Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m

1960-02-12 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:47, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

1

Nr 47

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 (nr 205)

om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.; given

Stockholms slott den 12 februari 1960.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj

1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås visst förtydligande av 1 § 1958 års lag om förverkande

av alkoholhaltiga drycker m. m.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 (nr 205)

om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 9 maj 1958 om förverkande av

alkoholhaltiga drycker m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §

Alkoholhaltiga drycker eller andra

berusningsmedel, vilka påträffas hos

den som uppträder berusad på sätt i

11 kap. 10 § strafflagen sägs, skola

vara förverkade, om ej särskilda skäl

äro däremot.

Samma lag

Medför någon —

Alkoholhaltiga drycker eller andra

berusningsmedel, vilka påträffas hos

den som uppträder berusad på sätt i

11 kap. 10 § eller 26 kap. 15 § strafflagen

sägs eller ock gör sig skyldig

till gärning som avses i 26 kap. 13

eller It § strafflagen och därvid är

berusad, så att det framgår av hans

åtbörder eller tal, skola vara förverkade,

om ej särskilda skäl äro däremot.

begått gärningen.

— stycket sägs.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1960

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 januari 1960.

N ärva rande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen fråga

angående viss ändring i lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

samt anför därvid följande.

Gällande bestämmelser

I 1 § första stycket lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga

drycker m. m. stadgas, att alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel,

vilka påträffas hos den som uppträder berusad på sätt i 11

kap. 10 § strafflagen sägs, skall vara förverkade, om ej särskilda skäl är

däremot. Enligt andra stycket skall detsamma gälla, om sådana drycker

eller berusningsmedel påträffas hos den som brutit mot 4 § lagen om straff

för vissa trafikbrott eller 13 kap. 6 § luftfartslagen eller hos någon som medföljt

vid tillfället, såframt berusningsmedlen må antagas ha varit avsedda

även för den som begått gärningen. I tredje stycket stadgas, att rusdrycker

som någon i strid mot gällande bestämmelser medför vid offentlig tillställning

skall vara förverkade. Angående beslag av egendom som avses i 1 §

skall — enligt 2 § — vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål äga

motsvarande tillämpning med bl. a. den avvikelsen, att vad i 27 kap. 7 §

rättegångsbalken är stadgat om att åtal skall väckas inom viss tid ej skall

gälla i annat fall än då rätten utsatt sådan tid.

Lagen, som tillkom på grundval av prop. 1958: 80 och första lagutskottets

uti. 1958: 21 samt trädde i kraft den 1 juli 1958, ersatte lagen den 13 juni

1941 (nr 402) om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m. Enligt

sistnämnda lag skulle, om dylika drycker eller rusgivande ersättningsmedel

därför påträffades hos person, som av polisman beträddes med fylleri,

egendomen av polismannen tagas i beslag. Motsvarande skulle äga tillämpning,

om någon med skäl misstänktes för rattfylleri eller annat brott, som avses

i 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott, såvitt anginge drycker och ersättningsmedel

vilka av föraren medförts å färden för egen räkning eller, ehuru

de medförts av annan, kunde antagas ha varit avsedda jämväl för föraren.

f liilunuj till riksdagens protokoll 19G0. 1 samt. Nr 47

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

Framställning om lagändring

I skrivelse den 25 maj 1959 har riksdagens militieombudsman hemställt

om översyn av 1 § första stycket i 1958 års lag, så att stadgandet även kommer

att avse gärningar hänförliga under 26 kap. 15 § strafflagen och vissa

fall av övergivande av post och onykterhet i tjänsten enligt 26 kap. 13 och

14 §§ samma lag.

I skrivelsen påpekas, att genom den nya lagen den tidigare lagens tillämpningsområde

i en del hänseenden utvidgats, bl. a. såtillvida att bestämmelserna

i den nya lagen gäller icke endast spritdrycker och vin utan jämväl

starköl och Öl av klass II ävensom det i 11 kap. 10 § andra stycket strafflagen

avsedda fall, där såsom berusningsmedel använts annat än starka

drycker. Mililieombudsmannen gör emellertid gällande, att genom den utformning

som stadgandet i 1 § första stycket i 1958 års lag erhållit, från

den nya lagens tillämpningsområde kommit att i betydande omfattning helt

uteslutas fall där enligt 1941 års lag beslag kunde verkställas och beslagtagen

egendom dömas förverkad med anledning av alt krigsmän beträtts

med fylleri.

