Sök i Ratio Lex

Angående oiss omorganisation av lantmåteriväsendet och rikets allmänna kartverk, m. m

1960-03-04 · 143 sidor, varav 136 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 136 av 143 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:74, Angående oiss omorganisation av lantmåteriväsendet och rikets allmänna kartverk, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

1

INr 14

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående oiss omorganisation

av lantmåteriväsendet och rikets allmänna

kartverk, m. m.; given Stockholms slott den 4 mars

1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förordas vissa ändringar i fråga om lantmäteriets organisation

m. m. i syfte att effektivera verksamheten. Därvid har eftersträvats

att göra organisationen sådan att den smidigt medger förskjutningar

av arbetsinsatserna såväl i fråga om inriktning som beträffande lokalisering.

Genom rationaliseringsåtgärder åsyftas att ge lantmäteriorganisationen tillräcklig

kapacitet i förhållande till efterfrågan på dess tjänster.

Vad först beträffar lantmäteristyrelsen föreslås, att ett till lantmäteriets

distriktsorganisation nu hörande centralkontor för fotogrammetriska, beräkningstekniska

och fastighetstekniska uppgifter inordnas i styrelsen. I

fråga om länslantmäterikontoren förordas en ej oväsentlig utbyggnad av

kontorens personella resurser för arkivservice åt förrättningsorganisationerna.

Angående lantmäteriets distriktsorganisation framlägges förslag om en

viss begränsning av antalet lantmäteridistrikt. Samtidigt stärkes arbetskapaciteten

genom att alltför små förrättningsenheter undvikes. En ny indelning

av landet i högst 110 lantmäteridistrikt föreslås skola fastställas per

den 1 januari 1961. 1 betraktande av det stora behovet av fastighetsregleringar

avseende omarrondering och slorleksrationalisering på såväl skogsbrukets

som jordbrukets område förordas, att vid sidan av lantmäteridistrikten

skall finnas specialorganisationer för främst fastighetsreglerings
1

Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 74

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

uppgifter till det antal som tillgången på för uppgifterna lämplig personal

medger. Även för vissa andra uppgifter avses specialorganisationer kunna inrättas.

Det totala antalet specialorganisationer antages tills vidare komma

att uppgå till 35. I rationaliseringssyfte förordas vidare, att inom förrättningsorganisationerna

skall genomföras delegering av arbetsuppgifter från

lantmätare till mätningstekniker samt från sådana till annan biträdespersonal.

Härjämte föreslås vissa dispositioner i avsikt att i ej ringa mån förbättra

tillgången på biträdespersonal i kontorstjänst inom lantmäteriorganisationen.

Samtidigt framlägges förslag till vissa lönegradsförändringar för ett antal

tjänster i lantmäteriet tillhörande såväl lantmätar- som mätningsteknikersom

biträdeskategorierna. Ävenså må nämnas, att ett betydande belopp avses

att ställas till förfogande för anskaffande av tids- och arbetsbesparande

utrustning.

I propositionen förordas också vissa organisationsändringar vid rikets allmänna

kartverk. Dessa förslag avser i första hand den fotogrammetriska

verksamheten vid verket. Bland annat avses att den 1 juli 1961 en övergång

skall ske till en affärsmässig driftsform för sagda verksamhet samt en

sammanslagning av verkets fotogrammetriska byrå och beställningsavdelning.

Det föreslås även, att arbetet med upprättande av ekonomisk karta

över Kopparbergs län skall påbörjas under nästa budgetår samt att eu

kontinuerlig och systematisk flygfotografering av i princip hela landet skall

komma till stånd.

Spörsmålet om en sammanföring i någon form av rikets allmänna kartverk

och lantmäteriet anses böra anstå till dess den i 1960 års statsverksproposition

omnämnda utredningen berörande rationaliseringsorganen på

jordbrukets och skogsbrukets områden slutförts. Samverkan lantmäteriet

och kartverket emellan avses dock att komma till stånd i ökad utsträckning

i fråga om vissa fotogrammetriska och geodetiska arbetsuppgifter.

Bland annat uttalas, att vid kartverket bör inrättas ett arkiv för material

från geodetiska mätningar och att vid länslantmäterikontor skall deponeras

fotogrammetriskt bildmaterial m. m. så att dessa kontor skall kunna fungera

som beställningscentraler vid rekvisition av sådant material från myndigheters

och enskildas sida.

I propositionen äskas medel för nästa budgetår beträffande till lantmäteri-

och kartväsendet hänförliga anslag. Härvid förordas en med i runt

tal 1 790 000 kronor ökad medelsanvisning, varav omkring 1 040 000 kronor

belöper på kostnadsändringar av automatisk karaktär. Samtidigt underställes

riksdagen förslag om principer för en ny lantmäteritaxa.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7-i år 1960

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

''i mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående viss

omorganisation av lantmäterivåsendet och rikets allmänna kartverk m. in.

samt anför följande.

I. Inledning

Genom beslut den 29 juni 1956 bemyndigade Kungl. Maj :t dåvarande

statsrådet Hjalmar Nilsson att tillkalla högst sju sakkunniga för att verkställa

utredning rörande organisationen av den av lantmäteriväsendet och

rikets allmänna kartverk bedrivna verksamheten.

Jämlikt nämnda bemyndigande tillkallades den 2 juli 1956 såsom sakkunniga

landshövdingen B. A. Fallenius, ordförande, ledamöterna av riksdagens

andra kammare hemmansägaren B. F. Jansson och fiskaren H. S.

Levin, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare bokhållaren J.

G. Löfroth, överdirektören J. B. Lundgren samt numera överdirektören K.

A. Lindbergson. Den 5 november 1956 tillkallades såsom ytterligare sakkunnig

numera generaldirektören L. öjborn, vilken tidigare varit förordnad

som expert hos utredningen.

De sakkunniga, som antagit namnet 1956 års lantmäterikoinmitté, bär

den 15 september 1959 avlämnat betänkande angående lantmåteriväsendets

och kartverkets organisation (SOU 1959: 30).

över betänkandet har -— i vissa fall efter hörande av underlydande och

andra organ -— remissyttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens sakrevision, lanlmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk,

byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, domänslyrelsen, chefen

för försvarsstaben, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

samtliga länsstyrelser, statens organisationsnämnd, kompetensutredningen,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Sveriges

lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges skogs
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

ägareförbund, Svenska kommunal-tekniska föreningen, Airborne Mapping

Ltd AB, Sveriges lantxnätareförening, Lantmäteriteknikernas riksförening,

Föreningen Kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten, Lantmäteriets

arkivförening, Rikets allmänna kartverks tjänstemannaförening samt

Rikets allmänna kartverks personalförening. I anledning av betänkandet har

vidare skrifter inkommit från Svenska arkitekters riksförbund; Oskarshamns

stad; Broby kommun; Klippans köping m. fl. kommuner inom Klippans

lantmäteridistrikt; Södra Hallands kommunalförbund; Karups kommun;

Årstads kommun; Högvads kommun; Munkfors köping; Årjängs köping

samt Holmedals, Töcksmarks och Silleruds kommuner; Gillberga kommun;

Värmlandsnäs kommun; Sunne köping och Stora Sunne kommun;

Ekshärads, Norra Ny och Finnskoga-Dalby kommuner; Järna, Äppelbo och

Nås kommuner; Järvsö kommun; Sköns köping, Timrå köping och Alnö,

Hässjö och Indals-Lidens kommuner samt Nordmalings kommun.

I ett den 28 juni 1955 avlämnat betänkande angående flygfotogrammetrisk

verksamhet (SOU 1955: 26) har 1953 års fotogrammetriutredning bl. a.

upptagit vissa frågor rörande dels flygfotograferingsverksamheten, dels organisationen

av rikets allmänna kartverks fotogrammetriska verksamhet

dels ock kartverkskommissionens ombildande till en kartverksstyrelse. Remissyttranden

över betänkandet har avgivits av ett stort antal myndigheter,

organisationer och sammanslutningar.

Genom beslut den 17 april 1959 uppdrog Kungl. Maj:t åt rikets allmänna

kartverk att verkställa en översyn av långtidsplanerna för den officiella kartläggningen

och att efter samråd med lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen

och skogsstyrelsen inkomma med av utredningen föranledda förslag.

I anledning härav har kartverket i skrivelse den 7 september 1959 framlagt

delförslag rörande provisoriska åtgärder för att påskynda den ekonomiska

och den topografiska kartläggningen samt rörande förbättrad service

beträffande fotogrammetriskt material. Remissyttrande häröver har avgivits

av chefen för försvarsstaben.

I årets statsverksproposition (bil. 11 p. 123—134) har Kungl. Maj:t på

min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1960/61 beräkna

a) till Lantmäteristyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 922 400

kr.;

b) till Lantmäteristyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 240 700

kr.;

c) till Lantmäteristaten: Avlöningar ett förslagsanslag av 25 439 700 kr.;

d) till Lantmäteristaten: Omkostnader ett förslagsanslag av 5 297 800

kr.;

e) till Lantmäteristaten: Utrustning ett reservationsanslag av 400 000

kr.;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

f) till Utbildningskurser för viss lantmäteripersonal m. fl. ett reservationsanslag

av 421 100 kr.;

g) till Bidrag till kostnader i samband med lantmäteri- och vägförrättningar

m. m. ett förslagsanslag av 345 000 kr.;

h) till Rikets allmänna kartverk: Avlöningar ett förslagsanslag av

6 161 800 kr.;

i) till Rikets allmänna kartverk: Omkostnader ett förslagsanslag av

713 200 kr.;

j) till Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. m. ett reservationsanslag

av 1 830 000 kr.;

k) till Rikets allmänna kartverk: Utrustning m. m. ett reservationsanslag

av 300 000 kr.;

l) till Rikets allmänna kartverk: Utbildningskurser för viss personal ett

reservationsanslag av 4 000 kr.

Jag torde nu få återkomma till dessa anslagsfrågor.

Innan jag övergår till att redogöra för omförmälda förslag samt för innehållet

i däröver avgivna yttranden, torde jag i korthet få beröra lantmäteriväsendets

och rikets allmänna kartverks nuvarande organisation.

II. Lantmäteriväsendets och rikets allmänna kartverks nuvarande

organisation ni. m.

Lantmäteriväsendet. Lantmäteriväsendet erhöll sin nuvarande organisation

genom beslut vid 1947 och 1948 års riksdagar (prop. 1947:210; JoU

1947: 43 och 63; rskr. 1947: 388 samt prop. 1948:172; JoU 1948: 37; rskr.

1948: 274).

Den centrala ledningen av lantmäteriväsendet utövas av lantmäteristyrelsen,

som är chefsmyndighet för länslantmäterikontoren och

lantmäteriets distriktsorganisation. Lantmäteristyrelsens huvuduppgifter

är att leda och öva tillsyn över fastighetsbildningen enligt den för landsbygden

gällande lagstiftningen samt att ha överinseendet över mätningsväsendet

i städer, köpingar samt vissa andra samhällen och orter.

Lantmäteristyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt såsom

ledamöter fyra byråchefer, vilka förestår var sin byrå, nämligen administrativa

byrån, landsbyrån, stadsbyrån och utredningsbyrån.

På administrativa byrån handlägges ärenden angående utfärdande, ändring

eller upphävande av allmän författning, ärenden angående regional

tillämpning av fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsbestämmelser,

ärenden angående styrelsens och underlydande staters organisation, personal

och ekonomi, ärenden angående till styrelsens disposition ställda medel,

ärenden angående medel som inflyter till styrelsen såsom ersättning för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Muj:ts proposition nr 74 år li)60

lantmäteripersonalens arbeten, ärenden angående utbildning och fortbildning

av lantmäteripersonalen samt ärenden angående administrativa frågor

i allmänhet. I byrån ingår ett kamrerarkontor och ett arkiv. På byrån tjänstgör

två ordinarie och en extra byrådirektör i lönegrad A 24, en förste byråsekreterare

i lönegrad A 23, en tillfälligt förordnad lantmätare, två revisorer

i lönegrad A 19 samt biträdespersonal till ett sammanlagt antal av 37.

Ärenden angående lämpligheten av ifrågasatt fastighetsbildning enligt den

för landsbygden gällande lagstiftningen och andra ärenden av jordpolitisk

natur, ärenden av teknisk art beträffande lantmäteriverksamheten på landet

ävensom ärenden angående statsbidrag till lantmäteriförrättningar

handlägges på landsbyrån. På byrån tjänstgör en ordinarie byrådirektör i lönegrad

A 26, som samtidigt är föreståndare för distriktsorganisationens

centralkontor, en extra ordinarie byrådirektör i lönegrad A 24, två tillfälligt

förordnade lantmätare och två befattningshavare i kontorstjänst.

På stadsbyrån handlägges de ärenden, som föranledes av styrelsens åliggande

att ha överinseendet över mätningsväsendet i städer och samhällen

m. in. samt ärenden rörande fastighetsregistrering enligt de för stad gällande

bestämmelserna. Personalen utgöres av en ordinarie byrådirektör i lönegrad

A 26, cn extra ordinarie byrådirektör i lönegrad A 24, en förste byråingenjör

i lönegrad Ao 23, en byråingenjör i lönegrad Ao 21, en förste mätningstekniker

i lönegrad Ae 15 och fyra befattningshavare i kontorstjänst.

På utredningsbyrån slutligen handlägges ärenden angående utredningar

och utlåtanden i fastighetsrättsliga frågor ävensom ärenden rörande jordregistret.

På byrån tjänstgör en ordinarie byrådirektör i lönegrad A 24, som

samtidigt är föreståndare för det under administrativa byrån lydande arkivet,

en extra byrådirektör i samma lönegrad, en tillfälligt förordnad lantmätare

och tre befattningshavare i kontorstjänst.

I varje läns residensstad finns ett länslant mäter ikonto r, som

förestås av en överlantmätare i lönegrad Bo 1. överlantmätaren, som är förman

för lantmäteripersonalen i länet, har att leda och öva tillsyn över länets

lantmäteriväsen samt taga initiativ till åtgärder, som är ägnade att

främja en ändamålsenlig fastighetsindelning. Han skall verka för samordning

av fastighetsbildningen med de åtgärder, som på angränsande områden

planlägges och utföres genom andra myndigheter och organ samt medverka

i arbetet för en ändamålsenlig lokalisering och planläggning av bebyggelsen

och för jordbrukets rationalisering. Det ankommer enligt lag på överlantmätaren

att granska och pröva olika förrättningar samt att meddela vissa

tastställelsebeslut. Han skall vidare på anmodan verkställa utredningar och

avge utlåtanden till myndigheter och domstolar samt biträda ägodelningsrätter

och andra domstolar såsom sakkunnig, överlantmätaren för jordregistret

i länet och vissa fastighetsregister av stadstyp samt har att vårda

och låta förevisa länslantmäterikontorets arkiv.

I länslantmäterikontorens arbetsuppgifter ingår också serviceverksamhet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 74 år 1060 7

gentemot lantmäteriets distriktsorganisation genom tillhandahållande av

bl. a. uppgifter ur kontorens arkiv, utredningar och kartkopior.

Till sitt biträde har överlantmätaren i tio län biträdande överlantmätare

i lönegrad Ao 25 och i elva län lantmätare i lönegrad Ao 23 (s. k. kontorslantmätare).

Därjämte tjänstgör på länskontoren tillfälligt förordnade

lantmätare till ett antal som normalt uppgår till 28. Vidare finns 249 för

biträdespersonal avsedda tjänster. Personalens fördelning mellan de skilda

länskontoren växlar med hänsyn till arbetsbelastning och personaltillgång.

Lantmäteriets distriktsorganisation har till huvudsaklig

arbetsuppgift att tillhandagå statliga myndigheter, kommuner och

enskilda med verkställande av förrättningar och uppdrag, som äger samband

med fastighetsindelningen. I 48 § lantmäteriinstruktionen 1958: 263

angivna förrättningar och uppdrag, vilka huvudsakligen innefattar åtgärder

som enligt lag skall verkställas av lantmätare eller som eljest är nära förbundna

med lantmäteriverksamheten, räknas obligatoriskt till distriktsorganisationens

tjänsteåligganden, beträffande viss verksamhet i stad dock

endast i den utsträckning överlantmätaren medger staden att anlita distriktsorganisationen.

I instruktionens 49 § upptages därjämte olika uppdrag,

som även räknas till distriktsorganisationens tjänsteåligganden i den

mån de ej avser verksamhet i stad samt de kan företagas utan att de obligatoriska

ärendena väsentligt försenas. Beträffande tjänsteåliggandenas närmare

omfattning torde få hänvisas till lantmäterikommitténs betänkande

s. 43—49.

Distriktsorganisationens verksamhet är i viss utsträckning regionalt begränsad.

Sålunda fanns den 1 januari 1959 fullständiga kommunala organisationer

för handhavandet av mätningsväsendet för i princip hela kommunens

område i 103 städer och elva köpingar. Kommunalt anställda mätningsmän

fanns vidare för delar av fyra kommuner. För sex städer, åtta

köpingar, tre municipalsamhällen och del av en annan kommun fanns av

länsstyrelsen förordnade särskilda förrättningsmän. Å andra sidan handhade

distriktsorganisationen helt fastighetsbildningsverksamheten inom 24

städer och 77 köpingar samt i de flesta municipalsamhällen och andra orter

och områden inom tillämpningsområdet för lagen om fastighetsbildning

i stad. Elva städer, tio köpingar och fyra andra kommuner höll emellertid

viss personal, utrustning eller lokaler för verksamheten.

Till lantmäteriets distriktsorganisation hör organisatoriskt lantmäteridistrikt,

skiftesorganisationer, förfogandelantmätare, ett centralkontor och

ett centralt instrumentförråd.

Lantmäteridistriktens antal är 148. Varje distrikt förestås av en distriklslantmätare

med uppgift att utföra de förrättningar och uppdrag som ingår

i distriktsorganisationens tjänsteåligganden och att ta initiativ till åtgärder

som kan främja en ändamålsenlig fastighetsindelning.

Skiftesorganisationer, som är oberoende av distriktsindelningen, må enligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Kungl. Maj :ts bestämmande inrättas i län med livlig skiftesverksamhet med

uppgift att verkställa sådana laga skiften samt därmed sammanhängande

förrättningar och uppdrag som inte medhinnes eller eljest ej lämpligen kan

utföras av distriktsorganisationen. Till skiftesorganisationer av angivet slag,

vilka förestås av chefer med tjänstetiteln distriktslantmätare, räknas fem

organisationsenheter i Kopparbergs län.

Förfogandelantmätare äger lantmäteristyrelsen för tjänstgöring inom ett

län eller i visst eller vissa distrikt ställa till länsstyrelsens och överlantmätarens

förfogande för handläggning av förrättningar och uppdrag, vilka den

i distrikten tjänstgörande personalen ej kan medhinna inom skälig tid eller

för vilka förfogandelantmätaren på grund av utbildning eller erfarenhet

äger särskilda förutsättningar. Av de den 1 juli 1959 befintliga organisationsenheter,

som förestods av förfogandelantmätare, var åtta avsedda att

avlasta ett eller flera särskilt arbetstyngda distrikt med i princip alla förekommande

slag av uppgifter. Av återstående 21 enheter var tre avsedda för

skiften i Kopparbergs län, en för skiftesverksamhet i Kalmar län, en för

samma slags verksamhet i Norrbottens län, åtta för annan fastighetsregleringsverksamhet,

tre för huvudsakligen planeringsuppgifter, en väsentligen

för grundkarteuppdrag samt fyra för vägförrättningar och därmed samhörande

uppgifter.

Distriktsorganisationens centralkontor, som är förlagt till Stockholm och

som står under lantmäteristyrelsens direkta ledning, är organiserat på tre

avdelningar. Den fotogrammetriska avdelningen har till huvudsaklig uppgift

att handha den centralt bedrivna fotogrammetriska verksamheten inom

lantmäteriet och förfogar härför f. n. över fem stycken precisionsstereoinstrument.

Beräkningsavdelningen utför kvalificerade beräkningar och

programmeringar för matematikmaskinbearbetning och utvecklingsarbete

på det beräkningstekniska området. Fastighetstekniska avdelningen utför

fastighetstekniska och fastighetsekonomiska utredningar och annat utvecklingsarbete,

utarbetar metodik för planläggning, värdering m. m. i förrättningsarbetet,

insamlar, bearbetar och tillhandahåller statistik och erfarenhetstal

till grund för planläggningskalkyler och värdering samt förser lokalenheterna

med service främst vid fastighetsregleringar för jordbruks- och

skogsbruksändamål.

Distriktsorganisationens personal utgöres enligt medgivna personalramar

av 383 lantmätare och lantmätaraspiranter (varav 153 i lönegrad A 25,

58 i lönegrad A 24, 36 i lönegrad A 23, 59 i lönegrad A 21 och 77 i reglerad

befordringsgång), 400 mätningstekniker och motsvarande tjänstemän (varav

två i lönegrad A 19, 56 i lönegrad A 15, 228 i lönegrad A 13 och 114 i

lönegrad A 9—11) samt 323 befattningshavare i kontorstjänst. Av lantmätarna

tjänstgör normalt 34 hos lantmäteristyrelsen eller på länslantmäterikontor.

Personalen fördelar sig på olika slag av organisationsenheter på

ungefär följande sätt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

9

Organisationsenhet

Antal

enheter

Personal

Lantmätare

och mot- svarande

Mätnings- tekniker

och mot- svarande

Kontors- personal

och mot- svarande

Summa

Lantmäteridistrikt........

148

282

316

235

833

Skiftesorganisationer och

förfogandeenheter för skif-

35

30

80

ten ....................

10

15

Andra förfogandeorganisa-

44

133

tioner..................

24

46

43

Centralkontoret ..........

1

6

6

12

24

Instrumentförrådet........

1

—

—

2

2

Summa

184

349

400

323

1072

Ersättning för förrättning eller uppdrag som utföres av personal tillhörande

lantmäteriväsendet utgår till statsverket enligt lantmäteritaxan

(1952:475 ändrad 1953:163; 1955:376; 1956:161; 1957:329;

1958: 91; 1959: 216) och kungörelsen 1958: 95 angående tillägg å ersättning

som utgår enligt lantmäteritaxan. Taxan, som konstruerats .med utgångspunkt

från beräknade självkostnader för lantmäteriets distriktsorganisation,

är uppdelad på två skilda taxenivåer, taxa A och taxa B. Ersättningsbeloppen

enligt taxa A, som tillämpas för flertalet legala förrättningar, är

beräknade så att de genomsnittligt skall motsvara 40 procent av självkostnaderna,

medan ersättningen enligt taxa B, som huvudsakligen tillämpas

för uppdragsverksamheten, skall motsvara hela självkostnaden. För arbete

i stereofotogrammetriskt instrument utgår i vissa fall tilläggsersättning enligt

särskild taxa. För viss, i taxans 2 § angiven verksamhet utgår ingen

ersättning. Vidare kan enligt 25 § i vissa fall nedsättning av ersättningsbelopp

medgivas. Tre skilda ersättningsformer förekommer, nämligen sakersättning,

ersättning efter överenskommelse och tidsersättning. Sakägare är

skyldig att tillhandahålla hantlangning, markeringsmaterial m. in.

För förrättning och uppdrag, som utföres av kommunal mätningsorganisation

eller av särskild förordnad förrättningsman, utgår ersättning i regel

enligt stadsmätningstaxa I (1952:476 ändrad 1956:162; 1958:92; 1959:

217) eller stadsmätningstaxa II (1952:477 ändrad 1956:163; 1958:93;

1959: 218) samt kungörelsen 1958: 96 angående tillägg å ersättning som

utgår enligt stadsmätningstaxa I och II. Både stadsmätningstaxa I, som

tillämpas i det fall kommun eller förrättningsman tillhandahåller hantlangning

och markeringsmaterial, och stadsmätningstaxa II, som tillämpas

i andra fall, är uppbyggda enligt i princip samma grunder som lantmäteritaxan

och företer avvikelser endast i de avseenden som motiveras av de olika

förhållandena å vilka taxorna äger tillämpning. För det fall annan än befattningshavare

tillhörande lantmäteriväsendet förordnas att företaga förrättning

enligt lagen om enskilda vägar skall ersättning utgå enligt kun
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

görelsen 1950:379 (ändrad 1952:478; 1958:94) angående ersättning till

vissa förrättningsmän för förrättning enligt lagen 1939:608 om enskilda

vägar. Ersättningsreglerna i denna kungörelse är i huvudsak samma som

motsvarande regler i lantmäteritaxan.

Rikets allmänna kartverk. Kartverkets organisation var föremål

för mer genomgripande översyn vid 1946 års riksdag (prop. 106; JoU

68; rskr. 298). Viss ändring i organisationen för den fotogrammetriska

verksamheten har därefter företagits från den 1 juli 1949.

Huvuduppgift för kartverket är att upprätta, utgiva och vid behov revidera

ekonomiska och topografiska kartor, fotokartor dch översiktskartor

samt för försvaret erforderliga specialkartor av permanent natur.

Kartverket äger vidare att på beställning åtaga sig att mot särskild ersättning

framställa specialkartor och fotogrammetriskt bildmaterial samt

utföra vissa andra arbetsuppgifter i anslutning till och med utnyttjande av

arbetsmaterialet från framställningen av de officiella kartorna.

Kartverket är under en överdirektör som chef organiserat på fem byråer

och två avdelningar, nämligen ekonomiska kartbyrån, topografiska kartbyrån,

fotogrammetriska byrån, geodetiska byrån, militärbyrån, fotogrammetriska

beställningsavdelningen och allmänna avdelningen. Verkets personal

omfattar sammanlagt 365 tjänstemän.

Närmare redogörelse för organisationen torde i förevarande sammanhang

kunna begränsas till den fotogrammetriska verksamheten. Denna verksamhet,

som omfattar 98 tjänstemän, är fördelad på fotogrammetriska byrån

och fotogrammetriska beställningsavdelningen. Byråns arbetsuppgifter omfattar

framställning av fotokartan i skalan 1 : 10000 samt flygfotografering

både för framställning av de officiella kartorna samt för arbeten på

beställning. Beställningsavdelningen utför huvuddelen av de bildframställnings-

och kartarbeten, som uppdrages åt kartverket att utföra efter särskild

beställning. För sagda verksamhet förfogar kartverket över en omfattande

utrustning, bl. a. nio precisionsstereoinstrument.

Kartverksko m missionen har till uppgift att vara ett rådgivande

organ i mera betydelsefulla frågor rörande riktlinjerna för de allmänna

kartarbetena. Kommissionen äger —- under förutsättning att samtliga ledamöter

är eniga —- att fastställa arbetsplan för kartverkets arbeten. I kommissionen,

som består av nio ledamöter, är chefen för armén, chefen för flygvapnet,

chefen för försvarsstaben, chefen för kartverket och chefen för Sveriges

geologiska undersökning självskrivna ledamöter. Övriga ledamöter

utses av Kungl. Maj :t så att en representant erhålles för vardera lantmäteristyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, jordbruket och skogsbruket.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

11

III. Vissa av 1953 års fotogrammetriutredning framlagda förslag

I det följande torde få redogöras dels för vissa av 1953 års fotogrammetriutredning1

i dess den 28 juni 1955 avgivna betänkande angående flygfotogrammetrisk

verksamhet (SOU 1955: 26) framlagda förslag, vilka torde böra

behandlas i förevarande sammanhang, dels för över förslagen avgivna

yttranden.

Betänkandet. I fråga om den fortsatta flygfotografer in gsverksamheten

föreslår utredningen, att en kontinuerlig omfotografering av

större delen av landet (omdrevsfotografering) kommer till stånd. En dylik

omdrevsfotografering anser utredningen erbjuda betydande fördelar både

för de allmänna kartarbetena, ur militär beredskapssynpunkt och för stora

konsumentgrupper. Omdrevsfotograferingen bör omfatta såväl de i gällande

kartläggningsprogram ingående områdena som vissa delar av inre och

övre Norrland eller totalt ca 380 000 km2. Fotograferingen bör vad det gäller

flyghöjd m. in. i första hand anpassas till behoven för de allmänna kartarbetena.

Omdrevsplanen bör innehålla flera områden att fotografera varje

år. Dessa bör vara belägna så, att förutsättningarna blir stora för att alltid

något område kommer att vara beläget inom väderlekstyp, som tillåter fotografering.

Fotograferingen av varje område synes utredningen i princip

böra upprepas med tio års intervall.

Utredningen föreslår vidare ny organisation för den fotogen

in m e t r i s k a verksamheten vid kartverket. Den hittillsvarande

uppdelningen av denna verksamhet på fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen

anser utredningen sålunda ej böra bibehållas. Med

hänsyn till att en avsevärd utökning av effektiviteten i arbetet torde kunna

vinnas genom att samordna tekniskt likartade arbetsrutiner i de båda enheterna,

föreslås byrån och beställningsavdelningen bli sammanförda till

en enhet. Verksamheten bör enligt utredningen bedrivas efter rent affärsmässiga

principer. En särskild kapitalfond bör därför inrättas för att finansiera

driften vid den sammanslagna enheten. Härigenom skulle erhållas en

viss frihet i fråga om personalorganisation och materialanskaffning, vilket

skulle bereda möjlighet att smidigt anpassa organisationen till den varierande

efterfrågan av fotogrammetriskt material. Som ett alternativ föreslår

utredningen en redovisningsform, innebärande att den kostnadsmässiga

redovisningen av verksamheten skall ske över ett diversemedelskonto

i kartverkets räkenskaper.

Jämväl frågan om o m b i 1 d n i n g av ka rtverkskom missi on

en till en kartverksstyrelsc har upptagits av utredningen.

Utredningen anser att förslagen rörande kartverkets framtida fotogrammetriska

verksamhet gör det angeläget att en intim och fortlöpande kontakt

1 De sakkunniga var numera statsrådet G.-H. Nordlander, tillika ordförande, numera överdirektören

F. Johansson, numera överdirektören B. Lundgren samt byråchefen F. Jonasson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

upprätthålles mellan kartverket och de större konsumentgrupperna. Det synes

önskvärt, att dessa får ett direkt medinflytande och medansvar i ledningen

för kartverket. Kartverksstyrelsen bör bestå av kartverkschefen som

ordförande samt fyra av Kungl. Maj:t förordnade särskilda ledamöter, representerande

jordbruket, skogsbruket samt den tekniska projekteringen inom

planläggningsverksamhet, fastighetsbildning och ingenjörsteknik.

Yttranden, över fotogrammetriutredningens betänkande har yttranden avgivits

av ett stort antal myndigheter och organisationer.

Vad beträffar utredningens förslag om flygfotograferingsverksamheten

har samtliga de remissinstanser, som berört frågan, uttalat

sig positivt för den föreslagna utvidgningen av fotograferingsprogrammet.

Som exempel må nämnas, att försvarsstaben uttalar, att utredningens förslag

om en kontinuerlig omdrevsfotografering av större delen av landet ur

försvarets synpunkt är mycket värdefull samt att skogsstyrelsen anser, att

utredningens mest betydelsefulla förslag i vad gäller skogsbrukets intressen

är omdrevsfotograferingen, som om den genomföres kommer att ge

kartkonsumenterna en fortlöpande tillgång på förhållandevis aktuella flygbilder

över större delen av landet. Vissa remissinstanser anmäler dock kritiska

synpunkter på detaljutformningen av omdrevsprogrammet, men i allmänhet

förutsättes att dessa synpunkter skall efter kontakter med de större

konsumenterna av fotomaterial kunna beaktas vid utarbetandet av fotograferingsplanerna.

Frågan om ny organisation för den fotogrammetriska

verksamheten vid kartverket beröres endast i vissa yttranden

över betänkandet. Kartverket, vattenfallsstyrelsen, skogsstyrelsen, kommerskollegium,

nämnden för skoglig fotogrammeiri, svenska teknologföreningen,

Sveriges skogsägareförbund samt Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund uttalar sig positivt för utredningens förslag. Tvekan rörande

lämpligheten av den föreslagna sammanslagningen redovisas endast av

statskontoret. Ämbetsverket motiverar sitt ställningstagande med nödvändigheten

att hålla isär kostnaderna för de allmänna kartarbetena och beställningsarbetena.

Vad gäller förslagen om finansiering av den lotogrammetriska verksamheten

uttalar riksräkenskapsverket, att intet av de föreslagna alternativen

kan tillstyrkas med hänsyn till att båda innebär ett avsteg från eljest för

statsförvaltningen allmänt vedertagna redovisningsprinciper. I stället föreslår

ämbetsverket i princip följande redovisningssystem.

För verksamheten vid den fotogrammetriska avdelningen bör i kartverkets

avlöningsstat anvisas en särskild anslagspost, vilken bör upptagas förslagsvis

och endast tagas i anspråk för sådana utgifter, för vilka ersättning

skall erläggas av särskilda uppdragsgivare. I fråga om utrustning för beställningsverksamheten

inom avdelningen synes ett särskilt reservationsanslag

för ändamålet böra anvisas. Inkomster av verksamheten bör som

hitintills tillföras den under rubriken uppbörd i statens verksamhet för

kartverket uppförda inkomsttiteln.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 dr 1960

13

Statskontoret avstyrker inrättandet av en särskild kapitalfond. Därest

beställningsavdelningens nuvarande organisationsform inte skulle anses

medge den elasticitet, som påkallas för att kartverket på ett nöjaktigt sätt

skall kunna tillgodose efterfrågan från konsumenternas sida, synes det böra

övervägas om ej utgifterna för beställningsavdelningens verksamhet bör finansieras

genom uppläggande av särskilt anslag å riksstaten efter endera

av de principer som tillämpas vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut eller fiskeristyrelsen (sötvattenslaboratoriet). Eftersom kartverket

har andra inkomster, synes företräde böra givas den anslags- och redovisningsform,

som kommit till användning vid institutet. Detta förfogar över

ett anslag med karaktär av förslagsanslag, varvid institutet bemyndigats att

disponera de i staten ingående utgiftsposterna, avseende såväl avlöningar

som omkostnader, med högst så stort belopp, som motsvarar inflytande ersättningar

med visst procentuellt avdrag av de i ersättningarna ingående

tilläggen för pensions- och allmänna administrationskostnader. Ersättningarna

tillgodoföres institutets inkomsttitel å riksstaten. Möjligheter skulle

härigenom skapas för kartverket att inom viss marginal, avhängig av de

inflytande ersättningarnas storlek, inrätta extra tjänster samt att komplettera

utrustningen.

Lantmäteristyrelsen påpekar, att fördelarna med en kapitalfond i huvudsak

torde bestå i att kartverket erhåller ökade möjligheter att anställa personal

och att tillämpa friare lönesättning beträffande denna. Då anskaffning

av utrustning skall ske över en fastställd investeringsstat torde anordningen

ej medföra nämnvärda fördelar i fråga om möjligheterna till sådan

anskaffning.

Övriga remissinstanser tillstyrker eller godtar utredningens förslag i denna

del i den mån de över huvud taget berör frågan.

Förslaget att om bilda kartverksko in missionen till en

kartverksstyrelse tillstyrkes av väg- och vattenbgggnadsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, statskontoret, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, nämnden

för skoglig fotogrammetri, Svenska vattenkraftsföreningen och Sveriges

skogsägareförbund. Försvarsstaben bedömer förslaget som i huvudsak

lämpligt, dock synes representant för försvaret böra ingå i styrelsen. Lantmäteristyrelsen

motsätter sig ej inrättande av en styrelse, men är tveksam

om kartverkskommissionen bör avskaffas. Sker detta bör lantmäteristyrelsen

representeras i kartverksstyrelsen. Ingen remissinstans motsätter sig

förslaget.

IV. Lantmäterikonunitténs betänkande angående lantmäteriväsendets och

rikets allmänna kartverks organisation

Vissa allmänna synpunkter rörande lantmäteriväsendet och kartverket.

Lantinäterikommittén redogör inledningsvis bl. a. för utvecklingen

av och vissa aktuella frågor rörande lantmäteriväsendets

och kartverkets arbetsuppgifter m. in.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

1 fråga om lantmäteriväsendet understryker utredningen, att sedan år

1948 då ny organisation för lantmäteriet genomfördes utvecklingen påtagligt

inverkat på arbetsuppgifterna. I detta sammanhang erinras om att sagda

år ny byggnadslagstiftning trädde i kraft, nya riktlinjer för jordbrukets

rationalisering började tillämpas och att de allmänna bostadspolitiska normerna

ändrades. Ett utmärkande drag för utvecklingen efter år 1948 är

enligt kommittén bl. a. att vid fastighetsbildning på ett helt annat sätt än

tidigare olika samhälleliga specialintressen skall beaktas. Vad beträffar

arbetsläget uttalar kommittén, att antalet slutförda förrättningar i medeltal

per år under femårsperioden 1953—1957 varit omkring 24 000.

Denna produktion har understigit det inkommande antalet förrättningar,

varför balansen från slutet av år 1953 till årsskiftet 1957/58 stigit med nära

1 000 förrättningar om året, vilket motsvarar drygt fyra procent av medelproduktionen

under samma tid. Uppdragen har under angivna period ökat

starkt. Enligt gjorda uppskattningar representerade vid årsskiftet 1953/54

inte avslutade förrättningar och uppdrag, om verksamheten vid skiftesorganisationerna

i Kopparbergs och Norrbottens län undantages, ca 12 000

arbetsmånader. Motsvarande värde för årsskiftet 1957/58 var omkring

14 400 arbetsmånader, vilket innebar att arbetsbalansen stigit med 2 400

arbetsmånader eller med ca fem procent av den genomsnittliga personaltillgängen

under samma tid. Vid skiftesorganisationerna har arbetsbalansen

vid slutet av år 1957 uppskattats till omkring 5 800 arbetsmånader, vilket

motsvarar nära åtta år för nu pågående skiften med tillgänglig personal.

Vad gäller den framtida utvecklingen uttalar lantmäterikommittén allmänt,

att lantmäteriväsendets verksamhet endast i mycket liten mån har

eu sådan karaktär att organisationen själv kan påverka omfattningen och

arten av dess arbetsuppgifter utan verksamheten bygger till större delen

på en mängd olika initiativ från enskilda markägare, kommuner, myndigheter

eller sammanslutningar. Omständigheter, som torde komma att påverka

utvecklingen av arbetsuppgifterna, anger kommittén vara bl. a. de

vid 1959 års riksdag fattade besluten rörande den framtida inriktningen

och utformningen av den statliga verksamheten för jordbrukets rationalisering

(prop. 148, JoU 30, rskr. 284), 1951 års byggnadsutrednings förslag

till förenklad byggnadslagstiftning, vissa frågor som behandlats i 1955 års

skogsvårdsutrednings förslag angående skogsvården å enskilda skogar.

1958 års jordlagsutrednings arbete, vissa frågor som behandlas av fideikommissutredningen

samt i särskilt hög grad 1954 års fastighetsbildningskommittés

arbete.

I detta sammanhang redovisas vissa inventeringar rörande behovet av

olika åtgärder, vilka företagits i samband med utredningsarbetet. Enligt

verkställd inventering av behovet av fastighetsregleringar föreligger behov

av förbättrad ägoanordning beträffande eu areal av ca 5,5 milj. ha för

jord- och skogsbruksändamål avsedd mark berörande omkring 118 000

brukningsenheter. Behovet har bedömts som trängande för en areal av 3,6

milj. ha berörande 79 000 brukningsenheter. Eu specialundersökning röran
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

15

de det verifierade aktuella åtgärdsbehovet under femårsperioden 1959- 1963 har givit till resultat ett åtgärdsbehov berörande omkring 400 regleringsobjekt

omfattande ca 8 000 brukningsenheter och ca 370 000 ha. Rörande

de organisationsundersökningar, som i samband med utredningen

verkställts av kommittén, statens organisationsnämnd och lantmäteristyrelsen,

torde få hänvisas till betänkandet s. 94—109 och till en av organisationsnämnden

utarbetad redogörelse, som fogats såsom bilaga (stencilerad)

till betänkandet.

Vad gäller kartverket uttalar lantmäterikommittén till en början, att de

arbetsuppgifter, som avser framställningen av de officiella kartorna, i allmänhet

omfattar arbetsprogram som sträcker sig över årtionden. Arbetsprogrammen

för framställning av en karttyp är ofta så långa att, när nyframställningen

är avslutad och i princip endast åjourhållning skulle erfordras

för att underhålla ett kartverk, detta hunnit bli föråldrat och därför

bör ersättas med en helt ny produkt. Beträffande läget i fråga om arbetena

med den officiella kartläggningen angives att efter fem till sju år de

geodetiska stommätningarna för kartarbetena torde vara fäx-diga. Flygfotograferingen

har under de senaste fem åren kunnat bedrivas med betydligt

större intensitet än tidigare. Praktiskt taget hela landet med undantag av

Norrlands fjälltrakter är nu täckt av bilder från en flyghöjd av 4 000—

4 600 meter. Av eldledningskartan är ca 6 800 blad utgivna och ytterligare

600 blad ingår i produktionsplanerna. I fråga om ekonomiska kartan är

omkring hälften av de ca 12 000 blad, som ingår i kartan, utgivna eller

under arbete. Framställningen av kartan kan beräknas bli klar under 1970- talet. Den nya topografiska kartan, som började utgivas år 1954, har hittills

utgivits i 56 blad. Fortsätter arbetet i samma takt kommer hela framställningen

att taga ca 40 år. Rörande beställningsarbetena uttalar kommittén,

att verket inte på långt när haft möjlighet att åtaga sig alla de fotogrammetriska

bearbetningar som varit aktuella.

Kommittén erinrar i detta sammanhang om vissa pågående utredningsarbeten

av betydelse för kartverkets arbetsuppgifter, nämligen det av Kungl.

Maj :t den 27 juni 1957 åt statens sakrevision givna uppdraget att verkställa

utredning rörande frågan om lämpligaste formen för handhavande

av det statliga karttrycket ävensom därmed sammanhängande frågor samt

det av Kungl. Maj:t den 17 april 1959 åt kartverket givna uppdraget att

verkställa en översyn av långtidsplanerna för den officiella kartläggningen.

Sambandet mellan lantmäteriväsendet och kartverket. Lantmäterikommittén

övergår härefter till att behandla frågan om en sammanslagning

av lantmäteriväsendet och kartverket. Efter ingående

överväganden har kommittén stannat för att föreslå att de båda verken inte

sammanslås. Som skäl för ställningstagandet anför kommittén i sammandrag

följande.

Möjligheterna alt på ett för verksamhetens bedrivande fördelaktigt sätt

decentralisera kartverkets uppgifter med anknytning till lantmätcriväsendels

lokala och regionala organ är mycket begränsade. En sammanslagning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

synes ej heller kunna leda till att lantmäteriets tekniska arbetsuppgifter

centraliseras i nämnvärd utsträckning. I lantmäteriväsendet blir därför

länslantmäterikontoren och distriktsorganisationens lokala organ i stort

sett opåverkade av en sammanslagning. De direkta följderna ur personalsynpunkt

är huvudsakligen anknutna till samordningen av de båda verkens

administration och fotogrammetrisk-geodetiska verksamhet. Den personal,

som direkt skulle beröras, är därför endast ca 70 befattningshavare i

lantmäteriet och 50 befattningshavare i kartverket. Enligt vad som kunnat

utredas synes personalbesparingarna bli mycket obetydliga.

Mot en sammanslagning talar, att huvuddelen av arbetsuppgifterna organisatoriskt

sett har relativt få beröringspunkter. Målsättningen för verksamheten

är även i väsentliga avseenden olika. Ett sammanslaget verks

centralorgan blir stort samt får omfattande och olikartade arbetsuppgifter.

Vinsterna blir ej heller så stora att de kan motivera en så ingripande åtgärd.

För den fotogrammetriska verksamheten skulle vissa fördelar uppkomma

genom åstadkommande av en stor organisation, som omfattade hela

den fotogrammetriska arbetsprocessen. Självfallet skulle en sammanslagning

även definitivt lösa övriga samordningsfrågor. Svårigheter synes

emellertid ej föreligga att på ett lämpligt sätt lösa dessa spörsmål, även

om två verk bibehålies.

På senare tid har för lantmäteriets del samordningsfrågor med andra

verk inom jord- och skogsbruksrationaliseringens område aktualiserats.

Samtidigt har rationaliseringsuppgifterna inom lantmäteriet fått en mera

framskjuten ställning än förut genom den intensifiering och delvis ändrade

inriktning, som den vid 1959 års riksdag beslutade nya målsättningen för

arbetet innebär. Den samhörighet, som beträffande denna verksamhet föreligger

mellan lantmäteriet och andra rationaliseringsorgan, torde därför

numera framstå som minst lika betydelsefull som sambandet mellan lantmäteriets

och kartverkets arbetsuppgifter. Frågan om en sammanslagning

av sistnämnda båda verk synes därför böra bedömas också med hänsyn till

dessa nya utgångspunkter. I

I anslutning härtill behandlar lantmäterikommittén gränsdragnings

frågor beträffande den av lantmäteriväsendet och kartverket bedrivna

verksamheten. I detta spörsmål uttalar kommittén inledningsvis,

alt det rent principiellt synes kunna diskuteras att fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan de båda verken sker så att till lantmäteriet hänföres

främst sådana arbetsuppgifter, som bör utföras av lantmäteriets lokala

enheter i nära kontakt med sakägare och uppdragsgivare, under det att till

kartverket förlägges stora, med kartframställning sammanhängande tekniska

rutiner, som passar för central drift i stora serier. Härvidlag konstaterar

kommittén, att nuvarande arbetsfördelning mellan verken till sina

huvuddrag redan överensstämmer med angivna principer och att där undantag

finnes de delvis är motiverade av praktiska skäl. Vissa överflyttningar

av arbetsuppgifter kan emellertid komma i fråga för att arbetsfördelningen

skall bli så rationell som möjligt.

Vad beträffar de områden där gränsdragningsproblemen är särskilt påtagliga

ingår lantmäterikommittén först på de geodetiska arbetsuppgifterna.

Det är enligt kommittén angeläget, att den geodetiska verksamheten

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

för framtiden utformas så att garantier skapas för att så stor del av utförda

mätningar som möjligt anslutes till de av kartverket mätta huvudnäten.

Denna målsättning anser kommittén böra gälla även för mätningsverksamhet,

som bedrives utanför lantmäteriet och kartverket. En av de

väsentligaste åtgärder, som kan genomföras för att befordra en rationell

uppläggning av större mätningsarbeten, finner kommittén vara att för

ifrågavarande arbeten inrättas en central innefattande ett arkiv för förvaring,

åjourhållning och tillhandahållande av material från redan utförda

geodetiska mätningar och en organisation för att utföra mätningar

av det slag, som erfordrar personal med specialkunskap och som därför ej

lämpligen bör decentraliseras till lantmäteriets lokala enheter. En tillfredsställande

organisation härför anser kommittén kunna erhållas inom kartverket.

I denna fråga anför kommittén vidare i huvudsak följande.

I fråga om ett centralt arkiv har redan inom kartverket vidtagits åtgärder

för att göra befintligt material mera lättillgängligt. Det bör tillses att

uppgiftsskyldighet till det centrala arkivet för framtiden i största möjliga

utsträckning stadgas för alla som sysslar med mätningsarbeten av större

omfattning. Det torde icke erfordras någon personalförstärkning för ifrågavarande

arkivgöromål. Det centrala arkivet skall stå till tjänst med uppgifter

åt lantmäteriets lokala organ antingen direkt eller via länslantmäterikontoren.

1 fråga om den centrala servicen att utföra stommätningsuppgifter har

kartverkets resurser hittills varit mycket begränsade på grund av behovet

att få fram de för den allmänna kartläggningen grundläggande stommätningsuppgifterna

så snabbt som möjligt. Situationen kommer emellertid att

bliva en annan efter det att dessa arbeten och nu pågående precisionsavvägning

avslutats efter ytterligare fem ä sex år. Redan under de närmaste

åren bör emellertid kartverket beredas tillfälle att åtaga sig beställningsarbeten

inom detta område. Enligt kartverkets instruktion föreligger möjlighet

härtill. Ett mindre antal kartassistenter bör vid behov kunna avdelas

för dessa arbeten. Den befintliga arbetsledningspersonalen på geodetiska

byrån torde vara tillräcklig för de uppgifter med arbetsledning och utbildning

som uppkommer i samband med en beställningsverksamhet på det

geodetiska området. Kommittén kommer i det följande att framlägga förslag

till ändrade ekonomiska betingelser för kartverkets fotogrammetriska

verksamhet med hänsyn bl. a. till den beställningsverksamhet, som ingår

däri. Genomföres detta förslag bör den tillåta en relativt smidig anpassning

till efterfrågan på arbeten. Personalbehovet för eventuella beställningsarbeten

av geodetisk art bör kunna lösas på samma sätt, varför personal

endast bör anställas i den mån verksamheten motiverar detta.

Lantmäterikommittén framhåller härutöver, att den rådgivande och

granskande verksamhet, som lantmäteristyrelsen genom sin stadsbyrå har

att bedriva i fråga om större mätningsarbeten inom stadsmätningsväsendet,

bör bibehållas vid styrelsen på grund av verksamhetens samband med

övrig serviceverksamhet för städernas del. Vidare bör enligt kommittén de

geodetiska arbetsuppgifter inom båda verkens arbetsområden, som med

fördel kan utföras av en decentraliserad organisation, utföras vid lantmäteriets

lokala enheter. Detta bör även gälla mindre arbetsuppgifter för kart
2

liihnng till riksdagens protokoll 1960. I samt. Nr 71

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

verkets arbeten, antingen de förekommer för den allmänna kartläggningen

eller för beställningsuppdrag av huvudsakligen fotogrammetrisk karaktär.

Vad gäller gränsdragningen mellan verken i fråga om fotogrammetriska

arbetsuppgifter uttalar kommittén, att den grundläggande principen bör vara

densamma som i fråga om de geodetiska arbetena. Flygfotografering och

bildframställning bör liksom hittills endast bedrivas centralt vid kartverket.

Enkla fotogrammetriska arbeten, innebärande utnyttjande av fotobilder och

totokartor utan instrumentutrustning eller med enklare instrument, bör utnyttjas

maximalt både inom lantmäteriets och kartverkets arbetsområde.

Med hänsyn till angelägenheten av att kännedom om det fotogrammetriska

materialet sprides så effektivt som möjligt föreslår lantmäterikommittén

vidare, att inom större länslantmäterikontor inrättas servicecentraler för detta

material. Angående dessa centraler anför kommittén.

Centralerna bör förses med översikter över a’lt tillgängligt bildmaterial

samt visst provmaterial. Därjämte bör centralerna kunna förses med kontaktkopior

av bildmaterialet i lämplig omfattning. Centralerna bör förfoga över

personal med erfarenhet av fotomaterialets användnings- och framställningsmöjligheter.

Beställningar av fotomaterial bör mottagas av centralerna och

vidarebefordras ti l kartverket, vilket liksom nu tillhandahåller konsumenten

materialet direkt. Förutom för lantmäteriets egen verksamhet bör

centralerna stå till tjänst för sådana övriga konsumenter av bildmaterial

som har lättare att vända sig till en lokal organisation än direkt till kartverket.

I anslutning till dessa centra''er bör även anordnas den tidigare omnämnda

servicen beträffande geodetiskt material.

Frågan på vad sätt den fotogrammetriska bearbetningsverksamheten i

större stereoinstrument lämpligast skall ordnas är enligt lantmäterikommitténs

uppfattning svårbedömlig och kan ge anledning till stor tveksamhet.

Kommittén erinrar om, att för denna verksamhet, som f. n. är fördelad mellan

lantmäteriet och kartverket, lantmäteriet förfogar över fyra större

stereoinstrument med ett anskaffningsvärde av omkring 0,6 milj. kr. och

att ett femte skall inköpas under budgetåret 1959/60. Kartverket disponerar

tio dylika instrument jämte ett antal instrument av mellanklass med ett anskaffningsvärde

av ca 1,6 milj. kr. Vidare erinras om, att samarbete på det

fotogrammetriska området även äger rum mellan kartverket å ena sidan och

vattenfallsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen resp. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

å andra sidan. Av dessa myndigheter har vattenfallsstyrelsen och vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen anskaffat egna större stereoinstrument, f. n.

sammanlagt tre, och ett antal medelstora instrument, medan i fråga om sjöiartsstyrelsen

samtliga arbeten som kräver större stereoinstrument utföres

vid kartverket. Lantmäterikommittén anser, att förevarande organisationsproblem

å ena sidan kan lösas på sådant sätt att instrumenten samlas hos det

ena ämbetsverket, då måhända i första hand hos kartverket, eller å andra

sidan ordnas i huvudsak efter nuvarande linjer, d. v. s. båda verken erhåller

möjlighet att disponera instrument för egna behov, givetvis då med ett intimt

samarbete mellan verken, övervägandena rörande de båda organisationsalternativen

redovisar kommittén i sammandrag sålunda.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij. ts proposition nr i''i dr WHO

19

För eu samling av instrumenten till kartverket talar att den snabba tekniska

utvecklingen inom fotogrammetrien sannolikt kommer att fortgå. Sannolikt

kommer att erfordras successivt förhållandevis stora investeringar

i utrustning. Avskrivningstiderna måste beräknas bli förhållandevis korta.

Instrumenten bör om möjligt användas i tvåskift och del synes lättare att ordna

om de koncentreras. Vissa instrument torde ur ekonomiska synpunkter och

med hänsyn till beräknad användning f. n. endast böra anskaffas i ett exemplar

för svensk fotogrammetri. Vissa fördelar rent ekonomiskt sett torde vara

att vinna därest instrumenten kan sammanföras till eu gemensam lokal.

Emellertid kan även tungt vägande skäl åberopas för att lantmäteriets

verksamhet inom området bör bibehåras inom verket. Fotogrammetrien erbjuder

hjälpmedel, som är av stor betydelse för effektivisering av de arbeten

som åligger distriktsorganisationen. Särskilt gäller detta vid framställning

av grundkartor och vid fastighetsregleringar av större omfattning. De metoder,

som i detta avseende utvecklats, bygger på ett ingående samarbete och

växelverkan mellan de lokala organisationsenheterna och den centrala fotogrammetriska

bearbetningsenheten, centralkontoret. Samarbetet förutsätter

en långt gående samordning av arbete lokalt och centralt. Utan en sådan samordning

kan ett fastighetsregleringsföretag onödigtvis fördröjas. Vad nu

sagts i fråga om behovet av samordning gäller i än högre grad beträffande

utvecklingsarbetet.

De fotogrammetriska arbetsmoment, vilka ingår som eu integrerande del

i fastighetsregleringar, är vanligen av sådan karaktär att även den personal

som leder verksamheten vid de större stereoinstrumenten måste vara väl förtrogen

med den speciella metodik som tillämpas vid regleringsförfarandet.

Ofta torde det även vara angeläget att instrumenten kan betjänas av personal

med specialutbildning och med erfarenhet från dylika regleringar. Det är

därjämte önskvärt att sagda personal beredes tillfä le att tid efter annan

deltaga i de arbetsmoment i sammanhanget, som utföres av de lokala enheterna.

I det föregående nämnda samspel kräver enkla och klara ordervägar.

Förutsättningarna för att personal med erforderliga kvalifikationer

skall stå till buds synes också vara större om både den centralt och lokalt

placerade personalen är inordnad i samma organisation. Med hänsyn till det

sagda torde de organisatoriska problem, som uppkommer vid användandet

av fotogrammetriska metoder i lantmäteriverksamheten, med större fördel

lösas, därest tillgång till erforderliga instrument finns inom lantmäteri^.

