Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars 1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal

1960-02-05 · 11 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:41, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars 1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4/ år 1960

1

Nr 41

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars 1956

(nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal;

given Stockholms slott den 5 februari 1960.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den

23 mars 1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den i 1956 års lag om tillfällig ökning av regeringsrådens

antal angivna tidpunkten, då antalet regeringsråd — f. n.

sexton — skall börja nedbringas, ändras från den 30 september 1960 till

den 30 september 1962.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. AV 41

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars 1956 (nr 73) om

tillfällig ökning av regeringsrådens antal

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 23 mars 1956 om tillfällig ökning

av regeringsrådens antal skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

1

Kungl. Maj :ts regeringsrätt skall

till och med den 30 september 1960

eller, om särskilda förhållanden föranleda

därtill, den tidigare dag som

Kungl. Maj.t bestämmer utgöras av

sex,ton regeringsråd. Därefter skall

antalet regeringsråd, i den mån så till

följd av inträffade ledigheter kan ske,

nedbringas till sju. En av regeringsrättens

lagfarna ledamöter skall, enligt

vad därom är särskilt stadgat,

tjänstgöra i lagrådet.

(Föreslagen lydelse)

§•

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall

till och med den 30 september 1962

utgöras av sexton regeringsråd. Därefter

skall antalet regeringsråd, i den

mån så till följd av inträffade ledigheter

kan ske, nedbringas till sju. En

av regeringsrättens lagfarna ledamöter

skall, enligt vad därom är särskilt

stadgat, tjänstgöra i lagrådet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4/ år 1960

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 januari 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändring i lagen

om tillfällig ökning av regeringsrådens antal. Föredraganden anför följande.

Regeringsrättens organisation m. m.

Konungens rätt att pröva och avgöra besvär i administrativa mål skall

enligt 18 § regeringsformen i den omfattning, som bestämmes i särskild

lag, uppdragas minst sju av Konungen utnämnda personer, som förvaltat

civil beställning samt däruti ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De

kallas regeringsråd och utgör Konungens regeringsrätt. Minst två tredjedelar

av hela antalet regeringsråd skall vara lagfarna. En av regeringsrättens

lagfarna ledamöter skall enligt 21 § regeringsformen tjänstgöra i lagrådet.

I 22 § regeringsformen stadgas, att i regeringsrätten mål kan prövas och

avgöras av fem ledamöter, så ock av fyra, om tre av dem är ense om slutet.

Om regeringsrättens organisation och verksamhet stadgas vidare i 1 §

lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt, att regeringsrätten

skall utgöras av sju regeringsråd, av vilka en tjänstgör i lagrådet, att regeringsrättens

arbete skall fortgå minst fyrtio veckor om året samt att de i

regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna äger sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

Antalet regeringsråd är f. n. provisoriskt bestämt till sexton, ökad tillströmning

av mål till regeringsrätten med därav orsakad växande balans

har nämligen nödvändiggjort en förstärkning av domstolen. Detta har även

varit fallet under en tidigare period. Sålunda ökades genom lag den 14 juni

1928 regeringsrådens antal till elva för en tid av tre år. Härigenom och genom

att vissa grupper av mål avskars från fullföljdsrätt (se härom prop.

32/1946 s. 4 f.) bragtes balansen av oavgjorda mål åter ned till normal storlek.

Under 1940-talet började balansen av oavgjorda mål åter att växa. År

1946 bestämdes för den skull, att regeringsrätten från och med den 1 oktober

samma år skulle bestå av tio regeringsråd. Provisoriet, som var avsett

lf Bihantj till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 41

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1960

att gälla för tre år, förlängdes år 1949 med ytterligare tre år. Då balansen av

oavgjorda mål trots detta fortsatte att växa, genomfördes genom lag den 30

maj 1952 om tillfällig ökning av regeringsrådens antal en ytterligare förstärkning

av regeringsrätten. Enligt lagen skulle regeringsrätten bestå av

tretton regeringsråd, av vilka en skulle tjänstgöra i lagrådet. Genom lag den

3 juni 1955 bestämdes att utökningen skulle bestå till och med den 30 september

1958 eller den tidigare dag, som Kungl. Maj:t bestämde. För att möjliggöra

att den uppkomna stora balansen av oavgjorda taxeringsmål i regeringsrätten

skulle kunna avarbetas bestämdes genom lag den 23 mars

1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal -—- vilken

ersatte 1952 års lag — att regeringsrätten t. o. m. den 30 september 1960

eller, om särskilda förhållanden föranleder därtill, den tidigare dag Kungl.

