Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1960 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse

1960-02-05 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:40, Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1960 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1960

1

Nr 40

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag

vid 1960 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse;

given Stockholms slott den 5 februari 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till förordning med särskilda bestämmelser om

rätt till avdrag vid 1960 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, med hänsyn till pågående förhandlingar i pensionsfrågan,

att företagen vid 1960 års taxering skall kunna göra avsättningar

till pensionsstiftelser i samma omfattning som hittills. De föreslagna reglerna

har utformats så att — om utfästelsen om pension gjorts före beskattningsåret

1959 — avdrag för avsättning medgives i samma utsträckning som

tidigare. Har utfästelser om pension gjorts först under beskattningsåret

1959, får avsättning ske för att säkerställa de pensioner, som på grund av

sådana utfästelser skall utgå vid sidan av den allmänna tilläggspensioneringen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1960

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1960 års

taxering för avsättning till pensionsstiftelse

Härigenom förordnas som följer.

1 §-

Vid beräkning av avdrag för avsättning till pensionsstiftelse enligt bestämmelserna

i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen under

beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes år 1960,

skall, i den mån därigenom större avdrag kan erhållas, gälla vad nedan i

2 och 3 §§ sägs.

2 §.

Har skattskyldig före utgången av det beskattningsår, för vilket taxering

i första instans ägt rum år 1959, lämnat anställd utfästelse om pension med

förbehåll av innebörd att pensionen må nedsättas i anledning av att den anställde

äger åtnjuta förmån enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

må beträffande dylik utfästelse beräkning av avdragsgill avsättning

ske som om utfästelsen icke varit förenad med förbehåll som nyss sagts. Den

utfästa pensionen må dock vid sådan beräkning icke upptagas till större

belopp, än det, till vilket den fick upptagas vid utgången av nämnda beskattningsår,

i förekommande fall ökat i förhållande till löneförhöjning,

som må hava tillerkänts den anställde under det beskattningsår, för vilket

taxering i första instans verkställes år 1960. Har den skattskyldige på grund

av omläggning av räkenskapsår icke taxerats till inkomstskatt vid 1959

års taxering, skall vad nu sagts hava avseende å utfästelse av angivet slag,

som lämnats före utgången av det beskattningsår, för vilket taxering i första

instans ägt rum år 1958. °

3 §-

Har skattskyldig före utgången av beskattningsår som i 2 § sägs anmält

anställd för försäkring hos försäkringsföretag men icke lämnat bindande

utfästelse om pension, skall vid beräkning av avdragsgill avsättning beträffande

dylik anställd likväl så anses som om den skattskyldige lämnat bindande

utfästelse om pension. Den utfästa pensionen må dock vid sådan beräkning

icke upptagas till större belopp än som i 2 § angives.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr W år 1960

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 februari

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om särskilda bestämmelser

rörande rätt till avdrag vid 1960 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse

samt anför därvid följande.

I. Inledning

I december 1959 utarbetades inom finansdepartementets rättsavdelning en

promemoria angående rätten till avdrag vid 1960 års taxering för avsättning

till pensionsstiftelse.

Angående bakgrunden till det i promemorian framlagda förslaget framhålles

i promemorian följande.

Enligt kommunalskattelagens bestämmelser äger företagare vid inkomsttaxeringen

åtnjuta avdrag för medel som avsättes till pensionsstiftelser för

att säkerställa pensioner till de anställda. Pensionsstiftelserna kan vara av

två slag, nämligen dels pensionsstiftelser bildade enligt lagen den 18 juni

1937 om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, vanligen benämnda

bundna stiftelser, dels andra pensionsstiftelser. De senare brukar benämnas

fria pensionsstiftelser. De överföringar till pensionsstiftelser, som ägt

rum, representerar avsevärda belopp. Till helt övervägande delen består

emellertid stiftelsernas tillgångar i fordringar hos de företag, som gjort avsättningarna.

Då de medel, som överförts till stiftelserna, sålunda kan disponeras

av företagen i verksamheten, ofta utan att ens ränta erlägges, har

möjligheten att skattefritt avsätta medel till dylika stiftelser stor betydelse

för företagen från finansieringssynpunkt.

Frågan om pensionsstiftelsernas civilrättsliga ställning är för närvarande

föremål för utredning. I direktiven för pensionsstiflelseutredningen har framhållits,

att det förändrade läge, som uppstått sedan lagen om allmän tillläggspensionering

antagits, torde medföra att även de skatteregler som berör

pensionsstiftelserna bör överses. Lagstiftningen om allmän tilläggspensionering

kan emellertid redan vid 1960 års taxering tänkas påverka företagens

It Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 40

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr AO år 1960

möjligheter att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avsättning till

pensionsstiftelser.

Olika uppfattningar har uttalats angående de verkningar, som lagstiftningen

om allmän tilläggspensionering har i fråga om möjligheterna att

skattefritt avsätta medel till pensionsstiftelser. Då pensionsstiftelseutredningen

inte kan förväntas framlägga förslag i ämnet redan med avseende

på 1960 års taxering, synes det påkallat att undersöka i vad mån de gällande

bestämmelserna kan behöva ändras eller förtydligas i något avseende.

I promemorian framlades förslag av innebörd, att företagen, trots tillkomsten

av den allmänna tjänstepensioneringen, skulle vid 1960 års taxering

äga göra avdragsgilla avsättningar till pensionsstiftelser i samma omfattning

som tidigare.

över den inom finansdepartementet utarbetade promemorian har, efter remiss,

yttranden avgivits av statskontoret, kammarrätten, riksskattenämnden,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings,

Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västernorrlands samt

Västerbottens län, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden,

Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svensk industriförening,

Sveriges redareförening, Sveriges lantbruksförbund, Kooperativa

förbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges akademikers centralorganisation, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Svenska arbetsgivareföreningen och Handelns arbetsgivareorganisation.

Vid remissbehandlingen har det i promemorian framlagda förslaget praktiskt

taget enstämmigt tillstyrkts.

II. Gällande rätt

I punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgas, att

med pensionsstiftelse avses, »förutom bankaktiebolags och sparbanks pensionsstiftelse

samt pensionsstiftelse bildad enligt lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser, jämväl inrättning, självständig fond eller

annan stiftelse under förutsättning att denna står under tillsyn enligt lagen

om tillsyn över stiftelser, att stiftelsens stadgar fastställts av tillsynsmyndigheten,

att stiftelsens kapital och avkastning må användas endast till pensioner

på grund av tjänst, att genom föreskrifter i reglementet eller eljest

trygghet skapats för att stiftelsen så länge den består skall hava sådant ändamål

samt att vid dess upplösning eller då det icke längre finnes eller kan

T ng!S1ik°ITma att finnaS nå§on’ vars rätt till pension på grund av tjänst

skall tillgodoses av stiftelsen, återstående medel antingen skola användas

tor dylik pensionering eller ock skola anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt

ändamål». J

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1960

Enligt bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

äger skattskyldig rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag

för avsättning till pensionsstiftelse intill dess stiftelsens förmögenhet uppgår

till ett belopp som — bedömt på grundval av förhållandena vid beskattningsårets

utgång — jämte framtida avgifter erfordras för att säkerställa

»de pensioner jämte dyrtidstillägg eller andra därmed jämförliga tilllägg,

vilka högst skola utgå enligt gjorda bindande utfästelser till personer

som omfattas av stiftelsens ändamålsbestämning».

