fixée dans la présente na konvention vare ogiltigt, men be
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

Convention est nulle et de nul effet,

mais la nullité de cette clause n’entraine

pas la nullité du contrat qui

reste soumis aux dispositions de la

présente Convention.

2. L’alinéa 1" du présent article

ne s’applique pas aux clauses concernant

la perte ou le dommage résultant

de la nature ou du vice propre

des marchandises transportées.

Article 24

1. Dans les cas prévus aux articles

18 et 19 toute action en responsabilité,

å quelque titre que ce soit, ne

peut étre exercée que dans les conditions

et limites prévues par la présente

Convention.

2. Dans les cas prévus å 1’article

17, s’appliquent également les dispositions

de 1’alinéa précédent, sans

préjudice de la détermination des

personnes qui ont le droit d’agir et

de leurs droits respectifs.

Article 25

Les limites de responsabilité prévues

å 1’article 22 ne s’appliquent

pas s’il est prouvé que le dommage

résulte d’un acte ou d’une omission

du transporter ou de ses préposés

fait, soit avec 1’intention de provoquer

un dommage soit témérairement

et avec conscience qu’un dommage

en résultera probablement, pour

autant que, dans le cas d’un acte ou

d’une omission de préposés, la preuve

soit également apportée que ceux-ci

ont agi dans 1’exercice de leur fonctions.

Article 25 A

1. Si une action est intentée contre

un préposé du transporteur å la

suite d’un dommage visé par la présente

Convention, ce préposé, s’il

prouve qu’il a agi dans 1’exercice de

ses fonctions, pourra se prévaloir

des limites de responsabilité que peut

invoquer ce transporteur en vertu

de 1’article 22.

fordringsavtalet vare likväl gällande

och underkastat konventionens

föreskrifter.

2. Vad i första stycket stadgas

skall ej äga tillämpning å förbehåll

avseende förlust, minskning eller skada,

som härrör av det befordrade

godsets egen beskaffenhet eller fel i

godset.

Artikel 24

1. I fall som avses i artiklarna 18

och 19 må talan om ansvarighet, på

vad grund det vara må, föras endast

under de villkor och med de begränsningar,

som stadgas i denna konvention.

2. Vad i första stycket sägs gälle

jämväl i fall som avses i artikel 17.

Frågan vem rätt till ersättning tillkommer

och om rättighetens innebörd

beröres ej av denna konvention.

Artikel 25

De gränser för ansvarigheten som

stadgas i artikel 22 skola ej äga tilllämpning,

såframt det visas att skadan

härrör av en handling eller underlåtenhet,

som fraktföraren eller

någon av hans folk förövat antingen

i uppsåt att åstadkomma skada eller

ock hänsynslöst och med insikt

att skada sannolikt skulle orsakas

därav; dock att, vid handling eller

underlåtenhet av någon av fraktförarens

folk, tillika skall visas att

denne handlat under utövningen av

sin tjänst.

Artikel 25 A

1. Föres till följd av skada som

avses i denna konvention talan mot

någon av fraktförarens folk, äge denne,

såframt han visar att han handlat

under utövningen av sin tjänst, åberopa

de gränser för ansvarigheten

som fraktföraren kan påkalla jämlikt

artikel 22.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 ar 1960

2. Le montant total de la réparation

qui, dans ce cas, peut étre obtenu

du transporteur et de ses préposés

ne doit pas dépasser lesdites

limites.

3. Les dispositions des alinéas 1

et 2 du present article ne s’appliquent

pas s’il est prouvé que le dommage

résulte d’un acte ou d’une

omission du préposé fait, soit avec

1’intention de provoquer un dommage,

soit témérairement et avec

conscience qu’un dommage en résultera

probablement.

Article 26

1. La réception des bagages et marchandises

sans protestation par le

destinataire constituera présomption,

sauf preuve contraire, que les marchandises

ont été livrées en bon état

et conformément au titre de transport.

