Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m

1960-02-12 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:49, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 49 år 1960

l

Nr 49

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,

m. m.; given Stockholms slott den 12 februari

1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande

riksbankens sedelutgivning;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås i fråga om riksbankens sedelutgivning, att vissa

undantagsbestämmelser från lagen för Sveriges riksbank skall gälla jämväl

för tiden den 1 juli 1960—den 30 juni 1961. Enligt vid propositionen fogat

lagförslag må riksbanken utgiva sedlar till ett belopp av högst 7 000 miljoner

kronor. Det nuvarande maximibeloppet utgör 6 800 miljoner kronor.

Vidare föreslås, att riksdagen måtte medgiva att riksbanken även för tiden

från och med den 1 juli 1960 till och med den 30 juni 1961 fritages från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld

efter deras lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 49

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1960

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden från och med den 1 juli 1960 till

och med den 30 juni 1961 skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket

lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat, följande

särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

1 §-

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst sjutusen miljoner

kronor.

2 §,

Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt

må Konungen, under tid då riksdagen ej håller session, på framställning av

fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst

sjuhundra miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall,

därest detsamma icke godkännes av riksdagen inom tjugu dagar från början

av nästfoljande session, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla.

3 §■

Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt

guldmynt och omyntat guld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1960

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. samt anför därvid

följande.

I skrivelse den 28 januari 1960 har fullmäktige i riksbanken gjort framställning

rörande fortsatt provisorisk lagstiftning om riksbankens sedelutgivning

ävensom hemställt om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten

att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. över framställningen

har, efter remiss, yttrande avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivningsrätt och

inlösningsskyldighet

Riksbankens rätt att utgiva sedlar grundas på stadgande i 72 § regeringsformen.

Enligt nämnda lagrum har riksbanken även skyldighet att — därest

icke Kungl. Maj :t och riksdagen i viss ordning medgiver undantag därifrån

— vid anfordran inlösa utgivna sedlar med guld efter deras lydelse.

Jämlikt 9 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges

riksbank (riksbankslagen) begränsas riksbankens rätt att utgiva

sedlar till att omfatta det belopp, som motsvaras av dubbla summan av

riksbankens metalliska kassa beräknad enligt 11 §, samt därutöver till ett

belopp av 350 miljoner kronor. Enligt 9 § andra stycket kan riksbanken

under vissa förutsättningar erhålla bemyndigande att utgiva sedlar till ett

belopp av ytterligare högst 350 miljoner kronor. Så snart ske kan skall dock

den utelöpande sedelmängden nedbringas med ett belopp motsvarande vad

som utgivits med stöd av sådant bemyndigande.

Enligt 10 § skall den del av bankens utelöpande sedlar, som överstiger

bankens metalliska kassa, motsvaras av vissa i sistnämnda paragraf angivna

tillgångar, den s. k. supplementära sedeltäckningen, nämligen

tf Iiihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 49

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1960

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras

å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande

sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 11 § inräknas i

metalliska kassan;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex

månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld

i dylik räkning;

f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst

samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

som omförmäles under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra miljoner

kronor, mot annan säkerhet.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall enligt 11 § första stycket räknas

allt riksbankens guld inom landet samt dessutom, intill ett belopp motsvarande

femton procent av hela metalliska kassan, banken tillhörigt, på

utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat

guld. I 11 § andra stycket stadgas, att metalliska kassan ej må bibehållas

vid lägre belopp än 150 miljoner kronor.

I syfte att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena

påkallade, modifierades de enligt riksbankslagen gällande bestämmelserna

temporärt med stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående

rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning

och bankrörelse m. m. Denna lag gällde ursprungligen till och

med den 31 mars 1940 men erhöll därefter fortsatt giltighet, sista gången

genom lag den 16 maj 1947 (nr 194), enligt vilken giltighetstiden utsträcktes

till och med den 30 juni 1948. Lagen i fråga utgjorde ett led i krigsårens

beredskapslagstiftning och hade karaktären av en fullmaktslag, tillämplig

vid krig eller krigsfara, vari riket befann sig, eller eljest under utomordentliga

av krig föranledda förhållanden.