Avdrag medgives inte med mindre pensioneringen ordnats på sådant sätt

att fråga är om pensionsförsäkring enligt kommunalskattelagens regler. Vidare

kräves för rätt till avdrag att medlen kontant eller i form av aktier,

obligationer eller därmed jämförliga tillgångar till ett värde motsvarande den

gjorda avsättningen överlämnats till stiftelsen. År fråga om aktiebolag, ekonomisk

förening, ömsesidigt försäkringsbolag, sparbank, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksförening,

svenska bostadskreditkassan eller bostadskreditförening, må med tillgångar

som nyss sagts jämställas av den skattskyldige utfärdat och till stiftelsen

överlämnat skuldebrev.

I s. k. familjebolag får avdrag icke ske för avsättning till pensionsstiftelse

för att säkerställa pensionsutfästelser till »någon, vilken genom eget eller

anhörigs innehav av aktier eller andelar har ett avgörande inflytande i bolaget

eller föreningen, eller ock efterlevande till någon varom sålunda är fråga».

Enligt 2 § 1937 års stiftelselag må överföring av vinstmedel till en bunden

stiftelse beslutas allenast vid fastställande av balansräkningen för föregående

år och skall avse räkenskapsårets utgång (balansdagen). Avdraget för

överföringen skall nämligen göras mot intäkterna för det år, varunder den

årsvinst uppkommit, från vilken överföringen sker. Avdrag medgives även i

sådana fall, då bolagsstämman, sedan deklarationen avgivits, beslutar överföring,

ehuru överföring ej föreslagits av styrelsen.

Även i fråga om fria pensionsstiftelser medgives avdrag i praxis, om avsättningen

upptagits såsom skuld till stiftelsen i bolagets balansräkning för

det beskattningsår, för vilket avdrag yrkas. Har en avsättning bokförts

såsom en efter beskattningsåret verkställd utgift, kan däremot avdrag medgivas

först påföljande år.

Innebörden av gällande bestämmelser för beräkning av tillåten stiftelseavsättning

är alt avdrag får åtnjutas intill sådant belopp att stiftelsens förmögenhet

i princip uppgår till högst värdet av pensionsskulden. Avdrag får

med andra ord ske för de på beskattningsåret och tidigare år belöpande pensionskostnaderna

men däremot inte för s- k. framtida kostnader.

För beräkning av pensionsskulden anvisar kommunalskattelagen två

möjligheter. Den ena innebär att man nöjer sig med en mera schablonmässig

beräkning. Det »tak» för avsättningen, som erhålles med tillämpning av

denna schablonregel, brukar benämnas investeringsskattetaket, enär principen

för takberäkningen är densamma som kom till användning i förord
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr -''iO år 1960

ningen om investeringsskatt. Den andra möjligheten medger en exakt beräkning

av pensionsskuldens storlek.

Den schablonmässiga beräkningen, investeringsskattetaket, har införts i

syfte att underlätta uträkningen av tillåten stiftelseavsättning. Investeringsskattetaket

är emellertid i flertalet fall högre än det »tak», som motsvarar

den exakta pensionsskulden, och en beräkning enligt schablonen

medger därför i regel större stiftelseavsättningar än den exakta beräkningen.

En följd av schablonregeln har varit att även företag, som anmält sina

anställda för försäkring hos SPP eller annat försäkringsföretag, har kunnat

göra avsättningar till pensionsstiftelser med belopp motsvarande skillnaden

mellan investeringsskattetaket och den exakta pensionsskulden, d. v. s. i

princip den hos försäkringsanstalten befintliga premiereserven.

Vid beräkning av tillåten stiftelseavsättning skall hänsyn endast tagas

til] pensioner m. m., som skall utgå enligt bindande utfästelser. För att

bindande utfästelse skall anses föreligga kräves, att företaget beslutat att

till den anställde vid uppnådd pensionsålder utbetala viss pension samt att

den anställde erhållit del av beslutet. Bindande utfästelse anses föreligga

även om den anställde går förlustig pensionsrätten genom att sluta i företaget

före uppnådd pensionsålder. Utfästelsen får emellertid ej vara förbunden

med något villkor, som innebär, att arbetsgivaren tillerkännes dis''kretionär

prövningsrätt, huruvida pension i ett visst fall skall utgå eller ej.

Utfästelsen skall alltså vara sådan, att det endast får bero av en objektiv

tolkning av densamma, huruvida pensionsrätt i ett visst fall föreligger.

Företagen har i viss utsträckning i sina utfästelser om pension gjort förbehåll

av innebörd, att pensionen kan nedsättas med belopp motsvarande

det, som den skattskyldige genom den allmänna tilläggspensioneringen blir

berättigad uppbära. Innan lagstiftningen om allmän tilläggspensionering

förelåg, uppkom fråga, hur man vid taxeringen, då det gällde att beräkna

avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse, skulle bedöma en utfästelse med

dylikt förbehåll. Genom Svenska arbetsgivareföreningens försorg underställdes

detta spörsmål riksskattenämndens prövning. Riksskattenämnden

beslöt den 8 december 1955 att såsom anvisning till ledning för taxeringsmyndigheterna

göra ett uttalande i frågan. Uttalandet, som är återgivet i

Meddelanden från riksskattenämnden nr 1 år 1956, har följande lydelse.

Svenska arbetsgivareföreningen har i skrivelse till riksskattenämnden

framhållit bland annat att det vore nödvändigt för arbetsgivarna att vid utfästelser

om pension till anställda göra förbehåll för det fall att arbetsgivarna

i annan ordning bleve nödgade att finansiera sådana pensioner. Föreningen

— som vid skrivelsen fogat förslag till normalstadgar för pensionsstiftelse

för arbetare och till normalpensionsreglemente för arbetare — hemställde

därför om riksskattenämndens uttalande att om sådant förbehåll

gjordes på sätt och under villkor härnedan närmare angives, bindande pensionsutfästelse

enligt punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

likväl skulle anses föreligga och att förbehållet icke skulle påverka

beräkningen av det s. k. investeringsskattetaket.

De ingivna normalförslagen till stadgar och reglemente hade i nu förevarande

avseenden, efter vissa av föreningen vidtagna jämkningar, följande

lydelse:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1960

§ 15 reglementet: »Skulle bolaget genom lagstiftning, anslutning till ett

för flera företag gemensamt pensioneringssystem eller annorledes bliva i

sin egenskap av arbetsgivare förpliktat att direkt eller indirekt bidraga till

kostnaderna för pensionering av sådana hos företaget anställda, vilka avses

med detta reglemente, eller deltaga i allmän tjänstepensionering, må pension

enligt reglementet nedsättas. Nedsättning må för enskild pensionsberättigad

högst ske med belopp motsvarande de nya pensionsförmåner, som

denne genom det nya systemet eller genom förhöjning av tidigare förmåner

totalt blir berättigad uppbära.» .

