Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, in. m

1960-01-15 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:37, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1960

1

Nr 37

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 27 mars

1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och om stadshypoteksföreningar, in. m.;

given Stockholms slott den 15 januari 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 27 mars 1953 (nr 95)

om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar;

samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 27 mars 1953 (nr 97)

om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås höjning av grundfonden för Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa från 525 till 725 miljoner kronor och av grundfonden

för Svenska bostadskreditkassan från 110 till 160 miljoner kronor. Vidare

förordas att Kungl. Maj:t skall få rätt att dispensera från kravet på

brandförsäkring, när det gäller kommunal fastighet som belånas i stadshypoteks-

eller bostadskreditförening. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1960

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 27 mars 1953 (nr 95)

om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om

stadshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 2, 5, 23 och 24 §§ förordningen den 27 mars

1953 om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2 §.

Såsom grundfond för kassan ställer

staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

till förfogande svenska

statens tre och en halv procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp

av femhundratjugufem miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara

---äro fullgjorda. 5

5 §•

De obligationer, ---— fastställd

amortering.

Obligationslån skall--— låne
avtalet

bestämd.

Därest grundfonden skulle genom

förluster, som uppkommit på kassans

rörelse i dess helhet, nedgå till

femhundratio miljoner kronor, må

kassan icke upptaga nytt lån med

mindre Konungen lämnar tillstånd

därtill. Om grundfonden av sådan

anledning skulle nedgå till femhundra

miljoner kronor, må nytt lån icke

upptagas med mindre riksdagen på

Konungens framställning det medgiver.

Finner kassans--— anmälan

därom.

23 §.

Förening må, bortsett från placeringen

av säkerhetsfonden enligt bestämmelserna

i 21 §, meddela lån allenast

mot säkerhet av inteckning i

1 Senaste lydelse av 2 och 5 §§ se 1958: 21.

(Föreslagen lydelse)

2 §•

Såsom grundfond för kassan ställer

staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

till förfogande svenska

statens tre och en halv procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp

av sjuhundratjugufem miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara

---äro fullgjorda.

5 §•

De obligationer,---- fastställd

amortering.

Obligationslån skall -—--låne
avtalet

bestämd.

Därest grundfonden skulle genom

förluster, som uppkommit på kassans

rörelse i dess helhet, nedgå till

sjuhundratio miljoner kronor, må

kassan icke upptaga nytt lån med

mindre Konungen lämnar tillstånd

därtill. Om grundfonden av sådan

anledning skulle nedgå till sjuhundra

miljoner kronor, må nytt lån

icke upptagas med mindre riksdagen

på Konungens framställning det medgiver.

Finner kassans — — — anmälan

därom.

23 §.

Förening må, bortsett från placeringen

av säkerhetsfonden enligt bestämmelserna

i 21 §, meddela lån allenast

mot säkerhet av inteckning i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fast egendom eller tomträtt. Härvid

skall tillika iakttagas, att den fasta

egendomen eller den med tomträtt

upplåtna tomten är belägen inom föreningens

verksamhetsområde, att

därå finnes uppförd byggnad, som är

nöjaktigt brandförsäkrad och som

huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål

eller till affärslokaler, samt

att, då fråga är om lån mot säkerhet

av inteckning i tomträtt, kassans styrelse

godkänt det avtal, varigenom

tomträtten upplåtits.

Säkerhet, som —- — — till föreningen.

För förenings — ---- till kassan.

Lån må —- —• -— ettusen kronor.

Alla till---till kassan.

24 §.

Inteckning i fast egendom eller

tomträtt, som utgör säkerhet för

amorteringslån, skall lyda å minst

det belopp, till vilket lån beviljas, och

ligga inom hälften av det vid föreningens

värdering uppskattade värdet

å den fasta egendomen eller å

byggnad, som uppförts å den med

tomträtt upplåtna tomten. Inteckning

skall jämväl vara belägen inom gällande

brandförsäkringsvärde och

hälften av det värde, som vid taxering

enligt kommunalskattelagen

åsatts nyssnämnda egendom eller

byggnad; dock må, i den mån kassans

styrelse det medgiver, inteckning

kunna ligga inom sex tiondelar

av uppskattningsvärdet och taxeringsvärdet.

Vad sålunda —- — — hållbart

byggnadsämne.

Den årliga —---hållbart ämne.

fast egendom eller tomträtt. Härvid

skall tillika iakttagas, att den fasta

egendomen eller den med tomträtt

upplåtna tomten är belägen inom föreningens

verksamhetsområde, att

därå finnes uppförd byggnad, som är

nöjaktigt brandförsäkrad och som

huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål

eller till affärslokaler, samt

att, då fråga är om lån mot säkerhet

av inteckning i tomträtt, kassans

styrelse godkänt det avtal, varigenom

tomträtten upplåtits. I fråga om lån

till kommun må i den omfattning och

på de villkor Konungen bestämmer

kravet på brandförsäkring eftergivas.

Säkerhet, som — — — till föreningen.

För förenings —--till kassan.

Lån må — -— — ettusen kronor.

Alla till —--till kassan.

24 §.