2. En cas d’avarie, le destinataire

doit adresser au transporteur une

protestation immédiatement apres la

découverte de 1’avarie et, au plus

tard, dans un délai de sept jours

pour les bagages et de quatorze jours

pour les inarchandises å dater de

leur réception. En cas de retard, la

protestation devra étre faite au plus

tard dans les vingt et un jours å

dater du jour ou le bagage ou la marchandise

auront été mis å sa disposition.

3. Toute protestation doit étre faite

par réserve inscrite sur le titre de

transport ou par un autre écrit expédié

dans le délai prévu pour cette

protestation.

4. A défaut de protestation dans

les délais prévus, toutes actions

contre le transporteur sont irrecevables,

sauf le cas de fraude de

celui-ci.

Article 27

En cas de décés du débiteur l’aclion

en responsabilité dans les limites

prévues par la présente Convention

s’cxerce contre ses ayants droit.

2. Sammanlagda beloppet av den

ersättning, som fraktföraren och

hans folk kunna förpliktas utgiva i

fall som avses i första stycket, må

icke överstiga där angivna gränser.

3. Bestämmelserna i första och

andra styckena av denna artikel skola

icke äga tillämpning, om det visas

att skadan härrör av en handling

eller underlåtenhet av fraktförarens

folk, som förövats antingen i

uppsåt att åstadkomma skada eller

ock hänsynslöst och med insikt att

skada sannolikt skulle orsakas därav.

Artikel 26

1. Mottages inskrivet resgods eller

gods utan anmärkning från mottagarens

sida, skall det, där ej annat styrkes,

anses avlämnat i oskadat skick

och i överensstämmelse med befordringshandlingen.

2. Om skada eller minskning göre

mottagaren anmärkning hos fraktföraren

omedelbart efter upptäckten

och senast, beträffande resgods, inom

sju dagar samt, beträffande gods,

inom fjorton dagar från mottagandet.

Vid dröjsmål skall anmärkning

framställas inom tjuguen dagar från

den dag, då resgodset eller godset

ställdes till mottagarens förfogande.

3. Anmärkning skall göras genom

anteckning på befordringshandlingen

eller eljest i skrift, avsänd inom

tid som i andra stycket sägs.

4. Har ej anmärkning framställts

inom föreskriven tid, vare rätten till

talan mot fraktföraren förlorad, ntan

så är att han förfarit svikligen.

Artikel 27

Har gäldenären avlidit, må talan

om ersättning enligt denna konvention

föras mot hans rättsinnehavare.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 3t år 1960

Article 28 Artikel 28

1. L action en responsabilité devra

étre portée, au choix du demandeur,

dans le territoire d’une des Hautes

Parties Contractantes, soit devant le

tribunal du domicile du transporteur,

du siége principal de son exploitation

ou du lieu ou il posséde un établissement

par le soin duquel le contrat

a été conclu, soit devant le tribunal

du lieu de destination.

2. La procédure sera réglée par la

loi du tribunal saisi.

Article 29

1. L’action en responsabilité doit

étre intentée, sous peine de déchéance,

dans le délai de deux ans å

compter de 1’arrivée å destination ou

du jour ou 1’aéronef aurait du arriver,

ou de 1’arrét du transport.

2. Le mode du calcul du délai est

déterminé par la loi du tribunal

saisi.

Article 30

1. Dans les cas de transport régis,

par la définition du troisiéme alinéa

de 1’article premier, å exécuter par

divers transporteurs successifs, chaque

transporteur acceptant des voyageurs,

des bagages ou des marchandises est

soumis aux régles établies par cette

Convention, et est censé étre une des

parties contractantes du contrat de

transport, pour autant que ce contrat

ait trait å la partie du transport effectuée

sous son contröle.

2. Au cas d’un tel transport, le

voyageur ou ses ayants droit ne pourront

recourir que contre le transporteur

ayant effectué le transport au

cours duquel 1’accident ou le retard

s’est produit, sauf dans le cas ou, par

stipulation expresse, le premier transporteur

aura assuré la responsabilité

pour tout le voyage.