§ 10 av stadgarna: »Skulle bolaget genom lagstiftning, anslutning till eu

för flera företag gemensamt pensioneringssystem eller annorledes bliva i

sin egenskap av arbetsgivare förpliktat att direkt eller indirekt bidraga till

kostnaderna för pensionering av sådana hos företaget anställda, vilka avses

med dessa stadgar, eller deltaga i allmän tjänstepensionering, skola stiftelsens

tillgångar — i den mån de ej erfordras för tryggande av alltjämt kvarstående

tidigare pensionsutfästelser — så långt de ifrågavarande medlen

förslå och innan bolagets egna tillgångar tagas i anspråk för ändamålet, användas

till fullgörande av de nya förpliktelser, vilka sålunda komma att

åvila bolaget.»

Riksskattenämnden har den 8 december 1955 beslutat att såsom eu lotsning

till ledning för taxeringsmyndigheterna göra följande uttalande:

Den omständigheten att i pensionsreglemente intagits förbehåll om rätt

att nedsätta pension i de fall och i den omfattning, som angives i ovan intagna

förslag till lydelse av § 15 av förslag till normalpensionsreglemente

för arbetare, bör icke vid prövning av fråga om rätt till avdrag för avsättning

till pensionsstiftelsen föranleda till att bindande pensionsutfästelse icke

skulle anses föreligga i den mening, som avses i punkt 2 tredje stycket anvisningarna

(SFS 1955, nr 255) till 29 § kommunalskattelagen, eller till beräknande

av lägre maximibelopp för stiftelsens förmögenhet än som skulle

gällt därest utfästelsen icke varit förenad med förbehåll som ovan sägs; förutsättning

härför måste dock vara att genom bestämmelse i stiftelsens stadgar,

avfattad i enlighet med ovan intagna förslag till lydelse av § 10 av normalstadgarna,

garanti vinnes för att genom nedsättningen friställda medel

användas på sätt och för ändamål som i sistnämnda paragraf angives.

Riksskattenämndens uttalande innebär, att man vid beräkning av avdragsgill

avsättning till pensionstiftelse skulle räkna med de pensionsbelopp

företaget enligt utfästelserna hade att utbetala, därest någon lagstiftning

om tilläggspensionering icke kom till stånd. Uttalandet avser förhållandena

innan sistnämnda lagstiftning antagits.

Reträffande de företag, som har sina anställda försäkrade i SPP eller annat

försäkringsföretag gjorde riksskattenämnden den 11 oktober 1956 följande

uttalande (Meddelande från riksskattenämnden nr 1 år 1957).

Riksskattenämnden har den 11 oktober 1956 beslutat att såsom anvisning

till ledning för taxeringsmyndigheterna göra följande uttalande:

Vid beräkning av avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse enligt bestämmelserna

i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen bör

företag, som för anställda hos företaget tecknat pensionsförsäkringar hos

Svenska Personal-Pensionskassan (SPP) eller annat försäkringsföretag, anses

hava till sådana anställda, som anmälts för försäkring hos försäkringsföretaget,

givit sådan bindande utfästelse om pension, som avses i tredje

stycket nämnda anvisningspunkt. Om eu anställd skall bidraga med viss del

av avgiften till försäkringsföretaget genom att avstå från motsvarande be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr W år 1960

lopp av sin bruttolön, bör utfästelsen ändock anses gälla hela det pensionsbelopp,

som försäkringen avser.---

Riksskattenämnden torde vid sitt ställningstagande ha utgått från, att

företag, vilka anmält sina anställda till försäkring hos försäkringsföretag,

hade en så stark moralisk skyldighet att fortsätta premiebetalningarna att

en bindande utfästelse om pension i skattelagarnas mening i realiteten fick

anses föreligga. Även detta uttalande avser förhållandena innan lagstiftningen

om allmän tilläggspensionering antagits av riksdagen.

III. Promemorian

I promemorian erinras om, att lagstiftningen om allmän tilläggspensionering

antogs i maj 1959. Därmed aktualiserades, framhålles i promemorian,

de förbehåll om nedsättning av pensionsförmåner, som gjorts med avseende

på avsättningar till pensionsstiftelser. Lagens antagande torde, uttalas vidare,

påverka bedömningen av de fall i vilka företagen för sina anställda tecknat

pensionsförsäkring i SPP eller annat försäkringsföretag.

I promemorian konstateras därefter, att enligt lagstiftningen om allmän

tilläggspensionering kan arbetsgivare och arbetstagare genom kollektivavtal

före den 1 juli 1961 överenskomma att utträda ur det obligatoriska pensionssystemet;

sådant undantag gäller från lagstiftningens ikraftträdande

den 1 januari 1960.

Förhandlingar har upptagits mellan arbetsmarknadens parter om undantagande

av vissa grupper av arbetstagare från obligatoriet samt om andra

med pensionsfrågan sammanhängande spörsmål. Dessa förhandlingar har

ännu inte slutförts. Med tanke bl. a. på nämnda förhandlingar synes det,

enligt promemorian, skäligt att företagen vid 1960 års taxering kan erhålla

avdrag för avsättningar till pensionsstiftelser i samma omfattning som tidigare.

Härför torde erfordras särskild lagstiftning.

Innan utformningen av en sådan lagstiftning preciseras, torde det, enligt

promemorian, vara nödvändigt att klargöra vilka verkningar antagandet av

obligatoriet skulle få, om en särskild reglering av avdragsrätten vid 1960

års taxering ej genomföres. Vad därvid framkommer blir självfallet att tilllämpa

vid 1961 och följande års taxeringar.

De uttalanden som riksskattenämnden gjort i de förut återgivna anvisningarna

grundas, enligt vad i promemorian framhålles, på förhållanden

som gällde före obligatoriets antagande. Förutsättningarna för de i anvisningarna

gjorda uttalandena är således ändrade. Det finns, framhålles vidare,

när det gäller att tolka de nuvarande bestämmelserna, inte grund för

att göra avkall från det huvudvillkor, som skattelagarna uppställer, då det

gäller rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse, nämligen att bindande

utfästelse om pension skall föreligga. Storleken av avdragsgill avsätt-''

ning bör i enlighet med gällande bestämmelser beräknas på grundval av de

pensioner, som företaget eller stiftelsen på grund av utfästelsen skall utbetala.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr !tO år 1960

Vidare står det, uttalas i promemorian, klart, att innan kollektivavtal om

undantagande av viss arbetstagargrupp från obligatoriet har ingåtts, denna

ar bet stagar grupp står kvar i obligatoriet. I promemorian anföres vidare.