De modifierade bestämmelser, som meddelades med stöd av 1939 års lag,

innebar följande.

Genom kungörelsen den 31 januari 1940 (nr 54) med viss bestämmelse

angående riksbankens metalliska kassa sattes stadgandet i 11 § första stycket

riksbankslagen angående metalliska kassan temporärt ur kraft. I sagda

kungörelse förordnades, att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas

allt riksbanken tillhörigt guld. De i riksbankslagen givna begränsningarna

för sedelutgivningsrätten, vilka sammanhängde med guldets placering,

hade nämligen ansetts lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av riksbankens

guldbehållning, som ur säkerhetssynpunkter varit mest betryggande.

Vidare utfärdades bestämmelser, varigenom ökning medgavs av det belopp,

varmed sedelutgivningen jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1960

5

finge överstiga dubbla summan av metalliska kassan. Genom kungörelsen

den 14 februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens

sedelutgivning ökades sålunda nämnda belopp från 350 till 1 400 miljoner

kronor. Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 251) med viss bestämmelse

angående riksbankens sedelutgivning ökades beloppet till 2 500 miljoner

kronor.

1939 års fullmaktslag, som upphörde att gälla med utgången av juni

månad 1948, ersattes med lagen den 28 maj 1948 (nr 248) med särskilda

bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

I sistnämnda lag stadgades, att under tiden från och med den 1 juli 1948

till och med den 30 juni 1949 skulle, i stället för vad i 9 § och 11 § första

stycket riksbankslagen funnes stadgat, följande särskilda bestämmelser

lända till efterrättelse, nämligen att riksbanken finge utgiva sedlar till ett

belopp av högst 3 200 miljoner kronor (1 §), att därest så med hänsyn till

utomordentliga omständigheter prövades nödigt Konungen finge, om riksdagen

ej vore samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och

efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor, att

dylikt av Konungen lämnat medgivande skulle, därest detsamma icke godkändes

av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen åter sammanträtt,

efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla (2 §), samt att som riksbankens

metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt

och omyntat guld (3 §).

1948 års lag, vilken som nämnts gällde för tiden intill utgången av juni

månad 1949, har sedermera successivt ersatts med ny lagstiftning, varvid

maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning höjts. Nu gällande bestämmelser

återfinns i lagen den 22 maj 1959 (nr 183). Maximibeloppet för sedelutgivningen

bestämmes däri till 6 800 miljoner kronor.

Beträffande sedelomloppet och sedelutgivningsrätten må i övrigt hänvisas

till de uppgifter härom som redovisades i samband med att 1956 års riksdag

förelädes förslag till lag i ämnet (prop. 117/1956).

Genom kungörelsen den 22 maj 1959 (nr 184) har riksbanken för tiden

till och med den 30 juni 1960 medgivits befrielse från skyldigheten

att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

med guld efter deras lydelse, med rätt dock för banken att, om förhållandena

därtill ger anledning, före utgången av nämnda lid återuppta inlösningen

av bankens sedlar.

Pågående utredningsarbete

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 februari 1951 hemställde fullmäktige i

riksbanken, att Kungl. Maj:t måtte underställa riksdagen förslag till ny riksbankslag

i huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1949 års riksbankslagskommitlé

utarbetat förslag. Förslaget innebar, förutom en huvudsak
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1960

ligen formell omarbetning av riksbankslagen, att ändrade grunder för sedelutgivningsrätten