Det har ifrågasatts om icke instrumenten kunde uppställas i en gemensam

lokal under kartverkets överinseende och lantmäteriet förhyra för sina arbeten

erforderlig instrumenttid. Eu dylik lösning vore ju tänkbar men skulle

medföra vissa allvar.iga olägenheter och svårigheter. Det är givetvis synnerligen

svårt att bedöma hur mycket tid som skulle behövas för att tillfredsställa

lantmäteriets behov av instrumenttid. Då man tillika kan utgå från

att kartverkets tillgång på maskiner av ekonomiska skäl icke inom överskådlig

tid kommer att helt läcka de båda verkens behov, måste en avvägning

av de skilda intressena göras. De farhågor som uttalats för att maskinerna,

därest den nuvarande ordningen bibehålies, icke skulle kunna helt

utnyttjas av lantmäteriet, torde vara överdrivna. F. n. och även framdeles

är behovet av maskiner langl över tillgången och man torde även för lantmäteriets

del kunna räkna med tvåskiftsutnyltjande så snart antalet operatörer

finnes til gängligt för ändamålet. Kommittén måste också i detta sammanhang

betona, att förseningar av rationaliseringsarbetet för skogs- och

jordbruket torde komma alt medföra avsevärda förluster för dessa näringsgrenar

och folkhushållet i övrigt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Ma j. ts proposition nr 7 i år 1960

De väsentligaste av de fördelar, som skulle uppnås genom en gemensam organisation

för lantmäteriet och kartverket av instrumentcentralen, torde kunna

vinnas genom att verken ömsesidigt utvecklar sitt samarbete i stort på sätt

som berörts i riksdagens beslut av år 1959. Den inställning kommittén har

till en sammanslagning av verken, ger kommittén anledning att ställa sig

tveksam om lämpligheten av att anordna en gemensam organisation på endast

denna för lantmäteriets arbete på skogs- och jordbruksrationaliseringen

så ömtåliga punkt.

Kommittén bar funnit sig böra stanna för ett bibehållande tills vidare av

den nuvarande ordningen i varje fall till dess större erfarenheter vunnits

rörande de fotogrammetriska metodernas utnyttjande inom lantmäteriet

och även en bättre överblick erhållits i fråga om arbetets art och omfattning

och sedan den nya organisationen under någon tid för båda verken prövats

och en ny fastighetsbildningslag trätt i kraft ävensom större erfarenheter

nåtts av samverkan mellan lantmäteriet och lantbruksväsendet i rationaliseringsverksamheten

för jord- och skogsbruk. En utredning om ett sammanförande

av hela statsförvaltningens resurser på det fotogrammetriska området

till ett verk, då förslagvis kartverket, synes enligt kommittén i alla händelser

böra föregå ett slutligt ståndpunktstagande till frågan om en gemensam

central endast för kartverket och lantmäteriet.

I en gemensam reservation förordar ledamöterna Lindbergson och Lundgren,

att statsmakterna nu fattar principbeslut om upprättandet av en till

kartverket knuten central för fotogrammetriska instrument och att de fotogrammetriska

bearbetningsinstrumenten i distriktsorganisationens centralkontor

överföres till den nya maskincentralen vid en tidpunkt då lämpliga

förutsättningar i fråga om lokaler in. in. föreligger. Reservanterna anför som

motiv för sitt stä Iningstagande till en början i huvudsak samma skäl, som

kommittén andragit som skäl för en gemensam maskincentral, och uttalar

fortsättningsvis i sammandrag följande.

Delvis kan behovet av stereoinstrument för statsförvaltningen täckas genom

att utnyttja privata fotogrammetriska byråer. De privata organisationernas

tillkomst påverkar otvivelaktigt driften inom den statliga verksamheten

genom den konkurrens som härigenom uppkommit. Det måste tillses

att den verksamhet, som staten måste uppehålla inom detta område, organiseras

så att den får möjlighet att hävda sig väl. Detta är ett starkt argument

för en koncentration av til gängliga instrumentresurser till ett ställe,

där organisationen så utformas att den kan arbeta under affärsmässiga former.

Metodiken vid fastighetsregleringarna är visserligen icke ännu helt

klarlagd men vissa karakteristiska drag torde dock kunna urskiljas redan

nu. Bl. a. blir det svårt att i den fotogrammetriska bearbetningen undvika

systematiska årstidsbelastningar. I en organisation, som väsentligen är uppbyggd

för denna enhetliga typ av arbete, kommer det därför alltid att vara

svårt att uppnå jämn och hög utnyttjandegrad. Lantmäteriets behov tillgodoses

därför bäst med en under året varierande instrumentvolym. Hela serien

instrument, från det enklaste till det noggrannaste, bör stå till förfogande

för att differentiera metodiken efter de skiftande ändamålen. Då man

söker tillgodose dessa önskemål bör uppmärksammas, att kartverket i högre

grad än någon annan organisation i landet har tillgång till arbetsuppgifter,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Knngl. Maj. ts proposition nr Vt år 1960

som kan användas i säsongutjämnande syfte. Vidare har kartverket redan

nu landets största utrustning av fotogrammetriska instrument.

Kommer fastighetsregleringar att bli aktuella över stora områden bör väsentliga

fördelar vinnas, om framställningen av de för regleringarna nödvändiga

kartorna samordnas med eller anslutes till framställningen av ekonomiska

kartan, där detta är möjligt. Denna samordning är av sådan art att

den måste organiseras vid den fortlöpande planläggningen av arbetena genom

dagiigt intimt samarbete mellan lantinäteriets och kartverkets experter.

Det bör även observeras, att lokalfrågorna f. n. är otillfredsställande för

både kartverkets fotogrammetriska verksamhet och centralkontoret. På anförda

skäl framstår en lokal samordning av denna verksamhet vid kartverket

och lantmäteriet såsom under alla förhållanden eftersträvansvärd.

Av det anförda har vi dragit den slutsatsen att lantmäteriets behov bäst

tillgodoses genom den anordningen att lantmäteriet till beräknat självkostnadspris

hyr erforderlig instrumentkapacitet i en till kartverket förlagd, allsidigt

utbyggd maskincentral. För att trygga en snabb och smidig service

gentemot förrättningsmännen torde lantmäteriet redan från starten böra heltidsförhyra

en instrumentkapacitet motsvarande minimibehovet. Det torde

kunna bli en rutinuppgift för kartverket att på såväl längre som kortare sikt

inplanera erforderligt utrymme för lantmäteriets verksamhet i kartverkets

instrumentpark. Genom den affärsmässiga organisation för kartverkets fotogrammetriska

byrå, som kommittén föreslagit, synes även lantmäteriets

önskemål om tillräckligt utrymme under expanderande förhållanden vara

lättare att tillgodose än i centralkontorets nuvarande bundna förvaltningsform.

Det torde för övrigt vara en tillräcklig garanti för en riktig avvägning

av de fotogrammetriska insatserna mellan lantmäteriets och kartverkets arbetsområden

att avgörandena härvidlag alltid ytterst tillkommer Kungl.

Maj:t.

Icke minst synes det oss som om den föreslagna anordningen skulle innebära

fördelar för det pågående utvecklingsarbetet inom lantmäteriet och

kartverket. En samordning måste även verka gynnsamt ur kostnadssynpunkt

i fråga om åtski liga tekniska och administrativa rutiner. Den föreslagna lösningen

av den fotogrammetriska organisationen kommer enligt vår mening

att inrymma större möjligheter än kommittéförslaget till allsidig och snabb

service beträffande fotogrammetriskt material och följaktligen bättre än

detta förslag befrämja den av statsmakterna beslutade rationaliseringen

inom jordbruk och skogsbruk.

I fråga om anordnande av centraler för beräkning av geodetiska och fotogrammetriska

uppgifter framhåller lantmäterikommittén, att omfattningen

av arbetsuppgifterna inte är så stor att det f. n. synes motiverat att anskaffa

en matematikmaskin inom kartverket eller lantmäteriet. Båda verken

synes böra utnyttja den centrala service, som redan finnes vid matematikmaskinnämnden

och privata förelag.

Vad slutligen angår gränsdragningen mellan de båda verken vid framställning

av ekonomiska kartan uttalar kommittén, att för att förbereda

kartverkets arbeten inom de olika länen utredningsarbeten in. in., som utföres

vid länslantmäterikontoren, bör systematiseras och registreras så all

resultatet blir användbart, när framställningen av ekonomiska kartan blir

aktuell.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:is proposition nr 7 7 år WHO

Principiella synpunkter på lantmäteriväsendets organisation. Lantmäterikommittén

övergår härefter till att behandla lantmäteriväsendets

organisation och anför inledningsvis att, sedan kommittén funnit

övervägande skäl tala för att lantmäteriväsendet och kartverket inte bör

sammanslås, kommittén vid övervägandena angående lantmäteriet har att

utgå från dess nuvarande kompetensområde. Med hänsyn till det samband,

som råder mellan olika avsnitt av lantmäteriverksamheten och de arbetsuPPS*fter

som åligger vissa andra myndigheter eller organ, kan samordnings-

och gränsdragningsfrågor dem emellan vid skilda tidpunkter aktualiseras.

Sådana organisationsspörsmål ligger emellertid utom ramen för

kommitténs uppdrag. Med hänsyn till ordningen för lönefrågornas behandling

i allmänhet inom statsförvaltningen har kommittén ej heller ansett sig

böra lämna förslag till lönesättning för lantmäteriväsendets tjänstemän.

I fortsättningen ingår lantmäterikommittén till en början på den pri ncipiella

utformningen av lantmäteriväsendets organisation

och erinrar om att verket nu i princip är uppbyggt med tre olika

organisationsled, nämligen en central verksledning, länsorgan och lokalorgan.

Kommittén framhåller vidare rörande den nuvarande organisatoriska

uPPbygguaden att länsorganets — överlantmätarens — ställning i organisatoriskt

avseende i förhållande till lokalorganet — distriktsorganisationen

—• beträffande vissa frågor är av ÖArerordnad natur, men att förfarandet vid

de förvaltningsmässiga frågornas behandling i väsentliga avseenden är

konstruerat på sådant sätt alt läns- och lokalorganen är att betrakta som

sidoordnat underställda lantmäteristyrelsen. Väsentligen sammanhänger administrationens

nuvarande konstruktion med förrättningsförfarandet, i vilket

distriktsorganisationens förrättningsmän och över lantmätaren givits

skilda uppgifter, som för båda parter nödvändiggör en oberoende ställning.

Under kommitténs arbete har olika principiella organisationsalternativ

diskuterats och undersökts. I de yttranden, som kommittén erhållit över en

till överlantmätarna och lantmäteripersonalens organisationer utsänd skiss

med alternativa förslag till principlösning av organisationen för lantmäteriverksamheten

i länen, har den starka influensen av nuvarande organisations

uppbyggnad klart kommit till uttryck. Kommittén har hl. a. härigenom

bibragts den uppfattningen, att tiden inte är mogen för en omorganisation,

som i mera väsentlig grad ändrar de grundprinciper vilka bestämts så sent

som år 1947, även om rent organisatoriska skäl synes kunna tala för att utvecklingen

hör gå mot mera radikala lösningar. Den lösning, som nu synts

realistisk, har utarbetats under beaktande av de organisatoriska synpunkter

som befunnits förenliga med främst lantmäteriets lokala serviceuppgifter.

Vad angår lantmäteriets länsorgan har kommittén funnit självklart, att

en företrädare för lantmäteriet med länet såsom verksamhetsområde —

överlantmätaren — bör ingå i organisationen. I detta sammanhang erinrar

kommittén om, att fastighetsbildningslagstiftningen utgår från att en regional

lantmäterimyndighet finnes genom de uppgifter, som däri ålagts över
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Knngl. Mnj.ts proposition nr 74 år 1960

lantmätaren, samt upplyser att enligt vad som inhämtats från 1954 års fastighetsbildningskommitté

dess förslag till förfarande vid lantmäteriförrätlningar

torde bygga på samma förutsättning.

Kommittén finner vidare förhållandena nödvändiggöra, att vid sidan av

en överlantmätare med länslantmäterikontor måste finnas fristående förrättningsmän,

som själva har att taga ansvaret för utförda förrättningar.

Detta blir enligt kommittén, med hänsyn till förrättningsförfarandets rättsliga

uppbyggnad fallet, även om i vissa län överlantmätaren skulle ha

möjlighet att vid sidan av övriga åligganden påtaga sig förrättningar. Skälen

härför utvecklar kommittén i huvudsak på följande sätt.

När det gäller att bedöma vilka uppgifter som kan eller bör åvila överlantmätaren,

måste övervägandena ur formell synpunkt utgå från överlantmätarens

i lag givna åligganden att granska och fastställa lantmäteriförrättningar

eller att hänskjuta dessa tilfdomstols prövning. Dessa åligganden torde

i princip komma att bibehållas jämväl i en ny fastighetsbildningslagstiftning.

På förrättningsmännen ankommer det att pröva allmänna intressen

och de enskilda intressen, som kommer till uttryck genom sakägarnas vid

förrättningarna framförda yrkanden eller önskemål. I likhet med vad tredje

lagutskottet i sitt utlåtande 1959: 14 uttalat i anledning av motionerna I: 379

och II: 432 anser kommittén, att särskild vikt bör läggas vid att förrättningsinstansens

obundna ställning icke äventyras eller ens kan ställas i tvivelsmål

genom åtgärder i organisatoriskt avseende.

För att dessa villkor skall tillgodoses torde det till en början stå klart,

att överlantmätaren icke samtidigt kan vara förrättningsman eller skall

kunna ge direktiv till förrättningsmännen, hur de skall besluta i fastighetsbildningsfrågor.

Det torde vidare ligga i sakens natur att förrättningsmännen

bör iakttaga försiktighet vid ställningstagande i frågor som slutligen

kan komma att avgöras vid förrättning eller som äger nära samband därmed.

Det väsentliga behov av fastighetsbildningsexpertis, som föreligger på

iänsplanet, synes sålunda liksom hittills i regel böra tillgodoses genom

överlantmätaren.

I fråga om storleken a v o rganisationsenheterna i

lantmäteriets distrikts organisation erinrar lantmäterikommittén

om, att en av de bärande principerna för den nu gällande indelningen

i lantmäteridistrikt, vilken i stort sett varit oförändrad sedan år

1948, var att de flesta distrikten normalt skulle ge ett stadigvarande arbetsunderlag

för sex befattningshavare, varav två av vardera kategorien lantmätare,

mätningstekniker och kontorspersonal. Erfarenheterna sedan dess

styrker behovet av anpassning av enheterna på grund av förändringar i arbetsmängd

och övriga betingelser för verksamheten. Om distriktsindelningen

nu skulle anpassas efter i det föregående angiven målsättning skulle långtgående

förändringar bli erforderliga. Då eu ny sådan indelning ej torde ha

större förutsättningar än den nuvarande att på längre sikt ge enheter med

beräknad optimal personaluppsättning, talar enligt kommittén erfarenheterna

för, att organisationen bör uppbyggas efter andra grunder.

Med hänsyn till angelägenheten av att utnyttja personalens kvalifikationer,

att ernå en rationell arbetsfördelning och att möjliggöra anpassning

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

av personalnumerären efter nya förutsättningar har statens organisationsnämnd

beräknat att organisationsenheter med minst tre och helst minst

fyra befattningshavare av varje personalkategori bör eftersträvas, men att

i större enheter ytterligare rationaliseringseffekt av dessa skäl ej torde kunna

påräknas. Lantmäterikommittén har funnit, att de förutsättningar som

finns att åstadkomma stora organisationsenheter bör tillvaratagas så långt

detta är möjligt och fördelaktigt med hänsyn till de övriga faktorer, som

kan eliminera vinsterna därmed eller eljest kan motivera andra lösningar.

Det har stått klart att därvid bl. a. frågan om stationeringsorterna för de

nuvarande distrikten måste upptagas till ingående överväganden.

En faktor, som begränsar möjligheterna att förstora enheterna, angiver

kommittén vara, att i de fall flyttning av stationeringsorten för ett distrikt

är ett villkor för utökning av vederbörande arbetsområde och flyttningen

medför mera väsentlig ökning av reseavstånden, resekostnadsökningarna i

vissa fall kan uppgå till belopp som kan beräknas motsvara eller överstiga

vinsterna med en sådan åtgärd. Vidare torde liksom hittills stationeringsorterna,

i syfte att upprätthålla god kontakt med bygden och att tillgodose

allmänhetens berättigade krav på god service, böra väljas så att de utgör

centralorter för den region lantmäteriet därifrån avser att betjäna. Med

hänsyn till den kommunala anknytningen av en stor del av lantmäteriets

uppgifter får vidare det antal kommuner, inom vilka en viss arbetsgrupp

har att ansvara för verksamheten, en inte oväsentlig betydelse i sammanhanget.

Vad närmare angår frågan om en distriktsindelning uttalar kommittén,

att övervägandena rörande stationeringsorterna har lett till att deras antal

bör minskas från nuvarande 111 till omkring 90. Lantmäteriets lokala organ

bör således stationeras förutom i residensstäderna även i andra centrala

orter inom länen. En indelning av länen i olika verksamhetsområden, regioner,

blir därför erforderlig. Gränserna för dessa regioner bör enligt kommitténs

mening vara i möjligaste män fasta och kommittén föreslår att deras

omfattning liksom de nuvarande distriktens bestämmes av Kungl. Maj :t.

Vad angår spörsmålet om en indelning i distrikt av de regioner, inom

vilka verksamheten bedrives med utgående från samma stationeringsort

har kommittén stannat för att en indelning i två eller flera distrikt bör

kunna ske och att även denna indelning bör bestämmas av Kungl. Maj :t.

Såsom motiv för ställningstagandet till spörsmålet, vilket varit föremål för

stor tvekan inom kommittén, anför denna i sammandrag följande.

Denna fråga torde ha aktualitet för 10—15 regioner i landet. En indelning

av stockholmsregionen i vart fall i två distrikt har befunnits ofrånkomlig.

I övrigt gäller det här organisation för verksamhet, vilken torde erfordra

en personal uppgående till omkring 15—25 personer och som till

relativt stor del avser många kommuner med omfattande bebyggelseverksamhet

omkring större tätorter. Det torde erbjuda många fördelar att administrera

denna verksamhet i en organisationsenhet. Några resekostnadsspärrar

föreligger ej i de här berörda fallen. Hinder mot en arbetsfördel
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

25

ning så att olika personalkategorier helt eller huvudsakligen har sin verksamhet

förlagd till vissa kommuner inom regionen föreligger ej heller. Dessa

skäl pekar på att uppdelning i flera organisationsenheter på samma stationeringsort

bör undvikas. Såvitt framgår av organisationsnämndens undersökningar

i dessa frågor, synes emellertid de huvudsakliga organisatoriska

synpunkterna kunna tillgodoses även i enheter av relativt måttlig

storlek. En lämpligt avvägd samverkan mellan enheter på samma ort och

medverkan av överlantmätaren för lösande av löpande administrationsfrågor

torde vidare kunna bidraga till att de stora enheternas organisatoriska

företräden kan utnyttjas, även om en distriktsindelning sker. Vid bedömandet

av denna fråga har kommittén ansett att särskild vikt bör tillmätas

värdet av att en lantmätare i chefsställning ansvarar för verksamheten inom

ett med hänsyn till uppgifternas art och omfattning lämpligt avpassat antal

kommuner.

Inom kommittén har höjts röster för en mera långtgående samordning i

syfte att ernå ytterligare rationaliseringsvinster. Kommittén har emellertid

enat sig om att icke i nuvarande läge föreslå mera vittgående jämkningar.

Härvid har dock förutsatts, att frågan skall ägnas en fortlöpande uppmärksamhet

av lantmäteristyrelsen i syfte att befrämja en utveckling mot större

organisatoriska enheter, i den mån teknikens landvinningar och lokala förutsättningar

skapar gynnsamma betingelser härför.

Bestämmande av stationeringsorterna anser kommittén liksom hittills

böra ske av lantmäteristyrelsen efter hörande av länsstyrelsen och överlantmätaren.

Vid organisationens genomförande synes dock stationeringsorterna

böra bestämmas av Kungl. Maj :t.

Härefter övergår lantmäterikommittén till att behandla frågan om specialorganisationer

vid sidan av lantmäteridistrikt

e n. Kommittén föreslår härvid till en början att, med hänsyn till de

allmänorganisatoriska synpunkterna, förfogandeorganisationer enbart i

syfte att ernå en arbetskraftsförstärkning inom ett eller flera distrikt inte

längre skall inrättas utan att i stället personalen bör placeras på vederbörande

distrikt. Däremot föreligger enligt kommitténs uppfattning starka

argument för att vid behov särskilda arbetsgrupper skall kunna organiseras

för verksamhet, som av speciella orsaker ej lämpligen kan eller bör handhavas

av lantmäteridistrikten.

I första hand synes det härvid enligt lantmäterikommittén angeläget, att

arbetsgrupper inrättas för effektivast möjliga insatser i verksamheten med

yttre rationalisering inom jordbrukets och skogsbrukets område i överensstämmelse

med av 1959 års riksdag fattade beslut (prop. 148, JoU 30, rskr.

284). I de län, där ett stort behov av mera omfattande rationaliseringsåtgärder

framkommit, blir särskilda specialorganisationer — fastighetsregleringsorganisationer

— erforderliga. Kommittén uttalar, att dessa enheter

av organisatoriska skäl måste göras relativt stora i personalhänseende och

att av denna anledning en förhållandevis stor del av den personal, som

blir disponibel enbart för hithörande verksamhet, bör koncentreras till

dessa enheter. Enheternas huvuduppgifter blir de, som angivits i jordbruksutskottets

utlåtande 1959: 30, nämligen att verkställa sådana av lant
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr Ti år 1060

bruksnämnder och enskilda aktualiserade lantmäteriförrättningar, som ej

utan nämnvärd väntetid kan utföras av personal inom vederbörande distrikt,

samt att medverka i lantbruksnämndernas planläggning rörande mera

omfattande yttre rationaliseringsåtgärder ävensom rörande disponeringen

av nämndernas rationaliseringsreserver. Enheternas chefer skall vidare

vara föredragande inom lantbruksnämnderna i ärenden, som i större utsträckning

inrymmer lantmäteritekniska spörsmål eller som har särskild

anknytning till av lantmäterimyndighet organiserade större fastighetsregleringar.

Kommittén framhåller därjämte, att det under vissa förhållanden

vid vikande konjunktur kan vara önskvärt att personalen kan sättas in

på utrednings- och planläggningsarbeten, som avser att skapa arbetstillfällen.

Enligt lantmäterikommitténs uppfattning blir i allmänhet residensstaden

den naturliga stationeringsorten liksom företrädesvis länet det lämpliga

arbetsområdet för fastighetsregleringsorganisationerna. Det bör dock vara

möjligt att allt efter omständigheterna i det enskilda fallet välja annan

stationeringsort eller tilldela enheterna arbetsuppgifter endast inom en del

av ett län, inom flera län eller delar av flera län. Kommittén, som understryker

vikten av att de resurser som lantmäteriet kommer att disponera för

ifrågavarande verksamhet erhåller en tillräckligt elastisk organisation, föreslår,

att det skall tillkomma lantmäteristyrelsen att bestämma fördelningen

mellan olika län, stationeringsorter, verksamhetsområden och arbetsuppgifternas

närmare avgränsning för fastighetsregleringsorganisationerna.

I detta sammanhang framhåller lantmäterikommittén, att arbetsuppgifterna

ställer mycket höga krav på den som skall leda arbetet och ansvara

för detta såsom chef för fastighetsregleringsorganisation. Med hänsyn till

verksamhetens natur är det också angeläget att täta ombyten på chefsposterna

undvikes. De höga kvalifikationer, som erfordras hos dessa chefer,

synes berättiga till tjänster som är att betrakta som sluttjänster inom distriktsorganisationen

(länslantmätare).

Inom de län, där arten och omfattningen av lantmäteriets uppgifter inom

jordbruks- och skogsrationaliseringens område vid viss tidpunkt ej ger arbetsunderlag

för en effektiv specialorganisation för denna verksamhet, torde

enligt lantmäterikommitténs uppfattning hithörande göromål helt få åvila

distriktsenheterna.

Vad angår skiftesorganisationerna i Kopparbergs län uttalar kommittén,

att de i det föregående lämnade förslagen beträffande organisationen för

lantmäteriets uppgifter inom jordbruks- och skogsrationaliseringen avser

en för hela landet generell lösning och att det därför ej längre torde finnas

anledning att bibehålla de speciella regler, som i administrativt hänseende

gäller för ifrågavarande skiftesorganisationer. Kommittén har härvid

emellertid förutsatt, att organisationen för nu pågående laga skiften

ej av denna anledning kommer att på ett för verksamheten menligt sätt

ändras.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Lantmäterikommittén föreslår jämväl, att specialorganisationer för andra

arbetsuppgifter än fastighetsregleringar skall kunna inrättas av lantmäleristyrelsen

i den ordning, som nu gäller för förfogandeorganisationerna.

Kommittén understryker dock, att inte minst ur organisatoriska synpunkter

viss återhållsamhet bör iakttagas när det gäller att inrätta specialorganisationer

vid sidan av distrikten och fastighetsregleringsorganisationerna.

Angående arbetsuppgifter och riktlinjer i övrigt för de specialorganisationer,

varom nu är fråga, anför kommittén i huvudsak följande.

1 första hand synes böra nämnas fastighetsregleringsuppgifterna i anslutning

till projekteringen och utbyggnaden av allmänna vägnätet. Dessa arbeten

sträcker sig oftast över flera distrikt och ställer speciella krav med

avseende å samverkan med andra myndigheter och i andra organisatoriska

avseenden. De lämpar sig därför väl för en för ändamålet inrättad specialorganisation.

Inom lantmäteriet har hittills goda erfarenheter vunnits av

specialorganisationer för planeringsuppgifter, grundkartor och vägförrättningar.

Till icke oväsentlig del har sistnämnda förrättningar — särskilt de

som föranledes av skogsvägnätets utbyggnad — samband med jordbruksoch

skogsrationaliseringen. Dessa uppgifter har således nära anknytning

till verksamheten inom fastighetsregleringsorganisationerna. Kommittén

finner det likaså angeläget betona, att planerings- och grundkarteuppgifter

liksom vägförrättningar i tätorter väl ligger inom ramen för inriktningen

av verksamheten på distriktsenheterna och ej utan starka skäl bör skiljas

från dessa. Här behandlade uppgifter bör därför normalt ankomma på distrikten

respektive fastighetsregleringsorganisationerna. Det kan emellertid

förekomma, att av skilda orsaker stor ansvällning av sådana arbeten uppstår

och att av denna anledning speciella åtgärder erfordras för att på bästa

sätt bemästra situationen och återställa normala betingelser för verksamheten

i stort. Kommittén har vid undersökning av arbetsförhållandena län

för län funnit att för den närmaste framtiden ett behov finns av specialorganisationer

för vägförrättningar eller planeringsuppgifter i några län.

Fortsättningsvis behandlar lantmäterikommittén under detta avsnitt vissa

frågor angående fördelning av arbetsuppgifter och personal.

Av kommitténs uttalanden framgår, att kommittén eftersträvat en

elastisk organisation och samverkan i största möjliga utsträckning mellan

såväl distriktsorganisationens skilda enheter som mellan dessa och länslantmäterikontoren.

Kommittén understryker därvid vikten av att lantmäterislatens

enheter på samma ort erhåller lokaler i nära anslutning till varandra

och helst i samma byggnad. Rörande detaljerna i dessa stycken torde

få hänvisas till betänkandet s. 204—209. Nämnas bör dock att kommittén

föreslår, att liksom nu lantmäteristyrelsen, med den inskränkning som föranledes

av att vissa tjänstemän är bundna vid viss organisationsenhet och

såvida Kungl. Maj :t inte för visst fall annorlunda föreskriver, skall besluta

om personalfördelningen inom lantmäteristaten, men att viss delegering av

sagda beslutanderätt till överlantmätarna bör ske. Den av kommittén förordade

ordningen för personalfrågornas behandling förutsätter, att lantmäteristatens

tjänstemän upptages på gemensam personalförteckning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1961)

Organisationen för lantmäteristyrelsen m. m. Härefter övergår lantmäterikommittén

till att närmare behandla lantmäteristyrelsens och

centralkontorets organisation. Inledningsvis uttalar kommittén,

att den vid övervägandena rörande styrelsens organisation bl. a. ansett

visst avseende böra fästas vid att enligt vad som framkommit i lagstiftningssammanhang

och vid behandlingen av organisationen för jordbrukets

och skogsbrukets rationalisering ändrade förutsättningar ter sig sannolika

i en nära framtid. Med hänsyn härtill understryker kommittén, att den lösning

som föreslås inte får betraktas såsom definitiv utan att organisationen

i framtiden kan erfordra en förnyad översyn.

I fråga om lantmäteristyrelsens byråindelning synes enligt kommittén

övervägande skäl tala för att organisationen liksom nu bör innefatta fyra

byråer, nämligen en administrativ byrå, en landsbygdsbyrå, en stadsbyrå

och en utredningsbyrå. Ställningstagandet har föregåtts av ingående överväganden,

särskilt i fråga om organisationen för stadsbyråns verksamhet,

som kommittén med hänsyn till bl. a. stadsmätningsväsendets uppgifter

ansett fortfarande böra sammanhållas i en särskild byrå. Jämväl inrättande

av en särskild teknisk byrå har övervägts av kommittén.

I nu berörda sammanhang framhåller lantmäterikommittén angelägenheten

av att inom verkets centrala förvaltning organisatoriska förutsättningar

tillskapas för ett fortlöpande rationaliseringsarbete berörande bl. a.

organisationsfrågor och arbetsmetodik. Härigenom torde enligt kommittén

genom relativt begränsade insatser inte oväsentliga vinster efter hand kunna

göras. Kommittén, som uttalar att de nuvarande resurserna härför inte

synts tillräckliga, har övervägt att föreslå en särskild byrå för rationaliserings-

och motsvarande uppgifter, men stannat för att uppgifterna i fråga

fördelas mellan landsbygdsbyrån och administrativa byrån.

Vad gäller centralkontoret föreslår lantmäterikommittén, att den fastighetstekniska

avdelningen inordnas i styrelsens landsbygdsbyrå, medan centralkontoret

i övrigt bibehålies som ett fristående, distriktsorganisationen

tillhörande organ under styrelsens ledning. Kommittén förordar i detta sammanhang,

att en tjänst inom distriktsorganisationen beräknas för att utnyttjas

såsom chef för centralkontoret. Kommitténs motiv för förslagen är

i korthet följande.

Principiellt hör utvecklingsarbete till de funktioner, vilka åvilar verksledningen.

Med hänsyn till bl. a. styrelsens tillsynsuppgifter bör den löpande

produktionen i princip ej förläggas dit utan tillhöra produktionsorganen

i lantmäteristaten. Samtidigt är emellertid erfarenhetsmässigt åtskilliga

fördelar förbundna med och det i viss mån ett villkor för ett framgångsrikt

utvecklingsarbete, att detta bedrives i direkt samband med produktionen.

Bland centralkontorets arbetsuppgifter har de, som tillhör fastighetstekniska

avdelningen, större samhörighet med landsbyråns verksamhet än med

övriga avdelningars. Fastighetstekniska avdelningen utför ej heller löpande,

rutinmässig produktion på samma sätt som centralkontorets andra avdelningar.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7i år 7960

29

Det synes kommittén knappast möjligt att i längden kunna förena ledningen

av landsbyråns tekniska uppgifter och centralkontoret på en hand

med hänsyn till uppgifternas betydelse för lantmäteriverksamhetens rationalisering

och utveckling. Härtill kommer att det med hänsyn till att centralkontoret

utövar en huvudsakligen producerande verksamhet icke kan

anses helt lämpligt att chefskapet för detsamma utövas av tjänsteman vid

lantmäteristyrelsen.

Beträffande organisationen inom lantmäteristyrelsens byråer har lantmäterikommittén

gjort vissa uttalanden som bakgrund till sina förslag om

personalförstärkningar. Sålunda föreslås administrativa byrån uppdelad i

en organisationssektion, en kanslisektion för lagstiftnings- och personalfrågor

m. in. samt en kameralsektion motsvarande nuvarande kamrerarkontoret;

varje sektion under ledning av en byrådirektör. Organisationssektionen

föreslår kommittén under befintlig byrådirektör, vars tjänst bör

ombildas från extra till extra ordinarie, böra uppbyggas med en för organisationsexpert

avsedd byråsekreterar- eller motsvarande tjänst, en högre biträdestjänst

eller möjligen kanslist samt en kontorsbiträdestjänst. Vidare

bör en lantmätare och en mätningstekniker i lantmäteristaten tillfälligt förordnas

att tjänstgöra på sektionen. I övrigt föreslår kommittén, med hänsyn

till att personalen är otillräcklig redan för det löpande arbetet på byrån,

en förstärkning med tre befattningshavare, varav en kanslist på kanslisektionen

och två biträdestjänster på kameralsektionen.

Landsbygdsbyrån föreslår kommittén organiserad på tre sektioner, var

och en under en byrådirektörs ledning. En av sektionerna torde enligt kommittén

med oförändrad personal böra handha byråns löpande ärenden av

jordpolitisk natur samt statsbidragsärenden. Den andra sektionen, som avses

för landsbygdsplanering, förrättningsteknik, geodesi, fotogrammetri, reproduktion

etc., motiveras enligt kommittén i väsentliga delar av betydelsefulla

metod- och utvecklingsuppgifter beträffande landsbygdsplanering och

planläggande på landsbygden. Sektionen föreslås av kommittén förstärkt

med en ur lantmäteristatens personalstat tillfälligt förordnad lantmätare

och ett biträde i kontorstjänst. Den tredje sektionen motsvaras i stort av

centralkontorets fastighetstekniska avdelning, vars föreståndare blir sektionens

byrådirektör. Till den fasta personalen bör dessutom enligt kommittén

hänföras avdelningens jägmästare och kontorsbiträde, medan två

lantmätare och en mätningstekniker, vågmästare eller skogsmästare lämpligast

synes anknytas till sektionen genom förordnande av lantmäteristaten

tillhörig personal.

Vad gäller stadsbyrån och ut redning sb yr ån föreslår kommittén ej annan

ändring än att befintlig extra byrådirektörstjänst å sistnämnda byrå ombildas

till extra ordinarie.

Sammanfattningsvis framgår lantmäterikommitténs förslag rörande lantmäteristyrelsens

personal av följande tabell.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Mnj. ts proposition nr 74 dr 1960

Personal

Adm.

byrån

Landsb.

byrån

Stads-

byrån

Utredn.-

byrån

Summa

Skillnad i

förhållande

till nuva- rande

personal

Generaldirektör ..............

1

Byråchef ....................

1

1

1

1

4

_

Byrådirektör..................

3

3

2

2

10

+ 1

Annan högskoleutbildad pcrso-

nal; ej tillfälligt förordnad ..

4

1

2

—

7

+ 2

Tillfälligt förordnade lantmä-

t are........................

2

5

—

1

8

+ 4 >

Mätningstekniker eller motsva-

rande; ej tillfälligt förordnade

—

—

i

—

1

—

Tillfälligt förordnade mätnings-

tekniker eller motsvarande ..

t

i

—

—

2

+ 2

Övrig personal................

42

4

4

3

53

+ 7

Summa

53

15

10

7

86

+ 16

Skillnad i förhållande till nu-

varande personal............

+ 8

+ 8

—

—

+ 16

Därav från centralkontoret ....

—

5

—

—

5

Reell skillnad ................

+ 8

+ 3

—

—

+ 11

Lantinäterikommittén framhåller under detta avsnitt slutligen, att det

förutsatts att styrelsen skall äga möjligheter förordna ytterligare personal

från lantmäteristaten att tillfälligt tjänstgöra hos styrelsen.

Länslantmäterikontoren. I fråga om länslantmäterikontorens

arbetsuppgifter och organisation uttalar lantmäterikominittén

inledningsvis, att beträffande överlantmätarens rättsliga uppgifter

torde genom den nya fastighetsbildningslagstiftningen inte vara att vänta

sådana ändringar att de mera väsentligt påverkar organisationsfrågorna.

Även vad gäller överlantmätarens ställning och uppgifter inom länsförvaltningen

i stort synes i principiellt avseende organisationsövervägandena böra

utgå ifrån gällande förhållanden. Rörande överlantmätarens förvaltningsmässiga

uppgifter inom lantmäteristaten understryker kommittén, att överlantmätarens

centrala ställning torde kunna utnyttjas för tillvaratagande

av en samlad organisations fördelar. Jämväl i andra avseenden, som sammanhänger

med rationell arbetsmetodik och är beroende på lantmäteriets

organisationsstruktur, har överlantmätaren viktiga uppgifter att fylla för

att inom ramen för tillgängliga resurser medverka till effektivast möjliga

totala insatser. Detta gäller enligt kommittén såväl verksamheten med jordbruks-

och skogsrationalisering som övrig lantmäteriverksamhet.

Lantmäterikommittén har funnit en ytterligare utbyggnad av länslantmäterikontorens

serviceverksamhet, främst gentemot distriktsorganisationen,

betydelsefull. Sålunda föreslår kommittén, att arkivservice skall läm
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

31

nas av samtliga länskontor och att personalförstärkning för denna verksamhet

sker med tolv högre biträdestjänster och tio andra befattningshavare i

kontorstjänst. Såsom motiv härför anför kommittén i sammandrag följande.

Värdet ur rationaliseringssynpunkt av en central organisation inom länet

för de fastighetsutredningar i länskontorens arkiv, som måste utföras

i distriktsorganisationens förrättnings- och uppdragsverksamhet, har under

senare år uppmärksammats. Verksamheten har hittills varit av försökskaraktär.

De goda erfarenheter som vunnits pekar entydigt på att organisationen

bör få en mera definitiv lösning. Servicen bör givetvis i första hand

riktas mot distriktsorganisationens enheter, men förutsättes även kunna utnyttjas

av länsstyrelsen, lantbruksnämnden och de andra myndigheter som

i sin verksamhet är beroende av utredningar rörande fastighetsindelningen.

Kommittén har beräknat det erforderliga personalbehovet för arkivservice

vid länskontor till 30 befattningshavare, varav tio beräknas belöpa på extern

service för rationaliseringsuppgifterna. Häri ingår fr. o. in. budgetåret

1959/60 åtta kansliskrivartjänster. Sammanlagda antalet sådana tjänster

har med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifterna bedömts böra

vara 20. Emot två tredjedelar av dessa förstärkningar skall vägas personalvinsterna

i distriktsorganisationen, vilka beräknats uppgå till ca 35—40 befattningshavare,

huvudsakligen lantmätare och mätningstekniker.

I anslutning härtill lämnar kommittén vissa synpunkter på länskontorens

reproduktionsservice, varav framgår, att kommittén finner att ett fåtal

anläggningar vid länskontor för kopiering av hög kvalitet av förrättningskartor

i mindre format är befogade. Vidare bör tillgång till ljus- och

snabbkopieringsanläggningar finnas på varje stationeringsort.

För den i det föregående föreslagna organisationen för distribution och

service beträffande fotogrammetriskt material anser kommittén böra beräknas

en mätningstekniker för i genomsnitt vart tredje län eller sammanlagt

åtta.

I övrigt föreslår lantmäterikommittén personalförstärkning av biträdespersonal

med tio befattningshavare för färdigställande av det alfabetiska

registret. Detta register, varå återstår arbete motsvarande omkring 100 arbetsår,

medverkar enligt kommittén till en påtaglig förenkling av det löpande

arbetet, inte minst för arkivservice.

I detta sammanhang föreslår kommittén vidare, att lantmäteristyrelsens

anslag för kartlagningsarbeten ökas med 100 000 kr., enär kartlagningsarbctet

beträffande de i länskontorens arkiv förvarade förrättningskartorna,

som är mycket värdefulla och till större delen oersättliga, utvisar en markant

eftersläpning, som för varje år blir allt allvarligare.

Vad angår länslantmäterikontorens lantmätararbetskraft föreslår lantmäterikommittén,

att ytterligare tjänster såsom biträdande överlantmätare

skall inrättas för fem av de större länen och att på de två största rationaliseringslänen

— Kopparbergs och Västcrnorrlands län — inrättas ytterligare

en biträdande överlantmätartjänst på vardera. Fördelningen av tjänsterna

mellan kontoren torde enligt kommittén liksom hittills böra före
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

skrivas av Kungl. Maj :t. Såsom motiv för förslaget anför kommittén, att

överlantmätarna förutsättes i högre grad än förut bli engagerade i arbetet

på länsplanet i fråga om jordbrukets och skogsbrukets rationalisering och

inom planeringsverksamheten. Överlantmätarnas insatser på det interna

administrativa planet förutsättes jämväl komma att öka.

Däremot anser kommittén det ej längre befogat eller ändamålsenligt att

ha tjänster i den tidigare lantmätarkarriären fast placerade på vissa länskontor

såsom nuvarande kontorslantmätartjänster. Erforderlig högskoleutbildad

arbetskraft utöver överlantmätarna och biträdande överlantmätarna

synes enligt kommittén lämpligen kunna förordnas ur lantmäteristatens

personalstat.

I detta sammanhang uttalar kommittén, att vissa av de uppgifter som nu

utföres av lantmätare vid länskontoren torde vara av den art att de i och

för sig skulle kunna delegeras till personal med tjänster i mellangradskarriär

eller med högre biträdestjänster. Med hänsyn till att kommittén föreslagit

viss utvidgning av verksamheten och till värdet ur utbildningssynpunkt

av tjänstgöring på länskontor har kommittén dock inte ansett sig

böra räkna med någon förändring av behovet av lantmätare med utgående

från länskontorens verksamhet.

Distriktsorganisationen. Lantmäterikoinmittén övergår i fortsättningen till

att närmare behandla lantmäteriets distriktsorganisation

och ingår härvid till en början på spörsmålet om organisationens

arbetsuppgifter. I detta hänseende uttalar kommittén inledningsvis,

att distriktsorganisationens verksamhet i förhållande till resurserna är mycket

omfattande. Under den framtid som f. n. kan överblickas står lantmäteriet

inför vidgade angelägna uppgifter inom jordbruks- och skogsrationaliseringens

område. Bland tänkbara åtgärder för att bemästra arbetssituationen

synes det naturligt att överväga även en begränsning av tjänsteåliggandena

inom områden där lantmäteriets tjänster kan te sig umbärliga.

Mot bakgrunden av dessa uttalanden behandlar kommittén först frågan

om lantmäteriets verksamhet i stadssamhällena. Kommittén, som erinrar

om att enligt gällande bestämmelser i vissa fall erfordras medgivande av

överlantmätaren för stad att anlita distriktsorganisationen, uttalar, att 1954

års fastighetsbildningskommittés arbete med att utreda frågan om en för

land och stad gemensam fastighetsbildningslag torde kunna ge förutsättningar

för en vidgning av kompetensgränsen för det kommunala fastighetsbildningsväsendet.

Om en reform av detta slag genomföres, kommer den

enligt lantmäterikommittén att föranleda ändringar i bestämmelserna rörande

distriktsorganisationens tjänsteåligganden. I avvaktan härå anser

kommittén, att nuvarande regler tills vidare bör bibehållas oförändrade, men

att det bör ankomma på lantmäteristyrelsen att närmare undersöka i vad

män det är möjligt och lämpligt att inom ramen för dessa regler minska

engagemangen i vissa större stadssamhällen eller större grupper av varandra

närbelägna samhällen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

33

Vad gäller tjänsteåliggandena i övrigt finner kommittén alltjämt en indelning

av arbetsuppgifterna i två kategorier befogad. Till en första kategori

bör enligt kommittén hänföras den verksamhet, som primärt åligger distriktsorganisationen.

Hit hänför kommittén, förutom förrättningar och uppdrag

vilka enligt lag eller annan författning efter ansökan eller förordnande

skall verkställas av lantmätare på grund av hans tjänst, vissa förrättningar

och uppdrag, som kan utföras även av andra än tjänstemän i lantmäteriet,

i de fall förordnande meddelas lantmätare på grund av hans tjänst. Beträffande

dessa förrättningar och uppdrag, av vilka till omfattningen viktigast

angives vara förrättningar enligt lagen om enskilda vägar, understryker

kommittén dock att i fråga om ärenden, som med fördel kan handläggas

av fackmän utanför lantmäteriet, sådana fackmän, i den mån de finnes

att tillgå, i stället för lantmätare företrädesvis bör kunna ges förordnande.

Samma bedömande har kommittén gjort beträffande uppdrag att

upprätta sådana kartor med beskrivningar samt att avgiva sådana bevis

och intyg rörande fastighetsförhållanden, som sökande enligt lag eller annan

författning har att foga vid sina ansökningar och som kräver den utbildning

och erfarenhet som i allmänhet tillkommer lantmätare. I fråga om planuppdrag

föreslår kommittén, att till ifrågavarande kategori tjänsteåligganden

skall räknas uppdrag av statlig eller kommunal myndighet att upprätta

förslag till byggnadsplan såvitt angår samhällen eller områden på landet,

förslag till ändring av stadsplan då planarbetet inte är av större omfattning,

förslag till ändring av avstyckningsplan samt förslag rörande generalplan

såvitt angår landskommun. Förslaget i denna del, som innebär en överflyttning

från nuvarande inte obligatoriska tjänsteåligganden av vissa byggnadsplaneuppdrag

av större omfattning, vissa stadsplaneuppdrag och generalplaneuppdrag

samt en utmönstring från tjänsteåliggandena över huvud taget

av större stadsplaneuppdrag samt byggnadsplaneuppdrag från andra

än statliga och kommunala myndigheter, motiveras av kommittén på i huvudsak

följande sätt.

Med hänsyn till angelägenheten av att fackmän i tillräcklig utsträckning

står till förfogande för erforderlig planläggning enligt byggnadslagstiftningen

torde lantmäteriets medverkan i detta arbete icke kunna undvaras.

Planläggningen hör också naturligt samman med fastighetsbildning

och lantmäteriets övriga verksamhet i kommunerna samt underlättar lantmäteriorganens

arbete och är i många fall en förutsättning för rationellt

arbetssätt. 1951 års byggnadsutredning har föreslagit att landskommunerna

skall ges ökat ansvar avseende planläggningen. En naturlig konsekvens

av delta förslags genomförande synes vara alt lantmäteriets medverkan i

planarbetet avser uppdrag som statliga eller kommunala myndigheter finner

fördelaktigt att uppdraga åt lantmäteriet. Erfarenheten synes ha visat att

skäl ej längre finns att härvid göra åtskillnad med hänsyn till planarbetets

större eller mindre omfattning. Upprättande av förslag till stadsplan har

hittills utförts av distriktsorganisationen endast i mycket ringa utsträckning

och då vanligen av lantmätare som haft personligt intresse och speciell

fallenhet för sådana uppgifter. Det synes därför ligga i linje med nu tillämpade

principer för tjänsteåliggandenas avgränsning alt låta sådana uppdrag

:5 flihang till ril;sdagens protokoll 10G0. 1 samt. AV 74

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 7b år 1960

helt utgå från dessa. Smärre ändringar i stadsplaner erfordras emellertid

ofta för genomförande av aktuella förrättningar. Uppdrag att upprätta förslag

härom torde därför böra kunna ske i tjänsten.

Utöver nyss nämnda förrättningar och uppdrag hänför kommittén till den

första kategorien tjänsteåligganden förordnande enligt 2 kap. 2 § och 5 kap.

2 § lagen om fastighetsbildning i stad ävensom uppdrag att upprätta förslag

till tomtindelning — beträffande verksamhet i stad dock endast i den

utsträckning överlantmätaren medger staden att anlita distriktsorganisationen

för ändamålet. Kommittén bedömer vidare som självklart, att det skall

åligga distriktsorganisationen att liksom nu avgiva yttranden i tjänsteärenden

m. m. samt att tillhandagå kommuner och allmänhet med råd och upplysningar

o. dyl. i ämnen som tillhör tjänsteåliggandena.

Till en andra kategori av tjänsteåligganden föreslår kommittén skall hänföras

uppdrag, för vilka utan att de primärt är tjänsteåligganden distriktsorganisationen

ändå må anlitas om särskilda skäl föreligger och arbetsförhållandena

medger. De viktigaste av de skäl, som bör föranleda att distriktsorganisationen

åtar sig här nämnda uppdrag, torde enligt kommittén vara

att det åtminstone i vissa trakter ej är möjligt att eljest få arbetena utförda

på grund av att expertis som kan åtaga sig dem ej är tillgänglig,

eller att arbetenas utförande inom viss tid eller på visst sätt är av betydelse

för vederbörande lantmäteriorgans övriga verksamhet. I denna kategori

föreslår kommittén skall ingå uppdrag att upprätta grundkartor för

byggnadsplan, stadsplan och generalplan, uppdrag att i andra fall än som

innefattas i den första kategorien verkställa mätnings- och utstakningsarbeten

samt upprätta därpå grundade plan- och höj dkartor med därtill hörande

beskrivningar ävensom uppdrag att ombesörja skötseln av städers

och samhällens stomnät och vården av deras mätningsarkiv i sådana fall

då distriktsorganisationen ombesörjer förrättningsverksamheten inom staden

eller samhället. Förslaget innebär, att till denna kategori från de nu

obligatoriska tjänsteåliggandena överförts vissa grundkarteuppdrag samt

uppdrag att sköta stomnät och vårda mätningsarkiv i städer och samhällen

ävensom att från tjänsteåliggandena helt uteslutits uppdrag att utreda

samt att avgiva bevis och intyg om fastighetsförhållandena i andra fall än

då sökande författningsenligt har att foga sådana till sina ansökningar.

Vad gäller distriktsin delningen och specialorganisationer

i de olika länen har kommittén i betänkandet s. 231—252 framlagt

detaljerat förslag, vartill här torde få hänvisas. Kommittén uttalar, att

den utgått från att enheter med i medeltal mindre än ca tio befattningshavare

såvitt möjligt bör undvikas, men att antalet kommuner, reseavstånd

och andra lokala förhållanden i flera fall bedömts böra föranleda avsteg från

denna målsättning. De ändringar, som förslaget innebär i förhållande till

nu gällande organisation, framgår av följande sammanfattning av kommitténs

förslag.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 dr 1960

35

Län

Föreslaget antal enheter

Skillnad i förhållande till

organisationen den 1 juli 1959

distrikt

fastighets-

reglerings-

organisa-

tioner

andra

special-

organisa-

tioner

summa

distrikt

andra

enheter

summa

Stockholms ........

7

1

8

2

- 2

— 4

Uppsala............

2

1

3

—

—

Södermanlands......

2

2

_

1

___

— 1

Östergötlands ......

4

1

5

—

1

+ 1

Jönköpings ........

3

1

4

_

2

+ 1

— 1

Kronobergs........

3

3

—

2

—

— 2

Kalmar............

5

1

6

—

1

— 1

- 2

Gotlands ..........

1

1

—

1

—

— 1

Blekinge ..........

2

2

_

1

.

— 1

Kristianstads ......

5

1

6

—

2

+ 1

— 1

Malmöhus..........

4

1

5

_

Hallands ..........

3

3

—

1

— 1

— 2

Göteborgs o.Bohus ..

5

1

1

7

. .

2

- 1

— 3

Älvsborgs ..........

6

1

7

—

3

—

— 3

Skaraborgs ........

4

1

5

—

1

—

— 1

Värmlands ........

7

1

8

—

3

—

— 3

3

1

4

2

O

Västmanlands......

2

2

— 1

— 1

Kopparbergs........

8

5

4

17

—

2

— 2

— 4

Gävleborgs ........

5

2

7

—

3

—

— 3

Västernorrlands ____

9

2

11

_

4

_

— 4

Jämtlands..........

5

1

6

—

2

+ 1

— 1

Västerbottens......

7

1

8

_

2

— 2

Norrbottens........

8

1

9

—

— 1

— 1

Summa

no

22

7

139

—

38

- 5

— 43

I ett särskilt yttrande yrkar experterna Arnberg och Lodmark, att riket

indelas i minst 118 lantmäteridistrikt och att vid sidan av distrikten inrättas

27 fastighetsregleringsorganisationer för den egentliga fastighetsregleringsverksamheten

och i övrigt nio specialorganisationer för fastighetsregleringar

i samband med vägbyggen o. dyl. och andra specialuppgifter.

Frågan om en rationell arbetsfördelning mellan distriktsorganisationens

personalkategorier har av lantmäterikommittén tillmätts

stor betydelse. Det utredningsmaterial, som stått till kommitténs förfogande,

har visat att nuvarande personalrelationer inte medgett en delegering

till mätningstekniker resp. kontorspersonal av i gällande bestämmelser

angivna arbetsuppgifter i den utsträckning som synes möjlig. Från lantmätare

till mätningstekniker synes sålunda enligt kommittén kunna överlåtas

ytterligare mätnings-, utstaknings- och markeringsarbeten, beräknings-

och karteringsuppgifter samt vissa uppgifter hänförliga till administration

och serviceverksamhet. Från lantmätare till kontorspersonal har

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

vidare olika kontorsgöromål, administrations- och serviceuppgifter bedömts

kunna överföras. Såsom mycket viktiga har kommittén därjämte bedömt

de möjligheter, som synes föreligga att i relativt stor utsträckning från

mätningstekniker till kontorspersonal omfördela kartkonstruktions- och

andra karteringsarbeten samt beräkningsuppgifter. Vidare har enligt kommitténs

uppfattning verkställda undersökningar visat, att goda förutsättningar

finns att till erfarna och även i övrigt särskilt kvalificerade mätningstekniker

överlåta förrättningsberedning.

Arbetsfördelningsfrågorna kan självfallet komma att påverkas av fastighetsbildningskommitténs

kommande förslag. Lantmäterikommittén anser

detta i särskilt hög grad kunna bli fallet beträffande fastighetsregleringar

av typ omskifte, där de mest genomgripande förändringarna torde

vara att förvänta. Kommittén har utgått från, att i denna verksamhet åt

olika slag av biträdande tekniker och åt kontorspersonalen skall kunna

överlåtas rutinuppgifter, som hittills måst utföras av lantmätare, och även

andra mera kvalificerade uppgifter. En av förutsättningarna för att den

högskoleutbildade personalen skall kunna avlastas arbetsuppgifter i tänkt

utsträckning anger kommittén vara, att förutom mätningstekniker även

motsvarande personal med specialutbildning — främst skogsmästare eller

motsvarande men även väg-, plan- och byggnadstekniker, tjänstemän med

jordbruksutbildning, specialister i diknings- och andra torrläggningsfrågor

samt personal med fotogrammetrisk utbildning — kommer att stå till förfogande.

Andra förutsättningar är att fasta normer och en förenklad arbetsmetodik

utarbetas samt att höga krav på chefernas arbetsledning och

organisationsförmåga tillgodoses.

Beträffande tjänstemännens behörighet att på eget ansvar handlägga

ärenden föreslår kommittén, att befintliga delegeringsmöjligheter vidgas så

att även åt mätningstekniker skall kunna uppdragas att i distriktslantmätares

ställe självständigt handlägga uppgifter av teknisk art. Som skäl härför

anför kommittén, att de erfarenheter, som under utredningsarbetet vunnits

med avseende å personalens förmåga till självständig verksamhet, tyder

på att med den förbättrade utbildning som numera ges tiden är mogen

för delegering till särskilt kvalificerade mätningstekniker beträffande göromål,

som utgör deras huvuduppgifter.

Vad angår kompetensbestämmelserna för erhållande av tjänst såsom

förste mätningstekniker och mätningstekniker föreslår lantmäterikommittén,

i syfte att underlätta anlitande för specialuppgifter av personal inom

samma tjänstekategori som mätningsteknikerna men med annan utbildning,

sådan ändring att för dylik tjänst endast skall krävas att sökande

med godkända vitsord genomgått av lantmäteristyrelsen godkänd utbildning.

Kommittén har härvid förutsatt, att endast ett relativt fåtal tjänster

kommer att besättas med andra sökande än sådana som genomgått mätningsteknikerutbildning.

Lantmäterikommittén övergår härefter till att behandla distriktsorgani
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

37

sationens personal- och utrustningsf rågor. Inledningsvis

uttalar kommittén, att det vid beräkningarna bl. a. med hänsyn till verksamhetens

olika art och det statistiska underlaget har befunnits lämpligt

med särskilda beräkningar för distriktsorganisationens allmänna verksamhet

och för fastighetsregleringsverksamheten.