3. S’il s’agit de bagages ou de marchandises,

1’expéditeur aura recours

contre le premier transporteur et le

destinataire qui a le droit å la délivrance

contre le dernier, et l’un et

1. Talan om ansvarighet skall föras

inom en av de höga fördragsslutande

parternas territorium, enligt

kärandens val, antingen där fraktföraren

har sitt hemvist, där hans huvudkontor

eller det kontor finnes,

genom vars medverkan avtalet slutits,

eller ock på bestämmelseorten.

2. I avseende å förfarandet gälle

lagen i den stat, där målet är anhängigt.

Artikel 29

1. Talan om ansvarighet skall, vid

äventyr av talans förlust, anhängiggöras

inom två år från luftfartygets

ankomst till bestämmelseorten eller

från den dag, då det skolat anlända

eller då befordringen avbröts.

2. Tiden räknas enligt lagen i den

stat, där målet är anhängigt.

Artikel 30

1. Skall befordran, i fall som avses

i artikel 1 tredje stycket, utföras av

flera fraktförare var efter annan,

gälle för varje fraktförare, som mottagit

passageraren, det inskrivna resgodset

eller godset, bestämmelserna

i denna konvention, och vare, såvitt

befordringsavtalet rör den del av befordringen

vars utförande ankommer

på honom, så ansett, som hade han

slutit avtalet.

2. Passagerare eller hans rättsinnehavare

kan vid befordran, som i

första stycket avses, föra talan allenast

mot den fraktförare, som utfört

den del av befordringen varunder

skadan eller dröjsmålet inträffat,

utan så är att den förste fraktföraren

uttryckligen åtagit sig ansvarighet

för hela resan.

3. Vid befordran av inskrivet resgods

eller gods må avsändaren hålla

sig till den förste fraktföraren och

den som äger utfå godset till den siste.

Båda må därjämte föra talan mot

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 dr 1960

1’autre pourront, en outre, agir contre

le transporter ayant effectué le

transport au cours duquel la destruction,

la perte, 1’avarie ou le retard se

sont produits. Ces transporteurs seront

solidairement responsables envers

l’expéditeur et le destinataire.

CHAPITRE IV

Dispositions relatives aux transports

combinés

Article 31

1. Dans le cas de transports combinés

effectués en partie par air et

en partie par tout autre moyen de

transport, les stipulations de la présente

Convention ne s’appliquent

qu’au transport aérien et si celui-ci

répond aux conditions de 1’article

premier.

2. Rien dans la présente Convention

n’empéche les parties, dans le

cas de transports combinés, d’insérer

dans le titre de transport aérien des

conditions relatives å d’autres modes

de transport, ä condition que les stipulations

de la présente Convention

soient respectées en ce qui concerne

le transport par air.

CHAPITRE V

Dispositions générales et finales

Artide 32

Sont nulles toutes clauses du contrat

de transport et toutes conventions

particuliéres antérieures au

dommage par lesquelles les parties

dérogeraient aux régles de la présente

Convention soit par une détermination

de la loi applicable, soit par

une modification des régles de compétence.

Toutefois, dans le transport

des marchandises, les clauses d’arbitrage

sont admises, dans les limites

de la présente Convention, lorsque

1’arbitrage doit s’effectuer dans les

lieux de compétence des tribunal^

prévues å 1’article 28 alinéa 1.

fraktförare, som utfört den del av

befordringen under vilken förlusten,

minskningen, skadan eller dröjsmålet

uppstått. Dessa fraktförare svare,

en för båda och båda för en, i förhållande

till avsändaren och den som

äger utfå godset.

KAPITEL IV

Sammansatt befordran

Artikel 31

1. Där befordran skall utföras delvis

med luftfartyg och delvis med

annat befordringsmedel, gälle bestämmelserna

i denna konvention

allenast beträffande luftbefordringen

och detta endast såvida denna uppfyller

villkoren i artikel 1.

2. Utan hinder av denna konvention

må vid sammansatt befordran

i luftbefordringshandlingen intagas

villkor rörande befordringen med annat

befordringsmedel, förutsatt att

konventionens bestämmelser iakttagas

i vad avser luftbefordringen.