Militieombudsmannen anför vidare följande.

Enligt 1 § första stycket i 1941 års lag skulle, om spritdrycker eller vin

eller rusgivande ersättningsmedel därför påträffades hos person, som av

polisman beträddes med fylleri, egendomen av polismannen tagas i beslag.

Bestämmelserna i 1941 års lag inneburo i övrigt att under vissa angivna förutsättningar

egendom som enligt lagen tagits i beslag skulle dömas förverkad.

I Kungl. Maj :ts cirkulär den 19 november 1948 till polismyndigheterna

samt de militära befattningshavare som äga bestraffningsrätt i disciplinmål

angående tillämpningen i sådana mål av nyssnämnda lag den 13 juni

1941 föreskrevs bl. a. att behörighet att verkställa beslag enligt denna lag

tillkom, förutom civil polisman, även militär personal, som hade att ingripa

då krigsman beträddes med onykterhet i tjänsten eller fylleri.

Ansvar för fylleri kan inträda dels enligt den allmänna straffbestämmelsen

i 11 kap. 10 § strafflagen dels enligt det särskilda för krigsman gällande

straffbudet i 26 kap. 15 § samma lag. Den brottsbeskrivning som kommit

till uttryck i dessa lagrum avser såväl den brottsliga handlingen som brottsplatsen.

Enligt båda lagrummen består handlingen däri att någon uppträder

berusad av starka drycker så att det framgår av hans åtbörder eller tal, och

brottsplatsen angives sålunda att vederbörande uppträtt i nu angiven mening

berusad i förra fallet å allmän plats, evad det är utom- eller inomhus,

och i senare fallet inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten.

Militieombudsmannen anför, att bestämmelserna i 1941 års lag om beslag

och om förverkande icke endast tillämpats i fall där krigsman beträddes

med respektive dömdes för fylleri jämlikt 11 kap. 10 § eller 26 kap. 15 §

strafflagen utan även i vissa under 26 kap. 13 och 14 §§ samma lag hänförliga

fall. I 26 kap. 13 § stadgas bl. a. att, om krigsman, vilken tjänstgör

såsom chef för avdelning av krigsmakten eller fullgör vakttjänst eller likartad

uppgift, genom förtäring av starka drycker eller annorledes satt sig

ur stånd att fullgöra sin tjänst, straff skall ådömas honom för övergivande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

av post. Vidare gäller enligt 26 kap. 14 § att krigsman, som under tjänsteutövning

är så påverkad av starka drycker eller annat berusningsmedel att

hans förmåga att fullgöra tjänsten måste antagas vara nedsatt, skall dömas

för onykterhet i tjänsten. Det förhåller sig alltså så att ett moment av sådan

påverkan som nyss nämnts kan ingå i det i 26 kap. 13 § upptagna brottet

och alltid ingår i det brott som avses i 26 kap. 14 §. För straffbarhet enligt

sistnämnda båda lagrum fordras dock icke så hög grad av påverkan som

kräves för fylleriansvar men klart är — enligt vad militieombudsmannen

framhåller — att, även i fall där brottet är att hänföra under något av specialsladgandena

om övergivande av post eller onykterhet i tjänsten, det alltemellanåt

inträffar att de enligt 11 kap. 10 § eller 26 kap. 15 § för fylleriansvar

uppställda rekvisiten — såväl i fråga om graden av påverkan som

beträffande brottsplatsen — i och för sig varit för handen. I sådana fall har å

ena sidan brottets hänförande under någotdera av nämnda specialstadganden

uteslutit samtidig tillämpning av straffbestämmelserna för fylleri i 11

kap. 10 § eller 26 kap. 15 §, men å andra sidan ansetts klart att sistnämnda

förhållande icke uteslutit tillämpning av de bestämmelser i 1941 års lag om

beslag och om förverkande, som avsåg fall där krigsman beträtts med

respektive dömts för fylleri.

Beträffande spörsmålet, huruvida den i 1958 års lag skedda hänvisningen

till 11 kap. 10 § strafflagen har medfört att de nya bestämmelserna icke

är tillämpliga vid fall av fylleri, som är att bedöma enligt 26 kap. 15 § strafflagen

eller konsumeras av brottslighet som är att hänföra under 26 kap. 13

eller 14 § samma lag, anför militieombudsmannen.