Vad först angår den beräknade omfattningen av den allmänna verksamheten

har kommittén utgått från, att under den närmaste tiden den inflytande

arbetsmängden kommer att motsvara medelarbetsmängden under

åren 1953—1957. Enär det under denna tid utförda arbetet understiger

den inkomna arbetsmängden så att arbelsbalansen ökat med fyra procent

av medelproduktionen, bör arbetskapaciteten beräknas med detta belopp

skola överstiga den som genomsnittligt stått till förfogande under angivna

tidsperiod. Med hänsyn till önskemålet att nedbringa väntetiderna för lantmäteriets

arbeten har kommittén vidare bedömt en sänkning av den totala

arbetsbalansen från nuvarande omkring femton månaders arbete för all

personal till nio månader motiverad. Kommittén har räknat med att härför

ej längre än tio år bör förutsättas. En dylik sänkning av arbetsbalansen

motsvarar en ökning med fyra procent av medelkapaciteten för åren 1953

—-1957. I den allmänna verksamheten erfordras enligt kommittén sålunda

sammanlagt en produktionsökning med åtta procent.

Beträffande fastighetsregleringsverksamhetens omfattning har kommittén

stannat för att utgå från en ökad verksamhet, som kvantitativt motsvarar

fastighetsreglering å minst 60 000 ha årligen. Som skäl för sitt ställningstagande

anför kommittén i huvudsak följande.

Kommittén har ansett sig nu böra föreslå en arbetskapacitet för uppgifterna

som motsvarar den arbetsmängd, vilken f. n. synes kunna dokumenteras.

Mot bakgrund av det stora åtgärdsbehov, som framkommit vid verkställda

inventeringar, en förväntad ny fastighetsbildningslagstiftning och

av statsmakterna beslutad intensifiering av den yttre jordbruks- och skogsrationaliseringen

torde med säkerhet en successiv ökning av denna verksamhet

kunna påräknas. Enligt i det föregående omnämnd inventering av

det aktuella behovet av regleringsåtgärder för tiden 1959—1963 beräknas

ett verifierat aktuellt behov av mera omfattande icke diarieförda regleringsförrättningar

föreligga avseende omkring 400 regleringsobjekt omfattande

ca 8 000 brukningsenheter och ca 370 000 ha. Såsom en allmän norm synes

i ett läge med förväntad successiv ökad verksamhet genomförandetiden böra

motsvara invcnteringsperioden d. v. s. fem år. De speciella förhållandena i

Kopparbergs län torde emellertid böra föranleda en lägre målsättning beträffande

verksamheten där. Samtidigt kommer emellertid lantbruksnämndernas

intensifierade verksamhet att medföra eu ökning av arbetsmängden

för mindre omfattande åtgärder, vilka inventeringen ej avsett. Sådana åtgärder

torde med avseende på arbetsmängden bli nära nog av samma storleksordning

som de större fastighetsregleringarna.

I fråga om det ökade kapacitetsbehovets tillgodoseende uttalar kommittén,

att detta i första hand givetvis bör ske genom tillvaratagande av de

möjligheter som en förenklad lagstiftning och arbetsmetodik ger. Ytterli
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:Is proposition nr 71 år 1960

gare åtgärder för att höja arbetseffekten är i det föregående omnämnd utökad

service och ökat utnyttjande av modern utrustning. Först i den mån

sagda åtgärder ej är tillräckliga bör enligt kommitténs uppfattning personalförstärkningar

ske.

Mot bakgrunden av det sagda ingår lantmäterikommittén först på utrusiningsbehovet

och uttalar i detta spörsmål att för höjning av utrustningsstandarden

f. n. erfordras sammanlagt omkring två miljoner kronor. Denna

summa synes enligt kommittén böra fördelas på minst fem år. Rörande

kommitténs bedömanden angående vilken utrustning, som i första hand

bör ytterligare anskaffas, torde få hänvisas till betänkandet s. 260—262.

Vid personalberäkningarna för den allmänna verksamheten har kommittén

till en början förutsatt, att ökat utnyttjande av matematikmaskiner för

beräkningar i genomsnitt per år inbesparar fem lantmätare, tio mätningstekniker

och sju befattningshavare i kontorstjänst i de lokala enheterna.

Härav anses tre lantmätare, fem mätningstekniker och fyra kontorstjänsteinän

kunna hänföras till den allmänna verksamheten.

Beräkningarna i övrigt, vilka skett i samråd med statens organisationsnämnd,

ger enligt kommittén vid handen, att av de arbetsuppgifter, som i

genomsnitt nu utföres av lantmätare med mera än fem tjänsteår, till mätningstekniker

bedömts kunna överlåtas förrättningsberedning motsvarande

sex procent av tidsåtgången för handläggning, 70 procent av mätnings-,

ntstaknings-, markerings-, beräknings- och karteringsarbetena till den del

beräkningarna ej överflyttats till central beräkningsservice samt tio procent

av arbetsuppgifter samhörande med administration och serviceverksamhet.

Till kontorspersonal bar beräknats kunna överlåtas 50 procent av på vederbörande

lantmätare nu i medeltal ankommande kontorsgöromål och tio

procent av deras administrativa uppgifter och serviceverksamhet. Till länskontorens

arkivserviceavdelningar har vidare hälften av fastighetsutredningsarbetet

bedömts kunna överflyttas. Från lantmätare med fem och färre

tjänsteår har 35 procent av mätnings-, utstaknings-, markerings-, beräknings-

och karteringsuppgifterna bedömts kunna överlåtas till mätningstekniker

samt hälften av fastighetsutredningsarbetet till länskontoren. Av

de på mätningsteknikerna nu ankommande uppgifterna har det ansetts

möjligt att kontorspersonalen övertar 40 procent av beräknings- och karteringsarbetena

samt länskontoren hälften av fastighetsutredningarna. För

kontorspersonalen anser kommittén en tioprocentig ökning av sysselsättningsgraden

möjlig, varjämte effektivisering och förenkling av karteringsoch

kontorsarbetet beräknas ge en effekt med fem procent för dessa uppgifter.

Effekten av det anförda på personalbehovet för den allmänna verksamheten

redovisar kommittén i följande sammanställning, där hänsyn jämväl

tagits till den i det föregående berörda ökningen av medelkapaciteten med

åtta procent.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

39

Tillgäng- lig pers.

i medelt.

1953—57

Pers. förändr. till följd av omfördeln.

av arb.-uppgifter och rationalisering

Erf. pers.

för me- delprod.

1953—57

Tillägg för

balansut- veckling

och

balans- nivå, 8 %

Fram-

tida

till be-

räkn.-

central

till

läns-

kont.

till

mätn.-

tekn.

till

kont.-

pers.

ratio-

nali-

sering

perso-

nal-

behov

Lantmätare

och lantm.- asp.........

315

— 3

— 13

-31

— 8

260

+ 20

280

Mätn.-tekn. ..

345

— 5

-15

+ 31

-54

—

302

+ 24

326

Kont.-pers. ..

340

— 4

—

—

+ 62

-45

353

+ 28

381

Summa

1000

-12

-28

—

—

-45

915

+ 72

987

Vad åter angår personalbehovet för fastighetsregleringsverksamheten uttalar

kommittén, att verksamheten kommer att bedrivas i samverkan med

framför allt lantbruksnämnderna och att det har förutsatts att nämndernas

skogligt utbildade personal skall biträda lantmäteriet vid förrättningarna.

Kommittén har därför ej ansett sig böra räkna med att f. n. behov av

ytterligare sådan personal föreligger för distriktsorganisationens del. Det

kan dock enligt kommittén antagas att i ett senare skede, då skogstekniker

kommer att bli helt sysselsatta i verksamheten, det torde kunna vara mera

följdriktigt och även ägnat att underlätta arbetets administration om viss

skoglig personal inordnas i fastighetsregleringsorganisationerna. Även i

övrigt synes enligt kommittén biträde av specialutbildad personal tills vidare

kunna påräknas företrädesvis från lantbruksorganisationen. Det totala

personalbehovet för verksamheten har bedömts inte understiga 220

befattningshavare, varav i ett begynnelseskede 55 beräknats böra vara lantmätare,

75 mätningstekniker och 90 befattningshavare i kontorstjänst. Kommittén

understryker, att denna personalnumerär kan beräknas motsvara

ungefär hälften av den, som skulle erfordras för en verksamhet under hittills

bedrivna former, och att sålunda en avsevärd rationalisering av arbetet

förutsatts.

För den centralt bedrivna fotogrammetriska verksamheten och beräkningsservicen

anser kommittén personalförstärkningar erfordras med, förutom

den förut föreslagna tjänsten som chef för centralkontoret, en lantmätare,

tre mätningstekniker och tre biträden i kontorstjänst.

Personalberäkningarna för verksamheten i distriktsorganisationen redovisar

kommittén sammanfattningsvis i följande uppställning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Verksamhet

Nuv

arande ram

Förslag

Skillnad

lm

mt

köp

s:a

lm

mt

köp

s:a

lm

mt

köp

sm1

Allmän verksamhet

Fastighetsregl.-

328

359

279

966

280

326

381

987

— 48

-33

+ 102

+ 21

verksamhet ____

Central fotogr. och

15

35

30

80

55

75

90

220

+ 40

+ 40

+ 60

+ 140

beräkn. tekn. ser- vice m. m.s ....

*3

5

13

21

5

8

16

29

+ 2

+ 3

+ 3

+ 8

Summa

346

399

322

1067

340

409

487

1236

- 6

+ 10

+ 165

+ 169

lantmätare och annan högskoleutbildad personal, mt = mätningstekniker och motsvarande

personal, köp = kontorspersonal etc.

2 Centralkontorets nuvarande allmänna avdelning liksom centrala instrumentförrådet medräknade

men däremot ej centralkontorets fastighetstekniska avdelning, som föreslagits överflyttad

till lantmatenstyrelsen.

3 Därav en högskoleutbildad matematiker.

I anslutning härtill redovisar lantraäterikommittén även följande sammanfattning

av sitt personalförslag för hela lantmäteriväsendet.

Nuvarande ram

Förslag enligt perso- nalberäkningar

Skillnad

lm

mt

köp

s:a

lm

mt

köp

s:a

lm

mt

köp

s:a

Lanlmäteristyrelsen

Lantmäteristaten

Lantmäterikon-

23

i

46

70

30

3

53

86

+ 7

+ 2

+ 7

+ 16

toren ..........

73

249

323

322

1072

73

340

8

409

281

362

1236

+ 8

+ 9

+ 32

+ 164

+ 40

+ 164

Distriktsorganisa- tionen ..........

349

400

— y

Summa lantmäteri- staten ..........

422

400

572

1394

413

417

768

1598

-9

+ 17

+ 196

+ 204

Totalsumma

445

401

618

1464

443

420

821

1684

-2

+ 19

+ 203

+ 220

Kommittén föreslår emellertid, att någon minskning av antalet lantmätare

i förhållande till nuvarande ram ej bör ske med hänsyn till att en i

framtiden ökad fastighetsregleringsverksamhet kan ge behov av ytterligare

personal ävensom till osäkerheten i beräkningarna. I stället bör enligt kommittén

ökningen av antalet mätningsteknikertjänster reduceras med två till

sjutton.

I detta sammanhang upptar kommittén även frågan om inrättande av till

viss ort bundna tjänster inom distriktsorganisationen. Kommittén föreslår

i detta hänseende, att i lantmäteristaten inrättas 45 biträdande distriktslantmätartjänster

och minst en förste mätningsteknikertjänst för varje

distrikt, vilka enligt föreskrift av Kungl. Maj :t tills vidare skall placeras

på bestämda stationeringsorter. Som motiv för förslaget anför kommittén

i huvudsak följande.

Inom distriktsorganisationen är f. n. till vissa enheter anknutna fasta

tjänster begränsade till distriktslantmätarna, medan övriga tjänster är av
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7b år 1960

41

sedda för organisationen i dess helhet. Enligt kommitténs förslag blir de

110 cheferna för distrikten bundna vid vederbörande enheter. Fastighetsregleringsorganisationerna

har däremot bedömts böra fördelas mellan länen

av lantmäteristyrelsen. Den föreslagna ökningen av enheternas storlek

synes enligt kommitténs uppfattning böra föranleda att frågan om inrättande

av ytterligare fasta tjänster övenTäges. Behovet härav torde i organisatoriskt

avseende väsentligen betingas av, om inom viss enhet eller region

arten och omfattningen av arbetsuppgifterna på lång sikt ställer sådana

krav på tjänstemännen i fråga om erfarenhet och kunskap om de lokala

förhållandena, som i allmänhet förutsättes kunna vinnas endast genom

regionalt bestämt tjänstgöringsområde. Även från personalens sida torde

starka önskemål föreligga att inom rimlig tid ernå den stabilitet i tjänstgöringsförhållandena,

som innehav av till viss ort anknuten tjänst ger. Här

nämnda synpunkter torde emellertid ha tillämpning endast för sådana lantmätar-

och mätningsteknikertjänster, som kan bli sluttjänster, medan beträffande

övriga tjänster för dessa grupper och för kontorspersonalen nuvarande

bestämmelser synes mest lämpade.

Lantmäteritaxan. Beträffande lantmäteritaxan uttalar lantmäterikommittén,

att av de principiella frågor, som kan diskuteras vid utformande

av en till hl. a. ändrad organisation anpassad lantmäteritaxa, ter sig

lösningar efter nuvarande normer självklara beträffande taxans tillämpningsområde,

dess samordning med andra taxor och ersättningsformer.

Den statliga subventioneringen och därmed samhörande spörsmål är enligt

kommitténs uppfattning den utan tvivel viktigaste principfrågan i

sammanhanget. I denna fråga lämnar kommittén till en början redogörelse

för gällande normer, vilken här torde få återges i sammandrag.

Prissättningen i lantmäteritaxan grundas på eu enligt företagsekonomiska

principer verkställd schematisk beräkning av de totala självkostnaderna

för lantmäteriets distriktsorganisation, varvid i totalkostnaderna medräknats

de poster, som bedömts relevanta för det fall distriktsorganisationen

organiserades såsom el t fristående företag. Taxan är konstruerad med

två skilda taxenivåer nämligen taxa A, som beräknats genomsnittligt ge

ungefär 40 procents täckning av självkostnaderna, och taxa B enligt vilken

ersättningsbeloppen avsetts motsvara hela självkostnaden. Inom ramen för

dessa taxenivåer har emellertid ytterligare differentiering av subventioneringen

skett med hänsyn till bl. a. värdet av förrättningsobjekten, det ekonomiska

värdet av förrättningarnas genomförande samt förrättningarnas

art och samhälleliga betydelse. För sådana förrättningar, som är av särskild

betydelse för jordbrukets rationalisering, har låga avgifter eftersträvats.

Efter senaste taxeändring torde ersättningar för avstyckningar verkställda

i grupp inom detaljplanerade områden samt för tomtmätningar och

annan verksamhet i städer och samhällen motsvara omkring 05—75 procent

av självkoslnadcrna, ersättningar för bostads- och motsvarande avstyckningar

i övrigt samt för vägförrättningar ungefär 50—55 procent, ersättningar

för förrättningar med inriktning på landsbygden och jordbrukets

rationalisering i genomsnitt ca 30 procent samt ersättningar för uppdrag

omkring hela självkostnaderna. Härutöver utgår generellt subventioner

till följd av att vid beräkningarna kostnaderna för rådgivnings- ochupplysningsverksamhet

de., vilka beräknats uppgå till omkring tio procent

av självkostnaderna, helt påförts statsverket. Ytterligare snbventionering föranledes

av att skiflosverksamheten i Kopparbergs och Norrbottens län hu
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

vudsakligen sker på statsverkets bekostnad, av att i individuella fall nedsättning

av ersättningsbeloppen kan beviljas samt av att taxeersättningarnas

anpassning efter kostnadsutvecklingen hittills släpat efter. Viss del av

självkostnaderna belöper slutligen på jämlikt 2 § lantmäteritaxan ersättningsfria

uppdrag.

Vad gäller den generella subvenlioneringen uttalar kommittén allmänt,

att med hänsyn till lantmäteriverksamhetens allmännyttiga karaktär kostnaderna

därför liksom hittills i viss utsträckning bör stanna på statsverket.

I fråga om subventioneringsgraden föreslår kommittén till en början, att

kostnaderna för rådgivningsverksamheten i likhet med exempelvis administrationskostnaderna

fördelas på den tid som helt eller delvis skall betalas

av sakägarna, ehuru alltjämt särskild ersättning inte bör debiteras

för åtgärder av ifrågavarande slag. Såsom motiv för förslaget anför kommittén

i huvudsak följande.

Rådgivnings- och upplysningsverksamheten etc. utföres till väsentlig del

i direkt eller indirekt samband med de uppgifter som debiteras sakägarna.

En viss sådan verksamhet sker såsom integrerande del i förrättningshandläggningen,

vilket under senare år synes ha blivit mera markerat genom

en metodik som lagt större tyngd vid förberedande åtgärder utanför den

formella handläggningens ram. Det torde sålunda i de enskilda fallen vara

vanskligt att avgöra om rådgivning och motsvarande serviceåtgärder skall

räknas ingå i den verksamhet som enligt nuvarande grunder debiteras eller

sker såsom fristående åtgärder. I varje fall kan antagas att åtgärderna till

betydande del har sammanhang med eller utföres på grund av ansökta förrättningar

och uppdrag, för vilka ersättning skall utgå.

Kostnaderna för de förrättningar och uppdrag, som nu debiteras enligt

den osubventionerade taxa B, bör enligt kommittén alltjämt motsvara hela

självkostnaderna. I fråga om avgifterna för verksamhet, som är inriktad

på landsbygden och frågan om jordbrukets rationalisering, har kommittén,

med hänsyn till verksamhetens samhälleliga betydelse ävensom till markägarnas

förmåga att bära kostnaderna och till berörda markvärden, funnit

att en generell subvcntionering med 60 procent torde medföra en lämpligt

avvägd kostnadsfördelning mellan staten och markägarna i denna verksamhet.

Det synes emellertid finnas anledning att i de enskilda fallen ge

utrymme för differentiering av de statliga stödåtgärderna, vilket kan ske

genom statsbidrag enligt härför gällande författningar eller individuellt

tillämpade nedsättningsregler. Vad gäller lantmäteriets samhällsverksamhet,

som förutom taxa B-ärenden i princip torde avse förrättningar och

uppdrag inom detaljplanerade områden huvudsakligen som ett led i byggnadsverksamheten,

föreslår kommittén, att taxebeloppen beräknas med

tanke på full självkostnadstäckning. Kommittén uttalar som skäl härför,

att det numera synes angelägnare att lägga vikt vid snabb handläggning

och god service beträffande dylika åtgärder än att för företag, som oftast

medför avsevärda investeringar, på förrättningsstadiet ge statliga subventioner

med några tiotal kronor i varje ärende. Kommittén framhåller, att

förslaget synes medföra att huvuddelen av den verksamhet, som debiteras

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

43

enligt stadsmätningstaxorna, blir osubventionerad. I linje med sistnämnda

förslag synes enligt kommittén subventionerna för den lantmäteriverksamhet,

som inte innefattas i jordbruks-, skogsbruks-, samhälls- eller nuvarande

taxa B-ärenden, böra beräknas med syfte att öka självkostnadstäckningen

med 10—20 procent.

Med avseende å formerna för de generella subventionerna har kommittén

stannat för att föreslå, att subventionerna skall utgå i form av generell

nedsättning av ersättningsbeloppen och att taxan på grund härav konstrueras

efter en i princip osubventionerad taxenivå. Denna form anser kommittén

i motsats till nuvarande system med direktsubventionerade taxebelopp

kunna tillgodose vissa villkor som synts kommittén angelägna, nämligen

att en efter de särskilda omständigheterna i de individuella fallen nyanserad

subventionering kan ske, att subventionsbeloppens användning kan

detalj redovisas, att såväl statsverket som sakägarna kan få kännedom om

de verkliga kostnaderna och subventionerna samt att ständigt en aktuell

jämförelse mellan självkostnader och bruttoinkomster resp. subventioner

kan erhållas på ett enkelt sätt.

I fråga om individuellt tillämpade nedsättningsregler föreslår kommittén,

att de regler som nu stadgas i 25 § lantmäteritaxan bibehålies. Behov

finnes nämligen av dylika regler dels för de fall där arbetsinsatsen ej motsvarar

vad som förutsetts vid beräkningen av ersättningsbeloppen, dels för

att medge ytterligare subventionering om normal ersättning står i uppenbart

missförhållande till fastighetsvärdet, om ärende är av större allmän

betydelse eller om eljest särskilda skäl för nedsättning föreligger.

På samma sätt finnes enligt kommittén behov av att i vissa fall uttaga

större ersättningsbelopp än den för normalfallen beräknade sakersättningen,

varför bestämmelserna i taxan It § härom i princip bör bestå.

Vad gäller de i nuvarande taxa givna reglerna om att ersättning i vissa

fall inte skall utgå föreslår kommittén till en början, att med hänsyn till

att rationaliseringsverksamheten inom jord- och skogsbruket beräknas få

större omfattning och i flera län även innefatta åtgärder av principiellt

samma natur som de vilka nu utföres av skiftesorganisationerna i Kopparbergs

län, reglerna om avgiftsfrihet i vissa fall för av dessa utförda förrättningar

och uppdrag skall utgå ur taxan. Därest ytterligare subvention utöver

taxans generella nedsättning för nämnda förrättningar och uppdrag

även framdeles finnes böra lämnas, synes det i stället lämpligen kunna ske

i form av statsbidrag eller av lantmäteristyrelsen beviljad nedsättning med

stöd av de för individuella fall avsedda reglerna härom. Vid taxans ikraftträdande

pågående skiften bör dock fullföljas enligt äldre bestämmelser. I

övrigt anser kommittén i 2 § nuvarande taxa givna regler om avgiftsfrihet

i princip böra bibehållas.

Under detta avsnitt föreslår kommittén slutligen, att i likhet med i stadsmätningstaxa

I möjligheter införes i lantmäteritaxan att debitera av lantmäteriet

tillhandahållen markeringsmateriel.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Kostnads- och inkomstberäkningar. Lantmäterikommittén övergår härefter

till att behandla de kostnads- och inkomständringar för

statsverket som föranledes av kommitténs förslag. Vad först angår kostnadsändringarna

redovisar kommittén häröver följande sammanställning,

där kommittén utgått från kostnaderna då förslagen helt genomförts.

Anslag

1959/60

Förslag

Skillnad

Lantmäleristyrelsen

Jl. Avlöningar, förslagsanslag ..........

J2. Omkostnader, förslagsanslag ........

J3. Kartlagningsarbeten, reservationsan- slag ................................

1 372 900

152 300

112 500

1 704 500

228 000

212 500

+ 331600

+ 75 700

+ 100 000

Summa kronor

1 637 700

2145 000

+ 507 300

Lanlmälcristaten

J4. Avlöningar, förslagsanslag ..........

J5. Omkostnader, förslagsanslag ........

J6. Utrustning, reservationsanslag ......

24 908 100

5186000

375 000

27163 000

6 060 000

700 000

+ 2 254 900

+ 874 000

+ 325 000

Summa kronor

30 469 100

33 923 000

+ 3 453 900

Totalsumma

32 106 800

36 068 000

+ 3961200

I sina kommentarer till sammanställningen framhåller kommittén till en

början, att då utbyggnaden av organisationen bl. a. med anledning av rekryteringsförhållandena

kan behöva utsträckas på flera år de redovisade anslagsberäkningarna

inte är relevanta för anslagsbehovet under första budgetåret

för omorganisationen. Ändringarna i avlöningsanslagen, vilka beräknats

med utgångspunkt från medellöner år 1959 för berörd personal, föranledes

av de personalförändringar, som kommittén föreslagit i det föregående.

Lantmäteristyrelsens omkostnadsanslag har uppräknats ungefärligen i proportion

till personalförstärkningarna, varjämte till utrustning beräknats ett

engångsbelopp av 30 000 kr. Vidare har en ökning av anslagsposten till reseersättningar

med 15 000 kr. ansetts nödvändig. Av de i lantmäteristatens omkostnadsanslag

ingående anslagsposterna, har posten för sjukvård uppräknats

i förhållande till personalnumerären, posten till reseersättningar med

dels 80 000 kr. till följd av föreslagna stationsortsförändringar, dels dessutom

med 100 000 kr. med anledning av verksamhetens ökning, expensposten beträffande

delposten bränsle, lyse och vatten i förhållande till antalet befattningshavare,

beträffande delposten förnyelse och underhåll av utrustning

med 145 000 kr. på grund av utrustningskapitalets ökning och beträffande

delposten till övriga expcnser med 20 procent motsvarande beräknad produktionsökning

samt posten för kostnader i samband med Iantmäteriförrättningar

av enahanda skäl med 20 procent och dessutom med 180 000 kr. med

anledning av förslaget om förhyrd matematikmaskintid. Lantmäteristatens

utrustningsanslag slutligen har upptagits med 400 000 kr. till ökning av utrustningskapitalet

och med 300 000 kr. utgörande hälften av den till 600 000

kr. beräknade utrustningskostnaden för den föreslagna personalökningen,

vilken kostnad dock ansetts böra fördelas på två år.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

Kommittén framhåller, att utöver angivna kostnader erfordras under omorganisationen

medel för dess genomförande på grund av flyttning av enheter

till nya orter och lokaler samt för det arbete, som ankommer på styrelsen

i samband därmed m. in.

Rörande inkomständringarna har kommittén verkställt beräkningar med

utgångspunkt från självkostnaderna vid den nya organisationen och från det

lämnade förslaget till ändrade taxegrunder. Beräkningarna, som närmare redovisas

i betänkandet s. 276—280, har gett till resultat en ökning av självkostnaderna

med i runt tal 4,1 miljoner kr. och en ökning av taxeinkomsterna

med i runt tal 6,4 miljoner kr. Kommittén understryker, att särskilt beräkningen

av inkomsterna från fastighetsregleringsverksamheten är osäker.

övergångsfrågor. Under avsnittet om lantmäteriväsendets organisation behandlar

lantmäterikommittén avslutningsvis övergångsfrågorna.

Kommittén uttalar härvid, att med hänsyn till att de föreslagna strukturella

förändringarna i organisationen utgör en primär förutsättning för att bl. a.

personal i ökad utsträckning skall kunna frigöras för vidgade uppgifter

inom jordbruks- och skogsrationaliseringens område, den nya distriktsindelningen

och övriga förändringar bör genomföras på en gång så snart förutsättningar

härför finns. Genomförandet av personalförslagen för lantmäteristaten

blir emellertid beroende av den takt, i vilken mätningstekniker och

kontorspersonal kan nyrekryteras med hänsyn till utbildningsanordningarnas

kapacitet. Kommitténs förslag i organisationsfrågan förutsätter, att utbildningsanordningarna

enligt lantmäteristyrelsens kommande förslag i ämnet

snarast realiseras.

Kommittén uttalar vidare, att genomförandet av kommitténs förslag torde

avsevärt underlättas, därest samtliga distriktslantmätar- och länslantmätartjänster

ledigförklaras. Härutöver erfordras enligt kommittén ledigförklarande

av föreslagna nyinrättade tjänster vid lantinäteristyrelsen, sju nyinrättade

tjänster som biträdande överlantmätare, 45 tjänster som biträdande

distriktslantmätare och tjänsterna som förste mätningstekniker. Förflyttning

till annan ort av distriktslantmätare och även av annan personal torde i de

fall stora personliga olägenheter därigenom skulle åsamkas tjänstemännen i

möjligaste mån böra undvikas. Kommittén erinrar i detta sammanhang om,

att Kungl. Maj :t oberoende av ansökan äger möjlighet bestämma att distriktslantmätare

skall placeras på visst distrikt. Med hänsyn härtill torde det enligt

kommittén kunna förutsättas, att det blir möjligt att i väsentlig utsträckning

tillsätta de nya distriktslantmätartjänsterna och även tjänsterna som

länslantmätare med distriktslantmätare, som nu är placerade på vederbörande

stalioneringsort. De ordinarie distriktslantmätar- och kontorslantmätartjänster,

vars innehavare ej erhåller motsvarande eller annan ordinarie

befattning i den nya organisationen, torde böra placeras på övergångsstat.

Antalet sådana distriktslantmätartjänster blir lägst 21 och antalet kontorslantmätartjänster

högst elva.

Kostnader i samband med ordinarie eller extra ordinarie tjänstemans för
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Mcj:ts proposition nr 74 år 1060

flyttning till följd av omorganisationen förutsätter kommittén komma att

helt ersättas av statsverket. Erforderliga övergångsbestämmelser i anledning

av omorganisationen torde Kungl. Maj:t böra äga utfärda.

Vissa spörsmål rörande kartverkets organisation m. m. Härefter övergår

lantmäterikommittén till sina förslag till organisationsförändringar

vid kartverket. Kommittén uttalar härvid inledningsvis,

att den, med hänsyn till sitt förslag att för verksamheterna inom lantmäteriet

och kartverket två skilda verk bibehålies, inte funnit anledning att utöver

vad som framgått av det föregående närmare granska verksamheten

vid kartverket för att på grundval härav lägga fram förslag om hur verkets

organisation bör utformas. Kommittén understryker dock angelägenheten

av att kartverkets organisation så snabbt som möjligt anpassas efter

målsättningen att verket skall kunna arbeta så effektivt som möjligt samt

att sådana resurser ställs till kartverkets förfogande att moderna och aktuella

ekonomiska och topografiska kartor inom rimlig tid kommer att finnas

tillgängliga över större delen av landet och då särskilt över sådana regioner,

där åtgärder för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering förväntas i

större omfattning. Ehuru sålunda lantmäterikommittén avstått från att göra

någon detaljerad översyn av kartverkets organisation, har den ansett sig

böra behandla och framlägga förslag i vissa speciella frågor.

Det första av dessa spörsmål är organisationsform och målsättning

för den fotogram metrisk a verksamheten.

Efter att ha erinrat om 1953 års fotogrammetriutrednings förslag i detta

avseende, understryker kommittén nödvändigheten av att den fotogrammetriska

verksamheten utformas så att kartverket dels får tillgång till ett så

omfattande arkiv av fotobilder som möjligt över hela Sverige, dels erhåller

sådana resurser att bild- och kartmaterial från det förefintliga bildarkivet

kan levereras med kortast möjliga tidsutdräkt. Endast härigenom kan det

fotogrammetriska materialet komma till optimal användning inom olika

verksamhetsområden. Ett intensivt utnyttjande av kartverkets fotogrammetriska

material för beställningsarbeten medför även den för statsverket

gynnsamma effekten, att kostnaderna för framställningen av det material

som erfordras för de allmänna kartarbetena blir lägre än vad som är möjligt

vid en mindre omfattning av verksamheten. Enligt lantmäterikommitténs

uppfattning bör följaktligen kartverkets fotogrammetriska verksamhet

i överensstämmelse med de tankegångar fotogrammetriutredningen redovisat

bedrivas under så affärsmässiga former som möjligt. Inom den finansiella

ram, som anslag till den allmänna kartverksamheten samt inkomster

från beställningsuppdrag medgiver, bör frihet finnas att snabbt anpassa

personalpolitik och investeringsbeslut till såväl den snabba utvecklingen

inom den fotografiska och fotogrammetriska instrumenttekniken som till

den växlande efterfrågan på material.

Mot bakgrunden av det anförda föreslår lantmäterikommittén, att den

fotogrammetriska verksamheten i princip organiseras på det sätt att nuva
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

47

rande fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen sammanslås till

en organisatorisk enhet med från kartverket i övrigt skild ekonomi. Verksamheten

inom den sammanslagna avdelningen skall finansieras genom ett

särskilt i riksstaten uppfört förslagsanslag, för vars disposition en stat fastställes

av ungefär samma typ som för motsvarande anslag vid meteorologiska

och hydrologiska institutet. Under anslaget bör för verksamheten

få disponeras dels ett så stort belopp, som motsvarar inflytande inkomster

från beställningsarbeten efter avdrag av den del som motsvarar avdelningens

indirekta kostnader för pensioner, lokaler, tjänstebrevsrätt, allmän administration

och räntor, dels till ifrågavarande anslag från kartverkets övriga

anslag omförda belopp, vilka omföringars storlek regleras av de medelsanvisningar,

som med hänsyn till de allmänna arbetenas omfattning

ställes till förfogande för ifrågavarande ändamål av statsmakterna. Rörande

detaljerna i fråga om det nya anslaget, som inte avses att medföra någon

utgiftsökning för statsverket, torde få hänvisas till betänkandet s. 284—

287.

Beträffande målsättningen för den fotogrammetriska verksamheten uttalar

kommittén utöver vad som allmänt anförts härom, att kartverket bör

erhålla i uppdrag att i den mån tillgängliga resurser medgiver utföra flygfotografering

så att bilder ej äldre än ca tio år från lämplig höjd för framställning

av kartor i mellanskalor finnes tillgängliga över hela Sverige. Enligt

kommittén bör kartverket med den föreslagna ekonomiska organisationen

ha möjlighet att finansiera denna verksamhet med hjälp av anslag av

nuvarande storleksordning för flygfotografering för de allmänna kartarbetena

jämte inkomster från beställningsverksamheten.

I fråga om prissättningen av produkterna från den fotogrammetriska beställningsverksamheten

anser lantmäterikommittén, att huvudprincipen liksom

nu bör vara att full täckning erhålles för alla de kostnader, som är

förenliga med verksamheten. Priserna bör därjämte innehålla nödvändiga

marginaler för att garantera att serviceverksamheten kan uppehållas på

längre sikt. Vad gäller fördelningen av kostnaderna på olika produkter bör

kartverket ha frihet att anpassa sig efter förevarande marknadsläge med

hänsyn till efterfrågan och eventuell konkurrens.

Den andra speciella frågan rörande kartverket, som lantmäterikommittén

behandlar, är samarbetet mellan kartproducenter och

kartkonsumenter. Kommittén erinrar inledningsvis om, att enligt

vid kartverkets omorganisation år 1937 fastställda riktlinjer skulle samarbetet

mellan kartverket och andra kartutgivande verk tryggas genom bestämmelser

i vederbörande verks instruktioner, medan kontakterna mellan kartverket

och kartkonsumenterna i frågor rörande de allmänna kartarbetena

i princip förlädes till kartverkskommissionen. Efter eu redogörelse för det

samarbete som redan nu existerar mellan å ena sidan kartverket samt å andra

sidan andra kartproducenter och karlkonsumenterna uttalar kommittén,

att detta samarbete är utomordentligt värdefullt och i framtiden bör alltmer

utvecklas. Vad beträffar samarbetet mellan kartproducenterna föreslår kom
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 7960

mittén därför endast viss smärre jämkning i kartverksinstruktionen. Vad åter

angår kontakterna med konsumenterna synes enligt kommittén även dessa

vara väl tillgodosedda genom det direkta samarbete, som förekommer.

Mot bakgrunden av det anförda uppstår enligt lantmäterikommittén frågan

om kartverkskommissionen har någon väsentlig funktion att fylla.

Kommittén uttalar i denna fråga, att det i vissa situationer kan vara praktiskt

med ett beredningsorgan, som någorlunda allsidigt representerar de

statliga intressen som beröres. Ett sådant organ, som förslagsvis kunde kallas

kartkommissionen för att utmärka att det inte enbart sysslade med

kartverkets arbetsuppgifter, borde vara ett rent rådgivande organ och ha

befogenhet att ta upp varje spörsmål av större betydelse för landets kartläggning.

Kommissionen borde enligt kommittén även tjäna som ett forum

för kontakter med kartkonsumenter utanför den statliga kretsen. Kommittén

har ansett sig böra framföra dessa synpunkter för att beaktas vid det

fortsatta övervägandet av kartverltskommissionens status. I detta sammanhang

uttalar kommittén, att, därest en kartkommission efter de av kommittén

skisserade riktlinjerna skulle inrättas, den av fotogrammetriutredningen

väckta frågan om en särskild kartverksstyrelse inte torde ha samma

aktualitet.

V. Yttranden över lantmäterikonunitténs betänkande m. m.

Lantmäterikommitténs förslag har i stort sett erhållit ett välvilligt mottagande

från remissinstansernas sida. Av de myndigheter och organisationer,

som i sina yttranden avgivit ett sammanfattande omdöme om förslaget i

dess helhet, har sålunda lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, chefen för försvarsstaben,

vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings,

Kalmar, Skaraborgs och Norrbottens län, statens organisationsnämnd, flera

överlantmätare, Svenska stadsförbundet, Lantmäteriteknikernas riksförening

och Föreningen Kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten uttryckligen

angivit sig kunna i princip godtaga eller lämna utan erinran kommitténs

förslag. Däremot har inte i något yttrande kommittéförslaget i dess helhet

avstyrkts, ehuru invändningar av såväl principiell natur som rörande

detaljer framförts i fråga om skilda avsnitt i betänkandet. Redogörelse härför

ävensom för två av lantmäteristyrelsen i anslutning till betänkandet avgivna

skrivelser och från vissa kommuner och organisationer inkomna skrifter

torde få lämnas i det följande.

Sambandet mellan lantmäteriväsendet och kartverket. Lantmäterikommitténs

ställningstagande till frågan om en sammanslagning av lantmäteriväsendet

och kartverket har biträtts av nära nog samtliga

remissinstanser, bl. a. lantmäteristyrelsen och samtliga överlantmätare,

som yttrat sig i frågan, statskontoret, rikets allmänna kartverk, skogsstyrelsen,

domänstyrelsen, flera länsstyrelser, statens organisationsnämnd, Sve
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

riges lantbrnksförbund, Sveriges lantmätareförening och Rikets allmänna

kartverks tjänstemannaförening. I några yttranden märkes viss tvekan i

detta spörsmål. Sålunda finner Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges

skogsägareförbund, som dock f. n. inte vill förorda en sammanslagning

av de båda verken, att vissa skäl talar härför. Länsstyrelsen i Stockholms

län anser, att det varit värdefullt om en sammanslagning kunnat

komma till stånd.

Jämväl lantmäterikommitténs överväganden rörande gränsdragningen

mellan den av lantmäteriväsendet och kartverket bedrivna verksamheten

upptages i ett stort antal yttranden. I mera allmänt hållna uttalanden

biträdes kommitténs förslag i denna del av domänstyrelsen, länsstyrelserna

i Kalmar och Gävleborgs län samt flera överlantmätare. Lantmäteristyrelsen

uttalar, att det icke är möjligt att draga en sådan gräns mellan

lantmäteriets och kartverkets verksamhetsområden, att ej likartade uppgifter

kommer att utföras av båda verken. Det är många gånger en lämplighetsfråga

om viss uppgift i det enskilda fallet bör utföras av kartverket

eller av lantmäteriorganisationen. Styrelsen finner kommitténs förslag om

ett inbördes utbyte av tjänster mellan verken naturligt och riktigt i den utsträckning

utbytet kan ske utan snedvridning av arbetsinsatsen för verkens

centrala uppgifter. Vikten av ett nära samarbete mellan verken understrykes

av länsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län.

Kommitténs förslag angående gränsdragningen i fråga om de geodetiska

arbetsuppgifterna har särskilt belysts i några yttranden. Förslagen har

därvid i allmänhet erhållit välvilligt mottagande. I fråga om den av kommittén

förordade anslutningen av mätningar till de av kartverket mätta huvudnäten

uttalar dock lantmäteristyrelsen, att anslutning av ekonomiska

skäl och med hänsyn till lantmäteriets brist på personal för ändamålet i viss

utsträckning inte torde kunna ske. Förslaget om inrättande av ett centralt

geodetiskt arkiv hos kartverket har ej mötts av invändningar i annan form

än att Svenska kommunal-tekniska föreningen anser, att den föreslagna

uppgiftsskyldigheten till arkivet bör begränsas till vad som bedömes

oundgängligen nödvändigt och att den inte bör göras onödigt ekonomiskt

betungande för städerna. Lantmäteristyrelsen anser, att i samband med den

föreslagna uppgiftsskyldigheten uppkommer ett stort antal spörsmål, som

behöver närmare utredas innan kungörelse i ämnet torde kunna utföras.

Rikets allmänna kartverk, som ansluter sig till kommitténs förslag i berörda

hänseende, anför att utbyggnaden av arkivet torde medföra behov av

en begränsad, tillfällig förstärkning av kontorspersonal. Kritik mot förslaget

att kartverket skall åtaga sig beställningsverksamhet avseende stommätningsuppgifter

riktas av överlantmätaren i Örebro län, som framhåller

att dessa uppgifter inte lämpar sig för central service och att det med hänsyn

till förekomsten av välutrustade enskilda företag på området knappast

finns anledning att engagera statsverkets resurser på detta område. Å andra

sidan tillstyrkes förslaget av vattenfallsstyrelsen och Svenska kommunaltekniska

föreningen, vilken som skäl härför framhåller, att erfarenheterna

4 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 74

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 i år 1960

av hittillsvarande entreprenörssystem inte alltid varit de bästa. Vad slutligen

angår tanken att lantmäteriets lokala enheter skall utföra mindre arbetsuppgifter

för kartverkets arbeten finner lantmäteristyrelsen, att den är

riktig under förutsättning att den kan genomföras utan att den lokala enhetens

primära arbetsuppgifter — förrättningsverksamheten — eftersättes.

Några överlantmätare, bl. a. överlantmätaren i Jönköpings län, är tveksamma

och anser det vanskligt att bedöma om lantmäteriet skall kunna åtaga

sig dessa uppgifter samtidigt som man söker begränsa arbetsuppgifterna på

andra håll.

I ett stort antal yttranden har gränsdragningsproblemen i fråga om de

fotogrammetriska arbetsuppgifterna berörts. Kommitténs förslag om inrättande

av servicecentraler för fotogrammetriskt material vid länslantmäterikontor

har vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna. Sålunda har

ett flertal länsstyrelser, överlantmätare och lokala organ på jordbrukets och

skogsbrukets område ansett, att sådana centraler bör inrättas vid länslantmäterikontoret

i vederbörande län. Enligt skogsstyrelsens mening bör så

ske i flertalet län. Överlantmätarna i Östergötlands och Örebro län ifrågasätter

om inte sådan central bör inrättas i varje län och överlantmätaren i

Blekinge län anser det angelägnare att dessa centraler får en jämn geografisk

spridning och blir förlagda till orter med bekväma resvägar än att de

placeras vid större länskontor.

Kommitténs överväganden i frågan på vad sätt den fotogrammetriska

bearbetningsverksamheten i större stereoinstrument skall ordnas har tilldragit

sig mycket stort intresse vid remissbehandlingen. Kommittémajoritetens

förslag att tills vidare bibehålla den nuvarande ordningen har uttryckligen

biträtts av lantmäteristyrelsen, som till motiv för sitt ställningstagande

anför i sammandrag följande.

En växelverkan inom en och samma organisation mellan fotogrammetrisk

och fastighetsteknisk expertis torde ovedersägligen främja utvecklingen av

en ändamålsenlig metodik för fastighetsrationalisering. Trots det goda samarbetet

mellan lantmäteriet och kartverkets fotogrammetriska byrå föreligger

därför risk för att utvecklingen kommer att hämmas därest lantmäteriets

fotogrammetriska verksamhet skulle överföras till kartverket. Den

praktiska tillämpningen av nya fotogrammetriskt-fastighetstekniska metoder

kräver även en successiv fortbildning av distriktsorganisationens tekniska

personal. En sådan fortbildning torde försvåras om lantmäteriet icke

självt förfogar över den personal som givit de fotogrammetriska bidragen till

sådana metoder och som svarar för det centralt förlagda fotogrammetriska

arbetet. Lantmäteristyrelsen har tidigare tillämpat tvåskiftsarbete i stereoinstrumenten

och något principiellt hinder att göra detta även nu föreligger

icke oavsett vilken organisationsform som väljes. Ej heller kan styrelsen finna,

att risken för outnyttjad instrumentkapacitet vid nuvarande organisationsform

är så stor, att några väsentliga vinster på grund därav skulle uppstå

genom en överflyttning av den fotogrammetriska verksamheten vid

centralkontoret till kartverket.

Samma uppfattning hyser samtliga överlantmätare, som yttrat sig i frågan,

Sveriges lantmätareförening, Lantmäteriteknikernas riksförening samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 7k år 1!)60

länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings och Kalmar län. Länsstyrelsen i

Jönköpings län anför som skäl för sitt ställningstagande följande.

Lantmäteriets fotogrammetriska verksamhet är till stor del inriktad på

problem som icke möter någon annanstans. Det är därför naturligt att denna

verksamhet bedrives helt i lantmäteriets egen regi. Såsom ett starkt skäl

att bibehålla två skilda avdelningar för den fotogrammetriska bearbetningen

kan dessutom anföras, att fotogrammetrien alltjämt är under stor utveckling.

Det bör då i fortsättningen såsom hittills vara till fördel att en tävlan

om bästa sättet för fotogrammetriens praktiska användning äger rum mellan

olika statliga organ.

Domänstyrelsen finner visserligen starka skäl tala för de av reservanterna

framförda synpunkterna, men delar kommitténs uppfattning att frågan om

den gemensamma centralen bör avgöras först sedan utredning skett om ett

sammanförande av hela statsförvaltningens resurser på ifrågavarande fotogrammetriska

område. Liknande motiv för sin anslutning till kommitténs

mening framför länsstyrelsen i Gotlands län och Rikets allmänna kartverks

personalförening. Sveriges skogsägareförbund finner det erforderligt med

närmare utredning innan slutlig ståndpunkt kan tagas i frågan.

Det av reservanterna framförda förslaget om fattande av principbeslut om

upprättande av en till kartverket knuten central för fotogrammetriska instrument

förordas av rikets allmänna kartverk, som sammanfattningsvis

anför bl. a. följande.

Det torde vara utom all diskussion att samordnade lokaler måste innebära

stora fördelar för två statliga tekniska verksamheter med så likartade

arbetsuppgifter och utrustningsbehov. Vad som kan ge anledning till diskussion

är väl frågan under vilka former samarbetet skall ske inom dessa

lokaler. Den uppläggning, som reservanterna föreslagit, synes vara en kompromiss

mellan olika ståndpunkter. Förslaget kan enligt kartverkets uppfattning

icke innebära några som helst risker för någondera parten. Om

lantmäteriet så önskar sker i sak icke någon annan förändring i förhållande

till nuvarande ordning än att centralkontorets arbete kommer att bedrivas

i nya lokaler och i nära kontakt med råvaruproduktionen och kartverkets

centralarkiv.

Nyssnämnda förslag förordas jämväl av statskontoret, som i spörsmålet

anför bl. a. följande.

Såvitt statskontoret kunnat finna, har bärande skäl anförts av reservanterna

för ett närmare samgående på denna punkt. Uppenbarligen representerar

de fotogrammetriska instrumenten så stora investeringar, att det är

synnerligen angeläget att kunna utnyttja dem maximalt. Det synes ostridigt,

att en koncentration av instrumenten till elt organ medför gynnsammare

förutsättningar för en intensiv drift än eu uppdelning på två mindre

enheter. Frågan om den vidare utvecklingen av maskincentralen bör följas

med uppmärksamhet och åtgärder eventuellt vidtagas senare för att ernå

den lämpligaste samarbetsformen mellan lantmäteriet och kartverket. I betänkandet

har framhållits, att även på andra håll inom statsförvaltningen

linnes stora och dyrbara maskiner för fotogrammetriska arbeten. Statskontoret

vill i anledning härav framhålla angelägenheten av ett nära samarbete

mellan de på fotogrammetriområdet verksamma myndigheterna i fråga

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

om anskaffning av ny apparatur samt beträffande planläggning och utförande

av arbetsprogram.

Till reservanternas uppfattning ansluter sig även Sveriges lantbruksförbund

och Riksförbundet Landsbygdens folk. Länsstyrelsen i Hallands län

anser sig inte kunna underlåta att framhålla, att reservanternas motivering

för sitt ställningstagande synes välgrundad. Även skogsstyrelsen anser, att

ett gemensamt utnyttjande av en central instrument- och maskinanläggning

för lantmäteriets centralkontor och kartverket och jämväl för andra institutioner

med krav på dylik avancerad service skulle kunna ske om och när

kartverket och lantmäteristyrelsen i en framtid erhåller lokaler i nära anslutning

till varandra och helst i samma byggnad.

Några remissinstanser framför, utan att ta ställning till någotdera av förslagen,

vissa synpunkter i förevarande fråga. Sålunda ifrågasätter byggnadsstyrelsen,

som finner motiveringen för den skiljelinje som uppdragits mellan

kartverket och centralkontoret i fråga om grundkartor verka tämligen

konstlad, om inte någon form av gemensam beställningscentral borde åstadkommas,

från vilken en inkommen beställning kunde dirigeras till det av

verken som vid tillfället har minst arbetsbelastning. Chefen för försvarsstaben

anför, att därest reservanternas förslag skulle genomföras det måste anses

helt uteslutet att i en gemensam central uppställa den stereoautograf,

som försvarsstaben disponerar. Enligt vattenfallsstyrelsen bör i sammanhanget

beaktas, att vissa arbeten i stereoinstrument noga bör följas av med

arbetsproduktens användning förtrogen personal, vilka bör lätt kunna besöka

anläggningen. Dessa skäl har föranlett styrelsen att bedriva egen fotogrammetrisk

verksamhet, så att arbeten av speciell karaktär bekvämt kan

utföras. Statens organisationsnämnd slutligen upplyser, att nämnden f. n.

inom kartverket studerar de fotogrammetriska avdelningarna och att därvid

sambandet med lantmäteriets motsvarande arbetsuppgifter kommer att

särskilt beaktas.

Principiella synpunkter på lantmäteriväsendets organisation. I ett inte obetydligt

antal yttranden har inledningsvis upptagits frågan huruvida

en omorganisation av lantmäteriväsendet nu bör företagas.

Överlantmätaren i Gävleborgs län finner sig sålunda inte kunna

tillstyrka, att någon omorganisation över huvud äger rum och anför som

skäl härför — efter att ha erinrat om att enligt lantmäterikommitténs direktiv

utredningsarbetet skulle drivas så att förslag kunde framläggas samtidigt

med förslag till ny fastighetsbildningslag — bl. a. följande.

Då något förslag till sådan lag icke nu föreligger och sålunda viktiga förutsättningar

för omorganisationens bedömande saknas, synes det ha varit välbetänkt

att uppskjuta omorganisationsfrågan, allra helst 1948 års organisation

ännu icke blivit fullt utbyggd och bemästrandet av de åberopade olägenheterna

torde ha kunnat ske inom 1948 års ram med de smärre jämkningar

däri, som kunde föranledas av lokala förhållanden, och med de personalförstärkningar,

som -— med iakttagande av organisationsundersökningarnas

lärdomar — kunde motsvara de ökade arbetsuppgifterna.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Samma uppfattning hyser länsstyrelsen i Gävleborgs län och även i stort

sett överlantmätarna i Gotlands och Jämtlands län samt flera lantmätare.

Överlantmätaren i Gotlands län motiverar sitt ställningstagande förutom

med hänvisning till fastighetsbildningskommitténs arbete jämväl med att

behovet av en omorganisation ej kan bedömas innan samordningsfrågan

mellan lantmäteriet och lantbruksorganisationen blivit löst och med att omställningsproceduren

vid en omorganisation föranleder en kapacitetsminskning

för lantmäteriet. På i stort sett samma skäl grundar överlantmätarna i

Kristianstads, Värmlands och Örebro lön samt Sveriges lantmätareförening

viss tveksamhet till frågan om en omorganisation nu bör ske. Länsstyrelsen

i Blekinge län, som erinrar om sitt i annat sammanhang framlagda förslag

om utredning angående omorganisation av länsförvaltningen, tillstyrker

vad kommittén föreslagit angående förrättningsorganisationen, enär genomförandet

av förslaget i denna del inte synes föregripa nämnda utredning.

Förslaget i övrgt anser länsstyrelsen böra vila i avvaktan på utredningen,

som länsstyrelsen anser vara så viktig och kunna medföra så väsentliga

förändringar inte endast beträffande länsförvaltningen och experternas

ställning utan även inom centralförvaltningen att inget nu bör göras som

kan vara ägnat att försvåra eller fördröja en ändamålsenlig lösning av dessa

frågor.

Statskontoret anser däremot ställning redan nu böra tagas till betänkandet

utan att avvakta resultaten av 1954 års fastighetsbildningskommittés

arbete, eftersom de nu framlagda förslagen innebär betydande möjligheter

till effektivisering av lantmäteriets verksamhet. Sedan fastighetsbildningskommittén

slutfört sitt arbete torde det emellertid bli nödvändigt att överse

lantmäteriets organisation mot bakgrunden av den ändrade lagstiftningen.

Även överlantmätaren i Västmanlands län finner sig oaktat vissa betänkligheter

kunna biträda en omorganisation och uttalar i denna fråga bl. a.

följande.

De allmänna reflexioner, som granskningen av betänkandet väckt, har

givit anledning till betänksamhet inför frågan om nödvändigheten av lantmäteriets

omorganisation och i varje fall om en sådan åtgärd är omedelbart

påkallad innan ännu fastighetsbildningskommitténs förslag till ändrad fastighetsbildningslagstiftning

lagts fram. Inför statsmakternas beslut vid 1959

års riksdag om aktiviserad statlig medverkan för genomgripande strukturrationalisering

av jordbruket och skogen, vilket torde kräva en betydande

insats av lantmäteriet, samt med känslan av att utvecklingen leder mot centraliserad

och specialinriktad organisation för rationaliserad arbetsrutin,

blir man emellertid böjd att trots betänkligheterna principiellt acceptera

kommitténs förslag till omorganisation.

I stort sett samma inställning har överlantmätarna i Uppsala och Östergötlands

län. överlantmätaren i Jönköpings län uttalar, att även om man

inte nu vet vilken verkan en ny fastighetsbildningslag får på lantmäteriets

verksamhet, synes på grund av den elasticitet som föreslås skola ges organisationen

ej finnas anledning till erinran mot en sådan översyn därav som

förslaget innehåller. Enligt domänstyrelsens uppfattning torde inte den över
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Mnj:ts proposition nr 74 år 1960

syn av verksamheten i stort på jordbrukets och skogsbrukets område, som

må finnas erforderlig, komma att föregripas genom den föreslagna omorganisationen.

Överlantmätaren i Koppurbergs län anser det av kommittén gjorda uttalandet,

att tiden inte nu är mogen för en omorganisation som i mera väsentlig

grad ändrar de principer som bestämts så sent som år 1947 inge allvarliga

farhågor i den mån häri kan anses inrymmas en rekommendation att

vid första lägliga tillfälle upptaga frågan om ännu en omorganisation. Alltför

tätt återkommande organisationsreformer med ty åtföljande omställningssvårigheter

kan ej tjäna vare sig statens, kommunernas eller den förrättningssökande

allmänhetens intressen.

Kommitténs förslag i fråga om den principiella organisatoriska

uppbyggnaden av lantmäteriväsendet, vilket innebär

att nuvarande tre organisationsled — styrelse, länslantmäterikontor och

fristående förrättningsenheter — skall bibehållas, har i allmänhet inte mött

invändningar i remissyttrandena. Vad gäller uppdelningen på länslantmäterikontor

och förrättningsorganisationer framhåller lantmäteristyrelsen, att

de artskilda arbetsuppgifterna särskilt bör uppmärksammas vid bedömningen

av organisationen inom län, där enligt kommitténs förslag endast ett

enda distrikt föreslås. Motivet för att de båda organisationsleden måste bibehållas

är de av judiciella skäl oförenliga arbetsuppgifterna. Överlantmätaren

i Älvsborgs län understryker, att det förhållandet att förrättningsförfarandet

i sak är en rättsprocedur och förrättningsmännen första instans i jorddelningsmål

leder till att de organisatoriskt och instruktionellt sett måste

givas en fri och av företrädare för olika, ofta mot varandra stridande intressen

oberoende ställning.