Det av riksskattenämnden gjorda uttalandet att företag, som anmält sina

anställda för pensionsförsäkring i försäkringsföretag, därmed givit de anställda

bindande utfästelse om pension torde sålunda inte längre vara bärande

i och med att lagstiftningen om allmän tilläggspensionering antagits.

Rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse torde i enlighet med

det anförda endast kunna anses föreligga i de fall arbetsgivaren lämnat bindande

utfästelser om kompletteringspensioner m. in. som skall utgå vid

sidan av den obligatoriska tilläggspensioneringen. Det må frainhållas, att

avdragsrätt givetvis föreligger för de avgifter som inbetalas till försäkringsföretagen.

Har bindande utfästelse om pension haft den innebörden, att den utfästa

pensionen må reduceras med belopp, som den anställde erhåller genom lagen

om allmän tilläggspensionering, torde utfästelsen sedan sistnämnda lag

antagits få anses gälla det lägre pensionsbelopp som eventuellt skall utgå

vid sidan av förmånerna enligt obligatoriet.

En tolkning av gällande bestämmelser leder sålunda, konstateras i promemorian,

till att rätten till avdragsgilla avsättningar till pensionsstiftelser

minskas som en följd av att den allmänna tilläggspensioneringen aktualiserat

förbehåll i pensionsutfästelserna av förut angiven art.

Då det som nämnts anses skäligt att företagen vid 1960 års taxering får

rätt att göra avdragsgilla avsättningar i samma omfattning som tidigare,

bör enligt promemorian lagstiftningen om tilläggspensionering i princip

få inverka på rätten till sådana avsättningar först fr. o. m. 1961 års taxering.

Den härför erforderliga lagstiftningen synes emellertid, konstateras det

vidare, inte kunna ges den enkla utformningen, att vid bedömande av rätten

till avdragsgilla avsättningar hänsyn vid 1960 års taxering inte skall tas till

lagstiftningen om allmän tilläggspensionering. Man skulle därmed öppna

möjligheter till missbruk. Det sagda åskådliggöres med följande exempel.

En företagare lämnar under 1959 sina arbetare bindande utfästelser om

pension med exakt de belopp dessa kommer att erhålla genom tilläggspensioneringen

med förbehåll att pensionerna skall reduceras med sistnämnda

belopp. Trots att företagaren genom dessa utfästelser icke förbundit sig att

själv utbetala några pensioner skulle han ha rätt att avsätta till pensionsstiftelse.

Regler av sådan innebörd kan enligt promemorian inte godtagas. I

promemorian anföres vidare.

I enlighet med det tidigare anförda bör däremot avsättningar, som en

företagare kunnat göra vid 1959 års taxering men då icke gjort, i stället få

göras vid 1960 års ''taxering. Vissa företag har nämligen med vetskap om att

en allmän tilläggspensionering skulle minska möjligheterna att avsätta till

pensionsstiftelser utnyttjat avsättningsmöjligheterna fullt ut vid 1959 års

taxering. De företag, som inte gjort detta, bör få samma möjligheter vid

1960 års taxering. Detta innebär, att man vid beräkning av avdragsgill stiftelseavsättning

vid 1960 års taxering dels räknar med hela pensionsbeloppet

för sådana anställda, som vid 1958 (beskattningsåret 1958) års slut erhållit

bindande utfästelse med förbehåll för tilläggspensioneringen, dels som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr iO år 1960

bindande utfästelse godtar en anmälan till försäkringsanstalt om pensionering

av anställd, om anmälan gjorts före utgången av 1958. Pensionsbeloppen

bor vid denna beräkning i princip vara desamma som vid 1958 års utgång,

men det synes rimligt att man godtar den förhöjning, som kan vara

föranledd av att den anställde under 1959 fått högre lön. Det ligger i sakens

natur, att även med oförändrade pensionsbelopp det »tak» för stiftelseavsättning,

som beräknas vid 1960 års taxering, regelmässigt måste bli något

högre än det, som beräknades vid 1959 års taxering, eftersom även de på år

1959 belöpande premierna ingår i »taket» vid 1960 års taxering.

Beträffande de nya pensionsutfästelser med förbehåll för tilläggspensioneringen,

som tillkommit under år 1959, bör man däremot endast få räkna

med nettoutfästelsen. För de anställda, som under år 1959 anmälts till försakringsanstalt

för pensionering, bör vidare gälla, att för rätt till stiftelseavsättning

därjämte kräves en bindande utfästelse. Av praktiska skäl bör

man här inte göra någon skillnad för de utfästelser, som tillkommit före

eller efter den dag lagen om försäkring för allmän tilläggspensionering antogs

av riksdagen.

De salunda föreslagna reglerna skulle, framhålles i promemorian, i princip

innebära att — såvitt angår storleken av utfästa pensioner — det »tak»

för skattefria avsättningar till pensionsstiftelser, som gäller vid 1960 års

taxering, skall motsvara det »tak» som beräknats vid 1959 års taxering ökat

med »taket» för de bindande utfästelser om pension som under år 1959 lämnats

till anställda, som tidigare icke tillförsäkrats pension. Det sistnämnda

taket beräknas i förekommande fall med hänsyn till nettoutfästelsen.

Har företaget under år 1959 icke lämnat bindande utfästelser om pension

till nya anställda men däremot ökat pensionsbeloppen för de anställda, som

redan före 1959 erhållit utfästelser, med mer än som betingats av löneförhöjningar

under 1959, har företaget enligt promemorian att välja mellan

det »tak» för stiftelseavsättning, som beräknats vid 1959 års taxering _i

förekommande fall justerat uppåt med hänsyn till 1959 års »premier» och

till löneförhöjningar -— och det »tak», som kan beräknas på grundval av

vid taxeringen ar 1960 föreliggande bindande utfästelser, därvid i förekommande

fall takberäkningen sker på grundval av nettoutfästelserna.

En följd av de regler som salunda förordats blir, framhålles i promemorian,

att företag, som under år 1959 ökar beloppen för tidigare utfästelser

med förbehåll för tilläggspensioneringen, inte vid 1960 års taxering får beräkna

»taket» för pensionsstiftelseavsättningen på grundval av de förhöjda

pensionsbeloppen. Annars skulle, konstateras i promemorian, ett företag,

som före år 1959 lämnat sina arbetare utfästelser om pensioner med belopp

understigande vad de erhåller enligt tilläggspensioneringen och med

förbehåll att få reducera pensionsbeloppen, kunna öka utfästelserna att avse

samma belopp, som enligt tilläggspensioneringen, men med bibehållen

rätt att reducera pensionerna och pa sa sätt kunna göra ökade stiftelseavsättningar,

trots att något nytt åtagande i realiteten inte gjorts. I promemorian

anföres därefter.

