Sök i Ratio Lex

Angående riktlinjer för ordnande av utbildningen av lärare i vissa yrkesämnen samt anslag för budgetåret 1960/61 till denna utbildningsverksamhet

1960-02-26 · 86 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 86 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:90, Angående riktlinjer för ordnande av utbildningen av lärare i vissa yrkesämnen samt anslag för budgetåret 1960/61 till denna utbildningsverksamhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

1

Nr 90

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för

ordnande av utbildningen av lärare i vissa yrkesämnen

samt anslag för budgetåret 1960/61 till denna

utbildningsverksamhet; given Stockholms slott den

26 februari 1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anslutning till betänkandet »Utbildning av lärare i yrkesämnen för

industri och hantverk samt handel» (SOU 1959: 8) framlägges förslag till

riktlinjer för utbyggnad av yrkeslärarutbildningen i de delar denna behandlas

i betänkandet ävensom förslag till grunder för denna utbildnings utformning

och innehåll. Beträffande utbildningen av yrkeslärare föreslås från

och med nästa budgetår en förlängd teoretisk utbildning, en ökning av

antalet kurser samt förbättrade ersättningar till lärarkandidaterna under

utbildningstiden. Vidare föreslås, att fyra lektorstjänster i psykologi och

pedagogik inrättas för yrkeslärarutbildningens behov. För utbildningen av

lärare i yrkesämnen föreslås för nästa budgetår en ökning av medelstilldelningen

med 853 000 kronor till 4 016 000 kronor. Av denna ökning har

101 000 kronor beräknats i statsverkspropositionen under avlöningsanslaget

till överstyrelsen för yrkesutbildning.

1 — B ihan g till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 90

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kwngl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1960.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, fråga angående

riktlinjer för ordnande av utbildningen av lärare i vissa yrkesämnen samt

anslag för budgetåret 1960/61 till denna utbildningsverksamhet och anför

därvid följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har jag dels

under punkten 246, med hänvisning till vad jag i annat sammanhang komme

att anföra, anmält, att jag i det under nämnda punkt uppförda avlöningsanslaget

till överstyrelsen för yrkesutbildning beräknat medel till

avlönande av fyra lektorer i psykologi och pedagogik för yrkeslärarutbildningen,

dels ock under punkten 267 anmält, att jag avsåge att senare föreslå,

att proposition framlades för 1960 års riksdag i anslutning till vissa av

förslagen i betänkandet »Utbildning av lärare i yrkesämnen för industri

och hantverk samt handel» (SOU 1959: 8).

Med hänsyn härtill har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Utbildning av

lärare vid yrkesundervisningen för budgetåret 1960/61 beräkna ett förslagsanslag

av 3 915 000 kronor, avseende det förutsatta sammanlagda medelsbehovet

under de på åttonde huvudtiteln i årets riksstat uppförda anslagen

G 30, J 22 och J 23.

Jag anhåller nu att få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor och att därvid

jämväl få upptaga de övriga spörsmål, som aktualiserats genom förslagen i

förenämnda betänkande.

I. Inledning

A. Utredningar m. m.

Efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning hemställde skolöverstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 september 1955 om utredning

av frågan om rekrytering och utbildning av lärare i yrkesämnen, främst

med tanke på enhetsskolans klass 9 y.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj ds ''proposition nr 90 år 1960

I skrivelsen framhöll skolöverstyrelsen, att det för försöksverksamheten

med enhetsskola förelåg behov av en delvis ny kategori av lärare i yrkesämnen,

nämligen lärare med inriktning på den förberedande yrkesutbildningen

i 9 y. Enligt överstyrelsens mening fanns anledning att vid ett ställningstagande

till frågan rörande den för dessa lärare erforderliga fackliga

och pedagogiska utbildningen överväga vissa nya rekryteringsvägar. Med

hänsyn till att det redan visat sig svårt att få tillräckligt många lärare

med tillfredsställande utbildning, en svårighet som i hög grad komme att

skärpas med ökande utbyggnadstakt för enhetsskolan, vore det oundgängligen

nödvändigt att i tid planera en tillräcklig utbildning av lärare i yrkesämnen

för 9 y. Även för de egentliga yrkesskolornas och vissa andra skolformers

del förelåg ett ökande behov av lärare i yrkesämnen. Enligt

skolöverstyrelsens uppfattning kunde tillfredsställande arbets- och utvecklingsmöjligheter

för utbildningen av sådana lärare icke åstadkommas, förrän

den sedan länge vilande tanken på en eller flera statliga övningsskolor

för denna lärarutbildning förverkligats. Olika organisatoriska alternativ

borde övervägas, däribland en fristående central lärarutbildningsanstalt

eller flera skilda men samverkande centrala anstalter, knutna till olika berörda

verk. Även en eventuell anknytning till den allmänna lärarutbildningen

borde övervägas. Enligt skolöverstyrelsens mening var det vidare

för ett tillfredsställande genomförande av lärarutbildningen nödvändigt att

fast knyta lärare, föreläsare och handledare till densamma.

Den 21 oktober 1955 uppdrog Kungl. Maj:t åt de den 18 i samma månad

tillkallade sakkunniga för utredning av frågan om yrkesutbildningens centrala

ledning, vilka sedermera antog namnet 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens

centrala ledning och viss lärarutbildning1), att utreda den

av skolöverstyrelsen sålunda väckta frågan.

De sakkunniga har sedermera erhållit vissa ytterligare utredningsuppdrag,

som berört lärarutbildningen. Sålunda överlämnade Kungl. Maj:t

den 25 januari 1957 till de sakkunniga ett av skolöverstyrelsen ingivet förslag

angående pedagogisk utbildning av personer med teknisk gymnasieutbildning

och handelsgymnasieutbildning, jämte över detsamma avgivna

remissyttranden för att beaktas vid utredningsarbetet. Vidare förordnade

Kungl. Maj:t den 10 maj 1957, att utredningsuppdraget skulle inbegripa

en överarbetning av det förslag om en statlig övningsskola för den praktiska

yrkeslärarutbildningen, som den 20 juni 1947 framlagts av överstyrelsen

för yrkesutbildning i dess utredning angående utbildning av lärare

för industri och hantverk (SOU 1947: 55).

De sakkunniga har i februari 1959 avlämnat betänkandet Utbildning av

1 Ledamoten av FK Emil Näsström, ordförande, undervisningsrådet Börje Beskow, ledamoten av

FK Carl Eskilsson, yrkc.sskoldirektören Einar Forssell, ledamoten av AK Harald Johnsson, dåvarande

överdirektören för överstyrelsen för yrkesutbildning Byno Lundquist samt ledamoten av AK

Margit Vinge.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mcij:ts proposition nr 90 år 1960

lärare i yrkesämnen jör industri och hantverk samt handel (SOU 1959: 8)

för vilket närmare skall redogöras i det följande.

Över betänkandet har injordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen

— gemensamt med styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm —, överstyrelsen

för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

statskontoret, kommerskollegium, järnvägsstyrelsen, telestyrelsen, generalpoststyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens

organisationsnämnd, statens hantverksinstitut, överstyrelsen för de

tekniska högskolorna, direktionen för handelshögskolan i Stockholm, styrelsen

för handelshögskolan i Göteborg, 1957 års skolberedning, 1957 års brevskoleutredning,

lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Stockholms län, Göteborgs och

Bohus län, Malmöhus län, Östergötlands län, Västernorrlands län och Västerbottens

län. Härjämte har yttranden över betänkandet avgivits av

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO),

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation (SHSO), Handelns arbetsgivarorganisation

(IIAO), Sveriges köpmannaförbund, Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Svenska yrkesskolföreningen, Svenska facklärarförbundet, Yrkesutbildningens

lärarförening, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska teknologföreningen,

Sveriges skolledarförbund, Handelslärarnas riksförening och samarbetsdelegationen

för de fyra nordligaste länen.

Vissa av de statliga myndigheterna har avgivit sina utlåtanden sedan

de först inhämtat yttranden från underordnade myndigheter med flera. Sålunda

har skolöverstyrelsen inhämtat yttranden från skolstyrelserna i vissa

försökskommuner samt kursföreståndarna för av överstyrelsen läsåret

1958/59 i Stockholm och Göteborg anordnade lärarutbildningskurser för

läroverksingenjörer. Överstyrelsen för yrkesutbildning har infordrat utlåtanden

från samtliga länsskolnämnder, vilka anmodats i sin tur höra vardera

minst tre kommuner inom respektive län; härjämte har överstyrelsen

till sitt utlåtande fogat skrivelser från Umeå stads högskolekommitté och

kommittén för utredning rörande högre skolfrågor i Skellefteå stad. Arbetsmarknadsstyrelsen

har hört samtliga länsarbetsnämnder. Kommerskollegium

har jämte eget utlåtande överlämnat yttranden från samtliga

handelskammare utom handelskammaren i Göteborg samt från Svenska

slöjdföreningen och Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund. Överstyrelsen

för de tekniska högskolorna har bifogat yttranden av kollegienämnden

vid tekniska högskolan i Stockholm och kollegienämnden vid Chalmers

tekniska högskola. Överståthållarämbetet har inhämtat yttrande från

stadsfullmäktige i Stockholm. De ovannämnda länsstyrelserna har bifogat

yttranden från Stockholms läns landsting samt från stadsfullmäktige i Göteborg,

Malmö, Lund, Linköping, Sundsvall och Umeå.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition nr 90 år 1960

5

B. De sakkunnigas förslag i huvuddrag

I betänkandet behandlas, som av dess titelrubrik framgår, utbildningen

av lärare för industriens och hantverkets samt handelns områden. Utbildningen

av lärare i jordbruks- och skogsbruksämnen och lärare för hjälpklass-

eller särklassundervisning på yrkesutbildningens områden ävensom

fortbildningen och vidareutbildningen av lärare i yrkesämnen avser de sakkunniga

att upptaga till behandling i ett kommande betänkande.

De sakkunniga använder för alla slag av här ifrågakommande lärarkategorier

den sammanfattande beteckningen lärare i yrkesämnen. Dessa indelas

i två huvudkategorier, nämligen dels yrkeslärare, varmed avses lärare,

som undervisar i yrkesarbete med tillhörande yrkesteori, dels ämneslärare

i yrkesämnen varmed avses lärare med uppgift främst att undervisa

i yrkesteoretiska ämnen. Av ämneslärare i yrkesämnen räknar de sakkunniga

med två kategorier, dels lärare i tekniska ämnen, matematik, fysik

och kemi, dels handelslärare.

Nuvarande utbildning av lärare i yrkesämnen är enligt de sakkunnigas

mening behäftad med åtskilliga brister. De sakkunniga framlägger därför

förslag, som syftar till att främja rekrytenngen av sådana lärare, att förbättra

lärarutbildningens innehåll, att öka den årliga utbildningskapaciteten

samt att ge lärarutbildningen permanenta lokal- och personalresurser.

Rekryteringen och utbildningen av lärare i yrkesämnen ses av de sakkunniga

mot bakgrund av såväl den förestående övergången till obligatorisk

enhetsskola med förberedande yrkesutbildning som den pågående

snabba utbyggnaden av yrkesskolväsendet. De sakkunniga, som betonar

det starka intresset inom landstingen, kommunerna och näringslivet för en

utvidgad och förbättrad yrkesutbildning och det allt närmare samarbetet

mellan de olika intressenterna på detta område, framhåller, att det mot

nämnda bakgrund framstår som nödvändigt, att frågan om rekrytering

och utbildning av lärare i yrkesämnen löses med det snaraste.

Övergången till obligatorisk enhetsskola i hela riket och härav följande

behov av lärare i yrkesämnen ställer enligt de sakkunnigas uppfattning

särskilda krav på en anpassning av lärarutbildningen till den förberedande

yrkesutbildningens villkor. Som en i detta sammanhang framträdande

fråga framhålles planläggningen av den yrkespraktik, som av 9 y-elever

fullgöres inom näringslivet och samordningen av denna yrkespraktik med

den yrkesteoretiska utbildningen. De sakkunniga finner att för dessa uppgifter

behov föreligger av en ny kategori av lärare, vilken benämnes

branschlärare.

För att underlätta rekryteringen av lärare i yrkesämnen förordar de sakkunniga

vissa förändringar av kraven för intriide vid lärarutbildningskurserna.

De sakkunniga vill därmed öppna nya reguljära vägar för rekry
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

teringen av ifrågavarande lärarkategorier. I syfte att främja rekryteringen

förordas vidare vissa förbättringar av den till lärarkandidaterna utgående

ersättningen under utbildningstiden. I samma syfte föreslås ytterligare dels

vissa ändringar i fråga om möjligheterna att inrätta lärartjänster, dels inplacering

i det statliga lönesystemet av sådana lärartjänster, som hittills

icke varit statligt reglerade.

Beträffande utbildningens uppläggning föreslår de sakkunniga vissa förändringar,

innebärande förlängning av vissa kurser och omläggning av

studiegången. Vad gäller utbildningens innehåll framlägges förslag till nya

tim- och kursplaner samt anvisningar till dessa. I anslutning härtill anför

de sakkunniga vissa allmänna synpunkter på utbildningens bedrivande.

För tillgodoseende av det omfattande och mångskiftande behovet av timlärare

föreslås anordnandet av en rad kortare och längre kurser av olika

typer.

Till grund för de sakkunnigas förslag till utbyggnad och organisation

av lärarutbildningen ligger vissa beräkningar rörande det framtida behovet

av lärare i yrkesämnen. Detta behov har beräknats på grundval av elevantalets

sannolika utveckling samt dess fördelning på olika skolformer

och utbildningslinjer. I vad gäller handelsgymnasier och tekniska läroverk

har lärarbehovet framräknats utifrån antaganden om den framtida

utbyggnaden av dessa skolformer. Pa basis av de gjorda beräkningarna

föreslår de sakkunniga en årlig utbildning av totalt 486 nya lärare för

heltidstjänst. Motsvarande siffra för innevarande läsår ligger vid omkring

290 lärare. Enär lärarbehovet kan förväntas kulminera under 1960-talets

första hälft och avtaga under dess senare hälft föreslås utbildningsorganisationen

uppbyggd på ett sådant sätt att en anpassning efter förändringar

i lärarbehovet möjliggöres.

En avgörande svaghet i den nuvarande lärarutbildningen är enligt de

sakkunnigas mening den tillfälliga och provisoriska karaktären hos de

anordningar — det gäller såväl i fråga om lokaler som personal — som

vidtagits för denna utbildning. Sålunda bedrives utbildningen helt och

hållet med anlitande av föreläsare, handledare m. fl. för vilka medverkan

i utbildningen är en bisyssla, För utbildningen särskilt avsedda lokaler

saknas helt. Detta leder till stora svårigheter vid uppgörandet av arbetsanordningar

för kurserna; planmässigheten blir stundom mindre god och

arbetsbelastningen ojämn för kursdeltagarna. Arbetsdagen blir därjämte

ofta synnerligen splittrad. De sakkunniga påpekar vidare, att tillfälligheten

i lärarkrafternas engagemang leder till en ogynnsam omsättning av anlitade

föreläsare och handledare, varav i sin tur följer bristande förtrogenhet

hos dessa med den ifrågavarande utbildningens förhållanden och

problemställningar. Med hänsyn till dessa omständigheter och mot bakgrund

av den erforderliga utbyggnaden av lärarutbildningen finner de

sakkunniga nödvändigt, att denna utbildning förses med stadigvarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960

resurser i fråga om såväl lokaler som lärare. De sakkunniga föreslår sålunda

upprättandet av dels ett till Stor-Stockholm förlagt lärarinstitut

med intern övningsskola, dels fyra andra lärarutbildningsanstalter, förlagda

till skilda orter i landet och upprättade i anslutning till yrkesutbildningsväsendet

på dessa orter. Lärarinstitutet skall utöver sin lärarutbildande

funktion fylla väsentliga uppgifter på den yrkespedagogiska forskningens

område. Till lärarutbildningen föreslås knutna ett antal fast anställda

lektorer samt viss vid lärarinstitutet fast anställd personal. Härutöver

erforderlig lärarpersonal förutsättes bli engagerad på samma sätt

som för närvarande.

De årliga kostnaderna för den föreslagna utbildningen, inklusive undervisningen

av cirka 350 elever vid den föreslagna statliga övningsskolan,

beräknas av de sakkunniga till cirka 6,2 miljoner kronor, innebärande en

merkostnad i förhållande till de innevarande budgetår härför anslagna medlen

med närmare 3,5 miljoner kronor.

C. Remissmyndigheternas allmänna synpunkter

Remissmyndighetema ger i stort sett uttryck för en positiv syn på betänkandet

och hälsar med tillfredsställelse de förslag till utbyggnad och

fastare organisation av lärarutbildningen, som där framlägges. Man framhåller,

att den stora bristen på utbildade lärare i yrkesämnen gör en snabb

utbyggnad av lärarutbildningen nödvändig, och det är en allmänt omfattad

mening att de sakkunnigas förslag måste förverkligas snarast möjligt.

De sakkunnigas förslag går emellertid inte fria från kritik i enskildheter,

vilket framgår av den följande redovisningen av detaljförslagen.

Remissmyndigheternas intresse koncentrerar sig främst kring frågorna

rörande erforderliga kvalifikationer för blivande lärare, utbildningens innehåll

samt dess geografiska förläggning. Föremål för stort intresse men även

delade meningar är de sakkunnigas förslag om inrättande av ett fullständigt

lärarinstitut i Stor-Stockholm. Detsamma gäller förslaget om

en ny lärarkategori, branschlärare, som tillsammans med olika befattningshavare

skulle planlägga och följa den inom näringslivet bedrivna yrkesutbildningen

för 9 y-eleverna.

I ett stort antal yttranden upptages också frågan om fortbildningen av

lärare till behandling. Det framhålles, att denna fråga, som i förevarande

sammanhang icke behandlats av de sakkunniga, är av största betydelse

och att den måste beaktas vid planläggningen av lärarutbildningen.

I detta sammanhang torde liimpligen vissa allmänna synpunkter på förslagen

i några centrala remissyttranden böra återges.

Skolöverstyrelsen framhåller, att de sakkunnigas förslag får betecknas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960

som en första etapp vid förverkligandet av de önskemål, som överstyrelsen

framställde i förenämnda skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 september 1955.

Överstyrelsen anser att förslagets realiserande kvalitativt sett skulle

innebära en nödvändig höjning av de utbildade lärarnas utbildningsnivå.

Det kan dock enligt överstyrelsens mening ifrågasättas, huruvida målsättningen

och undervisningens uppläggning och inriktning är så likartade

inom försöksskolans årskurs 9 y och yrkesskolorna, att samma lärartyp

täcker lärarbehovet för bägge dessa skolformer. Överstyrelsen finner emellertid

såväl praktiska som pedagogiska skäl tala för nödvändigheten av en

för ifrågavarande lärare gemensam utbildning.

Överstyrelsen för yrkesutbildning uttalar, att den nuvarande lärarutbildningen

är att anse som provisoriskt ordnad och att, även om den måste

anses efter förhållandena bra och effektiv, behovet av en mera definitiv

organisation och utformning blivit allt större. Sakkunnigförslaget är enligt

överstyrelsens mening till sina huvuddrag väl utformat och bör med vissa

ändringar kunna läggas till grund för ett förslag till riksdagen. Ett fortsatt

utbyggande av lärarutbildningen utöver sakkunnigförslaget anses emellertid

vara erforderligt.

Arbetsmarknadsstyrelsen, som livligt tillstyrker, att en upprustning av

yrkeslärarutbildningen snarast möjligt genomföres i principiell överensstämmelse

med de föreslagna riktlinjerna, framhåller som väsentligt, att permanenta

anordningar för utbildningen skapas, varigenom även en kontinuerlig

yrkespedagogisk försöksverksamhet skulle underlättas.

1957 års skolberedning understryker det värdefulla i de sakkunnigas

försök att för samtliga berörda lärarkategorier på industriens, hantverkets

och handelns områden verkligen få till stånd en fast organiserad och kvalitativt

tillfredsställande pedagogisk utbildning. Skolberedningen anser dessa

strävanden vara av största betydelse för skolväsendets framtida utveckling,

inte minst med hänsyn till den kommande enhetsskolans möjligheter att

förverkliga sin målsättning i fråga om framför allt den förberedande yrkesutbildningen.

Det är enligt skolberedningens uppfattning angeläget att nuvarande

brister i lärarutbildningen på yrkesområdet med det snaraste botas.

Liknande synpunkter på angelägenheten av en upprustning av lärarutbildningen

framföres, som redan nämnts, i ett stort antal yttranden. Statskontoret,

som i vad angår skilda avsnitt av de sakkunnigas förslag föreslår

vissa begränsningar, anser det självklart, att utbildningen av yrkesskollärare

kvantitativt måste anpassas till de ökade behoven.

Styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas

förbund konstaterar med beklagande, att det föreliggande förslaget i betänklig

mån är nära att dela det öde som goda förslag icke sällan röner,

nämligen att komma för sent. Redan framstår enligt styrelserna som oundvikligt

att utbyggnaden av enhetsskolan kommer att försvåras av den rå
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

dande bristen på kompetenta yrkeslärare. Det sagda gäller i lika hög grad

också för yrkesskolväsendet. Det synes styrelserna därför väsentligt att

förslaget snarast föres ut i verkligheten.

SAF finner betänkandet i hög grad välkommet. I vad angår lärarutbildningens

utformning på lång sikt anser föreningen emellertid, att de sakkunniga

ej lämnat ifrån sig ett fullgånget verk. Föreningen anser detta sammanhänga

med att kontakt ej tagits med yrkesförbunden under utredningens

gång, varför industriföretagens behov ej annat än delvis kunnat beaktas.

Betänkandet synes, menar föreningen, rikta huvudintresset mot enhetsskolans

behov, varigenom den egentliga yrkesutbildningen ställes något

i skymundan, framförallt den, som bedrivs i någon form inom företagen

och med huvudsakligen företagsanställda. Som ett uttryck härför framhålles

att en rad betydelsefulla yrkesområden icke behandlats under hänvisning

till försöksverksamhetens nuvarande läge. Liknande synpunkter

anföres av SHSO.

II. Hittillsvarande lärarutbildning

A. Utvecklingen i huvuddrag

Den första egentliga yrkeslärarutbildningen kom till stånd år 1921 i och

med inrättandet av en yrkespedagogisk centralanstalt med anslag av statsmedel.

Anstalten ägde bestånd till år 1929 och anordnade under denna tid

ett stort antal kurser, dels pedagogiska, dels fackliga, för lärare eller blivande

lärare vid yrkesundervisningen. Sedan riksdagen år 1929 beslutat

att anstalten skulle indragas övertogs verksamheten av skolöverstyrelsens

yrkesskolavdelning och överfördes år 1944 till den då nybildade överstyrelsen

för yrkesutbildning. Utbildningen av lärare för yrkesundervisningen

har därefter huvudsakligen omhänderhafts av sistnämnda myndighet.

Utbildningen av lärare i yrkesämnen går, i de former den för närvarande

bedrives, tillbaka till ett av överstyrelsen för yrkesutbildning år 1947 framlagt

betänkande angående utbildning av lärare för industri och hantverk

vid anstalter för yrkesundervisning m.m. (SOU 1947:55). I detta betänkande

framlades förslag till lärarutbildningskurser av i stort sett samma

slag som de som alltjämt anordnas, d. v. s. dels pedagogiska terminskurser,

dels kortare pedagogiska kurser och ämneskurser. Vidare föreslogs i nämnda

betänkande inrättandet av en statlig verkstadsskola såsom övningsskola

för lärarutbildningen och som pedagogisk försöks- och mönsterskola. Förslag

härom hade framförts redan av 1936 års yrkesskolsakkunniga (SOU

1938:49). I proposition 1949:167, vilken bifölls av riksdagen, godtogs i

huvudsak de av överstyrelsen föreslagna riktlinjerna för lärarutbildningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Rungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

Departementschefen var däremot i dåvarande läge inte beredd att taga

ställning till förslaget om en statlig övningsskola. De sålunda godtagna

riktlinjerna för lärarutbildningen, fastslagna genom av Ivungl. Maj:t meddelade

bestämmelser rörande utbildning av yrkeslärare m. fl. samt understöd

åt deltagare i dylik utbildning, förblev med smärre justeringar gällande

fram till 1958, då nu gällande bestämmelser i hithörande hänseenden

meddelades. Dessa bestämmelser överensstämmer i stora delar med de tidigare

gällande men medförde vissa betydande förbättringar i fråga om utgående

ersättning till vissa deltagare i lärarutbildningen.

Lärarutbildningsverksamheten har under de senaste tio åren successivt

ökat i omfattning, främst naturligtvis på grund av den snabba utbyggnaden

av yrkesskolväsendet. Härutöver har som pådrivande faktor tillkommit

den växande försöksverksamheten med enhetsskola och den pågående

utbyggnaden av den tekniska utbildningen. Anslaget till Utbildning av

lärare vid yrkesundervisningen har under den angivna tidrymden ökat från

180 000 kronor för budgetåret 1949/50 till 532 000 kronor för budgetåret

1955/56 och till 1 523 000 kronor för innevarande budgetår. Härtill kommer

från och med budgetåret 1958/59 medel under anslaget till Ersättning

till deltagare i vissa kurser för lärarutbildning, för innevarande budgetår

uppfört med 1 260 000 kronor. Vidare har från och med budgetåret 1958/59

tillkommit ett särskilt anslag till Lärarutbildningskurser för läroverksingenjörer,

för innevarande budgetår uppfört med 380 000 kronor.

Utbildningen administreras av överstyrelsen för yrkesutbildning utom i

vad avser kurserna för läroverksingenjörer, vilka anordnas av skolöverstyrelsen.

Den bedrives med anlitande av mer eller mindre tillfälligt engagerade

lärare och föreläsare samt i lokaler, som tillfälligt kan ställas till förfogande

i yrkesskolor och andra skolor på kursorterna. Innevarande läsår anordnas

sju yrkeslärarkurser med tillhopa cirka 200 deltagare, fyra handelslärarkurser

med tillhopa cirka 60 deltagare och tre lärarkurser för läroverksingenjörer

med tillhopa 36 deltagare. Dessa kurser, för vilka närmare redogöres

i det följande, har en längd av en eller två terminer. Kursorter är

innevarande läsår, för yrkeslärarkurserna Stockholm, Göteborg, Linköping

och Umeå samt för handelslärarkurserna och ingenjörslärarkurserna Stockholm

och Göteborg. Härutöver anordnas ett antal kortare pedagogiska

kurser och ämneskurser med en längd varierande mellan några dagar och

fem veckor. Kostnadsmässigt torde det till Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen

för innevarande budgetår anvisade anslaget av 1 523 000

kronor fördela sig så, att omkring 1 100 000 kronor faller på de terminslånga

yrkeslärar- och handelslärarkurserna och omkring 400 000 kronor på

de kortare kurserna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

11

B. Nuvarande lärarutbildning m. m.

Utbildningen av lärare i yrkesämnen regleras genom av Kungl. Maj:t

utfärdade bestämmelser angående dels utbildning av lärare för yrkesundervisningen

m. m., dels lärarutbildningskurser för läroverksingenjörer. Bestämmelserna

avser utbildning av lärare i yrkesämnen vid i det följande

angivna skolformer under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning

eller, i några fall, av skolöverstyrelsen.

För utbildning av lärare vid skolor för industri och hantverk

äger överstyrelsen för yrkesutbildning anordna följande slag av

kurser.

a. Pedagogisk kurs om cirka 15 veckor för utbildning av blivande lärare

i yrkesarbete vid verkstads- och liknande skolor; kurs av detta slag svarar

mot den av de sakkunniga föreslagna utbildningen för yrkeslärare — i betänkandets

mening — och kallas i det följande för yrkeslärarkurs. Den som

genomgått dylik kurs må för praktisk lärarutbildning beredas tjänstgöring

såsom assistentlärare under högst 6 månader.

För inträde kräves bland annat att ha uppnått en ålder av lägst 22 och

högst 35 år, att äga allmänbildning motsvarande minst en väl inhämtad

folkskolekurs samt att äga väl vitsordad yrkesskicklighet. Yrkesskickligheten

skall, om ej överstyrelsen för yrkesutbildning av särskilda skäl annat

medgiver, ha förvärvats genom minst sju års praktiskt arbete i yrket. Det

är att märka att antalet praktikår icke i och för sig tillmätts avgörande

betydelse vid antagandet av sökande utan att stort avseende också fästs

vid praktikens karaktär och allsidighet inom ifrågakommande yrke.

b. Pedagogisk kurs om cirka 15 veckor för utbildning av blivande ämneslärare

i yrkesteoretiska ämnen.

För inträde vid sådan kurs fordras alternativt avgångsexamen vid teknisk

högskola eller högre tekniskt läroverk, akademisk examen eller på

annat sätt styrkta grundliga kunskaper och färdigheter i de ämnen den blivande

tjänsten avser. Enär antalet ämneslärartjänster vid här avsedda

läroanstalter hittills varit synnerligen begränsat, har överstyrelsen hittills

icke funnit skäl att anordna dylika kurser.

c. Komplettering skurs om högst 12 veckor i yrkesteoretiska ämnen för

sådana lärare eller blivande lärare vid verkstads- och liknande skolor, som

önskar erhålla behörighet för undervisning i vissa yrkesteoretiska ämnen.

För tillträde till dylik kurs fordras antingen att ha genomgått pedagogisk

kurs om 15 veckor eller att ha tjänstgjort minst två år som heltidsanställd

lärare vid verkstads- eller liknande skola. Kurser av detta slag har emellertid

ej heller kommit till stånd.

d. Kortare kurser — pedagogiska kurser och ämneskurser av olika slag

— för grundutbildning eller fortbildning av såväl heltids- som deltidsanställda

lärare eller blivande lärare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

Utbildning av lärare i yrkesarbete vid verkstadsskola med bidrag av statsmedel

må vidare ske genom kurs, anordnad av annan än överstyrelsen för

yrkesutbildning samt genom yrkesstudier i industrier och hantverksföretag

eller per korrespondens.

För pedagogisk utbildning av lärare vid handelsgymnasier och

handelsskolor äger överstyrelsen för yrkesutbildning anordna pedagogiska

kurser om cirka 15 veckor; dessa kurser svarar mot den av de sakkunniga

föreslagna utbildningen för handelslärare vid enhetsskolor, realskolor

eller realskollinjer, yrkesskolor och handelsgymnasier.

För tillträde till dessa kurser gäller samma åldersgränser som för yrkeslärare.

Härutöver kräves för blivande lärare i företagsekonomiska ämnen,

ekonomisk geografi och språk akademisk examen eller civilekonomexamen

eller annan kompetens, som överstyrelsen för yrkesutbildning prövar tillfyllest

för ändamålet. Beträffande blivande lärare i avdelningar för utbildning

av detaljhandelsbiträden kräves flerårig, väl vitsordad affärspraktik.