De av lantmäterikommiltén gjorda övervägandena i fråga om storleken

av organisationsenheterna i lantmäteri t s distriktsorganisation

har behandlats i ett stort antal yttranden. Härr

vid bär de synpunkter, som kommittén anfört till förmån för större enheter

än de nuvarande, i princip godtagits av bl. a. lantmäteristyrelsen, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, flera länsstyrelser och över lantmätare, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges lantmätareförening

och Lantmäteriteknikernas riksförening. I viss mån avvikande

uppfattning hyser överlantmätaren i Södermanlands län, som anser det klart

att en organisationsform med en lantmätare, en mätningstekniker och ett

kontorsbiträde på organisationsenhet är olämplig, men att enheter om två

lantmätare samt två till tre mätningstekniker och tre till fyra kontorsbiträden

skulle kunna utgöra högeffektiva enheter. Samma uppfattning hyser

överlantmätaren i Jämtlands län, som bestämt avstyrker större distrikt än

sådana med ungefärligen nyssnämnda personaluppsättning. Överlantmätaren

i Gävleborgs län anser en övre gräns finnas för ett distrikts storlek och

att de på distrilctschefen liggande kvalificerade uppgifterna blir bättre penetrerade

och säkrare bedömda och servicen från hans sida i alla avseenden

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

högvärdigare ju mindre verksamhetsområdet är. överlantmätaren i Kronobergs

lön håller före, att många av de effektökande faktorer, som enligt

kommittén motiverar större organisationsenheter, kan ge samma vinster genom

samverkan i olika hänseenden enheter emellan, varigenom motsvarande

fördelar skulle kunna vinnas i något mindre enheter. Eftersom den föreslagna

organisationen bygger på att mer arbete skall överlåtas till biträdespersonalen

blir enligt överlantmätarens i Västerbottens län mening de förstorade

enheterna ännu mer sårbara än de nuvarande vid personalbrist. Av

bl. a. överlantmätaren i Gotlands län hävdas, att specialiseringen av arbetsuppgifterna

inom de förstorade distrikten kan medföra minskad trivsel i

arbetet.

I många yttranden har de av kommittén angivna faktorer, som begränsar

möjligheterna att förstora enheterna, starkt understrukits. Länsstyrelsen i

Älvsborgs län uttalar, att en primär förutsättning för att lantmäteriets distriktsorganisation

skall fungera tillfredsställande — både vad beträffar

egentliga ämbetsuppgifter och annan service — uppenbarligen är att organisationen

är lätt tillgänglig för allmänheten. Denna fråga och återverkningarna

för kommunerna av en minskning av antalet lantmäteridistrikt utvecklar

länsstyrelsen i Värmlands län i anslutning till kommitténs förslag om

en minskning av antalet distrikt i detta län på i huvudsak följande sätt.

Denna minskning måste komma att medföra en försämrad service framför

allt för landsbygdens folk. Avståndet för allmänheten till lantmäterikontoren

kommer att i många fall avsevärt förlängas. Det synes också kunna

befaras att distriktslantmätarna icke skall kunna vinna samma förtrogenhet

som nu är fallet med jord- och fastighetsförhållandena inom de föreslagna

nya stora distrikten. Föreslagna indragningar kan för därav berörda

landskommuner innebära en icke oväsentlig försvagning av det ekonomiska

underlaget. Åtskilliga landskommuner torde också ha gjort ekonomiska uppoffringar

för att bereda distriktslantmätarna ändamålsenliga tjänstelokaler,

för vilka lokaler det torde vara svårt att finna annan användning. Sammanfattningsvis

kan sägas, att den föreslagna indragningen av lantmäteridistrikt

kommer att bidraga till utarmningen av landsbygden och därmed även till

landsbygdens avfolkning.

Liknande synpunkter framföres av bl. a. länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Kronobergs, Hallands och Örebro län, Riksförbundet Landsbygdens

folk samt i ett flertal skrifter från kommunala organ. Svenska

landskommunernas förbund anlägger i huvudsak följande synpunkter på

berörda frågor.

För fullgörande av sina uppgifter inom byggnadsverksamhetens och samhällsplaneringens

område är landskommunerna hänvisade att i skilda hänseenden

anlita de tjänster lantmäteriet kan erbjuda. Behovet av service på

detta område måste för överskådlig framtid tillgodoses på detta sätt. Den

nya lagstiftning på fastighetsbildningens område liksom den ändrade byggnadslagstiftning,

som är att emotse, torde kunna antagas komma att ställa

ytterligare anspråk på distrikten såsom serviceorgan åt kommunerna. Från

kommunalt håll kan man icke godtaga en lösning, som icke tillräckligt beaktar

de lokala faktorerna.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

Byggnadsstyrelsen anser, att ändringen till färre och större distrikt kan

tänkas komma att försvåra samarbetet mellan byggnadsnämnderna och distriktsorganisationen.

Även lantmåteristyrelsen understryker, att en ökning

av distriktens genomsnittliga storlek medför nackdelar för bl. a. lantmäteriets

kommunservice. Å andra sidan anser statens organisationsnämnd, att det måhända

kan ifrågasättas om inte denna synpunkt blivit något överbetonad i

kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar, att det ter sig svårt att bortse

från den menliga inverkan minskningen av antalet enheter kan befaras få

för personalrekryterigen, enkannerligen i fråga om den högskoleutbildade

personalen.

Vad gäller lantmäterikommitténs ståndpunktstagande till principerna för

en distriktsindelning understryker lantmåteristyrelsen, att den nuvarande

forumregeln i jorddelningslagen, vilken får tillmätas väsentlig betydelse ur

rättssäkerhetssynpunkt, begreppsmässigt förutsätter en fast distriktsindelning.

Kommitténs förslag om inrättande av specialorganisationer vid

sidan av lantmäteridistrikten för vissa arbetsuppgifter har föranlett positiva

uttalanden i så gott som samtliga de yttranden, där frågan berörts. Skogsstyrelsen

anför, att viktiga skogsvårdsbehov skulle bli tillgodosedda om tillkomsten

av de föreslagna specialorganisationerna för fastighetsregleringar

medförde avkortade tider för vissa laga skiftens genomförande. Länsstyrelsen

i Gävleborgs län finner kommitténs förslag i denna del välgrundat och

uttalar, att om en strukturrationalisering inom jord- och skogsbruket enligt

de av statsmakterna år 1959 uppdragna riktlinjerna med kraft skall kunna

genomföras är onekligen en av förutsättningarna att lantmäteriet görs bättre

lämpat att lösa sina uppgifter i detta sammanhang. Behovet av specialorganisationer

understryks även av flertalet övriga länsstyrelser, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Sveriges skogsägareförbund och många överlantmätare.

I några yttranden ifrågasättes dock förslaget att vid sidan av lantmäteridistrikten

inrätta specialorganisationer. Distriktslantmätaren i Södertälje

distrikt anser, att det härigenom ökade antalet enheter minskar möjligheterna

att förse enheterna med utrustning i ökad omfattning. I stället vore det

lämpligt att — i varje fall övergångsvis -— låta specialorganisationerna ingå

som särskilda avdelningar i lantmäteridistrikten eller knytas till länslantmäterikontoren

under överlantmätarens ledning. Även överlantmätaren i

Skaraborgs län är inne på liknande tankegång och överlantmätaren i Jämtlands

län anser, att fastighetsregleringsuppgifterna när de blir aktuella till

inte oväsentlig del lämpligen bör handläggas av den fasta distriktsorganisationen.

I stort samma uppfattning synes överlantmätaren i Örebro län och

Lantmäteriteknikernas riksförening hysa.

Vad gäller inrättande av specialorganisationer för andra arbetsuppgifter än

fastighetsregleringar uttalar lantmåteristyrelsen, att den sedan åtskilliga år

tillbaka inslagna linjen att inrätta centrala eller regionala serviceorganisa
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

tioner i den mån sådana bedömes representera en rationell arbetsform bör

tillgripas även för nya arbetsuppgifter. Ehuru styrelsen delar kommitténs

uppfattning att då det gäller normal förrättningsverksamhet förstärkning av

berörda distrikts personal i princip bör ske, utesluter detta inte att det i

speciella fall kan befinnas ändamålsenligt att även i framtiden inrätta särskilda,

tillfälliga organisationer för att t. ex. avlasta ett arbetstyngt distrikt

även om arbetsuppgifterna avser normal förrättningsverksamhet. Möjligheten

härtill bör fördenskull hållas öppen. Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen

anser, att kommitténs förslag om inrättande av specialorganisationer för fastighetsregleringar

i samband med byggande av allmänna vägar är värdefullt.

Sveriges skogsägareförbund ifrågasätter om ej vägförrättningar, särskilt sådana

av större omfattning som är förknippade med arronderingsförrättningar,

bör handläggas av specialorganisationer i vilka ingår experter på detta

speciella område. Behovet av specialorganisationer för planerings- och

grundkarteuppgifter har understrukits av vissa länsstyrelser och överlantmätare.

Skilda typer av specialorganisationer bör enligt lantmäteristyrelsens mening

jämställas beträffande kvalifikationskrav på cheferna m. m. Samma

uppfattning hyser länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Ett flertal överlantmätare

understryker att cheferna för specialorganisationerna bör ha

samma löneställning som distriktslantmätarna.

Vad kommittén föreslagit i fråga om fördelning av arbetsuppgifter

och personal samt samverkan mellan organisationsenheter

har huvudsakligen endast berörts i de yttranden som avgivits

av lantmäteristyrelsen och underlydande organ samt personalföreningarna

i lantmäteriet. Härvid har delade uppfattningar framkommit om lämptigheten

av att till överlantmätarna delegera beslutanderätt i personalfrågor,

medan förslaget att lantmäteristatens tjänstemän skall upptagas på gemensam

personalförteckning i allmänhet biträtts.

Organisationen för lantmäteristyrelsen m. m. Lantmäterikommitténs förslag

att bibehålla lantmäteristyrelsens byråindelning har ej mött annan gensaga

än att rikets allmänna kartverk och Lantmäteriteknikernas riksföreening

anser, att det hade varit värdefullt om en teknisk byrå inrättats. Lantmäteristyrelsen,

Svenska stadsförbundet och Svenska kommunal-tekniska

föreningen understryker angelägenheten av att stadsbyrån bibehålies. Statskontoret

anser dock, att från vissa utgångspunkter en sammanslagning av

stadsbyrån och landsbygdsbyrån kan vara befogad, men finner att med en

så vittgående ändring bör anstå i vart fall till dess fastighetsbildningskommittén

tagit ställning till frågorna om en för land och stad gemensam fastighetsbildningslagstiftning

och om enhetliga registrcringsbestämmelser.

Vikten av att styrelsen tillföres resurser för rationaliseringsarbete betonas

av lantmäteristyrelsen och flera överlantmätare. På grundval av erfarenheter

från undersökningar beträffande distriktsorganisationen och länslantmätcrikontoren

understryker statens organisationsnämnd betydelsen av att

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1960

lantmäteristyrelsen har möjlighet att lämna anvisningar och råd beträffande

arbetsmetodik, kontorsorganisation o. dyl. Med hänsyn till omfattningen

av den inom lantmäteristaten verksamma personalen och med beaktande

av de stora organisationsfrågor, som måste lösas inom de närmaste åren,

finner även statskontoret det rationellt att lantmäteristyrelsen förses med

ett särskilt organ för fortlöpande organisationsundersökningar. Liknande

synpunkter framhålles av länsstyrelsen i Stockholms län.

Kommitténs förslag att den fastighetstekniska avdelningen vid distriktsorganisationens

centralkontor skall inordnas i landsbygdsbyrån förordas av

lantmäteristyrelsen. Centralkontorets övriga verksamhet bör däremot med

hänsyn bl. a. till styrelsens funktion såsom kontrollmyndighet inte inordnas

i styrelsen. Vid en sådan införlivning skulle få förutsättas, att styrelsen för

den av centralkontoret bedrivna verksamheten finge utnyttja lantmäteristatens

anslag eller att styrelsens och statens anslag sammanfördes. Oavsett

vilken lösning som väljes gäller dock enligt styrelsen att det för centralkontoret

fordras en särskild chef och att det inom landsbygdsbyrån för bl. a.

vissa granskningsarbeten är nödvändigt med en kvalificerad högskoletjänsteman

med geodetisk-fotogrammetrisk verksamhetsinriktning. Arbetsbelastningen

är nämligen sådan, att en fortsatt förening av uppdraget att vara

chef för centralkontoret med tjänsten som ordinarie byrådirektör på landsbygdsbyrån

icke längre är möjlig. Överlantmätarna i Skaraborgs och Örebro

län ifrågasätter lämpligheten av att inordna den fastighetstekniska avdelningen

i styrelsen, enär de anser förrättningsverksamheten vara mera betjänt av

ett organ, som kan stå fritt gentemot lantmäteristyrelsens verksamhet som

remissorgan åt domstolar.

Vad gäller lantmäterikommitténs förslag till personaluppsättning uttalar

lantmäteristyrelsen, att i förhållande till de omfattande arbetsuppgifter,

som åvilar styrelsen, är dess personaluppsättning — även med de av kommittén

föreslagna förstärkningarna — så knapp, att styrelsen inte kan svara

för att det kommer att bli möjligt att fullgöra arbetsuppgifterna på ett tillfredsställande

sätt. En bestämd förutsättning för att personalnumerären

godtages av styrelsen i dagens läge är att eventuella framtida yrkanden om

förstärkningar ej avvisas med att personaluppsättningen nu varit föremål

för översyn. Den av kommittén föreslagna personaluppsättningen för

organisations- och rationaliseringsverksamheten framstår enligt styrelsen

såsom ett minimum bl. a. av det skälet att verksamhetens utåtriktade art

med nödvändighet gör att den blir tidskrävande. Kommitténs förslag om inrättande

av en högre biträdestjänst eller möjligen kanslist på organisationssektionen

på administrativa byrån föreslår styrelsen genomförd på så sätt

att i överensstämmelse med styrelsens anslagsäskanden en på övergångsstat

uppförd kansliskrivartjänst återföres på stat. På kameralsektionen på

samma byrå föreslår styrelsen, att ytterligare en kontoristtjänst inrättas samt

att två tjänster som extra ordinarie kansliskrivare och en tjänst som extra

ordinarie kontorist överföres på ordinarie stat. I samband med överförandet

av centralkontorets fastighetstekniska avdelning till landsbygdsbvrån bör

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

59

enligt styrelsen den nuvarande extra jägmästartjänsten överföras på extraordinarie

stat. Styrelsen utgår härutöver från att den personal från lantmäteristaten,

som kommittén utöver personalberäkningarna förutsatt att

styrelsen skall äga möjlighet att förordna att tillfälligt tjänstgöra hos styrelsen,

därvid får avlönas från lantmäteristatens avlöningsanslag ävensom att

av förordnandena föranledda rese- och traktamentskostnader får bestridas

från lantmäteristatens omkostnadsanslag.

Statskontoret anmärker i fråga om förslagen beträffande administrativa

byrån, att en lättnad i byråns arbetsbörda torde vara att vänta med hänsyn

till förslaget om en överflyttning till överlantmätarna av vissa administrativa

frågor. Vad angår organisationssektionen finner statskontoret det

angeläget, att under en lämplig övergångstid statens organisationsnämnd

ställer personal till förfogande för att fullfölja nämndens organisationsundersökningar.

Om så sker synes en viss begränsning av styrelsens egen organisationspersonal

tills vidare vara möjlig.

Kompetensutredningen har uttryckt tveksamhet huruvida arbetsuppgifterna

för den föreslagna kanslisttjänsten på administrativa byråns kanslisektion

skulle bli så kvalificerade att kanslisttjänst är motiverad. Utredningen

ifrågasätter vidare om inte de på kameralsektionen placerade båda

revisorerna har sådana arbetsuppgifter att de rätteligen borde fullgöras av

kanslist. Föreningen Kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten betonar

vikten av, att undersökningar företas om de möjligheter som föreligger

för att utbyta tjänster för akademiskt utbildad personal hos styrelsen mot

kanslist tjänster. Föreningen anser vidare, att det vore värdefullt om administrativa

byrån kunde ges sådana resurser att en tjänsteman kunde avdelas

för personalvårdsfrågor. Lantmåteriteknikernas riksförening, som med

tillfredsställelse ser kommitténs förslag att en mätningstekniker placeras på

vardera administrativa byrån och landsbygdsbyrån, anser att lantmäteristyrelsens

arbetsuppgifter inte i någon större omfattning skall fullgöras av

tillfälligt förordnad personal.

Länslantmäterikontoren. Lantmäterikommitténs uttalanden angående

överlantmätarnas och länslant in äter ikonto rens arbetsuppgifter

har endast berörts av några få remissinstanser, som i

allmänhet anslutit sig till kommitténs uttalanden. Sveriges lantmätareförening

har dock uttalat, att eu möjlighet till förenkling av lantmäteriverksamheten

är att radikalt minska överlantmätarens uppgifter i förrättningsförfarandet.

En sådan inskränkning av överlantmätarens åligganden skulle

med hänsyn till arten och omfattningen av desamma ingalunda minska behovet

av länsorgan inom lantmäteriet. Tvärtom vore enligt föreningen åtgärden

ur såväl praktisk som principiell synpunkt ägnad att i hög grad befrämja

den ökade konstruktiva verksamhet på länsplanet, som av kommittén

föreslagits skola handhavas av överlantmätarna och länslantmäterikontoren.

Vad gäller personal b e b o v e t p å 1 ä n s lantmäteri k o n t orcn

uttalar lansstgrelsen i Stockholms län, att eu utvidgning av den ringa

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

omfattning, som kommittéförslaget innebär, inte kan anses tillfredsställande.

Liknande uppfattning hyser bl. a. länsstyrelsen i Hallands län. Sveriges

lantmätareförening framhåller, att den föreslagna personalförstärkningen

framstår såsom avgjort otillräcklig, särskilt beträffande planerings- och arkivserviceuppgifterna.

Med hänsyn till möjligheterna att genom ett nytt förrättningsförfarande

minska gransknings- och fastställelsearbetet bör dock

måhända personalförstärkningen kunna anses godtagbar i avvaktan på erfarenhet

av länslantmäterikontorens framtida verksamhet. Statens organisationsnämnd,

som upplyser att nämndens undersökningar av länslantmäterikontoren

ej var så långt framskridna att några resultat kunde redovisas

till kommittén, uttalar, att såvitt nu kan bedömas finns det möjligheter

att friställa arbetskraft vid kontoren genom rationaliseringar så att den föreslagna

förstärkningen ej behöver bli så stor.

Värdet av en vidgad arkivserviceverksamhet från länslantmäterikontoren

understryks av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län ävensom av de flesta

överlantmätarna. Överlantmätarna i Kopparbergs och Västernorrlands län

anser dock att personalbehovet för ändamålet underskattats. Lantmäteristyrelsen

framhåller, att förslaget om utökning av arkivservicepersonalen helt

överensstämmer med styrelsens äskande i 1959 års petita, vilket dock var

avsett såsom en minimiorganisation i ett begynnelseskede. Enligt statskontorets

mening bör antalet med serviceverksamheten sysselsatta befattningshavare

göras beroende av resultatet av pågående organisationsundersökningar.

Kommitténs beräkningar av den personal, som skulle inbesparas genom

den föreslagna utökningen av arkivservicen, anses av lantmäteristyrelsen

och ett flertal överlantmätare inte vara realistiska. Styrelsen framhåller, att

den i flera sammanhang betonat de besparingsmöjligheter som arkivservicen

bereder genom att billigare arbetskraft användes för ändamålet och

genom att resekostnader bortfaller. De erfarenheter, som hittills vunnits,

ger emellertid inte belägg för att numerärt mindre personal erfordras för

arbetet genom att det förlägges till arkivserviceorgan i länskontoren. Enligt

styrelsens mening torde kommitténs personalberäkningar för distriktsorganisationen

få anses förutsätta en förstärkning av nuvarande arkivservicepersonal

med 42 personer.

Den slutliga organisationen för distribution och service beträffande fotogrammetriskt

material på länslantmäterikontoren torde enligt lantmäteristyrelsens

mening få upptagas till prövning sedan närmare erfarenheter

vunnits av arbetet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att lantmäterikontoret

i länet för ändamålet bör tillföras en fotogrammetriskt utbildad

kraft.

Personalförstärkningen för färdigställandet av det alfabetiska registret

o. dyl. anser lantmäteristyrelsen böra beräknas till 20 befattningshavare,

enär arbetet om möjligt bör bedrivas i snabbare takt än vad kommittén avsett.

Behovet av ytterligare biträdande överlantmätartjänster understrykes av

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands och Jämtlands

län samt av flertalet överlantmätare. Lantmäteristyrelsen, som i fråga

om antalet tjänster, utan att ta ställning till behovet på längre sikt, ansluter

sig till kommittéförslaget, anför som skäl för sitt ställningstagande bl. a.

följande.

Ett ökat engagemang av överlantmätarna i arbetet på länsplanet i fråga

om jordbrukets och skogsbrukets rationalisering och inom planeringsverksamheten

torde vara ofrånkomligt i och med att de samhälleliga insatserna

för landsbygdens utveckling intensifieras. Kravet på insatser från överlantmätarnas

sida blir självfallet särskilt framträdande i och med att lantmäteriet

ges bättre resurser för en initiativrik medverkan i jordbrukets och skogsbrukets

rationalisering. Den löpande verksamheten vid de större länskontoren

är emellertid så omfattande att den kan uppta så gott som hela överlantmätarens

tid om han icke vid sin sida har en högt kvalificerad lantmätare

till vilken kan anförtros de mera krävande löpande ärendena och den direkta

interna arbetsledningen på kontoret. De nuvarande kontorslantmätartjänsterna

har icke sådan nivå att de normalt kan besättas med tillräckligt

kvalificerade lantmätare för här berörda arbetsuppgifter.

Flera överlantmätare anser det nödvändigt att minst så många nya tjänster

som biträdande överlantmätare tillskapas som antalet indragna kontorslantmätartjänster.

I anledning av vad kommittén anför rörande delegering av arbetsuppgifter,

som nu utföres av lantmätare vid länskontoren, förutsätter kompetensutredningen,

att den organisatoriska uppbyggnaden på denna punkt överses

när organisationsnämndens undersökningar redovisats samt att dessförinnan

inga åtgärder vidtages som försvårar ett genomförande av den organisation

som befinnes mest rationell.

Distriktsorganisationen. Lantmäterikommitténs förslag i fråga om distriktsorganisationens

arbetsuppgifter har föranlett uttalanden

i ett flertal remissyttranden. I anledning av vad kommittén anfört

om en begränsning av tjänsteåliggandena inom områden, där lantmäteriets

tjänster kan te sig umbärliga, framhåller överlantmätaren i Norrbottens län

som önskvärt, att det statliga lantmäteriets uppgifter om möjligt begränsas

inom områden, där verksamheten lika väl kan omhänderhas av kommunala

organ eller enskild företagsamhet, men finner att begränsningsmöjligheterna

inte torde vara så stora.

Vad gäller frågan om lantmäteriets verksamhet i stadssamhällena erinrar

lantmäteristyrelsen om, att styrelsen såsom anmälts i 1959 års petita igångsatt

vissa undersökningar rörande möjligheterna till en begränsning av distriktsorganisationens

engagemang, överlantmätaren i Östergötlands län

anser, att begränsningar i arbetsuppgifterna i städer och samhällen i första

hand bör avse de göromål, som normalt utföres av mätningstekniker och kontorspersonal,

eftersom det är av stor betydelse att lantmäteriet genom distriktsenheterna

noga följer och medverkar i skeendet på fastighetsbildningens

och byggnadsverksamhetens område även inom tätorterna. Enligt överlantmätarens

i Södermanlands län uppfattning torde allt skäl finnas för att

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

gå försiktigt fram vid avveckling av lantmäteriets service åt mindre städer

och samhällen. Länsstyrelsen i Södermanlands län hyser en från kommittén

i viss mån avvikande uppfattning angående inverkan på detta spörsmål avtillkomsten

av en för land och stad gemensam fastighetsbildningslag. Det

synes nämligen länsstyrelsen naturligt att i en blivande lagstiftning samordna

inte blott de materiella rättsreglerna för fastighetsbildningen utan

även, så långt sig göra låter, den organisation som skall tillämpa nämnda

regler. En sådan samordning på organisationsplanet skulle åtminstone vad

angår mindre städer och orter möjliggöra en rationalisering av arbetet och

skulle få till resultat att det statliga lantmäteriet tillfördes ytterligare arbetsuppgifter,

som nu åvilar den kommunala fastighetsbildningsorganisationen.

I fråga om tjänsteåliggandena i övrigt har främst kommitténs överväganden

beträffande planläggningsuppdragen tilldragit sig intresse. Lantmäteristyrelsen,

som godtager kommitténs förslag i detta hänseende utom vad angår

generalplaneuppdragen som enligt styrelsen bör bibehållas såsom sekundära

tjänsteåligganden, anför rörande planuppdragen i allmänhet bl. a.

följande.

Sådan planläggning har ett nära samband med fastighetsbildningen eftersom

överväganden av planläggningsnatur så gott som regelmässigt ingår i

prövningen rörande fastighetsbildning för bebyggelse. Samtidigt som planläggningen

måste ske med beaktande av'' fastighetsbildningssynpunkterna

underlättas fastighetsbildningen av att planer upprättas. På grund av denna

växelverkan har det visat sig rationellt att distriktsorganisationen i relativt

stor utsträckning engagerar sig i planverksamheten. Det är därför motiverat

att i distriktsorganisationens tjänsteåligganden inbegripa bl. a. vissa

planuppdrag.

Byggnadsstyrelsen ifrågasätter om inte samtliga uppdrag att upprätta

planförslag bör hänföras till de sekundära tjänsteåliggandena och anför såsom

motiv härför i sammandrag följande.

Härigenom skulle bättre överensstämmelse vinnas med den för länsarkitektorganisationen

gällande instruktionen, enligt vilken organisationen är

skyldig åtaga sig planuppdrag endast i den mån tjänsten i övrigt medgiver.

Vidare skulle erbjudas en möjlighet att anpassa uppdragsverksamheten så

att balansen i fråga om de lantmäteritekniska åliggandena kunde nedbringas.

Det är såsom kommittén framhållit angeläget att planer för samhällsbebyggelse

färdigställes, men det synes lika angeläget att distriktsorganisationens

egentliga arbetsuppgifter inom fastighetsbildningen och mätningsväsendet,

vilka ofta är grundläggande för planarbete och andra grenar av

byggnadsreglerande verksamhet, icke släpar efter. Byggnadsstyrelsen vill

i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att den nya byggnadslagstiftningen

väntas komma att i princip decentralisera ansvaret för byggnadsplanerna

till kommunerna. Dessa har under senare år utökat sina möjligheter

att själva svara för planuppdragen. I

I stort sett samma uppfattning hyser Svenska landskommunernas förbund,

som uttalar, att kan en lättnad i arbetsbördan vinnas genom att planläggningsuppdragen

inte på sätt föreslagits överföres till de primära tjänsteåliggandena

synes kommitténs förslag ej böra genomföras.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 74 år 1960

63

Mot förslaget att från tjänsteåliggandena över huvud taget utmönstra

byggnadsplaneuppdrag från andra än statliga och kommunala myndigheter

vänder sig länsstyrelserna i Södermanlands och Göteborgs och Bohus län

samt några överlantmätare. Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter om

distriktslantmätare bör hindras att i tjänsten åtaga sig andra stadsplaneuppdrag

än sådana av mindre omfattning. I varje fall bör gränsen inte dragas

vid ändringar utan även innefatta nyplanering åtminstone av mindre

områden. Å andra sidan ifrågasätter överlantmätaren i Östergötlands lön

om inte ändring av stadsplan helt borde utmönstras från tjänsteåliggandena.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att den ofta har nödgats konstatera

att betydande svårigheter numera möter att inom rimlig tid få fram erforderliga

grundkartor. Länsstyrelsen befarar att, därest uppdrag av denna

art hänföres till den sekundära gruppen av åligganden, denna anordning

kommer att vålla ytterligare tidsutdräkt i fråga om framställningen av

grundkartor. Lantmäteriteknikernas Riksförening anser, att grundkartearbeten

i så stor utsträckning som möjligt bör utföras av lantmäteriet.

I detta sammanhang fäster länsstyrelsen i Älvsborgs län särskild uppmärksamhet

vid den service, som distriktsorganisationen f. n. lämnar kommuner

och allmänhet vid sidan om sina egentliga arbetsuppgifter, och uttalar

i detta hänseende i huvudsak följande.

För detta läns vidkommande vill länsstyrelsen betyga att denna service

haft den största betydelse för kommuner och allmänhet. Detta har inte

minst gällt, då det varit fråga om att komma till rätta med hinder av formell

art som reses mot byggnadsverksamhet som ur allmän synpunkt är

önskvärd. Distriktslantmätarnas medverkan har härvid bestått i att anvisa

lösningar som kunnat på ett praktiskt sett genomföras utan större

dröjsmål, att snabbt få fram erforderliga planändringsförslag o. s. v. Det

är givet, att den service varom här talats kommer att bli angelägnare, sedan

kommunerna genom nu aktuella ändringar i byggnadslagstiftningen fått

större befogenheter inom plan- och byggnadsväsendet. Invändas kan måhända,

att ifrågavarande service i stor utsträckning kan lämnas av andra organ.

Härtill må framhållas, att det torde dröja länge innan landskommunerna

genomgående erhåller biträde av arkitekt i plan- och byggnadsfrågor. En

kommunarkitekt torde för övrigt inte vara skickad att överta mer än en

mindre del av den allmänna service lantmäteriet nu lämnar.

Antalet lantmäteridistrikt och distriktsindelningen

i de olika länen har tilldragit sig stort intresse vid remissbehandlingen

av kommitténs betänkande. För en ökning av antalet distrikt i förhållande

till det av kommittén föreslagna uttalar sig lanlmäteristyrelsen,

som funnit starka skäl för nio ytterligare distrikt. Sveriges lantmätare förening

konstaterar, att kommitténs tillämpning av sina principer för distriktsindelningen

resulterat i en omotiverat heterogen sådan. En mera strikt och

för hela riket likformig tillämpning av samma principiella grunder leder

fram till den av föreningen tidigare föreslagna indelningen i 120 distrikt.

Mot bakgrunden av de krav på en utökning av antalet organisationsenheter

som landskommunerna anfört, har Svenska landskommunernas förbund

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

inte övertygats om att förutsättningar föreligger för en distriktsindelning,

som innebär en så radikal nedskärning av antalet distrikt som kommittén

föreslår.

Förslag till ökning av antalet distrikt har också framförts av en rad lokala

myndigheter, organisationer och sammanslutningar. Kortfattad redogörelse

för de ändringar, som i dessa yttranden och av lantmäteristyrelsen föreslagits

i förhållande till vad kommittén förordat, torde få lämnas här nedan.

I Stockholms län anser sålunda lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen och

överlantmätaren att ytterligare ett distrikt bör inrättas i Stockholmsregionen.

Vad gäller Södermanlands län uttalar sig lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen

och överlantmätaren för bibehållande av Flens distrikt. Västra Kinda

kommun motsätter sig indragning av Kisa distrikt i Östergötlands län och

länsstyrelsen i länet synes hysa viss tvekan angående lämpligheten av en

sådan indragning. I Kronobergs län finner lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen,

överlantmätaren, lantbruksnämnden, Kronobergs länsförbund av Riksförbundet

Landsbygdens folk och Svenska landskommunernas förbunds

länsavdelning, att ytterligare ett distrikt i Växjöregionen är motiverat. Jämväl

i Gotlands län anser lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen och överlantmätaren

att antalet distrikt bör ökas med ett. Klippans distrikt i Kristianstads

län bör bibehållas enligt länsstyrelsen, överlantmätaren och samtliga kommuner

inom distriktet. Länsstyrelsen i Hallands län, Södra Hallands kommunalförbund

och Karups kommun motsätter sig indragning av Laholms

distrikt. I Göteborgsregionen bör enligt lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen

och överlantmätaren inrättas ytterligare ett distrikt. I Älvsborgs län påyrkar

lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen, överlantmätaren, länsavdelningen av

Svenska landskommunernas förbund och Alingsås stad m. fl. kommuner

att Alingsås distrikt bibehålies, varjämte kommunala organ uttalar sig för

bibehållande jämväl av Svenljunga distrikt. Samtliga kommuner inom Årjängs

distrikt i Värmlands län motsätter sig indragning av detta distrikt.

Likaledes motsätter sig kommunerna inom Ekshärads distrikt den av lantmäterikommittén

avsedda indragningen av detta distrikt. Sunne köping och

Stora Sunne kommun anser att Sunne distrikt ej bör indragas och Munkfors

köping påyrkar att Munkfors bibehålies såsom stationeringsort för lantmäteridistrikt.

I Örebro län yrkar lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen, överlantmätaren

och Nora stad m. fl. kommuner att Nora distrikt bibehålies. Mot

indragning av Borlänge distrikt i Kopparbergs län uttalar sig lantmäteristyrelsen,

länsstyrelsen, överlantmätaren och länsavdelningen av Svenska

landskommunernas förbund, varjämte Järna, Nås och Äppelbo kommuner

motsätter sig indragning av Nås distrikt. I Gävleborgs län förordar lantmäteristyrelsen,

länsstyrelsen och överlantmätaren ytterligare ett distrikt i Gävleregionen,

varjämte de två sistnämnda myndigheterna därutöver förordar

en ökning med ett distrikt i Hudiksvallsregionen. Vidare motsätter sig

Järvsö kommun indragning av Järvsö distrikt. Länsstyrelsen i Jämtlands

län och överlantmätaren i länet föreslår en ökning av antalet distrikt i östersundsregionen

med ett. Slutligen motsätter sig Nordmalings kommun i

Västerbottens län indragning av Nordmalings distrikt. Härjämte har i ett

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960 65

flertal yttranden erinringar framställts mot den av kommittén föreslagna

avgränsningen av de föreslagna distrikten.

Å andra sidan ifrågasattes i några yttranden huruvida inte det av kommittén

föreslagna antalet lantmäteridistrikt är för stort. Sålunda synes det

statens organisationsnämnd i varje fall vara möjligt att på de stationeringsorter

•— tolv stycken om man undantar Stockholm — där kommittén föreslagit

flera distrikt stationerade, nöja sig med ett enda. Liknande uppfattning

hyser Lantmäteriteknikernas riksförening, som ur arbetsorganisatoriska

och flera andra skäl finner det naturligt att antalet distrikt och stationeringsorter

i största möjliga utsträckning bör överensstämma. Även

statskontoret och distriktslantmätaren i Södertälje distrikt är inne på liknande

tankegång.

Utöver det av kommittén föreslagna antalet specialorganisationer

bör enligt lantmäteristyrelsens mening redan vid omorganisationen

inrättas ett antal dylika organisationer för fastighetsregleringar och likartad

verksamhet. Som skäl härför anför styrelsen i huvudsak följande.

Redan nu finns behov av särskilda specialenheter även inom län, som icke

skulle erhålla sådana enligt kommitténs bedömning. Frågan är då om dessa

län skall förses med egna enheter först i ett kommande utbyggnadsskede

eller om de totala resurserna redan från början skall fördelas på ett större

antal enheter så att samtliga län som nu är i behov av särskilda enheter

kan tilldelas sådana. Den förstnämnda lösningen är mer tilltalande ur arbetsorganisatoriska

synpunkter eftersom den möjliggör en koncentration

av arbetskraftsresurserna. Den senare lösningen är att föredraga ur den

synpunkten att den underlättar fastighetsregleringsverksamhetens igångsättning

i alla de delar av landet där en sådan verksamhet är önskvärd.

Det torde vara av särskild betydelse för denna verksamhets fortsatta bedrivande

att regleringsföretag kommer igång på så många håll som möjligt.

Genom att förebilder sålunda skapas torde nämligen intresset för fastighetsregleringar

stimuleras på bästa sätt. Utbyggnaden av regleringsorganisationerna

kan därefter avpassas efter det behov som efter hand uppträder

i skilda län och bör i första hand ske genom förstärkning av befintliga enheter

till lämplig storlek.

Jämväl Sueriges skogsägareförbund ifrågasätter om den av kommittén föreslagna

organisationen för ändamålet räcker till och uttalar, att de av experterna

Arnberg och Lodmark framförda synpunkterna och förslagen på

denna punkt förtjänar beaktande. Sveriges lantmätareförening föreslår, att

23 fastighetsregleringsorganisationer och elva andra specialorganisationer

inrättas. Från lokala myndigheters sida föreslås inrättande av ytterligare

specialorganisationer i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Värmlands och Västmanlands län.

Statens organisationsnämnd anför, att med hänsyn till att omfattningen

av fastighetsrcgleringsverksamheten helt är beroende av det intresse som

markägarna har för dylika åtgärder, lantmäteriorganisationen bär successivt

anpassas för att kunna fullgöra arbetsuppgifter på detta område, vilka

svarar mot efterfrågan. Statskontoret uttalar, atl antalet specialorganisa
.

'') flihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. AV 74

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

tioner självfallet kommer att växla från tid till annan och finner sig inte

böra göra någon erinran mot det av kommittén föreslagna antalet.

Vad angår lantmäterikommitténs uttalanden angående en rationell

arbetsfördelning mellan de olika personalkategorierna anför lantmäteristyrelsen,

som ej har någon erinran mot kommitténs förslag, att det

måste framhållas att den omfördelning av göromål som i och för sig har

befunnits möjlig inte kan ske på en gång och överallt i distriktsorganisationen.

De personliga och utbildningsmässiga förutsättningarna för en sådan

omfördelning kan nämligen variera inom vida gränser. Kompetensutredningen

framhåller, att kommitténs förslag ligger i linje med de förslag utredningen

förordat beträffande andra förvaltningsområden. Statskontoret

finner vad som föreslagits vara av största betydelse för att effektivisera lantmäteriverksamheten,

ehuru det ännu ej torde vara fråga om något optimalt

utnyttjande av personalen i för olika befattningshavargrupper lämpade arbetsuppgifter.

För en mera vittgående delegering av arbetsuppgifter uttalar

sig Lantmäteriteknikernas riksförening, som ifrågasätter huruvida inte

tomlindelning, tomtmätning, avstyckning inom detaljplanerat område och

vägförrättningar bör handläggas helt av mätningstekniker. Å andra sidan

är några överlantmätare tveksamma om någonting av betydelse kan vara att

vinna genom en överföring av arbetsuppgifter.

Kommitténs förslag till ändrade kompetensföreskrifter för erhållande av

mätningsteknikertjänster kan Lantmäteriteknikernas riksförening ej biträda,

medan kompetensutredningen ej finner anledning till erinran mot kommitténs

överväganden angående sagda föreskrifter.

De av lantmäterikommittén framlagda förslagen i personal- och utrustningsfrågorna

har föranlett uttalanden av ett stort antal remissinstanser.

Allmänna uttalanden angående angelägenheten av att lantmäteriet

tillföres personal och utrustning i sådan utsträckning att en snabbare

handläggning kan ernås göres av bl. a. länsstyrelserna i Stockholms,

Jönköpings, Blekinge, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Statskontoret

vill med hänsyn till det starka behovet av åtgärder för ett förbättrat

fastighetsbestånd ej motsätta sig en utökning av organisationens kapacitet

i den i betänkandet föreslagna omfattningen. Det bör dock uppmärksammas,

att vissa personalbehov är beräknade endast för viss tid. På grund

härav och med beaktande av möjligheterna till ytterligare rationaliseringar

bör enligt statskontorets mening organisationens storlek fortlöpande hållas

under uppsikt och i förekommande fall anpassas till förändrade förhållanden.

Vad gäller den allmänna verksamheten uttalar lantmäteristyrelsen, att det

vore befogat att söka uppnå den av kommittén förordade sänkningen av

arbetsbalansen på kortare tid än tio år, men styrelsen avstår på grund av rekryteringsläget

från att nu framföra förslag i ämnet. På samma tankegång

är bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län inne. I flera yttranden betvivlas om

en så gynnsam rationaliseringseffekt, som kommittén räknat med, verkligen

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 dr 1960

skall kunna uppnås. Länsstyrelsen i Hallands län finner sålunda, att tidsvinsten

för distriktslantmätarna i många fall kommer att bli rent negativ.

Lantmäteristyrelsen förklarar sig reservationslöst ansluta sig till tanken på

att en kapacitetshöjande rationalisering av lantmäteriverksamheten är möjlig

efter sådana linjer som varit vägledande vid personalberäkningarna, men

anser dessa beräkningar mycket osäkra i avseende på kontorspersonalen och

tilltagna i underkant beträffande i vart fall mätningsteknikerna. Det är därför

enligt styrelsens mening nödvändigt, att de föreslagna personalramarna

betraktas såsom provisoriska och successivt anpassas efter balansutvecklingen.

Styrelsen framhåller vidare, att den förutsatta rationaliseringen givetvis

inte kan nå full effekt omedelbart och att den under en viss övergångstid

i inte oväsentlig grad motväges av de omställningsförluster som

blir förkippade med omflyttningar av personal m. m. i samband med omorganisationen.

Det är därför inte uteslutet att en viss balansökning kommer

att ske under de första åren efter omorganisationen. Så gott som samtliga

överlantmätare anser, att det kan ifrågasättas om inte kommitténs personalberäkningar

är hållna i underkant. Sveriges lantmätareförening anser,

att antalet lantmätartjänster bör ökas med tio, medan Lantmäteriteknikernas

riksförening finner det beräknade antalet mätningstekniker för ringa

med hänsyn till att kommittén bedömt delegeringsmöjligheterna för begränsade.

Föreningen Kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten anser,

att föreslagen personalram är ett absolut minimum.

I fråga om fastighetsregleringsverksamheten understryker domänstyrelsen,

att den föreslagna organisationen utgör ett minimum. Under den närmaste

treårsperioden planerar styrelsen arronderingsbyten av skogsmark

överstigande 100 000 ha. Vidare framhåller styrelsen angelägenheten av att

verksamheten snarast får sådan omfattning att man hinner få fram strukturplaner

för omarrondering innan skogsvägbyggandet sker. Även Sveriges

skogsägareförbund framhåller den stora betydelsen av att fastighetsregleringsorganisationerna

utbyggs och förses med kvalificerad personal i sådan omfattning

att deras effektivitet inte eftersättes. Lantmäteristyrelsen anser det

sannolikt, att det totala åtgärdsbehovet av fastighetsregleringar, som yppas

inom den närmaste femårsperioden, visar sig avsevärt större än det som klart

ådagalagts redan vid periodens början. Ehuru den föreslagna organisationen

därför får anses utgöra endast en initialorganisation av minimistorlek,

anser sig styrelsen med hänsyn till den begränsade personaltillgången

böra avstå från att nu hemställa, att organisationen tillföres mer personal

än kommittén föreslagit. Domänstyrelsen understryker, att arrangemanget

att lantbruksnämndernas skogligt utbildade personal skall biträda lantmäteriet

måste betraktas som ett provisorium i avvaktan på att ytterligare erfarenhet

vinnes. Liknande uppfattning hyser skogsstyrelsen.

Vad gäller utrustningsbehovet uttalar lantmäteristyrelsen, som med skärpa

understryker nödvändigheten av den av kommittén föreslagna standardhöjningen,

att de utrustningsanslag som ställts till styrelsens förfogande i

första hand har använts för de mest arbetsbesparande slagen av instrument.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

En betydande eftersläpning har emellertid uppkommit i fråga om sådan utrustning

som erfordras för det rutinmässiga arbetet.

Lantmäterikommitténs förslag om inrättande av till viss ort bundna

tjänster vill statskontoret inte motsätta sig. Som skäl härför anför ämbetsverket

i huvudsak följande.

Statskontoret har övervägt att förorda en tillämpning av normer, som kommit

till användning exempelvis inom tullverket. Inom detta verk utnämnes

vederbörande till innehavare av viss tjänst med placering tills vidare vid

viss regional eller lokal enhet. Ämbetsverket har emellertid med hänsyn bl. a.

till de rättsliga avgöranden, som åvilar lantmäteripersonalen, ansett sig böra

frångå detta projekt.

I övrigt har erinringar inte framställts mot förslagen i denna del i annat

hänseende än att i flera yttranden påyrkas inrättande av större antal

biträdande distriktslantmätartjänster än det av kommittén föreslagna. Sveriges

lantmätareförening föreslår därjämte att 15 tjänster som biträdande

chef för fastighetsregleringsorganisationer inrättas.

Lantmäteritaxan. Lantmäterikommitténs förslag rörande lantmäteritaxan

har i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna. Sålunda förklarar

sig statskontoret kunna biträda kommitténs förslag, men finner det

angeläget att ersättning för en genom taxeändring begränsad subvention

inte kommer att utgå i annan ordning. Även statens sakrevision är inne på

samma tankegång.

Lantmäteristyrelsen vill inte motsätta sig kommitténs förslag i fråga om

rådgivningsverksamheten, men framhåller, att det ur många synpunkter

kan anses diskutabelt om verkligen en sådan samhällelig service som förevarande

rådgivning bör bekostas genom taxepålägg på viss närstående verksamhet

i stället för att finansieras skattevägen.

Vad gäller den av kommittén föreslagna subventioneringen av den verksamhet,

som är inriktad på landsbygden och frågan om jordbrukets rationalisering,

anför lantmäteristyrelsen, att till denna subventioneringsgrupp bör

hänföras legaliseringsförrättningar och sammanföringsförrättningar utanför

detaljplanelagt område oavsett om de kan anses helt beröra jordbruksfastigheter

eller ej. Styrelsen anser det vidare väsentligt, att de särskilt för

jordbruksrationaliseringen betydelsefulla förrättningsinsituten laga skifte

och ägoutbyte, som enligt gällande taxa debiteras efter en taxenivå som ligger

väsentligt lägre än den genomsnittliga nivån för nu ifrågavarande verksamhet,

även framdeles subventioneras starkare än övriga förrättningstyper.

De två berörda förrättningstyperna bör hänföras till en subventionsgrupp

svarande mot en taxenivå av 25 å 30 procent av självkostnaderna.

Riksförbundet Landsbygdens folk avstyrker kommitténs förslag till ändring

av taxesubventionen för fastighetsregleringsverksamheten och uttalar, att

inkomsterna härav i praktiken endast innebär att medel föres från ett av

statsverksområdena till ett annat.

Lantmäterikommitténs förslag att förrättningar och uppdrag hänförliga

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1960

69

till samhällsverksamhet skall ersättas efter fulla självkostnader biträdes av

lantmäteristyrelsen då det gäller sådana åtgärder som avstyckning, tomtindelning

och tomtmätning. Med hänsyn till det tvångsmoment som föreligger

beträffande förrättningar av städningskaraktär såsom ägoutbyten, sammanföringsförrättningar

och i vissa fall laga skiften ävensom till att det är ett

allmänt intresse att skapa ordning och reda i fastighetsförhållandena anser

styrelsen, att dessa åtgärder även inom tätbebyggelseområden bör erhålla

viss statlig subvention och i detta avseende hänföras till den av kommittén

skisserade mellangruppen. Liknande synpunkter kan enligt styrelsen i viss

mån anföras även i fråga om gränsbestämningar.

Överlantmätaren i Östergötlands län ifrågasätter, att avstyckning för fritidsändamål

bör ersättas efter självkostnaderna även i det fall detaljplan ej

föreligger. Lantmäteristyrelsen anser därmot, att det är skäligt att viss del

av kostnaderna vid dessa förrättningar får stanna på statsverket med hänsyn

till att förrättningsmannen även härvid har att beakta allmänna intressen,

vilket ofta föranleder åtskillig mertid för handläggningen. Styrelsen

förutsätter slutligen, att avvägningen av subventioneringsgraden för enskilda

förrättningstyper in. in. inom ramen för de allmänna riktlinjerna får liksom

fallet varit med nu gällande lantmäteritaxa ske av Kungl. Maj:t i samband

med taxans utfärdande.

Kommitténs förslag att lantmäteritaxan skall konstrueras efter en i princip

osubventionerad taxenivå och att de generella subventionerna skall utgå

i form av generell nedsättning av ersättningsbeloppen förordas i allmänhet

av de remissinstanser som berört frågan. Viss tvekan till förslaget hyser

dock lantmäteristyrelsen, som anser att systemets praktiska lämplighet synes

böra ytterligare övervägas. Som motiv för sitt ställningstagande anför

styrelsen i sammandrag följande.

Beträffande utformningen av den generella subventionen skiljer sig det

av kommittén förordade systemet, »bruttotaxesystemet», från nuvarande

system, »nettotaxesystemet», närmast därigenom att den generella nedsättningsoperation

som skall företagas sker och redovisas på räkningarna till

sakägarna i stället för att såsom nu ha genomförts vid upprättandet av

taxan. Systemet som sådant ger i princip icke några andra informationer än

sådana, som kan erhållas genom kombination av förrättningsstatistik och de

grundläggande siffermässiga subventioneringsprinciperna. Kommittén synes

ha fäst visst avseende vid att vederbörande sakägare skall kunna få

kännedom om de verkliga kostnaderna för den individuella förrättningen.

Tidsåtgången och därmed kostnaderna för viss typ av förrättning varierar

emellertid från fall till fall inom vida gränser. Följaktligen är det endast

möjligt att ange en genomsnittssubvention för ifrågavarande åtgärdstyp.

Denna genomsnittssubvention kan på ett enkelt sätt redovisas för sakägarna

vid en nettotaxa genom att å räkningen ifylles en uppgift om subventionsprocenten.

Kommittén har anfört, att det även för statsverket är önskvärt

att få kännedom om de verkliga kostnaderna och subventionerna. Delta

är uppenbarligen riktigt beträffande den totala verksamheten och spridningen

i stort på olika förrättningstyper. Fn samlad bild av subventioneringens

spridning på olika typer av förrättningsobjekt kan erhållas genom

beräkningar grundade på förrättningsstatistiken.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 b år 1960

I några avseenden ger ett bruttotaxesystem vissa praktiska fördelar. En

av dessa är att det är enkelt att nyansera subventionsgraden även i sådana

fall då ersättning utgår efter tidersättning. Till bruttosystemets nackdelar

hör att det vid upprättandet av räkningar torde bli något mer svårtillämpligt

och tidsödande i tillämpningen än nettosystemet. Skall den avsedda

överblicken av subventionens fördelning uppnås torde redovisningen dessutom

få fullföljas i distriktens årsredogörelser och genom särskild bokföring

på styrelsens kameralsektion. Arbetsåtgången härför torde överstiga

det arbete, som vid nettotaxesystemet erfordras inom styrelsen för att framräkna

subventionens fördelning.

I detta sammanhang har lantmäteristyrelsen även berört frågan i vilken

omfattning ersättning bör debiteras för tjänster som utföres åt andra statliga

verk. Enligt nuvarande praxis har styrelsen ansett, att ersättning bör

utgå för förrättningar och uppdrag som utföres åt af färsdrivande statliga

verk. Däremot har åtskilliga uppdrag — i vissa fall av jämförelsevis stor

omfattning såsom uppdrag av vägmyndigheterna att säkerställa gränspunkter

i samband med byggandet av allmänna vägar — utförts kostnadsfritt.

De belopp det gäller torde med dessa inskränkningar inte kunna tillmätas

någon betydelse jämfört med verksamheten i stort för de berörda statsorganen.

Styrelsen föreslår därför, att den hittills tillämpade principen får gälla

även för framtiden. Vad gäller utbytet av tjänster mellan kartverket och

lantmäteriet anser styrelsen, att tillämpning av nyss angivna princip innebär

att för åtgärder förknippade med den av kartverkets beställningsavdelning

bedrivna verksamheten ersättning i varje särskilt fall skulle debiteras

mellan verken. För andra åtgärder t. ex. uppgifter till resp. från det planerade

centrala punktarkivet skulle däremot ersättning inte utgå.

Kostnads- och inkomstberäkningar. Beträffande de av lantmäterikommiltén

beräknade kostnaderna för organisationens utbyggnad

uttalar statskontoret, att de synes i huvudsak böra godtagas

även om vissa kostnadsposter torde vara tilltagna något i överkant, exempelvis

expensposten. Vissa justeringar nedåt i anslaget för utrustning bör

göras om en instrumentcentral inrättas vid kartverket.

I anslutning till vad lantmäterikommittén anfört angående kostnader

för omorganisationens genomförande torde här få redogöras

för en av lantmäteristyrelsen i särskild skrivelse den 19 november

1959 gjord framställning rörande för budgetåret 1960/61 erforderliga medel

för omorganisationen. Inledningsvis framhåller styrelsen, att den i sin anslagsskrivelse

för sagda budgetår inte hade möjlighet att beakta ifrågavarande

medelsbehov.

Under anslaget Lantmäteristyrelsen: Avlöningar hemställer styrelsen, att

för kostnader för inkallade experter och för annan tillfällig extra personal

ställes 95 000 kr. till styrelsens förfogande utöver vad som begärts i

petitaskrivelsen. Styrelsen framhåller, att styrelsen måste för omorganisationsarbetet

förstärkas med dels personal från övriga delar av lantmäteriväsendet,

dels särskilt anställd personal för skrivarbete etc. Därjämte kan

det bli nödvändigt att anlita sakkunskap utanför lantmäteriet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Vad gäller anslaget Lantmäteristyrelsen: Omkostnader erfordras enligt

styrelsen uppräkning av anslagsposten till reseersättningar med 30 000 kr.

för reseersättningar och traktamenten till personal, som tillfälligt inkallas

till styrelsen, och med 5 000 kr. för tjänsteresor för den personal, som handhar

organisationsfrågorna. Delposten till övriga expenser föreslås uppräknad

med 7 000 kr. för täckande av den ökade medelsåtgången.

Delposten till förnyelse och underhåll under anslaget Lantmäteristaten:

Omkostnader bör enligt styrelsen uppräknas med minst 25 000 kr. för täckande

av de kostnader av denna natur som uppkommer i samband med

flyttningar av organisationsenheter. Belastningen på delposten till övriga

expenser under samma anslag kommer enligt styrelsen att öka på grund

av dels erforderlig omdisponering av telefonutrustningen, dels transporter

av möbler och annan utrustning. De förstnämnda kostnaderna, vartill

styrelsen jämväl hänför anskaffning i vissa fall av telefonväxlar, beräknar

styrelsen till 18 500 kr. och de sistnämnda till 25 000 kr. Styrelsen hemställer

därför om en uppräkning av delposten med sammanlagt 43 500 kr.

övergångsfrågor. Lantmäterikommitténs förslag, att omorganisationen bör

genomföras på en gång så snart förutsättningar härför finnes biträder lantmäteristyrelsen

i princip. Vissa modifikationer blir dock enligt styrelsens

mening nödvändiga. Ehuru det reella genomförandet kan komma att fördröjas

något och vissa ökade kostnader uppstår, är det sålunda enligt styrelsen

angeläget, att omorganisationen genomföres under allt rimligt hänsynstagande

till de svårigheter som förändringarna kan vålla personalen.

Därest nedskärningen av antalet organisationsenheter blir så stor som kommittén

föreslagit, kommer antalet chefstjänster att bli mindre än det nuvarande

antalet distriktslantmätare. Tillsättningen av återstående chefstjänster

skulle enligt styrelsen sannolikt underlättas och ge ett för det allmänna

bättre resultat om till indragningsstat kunde överföras distriktslantmätare

som på grund av ålder eller vacklande hälsa bör få stå tillbaka i konkurrensen.

Styrelsen föreslår därför, att ett mindre antal distriktslantmätartjänster,

förslagsvis fem, får överföras på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet.