KAPITEL V

Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser
Artikel

32

Ogiltig vare bestämmelse i befordringsavtalet

och annan överenskommelse,

som träffats innan skadan timat,

varigenom avvikelse skett från

denna konvention genom bestämmelse

om tillämplig lag eller om domstols

behörighet. Såvitt angår befordran

av gods vare skiljeavtal medgivet,

där skiljemannaförfarandet skall äga

rum inom en i artikel 28 första stycket

avsedd domstols domvärjo och

saken avgöras i enlighet med bestämmelserna

i denna konvention.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960

Article 33

Rien dans la présente Convention

ne peut empécher un transporteur de

refuser la conclusion d’un contrat de

transport ou de formuler des réglements

qui ne sont pas en contradiction

avec les dispositions de la présente

Convention.

Article 34

Les dispositions des articles 3 å

9 inclus relatives aux titres de transport

ne sont pas applicables au transport

effectué dans des circonstances

extraordinaires en dehors de toute

opération normale de Texploitation

aérienne.

Article 33

Lorsque dans la présente Convention

il est question de jours, il s’agit

de jours courants et non de jours

ouvrables.

Artikel 33

Utan hinder av denna konvention

äge fraktförare vägra att sluta befordringsavtal,

så ock fastställa befordringsvillkor,

som icke stå i strid

med konventionen.

Artikel 34

Bestämmelserna i artiklarna 3—

9 rörande befordringshandlingar

skola icke äga tillämpning å befordran,

som utföres under osedvanliga

förhållanden och faller utom normal

utövning av luftfartsverksamhet.

Artikel 33

Med dagar förstås i denna konvention

löpande dagar och icke arbetsdagar.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. i\Iaj:ts proposition nr 34 år 1960

139

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 15 december

1959.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 11 november 1959 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten

i statsrådet den 9 oktober 1959, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i luftfartslagen den 6

juni 1957 (nr 297).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Karl Sidenbladh.

Lagrådet yttrade:

Förslaget innebär huvudsakligen, att i 9 kap. luftfartslagen skola upptagas

bestämmelser om befordran med luftfartyg, vilka med vissa ändringar

motsvara den nuvarande lagen den 5 mars 1937 om befordran med luftfartyg.

Ändringarna avse väsentligen att gällande lag, som grundar sig på en

i Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknad konvention om internationell

luftbefordran, skall anpassas till den revision som enligt ett i Haag den 28

september 1955 avslutat protokoll vidtagits av konventionen.

Då målet sålunda är att giva den svenska lagstiftningen på området sådant

innehåll, som erfordras för anslutning till den reviderade konventionen,

kan det vara nödvändigt att, till främjande av internationell rättsenhet,

på en eller annan punkt godtaga även bestämmelser, som eljest för svenska

förhållanden tett sig främmande. Med beaktande härav har lagrådet funnit

anledning till erinran allenast beträffande de här nedan upptagna paragraferna

i förslagets 9 kap.

17 §.

I denna paragraf upptages huvudregeln om fraktförares ansvarighet för

personskada som drabbar passagerare. Någon bestämmelse om vem ersättning

skall tillkomma och vad därunder skall räknas upptages ej i förslaget.

Därom stadgas i 24 § gällande lag att, där passagerare drabbats av skada å

person, skall enligt de i strafflagen stadgade grunder bestämmas vem ersätt
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960

ningen skall tillkomma och vad därunder skall räknas. Denna hänvisning

till strafflagens skadeståndsregler har departementschefen funnit obehövlig,

då dessa regler finge anses tillämpliga utan särskilt stadgande. Eftersom här

är fråga om skadeståndsskyldighet i ett avtalsförhållande, kan det emellertid

knappast sägas vara utan vidare klart att, såsom i 6 kap. 2 § strafflagen

stadgas, under skadeståndet skall räknas även ersättning för sveda och värk

ävensom för lyte eller annat stadigvarande men eller att, om passagerare blivit

dödad, hans efterlevande skola äga rätt till ersättning efter vad i 6 kap.