Inteckning i fast egendom eller

tomträtt, som utgör säkerhet för

amorteringslån, skall lyda å minst

det belopp, till vilket lån beviljas, och

ligga inom hälften av det vid föreningens

värdering uppskattade värdet

å den fasta egendomen eller å

byggnad, som uppförts å den med

tomträtt upplåtna tomten. Inteckning

skall jämväl vara belägen inom

gällande brandförsäkringsvärde, där

ej enligt vad i 23 § första stycket

stadgas kravet på brandförsäkring

eftergivits, samt inom hälften av det

värde, som vid taxering enligt kommunalskattelagen

åsatts nyssnämnda

egendom eller byggnad; dock må, i

den mån kassans styrelse det medgiver,

inteckning kunna ligga inom sex

tiondelar av uppskattningsvärdet och

taxeringsvärdet.

Vad sålunda — — — hållbart

byggnadsämne.

Den årliga--— hållbart äm
ne.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

tf Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 37

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1960

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 27 mars 1953 (nr 97)

om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar

Härigenom förordnas, att 2, 23 och 24 §§ förordningen den 27 mars 1953

om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Såsom grundfond för kassan ställer

staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

till förfogande svenska statens

fyra och en halv procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp

av etthundratio miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara

---äro fullgjorda.

23 §.

Förening må, bortsett från placeringen

av säkerhetsfonden enligt bestämmelserna

i 21 §, meddela lån allenast

mot säkerhet av inteckning i

fast egendom eller tomträtt. Härvid

skall tillika iakttagas, att den fasta

egendomen eller den med tomträtt

upplåtna tomten är belägen inom föreningens

verksamhetsområde, att

därå finnes uppförd byggnad, som är

nöjaktigt brandförsäkrad och som

huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål

eller till affärslokaler, samt

att, då fråga är om lån mot säkerhet

av inteckning i tomträtt, kassans styrelse

godkänt det avtal, varigenom

tomträtten upplåtits.

Säkerhet, som — — — till föreningen.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1958: 22.

2 §•

Såsom grundfond för kassan ställer

staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

till förfogande svenska

statens fyra och en halv procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av

etthundrasextio miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara

---äro fullgjorda.

23 §.

Förening må, bortsett från placeringen

av säkerhetsfonden enligt bestämmelserna

i 21 §, meddela lån allenast

mot säkerhet av inteckning i

fast egendom eller tomträtt. Härvid

skall tillika iakttagas, att den fasta

egendomen eller den med tomträtt

upplåtna tomten är belägen inom föreningens

verksamhetsområde, att

därå finnes uppförd byggnad, som är

nöjaktigt brandförsäkrad och som

huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål

eller till affärslokaler, samt

att, då fråga är om lån mot säkerhet

av inteckning i tomträtt, kassans styrelse

godkänt det avtal, varigenom

tomträtten upplåtits. I fråga om lån

till kommun må i den omfattning och

på de villkor Konungen bestämmer

kravet på brandförsäkring eftergivas.

Säkerhet, som — — — till föreningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

För förenings — — — till kassan.

Lån må---ettusen kronor.

Alla till---till kassan.

24 §.

Inteckning i fast egendom eller

tomträtt, som utgör säkerhet för

lån, skall lyda å minst det belopp, till

vilket lån beviljas, och ligga inom tre

fjärdedelar av det vid föreningens

värdering uppskattade värdet å den

fasta egendomen eller å byggnad, som

uppförts å den med tomträtt upplåtna

tomten. Inteckning skall jämväl

vara belägen inom gällande brandförsäkringsvärde

och tre fjärdedelar av

det värde, som vid taxering enligt

kommunalskattelagen åsaitts nyssnämnda

egendom eller byggnad.

Lån må---kassans styrelse.

För förenings —--till kassan.

Lån må---ettusen kronor.

Alla till--— till kassan.

24 §.

Inteckning i fast egendom eller

tomträtt, som utgör säkerhet för

lån, skall lyda å minst det belopp, till

vilket lån beviljas, och ligga inom tre

fjärdedelar av det vid föreningens

värdering uppskattade värdet å den

fasta egendomen eller å byggnad, som

uppförts å den med tomträtt upplåtna

tomten. Inteckning skall jämväl

vara belägen inom gällande brandförsäkringsvärde,

där ej enligt vad i 23 §

första stycket stadgas kravet på

brandförsäkring eftergivits, samt

inom tre fjärdedelar av det värde,

som vid taxering enligt kommunalskattelagen

åsatts nyssnämnda egendom

eller byggnad.

Lån må--— kassans styrelse.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1960

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om höjning

av grundfonden för Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa, m. m.

samt anför därvid följande.

Styrelserna för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan

har hos Kungl. Maj :t hemställt, dels att de grundfonder,

som staten ställer till kassornas förfogande och på vilkas storlek omfattningen

av kassornas utlåning ytterst beror, måtte höjas, och dels att stadshypoteks-

och bostadskreditföreningar i fråga om inteckningslån till kommun

skall kunna medges dispens från eljest gällande krav på att belånad

byggnad skall vara nöjaktigt brandförsäkrad.

Vad kassorna sålunda hemställt har vid företagen remissbehandling i huvudsak

lämnats utan erinran.

Grundfondsfrågan

I 2 § förordningen den 27 mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, sådan paragrafen lyder

enligt förordningen den 31 januari 1958, nr 21, stadgas, att staten genom

fullmäktige i riksgäldskontoret till förfogande såsom grundfond för

kassan ställer svenska statens 31/2 procent obligationer, ouppsägbara från

innehavarens sida, till ett nominellt belopp av 525 miljoner kronor.