skulle införas. Sålunda skulle någon övre gräns för sedelutgivningen

icke fastställas. Ej heller i övrigt skulle några »spärrar» för

sedelutgivningen föreligga utöver den begränsning, som innefattades i de

speciella stadgandena om de tillgångar riksbanken genom sina rörelsegrenar

ägde förvärva och den bestämmelse som närmare kvalificerade vissa av

dessa tillgångar som täckningsgilla samt en allmän bestämmelse om att

riksbanken i all sin verksamhet hade att verka för uppnåendet av de penning-

och valutapolitiska direktiv som uppställdes av riksdagen. Förslaget

mötte, såvitt gällde sedelutgivningsrätten, invändningar såväl hos reservanter

bland bankofullmäktige som hos remissinstanserna. I den proposition

(nr 181) till 1951 års riksdag, varigenom förslag till förnyad temporär lagstiftning

rörande riksbankens sedelutgivning framlades för riksdagen, förklarade

sig departementschefen icke beredd att för det dåvarande taga slutlig

ståndpunkt till frågan, hur sedelutgivningsrätten på längre sikt borde

regleras men anmälde sin avsikt att senare taga spörsmålet under närmare

övervägande. Eventuellt skulle det -—- framhöll departementschefen — därvid

visa sig lämpligt att tillkalla särskilda sakkunniga för ytterligare utredningar

i ämnet.

Efter vederbörligt bemyndigande tillkallades sedermera den 13 november

1951 sakkunniga med uppdrag att verkställa ifrågavarande utredning. I utredningsdirektiven

framhölls, att utredningens uppgift i stort sett borde begränsas

till att avse den del av det av riksbankslagskommittén framlagda

förslaget till riksbankslag, som hade samband med sedelutgivningen. Efter

fullgjort uppdrag har de sakkunniga, med skrivelse den 3 november 1955,

överlämnat betänkande om riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed

sammanhängande penningpolitiska frågor (SOU 1955:43). I betänkandet

har de sakkunniga anslutit sig till den av 1949 års riksbankslagskommitté

intagna ståndpunkten, att sedeltäckningsbestämmelserna i nuvarande riksbankslag

bör upphävas utan att ersättas med några motsvarande bestämmelser.

De sakkunniga har vidare föreslagit definitivt upphävande av riksbankens

skyldighet att inlösa sina sedlar med guld. De framlagda författningsförslagen

innefattar bl. a. vissa ändringar i 72 § regeringsformen.

De sakkunnigas betänkande har varit föremål för remissbehandling.

Bankofullmäktige har i avgivet yttrande förklarat sig icke vara beredda att

taga ställning till de framlagda förslagen, innan en inom riksbanken påbörjad

allmän överarbetning av riksbankslagen slutförts och hela frågan om

ny riksbankslagstiftning kunde prövas i ett sammanhang.

Riksbanksfullmäktiges framställning

I sin förenämnda skrivelse hemställer bankofullmäktige, att gällande lagstiftning

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivningsrätt

gives förlängd giltighet till utgången av juni 1961 och att maximibeloppet

för sedelutgivningsrätten i samband därmed höjes till 7 000 miljoner

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1960

kronor. Härjämte hemställes, att riksbanken för tiden från och med den 1

juli 1960 till och med den 30 juni 1961 fritages från skyldigheten att inlösa

sina sedlar med guld, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena

därtill giver anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen

av bankens sedlar.

I skrivelsen anför fullmäktige.

Frågan om omreglering av riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed

sammanhängande penningpolitiska spörsmål är sedan länge aktuell och är

beroende av förestående revision av riksbankslagen. I avbidan härpå torde

det sedan 1948 tillämpade systemet med maximering av sedelutgivningsrätten

böra bibehållas även under nästa budgetår. Vad då angår frågan om nu

gällande maximibelopp, 6 800 miljoner kronor, kan bibehållas även under

denna tid är att märka följande.

Vid utgången av år 1959 utgjorde beloppet utelöpande sedlar 6 266 miljoner

kronor. Det högsta beloppet under året förelåg emellertid den 23 december

och uppgick till 6 472 miljoner kronor. När sedelomloppet var som

störst under året förelåg sålunda en marginal för ytterligare sedelutgivning

om 328 miljoner kronor, motsvarande omkring 5,0 procent av den då utelöpande

sedelmängden.