4 § strafflagen stadgas. Lagrådet hemställer att för tydlighets skull — på

liknande sätt som skett i 171 § andra stycket sjölagen — till 17 § lägges en

andra punkt av innehåll, att skadestånd skall bestämmas enligt de i strafflagen

stadgade grunderna.

18 §.

Enligt andra stycket ligger det under vissa omständigheter å fraktföraren

att visa att sakskada ej härrör av händelse för vilken han svarar. Såsom

framgår av konventionen art. 18 tredje stycket innebär detta, att skadan

anses härröra av sådan händelse, där ej annat styrkes. Lagrådet hemställer,

att lagtexten avfattas i närmare anslutning till konventionen.

22 §.

Lagrådet har intet att invända mot det föreslagna sättet för angivande

av ansvarighetsgränserna men får erinra, att beloppen måste ändras, om det

guldvärde som är anmält till Internationella valutafonden ändras före lagens

ikraftträdande.

Enligt fjärde stycket må skyldighet att gälda rättegångskostnad åläggas

fraktföraren utan hinder av att de i denna paragraf stadgade gränserna för

ansvarigheten därigenom överskridas. Från denna regel, vilken enligt svensk

rättsuppfattning i och för sig är självklar, har gjorts undantag för det fall

att fraktföraren — inom sex månader från den händelse av vilken skadan

härrör eller, om talan väckes senare, i allt fall före det talan väckts — skriftligen

erbjudit den skadelidande ersättning, som frånsett rättegångskostnaden

ej understiger vad som utdömes. Ehuru dessa bestämmelser delvis te sig

obehövliga och delvis kunna medföra avvikelser från allmänna svenska regler

om rättegångskostnad, vill lagrådet icke motsätta sig att de upptagas i

svensk lag för att möjliggöra anslutning till konventionen och uppnå rättsenhet

med andra länder. Härvid utgår lagrådet från att undantagsbestämmelsen

endast är tillämplig, om fraktföraren erbjudit visst belopp och förklarat

sig vidbliva sitt erbjudande oavsett om rättegång anhängiggöres eller

ej.

24 §.

Enligt art. 25 av Warszawakonventionen i dess ursprungliga lydelse ägde

fraktföraren icke åberopa de bestämmelser i konventionen, som utesluta eller

begränsa hans ansvarighet, såvida han eller hans folk i tjänsten orsakat

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960 141

skadan med uppsåt eller genom sådan vårdslöshet, som enligt lagen i den

stat där målet är anhängigt är att likställa med uppsåt. Vid 1955 års överläggningar

i Haag påtalades, enligt vad lagrådet inhämtat, att tillämpningen

av dessa regler varit oenhetlig och på vissa håll alltför sträng mot fraktföraren,

såvitt angår andra fall än de då skadan åstadkommits uppsåtligen.

Enligt den reviderade lydelsen av art. 25 kunna de allmänna ansvarighetsbegränsningarna

överskridas vid ouppsåtlig skada endast om den åstadkommits

hänsynslöst (recklessly, témérairement) och med insikt att skada sannolikt

skulle orsakas. Detta har i lagtexten återgivits med »av grov oaktsamhet

och med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma».

Såsom departementschefen själv medgivit är lagtextens avfattning ej fullt

tillfredsställande. Det måste ur svensk synpunkt anses oegentligt att för

överskridande av ansvarighelsbegränsningarna kräva något utöver grov

oaktsamhet, vari svenska domstolar äro benägna att inlägga stränga krav.

Med hänsyn till att den svenska rätten, som kan komma att tillämpas även

av utländska domstolar, bör följa blivande internationell rättspraxis är det

emellertid icke lämpligt att hänföra sig till grov oaktsamhet, utan lagtexten

bör utformas i närmare anslutning till konventionen. Härvid bör dock undvikas

att använda ordet »hänsynslöst», vilket i förevarande sammanhang

säkerligen skulle komma att medföra tolkningssvårigheter för svenska domstolar.