Enligt 5 § tredje stycket i dess lydelse jämlikt förenämnda förordning den

31 januari 1958 må kassan, därest grundfonden genom på kassans rörelse i

dess helhet uppkomna förluster skulle nedgå till 510 miljoner kronor, icke

upptaga nytt lån med mindre Kungl. Maj:t därtill lämnar tillstånd’. Om

grundfonden av sådan anledning skulle nedgå till 500 miljoner kronor, må

nytt lån icke upptagas med mindre riksdagen på framställning av Kungl.

Maj :t det medgiver.

Vidare stadgas i 3 §, att sammanlagda beloppet av kassans utelöpande

obligationer icke må uppgå till mera än tio gånger beloppet av grundfonden.

Enligt 2 § förordningen den 27 mars 1953 (nr 97) om Svenska bostads
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1960

kreditkassan och om bostadskreditföreningar, sådan paragrafen lyder enligt

förordningen den 31 januari 1958, nr 22, ställer staten genom fullmäktige

i riksgäldskontoret till förfogande såsom grundfond för kassan svenska

statens 41/2 procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till

ett nominellt belopp av 110 miljoner kronor. Enligt 3 § må sammanlagda beloppet

av kassans utelöpande obligationer icke uppgå till mera än tio gånger

beloppet av grundfonden.

I gemensam skrivelse den 23 oktober 1959 har styrelserna för stadshypotekskassan

och bostadskreditkassan hemställt om ökning av kassornas

grundfonder. För stadshypotekskassans del begäres i skrivelsen att grundfondens

belopp måtte höjas med 200 miljoner kronor till 725 miljoner kronor

samt att 5 § tredje stycket i förordningen den 27 mars 1953, nr 95, måtte

ändras på så sätt, att de där angivna gränserna höjes från 510 miljoner till

710 miljoner kronor respektive från 500 miljoner till 700 miljoner kronor.

I fråga om bostadskreditkassan hemställes att grundfondens belopp måtte

höjas med 50 miljoner kronor till 160 miljoner kronor.

Utvecklingen under senare år av kassornas obligationsskulder och låneverksamhet

redovisas av styrelserna i följande sammanställningar.

Stadshypotekskassan

31/12

Utlämnade

obligationer

milj. kr.

Nettobelopp

utelöpande

obligationer

milj. kr.

År

Nettoökning

av utestående

hypotekslån

milj. kr.

1951..........................

2123

2 058

1951

169

1952 ..........................

2 262

2192

1952

135

1953 ..........................

2 441

2 363

1953

177

1954 ..........................

2 657

2 574

1954

201

1955 ..........................

3 021

2 933

1955

360

1956 ..........................

3 365

3 268

1956

337

1957 .........................

3 952

3 847

1957

583

1958 ..........................

4 463

4 342

1958

506

1959, 23/10....................

5 030

4 894

1959,Vi—2*/io

559

Bostadskreditkassan

Nettobelopp

utelöpande

obligationer

milj. kr.

Utlämnade

obligationer

milj. kr.

Nettoökning

av utestående

sekundärlån

milj. kr.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1960

Styrelserna erinrar om att den utelöpande obligationsskulden enligt gällande

bestämmelser må uppgå till, för stadshypotekskassan 5 250 miljoner

och för bostadskreditkassan 1 100 miljoner kronor.

Till belysning av frågan i vad män den återstående upplåningsrätten, 356

miljoner respektive 101 miljoner kronor, kan anses tillfyllest för att möta

de anspråk, som under den närmaste tiden kan komma att ställas på kassorna,

uttaiar styrelserna vidare följande.

Det är givetvis icke möjligt att med någon större grad av säkerhet bilda

sig en uppfattning om de låneökningar, som kassornas rörelser kunna resultera

i under den närmaste framtiden. Med hänsyn till de betydande balanser

inneliggande beviljade låneansökningar, som kassorna — oaktat den

mycket omfattande utlåningsverksamheten under innevarande år — till

följd av läget på kapitalmarknaden ännu icke kunnat effektuera, och med

beaktande av den i övrigt rådande situationen i fråga om finansieringen av

bostadsbyggandet, synas kassorna dock böra vara "beredda att tills vidare

möta låneanspråk av i stort sett samma omfattning som under de senaste

åren. Under sådana förhållanden måste de kvarstående upplåningsmarginalerna

anses otillräckliga.

Styrelserna förklarar sig ha kommit till den uppfattningen att grundfonderna

nu bör ökas med belopp, soin icke understiger 200 miljoner kronor för

stadshypotekskassan och 50 miljoner kronor för bostadskreditkassan. Beträffande

storleken av ökningarna hänvisar styrelserna till de synpunkter,

som styrelserna i tidigare framställningar om fondökningar givit uttryck åt.

Sålunda hade styrelserna i sådana sammanhang framhållit, att styrelserna

var väl medvetna om kraven på en stram kreditpolitik men samtidigt ansett

sig böra understryka, att låneanspråken på stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna

i främsta rummet var beroende av omfattningen av

det bostadsbyggande, som statsmakterna efter prövning ur bostadspolitiska

utgångspunkter funne vara av den angelägenhetsgrad, att del borde givas

utrymme i investeringsplanerna. Styrelserna hade vidare framhållit, att en

höjning av grundfonderna endast skapade formella förutsättningar för en

ökad obligationsutgivning och sålunda icke i och för sig beredde institutionerna

vidgade kreditgivningsmöjligheter. Kreditgivningens omfattning

och inriktning var beroende av andra faktorer. Slutligen hade stvrelserna

även uttalat, att det ur olika synpunkter synts önskvärt, att frågan om storleken

av grundfonderna icke skulle behöva prövas med alltför korta mellanrum.