Maj:t bestämmer skall utgöras av sexton regeringsråd. Därefter skall antalet

regeringsråd, i den mån så till följd av inträffade ledigheter kan ske, nedbringas

till sju. I den mån så med hänsyn till regeringsrådens antal lämpligen

kan ske, skall regeringsrätten arbeta på avdelningar.

Alltsedan oktober månad 1956 arbetar regeringsrätten på tre avdelningar.

Den på de tre avdelningarna fördelade föredragningstiden uppgår f. n. till

sammanlagt 40 timmar per normal arbetsvecka.

Den stora balansen av oavgjorda mål i regeringsrätten har även givit anledning

till att man vid 1958 års riksdag beslöt (se prop. nr 32; BevU nr

17; rskr nr 107), att fullföljd av talan i skattemål från kammarrätten till regeringsrätten

skulle begränsas i viss anslutning till vad som nu gäller vid

fullföljd av talan till högsta domstolen. Fullföljdsbegränsningen ernås, enligt

vad i 98 § taxeringsförordningen numera stadgas, genom en beloppsspärr,

summa revisibilis, differentierad med hänsyn till målets ekonomiska

betydelse för den skattskyldige. Fullföljdsspärren tar sikte på sådana mål,

där kammarrättens utslag, såvitt det gått klaganden emot, avser enbart

fråga om höjning eller sänkning av inkomst- eller förmögenhetstaxering.

Besvärstalan i inkomsttaxeringsmål får icke, utan att regeringsrätten meddelat

parten tillstånd därtill, upptagas till prövning, om vad parten tappat

i fråga om taxerad inkomst icke uppgår antingen till minst 500 kronor och

tillika minst en tiondedel av den taxerade inkomsten eller också till minst

5 000 kronor. I mål om förmögenhetstaxering skall vad parten tappat uppgå

till minst 50 000 kronor. Prövningstillstånd för mål som ligger under beloppsgränsen

skall kunna meddelas om det för enhetlig lagtolkning eller

rättstillämpning är av synnerlig vikt, att talan prövas av regeringsrätten

(prejudikatdispens), eller parten visar, att talans prövning eljest skulle ha

synnerlig betydelse utöver det ifrågavarande målet (intressedispens).

Utvecklingen av regeringsrättens arbetsbörda

I fråga om förhållandena för tiden från och med år 1940 må lämnas följande

uppgifter rörande antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1960

5

I antalet avgjorda mål inbegripes

lämnade eller eljest avförda mål.

återkallade,

till annan

myndighet över-

Under året

Vid årets utgång

inkomna

avgjorda

balanserade

1940 ......................

... 1888

2 081

792

1941 ......................

... 2 206

2 068

933

1942 ......................

... 2 283

2 207

1 009

1943 ......................

... 2 664

2 592

1 082

1944 ......................

... 3 009

2 473

1 618

1945 ......................

... 3 027

2 368

2 281

1946 ......................

... 3 333

2 466

3 150

1947 ......................

... 3 171

2 898

3 425

1948 ......................

... 2 937

2 703

3 657

1949 ......................

... 3 012

2 633

4 036

1950 ......................

... 3 221

2 668

4 589

1951 ......................

... 3 022

2 708

4 909

1952 ......................

... 3 380

2 643

5 646

1953 ......................

... 3 912

3 467

6 091

1954 ......................

... 3 658

3 744

6 005

1955 ......................

... 3 865

3 768

6 102

1956 ......................

... 4 382

3 862

6 622

1957 ......................

... 4 622

4 754

6 490

1958 ......................

... 4 909

5 000

6 400

1959 ......................

... 4 731

4 613

6 518

Den ojämförligt största gruppen av mål utgöres av dem, som ankommer

på finansdepartementets föredragning (i huvudsak taxeringsmål). Följande

uppgifter belyser utvecklingen i fråga om finansmålen under senare

år.

Under året

Vid årets utgång

inkomna

avgjorda

balanserade

1951 .............

............ 1813

1 496

4 504

1952 .............

............ 2 016

1 434

5 086

1953 .............

............ 2 454

1 959

5 581

1954 .............

............ 2 021

2 176

5 426

1955 .............

............ 2 108

2 123

5 411

1956 .............