Om beloppen för pensionsutfästelser med förbehåll för allmän tilläggspensionering

sålunda ökats under år 1959, kan det emellertid beträffande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1960

vissa anställda bli förmånligare för företaget att beräkna tillåten stiftelseavsättning

vid 1960 års taxering på grundval av de nya »netto»-utfästelserna

(d. v. s. exklusive tilläggspensioneringen) än på grundval av »bruttos-utfästelserna

(d. v. s. inklusive tilläggspensioneringen) vid utgången av år

1958. För dessa anställda bör företaget ha rätt att räkna »taket» på grundval

av de nya nettoutfästelserna. Om exempelvis ett företag vid 1958 års slut

lämnat sina arbetare utfästelser om pension med 1 000 kronor per år men

med förbehåll för tilläggspensioneringen och företaget under år 1959 ökat

utfästelserna att avse 2 000 kronor per år med bibehållen rätt att reducera

pensionen med vad den anställde erhåller från tilläggspensioneringen, blir

det förmånligare för företaget att räkna »taket» för stiftelseavsättningen på

grundval av nettoutfästelsen för de arbetare, som erhåller mindre än 1 000

kronor per år från tilläggspensioneringen, d. v. s. för de äldre arbetarna.

För de arbetare däremot, som erhåller mer än 1 000 kronor från tilläggspensioneringen,

bör företaget ha rätt att beräkna »taket» på grundval av

bruttoutfästelsen vid utgången av år 1958 d. v. s. 1 000 kronor.

Vid promemorian fanns fogat ett i enlighet med det anförda upprättat

förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid

1960 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse. Förslaget torde såsom

Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag.

IV. Remissyttrandena

Samtliga hörda myndigheter och organisationer har i princip tillstyrkt en

lagstiftning i enlighet med det i promemorian framlagda förslaget. Några

remissinstanser har dock framställt önskemål om ytterligare utvidgning av

rätten att avsätta till pensionsstiftelse vid 1960 års taxering. Två remissinstanser

åter har uttalat farhågor för att de föreslagna bestämmelserna kan

få till följd att företagen medvetet gör större avsättningar än som kommer

att svara mot verkliga pensionsförpliktelser. Från remissyttrandena må följande

här återgivas.

överståthållaråmbetet säger sig dela den i promemorian uttalade uppfattningen,

att anledning föreligger att utfärda särbestämmelser i fråga om rätt

att avsätta till pensionsstiftelser vid 1960 års taxering. Ämbetet ställer sig

emellertid tveksamt till utformningen av förslaget, enär det kan befaras att

företagen medvetet kommer att göra överavsättningar till pensionsstiftelser

för att därigenom täcka framtida kostnader för den allmänna tilläggspensioneringen.

Enligt ämbetet har det hänt att företag vid 1959 års taxering

gjort mycket betydande avsättningar genom att upplösa varulagerreserver.

Bestämmelserna i fråga om pensionsstiftelseavsättningar vid 1960 års taxering

synes därför enligt ämbetet måhända kunna utformas enligt följande.

Ifrågakomna skattskyldiga böra medgivas, i enlighet med de i promemorian

förordade grunderna, övergångsvis rätt till ett »villkorligt» avdrag för

avsättningar till ett i räkenskaperna särskilt redovisat konto för eventuell

pensionsskuld. Samtidigt bör föreskrivas skyldighet att till beskattning återföra

hela eller del av dessa avsatta belopp i den mån desamma vid 1961 års

taxering icke visas vara erforderliga för tryggande av den verkliga pen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr iO år 1960

sionsskulden. Till den del avsättningarna däremot visas vara erforderliga

för nämnda ändamål bör skyldighet föreskrivas om omedelbar överföring

av häremot svarande medel till pensionsstiftelsen. Det enligt gällande

regler uppställda kravet på överlämnande till stiftelsen av kontanta medel,

aktier, obligationer etc. till ett värde motsvarande den gjorda avsättningen

eller, för vissa skattskyldiga — aktiebolag m. fl. — av skuldebrev, tillgodoses

därigenom, att stiftelsen i samband med ifrågavarande avsättning, för

att avdragsrätt bör föreligga, enligt ett avtal mellan företaget och stiftelsen

erhåller en villkorlig fordran till motsvarande belopp. Huruvida och i vilken

omfattning denna fordran eller däremot svarande kontanta medel, aktier

etc. skola definitivt tillkomma stiftelsen, blir då beroende av huru berörda

eventuella pensionsskuldkonto hos den skattskyldige skall upplösas enligt

ovan. Om det befinnes önskvärt böra bestämmelserna utformas på sätt gällde

beträffande de tillfälliga förordningarna om särskilda investeringsfonder.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att — om icke ett

allmänt undantagande från obligatoriet sker beträffande de arbetstagargrupper,

som hittills erhållit utfästelse om pension — pensionsstiftelserna

synes komma att få karaktären av skattefria vinstreservationer. Det torde

enligt länsstyrelsen kunna antagas, att möjligheterna till dylika reservationer

kommer att tillvaratagas vid 1960 års taxering. Länsstyrelsen fortsätter.

Det förhållandet, att åtskilliga företag redan vid 1959 års taxering uppnått

taket för sina pensionsavsättningar och sålunda intaga en gynnad ställning

i förhållande till de företag, som icke kunnat göra så stora avsättningar,

torde ha legat till grund för den skälighetsståndpunkt som intagits i promemorian.

Med den mångfald olika former av pensionsåtaganden och stadgetyper

som förekommer, torde det vara uteslutet att föreskriva någon generell

begränsning av rätten till avdrag för pensionsavsättningar med anspråk

på rättvisa och likformighet. En begränsning av avsättningsmöjligheterna,

exempelvis genom en procentuell beskärning av det försäkringsmässiga taket,

skulle icke få någon inverkan på de företag, som redan uppnått detta

tak. Begränsningen kommer vidare att drabba huvudsakligen de mindre

bärkraftiga företagen. Trots vissa betänkligheter har länsstyrelsen funnit

övervägande skäl tala för den i promemorian föreslagna anordningen. Den

begränsning av rätten till avsättningar för under år 1959 tillkomna pensionsutfästelser,

som i promemorian föreslagits, finner länsstyrelsen fullt

motiverad. Gentemot förslaget till utformning av förordningen med särskilda

bestämmelser om rätt till avdrag vid 1960 års taxering för avsättning

till pensionsstiftelse har länsstyrelsen ingen erinran att göra.

Enligt kammarrätten torde som ett allmänt omdöme kunna uttalas, att

de belopp, som erfordras för att jämte framtida avgifter säkerställa pensionerna

hos de företag, som vid sina utfästelser om pension gjort förbehåll

om nedsättning av dessa med hänsyn till den allmänna tilläggspensioneringen,

vid utgången av år 1959 regelmässigt kommer att väsentligt understiga

motsvarande belopp vid utgången av år 1958, då förbehållet ännu inte

aktualiserats. Då emellertid enligt kammarrätten de i promemorian anförda

skälen talar för att avdrag för avsättning till pensionsstiftelse vid 1960 års

taxering bör medgivas i samma utsträckning som tidigare, finner kammarrätten

särbestämmelser erforderliga. Dylika särbestämmelser erfordras även

för att företagare, som anmält sina anställda för pensionsförsäkring hos för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kunijl. Maj:ts proposition nr iO år 1060

säkringsföretag, skall säkerställas i sin rätt att vid 1960 års taxering göra

samma avsättning till pensionsstiftelse som tidigare. Kammarrätten anför

därefter.