Dessa uttalanden ägde enligt styrelsernas uppfattning tillämpning jämväl

beträffande de nu aktuella höjningarna. Det kunde tilläggas att de höjningar,

som genomfördes enligt förordningarna den 31 januari 1958, innebalen

ökning av fonderna med 125 miljoner kronor för stadshypotekskassan

och 30 miljoner kronor för bostadskreditkassan, vilka ökningar sålunda endast

möjliggjort cirka två års fortsatt låneverksamhet.

Över framställningen har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Remissinstanserna har härvid icke haft något att erinra mot

den föreslagna höjningen av grundfondernas belopp. Fullmäktige i riksban
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1960

9

ken framhåller, med hänvisning till vad fullmäktige understrukit i yttrande

över tidigare framställningar om ökning av kassornas grundfonder, att eu

höjning av dessa allenast innebär att formella förutsättningar skapas för

instituten att öka sin på obligationer grundade upplåning och därmed sin

kreditgivning. Även fullmäktige i riksgäldskontoret anför sistnämnda synpunkt.

Fullmäktige i riksbanken samt bank- och fondinspektionen understryker

att grundfondernas storlek bör bestämmas så, att en omprövning

därav icke behöver ske med alltför korta mellanrum. Från denna synpunkt

finner riksbanksfullmäktige de föreslagna höjningarna motiverade. Bamkoch

fondinspektionen uttalar att höjningarna i varje fall icke är för stora.

Brandförsäkringsfrågan

I 23 § förordningen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa föreskrives

att stadshypoteksförening — bortsett från placering av säkerhetsfond

— allenast får meddela lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom

eller tomträtt. Därvid skall tillika, enligt föreskrift i samma paragraf,

iakttagas bl. a. att å den fasta egendomen eller den med tomträtt upplåtna

tomten finns uppförd byggnad som är nöjaktigt brandförsäkrad. Enligt

föreskrift i 24 § samma förordning skall inteckning, som utgör säkerhet för

amorteringslån, vara belägen inom gällande brandförsäkringsvärde. Kungl.

Maj :ts reglemente den 27 mars 1953 för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och för stadshypoteksföreningar innehåller i 18 § en bestämmelse

om att brandförsäkring, som i 23 § förordningen om kassan och om föreningarna

avses, skall vara meddelad av inländsk försäkringsinrättning

eller utländsk försäkringsanstalt med rätt att här i riket driva försäkringsrörelse.

I reglementets 23 § föreskrives att, därest för föreningen betryggande

brandförsäkring av byggnaden ej längre föreligger, lånet ofördröjligen

skall uppsägas att genast inbetalas. Motsvarande bestämmelser för

bostadskreditförening återfinnes i 23 och 24 §§ förordningen om Svenska

bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar samt i 18 och 23 §§

Kungl. Maj:ts reglemente den 27 mars 1953 för Svenska bostadskreditkassan

och för bostadskreditföreningar.

I gemensam skrivelse den 22 maj 1959 har styrelserna för stadshypotekskassan

och bostadskreditkassan hemställt om ändring av den i 18 § kassornas

reglementen meddelade föreskriften om brandförsäkring. Syftet med

styrelsernas framställning är att möjligheter skall skapas att utlämna lån

till kommuner -— i första hand Stockholms stad — oaktat byggnad, som

önskas belånad, ej är brandförsäkrad. Styrelserna upplyser att Stockholms

stad beträffande brandförsäkring av stadens fasta och lösa egendom tilllämpar

vissa av stadsfullmäktige antagna grunder. Dessa innebär att staden,

i den mån icke allframtidsförsäkring finnes, i regel själv står brand
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1960

risken för sin egendom. Staden har, omtalar styrelsen, inrättat en särskild

fond för reglering av brandskada å viss egendom (brandskaderegleringsfonden),

enligt vars reglemente följande gäller.

Till fonden skall i de fall, då fastighetsnämnden prövar så böra ske, för

risk, som staden själv står, avsättas premie, vilkens storlek bestämmes av

fastighetsnämnden, dock högst till det belopp, som skulle utgå vid försäk^

svensk försäkringsanstalt. Å fondens medel inflytande räntor skola

tillföras fonden. Av fondens medel bestrides enligt fastighetsnämndens beslut

ersättning för brandskador å egendom, för vilken staden står självrisk.

Vid särskilt ogynnsamt skadeutfall må dock fastighetsnämnden föreslå

stadsfullmäktige annan ordning för timad brandskadas täckande. Fondens

medel förvaltas av drätselnämnden, som har att tillhandahålla fastighetsnämnden

de medel, som erfordras för bestridande av utgifterna till de ändamål,

för vilka fonden är avsedd.

I skrivelser till Stockholms stadshypoteksförening och Stockholms stads

bostadskreditförening, fortsätter styrelserna, framställde Stockholms stads

kammarkontor förfrågan, huruvida stadens brandskaderegleringsfond kunde

godkännas som försäkringsgivare beträffande stadens hos föreningarna

belånade fastigheter. Kammarkontoret upplyste därvid att Kungl. bostadsstyrelsen

på motsvarande förfrågan meddelat, att bostadsstyrelsen icke hade

något krav på att stadens hos bostadsstyrelsen belånade fastigheter skall

vara brandförsäkrade hos försäkringsanstalt.

Kassastyrelserna fortsätter.

Föreningsstyrelserna ha vid behandling av kammar kontorets förfrågan

uttalat, att styrelserna funnit stadens brandskaderegleringsfond erbjuda tillfyllestgörande

säkerhet för stadens hos föreningarna belånade fastigheter.