............ 2 431

2 098

5 744

1957 .............

............ 2 324

2 618

5 450

1958 .............

............ 2 519

2 664

5 305

1959 .............

............ 2 017

2 001

5 321

En annan grupp av mål, som under senare år visat ökning, är den som

ankommer på kommunikationsdepartementets föredragning (byggnadsmål,

mål om indragning av körkort m. in.). Om dessa mål må följande uppgifter

lämnas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr M år 1960

Under året

inkomna avgjorda

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

392

493

630

689

856

963

1 285

1958 ......................... 1 434

1959 ......................... 1 796

377

405

615

646

807

880

1 226

1 295

1 635

Vid årets utgång

balanserade

117

205

220

263

312

395

454

593

754

För bedömande av den sannolika utvecklingen av regeringsrättens arbetsbörda

är det även av intresse att taga del av förhållandena inom kammarrätten.

Antalet inkomna, avgjorda och balanserade skattemål inom kammarrätten,

vilka ej avser fastighetstaxering, har under senare år varit följande.

Under året

Vid årets utgång

inkomna

avgjorda

balanserade

1951 ................

....... 8 116

9 306

9 463

1952 ................

....... 7 712

9 367

7 808

1953 ................

....... 8 996

8 972

7 832

1954 ................

....... 13 213

8 085

12 960

1955 ................

....... 10 836

9 922

13 874

1956 ................

....... 10 217

11 260

12 831

1957 ................

....... 8 802

11 122

10 511

1958 ................

....... 9 084

11 209

8 386

1/1—30/9 1959 .......

....... 5 788

6 552

7 619

Regeringsrättens yttrande

I skrivelse den 16 november 1959 hemställdes om yttrande av regeringsrättens

ledamöter huruvida behov förelåge att framflytta den i lagen den

23 mars 1956 om tillfällig ökning av regeringsrådens antal angivna tidpunkten

den 30 september 1960 eller att eljest vidtaga ändring i nämnda lag. Med

anledning av skrivelsen har regeringsrättens ledamöter i yttrande den 7

december 1959 bl. a. anfört följande.

I sitt yttrande den 20 oktober 1959 över en av f. d. justitierådet Ekberg

verkställd utredning angående kompetensfördelningen beträffande administrativa

besvärsmål mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten

(SOU 1959: 4) ha domstolens ledamöter utförligt behandlat frågan vilket

inflytande förslagets genomförande kunde komma att erhålla på regeringsrättens

arbetsbörda och även uttalat sig om domstolens arbetsläge i allmänhet.

I yttrandet erinrades om att det under den tid efter 1945, då regeringsrättens

ledamotsantal ökats från 7 till 16, ansetts vara ett önskemål att regeringsrådens

antal skulle nedbringas och att i gällande lag om tillfällig ökning

av regeringsrådens antal en sådan reduktion förutsetts. Vidare framhölls,

att de förhoppningar om arbetsbalansens upphörande, som lågo ba
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1960

kom åtgärderna att öka antalet regeringsråd och domstolsavdelningar, icke

gått i uppfyllelse. I yttrandet lämnades vidare detaljerade uppgifter om den

balans bestående huvudsakligen av finansmål, som regeringsrätten alltjamt

hade för närvarande mellan 6 000 och 7 000 mål. Yttrandet utmynnade visserligen

i en tillstyrkan att det remitterade förslaget med vissa andringar

måtte läggas till grund för lagstiftning, men härtill fogades en hemställan,

att de föreslagna ändringarna måtte genomföras först i och med att på andra

punkter en begränsning av regeringsrättens arbetsuppgifter konime till

stånd. Detta kunde ske genom att vissa kategorier av mål avskildes trän

domstolens område.

Under hänvisning till vad sålunda anförts framhåller regeringsrättens

ledamöter, att det ej är möjligt att omedelbart efter den 30 september 1960

skrida till en reduktion av domstolens ledamotsantal. Den vid 1958 års riksdag

beslutade begränsningen i rätten att till regeringsrätten fullfölja talan i

skattemål hinner ju först åtskilligt senare få reell betydelse för mållillströmningen.

Det synes därför vara av nöden att ytterligare skjuta på den

tidpunkt,'' då ståndpunkt tages till frågan om antalet regeringsråd för framtiden.