I de fall distriktslantmätare å stationeringsort som indrages

inte önskar och inte rimligen bör tvingas att överflytta till annan stationeringsort

och ej heller kan överföras å indragningsstat bör det vidare

enligt styrelsens mening ordnas så att han får fortfara att tjänstgöra å den

äldre stationeringsorten med erforderlig personal även om arbetsorganisationen

inom resp. distrikt därigenom försvåras. Det kan även på grund av

svårigheter att omedelbart lösa de med omorganisationen förknippade lokalfrågorna

bli nödvändigt att under någon tid bibehålla organisationsenheter,

som skall upphöra. Styrelsen torde med hänsyn till det sagda böra

ges tämligen långtgående befogenheter att besluta om temporärt bibehållande

av stationeringsorter för viss personal.

Styrelsen uttalar vidare, att det, med hänsyn till lanlmäteriets behov att

tills vidare bibehålla den specialutbildade kontorspersonalen å en indragen

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

stationeringsort, är angeläget att i första hand söka tillse att en fortsatt

tjänstgöring i lantmäteriet blir möjlig. Därvid kan erfordras att ersättningar

utgives för resekostnader och andra ökade levnadsomkostnader i vidare

mån och under längre tid än som är tillåtligt enligt gällande allmänna bestämmelser.

I andra hand kan det bli aktuellt att söka omplacera personalen

till annan statlig anställning å samma ort.

I stort sett liknande synpunkter framföres av flera överlantmätare. Sveriges

lantmätareförening betonar härutöver, att ett ledigförklarande av samtliga

distriktslantmätartjänster i den nya organisationen skulle avsevärt underlätta

genomförandet. Föreningen anser vidare, att möjligheten att bli

placerade på indragningsstat även bör stå öppen för nuvarande distriktslantmätare

på övergångsstat.

I detta sammanhang bör nämnas att ett flertal överlantmätare och lantmäteripersonalens

organisationer anser, att personalens löneställning bör

omprövas i samband med omorganisationen. Lantmäteristgrelsen hemställer

i särskild skrivelse, att bl. a. distriktslantmätarnas lönefrågor koordineras

med förslaget angående omorganisationen.

Vissa spörsmål rörande kartverkets organisation m. m. Lantmäterikommitténs

uttalande angående angelägenheten av att sådana resurser ställs till

kartverkets förfogande att moderna och aktuella kartor inom rimlig tid

kommer att finnas tillgängliga över större delen av landet har understrukits

i flera yttranden. Härvid har särskilt framhållits betydelsen av den

ekonomiska kartan. Sålunda anser byggnadsstyrelsen, att det är angeläget

att kartverket får erforderliga resurser för att i varje fall kunna hålla

det uppgjorda tidsschemat för den ekonomiska kartans färdigställande, men

helst även för att kunna färdigställa den ännu tidigare. Domänstyrelsen

vill ur skogsbrukets synpunkt understryka vikten av att kartbehovet kan

tillfredsställande tillgodoses. Särskilt angeläget bedömer styrelsen det vara,

att ekonomisk karta för Kopparbergs län, där ett stort behov av fastighetsregleringar

föreligger, upprättas tidigare än vad de för kartverket gällande

långtidsplanerna förutser och utan någon rubbning av dessa planer

i övrigt. Även skogsstyrelsen anser, att färdigställandet av den ekonomiska

kartan utgör ett nödvändigt led i strävandena att genomföra en förbättrad

ägoanordning. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Kalmar

län. Angelägenheten av en ekonomisk karta inom resp. län framhålles jämväl

av länsstyrelserna i Kopparbergs, Västernorrlands och Jämtlands län.

Kommitténs förslag rörande organisationsform och målsättning

för den fotogrammetriska verksamheten tillstyrkes

eller lämnas utan erinran av bl. a. domänstyrelsen, chefen för försvarsstaben,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och statens

organisationsnämnd. Statskontoret finner, att ökade personella och materiella

resurser för den fotogrammetriska verksamheten bör ställas till kartverkets

förfogande. En sammanslagning av fotogrammetriska byrån och

beställningsavdelningen torde härvid erbjuda gynnsamma förutsättningar

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungi. Maj. ts proposition nr 73 år 1960

för ett ändamålsenligt utnyttjande av såväl personal som utrustning. Då

det är av vikt att organisationen kan smidigt anpassas till den växlande

efterfrågan från konsumenterna anser ämbetsverket, att verksamheten i

enlighet med kommitténs intentioner bör drivas efter affärsmässiga principer.

Den föreslagna formen för finansieringen av verksamheten tillgodoser

enligt statskontorets mening behovet av en viss frihet utan att fördenskull

kravet på iakttagande av allmänt vedertagna redovisningsprinciper

eftersättes. Ehuru det ännu är för tidigt att redovisa några definitiva resultat

av den tillämpade försöksorganisationen beträffande den fotogrammetriska

verksamheten, anser rikets allmänna kartverk, att ingen tveksamhet

råder om att de grundläggande principer på vilka organisationen baseras

har visat sig riktiga. Kommitténs förslag i fråga om verksamhetens finansiering

är enligt kartverkets mening godtagbar.

Riksräkenskapsverket kan däremot inte tillstyrka lantmäterikommitténs

förslag i fråga om finansieringen av den fotogrammetriska verksamheten.

Som skäl för sitt ställningstagande anför ämbetsverket följande.

Enligt ämbetsverkets förmenande bör, om ett särskilt anslag anvisas för

den fotogrammetriska avdelningen, ifrågavarande anslag allenast avse till

beställningsarbeten hänförliga kostnader. Ämbetsverket vill emellertid i första

hand föreslå, att redovisningen av den fotogrammetriska verksamheten

ordnas på det sätt som föreslagits i riksräkenskapsverkets utlåtande över

1953 års fotograminetriutrednings betänkande. Därest en för personal

för den fotogrammetriska beställningsverksamheten avsedd post uppföres

i kartverkets avlöningsstat med ett av Kungl. Maj :t maximerat belopp, bör

överskridande efter framställning medgivas med ett belopp svarande mot

de beräknade merinkomsterna av beställningsverksamheten. I fråga om anslagen

för omkostnader och kartarbeten anser riksräkenskapsverket någon

särskild uppdelning på beställningsarbeten och allmänna kartarbeten icke

erforderlig. Den av lantmäterikommittén uppsatta målsättningen att den

fotogrammetriska verksamheten bör bedrivas under så affärsmässiga former

som möjligt, bör enligt riksräkenskapsverkets förmenande tillgodoses

vid utformningen av taxorna för beställningsarbetena.

Betydelsen av att den av lantmäterikommittén i detta sammanhang föreslagna

omdrevsfotograferingen framliålles av bl. a. lantmäteristyrelsen och

domänstyrelsen. Även rikets allmänna kartverk understryker vikten av att

omdrevstanken snarast möjligt realiseras och anmäler, att kartverkets fotograferingskapacitet

f. n. är fullt tillräcklig för att ett tioårigt omdrev skall

kunna genomföras.

Vad slutligen angår lantmäterikommitténs uttalanden rörande s a in a rbetet

mellan kartproducenter och kartkonsumenter

framhåller rikets allmänna kartverk, att det delar kommitténs uppfattning

att den nuvarande kartkommissionen inte är lämpad för ifrågavarande funktioner.

Denna representerar f. n. endast konsumentkontakten med kartverket

som enda kartproducerande verk samt är numera inte heller i denna

funktion representativt sammansatt för konsumentsidan om kartverkets

hela produktion tas i beaktande. Så långt konturerna av den föreslagna

kartkommissionen skisserats i betänkandet har kartverket inga erinringar

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

att anföra. Lantmåteristyrelsen anser, att ett rådgivande organ av den tänkta

kartkommissionens karaktär skulle vara av stort värde för samordningen

av de statliga insatserna på kartläggningsområdet. Domänstyrelsen föreslår,

att frågan om en kartkommission ytterligare utredes.

VI. Vissa frågor rörande långtidsplanerna för den officiella

kartläggningen m. m.

Genom beslut den 17 april 1959 uppdrog Kungl. Maj:t åt rikets allmänna

kartverk att verkställa en översyn av långtidsplanerna för den officiella

kartläggningen och att efter samråd med lantmåteristyrelsen, lantbruksstyrelsen

och skogsstyrelsen inkomma med av utredningen föranledda förslag.

I anledning härav har kartverket i skrivelse den 7 september 1959 framlagt

delförslag rörande provisoriska åtgärder för att påskynda

den ekonomiska och den topografiska kartläggningen

samt rörande förbättrad service beträffande

fotogram metriskt material. I det följande torde få återges

det huvudsakliga innehållet i skrivelsen jämte däröver avgivet yttrande.

Kartverkets skrivelse. Kartverket redogör inledningsvis för gällande

planer beträffande den ekonomiska och den topogratiska

kartläggningen samt för produktionsläget i fråga om kartframställningen.

Rörande den ekonomiska kartläggningen anför kartverket

i sammandrag följande.

Enligt beslut av 1937 års riksdag (prop. 237; JoU 74) skall ekonomisk

karta i skalan 1: 10 000 upprättas över ca 45 procent av Sveriges yta, nämligen

hela Götaland, Svealand utom vissa delar av Värmlands och Kopparbergs

län samt av Norrland delar av Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län (i huvudsak Norrlands kustland jämte trakten

öster om Storsjön i Jämtland). I fråga om ytterligare 15 procent, d. v. s.

övriga delar av Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län samt vissa

delar av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län skulle iordningställas

fotokarta med därå inlagd fastighetsindelning, över de delar av Kopparbergs

län, som icke ingår i planen för den ekonomiska kartläggningen, skulle upprättas

fotokarta utan fastighetsindelning.

_ Efter 1937 års principbeslut har, förutom vissa justeringar i ordningsföljden

mellan länen, vidtagits den jämkningen i programmet, att fullständig

ekonomisk karta upprättats i de delar, där det ursprungliga programmet

förutsatte fotokarta med fastighetsindelning.

Den ekonomiska kartläggningen har nu genomförts i Stockholms, Uppsala,

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Göteborgs

och Bohus samt del av Norrbottens län. Vidare närmar sig kartläggningen

sitt slutskede inom Södermanlands, Örebro och Gävleborgs län. Fältrekognosceringar

har sedan några år tillbaka pågått inom Skaraborgs och Västerbottens

län och under år 1959 påbörjats i Älvsborgs län. Flygfotografering

och fotogrammetriska arbeten pågår slutligen i Värmlands, Västmanlands

och Västernorrlands län. De län, som ännu icke förberetts för ekonomisk

kartläggning enligt den gällande planen är sålunda Blekinge, Kristian
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

75

stads. Malmöhus, Hallands, Kopparbergs och Jämtlands län. Återstoden av

kartläggningsprogrammet har beräknats taga kartverkets resurser i anspråk

till början av 1970-talet.

Rörande den topografiska kartläggningen anför kartverket i huvudsak

följande.

Kungl. Maj:t fastställde 1954 karttypen till en ny topografisk karta över

Sverige i skalan 1: 50 000. Kartläggningen har därefter igångsatts med tillgängliga

resurser inom topografiska kartbyrån. Produktionen har möjliggjorts

genom att byråns tidigare huvuduppgift — upprättande och åjourföring

av den äldre topografiska kartan — nedskurits till ett minimum samtidigt

som lediggjord personal nyutbildats och omställts på den nya kartan.

Genom vittgående rationaliseringsåtgärder inom byrån och utnyttjande av

de sista rönen inom reproduktionstekniken har på detta sätt möjliggjorts

en nyproduktion av 16 å 20 blad per år.

Nyframställningen följer en av kartverket 1955 framlagd plan, vilken dock

aldrig fastställts av statsmakterna, innebärande att kartan under perioden

1955—1970 skulle utgivas mellan en ost—västlinje över Jönköping i söder

och en ost—västlinje över Östersund i norr. Detta program förutsatte dock

organisationsförstärkningar, som emellertid icke kommit till stånd.

I detta sammanhang understryker kartverket det nära samband som finnes

mellan framställningen av de ekonomiska och topografiska kartorna.

Topografiska kartan framställes på grundval av den ekonomiska och den

rationellaste arbetsmetodiken är att fältrekognosceringarna göres samtidigt.

För de topografiska arbetena föreligger nu den dubbla uppgiften att dels

inhämta den ekonomiska kartans försprång, dels hålla jämna steg med nyframställningen

av ekonomiska kartan.

I fråga om behovet av en översyn av långtidsplanerna

för kartläggningen anför kartverket till en början, att en av de viktigaste

omständigheterna för en utvidgning och översyn av produktionsprogrammen

har varit att tyngdpunkten i arbetet med jordbrukets

och skogsbrukets rationalisering visat en tendens att förskjutas mot de skogrika

men starkt parcellerade bygderna i mellersta Sverige. I fråga om skogsbrukets

försörjning med bild- och kartmaterial hänvisar kartverket till sitt

utlåtande över 1955 års skogsvårdsutrednings betänkande, där kartverket

sammanfattningsvis anförde bl. a. följande.

Det av skogsvårdsutredningen framlagda programmet för upprustning av

skogsvården å enskilda skogar liksom även utredningens önskemål om särskilda

åtgärder för att avhjälpa de mera framträdande bristerna i skogsmarkens

arrondering bör bl. a. stödjas genom att det allmänna tillhandahåller

det tekniska underlag, som erfordras för att angripa uppgifterna rationellt.

Praktiskt taget oberoende av hur de skogsproduktionsbefrämjande åtgärderna

fördelas mellan skogsägarna, deras ekonomiska organisationer och olika

statliga organ erfordras ett aktuellt flygbildmaterial och ett underlag av

typen ekonomisk karta. I fråga om flygbildmaterial finns redan nu goda

möjligheter att tillfredsställa behovet i nästan hela landet. Ställningstagande

bör dock ske till det av fotogrammetriutredningen föreslagna omdrevsprogrammet

samt till den under senare tid aktualiserade frågan om formerna

för lokal service i fråga om bildbeställning. Båda dessa frågor bör lösas utan

uppskov.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

I fråga om tillgång till lämpliga ekonomiska kartor är läget gott i södra

och mellersta Sverige samt delar av Norrlands kustland. Däremot är läget

otvivelaktigt mycket otillfredsställande för Dalarna och stora delar av övre

och inre Norrland, regioner som spelar en betydande roll i det av skogsvårdsutredningen

rekommenderade åtgärdsprogrammet.

Kartverket erinrar därjämte om, att behovet av ekonomisk karta i Kopparbergs

län särskilt belysts i en av lantmäteristyrelsen efter samråd med lantbruksstyrelsen

den 31 januari 1959 gjord framställning. Slutligen hänvisar

kartverket till departementschefens uttalande i propositionen 1959: 148, att

ett medel att påskynda och förenkla genomförandet av en mångfald fastighetsregleringar

— främst i fråga om skogliga arronderingar — är ett snabbare

upprättande av ekonomiska kartor i de delar av landet, bl. a. Kopparbergs

län och det inre av Norrland, där bristen på lämpliga sådana kartor är

kännbar.

Härefter övergår kartverket till att redogöra för de allmänna riktlinjer

för ett påskyndande av den ekonomiska kartläggningen,

som enligt kartverket bör gälla. Inledningsvis upplyser kartverket,

att den ekonomiska kartläggningen enligt 1937 års program omfattar

omkring 12 000 blad i skalan 1: 10 000, av vilka inemot hälften framställts.

Skulle planen utsträckas till hela det område, som är i behov av ekonomisk

karta, d. v. s. utökas med Kopparbergs län samt övre och inre Norrland

t. o. m. skogsodlingsgränsen, skulle kartan komma att omfatta ca 17 000 blad

i skalan 1: 10 000. Kartverkets kapacitet för ändamålet motsvarar f. n. 400

å 450 blad per år. Statsverkets totala självkostnad för ett blad uppgår genomsnittligt

till omkring 10 000 kr. Genom ett omfattande utredningsarbete

inom kartverket i nära samarbete med lantmäteriet och generalstabens litografiska

anstalt har klarhet vunnits i alla väsentliga frågeställningar av teknisk

och ekonomisk art beträffande kartan såsom i fråga om skala, kvaliteten

i kartans totobild, behovet av höjdkurvor m. m. Kartverket uttalar, att

det är kartverkets avsikt att i sammanhang med det slutliga förslaget till nya

långtidsplaner för de officiella kartorna, vilket kan framläggas tidigast hösten

1960, lösa nu öppna frågor om karttypen samt vissa standardfrågor i

övrigt.

I fråga om förutsättningarna för en forcering av kartframställningen uttalar

kartverket, att härför oundvikligen krävs ökade personella och materiella

resurser för kartverket. Behovet av personalutvidgning måste förutses

i god tid, enär det huvudsakligen är fråga om personal som först efter

specialutbildning och praktik i kartverket uppnår erforderliga kvalifikationer.

Den slutliga avvägningen av kartverkets kapacitet och organisation

kan, anför kartverket, ske tidigast vid 1961 års riksdag, då inte blott den

slutliga översynen av långtidsplanerna beräknas föreligga utan även resultatet

av statens organisationsnämnds undersökningar vid kartverket. Detta

bör enligt kartverket emellertid inte hindra att önskemålet om en forcering

av kartarbetena tillgodoses genom vissa begränsade åtgärder redan nu. Rörande

målsättningen för denna forcering anför kartverket bl. a. följande.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Ett tulltöljaiide av 1937 års program binder kartverkets resurser fram

till början av 1970-talet. Det finns ingen anledning att på något sätt rubba

planerna för de län, där arbetet redan pågår eller står inför sitt omedelbara

påbörjande. Detta är fallet med Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

Västmanlands, en mindre del av Kopparbergs, Västernorrlands samt Västerbottens

län. Kartläggningen av övriga i 1937 års program ingående län,

nämligen Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt del av

Jämtlands län, bör likaledes planenligt fullföljas. Huvudspörsmålet blir

därför alt bereda de utanför 1937 års plan liggande områdena, nämligen

huvuddelen av Kopparbergs län, del av Jämtlands län och de inre delarna

av Västerbottens och Norrbottens län ett gynnsammare läge än att inplaneras

i produktionsprogrammet i mitten och slutet av 1970-talet. Vid övervägande

av sistnämnda spörsmål har det ansetts fullt klart att Kopparbergs

län måste ges prioritet framför Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län. Berörda myndigheter har i denna fråga varit ense att sätta de ur rationaliseringssynpunkt

viktigaste delarna av Kopparbergs län i samma angelägenhetsklass

som de i 1937 års plan ingående Värmlands och Västernorrlands

län.

Sammanfattningsvis uttalar kartverket, att såsom en starkt begränsad

målsättning för de provisoriska åtgärderna har ansetts skäligt att utan rubbning

av återstående i 1937 års plan ingående arbeten utöka dessa med en

ekonomisk kartläggning av huvuddelen av Kopparbergs län, inplanerad

under åren 1962—1972.

Beträffande de allmänna riktlinjerna för påskyndande

av den topografiska, kartläggningen uttalar kartverket,

att i princip all nyproduktion av ekonomiska kartor på en gång bör fullföljas

med utgivning av ny topografisk karta över samma område. Det är därför

enligt kartverket viktigt, att en förstärkning av resurserna för den ekonomiska

kartläggningen fullföljes med erforderliga förstärkningar inom

den topografiska kartframställningen. En sådan förstärkning bör ej ske

på bekostnad av den viktiga uppgiften att framställa topografisk karta

över de områden, där ekonomiska kartan redan framställts, helst

som stora delar av dessa områden representerar för försvarsväsendet högaktuella

behov. Kartverket anser en rimlig målsättning för provisorisk

förstärkning av den topografiska kartläggningen vara personell och materiell

förstärkning i samma utsträckning som i fråga om den ekonomiska

kartläggningen.

Vad gäller allmänna riktlinjer för en förbättrad service

beträffande fotogram metriskt material uttalar kartverket

inledningsvis, att sådant material ännu inte kommit att utnyttjas

tull t ut inom näringslivet. Detta beror enligt kartverket främst på bristande

kännedom om materialet och de möjligheter som finns att bearbeta det.

Dessutom är det för åtskilliga konsumenter, bl. a. skogsbruket, nödvändigt

att kunna basera användningen av materialet på en kontinuerlig försörjning

med aktuellt bildmaterial genom en systematiskt anordnad omdrevsfotografering.

Denna kan, anför kartverket, realiseras när som helst med

de resurser verket redan har till sitt förfogande. Kartverket är berett att

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

omedelbart taga de kontakter med huvudkonsumenterna, som erfordras

för att resultatet av fotograferingarna skall ansluta till föreliggande behov.

Vad jordbrukets och skogsbrukets intressen beträffar bör enligt kartverket

ett fortlöpande samråd med lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen och

skogsstyrelsen bilda grundvalen i kontakterna.

Kartverket anser vidare, att åtgärder bör vidtagas för att sprida ökad kännedom

om tillgången av fotogrammetriskt material hos konsumenterna ute

i landet. Denna lokala service torde dock böra utbyggas successivt och i

inledningsskedet begränsas till de län, där behovet av och intresset för

materialet är störst. I denna fråga anför kartverket i huvudsak följande.

För konsumenterna är främst av vikt att ha tillgång till stråkplanerna

för fotograferingarna med upplysning om vissa tekniska data, bl. a. fotograferingstidpunkt,

flyghöjd, kamera m. m. För att konsumenten skall

kunna bilda sig en uppfattning om materialets användbarhet kräves dessutom

tillgång till kopior av bilderna, helst standardförstoringar i skalan

1 : 20 000. Med ledning av ett dylikt arkiv samt exempel på bearbetningsprodukter

av olika slag torde i de flesta fall konsumenten kunna göra en

slutgiltig beställning hos kartverket.

Den skisserade anordningen torde icke blott utgöra en fördel för konsumenterna

utan även för kartverket. Verket skulle sannolikt avlastas åtskilligt

utredningsarbete i rutinärenden, som nu tynger verksamheten på

den fotogrammetriska byrån. Vidare bör anordningen, riktigt utformad,

resultera i en ökad beställningsvolym med därav följande ökade inkomster

för statsverket eller lägre produktpriser för konsumenterna. På lång sikt

bör sålunda den förbättrade fotogrammetriska servicen betala sig själv.

En viktig fråga är, vilket organ som lämpligen kan åtaga sig den lokala

serviceuppgiften. Det torde vara helt uteslutet att kartverket byggs

ut med en lokal organisation för ändamålet. Att bygga vidare på de lokala

skogliga bildarkiv, som anskaffats av stiftelserna för konjunkturutjämningsfonderna

i bl. a. Jämtlands, Västernorrlands och Västerbottens län,

är givetvis en möjlighet som kan övervägas. Ur kartverkets och konsumenternas

synpunkter vore det dock en fördel att ansluta denna service

till ett organ, som på lång sikt kan åtaga sig att betjäna alla förekommande

konsumentintressen. Det är erfarenhetsmässigt vidare av vikt, att konsumenterna

hos samma organ kan få upplysningar om fastighetsindelningen

samt råd och hjälp med geodetiska och vissa andra tekniska frågor.

Ur dessa synpunkter är otvivelaktigt länslantmäterikontoren de lämpligaste

lokala serviceorganen.

Ur här anförda synpunkter har kartverket, lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen

och skogsstyrelsen funnit övervägande skäl tala för att den

lokala fotogrammetriska servicen anslutes till länslantmäterikontoren och

att sådana servicecentraler försöksvis organiseras vid kontoren i Jönköpings,

Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län.

Kartverket övergår härefter till att framlägga detaljförslag till

åtgärder i de i det föregående angivna hänseendena samt kostnadsberäkningar.

Vad först gäller upprättande av ekonomisk karta i

Kopparbergs län anför kartverket, att arbetet i fråga torde höra till de

svåraste kartverket hittills ställts inför genoin att länets topografi komplicerar

de fotogrammetriska arbetena och genom de kaotiska fastighets
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Majsts proposition nr 74 år 1960

förhållandena inom vissa delar av länet. Å andra sidan torde just i detta

län finnas särskilt goda förutsättningar för ett direkt samarbete med lantmäterimyndigheterna,

varigenom kartverket torde kunna påräkna viss hjälp

med fastighetsutredningsarbetet. överlantmätarens detaljundersökningar visar

enligt kartverket, att ekonomisk karta behövs inom hela länet med undantag

för omkring 1 000 km2 i nordvästra delen av länet. En mindre del

av kartläggningsområdet anses kunna tillgodoses med karta i skalan

1: 20 000, medan huvuddelen måste utföras i skalan 1:10 000. Av kartläggningsområdet

ingår omkring 5 400 km2 i gällande plan för den ekonomiska

kartläggningen. Tilläggsuppgiften omfattar omkring 23 800 km2. Kartverket

beräknar det erforderliga personaltillskottet för ekonomiska kartbyrån

för kartläggning av sistnämnda område under tio år till en förste statskartograf,

två statskartografer, fyra förste kartassistenter, 25 kartassistenter,

en förste ritare samt sju ritare och ritbiträden. Genom planerad övergång

från manuell till fotografisk förminskning av lantmäterikartor under nästa

budgetår frigöres arbetskraft motsvarande ca fem kartassistenter, varför

antalet för arbetet i Kopparbergs län erforderliga assistenter kan minskas

till 20. Påskyndandet av den ekonomiska kartläggningen återverkar enligt

kartverket även på den fotogrammetriska och den geodetiska byrån, vilka

utför vissa för kartläggningen erforderliga förberedelsearbeten. På detta

område kan emellertid redan uppnådda eller inom räckhåll liggande rationaliseringsvinster

tillgodoräknas. Kartverket anser därför, att förstärkningar

för de geodetiska arbetena eller av flygfotograferingsresurserna inte erfordras.

För förstärkningar av de fotogrammetriska laboratorierutinerna och

för fotokartsammansättning erfordras fyra kartassistenttjänster. Vidare är

viss kompletteringsutrustning för en sammanlagd kostnad av 108 000 kr.

erforderlig.

Anställningen av ny personal kan enligt kartverket fördelas på budgetåren

1960/61 och 1961/62. Kostnadsökningen härför vid full utbyggnad beräknar

kartverket till 569 300 kr. för år. Härutöver uppkommer ökade utgifter för

jordregisterutdrag, expenser, publikationstryck, reproduktionsarbeten, fältarbeten,

ortnamnsgranskning och utbildningskurser med på längre sikt ca

212 000 kr. för år, vartill kommer behov av större lokaler och därmed förenade

kostnader.

I fråga om påskyndande av den topografiska kartläggningen uttalar kartverket,

att enligt den allmänna målsättningen bör kapaciteten för nyframställningen

av den topografiska kartan ökas från 20 till 25 blad per år.

Kapacitetsökningen uppskattar kartverket motsvara tio arbetskrafter. Efter

de radikala omläggningar av arbetsmetodiken, som skett de senare åren,

kan förstärkningen ske helt med kvinnlig arbetskraft. Personalförstärkningen

bör ske successivt med fem ritare budgetåret 1960/61 och ytterligare

lika många budgetåret 1961/62. Kostnaderna härför beräknas vid full utbyggnad

till 106 600 kr. för år. Vidare uppkommer kostnader för förbrukningsmaterial,

reproduktioner in. in. på längre sikt med ca 24 500 kr. för år.

Vad slutligen angår den förbättrade servicen beträffande fotogrammetriskt

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

material anför kartverket, att denna service förutsätter en samverkan mellan

kartverket och lantmäteriet. Kartverket bör förse vissa länslantmäterikontor

med stråkplaner m. m., en omgång standardförstorade kopior av aktuellt

bildmaterial samt exempel på bearbetningsprodukter. Lantmäteriet

bör omhänderha arkivet samt åtaga sig att stå konsumenterna till tjänst

med råd och upplysningar. Det har förutsatts att kartverkets bildarkiv vid

länskontoren fortlöpande skall åjourhållas. För att åstadkomma klara riktlinjer

för materialets utnyttjande och statsverkets affärsmässiga intressen

i sammanhanget har ansetts lämpligast att arkiven förblir kartverkets egendom

och att de inte kommer till utnyttjande i arbetet i fält. Kartverket uttalar,

att det har förhoppningar att genom anskaffning av modernare utrustning

för en kostnad av 15 000 kr. begränsa återverkningarna av förslaget

på personalsidan. Vid en uppbyggnadstakt av arkiven med omkring

6 000 bilder per år anses personalbehovet kunna begränsas till en kartassistent

för en slutlig kostnad av 14 100 kr. för år. Merkostnaden för förbrukningsmaterial

beräknas till 7 500 kr. årligen.

De sammanlagda kostnadsökningarna för de föreslagna åtgärderna framgår

av följande sammanställning.

ökning

fr. o. m.

budgetåret

1960/61

Ytterligare

ökning

fr. o. m.

budgetåret

1961/62

Ytterligare

ökning

fr. o. m.

budgetåret

1962/63

eller senare

Summa

Ekonomisk karta i Kopparbergs län ....

526 900

157 400

97 100

781 400

Påskyndad topografisk kartläggning......

Förbättrad service beträffande fotogram-

71100

60 900

-900

131100

metriskt material......................

34 300

—14 100

1400

21600

Summa

632 300

204 200

97 600

934100

Under åberopande av det anförda hemställer kartverket dels att principbeslut

fattas om påskyndad ekonomisk och topografisk kartläggning av

Kopparbergs län samt förbättrad service av fotogrammetriskt material, dels

att för budgetåret 1960/61 för angivna ändamål under anslagen till kartverket

anvisas sammanlagt 632 300 kr.

Av kartverkets skrivelse framgår slutligen, att lantmäteristyrelsen och

lantbruksstyrelsen vid samråd har framhållit, att behovet av ekonomisk

kartläggning är synnerligen trängande i de ur rationaliseringssynpunkt

viktigaste delarna av Kopparbergs län och att, därest det inte skulle vara

möjligt att lösa frågan på sätt föreslagits, en översyn av ordningen för den

ekonomiska kartläggningen mellan olika delar av landet torde böra ske.

Skogsstyrelsen har vid samrådet förklarat sig helt tillstyrka förslaget.

Yttrande. Chefen för försvarsstaben tillstyrker kartverkets förslag och

understryker därvid vikten av att den topografiska byrån förstärks i sådan

mån att den topografiska kartan kan utges i samma takt som den ekonomiska.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år i960

81

VII. Lantmäteristyrelsens anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61, m. m.

Allmän motivering. I anslagsskrivelsen, som avgivits den 24 augusti 1959,

redogör lantmäteristyrelsen inledningsvis för den aktuella situationen inom

lantmäteriet. Styrelsen erinrar därvid först om, att lantmäteriväsendets arbetsuppgifter

och organisation beröres av 1956 års lantmäterikommittés arbete

och av 1954 års fastighetsbildningskommitté. Styrelsen har sökt modifiera

anslagsäskandena så att de inte går utöver vad lantmäterikommittén

kan väntas komma att föreslå eller eljest föregriper kommitténs ställningstagande.

Lantmäteriets arbetsbalans har, anför styrelsen, under en följd av år varit

väsentligt högre än vad som kan anses rimligt. Styrelsen redovisar rörande

de senaste årens utveckling att inneliggande arbetsmängd uttryckt i

arbetsmånader för all personal — med undantag för skiftesverksamheten i

Kopparbergs län — den 1 januari 1959 uppgick till 15 584 månader mot

15 309 månader den 1 januari 1958 och 15 224 månader ett år tidigare. Av

de verkställda uppskattningarna anser styrelsen framgå att arbetsbalansen

successivt ökat, ehuru ökningstakten de två senaste åren synes ha avtagit.

Flera olika faktorer torde samverka i fråga om balansutvecklingen. Bristen

på utbildad personal torde ha medverkat i höjande riktning samtidigt som

en viss konjunkturbetonad avmattning i fråga om antalet tillströmmande

ärenden och en förenkling av arbetsmetoderna verkat i sänkande riktning.

Den återhämtning av konjunkturläget som spårats, torde emellertid i förening

med av statsmakterna anbefalld intensifiering av olika åtgärder för

att främja jordbrukets yttre rationalisering föra med sig en ökad tillströmning

av arbetsuppgifter samtidigt som personaltillgången i stort sett väntas

bli oförändrad. Det är därför enligt styrelsen inte uteslutet att trots fortsatta

förenklingssträvanden balansen under år 1959 ytterligare ökar.

I anledning av i 1959 års statsverksproposition (IX ht s. 382) och i propositionen

1959: 148 (s. 244) gjorda uttalanden angående rationalisering

av lantmäteriadministrationen in. m. anför styrelsen, att styrelsen självfallet

söker att genom olika åtgärder skapa förutsättningar för en minskad

arbetsbalans och en snabbare förrättningshandläggning. Olika förenklingsåtgärder

och olika organisatoriska åtgärder i effektivitetsfrämjande syfte

utgör ett viktigt led i dessa strävanden. I anslutning till lantmäterikominitténs

utredningsarbete har statens organisationsnämnd studerat lantmäteriets

verksamhet. I samråd mellan kommittén, nämnden och styrelsen har

också vissa organisations- och metodförsök förekommit. Styrelsen uttalar,

att den har ansett sig böra överväga i vad mån de vunna erfarenheterna kan

omsättas i praktiken redan inom nuvarande organisatoriska ram och med

nu gällande lagstiftning.

Rörande förenklingssträvandena inom lantmäteriet anför styrelsen i övrigt

bl. a. följande.

(i Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 74

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år i960

Styrelsens strävan att söka förenkla lantmäteriverksamheten återspeglar

sig i den nya arbetsordning för lantmäteriets distriktsorganisation, som nvngen

uttardats. Genom denna har en längre gående delegering av beslut och

arbetsuppgifter eftersträvats. Genom under förberedelse varande nya anvisningar

till legaliseringsförrättningar och nya provisoriska anvisningar om

anvandmng av äldre karta och av ekonomiska kartan vid vissa förrättiiingar

och om utnyttjande av mätbilder och fotogrammetriska metoder

soker styrelsen ytterligare åstadkomma enkla och effektiva arbetsformer

utan att rimliga rättssäkerhetssynpunkter trädes för när. Styrelsen och

rikets allmänna kartverk har också under samråd med skogsstyrelsen och

lantbruksstyrelsen till prövning upptagit frågan om att försöksvis deponera

visst fotogrammetriskt bildmaterial hos länslantmäterikontoren för att

pa sa satt framja ett mera intensivt och rationellt utnyttjande av detta

matenal. Åtgärder av denna art har redan vidtagits bl. a. i Kopparbergs

lan med bistånd av vissa skogliga organ. Det fotogrammetriska materialet

kommer härigenom att bli lättare tillgängligt håde för de i rationaliseringsverksamheten

engagerade myndigheterna och för jordägarna.

Bland andra förenklingsåtgärder, som är under förberedelse, må nämnas

utarbetandet av nya protokollstyper för vissa avstyckningsförrättningar

samt åtgärder för att systematisera och nyttiggöra vissa resultat av aktgenomgangen

i samband med arkivforskningar på länskontoren. I ansluth.

1?» till anslagsäskandena beträffande utbildningskurser beröres också den

sida av törenklingssträvandena, som ligger i skolning av personal. Helt ällmänt

kan sagas, att en förutsättning för att förenklingsåtgärderna skall vinna

praktisk tillämpning är att kännedom om dem sprides bland personalen

på ett effekhvt och psykologiskt riktigt sätt. Kurserna utgör i detta avseende

ett verksamt medel.

Vid sidan av förenklingsåtgärderna framstår enligt styrelsen en fortsatt

förbättring av den tekniska utrustningen såsom den mest ekonomiska utvägen

att förbättra lantmäteriorganisationens arbetskapacitet. Styrelsen anser

det emellertid inte möjligt att inom nuvarande organisation varaktigt

minska arbetsbalansen utan vissa personalförstärkningar. Oaktat det förbättrade

utbildningsläget för särskilt teknikerpersonalen synes förutsättningar

dock saknas att för nästkommande budgetår rekrytera lantmätare

och mätningsteknikerpersonal utöver nuvarande ram. Styrelsen upplyser, att

omkring den 1 juli 1959 var rambristen ca 28 lantmätare och 30 eller, om

viss extrapersonal frånräknas, 40 mätningstekniker. Beträffande kontorspersonalen

väntas emellertid redan under nästa budgetår rekryteringsläget

ha förbättrats. Samtidigt leder enligt styrelsen förenklingssträvandena till

att relativt mer arbete undan för undan överföres från lantmätare- och mätningsteknikergrupperna

till denna kategori. Styrelsen har därför funnit sig

böra föreslå vissa förstärkningar i fråga om biträdespersonalen. I detta sammanhang

understryker styrelsen att rekryteringsläget i fråga om lantmätare

och mätningstekniker nödvändiggör att uppmärksamhet ägnas åt olika åtgärder

för att vid lantmäteristaten bibehålla de nu befintliga tjänstemännen.

Styrelsen anmäler här att styrelsen i anledning av vid 1959 års vårriksdag

gjorda uttalanden rörande intensifiering av lantmäteriets insatser i arbetet

med jordbrukets yttre rationalisering (prop. 1959: 148 s. 211 och 244.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 7i år 1960

83

JoU 1959: 30 s. 95) fortsätter den redan tidigare påbörjade omändringen

av vissa av de s. k. förfogandeorganisationerna till specialorganisationer

för företrädesvis sagda åtgärder i den takt tillgång på lokaler och möjligheterna

att omstationera personal medger. Den 1 september 1959 beräknas

tio sådana organisationer förutom de åtta skiftesorganisationerna i Kopparbergs

län och en i vardera Kalmar och Norrbottens län vara i verksamhet.

Vid årsskiftet 1959/60 beräknas ytterligare tre å fyra förfogandeorganisationer

för yttre rationalisering ha tillkommit. Härtill kommer enligt styreisen

fem förfogandeorganisationer, som vid sidan av annan specialverksamhet

även skall handlägga rationaliseringsförrättningar.

Med hänsyn till intensifieringen av verksamheten för jordbrukets yttre

rationalisering, den föreliggande arbetsbalansen, de förefintliga personalresurserna

och det sviktande rekryteringsunderlaget samt i besparingssyfte

har styrelsen ansett sig böra pröva i vad mån en begränsning av lantmäteriets

verksamhetsområde kan vara möjlig på kort sikt. Styrelsen uttalar,

att en regional begränsning av verksamheten endast torde kunna avse lantinäteriets

verksamhet inom städer och samhällen. En undersökning har

gjorts beträffande den nuvarande stadsmätningsverksamhetens omfattning

och organisation. I fråga om förekommande organisationsformer in. in. anför

styrelsen bl. a. följande.

De i fråga om den stadsmässiga bebyggelsen större och medelstora städerna

har alla egna mätningsorganisationer, vilka handlägger förekommande

förrättningar. Därutöver har dessa mätningsorganisationer till uppgift

att även tillgodose det kommunala behovet av sådana kartor, mätningar,

utstakningsarbeten och fastighetsutredningar av olika slag vilka icke har

samband med förrättningar. Även många mindre städer och en del köpingar

samt några få landskommuner har egna mätningsorganisationer

eller har sådana organisationer i samarbete med andra kommuner eller

anlitar privata förrättningsmän. I vissa fall förekommer ett samarbete mellan

lantmäteri^ och kommunerna så att kommunerna har egna mätningsorganisationer

men anlitar lantmäteriet i fråga om tillhandahållandet av

förrättningsmän. I andra fall har kommunerna inga egna mätningsorganisationer

men däremot viss kommunalanställd personal, som ställes till

förfogande vid förrättningar inom kommunen.

Styrelsen, som med hänsyn till pågående utredning avstår från att diskutera

målsättningen på längre sikt, uttalar, att det framstår som nödvändigt

att moderera överförandet av arbetsuppgifter från lantmäteriet till

kommunala organ så, att verkningarna för kommunerna och statsverket

tillsammantagna inte kommer att framstå såsom ogynnsamma. För flertalet

av de berörda städerna och samhällena motsvarar lantmäteriets arbetsinsats

mindre än en lantmätare och en mätningstekniker. Viss risk

föreligger därför enligt styrelsen för att nyinrättade kommunala mätningsorganisationer

inte blir effektivt utnyttjade. Även i de fall förutsättningar

synes föreligga att med övervägande fördelar överföra arbetsuppgifter till

kommunala organ bör givetvis de kommunala myndigheterna beredas visst

rådrum. Styrelsen erinrar här om att det endast är beträffande rikets städer,

som lantmäteriet inte är skyldigt att svara för mätningsväsendet. Mot

bakgrunden av de angivna synpunkterna har styrelsen praktiskt taget upp
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

hört att ytterligare engagera sig i mätningsväsendet i städerna. Styrelsen

har också uppmanat överlantmätarna att efter överläggningar med berörda

kommunala myndigheter undersöka i vad mån arbetet med fastighetsbildningen

och mätningsväsendet i vissa städer, köpingar och andra

samhällen inte med större fördel kan övertagas av kommunala mätningsorganisationer

eller av särskilda förrättningsmän. Därvid har styrelsen

särskilt nämnt åtta städer, 23 köpingar och en landskommun.

Styrelsen har vidare övervägt en begränsning av lantmäteriets medverkan

beträffande vissa slag av arbetsuppgifter såsom viss grundkarteverksamhet,

viss s. k. kommunservice, vissa typer av planuppdrag samt ett

stort antal utredningsuppdrag och ströuppdrag av olika slag. I detta hänseende

uttalar styrelsen, att lantmäteriet inte bör avsäga sig uppdrag, som

naturligt faller inom dess kompetensområde, såvida det inte finns rimlig

sannolikhet för att kommuner och allmänhet kan få uppdraget utfört

till skäliga kostnader och på ett tillfredsställande sätt på annat håll. Beträffande

lantmäteriets kommunservice anser styrelsen att den kan uppdelas

i två grupper. Den ena gruppen, som avser sådana uppdrag och sådant

bistånd som är hänförligt till 48 § lantmäteriinstruktionen (för lantmäteriet

obligatoriska tjänsteåligganden), torde enligt styrelsen få tillmätas

ett mycket stort värde ur allmän synpunkt. Även om denna verksamhet

i enstaka fall skulle medföra en märkbar arbetsbelastning torde fördenskull

någon begränsning av den inte böra ifrågasättas. Den andra gruppen

av kommunservice hänför sig till 49 § lantmäteriinstruktionen (för

lantmäteriet icke-obligatoriska tjänsteuppdrag) och är till övervägande

delen av teknisk art. Därest lantmäteriets medverkan skulle upphöra, torde

enligt styrelsen uppgifterna få övertagas av kommunalanställd personal.

Styrelsen anser en sådan utveckling naturlig beträffande kommuner,

som ändock måste hålla viss teknisk personal. Emellertid torde det finnas

vissa landskommuner, för vilka det kan framstå som betungande att

hålla för ändamålet tillräcklig kommunalteknisk personal och vilka ej heller

kan påräkna tillräckligt bistånd från konsultfirmor i orten. Beträffande

sådana kommuner synes det styrelsen rimligt att lantmäteriet alltjämt

lämnar visst bistånd. Styrelsen uttalar vidare, att avvecklingen av viss

del av serviceverksamheten gentemot kommunerna givetvis inte kan ske

omedelbart. Dessutom synes frågan vara av stor allmän räckvidd. Innan

mera omfattande begränsningsåtgärder genomföres anser sig styrelsen

böra avvakta ett uttalande av statsmakterna huruvida begränsningen bör

genomföras redan på kort sikt. Utöver de rationaliseringsåtgärder och begränsningar

i lantmäteriverksamheten, som i det föregående berörts, har

det inte synts styrelsen möjligt att med hänsyn till förefintlig arbetsbalans

i besparingssyfte föreslå någon nedskärning av lantmäteriverksamheten.

Lantmäteristyrelsen: Avlöningar. Under denna anslagsrubrik har för innevarande

budgetår anvisats ett förslagsanslag av 1 372 900 kr. Såsom inledningsvis

berörts har anslaget i årets statsverksproposition (IX ht p. 123)

upptagits med ett beräknat belopp av 1 922 400 kr.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

85

Yrkande. Lantmäteristyrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget

höjes med 104 200 kr. på sätt framgår av följande uppställning.

ökning

eller

minskning

1. Personalförstärkningar in. in.

a) 1 kansliskrivare Ao 10 återföres på stat, varvid vakant kontorist
-

tjänst Ao 9 tillsättes..................................... -j- 13 188

b) 1 kanslibiträde Ae 7 och 1 kontorsbiträde Ae 5.............. + 21 468

c) medel för avlöningar av extra personal..................... + 27 000

2. Löneregleringar m. m.

a) 1 kansliföreståndare (förste kansliskrivare) Ao 12 i st. f. kansliskrivare

Ao 10 (Ae 11).................................... + 864

b) 1 kansliskrivare Ao 10 i st. f. kontorist Ao 9................. + 768

c) 1 kanslibiträde Ao 7 i st. f. kontorsbiträde Ao 5............. -f- 754

3. Omräkning

a) merkostnad med anledning av särskild lönereglering 1959 ..... -f- 32 340

b) omföring................................................ — 10 850

c) reglerad befordringsgång.................................. + 2 380

d) ökad kompensation för höjda folkpensionsavgifter............ + 16 300

+ 104 212

M o t i v. Styrelsen anför inledningsvis, att styrelsen räknar med en

starkt ökad arbetsbelastning under de närmaste åren som följd av att de

förslag fastighetsbildningskommittén och lantmäterikommittén väntas komma

att framlägga skall genomföras. Med hänsyn till lantmäterikommitténs

väntade förslag har styrelsen endast upptagit några få personalfrågor, vilka

är av den arten, att de inte synes föregripa kommitténs ställningstagande

och samtidigt så angelägna, att de bör framläggas i detta sammanhang.

Styrelsen framhåller, att arbetsbelastningen medfört påfrestningar på

personalen, som innebär allvarliga risker för överansträngning och förslitning.

Varje dröjsmål med förstärkning av styrelsens personalresurser

är fördenskull betänkligt.

Styrelsen uttalar vidare, att den utgår från att den fr. o. m. innevarande

budgetår inrättade extra byrådirektörstjänsten för organisationsföredraganden

å styrelsens administrativa byrå (IX ht 1959 s. 382) bibehålies. Därjämte

anser styrelsen, alt eu i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 14 juni 1957 å styrelsens utredningsbyrå inrättad extra byrådirektörstjänst

bör bibehållas för nästkommande budgetår.

Härefter övergår styrelsen till att behandla de särskilda yrkandena.

1 a). 1959 års riksdag beslöt att kansliskrivartjänsten, som var placerad

på administrativa byråns personalavdelning, skulle utbytas mot kontoristtjänst

i Ao 9 (IX ht s. 382). Intill dess vakans uppstått å kansliskrivar
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kanyl. Maj. ts proposition nr 7i år 1960

tjänsten skall densamma uppföras på övergångsstat. Kontoristtjänsten

skall hållas obesatt så länge kansliskrivartjänsten uppehälles. Styrelsen

erinrar om, att den i anslagsäskandena 1958 (IX ht 1959 s. 380—381 p. 1

aj, 1 b) och 2) i anslutning till förslaget om inrättandet av för organisationsföredraganden

avsedd byrådirektörstjänst föreslog att antalet lantmätare

på administrativa byrån skulle minskas. En förutsättning härför

var dock enligt styrelsens uppfattning att samtidigt viss förstärkning skedde

på biträdessidan. Någon sådan förstärkning erhölls inte. Med hänsyn

till bl. a. pågående organisationsundersökningar har enligt styrelsen de

på organisationsföredraganden ankommande arbetsuppgifterna erhållit sådan

omfattning att kvalificerad biträdeshjälp redan nu är erforderlig. Till

biträde härvid har fördenskull förevarande kansliskrivartjänst i inte obetydlig

omfattning måst utnyttjas. Ytterligare arbetsuppgifter av kvalificerad

art kommer successivt att överföras till denna tjänsteman. Arbetskraftsbehovet

på personalavdelningen har måst tillgodoses genom anlitande

av extra personal. Därest kansliskrivartjänsten återföres på stat, torde

enligt styrelsen kontoristtjänsten i Ao 9 ej längre böra hållas vakant.

1 b). Förslaget har tidigare framförts i styrelsens anslagsäskanden 1958

(IX ht s. 380 p. 1 c)). Den i tidigare motivering för tjänsterna angivna

överflyttningen av arbetsuppgifter till kamrerarkontoret har enligt styrelsen

medtört att den redan tidigare hårt pressade personalen blivit än mer

arbetstyngd. För att hjälpligt klara arbetskraftssituationen har styrelsen

nödgats anställa extra personal. Styrelsen omnämner därjämte, att undersökning

rörande hålkortsmässig behandling av viss del av personalredovisningen

genomförts. Någon personalminskning torde enligt styrelsen inte

bli möjlig härigenom.

1 c). Förslaget har tidigare framförts i styrelsens anslagsäskanden 1958

(IX ht s. 381 p. 1 d)). Utöver tidigare motivering uttalar styrelsen, att en

reduktion till ca 18 700 kr. skett av det disponibla beloppet i och med att

merkostnaden utöver lönen för en tillfälligt förordnad lantmätare för en

nyinrättad extra byrådirektörstjänst skall bestridas genom ianspråktagande

av för icke-ordinarie personal tillgängliga medel. Vidare anför styrelsen,

att styrelsen av Kungl. Maj:t anbefallts att i samråd med olika myndigheter

och sakkunniga utreda frågan om ny bysamfällighetslag, frågan om

den definitiva utbildningen för mätningstekniker och kontorsbiträden samt

vissa frågor i anslutning till en eventuell ombildning av statens reproduktionsanstalt

till aktiebolag. Beträffande två av dessa utredningsuppdrag

har Kungl. Maj :t ställt biträde (sekreterare) till styrelsens förfogande.

Även beträffande dessa utredningsuppdrag måste styrelsen dock räkna

med att för kortare perioder friställa vissa befattningshavare från en del

av det löpande byråarbetet. Detta förutsätter med nuvarande arbetsbelastning

inom styrelsen att extra personal i viss utsträckning torde få anlitas

I vissa fall torde styrelsen också liksom hittills få såsom experter direkt

anlita personal utom styrelsen.

2 a). Förslaget har tidigare framförts i styrelsens anslagsäskanden 1958

(IX ht 1959 s. 381 p. 3 a)). Utöver tidigare motivering anför styrelsen, att

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

kansliföreståndaren inträtt såsom föredragande beträffande viss enklare

grupp av ärenden. Den minskning av lantmätarpersonal, avsedd för administrativa

byråns allmänna ärenden, som skett har enligt styrelsen även

återverkat på kansliföreståndarens arbetsbörda och arten av de arbetsuppgifter,

som anförtrotts henne. Vad som anfördes i föregående års petita

i fråga om den successiva förskjutningen av arbetsuppgifternas kvalifikationsgrad

anser styrelsen nu gälla i än högre grad.

2 b). Uppflyttningen avser tjänsteman på styrelsens landsbyrå, som bereder

och föredrager ärenden rörande statsbidrag till kostnader för lantmäteriförrättningar.

Styrelsen anför, att ifrågavarande tjänst senast var

föremål för lönereglering 1952. Sedan dess har arbetsuppgifterna förskjutits

så till vida, att tjänstinnehavaren så gott som självständigt bereder

statsbidragsärendena. I de fall där statsbidrag beviljas ombesörjer berörda

tjänsteman också föredragningen för byråchefen å landsbyrån, till vilken

beslutanderätten delegerats. Redan vid behandlingen av löneställningen i

anslagsäskandena för budgetåret 1952/53 framhöll styrelsen, att många

skäl talade för att berörda arbetsuppgifter borde handhavas av en kansliskrivare.

Styrelsen stannade dock då för att föreslå kontoristlönegraden.

Sedan numera graden av självständighet ökat och därmed också ansvaret

och kravet på kännedom om bidragsförfattningen och tillämpad praxis,

finner styrelsen, att kansliskrivares tjänsteställning är motiverad.

2 c). Uppflyttningen avser tjänsten som telefonist, vilken nu innehas av

tjänsteman i lönegrad A 5. Styrelsen erinrar om, att genom beslut vid 1959

års riksdag (prop. 1959: 152) vissa telefonister uppflyttats till kanslibiträdeslönegrad.

Det är enligt styrelsens uppfattning angeläget, att telefonisttjänsten

ges sådan löneställning att tillräckligt duglig tjänsteman kan erhållas

och att alltför täta ombyten av tjänstinnehavare undvikes. Inte

minst betydelsefullt är, att telefonisten är införstådd i ärendefördelningen

så att telefonförfrågningar, vilka i ett stort antal fall kommer från allmänheten,

kan kopplas till herörd tjänsteman. Ofta förekommer förfrågningar,

vilka bör riktas till länslantmäterikontor eller lantmäteridistrikt,

varvid telefonisten själv bör kunna lämna erforderlig hänvisning.

4. Ändringarna är av automatisk natur.

Yttrande. Statens lönenämnd, som har haft att yttra sig beträffande

förslagen under 2 a) och b), kan inte biträda den under förstnämnda punkt

yrkade uppflyttningen av en tjänst som kansliskrivare i Ao 10 till förste

kansliskrivare i Ao 12. Däremot har nämnden inte något att erinra mot

den under sistnämnda punkt yrkade uppflyttningen av en tjänst som kontorist

i Ao 9 till kansliskrivare i Ao 10.

Lantmäteristyrelsen: Omkostnader. För innevarande budgetår har under

förevarande anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 152 300 kr. I årets

statsverksproposition (IX ht p. 124) har anslaget, såsom förut anförts, upptagits

med ett beräknat belopp av 240 700 kr.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Yrkande. Lantmäterishjrelsen (skr. 24/8 1959) föreslår, att anslaget

okas med 12 500 kr. på sätt framgår av följande uppställning.

Utgifter

1957/58 1958/59

1. Reseersättningar............ 19 135 30 556

2. Övriga expenser............. 84 707 86 445

+ 12 500

Motiv. 1. Styrelsen antör, att under nästkommande budgetår en ökad

reseverksamhet för styrelsens chef, ledamöter och vissa tjänstemän är erforderlig.

Angelägenheten härav understrykes enligt styrelsen av den anbefallda

intensifieringen av lantmäteriets medverkan i den yttre rationaliseringen

av jord- och skogsbruksfastigheter, vilken såsom förutsatts i samband

med riksdagens antagande av propositionen 1959: 148 föranleder relativt

genomgripande åtgärder i organisatoriskt hänseende i fråga om lantmäteriverksamhetens

bedrivande. Styrelsen framhåller vidare, att den föreslagna

minskningen av lantmäteriets engagemang i städer och vissa samhällen

kommer att nödvändiggöra ett flertal tjänsteresor. Därjämte föranleder

bitall till styrelsens hemställan om ökad medelsanvisning till extra

personal att belastningen å anslagsposten ökar. Slutligen framhåller styrelsen,

att de ersättningar, som utbetalats av den anledningen att nytillträdande

tjänstemän beviljats anstånd med omstationering, endast utgjort

3 733 kr. mot normalt ca 10 000 kr. På grund av det anförda och under beaktande

av de höjda traktamentsbeloppen hemställer styrelsen att delposten

till resor inom riket uppräknas med 7 000 kr. till 36 000 kr.

2. Höjningen av städningspersonalens löner beräknar styrelsen medföra

en kostnadsökning av ca 500 kr.

Styrelsen erinrar om, att den i anslagsäskandena 1958 föreslog att 5 000

kr. skulle anvisas såsom en särskild delpost av förslagsnatur till bestridande

av kostnader för viss försöksverksamhet, men att i statsverkspropositionen

(IX ht 1959 s. 384), till vilken torde få hänvisas beträffande

motiveringen till förslaget, uttalades att berörda utgifter får täckas med

tillgängliga medel under vederbörande anslagsposter. Med hänsyn till att

kostnaderna för försöksverksamheten i erforderlig utsträckning inte kan

inrymmas under förevarande anslagspost, varunder utgifterna huvudsakligen

faller, hemställer styrelsen att anslagsposten uppräknas med 5 000 kr.

Lantmäteristyrelsen: Kartlagningsarbeten. Under denna rubrik har för innevarande

budgetår anvisats ett reservationsanslag av 112 500 kr. Å anslaget

förelåg vid utgången av budgetåret 1958/59 en reservation av

5 121 kr.