Föreningsstyrelserna ha i anslutning därtill, under förklaring att styrelserna

icke ägde befogenhet att göra avkall på de i 18 § i respektive reglementen

för institutionerna intagna bestämmelserna om brandförsäkring av belånad

egendom, beslutat hänskjuta den uppkomna frågan till prövning av

styrelserna för stadshypoteks- och bostadskreditkassorna.

Kassastyrelserna dela föreningsstyrelsernas uppfattning, att Stockholms

stads brandskaderegleringsfond får anses utgöra betryggande säkerhet i här

ifrågavarande avseende. Det torde visserligen formellt kunna invändas, att

lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning,

som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, icke kan komma i

tillämpning vid skadefall å fastighet, där brandrisken täckes enligt av staden

tillämpade grunder. Vid inträffad brandskada å belånad egendom ankommer

det emellertid, jämlikt 23 § första stycket i för institutionerna

gällande reglementen, på vederbörande föreningsstyrelse att bestämma,

huruvida det lånebelopp, för vilket inteckning i egendomen utgör säkerhet,

skall inbetalas eller helt eller delvis kvarstå. Då någon förlustrisk på grund

av bristande betalningsförmåga icke föreligger i här avsedda fall, saknar

sålunda den berörda invändningen reell betydelse.

Kassastyrelserna finner det vara ett välgrundat intresse för Stockholms

stad att få tillämpa av staden antagna grunder för brandförsäkring av stadens

egendom även beträffande sådana fastigheter, som är belånade hos

stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna. Detta intresse växer i styrka,

anför styrelserna, allt eftersom staden successivt förvärvar fastigheter,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1960

som redan är belånade hos institutionerna. Då icke heller kassastyrelserna

äger lämna dispens från bestämmelsen om brandförsäkring av hos förening

belånad egendom, kan stadens önskemål, menar styrelserna, icke tillgodoses

annat än genom författningsändringar. Beträffande erforderliga ändringar

fortsätter styrelserna.

De av Stockholms stad antagna grunderna för brandförsäkring av stadens

egendom torde, särskilt med beaktande av att en särskild brandskaderegleringsfond

upplagts, få anses hava sådan innebörd, att fastighet, å vilken

sagda grunder äro tillämpliga, uppfyller nyssnämnda författningsrums

(23 § förordningarna) krav på att vara nöjaktigt brandförsäkrad. Någon

ändring av förordningarna för tillgodoseende av här avsett syfte synes sålunda

icke påkallad. Ändringarna torde därför kunna begränsas till att avse

18 § i respektive reglementen för institutionerna.

Beträffande utformningen av ändringarna må framhållas att även andra

fall än det nu ifrågavarande torde kunna uppstå, där till belåning ifrågasatt

egendom är nöjaktigt brandförsäkrad utan att bestämmelserna i 18 § i

respektive reglementen äro iakttagna. Man torde sålunda exempelvis kunna

räkna med att även andra större kommuner kunna finna det ändamålsenligt

att anordna brandförsäkring av kommunens egendom under former

liknande dem som Stockholms stad tillämpar.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser kassastyrelserna att en eventuell

ändring i institutionernas reglementen i här ifrågavarande avseende

icke bör begränsas till det nu aktuella fallet för Stockholms stad utan ges

en mera generell utformning.

Över framställningen har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, försäkringsinspektionen,

bank- och fondinspektionen samt bostadsstyrelsen. Remissmyndigheterna

har i allmänhet ansett att man under vissa förutsättningar bör

kunna dispensera från kravet på brandförsäkring när det gäller byggnad

tillhörig Stockholms stad eller annan större kommun. Bank- och fondinspektionen

anser sig emellertid ej kunna förorda någon dispensbestämmelse

utan att det föreliggande problemet närmare utredes.

Fullmäktige i riksbanken finner självfallet att författningsbestämmelserna

bör ges en sådan utformning, att Stockholms stad -— eller annan större

kommun -— ej diskvalificeras såsom låntagare på grund av att ett självrisksystem

för brandskadefall tillämpas. Fullmäktige ifrågasätter emellertid,

huruvida ej jämväl bestämmelserna i förordningarna för stadshypoteksoch

bostadskreditinstitutionerna om att belånad byggnad skall vara »nöjaktigt

brandförsäkrad» måste ändras. Det lär nämligen, säger fullmäktige,

ej överensstämma med gällande språkbruk — och torde ej heller ha varit

avsett — att ett självrisksystem skulle kunna betecknas såsom brandförsäkring.

Den omständigheten, att en särskild brandskaderegleringsfond

upplägges, synes cj kunna föranleda ändring härvidlag. Fullmäktige anser

därför att möjligheter till dispens behöver införas ej endast i reglementena

utan även i förordningarna. I den mån möjlighet ges till dispens från de

krav på säkerhet som statsmakterna ansett sig böra ställa på institutioner
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1960

nas verksamhet, synes det fullmäktige naturligare att Kungl. Maj:t förbehålles

dessa dispensmöjligheter än att de anförtros åt kassornas styrelser.

Härför talar också, säger fullmäktige, det förhållandet att, i den mån dispenser

kommer att ges, de berörda stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna

kommer i en juridiskt-teknisk sämre position genom att de vid

brandskadefall ej vidare skulle kunna direkt ianspråktaga brandförsäkringar

med stöd av lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till

betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal.