Vid tillämpningen av dessa bestämmelser har överstyrelsen medgivit även

gymnasieekonomer tillträde till utbildningen för blivande lärare i företagsekonomiska

m. fl. ämnen. I vad gäller tillträde till utbildningen för blivande

detaljhandelslärare har överstyrelsen ställt vissa krav, icke blott på

föregående praktik utan även på viss teoretisk förutbildning. I sistnämnda

hänseende har hittills en ganska fri prövning av sökandenas förutsättningar

företagits, därvid exempelvis genomgång av kvalificerad detaljhandelskurs

eller föregående timlärartjänstgöring ansetts grunda tillräcklig teoretisk

kompetens för deltagande i kursen. De blivande detaljhandelslärarnas

utbildning bedrives gemensamt med utbildningen av övriga handelslärare;

den med hänsyn till de skilda utbildningsmålen erforderliga differentieringen

av utbildningen sker bland annat vid auskultationer och övningslektioner,

vilka utgör en väsentlig del av utbildningen.

För utbildning av ämneslärare i tekniska ämnen, matematik samt fysik

eller kemi för tjänstgöring på försöksskolans högstadium

eller, i vissa fall, vid realskola må skolöverstyrelsen anordna kurser

för läroverksingenjörer. Utbildningen skall omfatta två terminer, den första

för kompletterande ämnesutbildning jämte speciell pedagogisk utbildning

och den andra för praktisk-pedagogisk utbildning. Kurserna bedrives såsom

en försöksverksamhet. De motsvarar den av de sakkunniga föreslagna utbildningen

för lärare i tekniska ämnen m. m.

För tillträde till dessa kurser fordras att ha avlagt gymnasiets ingenjörsexamen

vid högre tekniskt läroverk, dock att den som avlagt fackskolans

ingenjörsexamen må efter skolöverstyrelsens bestämmande kunna vinna inträde,

därest han styrkt sig äga för lärarutbildningen erforderliga förkunskaper

i ämnen, vari fackskoleutbildningen ej motsvarar den som erhålles

i tekniskt gymnasium. Härutöver kräves i princip att vederbörande efter

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

avlagd ingenjörsexamen fullgjort minst två års kvalificerad praktik i näringslivet

samt minst fyra terminers lärartjänstgöring vid någon av vissa

uppräknade läroanstalter.

För pedagogisk utbildning av lärare vid högre tekniska läroverk

och tekniska skolor samt teoretiskt-teknisk undervisning

vid allmänna läroverkens inbyggda linjer, praktiska kommunala realskolor

och yrkesbestämda högre folkskolor må överstyrelsen för yrkesutbildning

anordna kurser om cirka 5 veckor, som regel fördelade på två sommarferier.

Några kvalifikationskrav för tillträde till dylik kurs har ej föreskrivits. De

torde emellertid i praktiken i stort sett sammanfalla med gällande behörighetskrav

för lärartjänst vid angivna skolformer.

Rekryteringen av lärare i yrkesämnen sker också på andra vägar än de

nu angivna. En sådan utgör de för folkskollärare avsedda vidareutbildningskurserna

i merkantila ämnen, vilka omfattar två terminer. De skall jämte

viss praktik ge behörighet för ordinarie folkskollärartjänst i lönegrad Ao 19

på försöksskolans högstadium.

I icke ringa utsträckning förvärvas emellertid den pedagogiska utbildningen

direkt genom lärartjänstgöring, eventuellt kompletterad med någon

kortare kurs. Genomgång av särskilt anordnad pedagogisk utbildning har

nämligen hittills varit ett de blivande lärarnas frivilliga åtagande. Följden

härav — sannolikt successivt förstärkt genom en tilltagande brist på lärare

i yrkesämnen — har blivit, att ett stort antal i den förberedande och egentliga

yrkesutbildningen verksamma heltidsanställda lärare, såväl inom industriens

och hantverkets som inom handelns område, saknar egentlig pedagogisk

utbildning.

C. Lärarkategorier och lärartjänster

Yrkeslärare. Lärare av denna kategori (i betänkandets bemärkelse)

kan vid uppfyllande av stadgade behörighetsvillkor vinna anställning som

yrkeslärare på försöksskolans högstadium, som lärare vid yrkesskola eller

som fast anställd yrkeslärare vid central verkstadsskola. För dylik anställning

fordras grundlig insikt och färdighet i tjänstens ämnen, genom praktisk

verksamhet styrkt skicklighet som yrkesman samt antingen utbildning,

som enligt vederbörande överstyrelsers beslut medför behörighet för

ifrågavarande ämne eller av överstyrelsen meddelad behörighetsförklaring.

Beträffande karaktären av berörda tjänster må nämnas, att enligt allmänna

skolstadgan 5. kapitlet med ordinarie lärartjänster avses sådana tjänster

som yrkeslärare vid försöksskola eller lärare vid kommunal yrkesskola,

vilka är reglerade för pensionsrätt i statens pensionsanstalt och i kommunens

tjänsteförteckning upptagits som ordinarie. Jämväl fast anställd

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

yrkeslärare vid central verkstadsskola kan på framställning av huvudmannen

registreras för pension i statens pensionsanstalt. Yrkeslärartjänsterna

är icke inplacerade i det statliga lönesystemet. Ett undantag utgör i viss

mån de fast anställda lärarna vid de centrala verkstadsskolorna, vilka lärare

enligt meddelade bestämmelser skall åtnjuta en årslön motsvarande

minst årslönen inom vissa bestämda löneklasser på löneplan A i statens

löneförordning. För andra yrkeslärartjänster saknas statliga bestämmelser

om lönesättningen.

Handelslärare. Dessa lärare kan allt efter teoretisk förutbildning

ifrågakomma till lärartjänster vid yrkesskolor, på försöksskolans högstadium,

vid praktisk realskola eller realskollinje samt vid fackgymnasium.

För en person med föregående facklig och pedagogisk utbildning för

detaljhandelns område föreligger möjlighet till anställning som lärare vid

yrkesskola (handelsskola) eller som yrkeslärare (i folkskolestadgans betydelse)

på försöksskolans högstadium. Beträffande dessa lärartjänsters karaktär

m.m. samt villkoren för behörighet till sådan tjänst gäller vad förut sagts

i samband med redogörelsen för yrkeslärares olika anställningsmöjligheter.

För en gymnasieekonom föreligger i princip samma anställningsmöjligheter

som för detaljhandelsutbildad lärare.

En civilekonom, som i övrigt uppfyller stadgade behörighetsvillkor, kan

erhålla, förutom anställning inom yrkesskolväsendet, tjänst som ämneslärare

eller adjunkt på försöksskolans högstadium, som adjunkt vid praktisk

realskola eller realskollinje och som ämneslärare vid handelsgymnasium.

Härvid är beträffande ämneslärar- och adjunktstjänst på högstadiet att

märka, att i sådan tjänst må handelstekniska ämnen ingå till högst 2/3 av

antalet veckotimmar, vilket betyder att adjunktskompetens respektive

behörighetsförklaring för ämneslärartjänst i minst ett teoretiskt läroämne

erfordras. Adjunktstjänst vid realskola må däremot ledigförklaras i enbart

handelstekniska ämnen. Samtliga här nämnda tjänster, till vilka civilekonom

kan ifrågakomma, är inplacerade i det statliga lönesystemet.

Beträffande folkskollärare med merkantil vidareutbildning gäller, att sådan

vidareutbildning direkt och uteslutande siktar på folkskollärartjänst i

lönegrad Ao 19 på försöksskolans högstadium. Också beträffande dylik

tjänst gäller att handelstekniska ämnen må ingå till högst 2/3.

Lärare i tekniska ämnen m. m. Lärare av denna kategori kan,

allt efter teoretisk förutbildning, ifrågakomma till lärartjänster vid yrkesskolor,

vid centrala verkstadsskolor, på försöksskolans högstadium, vid

praktisk realskola eller realskollinje samt vid högre tekniskt läroverk.

Ingenjör, som avlagt fackskolans ingenjörsexamen, kan ifrågakomma

som lärare i tekniskt teoretiska ämnen samt matematik, fysik och kemi

vid yrkesskola, som ämneslärare i vissa yrkesteoretiska ämnen vid central

verkstadsskola och, om han med godkända vitsord genomgått lärarutbild
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

ningskurs för läroverksingenjörer, som extra ordinarie ämneslärare i lönegrad

Ae 19 i matematik samt fysik eller kemi ävensom ett eller flera tekniska

ämnen på försöksskolans högstadium och i vissa fall på realskollinje,

där undervisning i tekniska läroämnen förekommer. Beträffande här nämnd

ämneslärartjänst vid central verkstadsskola gäller samma avlöningsbestämmelser

som för fast anställd yrkeslärare vid sådan skola.

Ingenjör, som avlagt gymnasiets ingenjörsexamen, kan under motsvarande

förutsättningar ifrågakomma till samma lärartjänster som fackskoleingenjör.

Civilingenjör, som i övrigt uppfyller stadgade behörighetsvillkor, kan

erhålla, förutom anställning inom yrkesskolväsendet, tjänst som ämneslärare

eller adjunkt på försöksskolans högstadium, som adjunkt vid praktisk

realskola eller realskollinje och som lektor vid högre tekniskt läroverk. Beträffande

adjunkts- och ämneslärartjänst på högstadiet märkes att Kungl.

Maj:ts medgivande i varje särskilt fall erfordras för att i sådan tjänst skall

få ingå tekniskt teoretiska ämnen (till högst 2/s av antalet veckotimmar).

Adjunktstjänst vid realskola kan däremot ledigförklaras i enbart tekniskt

teoretiska ämnen. Emellertid är även att observera att civilingenjörsexamen

enligt vedertagen praxis räcker som grund för förvärvande av adjunktsbehörighet

i ett eller flera av ämnena matematik, fysik och kemi.

D. Ekonomiska villkor under lärarutbildningen

Under deltagande i den ovannämnda pedagogiska grundutbildningen omfattande

en eller två terminer för de tre lärarkategorierna yrkeslärare, handelslärare

och lärare i tekniska ämnen (läroverksingenjörer) utgår för närvarande

ett ekonomiskt utbildningsstöd enligt i huvudsak

följande grunder.

Yrkeslärare erhåller ersättning för resa från hemorten till kursorten, dagtraktamente

under kurstiden med 14 kronor (för deltagare bosatt på kursorten

8 kronor) samt, under assistentlärartjänstgöring, ersättning med

1 020 kronor för månad.

Handelslärare uppbär, såvida icke lön med B-avdrag åtnjutes, antingen

— därest han innehar i bestämmelserna angiven anställning som lärare —

avlöningsförmåner som om han vore i tjänst eller ersättning av statsmedel

för mistad lön, eller — därest han är behörig att inplaceras i reglerad befordringsgång

vid statsunderstött handelsgymnasium — ersättning motsvarande

vad han skulle ägt uppbära i lön, om han varit antagen i sådan

befordringsgång och förordnad som extra lärare på kursorten, eller — i

annat fall — 1 020 kronor för månad. Till kursdeltagare av de två sistnämnda

kategorierna utgår därjämte ersättning för resa från hemorten till

kursorten och åter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

Deltagare i lärarutbildning skurs för läroverksingenjörer må under terminen

för den praktisk-pedagogiska utbildningen uppbära ersättning med

1 022 kronor för månad, såframt han icke därunder åtnjuter lön med Ilavdrag.

Under terminen för kompletterande ämnesutbildning utgår ingen

ersättning. Deltagarna kan dock söka och erhålla vanlig studiehjälp.

III. Förslag om lärarutbildningens utformning

A. Utbildningsformer och lärarkategorier inom yrkesutbildningen

1. De sakkunniga

Enär de sakkunnigas uppgift varit att behandla lärarfrågorna främst

med tanke på enhetsskolans årskurs 9 y, har de vid sin undersökning av berörda

lärares arbetsuppgifter utgått från de former i vilka enhetsskoleelevernas

praktiska yrkesorientering och förberedande yrkesutbildning nu

bedrives. Denna orientering och utbildning inledes i försöksskolans årskurs

8 och kan ske i huvudsakligen tre olika arbetssammanhang, nämligen dels

inom enhetsskolan, dels i skolmässiga former — i yrkes- eller företagsskolor

— utanför enhetsskolan och dels på arbetsplatser ute i näringslivet, där

skolanordningar helt saknas.

Inom envar av dessa utbildningsformer förekommer två huvudtyper av

yrkesförberedande undervisning, den ena mer, den andra mindre yrkesbestämd.

Inom enhetsskolan meddelas sålunda antingen grundutbildning för

visst yrkesområde eller allmänpraktisk utbildning. Vid företags- och yrkesskolorna

meddelas påbörjad utbildning för visst yrke eller grundutbildning

för en grupp besläktade yrken. Utbildningen inom näringslivet kan avse

påbörjad utbildning för visst yrke eller grundläggande yrkespraktik för

visst arbetsområde.

Under året efter enhetsskolans årskurs 9 y kan utbildningen fullföljas

enligt skilda alternativ i riktning mot en högre grad av yrkesbestämdhet

och specialisering. Enhetsskolans direkta medverkan har då upphört och

utbildningen fortsätter i de båda andra utbildningsformerna.

Utredningen rörande den praktiska yrkesorienteringens och yrkesutbildningens

lärarfrågor har enligt de sakkunnigas mening bort spänna över såväl

de nyssnämnda tre utbildningsåren som de tre angivna utbildningsformerna.

De sakkunniga konstaterar, att samhället påtagit sig ansvaret för all i

skolmässiga former bedriven yrkesutbildning. I fråga om den i icke skolmässiga

former ordnade praktiken i näringslivet är läget däremot ett annat.

I stort sett vilar ansvaret på vederbörande företag och organisationer inom

näringslivet att organisera denna praktik samt att rekrytera, utbilda och

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

anställa härför behövlig utbildningspersonal. Inför den förestående utbyggnaden

av årskurs 9 y måste man emellertid, menar de sakkunniga, fråga

sig, om icke statsmakterna bör i någon form med näringslivet dela ansvaret

för elevernas pedagogiska handledning även vid individuell yrkespraktik

under icke skolmässiga förhållanden. De sakkunnigas överväganden av

denna frågeställning utmynnar i ett förslag om en tidigare nämnd ny lärarkategori,

branschlärama, med huvudsaklig uppgift att svara för den till

arbetsplatserna inom näringslivet förlagda utbildningen. Detta förslag behandlas

närmare i fortsättningen.

Vid behandlingen av frågan om arbetsuppgifterna för yrkesundervisningens

olika lärargrupper och betydelsen härav för lärarutbildningens utformning

har de sakkunniga emellertid inte begränsat sig till årskurs 9 y i enhetsskolan

utan därjämte undersökt, vilka behov av lärare i yrkesämnen

som kan finnas i andra skolformer och vilka arbetsuppgifter som där kommer

i fråga.

Lärarfrågan för gren 1 av årskurs 9 y, jord- och skogsbruk, avser de sakkunniga

att behandla i ett kommande betänkande. Frågan om utbildning

av lärare för husligt arbete, gren 2, har varit föremål för särskild utredning

och har därför icke upptagits till behandling. Beträffande grenarna 4 och 5,

trä- och pappersindustri respektive textilindustri, framhålles att dessa i försöksverksamheten

med enhetsskola icke fått en sådan omfattning, som kan

motivera att särskild hänsyn för närvarande tages till dessa grenar vid projektering

av lärarutbildningen. Föremål för de sakkunnigas särskilda överväganden

har därför blivit följande grupper av lärare, svarande mot angivna

grenar av 9 y:

1) lärare i metallyrken — gren 3,

2) lärare för hantverk och blandade yrken — gren 7 a,

3) lärare på allmänpraktisk verkstad — gren 7 b,

4) lärare för byggnadsindustriens huvudyrken (byggnadsindustrilärare)

5) lärare för handelns område (handelslärare) — gren 6,

6) lärare för teknisk gren (lärare i tekniska ämnen m. m.) — gren 8.

Som en omständighet av betydelse, ehuru i varierande grad, för alla här

nämnda lärarkategorier framhåller de sakkunniga det starkt stigande antalet

elever på grundutbildningsstadiet. Detta påkallar en anpassning av

lärarutbildningen till den förberedande yrkesutbildningens villkor och behov.

Sålunda bör metodologiska synpunkter på grundutbildningen få större

betydelse, och likaså bör yrkesvalsfrågor få ökat utrymme i utbildningen.

De sakkunniga erinrar vidare om att den till skolornas arbetslokaler förlagda

praktiska yrkesorienteringen kan väntas få ökad betydelse, vilket

ävenledes bör beaktas vid lärarutbildningen.

För en utförligare redogörelse beträffande de nu nämnda lärarkategorierna

torde få hänvisas till betänkandet. Ilär torde framställningen, utöver

2 — li ihan g till riksdagens protokoll 1900. 1 sand. År 90

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

vad som redan sagts, kunna begränsas till att avse förslagen rörande de

s. k. branschlärarna.

I väsentliga hänseenden är arbetet inom gren 7 a, hantverk och blandade

yrken, organiserat så, att eleverna erhåller praktik i näringslivet samt en

med denna praktik samverkande yrkesteoretisk undervisning i enhetsskola.

Lärarnas främsta arbetsuppgift blir därför att ge undervisning i yrkesteori.

På grund av den hittills starka lokala begränsningen i försöksverksamheten

med 9 y, varvid arbetet på varje plats i regel har fått organiseras

för ett enda försöksdistrikt eller i bästa fall för ett par samverkande distrikt,

har i dessa klasser elever från ett stort antal olikartade yrken måst

undervisas gemensamt i yrkesteori. Detta har möjliggjorts genom korrespondensinstitutens

intresserade medverkan; varje elev har såvitt möjligt

fått en efter hans eller hennes individuella yrkespraktik avpassad korrespondenskurs

i yrkesteori. Läraren har fungerat som lokal studieledare och

uppehållit kontakt med vederbörande korrespondensinstitut.

Enligt de sakkunnigas mening är arbetsformen — trots sina vanskligheter

— användbar och måste även i fortsättningen komma till användning,

där man för yrkesteoristudier nödgas sammanföra elever med varierande

yrkesval.

I stället för studieledare för individuella yrkesteoretiska studier kan man

dock, menar de sakkunniga, tänka sig lärare, som är knutna till en grupp

med varandra samarbetande centralskolor och som var och en leder nämnda

studier i hela samarbetsområdet för de elever som valt ett yrke inom

lärarens kompetensområde. Det är för dessa lärare, vilka alltså inom ett

givet geografiskt område skulle svara för utbildningen inom sin yrkesgrupp

eller bransch, de sakkunniga använder beteckningen branschlärare. Dessa

förutsättes skola vara anställda vid en lämpligt belägen yrkesskola eller

enhetsskola inom samarbetsområdet.

De sakkunniga föreslår följande arbetsuppgifter för branschlärarna:

1. att hjälpa företagen att planlägga yrkespraktiken och tillse att den

fullföljes på ett från utbildningssynpunkt lämpligt sätt;

2. att meddela eventuell grundläggande praktisk utbildning för periodvis

sammanförda elever inom branschområdet;

3. att meddela respektive övervaka den yrkesteoretiska utbildningen antingen

genom handledning vid individuella korrespondensstudier eller genom

återkommande gruppundervisning, eventuellt i form av koncentrerade,

till folkhögskolor förlagda yrkesteoretiska kurser;

4. att medverka, i kurser för handledare (yrkesombud) och branschinstruktörer.

Branschlärarnas verksamhet bör utövas under fortlöpande kontakt med

eleverna och deras förmän på arbetsplatserna. Av största vikt är, framhåller

de sakkunniga, att ett systematiskt samspel äger rum mellan enhets
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

skola, yrkesskola och näringsliv. Inom näringslivet befintlig personal med

utbildningsfrågor som deltids- eller heltidsuppgift bör utnyttjas. Genom

att i rimlig utsträckning utöka antalet av dessa befattningshavare och

samtidigt ge dem vidgade och delvis nya arbetsuppgifter skulle man kunna

skapa det önskade samspelet mellan skola och näringsliv. Härom anför de

sakkunniga bland annat följande.

Vid varje företag, som tar emot elever för förberedande yrkesutbildning

under 9 y-året bör finnas en person med klart angivet ansvar för den direkta

dagliga instruktionen och övervakningen av eleverna — en handledare.

Vid företag, där en organiserad yrkesutbildning redan förekommer,

kan uppgifterna anförtros åt en yrkeslärare eller instruktör. I det övervägande

flertalet företag kommer ansvaret för instruktion och övervakning

av eleverna dock att läggas på en yrkeskunnig arbetare eller arbetsledare,

som vid sidan av sina ordinarie göromål fullgör dessa uppgifter.

De elever, som fullgör sitt 9 y-år som första läroår i en avtalsreglerad lärlingsutbildning,

åtnjuter automatiskt det skydd som kollektivavtalets bestämmelser

ger. För tillsyn av efterlevnaden av dessa bestämmelser skall

på varje arbetsplats bland de yrkeskunniga arbetarna avtalsenligt finnas

utsett ett s. k. yrkesombud. De" sakkunniga förordar att i samverkan med

arbetsmarknadsparterna yrkesombudens uppgifter vidgas till att även omfatta

»icke-lärlingsanställda» 9 y-elever.

För att minska branschlärarens arbetsbörda bör skolstyrelsen kunna

uppdraga åt välrekommenderade yrkesmän — bland annat hantverksmästare

— att på deltid och inom eget yrkes- eller fackområde lokalt hjälpa

till med planeringen av den praktiska utbildningsgången samt med tillsyn

och rådgivning under utbildningens gång. För denna kategori deltidsengagerade,

lokalt verksamma »branschlärare» föreslås benämningen branschinstruktörer.

Det är alldeles uppenbart, att det kvalificerade analys- och planeringsarbete,

som måste ligga till grund för i första hand utbildningsunderlaget

(riktlinjer, utbildningsplaner, praktiska anvisningar, kompendier, korrespondenskurser

m.m.), inte kan genomföras av branschlärarna. Det skulle

däremot med fördel kunna utföras av den utbildningspersonal, branschkonsulenterna,

som flera branschorganisationer speciellt engagerat för utredande

och planerande verksamhet. Viss samverkan mellan branschorganen och

skolöverstyrelsens försöksavdelning har redan ägt rum vid planeringsarbetet

för den förberedande yrkesundervisningen. Genom överenskommelse

mellan försöksledningen och berörda branschorganisationer torde denna

samverkan kunna vidgas till att avse skapandet av tillfredsställande utbildningsunderlag

för flertalet av de yrkesområden, där individuell yrkespraktik

på 9 y-planet bedömes som önskvärd.

De sakkunniga konstaterar, att nu gällande författningsbestämmelser

icke medger att lärare i utbildningens tjänst utanför skolan utför arbete av

sådan art och omfattning, som skulle komma att åligga branschlärarna.

De sakkunniga föreslår därför sådan ändring av folkskolestadgan att i yrkeslärartjänst

må kunna ingå jiimväl arbetsuppgifter av här avsett slag.

Vidare föreslår de sakkunniga, att det antal veckotimmar, som skall ligga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kirngl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

till grund för beräkningen av det statsbidragsberättigande årslönebeloppet

för branschlärare, fastställes till 1,5 för varje elev, som fullgör huvudparten

av sin förberedande yrkesutbildning genom yrkesarbete inom näringslivet.

2. Remissyttranden

De synpunkter på arbetsområdet och arbetsuppgifterna i stort, utifrån

vilka de sakkunniga gjort sin bedömning av de skilda lärarkategoriernas

arbetsuppgifter och den härför erforderliga utbildningen, har givit Svenska

arbetsgivareföreningen anledning till vissa påpekanden. Föreningen finner,

att betänkandet inriktar huvudintresset mot enhetsskolans behov och att

därigenom den egentliga yrkesutbildningen ställs något i skymundan, framför

allt den som bedrivs inom företagen och med huvudsakligen företagsanställda

lärare. Ett uttryck härför säges vara att en råd betydelsefulla

yrkesområden icke behandlats, därför att »försöksverksamheten med enhetsskola

icke fått en sådan omfattning, som kan motivera att särskild

hänsyn för närvarande tages till dessa grenar vid projektering av lärarutbildningen».

Föreningen framhåller, att den egentliga yrkesutbildningen

inte kan nöja sig med erfarenheterna från 9 y, vilken är avsedd att meddela

förberedande yrkesutbildning, och inte heller följa den relativt grova grenuppdelningen,

enligt vilken industriens yrken sammanförts till 7 grenar.

Utredningen anses icke kunna betraktas som fullbordad utan att yrke för

yrke genomarbetats. Även från principiell synpunkt finner föreningen anledning

till reservation mot sakkunnigförslagens markerade anknytning till

enhetsskolan. Lärarutbildningen anses få en klart definierad målsättning

i vad gäller enhetsskolan, först sedan riksdagen fattat slutgiltiga beslut om

utformningen av denna skolform. Beträffande den egentliga yrkesutbildningen

framhåller föreningen att dess utbyggnad bör ske genom en måttlig

utbyggnad av skolorna och en ökning av företagens engagemang. Föreningen

uttalar vidare:

De företag, som deltar i yrkesutbildningen, har behov av en pedagogisk

skolning för sina lärare och instruktörer. Med den bakgrund av industriell

erfarenhet, som företagens lärare har, bortfaller behovet av auskultation,

varför kurser om en termin av det slag utredningen föreslår torde kunna

rekommenderas. Föreningen utgår från att de av utredningen föreslagna

utbildningsmöjligheterna också skall täcka detta företagsbehov.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation uttalar i fråga om yrkesutbildningens

fördelning mellan å ena sidan skolmässiga utbildningsformer

och å andra sidan utbildning inom näringslivet en uppfattning, liknande

den av SAF företrädda. SHSO konstaterar inledningsvis att, ehuru de sakkunnigas

resonemang i första hand hänför sig till eleverna i 9 y och med

deras undervisning sammanhängande utbildningsproblem, förslagen dock

ytterst tar sikte på behovet av yrkeslärare inom yrkesutbildningsväsendet i

dess helhet, framför allt det statsunderstödda yrkesskolväsendet. Vad be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

träffar yrkesutbildningens fördelning mellan det allmänna och näringslivet

finner SHSO sig ur de sakkunnigas beräkningar av lärarbehovet inom yrkesskolväsendet

kunna utläsa den tanken, att yrkesskolan skulle överta praktiskt

taget all yrkesutbildning. Enligt organisationens mening är en dylik

utveckling dock utesluten. Det synes organisationen icke osannolikt, att

ett bättre ekonomiskt stöd åt utbildningen i näringslivet skulle kunna leda

till samma eller t. o. m. bättre resultat i utbildningshänseende som en fortsatt

forcerad utbyggnad av yrkesskolorna men till väsentligt lägre kostnad.

Organisationen finner därför att viss försiktighet bör iakttagas vid den

fortsatta utbyggnaden av yrkesskolväsendet och utbildningen av för detsamma

behövlig lärarpersonal.

Landsorganisationen anser, att företagen bör göra betydande insatser i

fråga om utbyggnad av yrkesutbildningen, då de härigenom främjar både

sina egna och de anställdas intressen.

Till frågan huruvida försöksskolans och yrkesskolornas lärarbehov kan

täckas av för bägge skolformerna gemensamma lärarkategorier intar LO

en positiv hållning och framhåller, att därigenom skapas en förutsättning

för att den grundläggande yrkesutbildningen inom enhetsskolan blir av

hög kvalitet, vilket organisationen betraktar som synnerligen angeläget.

Skolöverstyrelsen hyser på denna punkt en viss tvekan men finner likväl,

att såväl praktiska som pedagogiska skäl talar för nödvändigheten av en

för ifrågavarande lärare gemensam utbildning. Överstyrelsen finner det

angeläget, att det finns tillgång på lärare med full kompetens att undervisa

såväl inom gren 3 som gren 7 b av årskurs 9 y. Vattenfallsstyrelsen

finner den föreslagna gemensamma utbildningen för yrkeslärare inom enhetsskolan

och yrkeslärare inom yrkesskolan värdefull.

Svenska landstingsförbundet betonar, att en differentiering av yrkeslärarutbildningen

i anslutning till den verksamhet, som den blivande läraren

siktar mot, icke får drivas så långt, att övergång mellan enhetsskolan och

yrkesskolväsendet blir betydligt försvårad. I

I det följande redovisas närmast de synpunkter som i remissyttrandena

anförts med anledning av de sakkunnigas förslag angående brajischlärare.

Detta förslag har föranlett en rad sinsemellan mycket varierande meningsyttringar.

I vissa yttranden betecknas förslaget som värdefullt, i vissa yttranden

mötes det med tvekan och i andra åter avstyrkes förslaget. Den

tveksamhet som möter, också i åtskilliga positiva yttranden, hänför sig

till svårigheterna att rekrytera dylika lärare, vagheten i arbetsuppgifternas

fixering, svårigheten för en lärare att behärska ett större yrkesområde samt

samordningsproblemen såväl i förhållande till i utbildningen deltagande

företag som mellan samverkande kommuner.

Förslaget tillstyrkes — i några fall med vissa reservationer — av skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statens hant
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

verksinstitut, ett flertal länsskolnämnder, SHSO, TCO m. fl. organisationer

ävensom ett mindre antal kommuner.

Skolöverstyrelsen menar att den föreslagna lärarkategorien skulle möjliggöra

en förbättrad utbildning för sådana yrkesområden och elever, för vilka

en skolmässig yrkesutbildning icke kan anordnas. För de mindre företagen

föreligger stora svårigheter att avdela personal med uppgift att organisera

och följa upp yrkespraktiken för elever från årskurs 9 y, varför värdet av

praktiken ibland kan bli ganska ringa. Vissa omständigheter talar dock för

att branschlärarorganisationen bör uppbyggas med försiktighet, anser överstyrelsen

och anför härom.

Det nu faktiskt föreliggande behovet av branschlärare synes delvis ha

sin grund i vissa temporärt verksamma omständigheter. Försökskommunerna

har på grund av sitt isolerade läge i förhållande till andra försökskommuner

i stor utsträckning ej kunnat, genom interkommunalt samarbete,

öka försöksskolans resurser att ge eleverna en avsedd förberedande

yrkesutbildning. Att ändamålsenliga undervisningslokaler ej varit färdigställda

har haft samma verkan. I vissa kommuner har dessutom elevernas

avgång till andra skolformer varit så stor, att någon fullgod utbildning för

den återstående elevgruppen inom yrkesområdet icke kunnat anordnas inom

försöksskolan. Försöksverksamhetens utvidgning och enhetsskolans

framväxt kommer att ändra dessa förhållanden, vilka ökat behovet av en

sådan grupp lärare som branschlärarna; behovet av dessa lärare kommer

därvid troligen att bli procentuellt lägre. Branschlärarorganisationen bör

därför uppbyggas med försiktighet. Härför talar också, att en mera omfattande

branschlärarutbildning kan föregripa ett kommande ställningstagande

till målsättningen för den förberedande yrkesutbildningen: en i försöksskolan

genomförd yrkesspecialisering eller en på bredare bas lagd utbildning

som ger eleverna möjlighet till fortsatt utbildning inom flera yrken. Då den

arbetsform, som branschlärarna representerar, är nästan helt oprövad, bör

den enligt överstyrelsens mening under de närmaste åren helt bedrivas som

försöksverksamhet.

Överstyrelsen för yrkesutbildning förordar, att en försöksverksamhet

genomföres i enlighet med de sakkunnigas förslag. Arbetsmarknadsstyrelsen

tillstyrker, i likhet med flertalet länsarbetsnämnder, förslaget om

branschlärare. Styrelsen framhåller vikten av en riktig planering av den

praktiska utbildningen för 9 y-elever inom företagen. En felaktigt upplagd

förberedande utbildning kan, framhåller styrelsen, eventuellt medföra, att

utbildningstiden ej får tillgodoräknas som lärlingsutbildning.