Vidkommande härefter den föreslagna lagstiftningens utformning kan

ifrågasättas huruvida icke det med densamma avsedda syftet enklast skulle

kunna nås genom en bestämmelse av innehåll att rätten till avdrag för avsättning

till pensionsstiftelse vid 1960 års taxering skulle bedömas utan hänsyn

till de förändringar, som på grund av tilläggspensioneringslagens antagande

inträffat i fråga om de skattskyldigas förpliktelser att utgiva pensioner.

En sådan bestämmelse kunde vara motiverad av möjligheten att konkreta

fall kunna komma att föreligga, där sakliga skäl tala för obeskuren avdragsrätt

utan att fallet har kunnat förutses och således ej blivit i författningen

särskilt reglerat. Det kan, med andra ord, icke anses alldeles uteslutet att

viss skattskyldig skulle bliva beskattad hårdare än som vid jämförelse med

de reglerade fallen bör ske. Mot denna betänklighet står det i promemorian

anförda skälet att en bestämmelse av ifrågavarande innebörd öppnar möjlighet

för missbruk från de skattskyldigas sida. I en konflikt av denna art

måste visserligen principiellt gälla, att staten bör vidkännas minskning av

sitt skatteanspråk hellre än att skattskyldiga bliva för högt taxerade, eller

att sålunda, om möjlighet för uttömmande författningsreglering ej står till

buds, den utväg bör väljas, som låter det allmänna bära riskerna för eventuellt

uppkommande inadvertenser. Emellertid synes i förevarande fall risken

för missbruk från de skattskyldigas sida vid antagande av nu ifrågasatta

bestämmelse vara avsevärt större än risken för att, därest det remitterade

författningsförslaget antages, någon skattskyldig blir för hårt beskattad,

helst som viss möjlighet till analogisk lagtillämpning torde förefinnas.

Vid sådant förhållande finner sig kammarrätten icke böra förorda den nu

till diskussion upptagna bestämmelsen utan fastmera en reglering enligt

promemorians förslag.

Mot den föreslagna författningstexten har kammarrätten icke funnit någon

anledning till erinran.

Riksskattenämnden finner rättviseskäl tala för att vid 1960 års taxering

medgives i huvudsak oförändrad rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse.

Nämnden fortsätter.

Detta innebär, att jämväl vid 1960 års taxering böra tillämpas de principer,

som kommit till uttryck i riksskattenämndens anvisningar av den 8 december

1955 och den 11 oktober 1956 rörande förbehåll om rätt att i vissa

fall nedsätta pension och om verkan av anmälan från arbetsgivare till Svenska

Personal-Pensionskassan (SPP) eller annat försäkringsföretag om pensionsförsäkring

av anställda. I det förändrade läge, som uppkommit i och

med tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen, bör frågan emellertid

— såvitt gäller 1960 års taxering — regleras lagstiftningsvägen.

Det i promemorian framlagda förslaget har givits en i viss mån schablonmässig

utformning och täcker icke vissa specialfall. Då förslaget emellertid

torde i huvudsak tillgodose näringslivets behov, anser riksskattenämnden

likväl icke att anledning till erinran mot förslaget föreligger av sådan anledning.

Därest förslaget genomföres, avser riksskattenämnden att med verkan från

och med 1960 års taxering upphäva nämndens ovan angivna anvisningar,

intagna i nämndens meddelanden år 1956 nr 1 p. 3 och år 1957 nr 1 p. 7. I

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1960

samband därmed torde riksskattenämnden lämpligen böra framhålla, att pensionsutfästelse

med förbehåll, som lämnats under år 1959, får medräknas

endast med avseende å nettoutfästelsen.

Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges

grossistförbund har liksom flertalet övriga enskilda organisationer tillstyrkt

promemorieförslaget i oförändrat skick.

Sveriges köpmannaförbund förklarar sig ha förståelse för att schablonregler

inte kan täcka alla fall eller skapa rättvisa åt alla men finner det likväl

tveksamt, om man verkligen för beskattningsåret 1959 skall behöva göra de

föreslagna inskränkningarna med allenast nettoutfästelser, i den mån nya

pensionsutfästelser med förbehåll för tilläggspensioneringen tillkommit under

år 1959. Många företag har haft bokslut och gjort utfästelser och avsättningar

och skulle komma i försämrat läge i förhållande till företag, som

haft bokslut senast den 28 februari 1959. Förbundet ifrågasätter därför, om

inte gränsen bör dragas vid den dag, då beslutet om allmän tilläggspensionering

fattades. Förbundet fortsätter.

Likaså ställer sig förbundet tveksamt till förslaget, att man nu skall kräva

bindande utfästelse till de anställda, som under 1959 anmälts till försäkringsanstalt

för pensionering. Har en arbetsgivare under 1959 anställt en person,

som förut haft en SPP-försäkring, och anmält denne till SPP enligt företagets

anslutningsplan, så innebär ju detta ingen ny förpliktelse, då den nyanställde

ersätter en annan person, som varit ansluten enligt planen men

avgått.

Kooperativa förbundet berör i sitt yttrande liknande frågor och anför.

_ Styrelsen förstår de betänkligheter för befarat missbruk, som i promemorian

anföres för det fall att samma möjligheter till avdrag skulle stadgas för

avsättningar gällande utfästelser tillkomna under 1959 som för äldre utfästelser.

I vissa sammanhang torde dock grund saknas för sådana farhågor.

Detta anser styrelsen vara fallet t. ex. inom det pensioneringssystem, som

tillämpas för de konsumentkooperativa företagen genom Kooperationens

Pensionsanstalter. I den mån nya utfästelser tillkommit under 1959 är detta

uteslutande ett led i det sedan flera år tillbaka gällande reglementet. Med

den föreslagna lagtexten kan befaras, att t. ex. i det fallet en förflyttning sker

av anställd från ett företag till ett annat inom den kooperativa rörelsen,

avsättningsunderlaget skall minskas i det företag, varifrån den anställde

kommer, utan att motsvarande ökning av 1958 års avsättningsunderlag i det

företag till vilket den anställde kommer, får ske. För dessa och liknande fall

skulle det — icke minst av praktiska skäl — vara önskvärt att det för 1959

automatiskt registrerade beståndet av utfästelser utan omarbetning finge

läggas till grund för beräkning av investeringsskattetaket vid 1960 års taxering.

Styrelsen får därför hemställa, att sådan ändring av den föreslagna

lagtexten vidtages att här anförda synpunkter i görligaste mån beaktas.