Fullmäktige förklarar sig på det sätt vilja tillstyrka framställningen, att

23 § förordningarna för stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna

och 18 § reglementena för samma institutioner ändras därhän, att Kungl.

Maj :t får möjlighet att dispensera från de i nämnda författningsrum uppställda

kraven på att belånad byggnad skall vara brandförsäkrad.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anser att en sådan brandskaderegleringsfond

som den av Stockholms stad upplagda varken formellt eller reellt innebär

en verklig försäkring mot brand. Fullmäktige kan alltså inte dela kassastyrelsernas

uppfattning att fastighet, på vilken bestämmelserna för nämnda

fond är tillämpliga, uppfyller kravet på att vara nöjaktigt brandförsäkrad;

1927 års lag om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som

utgår på grund av brandförsäkringsavtal, skulle således ej bli tillämplig i

hithörande och liknande fall. Vad nyssnämnda fond beträffar påpekar fullmäktige,

att de nuvarande bestämmelserna för fonden är synnerligen knapphändiga

och vaga och inte innebär ovillkorlig skyldighet att avsätta premier.

Denna fondavsättning kan inte i och för sig sägas innebära samma trygghet

som en brandförsäkring ger, utan säkerheten blir i väsentlig mån beroende

på kommunens solvens. Under sådana förhållanden, uttalar fullmäktige,

synes den remitterade framställningen få tolkas så att därmed i realiteten

åsyftas, att kassastyrelserna skulle bemyndigas att vid belåning av fastigheter

i kommunal ägo dispensera från föreskriften om brandförsäkring

i sådana fall, där kommun träffat särskilda och enligt kassastyrelsernas bedömande

godtagbara anstalter för att begränsa den förlustrisk, som frånvaron

av brandförsäkring innebär.

Ett på angivet sätt avgränsat och i författningstexten klart preciserat bemyndigande

synes fullmäktige ur säkerhetssynpunkt kunna godtagas, såväl

när det gäller de långivande hypoteksinstitutionerna och deras solidariskt

ansvariga låntagare som ägarna av kassornas obligationer. Fullmäktige förutsätter

dock, att bemyndigandet kommer att utnyttjas restriktivt och med

iakttagande av all den försiktighet, som av omständigheterna kan påkallas.

Då härjämte det nu ifrågasatta bemyndigandet i viss mån berör grunderna

för stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas verksamhet, bör enligt

fullmäktiges mening en ändring ske inte blott av de av Kungl. Maj :t

fastställda reglementena för dessa institutioner utan jämväl av de av riksdagen

godkända kassaförordningarna.

Försäkringsinspektionen finner med hänsyn till i ärendet anförda omständigheter

icke skäl till erinran mot att Stockholms stad eller annan kom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 67 år 1960

mun med fastighetsinnehav av sådan storlek att viss riskutjänining kan

komma till stånd genom ändring av författningsbestämmelserna beredes

möjlighet att hos de ifrågavarande kreditinstitutionerna belåna fast egendom,

för vilken kommunen står brandrisken. Inspektionen förutsätter dock

att kommunen i så fall skall ha avsatt särskild brandskaderegleringsfond,

vars storlek bör avpassas efter omfattningen och spridningen av det ifrågakommande

kommunala fastighetsinnehavet och den därav följande riskutjämningen.

Försäkringsinspektionen anför vidare.

Vid granskning av ansökan om lån, för vilket inteckning i den fasta egendomen

utgör säkerhet, bör institutionerna ingående pröva de anordningar

som träffats. För att ett lånebehov i görligaste mån skall kunna tillgodoses,

när man vid en sådan bedömning finner sig icke böra helt avstå från det

eljest gällande brandförsäkringsvillkoret men dock finner möjlighet föreligga

för ett partiellt tillmötesgående, vill inspektionen förorda, att bestämmelserna

jämväl lämnar utrymme för en belåning av kominunalägd fastighet,

där kommun står för del av brandrisken, medan återstående del är avtäckt

genom s. k. självriskförsäkring. Denna självriskförsäkring torde i

flertalet fall med fördel kunna anordnas på sådant sätt, att kommunen

skyddar hela sitt fastighetsbestånd mot förlust överstigande något visst

lämpligt avvägt totalbelopp per år eller annan överenskommen tidsperiod.

I frågan, vilka författningsändringar som kan anses erforderliga därest

man vill skapa möjlighet att för belånad, kommun tillhörig byggnad ej kräva

brandförsäkring, anför försäkringsinspektionen.

I 23 § första stycket respektive förordningar för institutionerna föreskrives,

att byggnad å belånad egendom skall vara »nöjaktigt brandförsäkrad».

Enligt uttalanden i förarbetena till förordningarna (förslag till samförvaltning

av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna; SOU 1952:

32 sid. 114) har man med sagda föreskrifter avsett, att fastigheten skall

vara försäkrad till sådant belopp, att den ersättning, som i händelse av

brandskada utgår, täcker den belånade inteekningssäkerheten, varvad hänsyn

skall tagas till föreskriften i 40 § av lagen om försäkringsavtal, att vid

underförsäkring ersättningsbeloppet kan reduceras. Vid tillkomsten av anförda

förordningar har man tydligen med »nöjaktigt brandförsäkrad» byggnad

icke avsett annan byggnad än sådan som är försäkrad i försäkringsanstalt.