Statens hantverk sinstitut finner förslaget om särskilda branschlärartjänster

vara av stort intresse och av särskild betydelse för hantverksyrkena.

Branschlärarens arbetsuppgifter bör i vad gäller dessa yrken lösas i

samråd med Centrala yrkesnämnden inom SHSO. Ett samarbete med institutet

bör också komma till stånd. Förslaget om branschkonsulenternas

medverkan i utbildningsarbetet tillstyrkes livligt. Frågan om denna konsulentverksamhet

bör emellertid bli föremål för närmare utredning och

förhandlingar med vederbörande yrkes- och branschorganisationer.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

En mer avvaktande eller negativ hållning till förslaget om branschlärare

intages av statskontoret, kommerskollegium, 1957 års skolberedning, tre

länsskolnämnder, två länsarbetsnämnder, två handelskammare, Svenska

arbetsgivareföreningen, Sveriges skolledarförbund och ett antal kommuner.

Statskontoret framhåller, att befattningar som branschlärare tillsvidare

bör inrättas i begränsat, av Kungl. Maj:t fastställt antal.

Kommerskollegium anser det bli svårt att finna personer med erforderliga

kvalifikationer för dessa arbetsuppgifter. Branschlärarna kan enligt

kollegiets mening icke förutsättas yrkesmässigt behärska mer än ett yrke.

Kollegiet ifrågasätter också, om det i praktiken blir möjligt att åstadkomma

ett effektivt samarbete mellan branschlärarna och den i övrigt föreslagna

personalen (lärlingsombud, handledare in. fl.) och hänvisar till ett

yttrande av Östergötlands och Södermanlands handelskammare, enligt vilket

möjligheten att lämna stöd, råd och anvisningar borde vara större fölen

yrkeslärare, om denne får göra detta i sitt yrke, än för en branschlärare,

som omspänner ett flertal yrken.

1957 års skolberedning har i princip inget att erinra mot att en yrkeslärare

skall kunna anställas för fullgörande av sådana arbetsuppgifter, som

enligt betänkandet skulle tillkomma branschlärare, och tillstyrker även härför

erforderlig ändring i folkskolestadgan. Beredningen finner däremot ej

skäl för tillskapande av en särskild lärarkategori. Samma uppfattning

framföres av Stockholms läns landstings förvaltningsutskott.

Svenska arbetsgivareföreningen, som finner tanken bakom förslaget om

branschlärare i och för sig god, säger sig emellertid vid kontakter med sina

förbunds utbildningsexperter ha mött så många invändningar mot den föreslagna

lärarkategorien, att en omprövning måste anses synnerligen motiverad.

Föreningen anser vidare en anknytning av branschlärarna till

branschorganisationerna från olika synpunkter vara att föredraga framför

anställning vid kommunal yrkesskola.

B. Rekrytering, kvalifikationer m. m.

1. De sakkunniga

a) Principiella synpunkter

De sakkunniga framhåller, att det är av vikt, att man kan erhålla ett

tillräckligt stort antal för den kommande lärargärningen lämpade sökande.

Därför är det betydelsefullt, att själva inkörsvägen till lärarbanan inte ter

sig alltför besvärlig. Kräver man för mycket vid inträdet och gör man

utbildningstiden alltför läng i förhållande till de förmåner, ekonomiska och

andra, som lärartjänstgöringen kan erbjuda, verkar detta avskräckande på

eventuella aspiranter. Eu rätt upplagd lärarutbildning med en väl avpassad

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1960

utbildningstid och med skälig ersättning även under utbildningen torde

enligt de sakkunnigas mening rimligtvis locka ett tillräckligt antal lämpliga

sökande. Emellertid bör då också vid tillsättning av berörda lärartjänster

bland annat krävas att den blivande innehavaren verkligen förvärvat av

de sakkunniga föreslagen eller därmed fullt jämförlig pedagogisk utbildning.

Den omständigheten att lärare i yrkesämnen för närvarande i stor

utsträckning saknar sådan utbildning, finner de sakkunniga högst otillfredsställande.

Vissa dispensmöjligheter anses dock även framdeles böra

ifrågakomma och vissa särbestämmelser förutsättes bli nödvändiga under

en övergångstid.

De sakkunniga erinrar om att den ifrågavarande lärarutbildningen hittills

grundats på förutsättningen att läraraspiranten före lärarutbildningens

påbörjande tillägnat sig de kunskaper och färdigheter i blivande undervisningsämnen,

som erfordras för den kommande lärargärningen. Att på

detta sätt praktisk erfarenhet förvärvas före lärarutbildningen anser de

sakkunniga vara av stort värde för de blivande lärarna. Härtill kommer

att tiden för den egentliga lärarutbildningen kan nedbringas väsentligt. För

flertalet i yrkesskolorna verksamma lärare kan enligt de sakkunnigas mening

en sådan lärarutbildning genomföras på ett fullt tillfredsställande sätt.

Beträffande några lärarkategorier anses dock skäl föreligga för viss modifikation

av den angivna principen. Dessa kategorier är branschlärare, lärare

på allmänpraktisk verkstad samt lärare med kombinerade tjänster, omfattande

antingen handelsämnen och allmänna ämnen eller tekniska ämnen

samt matematik, fysik och kemi. För dessa kategorier bör fordras viss

komplettering av yrkesfärdigheter och/eller fackkunskaper i samband med

1 ärarutbildningen.

Beträffande rekryteringen av yrkeslärare konstaterar de sakkunniga, att

eu stark ökning nu är nödvändig och att härav torde komma att följa en

sänkning av de reella inträdesfordringarna. Någon sänkning av de nu gällande

formella fordringarna finner de sakkunniga emellertid, bland annat

med hänsyn till dispensmöjligheterna, ej skäl föreslå.

Rekryteringen av ämneslärare i yrkesämnen bör enligt de sakkunnigas

mening i görligaste mån ske på så hög fackutbildningsnivå som examen från

teknisk högskola respektive handelshögskola ger. Detta gäller i lika hög

grad för yrkesskolan och enhetsskolan som för realskolan. De sakkunniga

anför härom.

Hittills har endast realskolan såsom en reguljär anordning haft ordinarie

ämneslärartjänster på hithörande ämnesområden. Därvid har examen från

teknisk högskola respektive handelshögskola varit ett genomgående kompetenskrav.

För att kunna genomföra sin tekniska och merkantila undervisning har

realskolan emellertid utöver de ordinarie ämneslärarna måst anlita lärarkrafter

med annan teoretisk fackutbildning, i första hand examen vid tek
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

niskt läroverk respektive handelsgymnasium. Samtidigt har yrkesskolan och

enhetsskolan i viss utsträckning till sig knutit högskoleingenjörer och civilekonomer

såsom hel- eller deltidsanställda lärare.

Enligt de sakkunnigas uppfattning är det nödvändigt, att denna utveckling

fortsätter. Såväl från fackhögskolorna som från fackgymnasierna

måste lärarkrafter i både tekniska och merkantila ämnen rekryteras till

nyssnämnda tre skolformer. För att en sådan utveckling skall kunna tryggas,

måste dels möjligheterna vidgas att bereda de vid fackhögskola utbildade

lärarna ordinarie anställning vid yrkes- och enhetsskola, dels ordnade

anställningsformer skapas inom alla tre skolformerna för lärare med fackgymnasieutbildning.

I sistnämnda hänseende har en början gjorts genom

beslut av 1958 års riksdag att inrätta lärartjänster på i första hand enhetsskolans

högstadium för läroverksingenjörer med lärarutbildning.

Ytterligare rekryteringsvägar bör emellertid enligt de sakkunnigas mening

övervägas. I vad gäller det tekniska området åsyftas härmed ingenjörer

med examen från teknisk fackskola och på handelns område den vid Linköpings

stads yrkesskolor anordnade, på realexamen byggande tvååriga

utbildningen till affärsledare inom detaljhandeln. Dylik utbildning är enligt

de sakkunnigas mening i vissa sammanhang överlägsen fackgymnasieutbildningen

som grund för lärarutbildning.

I anslutning till sina överväganden rörande villkoren för tillträde till

lärarutbildningskurs för blivande lärare i tekniska ämnen in. m. uttalar de

sakkunniga den meningen, att klar åtskillnad bör göras mellan å ena sidan

praktikfordringar för tillträde till kursen och å andra sidan för vinnande

av behörighet till lärartjänst i viss lönegrad. Inträdesfordringarna bör fixeras

enbart i syfte att trygga tillräcklig erfarenhetsbakgrund för den undervisning

och de övningar som lärarkandidaten skall deltaga i under lärarkursen

samt för den undervisning han själv skall meddela i samband med

utbildningen. — Vad sålunda uttalats torde även äga avseende på andra

lärarkategorier, främst handelslärare.

De merkantila vidareutbildningskurserna för folkskollärare anser de sakkunniga

åtminstone för närvarande vara av behovet påkallade. De finner i

(ivrigt ej anledning att närmare gå in på denna utbildning.

Som en god väg till kompletterande utbildning betecknar de sakkunniga

slutligen de hittills ännu ej anordnade kompletteringskurser om högst 12

veckor, vilka är avsedda att ge behörighet för undervisning i vissa vrkesteoretiska

ämnen för lärare vid verkstads- och liknande skolor.

b) Yrkeslärare

De sakkunniga föreslår följande inträdesfordrin g a r till den

pedagogiska terminskursen för blivande yrkeslärare:

att — så framt inte tillsynsmyndigheten annat medger — ha uppnått en

levnadsålder av lägst 22 och högst 35 år,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Mcij:ts proposition nr 90 år 1960

att vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig såsom

lärare,

att vara känd för en hedrande vandel,

att äga god allmänbildning,

att äga väl vitsordad yrkesskicklighet, förvärvad, såframt vederbörande

myndighet icke av särskilda skäl annat medgiver, genom minst sju års

praktiskt arbete i yrket.

Minimikravet på god allmänbildning bör enligt de sakkunnigas uppfattning

bli liktydigt med krav på godkänt avgångsbetyg från enhetsskola —

varvid såväl 9 g- som 9 a- och 9 y-betyg bör accepteras — eller motsvarande

kunskaper. Beträffande de sju årens praktiska arbete bör utbildning vid

verkstadsskola och praktik ute i näringslivet jämställas. Alltså bör t. ex.

genomgång av 2-årig verkstadsskola räknas lika med två års praktik i näringslivet,

varjämte som ytterligare merit bör tillgodoräknas den teoretiska

undervisningen vid verkstadsskolan.

Beträffande branschlärare och lärare på allmänpraktisk verkstad anför

de sakkunniga vissa speciella synpunkter.

Branschlärare bör visserligen vara förtrogen med yrkeskraven för ett flertal

yrken och befattningar inom sitt branschområde men kan knappast

förutsättas yrkesmässigt behärska mer än ett yrke, vilket kan betecknas

som hans »basyrke». Handledarna torde delvis med sin yrkeskunnighet få

komplettera branschlärarens ofrånkomliga brist på detaljkännedom om de

olika yrkena. I fråga om praktik i basyrket bör samma krav gälla som för

övriga yrkeslärare. Kraven på praktik i övrigt torde få avgöras från fall

till fall. I fråga om allmänbildning och teoretisk fackutbildning torde en

viss skärpning av kraven vara motiverad. Inträdesfordringarna torde i dessa

avseenden böra angivas till allmänkunskaper motsvarande realexamensnivå

samt tekniska kunskaper motsvarande teknisk fackskola eller kommunal

teknisk skola.

För en blivande lärare på allmänpraktisk verkstad bör de sju årens praktik

omfatta olika verksamhetsområden inom ramen för metallarbete. Erfarenhet

också från andra yrkesområden, exempelvis träarbete, bör anses som

en god merit. Inträdesf ordringarna bör eljest vara desamma som för yrkeslärare

i övrigt, dock att de sakkunniga här föreslår en högsta levnadsålder

av 42 år. Kompetens för undervisning på allmänpraktisk verkstad bör

också genom kompletterande utbildning kunna förvärvas av yrkeslärare,

som tidigare genomgått yrkeslärarutbildning för något yrke inom den allmänpraktiska

grenens område samt av slöjdlärare. För sistnämnda kategori

bör praktikkravet kunna reduceras till förslagsvis 5 år. Plan för kompletteringen

bör uppgöras från fall till fall.

Varje yrkeslärare, som genomgått fullständig yrkeslärarutbildning, skall

enligt förslaget förklaras behörig till yrkeslärartjänst inom följande utbildningsformer.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960

1) Vederbörande yrke inom yrkesskolväsendet; därvid måste omfattningen

av behörighet för undervisning i teoriämnen givetvis bestämmas utifrån

lärarkandidatens egen föregående teoretiska utbildning.

2) Inom yrkesskolväsendet eventuellt förekommande grundutbildning (på

9 y-planet) för en grupp yrken, vari vederbörande yrke ingår.

3) Viss gren eller i förekommande fall visst yrkesområde inom enhetsskolans

årskurs 9 y; i det senare fallet blir behörigheten aktuell, så snart

ett skoldistrikt med tillräckligt elevunderlag lokalt inrättar en gren av

enhetsskolans årskurs 9 y för ifrågavarande yrkesområde.

Detta skulle komma att innebära, att vissa yrkeslärare bleve kompetenta

för ett vidare område inom den förberedande än inom den mera avancerade

och specialiserade yrkesundervisningen.

c) Lärare i tekniska ämnen m.m.

Som tidigare nämnts finner de sakkunniga sig böra räkna med åtminstone

tre alternativ för den tekniska utbildningen, nämligen teknisk högskola,

tekniskt gymnasium och teknisk fackskola. I enlighet härmed föreslås att

de pedagogiska utbildningskurserna för ingenjörer öppnas och delvis tillrättalägges

även för högskoleingenjörer.

I fråga om fordringarna för inträde till kurserna konstaterar

de sakkunniga, att särskilt kravet på två praktikår i industrien efter avlagd

ingenjörsexamen utgjort ett hinder för många. Utgående från sin

principiella uppfattning att klar åtskillnad bör göras mellan praktikfordringar

för å ena sidan tillträde till kursen och å andra sidan för behörighet

till viss lärartjänst förordar de sakkunniga vissa modifikationer i gällande

krav på praktik före lärarutbildningen. Den praktiktid i näringslivet, som

ovillkorligen bör fordras för tillträde till lärarkurs, uppskattar de sakkunniga

till två år före eller efter ingenjörsexamen. Praktiken bör vara kvalificerad,

d. v. s. ligga inom verksamhetsområden, som har anknytning till

lärarkandidatens framtida undervisning. Härjämte förordar de sakkunniga

att nuvarande krav på minst 4 terminers lärarpraktik, omfattande minst

halvtidstjänstgöring, borttages. Ett bibehållande härav skulle nämligen

medföra, att undervisning i tekniska ämnen i viss omfattning regelmässigt

komme att bestridas av outbildade lärare.

I gengäld finner de sakkunniga anledning, åtminstone i fråga om gymnasie-

och fackskoleingenjörer, att överväga krav på kvalificerade examensbetyg

i sådana ämnen, som motsvarar vederbörande lärarkandidats kommande

undervisningsämne. Att på förhand fixera några detalj bestämmelser

i detta hänseende anser de sakkunniga dock vara olämpligt. Den närmare

bedömningen av vilka betygskrav som skall uppställas anses, åtminstone

till en början, böra tillkomma tillsynsmyndigheten. Beträffande ingenjörer,

som examinerats från vissa fackskolelinjer, anses erfarenheten tala för att

krav på komplettering av kunskaperna i matematik bör uppställas.

Utifrån anförda överväganden föreslås följande inträdesfordringar:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr DO år 1960

att ha uppnått en levnadsålder av lägst 22 och högst 33 år, så framt inte

vederbörande myndighet annat medger;

att vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig såsom

lärare;

att vara känd för en hedrande vandel;

att ha förvärvat allmänbildning och teknisk utbildning, svarande mot

avgångsexamen från svensk teknisk högskola eller svenskt tekniskt läroverk;

avgångsbetyg från teknisk fackskola skall därvid anses dokumentera

teknisk utbildning, svarande mot tekniskt gymnasium, och sökande med

sådant betyg skall endast vara skyldig att därutöver styrka sig äga kunskaper

i modersmålet, engelska, tyska, fysik och kemi samt, därest han

avlagt examen på byggnadslinje eller kemiteknisk linje, matematik i den

omfattning, som meddelas på motsvarande linje vid tekniskt gymnasium;

att, därest den tekniska utbildningen dokumenteras genom avgångsbetyg

från tekniskt gymnasium eller teknisk fackskola, uppvisa kvalificerade betyg

i för den tillämnade tjänsten betydelsefulla ämnen; det skall därvid

tillkomma tillsynsmyndigheten eller — efter tillsynsmyndighetens föreskrift

— kursledningen att avgöra, vilka vitsord som skall tillgodoräknas och

vilka betygskrav som skall uppställas i olika sammanhang;

att ha med goda vitsord tjänstgjort i näringslivet under sammanlagt

minst två år före eller efter avgångsexamen inom verksamhetsområde(n),

som har anknytning till ett eller flera undervisningsämnen inom lärartjänst,

till vilken genomgången lärarkurs kan medföra behörighet för den sökande;

det skall därvid tillkomma tillsynsmyndigheten eller — efter tillsynsmyndighetens

föreskrift — kursledningen att avgöra, hur av sökande åberopad

tjänstgöring i näringslivet skall tillgodoräknas.

De sakkunniga förutsätter, att en civilingenjör efter genomgång av föreslagen

lärarkurs skall anses ha förvärvat den för behörighet som adjunkt

vid realskola eller försöksskola erforderliga pedagogiska erfarenheten. Enär

civilingenjören i stor utsträckning torde kunna tillerkännas adjunktskompetens

i matematik och fysik eller kemi finner de sakkunniga gällande möjlighet

för Kungl. Majrt att i varje särskilt fall medge inräknande av högst

2/3 tekniska ämnen i lärartjänst i läroämnen på försöksskolans högstadium

tills vidare vara tillräcklig. Civilingenjörer torde enligt de sakkunnigas

mening endast i begränsad omfattning komma att undervisa vid yrkesskolorna

.

Beträffande gymnasie- och fackskoleingenjörerna konstaterar de sakkunniga,

att dessa för närvarande kan vinna behörighet till ämneslärartjänst

på försöksskolans högstadium samt vid praktisk realskola eller vissa därmed

jämförliga skolformer, vilket de sakkunniga anser vara en riktig anordning.

Gymnasieingenjörer och fackskoleingenjörer med förvärvad fackpraktik

kommer slutligen enligt de sakkunnigas uppfattning att vara fullt kompetenta

att handha undervisningen vid yrkesskolor i såväl yrkesräkning som

tekniskt teoretiska ämnen. Detsamma anses bli fallet i vad gäller de tekniska

aftonskolorna och liknande läroanstalter.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960

<1) Handelslärare

En lärare i handelstekniska ämnen vid handelsgymnasium eller därmed

jämförlig utbildningskurs bör enligt de sakkunnigas åsikt ha genomgått

handelshögskola. I övrigt finner de sakkunniga icke anledning att göra någon

skillnad mellan olika skolformer i fråga om liandelslärarnas kompetens.

Examen från såväl handelshögskola som handelsgymnasium bör sålunda

genomgående accepteras som fackutbildning för blivande lärare i handelstekniska

ämnen i enhetsskola, realskola och yrkesskola; annan högre handelsutbildning

anses i vissa sammanhang böra betraktas som likvärdig med

handelsgymnasium som grund för lärarutbildningen.

Differentieringen efter lärarkategorier i fråga om inträdesfordringar till

lärarkursen och behörighet efter genomgången kurs bör alltså icke avse

någon skillnad mellan enhetsskola, realskola och yrkesskola men väl en

skillnad mellan olika ämnes- och arbetsområden. En av de viktigaste indelningsgrunderna

är därvid om utbildningens slutmål är detaljhandel, varudistribution

(grosshandel) eller kontorsarbete. Dessa tre arbetsområden ingår

på ett mycket varierande sätt i undervisningen inom samtliga här

berörda skolformer.

Huvudsyftet med handelslärarkursen måste enligt de sakkunnigas mening

för samtliga berörda skolformers del vara att ge lärarbehörighet i

handelsteoretiska ämnen. De huvudgrupper av lärare och de krav på förutbildning

för dessa, med vilka man har anledning att räkna, anges av de

sakkunniga på följande sätt:

a) Handelslärare i enhetsskola, i yrkesskolekurser med inriktning mot

både detaljhandel och kontor samt i realskola; läraren bör kunna behandla

problemen ur såväl detaljhandelns som varudistributionens och kontorsarbetets

synpunkt; teoretisk utbildning minst handelsgymnasieexamen;

praktik på alla tre arbetsområdena önskvärd, på minst två av dem nödvändig;

praktiktid minst tre år, som dock för civilekonom kan sänkas till

hälften.

b) Lärare med uppgift att undervisa i detaljhandelskur ser; undervisningen

blir i första rummet förlagd till yrkesskola, men fyllnadstjänstgöring

i ren detaljhandclsgren av enhetsskolans årskurs 9 y kan ifrågakomma;

önskvärd teoretisk utbildning minst handelsgymnasieexamen; även annan

handelsutbildning, byggande på rcalexamen, kan emellertid accepteras,

t. ex. den tvååriga utbildningen av affärsledare inom detaljhandeln; praktiktid

huvudsakligen i detaljhandel under minst tre år.

c) Lärare med uppgift att undervisa i yrkesskolans kontorskurser (med

undantag dock för ettåriga företagsekonomiska kurser och sekreterarkurser);

fyllnadstjänstgöring i ren kontorsgren av enhetsskolans årskurs 9 y kan

ifrågakomma; önskvärd teoretisk utbildning minst handelsgymnasieexamen;

praktiktid (huvudsakligen i kontorsarbete) minst två år, som för

civilekonom kan avkortas till ett år.

d) Ämneslärare i handelstekniska ämnen vid ettåriga företagsekonomiska

kurser och sekreterarkurser samt vid handelsgymnasium; teoretisk utbildning

examen från handelshögskola; praktiktid minst ett år.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

Sökande till lärarkurs bör fylla minimifordringarna enligt något av de

angivna alternativen; omfånget av lärarbehörigheten efter genomgången

kurs blir beroende av utbildnings- och praktikmeriter utöver minimifordringarna.

Med utgångspunkt i vad sålunda anförts föreslår de sakkunniga nedanstående

inträdesfordringar till de framtida handelslärarkurserna:

att ha uppnått en levnadsålder av lägst 22 och högst 35 år; dock bör

dispens kunna meddelas, därest särskilda skäl föreligger; sålunda bör t. ex.

mycket goda praktiska och teoretiska meriter kompensera en viss överårighet;
att

vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig såsom

lärare;

att vara känd för en hedrande vandel;

att ha genomgått högre handelsutbildning, dokumenterad genom examensbetyg

från handelshögskola eller handelsgymnasium eller avgångsbetyg

från på realexamen byggande tvåårig utbildningskurs för affärsledare; det

skall dock tillkomma tillsynsmyndigheten eller, enligt av tillsynsmyndigheten

utfärdad föreskrift, vederbörande kursledning att avgöra, dels i vilken

utsträckning kvalificerade vitsord skall krävas, dels i vad mån annan högre

handelsutbildning skall godtagas;

att äga väl vitsordad praktik inom kontorsarbete, varudistribution och/

eller detaljhandel under sammanlagt minst två år; praktikkravet bör dock

för civilekonom sänkas till ett år och för lärarkandidat, som varken har

civilekonom- eller handelsgymnasieexamen höjas till tre år.

För att möjliggöra önskvärd rekrytering av civilekonomer till adjunktstjänster

vid försöksskolor förordar de sakkunniga, att adjunktstjänster —

liksom nu är fallet vid realskolor — skall kunna inrättas i enbart handelstekniska

ämnen vid försöksskolor, i den mån underlag härför finnes. På

folkskollärartjänst med merkantila ämnen anser de sakkunniga däremot

den nuvarande bestämmelsen om högst 2/z yrkesteoretiska ämnen utan

olägenhet kunna tillämpas, då dessa tjänster är avsedda för försöksskolor,

där underlag för heltidstjänst i merkantila ämnen saknas.

Gymnasieekonomer med pedagogisk utbildning kan, som av den tidigare

redogörelsen framgått, anställas som ordinarie yrkeslärare vid försöksskola,

men de kan enligt nu gällande bestämmelser inte få vare sig ordinarie eller

extra ordinarie lärartjänst vid realskola. De sakkunniga anser önskvärt, att

denna lärartyp utnyttjas vid bägge skolformerna och förordar därför införande

av ämneslärartjänster i handelstekniska ämnen vid realskolor enligt

samma former som nu gäller för tekniska ämnen, matematik m. m., alltså

extra ordinarie ämneslärartjänster för gymnasieekonomer, vilkas inrättande

kan medges av Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall.

e) Ekonomiska frågor

De sakkunniga har funnit anledning föreslå vissa förbättringar, dels i

fråga om den ersättning som utgår under utbildningstiden, dels i fråga om

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960 31

lönerna för de inom yrkesskolväsendet och försöksskolan anställda yrkeslärarna.

Beträffande utbildningsersättningen framhåller de sakkunniga,

att då utbildningen ofta blir ekonomiskt betungande för deltagarna,

måste man på ett tillfredsställande sätt sörja för att den blivande läraren

under utbildningstiden får ekonomisk hjälp i en eller annan form. För de

lärarkategorier det här gäller infaller lärarutbildningen vid en tidpunkt, då

många av dem redan hunnit ingå äktenskap och bilda familj. De sakkunniga

framhåller att det uppenbarligen är dubbelt betungande för personer i

den situationen att underkasta sig en utbildning, som är förknippad med

dryga utgifter, och anför härom vidare.

Från och med budgetåret 1958/59 utgår till de blivande handelskårarna

under utbildningstiden ersättning enligt grunder, som i väsentliga stycken

motsvarar den till deltagare i praktisk lärarkurs för blivande ämneslärare

utgående ersättningen. Motsvarande ersättning under lärarutbildningen bör

enligt de sakkunnigas mening utgå även till här berörda ämneslärare i yrkesämnen.

Beträffande de blivande yrkeslärarna har dessa från och med

nyssnämnda budgetår fått ersättningen under assistentlärartjänstgöringen

fastställd till samma belopp som gäller för närmast motsvarande kategori

lärarkandidater i utbildningskurs för blivande handelslärare. Däremot kvarstår

med oförändrat belopp den under kurstiden utgående ersättningen. Då

de blivande yrkeslärarnas och de blivande handelslärarnas utbildningskurser

är mycket likartade — viss undervisning är gemensam för de båda kurserna

— är situationen för närvarande den, att i två parallella och delvis samgående

utbildningskurser en kategori lärarkandidater erhåller ersättning

efter långt gynnsammare normer än en annan. Detta förhållande måste

betecknas som synnerligen otillfredsställande och torde vara ägnat att

skapa stark misstämning inom den sämst ställda gruppen.

De sakkunniga förordar med hänsyn till det starkt växande rekryteringsbehovet,

att till deltagarna i yrkeslärarutbildningen skall, utöver reseersättning,

utgå ersättning under hela utbildningstiden efter samma normer som

gäller för assistentlärartjänstgöringen, d. v. s. med 1 020 kronor för månad.

Härjämte föreslår de sakkunniga en viss förbättring av den enligt gällande

bestämmelser utgående ersättningen till deltagare i lärarutbildningskurs

för läroverksingenjörer. Som tidigare omnämnts utgår ersättning under

den andra utbildningsterminen, under vilken den praktisk-pedagogiska utbildningen

meddelas, med 1 020 kronor per månad. De sakkunniga föreslår

en höjning av ersättningen för niiinnda termin till sammanlagt 6 000 kronor

per lärarkandidat.

Lönereglering av yrkes lärartjänster. Yrkeslärartjänsterna

inom yrkesskolväsendet och försöksskolan avseende industri, hantverk

och handel är icke inplacerade i det statliga lönesystemet. Frånsett de

vid de centrala verkstadsskolorna fast anställda yrkeslärarna finnes inga

statliga bestämmelser rörande lönesättningen för yrkeslärartjänstcr, påpe
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

kar de sakkunniga. Därest utbildningen av yrkeslärare omlägges i enlighet

med föreliggande förslag och blir obligatorisk för vinnande av behörighet

till lärartjänster, blir yrkeslärartjänsterna jämställda med övriga lärartjänster

inom skolväsendet i fråga om utbildning och rekrytering av innehavare.

Enligt de sakkunnigas mening låter sig kravet på inplacering av yrkeslärarna

i det statliga lönesystemet icke längre avvisas. Reglerad befordringsgång

bör tillämpas för yrkeslärarna. Vid inplacering av yrkeslärarna i det

statliga lönesystemet följer enligt nu gällande bestämmelser inplacering

också i det statliga pensionssystemet.

2. Remissyttranden

a) Allmänna synpunkter och för flera lärarkategorier

gemensamma frågor

Frågan om vilka krav som bör uppställas på en blivande lärare i yrkesämnen

har tilldragit sig stort intresse. Olika aspekter har i remissyttrandena

lagts på denna fråga. Sålunda har en viktig omständighet vid bedömningen

av hithörande spörsmål varit vederbörandes uppfattning om de

faktiskt föreliggande möjligheterna att på skilda områden få till stånd en

lärarrekrytering av tillräcklig omfattning. Häremot har ställts frågan rörande

vilken kompetens — främst uttryckt i fråga om fackutbildning och

praktik — som skall anses erforderlig för bestridande av undervisning i

förekommande skolformer och undervisningsämnen. Rent allmänt kan

sägas, att de sakkunnigas förslag till rekryteringsvägar och inträdeskrav

accepterats i flertalet yttranden. I åtskilliga fall har emellertid tvekan

yppats i fråga om tillräckligheten av föreslagna kompetenskrav, och förslag

om viss kvalificering av examina eller praktik framförts. I en del yttranden

har anmäld tvekan givit anledning till förslag eller överväganden om en

begränsning av förutsatt arbetsområde, alltså av behörigheten, eller om en

ökning av den föreslagna lärarutbildningens längd och omfattning. Beträffande

synpunkter av sistnämnda slag hänvisas till framställningen i nästföljande

huvudavsnitt.

I ett flertal yttranden framhålles vikten av att vid rekryteringen utvälja

sökande med goda personliga förutsättningar för läraryrket. Skolöverstyrelsen

framhåller, att man vid urvalet av lärarkandidater bör tillvarataga

de erfarenheter som vunnits vid lärarhögskolan i Stockholm och andra

utbildningsinstitutioner. Järnvägsstyrelsen anser det i hög grad önskvärt,

att objektiva urvalsprov för bedömning av sökandenas personliga förutsättningar

snarast möjligt erhålles. Även i andra remissyttranden uttalas

liknande synpunkter.

De sakkunnigas principiella uppfattning att erforderliga fackkunskaper

och färdigheter skall ha inhämtats före lärarutbildningens början, biträdes

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

av överstyrelsen för yrkesutbildning och lämnas i övrigt utan erinran. Dock

framhålles i några yttranden — i överensstämmelse med av de sakkunniga

uttalade synpunkter — att en viss kompletterande fackutbildning i samband

med lärarutbildningen torde bli erforderlig för vissa lärarkategorier.