Yrkande. Lantmäteristyrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget

uppräknas med 26 000 kr. Innevarande budgetår disponerar styrelsen

utöver det anvisade beloppet på 112 500 kr. även 6 000 kr. av vid utgången

av senaste budgetår förefintlig reservation å anslaget eller tillhopa

118 500 kr. ökningen har beräknats i enlighet med följande uppställning.

Anslag Ökning

1959/60

30 000 -f 7 000

88 300 + 5 500

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960 89

Ökning

eller

minskning

1. Personalförstärkning

1 arkivbiträde Ag 10...................................... +13 180

2. Omkostnadsökning

förbrukningsmaterial...................................... -f 1 000

3. Omräkning

a) 1959 års lönereglering................ + 2 270

b) löneklassuppflyttning................ + 2 250

c) kompensation för höjda folkpensionsavgifter................. + 1 500

4. Reservationer

a) under budgetåret 1959/60 av reservationsmedel täckta kostnader + 6 000

b) ianspråktagande av reservationsmedel under budgetåret 1960/61 — 200

+ 26 000

Motiv. Styrelsen redogör inledningsvis för den aktuella situationen i

fråga om kartlagningsverksamheten. Härvid upplyser styrelsen, att enligt

en 1951 verkställd inventering var av det sammanlagda antalet kartor, ca

1 000 000, omkring 158 000 skadade. Därefter har, trots att all rimlig varsamhet

torde ha iakttagits, särskilt de omfattande arbetena för ny ekonomisk

karta och för vattenregleringarna i Norrland medfört ökade skador.

Den nuvarande kartlagningskapaciteten, ca 11 000 lagade kartor årligen,

torde enligt styrelsen möjligen vara tillräcklig för att avhjälpa under normala

förhållanden efter hand uppkommande skador. Styrelsen anser den

dock vara klart otillräcklig för att därjämte avhjälpa berörda extra ordinära

förslitning och att eliminera det ansamlade behovet av lagning.

Härefter övergår styrelsen till att behandla de särskilda yrkandena.

1. Beträffande motiveringen till förslaget under denna punkt torde i huvudsak

få hänvisas till föregående års statsverksproposition IX ht s. 386

p. 1 a).

2. Styrelsen anför, att det redan nu är förenat med stora svårigheter att

täcka kostnaderna för papper, klister, redskap och annan materiel med

de anvisade medlen.

3. ökningarna är av automatisk karaktär.

4 a) och b). Vid ingången av budgetåret 1959/60 förelåg en reservation

av 5 121 kr. Härav torde en mindre del komma att tagas i anspråk för

kostnader hänförliga till budgetåret 1958/59 varjämte 6 000 kr. får tagas

i anspråk under innevarande budgetår. Styrelsen föreslår, att återstående

reservation, beräknad till ca 200 kr., får tagas i anspråk under budgetåret

1960/61.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Lantmäteristaten: Avlöningar. För innevarande budgetår har under denna

anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 24 908 100 kr. Såsom förut anförts

har anslaget i årets statsverksproposition (IX ht p. 125) uppförts med

ett beräknat belopp av 25 439 700 kr.

Yrkande. Lantmäteristyrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget

höjes med 1 279 900 kr. på sätt framgår av följande uppställning.

ökning

1. Personalförstärkningar m. m.

a) 12 kansliskrivare Ae 10.................................. 4. 152 640

b) 10 biträden Af 3........................................ 4, 84 240

2. Löneregleringar

a) 1 förste mätningstekniker Ae 15 i st. f. mätningstekniker Ae 13 + 948

b) 10 kontorister Ae 9 i st. f. Ae 7........................... 4- 11 100

3. Kostnader för ramuifyllnad m. m............................. 4. 100 000

4. Omräkning

a) merkostnad med anledning av särskilda löneregleringar 1959 . + 556 410

b) omföring (kontorsbiträden) m. m.......................... 4. 4 752

c) reglerad befordringsgång................................. 4. 13 900

d) löneklassförändringar.................................... _j_ 69 408

e) ökad kompensation för höjda folkpensionsavgifter........... 4. 286 500

+ 1 279 898

Motiv. Styrelsen anför inledningsvis bl. a., att styrelsen sedan flera

år tillbaka anlitat skoglig personal (skogsmästare) till förutom annat kvalificerade

arbeten i samband med ståndskogslikvider m. m. vid laga skiften,

varjämte en jägmästare anställts såsom expert i skogsvärderingsfrågor å

distriktsorganisationens centralkontor. Styrelsen har upprepade gånger begärt

att extra-ordinarie tjänster skulle inrättas för berörda skogsmästare.

Styrelsen vidhåller i princip detta krav, men avstår från att nu framföra

det. Liksom hittills förutsätter styrelsen emellertid att, förutom anlitande

av lantbruksnämndernas skogliga personal, skoglig expertis vid distriktsorganisationens

centralkontor samt skoglig personal för distriktsorganisations

löpande förrättningsverksamhet skall kunna anställas inom ramen

för tillgängliga medel.

Härefter övergår styrelsen till att behandla de särskilda yrkandena.

1 a) och b). Styrelsen erinrar om att den under senare år framlagt förslag

om en vidgad arkivservice från länslantmäterikontorens sida gentemot

distriktsorganisationen (IX ht 1956 s. 450—451, 1957 s. 497—498,

1958 s. 510—511 och 1959 s. 390). För detta ändamål har kansliskrivartjänster

begärts för de större länslantmäterikontoren. Hittills har också

åtta sådana tjänster inrättats. De hittillsvarande erfarenheterna av serviceverksamheten

har enligt styrelsen varit goda. Det organisationsförsök, som

styrelsen företagit i Hudiksvall i samråd med statens organisationsnämnd,

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

91

har också visat att verksamheten medför betydande vinster för förrättningsverksamheten.

Genom inrättandet av nu berörda tjänster för arkivservice

minskas behovet av lantmätarnas forskningsresor för arkivundersökning.

Den överföring av arbete från lantmätare till kansliskrivare, som

därigenom sker, anser styrelsen ligga i linje med den effekt, som eftersträvas

genom utbyte av högskoletjänster mot tjänster i lägre lönegrad. Den

intensifiering av verksamheten för yttre rationalisering som eftersträvas

förutsätter enligt styrelsen en betydande kapacitet vid länskontoren i fråga

om fastighetsutredningar. Även för att möta denna ökade efterfrågan synes

en snabb utbyggnad och förstärkning av arkivserviceverksamheten

motiverad. Styrelsen anser, att kansliskrivartjänster för arkivservice bör

inrättas vid samtliga länslantmäterikontor utom vid de fyra minsta och att

beträffande vardera av de tio största länskontoren arkivserviceavdelningarna

bör förstärkas med ytterligare ett biträde i reglerad befordringsgång.

Sammanlagda antalet kansliskrivartjänster skulle då bli 20, varav åtta redan

inrättats. Detta är enligt styrelsens mening, förutom inrättandet av

de särskilda förfogandeenheterna för jordbrukets rationalisering, en av de

effektivaste organisatoriska åtgärder, som med hänsyn till nuvarande personalsituation

inom lantmäteriet kan ytterligare åstadkommas till gagn för

rationaliseringsverksamheten.

2 a). Uppflyftningen avser mätningsteknikertjänst vid centralkontorets

beräkningsavdelning. Styrelsen anför, att inom denna avdelning utföres

beräkningsarbeten såväl med utnyttjande av datamaskiner som med elektriska

multiplikationsmaskiner av vanlig typ. Till beräkningsavdelningen

har f. n. knutits två högskoleutbildade tjänstemän, en mätningstekniker

och ett antal kvinnliga biträden. På mätningsteknikern kommer viss arbetsledning,

bl. a. bestående i att tillämpa uppgjorda program för datamaskinberäkning

på konkreta geodetiska och fotogrammetriska beräkningsuppgifter,

samt ett kvalificerat kontrollarbete med felsökning in. m. Av

denne mätningstekniker krävs enligt styrelsen utöver goda kunskaper i de

ämnen, vari undervisning meddelas vid mätningsteknikerutbildningen, och

praktisk erfarenhet av inom lantmäteriet förekommande geodetiska och

fotogrammetriska arbeten, utvidgade kunskaper i geodetisk beräkningsteknik

samt kännedom om matematikmaskinernas funktionssätt m. in. Styrelsen

anser dessa kvalifikationskrav vara sådana, alt en tjänst som ingenjör

i lönegrad A 17 vore motiverad redan nu.

2 b). Under innevarande och föregående budgetår har sammanlagt 20

kontoristtjänster i utbyte mot lika många biträdestjänster i befordringsgången

inrättats för förfogandeenheterna inom distriktsorganisationen (IX

ht 1958 s. 516 och 1959 s. 395). Ett antal förfogandeenheter har innevarande

år inrättats för handläggning av förrättningar i samband med yttre

rationalisering. Totala antalet förfogandeenheter torde enligt styrelsen

sedan vissa enheter avsedda för andra ändamål avvecklats — inte komma

att understiga 30. Av dessa kan således f. n. tio icke tilldelas kontorist.

Delegeringen av arbetsuppgifter från lantmätare till kontorspersonal anser

styrelsen förutsätta, att biträdespersonalen är tillräckligt kvalificerad

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

och rutinerad tör att kunna utföra arbetet självständigt. Behovet av biträden

med kontoristkompetens ökar därför enligt styrelsen ju mera delegeringen

foitskrider och är inte entydigt beroende av antalet organisationsenheter»

Även om en minskning av antalet organisationsenheter kan väntas komma

att föreslås av lantmäterikommittén föreligger enligt styrelsens uppfattning

ett behov av ytterligare kontorister.

3. Enligt beslut av 1958 ars riksdag inrättades fem extra-ordinarie och

fem extra tjänster som vågmästare i lönegrad A 13. Kostnaderna härför

beräknades till 140 000 kr., varav dock hittills endast 40 000 kr. anvisats.

Återstoden har fått bestridas av vakansmedel. Styrelsen räknar dock med

att nuvarande rambrist kommer att minska under nästa budgetår, varigenom

även tillgången på vakansmedel kommer att minska. Det är enligt

styrelsen också angeläget, att möjligheterna att kompensera rambristerna

genom anställning av tillfällig extrapersonal tillvaratages. Styrelsen har

därtör sett sig nödsakad hemställa, att ytterligare erforderligt anslagsbelopp

anvisas.

4. Anslagsförändringarna är av automatisk karaktär.

Yttrande. Statens lönenämnd, som haft att avgiva utlåtande över

förslaget under 2 a), har inte något att erinra mot yrkandet om uppflyttning

av ifrågavarande tjänst till tjänst som förste mätningstekniker i Ae 15.

Lantmäteristaten: Omkostnader. Under denna rubrik har för innevarande

budgetår anvisats ett förslagsanslag av 5 186 000 kr. I årets statsverksproposition

(IX ht p. 126) har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med

ett beräknat belopp av 5 297 800 kr.

Yrkande. Lantmäteristyrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget

uppräknas med 255 000 kr. på sätt framgår av följande uppställning.

Utgifter

Anslag

ökning

eller

1957/58

1958/59

1959/60

minskning

1. Reseersättningar.....

2 885 840

2 994 203

3 000 000

+ 200 000

2. Bränsle, lyse o. vatten.

3. Förnyelse och underhåll

155 358

140 800

160 000

— 15 000

av utrustning........

196 563

326 999

255 000

+ 65 000

4. Övriga expenser......

5. Kostnader i samband

870 370

888 731

871 000

+ 55 000

med lantmäteriförrätt- ningar...............

912 535

670 007

850 000

— 50 000

+ 255 000

Motiv. 1. Styrelsen räknar med att antalet resande tjänstemän budgetåret

1960/61 kommer att öka med ca 25 personer jämfört med innevarande

budgetår. För täckande av resekostnader för dessa erfordras enligt styrelsens

beräkningar ca 90 000 kr. Traktamentshöjningen fr. o. in. den 1 juli

1959 kommer enligt styrelsen att medföra merkostnader på ca 165 000 kr.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Genom uppflyttning 1958 och 1959 av 75 mätningsteknikertjänster till lönegrad

A 13 uppkommer ökade traktamentskostnader, eftersom rese- och

traktamentsklassen för dessa tjänstemän ändrats från C till B. Merkostnaden

heräknar styrelsen till ca 15 000 kr. Förutom traktamentsersättningen

har även ersättningen för färd med egen s. k. större bil höjts fr. o. m.

den 1 juli 1959. Merkostnaderna beräknar dock styrelsen inte överstiga

5 000 kr. Av styrelsen vidtagen begränsning i antalet medgivanden enligt

3 § bilersättningskungörelsen beträffande s. k. större bil beräknas medföra

en besparing i reseersättningar med omkring 50 000 kr. Styrelsen anför,

att de redovisade beräkningarna utvisar att anslagsposten bör uppräknas

med 225 000 kr. Den under lantmäteristatens avlöningsanslag av styrelsen

föreslagna utvidgningen av arkivserviceverksamheten medför dock

att distriktspersonalens forskningsresor till länslantmäterikontoren minskar

i antal. Under förutsättning att detta förslag vinner bifall anser styrelsen,

att uppräkningen kan begränsas till 200 000 kr.

2. Med hänsyn till belastningen anser styrelsen anslagsposten böra minskas

med 15 000 kr.

3. Styrelsen erinrar om sitt i anslagsäskandena 1959 framförda förslag

om uppräkning av anslagsposten för möjliggörande av förnyelse av vissa

äldre utrustningsföremål (IX ht 1959 s. 400 p. 3). Styrelsen uttalar, att

på grund av att förslaget inte vann bifall blir det inte möjligt att i den

utsträckning som är erforderlig förnya äldre fältmätnings- och kontorsutrustning.

Detta förhållande medför enligt styrelsen synnerligen olägliga

konsekvenser för lantmäteriverksamhetens rationella bedrivande, enär de

ofta förekommande driftsavbrotten på grund av reparationer försvårar effektiv

sysselsättning för den personal som begagnar sig av instrumenten.

Det är endast med hänsyn till den anbefallda återhållsamheten i medelskraven

som styrelsen anser sig nu böra föreslå att uppräkningen för ändamålet

begränsas till det föregående år angivna beloppet 25 000 kr. Styrelsen

upplyser därjämte, att omkring tolv enheter i distriktsorganisationen

torde komma att erhålla nya lokaler under nästkommande budgetår. Flyttningarna

medför, förutom själva flyttningskostnaderna, vissa kostnader för

gardiner och armatur, arkivinredningar in. m. Styrelsen beräknar dessa

kostnader till 25 000 kr. Härtill kommer enligt styrelsen att under nästkommande

budgetår länslantmäterikontoret i Västerås torde inflytta i nya

lokaler. Styrelsen hänvisar i fråga om de närmare omständigheterna beträffande

flyttningen av detta kontor till prop. 1958 B: 55. De kostnader

som kommer att belasta anslagsposten beräknar styrelsen uppgå till 15 000

kr. Styrelsen framhåller, att kostnaderna för flyttningarna inte utan att

bl. a. förnyelse och underhåll av oundgängligen erforderlig fältmätutrustning

eftersättes kan inrymmas under anslagsposten med mindre än att densamma

uppräknas med ytterligare 40 000 kr.

4. Utbetalningarna avseende renhållning och städning bär under budgetåret

1958/59 uppgått till 490 427 kr. Höjning av städningspersonalens löner

kommer enligt styrelsen att medföra kostnadsökning med sammanlagt

9 000 kr. Delposten bör enligt styrelsen uppräknas med detta belopp.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Utbetalningarna avseende skrivmateriel, papper, blankettryck o. dyl. har

under budgetåret 1958/59 uppgått till 102 505 kr. Med hänsyn till medelsbelastningen

och till ökning av tryckningskostnaderna för blanketter m. in.

anser styrelsen delposten böra uppräknas med 5 000 kr. till 103 000 kr.

Utbetalningarna avseende telegram, telefon och annonsering har under

budgetåret 1958/59 uppgått till 195 323 kr. Redan med hänsyn till anslagsbelastningen

anser styrelsen en uppräkning med 10 000 kr. erforderlig. Styrelsen

anför, att telefonutrustningen enligt vad statens organisationsnämnd

funnit vid sina organisationsstudier av vissa lantmäteridistrikt inte är tillfyllest

för en ändamålsenlig arbetsorganisation. I samband med petitaförhandlingarna

underströk också enligt styrelsen Sveriges lantmätareförening

kraftigt kravet på en förbättrad telefonutrustning med hänsyn till de önskemål

som från allmänhet och lantmätare framkommit härom. Styrelsen beräknar

att anskaffning av en någorlunda tillfredsställande telefonutrustning

medför en engångskostnad för inträdesavgifter med ca 37 000 kr. och ökade

ärliga kostnader för abonnemangsavgifter med ca 23 000 kr. Styrelsen begränsar

sig dock till att hemställa att delposten uppräknas med 10 000 kr.

lör att avhjälpa de mest framträdande missförhållandena i fråga om teletonutrustningen

för redan befintliga organisationsenheter. Utbyggnaden av

specialorganisationer för yttre rationalisering av jord- och skogsbruksfastigheter

beräknar styrelsen föranleda telefonutrustningskostnader samt i

anledning därav ökade samtalsutgifter på omkring 6 000 kr. Sammanlagt

bör delposten enligt styrelsen uppräknas med 26 000 kr.

U tbetalningarna avseende bokinköp, bindning av böcker och handlingar

m. fl. ändamål har under budgetåret 1958/59 uppgått till 100 475 kr. De

kostnader för i det föregående nämnda flyttningar av organisationsenheter,

som måste bestridas från delposten och som inte kan inrymmas under de

för delposten beräknade medlen, beräknar styrelsen till 15 000 kr. Styrelsen

hemställer att delposten uppräknas med sagda belopp.

5. Medelsförbrukningen har enligt styrelsens mening varit förhållandevis

låg. En ökning torde vara att vänta från innevarande budgetår, enär tillförandet

av ytterligare ett stereoinstrument till centralkontoret ger detta ökad

kapacitet med ty åtföljande ökade kostnader för flygfotografering o. dyl.

Med hänsyn härtill anser styrelsen att en minskning av anslagsposten bör

begränsas till 50 000 kr. eller till 800 000 kr.

Lantmäteristaten: Utrustning. För innevarande budgetår har under förevarande

anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 375 000 kr. Vid utgången

av budgetåret 1958/59 förelåg å anslaget en reservation av 118 372

kr.» vilka medel dock var disponerade. Såsom förut anförts har anslaget i

årets statsverksproposition (IX ht p. 127) uppförts med ett beräknat belopp

av 400 000 kr.

Yrkande. Lantmäteristijrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget

höjes med 125 000 kr. till 500 000 kr. på sätt framgår av följande uppställning.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960 95

Förslag

1. Fotogrammetrisk utrustning.................................... 60 000

2. Polärkoordinatografer, pantografer m. m.......................... 100 000

3. Automatiska räknemaskiner.................................... 80 000

4. Teodoliter, avv. instrument..................................... 60 000

5. Stålskåp för länslantmäterikontor................................ 60 000

6. Kopieringsutrustning........................................... 40 000

7. Diverse kontorsutrustning och fältmätutrustning.................. 100 000

500 000

M o t i v. Styrelsen anför inledningsvis, att sedan flera år tillbaka utrustningsplaner

för en femårsperiod framåt har upprättats. Med hänsyn till pågående

organisationsutredning har styrelsen dock tills vidare varit restriktiv

beträffande sådan utrustning, som skulle kunna påverka eller i högre

grad påverkas av ändringar i organisationen. Den utrustning, för vilken styrelsen

nu äskar medel, är erforderlig även vid en ändrad organisation. Styrelsen

har med hänsyn till den anbefallda återhållsamheten i anslagsäskandena

övervägt i vad mån en nedskärning i den i och för sig restriktiva utrustningsplanen

kan ske. I fjolårets anslagsäskanden underströk styrelsen

angelägenheten av att möjligheter öppnades att förstärka lantmäteriets otillräckliga

arbetskapacitet genom anskaffning i betydligt ökad omfattning av

arbetsbesparande och effektiv instrumentutrustning. Med hänsyn härtill

och till den framträdande angelägenheten av att effektivisera verksamheten

har styrelsen inte ansett sig kunna ytterligare beskära anskaffningsplanen.

Under innevarande budgetår har, anför styrelsen, nya förfogandeorganisationer

inrättats som ett led i strävandenia att intensifiera lantmäteriets

medverkan i den yttre rationaliseringen. Till en del har dessa enheters behov

av utrustning m. m. kunnat tillgodoses genom överföringar från andra

enheter. Viss nyanskaffning har skett och ytterligare sådan torde komma att

få ske. Sammanlagda engångskostnaden för en ny förfogandeorganisation

skattar styrelsen till mellan 13 000 kr. och 20 000 kr. Styrelsen beräknar, att

nyinrättandet av berörda förfogandeorganisationer medfört att utrymmet

för anskaffning eller förnyelse av utrustning för distriktsorganisationen. i

övrigt innevarande år krymper med inemot 100 000 kr.

Utöver de redovisade posterna anmäler styrelsen liksom föregående år

önskemål om inköp av stereokomparator (IX ht 1959 s. 405—406). Beträffande

den i tablån angivna utrustningen lämnar styrelsen bl. a. följande

kommentarer.

1. Enligt styrelsens mening vore det angeläget att förse en av de av centralkontoret

disponerade stereoautograferna med ett koordinatregisterverk.

Centralkontoret har f. n. inget sådant. Styrelsen räknar med att inköpet måste

framskjutas så att åtminstone eu del av köpesumman får belasta nästa

ars anslag. Det har visat sig att fotogrammetrien även är ett utomordentligt

hjälpmedel i arbetet inom de lokala enheterna. Särskilt gäller detta i samband

med planeringar av skilda slag ävensom i fastighetsregleringsverksam
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

heten. De instrument som erfordras på de lokala enheterna är av relativt enkel

beskaffenhet. Spegelstereoskop är sålunda ett bra hjälpmedel. För de

närmaste åren räknar styrelsen med att ett relativt stort antal sådana instrument

bör anskaffas liksom också ett begränsat antal s. k. optiska pantografer

eller jämförbara instrument för de större länslantmäterikontoren till eu

beräknad sammanlagd kostnad av 125 000 kr. Sistnämnda anskaffning får

enligt styrelsen ses mot bakgrunden av den försöksvisa utrustningen av vissa

länslantmäterikontor med fotogrammetriskt material.

2. Det är önskvärt att varje stationeringsort förses med polärkoordinatograf

såsom fallet är inom det kommunala mätningsväsendet. Endast ett

mindre antal enheter har hittills kunnat tilldelas egen koordinatograf. För

nästa budgetår torde dock inköpen av polärkoordinatografer få begränsas

till ca en fjärdedel av det föreliggande behovet eller till 75 000 kr. Avsaknaden

av pantografer å de lokala enheterna medför att dyrbara manuella förfaranden

måste tillgripas. Styrelsen strävar efter att så småningom kunna

förse samtliga lokala enheter med egen pantograf. För nästkommande budgetår

beräknas ett belopp av 25 000 kr. för ändamålet.

3. Enligt styrelsens uppfattning bör varje enhet snarast få tillgång till

automatisk räknemaskin. Det sammanlagda återstående behovet är ca 90

maskiner. Det begärda beloppet 80 000 kr. medger endast att ungefär halva

detta antal inköpes.

4. I överensstämmelse med vad i statsverkspropositionen förutsatts (IX ht

1959 s. 406) avser styrelsen att disponera den inte till inköp av stereoinstrument

bundna delen av utrustningsanslaget till inköp av arbetsbesparande

fältmätningsutrustning. Såsom styrelsen uttalade i sina anslagsäskanden

1958 (IX ht 1959 s. 404) utgöres dock en stor del av lantmäteriets fältmätningsinstrument

av äldre instrument, som inlöstes vid lantmäteriets förstatligande

år 1948. Med hänsyn härtill kvarstår ett mycket stort anskaffningsbehov

i fråga om instrument av berört slag. Av anskaffningsbehovet under

den närmaste femårsperioden har styrelsen ansett att en femtedel eller

60 000 kr. bör belöpa på nästkommande budgetår.

5. En betänklig eftersläpning har enligt styrelsen inträtt i fråga om länslantmäterikontorens

tilldelning av förvaringsskåp av stål. Behovet härrör sig

från förrättningsarkivens successiva tillväxt och i någon mån från ett fortsatt

utbyte av äldre träskåp mot stålskåp. Behovet av medel har också ökats

genom övergången från rullade kartor till plan förvaring av kartor. Slutligen

medför den nya ekonomiska kartan krav på förvaringsskåp. Styrelsen

räknar med att för nästkommande budgetår 60 000 kr. erfordras för att tillgodose

den mest trängande delen av det ackumulerade behovet.

6. Styrelsen har sedan länge sökt ersätta manuellt kopieringsarbete med

fotografisk kopiering och s. k. ljuskopiering m. m. Ett antal fotokopieringsanläggningar

— f. n. tio — har också varit i gång sedan flera år tillbaka.

Styrelsen har i samråd med lantmäterikommittén låtit utreda kopieringsfrågan.

I avvaktan på slutligt ställningstagande till utredningsresultaten har

styrelsen ansett sig böra t. v. avstå från att ytterligare utbygga de fotogra
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

97

fiska anläggningarna. Däremot är det — bl. a. med hänsyn till behovet av

kopior av det åjourförda svarttrycket till ekonomiska kartan — angeläget

att förse länskontoren med enkla ljuskopieringsanläggningar. Under nästkommande

budgetår bör länskontor förses med sådana anläggningar till en

beräknad kostnad av 40 000 kr.

7. Under denna rubrik har styrelsen sammanfört nyanskaffningsbehovet

av instrument m. m. av ett flertal olika slag. Som exempel på föreliggande

behov av kompletteringar i fråga om utrustning nämner styrelsen planimetrar,

ljusbord, s. k. snabbkopieringsanläggningar, kontrollskalor, ortogonala

koordinatografer, avvägningsstänger, trigonometriska tabeller, skrivmaskiner

och additionsmaskiner, vanliga räknemaskiner och takymetrar. I fråga

om denna utrustning, som utnyttjas i den dagliga verksamheten, föreligger

ett stort behov.

Utbildningskurser för viss lantmäteripersonal m. fl. Under denna anslagsrubrik

har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av

461 600 kr. Å anslaget förelåg vid utgången av budgetåret 1958/59 en reservation

av 82 563 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 128) har anslaget,

såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 421 100

kr.

Yrkande. Lantmäterishjrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget

minskas med 15 900 kr. på sätt framgår av följande sammanställning.

1. Utbildning av mätningstekniker..................

2. Fortbildning av mätningstekniker................

3. Utbildning av kontorsbiträden...................

4. Fortbildning av kontorsbiträden..................

5. Centrala fortbildningskurser m. m.................

6. a) Under budgetåret 1959/60 av reservationsmedel

jf täckta kostnader.............................

b) Ianspråktagande av reservation under budgetåret

1960/61 .....................................

Anslag

1959/60

Ökning

eller

minskning

412 000

— 38 500

—

+ 6 100

46 000

—

6 600

— 500

8 700

+ 15 800

— 11 700

+ 11 700

—10 500

461 600

—15 900

M o t i v. Styrelsen erinrar inledningsvis om att Kungl. Maj :t den 22 mars

1957 uppdragit åt styrelsen bl. a. att i samråd med 1956 års lantmäterikommitté

samt överstyrelsen för yrkesutbildning verkställa utredning och

i anslutning till kommitténs kommande betänkande rörande utom annat

lantmäteriväsendets organisation framlägga förslag angående utbildning av

mätningstekniker och annan biträdespersonal för lantmäteriväsendets behov.

Arbetet med utredningsuppdraget pågår och styrelsen beräknar att

detsamma skall kunna redovisas under hösten 1959. I avvaktan på behandling

av de förslag, som därvid kommer att framläggas, anser sig styrelsen

emellertid böra upptaga det medelsbehov som föreligger vid gällande ut
7

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 74

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 i är 1960

formning av utbildningen för mätningstekniker och annan biträdespersonal.

Arbetskraftssitnationen inom lantmäteriet är sådan, att det enligt styrelsens

mening är utomordentligt angeläget att utbildningskapaciteten beträffande

mätningstekniker och kontorsbiträden upprätthålles på en hög

nivå. Med hänsyn till den anbefallda intensifieringen av lantmäteriets medverkan

i jordbrukets rationalisering samt till styrelsens strävanden att i rationaliseringssyfte

vidga biträdespersonalens arbetsuppgifter föreligger därjämte

stort behov av fortbildning för personalen.

1. Vid ingången av innevarande budgetår uppgick bristen på mätningstekniker

i förhållande till medgivet antal tjänster till omkring 40. Med hänsyn

till den avgång av mätningstekniker från lantmäteriväsendet som kan

förutses och under beaktande av att ett inte ringa antal av eleverna vid

de kurser som kommer att avslutas våren 1960 och våren 1961 torde taga

anställning utanför lantmäteriväsendet förefaller det enligt styrelsen sannolikt,

att vid oförändrat antal tjänster en brist på omkring 20 mätningstekniker

kommer att föreligga vid utgången av budgetåret 1960/61. Enär

det enligt styrelsens mening är angeläget att intensifieringen av lantmäteriets

medverkan i verksamheten för yttre rationalisering av jordbruks- och

skogsfastigheter inte hämmas av brist på mätningstekniker, vore det önskvärt

om mätningsteknikerbristen kunde vara hävd vid nyssnämnda tidpunkt.

Även den ständigt ökade arbetsbelastningen i övrigt på distriktsorganisationen

talar härför. Styrelsen har fördenskull övervägt möjligheterna

att under nästkommande budgetår i likhet med vad som är fallet innevarande

budgetår påbörja två tvååriga utbildningskurser för 30 resp.

25 elever. En sådan anordning skulle innebära att det från hösten 1960

samtidigt pågick fyra utbildningskurser. Erforderligt lokalutrymme härför

står inte till förfogande inom mätningsteknikerutbildningens nuvarande

lokaler. Därest två kurser skulle påbörjas hösten 1960, skulle vidare enligt

styrelsen erfordras förstärkning av lärarpersonalen med, förutom timlärare,

en heltidsanställd lärarkraft och en heltidsanställd assistent. Förhållandevis

omfattande medelsanvisning för inköp av utrustning skulle

jämväl erfordras. Med hänsyn till de betydande kostnader som påbörjandet

av två utbildningskurser hösten 1960 sålunda skulle draga ävensom till att

styrelsen vid redovisningen av det i det föregående nämnda utredningsuppdraget

torde komma att föreslå en ändring i formerna för mätningsteknikerutbildningen

har styrelsen stannat för att, såsom även i 1959 års statsverksproposition

(IX ht s. 411) förutsatts, mätningsteknikerbristen bör

avhjälpas genom anordnande av en extra utbildningskurs vartannat år.

Styrelsen inskränker sig till att hemställa om medel för nästkommande

budgetår till fullföljande av de två utbildningskurser som påbörjas hösten

1959 och till påbörjande av en ny tvåårig kurs med 30 elever hösten 1960.

Vid behandlingen av kostnaderna för utbildningen framför styrelsen

ånyo det i anslagsäskandena 1958 framlagda förslaget om höjning av ersättningarna

till tim- och fältövningsassistenter. Beträffande förslaget och

motiveringarna för detsamma torde få hänvisas till IX 1959 s. 408. Mer
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1900

kostnaderna för höjningen av ersättningarna beräknar styrelsen till 7 600

kr. Med hänsyn till 1959 års lönerörelse och till löneklassuppflyttningar erfordras

för avlöning av föreståndaren, den heltidsanställde läraren och den

heltidsanställde assistenten 2 200 kr. mer än vad som beräknats för innevarande

budgetår. Det för innevarande budgetår beräknade beloppet för

ersättningar till lärare och assistenter bör sålunda enligt styrelsen uppräknas

med sammanlagt 9 800 kr. till 148 900 kr.

För resekostnadsersättning och traktamente till lärare och assistentei

erfordras på grund av den fr. o. in. den 1 juli 1959 verkställda höjningen

av traktamentena ett med 900 kr. höjt belopp eller 15 000 kr.

Till bidrag till elever är medlen beräknade dels för traktamente under

fältövningarna om 8 kr. för dag och 4 kr. för natt eller i fall som omförmäles

i 7 § 1 mom. tilläggsbestämmelserna till allmänna resereglementet

fr. o. in. sextonde dygnet 6 kr. för dag och 4 kr. för natt, dels för stipendier

om 150 kr. för månad under terminerna till envar elev. Sedan traktamentsbeloppen

fastställdes 1953 har de traktamenten som utgår enligt allmänna

resereglementet höjts två gånger. Styrelsen hemställer att traktamentsbeloppen

höjes med 1 kr. till 9 och 5 resp. 7 och 5 kr. Med hänsyn

härtill bör enligt styrelsen det till bidrag till elever beräknade beloppet uppräknas

med 3 900 kr. till 180 600 kr.

I anslagsäskandena för innevarande budgetår erinrade styi''elsen om att

för erforderlig utrustning med instrument, möbler etc. vid kursverksamhetens

början 1953 anvisats 100 000 kr. och för budgetåret 1958/59 50 000

kr. Styrelsen beräknade att till förnyelse och underhall av utiustningen

erfordrades ett belopp av 5 000 kr. per år. Såvitt styrelsen kunnat finna

har endast ett i förhållande till utrustningskapitalet jämförelsevis ringa belopp

avsetts för sagda ändamål. Med hänsyn härtill och då för innevaiande

budgetår anvisats ytterligare 57 200 kr. till huvudsakligen utrustning anser

styrelsen att för nästkommande budgetår till lokaler och expenser böx

beräknas ett med 4 100 kr. förhöjt belopp eller 29 000 kr.

Till utrustning, vartill jämväl hänförts kompendier, har för innevarande

budgetår upptagits 57 200 kr. Medelsanvisning för ändamålet erfordras enligt

styrelsen inte för nästkommande budgetår.

Det sammanlagda medelsbehovet för utbildning av mätningsteknikei beräknas

sålunda till 373 500 kr., vilket innebär en minskning i förhållande

till innevarande bxxdgetår med 38 500 kr.

2. Den anbefallda intensifieringen av lantmäteriets medverkan i verksamheten

för yttre rationalisering av jordbruks- och skogsfastigheter medför

enligt styrelsen, att med hänsyn till rådande arbetskx-aftssituation och

till den redan förut stora arbetsbalansen särskilda åtgärder måste vidtagas

för att bemästra det uppkommande läget. Nyssnämnda verksamhet ger enligt

styrelsens erfarenheter upphov till planerings- och förrättningsförfaranden

av hög svårighetsgrad. Med hänsyn härtill erfordras för ändamålet

eu betydande insats av lantmälararbetskraft. Förutsättningarna för att sådan

arbetskraft skall slå till buds i erforderlig omfattning ökar högst väsentligt,

därest lantmätarna i större utsträckning än f. n. kan avlastas for
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

beredelsearbetet vid lantmäteriförrättningar av mindre svårighetsgrad. Det

studium av distriktsenheternas arbetsformer, som företagits i samarbete

mellan 1956 års lantmäterikommitté, statens organisationsnämnd och styrelsen,

har givit vid handen att i viss utsträckning avlastning av nyssnämnd

art är möjlig genom att mätningsteknikerna och kontorspersonalen i större

omfattning än hitintills kan biträda. En förutsättning för att mätningsteknikerna

fullt effektivt skall kunna anlitas för sådan förrättningsförberedelse

har emellertid visat sig vara att deras kunskaper inom vissa härför

väsentliga avsnitt av lantmäteritekniken ytterligare vidgas. Styrelsen anser

anordnandet av fortbildning i förrättningsförberedelse för mätningstekniker

under nästkommande budgetår vara utomordentligt betydelsefull för styrelsens

strävanden att rationalisera lantmäteriverksamheten och att intensifiera

lantmäteriets medverkan i jordbrukets yttre rationalisering. Ehuru

antalet tjänstemän, som bör undergå sådan fortbildning är stort, begränsar

sig styrelsen till att för nästa budgetår föreslå anordnandet av en dylik

kurs med 30 elever. Kursen bör omfatta minst tre veckor, varunder omkring

110 timmar lektioner, övningar och studiebesök beräknas kunna inrymmas.

Såsom lärare vid kursen torde lantmätare böra anlitas. Enligt de normer,

som tillämpas vid mätningsteknikerutbildningen, torde för arvoden

till lärarna böra beräknas 3 100 kr. Till övningsassistenter torde åtgå 900

kr. För lokalkostnader och för utarbetande av typexempel och mallar jämte

övrig undervisningsmaterial beräknas 1 100 resp. 1 000 kr. Medelsbehovet

till kursen under förevarande punkt uppgår sålunda sammanlagt

till 6 100 kr.

3. Styrelsens strävanden att förenkla lantmäteriverksamheten och att i

ökad utsträckning delegera arbetsuppgifter leder till att relativt mer arbete

undan för undan överföres till kontorsbiträdespersonalen. Angelägenheten

av att specialutbildad sådan personal finnes i tillräckligt antal blir fördenskull

alltmer framträdande. Enligt styrelsens beräkningar kommer även

efter den fördubbling av utbildningskapaciteten i fråga om kontorsbiträden,

som sker genom att innevarande budgetår två utbildningskurser anordnas,

att kvarstå en brist på dylik personal. Med hänsyn härtill och då brist på specialutbildad

biträdespersonal medför synnerligen olägliga konsekvenser för

lantmäteriverksamheten, finner styrelsen det nödvändigt att även under

nästkommande budgetår anordnas två utbildningskurser av i huvudsak samma

utformning som de tidigare. Styrelsen beräknar att för ändamålet erfordras

oförändrad medelsanvisning eller 46 000 kr.

4. För fortbildningskurs i förrättningsförberedelse m. m. för kontorspersonal

i distriktsorganisationen har för innevarande budgetår anvisats 6 600

kr. Kursen är avsedd för 25 elever och skall omfatta en tid av tre veckor.

Fortbildningskursen är enligt styrelsen ett betydelsefullt led i styrelsens

strävanden att rationalisera lantmäteriverksamheten genom överförande av

arbetsuppgifter från lantmätare och mätningstekniker till kontorsbiträdespersonal.

Utvecklingen av lantmäteriets arbetsbalans och av arbetsuppgifter
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj. ts proposition nr 7''r år 1060

na gör det särskilt angeläget att rationaliseringssträvandena på detta område

effektivt kan fullföljas. Styrelsen hemställer därför, att medel även nästkommande

budgetår anvisas för anordnande av en sådan kurs. Med hänsyn

till den betydande personalcirkulation som förekommer mellan länslantmäterikontoren

och distriktsorganisationen bör kursen enligt styrelsen stå öppen

jämväl för kontorsbiträdespersonal å länskontoren.

För innevarande budgetår har beräknats 1 800 kr. för utarbetande av ett

mindre kompendium i beräkningsteknik, typexempel och mallar jämte övrig

undervisningsmaterial. Med hänsyn till att kompendiet kan användas

jämväl nästkommande budgetår finner styrelsen beloppet kunna minskas

med 800 kr. Å andra sidan erfordras för arvoden till övningsassistenter i

överensstämmelse med föreslagen höjning av ersättningen till dessa 300 kr.

utöver vad som torde ha beräknats för innevarande budgetår. Sammanlagt

kan alltså enligt styrelsen medelsanvisningen minskas med 500 kr. till

6 100 kr.

5. Enligt styrelsens erfarenheter utgör fortbildningskurser av nu ifrågavarande

karaktär ett snabbt och effektivt sätt att bland personalen sprida kännedom

om nya förfaranden och att få dessa tillämpade. Den anbefallda intensifieringen

av lantmäteriets medverkan i den yttre rationaliseringen gör

det enligt styrelsen mycket betydelsefullt att den personal, som sysselsättes

med eller kommer att sysselsättas med sådan verksamhet så snart som möjligt

göres förtrogen med härför utarbetad metodik. På grund av det sagda

finner sig styrelsen oaktat den anbefallda återhållsamheten i medelskraven

böra hemställa om medel för anordnande av ett relativt stort antal centrala

fortbildningskurser. Av samma skäl är det enligt styrelsen av stor vikt att

lantmäteripersonalens deltagande i sådana fortbildningskurser inom för

lantmäteriverksamheten centrala ämnesområden, som planlägges i samråd

med styrelsen, på allt sätt underlättas.

Styrelsen övergår härefter till att redogöra för de centrala fortbildningskurser

som styrelsen anser bör anordnas under nästkommande budgetår.

Med hänsyn bl. a. till angelägenheten att lantmätare och mätningstekniker

snabbt göres förtrogna med ändrad metodik vid fastighetsregleringar i skogsmark

hemställer styrelsen om medel för anordnande av fyra fortbildningskurser

i fastighetsrationalisering i skogsmark med 30 deltagare i varje. Av

kurserna är två avsedda för lantmätare och två för mätningstekniker. Enligt

styrelsen är det vidare angeläget att en central fortbildningskurs (jordbruksrationaliseringskurs)

för lantmätare, som tjänstgör eller som förväntas komma

att tjänstgöra inom specialorganisationer för yttre rationalisering av

jordbruks- och skogsbruksfastigheter eller som eljest har arbetsuppgifter av

berörd art, kan anordnas under början av nästkommande budgetår. För

mätningstekniker anordnas under innevarande budgetår en fortbildningskurs

rörande planläggning och organisation av större mätningsuppgifter.

Kursen syftar till att främja användandet av enkla och tidsbesparande mätningsmetoder.

Del är enligt styrelsen angeläget att fortbildningskursen anordnas

även nästkommande budgetår. Under budgetåren 1957/58 och 1958/

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Ma j:Is proposition nr / ''/ år 1960

59 anordnades två fortbildningskurser i arkivservice för tillhopa 60 tjänstemän

vid länslantmäterikontor. Styrelsen erinrar om att den under lantmäteristatens

avlöningsanslag äskat medel för utökning av kontorsbiträdespersonalen

för att kunna intensifiera arkivservice- och utredningsverksamheten

vid länslantmäterikontoren. Effektiv arkivservice förutsätter emellertid enligt

styrelsen att berörd biträdespersonal trimmas inom verksamhetsområdet.

Enligt styrelsens erfarenheter sker sådan vidareutbildning lämpligast

genom fortbildningskurs. Styrelsen beräknar medelsbehovet under denna

punkt till de sammanlagt sju fortbildningskurserna till 17 000 kr. Med hänsyn

härtill erfordras en uppräkning av anslagsposten med 8 300 kr.

Styrelsen erinrar om, att Kungl. Maj:t för innevarande budgetår medgivit

att befattningshavare, som av styrelsen hänvisas till central fortbildningskurs

anordnad av annan än styrelsen, må — under förutsättning att kursen

planlagts i samråd med styrelsen —- under tjänstledighet för deltagande i

dylik kurs äga åtnjuta oavkortad lön samt resekostnadsersättning och traktamente

enligt allmänna resereglementet. De befattningshavare, som med

stöd av bemyndigandet av styrelsen hänvisats till fortbildningskurs, har hitintills

själva fått vidkännas kostnaderna för förekommande kursavgifter.

Det har för befattningshavarna varit betungande att bestrida dessa avgifter

och många har därför ansett sig böra avstå från ett deltagande som med

hänsyn till vederbörandes arbetsuppgifter hade varit angeläget. Det har därjämte

visat sig medföra svårigheter för styrelsen att förmå kursanordnare

att igångsätta kurser inom för lantmäteriverksamheten viktiga ämnesområden,

eftersom anslutningen till desamma av lantmätare icke kan i förväg

garanteras. Styrelsen har erfarit, att vissa andra statliga myndigheter har

möjlighet att bekosta ifrågavarande kursavgifter. Enligt styrelsens mening

är det angeläget att samma möjlighet öppnas i vad det gäller lantmäteriväsendets

befattningshavare. Styrelsen hemställer, att styrelsen måtte få bestrida

eller bidraga till kursavgifter, som befattningshavare inom lantmäteriväsendet

nödgas erlägga för sådant deltagande i central fortbildningskurs,

vartill vederbörande hänvisats av styrelsen. Medelsbehovet för ändamålet

torde enligt styrelsen för nästkommande budgetår böra beräknas till 7 500 kr.

Styrelsen hemställer, att under denna punkt sammanlagt måtte anvisas

24 500 kr., vilket innebär en ökning med 15 800 kr.

6 a) och b). Av vid utgången av föregående budgetår föreliggande reservation

å anslaget är ett belopp av ca 10 500 kr. hänförligt till medel, vilka

anvisats för numera avslutade kurser. Styrelsen hemställer att beloppet får

tagas i anspråk under budgetåret 1960/61.

Bidrag till kostnader i samband med lantmäteri- och vägförrättningar

m. m. För ifrågavarande ändamål har under denna anslagsrubrik för innevarande

budgetår anvisats ett förslagsanslag av 345 000 kr. Såsom förut anförts

har anslaget i årets statsverksproposition (IX ht p. 129) uppförts med

ett beräknat belopp av 345 000 kr.

Y rkande. Lantmäteristyrelsen (skr. 24/8 1959), som med förevarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

anslag sammanfört anslaget Kostnader för provskiften i Kopparbergs län,

hemställer, att anslaget upptages med ett med 5 000 kr. förhöjt belopp. Anslagsberäkningen

framgår av följande uppställning.

Utgifter

1957/58

1. Bidrag till vissa förrättnings
kostnader

m. m.............. 127 910

2. Bidrag till kostnader för provskiften

i Kopparbergs län..... 3241

3. Bidrag till kostnader vid ensittarförrättningar,

bidrag till ersättningar

åt vissa förrättningsmän

enligt lagen om enskilda

vägar och bestridande av kostnader

för vissa avstyckningsoch

mantalssättningsförrätt
-

ningar...................... 98 263

4. Bidrag till städer och vissa andra

samhällen för upprättande av

fastighetsregister m. m........ 4 343

1958/59

207 361

122 064

30 555

Anslag Ökning

eller

1959/60 minskning

225 000 —

5 0001 + 5 000

110 000 —

10 000 —

+ 5 000

1 Särskilt anslag.

Motiv. 1. Medelsåtgången under delposten är bl. a. beroende av den omfattning

i vilken statsbidrag till kostnaderna för lantmäteriförrättningar

sökes. Med hänsyn till belastningen under budgetåret 1958/59 ävensom

till att den från den 1 juli 1959 företagna höjningen av lantmäteritaxan

torde komma att medföra ökade anspråk på medel för statsbidrag till förrättningskostnader,

anser styrelsen anslagsposten böra beräknas till oförändrat

belopp.

2. Bidrag till vissa kostnader i sammanhang med skiflesverksamheten i

Kopparbergs län utgår, förutom från den under 1 upptagna anslagsposten,

från det å riksstaten för innevarande budgetår uppförda förslagsanslaget

Kostnader för provskiften i Kopparbergs län, som disponeras av styrelsen

och länsstyrelsen i Kopparbergs län. Detta anslag är avsett för bestridande

av vissa kostnader som föranletts av lagen 1925: 102 rörande vissa laga

skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län. Syftet med denna lag var enligt dess 1 § att

för vinnande av erfarenhet angående vilka regler som för framtiden borde

vinna tillämpning med avseende å laga skifte till rubbning av storskifte,

som inom Kopparbergs län verkställts på bekostnad eller med understöd

av staten, vissa sådana laga skiften, sedermera kallade provskiften, skulle

verkställas efter Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall. Enligt 6 §

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

samma lag skall kostnaderna till förrättningsmännen, lösen av kartor

och handlingar samt kostnad för väganläggningar, som av skiftet föranletts,

ävensom för utflyttning, som prövats bereda förmånligare ägoanordn*nS>

gäldas av allmänna medel. Efter särskilda förordnanden av Kungl.

Maj.t \eikställdes ett antal provskiften. De vid dessa skiften vunna erfarenheterna

låg till grund bl. a. för lagen den 17 juni 1932 med särskilda

bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län (Dalalagen). Efter denna lags ikraftträdande har inte medgivanden

till ytterligare provskiften lämnats och torde ej heller ifrågakomma.

Utbetalningar från anslaget för sådana ändamål — gottgörelse till förrättningsmän

och ersättning till sakkunniga — vartill anslaget disponeras av

länsstyrelsen har inte förekommit på ett flertal år. Däremot har fram till

budgetåret 1958/59 förekommit utbetalningar från anslaget för de ändamål

— ersättning för utflyttnings- och väganläggningskostnad —- vartill

anslaget disponeras av styrelsen. Enligt vad styrelsen inhämtat från överlantmätaren

har ännu inte alla vid skiftena beslutade utflyttningar och

väganläggningar kommit till utförande. Det är dock osäkert om och när

dessa åtgärder kommer att verkställas. Utgifterna för ändamålet torde i

vart fall framdeles bli relativt små. Då några nya åtgärder för vilka kostnader

skall bestridas från anslaget inte kan ifrågakomma, finner sig styrelsen

böra föreslå att anslaget inte längre uppföres för sig å riksstaten. De

ytterligare utgifter, som kan komma att erfordras, kan enligt styrelsen

måhända i stället bestridas från förevarande anslag. Medelsåtgången synes

fortfarande böra beräknas till 5 000 kr.

3. Under denna punkt har sammanförts de ändamål, för vilka anslaget

disponeras av länsstyrelserna. Någon särredovisning av utgifterna för de

skilda ändamålen står inte till buds för budgetåret 1958/59. Antalet ensittarförrättningar

kan dock väntas successivt minska med ty åtföljande

mindre medelsförbrukning för ändamålet. Ersättningarna åt vissa förrättningsmän

enligt lagen om enskilda vägar torde ytterligare komma att

minska under nästa budgetår. Kostnaderna för vissa avstycknings- och

mantalssättningsförrättningar beror, förutom av beslutade indelningsändringar,

av förrättningarnas omfattning och tidpunkten för deras slutförande.

Medelsförbrukningen låter sig därför inte exakt beräknas. På grund

av det sagda och med hänsyn till anslagsbelastningen anser styrelsen anslagsposten

böra upptagas till oförändrat belopp.

4. Belastningen å anslagsposten låter sig inte i förväg beräknas. Enligt

styrelsens mening har dock medelsförbrukningen under budgetåret 1958/59

varit större än vad som normalt kan förväntas. Styrelsen föreslår därför

att anslagsposten beräknas till oförändrat belopp.

Tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark. Under denna anslagsrubrik

har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 2 000 kr.

Yrkande. Lantmäteristyrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget

upptages med oförändrat belopp.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

105

Motiv. I ett den 26 juli 1957 avgivet betänkande (SOU 1957: 30) med

förslag om fortsatt indragning till kronan av ströängar samt reglering i

övrigt av ströängsförhållandena inom Västerbottens och Norrbottens läns

lappmarker föreslås bl. a. att förevarande anslag ävensom det i det följande

behandlade anslaget Ströängars indragande till kronan inte längre skall

uppföras å riksstaten. Då slutlig ställning inte tagits till förslaget anser

sig styrelsen även detta år böra upptaga såväl förevarande anslag som anslaget

Ströängars indragande till kronan. Arbetet med tilläggsavvittringen

är i stort sett slutfört, men ett visst medelsbehov för utbetalning av odlingsersättningar

m. m. föreligger även under budgetåret 1960/61. Länsstyrelsen

i Västerbottens län har i skrivelse den 20 juli 1959 föreslagit att

anslaget för budgetåret 1960/61 upptages till 2 200 kr. Enligt styrelsens

mening bär dock anslaget upptagas med oförändrat belopp.

Ströängars indragande till kronan. För innevarande budgetår har under

denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 3 800 kr.

Yrkande. Lantmäteristijrelsen (skr. 24/8 1959) hemställer, att anslaget

upptages med oförändrat belopp.

Motiv. Under hänvisning till vad som anförts under nästföregående anslag

upptages även detta år förevarande anslag i styrelsens anslagsäskanden.

Arbetet med sådan indragning av ströängar, som kan verkställas enligt

gällande lagstiftning i ämnet, är i stort sett slutfört. Visst medelsbehov

föreligger dock i fråga om odlingsersättningar samt i fråga om kostnader

för ströängsnämnds verksamhet även under budgetåret 1960/61.

Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län har i skrivelser den 20

juli och den 25 juni 1959 beräknat medelsbehovet för ändamålet till resp.

1 200 kr. och 4 900 kr. Styrelsen anser att anslaget bör upptagas med

oförändrat belopp.

VIII. Rikets allmänna kartverks an slagsskrivelse för

budgetåret 1960/61 m. m.

Rikets allmänna kartverk: Avlöningar. För innevarande budgetår har under

denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 5 944 900 kr. I årets statsverksproposition

(IX ht p. 130) har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts

med ett beräknat belopp av 6 161 800 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 31/8 1959) hemställer, att

anslaget höjes med 233 300 kr. enligt följande uppställning.

1. Löneregleringar ökning

a) 2 tjänster som byrådirektör Ao 26 i st. f. 2 tjänster som förste

statskartografer Ao 24 .................................... + 5 919

b) 1 tjänst som byrådirektör Ae 26 i st. f. Ae 24 ................ + 2 959

c) 2 tjänster som förste kartassistent Ac 15 och 2 Ag 15 uppflyttas

till Ae 17............................................... -b 7 476

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 7i år W60

2. Omräkning

a) löneklassförändringar och reglerad befordringsgång........... + 56 491

b) höjning av rörligt tillägg.................................. + 92 824

c) kompensation för höjda folkpensionsavgifter................. + 67 620

+ 233 298

M o t i v. Kartverket erinrar inledningsvis om att verkets organisation

och arbetsuppgifter sedan en längre tid tillbaka är föremål för utredning i

flera olika sammanhang. I den rådande situationen saknas enligt kartverket

förutsättningar för ett slutligt ställningstagande till de många aktuella organisationsfrågorna.

Kartverket understryker emellertid, att trots att viktiga

delar av kartverkets uppgifter befinner sig under utredning vissa för den

löpande verksamheten viktiga frågor måste tagas upp och lösas.

1 a). Organisationen för de fotogrammetriska arbetena vid kartverket har

varit uppdelad i två enheter, fotogrammetriska byrån och beställningsavdelningen.

1953 års fotogrammetriutredning (SOU 1955:26) föreslog, att dessa

båda enheter skulle sammanföras. Förslaget ledde inte till någon omedelbar

åtgärd. Belastningen på båda de fotogrammetriska organisationsenheterna

har varit stor och ökat med varje år. Det har därför varit angeläget att

nå fram till bästa möjliga organisation för att maximalt kunna utnyttja förefintliga

resurser. Statens organisationsnämnd utarbetade i samråd med

kartverket ett förslag till ny organisation för verksamheten efter delvis andra

riktlinjer än de som tidigare varit aktuella. Genom beslut den 30 december

1958 bemyndigade Kungl. Maj :t kartverket att utan hinder av bestämmelserna

i gällande instruktion för kartverket tills vidare under den tid orgarnisationsnämnden

i samråd med lantmäterikommittén utförde organisalionsundersökningar

inom kartverkets fotogrammetriska verksamhet försöksvis

tillämpa en samordnad organisation.

Den nya enheten benämnes fotogrammetriska byrån och är uppdelad i tre

avdelningar, en för planläggning, en för flygfotografering samt en för bearbetningsverksamhet.

Planerings- och flygfotograferingsavdelningarna är

uppdelade i vardera tre detaljer och bearbetningsavdelningen i sju detaljer.

En av högskoletjänstemännen har placerats utanför avdelningsindelningen

för afl direkt biträda överdirektören och byråchefen med särskilda utredningar.

En av huvudprinciperna för den nya organisationen har varit att omfördela

arbetena så att den högskoleutbildade personalen skall kunna utnyttjas

så effektivt som möjligt. Planering och kundkontakt samt i vass mån försöksarbeten

har avskilts från de direkt producerande arbetsuppgifterna. Högskolepersonalen

har i första hand reserverats för de förstnämnda arbetsuppgifterna.