Byggnad, som ej är i sådan anstalt brandförsäkrad, kan enligt inspektionens

mening icke anses uppfylla nämnda författningsrums krav på att

vara »nöjaktigt brandförsäkrad». För att institutionerna formellt skall bli

berättigade att tillhandahålla lån mot säkerhet i fastighet, för vilken låntagaren

står brandrisken, torde därför justering av författningsrummen i

fråga vara erforderlig.

Vidare föreskrives i 24 § första stycket förordningarna, att inteckning i

fast egendom eller tomträtt, som idgör säkerhet för amorteringslån, skall

vara belägen inom »gällande brandförsäkringsvärde». Sådant krav synes ej

kunna uppställas beträffande inteckning i fast egendom, för vilken innehavaren

själv står brandrisken. I anseende härtill torde i förekommande

fall jämväl sistnämnda föreskrift böra justeras.

För genomförande av föreliggande förslag torde slutligen vara påkallat

att justera den i 23 § sista stycket reglementena meddelade föreskriften rörande

uppsägning av lån, då »betryggande brandförsäkring» av byggnad ej

längre föreligger.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1960

Bank- och fondinspektionen anser sig, såsom nyss nämnts, icke kunna

utan en närmare utredning av problemet förorda någon dispensbestämmelse.

Den väckta frågan synes inspektionen böra bedömas mot bakgrunden av

de krav på säkerheter, som ställts i fråga om hypoteksinstitutionernas utlåningsverksamhet,

och dennas allmänna inriktning. Inspektionen framhåller

att hela hypoteksväsendet är grundat på saksäkerheter. Institutionerna

måste författningsenligt fordra inteckning som säkerhet — lån kan icke

beviljas endast mot kommunens skuldförbindelse.

Inspektionen kan inte dela kassastyrelsernas uppfattning att Stockholms

stads brandskaderegleringsfond skulle erbjuda betryggande säkerhet för

stadens hos föreningarna belånade fastigheter och därför kunna likställas

med i 18 § reglementena angiven försäkringsinrättning.

Bank- och fondinspektionen fortsätter.

För att ett försäkringsavtal i teknisk mening skall föreligga fordras att

ett utomstående subjekt, en tredje man, inträder som försäkringsgivare.

Så skulle ej bli förhållandet i förevarande fall, där Stockholms stad skulle

fungera både såsom låntagare och försäkringsgivare. I händelse av brand

skulle hypoteksföreningen ha endast staden att vända sig till. Förekomsten

av fonden lämnar därvid reellt icke samma skydd som en utfästelse av en

fristående försäkringsinrättning av den art som angives i 18 § reglementena,

och i juridiskt avseende är fondens betydelse diskutabel. Detaljerade

föreskrifter om densamma saknas och de bestämmelser som finns torde

när som helst kunna ändras av stadsfullmäktige. Något formellt hinder för

staden att besluta om fondmedlens användning för andra ändamål torde

icke föreligga; uppenbarligen kan de tagas i anspråk för fullgörande av stadens

övriga förbindelser. Den föreslagna anordningen är enligt inspektionens

mening i formellt avseende så löslig, att den inte kan tillmätas någon

avgörande betydelse i förevarande sammanhang. Staden måste binda sig

på ett betydligt fastare sätt för att en generell undantagsbestämmelse skall

kunna övervägas.

Mot det anförda kan naturligtvis invändas, fortsätter bank- och fondinspektionen,

att risken för utebliven betalning vid timad brandskada är ringa,

när en större stad är låntagare, och att man därför borde överväga andra

möjligheter att tillgodose syftet med framställningen. Ett alternativ är att

bereda Kungl. Maj:t möjlighet att beträffande större städer efter prövning

i varje särskilt fall dispensera från kravet på nöjaktig brandförsäkring. Såsom

oeftergivligt villkor för sådan dispens måste dock enligt inspektionens

uppfattning gälla att kommunen är personligt betalningsansvarig för skulden.

Inspektionen understryker att alternativet förutsätter ändringar ej blott

i reglementena utan även i 23 och 24 §§ förordningarna. Inspektionen påpekar,

att riskmomenten blir väsentliga vid katastrofbränder och krigsfall,

som påverkar kommunens ekonomiska ställning. Enligt inspektionens mening

medför alternativet konsekvenser i olika riktningar, som är svåra att

överblicka. Vill man pröva den antydda utvägen, måste därför problemet

närmare utredas. Utan en sådan utredning kan inspektionen ej förorda någon

dispensbestämmelse av nu antydd art.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1960

15

Departementschefen

Stadshypotekskassans och bostadskreditkassans möjligheter till långivning

är, såsom framgår av det tidigare anförda, ytterst baserade på storleken

av de grundfonder, som staten ställer till kassornas förfogande. Dessa

grundfonder har tid efter annan — senast år 1958 — höjts för att ge kassorna

möjlighet att tillgodose föreliggande lånebehov. Utvecklingen av kassornas

verksamhet under de båda senaste åren visar emellertid att den år

1958 genomförda ökningen av grundfonderna icke längre är tillräcklig för

att möjliggöra att uppkommande lånebehov i önskvärd omfattning tillgodoses.

En ytterligare ökning av kassornas grundfonder är därför enligt min

mening motiverad. För att frågan om en författningsändring icke alltför

snart ånyo skall behöva uppkomma synes fonderna böra ökas med de av

kassorna nu begärda beloppen, mot vilkas storlek remissinstanserna ej haft

någon erinran.

Anordningen med statliga grundfondsobligationer har i förevarande sammanhang

— såsom även betonats i samband med tidigare beslut om fondökningar

— betydelse allenast för hypoteksinrättningarnas formella möjligheter

till upplåning mot obligationer. I fråga om den faktiska upplåningen

och den därpå grundade kreditgivningen har de båda kassorna självfallet

att även i fortsättningen följa de normer som gäller för den allmänna kreditpolitiken.