Vad de sakkunniga uttalat om att lärarutbildningen i princip skall vara

obligatorisk för erhållande av lärartjänst i yrkesämnen har lämnats utan

erinran. Överstyrelsen för yrkesutbildning, som uttryckligen tillstyrker förslaget

i denna del, förutsätter i likhet med de sakkunniga, att möjlighet till

dispens kommer att finnas och att därjämte under en övergångstid särskilda

provisoriska bestämmelser må gälla.

En för de skilda lärarkategorierna gemensam fråga är de såsom villkor

för inträde vid lärarkurs föreslagna åldersgränserna. Ehuru denna fråga i

en del yttranden behandlas med anknytning endast till en lärarkategori,

torde de anförda synpunkterna, vilka avser såväl den övre som den nedre

åldersgränsen, i huvudsak gälla samtliga lärarkategorier och behandlas därför

lämpligen i detta sammanhang.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser, att sökande skall — så framt

inte tillsynsmyndigheten annat medger — ha uppnått en ålder av lägst 22

och högst 40 år. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att en övre åldersgräns

för inträde från rekryteringssynpunkt synes olämplig. En sådan bestämmelse

torde nämligen, uttalar styrelsen — även om dispens i vissa fall

skall kunna medges — vara ägnad att avhålla många, enligt bestämmelsen

överåriga, men dock för yrkeslärarutbildningen synnerligen lämpliga yrkesarbetare

med arbetsledarerfarenhet från att anmäla sig som inträdessökande.

Under alla omständigheter är enligt styrelsens mening den föreslagna

åldersgränsen 35 år alltför låg.

Lämpligheten av en övre åldersgräns ifrågasättes också av Landsorganisationen.

Under alla förhållanden bör, menar organisationen, bestämmelsen

om dispens från en fastställd åldersgräns ges en generös tolkning.

Uppfattningen att den övre åldersgränsen är för låg eller att i vart fall

generösa dispensmöjligheter bör finnas, kan för övrigt betecknas som

genomgående bland de yttranden som närmare berört denna fråga.

Länsskolnämndcrna i Uppsala län och Malmöhus län anser den nedre

åldersgränsen för inträde böra höjas till 25 år. Det framhålles, att enligt

gällande kollektivavtal mellan Svenska verkstadsföreningen och Svenska

metallindustriarbetarförbundet arbetare skall ha uppnått 24 års ålder och

arbetat minst 7 år i yrket för att komma i åtnjutande av yrkesarbetarlön.

En liknande uppfattning framförcs av ett flertal kommuner.

b) Yrkeslärare

De av de sakkunniga förordade kraven på allmänbildning

som inträdesfordring finner skolöverstyrelsen i huvudsak riktigt avvägda.

Överstyrelsen för yrkesutbildning däremot delar inte de sakkunnigas mening

3 — B ihan g till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 90

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

i detta avseende och hänvisar till de krav som härutinnan uppställts för

blivande slöjdlärare.

Överstyrelsen anser, att normalkraven för inträde i pedagogisk utbildningskurs

för yrkeslärare skall vara lägst avgångsbetyg från enhetsskola,

9 g, 9 a eller 9 y, i de två senare fallen med kvalificerade betyg i modersmålet,

matematik, fysik och kemi enligt fordringarna för 9 g. Överstyrelsen

är medveten om att dessa krav inte omedelbart kan tillämpas och föreslår

därför, att överstyrelsen bemyndigas att utfärda de bestämmelser, som bör

gälla under en övergångsperiod. I sina krav på bättre allmänbildning har

överstyrelsen starkt stöd från ett flertal länsskolnämnder.

Med överstyrelsens för yrkesutbildning ovan anförda uppfattning överensstämmer

större delen av de yttranden, vari frågan om yrkeslärarnas

allmänbildning beröres. Undantag härifrån utgör, bland andra arbetsmarknadsstyrelsen

och Landsorganisationen, som anser att folkskolekunskaper

tillsammans med i övrigt goda meriter bör räcka. Arbetsmarknadsstyrelsen

påpekar, att under de närmaste åren endast ett fåtal personer med betyg

från enhetsskola torde kunna komma i fråga som lärarkandidater. Svenska

yrkesskoljöreningen och Svenska facklärarförbundet anser vissa högre allmänbildningskrav

böra uppställas för erhållande av examen och betyg från

lärarutbildningskurs men ej för inträde.

De särskilda, högre krav som av de sakkunniga föreslagits skola gälla för

blivande branschlärare tillstyrkes av styrelsen för Statens hantverksinstitut,

medan 1957 års skolberedning ej anser anledning föreligga att för denna

lilla grupp av yrkeslärare stipulera andra inträdesvillkor än för övriga

yrkeslärarkategorier.

Beträffande kraven på fackutbildning betonar skolöverstyrelsen

faran av att för inträde kräva sju års praktiskt arbete i yrket och

yttrar härom.

A ena sidan är ett sådant krav ej tillräckligt. Den grundläggande undervisningen

såväl i yrkesarbete som i yrkesteori kommer i försöksskolan i stor

utsträckning att handhas av yrkeslärare. Längden av praktiskt arbete i

yrket utgör ingen garanti för att lärarkandidaten besitter de för undervisning

i yrkesteoretiska ämnen erforderliga kunskaperna. Inträdeskravet i vad

avser yrkesskicklighet bör enligt överstyrelsens åsikt icke bindas till viss tid

utan anknyta till aktuell och allsidig skicklighet i yrket innefattande jämväl

yrkesteoretiska kunskaper. Å andra sidan kan kravet på sju års praktiskt

arbete avhålla skickliga yrkesmän från att övergå till lärarverksamhet,

vilket kan vara en förlust för skolväsendet. Överstyrelsen vill även understryka

värdet av lärarerfarenhet. Sådan erfarenhet ökar vederbörandes

möjligheter att avgöra om han passar för och kommer att trivas med läraryrket.

Föregående lärartjänstgöring, t. ex. i form av timlärartjänstgöring,

bör därför betraktas som en »värdefull merit för de blivande yrkeslärarna.

Överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker de sakkunnigas förslag att

gällande krav på sju års praktik bibehålies. Överstyrelsen anser dessutom,

att sökande till lärarkurs bör äga yrkesteoretiska kunskaper av sådan art

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. May.ts ''proposition nr 90 år 1960

och omfattning som överstyrelsen prövar nödiga. Sistnämnda synpunkt

framföres i ett flertal yttranden.

Svenska arbetsgivareföreningen anser genomgång av central verkstadsskola

jämte viss industriell erfarenhet vara lämplig som yrkesmässig grund

för en blivande yrkeslärare.

I alla övriga yttranden, vari praktikfrågan berörts, tillstyrker man de

sakkunnigas förslag. Över lag betraktas kravet på 7 års praktik såsom en

minimifordran. Det framhålles, att praktiken bör vara allsidig och ha anknytning

till det område lärarutbildningen avser. Flera framhåller vikten

av fortsatt återkommande praktik, varigenom lärarna hålls å jour med

utvecklingen inom sitt fack.

TCO uttalar i fråga om praktikfordringarna för blivande branschlärare, att

kravet på yrkesskicklighet måste ställas lika högt som för yrkeslärare i

övrigt. Den föreslagna möjligheten för yrkeslärare och slöjdlärare att genom

kompletterande utbildning erhålla kompetens för undervisning på allmänpraktisk

verkstad tillstyrkes. Slöjdlärare vore enligt organisationens mening

synnerligen lämpade härför, om blott kravet på yrkesskicklighet upprätthålles.

c) Lärare i tekniska ämnen m.m.

I fråga om den föreslagna teoretiska förutbildningen ansluter

sig överstyrelsen för yrkesutbildning, 1957 års skolberedning, TCO,

facklärarförbundet, landstingsförbundet, teknologföreningen samt några

länsskolnämnder och kommuner i huvudsak till de sakkunnigas förslag.

Överstyrelsen anser i likhet med de sakkunniga, att fackskoleingenjörerna

med sin i regel längre praktiska erfarenhet ofta har bättre förutsättningar

än gymnasieingenjörer att vid undervisning i teoriämnen anknyta till den

fortlöpande utbildningen i yrkesarbetet.

Länsskolnämnden i Kronobergs län håller för troligt att på grund av

lönesättningen ämneslärare i tekniska ämnen under gymnasienivån enbart

kommer att rekryteras bland gymnasie- och fackskoleingenjörer. Liknande

synpunkter rörande lönesättningens inverkan på rekryteringen anföres av

järnvägsstyrelsen. Av Svenska teknologföreningen framhålles, att det från

samhällsekonomisk synpunkt icke synes försvarligt att sikta mot krav på

högskoleutbildning för ifrågavarande lärare.

Länsarbetsnämnden i Södermanlands län anser, att lärarutbildningen bör

stå öppen också för ingenjörer utexaminerade från tekniskt institut och

Landskrona stad uttrycker en motsvarande uppfattning beträffande ingenjörer

från kommunala tekniska skolor.

SACO, som instämmer i vad de sakkunniga anfört rörande svårigheten

att i tillräcklig omfattning rekrytera civilingenjörer som ämneslärare, anser

dock inte, att en ökad användning av lärare med teknisk och merkantil

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1960

gymnasieutbildning är önskvärd. Organisationen framhåller, att eleverna

på enhetsskolans g- och a-linjer till största delen får sin undervisning i läroämnen

av lärare med akademisk utbildning och att det icke finns någon

anledning att sätta eleverna på y-linjerna i ett sämre läge. SACO föreslår

därför, att teknisk högskola respektive handelshögskola i princip skall gälla

som kompetenskrav för ämneslärartjänst på enhetsskolans y-linjer och vid

de praktiska realskolorna.

Skolöverstyrelsen tager ej ställning till de föreslagna inträdesfordringarna

men ansluter sig till förslaget att avpassa den nuvarande utbildningen för

läroverksingenjörer jämväl för högskoleingenjörer.

Överstyrelsen för yrkesutbildning ansluter sig i fråga om krav på

föregående praktik till de sakkunnigas förslag och framhåller vikten

av att praktikfordringarna hålls tillräckligt höga för sökande med

examen från högre tekniskt läroverk. Överstyrelsen tillstyrker även förslaget,

att deltagare, som med otillräcklig praktik genomgått lärarkurs,

skall kunna erhålla behörighetsbevis, först sedan kompletterande praktik

redovisats. Svenska landstingsförbundet framhåller, att om undervisningsväsendet

skall kunna konkurrera om de bästa läroverksingenjörerna, synes

det motiverat att, på föreslaget sätt, sänka kraven på både industri- och

lärarpraktik före lärarkursen.

1957 års skolberedning tillstyrker de sakkunnigas förslag till praktikfordringar

men framhåller, att föreslagna krav på praktik under viss förutsättning

kan visa sig helt otillräckliga. I detta sammanhang pekar skolberedningen

på vissa problem, som kan uppkomma vid genomförande av

den föreslagna lärarutbildningen.

Ett sådant gäller det förhållandet, att anställandet av en lärarutbildad

läroverksingenjör som ämneslärare på försöksskolas högstadium torde komma

att undanrycka en väsentlig del av underlaget för anställande av i

varje fall heltidstjänstgörande yrkeslärare, eftersom dessa huvudsakligen

blir hänvisade till undervisning i yrkespraktik. Detta kan föra med sig, att

ingenjörer får handha undervisningen även i exempelvis verkstadsarbete.

Det torde emellertid kunna ifrågasättas om inte den ingenjörsutbildade

lärarens praktik från dylikt arbete ofta är för kort för att undervisningen

skall bli tillfredsställande. Kravet på två års praktik före eller efter ingenjörsexamen

är helt otillräckligt när det gäller undervisningen i yrkesarbete.

Tveksamhet på likartade grunder yppas även av skoldirektören i Stockholm.

Denne framhåller angelägenheten av att man på det obligatoriska

skolstadiet samordnar praktik och yrkesteori. Han ifrågasätter, huruvida

de ifrågavarande lärarnas underbyggnad i matematik och fysik utgör en

ändamålsenlig förutbildning för undervisning på högstadiet och huruvida

deras relativt begränsade praktik räcker som grund för undervisningen i

yrkespraktik i yrkesskolan. Utbildningen bör enligt skoldirektörens mening

ej bli permanent i den föreslagna utformningen. — Önskvärdheten av sam
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

ordning mellan praktisk yrkesundervisning och yrkesteori understrykes även

av Stockholms läns landstings förvaltningsutskott, som anser undervisningen

i yrkesteori inom den egentliga yrkesutbildningen böra bestridas av

yrkeslärare, då så är möjligt. En liknande mening synes TCO företräda.

d) Handelslärare

Skolöverstyrelsen har ingen annan erinran att göra mot de föreslagna

kraven på teoretisk förutbildning än att för undervisning

i handelstekniska ämnen i praktiska realskolor endast bör ifrågakomma

lärare, som antingen avlagt examen vid handelshögskola eller i examen från

handelsgymnasium erhållit väl kvalificerade vitsord i ifrågavarande ämnen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning, handelns arbetsgivareorganisation och

direktionen för handelshögskolan i Stockholm, tillstyrker i huvudsak de

sakkunnigas förslag. Det bör dock enligt överstyrelsens mening tillkomma

tillsynsmyndigheten att avgöra, i vad mån annan handelsutbildning än

civilekonomexamen eller handelsgymnasieexamen bör godtagas.

Styrelsen för handelshögskolan i Göteborg tillstyrker förslaget till krav

på teoretisk förutbildning under förutsättning att en kompletterande ämnesutbildning

anordnas för lärarkandidater med handelsgymnasieexamen.

Kommerskollegium biträder uppfattningen att lärare i handelstekniska

ämnen vid handelsgymnasium bör ha genomgått handelshögskola. Kollegiet

anser vidare att det i och för sig skulle ha varit önskvärt, om kravet på

akademisk utbildning hade kunnat upprätthållas även i vad angår handelslärare

vid real-, yrkes- och enhetsskolor. På grund av den, enligt vad betänkandet

utvisar, knappa tillgången på handelslärare finner kollegiet det

dock icke möjligt att upprätthålla ett dylikt krav.

De sakkunnigas förslag rörande inrättande vid praktiska realskolor av

extra ordinarie ämneslärartjänster i handelstekniska ämnen för gymnasieekonomer

ävensom förslaget om att adjunkts tjänster även vid försöksskolor

skall kunna inrättas i enbart handelstekniska ämnen tillstyrkes av 1957 års

skolberedning, styrelsen för handelshögskolan i Göteborg, TCO och facklärarförbundet.

Styrelsen för handelshögskolan i Göteborg förordar därjämte,

att adjunktstjänst skall kunna omfatta handelstekniska ämnen kombinerade

med ekonomisk geografi med varukännedom.

Överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker de sakkunnigas förslag i vad

gäller kraven på föregående praktik. Detsamma gör även

1957 års skolberedning, handelns arbetsgivareorganisation samt handelskammaren

i Västernorrlands och Jämtlands län.

I vissa yttranden föreslås en skärpning av praktikfordringarna. Lånsskolnämnden

i Kristianstads län anser praktiken böra omfatta minst 3 ä 4

år. TCO och facklärarförbundet föreslår en praktiktid om 5 år för sökande

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kvngl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

som ej avlagt handelsgymnasieexamen. Även länsslcolnämnden i Västernorrlands

län anser, att kraven på ett kvalificerat och allsidigt yrkesarbete

bör skärpas.

Sveriges köpmannaförbund ifrågasätter, om man för de minsta skolenheterna

med inriktning på både detaljhandel och kontor kan kräva praktik

från såväl detaljhandel som annan varudistribution jämte kontorspraktik.

Enligt förbundets mening bör det här räcka med tre års praktik oavsett

verksamhetsområde. Rekryteringen kan eljest försvåras.

e) Ekonomiska frågor

De sakkunnigas förslag till förbättring av utgående ersättning

under utbildningen tillstyrkes av, bland andra, skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, länsskolnämnden

i Malmöhus län, två länsarbetsnämnder, stadsförbundet och landskommunernas

förbund samt Svenska yrkesskolföreningen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att det för erhållande av

en tillräckligt god anslutning till kurserna är ofrånkomligt, att yrkeslärarna

får föreslagen ersättning under hela kurstiden. Även arbetsmarknadsstyrelsen

finner förslaget från rekryteringssynpunkt synnerligen välmotiverat.

TCO framhåller, att flertalet lärarkandidater är familjeförsörjare och

anser därför att utbildningsbidragen bör utgå med belopp motsvarande

löneklass 14 å löneplan A. Denna mening delas av facklärarförbundet.

Handelskammaren i Östergötland och Södermanland samt statskontoret

avstyrker de sakkunnigas förslag. Statskontoret anför för sin del följande.

Fragan om ekonomiska förmåner till blivande yrkeslärare var föremål för

prövning sa sent som vid 1958 års A-riksdag. Därvid beslöts en avlösning

av tidigare utgående dagtraktamente och dess ersättande under assistentlärart

erminen med en månatlig ersättning, sedermera av Kungl. Maj:t fastställd

till 1 020 kronor. Däremot avvisades överstyrelsens för yrkesutbildning

och utredningens hemställan om höjning av gottgörelsen även under

den första utbildningsterminen. Anledning till ändrat ståndpunktstagande

synes icke föreligga.

Utredningens förslag om ökning av ersättningen till läroverksingenjörerna

under den andra utbildningsterminen från i 020 kronor för månad till

6 000 kronor för termin framlades också förra året, då av skolöverstyrelsen.

Frågan behandlades vid 1959 års riksdag men vann icke tillmötesgående.

Statskontoret intager samma ståndpunkt som tidigare och avstyrker alltså

förslaget.

Skolöverstyrelsen framhåller i fråga om den föreslagna statliga regleringen

av yrkeslärartjänsterna, att den omständigheten att yrkeslärarnas

anställnings- och avlöningsförhållanden ej är statligt reglerade är

till nackdel för rekryteringen till lärarbanan. Speciellt försöksskolans lärarbehov

är svårt eller till och med omöjligt att tillgodose. Överstyrelsen finner

därför nödvändigt att fasta pensionsgrundande tjänster inrättas dels för att

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

förbättra rekryteringen, dels ock för att häva den även ur pedagogisk synpunkt

skadliga bristen på fasthet i anställningen. Lärartjänster bör vidare

enligt överstyrelsens mening kunna inrättas med fyllnadstjänstgöring i

samtliga skolformer ävensom i annan kommun.

Förslaget tillstyrkes vidare av överstyrelsen för yrkesutbildning, ett flertal

länsskolnämnder, båda kommunförbunden, skolledarförbundet och ett

antal kommuner.

Stadsförbundet och landskommunernas förbund anför, att därest de sakkunniga

avser en statlig reglering av dessa tjänster pa sätt som tidigare

skett med t. ex. övningslärartjänsterna, vill förbunden tillstyrka detta.

Förbunden utgår därvid från att statsbidrag till tjänsterna kommer att

utgå enligt samma grunder, som gäller för lärartjänster inom det obligatoriska

skolväsendet.

Statskontoret slutligen anser, att om den föreslagna utbildningen göres

obligatorisk, kommer frågan om en reglering av yrkeslärartjänsterna delvis

i ett annat läge än tidigare, dock knappast med en gang utan först sa småningom

i och med att det övervägande antalet yrkeslärare genomgått utbildningen.

Statskontoret utgår från att frågan ej kan upptagas till närmare

överväganden på grundval av utredningens uttalanden.

C. Utbildningens uppläggning och innehåll

1. De sakkunniga

a) Allmänna synpunkter

Utbildningen bör enligt de sakkunnigas uppfattning ordnas så, att lärarkandidaten

tränas att arbeta målmedvetet, att planera och att ta initiativ.

I undervisningen bör därför föreläsningsformen användas endast i begränsad

omfattning, t. ex. vid introduktion till ett ännu inte behandlat kursavsnitt

eller då det gäller att ge en sammanfattning av tidigare behandlade

spörsmål. Friare arbetsformer, såsom seminarieövningar och grupparbeten,

case metod, diskussioner och bordssamtal, demonstrationer samt individuell

undervisning och handledning bör däremot komma till flitig användning.

Den teoretiska utbildningen, som naturligtvis skall genomgås med det

praktiska syftet för ögonen, måste kompletteras med en rad olika praktiska

övningar. De sakkunniga nämner som exempel härpå auskultationer, enskilda

och i grupp, träningslektioner med kurskamrater och övningslektioner

i skolklass.

De sakkunniga påpekar att särskilt undervisningen i psykologi lätt kan

tendera att bli alltför teoretisk. Härtill kan bidraga brist på lokaler och för

undervisningens konkretisering nödvändiga hjälpmedel. — Huvudvikten i

psykologistudierna måste, framhåller de sakkunniga, läggas dels vid den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Rungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1960

pedagogiska psykologien, dels vid utvecklings- och ungdomspsykologien.

Studierna skall planeras och bedrivas under ständigt hänsynstagande till

lärarkandidaternas kommande verksamhet.

Vid utarbetandet av tim- och kursplanerna har de sakkunniga i möjligaste

mån sökt nedbringa antalet schemabundna timmar. Förverkligandet

av denna strävan har försvårats genom den relativt korta utbildningstid

för berörda lärarkategorier, som de sakkunniga ansett sig böra föreslå. En

viss anhopning av de schemabundna timmarna har därför inte helt kunnat

undvikas.

Vissa kursavsnitt nödvändiggör arbete i mindre grupper. Så är enligt de

sakkunniga särskilt förhållandet vid behandling av allmän och speciell

undervisningsmetodik, audiovisuella hjälpmedel samt röst- och tal vård.

Beträffande utbildningskurser, i vilka lärarkandidaterna representerar flera

olika yrkes- och ämnesområden, måste givetvis gruppundervisning förekomma

i förhållandevis större omfattning.

De sakkunniga har inte ansett sig böra lämna mera detaljerade förslag

i fråga om studiegången. De centrala ämnena psykologi, pedagogik och

undervisningsmetodik måste självfallet omspänna hela utbildningstiden.

Med hänsyn till lokala förhållanden kan det emellertid under den egentliga

kurstiden måhända visa sig ändamålsenligt att koncentrera denna undervisning

till vissa dagar i veckan eller till vissa tidsperioder, varigenom övrig

tid helt blir disponibel för praktiska övningar, självständigt arbete m. m.

Ämnen med mindre antal timmar bör med några undantag koncentreras

till kortare tidsperioder.

b) Yrke slär are

De sakkunniga föreslår en ändrad utbildningsgång för blivande yrkeslärare.

För närvarande är utbildningen så ordnad, att lärarkandidaten först

genomgår en grundläggande terminskurs om cirka 15 veckor, som avslutas

med prov och avgångsbetyg, varpå följer en termins praktisk lärarutbildning

genom s.k. assistentlärartjänstgöring. Utan någon förlängning av den

totala utbildningstiden skulle enligt de sakkunnigas mening med all sannolikhet

en betydande effektivisering kunna uppnås, om lärarkandidaterna

mot slutet av assistent! ärarterminen åter samlades under omkring tre

veckor för att redogöra för erfarenheter, som gjorts under tjänstgöringen,

samt för att framlägga resultaten av sina specialstudier och i sluttentamina

redovisa sina under utbildningstiden förvärvade insikter. Först därefter

skulle betyg över utbildningen utfärdas.

Utbildningstiden för en blivande vrkeslärare föreslås omfatta ett läsår,

varvid den första terminen skulle utgöra en utbildningskurs, omfattande 15

veckor, och den andra terminen assistentlärartjänstgöring. Den senare föreslås

utformad så, att 15 veckor ägnas åt auskultationer samt lärartjänst
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

göring under handledares tillsyn, varefter 3 veckor ägnas åt sammanfattning,

repetition, prov och avslutning. Först i samband med provlektioner

och tentamina under de avslutande tre veckorna skulle lärarkandidatens

avgångsbetyg fastställas.

Av nedanstående förslag till timplan för yrkeslärarutbildningen framgår

den föreslagna utbildningens fördelning på skilda undervisningsämnen och

praktiska övningar m. m.

Antal elevtimmar
-

I. Den teoretiska utbildningen

Psykologi .................... 70

Pedagogik.................... 90

Allmän undervisningsmetodik .. 60

Speciell undervisningsmetodik . 30

Åskådningsmedel, särskilt de

audiovisuella hjälpmedlen ... 20

Röst- och talvård samt muntlig

framställning ............... 10

Bok- och bibliotekskunskap .... 8

Skolhygien ................... 4

Arbetsfysiologi ............... 8

Yrkesvalsfrågor ............... 6

Arbetsmarknadsfrågor ......... 10

Kultur- och samhällsorientering 30

Specialstudier ................ 30 376

Antal elevtimmar
II.

Den praktiska utbildningen

Auskultationer och demonstra
-

tionslektioner............... 70

Undervisningsövningar ........ 80

Studiebesök .................. 10 160

Motionsgymnastik, frivillig ........ 36

Summa 572

III. Assistentlärartjänstgöringen,

omfattande en termin inklusive 3

veckors repetition, redovisning

och slutprov.

Utbildningen under I och II avses skola förläggas dels till den första

terminen, som beräknas omfatta 15 effektiva veckor, dels till 3 veckor vid

slutet av den andra terminens assistentlärartjänstgöring, och skulle sålunda

omfatta sammanlagt 18 veckor.

I fråga om den teoretiska utbildningen har vissa av de sakkunnigas synpunkter

redovisats i samband med redogörelsen för de sakkunnigas allmänna

synpunkter. Härutöver torde för närmare detaljer få hänvisas till

framställningen i betänkandet.

Huvuddelen av assistentlärartjänstgöringen föreslås förlagd till det stadium,

som lärarkandidaten avser att ägna sig åt. Varje lärarkandidat bör

dock genom tjänstgöring som assistentlärare få erfarenhet av såväl enhetsskolan

som yrkesskolan och tjänstgöringen måste avpassas med hänsynstagande

till att han även skall bedriva litteraturstudier och arbeta med

en särskild uppgift. Hans undervisning bör därför i genomsnitt uppgå till

ungefär 2k av en yrkeslärares tjänstgöring, vartill kommer auskultationer,

överläggningar med handledaren o. dyl. I fråga om sistnämnda befattningshavare

framhåller de sakkunniga, att dennes lämplighet för uppgiften är

av stor betydelse för värdet av assistentlärartjänstgöringen. Handledarna

måste därför utväljas med största omsorg.

Den ovan skisserade utbildningen av yrkeslärare avser i princip all utbildning

av yrkeslärare inom industri och hantverk, såväl för enhetsskolans

årskurs 9 y som för yrkesskolväsendets olika skolformer. Här föreligger,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

uttalar de sakkunniga, icke någon sådan principiell olikhet i arbetsuppgifterna,

att en uppdelning på olika lärarutbildningsformer bör äga rum.

Att en viss differentiering inom den gemensamma utbildningens ram skall

kunna äga rum förutsättes emellertid. Därest någon i utbildningen deltagande

redan är inriktad på verksamhet inom enhetsskolan respektive yrkesskolan

bör hänsyn härtill tagas vid genomförandet av hans övningslektioner

och hans assistentlärartjänstgöring, vilken bör förläggas huvudsakligen till

den skolform, varåt vederbörande avser att ägna sig. Varje yrkeslärare bör

emellertid enligt de sakkunnigas mening få utbildning inom och därmed

erfarenhet av såväl enhetsskolan som yrkesskolan.

På grund av de blivande branschlärarnas speciella arbetsuppgifter anser

de sakkunniga behov föreligga av fördjupade studier i vissa ämnen. Vidare

kan erfordras en komplettering av yrkespraktiska erfarenheter, vilket bör

beaktas vid utformningen av assistentlärartjänstgöringen.

Även i fråga om blivande lärare på allmän-praktisk verkstad anses en

viss anpassning av utbildningen till den kommande lärarverksamhetens

speciella krav vara behövlig. De sakkunniga framhåller särskilt behovet

av kompletterande yrkesträning och föreslår, att möjlighet till dylik komplettering

skapas dels genom minskning av den i assistentlärartjänstgöringen

ingående övningsundervisningen och dels genom påbyggnad av de

tre repetitionsveckorna med ytterligare två veckor för yrkespraktisk utbildning.

c) Lärare i tekniska ämnen m. m.

Lärarutbildningen av civilingenjörer och läroverksingenjörer bör enligt

de sakkunnigas uppfattning omfatta två terminer, den första avsedd för viss

ämneskomplettering samt påbörjande av den teoretisk-pedagogiska utbildningen

och den andra avsedd för praktisk-pedagogisk utbildning samt fortsatt

teoretisk-pedagogisk utbildning.

Den föreslagna utbildningens fördelning på skilda undervisningsämnen

och praktiska övningar m. in. framgår av följande förslag till timplan för

utbildning av lärare i tekniska ämnen m. m.

I. Ämneskomplettering en

Matematik ..........

Fysik ..............

Antal elevtimmar
-

80

145 225

II. Den teoretiska utbildningen

Psykologi .................... 60

Pedagogik.................... 80

Allmän undervisningsmetodik .. 51

Speciell undervisningsmetodik .. 36

Åskådningsmedel, särskilt de

audiovisuella hjälpmedlen .... 20

Röst- och talvård samt muntlig

framställning ............... 10

Antal elevtimmar
-

Bok- och bibliotekskunskap .... 8

Skolhygien ................... 4

Yrkesvalsfrågor ............... 6

Specialstudier ................ 30 308

III. Den praktiska utbildningen

Auskultationer och demonstra
tionslektioner.

.............. 120

Undervisningsövningar ........ 70

Studiebesök .................. 10 200

Motionsgymnastik, frivillig ........ 72

Summa 805

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

Den första terminen beräknas omfatta 15 och den andra terminen 18

effektiva veckor. Undervisningen under I jämte därtill hörande sluttentamen

förlägges till första terminen. Utbildningen under II och III fördelas

på första och andra terminen, varvid iakttages att 3 veckor vid slutet av

andra terminen helt disponeras för repetitioner, redovisningar och slutprov.

Det genomsnittliga elevtimtalet under utbildningstiden, den frivilliga motionsgymnastiken

inräknad, uppgår till omkring 24 veckotimmar.

Gymnasieingenjörernas ämnesstudier bör avse de kompletterande kunskaper,

som en lärare på högstadienivån har behov av. I den mån härigenom

tid kan vinnas, bör man inrikta sig på ämnenas metodologiska

problem.

För högskoleingenjörernas del anser de sakkunniga att ämneskompletteringen

måste erhålla dels en mera kvalificerad karaktär, dels en mindre

omfattning. Aktualiseringen och fördjupningen av sådana kursmoment,

som spelar en väsentlig roll i skolundervisningen men som antingen ej alls

berörs eller ej får en för den blivande läraren tillräckligt grundlig behandling

under den tekniska fackutbildningen, måste för deras del utsträckas

att omfatta gymnasiekurserna. Framför allt bör kurserna på de gymnasietyper,

tekniskt gymnasium och realgymnasium, där högskoleingenjörer med

lärarutbildning främst är önskvärda som lärare beaktas. Ämneskompletteringen

måste förutsättas bli mindre tidskrävande än för läroverksingenjörerna.

De sakkunniga förordar, att högskoleingenjörerna får utnyttja denna

tidsvinst för metodikstudier i matematik, fysik och i förekommande fall,

kemi. De bör enligt de sakkunnigas mening bilda en i förhållande till

läroverksingenjörerna avskild studiegrupp under ämneskompletteringen.