Tjänstemännens centralorganisation är för sin del införstådd med alt en

regel för undvikande av missbruk måste finnas. Dennas utformning har

emellertid enligt organisationen blivit sådan att härigenom kommer att undantagas

vissa fall, där något missbruk icke kan anses föreligga. Organisationen

fortsätter.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1960

Såväl vid pensionsanordningar av stiftelsekaraktär, som i försäkringsföretag

tillämpas reglementen, pensionsplaner eller dylikt, som innebär att de

anställda automatiskt kommer att omfattas av pensionsutfästelse vid uppnående

av viss ålder eller vid nyanställning. I bl. a. sådana fall skulle avdragsgill

avsättning ej få ske, resp. skulle utfästelsen ej betraktas som bindande

för anställda som inträtt i pensionssystemet efter 1958 års utgång.

TCO anser, att begränsningsregeln bör ha en sådan utformning, att sådana

och liknande fall ej undantages — begränsningsregeln bör endast avse fall där

det är fråga om missbruk.

Även Handelns arbetsgivareorganisation finner, att de bestämmelser, som

syftar till att förhindra missbruk, erhållit en alltför snäv utformning och

anför.

Organisationen delar uppfattningen, att möjligheter icke böra öppnas till

missbruk av bestämmelserna. Dessa synas emellertid genom ovannämnda

generella begränsning ha erhållit en alltför snäv utformning. Åtskilliga fall

förekomma, där företag under 1959 genom uppfyllande av föreskrifter exempelvis

i tidigare gällande pensionsreglemente eller i förut fastställd plan för

försäkringsmässigt ordnad pensionering automatiskt lämnat bindande pensionsutfästelser

till ytterligare anställda utöver dem, som redan vid utgången

av 1958 erhållit dylik utfästelse. I dessa fall kan man icke tala om missbruk,

därest vid fastställande av »taket» för stiftelseavsättning hela pensionsbeloppet

medräknas även för de anställda, vilka under 1959 erhållit

bindande pensionsutfästelse. Organisationen, får därför hemställa, att detta

förhållande måtte beaktas vid utformningen av förslaget till förordning.

Beträffande övriga under 1959 nytillkomna pensionsutfästelser med förbehåll

för den allmänna tilläggspensioneringen synes det — såsom i promemorian

angives — rimligt att räkna med nettoutfästelsen vid fastställande

av »taket». Anvisning härom saknas emellertid i författningstexten.

Denna torde därför behöva kompletteras i detta hänseende liksom med avseende

å det i promemorian föreslagna fakultativa tillvägagångssättet vid

takberäkning i det fall ett företag under 1959 ökat pensionsbeloppen i högre

grad än som betingas av de under detta år genomförda löneförhöjningarna.

Där pensionsbeloppen på nu nämnt sätt ökats under 1959, bör uppmärksammas

det belopp, till vilket pensionerna höjts. Har sålunda ett företag

under 1959 höjt det tidigare fastställda pensionsbeloppet högst till den nivå,

som inom motsvarande företag eller inom näringslivet i övrigt dessförinnan

var att betrakta som den gängse, bör avdrag tillåtas för däremot svarande

stiftelseavsättning med tillämpning av hittillsvarande schablonberäkning av

»taket».

I yttrandet framhålles vidare, att företag med brutet räkenskapsår, som

i sitt bokslut gjort stiftelseavsättningar enligt hittills gällande regler, bör

få göra stiftelseavsättning i samma omfattning som tidigare utan de nu föreslagna

begränsningarna. Vidare finner organisationen det angeläget att anvisningar

lämnas om hur den nedsättning av utfäst pension, som föranledes

av lagen om försäkring för allmän tilläggspension, skall beräknas.

I några remissyttranden framhålles att det jämväl beträffande 1961 och

1962 års taxeringar kan bli aktuellt att utfärda särskilda bestämmelser i

förevarande hänseende. Sådana uttalanden göres av bl. a. länsstyrelsen i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 ur 1960

Värmlands län och Tjänstemännens centralorganisation. Sveriges redareförening

framhåller, att utredning angående möjligheterna att vid 1961 och

1962 års taxeringar avsätta till pensionsstiftelser bör göras i god tid och bör

lämpligen utföras av pensionsstiftelseutredningen.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att många företag inom det område

av näringslivet, som förbundet företräder, har sina räkenskapsår förlagda

till sådana tidpunkter att den allmänna självdeklarationen författningsenligt

skall avlämnas senast den 15 februari 1960. I många fall har

dessa företag inte kunnat definitivt fastställa sina bokslut på grund av osäkerheten

om storleken av den avsättning till pensionsstiftelse, som kan

komma att godtagas taxeringsmässigt. Dessa företag torde få svårigheter

att avlämna sina deklarationer inom föreskriven tid även om ett beslut om

tillfälliga bestämmelser i det aktuella avseendet kommer till stånd före den

15 februari. Enligt förbundets uppfattning är det önskvärt med ett uttalande

om att berörda svårigheter för dessa företag skall vara tillräckligt skäl för

uppskov med deklarationens ingivande efter ansökan hos vederbörande taxeringsintendent.

V. Departementschefen

Företagens rätt till avdragsgilla pensionsstiftelseavsättningar är enligt

kommunalskattelagens regler beroende av i vad mån bindande pensionsutfästelser

kan anses föreligga. Före antagandet av lagen om försäkring för

allmän tilläggspensionering (TPL) har man ansett bindande utfästelse föreligga,

även om företaget förbehållit sig rätt att reducera förmånerna i händelse

av en allmän tjänstepensionering; man har likaledes tillåtit avdrag i

fall då utfästelsen enbart tagit sig uttryck i att företaget tecknat pensionsförsäkring

för sina anställda i försäkringsinrättning. Såsom konstaterats i promemorian

och lämnats obestritt vid remissbehandlingen har förutsättningarna

för avdragsrätten ändrats genom tillkomsten av TPL. Från och med

1960 års taxering blir de gjorda förbehållen att beakta vid beräkningen av

pensionsutfästelsernas storlek, och enbart en i försäkringsanstalt tagen

pensionsförsäkring kan inte längre vid taxeringen godtagas såsom bindande

utfästelse om pension. Härigenom reduceras självfallet företagens möjligheter

till avdragsgilla avsättningar.

Som bekant pågår förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter om undantagande

av vissa arbetstagargrupper från den allmänna tjänstepensioneringen

och om andra med pensionsreformen sammanhängande spörsmål.

Mot bakgrund härav har jag ansett skäligt, att företagen vid 1960 års taxering

får möjlighet att göra avdragsgilla avsättningar i samma omfattning

som tidigare. Jag har därför låtit utarbeta den nu anmälda departementspromemorian,

som utan väsentligare erinringar har tillstyrkts vid remissbehandlingen.