Jag tillstyrker sålunda den av kassornas styrelser påyrkade ökningen av

grundfonderna, stadshypotekskassans grundfond från 525 till 725 miljoner

kronor och bostadskreditkassans grundfond från 110 till 160 miljoner kronor.

I anslutning till en höjning av stadshypotekskassans grundfondsbelopp

bör de gränser, som angives i 5 § förordningen om Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar och vid vilka

särskilt tillstånd för stadshypotekskassan att upptaga nytt lån blir erforderligt,

bestämmas till 710 miljoner respektive 700 miljoner kronor. Därest

riksdagen biträder förslaget om höjning av grundfonderna, torde riksdagen

samtidigt böra besluta att obligationer i vederbörlig ordning skall ställas

till kassornas förfogande.

Den andra i förevarande sammanhang aktualiserade frågan är huruvida

man, då hypoteks- eller bostadskreditförening lämnar kommun inteckningslån,

kan avstå från det nu gällande kravet på att byggnaden skall vara

nöjaktigt brandförsäkrad. Vid ställningstagandet till denna fråga måste man

hålla i minnet, att kravet på brandförsäkring föreskrivits för att ge långivaren

erforderlig säkerhet att vid brandfall icke förlora det utlånade beloppet.

När kommun är låntagare torde visserligen i och för sig ett självrisksystem

— t. ex. genom någon form av skaderegleringsfond —■ kunna erbjuda

med brandförsäkring jämförbar säkerhet, men det låter sig cj gärna göra

att i förevarande fall generellt efterge kravet på sådan försäkring. Å andra

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kurtijl. Maj.ts proposition in- 37 år 1960

sidan kan man utan vidare räkna med att de största städerna är solventa

för sina förbindelser och har ett fastighetsinnehav som ger tillfredsställande

riskfördelning. Det synes under sådana förhållanden skäligt att de kan

begagna sig av de fördelar som ett självrisksystem kan bereda dem. Möjlighet

bör därför — såsom också flertalet remissmyndigheter funnit — skapas

att, då så befinnes påkallat, för kommun dispensera från kravet på

brandförsäkring. Med den restriktiva utformning av riktlinjerna för en sådan

dispensgivning, som jag i det följande förordar, anser jag det inte erforderligt

att — såsom bank- och fondinspektionen ifrågasatt — ytterligare

utreda saken. Jag tillstyrker sålunda att en dispensregel nu införes beträffande

kommunägda fastigheter. Dispensprövningen bör ankomma på Kungl.

Maj :t.

Beträffande de allmänna riktlinjer som bör följas vid dispensgivningen

vill jag framhålla följande. Ett oeftergivligt villkor för beviljande av dispens

måste, såsom bank- och fondinspektionen också framhållit, vara att

kommunen tecknar personligt betalningsansvar för skulden. Dispensen bör

vidare vara tidsbegränsad och ej gälla mer än förhållandevis kort tid. Ytterligare

synes i allmänhet böra fordras, att kommunen vidtagit särskilda åtgärder

— i form av en brandskaderegleringsfond eller på liknande sätt —

för att underlätta en reglering av uppkommande brandskador. Eventuellt

kan det även befinnas lämpligt att kräva, att dylika åtgärder skall kombineras

med någon form av katastrofriskförsäkring. Till sist må framhållas att

dispens som regel torde böra beviljas endast kommun med ett fastighetsinnehav

av sådan storleksordning att en betryggande riskutjämning kan ske.

Införande av den förordade möjligheten till dispensgivning fordrar ändring

av 23 och 24 §§ i de förut nämnda förordningarna.

Med de av mig föreslagna bestämmelserna blir den av kassastyrelserna

ifrågasatta ändringen av 18 § reglementena ej erforderlig. Däremot torde i

det stadgande i 23 § reglementena, som föreskriver skyldighet att uppsäga

lån då betryggande brandförsäkring ej längre föreligger, undantag böra göras

för fall då dispens beviljats från brandförsäkringskravet. Denna fråga

torde få anmälas framdeles.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag

till

1) förordning angående ändring i förordningen den 27

mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och om stadshypoteksföreningar; samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 27

mars 1953 (nr 97) om Svenska bostadskreditkassan och om

bostadskreditföreningar;

dels ock besluta

1) att staten skall, för ökning av Konungariket Sveriges

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1960

stadshypotekskassas grundfond, genom fullmäktige i riksgäldskontoret

ställa till förfogande svenska statens tre och

en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av tvåhundra miljoner

kronor med rätt för kassan att i enlighet med de i förordningen

om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och

om stadshypoteksföreningar givna bestämmelserna taga obligationerna

i anspråk; samt

2) att staten skall, för ökning av Svenska bostadskreditkassans

grundfond, genom fullmäktige i riksgäldskontoret

ställa till förfogande svenska statens fyra och en halv procent

obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till

ett nominellt belopp av femtio miljoner kronor med rätt för

kassan att taga obligationerna i anspråk i enlighet med bestämmelserna

i förordningen om Svenska bostadskreditkassan

och om bostadskreditföreningar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alice Magnusson

G00097 Stockholm 1960. Isaac Marcils Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:98 Skrivelse till Konungen i anledning av liungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 mars 1953 a1 i texten
  2. BU 1960:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 mars 1953 s. 1 i texten