Den praktiska lärarutbildningen bör för läroverksingenjörernas del förläggas

till praktiska realskolor och, efter hand som förutsättningar härför

uppkommer, i väsentlig utsträckning även till enhetsskolor och yrkesskolor.

Beträffande högskoleingenjörernas praktiska lärarutbildning uttalas att

denna i viss utsträckning bör förläggas till tekniska läroverk.

c) Handelslärare

Enligt de sakkunnigas åsikt vore det värdefullt, om handelslärarnas

utbildning kunde utsträckas till att omfatta ett helt läsår. För närvarande

finner de sakkunniga det emellertid erforderligt att begriinsa handelslärarnas

pedagogiska utbildning till en termin. En utökning av den nuvarande

kurstiden — 15 veckor — till cirka 18 veckor anses emellertid vara nödvändig,

om den nuvarande alltför stora arbetsbelastningen skall kunna

undvikas. När yrkesundervisningens starka expansion lett till ett väl utbyggt

skolsystem även på handelns område och behovet av utbildade lärare

kan beräknas bli lättare att tillgodose, bör frågan bli föremål för omprövning.

De sakkunniga förordar, att följande studiegång försöksvis tillämpas för

ernående av större koncentration i utbildningen. — Kursen inledes med

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

cirka fem veckors koncentrerad undervisning i psykologi, pedagogik och

allmän metodik m. m. Följande tretton veckor ägnas åt auskultationer och

övningslektioner, varjämte speciella ämnen (skolhygien, friluftsverksamhet,

yrkesvägledning, ämnenas speciella metodik m. m.) behandlas. De tre sista

veckorna används för sammanfattande diskussioner och avgångsprov. Med

en dylik studiegång anser de sakkunniga, att de från pedagogisk synpunkt

allvarligaste bristerna i de nuvarande pedagogiska utbildningskurserna

elimineras.

För utbildningen av handelslärare föreslår de sakkunniga följande timplan.

Antal elev-

Antal elev-

timmar

timmar

Den teoretiska utbildningen

II. Den ''praktiska utbildningen

Psykologi ..................

.. 60

Auskultationer och demonstra

Pedagogik..................

. . 80

tionslektioner ...........

... 100

Allmän undervisningsmetodik

. 60

Undervisningsövningar .....

.. . 70

Speciell undervisningsmetodik

. . 36

Studiebesök ...............

.. . 10 180

Åskådningsmedel, särskilt de

audiovisuella hjälpmedlen ..

. . 20

Motionsgymnastik, frivillig .

....”TT 36

Röst- och talvård samt muntlig

Summa 540

framställning .............

. . 10

Bok- och bibliotekskunskap . .

8

Skolhygien .................

4

Yrkesvalsfrågor .............

6

Arbetsmarknadsfrågor .......

. . 10

Specialstudier ..............

.. 30 324

De i utbildningen ingående övningslektionerna bör enligt de sakkunnigas

mening för kursdeltagare med examen från handelshögskola förläggas såväl

till gymnasie- som till enhetsskole-, realskole- och yrkesskolestadiema; för

övriga kursdeltagare bör övningsundervisningen helt förläggas till de tre

sistnämnda stadierna, dock ej till yrkesskolornas ettåriga företagsekonomiska

kurser och sekreterarkurser, vid vilka undervisningen — som tidigare

framhållits — har gymnasial karaktär.

d) Timlärare

Ehuru särskilt den av överstyrelsen för yrkesutbildning bedrivna kursverksamheten

för timlärare haft en relativt stor omfattning, har de sakkunniga

funnit, att deras utbildning hittills icke blivit tillgodosedd i önskvärd

utsträckning. Med hänsyn till timlärarnas insatser i den förberedande och

egentliga yrkesundervisningen anser de sakkunniga det angeläget, att

ökade utbildningsmöjligheter skapas för dessa lärare.

De kategorier man med avseende på rekryteringen av timlärare i yrkesämnen

har anledning räkna med säges vara dels lärare i yrkesämnen, som

åtar sig timlärartjänstgöring inom ramen för sin behörighet, dels lärare

med huvudsaklig tjänstgöring och kompetens utanför yrkesutbildningens

område och dels yrkesmän av olika slag med god yrkeskunnighet men utan

pedagogisk utbildning. De sakkunnigas överväganden och förslag avser

främst sistnämnda kategori.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1960 45

Kursinnehållet vid timlärarutbildning anses böra omfatta främst några

av följande moment:

a) den förberedande och egentliga yrkesundervisningens organisation,

administration och målsättning;

b) vissa grundläggande principer för undervisning, inlärningsprocessens

psykologi, allmän undervisningsmetodik, olika undervisningsformer, röstoch

talvård samt muntlig framställning;

c) utvecklings- och ungdomspsykologi, några socialpsykologiska moment

med särskild hänsyn tagen till ungdomen;

d) riktlinjer och anvisningar angående det egna ämnes- och yrkesområdet,

t. ex. systematisk översikt av lärostoffet, terminologiska frågor, speciell

undervisningsmetodik, speciella hjälpmedel för undervisning inom berörda

område.

I syfte att minska utbildningstiden bör enligt de sakkunnigas mening

även beträffande timlärarna anvisningar lämnas för förberedande studier.

I många fall torde därjämte kurserna kunna uppdelas på två eller flera

perioder, varvid den mellanliggande tiden av deltagarna kan utnyttjas till

självstudier enligt givna anvisningar. Därvid bör även möjligheterna till

korrespondensstudier kunna utnyttjas. Vid slutet av mera omfattande

kurser bör deltagarna beredas tillfälle att i anordnade prov dokumentera

sina kunskaper och färdigheter och betyg utfärdas över den genomgångna

utbildningen.

Enligt de sakkunnigas mening bör man av timlärare med minst halvtidstjänstgöring

i regel kräva samma utbildning som av heltidsanställd lärare.

I många fall har emellertid timlärarna en föga omfattande tjänstgöring,

exempelvis två å tre veckotimmar. Det kan för dessa lärare endast bli

fråga om en mycket begränsad pedagogisk utbildning. Deltagandet i sådan

utbildning bör i möjligaste mån underlättas. För samtliga kurser bör gälla,

att deltagarna får ersättning för erforderliga resor mellan hemorten och

kursorten; deltagare i heldagskurser bör därjämte erhålla dagtraktamente.

De sakkunniga förutsätter, att en del av den erforderliga timlärarutbildningen

skall kunna förläggas till de utbildningsanstalter för lärare i yrkesämnen,

som enligt deras uppfattning bör upprättas; särskilt bör så kunna

bli fallet under ferietid, då annan lärarutbildning ej pågår. 2

2. Remissyttranden

a) Allmänna synpunkter m. m.

I stort sett accepteras den principiella utgångspunkten för de sakkunnigas

förslag rörande lärarutbildningens uppläggning och innehåll, nämligen att

erforderlig fackutbildning skall ha inhämtats innan lärarutbildningen påbörjas.

Vad beträffar tillämpningen av denna princip samt undantagen från

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

densamma har emellertid vissa avvikande uppfattningar framträtt. Sålunda

har beträffande civilingenjörerna hävdats, att kompletterande fackutbildning

ej är erforderlig, medan man beträffande blivande handelslärare utan

civilekonomexamen hävdat, att kompletterande fackutbildning är nödvändig.

Dessa avvikande uppfattningar har föranlett förslag om en för dessa

lärarkategorier annorlunda upplagd utbildningsgång än den föreslagna,

vilka förslag närmare redovisas i det följande.

De sakkunnigas förslag rörande utbildningsformerna tillstyrkes eller lämnas

utan erinran i så gott som alla remissyttranden. I fråga om undervisningens

innehåll har överstyrelsen för yrkesutbildning anslutit sig till den

av de sakkunniga uttalade allmänna meningen om önskvärdheten av att

nedbringa antalet schemabundna timmar. Länsskolnämnden i Södermanlands

län hyser däremot tvekan beträffande yrkeslärarkandidaternas förutsättningar

för »fria» studier och ifrågasätter om inte, med hänsyn till

undervisningens önskade effektivitet, schemabundna lektionstimmar vore

att anse som en fördel.

Skolöverstyrelsen anser en viss reduktion av timtalen kunna ske i psykologi,

pedagogik och allmän undervisningsmetodik. Vissa moment i kursplanerna

för dessa ämnen kan enligt överstyrelsens mening utan olägenhet

utgå och tidsvinster göras bland annat genom en mera systematisk omläggning

av undervisningen och sovring av stoffet till förmån för sådana

moment som direkt anknyter till den framtida lärargärningen. Överstyrelsen

finner i gengäld tiden för den speciella undervisningsmetodiken böra utökas,

icke minst med hänsyn till de skiftande praktiska arbetsuppgifter,

som de olika lärarkategorierna kommer att ställas inför. Härutöver anser

överstyrelsen tidsvinsten böra för yrkeslärarnas del kunna utnyttjas för

kompletterande fackteoretisk utbildning. För ämneslärarna i tekniska ämnen,

matematik m. m. bör motsvarande tid i stället kunna användas för

ämneskomplettering i naturvetenskapliga ämnen. I den mån ifrågavarande

tid ej utnyttjas för kompletterande fackteoretisk utbildning eller ämneskomplettering,

vinnes genom den föreslagna reduktionen bland annat den

fördelen, att lärarkandidaterna får mindre schemabunden undervisning.

Vidare kommer psykologiundervisningen ej att dominera veckoschemat så

starkt som skett i de sakkunnigas förslag.

Även i andra yttranden uttalas önskemål rörande utrymmet för något

eller några ämnen. Vattenfallsstyrelsen, järnvägsstyrelsen och SAF finner

sålunda önskvärt, att lärarna får undervisning rörande företagsorganisation,

industriell ekonomi, arbetsprocedurer och deras planering m.m. Arbetsmarknadsstyrelsen

anser timantalet för arbetsmarknads- och yrkesvalsfrågor

alltför knappt tillmätt. TCO och skoldirektören i Stockholm framhåller

att i ämnet kultur- och samhällsorientering huvudvikten bör läggas

vid samhällsorienteringen. Sveriges köpmannaförbund anser timantalet i

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960 47

speciell undervisningsmetodik böra ökas på bekostnad av gymnastikundervisningen.

Brevskoleutredningen anser, att sådana kursmoment som yrkesvalsfrågor,

arbetsmarknadsfrågor, arbetsfysiologi och måhända kultur- och samhällsorientering

i väsentliga delar skulle kunna inhämtas genom korrespondensstudier

före kurstiden. Undervisningen i undervisningsmetodik skulle

även underlättas, om lärarkandidaterna redan på förhand vore förtrogna

med vissa pedagogiska och sociala problem. Den härigenom frigjorda kurstiden

kunde disponeras för seminarieövningar m. m.

b) Yrlceslärare

De sakkunnigas förslag i fråga om yrkeslärarutbildningens längd och

uppläggning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i det övervägande

antalet yttranden. Överstyrelsen för yrkesutbildning anser förlängningen av

själva kurstiden från 15 till 18 veckor vara ett steg i rätt riktning, om

också objektivt sett otillräckligt. Överstyrelsen tillstyrker emellertid de

sakkunnigas förslag härutinnan ävensom i vad gäller assistentlärartjänstgöringen.

Skolöverstyrelsen anser arbetsprogrammet under den föreslagna återsamlingsperioden

efter assistentlär artjänstgöringen vara så omfattande, att

denna period bör förlängas med ytterligare en vecka, antingen genom förlängning

av den totala utbildningstiden eller genom motsvarande förkortning

av den första terminen. Enligt överstyrelsen talar de vid lärarhögskolan

i Stockholm vunna erfarenheterna starkt för en sådan förlängning.

Överstyrelsen framhåller, att just vid behandlingen av de under assistentlärartjänstgöringen

vunna erfarenheterna föreligger möjligheter att konkretisera

och levandegöra undervisningen för lärarkandidaterna och att ge

dem råd och anvisningar för olika pedagogiska situationer. En liknande

uppfattning uttalas av TCO.

c) Lärare i tekniska ämnen m. m.

Den föreslagna utbildningen om en termin för ämneskomplettering och

teoretisk utbildning, samt en termin för praktisk utbildning, fortsatt teoretisk

utbildning och tre veckor för repetition, avläggande av prov m. m.

tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Avvikande

mening anföres dock i ett antal yttranden rörande förslaget till lärarutbildning

för civilingenjörer.

Statskontoret erinrar om att överstyrelsen för yrkesutbildning i tidigare

sammanhang beträffande innehållet i lärarutbildningskurser för läroverksingenjörer

ifrågasatt, om icke de tekniska läroverkens kurser i matematik

och fysik kunde anses vara så omfattande, att kompletterande ämnesstudier

vore överflödiga för lärarverksamhet vid praktiska realskolor och enhets
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

skolans högstadium. Statskontoret finner det därför föga antagligt, att

civilingenjörer skulle ha behov av utvidgade ämneskunskaper. Deras pedagogiska

utbildning bör enligt statskontoret ha samma omfattning som för

t. ex. civilekonomer, d. v. s. en termin.

Av samma uppfattning är skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

två länsskolnämnder, Sveriges akademikers centralorganisation

och Örebro stad. Handelskammaren i Gefle föreslår därjämte, att en termins

utbildning skall räcka också för gymnasieingenjör med goda betyg.

— Enligt skolöverstyrelsens mening kan lärarutbildningen för civilingenjörerna

organiseras på liknande sätt som gymnasieekonomernas, sådan den

föreslagits av de sakkunniga med en omfattning av 18 veckor. En för

högskoleingenjörerna särskilt tillrättalagd lärarutbildning kan enligt överstyrelsens

mening utan svårighet organiseras inom ramen för den organisation,

som utformats för läroverksingenjörer. Skolöverstyrelsen framhåller

vidare, att de skolor, vid vilka deltagarna i överstyrelsens lärarutbildningskurser

för läroverksingenjörer genomgår den praktisk-pedagogiska utbildningen,

för närvarande utnyttjas endast under vårterminen för ändamålet.

Det bör därför vara möjligt att under höstterminen vid någon eller några

av dessa skolor anordna sådan utbildningskurs som överstyrelsen här antytt.

Av yttranden som skolöverstyrelsen inhämtat från kursföreståndarna för

lärarutbildningskurserna för läroverksingenjörer läsåret 1958/59 framgår,

att en ämneskomplettering i matematik och fysik för denna ingenjör skategori

är nödvändig och att den härför anslagna tiden är i knappaste laget.

För att i någon mån råda bot på detta förhållande förordas vissa jämkningar

av föreslagna tim- och kursplaner.

Brevskoleutredningen yttrar, att de akademiska kurser och andra vidareutbildningskurser

per korrespondens, som med statsmedel erbjuds folkskollärare

och med framgång prövats under ett flertal år, ger belägg för att

denna studieform lämnar åsyftat resultat. Brevskoleutredningen anser det

därför lämpligt, att ämneslärarna i tekniska ämnen m. m. bereds möjlighet

att ordna sin ämneskomplettering på motsvarande sätt. Detta skulle medföra

en besparing såväl för statsverket som för lärarkandidaterna.

d) Handelslärare

I det övervägande antalet yttranden, vari frågan om utbildningens längd

närmare diskuteras, framföres den uppfattningen, att den av de sakkunniga

föreslagna lärarutbildningen för gymnasieekonomer m. fl., vilka ej avlagt

civilekonomexamen, är för kort. Frånsett denna invändning lämnas de

sakkunnigas förslag rörande utbildningen för handelslärare utan erinran.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att gymnasieekonomerna

för närvarande har blott tvåårig utbildning med realexamen som grund. De

förekommer som lärare i många skolor, inte minst på mindre orter, och har

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

visat sig fylla ett stort behov. Emellertid undervisar gymnasieekonomer för

närvarande i ej obetydlig omfattning även i avdelningar, som förutsätter

realexamen hos eleverna. Då deras egen utbildning blott är tvåårig, kan

detta enligt överstyrelsens mening inte anses tillfredsställande, även om de

förvärvat viss praktik. Överstyrelsen föreslår därför, att gymnasieekonomernas

lärarutbildning blir ettårig, varav en termin anslås åt en i huvudsak

fackmässig vidareutbildning och en termin åt pedagogisk utbildning. Den

senare terminen skulle helt sammanfalla med civilekonomernas utbildning.

Även för blivande detaljhandelslärare bör utbildningen enligt överstyrelsens

uppfattning omfatta två terminer. En härmed i huvudsak överensstämmande

mening framföres av länsarbetsnämnderna i Uppsala län och Malmöhus

län, styrelsen för handelshögskolan i Göteborg, TCO, Svenska yrkesskoljöreningen,

Svenska facklärarförbundet och några kommuner.

Skoldirektören i Stockholm anser det likaledes önskvärt med en utvidgning

av handelslärarutbildningen till två terminer men, till skillnad från

förutnämnda yttranden, huvudsakligen för att möjliggöra assistentlärartjänstgöring.

En förlängning av utbildningen i detta syfte ifrågasättes även

av Sveriges skolledarförbund.

Sveriges köpmannaförbund anser en kompletterande fackutbildning åtminstone

tills vidare nödvändig för lärare i detaljhandelskurser. Förbundet

uttalar, att utbildningen vid en handelshögskola eller ett handelsgymnasium,

sådan den för närvarande bedrives, ger en mycket knapphändig undervisning

i frågor rörande detaljhandeln och dess inre arbete liksom

beträffande försäljning och reklam inom övrig varudistribution. Möjligheter

bör därför enligt förbundets åsikt skapas för en ändamålsenlig kompletterande

utbildning i distributionslära med särskild hänsyn till detaljhandelns

och partihandelns försäljning och reklam, i företagsekonomi beträffande

butiks- och lagerorganisation och i varukännedom inom vissa

praktiska delar av ämnet. Förbundet anser sig inte i detta sammanhang

kunna föreslå hur långa dessa kompletteringskurser bör vara, utan betonar

endast deras oundgänglighet för den framtida distributiva undervisningen.

I fråga om undervisningens bedrivande anför överstyrelsen för yrkesutbildning,

att för närvarande en stor del av den teoretiska utbildningen bedrives

gemensamt för yrkeslärare och handelslärare, vilket medför stora

svårigheter att anpassa undervisningen efter deltagarnas skiftande förkunskaper

och behov. De sakkunnigas förslag till en i det stora hela skild

undervisning för envar av dessa lärarkategorier tillstyrkes därför livligt.

Dock framhåller överstyrelsen, att några vattentäta skott ej härigenom får

byggas upp mellan de två lärarkategorierna.

e) Timlärare

De sakkunnigas förslag till pedagogisk utbildning av timlärare tillstyrkes

i huvudsak av skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, general
4

— B ihan g till riksdagens protokoll 11)00. 1 samt. Nr 90

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

poststyrelsen, vattenfallsstyrelsen, sex länsskolnämnder, TCO, Handelns

arbetsgivareorganisation m. fl. organisationer samt några kommuner.

Skolöverstyrelsen anser emellertid de för instruktörer inom industri- och

hantverksföretag ifrågasatta pedagogiska kurserna om 5 veckor vara alltför

långa med hänsyn till svårigheterna att friställa personal under så lång tid.

Utbildningen av lärare i maskinskrivning och stenografi bör enligt överstyrelsens

mening vara längre och mer omfattande än enligt sakkunnigförslaget.

Överstyrelsen för yrkesutbildning och TCO anser att de för närvarande

enbart för lärare vid skolor för industri och hantverk avsedda allmänna

yrkespedagogiska kurserna om 5 veckor övergångsvis bör kunna anordnas

även för redan verksamma handelslärare, som saknar pedagogisk utbildning.

TCO finner det absolut erforderligt, att läraraspiranter inom ämnesområdet

stenografi och maskinskrivning kan få genomgå pedagogisk utbildning

i samma utsträckning som läraraspiranter inom handelsundervisningen i

övrigt. Vidare bör eftersträvas att bredda dessa lärares behörighetsområde

genom kombination med undervisning i andra ämnen.

D. Lärarutbildningens omfattning och organisation

1. De sakkunniga

a) Utbildningsbehovet

De sakkunniga uttalar, att man vid beräkningen av det framtida utbildningsbehovet

av yrkeslärare, handelslärare och ämneslärare i tekniska ämnen,

matematik m. m. för den förberedande och egentliga yrkesutbildningen

måste taga hänsyn till vissa omständigheter och förhållanden, som är

ytterst svåra att bedöma.

För att erhålla en säkrare grund för sin bedömning har de sakkunniga

låtit två experter utföra vissa beräkningar angående behovet av lärare

inom nyssnämnda områden. Resultatet av detta arbete redovisas i bilagor

till betänkandet. Vidare har från länsskolnämnderna infordrats uppgifter

om det sammanlagda beräknade behovet för läsåren 1959/61 av nya heltidsanställda

lärare i yrkesämnen inom industrins och hantverkets samt

handelns områden i folkskolor, försöksskolor, yrkesskolor och i utbildningsverksamhet

inom näringslivet. De sakkunniga har även beaktat den av

överstyrelsen för yrkesutbildning årligen verkställda prognosen angående

behovet av yrkes- och handelslärarutbildning för de närmast kommande

åren.

Till grund för de av de särskilda experterna utförda beräkningarna av

lärarbehovet har, i vad gäller enhetsskolans, praktiska realskolans och

yrkesskolornas yrkesundervisning, lagts en kalkyl avseende elevantalet under

perioden 1958—1972 inom denna undervisning, dess storlek och för
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

ändringar samt dess fördelning på skilda utbildningslinjer. I vad angår de

högre tekniska läroverken och handelsgymnasierna har lärarbehovet beräknats

på grundval av vissa antaganden rörande den sannolika kommande

utbyggnaden av dessa skolformer.

De sakkunniga finner sannolikt, att utbildningsbehovet av berörda lärarkategorier

kommer att variera rätt väsentligt år från år med kulminering

under förra hälften av 1960-talet. Enligt de sakkunnigas mening bör permanenta

utbildningsanstalter inrättas för det långsiktiga behovet, medan

det därutöver erforderliga antalet lärare bör utbildas genom mera tillfälligt

organiserad verksamhet. Vid en försiktig bedömning, syftande till plausibla

genomsnittstal inför de beräknade variationerna i den årliga nyrekryteringen,

finner de sakkunniga, att den stadigvarande årliga utbildningen,

förlagd till tre utbildningsanstalter, bör omfatta ungefär 210 yrkeslärare (4

kurser med vardera 30 och 2 kurser med vardera 45 deltagare) och 90 handelslärare

(6 kurser med vardera 15 deltagare), medan den tillfälligt organiserade

årliga utbildningen, fördelad på två utbildningsanstalter, bör omfatta

120 yrkeslärare och 30 handelslärare. Utbildningen av ämneslärare i

tekniska ämnen, matematik m. m. — fördelad på de tre permanenta utbildningsanstalterna

— föreslås tills vidare omfatta 36 lärare (3 kurser med

vardera 12 deltagare).

b) Utbildningens förläggning

De fem för utbildningsverksamheten lämpliga platser, som verksamhetens

projekterade omfattning kräver, bör ligga någorlunda jämnt fördelade över

landet, framhåller de sakkunniga. Den omständigheten att det här är fråga

om relativt korta utbildningstider minskar emellertid betydelsen av utbildningsorternas

belägenhet i förhållande till hemorterna. Däremot måste det

kravet uppställas, att respektive utbildningsorter — och hit räknas då även

sådana närbelägna platser, dit lärarkandidaterna utan större tidsutdräkt

eller kostnad kan förflytta sig — har ett skolväsen av en sådan storleksordning

och differentiering, att undervisningsövningarna kan genomföras.

Detta gäller även den ort till vilken den av de sakkunniga föreslagna utbildningsanstalten

med intern övningsskola och elevhem skall förläggas; beträffande

denna övningsskola räknas nämligen med ett så begränsat antal avdelningar,

att dessa enbart icke täcker behovet av klasser för övningsundervisningen.

De sakkunniga anser även önskvärt, att möjligheter finns att till utbildningen

knyta vissa på respektive kursorter boende specialister för undervisning

i röst- och talvård, arbetsmarknads- och yrkesvalsfrågor, bok- och

bibliotekskunskap o. s. v. Dylika engagemang underlättas givetvis i hög

grad, framhåller de sakkunniga, om på kursorten finns ett rikt differentierat

utbildningsväsen.

Som utbildningsorter bör enligt de sakkunnigas mening i första hand

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

ifrågakomma Stor-Stockholm, Göteborg, Malmö-Lund, Linköping och

Sundsvall. Därvid beräknas den stadigvarande och med egna lokaler utrustade

verksamheten bli förlagd till de tre förstnämnda platserna, medan

den mera tillfälliga och i förhyrda lokaler bedrivna utbildningen föreslås bli

förlagd till Linköping och Sundsvall. Skulle det framtida lärarbehovet motivera

en stadigvarande utbildningsverksamhet på ytterligare en ort, bör

Sundsvall ifrågakomma i första hand. Beträffande den enda med intern

övningsskola och elevhem föreslagna utbildningsanstalten — avsedd för

ungdom från hela landet — framhåller de sakkunniga, att den med hänsyn

till sina utöver lärarutbildningen tillkommande uppgifter bör få en central

placering, varför en ort inom Stor-Stockholmsområdet synes vara den lämpligaste

platsen.

Sammanfattningsvis föreslår de sakkunniga, att lärarutbildningen utbygges

och förlägges på sätt som framgår av följande tablå.

Utbildningsort

Stadigvarande

årlig utbildning

av följande antal

Tillfällig årlig

utbildning av

följande antal

Årlig utbildning

av följande antal

ämneslärare i

tekniska ämnen,

matematik m. m.

Summa

årligen

utbildade

lärare

yrkes-

lärare

handels-

lärare

yrkes-

lärare

handels-

lärare

Stor-Stockholm ..........

90

30

12

132

Göteborg ...............

60

30

12

102

Malmö-Lund ...........

60

30

12

102

Linköping ..............

60

''30

90

Sundsvall ...............

60

60

Summa

210

90

120

30

36

486

c) Lärarinstitutet

De sakkunniga har vid sina överväganden av det tidigare av överstyrelsen

för yrkesutbildning framlagda förslaget om en statlig övningsskola för

den praktiska lärarutbildningen bland annat beaktat de genomgripande

reformer på skolans område, som beslutats sedan detta förslag framlades.

Den förändrade situationen medför enligt de sakkunnigas mening, att denna

läroanstalt — av de sakkunniga benämnd lärarinstitutet — måste erhålla

nya och vidgade uppgifter.

I likhet med de icke fullständigt utbyggda anstalterna för utbildning av

lärare i yrkesämnen skall lärarinstitutet ombesörja den egentliga kursgivningen.

De sakkunniga finner självklart, att institutet i denna verksamhet

skall komma att verka impulsgivande och vägledande. Konferenser och

fortbildningskurser för de i lärarutbildningen engagerade lärarna och handledarna

kan i stor utsträckning förväntas bli förlagda till ett dylikt institut,

som också bör kunna bli ett centrum för yrkespedagogisk forskning och

försöksverksamhet, då till institutet knytes en statlig övningsskola. 1

1 I viss utsträckning torde det bli nödvändigt att förlägga övningslektioner även till handelsgymnasiet

i Norrköping.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960

Samtidigt som det för de sakkunniga framstått som önskvärt, att verksamheten

vid övningsskolan skulle ge en rikt fasetterad bild av förberedande

och egentlig yrkesundervisning inom industrins, hantverkets och

handelns områden, har de funnit det angeläget att antalet undervisningsavdelningar

begränsas. De sakkunniga har nämligen ansett det värdefullaste

vara, att övningsskolan kan utrustas på ett föredömligt sätt och förses med

hjälpmedel av olika slag. Detta medför emellertid, att för lärarutbildningen

vid institutet även övriga på kursorten befintliga läroanstalter för yrkesundervisningen

i viss utsträckning måste utnyttjas som övningsskolor.

De sakkunniga anser, att övningsskolans avdelningar inom industri och

hantverk bör organiseras som en statlig verkstadsskola. Avdelningarna inom

handelns område föreslås omfatta dels avdelningar för grundläggande utbildning

för kontorsarbete och detaljhandel, dels han delsgymnasium. Totalt

skulle övningsskolan omfatta 15 avdelningar och 2 reservverkstäder för

industri och hantverk samt 5 avdelningar och 1 klassrum i reserv för handel.

Därest skolan erhåller den föreslagna omfattningen, kommer enligt de

sakkunnigas beräkningar omkring 350 ungdomar att årligen erhålla undervisning

vid densamma. Med avseende på elevrekryteringen föreslås skolan

få karaktär av riksskola.

Övningsskolans karaktär av riksskola motiverar enligt de sakkunnigas

uppfattning inrättandet av ett elevhem. Då ett stort antal yrkesskolor har

elevhem, anser de sakkunniga tillgången till ett elevhem värdefull även från

lärarutbildningssynpunkt. Elevhemmet föreslås bli dimensionerat för 150

elever och lärarkandidater och planlagt så att tillbyggnad möjliggöres.

Den för utbildning av 45 yrkeslärare erforderliga lokalytan beräknar de

sakkunniga till 475 m2. För utbildning av handelslärare och lärare i tekniska

ämnen tillkommer 2 X 90 m2. Det sammanlagda lokalbehovet skulle alltså

bli 655 m2. Vid inrättande av ett lärarinstitut har de sakkunniga kunnat

göra en kraftig reduktion av de för själva lärarutbildningen avsedda lokalerna.

Institutets lokalbehov beräknas exklusive elevhemmet till följande:

m2

Lokaler för lärarutbildningen................. 370

Övningsskolan:

avdelningar för industri och hantverk....... 5 120

avdelningar för handel .................... 515

Gemensamt för lärarutbildningen och övningsskolan

................................... 750

Administration in. m......................... 290

Summa m2 7 045

Lärarinstitutets ledning bör enligt de sakkunniga utövas av en styrelse

om fem personer, nämligen representanter för skolöverstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning och arbetsmarknadens parter samt därjämte insti
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

tutets chef. Den omedelbara ledningen av institutet skall tillkomma dess

rektor med två biträdande rektorer som närmaste medhjälpare, den ena

knuten till övningsskolans avdelningar för industri och hantverk och den

andra knuten till avdelningarna för handel.

Den heltidsanställda lärarpersonal, som bör anställas vid institutet, utöver

de ovan nämnda rektorerna och de lektorer, beträffande vilka de sakkunnigas

förslag redovisas i det följande, är enligt de sakkunniga 15 yrkeslärare

och 8 ämneslärare med uppgift att undervisa vid övningsskolans

olika avdelningar. I undervisningsskyldigheten för dessa lärare skall kunna

ingå för lärarutbildningen avsedd undervisning i olika former. Det angivna

lärarbehovet gäller under förutsättning att bland annat kursundervisningen

för lärarkandidater i tekniska ämnen m. m. helt bestrides av timlärare.

Härutöver föreslår de sakkunniga att viss administrationspersonal anställes.

Kostnaderna för institutets uppförande och inredning beräknar de sakkunniga

till 13 miljoner kronor. Kostnaderna redovisas närmare i ett följande

avsnitt.

d) Övriga utbildning sanstalter

Förutsättningarna för lärarkandidaterna att på ett ändamålsenligt sätt

fullgöra auskultationer och övningslektioner blir enligt de sakkunniga i hög

grad bestämmande för hela utbildningens effektivitet. Organisationen av

erforderliga övningsskolor framhålles därför som en fråga av största vikt.