Härom torde i första hand kunna sägas att en sådan begränsning av de

nya bestämmelsernas tillämpningsområde som nyss nämnts icke behövde

inträda om i det i 1 § första stycket i 1958 års lag använda uttrycket »berusad

på sätt ill kap. 10 § strafflagen sägs» skulle kunna inläggas att därmed

avsåges endast det ena av de två rekvisit som uppställts för straffbarhet enligt

11 kap. 10 § nämligen där angiven grad av påverkan och icke jämväl

det i lagrummet samtidigt angivna kravet att vederbörande i sålunda påverkat

tillstånd uppträtt på allmän plats. En sådan tolkning av den ifrågavarande

bestämmelsen i 1958 års lag kan dock uppenbarligen icke vara godtagbar.

Detta torde följa redan därav att med den nu åsyftade bestämmelsen

om att alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel som påträffas

under i lagrummet angivna omständigheter skola vara förverkade icke kan

vara avsett att förverkandepåföljd skall kunna inträda även i fråga om starka

drycker o. dyl. som påträffas hos den som berusad uppehåller sig på

enskild plats, exempelvis i sin privata bostad. Att så icke kan vara avsett

har också tydligt kommit till uttryck i 2 § i 1958 års lag, där det förutsättes

att det i 1 § första stycket angivna uppträdandet måste i princip kunna

bliva föremål för åtal. Det torde även få anses uteslutet att — medan i 1 §

andra och tredje styckena uppräknats de speciella brottsliga förfaranden av

olika slag som kunna föranleda förverkande — bestämmelsen i 1 § första

stycket skulle, ehuru däri hänvisas endast till 11 kap. 10 § strafflagen,

avse jämväl andra brottsliga gärningar som tillkommit under sådan grad av

alkoholpåverkan som förutsätles för tillämpning av sistnämnda straffbud.

Vad sålunda anmärkts blir på avgörande sätt bekräftat genom vad som

förekom i samband med tillkomsten av den nya förverkandelagen. Det kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

(

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

härvidlag framhållas att det stadgande i det till lagrådet remitterade förslaget

till nämnda lag, som motsvarade den nu ifrågavarande bestämmelsen

i 1 § första stycket i den sedermera antagna lagen, hade följande lydelse

(prop. nr 80/1958 s. 15): »Rusdrycker eller annat berusningsmedel,

som påträffas hos person vilken beträdes med fylleri eller annan gärning

som avses i 11 kap. 10 § strafflagen, skola vara förverkade---». Med

denna formulering var stadgandets tillämpningsområde klart begränsat till

sådana fall av fylleri och därmed jämställd gärning som avses ill kap. 10 §

strafflagen. Av lagrådets yttrande ävensom av det uttalande som i anslutning

härtill gjordes av föredragande departementschefen framgår vidare att

den efter lagrådsgranskningen vidtagna jämkningen av lagtexten i nu förevarande

del uteslutande var av redaktionell natur.

I enlighet med vad nu angivits är det enligt militieombudsmannens mening

tydligt att — medan 1941 års förverkandelag var tillämplig vid fylleri

enligt 11 kap. 10 § och 26 kap. 15 § strafflagen ävensom i vissa fall av övergivande

av post och onykterhet i tjänsten enligt 26 kap. 13 och 14 §§ samma

lag — tillämpningsområdet för stadgandet i 1 § första stycket i 1958 års

förverkandelag blivit begränsat till fall som avses ill kap. 10 § strafflagen.

Detta förhållande bör enligt militieombudsmannens mening föranleda en

översyn av det berörda stadgandet i 1 § första stycket i 1958 års förverkandelag

så att stadgandet även kommer att avse gärningar hänförliga under 26

kap. 15 § och, i fall som förut angivits, under 26 kap. 13 och 14 §§ strafflagen.

Militieombudsmannen anmärker att en i stort sett jämförlig gränsdragning

beträffande visst annat till nykterhetslagstiftningen hörande stadgande

kommit till uttryck i 15 § lagen den 27 juli 1954 om nyklerlietsvård.

Departementschefen

Då 1941 års lag om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin in. in.