Om beloppet utelöpande sedlar vid de skilda rapportdagarna under 1959

jämföres med motsvarande siffror för föregående år, befinnes att förändringarna

i sedelomloppets omfattning varierat mellan en ökning å 4,9 procent,

som förefanns den 23 mars, och en minskning å 1,9 procent, som registrerades

den 7 april. När sedelmängden var som störst, d. v. s. den 23 december,

förelåg en ökning i förhållande till motsvarande rapportdag föregående

år, som beloppsmässigt uppgick till 207 miljoner kronor och procentuellt

till 3,3 procent.

Om man räknar med att sedelomloppet kommer att under 1960 procentuellt

ökas lika mycket som under 1959, skulle marginalen för outnyttjad

sedelutgivningsrätt i och för sig vara tillräcklig. Däremot skulle den ej

lämna utrymme för den reserv om 300 miljoner kronor, som ansetts böra

föreligga för att möta de eventuella ökningar i sedelbehovet, som kunna

sammanhänga med ändrade betalnings- och kassahållningsvanor m. m. I

syfte att alltjämt hålla en tillräcklig reserv för dylika ändamål torde maximibeloppet

för riksbankens sedelutgivningsrätt böra höjas med förslagsvis

200 miljoner kronor till 7 000 miljoner kronor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har för sin del tillstyrkt vad bankofullmäktige

sålunda föreslagit.

Departementschefen

I fråga om riksbankens rätt att utgiva sedlar gäller för närvarande — i

stället för riksbankslagens motsvarande stadganden -— föreskrifterna i lagen

den 22 maj 1959 med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Dessa innebär, bland annat, att riksbanken må utgiva sedlar till

ett belopp av högst 6 800 miljoner kronor. 1959 års lag, som gäller intill utgången

av juni månad 1960, har — liksom den föregående lagstiftningen på

området — tillkommit som ett provisorium i avvaktan på att en mera definitiv

reglering av sedelutgivningsrätten kommer till stånd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1960

Såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen äger frågan om den

framtida regleringen av riksbankens sedelutgivningsrätt samband med frågan

om en ny riksbankslagstiftning. De förslag i ämnet, som särskilt tillkallade

sakkunniga framlagt i betänkande år 1955, har — efter remissbehandling

— gjorts till föremål för överarbetning inom riksbanken. Detta arbete

har emellertid ännu icke slutförts. Med hänsyn härtill har riksbanksfullmäktige

hemställt om förlängning av den provisoriska lagstiftningen under

ytterligare ett år. Denna hemställan har tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Under nu angivna förhållanden tillstyrker även jag att den

särskilda lagstiftningen med bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt

gives fortsatt giltighet för ännu ett år.

Bankofullmäktige har vidare hemställt, att maximibeloppet för sedelutgivningen

måtte höjas från nuvarande 6 800 miljoner kronor till 7 000 miljoner

kronor. Denna höjning har av fullmäktige ansetts erforderlig för att

riksbanken såsom hittills skall kunna hålla en tillräcklig reserv till mötande

av eventuella ökningar i sedelbehovet under innevarande år. Förslaget, som

tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret, föranleder inte någon erinran

från min sida.

I enlighet med det anförda förordar jag att bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning under tiden den 1 juli 1960—den 30 juni 1961 meddelas

genom en särskild lag, utformad i överensstämmelse med 1959 års lag

i ämnet, dock med den jämkningen att maximibeloppet för sedelutgivningen

höjes till 7 000 miljoner kronor.

Vad slutligen angår guldinlösningsskyldigheten biträder jag bankofullmäktiges

förslag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva, att

riksbanken må för tiden från och med den 1 juli 1960 till och med den

30 juni 1961 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av

banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för banken

att, om förhållandena därtill ger anledning, före utgången av nämnda

tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda lagförslag;

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och

med den 1 juli 1960 till och med den 30 juni 1961 vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock

föx riksbanken att, om förhållandena därtill ger anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen avbankens

sedlar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1960

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

600826 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:136 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden 1 s. 1 i texten
  2. BU 1960:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. s. 1 i texten