Ur utbildningssynpunkt vore det självfallet önskvärt, om till den egentliga

kursgivningen på varje permanent kursort kunde knytas speciellt för ändamålet

inrättade och avpassade skolor, s. k. interna övningsskolor. En sådan

lösning skulle emellertid kräva förhållandevis stora investeringar och vara

svår att genomföra så snabbt, som läget kräver. De sakkunniga har därför

begränsat sig till att endast på en ort föreslå en läroanstalt med intern

övningsskola, d. v. s. en fullständigt utbyggd läroanstalt för här berörda

lärarutbildning. Övrig lärarutbildning anser de sakkunniga böra åtminstone

tills vidare för övningsundervisningen kunna betjäna sig av på respektive

kursorter befintliga skolor, som därmed skulle komma att fungera som externa

övningsskolor.

De sakkunniga förklarar sig vara väl medvetna om att anordningen med

externa övningsskolor är förenad med vissa olägenheter och förordar särskilda

åtgärder för att motverka dessa. De sakkunniga erinrar emellertid

också om att anordningen med s. k. externa övningsskolklasser och handledarklasser

i stort sett fungerat till belåtenhet vid utbildning av folkskollärare,

även om denna utbildningsform ej är fullt jämförlig med den nu

ifrågavarande.

De sakkunniga understryker slutligen kraftigt vikten av att lärosalar och

övrigt erforderligt utrymme för den egentliga kursgivningen ordnas i lokaler,

som är centralt belägna i förhållande till de tillämnade övningsskolorna.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts -proposition nr 90 år 1960

Lokalbehovet beräknar de sakkunniga i huvudsak enligt följande.

För stadigvarande utbildning av 30 yrkeslärare beräknas lokalbehovet

till 350 m2. För utbildning av handelslärare erfordras ytterligare 90 in2 och

för utbildning av lärare i tekniska ämnen, matematik in. m. än ytterligare

90 m2. Lokalbehovet blir sålunda för utbildningen i Göteborg respektive

Malmö-Lund 530 in2. Den tillfälliga karaktären av verksamheten i Linköping

och Sundsvall anses motivera en reducering av lokalbehovet. Detta

skulle enligt gjorda beräkningar bli, för utbildningen i Linköping 440 m2

och för utbildningen i Sundsvall 350 m2. De sakkunniga bedömer en ytterligare

reducering härav med 125 ä 150 m2 för vardera utbildningsorten

som möjlig, om verksamheten kan förläggas till någon redan befintlig läroanstalt

och viss del av dennas utrymmen även kan användas för lärarutbildningen.

I Göteborg och Malmö-Lund föreligger behov av egna lokaler för lärarutbildningen.

De sakkunniga beräknar härför kostnader för nybyggnader

men framhåller, att möjligheterna till förvärv av redan befintliga byggnader

eller del av byggnader givetvis bör undersökas i såväl Göteborg som i

Malmö-Lund; även utvägen att förhyra lokaler förutsättes kunna visa sig

framkomlig. I Linköping och Sundsvall bör i första hand möjligheterna att

hyra erforderliga lokaler noggrant prövas.

På var och en av utbildningsorterna Göteborg och Malmö-Lund bör

enligt de sakkunnigas förslag en i denna lärarutbildning engagerad lektor i

psykologi och pedagogik förordnas som studierektor för utbildningen av

yrkeslärare och handelslärare. I denna egenskap skall han, utöver honom

tillkommande undervisningsskyldighet, bland annat svara för utbildningskursernas

uppläggning och i samråd med berörda övningsskolors rektorer

samordna den teoretiska och praktiska lärarutbildningen samt öva tillsyn

över och leda utbildningsverksamheten på kursorten. Därjämte bör var och

en av rektorerna vid de externa övningsskolorna närmast ansvara för den

lokala ledningen av och tillsynen över den till respektive skola förlagda

praktisk-pedagogiska utbildningen.

Den lokala ledningen av den till Linköping och Sundsvall förlagda utbildningsverksamheten

bör enligt de sakkunnigas mening lämpligen anförtros

åt rektor för någon på kursorten befintlig läroanstalt, som fungerar

som övningsskola. Den lokala ledningen av den till Göteborg och MalmöLund

förlagda utbildningen av ämneslärare i tekniska ämnen, matematik

in. m. föreslås ordnad på motsvarande sätt.

e) Personalbehov för lärarutbildningen

Enligt de sakkunnigas uppfattning bör undervisningen i den centrala

ämnesgruppen psykologi, pedagogik och undervisningsmetodik vid utbildningskurser

för yrkeslärare och handelslärare i största möjliga utsträckning

bestridas av för utbildningen fast anställda lärare. Härigenom erhålles möj
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

lighet att tillgodose det i tidigare sammanhang framhävda önskemålet att

utbildningens teoretiska och praktiska delar väves samman till en enhet.

Genom direkt medverkan i den praktiska utbildningen som handledare vid

lärarkandidaternas övningslektioner kan lärarna fortlöpande hålla kontakt

med de olika skolformernas och undervisningsämnenas speciella problem

och erhålla för deras egen undervisning värdefulla anknytningspunkter och

erfarenheter. Samtidigt skapas bättre förutsättningar för en enhetlig bedömning

av övningslektionerna. De sakkunniga förväntar också, att dessa

lärare skall kunna medverka till utformningen av en förbättrad utbildningsgång

och utbildningsmetodik på skilda yrkesområden.

För dessa lärarbefattningar föreslår de sakkunniga beteckningen lektorat

i psykologi och pedagogik. Som kompetenskrav för dessa tjänster uppställer

de sakkunniga lägst avlagd filosofie licentiatexamen i psykologi eller

pedagogik. Vidare förutsättes att vederbörande erhållit lärarutbildning samt

har utpräglad förmåga att undervisa och handleda. Vid tillsättningen bör

betydande hänsyn även tagas till sådan tidigare verksamhet, varigenom

närmare kännedom om yrkesundervisning och yrkesutbildning kunnat förvärvas.

De sakkunniga föreslår, att undervisningsskyldigheten för lektorerna i

psykologi och pedagogik bestämmes till cirka 600 effektiva timmar per

läsår.

Vad angår utbildningskurserna för blivande ämneslärare i tekniska ämnen,

matematik m.m. anser sig de sakkunniga inte för närvarande böra

föreslå några fasta lärartjänster med särskild hänsyn till dessa kurser.

Antalet lärartimmar i psykologi, pedagogik och allmän undervisningsmetodik

vid en sådan kurs är för litet för att bilda underlag för en lektorstjänst.

Genomförandet av två kurser per år på samma ort, såsom för yrkeslärare

och handelslärare, torde under de närmaste åren inte bli möjligt på grund

av den begränsade tillgången på sådana klassavdelningar, vid vilka den

praktiska lärarutbildningen bör äga rum. De sakkunniga är emellertid inte

främmande för tanken, att viss del av den tjänstgöringsskyldighet, som

kommer att åvila de i yrkeslärarutbildningen verksamma lektorerna i psykologi

och pedagogik kan fullgöras vid utbildningskurserna för läroverksingenjörer.

Lektorstjänsterna i psykologi och pedagogik bör enligt de sakkunnigas

mening inrättas snarast möjligt. De sakkunniga räknar med att tjänsternas

innehavare skall kunna börja sin verksamhet, innan samtliga de för lärarutbildningen

föreslagna lokalutrymmena hunnit färdigställas.

Vid sin beräkning av det totala lärarbehovet för den föreslagna lärarutbildningen

har de sakkunniga utgått från att deltagarantalet i respektive

kurser blir i yrkeslärarkursen i Stor-Stockholm 45, i övriga yrkeslärarkurser

30, i handelslärarkurserna 15 och i kurserna för blivande lärare i tekniska

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

ämnen m. m. 12 deltagare. Vidare har de sakkunniga utgått från att en

uppdelning på mindre grupper är nödvändig under vissa undervisningsmoment.

Slutligen grundar sig beräkningen av lärarbehovet på de sakkunnigas

förslag till timplaner för respektive kurser.

Utifrån angivna utgångspunkter beräknar de sakkunniga antalet erforderliga

lärartimmar per läsår för respektive utbildningsanstalter och kurser

på sätt som framgår av nedanstående tablå. Det bör observeras att siffrorna

för yrkeslärare och handelslärare avser två kurser per ort och läsår medan

siffrorna för lärare i tekniska ämnen m. m. endast avser en kurs per ort

och läsår.

Utbildningsort

Antal lärai

yrkes-

lärare

timmar för uti

handels-

lärare

nldning av

ämneslärare i

tekniska äm- nen, mate- matik m. m.

Minskning

på grund av

möjligheter

till gemensam

undervisning

Summa

lärartimmar

Stor-Stockholm ......

3 856

1 552

980

138

6 250

Göteborg ............

2 708

1 552

980

138

5102

Malmö-Lund ........

2 708

1 552

980

138

5 102

Linköping ...........

2 708

1 552

—

44

4 216

Sundsvall ...........

2 708

—

—

—

2 708

Summa

14 688

6 208

2 940

458

23 378

För bestridande av viss del av denna undervisning föreslås beträffande

Stor-Stockholm fyra lektorer i psykologi och pedagogik, medan för var och

en av utbildningsorterna Göteborg och Malmö-Lund föreslås tre lektorer i

psykologi och pedagogik. Övrig undervisning på nämnda utbildningsorter

beräknas ombesörjd av timlärare och särskilt engagerade experter. För utbildningen

i Linköping och Sundsvall föreslår de sakkunniga — så länge

verksamheten bedrives i ovan angiven omfattning — tre respektive två

heltidsanställda lärare för undervisning i psykologi, pedagogik, allmän

undervisningsmetodik m. m. med om möjligt samma kompetens som lektorerna

i psykologi och pedagogik. Utöver dessa heltidsanställda lärare

kräves även i dessa fall att viss undervisning ombesörjes av timlärare och

särskilt engagerade experter.

f) Tillsynen över lärarutbildningen

De sakkunniga förklarar, att deras utredning av frågan om yrkesutbildningens

centrala ledning ej fortskridit så långt, att något ställningstagande

till huvudprinciperna för frågans lösning kunnat ske. Med anledning härav

förordas att överinseendet över den föreslagna lärarutbildningen ordnas i

anslutning till nuvarande organisation till dess att statsmakterna fattar

definitiva beslut om den framtida centrala ledningen av yrkesutbildningen.

De sakkunniga föreslår sålunda, att utbildningen av yrkeslärare och

handelslärare samt de för dessa lärare föreslagna lärarutbildningsanstalterna

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

ställes under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning, och att den föreslagna

lärarutbildningen av ingenjörer ställes under tillsyn av skolöverstyrelsen.

Ett nära samarbete mellan de båda överstyrelserna förutsättes äga

rum vid planering och tillsyn av all hithörande lärarutbildning.

Mot de sakkunnigas förslag i denna del har reservation anförts av ledamoten

Forssell, som ansett att tillsynen över hela den lärarutbildning,

varom här är fråga, tills vidare bör utövas av överstyrelsen för yrkesutbildning.

2. Remissyttranden

a) Utbildningsbehovet

Flertalet yttranden vitsordar eller lämnar utan erinran den av de sakkunniga

företagna bedömningen av lärarutbildningens erforderliga omfattning.

Tillräckligheten av denna ifrågasättes dock i några yttranden och i

ett par yttranden föreslås viss begränsning eller omfördelning av de föreslagna

utbildningsanordningarna.

Skolöverstyrelsen anser, att de krav, som kan ställas på utbildningsverksamhetens

omfattning och organisation, tillgodoses genom förslaget om dels

en stadigvarande utbildningsverksamhet, dels en tillfällig sådan. Överstyrelsen

framhåller dock, liksom de sakkunniga, vikten av att examinationskapaciteten

fortlöpande omprövas och anpassas efter de förändringar på

efterfrågesidan, som enhets- och yrkesskoleväsendets utbyggande framkallar.

Vissa av de lärarkategorier, det här gäller, kan, framhåller skolöverstyrelsen,

väntas bli starkt efterfrågade också inom näringslivet, vilket

motiverar att kapaciteten beräknas med nöjaktig marginal.

Överstyrelsen för yrkesutbildning förklarar sig övertygad om att det av

utredningen beräknade lärarbehovet ej är tilltaget i överkant och understryker

att expansionen på yrkesutbildningens område ej får äventyras

genom att tillgången på utbildade lärare förblir otillräcklig. En liknande

uppfattning framföres av arbetsmarknadsstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser den föreslagna utbildningskapaciteten

otillräcklig, beroende bland annat på att det stora behovet av efterutbildning

och fortbildning för lärare i yrkesämnen ej tillräckligt beaktats.

1957 års skolberedning noterar, att betänkandet inte redovisar uppgifter

om det nuvarande antalet lärare i yrkesämnen och att beräkningarna av

examinationsbehovet under de närmaste åren följaktligen blir ytterligt approximativa.

Skolberedningen framhåller som en annan betydande osäkerhetsfaktor,

att beräkningarna utgår från nuvarande organisation av försöksskolan

och nuvarande fördelning av eleverna på skilda linjer; förskjutningar

härvidlag påverkar givetvis behovet av skilda lärarkategorier. Skolberedningen

understryker dock, att förverkligandet av förslagen med avseende

på utbildningsresursernas totala dimensionering inte får fördröjas av

eventuellt erforderliga ytterligare överväganden.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

Statskontoret framhåller svårigheterna att beräkna det framtida behovet

av yrkeslärare och anser att det såväl med hänsyn härtill som från andra

synpunkter bör anstå med en fullständig utbyggnad av lärarutbildningen i

den omfattning de sakkunniga föreslagit. Statskontoret föreslår därför en

begränsning och en koncentration av utbildningen till två permanenta och

en eller två tillfälliga utbildningsanstalter.

State7is organisationsnämnd förordar likaledes en koncentration av lärarutbildningen

till färre utbildningsenheter. Kostnaderna per elev och år

skulle minska, om antalet elever per utbildningsenhet ökades.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation förordar, att permanenta

utbildningsanordningar skapas endast i den utsträckning, som erfordras för

att tillgodose ungefär en tredjedel av det nu beräknade omedelbara utbildningsbehovet

av lärare. Organisationen understryker att den härmed åsyftar

ej en begränsning utan endast en omfördelning av resurserna från permanenta

till tillfälliga för vinnande av större anpassningsmöjligheter.

b) Utbildningens förläggning

Frågan om lokaliseringen av de föreslagna utbildningsanstalterna har tilldragit

sig stort intresse. De hänseenden kring vilka detta intresse har

koncentrerat sig är den föreslagna förläggningen av lärarinstitutet, frågan

om förläggande av en stadigvarande i stället för, som föreslagits, en tillfällig

utbildningsanstalt till Norrland samt valet av förläggningsorter för utbildningsanstalterna

frånsett lärarinstitutet; frågan om en lämplig Norrlandsort

har föranlett ett stort antal meningsyttringar.

I flera av yttrandena har man efterlyst en närmare motivering för valet

av de föreslagna orterna.

Lärarinstitutets förläggning till Stockholm tillstyrkes i ett

mindre antal yttranden, medan flertalet remissinstanser förordat förläggning

till annan ort, företrädesvis någon mellansvensk stad.

Skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning (en reservant), länsskolnämnderna

i Stockholms län och Jämtlands län, Stockholms läns landstings

förvaltningsutskott samt Stockholms stad tillstyrker eller lämnar utan

erinran förslaget om institutets förläggning till Stor-Stockholm, länsskolnämnden

i Stockholms län dock med förord för länsdelen.

Skolöverstyrelsen påpekar, att enligt vad överstyrelsen inhämtat planerar

Stockholms stad att upprätta tre nya yrkesskolor i Enskede, Råcksta

och Västertorp, var och en med cirka 400 elevplatser. Möjligheterna till

samverkan med Stockholms stad beträffande utnyttjandet av ifrågavarande

lokaler för övningsskolan bör enligt skolöverstyrelsens mening beaktas.

Yrkesskoldirektören i Stockholm framhåller, att nybyggnaden av ett stort

lärarinstitut i Stor-Stockholm sannolikt icke kan komma till stånd under

de allra närmaste åren; någon tomt för ändamålet har veterligen ej reserve
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

rats. Yrkesskoldirektören finner det dock vara av vikt att utbildningsverksamheten

i Stockholm snarast får föreslagen omfattning, tills vidare

med anlitande av inköpta eller förhyrda lokaler. Stadens yrkesskolväsen

har på grund av sin snabba expansion mycket svårt att avstå lokaler till

den utvidgade lärarutbildningen.

Institutets förläggning till annan ort förordas eller ifrågasättes av arbetsmarknadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, lokalisering sutredningen,

statens hantverksinstitut, två länsskolnämnder, fyra länsarbetsnämnder,

två handelskammare, Svenska landstingsförbundet och några

kommuner.

Byggnadsstyrelsen ifrågasätter om institutet måste förläggas till Stockholm

med hänsyn bland annat till de begränsade markresurserna.

Statskontoret — som för övrigt avstyrker tillskapandet av ett lärarinstitut

— finner förslaget om en till Stockholm förlagd statlig utbildningsanstalt

inge betänkligheter, särskilt just nu när inom lokaliseringsutredningen

överväges, i vad mån statliga ämbetsverk och annan statlig verksamhet

lämpligen kan omlokaliseras till orter utanför Stockholmsområdet.

Statskontoret anser att det rimligen bör finnas någon annan mellansvensk

stad, som lämpar sig för utbildning av yrkeslärare. En närmare utredning

av denna fråga finner statskontoret ofrånkomlig.

Lokalisering sutredning en säger sig ha konstaterat, att de omfattande

investeringarna i specialinredda lokaler i Stockholm i hög grad försvårar

omlokaliseringar av dit förlagda undervisningsanstalter. Med hänsyn härtill

och till den stora angelägenheten av att sprida undervisningsmöjligheterna

inom landet uttrycker utredningen stor tveksamhet inför ett förläggande av

den enda fullt utbyggda läroanstalten för lärare i yrkesämnen till Storstockholm.

Utredningen har icke funnit de sakkunnigas skäl härför bärande.

Då lärarinstitutet föreslås bli utrustat med egen övningsskola reduceras

avsevärt beroendet av andra skolor för övningsändamål. Utredningen finner

vidare tveksamt, om en övningsskola — delvis av internatkaraktär — i

huvudstaden eller dess omedelbara omgivningar erbjuder en lämplig studiemiljö

för ungdom från olika delar av landet. Tomtfrågan torde vålla stora

svårigheter; den ytterligare belastningen på stadens hyresmarknad torde

även vara en olägenhet att notera. Med hänsyn till det anförda anser lokaliseringsutredningen

det böra undersökas om institutet kan förläggas till

annan mellansvensk stad än Stockholm.

I några yttranden hävdas att en stadigvarande utbildningsanstalt bör

förläggas till Norrland. Denna uppfattning framföres av länsskolnämnden i

Jämtlands län, samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen, Ronneby

stad och Umeå stad, TCO och lärarorganisationerna. I flertalet av

nämnda yttranden framföres också den åsikten att vid den till Norrland

förlagda utbildningsanstalten jämväl borde bedrivas utbildning av handelslärare.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

Frågan om valet av förläggningsort för den till Norrland förlagda utbildningen

har föranlett ett stort antal från de sakkunnigas förslag avvikande

meningsyttringar.

Föreslagen förläggning till Sundsvall tillstyrkes av länsskolnämnderna i

Kristianstads län, Jämtlands län och Västernorrlands län, Svenska teknologföreningen

och Sundsvalls stad. Det framhålles, att Sundsvall har goda

förutsättningar för ändamålet och att varken lokal- eller lärarresurser torde

erbjuda några problem.

I de övriga yttranden som berör denna fråga framhålles, att utbildningsorten

bör ligga i övre Norrland. Denna uppfattning företrädes av bland

andra överstyrelsen för yrkesutbildning, 1957 års skolberedning, länsskolnämndema

i Gävleborgs län, Västerbottens län och Norrbottens län, handelskammaren

i Norrbotten och Västerbotten, städerna Örebro, Umeå,

Skellefteå och Kiruna samt TCO. Som alternativ till Sundsvall nämnes

Umeå, Skellefteå och Luleå, beträffande vilka orter gynnsamma förutsättningar

med avseende på yrkesutbildningsväsendets omfattning och förgrening

angives föreligga.

Föreslagen förläggning till Göteborg, Malmö-Lund och Linköping tillstyrkes

eller lämnas utan erinran i flertalet yttranden. Några uttryck för

tvekan eller avvikande meningar förekommer dock. Således förklarar lokalisering

sutredningen sig med hänsyn till sina direktiv icke vilja framföra

några synpunkter i anledning av föreslagen förläggning till Göteborg och

Malmö-Lund. Från lokaliseringspolitiska synpunkter finner utredningen

dock tvekan kunna råda om lämpligheten härav.

Statens hantverksinstitut förordar Jönköping eller Borås i stället för

Göteborg, därvid Linköping borde utbytas mot Örebro eller Karlstad. Institutet

anser dels att Göteborg är mindre lämpligt ur allmän lokaliseringssynpunkt,

dels att någon läroanstalt bör förläggas i en sådan landsdel, som

erbjuder den för vårt land ofta förekommande näringslivsbilden av en

regional koncentration av olika småindustri- och hantverksföretag utanför

storstadsrayonerna och dessas dominans.

c) Lärarinstitutet

Inrättandet av ett lärarinstitut tillstyrkes av skolöverstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning, kommerskollegium, telestyrelsen, flertalet länsskolnämnder

och länsarbetsnämnder, tre handelskammare, kollegienämnderna

vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola

i Göteborg, skoldirektören och kammarkontoret i Stockholm, Stockholms

läns landstings förvaltningsutskott, allmänna skolstyrelsen i Göteborg,

Svenska landstingsförbundet, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

yrkesskolväsendets olika organisationer samt flertalet av de kommuner

som yttrat sig i frågan.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

Skolöverstyrelsen understryker behovet av ett väldimensionerat lärarinstitut

jämte övningsskola med tillräckligt många för yrkesutbildningen

representativa avdelningar. Överstyrelsen betonar även vikten av att lärarinstitutet

blir ett pedagogiskt centrum på ifrågavarande område. Risken

för punktundervisning, sådan den kan förekomma i den nuvarande utbildningen,

bör enligt överstyrelsen lättare kunna undvikas, då ett lärarinstitut

får svara för utbildningen, vilket bland annat ger betydligt större möjligheter

än hittills att uppgöra planmässiga arbetsordningar och organisera ett

effektivt samarbete mellan de i en kurs medverkande lärarna.

Kommerskollegium anser investeringskostnaderna för institutet inge

starka betänkligheter. Kommerskollegium finner emellertid de skäl, som de

sakkunniga framlagt, så vägande att kollegiet trots de höga kostnaderna

icke anser sig böra avstyrka förslaget i denna del. Som angeläget framhålles

dock att det vid ärendets fortsatta beredning noga prövas, om icke syftet

med institutet kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt med lägre kostnader.

Svenska yrkes skoiför eningen anser fullständiga lärarinstitut med benämningen

lärarhögskolor böra inrättas också i Göteborg och Malmö-Lund.

Även TCO jämte lärarorganisationerna, länsskolnämnden i Hallands län

samt Kungsbacka stad anser, att interna övningsskolor bör knytas till utbildningsanstalterna

på dessa platser. Kungsbacka stad framhåller, att risk

föreligger för en nedvärdering av den utbildning, som ej bedrives vid lärarinstitut.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott anser att den ytterligare

utredning, som nödvändigtvis måste föregå lärarinstitutets tillkomst, snarast

bör komma till stånd och anför härom.

Därvid bör måhända undersökas förutsättningarna att samordna tillkomsten

av en till lärarinstitutet knuten övningsskola med någon planerad

kommunal yrkesskola. En på så sätt åstadkommen investeringsbesparing

kan på intet sätt äventyra det önskvärda urvalet vid lärarrekry ter ingen.

Under alla förhållanden bör vid lärarinstitutets lokalisering och övningsskolans

planering stor hänsyn tagas till omfattningen av och yrkesdifferentieringen

inom den eller de kommunala skolor, med vilka lärarinstitutet

kommer att samarbeta.

Inrättandet av ett lärarinstitut avstyrkes av statskontoret, Svenska arbetsgivareföreningen,

Handelns arbetsgivareorganisation, handelskammaren

i Stockholm och Linköpings stad.

Statskontoret, som icke kan tillstyrka ett lärarinstitut av föreslagen typ,

framhåller, att av de beräknade totala investeringskostnaderna om 14 miljoner

kronor skulle 13 miljoner falla på lärarinstitutet. För sistnämnda

kostnad skulle därvid kunna anskaffas lokaler för utbildning av 132 lärare,

medan för återstående 1,4 miljoner kronor skulle kunna anskaffas lokaler

för utbildning av 204 lärare. Även driftkostnaderna blir, påpekar statskon
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

toret, betydligt större om en utbildningsanstalt förses med övningsskola.

Statskontoret ifrågasätter behovet härav, och erinrar om att den teoretiska

utbildningen avses omfatta endast en termin.

Beträffande det föreslagna elevhemmet framhåller överstyrelsen för yrkesutbildning,

att frågan om en till Stockholm förlagd riksskola med elevhem

rymmer många svåra problem och byggnadsstyrelsen ställer sig tveksam

till behovet av ett elevhem, om lärarinstitutet förlägges till Stockholmsområdet.

Statskontoret och statens organisationsnämnd avstyrker förslaget om ett

elevhem.

Vad gäller lärarinstitutets organisation i övrigt avstyrker överstyrelsen

för yrkesutbildning inrättandet av en särskild styrelse för institutet och

förordar att den direkta ledningen utövas av överstyrelsen själv. Överstyrelsen

föreslår vidare, att lärarinstitutet redan från början skall omfatta

också en forskningsavdelning.

d) Övriga utbildning sanstalter

Bortsett från frågan om utbildningsanstalternas lokalisering har de sakkunnigas

förslag och överväganden rörande här ifrågavarande utbildningsanstalter

föranlett särskilda uttalanden endast i några begränsade avseenden.

e) Personalbehovet för lärarutbildningen

Yttrandena har, i vad angår de sakkunnigas beräkningar och förslag

rörande lärarbehovet, begränsats till frågan om inrättandet av lektorstjänster

i psykologi och pedagogik.

Överstyrelsen för yrkesutbildning ansluter sig till alla delar till de sakkunnigas

förslag och framhåller, att dessa lärare bör anställas med det

snaraste. De lektorer, som i framtiden ej kommer att knytas till lärarinstitutet

i Stockholm, förutsättes bli uppförda som tjänstemän på överstyrelsens

stat. Förslaget tillstyrkes vidare av Göteborgs stad, TCO och SACO.

TCO föreslår därjämte inrättandet av särskilda lektorstjänster i yrkespedagogik.

Skolöverstyrelsen ifrågasätter, om kravet på lektorskompetens behöver,

såsom föreslagits, upprätthållas i fråga om samtliga lärartjänster i psykologi

och pedagogik. Överstyrelsen anser, bland annat med hänsyn till handledaruppgifterna,

seminarieadjunkter i lönegrad A 23 tills vidare kunna ifrågakomma

som huvudlärare i nämnda ämnen. Statskontoret är på denna

punkt av samma mening som skolöverstyrelsen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

f) Tillsynen över lärarutbildningen

De sakkunnigas förslag att tillsyn skall utövas delvis av överstyrelsen för

yrkesutbildning, delvis av skolöverstyrelsen tillstyrkes av några länsskolnämnder,

Sveriges skolledarförbund och ett mindre antal kommuner.

Skolöverstyrelsen konstaterar, att de sakkunnigas förslag innebär, att

utbildningen av yrkeslärare — även de enbart för enhetsskolan avsedda

branschlärarna — och handelslärare samt de för dessa lärare föreslagna

lärarutbildningsanstalterna ställes under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning,

medan den föreslagna lärarutbildningen av ingenjörer ställes

under tillsyn av skolöverstyrelsen. Enligt skolöverstyrelsens mening bör en

gemensam kommitté med representanter för de bägge verken tillsättas med

uppgift att organisera och utöva tillsyn över den föreslagna lärarutbildningen

under den tid som återstår innan statsmakterna tar ställning till

frågan hur skolväsendets centrala ledning skall enhetliggöras. Härigenom

skapas ökade möjligheter för att den erfarenhet om enhetsskoleväsendet,

som överstyrelsen äger, kan komma lärarutbildningen till godo.

Följande myndigheter m. fl. anser, att tillsynen bör utövas av överstyrelsen

för yrkesutbildning, nämligen överstyrelsen för yrkesutbildning, fyra

länsskolnämnder, några länsarbetsnämnder och handelskammare, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, Handelns arbetsgivareorganisation,

Sveriges köpmannajörbund, Svenska yrkesskolf öreningen och Svenska facklärarförbundet.

Härutöver uttalas i ytterligare en del yttranden den uppfattningen,

att tillsynen bör utövas av en central myndighet.

E. Kostnadsberäkningar

1. De sakkunniga

a) Investeringskostnader

De sakkunnigas beräkningar av investeringskostnaderna avser anordningarna

för verksamheten på de tre orter, där enligt deras förslag utbildningsanstalter

för det stadigvarande utbildningsbehovet bör upprättas. Som

redan nämnts utgår kostnadsberäkningarna från att lokalbehovet tillgodoses

genom nybyggnader, ehuru man framhåller, att möjligheterna till förvärv

eller förhyrning av befintliga byggnader bör undersökas i Göteborg

och Malmö-Lund.

De sakkunniga har utgått från kostnaderna för uppförande av skolbyggnader

av god standard på här ifrågavarande tätorter och genomgående

räknat med en byggnadskostnad om 1 100 kronor per m2. I beräkningarna

ingår icke i något fall kostnader för anskaffning av tomt, ej heller för

planeringsarbeten, utvändiga ledningar o. dyl., vilka kostnader blir beroende

av tomtens beskaffenhet och läge.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960 65

Investeringskostnaderna sammanfattas av de sakkunniga i följande upp
-

ställning.

Stor-Stockholm:

Lärarinstitutet:

byggnadskostnader ....................... 7 750 000

inredning, inventarier, utrustning........... 1 550 000

Elevhemmet .............................. 3 700 000 13 000 000

Göteborg:

Byggnadskostnader ........................ 583 000

Inredning, inventarier, utrustning............ 125 000 708 000

Malmö-Lund:

Byggnadskostnader ........................ 583 000

Inredning, inventarier, utrustning............ 125 000 708 000

Summa kronor 14 416 000

b) Driftkostnader

Beräkningarna av de årliga kostnaderna för lärarutbildningen omfattar

dels utbildningen av timlärare, dels den till de föreslagna utbildningsanstalterna

förlagda utbildningen av heltidsanställda lärare.

För timlärarutbildningen har de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå

särskilda lokaler eller fast anställda lärare. Några noggranna beräkningar

av de årliga kostnaderna för denna utbildning har med hänsyn till ovissheten

rörande härför betydelsefulla olika förhållanden icke kunnat framläggas.

De sakkunniga har därför begränsat sig till att, utifrån en timlärarutbildning

av viss föreslagen omfattning, göra en beräkning av kostnaderna

för budgetåret 1960/61. Härvid har för en kursverksamhet omfattande 32

kurser av skilda slag för utbildning av omkring 1 300 lärare beräknats en

sammanlagd kostnad av 357 000 kronor.