Härför talar även, att det ännu är ovisst, i vilken mån domstolen på

grund av det av justitierådet Ekberg framlagda förslaget eller eljest kan

komma att tillföras nya arbetsuppgifter liksom ock i vilken utsträckning

och i vilken takt i olika sammanhang framförda önskemål om avskiljande

av vissa målkategorier kommer att tillmötesgås.

En förskjutning av den nu i lagen angivna tidpunkten för minskning av

domstolens ledamotsantal till åtminstone den 30 september 1962 anser regeringsrättens

ledamöter välmotiverad. Det tillägges i yttrandet, att det kan

beräknas att tre ledamöter av domstolen kommer att avgå med pension under

tiden den 1 oktober 1960—30 september 1962.

Enligt vad i yttrandet vidare framhålles föreligger i övrigt ej anledning

att för närvarande vidtaga ändring i lagen.

Ur det yttrande regeringsrättens ledamöter den 20 oktober 1959 avgav

över det av justitierådet Ekberg framlagda förslaget angående kompetensfördelningen

beträffande administrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj:t i

statsrådet och regeringsrätten må följande anföras.

De förhoppningar om arbetsbalansens upphörande, som lågo bakom åtgärderna

att öka antalet regeringsråd och domstolsavdelningar, ha tyvärr

icke gått i uppfyllelse. Organisationens utvidgning har möjliggjort en större

avarbetning av inneliggande mål — år 1958 avdömdes 5 00Ö mål — men

då samtidigt de inkommande besvären ökat, har balansen trots den rådande

höga arbetstakten ej kunnat i tillräcklig mån nedbringas. Redan år 1953

hade balansen stigit till 6 000 mål och under detta tal har den sedermera —

tro Is den per 1 oktober 1956 genomförda ökningen från 13 till 16 regeringsråd

och från två till tre domstolsavdelningar — ej gått ned. För alt belysa

arbetslägets utveckling efter den sista utökningen av regeringsrättens organisation

må nämnas åtl, medan balansen vid slutet av den period, då regeringsrätten

arbetade endast på två avdelningar, alltså den 30 september

1956, utgjorde 6 997 mål, balansen vid samma datum de följande åren utgjorde

år 1957 6 771 mål, år 1958 6 537 mål och 1959 omkring 6 650 mål. Hur

den förstärkning, som ökningen från två till tre avdelningar innebar, blivit

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1960

neutraliserad av ett ökat antal inkommande mål belyses av alt antalet sådana

mål utgjorde år 1955 3 865 mål, år 1956 4 382 mål, år 1957 4 622 mål

och ar 19o8 4 909 mål. Under de tre första kvartalen 1959 ha inkommit omkring

3 600 mål.

Som bekant har regeringsrätten haft den praxis att andra mål än finansmål

i allmänhet haft företräde vid dispositionen av föredragningstiden.

Balansen har därigenom kommit att omfatta huvudsakligen finansmål, alltsa

till största delen taxeringsmål. De balanserade finansmålens antal utgjorde

vid utgången av åren 1955—1958 respektive 5 411, 5 744, 5 450 och

a 305 mål. Vid det gångna kvartalsskiftet voro de balanserade finansmålen

omkring o 350. Belysande för effekten av den eftersläpning, som förekommer,

ar att av de finansmål, som under första halvåret 1959 avgjordes i

regeringsrätten, omkring hälften hänförde sig till år 1953 eller tidigare års

taxeringar; ifrågavarande mål avdömdes alltså slutligt sex år eller mera

i ter taxeringsnämndens ställningstagande. Väntetiden mellan kammarrättens

utslag och regeringsrättens avgörande torde för närvarande utgöra

narmare tre år. °

Det är svårt att beteckna den situation, vilken framgår av de här återgivna

uppgifterna, som annat än otillfredsställande. Även om balansen något

minskat, är den fortfarande avsevärd. De rådande förhållandena ha också

uppmärksammats av statsmakterna, och för att åstadkomma eu förbättring

i arbetsläget har som bekant år 1958 införts fullföljdsbegränsning i

torm av en beloppsspärr för taxeringsmålen, den utan jämförelse största av

de malkategorier, vilka tillhöra regeringsrättens avgörande. Den sålunda

genomförda reformen har antagits resultera i en minskning av regeringsrättens

sammanlagda arbetsbörda med omkring tio procent, men då de nya

reglerna få tillämpning först med avseende å mål, härrörande från år 1958

och senare ars taxeringar, kommer den väntade lättnaden att bliva verkligt

markbar i regeringsrätten först år 1962 eller 1963.