I anslutning till ett av Stockholms handelskammare förordat alternativ

hemställer lagrådet om en sådan utformning av 24 §, att de gränser för ansvarigheten

som stadgas i 22 § förklaras ej skola äga tillämpning, där det

visas att fraktföraren själv eller hans folk i tjänsten orsakat skadan uppsåtligen

eller ock, med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma, under

grovt åsidosättande av tillbörlig aktsamhet och hänsyn.

Ur protokollet:

Trygve Hellners

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 december 1959.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng,

Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kung, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 15 december

1959 avgivna utlåtande över det den 9 oktober 1959 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför härefter följande.

Det torde inledningsvis böra anmärkas, att efter den 9 oktober 1959 meddelande

ingått att ytterligare en stat ratificerat Haagprotokollet.

I fråga om 9 kap. 24 § har lagrådet förordat en omformulering av det till

lagrådet remitterade förslaget. Med hänsyn till vikten av att på denna betydelsefulla

punkt uppnå största möjliga enighet mellan de nordiska länderna

har lagrådets yttrande beträffande denna paragraf föranlett skriftväxling

med vederbörande lagstiftningsorgan i Danmark, Finland och Norge.

Av denna skriftväxling har framgått, att man å finsk sida ännu icke har

kunnat intaga någon slutlig ståndpunkt. Från norsk sida har anförts, att

man där torde kunna tänka sig en avfattning av motsvarande paragraf, som

i sak överensstämmer med vad lagrådet förordat och även formellt nära ansluter

sig härtill. I Danmark har däremot till folketinget avlåtits proposition

med paragrafens slutord avfattade »enten med forsEet eller groft uagtsomt,

vidende om åt skade sandsynligvis ville blive forårsaget». En sådan

avfattning, som å dansk sida ansetts utgöra den riktigaste översättningen

av Haagpiotokollets ordalydelse, är rent redaktionellt en god motsvarighet

till den till lagrådet remitterade texten. Det avgörande i föreliggande fråga

synes emellertid vara, att Haagprotokollet i de skilda ländernas lagar återges

i den avfattning som bäst stämmer överens med de i vederbörande land

inarbetade juridiska begreppen. Under förhandenvarande omständigheter

anser jag därför att 9 kap. 24 § i förslaget lämpligen bör utformas i enlighet

med vad lagrådet förordat.

De erinringar som lagrådet härutöver anfört synes böra beaktas.

Utöver de ändringar soin framgår av det förut sagda torde i lagförslaget

böra vidtagas några jämkningar av formell art.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960 143

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition till

riksdagen

dels föreslå riksdagen att godkänna protokollet den 28 september 1955

innebärande ändring av konventionen den 12 oktober 1929 rörande fastställande

av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell

luftbefordran;

dels ock jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga det

i enlighet med vad förut anförts ändrade lagförslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 34 dr 1960

Innehållsförteckning

Propositionen ....................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll...................................... 1

Haagprotokollet jämte översättning ........................................ 2

Lagförslag ............................................................... 28

Utdrag av statsrådsprotokollet den 9 oktober 1959 .......................... 46

Huvudgrunderna för lagstiftningen ...................................... 47

Speciell motivering .................................................... 51

Bilaga A. Till lagrådet remitterat lagförslag ............................ 98

Bilaga B. Vid remitterat betänkande fogat lagförslag.................... 116

Bilaga D. Sammanställning av den reviderade Warszawakonventionen .... 123

Utdrag av lagrådets protokoll den 15 december 1959 ........................ 139

Utdrag av statsrådsprotokollet den 30 december 1959 ...................... 142

Stockholm 1960. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

671807

Doktrin (1)

  1. Kurt Grönfors, Flygtransport på landsväg, JT 1990/91 nr 4 s. 592, på s. 599

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:130 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 s. 14 i texten
  2. 1LU 1960:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition dels angående godkännande av protokoll innebärande ändring av konvention rörande fastställande av vissa gemen s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. JT 1990/91 s. 592 Kurt Grönfors, Flygtransport på landsväg s. 599 i texten