I fråga om utbildningen av heltidsanställda lärare framhålles att de härför

beräknade kostnaderna ej är fullständiga. Sålunda upptages icke några

hyreskostnader för den till Linköping och Sundsvall förlagda utbildningen.

Ej heller medräknas några kostnader för studiehjälpen till eleverna vid

lärarinstitutets övningsskola. De årliga kostnaderna för institutets elevhem

beräknas i stort sett kunna täckas av inackorderings- och bespisningsavgifter,

varför de sakkunniga avstått från att närmare utreda inkomst- och

utgiftsstaten för elevhemmets drift. På skilda punkter har de sakkunniga

sett sig nödsakade att kalkylera med approximativa värden. Vad gäller

löneställningen för lärarna vid utbildningsanstalterna har de sakkunniga

utgått från att dessa lärare ej bör bli sämre ställda än lärarna vid folkskoleseminarier

med folkskollärarlinje. Härutöver har de sakkunniga räknat

med vissa avlöningsförstärkningar ävensom särskilda arvoden till vissa av

de i utbildningsverksamheten engagerade. Beträffande ersättningen till

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 90

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

lärarkandidaterna under utbildningstiden har de sakkunniga räknat med de

belopp, som av dem föreslagits.

De årliga kostnaderna för utbildning av heltidsanställda lärare i yrkesämnen

redovisas av de sakkunniga i följande tabell. I där angivna belopp

ingår även de beräknade kostnaderna för blivande yrkeslärares assistentlärartj

änstgöring.

Avlöningar

och arvoden

Omkostnader,

materiel,

böcker, m. m.

Ersättning

till lärar- kandidaterna

Summa

kronor

1 115 000

285 000

980 000

2 380 000

325 000

32 000

735 000

1 092 000

320 000

32 000

735 000

1 087 000

260 000

25 000

665 000

950 000

Sundsvall............

175 000

16 000

490 000

681 000

Summa kronor

2 195 000

390 000

3 605 000

6 190 000

2. Remissyttranden

Endast ett fåtal yttranden ingår särskilt på de av de sakkunniga gjorda

kostnadsberäkningarna. I åtskilliga yttranden har emellertid, såsom framgått

av det tidigare anförda, kostnaderna, särskilt investeringskostnaderna,

spelat en viktig roll vid bedömningen av frågan om ett lärarinstitut bör

inrättas eller ej.

Byggnadsstyrelsen förutsätter, att lokalbehovet blir föremål för fortsatt

utredning och att denna sker i samråd med byggnadsstyrelsen. Den av de

sakkunniga beräknade kostnaden av 1 100 kronor per m2 finner byggnadsstyrelsen,

vad beträffar Malmö-Lund, vara väl högt räknad. För övrigt

anser byggnadsstyrelsen de beräknade byggnadskostnaderna vara i hög grad

preliminära och endast angivande de planerade utbildningsanstalternas

storleksordning.

Länsskolnämnden i Malmöhus län anser däremot den för den föreslagna

utbildningsanstalten i Malmö-Lund beräknade investeringskostnaden av

583 000 kronor vara tilltagen i underkant.

I fråga om driftkostnaderna framhåller skolöverstyrelsen att det av överstyrelsen

ifrågasatte utbytet av lektorstjänster mot adjunkturer medför

vissa kostnadsminskningar. I samma riktning verkar även den av överstyrelsen

föreslagna reduktionen av timtalen för vissa ämnen.

Härutöver göres beträffande beräkningen av driftkostnaderna ej annan

erinran än att TCO och SACO, såsom tidigare redovisats, anser löner, undervisningsskyldighet

och arvoden m. m. för de i lärarutbildningen engagerade

böra fastställas på grundval av förhandlingar.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

67

IV. Anslagsberäkningar för budgetåret 1960/61

A. Lärarutbildningskurser för läroverksingenjörer

Anslag Nettoutgift

1958/59 .............................. 320 000 261 320

1959/60 (statsliggaren s. 681) ........... 380 000

Skolöverstyrelsen föreslår, att detta reservationsanslag för nästa budgetår

höjes med 13 000 kronor. Den av överstyrelsen beräknade ökningen av

medelsbehovet betingas av dels förslag om höjd ersättning till kursdeltagare

från 1 022 kronor per månad under den andra utbildningsterminen till ett

sammanlagt belopp för hela denna termin av 6 000 kronor, dels bortfall av

en för innevarande budgetår upptagen post på 30 000 kronor till utrustning

av en fysikinstitution, dels vissa ökningar av kostnaderna för kursernas

anordnande.

Under innevarande budgetår anordnas tre lärarutbildningskurser för

läroverksingenjörer. Överstyrelsen föreslår, att samma antal anordnas under

budgetåret 1960/61. Beträffande de hittills gjorda erfarenheterna av

denna kursverksamhet anför överstyrelsen bland annat följande.

Alltsedan överstyrelsen i oktober 1956 framlade utredning rörande pedagogisk

utbildning av bland annat personer med teknisk gymnasieutbildning,

vilken legat till grund för förslaget till här ifrågavarande lärarutbildning,

har såväl överstyrelsen som arbetsmarknadsverket erfarit det stora intresse,

som från ingenjörernas sida visats för denna utbildningsväg. Till kurserna

under läsåret 1958/59 anmälde sig 103 sökande och till innevarande års kurser

90 sökande. Ej heller detta år hade alla intresserade från början klart för

sig vilka krav som ställes på de sökande. Flera var därför formellt obehöriga.

Fullt antal deltagare i kurserna nåddes dock även innevarande år, sedan

Kungl. Maj:t givit skolöverstyrelsen rätt medgiva sökande tillträde till

kurs, oaktat han icke fullgjort hela den föreskrivna praktiken i näringslivet

eller lärartjänstgöringen. I några fall har även i år föreskrivits, att vederbörande

icke skulle erhålla betyg över genomgången kurs, förrän han visat

sig ha fullgjort ytterligare praktik eller tjänstgöring.

Beträffande beräkningen av anslagsbehovet inhämtas av framställningen

i huvudsak följande.

Kostnaderna för varje årskurs har tidigare beräknats till 55 960 kronor.

Såvitt nu kan bedömas, torde kostnaderna även under nästkommande

budgetår kunna hålla sig inom ungefär samma ram, trots att timlärararvodena

höjts. Överstyrelsen räknar med en kostnad av 56 000 kronor per

årskurs.

Enligt numera gällande bestämmelser kan lärare, som undervisar vid

kurs, därest han icke är bosatt på kursorten, erhålla resekostnadsersättning

och traktamente enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet. Överstyrelsen

beräknar för denna nya post 3 000 kronor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

Till de direkta kostnaderna för kurserna måste vidare läggas kostnader

för annonsering — innevarande budgetår cirka 2 150 kronor — samt kostnader

i samband med sådan konferens med kursledare och kursföreståndare,

som kan prövas erforderlig och som i gällande föreskrifter förutsättes kunna

äga rum. Tillhopa beräknar överstyrelsen för dessa poster samt oförutsedda

utgifter en summa av 6 000 kronor.

Överstyrelsen räknar med att den reservation, som fanns vid ingången av

budgetåret 1959/60, kommer att förbrukas under nämnda budgetår. Totalkostnaderna

för kursverksamheten under budgetåret 1960/61 skulle sålunda

kunna beräknas till (36 X 6 000 + 3 X 56 000 + 3 000 + 6 000 =) 393 000

kronor, d. v. s. en höjning i jämförelse med innevarande års anslag med

13 000 kronor.

B. Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen

Anslag

1958/59 ............................. 1 124 000

1959/60 (statsliggaren s. 792) .......... 1 523 000

1960/61 (förslag) ..................... 1 873 000

Under denna anslagspunkt torde få redovisas jämväl vissa förslag om

nya anslag, som framlagts i samband med de tidigare redovisade reformförslagen

rörande yrkeslärarutbildningen. — Överstyrelsen för yrkesutbildning

har, utifrån den förutsättningen att inrättandet av ett lärarinstitut påbörjas

redan budgetåret 1960/61, föreslagit, att särskilda anslag anvisas till

avlöningar, omkostnader och materielanskaffning vid lärarinstitutet. De

medel, som erfordras för dessa ändamål, har av överstyrelsen beräknats till

sammanlagt 147 300 kronor.

Beträffande anslaget till utbildning av lärare vid yrkesundervisningen

föreligger två av överstyrelsen för yrkesutbildning gjorda anslagsframställningar.

Den ena av dessa avser medelsbehovet för budgetåret 1960/61,

därest en nyordning i fråga om utbildningen av lärare i yrkesämnen på

grundval av föreliggande reformförslag inte skulle komma till stånd. Den

andra anslagsframställningen, ingiven efter reformförslagens remissbehandling

i överstyrelsen, gäller de ytterligare medel som skulle fordras, om en

dylik nyordning genomfördes.

I sin förstnämnda framställning beräknar överstyrelsen för en ökning av

antalet instruktions- och fortbildningskurser ävensom för redan beslutad

höjning av traktamentena till deltagare i lärarutbildningskurser från 13 till

14 kronor respektive från 7 till 8 kronor en anslagshöjning med 151 000

kronor.

Inom ramen för äskade medel har överstyrelsen upptagit ett belopp till

viss försöksverksamhet i fråga om engelska språket. Överstyrelsen framhåller,

att civilekonomer ofta bestrider undervisning i detta språk i avdel
-

Nettoutgift

897 201

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

ningar, som förutsätter realexamenskunskaper eller motsvarande hos eleverna.

Det vore därför lämpligt om överstyrelsen kunde i begränsad omfattning

bereda civilekonomer möjlighet att komplettera sina kunskaper i

engelska genom deltagande i en av Hermods anordnad ett-betygskurs i

detta språk och därvid tilldela dem bidrag till kurskostnaderna enligt liknande

grunder, som tidigare tillämpats för andra lärarkategorier.

Överstyrelsen hemställer vidare om en höjning av dagtraktamentet för

kursdeltagare från 14 till 16 kronor. En dylik höjning är enligt överstyrelsen

ett absolut minimikrav icke minst med hänsyn till rekryteringen. Kostnaden

för den föreslagna höjningen beräknar överstyrelsen till 62 000 kronor.

Vid inrättande av föreslagna fyra lektorstjänster i psykologi och pedagogik,

vilkas avlöningar skulle bestridas ur överstyrelsens avlöningsanslag,

uppkommer ett minskat behov av för lärarutbildningen tillfälligt engagerade

föreläsare m. fl. Den härav föranledda minskningen av medelsbehovet

under detta anslag beräknas till 101 000 kronor.

Sammanfattningsvis beräknar överstyrelsen, under förutsättning att

annan förändring i utbildningsförhållandena än inrättandet av fyra lektorstjänster

ej vidtages, anslagsbehovet till (1 523 000 + 151 000 + 62 000 —

—101 000 =) 1 635 000 kronor, vilket innebär en höjning med 112 000

kronor.

I sin sist ingivna anslagsframställning hemställer överstyrelsen att, därest

förslag om förbättrad lärarutbildning förelägges 1960 års riksdag, ifrågavarande

anslag höjes med ytterligare sammanlagt 455 000 kronor. Av detta

belopp belöper 160 000 kronor på den av de sakkunniga föreslagna förlängningen

av de pedagogiska terminskurserna för yrkeslärare och handelslärare

med tre veckor. För ytterligare kurser beräknar överstyrelsen 260 000

kronor, varav bland annat 90 000 kronor för ytterligare en yrkeslärarkurs,

40 000 kronor för ytterligare en handelslärarkurs och 30 000 kronor för

kompletterande fackutbildning av blivande deltagare i handelslärarkurser.

För hyreskostnader beräknas 80 000 kronor, för anskaffning av möbler,

böcker m.m. 200 000 kronor samt för erforderlig skrivpersonal och annan

hjälp till programmets genomförande 49 000 kronor, tillhopa 329 000 kronor.

Med hänsyn till den föreslagna höjningen av yrkeslärarnas ersättning

under kurstiden till 1 020 kronor, vilken ersättning i fortsättningen anses

böra utgå från anslaget till Ersättning till deltagare i vissa kurser för lärarutbildning,

räknas slutligen med en minskning av här ifrågavarande anslag

med 294 000 kronor på grund av bortfallande traktamentskostnader.

Överstyrelsens äskanden under ifrågavarande anslag uppgår sålunda till

(1 523 000 + 151 000 + 62 000 — 101 000 + 160 000 + 260 000 + 329 000 —

— 294 000 =) 2 090 000 kronor, vilket innebär en höjning i förhållande till

innevarande års anslag med 567 000 kronor.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

C. Ersättning till deltagare i vissa kurser för lärarutbildning

Anslag Nettoutgift

1958/59 ............................. 800 000 487 731

1959/60 (statsliggaren s. 794) .......... 1 260 000

1960/61 (förslag) ..................... 2 042 000

Överstyrelsen för yrkesutbildning har hemställt om en höjning av detta

anslag med 1 173 000 kronor. Därav hänför sig 16 000 kronor till en genom

beslut den 28 maj 1959 beslutad höjning av ersättningen till vissa deltagare

i handelslärarkurser från Ag 14 till Ag 15. Denna höjning är således av

automatisk natur. I övrigt belöper den begärda anslagshöjningen på den

av de sakkunniga föreslagna förbättringen av ersättningen till deltagare i

kurserna för utbildning av yrkeslärare samt den under föregående anslagspunkt

redovisade, av överstyrelsen föreslagna utvidgningen av antalet terminskurser

med en yrkeslärarkurs och en handelslärarkurs.

För ersättning till deltagare i yrkeslärarkurser räknar överstyrelsen vid

nuvarande antal av sju kurser med ett belopp av 918 000 kronor, varav

294 000 kronor utgör från föregående anslag överförd traktamentskostnad

och 624 000 kronor merkostnaden vid en höjning av ersättningen till 1 020

kronor för månad. För ersättning till deltagare i de föreslagna nya yrkesoch

handelslärarkurserna, en av vardera, beräknar överstyrelsen ytterligare

137 700 respektive 101 300 kronor.

Av överstyrelsen äskat anslag uppgår således till (1 260 000 + 16 000 +

+ 918 000 + 137 700 + 101 300 =) 2 433 000 kronor, vilket innebär en

höjning med 1 173 000 kronor i förhållande till innevarande års anslag.

V. Departementschefen

Ett framträdande drag i utbildningsväsendets utveckling under 1950- talet har varit den snabba expansionen på yrkesutbildningens område. Till

belysning härav må erinras om att den utvecklingstakt man räknade med,

då beslut om utbyggnad av utbildningskapaciteten på detta område fattades

vid 1955 års riksdag, var en fördubbling av kapaciteten under tjuguårsperioden

1950—1970. Detta program har redan överträffats, och det är

i dag angeläget att kapaciteten ytterligare utbygges. Utvecklingen kan

också åskådliggöras genom en återblick på de belopp som under perioden

1949/50—1959/60 anvisats på riksstaten för yrkesutbildningen. Om man

begränsar sig till de tre viktigaste utgiftsändamålen, bidrag till centrala

och lokala yrkesskolor samt yrkesskolbyggnader — det sistnämnda bidraget

tillkom från och med budgetåret 1955/56 — finner man, att anslagssumman

stigit från 11,3 miljoner 1949/50 till 25,3 miljoner 1954/55 och 105,8

miljoner 1959/60. I årets statsverksproposition har summan för dessa tre

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

utgiftsändamål upptagits med 141 miljoner kronor; därav till byggnadsbidrag

40 miljoner. De statliga utgifterna har således under perioden ungefär

tiodubblats.

En liknande utveckling, ehuru ej lika markerad, pågår också på högre

utbildningsstadier. Sålunda är en utbyggnad av handelsgymnasierna och de

tekniska gymnasierna samt därmed jämförliga skolformer en mycket angelägen

uppgift och ett synnerligen viktigt led i den nuvarande gymnasieplaneringen.

Utbyggnaden av yrkesutbildningsväsendet har krävt mycket betydande

insatser såväl i fråga om lokaler, inventarier och undervisningsmateriel som

i fråga om utbildning av lärare för verksamheten. Utvecklingen har inte

heller kunnat försiggå utan avsevärda svårigheter i dessa avseenden, och

det torde inte kunna bestridas att svårigheterna emellanåt varit av sådan

omfattning, att det trots alla ansträngningar inte alltid gått att hålla utbildningen

på en önskvärd nivå. Det kanske svåraste hindret härvidlag har

varit bristen på i pedagogiskt och fackligt avseende tillräckligt utbildade

lärare. Åtgärder har också vidtagits i syfte att söka häva denna brist.

Anslagen till lärarutbildningskurser har höjts, ersättningen till lärarkandidater

under pågående utbildning har förbättrats och nya rekryteringsvägar

har försöksvis prövats. Ehuru viss förbättring med avseende på tillskottet

av nya lärare härigenom kunnat uppnås eller kan förväntas, kvarstår

likväl det förhållandet, att yrkesutbildningens lärarresurser inte svarar

mot föreliggande behov och ej heller emot den kapacitet, vartill dess resurser

i övrigt utbygges.

Flera omständigheter talar för att den föreliggande bristsituationen kommer

att allvarligt förvärras, om ej motåtgärder vidtages. En sådan utveckling

hotar framför allt genom det förändrade läge som inträder, allt eftersom

enhetsskolan införes i landet. Detta kräver i första hand eu mycket

kraftig ökning av antalet lärare i yrkesämnen men också en viss förändring

av lärarnas kvalifikationer med hänsyn till enhetsskolans särskilda behov.

De sakkunniga, som haft att behandla yrkesutbildningens hela lärarbehov,

har också beaktat spörsmålet speciellt från denna synpunkt. Härutöver

måste man emellertid vid behovsbedömningen räkna med en fortsatt utbyggnad

av det egentliga yrkesskolväsendet och fackgymnasierna, med

hänsyn bland annat till att de stora årskullarna under den första hälften

av 1960-talet inträder i den ålder, då yrkesutbildning skall tillhandahållas

dem.

Mot bakgrunden av här nämnda förhållanden har de sakkunniga föreslagit

åtgärder, syftande till en såväl kvalitativ som kvantitativ förstärkning

av lärarutbildningen på yrkesutbildningens område.

Remissmyndigheterna, skiljaktiga i olika delfrågor men eniga i huvudsak,

framhåller samfällt behovet av en förbättrad och utvidgad lärarutbildning

på yrkesundervisningens område och betydelsen av att åtgärder härför vidtages

med skyndsamhet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

Jag finner det också för egen del nödvändigt, att denna lärarutbildning

med det snaraste får en kvalitet och omfattning, som fyller de anspråk som

nu ställes i dessa hänseenden. De sakkunnigas förslag synes mig i väsentliga

delar ägnade att kunna läggas till grund för vissa åtgärder i detta syfte.

I åtskilliga avseenden, särskilt i vad gäller utbildningens närmare innehåll,

är de framlagda förslagen inte av den art, att de påkallar beslut av

Kungl. Maj:t eller riksdagen. För sammanhangets och överblickens skull

har dock i den tidigare framställningen redogjorts för huvuddragen av de

sakkunnigas förslag även i dylika avseenden, och jag kommer av samma

skäl också i fortsättningen att något beröra förslagen i dessa delar. Jag

upptar dem till behandling här i samma ordning som de redovisats i det

föregående men vill först beröra några allmänna spörsmål.

Som jag nyss framhöll, kommer det förestående införandet av enhetsskola

såsom obligatorisk skola i hela landet att medföra en starkt stigande

efterfrågan på lärare i yrkesämnen, utbildade med särskilt beaktande av

denna skolas behov. Emellertid måste givetvis hänsyn också tagas till den

mer specialiserade utbildningens behov, oavsett om denna bedrives inom

yrkesskola eller företagsskola. Vidare får naturligtvis den omständigheten,

att de sakkunniga uppskjutit behandlingen av vissa lärarkategoriers utbildningsfrågor

till ett kommande betänkande, inte föranleda, att man nu

bortser från det utbildningsbehov, som kan föreligga för lärare tillhörande

sådana kategorier. Jag har redan här velat framhålla detta för att göra

klart, att hänsyn av denna art bör tagas vid detaljutformningen av lärarutbildningen

och realiserandet i övrigt av de förslag, som i detta sammanhang

kommer att framläggas.

När det gäller uppläggningen av lärarutbildningskurser och uttagningen

av deltagare i dessa bör naturligtvis såväl näringslivets som enhetsskolans

och yrkesskolans behov av lärare beaktas. På grund av utbildningsverksamhetens

begränsning till ett relativt litet antal kurser, vilka måste bedrivas

med ett tämligen stort antal deltagare i varje kurs, kan det emellertid

bli svårt att vid kursernas uppläggning särskilt beakta fåtaligt representerade

lärargruppers utbildningsbehov. Om så visar sig möjligt bör dock

viss hänsyn till sådana speciella lärargrupper tagas exempelvis genom att

den praktiska lärarutbildningen förlägges till lämplig företagsskola eller

inbyggd skola. En annan möjlighet kan vara bransch vis anordnade kompletteringskurser

för sådana lärarkategorier, som ej kunnat få sina speciella

utbildningsbehov tillgodosedda vid de grundläggande, längre pedagogiska

kurserna. Det synes mig för övrigt kunna förutsättas, att branschorganisationerna

— i överensstämmelse med det intresse som för näringslivets del

föreligger för ifrågavarande lärarutbildning — inte blott åtager sig viss

bevakning av lärarbehovet inom respektive branschområden utan också på

andra sätt, såsom medansvariga för en aktiv arbetsmarknadspolitik, med
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

verkar till en ökad och förbättrad lärarutbildning samt att ytterligare samarbete

mellan skolmyndigheter och branschorganisationer på detta område

kommer till stånd. Självklart bör ett sådant samarbete på allt sätt underlättas

från de statliga myndigheternas sida.

De sakkunnigas förslag om tillskapandet av en ny lärarkategori, i betänkandet

kallad branschlärare, anser jag mig böra biträda på så sätt

att jag tillstyrker, att möjligheter beredes yrkeslärare att anställas för i

stort sett de arbetsuppgifter som enligt förslaget skulle tillkomma branschlärare.

Beslut om inrättande av dylika yrkeslärartjänster torde få fattas av

skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning. Sådant beslut

bör föregås av samråd med vederbörande kommun och företrädare för

den bransch, som beröres av den ifrågasatta utbildningen. Det statsbidragsgrundande

årslönebeloppet bör tills vidare fastställas av de nyssnämnda

överstyrelserna i samråd, varvid högst 1V2 veckotimme torde få tillgodoräknas

för varje elev, som fullgör huvudparten av sin förberedande yrkesutbildning

genom yrkesarbete inom näringslivet.

De sakkunnigas förslag om befattningshavare av skilda slag, vilka skulle

biträda branschlärarna i deras verksamhet, synes mig inte behöva föranleda

några särskilda åtgärder från statsmakternas sida, utan initiativet och

ansvaret i dessa hänseenden bör helt överlåtas på lokala instanser samt

berörda myndigheter och organisationer.

Efter hand som behovet av lärare i yrkesämnen vuxit, har olika åtgärder

måst vidtagas för att underlätta rekryteringen av sökande

till de pedagogiska utbildningskurserna för sådana lärare. Trots dessa åtgärder

har det redan vid utbildningsverksamhetens nuvarande omfattning

visat sig svårt att för vissa yrkesområden erhålla tillräckligt antal sökande

till kurserna. För att en fortsatt utbyggnad av lärarutbildningen skall

kunna komma till stånd, är det därför nödvändigt, att ytterligare rekryteringsfrämjande

åtgärder vidtages.

De sakkunniga har vid sina överväganden av rekryteringsfrågan ägnat

stor uppmärksamhet åt vilka kvalifikationskrav som bör gälla dels för tillträde

till lärarkurs, dels för behörighet till lärartjänst och framlagt utförliga

förslag härutinnan.

I princip delar jag de sakkunnigas uppfattning att erforderlig fackutbildning

bör vara avklarad, innan lärarutbildningen påbörjas. Den av de sakkunniga

gjorda åtskillnaden mellan kraven för tillträde till lärarkurs och

kraven för behörighet till lärartjänst finner jag i och för sig riktig och

beaktansvärd. Då kursernas ändamål är att föra deltagarna fram till behörighet

för lärartjänst, måste det dock anses önskvärt, att deltagarna redan

vid inträdet i kurserna så nära som möjligt uppfyller ifrågakommande behörighetskrav

för lärartjänst. Den normala gången för förvärvande av

6 — Bihavg till riksdagens protokoll lrJ60. 1 sand. Nr DO

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960

lärarbehörighet bör alltså vara, att vederbörande först förvärvar erforderlig

fackutbildning och därefter genomgår pedagogisk utbildning.

Jag vill även ansluta mig till den uppfattningen, att stipulerad pedagogisk

utbildning eller därmed fullt jämförlig utbildning som regel skall vara

obligatorisk för vinnande av behörighet till lärartjänst. Uppenbarligen kan

omständigheterna — särskilt under en övergångstid — motivera avsteg från

denna huvudregel. Prövningen härav bör ankomma på vederbörande överstyrelse.

Bristande facklig förutbildning bör emellertid, i enlighet med vad

de sakkunniga förordat, kompletteras innan behörighetsbevis utfärdas.

De sakkunnigas förslag till åldersgränser för inträde vid de föreslagna

lärarkurserna har mött åtskilliga invändningar. Klart är, att ett fastställande

av åldersgränser rymmer åtskilliga vanskligheter, oavsett var gränserna

sättes. Åldersgränserna bör emellertid enligt min mening ses som ett

uttryck för en generell bedömning av förutsättningarna för att vid olika

levnadsåldrar inträda i läraryrket samt på ett tillfredsställande sätt fullgöra

de uppgifter och bära det ansvar som därmed följer. Från en dylik

generellt giltig bedömning kan individuella variationer i olika riktningar

förekomma, som påkallar undantag från de normalt tillämpade åldersgränserna.

Härvid får vederbörandes ålder vägas emot hans kvalifikationer och

egenskaper i övrigt. Utifrån dessa synpunkter finner jag mig kunna godtaga

den av de sakkunniga föreslagna nedre åldersgränsen, d. v. s. 22 år. Däremot

anser jag det lämpligast, att det inte uttryckligen föreskrives någon

övre åldersgräns.

De sakkunnigas förslag till inträdeskrav för blivande yrkeslärare kan jag

i huvudsak biträda. Som allmänbildningskrav bör således gälla godkänt

avgångsbetyg från enhetsskola eller, övergångsvis, folkskola. Utöver praktik

av i huvudsak föreslagen omfattning, bör sökande besitta ett visst mått

av yrkesteoretiska kunskaper. Några för vissa yrkeslärarkategorier mera

speciella inträdeskrav bör enligt min mening inte fixeras. De särskilda krav,

som kan behöva uppställas för bestridande av vissa slag av lärartjänster,

torde i stället få aktualiseras vid tjänsternas tillsättande och beaktas vid

valet mellan olika sökande. Jag vill emellertid biträda förslaget, att slöjdlärare

och redan utbildad och behörig yrkeslärare skall kunna få möjlighet

att genom komplettering förvärva behörighet till tjänst som lärare på allmänpraktisk

verkstad.

Vad angår de kvalifikationskrav, som bör gälla för blivande ämneslärare

i yrkesämnen, anser jag, i likhet med de sakkunniga, att högskoleutbildning

är den i och för sig önskvärda nivån för lärarrekryteringen. Lärarbehovets

storlek jämte konkurrensen — inte minst i lönemässigt hänseende — om

den högskoleutbildade arbetskraften leder mig emellertid till samma slutsats

som de sakkunniga, nämligen att man i stor utsträckning måste lita

till andra vägar för rekrytering av denna lärarkategori. För yrkesskolans,

enhetsskolans och den praktiska realskolans behov torde vi liksom hittills,

men i ökad utsträckning, få rekrytera lärare, som fått sin fackutbildning vid

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

högre tekniska läroverk och handelsgymnasier. För undervisning vid sistnämnda

läroanstalter bör däremot i huvudsak alltjämt endast högskoleeller

universitetsutbildade lärare ifrågakomma. De sakkunnigas förslag till

praktikfordringar finner jag väl avvägda. Jag biträder sålunda de sakkunnigas

förslag till inträdeskrav, frånsett den övre åldersgränsen, för blivande

handelslärare samt lärare i tekniska ämnen och förordar, att förslagen

lägges till grund för bestämmelser i ämnet.

När det gäller frågan om vilka lärartjänster, som skall besättas

med den kategori lärare, de sakkunniga kallar ämneslärare i yrkesämnen,

finner jag i likhet med de sakkunniga ej skäl föreslå några förändringar

beträffande ingenjörernas användning som lärare i tekniska ämnen, matematik

m. m. I fråga om handelslärartjänster biträder jag förslaget, att det

skall finnas möjlighet att vid försöksskola inrätta adjunktstjänst i enbart

handelstekniska ämnen, eventuellt i kombination med ekonomisk geografi

med varukännedom. För handelslärare utan civilekonomexamen bör, såsom

de sakkunniga föreslagit, extra ordinarie ämneslärartjänster kunna inrättas

vid realskola. Emellertid bör enligt min mening detsamma gälla också vid

försöksskola. Beträffande de i dylik tjänst ingående ämnena bör samma

bestämmelser gälla som för adjunktstjänst.

Ett förverkligande av förslaget om höjning av den under lärarutbildningens

första termin utgående ersättningen till yrkeslärare

från ett dagtraktamente av i regel 14 kronor för dag till ett belopp av 1 020

kronor för månad är enligt min mening av största betydelse. Om tillfredsställande

rekryteringsförhållanden skall kunna uppnås, anser jag att denna

höjning måste genomföras.

De sakkunniga har också föreslagit en mindre förbättring av den till

läroverksingenjörer utgående ersättningen under terminen för den pedagogiska

utbildningen. Denna kategori åtnjuter emellertid redan ersättning

av i princip den omfattning, som yrkeslärarkandidaterna skulle uppnå vid

bifall till den av mig för deras del förordade höjningen. Jag anser mig inte

böra tillstyrka någon ändring av de nu utgående ersättningarna till läroverksingen

j örerna.

En annan från rekryteringssynpunkt viktig sak är, såsom de sakkunniga

framhållit, frågan om en genom statligt utfärdade bestämmelser åstadkommen

lönc- och pensionsreglering av yrkeslärartjänsterna. Slutlig ställning till

detta problem kan dock tagas först efter ytterligare utredningar av med

frågan sammanhängande spörsmål.

De sakkunniga har framlagt utförliga förslag rörande lärarutbildningens

allmänna utformning. Jag begränsar mig beträffande

dessa till vissa påpekanden. Först bör understrykas betydelsen av att lärar
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

utbildningen får en sådan organisation, att lärarkandidaterna bibringas förmåga

till självständig aktivitet, initiativ och planering. En sådan inriktning

av utbildningen måste enligt min mening vara särskilt betydelsefull

när det gäller lärare på yrkesundervisningens område.

Beträffande utbildningens målsättning vill jag erinra om att vid remissbehandlingen

uttalats önskemål om undervisning i eller ökning av timantalet

för samhällslära, industriell ekonomi och organisation, arbetsstudier,

kvalitetskontroll m. fl. ämnen av liknande art. Dessa önskemål bör i möjligaste

mån beaktas vid uppläggningen av lärarkurserna. Därvid bör också

övervägas, i vilken män den av skolöverstyrelsen förordade reduktionen av

timtalen i psykologi och pedagogik samt allmän metodik bör ske till förmån

för utbildningen i speciell metodik och i fackteoretiska ämnen.