Departementschefen

Då antalet regeringsråd den 1 oktober 1956 provisoriskt ökades från tretton

till sexton skedde detta främst för att möjliggöra att den stora balansen

av oavgjorda taxeringsmål i regeringsrätten skulle kunna avarbetas. Såsom

därvid framhölls skapar den stora anhopningen av sådana mål olägenheter

saväl för den enskilde som för det allmänna.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår hur regeringsrättens

arbetsbörda utvecklats sedan 1956. Antalet inkommande mål har fortsatt

att oka utom 1959, då en viss minskning i måltillströmningen inträffade.

Balansen sjönk däremot 1957 och 1958 för att ånyo stiga 1959. Vad taxeringsmålen

beträffar gick balansen visserligen ned 1957 och 1958 men har

sista året återigen stigit, låt vara obetydligt. Balansen av mål, ankommande

på kommunikationsdepartementets föredragning, har sedan 1956 nästan

fördubblats.

Såsom regeringsrättens ledamöter framhållit i yttrande över det av särskild

utredningsman framlagda förslaget angående kompetensfördelningen

av administrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten

har de förhoppningar om arbetsbalansens nedbringande, som

låg till grund för ökningen av antalet regeringsråd 1956, icke gått i uppfyllelse.

De siffror som i det föregående anförts angående arbetsutvecklingen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr M år 1960

9

visar en stigande tendens. Denna tendens torde bli ytterligare markerad vid

ett genomförande helt eller delvis av det nyssnämnda förslaget angående

kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten,

vilket förslag f. n. bearbetas inom justitiedepartementet. Å andra sidan

torde den fullföljdsbegränsning beträffande skattemålen som genomfördes

1958 vara ägnad att, då den om ett par år på allvar gör sig gällande,

i viss mån motverka stegringen av målbalansen. Härtill kommer att jämsides

med arbetet på nya regler för kompetensfördelningen mellan Kungl.

Maj :t i statsrådet och regeringsrätten strävandena inriktats på att åstadkomma

lättnad för regeringsrätten genom att avbörda domstolen vissa grupper

av mål. Sålunda må nämnas att man inom finansdepartementet f. n.

är sysselsatt med att utarbeta förslag, som syftar till att avskära nöjesskattemålen

från fullföljd till högsta instans. Andra målgrupper, som ur

förevarande synpunkt träder i blickpunkten, är körkortsmålen samt vissa

lönemål. Av särskilt stor betydelse skulle det naturligtvis vara om de talrika

körkortsmålen kunde överföras från regeringsrätten till handläggning

av annan instans, t. ex. allmän domstol. Frågan härom utreds av 1957 års

trafiknykterlietskommitté, och förslag i ämnet torde vara att emotse vid

årsskiftet 1960/61.

I rådande läge är det ej möjligt att på längre sikt göra en säker prognos

angående utvecklingen av regeringsrättens arbetsförhållanden. Tydligt är

emellertid, att det ej är möjligt att redan efter den 30 september i år vidtaga

någon minskning av antalet regeringsråd. Regeringsrättens ledamöter

har föreslagit att tidpunkten framflyttas till den 30 september 1962. Även

om man får räkna med möjligheten att det ej heller efter sistnämnda tidpunkt

låter sig göra att reducera ledamotsantalet, vill jag biträda detta förslag.

Jag förordar sålunda, att den i 1956 års lag angivna tidpunkten, då

antalet regeringsråd åter skall börja nedbringas, ändras till den 30 september

1962. Då det får anses uteslutet att förhållandena kommer att medge

att antalet regeringsråd kan nedbringas före nämnda tidpunkt, föreslår jag

vidare, att den i lagen nu inrymda befogenheten för Kungl. Maj :t att fixera

en tidigare tidpunkt utgår.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats

härvid fogade förslag1 till lag angående ändrad hjdelse av 1 § lagen den 23

mars 1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget må

för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

T. Johansson

1 Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1960

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 januari

1960.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. SÖDERLUND,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 27 januari 1960 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 22 januari 1960, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den

23 mars 1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

lagbyråchefen B. Hjern.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Trygve Hellners

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr bl år 1960

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 februari 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 29 januari

1960 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 22 i samma månad remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars 1956

i nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer

föredraganden, att detsamma måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:104 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Alaj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars 1956 a1 i texten
  2. 1LU 1960:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars 1956 s. 1 i texten