En lagstiftning i ämnet enligt de i promemorian angivna riktlinjerna

bör enligt min mening komma till stånd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1960

Det ligger i sakens natur, att en sådan lagstiftning måste bli i viss mån

schablonmässig. Den bör, såsom framgår av promemorian, i stort sett innebära,

att man vid 1960 års taxering kan bortse från TPL, när det gäller att

bedöma företagens rätt till avdrag för pensionsstiftelseavsättningar. Det bör

dock samtidigt tillses, att man icke skapar möjligheter till uppenbara missbruk.

En given konsekvens av en lagstiftning med sådan målsättning blir, att

man icke i allo kan ta hänsyn till de skiftningar som förekommer i fråga om

töretagens anordningar för de anställdas pensionering. Reglerna kan, såsom

påpekats, leda till att vissa företag får göra större avsättningar än som svarar

mot faktiska pensionsförpliktelser. De nödvändiga spärrarna mot missbruk

kan åter i enskilda fall te sig restriktiva. Vad särskilt angår de invändningar

som enstaka remissinstanser gjort i sistnämnda hänseende vill

jag framhålla, att det torde vara ogörligt att i en författningstext ta hänsyn

till alla de olika fall som härvidlag skulle kunna framdragas. För att tillgodose

alla i och för sig rimliga önskemål skulle det bli nödvändigt att ge

taxeringsmyndigheterna rätt att verkställa en skälighetsprövning i individuella

fall, en utväg som jag självfallet inte kan tillstyrka. Det kan också förtjäna

påpekas, att de undantag, som förordats av nu nämnda remissinstanser,

i regel torde ha relativt liten ekonomisk betydelse för företagen. Vad

som nu är aktuellt är endast att i fråga om 1960 års taxering medge en vidsträcktare

rätt till avdragsgilla avsättningar än kommunalskattelagen tilllåter.

De möjligheter som nämnda lag inrymmer står självfallet alltid företagen

till buds, och det tak som är tillåtet enligt kommunalskattelagen ligger

i praktiken betydligt över vad som motsvarar en faktisk premiereserv.

Jag har därför i likhet med det stora flertalet remissinstanser kommit

till den uppfattningen att det i promemorian framlagda förslaget är väl avvägt,

och jag tillstyrker att bestämmelserna i ämnet, frånsett några smärre

jämkningar, utformas i enlighet med detsamma.

I några remissyttranden har ifrågasatts, att motsvarande bestämmelser

skulle utfärdas med avseende å 1961 års taxering. Jag vill i anslutning härtill

understryka, att den av mig nu föreslagna lagstiftningen är att se som

en engångsåtgärd, företagen i anledning av det rådande förhandlingsläget.

Från och med 1961 års taxering blir kommunalskattelagens regler i ämnet

att tillämpa, varvid hänsyn får tas till TPL i enlighet med vad tidigare angivits.

Jag övergår härefter till att behandla några smärre frågor av teknisk

natur.

Den tidpunkt, före vilken en utfästelse skall ha lämnats för att utfästelsen

skall kunna tagas i beaktande enligt de nu förordade reglerna, bör i enlighet

med förslaget sättas till utgången av närmast föregående beskattningsår,

d. v. s. i regel det beskattningsår för vilket taxering skett år 1959. Detta

är naturligt med hänsyn till att de föreslagna bestämmelserna avser att bibehålla

företagen vid de möjligheter till stiftelseavsättning, som förelåg vid

nämnda taxering. Om en företagare på grund av omläggning av räkenskaps
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1960

år icke taxerats år 1959, bör emellertid den avgörande tidpunkten vara utgången

av närmast föregående beskattningsår.

Med anledning av vad Handelns arbetsgivareorganisation anfört i sitt yttrande

må framhållas, att —- om ett företag under år 1959 ökat pensionsbeloppen

i högre grad än som betingats av under detta år genomförda löneförhöjningar

— företaget har att för de anställda, som erhållit dylika ökade

utfästelser, räkna stiftelseavsättningen antingen på grundval av kommunalskattelagens

regler, d. v. s. med hänsyn till bindande utfästelser och till pensionsbelopp

i förekommande fall reducerade med allmän tjänstepension

eller på grundval av de nu föreslagna reglerna, därvid pensionsbeloppen

emellertid inte får beräknas till högre belopp än som betingas av löneförhöjningar

under år 1959.

I några yttranden har hemställts om anvisningar hur man skall beräkna

den nedsättning av utfäst pension, som föranledes av förbehåll om allmän

pension enligt TPL. Det torde få ankomma på riksskattenämnden att vid

behov meddela sådana anvisningar. Jag vill här endast anmärka, att man

hör kunna godtaga att den allmänna pensionen beräknas som om den anställde

under följande år fram till pensionsåldern har samma lön som under

år 1959.

Med hänsyn till vad lantbruksförbundet anfört angående möjligheterna

för de skattskyldiga att erhålla uppskov med avgivande av deklaration får

jag framhålla att — om den skattskyldige avser att beräkna avdrag för avsättning

till pensionsstiftelse på grundval av nu föreslagna regler — detta

förhållande enligt min mening bör vara godtagbart skäl för anstånd med

avgivandet av deklaration som eljest skulle ha lämnats den 15 februari 1960.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå 1960 års riksdag att antaga inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning med särskilda bestämmelser

om rätt till avdrag vid 1960 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Norén

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1960

19

Bihang

Till promemorian fogat förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1960 års

taxering för avsättning till pensionsstiftelse

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av avdrag för avsättning till pensionsstiftelse enligt bestämmelserna

i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

under beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes år 1960,

skall, i den mån därigenom större avdrag för avsättning kan erhållas, gälla

vad nedan i 2 och 3 §§ sägs.

2 §•

Har skattskyldig intill utgången av det beskattningsår, för vilket taxering

i första instans ägt rum år 1959, lämnat anställd bindande utfästelse

om pension med förbehåll av innebörd att pensionen må nedsättas i anledning

av att den anställde äger åtnjuta förmån enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, må beträffande dylik utfästelse beräkning av avdragsgill

avsättning ske som om utfästelsen icke varit förenad med förbehåll

som nyss sagts. Den utfästa pensionen må dock vid sådan beräkning

icke upptagas till större belopp än vid utgången av nämnda beskattningsår

med tillägg motsvarande erhållen löneförhöjning.

3 §•

Har skattskyldig intill utgången av det i 2 § omförmälda beskattningsåret

anmält anställd för försäkring hos försäkringsföretag men icke lämnat annan

utfästelse om pension, må den skattskyldige vid beräkning av avdragsgill

avsättning beträffande sådan anställd likväl anses ha lämnat bindande

utfästelse om pension. Den utfästa pensionen må dock vid sådan beräkning

icke upptagas till större belopp än vid utgången av nämnda beskattningsår

med tillägg motsvarande erhållen löneförhöjning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

600231 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:102 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts t proposition med förslag till förordning med särskilda be stämmelser om rätt till avdrag vid 1960 års taxe a1 i texten
  2. BevU 1960:34 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1960 års taxering för avsättn s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. JT 2011/12 s. 140 s. 143 · s. 145 i texten · dokumentnivå