år 1958 ersattes av en ny lag i ämnet, var det otvivelaktigt ej avsett, att

den nya lagen skulle medföra någon inskränkning i de enligt den tidigare

lagen förefintliga möjligheterna att beslagtaga och förverkandeförklara egendom

i samband med att krigsman beträdes med fylleri. Den nya lagen har

emellertid fått en avfattning som -— enligt vad som framgår av militieombudsmannens

framställning — tydligtvis kan tolkas i annan riktning.

Jag vill därför förorda, att lydelsen av 1 § första stycket i 1958 års lag

ändras, så att denna oklarhet undanröjes. I lagrummet bör sålunda uttryckligen

nämnas även det fall, att någon uppträder berusad på sätt i 26 kap.

15 § strafflagen sägs. För att undanröja varje tvekan i fråga om lagens tilllämplighet

i sådana fall, då krigsman begår gärning som avses i 26 kap. 13

eller 14 § strafflagen och därvid är påverkad i sådan grad som kräves för

fylleriansvar, bör jämväl dessa fall omnämnas i lagtexten.

Lagändringen torde böra träda i kraft snarast möjligt.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om andrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 (nr

205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.1

1 Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1960

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

T. Johansson

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 29 januari

1960.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 27 januari 1960 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i

statsrådet den 22 januari 1960, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den

9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

lagbyråchefen B. Hjern.

Lagrådet yttrade:

Lagrådet finner ej anledning till erinran mot de föreslagna tilläggen till

1 §•

Genom dessa tillägg aktualiseras frågan i vad mån bestämmelserna i 2 §

kunna få betydelse för militära brottmål. Vad angår den först i 2 § givna

hänvisningen till »vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål» torde

med en dylik hänvisning vanligen avses de för rättegången vid allmän domstol

meddelade bestämmelserna i ämnet. Då man i detta fall har att räkna

även med militära brottmål, måste dock tydligen inbegripas jämväl de särbestämmelser,

som för sådana mål äro givna om beslag och förverkande.

Härutinnan må erinras, att jämlikt bestämmelserna i militära rättegångslagen,

bl. a. 7 11 §§, det kan tillkomma militär befattningshavare att i åt
skilliga

hithörande fall i disciplinmål besluta om tillämpliga straff- och

förverkandepåföljder. En förutsättning härför är, att värdet av den beslagtagna

egendomen ej överstiger 200 kronor. Enligt 37 § andra stycket

samma lag gäller, att om den som drabbats av beslaget begär rättens prövning

av åtgärden, målet omedelbart skall i dess helhet hänskjutas till åklagaren.

För sådant fall synes visst utrymme föreligga för tillämpning av de

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

särskilda bestämmelserna i 2 § av nu förevarande lag. I 37 § tredje stycket

militära rättegångslagen stadgas vidare med avseende å disciplinmål, vari

förordnats om beslag, att om målet ej inom två veckor sedan beslaget

verkställdes hänskjutits till åklagaren eller avgjorts av den bestraffningsberättigade,

beslaget skall omedelbart hävas. De särskilda undantagsstadgandena

i 2 § förevarande lag måste i ett sådant fall komma att sakna tilllämpning.

Angående 2 § 2 samma lag må ytterligare framhållas, att såsom

framgår av 84 § andra stycket militära rättegångslagen möjligheten att använda

strafföreläggande på det militära området är begränsad.

Rörande tillämpningen av 1941 års förverkandelag hade vissa föreskrifter

till ledning för militära myndigheter m. fl. meddelats i kungl. cirkulär

den 19 november 1948. Militieombudsmannen har uttalat, att i stället för

detta cirkulär borde utfärdas tillämpningsföreskrifter, som anknöte till

de gällande bestämmelserna på detta lagstiftningsområde. Även enligt lagrådets

uppfattning föreligger behov av föreskrifter om bestämmelsernas

tillämpning på det militära området.

Ur protokollet:

Trygve Hellners

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 februari 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets

den 29 januari 1960 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 22 i samma

månad remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den

9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran samt att det

av lagrådet framförda önskemålet om utfärdandet av ett cirkulär med föreskrifter

om de ifrågavarande bestämmelsernas tillämpning på det militära

området torde få upptagas till övervägande hemställer föredraganden, att

förslaget måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Trygve Hellners

Stockholm 1960. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

600050

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1960:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 a1 i texten