Den mera rutinmässiga arbetsledningen inom produktionen har ansetts

kunna överlåtas åt särskilt kvalificerade kartassistenter. Den nya organisationen

har nu varit i funktion så länge att det enligt kartverket kan bedömas

att den är överlägsen den tidigare organisationen och att den kommer

att bestå i sina huvuddrag. För att den skall fungera optimalt är det en
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kmujl. Maj:Is proposition nr 74 är HKiO

107

ligt kartverket angeläget att lönegradsplaceringen för vissa nyckeltjänster

anpassas till organisationen.

Chefen för planeringsavdelningen är byrådirektör i Ae 26. Denna tjänst

innehades tidigare av chefen för beställningsavdelningen. För de båda övriga

avdelningscheferna har kartverket däremot endast kunnat disponera

tjänster som förste statskartograf i lönegrad Ao 24. Dessa båda avdelningar

svarar för den direkt producerande verksamheten inom byrån. Flygfotograferingsavdelningen

omfattar under fotograferingsperioderna ca 23 tjänstemän.

Genom det stora kapital, som är bundet i verksamheten, blir avdelningens

betydelse avsevärt större än vad som direkt framgår av personantalet.

Avdelningen har att utföra all den flygfotografering, som erfordras för den

allmänna kartläggningen och för beställare av specialfotograferingar. Bearbetningsavdelningen

omfattar ca 55 befattningshavare, vartill kommer ytterligare

ca tio personer under vintern. Avdelningen utför kopieringar, rektifieringar,

förstorings- och förminskningsarbeten, sammansättningar och stereoarbeten

för de allmänna kartarbetena och för beställningsarbeten.

Enligt kartverkets mening är det nödvändigt att alla tjänsterna för avdelningscheferna

inom fotogrammetriska byrån placeras i lönegrad A 26. Denna

lönegrad är enligt kartverket ett minimum om det skall vara möjligt att

till dessa tjänster rekrytera och behålla personal med kvalifikationer att sköta

den centrala fotogrammetriska verksamheten inom landet.

1 b). Uppflyttningen avser den för chefen för allmänna avdelningen avsedda

byrådirektör stjänsten. Kartverket erinrar om att, då byrådirektörsIjänsten

1955 inrättades, uttalades att lönegradsplaceringen borde bli föremål

för omprövning i samband med ställningstagandet till fotogrammetriulredningens

förslag. Utredningen föreslog i sitt betänkande att tjänsten skulle

uppflyttas till dåvarande lönegrad Ce 33. Kartverket upptog detta förslag

i sina anslagsäskanden 1955 (IX ht 1956 s. 489 p. 9).

Utöver tidigare motivering uttalar kartverket, att i den nya instruktionen

för kartverket organisationen för allmänna avdelningen fastställts. Vidare

har Kungl. Maj:t utfärdat nya kassaföreskrifter för kartverket, med

stöd av vilka kartverket beslutat att utanordning av medel skall beslutas av

chefen för allmänna avdelningen och kamreraren gemensamt. Kartverket

anför, att förslaget under senare år alltmer har ökat i aktualitet. Den totala

koordineringen av kartverkets arbeten har genom den tekniska utvecklingen

blivit så komplicerad och viktig att den kräver större delen av

tiden för chefen för allmänna avdelningen. I och för sig har utvecklingen

nått därhän att en särskild administrativ byrå borde inrättas. I avvaktan

härpå framstår enligt kartverket en provisorisk reglering av byrådirektörstjänsten

som en utomordentligt angelägen åtgärd.

1 c). Den direkta ledningen av de producerande enheterna inom de

fotogrammetriska organisationerna har tidigare ålegat sektionscheferna,

vilka varit förste statskartografer i Ao 24. I den nya organisationen har de

förste kartassistenter, som fungerar som chefer för de- olika arbetsdetaljerna,

övertagit en stor del av sektionschefernas tidigare arbetsuppgifter.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

Bl. a. har den direkta arbetsledningen helt överförts till detaljcheferna. Del

är angeläget att dessa erhåller en löneställning, som motsvarar det ansvar

de övertagit. I första hand är det nödvändigt att frågan om lönegradsplaceringen

för detaljcheferna inom den stora bearbetningsavdelningen löses. För

cheferna för de sju arbetsdetaljerna har kartverket kunnat disponera tre

tjänster som förste kartassistent i lönegrad Ao 17 och fyra i lönegrad 15.

Av de tre tjänsterna i Ao 17 har två uppflyttats från lönegrad 15 till 17

fr. o. in. den 1 juli 1959. Enligt beskrivning i bilaga A till propositionen

1959: 152 avsåg de uppflyttade tjänsterna förste kartassistenterna, d. v. s.

niträdande arbetsledare, inom dåvarande fotogrammetriska byråns sammansättningsdetalj

och laboratorium. I den nya organisationen har detalj - cheferna fått betydligt större ansvar och mera krävande arbetsuppgifter än

de tidigare biträdande arbetsledarna i det att de under avdelningschefen är

direkt ansvariga för arbetet inom sin detalj. En placering av dessa tjänstemän

i lönegrad 17 är enligt kartverket ett minimum.

2 a)—c), ökningarna är av automatisk karaktär.

Yttrande. Statens lönenämnd, som haft att avgiva utlåtande rörande

förslagen under 1 a) och c), anför, att såvitt nämnden kan finna har genom

sammanslagningen av fotogrammetriska byrån och fotogrammetriska beställningsavdelningen

fördelningen av arbetsuppgifterna på skilda befattningshavare

väsentligt förändrats. Huruvida detta medfört en så kvalificerad

ändring av de med ifrågavarande tjänster förenade arbetsuppgifterna

att en höjning av tjänsterna på grund därav är motiverad kan ej bedömas

på grundval av föreliggande uppgifter. Ej heller framgår i vad mån de arbetsuppgifter,

som numera åvilar övriga befattningshavare, motiverar redan

fastställda lönegradsplaceringar. Nämnden fäster uppmärksamheten

på att löneställningen för tjänsten som chef för fotogrammetriska beställningsavdelningen

bestämts med hänsynstagande till att avdelningen vid sidan

av byråindelningen varit direkt underställd verkets chef.

Rikets allmänna kartverk: Omkostnader. För ifrågavarande ändamål har

för innevarande budgetår under denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag

av 698 800 kr. Såsom tidigare anförts har anslaget i årets statsverksproposition

(IX ht p. 131) uppförts med ett beräknat belopp av 713 200 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 31/8 1959) hemställer, att

anslaget uppräknas med 13 000 kr. på sätt framgår av följande uppställning.

Utgifter

Anslag

ökning

1957/58

1958/59

1959/60

1. Sjukvård................

.. 13 681

18 443

12 000

+ 3 000

2. Bränsle, lyse och vatten ...

.. 40 342

51 526

40 000

4- 10 000

+ 13 000

Motiv. 1. Det synes kartverket realistiskt att räkna med att posten bör

höjas till 15 000 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960 1 0

2. Den kraftiga ökningen under det sista budgetåret har orsakats av

höjda taxor för elektrisk ström samt ökade kostnader för uppvärmning

av kartverkets lokaler. Med hänsyn till belastningen synes anslagsposten

böra höjas till 50 000 kr.

Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. m. Under denna anslagsrubrik

har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av 1 780 000

kr. Å anslaget förelåg vid utgången av budgetåret 1958/59 en reservation av

106 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 132) har, såsom tidigare

nämnts, anslaget uppförts med ett beräknat belopp av 1 830 000 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 31/8 1959) hemställer, att

anslaget höjes med 66 000 kr. på sätt framgår av följande beräkning.

Utgifter

Anslag

ökning

1957/58

1958/59

1959 60

1.

Fältarbeten........... 922 906

1 072 147

839 500

+ 60 500

2.

Flygfotografering m. m. 449 903

598 361

777 500

+ 5 500

+ 66 000

Motiv. 1—2. Inledningsvis redogör kartverket för vissa omständigheter,

som särskilt bör beaktas i fråga om anslaget. Kartverket uttalar, att i samband

med arbetet inom den åt statens sakrevision uppdragna utredningen

rörande frågan om lämpligaste formen för handhavanae av det statliga karttrycket

har framkommit att kartverket självt borde kunna framställa kartoriginal

fullt färdiga för kopiering på tryckplåtar. Under det att olika plastark

nu sändes fram och tillbaka mellan kartverket och generalstabens litografiska

anstalt ca 40 gånger för varje nyframställning av ett topografiskt

kartblad skulle då de fyra original, som ingår i kartan, endast behöva överlämnas

en gång. För de arbeten som i första hand är aktuella erfordras att

nuvarande instrumentutruslning kompletteras med viss utrustning för

plastkopiering för ca 15 000 kr. Denna komplettering kan ske inom ramen

för nuvarande kostnader för reproduktionsarbeten. Under det första året

torde för arbetena kunna utnyttjas redan befintlig personal, varefter personalbehoven

bör prövas med ledning av de erfarenheter, som då vinnes.

Kartverket uttalar vidare, att försök beträffande förminskning av lantmäterikartor

med fotografiska metoder i stället för pantografering till arbetsskada

vid kartverket visar, att omkring 60 procent av pantograferingsarbetet

bör kunna ersättas med sådan förminskning. De fotografiska förminskningarna

kommer f. n. att draga något lägre kostnad än de pantograferade.

En övergång i angiven omfattning till fotografiska metoder kommer

att friställa ca fem kartassistenter för annat byråarbete. Med hänsyn

till önskvärdheten att forcera kartarbetena bör enligt kartverkets mening

en övergång ske till de fotografiska metoderna, övergången kommer vid

nuvarande prisläge att draga en materialkostnad av ca 60 000 kr. för år,

varjämte erfordras anskaffning av kamera och övrig laboratorieutrustning

för sammanlagt ca 20 000 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Knngl. Maj:ts proposition nr 71 år 1960

Kartverket bedriver vissa försöksarbcten för att i första band bedöma hur

frågan om åjourhållningen av ekonomiska kartan bör lösas samt vilka

typer av ekonomisk och topografisk karta, som kan bli aktuella inom inre

Norrland. Åjourföring av ekonomiska kartan har planerats att utföras för

första gången över Gotlands län i samband med den topografiska kartläggningen

som skall äga ruin av detta län år 1961. Härför bör den ekonomiska

kartans svartbild överföras på plast. Kostnaden har för hela Gotlands län

beräknats till 21 600 kr. Frågan om kartläggning av inre Norrland studeras

vid vissa försöksarbeten i kirunatrakten. Här beräknas ett topografiskt försöksblad

kunna utgivas under nästa budgetår. I samband härmed erfordras

vissa reproduktionsarbeten för en kostnad av 5 000 kr.

Fältrekognoscörerna har försöksvis försetts med kontaktkopior eller förstorade

bilder som hjälp vid rekognosceringen. Ur arbetsekonomisk synpunkt

bör detta material alltid stå till förfogande. Kartverket beräknar

kostnaden till storleksordningen 30 000 kr. per år.

Traktamentshöjningen från den 1 juli 1959 berör ca 600 000 kr. av anslaget.

En höjning med 60 000 kr. erfordras för att kompensera dessa ökade

kostnader. På grund av den allmänna lönehöjningen har viss höjning måst

företagas av lönerna till den handräckningspersonal, som sysselsättes främst

vid geodetiska fältarbeten. Kostnaden härför beräknas till ca 6 000 kr.

Kartverket framhåller, att av det föregående framgår att anledning finnes

för ökade anslagsbehov med 182 000 kr. Kartverket anser sig emellertid

på grund av vidtagna rationaliseringsåtgärder kunna kompensera större delen

av utgiftsstegringarna och hemställer därför om en höjning med enbart

66 000 kr. motsvarande de ökade kostnaderna för traktamenten och

löner åt handräckningspersonal. Därvid förutsätter kartverket, att de övriga

åtgärderna får vidtagas i den omfattning det är möjligt inom tidigare

medelsram.

Rikets allmänna kartverk: Utrustning m. in. För innevarande budgetår

har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 300 000

kr. Vid utgången av budgetåret 1958/59 förelåg å anslaget en reservation

av 3 937 kr. Såsom tidigare anförts har anslaget i årets statsverksproposition

(IX ht p. 133) uppförts med ett beräknat belopp av 300 000 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 31/8 1959) hemställer, att

anslaget uppföres med oförändrat belopp.

M o t i v. Kartverket erinrar om, att det i anslagsäskandena 1956 framlade

förslag om att utrustningsanslaget skulle uppräknas till 1 185 600 kr.

för att möjliggöra i första hand en förnyelse och komplettering av verkets

fotogrammetriska instrumentutrustning i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som föreslagits av 1953 års fotogrammetriutredning. Föredraganden

tillstyrkte, att den föreslagna instrumentanskaffningen genomfördes,

dock borde den fördelas på fyra år. Anslaget har med anledning härav upptagits

till 300 000 kr. för budgetåren 1957/58, 1958/59 och 1959/60. Kartverket

förutsätter, att motsvarande belopp anvisas även för kommande

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr / h år 1960

111

budgetår. Kartverket har på grundval av det åberopade principbeslutet i detalj

planerat nödvändig instrumentanskaffning t. o. m. budgetåret 1960/61.

Redan träffade avtal och dispositioner förutsätter att planen kan fullföljas

med oförändrat anslagsbelopp.

Rikets allmänna kartverk: Utbildningskurser för viss personal. Under denna

rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av

4 000 kr. Å anslaget förelåg vid utgången av budgetåret 1958/59 en reservation

av 3 341 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 134) har, såsom tidigare

nämnts, anslaget uppförts med ett beräknat belopp av 4 000 kr.

Yrkande. Rikets allmänna kartverk (skr. 31/8 1959) hemställer, att

anslaget upptages med oförändrat belopp.

Motiv. Kartverket anför, att reservationen å anslaget förorsakats av

dels att någon ritkurs för militär personal inte anordnats under 1958 och

1959, dels att kostnaderna för genomförda kurser blivit något lägre än beräknat.

Utbildningsverksamheten bör enligt kartverket fortgå under budgetåret

1960/61 i ungefär samma omfattning som tidigare. Någon ritkurs

för militär personal synes ej behöva påbörjas under 1961. Med hänsyn till

reservationen anser kartverket anslaget inte behöva höjas.

IX. Departementschefen

Inledning. Lantmäteriet erhöll sin nuvarande organisation genom beslut

vid 1947 och 1948 års riksdagar. Organisationens arbetsuppgifter, som

främst avser att genom ändringar i fastighetsindelningen skapa för skilda

ändamål lämpliga fastigheter och att genom ombildning förbättra bestående

fastigheter, hör nära samman med de av statsmakterna tillämpade

riktlinjerna för bland annat jordbruks- och bostadspolitiken samt samhällsplaneringen.

Lantmäteriets insatser är ofta av väsentlig betydelse för genomförandet

av dessa riktlinjer. Vid tiden för tillkomsten av lantmäteriets nuvarande

organisation hade de av statsmakterna år 1947 antagna riktlinjerna

för jordbrukets rationalisering och för samhällsplaneringen inte börjat

tillämpas. Ej heller hade de under åren 1946—1948 fattade, för bostadspolitiken

grundläggande besluten ännu helt förts ut i praktiken. Omfattningen

och den närmare inriktningen av en betydande del av lantmäteriets

arbetsuppgifter kunde därför ej klart överblickas vid organisationens tillkomst.

På grund av utvecklingen på nyss berörda områden och då anspråken

på insatser från lantmäteriets sida över huvud ökat under åren efter 1947

bär en betydande arbetsbalans uppkommit i organisationen. Härtill har bidragit

att under senare år bristen på utbildad personal varit kännbar. Den

föreliggajide arbetsbalansen, vars storlek framgår av att vid årsskiftet

1958/59 inneliggande arbete motsvarade ungefär femton månaders syssel
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

sättning för all tillgänglig personal, vållar avsevärda olägenheter ur såväl

enskild som allmän synpunkt. Inte minst är detta fallet beträffande den

angelägna yttre rationaliseringen av jordbruks- och skogsfastigheter, vari

lantmäteriet enligt 1959 års riksdagsbeslut (prop. 148; JoU 30; rskr. 284)

skall medverka i intensifierad omfattning.

Vad beträffar rikets allmänna kartverk var detta föremål för genomgripande

översyn vid 1946 års riksdag. Viss ändring av organisationen

för kartverkets fotogrammetriska verksamhet har därefter företagits från

den 1 juli 1949. Verkets huvudsakliga arbetsuppgifter är att upprätta, utgiva

och revidera de officiella kartorna samt att på beställning framställa

specialkartor och fotogrammetriskt bildmaterial. Utvecklingen under senare

tid på fotogrammetriens område och den till följd härav ökade efterfrågan

på fotogrammetriskt material har medfört vissa svårigheter för kartverket

att kunna tillgodose anmälda behov av sådant material. Vidare har den

grundläggande betydelsen av den ekonomiska kartan för skilda samhälleliga

och enskilda verksamhetsgrenar blivit alltmer framträdande. Den ekonomiska

kartläggningen försiggår nu i stort sett enligt ett av 1937 års riksdag

fattat principbeslut. Angelägenheten av att kartläggningsarbetet påskyndas

inom vissa delar av landet har betonats av 1959 års riksdag.

Anförda omständigheter gör, att jag i likhet med lantmäterikommittén

och övervägande delen av de i anledning av kommittébetänkandet hörda remissinstanserna

anser en viss ändring erforderlig beträffande främst lantmäteriets

men även rikets allmänna kartverks organisation. Vid ställningstagandet

till organisationsfrågorna måste beaktas att såväl innehållet som

omfattningen av de båda ämbetsverkens verksamhet beröres av vissa pågående

utredningar. Jag åsyftar härvid det av 1954 års fastighetsbildningskommitté

bedrivna arbetet med en ny fastighetsbildningslag, som bland annat

berör förfarandet i fastighetsbildningsärenden. Möjlighet att bestämt

fastslå när en ny sådan lagstiftning kan träda i kraft föreligger för närvarande

ej. Även 1958 års jordlagsutredning berör lantmäteriväsendet om

än i mera begränsad omfattning. En utredning, som däremot i större

utsträckning kommer att behandla spörsmål, som inverkar på lantmäteriets

framtida verksamhetsformer, är den av mig i 1960 års statsverksproposition

omnämnda vilken utredning avser en allmän översyn av den statliga

och statsunderstödda organisationen inom hela det område som rör jordbrukets

och skogsbrukets rationalisering samt därmed sammanhängande spörsmål.

Trots angivna utredningsarbeten har jag funnit det vara av sådan vikt

att lantmäieriväsendets och i viss mån även kartverkets verksamhet så snart

som möjligt effektiviseras att jag redan nu anser mig böra framlägga förslag

i ämnet. Vid förslagens utformande har jag eftersträvat, att organisationsändringarna

inte skall hindra ett genomförande av de resultat, vartill

nämnda utredningar kan leda.

Sambandet mellan lantmäteriorganisationen och kartverket. I lantmäterikommitténs

uppdrag har ingått att pröva lämpligheten av en sammanslag
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

ning av lantmäteriorganisationen och kartverket. Kommittén har på i det

föregående anförda skäl förordat att en sammanföring av de båda verken

inte skall ske. För egen del kan jag ej helt ansluta mig till de synpunkter

kommittén anfört i frågan, men föreslår att ett slutligt ställningstagande till

densamma får anstå till dess den nyss nämnda utredningen berörande rationaliseringsorganen

på jordbrukets och skogsbrukets områden slutförts.

Jag utgår emellertid från, att ett fortlöpande samarbete mellan verken sker

inom arbetsområden, där arbetsuppgifterna griper in i varandra.

Vid prövning av frågan om formerna för samverkan mellan lantmäteriet

och kartverket kan jag beträffande de geodetiska arbetsuppgifterna i huvudsak

biträda lantmäterikommitténs förslag i ämnet. Vid sistnämnda verk bör

sålunda inrättas ett arkiv för material från utförda geodetiska mätningar.

Jag förutsätter, att vederbörande mätningsförrättare skall finna det förenligt

med sina intressen att tillställa arkivet erforderliga uppgifter. Vid sådant

förhållande anser jag realiserandet av kommitténs tanke, att viss uppgiftsskyldighet

till berörda arkiv bör stadgas för alla som sysslar med mätningsarbeten

av större omfattning, kunna anstå i avvaktan på närmare erfarenheter.

Kartverket bör vidare åtaga sig geodetiska beställningsarbeten

inom ramen för tillgängliga resurser.

De fotogrammetriska metoderna har under senare år undergått en mycket

snabb utveckling och användningen av fotogrammetrien är numera av

stor betydelse inte endast för den av lantmäteriet och kartverket bedrivna

verksamheten utan även för andra verksamhetsgrenar inom såväl den statliga

som den enskilda sektorn. Fotogrammetriens betydelse kan antagas komma

att alltmer växa. Det är därför angeläget att efterfrågan på fotogrammetriskt

material kan tillgodoses i skälig utsträckning och att materialet

finnes lätt tillgängligt. Till frågan om åtgärder för att främja tillgången

på sådant material torde jag få återkomma vid behandlingen av kartverkets

organisation. Lantmäterikommittén och kartverket har med instämmande

från bland andra lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen

och skogsstyrelsen föreslagit, att vid länslantmäterikontor skall deponeras

bildmaterial m. m. och att dessa kontor skall fungera såsom beställningscentraler

vid rekvisition av fotogrammetriskt material. Dessa förslag ligger

i linje med ett av riksdagen godkänt uttalande i propositionen 1959: 148, vari

förordades en intimare samverkan mellan lantmäteriet, lantbruksorganisationen

och kartverket när det gäller att nyttiggöra den fotogrammetriska

teknikens möjligheter för strukturrationaliseringen.

Jag finner nyssnämnda organisatoriska förslag vara väl ägnade att underlätta

ett allmännare utnyttjande vid de statliga myndigheterna av fotogrammetriskt

material och att bättre tillgodose även annan efterfrågan på

dylikt material. Ifrågavarande centraler bör komma till stånd i den takt och

i den omfattning resurserna medgiver. Det bör ankomma på lantmäteristyrelsen

och kartverket att efter samråd med övriga berörda myndigheter och

efter hörande jämväl av andra avnämare av fotogrammetriska produkter

S liihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 74

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

närmare organisera verksamheten. Jag utgår från att lantmäteriet, lantbruksorganisationen

m. fl. statliga organ kommer att kunna direkt ta del

av det fotogrammetriska material som deponeras vid länslantmäterikontoren,

Frågan på vad sätt den fotogrammetriska bearbetningsverksamhet med

begagnande av större stereoinstrument, som för närvarande bedrives av

såväl kartverket som lantmäteriet, skall organiseras, har föranlett delade

meningar både inom lantmäterikommittén och bland remissinstanserna. Å

ena sidan har förordats att nuvarande ordning tills vidare bibehålies. Å

andra sidan har föreslagits att instrumenten i fråga skall samlas i en till

kartverket förlagd maskincentral. Vid övervägandet av detta spörsmål har

jag fäst avgörande betydelse vid att användningen av dessa instrument är

och torde komma att i än högre grad bli en viktig faktor vid fullgörandet av

lantmäteriets arbetsuppgifter i fråga om den yttre rationaliseringen av jordbruks-

och skogsfastigheter. Utnyttjandet i rationaliseringsverksamheten av

en metodik, som kräver tillgång till större stereoinstrument, torde nämligen

erfordra ett ingående samarbete och en växelverkan mellan den fotogrammetriska

bearbetningsenheten och personalen på fältet. Därtill kommer,

att åtskilliga tekniska spörsmål ännu återstår olösta i fråga om utnyttjandet

av större stereoinstrument i berörda sammanhang.

Enligt min mening torde förutsättningarna för att ernå bästa möjliga

resultat vid användningen av förenämnda instrument vara störst om en och

samma myndighet ansvarar för såväl arbetet å fältet som i stereoinstrumenten.

Jag har därför kommit till den uppfattningen, att någon ändring nu

inte bör ske i rådande ordning. Frågans framtida lösning torde få bero av

resultaten av översynen av organisationen inom området för jordbrukets och

skogsbrukets rationalisering. Jag vill dock understryka, att ett nära samarbete,

som avser utvecklingsarbete och annat utbyte av erfarenheter i fråga

om stereoinstrument samt utnyttjandet av dylika, bör ske mellan de statliga

organ som disponerar instrument av sådant slag. Bland annat bör instrumenttid,

som blivit ledig genom tillfälliga variationer i arbetsmängden

hos en myndighet, tillvaratagas av annan myndighet. Jag torde i sammanhanget

få erinra om att enligt ett av riksdagen godkänt uttalande i 1959

års statsverksproposition i fråga om medelsanvisning för anskaffande av ett

större stereoinstrument till lantmäteriväsendet detta instrument ej bör användas

enbart i lantmäteriets egen verksamhet utan, efter vederbörligt samråd,

även utnyttjas för lantbruksnämndernas och kartverkets räkning i den

utsträckning dessa myndigheter skäligen kan anses ha behov därav.

Lantmäteriets organisation. Jag torde härefter få övergå till att redogöra

för mina förslag rörande lantmäteriets organisation. Hittillsvarande erfarenheter

visar att tid efter annan behovet av lantmäteriets insatser växlar mellan

de skilda samhällsuppgifter, t. ex. bostadsförsörjningen och jordbrukets

yttre rationalisering, för vilka fastighetsindelningen är av stor betydelse.

Med hänsyn härtill är det av vikt att lantmäteriets verksamhet i viss mån

kan förskjutas såväl i fråga om inriktning som beträffande lokalisering. Den

opaginerad Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 74- år 1960

organisatoriska uppbyggnaden bör vara sådan att den smidigt medger dylika

förskjutningar. Vid utnyttjandet av organisationens rörlighet bör självfallet

beaktas berättigade lokala intressen. Dessa intressen och ej minst angelägenheten

allmänt sett av en intensifiering av den yttre rationaliseringen av

jordbruks- och skogsfastigheter förutsätter emellertid att lantmäteriorganisationens

kapacitet är tillräcklig i förhållande till efterfrågan på dess tjänster.

I annat fall kan besvärande dröjsmål för skilda samhälleliga uppgifter

uppstå och ekonomiska förluster för såväl enskilda som det allmänna uppkomma.

Av den nuvarande rättsliga konstruktionen i fråga om lantmäteriförrättningar

följer att organisationen liksom nu bör omfatta, utöver ett

centralt organ, länsorgan och fristående förrättningsorgan. Angivna synpunkter

och behov kan enligt min mening också väsentligen tillgodoses utan att

grunddragen i lantmäteriets nuvarande organisatoriska uppbyggnad ändras.

De i det följande framlagda förslagen avser fördenskull vissa organisatoriska

jämkningar inom ramen för de tre nuvarande leden i lantmäteriet,

nämligen lantmäteristyrelsen, länslantmäterikontoren och lantmäteriets distriktsorganisation.

De båda sistnämnda utgör lantmäteristaten.

Lantmäteristyrelsens huvuduppgifter bör liksom hittills vara

att omhänderha den centrala ledningen av lantmäteriväsendet samt att öva

tillsyn över fastighetsbildningsverksamheten m. m. En annan viktig uppgift

för styrelsen är att fortlöpande tillse att lantmäteriverksamhetens interna

organisation är fullt rationell liksom även tillämpad arbetsmetodik och dylikt.

Av de undersökningar, som statens organisationsnämnd verkställt i anslutning

till lantmäterikommitténs arbete, framgår att åtskilligt alltjämt torde

kunna vinnas genom förenklingsåtgärder av skilda slag. Lantmäteristyrelsen

har i sin anslagsskrivelse för nästa budgetår redogjort för vissa pågående

arbeten i rationaliseringssyfte. Det torde kunna förutsättas, att dessa arbeten

kommer att fullföljas i rask takt och att de resultat som därav framkommer

ävensom de uppslag i ifrågavarande hänseenden som framförts av lantmäterikommittén

och statens organisationsnämnd snarast möjligt realiseras.

Under lantmäteristyrelsens direkta ledning står lantmäteriets distriktsorganisations

centralkontor, som betjänar de lokala enheterna i avseende

på fotogrammetriska, beräkningstekniska och fastighetstekniska uppgifter

samt därtill biträder styrelsen i dess utvecklingsarbete inom sagda ämnen.

Lantmäterikommittén har föreslagit, att centralkontorets arbetsuppgifter

på det fastighetstekniska området skall inordnas i nuvarande landsbyrån,

och motiverat detta med samhörigheten mellan centralkontorets ifrågavarande

uppgifter och de sagda byrå åvilande uppgifterna. Detta förslag kan

jag tillstyrka. Centralkontorets övriga uppgifter bör däremot kvarligga hos

kontoret, vilket dock hädanefter bör ingå i styrelsen såsom en fristående

avdelning, benämnd inätningstekniska avdelningen. Dennas huvuduppgift

bör vara att biträda de lokala förrättningsorganisationerna och därvid särskilt

specialorganisationerna i fråga om sådana arbetsmoment, där avancerade

fotogrammetriska och heräkningstekniska metoder kommer till an
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

vändning. Vidare bör på avdelningen utöver kartteknisk och beräkningsteknisk

produktion bedrivas erforderligt utvecklingsarbete inom ifrågavarande

tekniska områden. Såsom chef för mätningstekniska avdelningen bör

fungera en avdelningsdirektör i Bo 1. Samtidigt med inrättandet av denna

befattning bör den byrådirektör stjänst i Ao 26, varmed föreståndarskapet

för centralkontoret nu är förenat, indragas.

I fråga om lantmäteristyrelsens organisation i övrigt finner jag liksom

lantmäterikommittén, att styrelsen alltjämt bör vara organiserad på fyra

byråer, nämligen en administrativ byrå, en landsbygdsbyrå, en stadsbyrå

och en utredningsbyrå. Sektionsindelningen under byråerna bör i huvudsak

bestå såsom hittills, dock med den ändringen att en särskild sektion inrättas

på landsbygdsbyrån för liandhavande av de från centralkontoret överförda

fastighetstelcniska uppgifterna.

I kommittébetänkandet ävensom i vissa däröver avgivna yttranden samt i

lantmäteristyrelsens senaste anslagsskrivelse har framförts förslag till ett

flertal personalförstärkningar vid styrelsen. Vissa av förslagen avser personal

för arbetsuppgifter som för närvarande ankommer på styrelsen och som

enligt min mening i vart fall ej på längre sikt i nämnvärd mån påverkas av

de organisationsändringar vid lantmäteristaten som kommer att behandlas

i ett senare avsnitt. Andra förstärkningsförslag åsyftar däremot ytterligare

arbetskraft för att fortsätta rationaliseringsarbetena inom organisationen.

I anledning härav vill jag erinra om att genom beslut av 1959 års riksdag

tills vidare inrättades en byrådirektörstjänst i Ag 24 på den administrativa

byrån för handhavande i första hand av frågor rörande rationalisering av

ianlmäteriadministrationen för att så effektivt som möjligt utnyttja tillgänglig

personal och utrustning samt rörande förenkling inom ramen för

gällande lagstiftning av det tekniska förrättningsförfarandet. Ett inrättande

av flera nya tjänster för angivna ändamål anser jag mig inte kunna förorda,

men vill i stället föreslå att visst belopp anvisas och vissa möjligheter

till tillfälliga personalomflyttningar medges för att styrelsens behov

av ökad arbetskapacitet i anslutning till omorganisationens genomförande

skall kunna tillgodoses. Till sistnämnda frågor avser jag att återkomma i det

följande.

Länslantmäterikontorens organisation och arbetsuppgifter har

tidigare till stor del präglats av den kontrollerande och fastställande funktion,

som i fastighetsbildningslagstiftningen tillagts överlantmätarna, samt

av deras befattning med fastighetsregistreringen. Under senare år har

emellertid överlantmätarnas samordnande och ledande funktioner inom

lantmäteriverksamheten i länen ävensom deras uppgifter som företrädare

för fastighetsbildningssynpunkterna inom länsförvaltningen alltmer trätt i

förgrunden. Vid sidan härav har en viss förskjutning av länslantmäterikontorens

uppgifter skett såtillvida att en större del därav numera avser biträde

åt förrättningsorganisationerna.

En fortsatt utveckling av länslantmäterikontorens och särskilt överlant
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1960

117

mätarnas arbetsuppgifter efter de nyss antydda linjerna är enligt min mening

att förvänta. Ej minst viktigt är att lantmäteriverksamheten mer än hittills

samordnas med de åtgärder som på angränsande områden vidtages av andra

länsorgan såsom länsstyrelse, lantbruksnämnd, hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelse,

länsarkitekt och länsbostadsnämnd. I sammanhanget vill jag

erinra om de uttalanden i fråga om dylik samordning som gjordes och de riktlinjer

i ämnet som fastställdes av 1959 års riksdag vid bestämmandet av

de nya grunderna för rationaliseringsverksamheten inom jordbrukets och

skogsbrukets områden.

Överlantmätarnas ledning av lantmäteriverksamheten i länen bör enligt

min uppfattning främst ta sikte på att främja att effektivast möjliga insatser

i fråga om denna verksamhets skilda grenar kommer till stånd inom ramen

för tillgängliga resurser. Det är angeläget, att överlantmätarna tar initiativ

till sådana planeringsåtgärder, som bör föregå större fastighetsregleringsprojekt,

bland annat i syfte att bedöma graden av nytta samt lämplig turordning

i fråga om skilda dylika projekt och att säkerställa möjligheterna att

på kortast möjliga tid genomföra desamma. I trakter med livlig fastighetsbildningsverksamhet

för bebyggelseändamål är insatser från överlantmätarnas

sida ej sällan påkallade för att förberedande och översiktligt lösa de problem

som regelbundet återkommer vid fastighetsbildning inom sådana trakter.

I anslutning härtill torde böra påminnas om den begränsning av överlantmätarnas

ledande funktioner som föranledes av att samtliga lantmätare

vid verkställande av förrättningsuppgifter varken kan eller får taga direktiv

av någon utöver vad som stadgas i lag och författning.

Länslantmäterikontorens förut nämnda serviceverksamhet till förmån för

förrättningsorganisationerna i länen avser främst de för dessa organisationers

verksamhet erforderliga rutinmässiga utredningarna i kontorens arkiv.

Det har befunnits ur flera synpunkter rationellt, att förrättningslantmätarna

och annan utanför residensstaden stationerad personal i distriktsorganisationen

så långt möjligt befrias från att företaga särskilda resor endast i syfte

att verkställa arkivutredningar. Härigenom kan arbetskapaciteten i motsvarande

mån nyttiggöras för förrättningsverksamhet in. in. inom distriktsorganisationen

samtidigt som vissa kostnadsbesparingar kan anses uppkomma.

Liksom 1956 års jordbruksutskott (JoU 1 p. 190; rskr. 9) samt lantmäterikommittén

anser jag därför angeläget, att en fortsatt utbyggnad av

arkivserx icen vid länskontoren sker. Med hänsyn härtill vill jag förorda, att

utöver de av riksdagen under de tre senaste budgetåren medgivna åtta befattningarna

såsom kansliskrivare i Ae 10 med uteslutande arkivserviceuppgifter

ytterligare åtta dylika tjänster inrättas den 1 juli 1960. Vad gäller

länskontorens kartkopieringsverksamliet ävensom den i det föregående förordade

servicen beträffande fotogrammetriskt material bör dessa uppgifter

handhas och utbyggas inom ramen för tillgängliga resurser.

Arbetsfördelningen mellan länslantmäterikontoren och distriktsorganisationen

bör beträffande ifrågakommande verksamhetsuppgifter anpassas efter

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 dr 1960

vad som ur arbetsorganisatorisk synpunkt och med hänsyn till befintliga

resurser är lämpligast. För den planläggningsverksamhet, som överlantmätarna

bör bedriva beträffande bland annat större fastighetsregleringar, kan

sålunda antingen i enlighet med 1959 års riksdagsbeslut rörande riktlinjerna

för jordbrukets yttre rationalisering utnyttjas specialorganisationer

som sorterar direkt under överlantmätarna eller personal vid länskontoren.

Det torde vidare inte sällan visa sig lämpligt att vissa utredningsuppgifter

och liknande uppdrag, som nu formellt ingår i distriktsorganisationens

åligganden, helt eller delvis utföres av länslantmäterikontoren. Det bör ankomma

på lantmäteristyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter i syfte

att ernå en fullt rationell arbetsfördelning.

I personalförteckningen för lantmäteristaten är för närvarande upptagna

särskilda underrubriker beträffande länskontoren respektive distriktsorganisationen.

De under den första rubriken upptagna tjänsterna som biträdande

överlantmätare och lantmätare i Ao 23 fördelas efter föreskrift av

Kungl. Maj:t tills vidare å vissa länskontor. I överensstämmelse med vad jag

i det föregående förordat angående arbetsfördelningen mellan länskontor och

distriktsorganisation samt önskvärdheten av att på bästa sätt utnyttja förefintliga

personalresurser inom hela lantmäteristaten bör sagda uppdelning

av personalförteckningen inte längre upprätthållas. Lantmäteristyrelsen bör

äga befogenhet att utom i fråga om överlantmätare och biträdande överlantmätare

bestämma personaluppsättningen å de skilda länskontoren.

Lantmäterikommitténs förslag att utöka antalet biträdande överlantmätare

kan jag, av principiella organisatoriska skäl, inte tillstyrka. Däremot vill

jag föreslå, att från och med den 1 januari 1961 nu befintliga tio tjänster

som biträdande överlantmätare, placerade i Ao 25 skall kvarbliva och

uppflyttas till Ao 26 samt att från ingången av nästa budgetår nuvarande

elva tjänster som lantmätare i Ao 23 vid länskontoren ersättes med

samma antal lantmätartjänster i Ao 24 i lantmäteristaten. Under erinran

om vad jag nyss anfört beträffande personaldispositionen i lantmäteristaten

anser jag mig inte böra ingå på lantmäterikommitténs övriga förslag i

fråga om personalen på länskontoren.

I detta sammanhang vill jag nämna, att statens organisationsnämnd med

skrivelse den 27 januari 1960, vartill fogats yttrande av lantmäteristyrelsen,

överlämnat redogörelse för av nämnden utförda organisationsundersökningar

vid länskontoren. Undersökningarna berör i huvudsak biträdespersonalens

arbete. Enligt redogörelsen kan, därest vissa administrativa förenklingar

samt författningsändringar genomföres, de av lantmäterikommittén

föreslagna förstärkningarna av biträdespersonalen på länskontoren

till stor del tillgodoses genom frigjord arbetskraft. Enligt vad jag erfarit

prövas för närvarande sagda rationaliseringsfrågor av lantmäteristyrelsen i

anslutning till av styrelsen bedrivna rationaliseringsundersökningar. Det kan

förutsättas att resultaten av dessa undersökningar successivt kommer att

förverkligas.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Såsom jag förut antytt föreligger inom lantmäteriets distiiklsorganisation

sedan en följd av år en besvärande arbetsbalans. Vid årsskiftet

1958/59 fanns sålunda över 30 000 förrättningar och nära 4 000 uppdrag,

vilka inte var avslutade. Till jämförelse må nämnas att under år 1958

avslutades cirka 25 600 förrättningar och cirka 17 000 uppdrag. Annorlunda

uttryckt uppgick arbetsbalansen till cirka femton månaders arbete för all

tillgänglig personal i distriktsorganisationen. I sammanhanget bör emellertid

uppmärksammas, att en viss arbetsbalans inom distriktsorganisationen är

önskvärd sett ur arbetsorganisatoriska synpunkter. Således måste en arbetsutjämning

mellan olika årstider eftersträvas med hänsyn till att fältarbetssäsongen

är begränsad i viss utsträckning. Vidare är det behövligt med en

viss ansamling av arbetsuppgifter för att en rationell planläggning av förrättningsresorna

skall kunna ske. Statens organisationsnämnd hävdar, att en

arbetsbalans på mellan nio och tolv arbetsmånader är den lämpligaste för

lantmäteriets del. Lantmäterikommittén däremot har ansett, att en sänkning

av den totala arbetsbalansen till nio månader för all personal är motiverad.

En arbetsbalans inom lantmäteriet av nuvarande storlek är enligt min mening

ej godtagbar. De kännbara konsekvenserna därav har jag erinrat om i

det föregående. Ifrågavarande olägenheter har för övrigt under senare år

påtalats i skilda sammanhang. Ej minst har detta skett i samband med remissbehandlingen

av lantmäterikommitténs betänkande. Uppmärksammas

må även, att ökade anspråk kommer att ställas på arbetsinsatser från

lantmäteriets sida, bland annat till följd av den eftersträvansvärda ökningen

av verksamheten med jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering.

I syfte att i första hand motverka en fortsatt stegring av arbetsbalansen

och i andra hand att fortskridande nedbringa denna balans bör i enlighet

med vad lantmäterikommittén uttalat vissa ändringar i fråga om organisationsindelning

samt arbetsfördelning mellan olika personalkategorier

vidtagas ävensom vissa begränsningar i arbetsuppgifterna.

Vad först angår möjligheterna till begränsning av lantmäteriets arbetsuppgifter

har såväl i kommittébetänkandet som i lantmäteristyrelsens anslagsskrivelse

för budgetåret 1960/61 redovisats vissa överväganden angående

dylika möjligheter avseende verksamhet i städer och vissa samhällen. Enligt

lantmäteriinstruktionen erfordras överlantmätarens medgivande för att lantmäteriet

skall kunna åtaga sig de i stad vanligen förekommande förrättningarna

och uppdragen. Däremot föreligger obligatorisk skyldighet för detsamma

att ombesörja motsvarande verksamhet i köpingar samt andra samhällen

och orter inom tillämpningsområdet för lagen om fastighetsbildning i

stad. För närvarande omhänderhar lantmäteriets distriktsorganisation fastighetsbildningen

inom ett mindre antal städer, större delen av köpingarna

samt i flertalet av de övriga samhällen och områden som nyss åsyftats.

Lantmäteriets arbetsinsats motsvarar på flertalet håll mindre än en lantmätare

och en mätningstekniker. Vid bedömande av förevarande spörs
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

mål måste beaktas att övervägande antalet berörda tätorter inte torde ge tillräckligt

stort verksamhetsunderlag för att en egen mätningsorganisation

skall kunna rationellt sysselsättas där. Jag anser mig därför i huvudsaklig

överensstämmelse med de av kommittén och lantmäteristyrelsen framförda

uppfattningarna böra förorda, att nuvarande regler i ämnet bibehålies oförändrade

i avvaktan på de ändrade förutsättningar, som kan uppkomma såsom

resultat av fastighetsbildningskommitténs överväganden. I de fall möjligheter

kan anses föreligga för en minskning av lantmäteriets engagemang

utan att vederbörande kommuners intressen drabbas därav, bör emellertid

lantmäteristyrelsen i samråd med berörda kommuner vidtaga de åtgärder

som kan befinnas motiverade.

I anslutning härtill torde böra beröras kommitténs uttalanden om att distriktsorganisationens

arbetsuppgifter bör innefatta dels en kategori uppgifter,

som det direkt skall åligga lantmäteriet att utföra, dels ett antal andra

typer av ärenden, för vilka organisationen må anlitas blott om av kommittén

antydda särskilda skäl föreligger och arbetsförhållandena så medger. Att

en dylik ärendeuppdelning fortsättningsvis sker kan jag biträda. Beträffande

frågan om vilka slag av ärenden, som skall tillhöra den ena och den

andra kategorien, har kommittén föreslagit bland annat att en del uppdrag

att upprätta planer enligt byggnadslagen skall överföras till de direkta

tjänsteåliggandena. Enligt min åsikt är det emellertid i vart fall under den

närmaste framtiden inte möjligt för lantmäteriet att mäkta med den ytterligare

arbetsbelastning som skulle följa av ett beslut om åliggande för organisationen

att fullgöra sagda uppdrag. I övrigt torde det få ankomma på

Kungl. Maj :t att bestämma uppdelningen mellan förenämnda två slag av

ärendetyper ävensom utfärda föreskrifter med närmare angivande av distriktsorganisationens

tjänsteåligganden. Bland dessa bör liksom för närvarande

ingå skyldighet för de olika förrättningsenheternas chefer att ta initiativ

i syfte att främja en ändamålsenlig fastighetsindelning såväl på

landsbygd som i tätorter.

I lantmäteriets förrättningsorganisation ingår för närvarande dels 148

lantmäteridistrikt, dels 28 förfogandelantmätarorganisationer varav större

delen nu är anlitade såsom specialorganisationer för fastighetsregleringar i

huvudsak av typen yttre rationalisering av jordbruks- och skogsfastigheter

dels ock ett antal organisationer för genomförande av större laga skiften.

Av dessa sistnämnda organisationsenheter är åtta verksamma inom Kopparbergs

län samt en inom vardera Kalmar och Norrbottens län. Distriktsindelningen

har — bortsett från smärre jämkningar bland annat vid kommunindelningsreformen

år 1952 — varit oförändrad alltsedan fastläggandet år

1948. Antalet övriga förrättningsenheter har däremot växlat från tid till annan

allt efter förändringar i de lokala arbetsuppgifternas omfattning och

karaktär. Förfogandelantmätarorganisationer för allmänna förrättningsuppgifter

har inte varit på längre sikt bundna till visst område utan utgjort

rörliga enheter, som under den gångna perioden disponerats i syfte att

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

motverka uppkommande ojämnheter i arbetsbelastningen inom den fasta

distriktsorganisationen. De under främst senaste året tillskapade specialorganisationerna

med förenämnda slag av rationaliseringsuppgifter — för närvarande

finnes 16 sådana organisationer — har däremot sin verksamhet på

ett mera beslående sätt förlagd till visst län eller visst mindre område.

Lantmäteridistrikten, vars kanslier är förlagda till 111 stationeringsorter,

avsågs vid inrättandet skola ge stadigvarande arbetsunderlag för sex befattningshavare,

varav två lantmätare, två mätningstekniker samt två kontorsbiträden.

Utvecklingen har emellertid lett till att i åtskilliga distrikt personaluppsättningen

utvisar stora skiljaktigheter i förhållande till den norm

som nyss nämnts. För närvarande finnes några distrikt, vars personalstyrka

endast omfattar en befattningshavare av var och en av de tre personalkategorierna.

Å andra sidan förekommer distrikt, där tre eller flera befattningshavare

av varje kategori tjänstgör. Förfogandelantmätarorganisationerna

omfattar i allmänhet endast en befattningshavare av varje personalgrupp.

Övervägande skäl talar för att landet alltjämt bör vara indelat i ett relativt

stort antal lantmäteridistrikt. Utan en dylik distriktsindelning skulle

svårigheter uppkomma att upprätthålla en erforderlig kontakt mellan förrättningspersonalen

samt enskilda, organisationer och kommuner i olika bygder

och län sdelar. Vidare skulle förrättningsper sonalens kännedom om de

lokala förhållanden, som är av betydelse för fastighetsbildningen, försvagas.

Slutligen skulle dryga resekostnader och andra utgifter samt tidsspillan

uppkomma, därest personalen skulle sammanföras till ett fåtal stationeringsorter

och därifrån behöva företaga långa och tidskrävande resor till

förrättningsställena.

I överensstämmelse med vad 1959 års riksdag uttalade vid besluten om

bland annat nya riktlinjer för jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering

bör jämte lantmäteridistrikten inom de skilda länen finnas specialorganisationer

främst med uppgift att handlägga förrättningsfrågor som berör

dylik rationalisering. Däremot bör, på skäl som jag avser att närmare återkomma

till i det följande, rörliga förfogandelantinätarenheter för tillfällig

förstärkning av distrikt ej längre finnas inom lantmäteriorganisationen.

Lantmäterikommittén har efter undersökningar som utförts av kommittén

och statens organisationsnämnd funnit, att större organisationsenheter

än de nuvarande bör eftersträvas, detta bland annat med hänsyn till den

förut påpekade angelägenheten av att effektivare kunna utnyttja de skilda

personalkategoriernas kvalifikationer, att ernå en rationellare arbetsfördelning

samt att möjliggöra en fortlöpande anpassning inom de skilda områdena

av personalstyrkan efter förändringar i fråga om arbetsuppgifterna.

Till sagda synpunkter har de flesta remissinstanserna i princip anslutit sig.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen alt en begränsning av

antalet förrättningsenheter är nödvändig för att möjligheter skall skapas för

att komma till rätta med det alltmer besvärande arbetsläget inom lantmäte
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

riet. Såsom jag kommer att vidare utveckla i det följande föreligger ej möjligheter

för närvarande att motverka arbetsbalansens stegring genom att

insätta ytterligare lantmäteriteknisk arbetskraft.

Vad gäller det lämpligaste antalet distrikt inom lantmäteriorganisationen

har lantmäterikommittén framlagt förslag om en minskning av distriktsantalet

till 110. Kommittén har därvid förklarat sig ha beaktat sådana begränsande

faktorer i strävandena att öka distriktens storlek som är att hänföra

till förlängda reseavstånd, allmänhetens krav på god service samt den

kommunala anknytningen. Under kommittébetänkandets remissbehandling

har framförts farhågor för att den föreslagna minskningen av antalet distrikt

skulle kännbart försvåra allmänhetens och kommunernas kontakter

med organisationen. Vidare har gjorts gällande, att minskningen skulle

verka hämmande på möjligheterna till en god service från lantmäteriets

sida. Förvisso är de anförda aspekterna värda all uppmärksamhet, men

mot ifrågavarande intressen måste ställas de ej oväsentliga vinster, sett

även ur allmänhetens och kommunernas synvinkel som kan uppnås om

lantmäteriorganisationen inte arbetar med ur organisationsteknisk synpunkt

alltför små enheter. Distriktens möjligheter att betjäna nyssnämnda uppdragsgivare

i fråga om bland annat bebyggelseärenden förbättras för övrigt

genom förekomsten av specialorganisationer för vissa fastighetsregleringsuppgifter,

som dessa organisationer övertager från distrikten. För att tillgodose

förenämnda vid remissbehandlingen betonade intressen bör lantmäteristyrelsen

tillse att den instruktionsvis givna möjligheten att utom

stationeringsorten anordna mottagning å vissa tider för allmänheten

utnyttjas i all den utsträckning som kan befinnas rimlig. Uppmärksammas

må att från vissa remissinstansers sida påpekats att de rent arbetsorganisatoriska

synpunkterna kan tala för ett färre antal lantmäteridistrikt

än 110. Bland annat har statens organisationsnämnd, vilken såsom

tidigare nämnts utfört vissa organisationsundersökningar beträffande lantmäteridistriktens

verksamhet, framfört åsikter i denna riktning. Kommittén

har för övrigt under ett stadium av utredningen arbetat med ett alternativ

med ett avsevärt mindre antal geografiska verksamhetsområden.

Vid sammanvägning av de skäl, som uttalats för respektive emot större eller

mindre begränsningar i antalet lantmäteridistrikt, har jag kommit till den

uppfattningen att sagda antal bör bestämmas till högst 110. Vid min prövning

av ärendet har jag dock funnit den rationaliseringseffekt, som kan uppnås

vid en koncentration av arbetskraften, så betydande att jag ej vill förorda

att antalet distrikt på längre sikt fastlägges vid nyssnämnda talet

110. Det bör i stället enligt min mening ankomma på lantmäteristyrelsen att

fortlöpande iakttaga de förutsättningar som uppkommer till ändamålsenliga

omföringar av lantmäteridistrikt och personalresurser i ytterligare någon

mån.

En ny indelning av landet i lantmäteridistrikt bör fastställas per den 1

januari 1961. Jag avser att i direkt anslutning till förevarande ärende före
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1960

slå Kungl. Maj :t att uppdraga åt lantmäteristyrelsen, att under beaktande av

förut anförda allmänna synpunkter liksom bland annat de åsikter i fråga

om den närmare utformningen av distriktsindelningen, som framkommit i

samband med remissbehandlingen, inkomma med förslag till sådan indelning.

I samband med att Kungl. Maj :t meddelar beslut i anledning av sagda

förslag bör Kungl. Maj :t även bestämma å vilka orter distriktskanslierna

skall vara stationerade. Därefter bör dock rätten att besluta om stationeringsorter

tillkomma lantmäteristyrelsen, som i ärendena bör höra länsstyrelsen

och berörda kommuner.

Med hänsyn till bland annat att svårigheter att lösa lokalfrågor kan uppkomma

vid omorganisationen torde dennas genomförande i vissa delar

komma att fordra viss tid. Lantmäteristyrelsen bör därför äga befogenhet att

föreskriva, att genomförandet av indelningsändringar i förekommande fall

skall kunna få anstå i avvaktan på att svårigheter av angivet slag undanröjts.

Där särskilda omständigheter föreligger bör styrelsen även kunna förordna,

att personalen inom ett distrikt som skall avvecklas helt eller delvis skall

kvarstanna å nuvarande stationeringsort, ehuru sorterande under den nybildade

distriktsenheten.

De vid sidan av lantmäteridistrikten fungerande specialorganisationerna

bör i enlighet med uttalanden av 1959 års riksdag sortera direkt under överlantmätarna.

Specialorganisationernas huvudsakliga uppgifter är att verkställa

sådana av enskilda och lantbruksnämnder aktualiserade lantmäteriförrättningar

med anknytning till den yttre rationaliseringen, som ej utan

nämnvärd väntetid kan utföras av lantmäteripersonal inom vederbörande

distrikt, ävensom att medverka i lantbruksnämndernas planläggning rörande

mera omfattande rationaliseringsåtgärder samt rörande disponeringen av

nämndernas rationaliseringsreserver. Jämlikt nyssnämnda riksdagsbeslut

åvilar det cheferna för dessa specialorganisationer att vara föredragande

inom vederbörande lantbruksnämnd i ärenden, som i större utsträckning

inrymmer lantmäteritekniska spörsmål eller som har särskild anknytning

till av lantmäterimyndighet organiserade större fastighetsregleringar.

I betraktande av det synnerligen betydande behovet av fastighetsregleringar

avseende omarrondering och storleksrationalisering på såväl skogsbrukets

som jordbrukets område får det anses vara angeläget, att dylika specialorganisationer

inrättas till det antal som tillgången på för uppgifterna

lämplig personal medger. Åtminstone en specialorganisation av detta slag

bör finnas i varje län utom i de län där omfattningen av ifrågavarande typ

av arbetsuppgifter är minst. I vissa län erfordras det uppenbarligen att

flera specialorganisationer arbetar samtidigt. Inom andra län torde berörda

göromål få handhavas uteslutande av distriktsenheterna.

I fråga om skiftesverksamheten i Kopparbergs län, för vilken jämlikt beslut

av 1950 års riksdag organiserats fem särskilda skiftesorganisationer,

har lantmäterikommittén föreslagit, att samma regler skall gälla som för

fastighetsregleringsverksamheten i landet i övrigt. Jag biträder detta förslag,

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

vilket innebär att ifrågavarande skiftesorganisationer skall ha karaktär av

specialorganisationer i förenämnda bemärkelse och kunna omdisponeras i

likhet med andra dylika organisationer.

I kommittébetänkandet har föreslagits, att specialorganisationer skall

kunna inrättas även för andra uppgifter än fastighetsregleringar huvudsakligen

i anslutning till yttre rationalisering. För min del vill jag förorda

stor återhållsamhet härvidlag, men kan biträda tanken på att specialorganisationer

skall kunna syssla så gott som enbart med fastighetsregleringsuppgifter

i anslutning till större vägbyggnadsföretag, exempelvis berörande

projektering och utbyggnad av motorvägar. Sistnämnda slag av

uppgifter berör ofta flera lantmäteridistrikt och ställer särskilda krav på

samordning av lantmäteriets arbete med andra myndigheters åtgärder. Undantagsvis

bör specialorganisationer härutöver kunna finnas för koncentrerade

insatser för lösande av uppgifter hänförliga till bebyggelseproblem i

bland annat storstädernas närhet.

Något fastläggande av ett givet antal specialorganisationer bör enligt min

mening inte ske. Jag har vid mina överväganden utgått från att antalet dock

ej under de närmaste åren kommer att överstiga 35. Inrättande och omdisposition

av specialorganisalioner torde få ankomma på lantmäteristyrelsen,

som samtidigt bör besluta om stationeringsorter, verksamhetsområden och

arbetsuppgifter för berörda organisationer.