I anslutning till vad de sakkunniga uttalat bör vidare understrykas betydelsen

av att undervisningen i psykologi och pedagogik samt övriga ämnen

av teoretisk karaktär bedrives med ständigt sikte på lärarkandidaternas

framtida verksamhet.

Jag vill tillika beträffande lärarkursernas uppläggning och innehåll allmänt

framhålla vikten av att en fortlöpande omprövning och anpassning

sker med hänsyn såväl till efter hand vunna erfarenheter som till förändringar

i utbildningens målsättning i anslutning till yrkeslivets skiftande

struktur.

De sakkunnigas förslag beträffande den huvudsakliga uppläggningen

av utbildningen kan jag, i vad gäller yrkeslärare, tillstyrka

utom i fråga om förslaget om utbildningstidens längd för blivande

lärare på allmänpraktisk verkstad. I de fall vederbörandes förutbildning i

yrkesmässigt hänseende ej kan anses vara tillfyllest för behörighet till

dylik tjänst, torde bristerna få avhjälpas genom exempelvis yrkespraktik

under ferier eller genom bevistande av kortare yrkeskurser. Detta bör

gälla även beträffande andra kategorier av lärare, vilkas fackkunskaper

kräver komplettering eller fortbildning för att fylla uppställda anspråk.

Föreslagen utbildning för lärare i tekniska ämnen föranleder ingen annan

erinran från min sida än att jag, i likhet med flertalet remissmyndigheter,

anser att lärarutbildningen för civilingenjörer bör begränsas till en termin.

Det bör ankomma på vederbörande överstyrelse att utarbeta förslag till

sådan uppläggning av utbildningen för civilingenjörerna, att den på ett

ändamålsenligt sätt kan inpassas i den övriga utbildningen av lärare i tekniska

ämnen, matematik m. m. Lärarutbildningen av ingenjörer, som ej

avlagt civilingenjörsexamen, bör även i fortsättningen omfatta två terminer.

I fråga om utbildningen av handelslärare utan civilekonomexamen, synes,

med hänsyn till vad från åtskilliga remissmyndigheters sida framförts,

goda skäl kunna anföras till stöd för en utbildning, omfattande två terminer,

varav en huvudsakligen ägnad åt ämneskomplettering. De sakkunniga

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 90 år 1960

har emellertid, med hänsyn tagen jämväl till övriga förslag rörande förbättring

av handelslärarutbildningen, stannat för att föreslå en utbildning inom

ramen av en termin, doek med förlängning av kurstiden från 15 till 18

veckor.

Beträffande handelslärarutbildningen är jag för egen del inte för närvarande

beredd att förorda förlängd utbildningstid. Då det synes vara klart

att behov av ämneskomplettering kan föreligga för gymnasieekonomer och

andra, som ämnar utbilda sig till han delslärare, anser jag dock att den som

genom sådan komplettering vill förbättra sina förutsättningar att undervisa

skall ha möjlighet att göra detta. Det bör kunna ordnas exempelvis

genom att någon eller några av de årligen anordnade lärarkurserna anpassas

så, att de tillgodoser dylika behov. Jag vill i detta sammanhang erinra

om att de sakkunniga förordat, att lärarutbildningen skall regleras genom

en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga. Utan att nu taga ställning till den

saken vill jag här framhålla, att i varje fall en översyn av de bestämmelser,

som reglerar utbildningen av lärare i yrkesämnen, naturligtvis måste ske i

samband med förverkligandet av de nu diskuterade förslagen. Vad jag nyss

anfört om kompletteringsmöjligheter för gymnasieekonomer bör regleras i

samband med denna översyn.

De överväganden och förslag, som redovisats av de sakkunniga beträffande

utbildningen av t i m 1 ä r a r e, föranleder i detta sammanhang ej

annat uttalande från min sida, än att de bör beaktas av vederbörande överstyrelser

vid den årliga planläggningen av utbildningen för sådana lärare.

Jag övergår så till frågorna om lärarutbildningens omfattning

och de former i vilka den bör organiseras. Redan inledningsvis

har jag framhållit, att yrkesutbildningens lärarresurser inte svarar emot

föreliggande behov och ej heller mot den kapacitet, vartill dess resurser i

övrigt utbygges. Vidare har jag betonat, att den föreliggande bristsituationen

kommer att allvarligt förvärras, därest ej motåtgärder vidtages. Så

långt torde ingen tvekan kunna råda. När det gäller att bedöma till vilken

omfattning lärarutbildningen — varmed jag här i första hand avser föreslagen

längre utbildning om en eller två terminer — måste utbyggas för att

kunna fylla den föreliggande bristen och tillgodose uppkommande behov,

möter dock åtskilliga problem. Den undersökning de sakkunniga låtit verkställa

rörande det framtida behovet av lärare i yrkesämnen synes emellertid

ge vissa anvisningar för bedömning av den erforderliga dimensioneringen av

lärarutbildningen. Med hänsyn tagen jämväl till den kända bristen på lärare

i yrkesämnen anser jag, att de sakkunnigas förslag rörande lärarutbildningens

årliga omfattning tills vidare bör godtagas såsom en lägsta gräns,

vilken bör uppnås så snart omständigheterna det medger. Behovet av lärare

bör emellertid fortlöpande bevakas, så att ett aktuellt underlag för bedömningen

av lärarutbildningens omfattning och inriktning ständigt föreligger.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

Utbildningen bör därför vara så organiserad, att en snabb anpassning efter

behovets förändringar möjliggöres. Jag biträder från dessa utgångspunkter

i princip utredningens förslag om fördelning på visst antal stadigvarande

och mera tillfälligt organiserade utbildningsanstalter. Något slutligt ställningstagande

till hur denna fördelning från lokaliseringssynpunkt bör göras

finner jag däremot, av skäl som framgår av det föjande, ej för närvarande

vara möjligt.

Utbildningen av lärare i yrkesämnen har hittills bedrivits i tämligen löst

organiserade former. Med verksamhetens ökande omfattning har avsaknaden

av fasta, för ändamålet lämpliga lokaler och av för utbildningen fast

engagerade lärarkrafter blivit ett allt besvärligare hinder för utbildningskursernas

anordnande och effektiva genomförande. Riksdagen har redan

tidigare uppmärksammat dessa förhållanden och vid några tillfällen uttalat

sig för tanken på särskilda, mer stadigvarande anordningar för denna utbildning.

Jag anser, med hänsyn också till den erforderliga utbyggnaden

av lärarutbildningen, att denna successivt och i så snabb takt som möjligt

måste få en fastare organisation och avsevärt bättre resurser. I denna del

är jag således helt av samma uppfattning som de sakkunniga. Däremot

anser jag mig inte nu böra taga slutlig ställning till de sakkunnigas olika

förslag om inrättande av särskilda utbildningsanstalter för lärare i yrkesämnen.

Innan så kan ske, bör nämligen enligt min mening genom vederbörande

överstyrelsers försorg göras en närmare undersökning rörande de på

olika orter föreliggande praktiska förutsättningarna för förslagens genomförande.

I samband därmed bör också prövas om inte tillfredsställande utbildningsanordningar

kan åstadkommas för en i förhållande till de sakkunnigas

beräkningar mindre kostnad. Jag tänker härvid främst på kostnaderna

för ett lärarinstitut enligt de sakkunnigas utformning och återkommer

strax härtill. För den fortsatta planeringen i nu nämnda hänseenden

bör följande riktlinjer gälla.

Såsom de sakkunniga uttalat, bör lokaliseringen av utbildningsanstalterna

ske under hänsynstagande till att en lämplig geografisk fördelning

vinnes. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna att

stadigvarande förlägga någon del av lärarutbildningen till en ort, som är så

belägen, att de norrländska intressena och behoven på detta område verkligen

kan anses bli tillgodosedda. Hinder mot en i och för sig önskvärd

geografisk fördelning kan emellertid visa sig föreligga. En nödvändig förutsättning

för att lärarutbildning av här avsett slag skall kunna bedrivas på

en ort är att yrkesutbildningsväsendet har tillräcklig omfattning och är

tillräckligt differentierat för att på ett fullt tillfredsställande sätt kunna

tjäna som underlag för övningsundervisningen samt att vederbörande kommun

är villig att ställa till förfogande erforderligt antal övningsklasser med

kvalificerade handledare. Det är nödvändigt att full visshet på den punkten

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960 79

skapas, innan valet av vissa bestämda orter för utbildningsverksamheten

träffas.

De sakkunniga har räknat med att ifrågavarande lärarutbildning bör

bedrivas på inalles fem orter, varav i mer tillfälliga former på två orter.

Vad de sakkunniga i detta hänseende angivit synes lämpligt och bör utgöra

en riktpunkt vid den fortsatta undersökning jag nyss nämnt.

Jag går så över till frågan om upprättande av ett särskilt lärarinstit

u t i statlig regi och vill då först framhålla, att jag finner goda skäl —

bland annat behovet av en mera kontinuerlig yrkespedagogisk försöksverksamhet

— tala för att en sådan lärarutbildningsanstalt kommer till stånd,

under förutsättning att det går att finna lämpliga och ekonomiskt godtagbara

former för dess anordnande. Vad de sakkunniga i det avseendet konkret

föreslagit, kan jag emellertid inte ansluta mig till. Vid remissbehandlingen

har stark kritik riktats mot förslaget att förlägga institutet till Stor-Stockholm.

Utan att för egen del taga någon ställning till frågan om förläggningsorten

anser jag, att spörsmålet bör prövas närmare i samband med

den ytterligare utredning av hela lokaliseringsproblemet, som enligt vad jag

nyss sagt bör ske; därvid bör givetvis de vid remissbehandlingen i detta

avseende anförda synpunkterna beaktas. Beträffande frågan om ett statligt

lärarinstitut vill jag vidare framhålla följande.

Vid upprättande av ett lärarinstitut synes utgångspunkten böra vara,

antingen att det kan samordnas med något lämpligt yrkesskoleprojekt, vars

realiserande är betingat av ett i och för sig behövligt utbyggande av en

primärkommuns eller landstingskommuns yrkesskolväsen, eller också att

institutet om så befinnes ändamålsenligt kan anslutas till en redan befintlig,

lämpligt organiserad yrkesskolanläggning av stadigvarande natur, allt självfallet

under samtidigt beaktande av de speciella behov institutet har att

tillgodose såsom lärarutbildningsanstalt. Institutets övningsskola — vilken

liksom institutet bör drivas i statlig regi — bör alltså komma att fylla

eller redan motsvara ett faktiskt föreliggande lokalt eller regionalt behov

av yrkesutbildning. Givetvis måste samtidigt undersökas, i vad mån det

på orten eller i regionen i övrigt befintliga yrkesutbildningsväsendet tillsammans

med övningsskolan erbjuder ett tillräckligt underlag för auskultationer

och övningsundervisning.

Om man följer nu angivna riktlinjer, bortfaller tanken på utformning av

övningsskolan såsom en riksskola i elevrekryteringshänseende, en tanke till

vilken jag för egen del inte är benägen att ansluta mig, bland annat med

hänsyn till att övningsskolan i fråga om arten av den där meddelade yrkesutbildningen

inte avses skola ha s. k. rikskaraktär.

Ett lärarinstitut synes således böra upprättas i nära samarbete med kommunal

huvudman enligt ungefärligen sådana grunder, som tillämpats vid

exempelvis upprättandet av den andra lärarhögskolan.

Sedan de nu berörda problemen genom ytterligare utredning tillräckligt,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

klarlagts torde spörsmålen om utbildningens lokalisering och frågan om upprättande

av ett lärarinstitut böra bli föremål för slutligt ställningstagande

från statsmakternas sida.

I avvaktan härpå kan det givetvis inte anstå med alla åtgärder för att lösa

lokalfrågan för den utvidgade lärarutbildning, som är nödvändig. Kommunernas

allt hårdare utnyttjande av sina för yrkesutbildningen avsedda lokalresurser

har, som jag förut sagt, redan skapat problem i detta avseende.

Intill dess mer konkreta förslag om upprättande av särskilda utbildningsanstalter

framlägges, måste därför alla ansträngningar göras för att på samma

sätt som sker för åtskillig annan statlig undervisningsverksamhet hyra fullt

användbara och tillräckliga lokalutrymmen. Denna möjlighet har också anvisats

av de sakkunniga som en tänkbar väg att komma ur de nuvarande,

otillfredsställande förhållandena, när det gäller lokaler.

Jag går så över till frågan om personalbehovet för lärarutbildningen,

och vill då först konstatera, att det tillfälliga engagerandet av lärarkrafter,

som hittills måst praktiseras, medfört påtagliga olägenheter för utbildningsverksamheten

och nu bör avlösas av ett mera ändamålsenligt

system. Jag biträder därför de sakkunnigas förslag om inrättande av ett

antal fasta lärartjänster, vilka skall bilda stommen i den för lärarutbildningen

erforderliga personaluppsättningen. De sakkunniga har föreslagit,

att samtliga tjänster — ett tiotal — skall vara lektorstjänster. Huruvida

samtliga tjänster skall vara lektorat anser jag kunna ifrågasättas. Vid

övervägande av frågan har jag funnit mig böra förorda, att fyra av de

föreslagna tio tjänsterna skall vara lektorstjänster och de övriga adjunktstjänster

med placering i lönegrad A 23. Enär jag delar de sakkunnigas uppfattning

om angelägenheten av att åtminstone några av dessa tjänster

snarast inrättas och tillsättes, har jag redan i årets statsverksproposition

under överstyrelsens för yrkesutbildning avlöningsanslag beräknat medel

för de ifrågavarande fyra lektorstjänsterna. Då förutsättningar enligt mitt

bedömande inte föreligger för en utbyggnad av utbildningskapaciteten redan

under nästa budgetår till den av de sakkunniga föreslagna fulla omfattningen,

har jag funnit lämpligt att stanna vid att räkna med nämnda antal

fasta lärartjänster för det närmast kommande budgetåret. Jag återkommer

till spörsmålet i samband med anslagsberäkningen i ett följande avsnitt.

Av vad jag sålunda anfört framgår, att frågan om inrättande av de förordade

adjunktstjänsterna får upptagas senare. Lektorernas undervisningsskyldighet

torde få fastställas av Kungl. Maj:t.

De sakkunnigas beräkningar av lärarbehovet i övrigt, uttryckt i antal

lärartimmar, har i stort sett inte givit mig anledning till erinran. Fastställandet

av annan undervisningsskyldighet för de föreslagna lärartjänsterna

än de sakkunniga räknat med och förändringar i den föreslagna timplanen

kan givetvis, ehuru endast i obetydlig grad, påverka detta behov. Bibehål
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

landet av tiden för den föreslagna handelslärarutbildningen vid för närvarande

gällande 15 veckor kommer att minska lärarbehovet för denna utbildning

med drygt femton procent. Emellertid är det klart och oundvikligt

att även framgent en betydande del av lärarutbildningen kommer att handhavas

av tillfälligt engagerade föreläsare, handledare m. fl. Beträffande

dessa kategorier synes ej anledning föreligga till ändringar i nu gällande

förhållanden.

Lärarutbildningens ledning bör på det lokala planet i regel

utövas av rektor för någon av de skolor på kursorten, som användes som

övningsskolor. Huruvida därutöver någon av de föreslagna lektorerna eller

adjunkterna bör fungera som lokala studierektorer, torde få avgöras från fall

till fall, på det sätt som med hänsyn till den närmare utformningen av utbildningsverksamheten

och andra omständigheter kan komma att visa sig

lämpligt.

Intill dess att spörsmålet om yrkesutbildningens centrala ledning bringats

till sin lösning, bör tillsynen över den ifrågavarande lärarutbildningen enligt

min mening utövas av de båda centrala skolmyndigheterna gemensamt

— med en lämplig praktisk arbetsfördelning — i ett mycket nära och

smidigt samarbete, för vilket de båda myndigheterna snarast bör finna

ändamålsenliga former.

Beträffande de sakkunnigas kostnadsberäkningar synes uppskattningen

av investeringskostnaderna, med hänsyn till vad jag förut anfört

rörande lokalfrågorna, inte nu böra föranleda någon särskild kommentar.

De sakkunnigas beräkningar av driftkostnaderna innehåller ingen jämförelse

med nuvarande kostnader i de delar en sådan jämförelse skulle varit

möjlig att göra. De totala driftkostnaderna för lärarutbildningen, sedan

de sakkunnigas förslag genomförts, beräknar de sakkunniga till (6,2 +

-}- 0,36 =) 6,56 miljoner kronor. Det större delbeloppet avser kostnaderna

för en- och två-terminskurserna, det mindre kostnaderna för timlärarutbildningen.

Med utbildningstider, ersättningsgrunder och en utbildningsorganisation

helt i enlighet med sakkunnigförslaget skulle i förhållande till nuvarande

utgifter kostnadsökningen vid full utbyggnad — bortsett från timlärarutbildningen

— komma att uppgå till omkring (6,2 — 2,75 =) 3,45 miljoner

kronor. I detta belopp ligger då kostnaderna för ett lärarinstitut av den

typ och omfattning de sakkunniga föreslagit. Huvudparten av ökningen

faller emellertid på den föreslagna ökningen av utbildningskapaciteten

samt på den ökning av ersättningen till yrkeslärarkandidaterna under utbildningstiden,

som befunnits erforderlig för att nå en tillfredsställande

rekrytering. Vid i övrigt oförändrade förhållanden — ett bibehållande av

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960

nuvarande utbildningstid, ersättningsgrunder och organisation — skulle

kostnadsökningen enbart för den som nödvändig befunna utbildningskapaciteten

kunna beräknas till i runt tal 1,75 miljoner kronor.

Höjningen av ersättningen till yrkeslärarkandidaterna under den första

utbildningsterminen från nuvarande belopp av 14 eller, i vissa fall, 8 kronor

per dag till 1 020 kronor per månad medför, om man jämför med de kostnader

man skulle få vid utbyggd kapacitet men enligt nu gällande ersättningar,

en kostnadsökning av i runt tal 700 000 kronor.

Enbart dessa båda åtgärder — ökning av antalet utbildade till erforderlig

nivå och höjning av ersättningarna till yrkeslärarkandidaterna — kan

sålunda beräknas medföra en kostnadsökning av (1,75 -f- 0,7 =) 2,45 miljoner

kronor. Kvarstående belopp av den av de sakkunniga beräknade ökningen

— 1 miljon kronor — faller till en betydande del på det av dem

föreslagna lärarinstitutet med dess övningsskola, och torde följaktligen

komma att begränsas, om vad jag tidigare uttalat rörande ett framtida

lärarinstitut vinner bifall. Jag vill också här framhålla, att de nu angivna

kostnadsökningarna, vilka förutsätter ett genomförande fullt ut av de sakkunnigas

förslag, kommer att till stor del bli beroende av ytterligare prövning

av Kungl. Maj:t och riksdagen, enär jag i detta sammanhang dels inte

ansett mig kunna ge min anslutning till samtliga de sakkunnigas förslag,

dels inte avser att, i de fall jag gjort detta, föreslå ett omedelbart genomförande

därav från och med det kommande budgetåret. Ett förverkligande

av de sakkunnigas förslag i huvudsak bör dock vara en riktpunkt för genomförandet

på några års sikt av en nödvändig förbättring av yrkeslärarutbildningen.

Jag övergår så till frågan om i vilken omfattning de sakkunnigas förslag

— i de delar de medför kostnadsökningar — bör genomföras redan från och

med nästa budgetår och jag beräknar i anslutning därtill medel till yrkeslärarutbildningen

under budgetåret.

Vad då först angår medelsbehovet för anordnande av lärar utbildningskurser

för läroverksingenjörer ansluter jag mig till

skolöverstyrelsens uppfattning att medel bör beräknas till tre kurser även

för nästa budgetår. De sakkunniga har för sin del föreslagit, att denna utbildningsverksamhet

tillsvidare skall omfatta tre kurser årligen med tillsammans

36 deltagare.

Överstyrelsen har i sina anslagsäskanden framfört ett förslag om höjning

av ersättning till kursdeltagarna under andra terminen, vilket sammanfaller

med vad de sakkunniga i detta avseende yrkat. Jag har redan tidigare

uttalat, att jag inte kan förorda någon höjning av ifrågavarande ersättning.

Vid bifall till min ståndpunkt i sistnämnda avseende torde för budgetåret

1960/61 böra beräknas oförändrat belopp, eller 380 000 kronor, för det

ifrågavarande ändamålet. För innevarande budgetår bestrides, som framgått

av det föregående, kostnaderna härför ur ett särskilt på riksstaten

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. May.ts proposition nr 90 år 1960

uppfört reservationsanslag. För nästa budgetår torde den ändringen böra

genomföras, att medel för denna utbildning i stället beräknas under det

nuvarande reservationsanslaget till utbildning av lärare vid

yrkesundervisningen, vilket därvid också torde tillföras eventuella

reservationsmedel under anslaget till lärarutbildningskurser för läroverksingenj

örer.

Jag övergår så till de ändamål för vilka kostnaderna för närvarande

bestrides ur anslaget till utbildning av lärare vid yrkesundervisningen. Vad

det härvid främst gäller att taga ställning till, är frågan om antalet längre

utbildningskurser under det kommande budgetåret.

De sakkunniga har för sin del räknat med att behovet av årligen anordnade

kurser av den längre typen för yrkeslärare skulle uppgå till tio under

de närmast följande åren, då utbildningsbehovet förutsättes vara störst.

Under innevarande budgetår anordnas sju kurser av detta slag. Vid mina i

det föregående förda principiella resonemang har jag framhållit, att en utbyggnad

av yrkeslärarutbildningens kapacitet bör ske i den takt, som

ökade lokal- och personalresurser kan ställas till förfogande för denna

utbildning. Från dessa utgångspunkter tillstyrker jag överstyrelsens för

yrkesutbildning förslag om en utökning under nästa budgetår av antalet

längre kurser för utbildning av yrkeslärare till åtta.

Överstyrelsens förslag om en ökning av antalet kurser för utbildning av

handelslärare från fyra till fem från och med nästa budgetår har jag

emellertid inte funnit möjligt att tillstyrka.

Den förlängning av yrkeslärarnas teoretiska utbildning med tre veckor,

som jag tidigare förordat, bör gälla från och med budgetåret 1960/61.

Detta innebär, i vad avser nästa budgetår, en förändring i teoriundervisningen

dels för de fyra yrkeslärarkurser, som påbörjats våren 1960, dels

för de fyra kurser, som beräknas börja hösten 1960. För deltagarna i den

utbildning, som börjat våren 1960, bör det vara helt frivilligt att''deltaga

i den förlängda teoriundervisningen. Kostnadsökningen för en dylik förändring

av de för närvarande anordnade sju kurserna kan beräknas till

omkring 126 000 kronor. Härtill kommer så kostnader för den åttonde

kursen, vilka med förlängd utbildningstid kan beräknas till något mer än

100 000 kronor.

Den av överstyrelsen föreslagna anslagshöjningen med 151 000 kronor

för utökning av antalet övriga kurser och för täckande av beslutade traktamentshöjningar

vill jag i huvudsak tillstyrka. På grund av de ändrade

principer för beräkning av ersättning till deltagare i yrkeslärarkurser, vilka

jag tidigare förordat, bortfaller emellertid vissa av överstyrelsen i nyssnämnda

belopp inräknade traktamentskostnader. Med beaktande härav,

beräknar jag en anslagshöjning för det nu ifrågavarande ändamålet med

116 000 kronor.

Någon ökning av kursverksamheten för nästa budgetår, utöver vad jag

nu föreslagit, anser jag mig inte kunna tillstyrka.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

Vad gäller för yrkeslärarutbildningen erforderliga lokaler har jag tidigare

framhållit, att lokalbehovet för denna statliga utbildningsverksamhet tills

vidare torde få tillgodoses genom förhyrning i för annan statlig verksamhet

gängse ordning. Jag beräknar således ej några medel för detta ändamål

under förevarande anslag.

Det av överstyrelsen beräknade beloppet, 200 000 kronor, för anskaffningav

möbler, böcker in. m. torde bygga på förutsättningar i fråga om bland

annat lokaler, som, vid bifall till vad jag tidigare förordat, inte kommer

att föreligga redan under nästa budgetår. Med hänsyn till att man för

yrkeslärarutbildningens behov för närvarande är hänvisad till att låna eller

hyra utrustning av olika slag, vilket medför betydande olägenheter och ger

utbildningen en onödigt stark prägel av provisorium, finner jag emellertid

nödvändigt att för nästa budgetår räkna med en viss medelsåtgång för

anskaffningar av olika slag.

Från ifrågavarande anslag bör slutligen avräknas dels 294 000 kronor till

traktamenten på grund av att ersättningen till deltagare i yrkeslärarkurser

bör bestridas från det för ersättningar särskilt avsedda anslaget, dels

101 000 kronor i arvoden till föreläsare m. m. Sistnämnda belopp motsvarar

det under överstyrelsens avlöningsanslag i årets statsverksproposition upptagna

beloppet för avlönande av föreslagna fyra lektorer för yrkesutbildningen.

Överstyrelsens förslag om kompletterande utbildning i engelska för civilekonomer,

understöd till i överstyrelsens kurser deltagande lärare från skolor,

underställda skolöverstyrelsen, samt bidrag till föreningar och enskilda

för anordnande av lärarutbildningskurser torde få bli föremål för Kungl.

Majt:s ställningstagande i annat sammanhang och föranleder ingen särskild

medelsberäkning från min sida.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat, kan medelsbehovet under nu

ifrågavarande reservationsanslag för nästa budgetår beräknas komma att

uppgå till 1 873 000 kronor.

De förslag jag i det föregående framlagt rörande ändrade grunder för

ersättning till yrkeslärare under utbildningstiden medför, tillsammans med

det tidigare fattade beslutet om höjd ersättning i visst fall till handelslärare

under utbildningstiden, ändrat medelsbehov för nästa budgetår även

under anslaget till ersättning till deltagare i vissa kurser

för lärarutbildning.

Vid samma omfattning av utbildningen av yrkeslärare som under innevarande

budgetår, sju kurser för omkring 200 deltagare, skulle de ändrade

ersättningsgrunder, som föreslagits, medföra en kostnad av 714 000 kronor.

Beloppet är i sin helhet att betrakta som en ökning av sistnämnda anslag.

Som jag tidigare framhållit, ligger dock häri ett belopp av 294 000 kronor,

motsvarande kostnaderna under innevarande budgetår för traktamentser
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

sättningar, vilket således bara överföres till detta anslag från ett annat.

Den reella kostnadsökningen på grund av den ändrade formen för ersättningarna

skulle således för dessa kurser belöpa sig endast till (714 000 —

— 294 000 =) 420 000 kronor.

Tillkomsten av en åttonde kurs för beräknat 30 deltagare innebär en

kostnadsökning för en första utbildningstermin med omkring 107 000 kronor

i ersättningar till deltagarna, vilket belopp något understiger vad

överstyrelsen för yrkesutbildning i sina anslagsäskanden upptagit som

beräknad kostnadsökning för nästa budgetår. Med hänsyn till att innevarande

budgetårs sju kurser fördelats med tre kurser, som börjat under

höstterminen, och fyra, som börjat under vårterminen, torde den nya

kursen få anses komma att innebära en ökning av det antal kurser, som

skall påbörjas under höstterminen 1960. Med anledning härav synes, utöver

vad överstyrelsen för yrkesutbildning räknat med, kostnader även för en

andra utbildningstermin, omfattande 18 veckor, komma att belasta detta

anslag under nästa budgetår.

Med hänsyn till att vissa av de under innevarande vårtermin anordnade

kurserna för blivande yrkeslärare av olika skäl inte till det deltagarantal

man ursprungligen räknat med, vilket torde medföra minskade kostnader

för dessa lärarkandidaters assistentlärartjänstgöring kommande hösttermin,

alltså under nästa budgetår, synes den av överstyrelsen i dess beräkningar

utelämnade kostnaden för den åttonde kursens andra termin i

huvudsak komma att kompenseras genom besparingar, varför jag inte av

detta skäl anser någon höjning av överstyrelsens anslagsberäkning erforderlig.

På grund av den avkortning i jämförelse med nuvarande förhållanden,

som kommer att ske av yrkeslärarnas under en vårtermin anordnade

assistentlärartjänstgöring, räknar jag med en besparing av cirka 55 000

kronor under förevarande anslag.

Slutligen beräknar jag för den redan beslutade höjningen av ersättningen

till vissa deltagare i handelslärarkurser en höjning med 16 000 kronor.

Förevarande förslagsanslag torde, med anledning av vad jag nu förordat,

för nästa budgetår böra uppföras med 2 042 000 kronor.

De viktigaste av mig förordade åtgärderna i anslutning till de sakkunnigas

betänkande om yrkeslärarutbildningen är sammanfattningsvis följande.

Den utbildningskapacitet de sakkunniga förordat göres till riktpunkt för

utbyggnaden av utbildningen i den takt ökningen av resurserna för ändamålet

medger. De sakkunnigas förslag rörande utbildningens utformning

och innehåll lägges till grund för den fortsatta verksamheten på området.

Redan för nästa budgetår ökas antalet längre utbildningskurser för blivande

yrkeslärare från för närvarande sju till åtta. Den teoretiska utbildningen

för dessa lärare förlänges med tre veckor. Den nuvarande ersätt
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

ningen i form av dagtraktamenten å 14 eller i vissa fall 8 kronor till yrkeslärare

under den första terminen höjes till 1 020 kronor för månad med

verkan från och med det kommande budgetåret. Fortsatta undersökningar

skall bedrivas beträffande den lämpligaste formen för upprättande av ett

statligt lärarinstitut samt rörande den lämpligaste lokaliseringen av utbildningsverksamheten.

I avvaktan på en mera långsiktig lösning av lokalfrågorna

bör redan under nästa verksamhetsår vissa förbättringar ske

genom statlig förhyrning. Från och med nästa budgetår inrättas fyra tjänster

för lektorer i pedagogik och psykologi, vilka närmast under överstyrelsen

för yrkesutbildning skall ägna sig åt ledningen och utformningen av

utbildningsverksamheten. Kostnadsökningen för de åtgärder som bör vidtagas

under nästa budgetår kan beräknas till sammanlagt 853 000 kronor

varav 752 000 kronor hänför sig till nyssnämnda båda anslag och 101 000

kronor beräknats i statsverkspropositionen under avlöningsanslaget till

överstyrelsen för yrkesutbildning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för utbyggnad

och organisation av utbildningen av lärare i yrkesämnen

för industri och hantverk samt handel;

b) godkänna de av mig i det föregående angivna grunderna

för den under a) avsedda lärarutbildningens utformning

och innehåll;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar

och utfärda de övriga föreskrifter, som föranledes

av vad som under a) och b) föreslagits;

II. för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln

anvisa

a) till Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen ett

reservationsanslag av 1 873 000 kronor;

b) till Ersättning till deltagare i vissa kurser jör lärarutbildning

ett förslagsanslag av 2 042 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl-Johan Kleberg

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående riktlinjer för ordnande av utbildningen av lärare i vissa yrkesämnen m. m. a1 i texten
  2. SU 1960:117 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ^utställningar angående riktlinjer för ordnande av utbildningen av lärare i vissa yrkesämnen m.m. jämte i ämnet väckta mo s. 1 i texten