Såsom förut nämnts bör några rörliga förfogandelantmätarenheter med

ärenden hänförliga till allmän lantmäteriverksamhet ej längre finnas för

avlastning av de ordinarie lantmäteridistrikten. Ett bibehållande av sådana

enheter skulle innebära en irrationell splittring av arbetskraftsresurserna.

Genom vidgningen i allmänhet av lantmäteridistrikten och en bestående eller

tillfällig förstärkning av distriktens personal skapas för övrigt större

möjligheter att möta tillfälligt uppkommande toppar i arbetsbelastningen.

Den vid sidan om förenämnda organisationsändringar viktigaste faktorn

för att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av lantmäteriets arbetskapacitet

är att genomföra en rationellare arbetsfördelning mellan befattningshavare

av olika slag inom organisationen. Kommittén har härutinnan bland

annat föreslagit delegering av en rad arbetsuppgifter från lantmätare till

mätningstekniker och kontorspersonal samt från mätningstekniker till kontorspersonal.

Fördelarna ur arbetsorganisatorisk synpunkt av dylik delegering

framstår såsom uppenbara och jag vill för min del understryka vikten

av att möjligheterna till ett överförande av arbetsuppgifter från den mera

kvalificerade personalen till annan personal utnyttjas. Lantmäteristyrelsen

bör härjämte beakta att effektiviteten vid de skilda arbetsenheterna självfallet

är i hög grad beroende av arbetsledningens kapacitet.

En annan åtgärd som bör vidtagas för att bättre utnyttja förefintliga personalresurser

är att i de fall två eller flera organisationsenheter i lantmäteristaten

länslantmäterikontor, lantmäteridistrikt eller specialorganisationer

— är stationerade på samma ort och därest ej särskilda skäl talar där
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

emot i det enskilda fallet gemensamma lokaler successivt anskaffas samt

att kontorens personal och tekniska materiel utnyttjas gemensamt. Därvid

bör beaktas de olika organisationsenheternas formellt självständiga ställning.

Lantmäteristyrelsen torde få föranstalta om sådana föreskrifter som

erfordras för att angivna kontorsmässiga samorganisation skall fungera ändamålsenligt.

I överensstämmelse med vad förut anförts angående angelägenheten av

att lantmäteriorganisationen inte fastlägges i alltför bundna former utan

i viss mån kan anpassas efter förändringar i fråga om arbetsuppgifternas

omfattning och karaktär, bör cheferna för lantmäteridistrikten i fortsättningen

förordnas av Kungl. Maj :t att vara distriktslantmätare i lantmäteristaten

med tjänstgöringsplacering tills vidare i visst distrikt. Däremot bör

cheferna för specialorganisationerna tjänstgöringsplaceras av lantmäteristyrelsen,

som såsom förut nämnts bör äga besluta om inrättande och omflyttning

av dylika organisationer. Även tjänstgöringsplacering av all annan

personal inom distriktsorganisationen bör liksom nu helt ankomma på lantmäteristyrelsen.

Jag anser mig sålunda inte böra biträda de förslag som

framförts angående inrättande av till viss ort bundna tjänster för ifrågavarande

personal.

Distriktslantmätartjänsterna torde placeras i Ao 26. I enlighet härmed

bör 110 distriktslantmätar tjänster i Ao 25 i anslutning till den nya distriktsindelningens

fastställande per den 1 januari 1961 utbytas mot tjänster i

förenämnda lönegrad. Såsom chefstjänster för de mest krävande specialorganisationerna

bör utnyttjas de nu till skiftesorganisationerna i Kopparbergs

län knutna fem distriktslantmätar tjänsterna i Ae 25, vilka, likaledes

den 1 januari 1961, bör utbytas mot samma antal lantmätartjänster

i Ae 26.

Efter de nu föreslagna lönegradsändringarna återstår 38 distriktslantmätartjänster

i Ao 25. Dessa tjänster bör föras på övergångsstat, varvid

dock samtidigt motsvarande antal lantmätartjänster i Ae 25 bör uppföras

på personalförteckningen. Sistberörda tjänster får dock inte besättas annat

än allt eftersom distriktslantmätartjänsterna på övergångsstat blir lediga

eller ej uppehälles. Lantmätartjänsterna i Ae 25 bör utnyttjas såsom chefstjänster

för specialorganisationer ävensom för tillgodoseende av behovet

av särskilt kvalificerade lantmätare närmast under distriktslantmätarna

å de mest arbetstyngda distrikten. — Såsom framgår av de nyss framlagda

förslagen bör någon reducering av det antal befattningar som nu benämnes

distriktslantmätartjänster inte ske.

Utöver de nyss förordade förändringarna beträffande lönegradsplaceringen

av vissa lantmätartjänster vill jag framlägga förslag om att per den 1

juli 1960 20 lantmätartjänster i reglerad befordringsgång utbytes mot tjänster

i Ae 23. Vidare bör 30 förste mätningsteknikertjänster i Ae 15 utbytas

mot enbart för specialorganisationerna avsedda förste mätningsteknikertjänster

i Ae 17 samt 30 mätningsteknikertjänster i Ae 13 och 20 dyiika

tjänster i Ae 11 utbytas mot förste mätningsteknikertjänster i Ae 15. Även

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1960

de lönegradsförändringar, som berör tjänster för mätningstekniker, bör

gälla från och med den 1 juli 1960.

Under en följd av år har en besvärande brist på såväl mätningstekniker

som lantmätare förelegat inom lantmäteristaten. Den 1 januari 1960 uppgick

bristen till omkring 20 lantmätare och cirka 35 mätningstekniker. Samtidigt

var ett ej ringa antal biträdestjänster vakanta, men detta förhållande

kompenserades delvis genom att tillfällig personal, dock ej särskilt utbildad

sådan, anställts vid kontoren. Det synes ej möjligt att under de närmaste

åren helt fylla vakanserna å lantmätartjänsterna. Denna brist motväges

emellertid till viss del av den effekt som så småningom framkommer

genom de förordade delegeringsåtgärderna.

Allvarligare är enligt min mening bristen på mätningstekniker. Ehuru en

avsevärd utbyggnad av utbildningskapaciteten för denna personalkategori

skett under de senaste två åren, torde ännu minst tre år förflyta innan

samtliga nu befintliga teknikertjänster är besatta. Att i detta läge föreslå

inrättande av ytterligare tekniker tjänster är således ändamålslöst.

Rekryteringsläget i fråga om särskilt utbildad biträdespersonal för kontorsarbete

inom lantmäteriet är ljusare än vad fallet är beträffande mätningstekniker-

och lantmätarkategorierna. Den innevarande budgetår vidtagna

dubbleringen av lantmäteristyrelsens utbildningskurser för kontorsbiträdespersonal

kommer nämligen, därest densamma såsom jag avser

att föreslå i det följande fortsättes, att betydligt förbättra tillgången på

sådan personal. Lantmäterikommittén har mot bakgrunden bland annat

av nuvarande arbetsläge inom lantmäteriorganisationen samt förslagen om

delegering av arbetsuppgifter förordat en betydande ökning av nu ifrågavarande

biträdespersonal. För min del bedömer jag det mest angeläget att

dispositioner vidtages för att i organisationen kunna behålla nuvarande kader

av extraanställd biträdespersonal. Vissa förslag härutinnan avser jag

att framlägga i det följande i samband med behandlingen av lantmäteristatens

avlöningsanslag. Härutöver bör dock vid sidan av de åtta nya arkivservicetjänsterna

fem extraordinarie biträdestjänster i den för vissa kartritningsbiträden

avsedda befordringsgången nyinrättas inom lantmäteristaten.

Vid nästa budgetårsskifte bör därjämte tio tjänster i denna befordringsgång

utbytas mot samma antal kontoristtjänster i Ae 9.

I samband med viss omorganisation av lantbruksorganisationen kan förväntas

att ett antal tekniker, nu tillhörande lantbruksingenjörsavdelningarna,

kan inplaceras i lantmäteriväsendet. Hinder härför bör ej möta på

grund av de för mätningsteknikertjänster i lantmäteriinstruktionen upptagna

kompetensbestämmelserna. Ej heller bör föreligga hinder för lantmäteristyrelsen

att i begränsad utsträckning besätta vakanta befattningar

som mätningstekniker med annan specialutbildad personal med i huvudsak

motsvarande kvalifikationer.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser,

innefattande jämväl vissa föreskrifter beträffande flytt
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 7960

127

ningsersättningar i enskilda fall, i anledning av den nu föreslagna omorganisationen

av lantmäteriväsendet.

Rikets allmänna kartverks arbetsuppgifter och organisation. Till att börja

med torde jag få beröra vissa spörsmål angående utarbetandet av ekonomisk

karta för Kopparbergs län. Jag vill erinra om ett av mig i propositionen

1959: 148 gjort, av riksdagen därefter biträtt uttalande om behovet av

att snabbare upprätta ekonomiska kartor i de delar av landet, bland annat

just i fråga om Kopparbergs län samt det inre av Norrland, där bristen

på lämpliga kartor är kännbar. Utarbetandet av dylika kartor är ett

medel att påskynda och förenkla genomförandet av en mångfald fastighetsregleringar,

främst i fråga om skogliga arronderingar. Från kartverkets sida

har nu föreslagits åtgärder i anledning av en på grundval av mitt förenäinnda

uttalande av verket utförd utredning. Ämbetsverket uttalar i sin skrivelse,

att det mest trängande behovet av ekonomisk kartläggning föreligger

i fråga om de ur rationaliseringssynpunkt viktigaste delarna av Kopparbergs

län. Till denna uppfattning har lantmäteristyrelsen, lantbrulcsstyrelsen

och skogsstyrelsen anslutit sig vid samråd i samband med kartverkets

utredningsarbete.

Det av kartverket framförda förslaget innebär, att den ekonomiska kartan

över Kopparbergs län skall upprättas under åren 1962—1972 vid sidan

av de arbeten, som återstår för att fullfölja den ekonomiska kartläggningen

i landet i den utsträckning varom principbeslut fattades vid 1937 års riksdag.

Enligt detta beslut skall fullständig ekonomisk karta endast utarbetas

för en mindre del av berörda län. Kartverkets ursprungliga planer har varit

att påbörja ifrågavarande arbete omkring år 1964. För genomförande

av kartverkets nu framlagda förslag skulle erfordras en betydande förstärkning

av verkets resurser. Min åsikt är dock att förutsättningar föreligger

för kartverket att i huvudsak inom ramen för nuvarande personaltillgång

och utan mera betydande olägenheter kunna genom en viss förskjutning

av tidsplanen för den återstående delen av de i 1937 års kartläggningsprogram

ingående arbetena redan under nästkommande budgetår påbörja upprättandet

av en ekonomisk karta över Kopparbergs län i hela den utsträckning

kartverket avsett i sin skrivelse. Jag förutsätter vidare, att den kapacitet

som kan frigöras genom av kartverket planerade rationaliseringar, underlättade

genom vissa medelsförstärkningar som jag avser att föreslå i det

följande insättes på berörda kartläggningsarbete. Rationaliseringsåtgärderna

beräknas av kartverket i första stadiet kunna leda till att fem kartassislenter

kan frigöras för ändamålet. Härjämte bör lantmäteriet medverka i

all skälig utsträckning vid det omfattande arbetet med fastighetsutredningar

in. in., som blir ett led i verksamheten. Kartans upprättande torde

likväl komma att bli tidskrävande. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t

att utfärda närmare föreskrifter angående planer för kartläggningen.

Vad beträffar kartverkets framställning om vissa provisoriska förstärkningsåtgärder

i syfte att påskynda upprättandet jämväl av den topografiska

kartan, anser jag att ställningstagande till berörda spörsmål bör få

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

anstå till dess kartverket inkommit med slutligt förslag i fråga om långtidsplanerna

för den officiella kartläggningen.

Kartverket intar en central roll när det gäller framställning och tillhandahållande

av fotogrammetriskt material. Det får antagas att betydelsen av

ämbetsverkets verksamhet härvidlag kommer att växa framgent. För att

tillfredsställa konsumenterna av det fotogrammetriska materialet bör detta

vara så aktuellt som möjligt. Därför bör, såsom 1953 års fotogrammetriutredning,

lantmäterikommittén och kartverket föreslagit, en kontinuerlig och

systematisk omdrevsfotografering komma till stånd i syfte att från lämplig

höjd tagna flygbilder, som ej är äldre än cirka tio år, s-kall finnas tillgängliga

beträffande hela landet. Kartverket har förklarat, att en sådan fotograferingsverksamhet

när som helst kan igångsättas med de resurser verket

redan har till sitt förfogande.

Såväl fotogrammetriutredningen som lantmäterikommittén har föreslagit,

att kartverkets fotogrammetriska byrå samt dess beställningsavdelning skall

sammanslås till en enhet med från verket i övrigt skild ekonomi. Verksamheten

inom denna enhet bör enligt utredningarnas mening bedrivas i affärsmässiga

former. Lantmäterikommittén förordar för sin del, att kartverkets

fotogrammetriska verksamhet skall finansieras genom ett särskilt å riksstaten

uppfört förslagsanslag. Under detta anslag skall enligt kommittén få disponeras

dels ett belopp motsvarande de från beställningsarbetena inflytande

inkomsterna efter vissa avdrag, dels vissa under kartverkets övriga anslag

nu upptagna belopp. Med anlitande av de medel, som finnes tillgängliga under

anslaget, bör enligt kommittéförslaget kartverket kunna fortlöpande

anpassa personalpolitik och investeringsbeslut till såväl den snabba utvecklingen

inom den fotogrammetriska och den fotografiska instrumenttekniken

som till den växlande efterfrågan på material. Nära nog samtliga remissinstanser

har tillstyrkt förslaget eller lämnat detsamma utan erinran.

Även enligt min mening föreligger starka skäl för att kartverkets fotogrammetriska

verksamhet skall bedrivas efter affärsmässiga grunder. Härför

talar främst verksamhetens till stor del servicebetonade karaktär samt

den snabba utvecklingen på det fotogrammetriska området och de krav på

en fortlöpande anpassning av verksamhetens inriktning och omfattning

som följer härav. Likaså tillstyrker jag förslagen om sammanslagning av

den fotogrammetriska byrån och den fotogrammetriska beställningsavdelningen

vid kartverket. Viss försöksverksamhet, som givit enbart goda erfarenheter,

har sedan något mer än ett år tillbaka pågått för att utröna effekten

av en dylik organisatorisk förändring. En definitiv sammanföring

av berörda enheter bör av praktiska skäl ske först den 1 juli 1961. Vid

denna tidpunkt kan också de förenämnda affärsmässiga grunderna träda i

tillämpning. Därest riksdagen godtager här angivna principförslag, torde jag

få återkomma med närmare förslag i ämnet, bland annat rörande den anslagstekniska

konstruktionen ifråga om den affärsmässiga driften, vid anmälan

av 1961 års statsverksproposition.

De tidigare omnämnda geodetiska beställningsarbetena bör av kartverket

alltjämt utföras till självkostnadspris och de därvid inflytande ersättningarna

upptagas under kartverkets rubrik å riksstatens inkomstsida.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Vad angår det av fotogrammetriutredningen och lantmäterikommittén berörda

spörsmålet om kartverkskommissionens framtida ställning finner jag,

att ingen ändring för närvarande bör ske härutinnan i avvaktan på resultatet

av den i det föregående omnämnda, förestående utredningen angående

organisationen inom området för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering.

Anslagsfrågor. Innan jag ingår på närmare behandling av anslagsfrågorna

vin jag anmäla, att de av mig i detta anförande framlagda förslagen till lönegradsändringar

— efter överläggningar mellan företrädare för jordbruksoch

civildepartementen samt vederbörande personalorganisationer — godtagits

av organisationerna.

Vid beräkning av medelsbehovet under lantmäteristyrelsens

avlöningsanslag bör först hänsyn tagas till det i det föregående

framlagda förslaget att distriktsorganisationens centralkontor skall inordnas

i styrelsen. Av detta förslag följer, att från lantmäteristaten överföres

tre lantmätartjänster i Ao 24, vilka tjänster därvid bör ombildas till byrådirektörst

jänster i samma lönegrad, samt två ingenjör st jänster i Ae 19. Vidare

bör från lantmäteristaten avföras två förste mätningsteknikertjänster

i Ae 15 och en mätningsteknikertjänst i Ae 13 samtidigt som å styrelsen

inrättas ytterligare en tjänst som ingenjör i Ae 19 samt två förste mätningsteknik

ert jänster i Ae 15. En kontoristtjänst i Ao 9 och en dylik tjänst i Ae 9

samt sex tjänster för kontorsbitTädespersonal i den för vissa kartritningsbiträden

avsedda reglerade befordringsgången bör ävenså överföras till styrelsen.

Slutligen bör i samband med denna omorganisation å styrelsens mätningstekniska

avdelning inrättas två befattningar som kontorist i Ae 9

för handhavande av stereotekniska uppgifter varvid i anslutning därtill från

lantmäteristaten avföres två tjänster i den nyssnämnda befordringsgången

för kartritningsbiträden.

För upprätthållande av den verksamhet inom styrelsen, som för närvarande

handhas av centralkontoret, erfordras härjämte att medel anvisas under

styrelsens avlöningsanslag för två lantmätare i Ae 21 och tre mätningstekniker

eller vågmästare i lönegrad A 13. Dessa befattningshavare bör nämligen

med bibehållande av i lantmäteristaten innehavda tjänster förordnas

att tills vidare tjänstgöra hos styrelsen. Ytterligare medel erfordras för anlitande

av skoglig expertis och viss annan extrapersonal. Till täckande av här

angivna lönekostnader ävensom av merkostnaderna till följd av det förut

förordade utbytet av en byrådirektörstjänst i Ao 26 mot avdelningsdirektörstjänst

i Bo 1 å den mätningstekniska avdelningen behövs ett medelstillskott

under förevarande avlöningsanslag å sammanlagt 523 900 kronor.

Det belopp varmed lantmäteristatens avlöningsanslag skall nedräknas är

med detta förslag 510 800 kronor.

För tillgodoseende av det tillfälligt ökade arbetskraftsbehovet i anledning

av de på styrelsen ankommande arbetena med genomförandet av förordade

organisationsförändringar och rationaliseringar av skilda slag inom lant
!<

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 74

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

mäteriväsendet vill jag föreslå, att de under förevarande anslag beräknade

medlen till tillfällig personal ökas med 32 000 kronor. Vidare bör lantmäteristyrelsen

bemyndigas att tills vidare anlita personal i lantmäteristaten

för nyssnämnda arbeten, varvid avlöningsförmåner samt resekostnadsersättning

och traktamente torde få bestridas med utnyttjande av lantmäteristatens

avlönings- och omkostnadsanslag. Bemyndigandet torde även

avse innevarande budgetår, enär styrelsen behöver snarast påbörja förberedelsearbetena

för omorganisationen. Riksdagens medgivande för Kungl.

Maj:t att lämna styrelsen sagda bemyndigande bör inhämtas.

De förslag, som från lantmäteristyrelsens och kommitténs sida framlagts

om extraordinarie- eller ordinariesättning av vissa tjänster hos styrelsen,

finner jag mig inte böra biträda. Däremot tillstyrker jag utbyte av en kontoristtjänst

i Ao 9 på nuvarande landsbyrån mot en kansliskrivartjänst i

Ao 10. Slutligen bör en förste mätningsteknikertjänst i Ae 15 på stadsbyrån

uppflyttas till Ae 17. Kostnadsökningen för de senast nämnda lönegradsändringarna

uppgår till sammanlagt 3 000 kronor.

De av styrelsen beräknade merkostnaderna för 1959 års lönereglering och

för reglerad befordringsgång anser jag med hänsyn till anslagsbelastningen

kunna rymmas inom nu utgående anslag. Ä andra sidan biträder jag styrelsens

förslag till vissa omföringar, vilket medför en minskning av medelsbehovet

med 10 800 kronor. För ökad kompensation för höjda folkpensionsavgifter

bör beräknas 15 800 kronor.

De av mig förordade utgiftsförändringarna under lantmäteristyrelsens

avlöningsanslag leder till att detsamma för nästa budgetår bör upptagas med

ett belopp av 1 936 800 kronor. Beloppet bör fördelas på olika anslagsposter

i enlighet med efterföljande hemställan.

Å lantmäteristyrelsens personalförteckning bör uppföras följande tjänster,

nämligen en avdelningsdirektörstjänst i Bo 1, tre byrådirektörstjänster i

Ao 24, en kansliskrivartjänst i Ao 10 och en kontoristtjänst i Ao 9. Samtidigt

bör från förteckningen avföras en byrådirektörst jänst i Ao 26 och en

kontoristtjänst i Ao 9.

Under lantmäteristyrelsens omkostnadsanslag bör,

med hänsyn till de ökade traktamentskostnaderna ävensom till behovet av

tjänsteresor i anslutning till arbetet med genomförandet av den nya organisationen,

anslagsposten till reseersättningar höjas med 5 000 kronor. Vidare

vill jag förorda, att för att giva utrymme för dels kostnader för vissa försöksarbeten

i anslutning till arbetet med lantmäteriverksamhetens rationalisering,

dels vissa automatiska kostnadsstegringar delposten till övriga

expenser höjes med 6 700 kronor. Delposten till bränsle, lyse och vatten

kan nedräknas med 3 000 kronor.

Inordnandet av distriktsorganisationens centralkontor i lantmäteristyrelsen

föranleder enligt mina beräkningar en medelsökning under detta anslag

å 79 700 kronor, som kan frånräknas vid medelsberäkningen under lantmäteristatens

omkostnadsanslag. Av sistnämnda belopp bör 1 700 kronor

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

hänföras till anslagsposten till sjukvård, 38 000 kronor till anslagsposten

till reseersättningar, 4 000 kronor till delposten till bränsle, lyse och vatten

samt 36 000 kronor till delposten till övriga expenser. Jag har därvid förutsatt,

att den under lantmäteristatens omkostnadsanslag upptagna anslagsposten

till kostnader i samband med lantmäteriförrättningar samt lantmäteristatens

utrustningsanslag alltjämt bör få disponeras för sådana till

centralkontorets arbetsuppgifter hänförliga utgifter, som nu belastar dessa

anslag.

Det totala anslagsbeloppet till omkostnader vid lantmäteristyrelsen budgetåret

1960/61 bör enligt förenämnda beräkningar uppgå till 240 700 kronor.

De av mig i tidigare avsnitt föreslagna personalförstärkningarna med

åtta kansliskrivartjänster i Ae 10 och fem biträdestjänster i reglerad befordringsgång

föranleder ett ökat medelsbehov under lantmäteristatens

avlöningsanslag å 143 900 kronor. Samtliga tillstyrkta lönegradsförändringar

berörande befattningshavare inom lantmäteristaten belastar

anslaget med ytterligare kostnader å 402 800 kronor. I anslutning härtill

vill jag nämna, att utökningen av arkivservicepersonalen kan medföra

en inbesparing i fråga om resekostnader med cirka 15 000 kronor samt en

kapacitetshöjning hos distriktsorganisationen motsvarande ökade taxeinkomster

av storleksordningen 80 000 kronor vid tillämpning av den lantmäteritaxa

jag kommer att förorda i det efterföljande.

Såsom jag förut anfört finns inom lantmäteristaten ett betydande antal

extraanställda i kontorstjänst, vilka anställts för att i möjligaste mån motverka

föreliggande brist på särskilt utbildad personal. Dessa extraanställda

utgör även rekryteringsunderlag till lantmäteristyrelsens utbildningskurser

för kontorsbiträdespersonal. Styrelsen har upplyst, att med hänsyn till att

en minskning av antalet vakanser är att vänta, svårigheter uppkommer att

med nuvarande ordning under nästa budgetår bibehålla en stor del av

nämnda personal vid sina anställningar. För att ge anslagsmässigt utrymme

för styrelsen att trots den förstärkning som följer av att vissa vakanser

utfylles i huvudsak behålla den nuvarande kadern av extrapersonal av ifrågavarande

slag bör i första hand 100 000 kronor anvisas för avlönande av

sådana av 1958 års riksdag inrättade vägmästartjänster, vartill hittills vakansmedel

tagits i anspråk. Därjämte vill jag förorda att, enär skiftesverksamheten

i Norrbottens län befinner sig i slutskedet, det belopp å sammanlagt

157 000 kronor, som i enlighet med skilda riksdagsbeslut för närvarande

disponeras för förstärkning av skiftesverksamheten i sagda län m. m.,

hädanefter skall helt få tagas i anspråk för avlönande av extraanställd biträdespersonal.

Däremot kan medel motsvarande fem lantmätartjänster i

reglerad befordringsgång avföras från anslaget.

Till ersättning åt mätningsteknikerpraktikanter har alltsedan budgetåret

1958/59 under lantmäteristatens avlöningsanslag beräknats 130 000 kronor,

varjämte lantmäteristyrelsen för innevarande budgetår bemyndigats att i

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kangl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

begränsad utsträckning anlita vakansmedel till dylika ersättningar. Någon

utökning nästa budgetår av sagda medelsanvisning kan jag inte förorda

men tillstyrker däremot att bemyndigandet får gälla även för budgetåret

1960/61. Lantmäteristyrelsens förslag om anvisande av särskilt belopp till

ersättning åt kontorsbiträdespraktikanter kan jag inte biträda.

För närvarande är medel till bestridande av kostnader för särskilda kartlagningsarbeten

vid länslantmäterikontoren till ett belopp av 112 500 kronor

anvisade under en speciell anslagsrubrik å riksstaten. Av sistnämnda belopp

hänför sig 109 000 kronor till avlöningskostnader och återstoden till expenser.

Av budgettekniska skäl vill jag förorda, att medelsanvisningen för ändamålet

hädanefter sker under lantmäteristatens avlönings- respektive omkostnadsanslag.

Emellertid bör i överensstämmelse med lantmäteristyrelsens

beräkningar beloppet till avlöningskostnaderna för befintlig personal för

nämnda uppgifter med hänsyn till 1959 års lönereglering, löneklassuppflyttningar,

ökad kompensation för höjda folkpensionsavgifter och reservationsmedelsförbrukningen

ökas med 11 600 kronor till 120 600 kronor. Detta belopp

bör fördelas med 100 500 kronor å anslagsposten till avlöningar till

icke-ordinarie personal, 18 000 kronor å anslagsposten till rörligt tillägg och

2 100 kronor å anslagsposten till kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

För övriga automatiska kostnadsförändringar berörande lantmäteristatens

avlöningsanslag erfordras en medelsförstärkning å 419 000 kronor. Vid beräkningen

av detta belopp har jag utgått från att 225 500 kronor av medelsbehovet

för ifrågavarande kostnadsändringar skall täckas inom nuvarande

anslagsram. För ökad kompensation för höjda folkpensionsavgifter bör

beräknas 286 500 kronor.

Under beaktande av de här förordade utgiftsförändringarna bör förevarande

anslag uppföras med ett sammanlagt belopp av 25 790 700 kronor.

Fördelningen av detta belopp å olika anslagsposter bör ske i enlighet med

den hemställan i ämnet som jag avser framföra i det följande.

Å lantmäteristatens personalförteckning, vars nuvarande underrubriker

bör slopas, torde med tillämpning från och med den 1 juli 1960 få uppföras

elva lantmätartjänster i Ao 24 och 20 lantmätartjänster i Ae 23, varvid samtidigt

bör avföras elva tjänster i Ao 23. Vidare torde från nyssnämnda tidpunkt

de tre lantmätartjänster i Ao 24 och den kontoristtjänst i Ao 9, som

överförts till lantmäteristyrelsen, få avföras från förteckningen.

Per den 1 januari 1961 bör den förändringen vidtagas beträffande personalförteckningen

att å densamma uppföres tio biträdande överlantmätartjänster

i Ao 26, 110 distriktslantmätartjänster i Ao 26, fem lantmätartjänster

i Ae 26 och 38 lantmätartjänster i Ae 25. Därvid bör vid samma tidpunkt

från personalförteckningen avföras tio biträdande överlantmätartjänster

i Ao 25, 148 distriktslantmätartjänster i Ao 25 och fem distriktslantmätartjänster

i Ae 25. överstatförande av tjänster bör ske i överensstämmelse

med vad tidigare anförts.

Vad gäller lantmäteristatens omkostnadsanslag anser

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

jag mig böra förorda, att i enlighet med lantmäteristyrelsens anslagsäskanden

posten till reseersättningar uppräknas med 200 000 kronor för bestridande

av ökade resekostnader och traktamenten. Jag vill vidare föreslå, att

posten till förnyelse och underhåll av utrustning ökas med 40 000 kronor i

syfte att äldre instrument i större utsträckning än nu är möjligt skall kunna

ersättas med moderna sådana samt att ställa medel till förfogande för täckande

av utrustningsbehov i samband med förflyttningar i anledning av

omorganisationen. Med hänsyn till det för omorganisationen ökade behovet

av expensmedel ävensom till vad lantmäteristyrelsen anfört angående angelägenheten

av en förbättrad telefonutrustning samt till vissa kostnadsfördyringar

tillstyrker jag, att delposten till övriga expenser höjes med 60 000

kronor. Denna post bör vidare i anledning av vad jag anfört under lantmäteristatens

avlöningsanslag angående sättet för den fortsatta medelsanvisningen

till kartlagningsverksamheten höjas med 3 500 kronor. Å andra sidan

bör delposten till bränsle, lyse och vatten samt anslagsposten kostnader

i samband med lantmäteriförrättningar till följd av belastningen kunna

nedräknas med 12 000 respektive 100 000 kronor. I enlighet med det sagda

bör omkostnadsanslaget för nästkommande budgetår uppföras med

5 297 800 kronor.

Lantmäteristatens utrustningsanslag är för innevarande

år uppfört med ett belopp av 375 000 kronor. Lantmäterikommittén har

funnit att för höjning av utrustningsstandarden erfordras sammanlagt omkring

två miljoner kronor, vilket belopp enligt kommitténs mening bör fördelas

på minst fem år. Även lantmäteristyrelsen bär i sin anslagsskrivelse

starkt understrukit behovet av en förbättrad utrustning. Med hänsyn till det

sagda föreslår jag, att anslaget för nästkommande budgetår höjes med 25 000

kronor till 400 000 kronor. Jag utgår från att lantmäteristyrelsen disponerar

anslaget nära nog i sin helhet till anskaffande av arbetsbesparande instrument

och apparatur.

Till utbildningskur ser för viss lantmäteripersonal

m. f 1. har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av

461 600 kronor. Huvuddelen av medelsanvisningen avser de av lantmäteristyrelsen

bedrivna utbildningskurserna för mätningstekniker och kontorsbiträdespersonal.

Förslag till omläggning av utbildningsanordningarna för

dessa personalkategorier har av lantmäteristyrelsen i anledning av ett av

Kungl. Maj :t den 22 mars 1957 givet uppdrag framlagts i ett den 20 oktober

1959 dagtecknat betänkande angående mätningsteknisk och kartteknisk utbildning

(SOU 1959: 36). Innebörden av betänkandet, vilket avser utbildningsanordningar

för hela arbetsmarknadens behov av personal av här

ifrågavarande slag, är i huvudsak, att mätningsteknikerutbildningen föreslås

inordnad i den tekniska yrkesundervisningen och förlagd till nya mätningstekniska

fackskolor i anslutning till högre tekniska läroverk. Utbildningen

avses omfatta två studieår med en mellanliggande sommartermin

för fältövningar. 1 fråga om utbildningens innehåll föreslås vissa ändring
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

ar, dels i syfte att bibringa eleverna vidgade kunskaper inom vissa ämnesområden,

dels med avsikt att utbildningen skall ansluta till det för den tekniska

yrkesundervisningen uppbyggda systemet. Styrelsens förslag beträffande

utbildningens kapacitet grundar sig på en i samverkan med arbetsmarknadsstyrelsen

utförd prognos, enligt vilken det långsiktiga behovet av

mätningstekniskt utbildad personal av berört slag uppgår till 55 å 60 befattningshavare

årligen.

Även i fråga om den kontorsbiträdespersonal varom här är fråga — i betänkandet

benämnd kartteknisk personal — föreslår lantmäteristyrelsen,

att den nuvarande verksutbildningen ersättes med för hela arbetsmarknadens

behov avsedda utbildningsanordningar som avses anknytas till kommunala

tekniska skolor eller kommunala yrkesskolor. Utbildningen anses

därvid böra utvidgas från nuvarande kurser om fyra och en halv månads

längd till tvåterminskurser. Förslagen rörande utbildningsanordningarnas

kapacitet grundar sig även beträffande den karttekniska personalen på en

prognos, som ger vid handen att arbetsmarknadens behov långsiktigt motsvarar

minst 100 dylika befattningshavare per år. I betänkandet har

lantmäteristyrelsen slutligen hemställt, att för anställande av mätningstekniker-

och kontorsbiträdespraktikanter för nästa budgetår anvisas 380 000

kronor.

Styrelsens betänkande har varit föremål för en omfattande remissbehandling

och de framförda förslagen har därvid i allmänhet tillstyrkts. Emellertid

erfordras vissa ytterligare överväganden innan slutlig ställning kan

tagas i ärendet. Avsikten är att återkomma till spörsmålet sedan dessa överväganden

avslutats.

Den i lantmäteristyrelsens regi fortsatta utbildningen av mätningstekniker

bör avse fullföljande nästa budgetår av de två pågående kurserna med

sammanlagt 55 elever samt påbörjande av en ny tvåårig kurs för 30 elever.

Även sistnämnda kurs bör förläggas till Stockholm. Såsom lantmäteristyrelsen

uttalat bör det för avlöningar av den heltidsanställda lärarpersonalen

vid ifrågavarande kurser beräknade beloppet på grund av automatiska utgiftsstegringar

höjas med 2 200 kronor. Av samma skäl bör en uppräkning

med 900 kronor av beloppet avsett för resekostnadsersättning och traktamente

till lärare och assistenter ske. Ävenså bör de till expenser avsedda

medlen med hänsyn till vissa kostnadsstegringar uppräknas med 700 kronor.

Av styrelsen i övrigt föreslagna utgiftsökningar anser jag mig inte kunna

biträda. Med hänsyn till det sagda och då någon anvisning till utrustning

ej erfordras kan medelsbehovet för förevarande utbildningskurser för mätningstekniker

anges i huvudsak sålunda: till ersättningar till lärare och assistenter

141 300 kronor, till resekostnadsersättning och traktamente till

dessa 15 000 kronor, till bidrag till elever 176 700 kronor samt till lokaler

och expenser 25 600 kronor. För ifrågavarande ändamål torde följaktligen

för budgetåret 1960/61 böra beräknas sammanlagt 358 600 kronor.

För anordnande nästa budgetår av utbildningskurser för kontorsbiträdespersonal

enligt samma grunder som nu bör till lantmäteristyrelsens förfo
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

135

gande ställas ett belopp av 46 400 kronor. Detta innebär en av vissa kostnadsfördyringar

betingad ökning med 400 kronor i jämförelse med medelsanvisningen

för innevarande budgetår .

De av lantmäteristyrelsen föreslagna fortbildningskurserna för mätningstekniker

och kontorsbiträdespersonal i förrättningsförberedelse m. m. ligger

helt i linje med vad jag i det föregående förordat angående angelägenheten

av att arbetsuppgifter delegeras från lantmätarna till nyss nämnda

personalkategorier. Jag har ingen annan erinran mot styrelsens förslag till

utformning av dessa fortbildningskurser än att enligt min mening 30 elever

bör kunna beredas plats i varje kurs. Medelsbehovet beräknar jag till

5 800 kronor per kurs eller sammanlagt It 600 kronor.

Till kostnader i samband med anordnandet av centrala fortbildningskurser

och av lantmäterikonferenser av informatorisk natur bör anvisas 15 000

kronor. I förhållande till innevarande budgetår innebär detta en med 6 300

kronor ökad medelsanvisning. Däremot kan jag inte biträda lantmäteristyrelsens

äskande om medel till bestridande av avgifter till vissa av andra

än styrelsen anordnade kurser.

Vid bifall till vad jag här förordat uppgår det sammanlagda medelsbehovet

under anslaget till 431 600 kronor. Då härav 10 500 kronor torde kunna

täckas genom ianspråktagande av reservation, behöver förevarande anslag

uppföras med 421 100 kronor, vilket i jämförelse med anvisningen för innevarande

budgetår innebär en minskning med 40 500 kronor.

Vad gäller anslaget Bidrag till kostnader i samband med

lantmäteri- och vägförrättningar m. m. vill jag under hänvisning

till vad lantmäteristyrelsen anfört i sin petitaskrivelse biträda styrelsens

förslag att återstående anslagsbehov för de ändamål, vartill medel

hittills anvisats under anslaget Kostnader för provskiften i Kopparbergs län,

fortsättningsvis bör bestridas från förevarande anslag. Någon uppräkning av

anslaget härför eller för de ändamål till vilka anslaget redan nu disponeras

är enligt min mening inte erforderlig. Med hänsyn härtill bör till bidrag

till vissa förrättningskostnader m. m. beräknas 220 000 kronor, till bidrag

till kostnader för provskiften i Kopparbergs län 5 000 kronor, till bidrag

till kostnader vid ensittarförrättningar, bidrag till ersättningar åt vissa förrättningsmän

enligt lagen om enskilda vägar och bestridande av kostnader

för vissa avstycknings- och mantalssättningsförrättningar 110 000 kronor

samt till bidrag till städer och vissa andra samhällen för upprättande av

fastighetsregister m. m. 10 000 kronor. Anslaget bör alltså för nästkommande

budgetår uppföras med oförändrat belopp eller 345 000 krpnor.

De ändamål, vartill medel sedan åtskilliga år disponerats ur de särskilda

anslagen Tilläggsawittring i Västerbottens läns lappmark och Ströängars

indragande till kronan, skall i enlighet med vad som förordats i propositionen

den 15 januari 1960 angående vissa norrlandsfrågor hädanefter tillgodoses

ur reservationsanslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering.

I fråga om rikets allmänna kartverks avlönings an
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

slag kan jag inte förorda andra anslagsförändringar än de som föranledes

av automatiska kostnadsstegringar. Såsom framgår av det föregående

anser jag mig sålunda inte kunna biträda de framförda förslagen till personalförstärkningar.

Ej heller kan jag tillstyrka de i kartverkets anslagsskrivelse

framförda förslagen om löneregleringar. Mot ämbetsverkets beräkningar

av kostnadsökningarna på grund av löneklassförändringar, reglerad befordringsgång,

höjning av det rörliga tillägget och ökad kompensation för

höjda folkpensionsavgifter har jag däremot ingen erinran. Anslaget bör till

följd härav uppräknas med sammanlagt 216 900 kronor. Det bör fördelas i

enlighet med efterföljande hemställan.

Under rikets allmänna kartverks omkostnadsanslag

bör delposterna till bränsle, lyse och vatten samt till övriga expenser med

hänsyn till utgiftsökningar av automatisk karaktär uppräknas med 8 000

respektive 7 000 kronor. Å andra sidan bör anslagsposten till ersättning för

tjänstedräkt på grund av belastningen kunna sänkas med 600 kronor. Övriga

förslag till anslagsförändringar kan jag inte tillstyrka. Vid bifall till vad

jag nu förordat erfordras sammanlagt en med 14 400 kronor till 713 200 kronor

ökad medelsanvisning.

I sin anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61 har kartverket beträffande

anslaget Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. m.

framlagt vissa förslag rörande reproduktionsarbeten, angående för ekonomiska

kartans framställning erforderliga förminskningar av lantmäterikartor

samt beträffande vissa försöksarbeten m. m. De föreslagna åtgärderna,

vilka enligt kartverket kostnadsmässigt kan inrymmas under befintligt

anslag, föranleder ingen erinran från min sida. För täckande av automatiska

utgiftsstegringar är det tillfyllest med en anslagshöjning med 50 000 kronor.

De medelsäskanden som framförts i kartverkets skrivelse rörande vissa provisoriska

förstärkningsåtgärder för påskyndande av vissa kartarbeten bör i

överensstämmelse med vad jag anfört i tidigare avsnitt ej föranleda någon

åtgärd.

Anslaget bör totalt upptagas med 1 830 000 kronor. Fördelningen å skilda

poster bör i huvudsak ske sålunda: till fältarbeten ett belopp av 1 000 000

kronor, till flygfotografering m. m. 670 000 kronor, till reproduktionsarbeten

150 000 kronor samt till ortnamnsgranskning 10 000 kronor.

Till täckande av kostnader för utrustning vid rikets allmänna

kartverk torde för budgetåret 1960/61 anvisas ett oförändrat anslag

å 300 000 kronor. Beloppet skall nära nog i sin helhet användas för anskaffning

av apparatur och instrument. Beslut om den närmare dispositionen av

anslagsmedlen torde få meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, av kartverket.

Vad slutligen angår anslaget Rikets allmänna kartverk: Utbildningskurser

för viss personal biträder jag kartverkets yrkande

om oförändrad medelsanvisning å 4 000 kronor för nästa budgetår.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år W60

Lantmäteritaxan. Lantmäterikommittén har, såsom förut nämnts, även

framlagt förslag till ändringar i lantmäteritaxan. Då grunderna för denna

taxa år 1950 underställdes riksdagen (prop. 104; JoU 30; rskr. 247) uttalade

dåvarande departementschefen, att med hänsyn till lantmäteriväsendets

allmännyttiga karaktär man ej borde räkna med att inkomsterna av förrättningarna

skulle ge full täckning för kostnaderna utan att en viss subvention

borde ske från det allmännas sida. Hänsyn borde härvid tagas till de

olika förrättningsobjektens förmåga att själva bära kostnaderna samt till

i vad mån förrättningarna kunde anses särskilt angelägna ur det allmännas

synpunkt. Departementschefen förordade i fråga om ersättningsbeloppens

storlek i princip att ersättningarna för flertalet s. k. legala förrättningar

skulle uppgå till omkring 40 procent av lantmäteriets självkostnader och att

de i fråga om övriga förrättningar och uppdrag i stort sett skulle motsvara

självkostnaderna. Vidare anlades vissa synpunkter på frågan om differentiering

av taxeavgifterna inom de olika ärendegrupperna. Sålunda borde avgifterna

hållas låga för sådana förrättningar, som var av särskild betydelse

för jordbrukets rationalisering. Även i övrigt borde man vid detaljutformningen

av taxan eftersträva en viss differentiering med hänsyn till exempelvis

värdet av förrättningsobj ektet, det ekonomiska värdet av förrättningens

genomförande samt förrättningens allmännytta över huvud taget. Departementschefens

uttalanden föranledde inte någon erinran från riksdagens sida.

Angivna principer har beaktats jämväl vid de justeringar av taxan, som

senare vidtagits. Dock innebar 1959 års riksdagsbeslut i fråga om ändring

av lantmäteritaxan att den ursprungligen avsedda genomsnittliga taxenivån

för legala förrättningar möjligen något överskridits.

Föreliggande kommittéförslag innebär bland annat, att de till tio procent

av lantmäteriets självkostnader beräknade kostnaderna för bedriven rådgivningsverksamhet

m. in. i motsats till nu fortsättningsvis bör fördelas på den

tid som skall ersättas av sakägarna. Detta förslag kan jag biträda. Vidare innebär

kommittéförslaget, att för förrättningar av betydelse för jordbrukets

och skogsbrukets yttre rationalisering skall tillämpas en genomsnittlig kostnadstäckning

uppgående till 40 procent av lantmäteriets självkostnader. Med

hänsyn till vikten ur samhällelig synpunkt av att stimulera sagda rationaliseringsverksamhet,

finner jag det angeläget att sakägarnas kostnader härför

hålles nere. Jag kan därför tillstyrka den blott mindre jämkning uppåt i

taxenivån för här berörda typ av förrättningar, som kommitténs förslag innebär.

I fråga om lantmäteriets verksamhet i samhällen och tätorter, det vill

säga i stort sett den verksamhet som bedrives inom enligt byggnadslagen

detaljplanerade områden och som huvudsakligen åsyftar att anpassa fastighetsindelningen

för byggnadsverksamhet därinom, har lantmäterikommittén

uttalat, alt enligt dess mening anledning saknas till subvention på förrättningsstadiet.

Till denna uppfattning kan jag ansluta mig. Avgifterna för

ifrågavarande verksamhet bör i enlighet härmed beräknas så att full kostnadstäckning

erhålles. De i lantmäteristyrelsens remissyttrande åsyftade

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

lagaskiftes-, ägoutbytes- och sammanföringsförrättningarna inom enligt

byggnadslagen detaljplanerade områden anser jag ej böra utgöra undantag

från nyss angivna princip. Såsom vid remissbehandlingen föreslagits bör till

den grupp åtgärder, där avgifterna skall täcka självkostnaderna, även hänföras

avstyckningsförrättningar avseende bebyggelse för fritidsändamål utanför

fastställd detaljplan.

Självkostnadstäckningen för sådan för närvarande subventionerad lantmäteriverksamhet,

som ej särskilt berörts i det föregående — med andra ord

huvudsakligen fastighetsbildning för helårsbebyggelse utanför enligt byggnadslagen

detaljplanerade områden samt andra förrättningar på landsbygden,

vilka ej sammanhänger med verksamheten för den yttre rationaliseringen

av jordbruks- och skogsfastigheter — föreslås av lantmäterikommittén

skola höjas med 10—20 procent. Taxenivån för berörda ärenden är nu

satt så att taxeinkomsterna täcker mellan 40 och 70 procent av lantmäteriets

kostnader för åtgärderna i fråga. Med hänsyn till den utveckling som

skett i fråga om fastighetsvärdena och till den allmänna standardhöjningen

anser jag, att en större genomsnittlig kostnadstäckning än för närvarande

är motiverad. Jag tillstyrker därför även detta förslag till taxejustering.

Den närmare fördelningen av skilda slag av förrättningar och uppdrag i

nyss angivna grupper för taxesättningen torde få ankomma på Kungl. Maj :t.

Därvid bör också bestämmas huru differentieringen inom de olika grupperna

i detalj skall utformas. Vid ställningstagandet till spörsmålen beträffande

lantmäteritaxans utformning måste avseende fästas vid den sänkande verkan

på självkostnaderna per utförd arbetsenhet, som blir följden av vad jag

i det föregående förordat angående tillämpning av förenklad arbetsmetodik

i lantmäteriverksamheten och rörande delegering av arbetsuppgifter till biträdespersonalen.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att 1959 års riksdag

biträtt vad jag i propositionen nr 148 till sagda riksdag anförde angående

vissa principer för nedsättning av ersättningsbelopp vid i rationaliseringsverksamheten

tillämpade kombinerade förrättningsförfaranden. Någon

ändring i sagda principer bör ej komma i fråga.

Enligt kungörelsen 1935:84 om statsbidrag till bestridande av förrättningskostnaderna

vid vissa lantmäteriförrättningar inom Kopparbergs län

skall vid laga skifte till ändring av storskifte inom de på bekostnad eller

med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län av allmänna

medel gäldas kostnaden till förrättningsmännen, lösen för karta och

handlingar jämte kostnaden för införskaffade handlingar, som erfordras för

skiftets behöriga verkställande. Ävenså skall statsbidrag utgå till ersättning

åt sakkunnigt biträde, som med lantmäteristyrelsens medgivande på grund

av stadgandet i 2 kap. 2 § lagen om delning av jord å landet anlitats vid förrättningen.

I huvudsak motsvarande bestämmelser om statsbidrag gäller

jämlikt kungörelsen 1943: 388 om statsbidrag till bestridande av kostnaderna

vid förrättning enligt lagen 1943: 302 med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning

och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs

län. I sitt betänkande har lantmäterikommittén förordat, att reg
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

lerna om avgiftsfrihet för berörda förrättningar skall utgå sur lantmäteritaxan

med hänsyn till att rationaliseringsverksamheten inom jord- och

skogsbruket även annorstädes innefattar åtgärder av principiellt samma natur

som de i Kopparbergs län åsyftade. Kommitténs nyssnämnda förslag föranleder

ingen erinran från min sida. Kostnaderna för förrättningarna i fråga

bör i fortsättningen bäras av berörda sakägare i samma omfattning som

jag i det föregående förordat beträffande annan lantmäteriverksamhet av betydelse

för yttre rationalisering av jordbruks- och skogsfastigheter. Sakägarna

bör sålunda inte endast svara för samma andel av lantmäteriets självkostnader

för förrättningarna, som eljest gäller för berörda åtgärder, utan

även för kostnaderna för sådana åtgärder vartill statsbidrag må åtnjutas

enligt förenämnda kungörelser. I enlighet härmed bör de med avseende på

lantmäteriverksamheten av ifrågavarande art i kungörelsen 1950: 381 angående

statsbidrag till kostnaderna för vissa lantmäteriförrättningar m. m.

stadgade reglerna om behovsprövade bidrag framgent gälla även i fråga om

Kopparbergs län. Beträffande redan påbörjade förrättningar bör nu gällande

regler alltjämt tillämpas. Kungl. Maj:t torde få vidtaga i anledning härav

erforderliga kungörelseändringar.

En ny lantmäteritaxa uppbyggd på de principer som här föreslagits torde,

därest riksdagen godtager sagda principer, få fastställas av Kungl. Maj :t.

I tillämpliga delar motsvarande taxeändringar torde samtidigt böra införas

i de på kommunal och enskild förrättningsverksamhet tillämpliga stadsmätnings-

och vägförrättningsmannataxorna. De i det föregående förordade

ändringarna i lantmäteritaxan kan enligt mina beräkningar antagas

medföra en inkomstökning för statsverket under nästkommande budgetår

med omkring 3 100 000 kronor. För därpå följande budgetår, då ändringarna

når full effekt, kan inkomsterna beräknas öka med ytterligare omkring

1 000 000 kronor.

X. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna de framlagda förslagen till vissa ändringar i

fråga om lantmäteriväsendets organisation;

2) godkänna de framlagda förslagen rörande vissa organisationsändringar

vid rikets allmänna kartverk;

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningarna

för lantmäteristyrelsen och lantmäteristaten,

vilka angivits i det föregående;

4) fastställa följande avlöningsstat för lantmäteristyrelsen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1960/61:

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Avlöningsstat

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis .............................. 704 300

2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj :t, förslagsvis 1 800

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal...... 924 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 272 800

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 33 000

Summa kronor 1 936 800

5) fastställa följande avlöningsstat för lantmäteristaten

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1960/61:

A vlöningsstat

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis ............................ 9 206 900

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis

................................ 12 247 900

3. Rörligt tillägg, förslagsvis................ 3 906 800

4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis.......................... 429 100

Summa kronor 25 790 700

6) å riksstaten för budgetåret 1960/61 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Lantmäteristyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag

av 1 936 800 kronor;

b) till Lantmäteristyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av 240 700 kronor;

c) till Lantmäteristaten: Avlöningar ett förslagsanslag av

25 790 700 kronor;

d) till Lantmäteristaten: Omkostnader ett förslagsanslag

av 5 297 800 kronor;

e) till Lantmäteristaten: Utrustning ett reservationsanslag

av 400 000 kronor;

f) till Utbildningskur ser för viss lantmäteripersonal m. fl.

ett reservationsanslag av 421 100 kronor;

g) till Bidrag till kostnader i samband med lantmäterioch

vägförrättningar m. m. ett förslagsanslag av 345 000

kronor;

7) fastställa följande avlöningsstat för rikets allmänna

kartverk, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1960/61:

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Avlöningsstat

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis .............................. 3 227 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis............ 2 700

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal .... 1 924 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 903 600

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 103 300

Summa kronor 6 161 800

8) å riksstaten för budgetåret 1960/61 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Rikets allmänna kartverk: Avlöningar ett förslagsanslag

av 6 161 800 kronor;

b) till Rikets allmänna kartverk: Omkostnader ett förslagsanslag

av 713 200 kronor;

c) till Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. m. ett

reservationsanslag av 1 830 000 kronor;

d) till Rikets allmänna kartverk: Utrustning m. m. ett

reservationsanslag av 300 000 kronor;

e) till Rikets allmänna kartverk: Utbildningskur ser för

viss personal ett reservationsanslag av 4 000 kronor; samt

9) godkänna de i det föregående föreslagna grunderna för

ny lantmäteritaxa.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulla B. Silén

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungi. Maj:ts proposition nr 74 år 1960

Innehållsförteckning

Propositionen ............................................................ 1

Propositionens huvudsakliga inneh&ll ...................................... 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 4 mars 1960 .............................. 3

L Inledning............................................................ 3

II. Lantmäteriväsendets och rikets allmänna kartverks nuvarande organisation,

m. .......................................................... 5

Lantmäteriväsendet ................................................ 5

Kartverket ........................................................ 10

III. Vissa av 1953 års fotogrammetriutredning framlagda förslag 11

Betänkandet ...................................................... 11

Yttranden ........................................... 12

IV. Lantmäterikommitténs betänkande angående lantmäteriväsendets och rikets

allmänna kartverks organisation .................................. 13

Vissa allmänna synpunkter rörande lantmäteriväsendet och kartverket.... 13

Sambandet mellan lantmäteriväsendet och kartverket .................. 15

Principiella synpunkter på lantmäteriväsendets organisation ............ 22

Organisationen för lantmäteristyrelsen m. m........................... 28

Länslantmäterikontoren ............................................ 30

Distriktsorganisationen ............................................ 32

Lantmäteritaxan .................................................... 41

Kostnads- och inkomstberäkningar .................................... 44

övergångsfrågor .................................. 45

Vissa spörsmål rörande kartverkets organisation m. m................... 46

V. Yttranden över lantmäterikommitténs betänkande, m. m............... 48

Sambandet mellan lantmäteriväsendet och kartverket.................... 48

Principiella synpunkter på lantmäteriväsendets organisation ............ 52

Organisationen för lantmäteristyrelsen m. m........................... 57

Länslantmäterikontoren .............................................. 59

Distriktsorganisationen ............................................ 61

Lantmäteritaxan .................................................... 68

Kostnads- och inkomstberäkningar .................................. 70

övergångsfrågor .................................................. 71

Vissa spörsmål rörande kartverkets organisation m. m................... 72

VI. Vissa frågor rörande långtidsplanerna för den officiella kartläggningen

m. m.............................................................. 74

Kartverkets skrivelse ................................................ 74

Yttrande ............................................................ 80

VII. Lantmäteristyrelsens anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61, m. m....... 81

Allmän motivering.................................................. 81

Lantmäteristyrelsen: Avlöningar ...................................... 84

Lantmäteristyrelsen: Omkostnader .................................. 87

Lantmäteristyrelsen: Kartlagningsarbeten .............................. 88

Lantmäteristaten: Avlöningar ...................................... 90

Lantmäteristaten: Omkostnader ........................................ 92

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1960 143

Lantmäteristaten: Utrustning ...................................... 94

Utbildningskurser för viss lantmäteripersonal m. fl..................... 97

Bidrag till kostnader i samband med lantmäteri- och vägförrättningar. .. 102

Tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark ........................ 104

Ströängars indragande till kronan .................................. 105

VIIL Rikets allmänna kartverks anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61, m. m. 105

Rikets allmänna kartverk: Avlöningar.................................. 105

Rikets allmänna kartverk: Omkostnader................................ 108

Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten m. m......................... 109

Rikets allmänna kartverk: Utrustning m. m........................... 110

Rikets allmänna kartverk: Utbildningskurser för viss personal.......... m

IX. Departementschefen.................................................. m

Inledning .......................................................... m

Sambandet mellan lantmäteriet och kartverket.......................... 112

Lantmäteriets organisation .......................................... 114

Rikets allmänna kartverks arbetsuppgifter och organisationer .......... 127

Anslagsfrågor .................................................... 129

Lantmäteritaxan .................................................. 137

X. Departementschefens hemställan ...................................... I39

691608 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:212 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till Internationella utvecklingsfonden a1 i texten
  2. JoU 1960:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss omorganisation av lantmäteriväsendet och rikets allmänna kartverk, m. m. jämte i ämnet väckta m a1 i texten